Lisa Strömner - Civilingenjörsprogrammet i miljö
Transcription
Lisa Strömner - Civilingenjörsprogrammet i miljö
UPTEC W11 003 Examensarbete 30 hp Mars 2011 Vattenkvalitet och risker vid ändrat intag för vattenförsörjning i Västerås Implications for water quality in relocating the drinking water intake point for Västerås Lisa Strömner REFERAT Vattenkvalitet och risker vid ändrat intag för vattenförsörjning i Västerås Lisa Strömner Vatten är vårt viktigaste livsmedel och en förutsättning för allt liv. I de fall där råvatten för beredning av dricksvatten tas från ytvatten är det ytterst viktigt att säkerställa en bra vattenkvalitet, lämpat för dricksvattenberedning. Västerås stad tar idag sitt råvatten från Västeråsfjärden, i Mälarens västra delar, 3 km från Västerås stad. I staden finns bl.a. småbåtshamnar, oljehamn, avloppsreningsverk, Svartåns utlopp, nödbräddavlopp, avloppspumpstationer och dagvattenutsläpp. Dessa aktiviteter påverkar vattenkvaliteten i fjärden negativt och därför har Mälarenergi AB valt att undersöka möjligheterna att flytta intaget till Granfjärden, 10 km öster om Västeråsfjärden. Där skulle råvattenintaget inte vara lika utsatt för samhällets direkt negativa vattenpåverkan. Intaget kan läggas på ett större djup och där kan vattenkvaliteten vara bättre och mindre riskutsatt. I detta examensarbete har vattenkvaliteten och föroreningsriskerna jämförts mellan fjärdarna. Analysresultat från provtagningar i Granfjärden jämfördes med prover från Västeråsfjärden. Riskerna behandlades i två delar. I den första delen identifierades föroreningsrisker genom att sammanställa material från tidigare projekt samt genom att studera kartor. I den andra delen togs olycksscenarion inom sjöfarten fram. SMHI simulerade dessa scenarion och en bedömning gjordes sedan över hur riskutsatta de båda råvattenintagen är. Trots det stora avståndet från Västerås stad till Granfjärden var skillnaden i vattenkvalitet mellan fjärdarna förvånansvärt liten, men skillnader påvisades för några av de analyserade parametrarna. Granfjärdens bottenvatten hade signifikant lägre halter organiskt material, lägre färgtal och lägre temperatur än det nuvarande råvattenintaget. Däremot förekom lägre syrgashalter i slutet av sommaren än vid råvattenintaget i Västeråsfjärden. Om problem skulle uppstå i dricksvattenberedningen till följd av låga syrgashalter finns möjlighet att byta till ett grundare intag vid samma punkt. Det grundare intaget är dock mer utsatt för risker än det djupare. Samtliga utsläpp från de simulerade olyckorna späddes ut minst 1000 gånger innan de spred sig till råvattenintagen. Båda råvattenintagen är som mest utsatta vid sydvästlig och västlig vind. I Västeråsfjärden ger dessa vindriktningar en medurs strömningsbild i fjärden, vilket innebär att föroreningsutsläpp från staden förs mot råvattenintaget. De största riskerna för råvattenintaget i Granfjärden är utsläpp i farleden och den mikrobiologiska belastningen från enskilda avlopp och djurhållning. I Västeråsfjärden är den största riskfaktorn utsläpp från stadens aktiviteter och verksamheter längs den östra stranden. Nyckelord: dricksvatten, råvattenkvalitet, riskjämförelse, vattenberedning, vattenskyddsområde, Mälaren Institutionen för geovetenskaper, Luft-, vatten- och landskapslära. Uppsala Universitet. Geocentrum, Villavägen 16, SE-752 36 UPPSALA ISSN 1401-5765 i ABSTRACT Implications for water quality in relocating the drinking water intake point for Västerås. Lisa Strömner Water is the most essential resource for life. In cases where drinking water is processed from surface water it is important to ensure the raw water is of good quality, and is suitable for processing through the water treatment plant. The drinking water for Västerås is sourced from Västeråsfjärden, in the western side of Lake Mälaren. The city itself is home to marinas, ports, a wastewater treatment plant, the Svartån outlet, sewage pumping stations and stormwater outlets. Because of the negative effects these activities have on surface water quality, Mälarenergi AB is interested in relocating the raw water intake point to Granfjärden, 10 km east of Västeråsfjärden. At Granfjärden the intake point would be less exposed to the activities in Västerås, and could be placed at a greater depth, resulting in better water quality. In this Master’s thesis the water quality and the pollution risks at Västeråsfjärden and Granfjärden sites are compared. Existing water quality data were compared, and pollution risks were investigated in two ways. Firstly potential risks in the catchment area were identified through compiling previously reported information and map analysis. Secondly, possible accident scenarios from shipping were identified. Following this, SMHI simulated the accident scenarios and their estimated effects on the two sites were then assessed. This research shows that the water quality difference between sites is small but key differences exist in the levels of organic matter, color, transparency and temperature, making the Granfjärden location preferable. Potential problems associated with the low oxygen levels found during the end of summer at Granfjärden may be addressed by temporarily raising the intake point. It should be noted however that this temporary solution may increase the exposure to pollution. In conclusion, accident scenario simulations showed the potential concentration of pollutants at both sites is low, with effluents diluted at least 1000 times. Prevailing southwesterly and westerly winds occuring at both intake points generate a clockwise circulation in Västeråsfjärden. This causes all effluents from urban activities to reach that intake point, which is the most notable risk associated with this site. In contrast, the two largest risks for the Granfjärden site are shipping effluents and the microbiological load from individual sewage treatment systems and animal waste. Keywords: drinking water, raw water quality, risk-comparison, water treatment, water safety plans, Mälaren Department of Earth Sciences, Air, Water and Landscape Science, Uppsala University,Villavägen 16, SE-752 36 UPPSALA ISSN 1401-5765 ii FÖRORD Detta examensarbete har utförts inom civilingenjörsutbildningen i miljö- och vattenteknik vid Uppsala universitet. Examensarbetet har pågått under 20 veckor, vilket motsvarar 30 hp. Projektet har utförts på uppdrag av Mälarenergi AB i Västerås under handledning av Göran Vikergård, avdelningschef på vattenverket, Mälarenergi AB. Ämnesgranskningen är utförd av Andreas Bryhn, vid Institutionen för geovetenskaper vid uppsala Universitet. Jag vill först och främst tacka Mälarenergi som har erbjudit detta projekt. Stort tack till Göran Vikergård och ”gubbarna” på vattenverket för att ni har svarat på frågor, ställt upp med skjuts och trevliga fikaraster. Tack alla ni på Mälarenergi som på olika sätt bidragit med era erfarenheter och kunskaper till projektet. Jag vill även tacka Walter Gyllenram på SMHI som utförde simuleringen av olycksscenarion och svarade på de frågor som dök upp under arbetets gång. Ett särskilt tack förtjänar Ulf Eriksson på Ramböll som granskade rapporten och gav givande synpunkter under arbetets gång. Tack Andreas Bryhn för granskning av arbetet. Andra som har hjälp mig är Henrik Jacobsson (forskare), Helmer Thiede (driftchef Mälarhamnar) och Ann Norberg (Västerås Miljö- och Hälsoskyddsförvaltning), tack. Tack till Mälarens vattenvårdsförbund och SMHI för tillstånd att publicera figurer i detta arbete och tack SLU för tillstånd att använda analysresultat från Granfjärden och Västeråsfjärden. Ett sista tack till min David, min familj och mina vänner. Tack för att ni lyssnar, peppar och förgyller mina dagar. Lisa Strömner Uppsala, 2011 Copyright © Lisa Strömner och Institutionen för geovetenskaper, Luft-, vatten- och landskapslära, Uppsala Universitet UPTEC W 11 003, ISSN 1401-5765 Tryckt hos Institutionen för geovetenskaper, Geotryckeriet, Uppsala Universitet, Uppsala 2011 iii Populärvetenskaplig sammanfattning Vattenkvalitet och risker vid ändrat intag för vattenförsörjning i Västerås Lisa Strömner Västerås får idag sitt dricksvatten från Västeråsfjärden, i västra delen av Mälaren. För att dricksvattnet i hushållen skall hålla en god kvalitet krävs även en god kvalitet på vattnet som tas in från Mälaren, råvattnet. Råvatten är det vatten som efter behandling pumpas ut till samhället som dricksvatten. En god råvattenkvalitet är en förutsättning för att en enkel och effektiv beredning skall vara möjlig i vattenverket samt för att dricksvattnet ska hålla en jämn och bra kvalitet. När råvattnet tas från ett ytvatten, t.ex. en sjö eller en å, har verksamheter och aktiviteter i närheten av råvattenintaget stor påverkan på vattenkvaliteten. I Västerås är råvattenintaget placerat 3 km från staden, norr om Björnö. I staden finns flera verksamheter och aktiviteter som kan påverka vattnet i Västeråsfjärden negativt. Exempel på sådana aktiviteter är avloppsreningsverkets och Svartåns utlopp, verksamheter i hamnen med lastning och lossning av oljeprodukter, farleden där risk finns för olyckor och utsläpp av dagvatten från stadens hårdgjorda ytor. Mälarenergi önskar att utreda förutsättningarna för att byta råvattenintag till Granfjärden, 10 km öster om dagens intag. Granfjärden ligger långt från stadens påverkan och vid ett område där industriella verksamheter saknas. Examensarbetet syftade till att jämföra en vald plats i Granfjärden med dagens råvattenintag i Västeråsfjärden. Jämförelsen gjordes både med avseende på vattenkvalitet och potentiella föroreningsrisker. I Granfjärden hade prover tagits och analyserats under ett år. Dessa jämfördes med analyser från dagens råvattenintag i Västeråsfjärden. När data saknades användes analysresultat från SLU:s övervakningsprogram i Mälaren. Resultaten visade att vattenkvaliteten i Granfjärden var något bättre än i Västeråsfjärden, men skillnaden var förvånansvärt liten med tanke på det större avståndet till Västerås. Halten organiskt material var lite lägre både vid SLU:s mätstationer och för proverna tagna av Mälarenergi i Granfjärden. Färgtalet och siktdjupet är två parametrar som är starkt kopplade till den organiska halten. Färgtalet avser hur färgat (brunt) vattnet är och siktdjupet beskriver hur djupt ljuset når i vattenvolymen. Även dessa parametrar visar på bättre värden i Granfjärden än i Västeråsfjärden. En lägre halt av organiskt material kräver en lägre dos kemikalier i vattenverket och minskar risken för tillväxt av mikroorganismer i ledningar. Botten i Granfjärden håller, på grund av ett större djup, dessutom en lägre temperatur under sommaren. Idag är temperaturen i utgående dricksvatten för hög under vissa perioder på grund av höga temperaturer i ytvattnet sommartid. Ett råvattenintag i Granfjärden kan minska risken för att detta skall ske. En nackdel är dock de låga syrgashalterna som uppmättes i slutet av sommaren. Låga syrgashalter kan frisätta järn och mangan, vilka är oönskade i dricksvattnet och kan vara svåra att skilja bort i vattenverket. För att komma runt problemen med låga syrgashalter kan råvattnet tas in vid ett ytligare intag. Det skall dock påpekas att ett ytligare intag är mer utsatt för föroreningsrisker. iv I examensarbetet ingick även att identifiera föroreningsrisker till de båda intagspunkterna. Detta gjordes i två delar. I den ena delen identifierades möjliga olycksscenarion inom sjöfarten, oljehamnen och Svartån. Samtliga olyckor innebar utsläpp av föroreningar till ytvattnet. För att undersöka spridning och utspädning av dessa utsläpp anlitades SMHI. Olycksutsläppen simulerades och sedan gjordes en bedömning över i vilken omfattning de båda intagspunkterna påverkades. I den andra delen identifierades möjliga föroreningskällor i de båda intagspunkternas närhet. Information hämtades från tidigare projekt samt genom att studera kartor. Kartorna gav bl.a. information om markanvändning, förorenade områden, enskilda avlopp och vattendrag i Granfjärden. Resultatet av riskdelen av examensarbetet visade att utsläppen från de valda olyckorna späddes ut minst 1000 gånger innan de hade spridit sig till råvattenintagen. Både Granfjärden och Västeråsfjärden påverkas mest vid sydvästliga och västliga vindar, vilka är de vanligast förekommande. I Västeråsfjärden ger dessa en medurs cirkulation, vilket innebär att utsläpp från stadens aktiviteter transporteras med ytvattnet till råvattenintaget. Den största risken för råvattenintaget i Västeråsfjärden bedöms därför vara föroreningsutsläpp längs stadens strand vid sydvästlig och västlig vind. Det finns inga industriella verksamheter i Granfjärden motsvarande de i Västeråsfjärden. Området kring Granfjärden består till största del av små bostadsområden, skog och jordbruksmark. De största riskerna i Granfjärden bedöms komma från olyckor i farleden eller den mikrobiologiska belastningen från enskilda avlopp och djurhållning i närområdet. Hur stor denna belastning är skall undersökas under våren 2011. Sammanfattningsvis kan ett nytt intag i Granfjärden vara något bättre både med avseende på vattenkvalitet och föroreningsrisker. Dock är skillnaderna små. Fler undersökningar bör göras på vattenkemin i Granfjärden innan beslut tas av Mälarenergi. v INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING ....................................................................................................................... 1 2 3 1.1 SYFTE ......................................................................................................................... 2 1.2 AVGRÄNSNINGAR ................................................................................................... 2 1.3 TIDIGARE STUDIER ................................................................................................. 3 METOD ............................................................................................................................... 4 2.1 INSAMLING OCH BEARBETNING AV DATA...................................................... 4 2.2 PROVTAGNING AV JÄRN OCH MANGAN .......................................................... 7 2.3 RISKER ....................................................................................................................... 7 BAKGRUND ...................................................................................................................... 8 3.1 OMRÅDESBESKRIVNING ....................................................................................... 8 3.2 VATTENKEMIPARAMETRAR ................................................................................ 9 3.2.1 Vattentemperatur ................................................................................................ 10 3.2.2 Syrgashalt och syremättnad ................................................................................ 10 3.2.3 Järn...................................................................................................................... 11 3.2.4 Mangan ............................................................................................................... 11 3.2.5 pH ....................................................................................................................... 11 3.2.6 Alkalinitet ........................................................................................................... 12 3.2.7 Konduktivitet ...................................................................................................... 12 3.2.8 Organiskt material (CODMn, TOC)..................................................................... 12 3.2.9 Turbiditet ............................................................................................................ 13 3.2.10 Färgtal ................................................................................................................. 13 3.2.11 Absorbans ........................................................................................................... 13 3.2.12 Siktdjup ............................................................................................................... 14 3.2.13 Kalcium .............................................................................................................. 14 3.3 VÄSTERÅS DRICKSVATTENFÖRSÖRJNING .................................................... 14 3.4 PLANERAT RÅVATTENINTAG I GRANFJÄRDEN ........................................... 16 3.5 VATTENSKYDDSOMRÅDE .................................................................................. 17 3.6 POTENTIELLA FÖRORENINGSRISKER ............................................................. 20 3.6.1 Västeråsfjärden ................................................................................................... 20 3.6.2 Granfjärden ......................................................................................................... 23 3.7 SJÖFART PÅ MÄLAREN ........................................................................................ 28 3.8 IDENTIFIERING AV MÖJLIGA OLYCKSSCENARION ..................................... 29 3.8.1 Olycka Sandskär ................................................................................................. 29 vi 3.8.2 Tågolycka Svartån .............................................................................................. 29 3.8.3 Olycka oljehamnen ............................................................................................. 30 3.8.4 Olycka Lilla Aggarö ........................................................................................... 30 3.8.5 Olycka Granfjärdsklack ...................................................................................... 30 3.9 MIKROBIOLOGISKA RISKER............................................................................... 31 3.10 DRICKSVATTEN I FRAMTIDEN .......................................................................... 33 4 SMHI:S SIMULERING AV OLYCKSSCENARION ..................................................... 35 4.1 5 RESULTAT ...................................................................................................................... 48 5.1 6 7 8 Analys av SMHI:s modellsimuleringar ..................................................................... 37 VATTENKEMI ......................................................................................................... 48 5.1.1 Vattentemperatur ................................................................................................ 48 5.1.2 Syrgashalt ........................................................................................................... 51 5.1.3 Järn och mangan ................................................................................................. 53 5.1.4 pH ....................................................................................................................... 55 5.1.5 Alkalinitet ........................................................................................................... 55 5.1.6 Konduktivitet ...................................................................................................... 56 5.1.7 Organiskt material .............................................................................................. 57 5.1.8 Turbiditet ............................................................................................................ 58 5.1.9 Färgtal och absorbans ......................................................................................... 59 5.1.10 Siktdjup ............................................................................................................... 60 5.1.11 Kalcium .............................................................................................................. 61 DISKUSSION ................................................................................................................... 62 6.1 VATTENKEMI ......................................................................................................... 62 6.2 RISKER ..................................................................................................................... 64 6.2.1 Västeråsfjärden ................................................................................................... 64 6.2.2 Granfjärden ......................................................................................................... 65 SLUTSATSER .................................................................................................................. 66 7.1 VATTENKEMI ......................................................................................................... 66 7.2 RISKER ..................................................................................................................... 66 REFERENSER .................................................................................................................. 68 8.1 TRYCKTA ................................................................................................................. 