Artikel ur Gränssnittet 1/2010

Transcription

Artikel ur Gränssnittet 1/2010
GRÄNSSNITTET
Lantmäteriets kundtidning
1/2010
Framtidståget tuffar fram med
lantmätare ombord sid24
GIS FÖRENKLAR VARDAGLIGT
POLISARBETE sid16
BREDBAND TILL BYN
- om byborna ställer upp
sid8
L E DA R E □ S T I G J Ö N S SON
Nya samhällsuppgifter
Stig Jönsson
Detta nummer handlar mycket om samverkan och markåtkomst. I
takt med att det allmänna behöver prioritera samhällsinsatserna
allt hårdare gäller det att hitta nya former för att i ökad utsträckning
engagera fastighetsägare och allmänhet i nya samhällsuppgifter.
Här vill jag slå ett slag för samfällighetsföreningar och gemensamhetsanläggningar. Det är en utmärkt form för att låta en grupp fastighetsägare ta gemensamt ansvar för skötseln av diverse anläggningar
och gemensamägd mark. Det kan gälla vägar, gemensamma grönytor,
vatten och va-anläggningar, lekplatser, bredband och mycket annat.
Regelverket går utmärkt att utvidga till nya tillämpningar. Lantmäteriet hjälper till att bilda samfällighetsföreningar och ger också
kurser i ämnet.
Den här utvecklingen är i samklang med andra fenomen i samhället. E-förvaltningsutvecklingen präglas mycket av att i ökande utsträckning involvera medborgarna i myndighetsprocesserna. Att ta vara på kreativiteten hos en
IT- och webbintresserad allmänhet. För Lantmäteriet kan det handla om att engagera
allmänheten – allt fler har tillgång till GPSutrustning - i att rätta fel i kartinformationen
eller att involvera fastighetsägarna i kvalitetsförbättringar i vår fastighetsinformation.
En utredning under ledning av Christina
Rogestam har utrett förutsättningarna för en bolagisering av division
Metrias verksamhet. Utredningen överlämnade sin rapport till regeringen vid årsskiftet och huvuddelen av verksamheten föreslås
överföras till ett statligt bolag vid kommande årsskifte.
Det är ett utmärkt förslag. Det är min klara övertygelse att den
berörda verksamheten har större möjligheter att utvecklas i bolagsform till kunders och medarbetares fromma. Intensiva förberedelser
för en bolagisering pågår i avvaktan på politiska beslut i frågan. ▪
Stig Jönsson
OMSLAG Framtidståget gör besök på
Björnekullaskolan i skånska Åstorp. Framtidståget är ett samarbete mellan olika
samhällsbyggande branscher för att
informera landets niondeklassare om
olika yrken. FOTO magnus torle
Redaktionsruta
ANSVARIG UTGIVARE Lena Nordin
REDAKTÖR Lena Nordin, lena.nordin@lm.se
LAYOUT Natasja Kamenjasevic
TRYCK Danagårds Grafiska
Adress
LANTMÄTERIET, 801 82 Gävle,
Lantmäterigatan 2 C
TELEFON 0771-63 63 63
E-POST lantmateriet@lm.se
www.lantmateriet.se
Adressändringar, prenumeration
granssnittet-pren@lm.se
2
INNEHÅLL □
te m a bredband
16
4
Allmänningen - bättre än sitt rykte
6
7
Bredband till byn - om byborna ställer upp
10
Lättare uppnå drömmen om ett liv på landet
11
Myndighetssamarbete ger ny webbportal för vindkraftsfrågor
Tydliga tomtgränser minskar risken för
grannfejd
Satsning på bredband och vatten stärker gemenskap
12-13NOTISER
14
Larmsystem från Metria effektiviserar
säkerhetsarbetet i Kiruna
16
Gis förenklar vardagligt polisarbete
18
19
Johan Esko leder internationellt standardi-
seringsarbete
20
Fler stadsgator med kvinnonamn mål för
kommunala namnberedare
22
Dykarens dotter blev skådespelare
24 Framtidståget tuffar fram med lantmätare ombord
26
Tryggt ägande möjligt även i slummen
27
Tävling
28
Ortnamn och jämställdhet Inga trendiga ändringar - ortnamnen
behandlas varsamt
7
22
24
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
3
p o rträtt □ E L I NO R O STROM
Allmänningen
– bättre än sitt rykte
Nobelpristagaren Elinor Ostrom i intervju med Gränssnittet
Dr Elinor Ostroms viktigaste bok, Governing the
commons, har vid det här laget nästan tjugo år på
nacken. Ett vetenskapligt lustmord på den seglivade
myten om att gemensam förvaltning med nödvändighet
leder till överutnyttjande och förfall.
4
TEXT MARTIN HOFVENSTAM FOTO courtesy of indiana university
Allmänningen som samhällsinstitution –
som boken heter på svenska – tar avstamp
i en artikel av biologen Garret Herdin; The
Tragedy of The Commons. Herdins två tänkta fåraherdar exploaterar på varsitt håll
en allmänning till döds. Individens hänsynslösa egenintresse gör att gruppen med
nödvändighet går under
Man kan tycka att vem som helst enkelt
kan hitta exempel som motsäger Herdins
antagande. Trots detta har de blivit vetenskapliga sanningar. Lärdomen enligt Ostrom – en pionjär inom tvärforskningen
– är att det som i teorin inte ska funka förvånansvärt ofta göra det i praktiken. Men
hur har forskningen kunnat vara så blind
för verkligheten?
– Anledningen är att teorierna formulerats av historiker, antropologer, sociologer,
statsvetare, ekonomer och ingenjörer med
olika inriktningar i olika regioner. Forskare fokuserar gärna på det som skrivits av
personer i deras egen disciplin, den kunskapsbank de är intresserade av eller den
geografiska region som de valt. Inte förrän
på åttiotalet togs initiativ för att ackumulera all denna forskning. Jag tror att
den förenklade idén om den hopplösa allmänningen var så dramatisk att det effektivt fångat människors uppmärksamhet,
säger Dr Ostrom.
Att samarbeta – och övervaka
varandra
Hennes egna slutsatser är baserade på ett
stort antal studier av gemensamt förvaltade
fiskebestånd, betesmarker, skogar, sjöar
och vattentäkter. Hon tar hänsyn till socia-
FAKTA OM ELINOR OSTROM
• Elinor Ostrom, född 1933 är amerikansk
statsvetare. Hon tilldelades 2009 Sveriges
Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till
Alfred Nobels minne ”för hennes analys
av ekonomisk organisering, särskilt
samfälligheter”.