68 8.2 MUNTLIGA .............................................................................................................. 71 BILAGA A ................................................................................................................................ A vii BILAGA B ................................................................................................................................ B viii 1 INLEDNING Vatten är vårt viktigaste livsmedel och en förutsättning för allt liv. Därför är det viktigt att skydda sjöar och vattendrag mot aktiviteter och verksamheter som kan påverka vattenkvaliteten negativt. Inom EU ställs stora krav på skydd av vattenområden som används till dricksvatten och fokus ligger på att säkra de tillgångar som finns i flera generationer framöver. I Sverige finns det gott om vatten som håller bra kvalitet för dricksvattenberedning. Det är viktigt att skydda dessa vatten mot alla potentiella föroreningskällor som finns i avrinningsområdet (Svenskt vatten, 2007). Mälaren försörjer nästan två miljoner människor med dricksvatten och är därmed Sveriges viktigaste ytvattentäkt (Stockholm stad, 2010). Det är av stor betydelse att Mälarens vatten håller en bra kvalitet för att säkra dricksvattentillgångarna på lång sikt (Norrvatten, 2010). Trendanalyser visar att grumligheten och vattenfärgen ökar i samtliga delar av Mälaren vilket är ett resultat av en ökad nederbörd. Ett grumligt vatten med mycket färg kräver större mängd kemikalier i dricksvattenberedningen och ökar risken för mikrobiologisk tillväxt i ledningar (Wallin & Weyhenmeyer, 2001). Samtidigt som Mälaren används som dricksvattentäkt är den viktig för sjöfart, hamnverksamhet, jordbruk, bad och båtliv, fiske, skogsbruk, friluftsliv och rekreation (Mälarens vattenvårdsförbund, 2008). Sjöfarten har varit och är mycket viktig för industri och näringsliv i Mälardalen. Dagligen färdas flera fartyg på farleden från Södertälje till Västerås eller Köpings hamn (MariTerm AB, 2002). Fartygstrafiken är betydelsefull för näringslivet också i framtiden, men utgör en stor risk för Mälarens vattenkvalitet. Framförallt finns en risk för att fartygsolyckor ger stora utsläpp av föroreningar (Jacobsson, 2006a). Västerås är en av kommunerna som använder Mälaren som dricksvattentäkt. Under år 2010 försåg Hässlö vattenverk cirka 126 000 personer med dricksvatten (Björklund, personlig kontakt, 2010). Dagens råvattenintag ligger på 6 meters djup i Västeråsfjärden, nordväst om Björnö (figur 1). Västeråsfjärden är en relativt grund fjärd med stora områden där djupet är mindre än 3 meter (Karlsson, 2009). Längst in i fjärden ligger staden Västerås med bl.a. småbåtshamnar, oljehamn, avloppsreningsverk, Svartåns utlopp, nödbräddavlopp, avloppspumpstationer och dagvattenutsläpp. En del av stadens aktiviteter påverkar vattenkvaliteten i fjärden negativt och därför har Mälarenergi valt att undersöka möjligheterna att flytta vattenintaget till Granfjärden (figur 1). Granfjärden är belägen ca 10 kilometer öster om Västeråsfjärden och är inte lika utsatt för samhällets direkt negativa vattenpåverkan. Intaget i Granfjärden kan läggas på ett större djup än i Västeråsfjärden och där skulle vattenkvaliteten kunna vara bättre och mindre riskutsatt. Prover har tagits i Granfjärden under ett års tid, augusti 2009–augusti 2010, och analyserats med avseende på relevanta parametrar för dricksvattenberedning. 1 Figur 1 Dagens råvattenintag i Västeråsfjärden och det undersökta intaget i Granfjärden (© Lantmäteriet Gävle 2010. Medgivande | 2010/0055). I detta arbete har vattenkvaliteten och föroreningsriskerna jämförts mellan Västeråsfjärden och Granfjärden. Dessutom har en simulering utförts av SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) för att beskriva hur ett antal tänkta utsläpp från olyckor i farleden, hamnen och i Svartån sprider sig i fjärdarna och i vilken omfattning utspädning sker innan de når råvattenintagen. 1.1 SYFTE Syftet med examensarbetet är att jämföra vattenkvaliteten och riskerna vid nuvarande råvattenintag i Västeråsfjärden med ett alternativt intagsläge i Granfjärden. Riskerna som skall undersökas i arbetet är dels potentiella risker i närheten av råvattenintagen samt hur utsläpp från olyckor i farleden, oljehamnen och Svartån sprids och späs ut. Rapporten kommer vara underlag när Mälarenergi skall fatta beslut om ett eventuellt nytt råvattenintag. 1.2 AVGRÄNSNINGAR I arbetet ingår inte att lokalisera var intaget placeras bäst, utan endast att beskriva om intaget vid Granfjärden lämpar sig bättre än intaget i Västeråsfjärden. Punkten i Granfjärden är vald utifrån tidigare undersökningar som bäst lämpad för ett nytt intag. I undersökningen togs då hänsyn till djup, farledens sträckning och avstånd till vattenverket. I provtagningarna på Granfjärden har ett begränsat antal parametrar analyserats. Det finns ingen möjlighet att undersöka skillnader i mikrobiologi, fosfor- och kväveföreningar, bekämpningsmedel m.m. med de befintliga analysresultaten. Det finns dessutom endast data tillgängliga från fyra provtillfällen på råvattnet i Västeråsfjärden under samma tidsperiod som provtagningen i Granfjärden. Bedömningar i detta arbete är gjorda efter de data som finns tillgängliga. 2 I SMHI:s simulering har endast några fåtal scenarion tagits med. I simuleringen tas inte hänsyn till påverkan från fritidsbåtar, dagvattenutsläpp, Svartåns utlopp, nödbräddavlopp eller avloppsreningsverket. Simuleringarna har enbart gjorts för vattenlösliga ämnen då dessa utgör störst risk att förorena råvattnet. Det har lagts större vikt vid utsläpp med högre densitet än vatten då risken är större att de når intaget snabbare än ett utsläpp med lägre densitet. Spridningen av ett orimligt stort utsläpp av ett ämne med lägre densitet än vatten vid Lilla Aggarö och vid Sandskär har undersökts för att få en bild av hur ett sådant ämne sprids. Det har dock inte beräknats hur stora dessa utsläpp skulle kunna vara vid ett realistiskt scenario. 1.3 TIDIGARE STUDIER Det har tidigare genomförts tre projekt inom Mälarenergi som behandlar strömförhållanden i Västeråsfjärden. Det första gjordes av VBB Ingenjörer 1982 och är en recipientundersökning av Västeråsfjärden. Spridningen av bakterier och föroreningar undersöktes genom att tillsätta ett spårämne och sedan göra mätningar i fjärden. Projektet gjordes för att det under några tillfällen hade uppmätts höga bakteriehalter i fjärden. Enligt mätningarna var vinddrivna strömmar dominerande i fjärden. Västliga vindar gav upphov till medurs vattenströmmar medan östliga vindar drev vattnet moturs i fjärden. När fjärden var oskiktad och vinden drev på från väst skedde en direkttransport av avloppsvatten från reningsverket till råvattenintaget. Uppehållstiden beräknades till 1-3 dygn och utspädningsfaktorn 100-300. Vid en medurs cirkulation är motsvarande uppehållstid 3-6 dygn. Vintertid när fjärden är islagd är bakteriehalterna som högst i djupvattnet. Starka västvindar i kombination med långsam bakteriell avdödning och risk för nödbräddningar på grund av extrem nederbörd gör att belastningen är högst under senhösten (Göransson & Isgård, 1982). Den andra rapporten, Västeråsfjärden- Utredning av strömmar och vattenkvalitet, är utförd av det danska forskningsinstitutet DHI, under 2009. Där simuleras den bakteriella påverkan på badplatser och råvattenintaget från dagvattenutsläpp, Svartåns och avloppsreningsverkets utlopp. En strömningsmodell har upprättats för Västeråsfjärden, där hänsyn tas till djup, vattentemperatur och densitet, vind, vattenstånd, tillflöden och utsläpp från land, värmeutbyte med atmosfären, turbulens och corioliskraft. Varje utsläpp har en egen märkning för att kunna spåra vilken föroreningskälla som förorenar respektive badplats. Enligt studien är de största bakteriella föroreningskällorna på råvattenintaget avloppsreningsverkets utlopp och dagvattenutsläpp vid Framnäs (Karlsson, 2009). Denna studie har använts för att bedöma bakteriebelastningen på dagens råvattenintag. Den tredje rapporten, Spridning av kylvatten i Västeråsfjärden, är utförd av SMHI 2010. Syftet med rapporten var att undersöka hur temperaturen av ett kylvattenutsläpp påverkar temperaturen i fjärden. En modell sattes upp och sommar- och vinterscenarion med olika vindriktningar simulerades (Edman & Gyllenram, 2010). För detta examensarbete har SMHI anlitats för att simulera hur utsläpp från olyckor i fjärdarna påverkar råvattenintagen. Samma modell användes som i det tidigare projektet men med nya årstidsförhållanden och en expandering av beräkningsnätet. 3 2 METOD Examensarbetet är uppdelat i två delar. Den ena delen jämför vattenkvaliteten i Granfjärden och Västeråsfjärden och den andra delen handlar om att identifiera risker och undersöka hur olika utsläpp till följd av olyckstillbud sprider sig i Mälaren. Vattenkvaliteten har undersökts och jämförts efter prover tagna av Mälarenergi och SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) vid de båda fjärdarna. I riskdelen har dels undersökningar gjorts över vad det finns för potentiella föroreningsrisker i respektive fjärd, dels har möjliga olycksscenarion som kan påverka råvattenintagen identifierats. Olycksscenarion, med mängd, typ av ämne och tid för utsläpp, har sedan beskrivits för SMHI som har simulerat dessa i en, från ett tidigare samarbete (Edman & Gyllenram, 2010), uppsatt modell över Västeråsfjärden och Granfjärden. I simuleringen framkommer hur utsläppen från olyckorna sprids och späds i fjärdarna. Litteraturstudier har gjorts för att få kunskap om analyserade parametrar, Mälaren, dricksvattenberedning, fartygstrafik, hamnverksamhet, släckvatten, mikrobiologiska risker, vattenskyddsområde och troliga effekter på vattenkvalitet vid klimatförändringar. 2.1 INSAMLING OCH BEARBETNING AV DATA Analysresultat som används i detta examensarbete är hämtade från olika projekt som gjorts i Västeråsfjärden och Granfjärden och från provtagningar utförda inför detta projekt. De analysresultat som använts till denna rapport beskrivs nedan. Förklaringar över de parametrar som nämns i detta avsnitt finns beskrivna i avsnitt 3.2. Granfjärden Prover har tagits inför detta projekt i Granfjärden av ALcontrol Laboratories AB i Linköping. ALcontrol Laboratories är ackrediterat enligt SWEDAC vilket säkerställer analyser av hög kvalitet (Swedac, 2010). Prover har tagits varannan vecka på varannan meter, från ytan till botten, under ett års tid. Vid samtliga provtagningar har proverna analyserats med avseende på temperatur, syrgashalt, syremättnad, järn och mangan. För varannan provtagning har analyserna för ytan och botten utökats med pH, konduktivitet, alkalinitet, turbiditet, färg, kemisk syreförbrukning (CODMn) och kalcium. En sammanställning av samtliga provtagningsparametrar redovisas i tabell 1. Vid varje provtagningstillfälle har vindriktning, vindhastighet, sjögång, siktdjup och molnighet noterats. Västeråsfjärdens råvattenintag På råvattnet tas ett större prov ut av Mälarenergi fyra gånger per år. Provet analyseras hos ALcontrol Laboratories i Linköping med avseende på turbiditet, lukt, färg, konduktivitet, pH, alkalinitet, kemisk syreförbrukning (CODMn), kväveföreningar, fluorid, klorid, sulfat, metaller, hårdhet och bekämpningsmedel (tabell 1). De fyra proverna är fördelade över året för att få en bild över säsongsvariationer (Mälarenergi, 2010b). Utöver de fyra prov som tas på råvattnet mäts också vattentemperatur, turbiditet och pH kontinuerligt på inkommande vatten. Västeråsfjärden N och Granfjärden Djurgårds Udde SLU har ett miljöövervakningsprogram för Mälaren där flera provtagningsplatser ingår, utspridda över hela sjön. Prover har tagits sedan 1967 och analyser har gjorts för ett 20-tal 4 parametrar. En sådan provtagningsplats finns i Granfjärden vid Djurgårds udde och en annan i norra delen av Västeråsfjärden (figur 2). Dessa data hämtades från SLU:s vattendatabank (SLU, 2010b) i september 2010 och har använts som komplement till de prov som tagits vid den planerade intagspunkten i Granfjärden och i Västeråsfjärdens råvatten de senaste åren. Analysresultaten har dessutom använts för att få en bild över långsiktiga trender i de båda fjärdarna. Figur 2 SLU:s mätstationer Västeråsfjärden N och Granfjärden Djurgårds Udde (© Lantmäteriet Gävle 2010. Medgivande | 2010/0055). Västra Holmen och Fulleröfjärden Varje år gör Mälarenergi AB, tillsammans med fem andra företag verksamma i området, en recipientkontroll över Västeråsfjärden och Svartån. I arbetet med recipientkontrollen tas prover varannan vecka och fjärdens tillstånd bedöms efter Naturvårdsverkets riktlinjer för bedömning av sjöar och vattendrag (Naturvårdsverket, 1999). Data från Västra Holmen och Fulleröfjärden har använts när uppgifter från råvattenintaget i Västeråsfjärden saknats (figur 3). 5 Figur 3 Mätstationer i recipientkontrollen, Västra Holmen och Fulleröfjärden (© Lantmäteriet Gävle 2010. Medgivande | 2010/0055). Provtagningsparametrar analyserade för de olika mätstationerna sammanfattas i tabell 1. Tabell 1 Analyser gjorda vid de olika mätstationerna Parameter Enhet Provtagningspunkt Granfjärden intag Västeråsfjärden intag Granfjärden Djurgårds Udde Västeråsfjärden N Västeråsfjärden recipientkontrollen Västeråsfjärden drift X X X X X Temperatur °C X Syrgashalt mg/l X X X X % X X X X Järn mg/l X Mangan mg/l Syremättnad Konduktivitet Organiskt material COD TOC Turbiditet Absorbans/Färg X X X X X X X X X X mg/l X X X X X mS/m X X X X X mg/l X X X X X X X 405 nm 405 nm 420 nm 420 nm 420 nm X X X pH Alkalinitet X mg/l FNU mg/l Pt Siktdjup m X X Kalcium mg/l X X X X X 455 nm X Data från de olika provtagningarna har kontrollerats och behandlats och sedan sammanställts i grafer för att dra slutsatser om trender och skillnader mellan de olika platserna. För att avgöra om det fanns några signifikanta skillnader mellan fjärdarna har ett t-test gjorts för flertalet av parametrarna. T-testet gjordes, enligt anvisningar i Håkanson (1999), vid ett konfidensintervall på 95 %. 6 2.2 PROVTAGNING AV JÄRN OCH MANGAN För att undersöka om järn och mangan i Granfjärden är i en form som enkelt kan skiljas bort i vattenverket togs prover på tre olika djup i Granfjärden, strax under ytan, vid 7 meter och vid 18 meter. Proverna togs i början av november när fjärden var oskiktad och vattentemperaturen var 6,4 °C genom hela vattenpelaren. Provtagningsflaska med kork sänktes ned till önskat djup och sedan drogs korken ur och flaskan fylldes med vatten. Detta gjordes likadant för samtliga djup. Fram till analystillfället, en månad senare, förvarades proverna frysta i glasflaskor. För varje provtagningsdjup förbereddes två prover, ett filtrerat genom mikrofilter och det andra obehandlat. Det filtrerade provet syresattes även med hjälp av en akvariepump för att järn- och manganjonerna skulle bli olösliga. Behandlingen för det filtrerade provet motsvarar den behandling råvattnet får i vattenverket. Det andra provet analyserades utan behandling. Resultaten från de båda mätningarna jämfördes. 2.3 RISKER I denna studie togs några möjliga olycksscenarion för fartygstrafik fram och med utgångspunkt från dessa simulerades spridnings- och utspädningsförhållanden av SMHI. Vid ett tidigare samarbete mellan SMHI och Mälarenergi (Edman & Gyllenram, 2010) sattes en modell upp där vattenvolymen för hela Västeråsfjärden och nästan hela Granfjärden var inkluderade. För att få en tillförlitlig simulering över spridning och utspädning av utsläpp från bestämda olycksscenarion önskade därför Mälarenergi att anlita SMHI igen. För detta projekt behövde endast ett litet område i Granfjärden läggas till i den befintliga modellen och nya årstidsdata tas fram. I detta examensarbete ingick att identifiera och beskriva möjliga olycksscenarion där utsläpp sker i fjärdarna. Scenariorna diskuterades fram i samråd med Henrik Jacobsson (forskare Mälardalens högskola), Helmer Thiede (driftledare Mälarhamnar AB), Göran Vikergård (avdelningschef vattenverket, Mälarenergi AB) och Walter Gyllenram (SMHI). Olycksscenarion, med mängd, typ av ämne och tid för utsläpp beskrevs sedan för SMHI som, efter Mälarenergis önskemål, simulerade dessa. Resultaten från SMHI:s simulering presenteras på tre sätt, som tidsserier av koncentrationen vid råvattenintagen, som spridnings- och utspädningsfigurer vid utsläppspunkterna och som figurer över hur bottenströmmarna rör sig vid råvattenintagen för samtliga vindriktningar. Samtliga bilder är framtagna av SMHI och hämtade från rapporten ”Spridning och utspädning av utsläpp i Västeråsfjärden och Granfjärden” (Gyllenram & Hallberg, 2010). I den andra delen av riskjämförelsen identifierades potentiella föroreningsrisker i Västeråsoch Granfjärden. För Västeråsfjärden hämtades mycket information från tidigare projekt där riskerna identifierats och beskrivits. För Granfjärden har potentiella risker tagits fram genom att bland annat studera kartor över verksamheter och markanvändning i närområdet. 7 3 BAKGRUND 3.1 OMRÅDESBESKRIVNING Mälaren är Sveriges tredje största sjö och har ett avrinningsområde på cirka 22 600 km2, vilket motsvarar 5 % av Sveriges totala yta. Avrinningsområdet består till 70 % av skogs- och myrmarker, 20 % åker- och ängsmarker och 11 % av sjöar. Totalt är sex län och ca 50 kommuner belägna helt eller delvis inom avrinningsområdet. Sjön har ett medeldjup på 12,8 meter och ett maxdjup på 66 meter. En femtedel av sjön är grundare än 3 meter, vilket gör Mälaren till en relativt grund sjö. Mälaren brukar delas in i sex olika bassänger (figur 4), vilka är uppdelade efter naturliga avgränsningar vid öar och förträngningar i sjön. Vattnets uppehållstid i bassängerna varierar mellan 0,05-1,8 år och avgörs av respektive bassängs volym och tillrinning. Den teoretiska uppehållstiden för hela sjön är 2,8 år. Uppehållstiden påverkar hur väl partiklar, ämnen och föroreningar avsätts i delbassängerna. En lång uppehållstid ger mer tid för sedimentering och nedbrytning och resulterar därför i en bättre vattenkvalitet. Uppehållstider, jordart, markanvändning och verksamheter i avrinningsområdet är de viktigaste faktorerna som påverkar vattenkvaliteten i de olika bassängerna. Variationen i vattenkvalitet är därför stor inom sjön (Sonesten m.fl., 2010). Figur 4 Mälarens indelning i bassänger (Mälaren vattenvårdsförbund, 2000). Innan 1100-talet var Mälaren en del av Östersjön, men genom landhöjningen har Mälaren gradvis blivit en insjö. Vid utloppet i Norrström finns en naturlig tröskel som vid landhöjningen successivt närmade sig vattenytan. Sedan 40-talet är Mälaren reglerad vid Norrström, Söderström, Hammarby sluss i Stockholm och vid Slussen och Maren i Södertälje (figur 5). Avtappningsregleringen av Mälaren är en viktig funktion för att bibehålla en god dricksvattenkvalitet för de 2 miljoner människor som varje dag använder sig av Mälarens vatten. Regleringen hindrar saltvatten från att tränga in i Mälaren samt gör att översvämningar undviks. Vid en översvämning ökar risken för läckage av föroreningar från förorenad mark och bräddningar av orenat avloppsvatten. Cirka 5 % av Mälarens medelflöde används som dricksvatten och ungefär lika mycket släpps ut från kommunala avloppsreningsverk, industrier och dagvatten (Stockholm stad, 2010). 8 Figur 5 Mälarens avrinningsområde och tappningsställen för reglering (Stockholm stad, 2010). Under början av 1960-talet var Mälaren kraftigt övergödd och SLU påbörjade därför kontinuerliga undersökningar av Mälarens vattenkvalitet. Sedan 1970-talet har flera åtgärder genomförts för att minska belastningen av näringsämnen till sjön. De stora kommunala avloppsreningsverken kompletterades med kemisk fällning av fosfor, renat vattnet från flera avloppsreningsverk i östra Mälaren släpptes istället ut i Östersjön och krav ställdes på jordbruket för att minska näringsläckaget. Idag är Mälaren fortfarande övergödd med kraftiga algblomningar i de inre delarna och syrebrist på bottnarna sommartid (Mälarens vattenvårdsförbund, 2000). De senaste åren har vattnet dessutom blivit grumligare och har en starkare vattenfärg vilket kan förklaras genom en ökad nederbörd på grund av klimatförändringar . Effekterna av detta syns i alla Mälarens bassänger. Ett grumligare och mer färgat vatten försvårar dricksvattenberedningen och kräver större mängder kemikalier (Wallin & Weyhenmeyer, 2001). Mälaren är viktig, inte bara ur dricksvattensynpunkt, utan även för sjöfart, hamnverksamhet, jordbruk, bad och båtliv, fiske, skogsbruk, friluftsliv och rekreation. Att värna om Mälarens goda vattenkvalitet och eliminera de föroreningsrisker som finns anses vara av stor betydelse för sjöns framtid (Mälarens vattenvårdsförbund, 2000). 3.2 VATTENKEMIPARAMETRAR Hässlö vattenverk använder ytvatten från Västeråsfjärden i Mälaren vid beredning av dricksvatten. Ytvattnets kvalitet kan ändras beroende på årstid, föroreningsbelastning, verksamheter och aktiviteter i tillrinningsområdet. För att hålla en säker och stabil beredning krävs kunskap om råvattnets kvalitet och variationer (Svenskt vatten, 2008). Prover har tagits i Granfjärden från augusti 2009- augusti 2010 och analyserats med avseende på parametrar relevanta för dricksvattenproduktion. Proverna har inte analyserats med avseende på mikrobiologi, bekämpningsmedel eller kväve- och fosforföroreningar. 9 3.2.1 Vattentemperatur Temperaturen i vattnet är en viktig parameter att undersöka då den är betydande för all biologisk aktivitet. Tillväxt och nedbrytning av organiskt material samt mikrobiologisk tillväxt ökar med ökad temperatur (Svenskt vatten, 2008). Om det utgående dricksvattnets vattentemperatur är hög ökar den mikrobiologiska tillväxten och hastigheten för kemiska reaktioner i distributionsnätet. Riktvärdet för temperaturen på utgående vatten är 12 °C och gränsvärdet är 20 °C (Livsmedelsverket, 2006). I Mälarens djupa fjärdar uppstår temperaturskiktningar sommartid (Sonesten m.fl., 2010). En skiktbildning uppstår för att vattnets densitet ändras med temperaturen. Vattnet är som tyngst vid 4 °C och sjunker då till botten. Under våren och sommaren värms vattnet upp och en temperaturprofil bildas med kallt vatten vid botten och varmare vid ytan. När skiktet är bildat skapas två vattenvolymer med olika fysikaliska egenskaper (ALcontrol Laboratories, 2010). Den övre delen, epilimnion, påverkas av vind och omblandas lätt. Den undre delen, hypolimnion, behålls relativt opåverkad under skiktningstiden. Gränsen mellan dessa två vattenvolymer kallas språngskikt, termoklin (Wetzel, 2001). I Västerås infiltreras vattnet i Badelundaåsen vid Hässlö samt vid Fågelbacken. Åsen jämnar ut vattentemperaturen under året. Vintertid värms vattnet medan under sommaren bidrar åsen med en kylning (Mälarenergi, 2010b). Riktvärdet för temperaturen på utgående vatten överskrids sommartid både vid Hässlö vattenverk och vid Fågelbackens vattenverk. Fågelbackens vatten håller generellt en högre temperatur än Hässlös. Gränsvärdet har dock aldrig överskridits. I Granfjärden kan råvattenintaget placeras på 19 meters djup och därmed kan eventuellt ett kallare vatten erhållas under sommaren. Västeråsfjärdens intag ligger på 6 meter och omblandas genom hela vattenpelaren av vind och strömmar, vilket motverkar skiktbildning (Vikergård, personlig kontakt, 2010). 3.2.2 Syrgashalt och syremättnad Halten syre löst i vattnet varierar med vattnets temperatur och salthalt. Ju högre temperatur och salthalt desto mindre syre kan lösas i vattnet. Ibland mäts syremättnaden vilket är ett mått på hur mycket syre vattnet innehåller jämfört med vad det teoretiskt kan innehålla med aktuell temperatur och salthalt. Ur biologisk synpunkt är syremättnaden ett dåligt mått på syreförhållanden eftersom djurlivets toleransgränser uttrycks i syrgashalt (Naturvårdsverket, 1999). De processer som tillför syre till vattnet är fotosyntesen och kontakt med luft genom vindar och strömmar. Det är endast den övre delen av vattenvolymen som tillförs syre genom dessa processer (Svenskt vatten, 1994). Vid botten förbrukas syre när det organiska materialet skall brytas ned. Mälaren bedöms vara en övergödd sjö, vilket betyder att organiskt material finns i stora mängder. När det är varmt och näringstillgången är god sker en kraftig algtillväxt, varpå nedbrytningen kräver stor tillgång på syre (Mälarenergi, 2010a). Organiskt material tillförs även via vattendrag och avrinningsområden, under perioder med mycket nederbörd kan belastningen bli högre än vanligt. Förhindras omblandning av en skiktning i vattenmassan finns risk för syrebrist vid botten där endast syreförbrukande processer sker. Om råvattnet filtreras behövs syre för att kunna bryta ner det organiska materialet. Ett syrefattigt råvatten 10 kan också ge problem vid beredningen av dricksvatten på grund av höga halter järn och mangan (Svenskt vatten, 2008). 3.2.3 Järn Järn finns naturligt i jord och berggrund. Vid syrerika förhållanden är järnet i olöslig form, Fe3+, och utgör inget problem i dricksvattenberedningen. Vid syrebrist reduceras järnet till den lösliga formen, Fe2+, och förs med vattnet till konsumenten eller vattenverket. Problem med järn är vanligare i grundvatten där syrefria förhållanden är vanligt förekommande. Järn kan avskiljas genom luftning eller tillsats av fällningskemikalier med efterföljande filtrering. Luftningen tillför syre till vattnet och järnet övergår då till sin olösliga form igen. Syresättning kan ske i ledningar och i reservoarer vilket ger problem med utfällningar och risk för bakterietillväxt (Gray, 2008). Järn i dricksvatten kan även komma från tillsatta processkemikalier och från korrosion av ledningar eller annan utrustning i beredningen och distribueringen. För höga halter ger ett missfärgat brunt vatten (Svenskt vatten, 2008). Gränsvärdet för utgående dricksvatten är 0,1 mg/l (Livsmedelsverket, 2005) och riktvärdet för råvattnet 1,0 mg/l (Svenskt vatten, 2008). 3.2.4 Mangan Mangan finns i svenska sjöar och vattendrag dels som ett resultat av mänsklig påverkan men främst genom vittring av berggrund och mark. Problem med mangan i dricksvatten är, av samma anledning som för järn, vanligare i grundvatten än i ytvatten. Vid syrebrist reduceras mangan från olöslig form till Mn2+-joner (Gray, 2008). I olöslig form ger mangan problem med utfällningar i ledningar, missfärgningar av bl.a. tvätt samt oönskad lukt och smak (Berglund m.fl., 2007). Mangan är lite svårare att skilja bort från råvatten än järn, endast syresättning är inte tillräckligt. pH-värdet bör höjas till 8,5-9 för att få en tillräcklig avskiljning. Vid ett så högt pH finns risk för att aluminiumflockarna som är kvar efter sedimentationen blir lösliga samt att det krävs högre klordoser i desinficeringssteget än normalt (Gray, 2008). Gränsvärdet för mangan i utgående vatten är 0,050 mg/l Mn (Livsmedelsverket, 2005) och riktvärdet för råvatten 0,3 mg/l Mn (Svenskt vatten, 2008). 3.2.5 pH pH är en viktig parameter som beskriver hur surt ett vatten är. pH-värdet påverkar djurlivet och i vilken form kemiska ämnen finns i vattnet. Exempelvis ökar många metallers löslighet vid låga pH-värden. I sjöar ligger pH-värdet normalt mellan 6 och 8 men kan variera över året. Vid snösmältning tillförs surare vatten och en pH-sänkning kan registreras medan en ökning kan registreras under den varma tiden av året när algproduktionen är hög. På samma sätt kan det variera under dygnet, med en ökning under den ljusa delen av dagen. Växternas fotosyntes förbrukar koldioxid vilket ger en förhöjande effekt eftersom koldioxiden har en försurande verkan på vattnet. Enligt Naturvårdsverkets klassningar av sjöar räknas en sjö som sur när dess pH-värde underskrider 6,8 (Naturvårdsverket, 1999). Många reaktioner och förlopp styrs av pH och temperatur, så även flockningsprocessen i vattenverket. Beroende på vilket flockningsmedel som används och råvattnets kvalitet varierar det optimala pH-intervallet för flockning. Om pH-värdet ligger utanför detta intervall blir 11 fällningen inte tillräckligt effektiv och en högre dos fällningskemikalier måste användas (Svenskt vatten, 1992). Ett annat problem med ett lågt pH-värde är att det, tillsammans med låg alkalinitet, ökar korrosiviteten på järn- och kopparledningar med höga halter i dricksvatten som följd (Berghult m.fl., 2006). Utgående vatten bör enligt Livsmedelverket (2006) ligga på ett värde lägre än 9,0. Ett högre pH-värde kan ge utfällningar, smak och en sämre desinfektion (Livsmedelverket, 2006). 3.2.6 Alkalinitet Alkalinitet är ett mått på vattnets förmåga att förhindra pH-förändringar, s.k. buffertkapacitet. Ju högre värde desto bättre kapacitet. Den totala koncentrationen av karbonat (CO32-) och vätekarbonat (HCO3-) avgör till största del måttet på buffertkapaciteten (Mälarenergi, 2010a). Mälaren har en god buffertkapacitet och kan därför motstå försurning relativt bra. Alkaliniteten är högre i de nordöstliga delarna på grund av de kalkrika jordlagren (Mälarens vattenvårdsförbund, 2010). I beredningen av dricksvatten är en hög alkalinitet inte alltid bra, då det krävs mer kemikalier för att justera ned pH-värdet till en önskad nivå (Johansson, 2003). I slutsteget av beredningen tillsätts dock kemikalier som höjer alkaliniteten för att motverka korrosion på ledningar. Enligt Livsmedelsverket (2006) bör alkaliniteten på utgående vatten vara högre än 60 mg/l HCO3. På Hässlö och Fågelbackens vattenverk tillsätts kalk och koldioxid vilket ger en alkalinitet runt 80 mg/l. 3.2.7 Konduktivitet Konduktiviteten beskriver vattnets ledningsförmåga, d.v.s. hur mycket joner/salter som finns i vattnet. Vanliga joner i sötvatten är kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat och vätekarbonat (Mälarenergi, 2010a). Om konduktiviteten i utgående vatten överskrider gränsvärdet 250 mS/m finns risk för korrosion i ledningsnätet (Livsmedelsverket, 2006). Konduktiviteten är också en bra indikator på om råvattnet blivit påverkat av förorening (Svenskt vatten, 2008). 3.2.8 Organiskt material (CODMn, TOC) Organiskt material i sjöar kan antingen komma från externa källor eller produceras i sjön. Tillrinning från marker i avrinningsområdet och från vattendrag är exempel på externa källor. Vid kraftiga regn sköljs mycket humus ur markerna vilket ger en högre organisk belastning på sjön (Svenskt vatten, 2007). Det organiska materialet kan vara delvis nedbrutet och benämns då humussyror. Det är humussyror, järn och mangan som ger sjöar den bruna färgen. Produktionen av organiskt material i sjöarna styrs bl.a. av tillgång på näringsämnen, solljus och temperatur. Det organiska materialet, t.ex. alger och växter, dör till slut och faller ner till botten, där det mineraliseras. Vid nedbrytningen förbrukas syre (Johansson, 2003). Enligt Svenskt vatten (2007) är trenden sedan 1960-talet en långsam ökning av det organiska materialet i många svenska sjöar. I avsnitt 3.10 beskrivs mer ingående hur ett förändrat klimat inverkar på den organiska belastningen. Det finns flera olika analysmetoder som bestämmer halten organiskt material. Den analysmetod som använts för proverna i Granfjärden och råvattenintaget i Västeråsfjärden är mätning av den kemiska syreförbrukningen (CODMn). I metoden bestäms den del av det 12 organiska materialet som kan oxideras med hjälp av oxidationsmedlet kaliumpermanganat (KMnO4). Mängden tillsatt oxidationsmedel motsvarar mängden organiskt material (Johansson, 2003). I SLU:s mätningar har istället den totala halten organiskt material mätts (TOC). Organiskt material skiljs bort i Hässlö vattenverk genom fällning med efterföljande sedimentation och snabbfiltrering samt i mindre grad genom nedbrytning vid infiltration i Badelundaåsen. Det är viktigt att reducera halten organiskt material i dricksvatten, dels för att förhindra tillväxt av mikroorganismer i ledningsnät och reservoarer (Svenskt vatten, 1994), dels för att minska dosen av desinfektionsmedel (klor). 3.2.9 Turbiditet Turbiditeten beskriver vattnets grumlighet, d.v.s. vattnets innehåll av partiklar. Turbiditeten beror på mängden organiskt material, lerpartiklar och plankton i vattnet (Naturvårdsverket, 1999). Turbiditeten kan variera mycket under ett år och mellan olika år. Speciellt efter kraftiga regn kan turbiditeten öka då regnet för med sig partiklar från markerna till ytvattnet (Svenskt vatten, 2007). Vid mätning av turbiditeten tillåts ljus passera genom vattnet och spridningen registreras. En kortvarig ökning av turbiditeten i dricksvattnet kan ge indikationer på att de mikrobiologiska barriärerna inte är tillräckligt effektiva (Svenskt vatten, 2008). På Hässlö vattenverk mäts turbiditeten kontinuerligt på flera ställen. Mätningarna reglerar bl.a. mängden fällningskemikalier som tillsätts. Enligt Livsmedelsverkets (2006) föreskrifter är gränsvärdet för turbiditet i utgående dricksvatten 0,5 FNU. 3.2.10 Färgtal Det är framförallt humus-, mangan- och järnföreningar som påverkar färgtalet (brunheten) i ett vatten. Färgen absorberar ljuset som tränger genom vattnet och försämrar ljusförhållanden i vattenmassan. Färgtalet är en faktor som bestämmer hur djupt ned i vattenvolymen som primärproduktionen kan ske (SLU, 2010a). Trender visar att färgtalet har ökat i Mälaren under de senaste åren (Johansson, 2003). Tidigare mättes färgtalet genom att visuellt jämföra ett vattenprov med en färgskala. Det blev en subjektiv bedömning med viss osäkerhet. Idag mäts vattenfärgen istället med spektrofotometri. Värdet multipliceras enligt en formel och ger ett tal som i viss mån är jämförbart med de gamla analysvärdena (SLU, 2010a) . Höga färgtal betyder höga halter humus-, järn- eller manganföreningar och kan ge problem med fällningen i vattenverken (Svenskt vatten, 2008). I Mälaren är färgtalet i regel högre i de västra delarna än de östra då de i större grad påverkas av skog i avrinningsområdet (Wallman, 2008). Vid Hässlö vattenverk mäts färgen på inkommande vatten varje vardag med spektrofotometri. 3.2.11 Absorbans Absorbansen mäter vattnets innehåll av lösta ämnen och partiklar. Ju högre ljusabsorbans desto mer ämnen och partiklar finns det i vattnet. Absorbansen brukar mätas för filtrerat och 13 ofiltrerat prov. Skillnaden mellan dessa motsvarar då vattnets partikelhalt, grumlighet. I det filtrerade provet är det främst lösta humusämnen och järn som absorberar ljuset. Absorbansen kan mätas med olika våglängder och kyvettlängder, vanligast i Sverige är 420 nm och internationellt 436 nm (SLU, 2010a). ALcontrol mäter absorbansen i Granfjärden och Västeråsfjärdens råvatten vid 405 nm medan de mäter vid 420 nm vid recipientkontrollen. SLU mäter vid 420 nm. 3.2.12 Siktdjup Siktdjupet är ett visuellt mått på hur mycket partiklar och färg vattnet innehåller. Ett vatten med litet siktdjup är grumligt och starkt färgat (hög turbiditet och högt färgtal). Ljuset har då svårt att tränga ner och fotosyntesen begränsas till de ytligare lagren. Vid mätning av siktdjupet sänks en vitfärgad skiva ner i vattnet. När den inte längre syns har man nått siktdjupet (Naturvårdsverket, 1999). 3.2.13 Kalcium Kalciumkarbonat finns naturligt i lösa jordlager och i berggrunden och därför också i vattnet. En hög halt i vattnet kan ge utfällningar i vattenverket och i distributionsnätet. Kalciumkarbonat kan ge funktionsproblem både i vattenverket och hos användaren, vanligaste då i tvättmaskiner och varmvattenberedare (Svenskt vatten, 2008). Kalciumsalter skiljer sig från många andra metallsalter genom en minskad löslighet vid högre temperaturer. Det är orsaken till problem med utfällningar i tvätt- och diskmaskiner. Kalciumkarbonat tillför vattnet alkalinitet genom karbonatjonen och ökar dess hårdhet genom kalciumjonen. Hårdheten avgörs av både halterna kalcium och magnesium (Livsmedelverket, 2006). Enligt Svenskt vatten (2008) är riktvärdet för kalciumhalten på råvattnet 100 mg/l. Det finns inget motsvarande gränsvärde för utgående vatten utan istället används ett riktvärde på 20-60 mg/l för att motverka korrosion (Livsmedelsverket, 2006). 3.3 VÄSTERÅS DRICKSVATTENFÖRSÖRJNING Intaget Hässlö vattenverk har tagit in sitt vatten från Mälaren, norr om Björnö, sedan 1949. Intaget ligger på 6 meters djup. För att undvika att det ytligaste vattnet sugs in är intaget konstruerat så att vattnet sugs från sidorna in i ledningen. Runt inloppet sitter ett galler som hindrar större flytande föroreningar, som plastföremål, att sugas in i ledningen. Från inloppet leds vattnet till en råvattenpumpstation cirka 900 meter från intaget (figur 6). Där sitter ett rensgaller som rensar bort större föroreningar som fisk och växter. Mikrosilar Det första steget i vattenverket tar bort större föroreningar som fisk, alger och växter. Detta görs i roterande trumsilar. Vattnet leds in i mitten av trumman och filtreras genom en silduk till tråget utanför trumman. Råvattnets turbiditet mäts efter trumsilarna och styr doseringen av fällningskemikalier. Ju högre turbiditet desto större dos kemikalier. Dosen påverkas också av turbiditeten efter fällningen och efter sandfiltret. Vid Hässlö vattenverk varierar turbiditeten efter mikrosilarna mellan 5-25 FNU beroende på årstid och väderlek. Turbiditeten är vanligen högre i december-maj än i maj-november. 14 Kemisk fällning Turbiditeten består av små partiklar och laddade föreningar, t.ex. humusföreningar, lera och alger som måste skiljas bort. En del av föroreningarna, speciellt humus, är små och inte tillräckligt tunga för att hinna sedimentera i en sedimentationsbassäng. Föroreningarna har ofta en negativ laddning och genom att tillföra fällningskemikalier med positiv laddning neutraliseras partiklarna och kan då dras till varandra och bilda större sedimenterbara partiklar, så kallade flockar (Svenskt vatten, 1992). Fällningskemikalien som används i Hässlö vattenverk är PAX (aluminiumklorid, Al2(SO4)3). För att erhålla maximal effekt av fällningskemikalien bör den tillsättas där vattnet är kraftigt turbulent. Vid Hässlö vattenverk leds inkommande råvatten via en smal kanal som ger en hög vattenhastighet. Dosering av fällningskemikalie sker i kanalen. Efter kanalen finns en kon försedd med propellrar som skapar turbulens i vattnet. Sedan leds vattnet sakta genom sex stycken seriekopplade bassänger där flockningen sker. För att få en så effektiv flockning som möjligt finns omrörare i bassängerna. Omrörningen ökar chanserna för att partiklarna och fällningskemikalien ska bilda flockar. Omrörningen måste ske försiktigt för att inte slå sönder de flockar som redan byggts upp. Viktigast för flockningen är pH-värdet. Varje fällningskemikalie och råvatten har sitt optimala pH-intervall för flockning, på Hässlö ligger det runt pH 6 (Lindholm, personlig kontakt, 2010). Sedimentation Efter flockningsbassängerna leds vattnet till sedimentationsbassängen, där vattenhastigheten är låg och flocken hinner sjunka till botten. Vid Hässlö vattenverk är sedimentationsbassängerna konstruerade i fyra våningar. Flockarna sjunker till botten och bildar ett slam som skrapas bort med långsamma skrapor och slammet pumpas sedan vidare till avloppsreningsverket. Turbiditeten efter flocknings- och sedimentationsbassängen varierar mellan 0,6 och 1,5 FNU. Sandfilter Efter sedimentationsbassängen förs vattnet till tolv parallella sandfilter. Där filtreras restflocken samt de partiklar som finns kvar efter sedimentationsbassängen bort. När filtreringen är klar och flocken bortskiljd ligger turbiditeten under gränsvärdet på 0,5 FNU. Infiltration Vattenflödet delas nu i två delar. Ett flöde behandlas med kalk och kolsyra och pumpas sedan till Fågelbacken där det infiltreras i Badelundaåsen. Det andra flödet infiltreras utan behandling av kalk och kolsyra vid Hässlö. I åsen renas vattnet genom naturliga reningsprocesser. Mikroorganismer och organiskt material bryts ned och lukt och smak reduceras i den omättade zonen. Åsen fungerar därför som en viktig barriär mot spridning av mikroorganismer. Samtidigt som vattnet renas tillförs viktiga mineraler och salter (Svenskt vatten, 2008). Det tar drygt två veckor från infiltration i åsen till att vattnet når uttagsbrunnarna, både vid Fågelbacken och vid Hässlö. Enligt Livsmedelsverket (2006) bedöms vattnet i Västerås därför som grundvatten. Om uppehållstiden i åsen hade varit mindre än två veckor hade vattnet definierats som Konstgjort grundvatten. Definitionerna styr provtagningsintervall, kontroller 15 och krav på antal mikrobiologiska barriärer i beredningen. Totalt finns det tre mikrobiologiska barriärer vid dricksvattenberedningen i Västerås, fällning, infiltration i åsen samt desinficering med natriumhypoklorit. Hässlös infiltrationsanläggning Det finns tre infiltrationsdammar vid Hässlö. Samtliga har en sandbädd som är cirka två meter tjock. Sandbädden skyddar åsen och rensas varje år. Efter infiltration pumpas vattnet upp från nio grundvattenbrunnar vilka är placerade norr, öster och söder om vattenverket. Endast några av dessa är i drift samtidigt. När vattnet åter pumpats upp i vattenverket pH-justeras det med kalk och sedan tillsätts natriumhypoklorit som desinfektionsmedel. Detta är sista beredningssteget och vattnet förs sedan till en lågreservoar. Därifrån pumpas vattnet ut på ledningsnätet och upp i vattentorn. Vattentornen har två syften, dels som reservoarer för att klara av att försörja kunderna med vatten även under de perioder då uttaget är som störst, dels för att säkerställa trycknivå i ledningsnätet. Figur 6 Dricksvattenberedning vid Hässlö vattenverk. Fågelbackens infiltrationsanläggning I Fågelbacken infiltreras vattnet i Badelundaåsen och efter 15-29 dagar når vattnet de fyra grundvattenpumparna. Inte heller här används alla pumpar samtidigt. Vattnet pumpas upp till Fågelbackens vattenverk där det pH-justeras med lut och desinficeras med natriumhypoklorit. 