• Hon doktorerade 1965 i statsvetenskap
och är idag professor vid Indiana University.
Hennes forskning rör sig i gränslandet mellan
statsvetenskap och ekonomi. Den teoretiska
ramen hon använder sig av är ”rational
chocice”, som betonar individens egenintresse
och rationalitet.
• Hon har studerat olika former av samarbete
världen över. En av hennes slutsatser är att när
gemensamt ansvar förekommer fungerade
samarbetet bättre - något som motsäger
uppfattningen att individuellt ansvar är
nödvändigt för att undvika ”fripassagerare”.
la och kulturella förutsättningar, lokala
vanor och historiska sammanhang.
Lokal demokrati samt hög grad av självstyre och övervakning, utkristalliserar sig
som förutsättningar för fungerande allmänningar i Ostroms värld.
– Gemensam förvaltning fungerar som
bäst när brukarna är beroende av den, har
nått samförstånd om hur de ska användas
på kort och lång sikt, och när brukarna
själva övervakar varandras utnyttjande av
den, säger Elinor Ostrom.
– Jag kan fascineras av modeller som
överlevt och kunnat fungera i hundratals
år, till exempel de allmänningeskogar i
norra Sverige, som bland annat studerats
av professor Lars Carlsson. För att inte tala
om de samiska betesmarker som fungerat
under århundraden.
Men det är meningslöst att diskutera
ideal. Att förvalta till exempel en skog eller
ett vattensystem är komplext, och måste
förstås utifrån sina unika förutsättningar,
säger hon.
En tredje väg
Ekonomen Ostrom är omöjlig att placera
på en höger-vänster-skala. Hon vill gärna
se ett långtgående lokalt självstyre som en
tredje väg mellan privat ägande och statlig
reglering. För detta behövs samarbete och
tillit. Förändringar som växer fram inifrån
och att alla känner delaktighet.
När Elinor Ostrom installerades som ordförande för det amerikanska statsvetarförbundet 1997 sade hon i sitt anförande:
”Vi skapar generationer av cyniska medborgare med liten tillit till varandra och
än mindre till deras politiskt valda ombud. Givet den centrala roll som tillit och
förtroende spelar för lösningen av allmänningens problem, riskerar vi att skapa just
de förhållanden som underminerar vårt
eget demokratiska styrelseskick.”
Självorganiserad förvaltning i
praktiken
Hon får ofta höra är att forskarnas teorier
är alltför komplexa, att forskning handlar
om att skapa lättbegripliga teorier.
– Det givna svaret på det är att när vi
arbetar med komplicerade frågor vore det
direkt olämpligt att formulera sådana. Det
är å andra sidan inte så att jag krånglar
till det för sakens skull. Vi måste vara så
begripliga det överhuvudtaget går, säger
Elinor Ostrom.
Under det senaste dryga årtiondet har hon
medverkat i en lång rad projekt där hennes
idéer om självorganiserad förvaltning omsatts i praktiken. Men det är inte den enda
saliggörande vägen till ekologiskt hållbart
användande av naturresurser. Det finns
massor av dåliga exempel, tycker hon.
– Det gör det sannerligen. Jag tänker
till exempel på överutnyttjandet av Coloradofloden här i USA, eller utfiskningen
av Östersjön. Men det jag hoppas är att
det erkännande min forskning fått genom
Nobelpriset kan få beslutsfattare att begripa
att enbart statligt, privat eller gemensamt
ägande inte är patentlösningen. Det som
fungerar i ett fall gör det inte i ett annat.
Utmaningen är att hitta en lösning som
fungerar i den aktuella situationen, säger
Elinor Ostrom. ▪
”Samfälligheter är lösningar för framtiden”
Ingrid Öhlund är en svensk lantmätare som uppmärksammat Elinor Ostroms
forskning, och särskilt de framgångsfaktorer som karakteriserar god gemensam
förvaltning. I vår representerar hon Lantmäteriet vid FIG – internationella
lantmätarfederationens – kongress i Sidney, Australien.
– Jag är ingen expert på hennes forskning, men jag kom in på den när jag skrev om
”Sustainable cooperation between real properties to provide environmental improvement”,
säger hon.
–Våra gemensamhetsanläggningar med föreningsförvaltning i Sverige har många av
de kännetecken som beskrivs. Det finns en tydlig krets av brukare, det är tydligt vad som
förvaltas gemensamt och det finns ett forum för kommunikation där brukarna själva kan
påverka utformning av regler och sanktioner, säger Ingrid Öhlund, som tycker att det faktum
att Ostrom tilldelats Nobelpriset lyft betydelsen av samverkan och småskaliga lösningar.
– Den möjlighet vi har i Sverige för samverkan, att koppla ihop fastigheter på detta sätt och
bilda gemensamhetsanläggningar, är unik. Jag tycker att detta är värt att uppmärksammas
även internationellt. Den här typen av lösningar innehåller ekonomiska, sociala och
miljömässiga faktorer och kommer att behövas alltmer i framtiden.
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
5
BYG E M E N S K A P □ B R E D BAND
Bredband till byn – om
byborna ställer upp
Det har skett en omfattande
utbyggnad av bredband i
städerna under senare år,
men det finns en politisk
ambition att också nå ut
i byarna på landsbygden.
LRF (Lantbrukarnas
riksförbund) arbetar för
att göra landsbygden
mer levande genom
bredbandsutbyggnad.
Under 2009 har LRF genomfört ett antal
träffar med bybor på landsbygden för att
informera om hur bredbandsutbyggnad
kan gå till. Projektet som kallas ”Fiber till
byn” har uppmärksammats såväl i byarna
som i media och bidragit till att flera projekt med bredbandsutbyggnad kommit
igång på landsbygden.
– Vi har hittills avverkat Kristianstad,
Ystad, Nässjö, Lidköping, Falköping, Karlstad, Eskilstuna, Örebro, Mariestad, Karlskrona och Bergsjö. Ytterligare möten är inplanerade i Krokoms kommun i Jämtland
samt Sandviken och Strängnäs, säger
Björn Galant på LRF.