3.4 PLANERAT RÅVATTENINTAG I GRANFJÄRDEN Intagets slutliga placering bestäms efter lokala förhållanden. Enligt Svenskt vatten (1994) skall tillgången på vatten vid intagspunkten kartläggas och dessutom skall vattenkvaliteten undersökas. Detta bör göras under minst ett års tid och helst för både torrår och regnår (Svenskt vatten, 1994). Tillgången på vatten kan anses vara obegränsad både i Västeråsfjärden och Granfjärden. Vattenkvaliteten i Granfjärden har undersökts under ett års tid, från augusti 2009 till augusti 2010. Placering av intag nära föroreningskällor, som avloppsreningsverks utlopp, dagvattenutsläpp, diken från jordbruksmark, trafik och dränering från deponier skall undvikas. Svenskt vatten 16 rekommenderar att en undersökning bör göras över hur strömmar rör sig i vattenområdet runt intaget för att förhindra att råvattnet blir förorenat (Svenskt vatten, 1992). I Granfjärden, där proverna tagits, är djupet 19 m. Enligt Mälarens vattenvårdsförbund (2010) skiktar sig de djupa delarna av Mälaren sommartid och därför är det fördelaktigt att kunna ta in vatten från olika djup. I språngskiktet där gränsen går mellan ytvatten med låg densitet och bottenvatten med hög densitet kan dött organiskt material och mikroorganismer ansamlas. För att undvika att få in detta till vattenverket rekommenderas att intaget placeras på vardera sidan av språngskiktet. Vattnet under språngskiktet är mer skyddat mot föroreningar samt håller en lägre temperatur än det ytliga vattnet. Om syrebrist uppstår i det djupare skiktet kan svavelväte bildas och järn och mangan från bottensedimentet reduceras till löslig form. Under sådana förhållanden bör vattnet istället tas från det ytligare skiktet för att undvika problem i beredningen. Intaget bör vara utformat med en sil med storleken 10–22 mm för att undvika att fisk och större föroreningar sugs in i ledningen (Svenskt vatten, 1992). Jacobsson (personlig kontakt, 2010) varnade för spridningen av vandrarmusslor (Dreissena polymorpha) i Mälaren. Vandrarmusslan härstammar från Svarta Havsområdet och har troligtvis spridits till Mälaren med fartygstrafik. De har funnits i Mälaren sedan 1920-talet och är som mest utbredda i Mälarens östra delar men har hittats i Svartåns mynning och vid Hjulstabron. Musslorna är filtrerare och lever på plankton och näringsämnen i vattenmassan. Efter att simmat runt som larver i en månad sätter de sig på hårda underlag och är då svåra att få bort. I Nordamerika är musslornas igensättning av vattenintag och vattenutlopp ett stort ekonomiskt problem (Lundberg & von Proschwitz, 2007). 2002 rapporterades att vandrarmusslan hade satt igen intagsledningen vid Skoklosters vattenverk i Mälaren (Eriksson, personlig kontakt, 2011). Jacobsson rekommenderar därför att intagsledningen bör utformas på så sätt att inspektion kan göras på enkelt sätt. 3.5 VATTENSKYDDSOMRÅDE Lagstiftning Just nu arbetar Mälarenergi med att revidera dagens vattenskyddsområde med nya avgränsningar och föreskrifter för Mälaren och Badelundaåsen. Ett vattenskyddsområde finns för att skydda befintliga och framtida vattenresurser mot föroreningar i ett långsiktigt perspektiv. Genom att skriva föreskrifter som gäller inom vattenskyddsområdet regleras verksamheter och åtgärder så att förorening av råvattnet hindras (Naturvårdsverket, 2003). De nationella miljömålen som riksdagen har antagit påvisar betydelsen av en god råvattenkvalitet. Miljömålen består av 16 mål med syfte att förbättra miljökvaliteten inom flera områden och utgör en strategi för alla samhällsaktörer att sträva mot, både nationellt, regionalt och lokalt. Inom varje mål finns delmål beskrivna för att nå det slutgiltiga målet (Miljömålsportalen, 2010). Ett av miljömålen ”Levande sjöar och vattendrag”, berör dricksvattenområdet. I delmålet står det att alla Sveriges större vattentäkter (för fler än 50 personer eller med en dygnsproduktion på minst 10 m3) senast 2009 skall inrätta vattenskyddsområden med vattenförsörjningsplaner. I allmänna råd till 7 kapitlet, 21§ i Miljöbalken står följande: 17 ”Länsstyrelse och kommun bör verka för att vattenskyddsområden skapas för åtminstone samtliga allmänna vattentäkter och större enskilda egna eller gemensamma vattentäkter. Även grund- och ytvattentillgångar, som kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt, bör skyddas.” Det är alltså inte bara viktigt att skydda dagens vattentäkter från föroreningar utan också framtidens (Naturvårdsverket, 2003). Ett annat mål som berör dricksvattenområdet och som visar på betydelsen att skydda vattentäkter är ”Grundvatten av god kvalitet”. Alla vattenförekomster som används till dricksvatten skall, senast 2010, uppfylla normen god dricksvattenkvalitet med avseende på föroreningar orsakade av mänsklig aktivitet. Även Svenskt vatten (1994) påpekar betydelsen av att skydda vattentäkter. Det är viktigare och lönsammare att eliminera föroreningskällorna än att ändra beredningsmetod i vattenverken (Svenskt vatten, 1994). Vattenskyddsområdet för ytvattnet är indelat i två olika skyddszoner, vattentäktszon och en skyddszon. Som utgångspunkt skall enligt Naturvårdsverket hela avrinningsområdet inkluderas i vattenskyddsområdet. Vid avgränsning av den skyddszonen skall det vatten som har en rinntid på 12 timmar från utsläppspunkt till råvattenintag inkluderas. Inom detta område tillhör även en 50 m bred strandzon. Denna avgränsning kan reduceras om tekniska eller naturliga barriärer finns, så som beredningssteg i vattenverket, larm, fördröjning eller utspädning i recipienten. I arbetet med avgränsningen diskuteras vilka motåtgärder som kan sättas in vid en förorening samt hur en förbättrad råvattenkvalitet kan erhållas genom att eliminera kontinuerliga utsläpp av föroreningar eller minska olycksrisken (Naturvårdsverket, 2003). Västerås Med Naturvårdsverkets riktlinjer och allmänna råd som grund har ett förslag på avgränsning av vattentäkt gjorts för Västerås vattenförsörjning. Vattentäkten består dels av Mälaren och dels av Badelundaåsen där vattnet infiltreras. Sedan gällande vattenskyddsområden med föreskrifter fastställdes 1974 har verksamheten ändrats med nya infiltrationsplatser och uttagsbrunnar samtidigt som förändringar har skett i lagstiftning. Idag ställs andra krav, exempelvis bör det finnas ett skyddsområde vid råvattenintagen. Om en olycka skulle ske i Västeråsfjärden kan intaget stängas för att förhindra att förorenat vatten tas in i vattenverket. I en sådan situation finns ingen reservvattentäkt att ta vatten ifrån utan vattnet i åsen kan försörja Västerås stad under cirka två veckor. Ett reservvattenintag bör finnas för att säkra vattenförsörjningen och om beslut tas om ett nytt råvattenintag i Granfjärden skall råvattenintaget i Västeråsfjärden fungera som reservvattenintag (Mälarenergi, 2010b). Det är viktigt, enligt Naturvårdsverket (2003), att reservvattentäkten får ett lika starkt skydd mot föroreningar som huvudintaget. Vattentäktszonen utgörs av området precis vid råvattenintaget och skyddszonen avgränsades till den vattenvolym som kan nå vattenintaget inom 3 timmar vid en vindhastighet på 10 m/s (figur 7). 18 Västeråsfjärden I detta examensarbete har uppgifter från arbetet med inrättande av skyddsområdet använts. De risker som identifierats och de resonemang som förts vid avgränsningen av vattenskyddsområdet i Västeråsfjärden kommer att diskuteras i detta avsnitt samt i avsnittet om potentiella föroreningsrisker. En riskinventering gjordes av Mälarenergi längs områden nära stranden mot Västeråsfjärden och nära de vattendrag som mynnar i fjärden för att identifiera potentiella föroreningskällor. Varje källa klassades från 1-3 beroende på sannolikheten att utsläppet kommer att ske samt vilken konsekvens utsläppet ger. Klassningen bestämdes även efter avstånd och ytvattentillgångens volym och omsättning. Ett längre avstånd och större volym ökar chansen till utspädning och nedbrytning innan föroreningen når råvattenintaget. Klass 3 är den högsta klassen (Mälarenergi, 2010b). Resultaten från riskinventeringen presenteras i avsnitt 3.6. Ramböll AB beräknade rinntiderna från de största verksamheterna i Västeråsfjärden till råvattenintaget (tabell 2) och gjorde sedan en avgränsning av vattenskyddsområdet. Vattenskyddsområdet inkluderar den vattenvolym som når råvattenintaget på 3 timmar (figur 7). Avgränsningen gjordes med hänsyn till insatstiden för att stänga intaget vid en olycka. Tabell 2 Rinntider till råvattenintaget (Eriksson, 2007) Verksamhet Avloppsreningsverk Svartån Oljehamn Farled Rinntid [timmar] 10 m/s 4 m/s 7 17 8 20 10 24 6 15 Figur 7 Skyddszon och vattentäktszon i Västeråsfjärden (Mälarenergi, 2009). 19 3.6 POTENTIELLA FÖRORENINGSRISKER I detta avsnitt presenteras de största föroreningskällorna för Västeråsfjärden respektive Granfjärden. Föroreningskällorna för Västeråsfjärden är framtagna av Mälarenergi i arbetet med vattenskyddsområdet och källorna i Granfjärden är en påbörjad inventering gjorda i detta arbete. Inventeringen gjordes genom att studera kartor över verksamheter och markanvändning. Identifieringen av utsläppskällor i Granfjärden skall inte ses som komplett. Andra föroreningskällor av betydelse är möjliga. De som beskrivs är endast sådana som framkommit i detta arbete. 3.6.1 Västeråsfjärden De största aktiviteterna och verksamheterna i Västeråsfjärden är avloppsreningsverket, Svartån, hamnen och farleden. Dessa påverkar vattenkvaliteten i fjärden negativt och beskrivs nedan tillsammans med andra aktiviteter som också utgör en risk för råvattenintaget. Kungsängens avloppsreningsverk Kungsängens avloppsreningsverk ligger längst in i Västeråsfjärden och släpper ut cirka 44 000 m3 renat avloppsvatten varje dygn (motsvarande cirka 100 000 personekvivalenter). Avloppsreningsverket belastar fjärden främst med kväve- och fosforföreningar, organiskt material samt mikroorganismer (Mälarenergi, 2010a). Avståndet mellan avloppsreningsverket och råvattenintaget är cirka 3 km. Olika beräkningar har gjorts för att beräkna tid och utspädning från avloppsreningsverk till råvattenintag. Enligt spårämnesanalysen gjord av Göransson & Isgård (1982) tar det 1-3 dygn för avloppsvattnet att nå råvattenintaget vid sydvästlig vind och det har då spätts ut 100-300 gånger. Enligt Rambölls beräknade rinntider sprids det till råvattenintaget på 7 timmar vid en vindhastighet på 10 m/s. Svartån Svartån avvattnar ett område på 776 km2. I områdets norra delar finns en del små sjöar, myrar och skogar medan längre söderut består området till stor del av jordbruksmark. Avsaknaden av sjöar i de södra delarna ger en direkt transport av näringsämnen från jordbruksmarkerna till Svartån och sedan ut i Mälaren (Vesterberg, 2006). Halterna av näringsämnen och organiskt material har minskat de senaste åren men bedöms fortfarande som mycket höga (Mälarenergi, 2010a). Till Svartån tillförs punktutsläpp från avloppsreningsverk (det största i Skultuna), mindre utsläpp av fosfor och aluminium från Östra Verken och utsläpp av dagvatten från bl.a. Västerås tätort och Skultuna. Det tillförs även föroreningar från diffusa utsläpp, som enskilda avlopp, jord- och skogsbruk och luftnedfall (Sundberg, 2002). Verksamheterna i farleden och i oljehamnen utreds i avsnitt 3.7. Hamre- och Limstabäcken Två stora bäckar mynnar i Mälaren nära råvattenintaget, Hamrebäcken och Limstabäcken. Hamrebäcken avvattnar en yta på 8 km2 och rinner ut inom skyddsområdet, 1 km norr om råvattenintaget. I avrinningsområdet finns bland annat jordbruksmark, skogsmark, tätort och fastigheter med enskilda avlopp. Det tillförs även vatten från dagvattensystemet som innehåller föroreningar från industrier och verkstäder, vägytor (bl.a. E18), parkeringsytor (Hälla) och fem stycken nödbräddavlopp. Vattnet från Hällas parkeringsytor passerar en oljeavskiljare innan det renas i en dagvattendamm (Mälarenergi, 2007). Arbete pågår med att 20 ta bort de nödbräddavlopp som mynnar i Hamrebäcken för att minska risken för påverkan i vattenskyddsområdet (Wallsten, personlig kontakt, 2011). Limstabäcken avvattnar en yta på 72 km2 och mynnar cirka 2 km sydost om råvattenintaget, i Hässlösundet. Föroreningarna i Limstabäcken kommer från Stockholm Västerås flygplats, industrier vid Hässlö, vägar (bl.a. E18), två nödbräddavlopp, enskilda avlopp, jordbruk och djurhållning. Vattnet från flygplatsen pumpas ut i Mälaren och kan vintertid innehålla höga halter urea och glykol. E18 passerar Limstabäcken på minst sex platser och anses vara en betydande risk för Mälarens vattenkvalitet (Mälarenergi, 2007). Andra potentiella risker Runt Västeråsfjärden finns också nödbräddavlopp, avloppsvattenpumpar, dagvattenutsläpp, enskilda avlopp, vattendrag och förorenade marker. Samtliga föroreningsrisker som framkommit under inventeringen i arbetet med vattenskyddsområdet markeras i figur 8. Inom vattenskyddsområdet (blått i figuren) finns några enskilda avlopp belägna på Björnö, grusparkeringar, småbåtshamnar, dagvattenutsläpp, nödbräddavlopp och spillvattenpumpar. Den röda pricken i mitten av den blå vattenskyddszonen motsvarar råvattenintaget. Figur 8 Potentiella föroreningsrisker i Västeråsfjärden och Badelundaåsen. Det blå området motsvarar vattentäktszonen (Mälarenergi, 2009). Nödbräddavlopp finns för att avlasta ledningsnät och avloppsreningsverk vid hög hydraulisk belastning, vid extremt regn eller snösmältning. Avloppsvattnet släpps då ut direkt utan 21 rening, men utspätt av regnvatten, i Mälaren. Nödutlopp kan även ske vid ett drifthaveri på avloppspumparna. I en sådan situation släpps avloppsvattnet ut helt outspätt. Den vanligaste orsaken till bräddning är en hydraulisk överbelastning vid extrema nederbördsmängder eller snösmältning. Bräddpunkter och avloppspumpsstationer i vattenskyddsområdet har inventerats sedan tidigare. De röda punkterna är avloppspumpstationer och de blå nödbräddavlopp (figur 9). De svarta ringarna markerar de punkter som mynnar direkt till Mälaren eller till Hamrebäcken och den blå ringen markerar dagvattendammen efter Hällaområdet. · Avloppspumpstation · Nödbräddavlopp O Mynnar i Mälaren O Dagvattendamm Figur 9 Nödbräddavlopp och avloppspumpstationer i Västerås (Nore, 2010). Dagvattenutsläpp till vattenskyddsområdet finns längs hela Mälarstranden (figur10). De gröna prickarna i figuren motsvarar dagvattenutloppen. Flera av dessa mynnar inom vattenskyddsområdet. En annan potentiell risk är de fritidsbåtar som frekvent rör sig i området sommartid. Fritidsbåtarnas miljöpåverkan inkluderar bl.a. utsläpp av latrin och bränslespill (Ekerö kommun m.fl., 2001). Drygt 1 km från råvattenintaget, inom det föreslagna vattenskyddsområdet ligger Fågelviks småbåtshamn och precis utanför vattenskyddsområdet ligger Framnäs småbåtshamn. Småbåtarna i hamnen vid Fågelvik som skall ut mot Ridöfjärden passerar vid råvattenintaget. Risken att sanitetstankarna töms just där är troligtvis 22 liten men däremot finns en risk att vattnet förorenas av bränslespill. Framnäs småbåtshamn är betydligt större än Fågelviks. Det finns inget bränsleupplag där men båtarna kan ha stora tankar med bränsle och hantera farliga kemikalier, vilket vid ett utsläpp utgör en risk för råvattenintaget. I den konsekvensbedömning som Mälarenergi har gjort bedöms att båtar inte bör förekomma i området vid vattenintaget (Mälarenergi, 2009). Figur 10 Dagvattenutlopp i Västerås. De gröna prickarna motsvarar dagvattenpunkter (Bergström, 2011). 3.6.2 Granfjärden Farleden Granfjärden ligger cirka 17 km ifrån Västerås centrala delar och påverkas troligtvis därför inte av de, i avsnitt 3.6.1, beskrivna föroreningsriskerna. Däremot finns andra risker i Granfjärden. Risken för påverkan från farleden är större i Granfjärden. Dels passerar fler fartyg söder om det planerade råvattenintaget och dels är avståndet kortare än i Västeråsfjärden. Avståndet är 1,7 km från farleden till Granfjärden jämfört med 2,8 km i Västeråsfjärden. Enskilda avlopp Området nära Granfjärden har endast liten bebyggelse och i skrivande stund har det kommunala ledningsnätet byggts ut för att inkludera bostadsområdena vid Lybeck, Råstock, Frösåker och Nybynäs (figur 11). Kartan är hämtad från Lantmäteriförvaltningens kartportal (LMF). De boende i dessa områden måste ansluta sig till det kommunala nätet inom 10 år (Norberg, personlig kontakt, 2011). Anslutningarna minskar risken att otillräckligt renat avloppsvatten läcker ut i Granfjärden. 23 Inventeringar av de enskilda avloppen runt Granfjärden utförs av Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen i Västerås. Enligt Norberg (personlig kontakt, 2011) har samtliga fastigheter utom en i Frösåkersviken en godkänd anläggning för enskilt avlopp. Vissa anläggningar är byggda på 1990-talet och klarar eventuellt inte dagens krav på rening. Detta kommer att undersökas i nästa fas av det arbete som Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen gör med enskilda avlopp i Västerås kommun. Vid Lindö Tegelbruk, norr om Nybynäs finns idag avloppsanläggningar vilka inte är godkända och därför utreds ifall dessa skall anslutas till kommunalt nät. Alla fastigheter kring Granfjärden har inte undersökts utan endast de i närheten av intaget. Figur 11 Granfjärden och områden med kommunalt avlopp markerade med svart text (Underlagskarta från LMF). Mikrobiologiska risker Viss djurhållning finns inom området. Den största fastigheten med djurhållning finns vid Springsta säteri där de bedriver ekologiskt lantbruk med värp- och sprätthöns. Det finns enligt (Norberg, personlig kontakt, 2011) tillstånd för drygt 34 000 höns, 17 kor och 3 hästar. Markerna runt Springsta gård avvattnas vid Lindö. Dessutom finns hästar på ett flertal gårdar omkring Granfjärden. Verksamheter med djurhållning skulle kunna utgöra en potentiell föroreningsrisk av mikroorganismer till det planerade råvattenintaget. Den västra udden i Frösåkersviken är Frösåkers naturreservat och dessutom skyddat med Natura 2000. Här finns rikt fågelliv och flera fågelarter häckar här (Länsstyrelsen Västmanlands län, 2011). I Lantmäteriets kartportal markeras området som betesmark. Strandnära bete är en möjlig källa till spridning av mikroorganismer till råvattenintaget. Risken är som störst vid hög nederbörd eller översvämning, vilket ökar transporten till ytvattnet (Friberg & Rosén, 2003). De mikrobiologiska riskerna i Granfjärden kan anses vara små jämfört med de risker som finns i Västeråsfjärden. Det är små källor men påverkan på ytvattnet är okänd. Våren 2011 ska 24 Mälarenergi göra en utvärdering av effektiviteten för de mikrobiologiska säkerhetsbarriärerna. Prover kommer då tas både i Västeråsfjärden och Granfjärden för att undersöka variationen av den mikrobiella belastningen. Vattendrag De vattendrag som mynnar i Granfjärden/Kungsårafjärden är relativt små (figur 12). Avrinningsområdena för dessa består huvudsakligen av skog- och jordbruksmark, vilka belastar fjärden med bl.a. organiskt material och näringsämnen. Det finns inga mätningar för vattendragens belastning eller vattenföring. Vid länsgränsen (den streckande blå linjen, figur 12) mynnar Sagån. Flödet i den trånga passagen mellan Ängsö och fastlandet är så litet att någon större belastning till Granfjärden inte kan förväntas (Jacobsson, personlig kontakt, 2010). Figur 12 Vattendrag som mynnar i Granfjärden (Underlagskarta från LMF). Vegetation Landområdena närmast Mälaren vid Granfjärdens västra strand består till stor del av barrskog samt lite lövskog, med undantag för området längst in i Frösåkersviken. Där är Frösåkers golfbana belägen invid ett vattendrag, Ångsjöbäcken, vilken har sitt ursprung i den uppströms belägna Ångsjön (figur 13). Ångsjön är en fågelsjö vilken under senare år restaurerats för att återskapa dess ursprungliga värde (Västerås Stad, 2011). Om och hur golfbanan påverkar vattenkvaliteten i Frösåkersviken är okänt. Enligt Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen anmälde de senast 2005 om tillstånd att använda bekämpningsmedel (Norberg, personlig kontakt, 2011). Inom avrinningsområdet till Granfjärden finns också mycket jordbruksmark, speciellt närmast vattendragen och dikena (figur 13). 25 Figur 13 Vegetation i Granfjärden. Mörkgrönt-barrskog, ljusgrönt-lövskog, gult-odlingsmark, orangegräsmark. Krysset motsvarar det planerade intaget (Underlagskarta från LMF). Föroreningsskadade områden Via Lantmäteriförvaltningens kartportal (LMF) har föroreningsskadade områden kring Västerås- och Granfjärden identifierats av Länsstyrelsen i Västerås. Nedlagda verksamheter är identifierade och klassade enligt Naturvårdsverkets branschkartläggning. En verksamhet klassas i en första fas efter en generell klassning som gäller för samtliga liknande branscher. Efter identifieringen bedöms det ifall verksamheterna skall inventeras och undersökas närmare. För samtliga föroreningsskadade områden runt Granfjärden har endast identifiering gjorts. Verksamheterna klassas efter MIFO-systemet (Metod för Inventering av Förorenade Områden) där klass 1 är högst risk och 4 lägst risk (tabell 3). 26 Tabell 3 Verksamheter klassade som föroreningsskadade områden runt Granfjärden Verksamhet Frösåkers tegelbruk Frösåkers golfklubb Lindö kvarn Lindö tegelbruk Tegelbruket Bryggan Gillbotippen Ängsö slotts skjutbana Ängsö skytteförening Bergs tegelbruk Bransch Tillverkning av tegel och keramik Avloppsreningsverk Betning av säd och plantor etc. Tillverkning av tegel och keramik Tillverkning av tegel och keramik Avfallsdeponi Skjutbana Hagel Skjutbana Kulor Tillverkning av tegel och keramik MIFO-Klassning 4 4 3 4 4 2 3 3 4 De föroreningsskadade områdena presenterade i tabell 4 är lokaliserade nära Granfjärdens strandlinje (figur 14). Antal föroreningsskadade områden är betydligt färre i närheten av Granfjärden än i Västeråsfjärden, särskilt nära den planerade intagspunkten. Figur 14 Föroreningsskadade områden i Västeråsfjärden och Granfjärden. Kryssen motsvarar dagens och det planerade intagen. Grön-klass 4, gul-klass 3, orange-klass 2, röd-klass 1 (Underlagskarta från LMF). Ammunition Under 1950-talet dumpades ammunition vid närheten av Nyskär i Granfjärden, drygt 2 km nordost om intaget. År 2000 klassades miljörisken för läckage av tungmetaller och explosionsrisk som ”mycket liten” enligt BKL (Naturvårdsverkets branschkartläggning). Det motsvarar klass 4 enligt MIFO. Bedömningen grundades på att det tar 100-tals år för ammunitionen att brytas ned och under tiden avges endast små mängder av miljöfarliga ämnen (koppar, bly och kvicksilver). Explosionsrisken bedömdes som försumbar då ammunitionen ligger djupt nedbäddad i bottensedimentet. År 2001 gjordes en ny bedömning och lämningen fick då klass 3. I beskrivningen hänvisas till en då pågående utredning över 27 sprängmedlens miljöfarlighet. I rapporten påpekas att vid en ändrad sjöanvändning bör hänsyn tas till ammunitionen (Gemensamma staben, 1998). 3.7 SJÖFART PÅ MÄLAREN Sjöfarten på Mälaren har en historia lika lång som sjöns egen. Utmed stränderna har spår efter hamnplatser hittats, vilka daterats till vikingatiden. Från år 1000 och framåt har sjöfarten varit mycket viktig för Mälardalens utveckling. Näringslivet har länge varit och är fortfarande beroende av sjöfarten på Mälaren som transportmedel (Jacobsson, 2006b). Köping och Västerås har vardera en hamn, vilka bägge drivs av Mälarhamnar AB, ett företag ägt av Västerås stad och Köpings kommun. Vid dessa hamnar lossas och lastas gods till och från industrierna i städerna. In till Köping transporteras bland annat ammoniak, nitrat, gödningsmedel och ut transporteras ammoniumnitrat. I Västerås finns Mälarenergi AB:s kraftvärmeverk som importerar flis, tallbecksolja, ved och kol för produktion av värme och el. I Västerås finns även en bränsledepå som använder sjöfarten på Mälaren för transport av etanol och diesel. Dessa nämnda verksamheter är de som transporterar gods som skulle påverka vattenkvaliteten mest vid en olycka. Till hamnarna transporteras också cement, containrar, kalksten, tackjärn och spannmål (MariTerm AB, 2002). En vanlig arbetsmodell inom industrin är Just-In-Time (JIT). Det innebär att produkten tillverkas efter beställning för att sedan fraktas till kunden. Detta blir allt vanligare idag och tros även öka i framtiden (Jacobsson, 2006c). Arbetsmodellen används för att minimera varor i lager både hos grossister och leverantörer. Effekten på sjöfarten förväntas bli allt fler fartyg med mindre mängd last. Konsekvenserna av en ökad fartygstrafik på Mälaren är en ökad risk för olyckor. Olyckorna har minskat de senaste åren men olyckornas omfattning har blivit allvarligare. De vanligaste olyckorna är grundstötning följt av kollision med annat fartyg (Jacobsson, 2006c). Det finns planer på att bygga ut slussen i Södertälje för att större fartyg skall kunna färdas på Mälaren. I en undersökning gjord av MariTerm AB (2002) har flera företag i Västerås och Köping ställt sig positiva till en utbyggnad för att kunna transportera gods på större fartyg och därmed minska sina transportkostnader. Kostnaderna styr idag i stor grad vilket transportsätt som används. Billigare sjötransporter ökar sannolikt antal fartyg på Mälaren (Gustafsson & Nilsson, 2009). Även om ingen olycka sker kan fartygstrafiken påverka ytvattnet, både genom nedfall av atmosfäriska utsläpp och genom direkt vattenförorening. Exempel på vattenföroreningar är nedfall av kväve- och svaveloxider, oljeutsläpp, utsläpp av barlastvatten, toalettavfall, fartygsavfall och läckage av tungmetaller från båtbottenfärger. I Sverige står sjöfarten för de största utsläppen av kväveoxider och de näst största utsläppen av svaveloxider. I Västeråsfjärden är det dock Kraftvärmeverket som står för den största belastningen av kväveoxider till Västeråsfjärden (Jacobsson, 2006b). Enligt de undersökningar utförda av Jacobsson (2006b) förorenar avloppsreningsverket och avrinningsområdet runt Västeråsfjärden vattenkvaliteten mer än vad sjöfarten gör. Jacobsson påtalar att den största 28 risken för vattenkvaliteten, bortsett från fartygsolyckor, är en ökad föroreningsbelastning. Föroreningar som idag finns i små koncentrationer kan om de ackumuleras utgöra ett stort hot mot Mälarens vattenkvalitet samt ekologiska status (Jacobsson, 2006b). 3.8 IDENTIFIERING AV MÖJLIGA OLYCKSSCENARION Till SMHI:s simulering togs möjliga olycksscenarion fram. Undersökningar gjordes över vad som transporteras till Västerås och Köping och sedan gjordes en bedömning över vilka ämnen som skulle utgöra störst föroreningsrisk för råvattenintagen. Följande scenarion togs fram oc mängder, densiteter och utsläppsperioder skickades till SMHI för simulering. 3.8.1 Olycka Sandskär Sandskär är ett litet skär i Fulleröfjärden med en fyr. Farleden från Västerås passerar Sandskär för att sedan fortsätta österut genom Mälaren mot Östersjön. Farleden från Köping ansluter dessutom strax söder om skäret. Fartyg från Västerås måste runda Sandskär och därför bedöms risken för kollision i Västeråsfjärden vara som störst här (figur 15). Den typ av last som skulle ge störst påverkan vid ett utsläpp anses vara ammoniak, ammoniumnitrat och etanol. Risken för att ett ämne når något av råvattenintagen är störst då ämnets densitet är högre än vattnets. Flytande ammoniak har densiteten 0,907 g/cm3 (Yara, 2010) vid 20 °C och är alltså lättare än vatten som, vid samma temperatur, har densiteten 0,998 g/cm3 (Nordling & Österman, 2006). Etanol är också lättare än vatten med en densitet på 0,789 g/cm3. Ammoniumnitrat transporteras i fast form i 1250 kilos storsäckar (Rusten, personlig kontakt, 2010). Ett realistiskt scenario vid en olycka är att två storsäckar läcker ut i Mälaren. Beräkningar (bilaga A) gav densiteten för ammoniumnitratlösningen 1,032 g/cm3. I modellen måste alla utsläpp anges som ett flöde. Tiden för utsläppet bestämdes till en timme och det gav ett flöde på 0,00103 m3/s. För att undersöka hur ett lättare ämne, exempelvis ammoniak eller etanol, sprids simulerades också ett utsläpp på 96 000 m3 av ett ämne med densiteten 0,980 kg/m3. Utsläppet beräknades pågå under tre timmar vilket gav ett flöde på 1 m3/s. Mängden är orimlig stor men det ger en bild av hur stor utspädningen blir när ett ämne blandas genom hela vattenpelaren innan det når råvattenintagen. 3.8.2 Tågolycka Svartån Järnvägen passerar över Svartån, i norra delen av Västeråsfjärden. På järnvägen transporteras bland annat koncentrerad svavelsyra (96 %) med densiteten 1,84 g/cm3. Vid det valda scenariot sker en olycka på järnvägen där två tankvagnar läcker svavelsyra till ån (figur 15). Utsläpp av svavelsyra valdes då det är ett lättlösligt ämne med hög densitet, vilket ger störst påverkan på intaget i Västeråsfjärden. En tankvagn har en volym på 40-53 m3 (Kemira, 2010). Volymen svavelsyra som läcker ut i ån bestämdes till 100 m3 och det simulerade läckaget pågick under tio minuter. Flödet blir således 0,167 m3/s. Svartåns flöde låg under den simulerade perioden på 1,73 m3/s. Utsläppet skulle då omgående spädas ut tio gånger. 29 3.8.3 Olycka oljehamnen Det sista scenariot är att det uppstår en brand i en av cisternerna i oljehamnen som släcks med skum (figur 15). Ett sådant scenario har tagits fram i ett examensarbete av David Dotzsky (Dotzsky, 2007). I examensarbetet har miljökonsekvenserna av en oljebrand i Västerås Hamn undersökts. I uppsatsen beräknades mängden kylvatten och släckvatten som används för att släcka en brand i en cistern med diametern 20 meter. När en stor olycka sker i Västerås hamn tillkallas Östermalms brandkår i Stockholm. Det tar cirka tre timmar innan brandkåren anländer och under tiden kyler räddningstjänsten i Västerås ner området runt cisternen för att hindra spridning av elden till intilliggande cisterner. Under de tre timmarna hade det, enligt Dotzsky (2007) använts uppskattningsvis 1512 m3 kylvatten. När själva släckningsarbetet påbörjats antogs att full kapacitet används och att branden tog 30 minuter att släcka. Detta gav en släckskumförbrukning på 180 m3. Släckskummen som användes i examensarbetet var Komet EAX och ARC Miljö (Dotzsky, 2007). Idag används endast ARC Miljö som har en densitet på 1,017 g/cm3 (Dafo, 2010). Vid släckning fångar släckvattnet upp farliga ämnen i brandgasen och löser dessutom upp ämnen som finns längs vattnets väg. Sammansättningen av föroreningar i släckvattnet beror på det brinnande materialet, förbränningstemperatur och syretillgång (Dotzsky, 2007). Olja löses normalt inte i vatten men eftersom släckskummet innehåller tensider, vilka sänker vattnets ytspänning, kan oljan emulgeras och förorena vattenrecipienten (Dotzsky, 2007). I hamnen finns en oljeavskiljare som avskiljer oljan innan vattnet når recipienten. Vid stora volymer släckvatten räcker inte oljeavskiljaren till, utan vattnet med oljan passerar utan att avskiljas (Thiede, personlig kontakt, 2010). I SMHI:s simulering användes en densitet och en mängd för att beräkna spridningen och då användes densiteten av släckskummet. I simuleringen sattes först ett kylvattenflöde på 0,14 m3/s i tre timmar och sedan ett flöde av släckvatten till 0,1 m3/s i 30 minuter. Kylvattenflödet hade samma temperatur och densitet som Mälarens vatten och släckvattnet hade densiteten 1,017 g/cm3. I beräkningarna gjorda av Dotzsky (2007) togs det hänsyn till att en del av den påförda mängden kylvatten och släckvatten förångades. 3.8.4 Olycka Lilla Aggarö Vid Lilla Aggarön kröker farleden och passagen blir smalare och därför mer svårmanövrerad. Detta ökar risken för grundstötningen eller kollision vilket bidrog till att denna lokalisering valdes som trolig olycksplats. Samma scenario, med läckage av ammoniumnitrat och ett lättare ämne, simulerades för Lilla Aggarö som vid Sandskär (figur 15). 3.8.5 Olycka Granfjärdsklack Att en olycka sker vid Granfjärdsklack är inte så troligt då farleden är rak och sikten är god (Jacobsson, personlig kontakt, 2010). Däremot är det intressant att undersöka hur ett utsläpp här skulle påverka intaget i Granfjärden. Även för denna olycksplats valdes scenariot med läckage av två säckar ammoniumnitrat (figur 15). 30 Figur 15 Lokalisering av olycksplatser och råvattenintag (Underlagskarta från LMF). 3.9 MIKROBIOLOGISKA RISKER Allmänt Enligt Världshälsoorganisationen (WHO, 2008) är förekomst av sjukdomsframkallande mikroorganismer, patogener, den största hälsorisken med dricksvatten. Ett dricksvatten förorenat med patogenener kan smitta många människor på en gång, vilket ger stora konsekvenser både för individen och samhället (WHO, 2008). Patogener består av sjukdomsframkallande mikroorganismer inom grupperna bakterier, parasiter, virus och inälvsmaskar. Dessa förekommer bl.a. i fekalier från infekterade människor, djur och fåglar. När fekalierna når ytvattnet finns risk för spridning till råvattenintaget. Koncentrationen av patogener i utsläppet, utspädning, spridning, avdödning och transporttid till råvattenintaget påverkar hur stor risken är för mikrobiologisk förorening. Den största risken för spridning av mikroorganismer bedöms komma från renat kommunalt avloppsvatten (Pettersson & Åström, 2009), men även dagvattenutsläpp utgör en stor risk (Eriksson, personlig kontakt, 2011). Analysering av mikroorganismer är svårt. Det finns många olika arter som kan framkalla sjukdom och artsammansättningen i råvattnet varierar mellan olika platser. Varje bakterie kräver sin speciella analys för bestämning av art och mängd. Artrikedomen och de komplicerade analyserna gör att bestämning av varje enskild art är ett dyrbart och komplicerat tillvägagångssätt. Istället mäts halterna av några bestämda organismer som alltid finns i avföring från människor eller djur. Dessa organismer kallas för indikatororganismer eftersom de indikerar fekal påverkan och består av bl.a. Escherichia Coli (E. coli), koliforma bakterier, fekala streptokocker och sulfitreducerande klostridier. En indikatororganism skall helst vara oskadlig för människan, tåla normala klordoser och viktigast är att de finns i större antal och överlever längre än de sjukdomsframkallande organismerna (Svenskt vatten, 1994). Det finns dock patogener som är tåligare än vad indikatororganismerna är och dessutom svårare att avskilja. (Livsmedelsverket, 2006). Om någon av indikatororganismerna finns i ett vattenprov 31 kan det konstateras att vattnet är fekalt påverkat. Däremot betyder avsaknad av indikatororganismerna inte att vattnet är fritt från patogener (Svenskt vatten, 2008). E. coli är en indikatorbakterie som finns i stora mängder i avföring från både människor och djur (Svenskt vatten, 1994). Analysen är relativt enkel och E.coli är därför vanlig att använda som indikatorbakterie. Riktvärdet för E. coli i ytvatten är enligt Svenskt vatten (2008) 500 stycken påvisade bakterier i ett vattenprov på 100 ml (antal/100 ml). Västerås I Västerås har inget sjukdomsfall registrerats som kan kopplas till mikrobiellt förorenat råvatten. Däremot har det förekommit inläckage av avloppsvatten i ledningar och inträngning av ytvatten i dricksvattenbrunnar. En anledning till att inget sjukdomsfall registrerats på grund av förorenat råvatten är att Hässlö vattenverk och Fågelbacken har vardera tre mikrobiologiska barriärer. Barriärerna är fällning med efterföljande snabbfiltrering, infiltration i åsen samt klorering av utgående dricksvatten. Klorering sker även vid vissa pumpstationer och reservoarer ute på ledningsnätet. Hässlö och Fågelbackens vattenverk bedöms enligt Livsmedelverkets (2006) rekommendationer ha tillräckligt många barriärer i beredningen. För att utvärdera deras effektivitet kommer en mikrobiologisk riskanalys (MRA) göras för dessa under 2011. Prover kommer då att tas i både Västeråsfjärden och Granfjärden, vilket kommer att ge en bild över den mikrobiologiska belastningens variation. I avsnittet om potentiella föroreningar diskuteras olika mikrobiella föroreningsrisker för både Västerås- och Granfjärden. Avloppsreningsverket nämns som det största punktutsläppet av mikroorganismer, men även dagvattenutsläpp, nödbräddavlopp, avloppsvattenpumpar och tömning av fritidsbåtarnas sanitetstank i fjärdarna utgör en betydande risk av spridning av mikroorganismer. Diffusa källor som sprider mikroorganismer är enskilda avlopp, läckage eller avrinning från betesmark och skogsmark, badplatser samt gödselupplag (Pettersson & Åström, 2009). Mikrobiologisk spridning i Västeråsfjärden 2009 gjordes en undersökning av strömningar och spridning av mikroorganismer i Västeråsfjärden. DHI satte upp en modell över Västeråsfjärden och spridningen av bakterien E.coli simulerades och halterna vid badplatser och råvattenintaget undersöktes (Karlsson, 2009). Den simulerade perioden motsvarar sommartid (juni-augusti) 2007 och i modellen togs hänsyn till bakteriens avdödninghastighet vid aktuella temperaturer. Resultatet visade att ytströmmen i fjärden i stort följer den aktuella vindriktningen och returströmmar uppstår vid de djupare delarna. Källkoncentrationerna i simuleringen är osäkra och baseras på erfarenhetsmässiga uppskattningar. Dock ger resultaten en bild över hur bakterierna sprids samt vilka källor som påverkar råvattenintaget eller respektive badplats mest. Utsläppspunkterna som ingår i modellen är avloppsreningsverkets utlopp, 15 dagvattenpunkter, Svartån samt bräddningspunkter vid Lögarängen och avloppsreningsverket. Spridningen beskrivs och simulerade halter registreras vid sex badplatser och vid råvattenintaget. För att modelleringen skulle bli hanterbar har dagvattenpunkter vilka låg nära varandra slagits ihop. I modellen har halterna av E.coli satts till 100 000 (antal/100 ml) för avloppsreningsverket och 5 000 (antal/100 ml) för dagvattnet (Karlsson, 2009). I de prover 32 som Mälarenergi har tagit under 2008 och 2009 varierar bakteriehalterna mellan 650 (antal/100 ml) till fler än 60 000 (antal/100 ml). Variationen är stor mellan tidpunkterna men de uppskattade halterna i modellen kan ändå, utifrån dessa mätningar, anses vara höga. Vid simuleringen har endast föroreningar från avloppsreningsverket och dagvattenutsläppet vid Framnäs påverkan på råvattnet och då i endast små koncentrationer. Den högst beräknade halten i råvattnet från avloppsreningsverket är 211 E.coli (antal/100 ml) och från Framnäs 36 E.coli (antal/100 ml). Detta kan jämföras med Svenskt vattens rekommendationer av halter i råvatten på maximalt 500 E.coli (antal/100 ml). Vid råvattenintaget har inga jämförande mätningar gjorts som kan styrka eller förkasta modellens spridning. Det kan finnas ytterligare källor till bakteriespridning som inte tagits med i modellen, bl.a. bräddningspunkter. Spridning av andra patogener än E.coli har inte tagits med i denna rapport. Det finns patogener som är tåligare än vad E.coli är (Livsmedelsverket, 2006). 3.10 DRICKSVATTEN I FRAMTIDEN Idag har Sverige en god tillgång på vattenresurser för dricksvatten i hela landet. Vattnet håller relativt god vattenkvalitet vilket gör det möjligt för vattenverken att tillämpa en enkel beredningsmetod. Men ett förändrat klimat kan ändra flera processer som är viktiga för dagens dricksvattenproduktion. Det är framförallt en ökad temperatur och ökad nederbörd med fler extrema regn som kommer att medför negativa effekter på vattenkvaliteten (Svenskt vatten, 2007). Nederbörd med ökade ämnestransporter Mälaren har höga halter av näringsämnena kväve och fosfor och bedöms idag vara övergödd, med algblomningar varje sommar. När klimatet ändras och medelnederbörden blir högre och antal extrema regntillfällen blir fler ökar transporten från jordbruksmark och dessutom också risken för bräddning av orenat avloppsvatten. Detta resulterar i ökade transporter av näringsämnen vilket förvärrar övergödningen. Redan idag ses tendenser till ökade algblomningar på vissa ställen i Sverige. Cyanobakterier (blågröna alger) är en grupp bakterier som gynnas av varmare klimat med varmt vatten. Några arter i gruppen cyanobakterier kan producera gift som kan ge hälsoproblem vid intag av otillräckligt renat vatten (WHO, 2008). Giftet och de smak- och luktstörningarna som uppstår av algerna går att skilja bort genom olika steg i dricksvattenberedningen (Svenskt vatten, 2007). I Granfjärden och Västeråsfjärden uppstår algblomningar med cyanobakterier varje sommar. Råvattenintaget i Västeråsfjärden ligger relativt grunt och vattnet drar med sig alger till vattenverket. Där uppstår problem i fällningen och filter sätts igen. Problem av denna typ bedöms öka vid ett varmare och blötare klimat. Intaget i Granfjärden kommer att placeras på ett större djup där dessa problem skulle kunna undvikas, eftersom cyanobakterier främst blommar i ytvattnet. Organiskt material Organiskt material tillförs, som beskrivits tidigare, sjöar genom tillrinnande vattendrag och tillväxt i sjöarna. En ökad algtillväxt och en ökad nederbörd som för med sig organiskt material från närliggande marker ger en högre organisk belastning på recipienten. Svenskt vatten (2007) har tagit fram några framtida klimatscenarion där nederbörden tros öka vår, höst 33 och vinter. Under dessa delar av året är upptaget från växter och avdunstningen små och därför ökar markavrinningen till recipienten. Vattnet för med sig allt som det kommer i kontakt med, kemiska och mikrobiella föroreningar, organiskt material, näringsämnen m.m. Är regnen kraftiga och ihållande under en lång tid finns risk för översvämning. Kontakttiden mellan vatten och mark blir då lång och föroreningar transporteras lätt ut i sjön (Svenskt vatten, 2007). Johansson (2003) undersökte de långsiktiga förändringarna i vattenkvalitet vid Lovöns vattenverk i östra Mälaren. Den undersökta perioden var 1935-2002. Resultaten visade att den östra delen av Mälaren, sedan 1998, har fått en sämre vattenkvalitet med avseende på parametrarna mängd organiskt material, turbiditet och färgtal. Dessa parametrar hör ihop och beror på den ökade humustillförseln till sjön (Johansson, 2003). Vid Lovön där Stockholm har ett av sina vattenverk är humushalterna lägre jämfört med halterna i Västeråsfjärden och Granfjärden. Uppehållstid och avstånd från tillrinnande vattendrag är betydande för vattenkvaliteten i sjöns olika bassänger (Wallman, 2008). När humushalten ökar i sjön ökar även färgtalet och siktdjupet blir mindre. Turbiditeten är också den starkt kopplad till nederbörden. År 2001 uppmättes kraftigt förhöjda värden på turbiditet och färgtal i Mälaren. Wallin & Weyhenmeyer (2001) förklarar detta med att 2000 var ett nederbördsrikt år med extrema regnperioder. Ämnestransporten ökade och förde med sig mycket organiskt material till Mälaren. Vid nuvarande intag idag märks tydliga ökningar i färg och turbiditet efter ett kraftigt regn. En ökad halt av organiskt material kräver mer fällningskemikalier och högre doser klor i