LRF genomför dessa träffar i samverkan
med Stadsnätsföreningen. Även Lantmäteriet har medverkat för att informera
om vad myndigheten kan bistå med i
samband med bredbandsutbyggnad. Det
gäller bland annat hur man framtidssäkrar bredbandsinfrastruktur genom att
bilda ledningsrätter eller gemensamhetsanläggningar.
6
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
Bygdens engagemang nödvändigt
– Det har kommit mellan 20 och 65 personer till varje mötestillfälle. Vid ungefär
en tredjedel av mötena har även representanter från kommunerna deltagit. Alla
kommuner är inte uppdaterade på hur
viktig bredbandsfrågan är för landsbygden. När det gäller vägar, post, el och telefoni finns en statlig garanti som säkerställer denna service även på landsbygden,
men garantin omfattar inte bredbandsutbyggnad, säger Björn Galant.
Landsbygden är ur affärsmässig synvinkel inte alltid intressant för bredbandsoperatörer och därför måste det enligt Björn
Galant finnas ett engagemang i bygden
kring ett bredbandsprojekt. Byborna måste
kanske själva stå för grävandet och avstå
från att begära ersättning för markintrång
om det ska bli möjligt att genomföra.
– Det krävs också att kommunen kommer
med ”på tåget” likaväl som något nätbolag.
Med vårt koncept behöver det inte bli så
ofantligt dyrt att skaffa bredband till byn,
säger Björn Galant.
När det gäller valet av bredbandsteknik
anser han att ADSL inte fungerar så bra
om avståndet från telestationen till huset
är mer än 6-7 km, eftersom det innebär en
kapacitetsbegränsning.
– Det är fiber som är framtidens bredband
på landsbygden.
Elektroniska vägar
– Tidigare handlade det om att bygga ut
vägar på landsbygden för att frakta människor och varor. Nu handlar det om att
bygga ut elektroniska vägar för att frakta
– Det är fiber som är
framtidens bredband på
landsbygden. Björn Galant
information. Ett smart sätt är att samtidigt
som man gräver för nya vattenledningar,
elledningar eller avlopp passa på och dra
in bredband på samma gång. Då blir
etableringen betydligt billigare. Det finns
idag också möjlighet att söka EU-pengar för
bredbandsutbyggnad, säger Björn Galant. ▪
TEXT Britt-Louise Malm
FOTO LRF;s bildarkiv
byge m ens k a p □ B R E D BA N D
text britt-louise malm
FOTO JOHAN FRÄMST
Per-Anders Josefsson i byn Håkantorp där
man just nu håller på att gräva för nya
vattenledningar och bredband
Satsning på
bredband och
vatten
stärker
bygemenskap
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
7
byge m ens k a p □ B R EDBAND
Invånarna i byn Håkantorp, som ligger en
mil norr om Falköping, har gått samman
för att förse bygden med friskt vatten
samt bredband. Tillgången till dricksvatten
har varit dålig och dessutom har kvalitén på
vattnet inte varit den bästa. Byborna håller
nu på att bygga en ny vattenledning som ska
kopplas på den stora Vättervattenledningen
som löper genom Skaraborgs län.
– Det kommer att kosta omkring 70 000 kronor per
fastighet att dra in vatten och då får vi samtidigt
slang för bredband. Tomslang till bredbandskablarna
läggs ner i samma dike som vattenledningsrören.
Det skulle ha varit svårt om var och en av oss skulle
ha fixat vatten och bredband själv. Nu tar vi i byn
ett gemensamt lån på 4,5 miljoner kronor med bra
villkor, betydligt bättre än om var och en skulle
ha lånat till sin egen del själv, säger Per-Anders
Josefsson, en av byborna som driver arbetet.
EU-bidrag för landsbygdsutveckling har beviljats
med 700 000 kronor vilket kommer att minska
slutkostnaden för projektet.
Bredbandskostnaden tjänas snart in
Varje fastighetsägare bestämmer själv om och när
anlitad teleoperatör ska blåsa in fiber i tomslangen
och när sedan bredbandet ska kopplas in.
– Det kostar 15-20 000 per hus att blåsa in fiber
i bredbandskablarna. Det tycker vissa är mycket
pengar, men dessa tjänar man ganska snart in. Jag
har själv haft ADSL och har betalat omkring 300
kronor i månaden för det. Nu kan jag köra både
dator, TV och telefon på samma anslutning och det
kommer att totalt kosta mellan 300 och 350 kronor i
månaden. Jag kommer att spara in 800-900 kronor
i månaden jämfört med tidigare, säger Per-Anders
Josefsson.
8
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
En hel del förberedelser krävdes
Ett sådant här projekt kräver en hel del förberedelser.
Byborna i Håkantorp hade turen att komma i kontakt med Bengt Kindbom som hjälpt till vid flera liknande projekt i närliggande områden.
– Jag har svarat för myndighetskontakter och fixat
alla tillstånd och överenskommelser innan själva
lantmäteriförrättningen kom till. Det sparar både
tid och pengar. Små bredbandsprojekt på landet
är mycket effektivare än stora i staden. Att dra in
bredband i städerna drar med sig så mycket annat
som kostar pengar. Då måste man bryta upp asfalt,
kanske tillfälligt lägga om trafiken och så vidare,
säger Bengt Kindbom.
Lantmäteriförrättning ger ordning
och reda
Håkan Faxälv på Lantmäteriet i Mariestad har
försett Bengt och byborna med kartor, uppgifter om
fastighetsägare samt om fornlämningar vilka det är
gott om i området. Håkan har upprättat ansökan om
förrättning, bildat gemensamhetsanläggning samt
en samfällighetsförening, upprättat stadgar och
genomfört val av styrelse. Håkan Faxälv och Bengt
Kindbom har arbetat fram ett koncept som gör att
det går att genomföra den här typen av projekt
ganska smidigt. De handlingar som Håkan Faxälv
upprättat fastställer vilka rättigheter de berörda
byge m ens k a p □ B R E D BA N D
Bengt Kindbom och Per-Anders Josefsson i byn
Håkantorp där man just nu håller på att gräva för
nya vattenledningar och bredband
har, samt innehåller beslut om andelstal som styr
vad var och en ska betala.
Satsning som stärker vikänslan
– Alla bybor har inte velat ha nytt vattenledningssystem och är därför inte heller med i den gemensamhetsanläggning som bildats. Idag är 74 fastigheter med i vattenledningsprojektet och cirka 54 är
med i bredbandssatsningen. Bengt Kindbom och
Håkan Faxälv har utfört ett fantastiskt bra arbete,
säger Per-Anders Josefsson.
– Den satsning som vi nu gör på att få bra vatten
och bredband hjälper till att stärka vi-känslan här
i byn. Vi har redan börjat prata om att arrangera
gemensamma fester, säger Per-Anders Josefsson. ▪
Totalt ska 2,1 mil vattenledning
läggas ner. I dagsläget återstår
cirka 4 km att gräva.
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
9
fastigheter □ L A N D ET
Det har blivit lättare för människor att uppfylla sina drömmar om
att starta någon form av verksamhet i anslutning till sitt boende
på landet. En ändring i Fastighetsbildningslagen 1990, en
Hovrättsdom år 2005 samt Lantmäteriets rekommendationer
till hur lagen ska tillämpas bidrar till att hålla landsbygden
levande.
Det är numera möjligt att komplettera fastigheter på
landsbygden med mer mark för exempelvis djurhållning, odling
eller veduttag för husbehov.
Lättare uppnå drömmen
om ett
på
liv
TEXT OCH FOTO BRITT-LOUISE MALM
landet
Lagändringen kom till tack vare ett ökat intresse
för att bilda så kallade hästgårdar med tillhörande
betesmark. Under senare år har det även blivit möjligt
att inkludera skogsmark i fastigheterna. Vissa menar
ändå att det fortfarande finns en tröghet både hos
Lantmäteriet och i rättsystemet när det gäller att hitta
nya lösningar som främjar landsbygdsutveckling.
Den här typen av landsbygdsutveckling har blivit
föremål för granskning i flera examensuppsatser.
Tre studenter, Katarina Eklundh, Charlotta Glasell
och Nathalie Johansson, vid Högskolan Väst i
Trollhättan har i sitt examensarbete undersökt hur
Lantmäteriets rekommendationer har tillämpats i
Västra Götaland. De har också tittat på vilka effekter
den nya tillämpningen av markförvärv har haft när
det gäller utflyttning från tätort till landsbygd. Leif
Norell, Lantmäteriet, har varit handledare åt de tre
studenterna.
– Före Hovrättsdomen 2005 (då Lantmäteriet lämnade ett yttrande till Hovrätten) var det inte tillåtet att
lägga produktiv skogsmark till bostadsfastigheter.
I yttrandet ansåg Lantmäteriet att det numera ska
vara tillåtet med hänsyn till gällande landsbygdsoch skogspolitik, säger Leif Norell.
10
GRÄNSSNITTET nr 3/2009
En enkät skickades ut
Tretton kommuner i Dalsland och Sjuhäradsbygden
ingick i studien som innefattar inventering av förrättningsakter, enkätundersökning till fastighetsägare samt intervjuer med lantmätare. Av över 2000
inventerade förrättningsakter valdes 170 akter ut för
granskning. De utvalda fastigheternas ägare fick
svara på en enkät. I samtliga förrättningar handlade det om bostadsfastigheter med kompletterande
skogsmark som bildats/ombildats sedan 2005 i de utvalda kommunerna.
Möjligheten att köpa skog är viktig
Enkätundersökningen visade att de vanligaste
anledningarna till att de tillfrågade önskade en
bostadsfastighet med åkermark eller skog var
möjligheten att ha djur, odla och ta ved. Nästan
hälften av alla tillfrågade fastighetsägare svarade
att möjligheten att inkludera skog haft betydelse för
deras flytt till den aktuella fastigheten.
Lantmätare från både statliga och kommunala
kontor i länet fick svara på frågan om hur stor en
bostadsfastighet med tillhörande skog kan vara.
Det kan handla om maxarealer på 15-20 hektar.
Sju hektar verkar vara vanligast. Lantmätarna har
haft svårt att försvara markanvändningen om det
inte handlat om året runt boende. En slutsats som
drogs i studien var att de rekommendationer som
Lantmäteriet utformade 2005 i vissa fall har upplevts
som otydliga och svårtolkade.
– Det ska dock understrykas att varje fall är
unikt, varför det inte är lämpligt att detaljstyra
fastighetsbildning genom preciserade arealgränser,
säger Leif Norell. ▪
Tydliga
tomtgränser
minskar risken
för grannfejd
Fastighetsgränserna har
betydelse när man ska göra
någonting med marken, till
exempel avverka skog, bygga
ett hus, sätta upp ett staket –
eller sälja fastigheten. Då är
det viktigt att veta var gränsen
går. Ibland kan detta också ha
stor betydelse för den vardagliga
grannsämjan.
Myndighetssamarbete
ger ny webbportal för
vindkraftsfrågor
Lantmäteriet har tillsammans med 15 andra
myndigheter, i ett pilotprojekt lanserat webbplatsen www.
vindlov.se. Tillståndsprocessen för utbyggnad av vindkraft
har varit både krånglig och tidskrävande. Det gemensamma
krafttaget över myndighetsgränser ska nu råda bot på det.
Den nya webbplatsen riktar sig till företag, myndigheter, organisationer
och privatpersoner som behöver information om tillståndsprocessen för
vindkraftverk. Det handlar om en satsning där Energimyndigheten gjort all
information från berörda myndigheter tillgänglig via en ingång.
På webbplatsen finns information om vad man bör tänka på när man ska
sätta upp vindkraftverk, oavsett om det handlar om ett litet vindkraftverk
på gården eller en stor vindkraftpark till havs. Det kan gälla hur åtkomst till
mark, vägar och ledningar tryggas vid vindkraftsprojekt.
– Att söka tillstånd för vindkraftverk är inte alltid det enklaste. Det är många
aspekter att ta hänsyn till och många myndigheter som är involverade. Målet
är att man på Vindlov.se ska få all information samlad på ett och samma
ställe, säger projektledare Jörg Neubauer på Energimyndigheten. ▪
text Martin Hofvenstam
illustration Anders Thyr
Det händer dock att gränsmärken blir
skadade, grävs bort av misstag eller helt
enkelt blir överväxta. Om det är så att
markeringarna inte går att hitta och/eller
att det är svårt att komma överens med
grannen om var fastigheterna börjar och
slutar finns hjälp att få. Lantmäteriet
kan bistå på flera sätt, ett exempel är att
sätta ut nya gränsmärken, något som en
fastighetsägare inte får göra själv. Denna
rent praktiska lösning, har dock hittills
inte varit rättsligt bindande. Men från och
med 1 januari 2010 gäller nya regler.