ledningssystemet för att minska risken för mikrobiell tillväxt (Wallin & Weyhenmeyer, 2001). Temperatur När ytvattnet värms upp under sommaren bildas en temperaturskiktning. Vid ett varmare klimat blir denna skiktning ännu kraftigare och pågår under en längre tid. Risken för syrebrist ökar dels av den starka temperaturskiktningen och dels för att det organiska materialet som skall brytas ned ökar. Syrebristen kan orsaka att svavelväte bildas och att järn och mangan reduceras och blir lösliga, vilket skapar problem i dricksvattenberedningen. Finns det höga halter fosfor i bottensedimenten kan även detta frigöras och det skulle förstärka övergödningen ytterligare (Svenskt vatten, 2007). Granfjärden är betydligt djupare än Västeråsfjärden och risken för att syrebrist uppstår sommartid är stor. Ett varmare klimat och ökad organisk belastning kommer antagligen göra syresituationen sämre än vad den är idag. Mikrobiologi I dricksvattenföreskrifterna finns rekommendationer på antalet mikrobiologiska barriärer som skall finnas i ett vattenverk. Antalet barriärer beror på om vattnet bereds från grundvatten eller ytvatten. Vissa barriärer är mer effektiva än andra och några ger ingen reduktion av virus och parasiter. Ett troligt växande problem med kraftig nederbörd är spridning av mikrobiella föroreningar. En viktig orsak till en mer mikrobiologisk mångfald idag är ett ökat resande mellan länder. När den resande individen insjuknar sprids mikroorganismer genom avföringen till reningsverket för att sedan föras ut i vattendragen. Kemisk fällning, långsamfiltrering/infiltration och desinfektion med uv-ljus och ozon är vanligtvis de enda barriärerna för att reducera virus och parasiter. Fällning ger ingen fullständig avskiljning och infiltrationen är starkt påverkad av klimatfaktorerna temperatur 34 och nederbörd. Vid ökad nederbörd stiger grundvattenytan och den omättade zonen där mikroorganismerna bryts ned minskar, vilket ger en sämre avskiljning (Svenskt vatten, 2007). Den mikrobiella tillväxten ökar med ökad temperatur samtidigt som deras överlevnad minskar med temperaturen. Vid höga temperaturer har patogenerna svårt att konkurrera med bättre anpassade mikroorganismer (Svenskt vatten, 2008). I Västeråsfjärden står avloppsreningsverket, dagvattenutsläpp och nödbräddavlopp för den största mikrobiella påverkan. Dessa verksamheter saknas idag i Granfjärden som ligger långt ifrån tätorten. Däremot skulle den mikrobiella belastningen från enskilda avlopp och djurhållningen kunna vara större i Granfjärden än i Västeråsfjärden. Vilket intag som påverkas mer vid ett varmare klimat med mer nederbörd är svårt att veta. 4 SMHI:S SIMULERING AV OLYCKSSCENARION SMHI har tidigare utfört ett uppdrag åt Mälarenergi där de simulerat hur kylvattenutsläpp från kraftvärmeverket sprider sig i Västeråsfjärden (Edman & Gyllenram, 2010). Modellen som sattes upp vid det uppdraget inkluderade vattenvolymen från Skutterön i väst till Hallingen i öst (figur 16). Den innersta viken i Granfjärden, Kungsårafjärden, fanns inte med i den tidigare modellen utan har fått läggas till för detta projekt. Figur 16 Beräkningsnätets utsträckning. För detta arbete har beräkningsnätet expanderat i nordost och täcker hela Kungsårafjärden (SMHI, 2010). Modellen som SMHI använt är en tredimensionell beräkningsmodell som beräknar både spridnings- och utspädningsförlopp. I grund till modellen ligger impulsekvationerna för grunda havs- och vattenområden. Strömningarna i fjärden påverkas främst av vinden men också av de tillrinnande vattendragen (Svartån, avloppsreningsverket och Blacken) och de strömmar som uppstår på grund av densitetsskillnader mellan olika vätskor. Utspädningen påverkas också av densitetsskillnader mellan vätskor samt av divergenta strömmar och 35 turbulens. Impulsekvationerna beräknas diskret med en upplösning som varierar i djupled. Vid ytan och vid botten är upplösningen 4 % av djupet och i mitten 10 % av djupet. I horisontalled är upplösningen 50 meter. Totalt finns drygt 800 000 celler i beräkningsnätet. Väderdata som behövs till modellen kommer från SMHI:s väderstation i Eskilstuna, flödesdata har sammanställts utifrån Mälarenergi AB:s flödesmätningar från Svartån och avloppsreningsverket, djupdata kommer från Sjöfartsverkets sjökort 113 men har kompletterats och korrigerats manuellt genom jämförelse av sjökortens strandlinjer med nytagna flygbilder. Intaget av råvatten är också med i simuleringen och har satts till 500 l/s. SMHI valde att simulera ett höstfall, i september månad. Tidpunkten valdes för att risken att utsläppet når intagspunkten är större när sjön är oskiktad. I en skiktad sjö är bottenströmmarnas hastighet väldigt låga och ingen omblandning sker mellan ytvattnet och bottenvattnet vilket ger en långsam spridning. I en oskiktad sjö kan ett utsläpp blandas i hela vattenvolymen, från botten till ytan, utan att lägga sig i en temperaturskiktning. Ett utsläpp av en tung vätska vid ytan kan sjunka ända till botten samtidigt som ett lätt utsläpp vid botten kan stiga ända till ytan. Av dessa två anledningar, strömhastighet och spridning, når ett utsläpp i en oskiktad vattenvolym intagspunkten vid botten snabbare än i en skiktad (Gyllenram & Hallberg, 2010). Utsläppen av ammoniumnitrat och svavelsyra placerades vid botten medan utsläppet av det lättare ämnet och släckvattnet placerades vid ytan. Vid simuleringen sattes vattenvolymens temperatur till 15 °C. Temperaturen bestämdes efter de recipientkontroller som gjorts av Mälarenergi AB 2005-2008. En undersökning gjordes för att få fram de vanligaste vindriktningarna och vindstyrkorna. Data från Eskilstunas väderstation undersöktes av SMHI. Det visade sig att de vanligaste riktningarna är sydväst, syd, väst och nordost, i den ordningen. Den vanligaste vindhastigheten för samtliga vindriktningar är 3 m/s. Den näst vanligaste vindhastigheten för sydliga och sydvästliga är mindre än 3 m/s och för västliga och nordostliga 5 m/s. I simuleringen har en vindriktning på 5 m/s valts för samtliga vindriktningar då det ger värst scenarion och förenklar vid en jämförelse mellan vindriktningarnas spridnings- och utspädningspåverkan. Modellen kördes under en period med konstant vattentemperatur, vindriktning och vindhastighet för att få ett stationärt starttillstånd. I modellen tas även hänsyn till Svartåns och reningsverkets utlopp och vattenverkets intag. Modellen kördes sedan med de, i avsnitt 3.8, bestämda scenarierna under en simuleringstid på 48 timmar. Utsläppens vertikala och horisontella spridning registrerades och presenterades dels som figurer över spridningstillståndet efter 3, 12 och 48 timmar och dels som en tidsserie över koncentrationen vid intagen i Granfjärden och Västeråsfjärden. Som initialkoncentration för samtliga utsläpp sattes värdet 1, Värdet skall tolkas som en dimensionslös storhet och resultaten från simuleringarna visar på hur stor spädning utsläppen får och inte vad den egentliga koncentrationen blir. Är resultatet 0,001 betyder det att ämnet har spätts ut 1000 gånger. I simuleringen har det inte tagits hänsyn till några kemiska reaktioner utan bara utspädning och spridning. Diskussion och slutsatser till resultaten är baserade på de figurer som SMHI har tagit fram i sin simulering. I detta avsnitt presenteras de mest intressanta figurerna, resterande 36 finns i Bilaga B. Nedan följer först en beskrivning av de olika presentationsfigurerna följt av resultaten för Västeråsfjärden och Granfjärden. Tidsserier I simuleringarna registrerades koncentrationerna (utspädningen) av samtliga utsläpp vid de båda råvattenintagen. Detta ger en bild av vilka olycksscenarion och vindriktningar som påverkar respektive råvattenintag mest. I förklaringen till figurerna står vindriktning, utsläppt ämne och, vid behov, plats där ämnet släpptes ut (tabell 4). Observera att y-axeln är logaritmisk och att koncentrationerna skall tolkas som utspädning från en initialkoncentration på 1. En koncentration i figuren på 10-5 motsvarar alltså en utspädning 100 000 gånger. Tabell 4 Förklaring till förkortningar Förkortning H2SO4 S-H2O LÄ Ssk Gr1 Gr2 Förklaring Svavelsyra Släckvatten Lättare Ämne Sandskär Lilla Aggarö Granfjärdsklack Spridnings- och utspädningsfigurer Resultatet av varje olycksscenario presenterades med figurer över spridning och utspädning efter 3, 12 och 48 timmar. För de tyngre utsläppen visas det djupaste lagret och för de lättare utsläppen visas det ytligaste lagret. Koncentrationen i alla figurer beskriver, precis som i tidsserierna, utspädningen från ett ämne med initialkoncentrationen 1. Bottenströmmar SMHI har inget program för att på ett tydligt sätt visualisera strömmarnas riktning och hastighet över hela fjärden. Strömmarna blir bara tydliga när ett område är inzoomat tillräckligt så att strömningsvektorerna syns. För att få en bild över hur bottenströmmarna rör sig vid de båda intagen har figurer tagits fram av SMHI för samtliga vindriktningar. Färgen på vektorerna indikerar hastigheten i m/s. 4.1 ANALYS AV SMHI:S MODELLSIMULERINGAR Resultaten från SMHI:s simulering presenteras med en beskrivande text över vad som sker vid de båda råvattenintagen. Här visas ett urval av bilder, övriga visas i bilaga B. Västeråsfjärden Ingen av olyckorna påverkar råvattenintaget i Västeråsfjärden med höga koncentrationer (figur 17). De aktiviteter som påverkar råvattenintaget mest är utsläpp av svavelsyra i Svartån (svart streckpunktad linje) och släckvatten från oljehamnen (svart punktad linje) vid västlig vind samt ett utsläpp av lättare ämne vid sydlig vind. De högsta koncentrationerna uppnås efter knappt 35 timmar och är då utspädda cirka 100 000 gånger. Västliga och sydvästliga vindar är de som påverkar råvattenintaget mest. Vindarna driver vattenvolymen i fjärden i en medurs cirkulation, vilket innebär att strömmarna rör sig förbi Västerås stad och sedan ner mot råvattenintaget. Vid sydlig vind sprider sig det lättare utsläppet längs ytan och når platsen för råvattenintaget efter 48 timmar, då utspätt 100 000 gånger (bilaga B). Utsläppet av 37 ammoniumnitrat späds ut snabbt vid samtliga vindriktningar och presenteras endast för nordostlig vind (bilaga B). Figur 17 Tidsserie av koncentrationer vid råvattenintaget i Västeråsfjärden av samtliga simulerade utsläpp vid samtliga vindriktningar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initalkoncentrationen 1. H2SO4- svavelsyra, S-H2O- släckvatten, LÄ-lättare ämne, Gr1- Granfjärden Lilla Aggarö, Ssk- Sandskär (SMHI, 2010). Tågolycka Svartån- Sydvästlig vind Svavelsyran sprider sig mot syd/sydost vid en sydvästlig vindriktning (figur 18-19). Efter 48 timmar är utsläppet utspätt 100 000 till 1 000 000 gånger. Tågolycka Svartån- västlig vind Svavelsyran sprider sig söderut längs Västeråsfjärdens östra strand vid en sydvästlig vindriktning (figur 20-21). Vid en tidpunkt mellan 12 timmar och 48 timmar når utsläppet råvattenintaget och är då utspätt 100 000 till 1 000 000 gånger. Olycka oljehamnen- Sydvästlig vind I scenariot börjar släckningsarbetet med att kyla området med vatten i tre timmar. Därefter påbörjas släckningen med släckskum. Spridningen och spädningen redovisas därför bara för 12 och 48 timmar. Släckvattnet sprider sig åt sydost vid en sydvästlig vindriktning (figur 2223). Efter 48 timmar är utsläppet utspätt 100 000 till 1 000 000 gånger. 38 Figur 18 Spridning av svavelsyra i sydvästlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur 19 Spridning av svavelsyra i sydvästlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur 20 Spridning av svavelsyra i västlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur 21 Spridning av svavelsyra i västlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). 39 Figur 22 Spridning av släckvatten i sydvästlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur 23 Spridning av släckvatten i sydvästlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Olycka oljehamnen- Västlig vind Släckvattnet sprider sig österut vid en västlig vindriktning (figur 24-25). Efter 48 timmar är utsläppet, i stor del av fjärden, utspätt 100 000 till 1 000 000 gånger. Vid Hässlösundet, nära råvattenintaget, är koncentrationen utspädd 20 000-100 000 gånger. Figur 24 Spridning av släckvatten i västlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). 40 Figur 25 Spridning av släckvatten i västlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Bottenströmmar Vid sydvästlig vind rör sig bottenströmmarna längs med Västeråsfjärdens östra strand och sedan ner mot råvattenintaget (figur 26). Vid denna vindriktning bör risken vara stor för påverkan från aktiviteterna längs Västerås östra strand (nödbräddavlopp, dagvattenutsläpp, hamnverksamhet o.s.v.). Figur 26 Bottenströmmarnas hastighet och riktning i Västeråsfjärden vid sydvästliga vindar på 5 m/s. Färgen motsvarar hastigheten i m/s. Råvattenintaget är markerat med ett kryss (SMHI, 2010). 41 Vid västlig vind sker, precis som för sydlig vind (Bilaga B), en förändring av bottenströmmen i närheten av råvattenintaget (figur 27). Tvärtom från den sydliga vinden rör sig vattnet mot sydväst längs Björnös strand. Vattnet från Västeråsfjärdens östra strand rör sig söderut längs strandkanten och sedan förbi råvattenintaget eller ner i Hässlösundet. Strömmarna mellan Östra Holmen (vita området till vänster) och Framnäs är starkare vid sydlig vind än vid sydvästlig. Figur 27 Bottenströmmarnas hastighet och riktning i Västeråsfjärden vid västliga vindar 5 m/s. Färgen motsvarar hastigheten i m/s. Råvattenintaget är markerat med ett kryss (SMHI, 2010). Granfjärden Råvattenintaget i Granfjärden påverkas mest av utsläpp av ett lättare ämne vid Lilla Aggarö och Granfjärdsklack (figur 28). Utsläppen vid Lilla Aggarö och Granfjärdsklack får värst konsekvenser vid sydvästlig vind följt av västlig (rosa linjer). Den högsta koncentrationen från Lilla Aggarö når intaget cirka 24 timmar efter utsläppet och är då utspädd minst 1000 gånger. Precis som vid Sandskär späds utsläppet av ammoniumnitrat ut mycket bra (Bilaga B) och inga förhöjda koncentrationer uppmäts vid råvattenintagen. 42 Figur 28 Tidsserie av koncentrationer vid råvattenintaget i Granfjärden av samtliga simulerade utsläpp vid samtliga vindriktningar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initalkoncentrationen 1. NH4NO3- ammoniumnitrat, LÄ-lättare ämne, Gr1- Lilla Aggarö, Gr2Granfjärdsklack (SMHI, 2010). Olycka Lilla Aggarö- Sydlig vind Det lättare ämnet sprids snabbare på grund av att strömmarna i ytvattnet har en högre hastighet än bottenströmmarna. Vid sydlig vind sprider sig utsläppet i vindens riktning mot råvattenintaget (figur 29-31). Vid 48 timmar har det ytliga utsläppet nått punkten där det planerade råvattenintaget ska ligga och är då utspätt 20 000-100 000 gånger. Observera att figurerna har en annan skala än de tidigare. 43 Figur 29 Spridning av ett lättare ämne i sydlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur 30 Spridning av ett lättare ämne i sydlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur 31 Spridning av ett lättare ämne i sydlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). 44 Olycka Lilla Aggarö- Sydvästlig vind Det lättare ämnet sprider sig i sydvästlig riktning mot punkten för det planerade råvattenintaget (figur 32-34). Snabbare spridning vid sydvästlig än sydlig riktning. Utsläppet har nått punkten för det planerade råvattenintaget efter 12 timmar, men i låga koncentrationer. Figur 32 Spridning av ett lättare ämne i sydvästlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur 33 Spridning av ett lättare ämne i sydvästlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur 34 Spridning av ett lättare ämne i sydvästlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). 45 Olycka Lilla Aggarö- Västlig vind Det lättare ämnet sprider sig i vindriktningen mot råvattenintaget (figur 35-37). Snabbare spridning vid västlig än sydlig riktning. Figur 35 Spridning av ett lättare ämne i västlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur 36 Spridning av ett lättare ämne i västlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur 37 Spridning av ett lättare ämne i västlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Bottenströmmar Vid sydvästliga vindar rör sig strömmarna vid råvattenintaget mot väst (figur 38). Vattnet rör sig norrut längs med Granfjärdens västra strand. 46 Figur 38 Bottenströmmarnas hastighet och riktning i Västeråsfjärden vid sydvästliga vindar på 5 m/s. Färgen motsvarar hastigheten i m/s. Råvattenintaget är markerat med ett kryss (SMHI, 2010). Vid västlig vind rör sig bottenströmmarna mot nordväst förbi råvattenintaget och sedan norrut längs Granfjärdens västra strand och in i Frösåkersviken (figur 39). Västliga vindar utgör störst risk för att råvattenintaget skall påverkas från ett utsläpp i farleden. Figur 39 Bottenströmmarnas hastighet och riktning i Västeråsfjärden vid västliga vindar på 5 m/s. Färgen motsvarar hastigheten i m/s. Råvattenintaget är markerat med ett kryss (SMHI, 2010). 47 5 5.1 RESULTAT VATTENKEMI 5.1.1 Vattentemperatur Granfjärden Djupet vid provtagningspunkten i Granfjärden är 19-19,5 m och temperaturen uppmättes på varannan meter från ytan till botten. Temperaturen var homogen genom hela djupprofilen under september till december (figur 40). När ytvattnet kyldes ner till 4 °C sjönk det till botten och en temperaturskiktning uppstod med varmare vatten vid botten än vid ytan. Bottenvattnet blev som kallast 2,5 °C. 2009 ägde islossningen rum i början av april. Från slutet av april, när ytvattnet värmts upp till 4 °C, till mitten av maj var vattenvolymen återigen omblandad. Sommartid skedde en temperaturskiktning, men, tvärtom mot vintertid, var vattnet kallare vid botten än vid ytan. Juni till september är de kritiska månaderna då temperaturskiktningen ger störst påverkan på vattenkvaliteten. Temperatur [°C] 25 20 15 19 m 10 10,5 m 5 0,5 m 0 Datum Figur 40 Temperaturvariationer för tre olika djup i Granfjärden. Temperaturen och syrgashaltens variation med djupet undersöktes för alla provtagningsdatum. Temperaturprofilen från 10 Maj 2010 (figur 41) var den sista där temperaturen är homogen genom hela vattenprofilen. Efter det började sommarskiktningen bildas. 48 Djup [m] 0.0 Temperatur [°C] och syrgashalt [mg/l] 5.0 10.0 15.0 20.0 0.0 -2.0 -4.0 -6.0 -8.0 -10.0 -12.0 -14.0 -16.0 -18.0 -20.0 Temperatur Syrgashalt Figur 41 Djupprofil över temperatur och syrgashalt i Granfjärden 10 maj 2010. Den tredje augusti, då det sista provet togs, uppmättes en tydlig temperaturskiktning och språngskiktet låg på ett djup av 12-14 meter (figur 42). Det är också vid denna mätning som syrgashalterna var som lägst, 2,4 mg/l. Djup [m] 0.0 Temperatur [°C] och syrgashalt [mg/l] 5.0 10.0 15.0 20.0 0.0 -2.0 -4.0 -6.0 -8.0 -10.0 -12.0 -14.0 -16.0 -18.0 -20.0 Temperatur Syrgashalt Figur 42 Djupprofil över temperatur och syrgashalt i Granfjärden 3 augusti 2010. Västeråsfjärden Någon temperaturprofil vid nuvarande intag gick inte att ta fram eftersom mätningar endast har gjorts vid 6 meters djup. Däremot har mätningar gjorts på andra platser i Västeråsfjärden i den årliga recipientkontrollen. Proverna var tagna i Fulleröfjärden, sydväst om råvattenintaget vid fjärdens västra del, samt vid Västra Holmen, rakt västerut från råvattenintaget (se figur 3). En tydlig temperaturskiktning hade bildats vid 10 meters djup i Fulleröfjärden och vid 7 meters djup i Västra Holmen (figur 43 och 44). Dessa mätningar gjordes på ett större djup än vid råvattenintaget vilket gav en mindre vindpåverkad profil. Råvattenintaget på 6 meters djup 49 är påverkat av vind och strömmar vilket hindrar att temperaturskiktning uppstår (Vikergård, personlig kontakt, 2010). Temperatur [°C] och syrgashalt [mg/l] 0 0 0 -2 -2 -4 -4 -6 -6 Djup [m] Djup [m] Temperatur [°C] och syrgashalt [mg/l] 0.0 10.0 20.0 30.0 -8 -10 10 20 30 -8 -10 -12 Temperatur -12 -14 Syrgashalt -14 Temperatur Syrgashalt -16 -16 Figur 43 Djupprofil över temperatur och syrgashalt i Fulleröfjärden, 19 juli 2010. Figur 44 Djupprofil över temperatur och syrgashalt i Västra Holmen, 19 juli 2010. Jämförelse Råvattenintaget i Västeråsfjärden ligger på 6 meters djup och påverkas därför av strömmar och vind vilket ger en omblandad vattenvolym under en stor del av året. Bottenvattnet i Granfjärden och råvattnet i Västeråsfjärden hade samma temperatur under de perioder då omblandning skedde, när vattnet var homogent genom hela vattenpelaren (figur 45). Under vintern hade bottenvattnet i Granfjärden lite högre temperatur än råvattenintaget i Västeråsfjärden och under sommaren uppstod motsatta förhållanden. Den högsta temperaturen som uppmättes under mätperioden var för Granfjärden 18,1 °C (20 augusti 2009) och för Västeråsfjärden 23,9 °C (16 juli 2010). 50 25.0 Temperatur [ C] 20.0 15.0 Västeråsfjärden driftvärden Granfjärden 19 m 10.0 5.0 0.0 Datum Figur 45 Temperaturvariation i Granfjärdens bottenvatten och Västeråsfjärden råvatten. Data för råvattnet hämtades från Hässlö vattenverks driftrapport. driftrapport 5.1.2 Syrgashalt Syrgashalt [mg/l] Granfjärden Under 2010 låg isen på Granfjärden från mitten av januari till början av april. Under denna tid minskade syrgashalten eftersom ingen kontakt fanns f nns mellan vatten och luft (figur 46). När isen bröts upp blandadess vattnet om av vinden och syresattes igen. Under sommaren densitetskiktadess vattenpelaren och syrgashalten sjönk nk för att nå sitt minimum i augustiseptember, 2,4 mg/l. 14 12 10 8 6 4 2 0 Figur 46 Syrgashaltens ens variation i Granfjärdens bottenvatten. bottenvatten Västeråsfjärden nns inga uppgifter över syrgashaltens variation. ariation. Data från För råvattenintaget fanns recipientkontrollen användes istället för att undersöka denna parameter (figur 47 och 48). Samma resonemang gäller för syrgashalten en som för temperaturen. Då intaget vid Hässlö 51 vattenverk ligger på 6 meters djup uppstår ingen temperaturskiktning och därför inte några anmärkningsvärt låga syrgashalter. Syrgashalten för båda provtagningspunkterna Fulleröfjärden och Västra Holmen var lägre än vid botten i Granfjärden trots ett mindre djup. Temperatur [°C] och syrgashalt [mg/l] 0 0 0 -2 -2 -4 -4 -6 -6 Djup [m] Djup [m] Temperatur [°C] och syrgashalt [mg/l] 0.0 10.0 20.0 30.0 -8 -10 10 20 30 -8 -10 -12 Temperatur -12 -14 Syrgashalt -14 Temperatur Syrgashalt -16 -16 Figur 47 Djupprofil över temperatur och syrgashalt i Fulleröfjärden 19 juli 2010. Figur 48 Djupprofil över temperatur och syrgashalt i Västa Holmen 19 juli 2010. Jämförelse Syrgashaltsmätningar har gjorts av SLU på botten vid Granfjärden Djurgårds Udde (30 m) och Norra Västeråsfjärden (8 m) mellan 1967 och 2010. (Mätningarna i Granfjärden 2005 och 2006 gjordes på ett djup av 24,5 m istället för 30 m). Prov tas av SLU flera gånger per år och årsminimum har i detta arbete beräknats för de båda platserna (figur 49). Syrgashalten i Granfjärden var, för de flesta år, lägre än i Västeråsfjärden. Notera dock skillnaden i djup mellan de båda platserna. Västeråsfjärden är betydligt grundare än Granfjärden (Djurgårds Udde) och därför mer omblandad och inte direkt jämförbar. Under de senaste 10 åren har mätningar gjorts där syrgashalten i Granfjärden underskridit 2 mg/l för 7 somrar. Dessa 7 år karakteriserades av varma somrar med lite eller normal nederbörd (ALcontrol Laboratories, 2001-2009). I figuren var syrgashalterna i Granfjärden 1995-2000 ovanligt höga. Detta kan vara missvisande då proverna under denna period endast togs i mitten av juli och mitten av september. De lägsta syrgasnivåerna uppmäts oftast i slutet av juli, augusti eller i början av september. Provtagningen under denna period kan alltså missat den lägsta syrgashalten. 52 14.0 Syrgashalt [mg/l] 12.0 10.0 8.0 6.0 4.0 2.0 0.0 1965 1975 1985 1995 2005 Årtal Granfjärden Djurgårds Udde (30 m) Västeråsfjärden N (8 m) Figur 49 Minimumvärden för syrgashalten i Granfjärden Djurgårds Udde och Västeråsfjärden N 19672010. 1000 12 10 800 8 600 6 400 4 200 2 0 0 jul/09 jan/10 aug/10 12 200 10 150 8 100 6 4 50 2 0 0 feb/11 jul/09 Datum Järn 14 250 jan/10 aug/10 feb/11 Datum Syre Mangan Figur 50 Järn- och syrgashalt i Granfjärden vid 19 m. Syre Figur 51 Mangan- och syrgashalt i Granfjärden vid 19 m. 53 Syrgashalt [mg/l] 14 Mangan [µg/l] 1200 Syrgashalt [mg/l] Järn [µg/l] 5.1.3 Järn och mangan Granfjärden När syrgashalten var låg uppmättes de högsta halterna av järn- och mangan i bottenvattnet (figur 50 och 51). Det finns en gräns runt 2 mg/l då en ökning av järn- och manganhalter kan förväntas på grund av låg syrgashalt (Eriksson, personlig kontakt, 2011). För mätningarna i Granfjärden var syrgashalten nära detta värde vid ett av mättillfällena, det sista. De, av svenskt vatten, rekommenderade riktvärdena för mangan i råvatten är 300 µg/l och för järn 1000 µg/l. Rikvärdet för mangan överskreds inte någon gång under provtagningsperioden. Järnhalterna låg under riktvärdet för alla prover utom ett där det låg på samma värde som riktvärdet. Under mätningen den tredje augusti då syrgashalten var som lägst i de djupare delarna av Granfjärden skedde en ökning av halterna järn och mangan med djupet (figur 52). Järn och mangan [µg/l] 200 400 600 Djup [m] 0 800 0.0 -2.0 -4.0 -6.0 -8.0 -10.0 -12.0 -14.0 -16.0 -18.0 -20.0 Järn Mangan Figur 52 Järn- och manganhalter i Granfjärden 3:e augusti 2010. Vintertid var förhållandena de motsatta när det gällde järn (figur 53 och 54). Halten minskade med djupet trots att syrgashalten var densamma eller lägre i bottenvattnet än vid ytan. Järn [µg/l] 200 400 600 800 11.5 0.0 0.0 -2.0 -2.0 -4.0 -4.0 -6.0 -6.0 -8.0 -8.0 Djup [m] Djup [m] 0 Syrgashalt [mg/l] -10.0 -12.0 12.5 13 -10.0 -12.0 -14.0 -14.0 -16.0 -16.0 -18.0 -18.0 -20.0 -20.0 Figur 53 Järnhaltens variation med djupet i Granfjärden, februari 2010. 12 Figur 54 Syrgashaltens variation med djupet i Granfjärden, februari 2010. Resultat från provtagningen av järn och mangan presenteras i tabell 5. Kryssen i tabellen betyder att halterna var för låga för att kunna mätas. Järnanalysens lägsta mätvärde är 0,2 mg/l och mangananalysens 0,005 mg/l. Proverna förvarades i frysen under en månad, vilket kan ha påverkat analysresultaten. För samtliga ofiltrerade prov gav mangananalysen resultat. Vid ytan och vid 7 meter var mangan bundet vid partiklar och försvann därför vid filtrering. För 54 bottenproven fanns fortfarande mangan kvar efter filtrering och syresättning. Vid provtagning var vattnet syresatt och inga höga halter kunde förväntas. Tabell 5 Analys av prover på järn och mangan. Kryss betyder att koncentrationerna var under mätområdet Mangan [mg/l] Järn [mg/l] Ofiltrerat 0,043 x Filtrerat x x Ofiltrerat 0,044 x Filtrerat x x Ofiltrerat 0,07 x Filtrerat 0,02 x Prov Yta 7m 18 m 5.1.4 pH Jämförelse Inga tydliga skillnader i pH finns mellan de olika mätstationerna (figur 55). pH-sänkningen för Västra Holmen skedde vid samma tidpunkt som en konduktivitetsstörning (figur 58). Ett ttest gjordes för att statistiskt undersöka om det fanns någon signifikant skillnad mellan Västeråsfjärdens råvatten och Granfjärdens bottenvatten. Vid 95 % konfidensnivå fanns ingen skillnad i pH-värdet. 8.0 pH 7.8 7.6 Västra Holmen 7.4 Fulleröfjärden 7.2 Granfjärden 19 m 7.0 Västeråsfjärden råvatten Datum Figur 55 pH-variationen för fyra olika mätstationer. 5.1.5 Alkalinitet Jämförelse Alkaliniteten i Granfjärden låg på ett relativt konstant värde under hela mätperioden (figur 56). Av de mätningar som gjordes fanns det inga signifikanta skillnader mellan alkaliniteten i Granfjärden och i råvattnet i Västeråsfjärden vid 95 % konfidensintervall. 55 40 Alkalinitet [mg/l] 35 30 25 20 Västeråsfjärden råvatten 15 Granfjärden 19 m 10 5 jul/10 jun/10 maj/10 apr/10 mar/10 feb/10 jan/10 dec/09 nov/09 okt/09 sep/09 aug/09 jul/09 jun/09 maj/09 0 Figur 56 Alkalinitetsvariationen i Granfjärden och i Västeråsfjärdens råvatten. 40 8 35 7.8 30 7.6 25 7.4 20 7.2 15 7 10 6.8 5 6.6 0 6.4 Alkalinitet Konduktivitet pH Alkalinitet [mg/l] och Konduktivet [mS/m] I slutet av oktober 2009 sker en sänkning av alkalinitet, pH och konduktivitet i Granfjärdens ytvatten (figur 57). Parametrarna är kopplade till varandra och en ändring i en av parametrarna medför också en ändring i de andra. Eventuellt kan något fel skett vid provtagningen eller vid analysen. pH Figur 57 Alkalinitet, Konduktivitet och pH i Granfjärdens ytvatten. 5.1.6 Konduktivitet Det fanns inga signifikanta skillnader i konduktivitet mellan råvattnet vid Västeråsfjärden och vid Granfjärden (figur 58) vid konfidensintervallet 95 %. Mätningarna i Fulleröfjärden och Västra Holmen följde samma trend som Granfjärden och råvattnet i Västeråsfjärden förutom vid Västra Holmen i mars då konduktiviteten gick ned till 9,5 mS/m. Vad detta berodde på är oklart men vid samma tidpunkt skedde även en sänkning i pH (figur 55). 56 Konduktivitet [mS/m] 15.0 14.0 13.0 Västra Holmen 12.0 Fulleröfjärden Granfjärden 19 m 11.0 Västeråsfjärden råvatten 10.0 9.0 Datum Figur 58 Konduktivitetsvariationen för fyra mätstationer. 5.1.7 Organiskt material Mätning av det organiska materialet görs på olika sätt vid de olika provtagningspunkterna. SLU och recipientkontrollerna analyserar TOC medan råvattnet vid Västerås och Granfjärden analyseras med avseende på CODMn. Det är få mätningar för råvattnet men enligt de mätningar som gjordes visade t-testet att det organiska materialet är signifikant högre i Västeråsfjärden än i Granfjärdens bottenvatten vid 95 % konfidensintervall (figur 59). 14 CODMn [mg/l] 12 10 8 6 Västeråsfjärden råvatten 4 Granfjärden 19 m 2 jul/10 jun/10 maj/10 apr/10 mar/10 feb/10 jan/10 dec/09 nov/09 okt/09 sep/09 aug/09 jul/09 jun/09 maj/09 0 Figur 59 Kemisk syreförbrukning, COD-Mn, för Granfjärden och råvattnet i Västeråsfjärden. 57 Den totala halten organiskt material, TOC, mäts i recipientkontrollen och vid SLU:s mätstationer. I februari-april var halterna som högst vid samtliga mätstationer (figur 60). Vid alla provtagningar utom en i juni var halterna lägre i Granfjärden Djurgårds Udde än Västeråsfjärden N. T-testet visade även här på signifikant lägre halter i bottenvattnet vid Granfjärden Djurgårds Udde än i bottenvattnet vid Västeråsfjärden N. Värdena i Fulleröfjärden och Västra Holmen låg lite lägre än i Västeråsfjärden N förutom i mitten av juli 2010. 18 16 Granfjärden Djurgårds Udde TOC [mg/l] 14 12 Västeråsfjärden N 10 vf6 (recipientkontrollen) 8 6 vf11 (recipientkontrollen) 4 2 0 Datum Figur 60 Den totala halten organiskt material i SLU:s och recipientkontrollens mätstationer. 5.1.8 Turbiditet Turbiditet mäts kontinuerligt på inkommande råvatten till vattenverket. Turbiditeten hos Västeråsfjärdens råvatten var högre vintertid än sommartid (figur 61). För Granfjärden var trenden tvärtom, med hög turbiditet sommartid och låg vintertid. För att kunna dra några slutsatser av detta krävs fler mätningar. Det fanns inga signifikanta skillnader mellan intagspunkterna enligt t-testet vid 95 % konfidensintervall. SLU gör tyvärr inga mätningar på turbiditeten. Turbiditet [FNU] 25.0 20.0 15.0 Västeråsfjärden råvattenintag 10.0 Granfjärden 19 m 5.0 0.0 jul/09 okt/09 jan/10 maj/10 Datum aug/10 nov/10 Figur 61 Turbiditetsvariationen i Granfjärden och i Västeråsfjärdens råvatten. 58 5.1.9 Färgtal och absorbans Färgtalet mäts vid 405 nm i Granfjärden och på råvattnet i Västeråsfjärden. Färgtalet i Granfjärden var vid mätningarna signifikant lägre vid ett konfidensintervall på 95 % (figur 62). Färgtalet mäts kontinuerligt på råvattnet i Västeråsfjärden men då används våglängden 455 nm. SLU slutade mäta färgtalet 1977, där mäts istället absorbansen vid 420 nm, vilken inte går att jämföra med de andra mätningarna. 120 Färg [mg/l Pt] 100 80 60 Västeråsfjärden råvattenintag 40 Granfjärden 19 m 20 jul/10 jun/10 maj/10 apr/10 mar/10 feb/10 jan/10 dec/09 nov/09 okt/09 sep/09 aug/09 jul/09 jun/09 maj/09 0 Figur 62 Absorbansen vid 405 nm i Granfjärden (19 m) och Västeråsfjärden råvattenintag (6 m). Färgen från recipientkontrollen analyserades också vid 405 nm och en jämförelse med Granfjärden gjordes (figur 63). Enligt t-testet var färgen signifikant lägre i Granfjärden än i Västeråsfjärden vid 95 % konfidensintervall. 100 90 80 Färg [mg/l Pt] 70 60 Fulleröfjärden 50 Granfjärden 19 m 40 Västra Holmen 30 20 10 0 jul/09 okt/09 jan/10 Datum maj/10 Figur 63 Absorbansen vid 405 nm i Granfjärden och Västeråsfjärden. 59 aug/10 Absorbans ofiltrerat [abs/5cm] Det var inga större skillnader i årsmedel av den ofiltrerade absorbansen mellan Granfjärden Djurgårds Udde och Västeråsfjärden N (figur 64). Absorbansen har ökat sedan 60-talet för båda provpunkterna. 0.50 0.45 0.40 0.35 0.30 0.25 0.20 0.15 0.10 0.05 0.00 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Årtal Granfjärden Djurgårds Udde Västeråsfjärden N Figur 64 Årsmedel av absorbansvariationen för ofiltrerat vatten vid SLU:s mätstationer Granfjärden Djurgårds Udde (30 m) och Västeråsfjärden N (8 m). 5.1.10 Siktdjup Siktdjupet i Granfjärden är större än i Västeråsfjärden och har sedan mitten av 70-talet minskat för båda punkterna (figur 65). Figuren har tagits fram med SLU:s data från Granfjärden Djurgårds Udde och Norra Västeråsfjärden. Årtal 1960 0.0 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010 Siktdjup [m] 0.5 1.0 1.5 2.0 2.5 3.0 Granfjärden Djurgårds Udde Västeråsfjärden N Figur 65 Årsmedel siktdjup 1967-2010. Siktdjupet var lite större vid den undersökta intagningspunkten än vid SLU:s provtagningspunkt Granfjärden Djurgårds Udde och Västeråsfjärden N (figur 66). Siktdjupet mättes inte i Granfjärdens under januari till mars på grund av isläggningen. 60 Datum jul/09 okt/09 jan/10 maj/10 aug/10 0 Granfjärden Siktdjup [m] 0.5 Västeråsfjärden N 1 1.5 Granfjärden Djurgårds Udde 2 2.5 Figur 66 Siktdjupet i Granfjärden och i SLU:s mätsationer Granfjärden Djurgårds Udde och Västeråsfjärden N. 5.1.11 Kalcium Kalciumhalterna i Västeråsfjärden och Granfjärden varierade mellan 11 mg/l och 13 mg/l under året (figur 67). Det var ingen signifikant skillnad mellan de båda fjärdarna vid 95 % konfidensintervall. 13.5 Kalcium [mg/l] 13 12.5 12 11.5 Västeråsfjärden råvatten 11 Granfjärden 19 m 10.5 Figur 67 Kalcium i Västeråsfjärden och Granfjärden. 61 jul/10 jun/10 maj/10 apr/10 mar/10 feb/10 jan/10 dec/09 nov/09 okt/09 sep/09 aug/09 jul/09 jun/09 maj/09 10 6 DISKUSSION 6.1 VATTENKEMI Vattentemperatur Bottenvattnet i Granfjärden hade en lägre temperatur under sommaren än bottenvattnet i Västeråsfjärden. Risken att överskrida riktvärdet (12 °C) på utgående dricksvatten minskas om intaget flyttas till Granfjärden där temperaturen aldrig överskred 20 °C. Badelundaåsen fungerar dessutom som temperaturutjämnare över året, d.v.s. värmer upp vattnet vintertid och kyler det sommartid (Mälarenergi, 2010b). Ett inflöde av ett kallare vatten till åsen under sommaren kan sänka temperaturen på utgående vatten under den period då risken är störst för att få höga temperaturer i utgående dricksvatten. Hur betingelserna i åsen påverkas av en sådan sänkning av temperaturen sommartid och förhöjning vintertid är oklart. Dock var skillnaderna relativt små och pågår under en begränsad period av sommaren. Vintertid skiljde temperaturen mellan Västeråsfjärdens och Granfjärdens bottenvatten ett par grader. Med ett varmare klimat i framtiden blir också ytvattnet varmare, vilket medför skarpare och starkare temperaturskiktning som också varar längre under sommaren (Svenskt vatten, 2007). Granfjärden var temperaturskiktad från juni till september och under vintern, då det fanns is. Mätningarna från 2010 slutar i början av augusti men vanligtvis är fjärden skiktad in i september (Eriksson, personlig kontakt, 2011). Det är under sommarmånaderna som temperaturskiktningen har störst inverkan på vattenkvaliteten. Västeråsfjärdens bottenvatten påverkas i högre grad av temperaturen i luften än vad bottenvattnet i Granfjärden gör. Troligt är därför att Västeråsfjärdens vattentemperatur påverkas mer av ett varmare klimat än Granfjärdens. I temperaturprofilerna från Fulleröfjärden och Västra Holmen låg språngskiktet runt 7-10 meters djup under juli månad. Eftersom Västeråsfjärdens råvattenintag ligger på 6 meters djup kan man anta att det inte uppstår någon stark skiktning vid detta djup under somrarna. Råvattenintaget är i hög grad påverkad av vind och strömmar genom hela vattenpelaren. Syrgashalt Syrgashalten vid intagsdjupet i Västeråsfjärden gick inte att jämföra med syrgashalten på botten vid det planerade intaget i Granfjärden. Samma resonemang gäller för syrgashalterna i Fulleröfjärden och vid Västra Holmen som för temperaturerna. Västeråsfjärdens råvatten tas in vid 6 meter där vattnet är omblandat under den största delen av året och därför är risken för låga syrgashalter låg. Syrgashalten som har uppmätts i bottenvattnet vid Fulleröfjärden och Västra Holmen är mycket låg, lägre än i Granfjärden trots ett mindre djup. Under provtagningen i Granfjärden uppmättes den lägsta syrgashalten i början av augusti 2010, när det sista provet togs. Syrgashalten var då 2,4 mg/l. Mycket troligt är att syrgashalten fortsatte att sjunka fram till början eller mitten av september. Ett varmare klimat med längre tid med skiktningar i Granfjärden ökar risken för låga syrgashalter i bottenvattnet (Svenskt vatten, 2007). 62 Järn och mangan Med låga syrgashalter ökar risken för att lösligt järn och mangan frisläpps till bottenvattnet. I resultaten från Granfjärden uppmättes en liten ökning av dessa halter under slutet av skiktningsperioden, i augusti-september. Det är dock osäkert om detta berodde på låga syrgashalter eller tillförsel från externa källor. Det var inga anmärkningsvärt höga halter av varken järn eller mangan. Det är oftast när syrgashalten sjunker under 2 mg/l som järn- och manganhalterna ökar väsentligt (Eriksson, personlig kontakt, 2011). I det fall då höga halter av järn och mangan från Granfjärdens intag under språngskiktet utgör ett problem i dricksvattenberedningen finns det möjlighet att byta till det övre av de två intagen. Det finns en stor osäkerhet för de prover som togs i Granfjärden i november. Proverna togs i en flaska och förvarades i frysen under flera veckor. Under förvaringstiden kan mangan- och järnhalterna påverkas om de inte konserveras med syra (SLU, 2011). Analysen gjordes på avloppsreningsverkets laboratorium med de förutsättningar som fanns. En analys gjord av ett ackrediterat laboratorium hade antagligen gett andra resultat. De prover som ALcontrol Laboratories tog på mangan överskred aldrig Svenskt vattens riktvärden för råvattenkvalitet. När det gäller järn överskreds värdet vid en provtagning. Det är osäkert vad som gäller för denna provtagning då det i två olika protokoll för samma prov stod olika halter. Värdet som visas i diagrammet är den högre av dessa två. Vid råvattenintaget i Västeråsfjärden är risken för låga syrgashalter väldigt liten. Det är grunt och omblandning genom vind och strömmar sker under största delen av året. Risk för förhöjda halter av järn och mangan är därför ytterst liten här. Organiskt material Det var oväntat liten skillnad i organiskt material mellan Västeråsfjärden och Granfjärden. Analyserna av den kemiska syreförbrukningen (CODMn) visade att halterna låg lägre i Granfjärden än Västeråsfjärden. Det är svårt att dra någon slutsats om det gäller för hela året med de få mätningar som finns. T-testet bekräftade att det finns en signifikant skillnad med lägre halter i Granfjärdens bottenvatten än i Västeråsfjärdens vid 95 % konfidensintervall. Detta gäller både för ALcontrol Laboratories och SLU:s prover (TOC). Färgtalet var signifikant mindre och siktdjupet signifikant större i Granfjärden, vilket också talar för en lägre halt av organiskt material. En möjlig orsak till att den organiska halten var lägre i Granfjärden än Västeråsfjärden kan vara de tillflöden som mynnar i Västeråsfjärden och Blacken. Dessa tillflöden, Svartån, Kolbäcksån och Hedströmmen, tillför stor del av det organiska materialet och samtliga av dessa belastar Västeråsfjärden i större utsträckning än Granfjärden (Eriksson, personlig kontakt, 2011). Enligt de mätningarna som har gjorts kan vattnet i Granfjärden vara bättre lämpat för dricksvattenberedning med avseende på det organiska innehållet (CODMn). Skillnaden är dock liten. Absorbansen (420 nm) har ökat i både Granfjärden och Västeråsfjärden sedan mitten av 1970-talet. Ökningen har registrerats i hela Mälaren och beror troligtvis på en ökad nederbörd, vilket tillför mer organiskt material till sjön. 63 Turbiditeten Turbiditeten var den parameter som var svårast att jämföra mellan de olika fjärdarna. Det skulle behövas längre mätserier för att kunna dra några slutsatser om trender eller skillnader över året. Som resultaten såg ut var turbidteten högre i Granfjärden än Västeråsfjärden sommartid medan den var lägre vintertid. Om denna trend är så för alla år går inte att säga med de mätningar som finns tillgängliga. 