– Då kan vi genom en så kallad särskild
gränsutmärkning slå ner gränsrör som
kommit bort, markera tidigare omarkerade gränspunkter och även märka ut kompletterande gränspunkter. Och allt har
rättsverkan. Detta ökar tryggheten för fastighetsägaren, säger marknadschef Agneta
Ericsson. ▪
foto jan carlsson
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
11
n o tiser □
Metria föreslås bli bolag
Regeringen gav i höstas Christina Rogestam i uppdrag att
utreda förutsättningarna för att bolagisera Lantmäteriets
uppdragsdivision Metria och i början av januari kom hennes
rapport. Hon konstaterar där att bolagisering är bästa lösningen
för Metria
– Viktiga, generella argument för bolagisering är att renodla
statens åtagande och att åstadkomma konkurrensneutralitet
- man ska kunna vara säker på att ingen affärsverksamhet
har fördelar genom att ligga inom en myndighet. Dessutom
passar aktiebolagsformen bättre för affärsverksamhet än
myndighetsformen, säger Christina Rogestam.
Hon föreslår att Metria blir bolag den 1 januari 2011.
Det formella riksdagsbeslutet kommer inte att fattas förrän
efter valet i höst. Men förberedelserna för förändringen pågår
för fullt.
–Vi har tagit till oss utredarens förslag att under 2010 driva
Metria under bolagsliknande former. En internstyrelse för Metria
är utsedd, med tre externa ledamöter och två från Lantmäteriet,
säger generaldirektör Stig Jönsson. Även i alla övriga avseenden
kommer förberedelsearbetet att drivas med full kraft.
Regeringsbeslut försvårar för
lagfartskapare
Kapningar av lagfarter förekommer ibland och ger den som
drabbas stora bekymmer. Kaparen förfalskar köpekontrakt
och registreras därefter som ägare av en fastighet. Men nu
har regeringen nyligen beslutat att Lantmäteriet ska skicka ut
besked till överlåtaren när en ändring av lagfartsuppgifter har
registrerats. Det är ett resultat av den rapport Lantmäteriet
lämnade till regeringen hösten 2008 om lagfartskapningar.
När en sådan underrättelse skickas ut kommer risken för
kapningar att minska eftersom brottet kommer att upptäckas
snabbare. Det innebär att möjligheten att hinna låna pengar
med den kapade fastigheten som säkerhet minskar. De nya
reglerna börjar gälla från den 1 oktober i år.
Regeringen har sedan tidigare gett Lantmäteriet i uppdrag
att bedriva en försöksverksamhet för att se hur myndigheten i
Geografispel för skolbarn på lantmateriet.se
Lantmäteriet har tagit fram ett antal geografispel, med
handläggningen ska kunna hitta kapningsförsök.
illustration anders thyr
samlingsnamnet Finns på kartan. Ett alldeles nytt inslag är
ett spel om Sveriges landskapsdjur.
Spelen riktar sig främst till yngre mellanstadieelever,
som just börjat läsa om Sveriges geografi men även andra
åldersgrupper kan ha nöje av spelen. Många kanske inte
kommer ihåg vad alla landskap heter eller har inte så bra
koll på var städerna ligger.
Kunskapsspelen om Sveriges geografi kan vara till nytta i
läxläsningen och även en lärorik familjeaktivitet.
12 GRÄNSSNITTET nr 1/2010
Metria producerar tryckta kartor åt Vägverket
Metria har fått i uppdrag av Vägverket att producera
väginformationskartor för län och regioner samt en
rastplatskarta över Sverige.
n o tiser □
Ny handbok i mät- och kartfrågor tar form
För ungefär 15 år sedan producerade Lantmäteriet
handböckerna i HMK-serien (Handbok till
mätningskungörelsen). Då sammanställdes det absolut senaste
inom området, något som kom att påverka hela mätbranschen.
Nu omarbetas serien och byter i samband med detta namn
till Handbok i mät- och kartfrågor. Upplägget blir ett annat.
Nya HMK får formen av ett referensbibliotek på Internet. De
gamla texterna kompletteras med nya avsnitt och det som
fortfarande är relevant får en tydlig kvalitetsstämpel. Först i tur
att moderniseras är teknikbeskrivningarna som kompletteras
med nya områden som laserskanning och Nätverks-RTK.
Nya HMK ska beskriva mätningstekniken, vara underlag för
kvalitetsbedömningar och kontroller och fungera som stöd i
foto jan carlsson
upphandlingar.
I arbetet finns en tanke som liknar Wikipedias. Användarna
Kartläggning av vegetation utvecklas
i forskningsprogrammet Emma
ska kunna bidra med kunskap. Allt ska dock kvalitetssäkras
innan det publiceras.
Med laserskanning och digitala flygbilder utvecklas
nu miljöövervakning och kartläggning av vegetation.
I Sverige studeras området inom ett särskilt
forskningsprogram (EMMA). I början av februari
var Lantmäteriet värd för programmets årliga
sammankomst.
I dag är cirka 40 procent av Sveriges vegetationsyta
kartlagd. I huvudsak bygger kartläggningen på
tolkning av flygbilder men med laserskanning skapas
nya metoder.
Forskarna studerar bland annat hur man kan
analysera vegetationsförändringar vid trädgränsen.
Dessutom räknar de med att kunna följa ändringar i
det öppna odlingslandskapet.
Resestipendium GIS 2010
Lantmäteriet, i samverkan med Esri S-Group Sverige och
Linfo Norrbotten, utlyser nu det årliga stipendiet till minne
av Stefan Stenlunds betydelsefulla och delvis banbrytande
insatser inom GIS-tekniken i Sverige. Stefan Stenlund
verkade i Lantmäteriet i mer än 20 år och var en pionjär
inom GIS-tekniken.
Stipendiet riktar sig till GIS-verksamma i Sverige som i Stefan
Stenlunds anda redovisat egna innovativa aktiviteter eller har
idéer som kan bredda GIS-användningen. Det utgörs av en resa
med uppehälle och övriga kostnader betalda för deltagande i
ett internationellt GIS-arrangemang.
En stipendiekommitté utser stipendiat.
Sårbarhetsanalys av Sveriges kust- och
havsområden
Ansökan ska avse deltagande i en konferens med tydligt inslag
av GIS-teknik. Av ansökan på maximalt 3 A4-sidor ska bland
Hur varierar känsligheten för olje- och
annat framgå huvudsakligt intresseområde, aktiviteter/idéer
kemikalieutsläpp hos de svenska kust- och
enligt ovan, ekonomisk kalkyl samt namn, adress, e-postadress
havsområden över året? Det ska Metria Geoanalys
och telefon.
svara på inom ramen för ett uppdrag från
Förra årets stipendium gick till Linda Algotsson, för hennes
Naturvårdsverket. Projektet går ut på att producera
arbete med att öka kunskapen om GIS och därigenom bredda
månatliga kartor över sårbarheten i svenska kust-
användningen av tekniken och till Johan Svensson, för hans
och havsområden med hjälp av GIS-analyser och
arbete med att utveckla ett GIS och digitala stadsmodeller som
klassificering av befintliga ekologiska och biofysiska
förbättrar tillgängligheten till olika samhällsfunktioner för
data. Resultatet, som ska presenteras i slutet av
personer med nedsatt syn- eller rörelseförmåga.
2010, blir ett av underlagen i den sammanlagda
Sista ansökningsdag är 7 maj 2010. Ansökan kan skickas
risk- och sårbarhetsanalys som Naturvårdsverket
som e-post till registrator@hig.se. Ange dnr 83-1508/09 och
genomför i samråd med Transportstyrelsen och
”Stefan Stenlunds resestipendium” som ämnesrubrik.
Kustbevakningen.
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
13
m etria □ U P P D R AG
Larmsystem
från Metria
effektiviserar
säkerhetsarbetet i
Kiruna
Text Britt-Louise Malm
Foto Kennet Paulsson
I slutet av förra året invigde
Kiruna kommuns säkerhetsoch servicecentral ett nytt
larmsystem. Det nya systemet
som har sin grund i Metria
Transport/central har
ett bra kartstöd.
– Metria har varit lyhörd för
våra behov och vi är väldigt
nöjda med systemet. Det är
skräddarsytt för kommunal
verksamhet och det ger goda
möjligheter till vidareutveckling
vilket är en klar fördel för
våra framtida åtaganden,
säger Roger Selblom, chef för
kommunens säkerhets- och
servicecentral.
14 GRÄNSSNITTET nr 1/2010
Kiruna kommuns tidigare larmsystem hade blivit
omodernt. Det gick exempelvis inte längre att få
support och underhåll. Metria som redan tidigare
hade bistått kommunen med kartstöd till det gamla systemet fick uppdraget att utveckla det nya
larmsystemet. Detta har integrerats med larmmottagning samt med radio och telefoni vilket i sin tur
ger tillgång till utalarmeringsfunktioner. Just den
här delen av systemet har utvecklats i samarbete
med företagen Zenita och Celab. Resultatet blev ett
komplett larmcentralsystem med ett gränssnitt som
utgår från Metria Transports centralversion. Kiruna
kommuns IT-avdelning har också varit delaktig i
utvecklingsarbetet.
I systemet ingår även personsökare, loggbandspelare samt kommunikation till och från fordon med
mera.
Anpassad tekniklösning
– Den tekniklösning vi nu har valt är anpassad efter kommunal verksamhet, till skillnad mot vår
tidigare som var anpassad mot den verksamhet som
SOS-centralerna har behov av. Med den nya tekniklösningen kan kommunens förvaltningar och bolag
nyttja våra tjänster istället för att söka sig ut till
externa leverantörer. Vi har exempelvis kunnat inle-
da ett samarbete med kommunens hemtjänst när
det gäller trygghetslarm, säger Roger Selblom.
Hemtjänstens mobila grupp har på försök fått
flytta in i säkerhets- och servicecentralens lokaler
och de ska själva ta hand om de samtal som går
via trygghetslarm. Syftet med detta är att minska
antalet utryckningar som beror på falskt alarm.
Det händer att personer som känner sig ensamma
trycker på larmet när de har behov av att prata med
någon. Om en person som är bekant för vårdtagaren
tar emot samtalet är det lättare att avgöra vilken typ
av insats som behövs.
SOS Alarm tar alla 112-samtal
Alla larm som går via SOS och som rör räddningsinsatser i Kiruna går via SOS Alarm i Luleå som påbörjar en intervju. Därefter skickas ärendet vidare till centralen i Kiruna som i sin tur ser till att
räddningsfordonen åker till rätt adress. Larmoperatörerna i Kiruna har lokalkännedom och kan enklare
identifiera de platser på kartan som larmet kommer
ifrån.
– På säkerhets- och servicecentralen i Kiruna har
vi även hand om kommunens automatiska larm
som exempelvis brand-, inbrotts-, hiss-, tekniskaoch överfallslarm. Dessutom nyttjar även LKAB och
Rymdbolaget centralens tjäns-ter,
berättar Roger Selblom.
Efter invigningen av den nya
larmcentralen i Kiruna har flera
räddningstjänster varit uppe och
tittat på Kirunacentralen och visat
stort intresse.
– Vi har också levererat delmängder av ”Kirunasystemet” (som är
moduluppbyggt) till några räddningstjänster, säger Mats Dahlberg
på Metria. ▪
”Roger Selblom, chef för Kiruna
kommuns säkerhets- och servicecentral
är mycket nöjd med det larmsystem
som Metria har levererat.
- Tack vare det nya systemet har
vi exempelvis kunnat inleda ett
samarbete med kommunens hemtjänst
när det gäller trygghetslarm,
säger han.”
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
15
GIS □ POLISEN
Trots organisatorisk tungroddhet jobbar polisen
enträget med att öka användandet av GIS (geografiskt
informationssystem) i verksamheten. En lyckad
satsning är ”Poliskarta med övervakningskameror”
som förenklar utredningsarbetet och bidrar till fler
uppklarade brott. Och ytterligare landvinningar på GISområdet är på väg.
Text Johan Joelsson foto Jonatan Jacobson
GIS förenklar vardagligt
För tio år sedan tecknade Rikspolisstyrelsen avtal med
Lantmäteriet om försörjning av digital landskapsinformation. Ända sedan dess har Sveriges polismyndigheter i allt högre grad börjat använda sig av
GIS. Det sker både i den operativa verksamheten,
vid brottsanalyser och som verktyg ute på fältet.