6.2 RISKER Riskerna har behandlats genom att identifiera potentiella föroreningsrisker för de båda fjärdarna samt genom en simulering av olyckor med utsläpp av olika ämnen. Simuleringen gjordes av SMHI och resultaten presenterades i avsnitt 4.1 och i bilaga B. Vinddata visade att den vanligast förekommande vindriktningen under september månad var sydvästlig, följt av sydlig, västlig och nordostlig. Den vanligaste vindhastighet var 3 m/s men i simuleringarna valdes 5 m/s, som för några av vindriktningarna är den näst vanligaste vindriktningen. Samma vindhastighet valdes för samtliga vindriktning för att kunna jämföra resultaten. I SMHI:s simulering försvann områden med ”nollkoncentrationer” på grund av numerisk diffusion. I modellen utfördes beräkningar i alla celler och ett område utan påverkan från det simulerade utsläpp kunde efter en tids simulering visa en mycket låg koncentration. Vid tolkningen av tidsserierna bör man ta hänsyn till det. 6.2.1 Västeråsfjärden Vid sydvästlig och västlig vind rör sig vattenmassan i en medurs cirkulation i fjärden vilket innebär att ytvattnet i fjärden rör sig mot råvattenintaget. Ett utsläpp någonstans längs stranden når förr eller senare råvattenintaget men är då mer eller mindre utspätt. Ju närmre råvattenintaget utsläppet sker desto mindre utspädning. Med de utsläpp simulerade i SMHI:s modell belastades råvattenintaget i Västeråsfjärdens mest vid västliga och sydvästliga vindar. De utsläppsmängder som valdes i simuleringen späddes ut minst 100 000 gånger med rådande vindriktning, vindhastighet och temperatur. Ett större utsläpp eller en ändring av utsläppsperiod skulle antagligen ge ett annat spridnings- och utsläppsmönster. De olyckor vilka simulerades i SMHI:s modell utgör ingen risk för råvattenintaget i Västeråsfjärden. Koncentrationerna som når råvattenintaget är mycket låga (utspädda minst 100 000 gånger). Däremot kan risken vara högre för kontinuerliga utsläpp som successivt kan försämra vattenkvaliteten på lång sikt. Nödbräddavlopp, dagvattenutsläpp, fartygstrafik och aktivitet från småbåtshamnar och fritidsbåtar förekommer på flera ställen nära dagens råvattenintag och kan därför utgöra en liten risk för råvattenkvaliteten i Västeråsfjärden, speciellt vid sydvästliga och västliga vindar. Fler extrema regn och översvämningar väntas i framtiden och det finns då en risk att föroreningar till Västeråsfjärden kan öka. Det är möjligt att valet av svavelsyra som ämne var fel. Svavelsyra har hög densitet och blandas mycket dåligt. Ett värre scenario är troligtvis om utsläppet hade varit kontinuerligt och fjärden hade varit skiktad. Då hade spridningen och utspädningen varit långsam med högre halter vid råvattenintaget som en trolig konsekvens. Däremot kan ett så stort utsläpp av svavelsyra påverka pH-värdet i fjärden, vilket skulle ge konsekvenser i dricksvattenberedningen. 64 Vid en sydvästlig och sydlig vind förs en eventuell förorening från Björnös västra strand upp mot råvattenintaget. Det skall dock påpekas att detta är egna tolkningar av bilderna över bottenströmmarna. En förorening i ytvattnet kan spridas på ett helt annat sätt än i bottenströmmarna. Hässlö vattenverk är skyddat mot mikrobiell förorening i dricksvattnet med tre olika mikrobiologiska barriärer. Effektiviteten för dessa kommer att utvärderas under våren 2011. Prover skall tas både i Västeråsfjärden och också Granfjärden för att undersöka hur halten av mikroorganismer varierar över året och vid olika väderförhållanden. 6.2.2 Granfjärden Strömmarna från de simulerade olycksplatserna drev ett utsläpp mot råvattenintaget vid framförallt västlig och sydvästlig vind (samma vindriktningar som för Västeråsfjärden). Det var utsläppen av ett lättare ämne vid Lilla Aggarö och Granfjärdsklack som snabbast nådde råvattenintaget. Utspädningen är 1 000 till 10 000 gånger vid de förhållanden som SMHI simulerade. Med två intagsnivåer är den djupare mest skyddad mot föroreningar, både med och utan skiktning. Ett utsläpp vid ytan måste sjunka genom hela vattenpelaren och späds då samtidigt ut. Vid en skiktning skyddas intaget dels av långsamma bottenströmmar och dels av språngskiktet där föroreningens spridning i djupled kan avta på grund av densitetsskillnader. Avståndet från Västerås stad är troligtvis för långt för att vattenkvaliteten i Granfjärden skulle påverkas av verksamheterna och aktiviteterna. Det finns inga stora verksamheter motsvarande de kring Västeråsfjärden som kan påverka vattenkvaliteten i Granfjärden. Däremot kan intaget i Granfjärden vara mer utsatt för risker från fartygstrafiken. Alla fartyg till och från Västerås och Köpings hamn passerar förbi Granfjärden till skillnad från Västeråsfjärden där endast fartygen till Västerås passerar. Dock borde skillnaden vara liten då många fler fartyg anlöper till Västerås än Köping och därför passerar båda intagen. Avståndet från farleden till råvattenintaget i Granfjärden är däremot kortare än i Västeråsfjärden. Ett utsläpp sprider sig snabbare till råvattenintaget i Granfjärden än i Västeråsfjärden. De större områdena med bebyggelse runt Frösåkersviken som idag har enskilt avlopp ansluts inom 10 år till det kommunala ledningsnätet och därigenom minskar den mikrobiella belastningen till Granfjärden. Miljö- och hälsoförvaltningen arbetar kontinuerligt med att ställa krav på fastighetsägare med enskilda avlopp för att minska belastningen på Mälaren. På vissa gårdar finns djur som kan utgöra en risk för mikrobiell förorening. Strandnära betesmarker nära råvattenintaget bör undvikas då djuren sprider mikroorganismer genom sin avföring. Hög nederbörd och översvämningar ökar risken för spridning av mikroorganismer från avföring till ytvattnet. De mikrobiella riskerna för Granfjärden kan anses vara små jämfört med de risker som finns i Västeråsfjärden. Belastningen och variationen av mikroorganismer skall undersökas våren 2011 i arbetet med att undersöka de mikrobiologiska säkerhetsbarriärernas effektivitet. Längst in i Frösåkersviken gränsar Frösåkers golfbana till Mälaren. De anmälde senaste 2005 att bekämpningsmedel användes vid driften av anläggningen. På senare år har Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen inte fått någon information om fortsatt användning men en undersökning över detta bör göras. 65 7 SLUTSATSER 7.1 VATTENKEMI Trots det stora avståndet från Västerås stad till Granfjärden var skillnaden i vattenkvalitet mellan fjärdarna oväntat liten. Några skillnader har uppmärksammats i detta arbete och sammanfattas nedan. - Halten organiskt material var, enligt t-testet, signifikant lägre i Granfjärden än Västeråsfjärden. Mätningar av den kemiska syreförbrukningen (CODMn), den totala halten organiskt material (TOC), vattenfärg och siktdjup mellan de olika fjärdarna talar för ett, ur dricksvattensynpunkt, lite bättre vatten i Granfjärden. - Med nuvarande råvattenintag överskrids riktvärdet (12 °C) för temperaturen sommartid. I Granfjärden kan intaget placeras djupare ned och därmed blir vattnet kallare än vid råvattenintaget i Västeråsfjärden under de perioder då fjärden är skiktad. Temperaturen i Granfjärden var som högst 18,1 °C (19 m) jämfört med Västeråsfjärdens 23,9 °C (6 m). - I Granfjärden uppstod en temperaturskiktning från mitten av maj till september. Under denna period förhindrar temperaturskiktningen omblandning vilket gör att de syretärande processerna förbrukar syret utan att det tillförs något nytt. Som lägst var syrgashalten 2,4 mg/l under augusti 2009-augusti 2010. Det lägsta värdet uppmättes vid sista provtagningen, den tredje augusti 2010. Möjligen sjönk denna ytterligare efter att mätningarna avbröts. Sommaren 2010 var ovanligt varm under första delen. Detta kan ha bidragit till en högre algproduktion i juni-juli än normalt, vilket resulterade i en hög syreförbrukning i bottenvattnet. - En låg syrgashalt gör att järn- och manganföreningar reduceras och blir lösliga. Halterna i Granfjärden blev inte högre än Svenskt vattens riktvärden men kan, om syrgashalten blir lägre, kunna utgöra ett problem i dricksvattenberedningen. De halter som uppmättes under mätperioden var inte anmärkningsvärt höga och berodde troligtvis inte på låga syrgashalter (Eriksson, personlig kontakt, 2011). - Vid råvattenintaget i Västeråsfjärden är vattnet omblandat under stora delar av året. Inga problem uppstår här till följd av låga syrgashalter. - De mätningar som har gjorts för de båda råvattenintagen har alla underskridit de riktvärden som Svenskt vatten har som rekommendation för råvatten. 7.2 RISKER Riskbilden för de båda fjärdarna ser lite olika ut. I Västeråsfjärden dominerar stadens verksamheter och aktiviteter tillsammans med sjöfarten som största riskfaktorer. I Granfjärden är det istället farleden som är den största risken. - Sydvästliga vindar är vanligast förekommande följt av sydliga, västliga och nordostliga. - De utsläpp som användes i SMHI:s simulering spreds långsamt till råvattenintagen och utspädningen var god. 66 - Spridningen av ett utsläpp med ett lättare ämne vid Granfjärdsklack eller Lilla Aggarö innebar den största risken av de simulerade utsläppen i Granfjärden. I Västeråsfjärden är utsläpp av svavelsyra i Svartån och släckvatten i oljehamnen de största riskerna. - Enligt simuleringarna är risken att en förorening ska spridas till de båda råvattenintagen störst vid sydvästlig och västlig vind. Dessa vindriktningar medför att föroreningsutsläpp längs Västeråsfjärdens norra och östra del förs mot råvattenintaget i Västeråsfjärden. I Granfjärden sprids ett ytligt utsläpp mot råvattenintaget vid dessa vindriktningar. - Det finns betydligt fler föroreningsskadade områden, nödbräddavlopp och dagvattenutsläpp i Västeråsfjärden än Granfjärden. Aktiviteten i småbåtshamn och av fritidsbåtar är också större i närheten av råvattenintaget i Västeråsfjärden än i Granfjärden. - De största riskerna i Granfjärden, bortsett från fartygstrafiken, är diffusa utsläpp av mikroorganismer från betesmark, enskilda avlopp, djurhållning etc. En undersökning kommer att göras över detta under våren 2011. 67 8 REFERENSER 8.1 TRYCKTA Berghult, B., Elfström Broo, A., Hem, L.J., Wold Österhus, S., (2006) Järnkorrosion i dricksvattenledningar- betydelsen av strömningshastighet och beredningssteg för reduktion av NOM, Rapport 2006-05, VA-forsk, Svenskt vatten Berglund, M., Ljung, K., Vahter, M., (2007) Manganese in drinking water, Karolinska institutet, Stockholm Dafo, (2010) Skum tekniska data, http://www.dafo.se/sv/skum Hämtad 2010-11-12 Dotzsky, D., (2007) Miljökonsekvens av oljecisternbrand vid Mälarhamnar AB, Examensarbete, Mälardalens Högskola, Västerås Edman, A., Gyllenram, W., (2010) Spridning av kylvatten i Västeråsfjärden, SMHI, Norrköping Ekerö kommun, Norrvatten, Stockholm vatten, (2001) Vattenskydd Östra MälarenYtvattentäkterna Lovö, Norsborg, Görväln samt Skytteholm,Stockholm Eriksson, U., (2007) Västerås vattenförsörjning- Skydd av vattentäkterna Hässlö, Fågelbacken samt delar av Mälaren, Presentation till Mälarenergi, Ramböll AB, Uppsala Friberg, J., Rosén, L., (2003) Påverkan på säkerheten i dricksvattenförsörjningen från strandbetande nötkreatur- fallstudie Göta Älv, VA-forsk, Svenskt vatten Gemensamma staben, (1998) Miljöfarliga lämningar, MAL-avdelningen, Miljösektionen Gray, N.F., (2008) Drinking water quality-Problems and Solutions, Second edition, Cambridge, University of Dublin, Dublin Gustafsson, A., Nilsson, S., (2009) Miljöeffekter av ny sluss i Södertälje och farledsförbättringar i Mälaren- översiktlig kunskapssammanställning, WSP Gyllenram, W., Hallberg, K., (2010) Spridning och utspädning av utsläpp i Västerås- och Granfjärden, Rapport NR 2010-87, SMHI, Göteborg Göransson, C-G., Isgård, E., (1982) Recipientundersökningar i Västeråsfjärden med spårämne och bakterier, VBB, Västerås Håkanson, L., (1999) Water Pollution, Backhuys, Leiden Jacobsson, H., (2006a) Sediment quality of the fare lane to Västerås, Sweden, Mälardalens Högskola, Västerås Jacobsson, H., (2006b) Ekologiska risker med handelssjöfarten på Mälaren, ISSN 1651-9256, Mälardalens Högskola, Västerås 68 Jacobsson, H., (2006c) Risk modelling; definitions and methods of risk modelling in relation to shipping in Lake Mälaren, Mälardalens Högskola, Västerås Johansson, L., (2003) Utvärdering av långsiktiga trender i Mälaren- En studie av råvattenkvalitet vid Lovö vattenverk 1935-2002, R-nr 23-2003, Stockholm vatten, Uppsala Universitet Karlsson, A., (2009) Västeråsfjärden- Utredning av strömmar och vattenkvalitet, DHI, Göteborg Kemira, (2010) Säkerhet, hälsa, milj- Hantering av Kemwaters produkter. www.kemira.com/.../Säkerhet,%20Hälsa%20och%20Miljö.pdf Hämtad 2010-10-07 Livsmedelsverket, (2005) Livsmedelverkets föreskrifter om dricksvatten SLVFS 2001:30, Livsmedelverket Livsmedelsverket, (2006) Vägledning till Livsmedelverkets föreskrifter (SLVFS 2001:30) om dricksvatten, Livsmedelsverket Lundberg, S., von Proschwitz, T., (2007) Mälarens stormusselfauna- Resultat från inventeringar längs Mälarens stränder, PM från Naturhistoriska museet, 2007:2, Naturhistoriska riksmuseets småskriftserie, ISSN: 0585-3249 Länsstyrelsen Västmanlands län, (2011) Frösåker http://www2.lansstyrelsen.se/vastmanland/Sv/djur-och-natur/skyddadnatur/naturreservat/vasteras/frosaker/Pages/index.aspx Hämtad 2011-01-12 MariTerm AB, (2002) Mälarsjöfarten och näringslivet- nuläget och framtiden, MariTerm AB, Västerås Miljömålsportalen, (2010) http://www.miljomal.se Hämtad 2010-01-03 Mälarenergi, (2007) Västerås vattenskyddsområden- Hässlö och Fågelbacken, Mälarenergi AB, Västerås Mälarenergi, (2010a) Recipientkontroll Svartån-Västeråsfjärden 2009, Mälarenergi AB Mälarenergi, (2010b) Ansökan om inrättande av vattenskyddsområde med tillhörande skyddsföreskrifter i Västerås kommun (del av Mälaren och Badelundaåsen), Mälarenergi, Västerås Mälarens vattenvårdsförbund, (2000) Mälaren- miljötillstånd och utveckling 1965-98, Institutionen för vatten och miljö, SLU, Uppsala Mälarens vattenvårdsförbund, (2008) Mälaren- en sjö för miljoner. http://www.malaren.org/artikel.asp?categoryID=2 Hämtad 2010-12-17 Mälarens vattenvårdsförbund, (2010) Miljöövervakning i Mälaren 2009, Rapport 2010:7, Institutionen för vatten och miljö, SLU, Uppsala 69 Naturvårdsverket, (1999) Bedömningsgrunder för miljökvalitet, Sjöar och vattendrag, Rapport 4913, Naturvårdsverket Naturvårdsverket, (2003) Vattenskyddsområde- Handbok med allmänna råd, Handbok 2003:6, Naturvårdsverket, Stockholm Nordling, C., Österman, J., (2006) Physics Handbook- for Science and Engineering, Studentlitteratur, Lund Norrvatten, (2010) Mälaren- vår vattentäkt http://www.norrvatten.se/Dricksvatten/Malaren---var-vattentakt/ Hämtad 2010-12-07 Pettersson, T., Åström, J., (2009) Mikrobiologisk förorening av ytvattentäkter- kommunala avloppsutsläpp och stokastisk simulering, Rapport 2009-04, Svenskt vatten utveckling, Göteborg Regeringskansliet,( 2010) Miljövänlig sjöfart http://www.sweden.gov.se/sb/d/10459/a/101817 Hämtad 2010-11-12 SLU, (2010a) Vattenkemiska analysmetoder http://www.slu.se/vatten-miljo/vattenanalyser Hämtad 2010-09-23 SLU, (2010b) Vattendatabank http://info1.ma.slu.se/db.html?epslanguage=sv Hämtad 2010-09-02 SLU, (2011) Metaller i vatten http://www.slu.se/sv/fakulteter/nl/om-fakulteten/institutioner/institutionen-for-vatten-ochmiljo/laboratorier/vattenkemiska-laboratoriet/vattenkemiska-analysmetoder/metaller-i-vattenicp-ms/ Hämtad 2011-02-02 Sonesten, L., Vrede, T., Wallin, M., Wallman, K., (2010) Miljöövervakning i Mälaren 2009, Rapport 2010:7, Institutionen för vatten och miljö, SLU, Uppsala Stockholm Stad, (2010) Slussen- Ny reglering av Mälaren, kanaler, kajer med mera. Preliminär MKB, Tillstånd enligt Miljöbalken, Samrådshandling Dnr E2010-510-01340, Exploaterings Kontoret, Stockholm Sundberg, M., (2002) Svartån. En långtidsutvärdering av recipientkontrollens mätningar mellan 1980-2000,Länsstyrelsen i Västmanlands län Svenskt vatten, (1992) Dricksvattenteknik- Ytvatten, Publikation P72, Svenska vatten Svenskt vatten, (1994) Dricksvattenteknik- Grundvatten, Publikation P71, Svenskt vatten Svenskt vatten, (2007) Dricksvattenförsörjning i förändrat klimat- Underlagsrapport till Klimat- och sårbarhetsutredningen, Svenskt vatten Svenskt vatten, (2008) Råvattenkontroll – Krav på råvattenkvalitet, Svenskt vatten 70 Swedac, (2010) Vad är ackreditering? www.swedac.se/sv/Det-handlar-om-fortroende/Vad-ar-ackreditering/ Hämtad 2011-01-03 Wallin, M., Weyhenmeyer, G., (2001) Mälarens grumlighet och vattenfärg- effekter av det extremt nederbördsrika året 2000, Institutionen för vatten och miljö, SLU, Uppsala Wallman, K., (2008) Synoptisk undersökning av Mälarens vattenkemi 2008-08-25, Rapport 2008:23, SLU, Uppsala Vesterberg, S., (2006) Kartläggning av värdefulla vattendragsmiljöer. Svartåns avrinningsområde, Länsstyrelsen i Västmanlands län Wetzel, R., (2001) Limnology- Lake and River Ecosystem, Third edition, Academic Press, San Diego WHO, (2008) Guidelines for drinking-water quality, Third edition, World Health Organization, Geneva Västerås Stad, (2011) Naturvårdsprojekt http://www.vasteras.se/politikdemokrati/projektivasterasstad/Sidor/naturvardsprojekt.aspx Hämtad 2011-01-04 Yara, (2007) Säkerhetsdatablad ammoniaklösning 24,5 % http://chemmate.yara.com/atrionsearch32web/pdf.asp?StreamId=47317d947d8fb2d30000&id =47317d957d90b3400001 Hämtad 2010-11-12 8.2 MUNTLIGA Bergström, Magnus., Ingenjör Vatten Planering, Mälarenergi AB Björklund, Sabina., Processtekniker Vatten Planering, Mälarenergi AB Eriksson, Ulf., Uppdragsledare VA-process, Ramböll Gyllenram, Walter., Teknologie Doktor, Oceanografiska enheten, SMHI Jacobsson, Henrik., Forskare, Mälardalens högskola Lindholm, Kjell, Drifttekniker Vattenproduktion, Mälarenergi AB Norberg, Ann., Miljö- och hälsoskyddsinspektör, Västerås Stad Nore, Maria., Utredare Vatten och Avlopp, Mälarenergi AB Rusten, Kent., Produktionsledare Köping, Mälarhamnar AB Thiede, Helmer., Driftledare, Mälarhamnar AB Vikergård, Göran., Avdelningschef Vattenproduktion, Mälarenergi AB Wallsten, Birger., Chef Vatten Planering, Mälarenergi AB 71 BILAGA A Beräkningar av utsläpp Beteckning V t q ρ m p Förklaring Volym Tid Flöde Densitet Massa Löslighet Svavelsyra Släckvatten ! !" # $ # ä%&' ! ! ä%&' Ammoniumnitrat ()*(+ ,- 9 )1+ : ()*(+ 80 .()*(+ ,- ; /()*(+ !00 ,-# 9 .)1+234°56 7777,- ()*(+ )1+ 9 9 )1+ < .)1+ : ()*(+ 8 !8,- ()*(+ 8! .()*(+ .9 ()*(+ 88 /()*(+ A 9 =>? 9 BILAGA B Olycka Sandskär- ammoniumnitrat Figur B-1 Spridning av ammoniumnitrat i nordostlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). B Nordostlig vind Figur B-2 Spridning av ett lättare ämne i nordostlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-3 Spridning av ett lättare ämne i nordostlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-4 Spridning av ett lättare ämne i nordostlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). C Sydlig vind Figur B-5 Spridning av ett lättare ämne i sydlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-6 Spridning av ett lättare ämne i sydlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-7 Spridning av ett lättare ämne i sydlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). D Sydvästlig vind Figur B-8 Spridning av ett lättare ämne i sydvästlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-9 Spridning av ett lättare ämne i sydvästlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-10 Spridning av ett lättare ämne i sydvästlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010 E Västlig vind Figur B-11 Spridning av ett lättare ämne i västlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-12 Spridning av ett lättare ämne i västlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-13 Spridning av ett lättare ämne i sydvästlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). F Tågolycka Svartån- svavelsyra Nordostlig vind Figur B-14 Spridning av svavelsyra i nordostlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-15 Spridning av svavelsyra i nordostlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-16 Spridning av svavelsyra i nordostlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). G Sydlig vind Figur B-17 Spridning av svavelsyra i sydlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-18 Spridning av svavelsyra i sydlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). H Olycka oljehamnen- släckvatten efter cisternbrand Nordostlig vind Figur B-19 Spridning av släckvatten i nordostlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-20 Spridning av släckvatten i nordostlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Sydlig vind Figur B-21 Spridning av släckvatten i sydlig vind efter 12 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-22 Spridning av släckvatten i sydlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). I Olycka Lilla Aggarö- ammoniumnitrat Nordostlig vind Figur B-23 Spridning av ammoniumnitrat nordostlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). J Olycka Lilla Aggarö- lättare ämne Nordostlig vind Figur B-25 Spridning av ett lättare ämne i nordostlig vind efter 48 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). Figur B-24 Spridning av ett lättare ämne i nordostlig vind efter 3 timmar. Koncentrationen motsvarar utspädning av ett ämne med initialkoncentrationen 1 och krysset motsvarar råvattenintaget (SMHI, 2010). K BOTTENSTRÖMMAR Västeråsfjärden Figur B-26 Bottenströmmarnas hastighet och riktning i Västeråsfjärden vid nordostliga vindar på 5 m/s. Färgen motsvarar hastigheten i m/s. Råvattenintaget är markerat med ett kryss (SMHI, 2010). Figur B-27 Bottenströmmarnas hastighet och riktning i Västeråsfjärden vid sydliga vindar på 5 m/s. Färgen motsvarar hastigheten i m/s. Råvattenintaget är markerat med ett kryss (SMHI, 2010). L Granfjärden Figur B-28 Bottenströmmarnas hastighet och riktning i Granfjärden vid nordostliga vindar på 5 m/s. Färgen motsvarar hastigheten i m/s. Råvattenintaget är markerat med ett kryss (SMHI, 2010). Figur B-29 Bottenströmmarnas hastighet och riktning i Västeråsfjärden vid sydliga vindar på 5 m/s. Färgen motsvarar hastigheten i m/s. Råvattenintaget är markerat med ett kryss (SMHI, 2010). M
Similar documents
Att dimensionerA vAttentorn
skall innehålla minst 300 m3 vatten för brandsläckningsändamål. Ett vattentorn skall ha minst 100 m3. Högreservoaren har till syfte att utjämna skillnaden mellan vattenuttag och vattentillförsel ...
More information