Malmöpolisen insåg tidigt möjligheterna och påbörjade hösten 2005, tillsammans med Länsstyrelsen och Svensk Handel, projektet ”Poliskarta med
övervakningskameror”. Syftet var att kartlägga och
förbättra bilderna från länets tusentals kameror som
är uppsatta vid banker, butiker, bankomater och
företag. Enligt Torbjörn Persson som ledde projektet
var det inte en dag för tidigt.
– Åtta av tio filmer som kom in gick inte att använda
eftersom bildkvaliteten var för dålig. Dessutom var
vi alltid tvungna att skicka ut radiobilar för att leta
rätt på kamerorna, vilket var slöseri med både tid och
resurser, säger Torbjörn Persson, myndighetsansvarig
vid Skånepolisen.
Omfattande förarbete
Den diskreta
övervakningskameran
sitter högt placerad på
sekelskifteshusets fasad.
Under ett halvår besökte polisen länets samtliga
kamerainnehavare. Det var ett massivt fältarbete.
Kamerornas position justerades för att bilderna i
fortsättningen skulle bli så detaljerade som möjligt.
Dessutom samlade polisen in kontaktinformation
till alla kamerainnehavare samt noterade var
kamerorna satt och hur länge bilderna sparades. Väl
hemma på kammaren förde man in all information
i ett Exceldokument som sedan kopplades till den
befintliga applikationen ”Polis-Karta”.
– Trots att lösningen bygger på gammal teknik
har den blivit oerhört framgångsrik, säger Torbjörn
Persson.
Men hur fungerar analysverktyget i praktiken?
Torbjörn Persson öppnar det i sin laptop. Mitt på
kartbilden, som föreställer gågatan i centrala Malmö,
16
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
polisarbete
ritar han in en röd prick som får symbolisera ett
nyligen anmält brott. Han drar sedan ett streck
som illustrerar gärningsmannens flyktväg. Därefter
markerar han det aktuella området och klickar på en
ikon varpå alla kameror som finns i kvarteret ploppar
upp som fyrkanter på kartan. I adressetiketterna som
är kopplade till varje fyrkant finns kontaktuppgifter
till näringsidkaren samt information om hur länge
bilderna sparas.
– När vi ringer upp kamerainnehavarna vet de
exakt vad som gäller och kan blixtsnabbt skicka
ett mejl till oss med färska bilder, säger Torbjörn
Persson.
Bidrar till många uppklarade brott
Sedan projektet avslutades 2008 har kvaliteten på
bilderna från övervakningskamerorna blivit avsevärt bättre; nu är 80 procent användbara. Systemet
har spridits till Blekinge, Kronoberg, Kalmar och
Halland. Ytterligare län, bland annat Stockholm,
håller på att införa det. Anledningen till att alla inte
har hakat på är det omfattande och resurskrävande
förarbetet.
– Med hjälp av de förbättrade bilderna har vi
kunnat lösa flera mord. Vi har också kunnat använda oss av övervakningskamerorna för att klara upp
mängdbrott som rån, olaga hot och snatterier, säger
Torbjörn Persson.
Bättre planering
Under det senaste decenniet har flera andra GISlösningar förenklat polisens arbete, berättar Anders
Lassi, förvaltningsledare på Rikspolisstyrelsen. En av
dessa är applikationen Hobit (händelse- och brottsinformationstjänst) från 2006 som hämtar information ur polisens två anmälningssystem, RAR och
STORM, och visar brotten på en karta.
– Vi kan plocka fram uppgifter om var och när oli-
Bild 1: Möllevångstorget i
Malmö är en av två platser i
Skåne som polisen har tillstånd
att kameraövervaka, berättar
Torbjörn Persson.
Bild 2:På bara några år har
utecklingen gått från nålar på
en papperskarta till röda prickar
på en datorskärm, konstaterar
Torbjörn Persson.
ka typer av brott sker, exempelvis bilinbrott och
misshandel utomhus. Med hjälp av uppgifterna kan
vi sedan planera våra insatser, säger Anders Lassi.
Hittar rörelsemönster
En som dagligen använder sig av kartor och GIS i
sitt arbete är Jessica Hillergård. 2007 tilldelades hon
Lantmäteriets, Esri S-Groups och Linfo Norrbottens
GIS-stipendium och åkte till den kanadensiska
staden Vancouver där hon deltog i en kurs i geografisk
brottsanalys vid British Columbia Institute of
Technology och ECRI Canada. Nu arbetar hon
som stödfunktion vid Länskriminalpolisen —Man kan aldrig
i Stockholm. Geografisk brottsanalys är en
hota en kamera. Den
metod som både används vid seriekriminalitet
vänder aldrig bort
och enstaka förbrytelser. Genom att placera ut
de begågna brotten på en karta försöker Jessica blicken eller blinkar
Hillergård hitta mönster. Det handlar om att utan återger alltid
peka ut vilka vägar gärningsmannen valt för ett händelseförlopp
att ta sig in och ut ur området. Uppgifter som exakt. Torbjörn Persson
i bästa fall kan användas av utredarna för att
gripa brottslingen.
– Vi människor är extremt regelbundna och
rutinmässiga i våra rörelsemönster, säger hon.
Våra svenska datalagar försvårar dock arbetet med
geografisk brottsanalys. Det är exempelvis förbjudet
att registrera dömda brottslingars hemadresser på
grund av den personliga integriteten. Något som
annars hade kunnat förenkla tillvaron för polisens
analytiker.
Trots att det inom poliskåren finns ett visst
motstånd gentemot GIS och nya tekniska lösningar
ser både Anders Lassi och Jessica Hillergård ljust på
framtiden:
– GIS inom polisen är på stark frammarsch, säger
Anders Lassi. ▪
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
17
G EO DATA □ S TA N DA R ISERING
Det talas ofta om det
stora värdet av att
myndigheter kan
samutnyttja och
återanvända geografiska
data på såväl regional
som nationell och
internationell nivå.
Att dela information
över myndighetsoch landsgränser är
inte minst värdefullt
inom miljöarbetet
och i samband med
naturkatastrofer. För
att underlätta samverkan
mellan olika aktörer
är det viktigt med
standardiserade data.
Johan Esko leder internationellt
standardiseringsarbete
Johan Esko på Metria utsågs i slutet av 2009 till projektledare
för ett internationellt standardiseringsprojekt som handlar
om att ta fram en ny kvalitets ISO-standard för geodata, ISO
19157 Geographic information – Data quality. Representanter
för ett 40-tal organisationer från olika länder deltar.
– Det kändes lite skrämmande att få det här uppdraget,
men samtidigt som det är väldigt ansvarsfullt är det också
väldigt roligt, säger Johan Esko.
– Den standard vi tar fram kommer att ersätta två befintliga kvalitetsstandarder. Alla standarder revideras med jämna mellanrum. Att data är kvalitetssäkrad enligt ISO gör att
användarna – myndigheter, privata aktörer etcetera – kan
lita på den informationen.
Arbetet inom projektet sker på frivillig väg. Deltagarna kommunicerar och diskuterar med varandra via en projektsida
på Internet. Gruppen har sedan i höstas haft arbetsmöten
var tredje månad då man träffas och jobbar med standarden
och försöker enas om vad som ska ingå i den.
är fullständig, att uppgifter inte saknas samt precisionsnoggrannhet.
– I Sverige är vi generellt ganska dåliga på att använda oss
av GIS-standarder. Inom industrin har man kommit mycket
längre och där är det naturligt att använda standarder för att
exempelvis kontrollera hållfasthet på produkter och annat.
Ju mer vi använder oss av standarder inom ”GIS-världen”,
desto enklare blir det att utveckla system för att samla in,
sprida och dela geodata. Dessutom borde det även bli lättare
att få industrin att nyttja GIS i större utsträckning än vad
som sker idag, säger Johan Esko.
Nästa stora möte för projektgruppen sker i Southampton,
Storbritannien i maj i år och då räknar Johan med att det
ska finnas ett i stort sett färdigt förslag på en reviderad
kvalitetsstandard, ISO 19157. ▪
text Britt-Louise Malm illustration anders thyr
Viktigt med standarder inom GIS
Den standard som tas fram måste vara kompatibel bakåt.
Man får inte göra ändringar som innebär att befintliga
system slutar att fungera. Kvalitetsstandarden beskriver hur
man ska gå tillväga för att validera geodata för att få svar på
om de krav (produktkrav, användarkrav) som definierats för
en datamängd uppfylls. Exempel på kvalitetstester kan vara
att kontrollera att data inte överlappar, att informationen
18
Vill du veta mer?
Gå in på:
http://www.isotc211.org/
www.sis.se
O RT NA M N □ Ä N D R I NG A R
Inga trendiga ändringar
behandlas varsamt
- ortnamnen
Då och då uppmärksammas i media del av beslut från Lantmäteriets
ortnamnssektionen.
Frågan som ställs är ofta: Varför ändrar Lantmäteriet så sällan
ortnamn, trots att det finns önskemål? Senast uppmärksammades
Dödbyn i Orsa kommun. En grupp ortsbor ansåg att namnet har en
osmaklig klang och ville byta ut det mot namnet Österblicken.
Annette Torensjö är chef för Lantmäteriets ortnamnssektion. Hon säger att dess arbete präglas av
ledord som varsamhet och historisk förankring.
Jobbet styrs av myndighetsinstruktioner, speciallagstiftning och en FN-konvention som skyddar det
immateriella kulturarvet.
–Vår uppgift är inte att ändra ortnamnen efter
tillfälliga trender. Tvärtom, ortnamnen är en del
av vårt historiska arv och enligt lagen om god ortnamnssed så krävs det att ett nytt namn ska ha ett
konstaterat bruk för att det ska godkännas.
– Att media uppmärksammar ortnamnsfrågor är
naturligt, säger Annette Torensjö. Frågorna engagerar, de ligger nära oss och är för många en del
av identiteten.
Del av kulturarvet
Varför räknas ortnamnen till kulturarvet och vad gör
dem så viktiga att värna?
– De kan liknas vid språkliga fornlämningar. Ortnamnen berättar om det kulturlandskap och den
miljö som de uppstått i och de speglar forna tiders
levnadsförhållanden, säger Annette Torensjö.
Det är i det sammanhanget som namnet Dödbyn ska
ses. Det syftar på traditionen om att byns befolkning
utraderades i digerdöden på 1300-talet. Propån att ändra Dödbyn till Österblicken avslogs också med hänvisning
att traditionen väger tyngre och att
namnet Österblicken tycks vara nykonstruerat. ▪
text Per-Erik Olsson
illustration anders thyr
Fotnot:
Det immateriella kulturarvet är det vi bär med oss i form av till
exempel sociala seder, språk, muntliga berättelser och folkmusik.
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
19
O RT NA M N □ G AT U NA MN
Fler stadsgator med
mål för kommunala
namnberedare
Ända sedan de första svenska städerna grundades har
mansdominansen bland gatunamnen varit massiv. Men de senaste
åren har trycket från allmänheten och en ökad genusmedvetenhet hos
beslutsfattarna lett till förändring. I Malmö kämpar kartteknikern
Ann-Christine Nilsson för att få in fler kvinnonamn i stadsbilden.
Text Johan Joelsson FOTO Jonatan Jacobson
Utanför Stadshusets entré vid August Palms plats
sitter en uppförstorad Malmökarta. Gatorna löper i
ett asymmetriskt virrvarr: Per Albin Hanssons väg,
John Ericssons väg, Jespersgatan, Rasmusgatan.
Det tar en god stund innan blicken lyckas lokalisera
ett kvinnonamn. En som är ytterst medveten om denna snedfördelning är Ann-Christine Nilsson, karttekniker på Stadsmätningsavdelningen, som tillsammans med stadsingenjör Allan Almqvist tar fram
namnförslag till Malmös nya gator, kvarter, parker,
plan, torg, broar och cykelstigar. Förslag som efter
att ha gått på remiss till räddningstjänsten, tekniska
nämnden, stadsarkivarien och förvaltningar klubbas
igenom av politikerna i stadsbyggnadsnämnden.
Män har prioriterat mansnamn
Ann-Christine Nilssons skrivbord på Stadshusets
andra våning är belamrat med detaljplaner, kartor
och lokalhistoriska skrifter. Ända sedan hon började
arbeta med namnfrågor har hon kämpat för att få in
fler kvinnor i stadsbilden. För att tydliggöra obalansen
visar hon en lista över Malmös memorialnamn (uppkallelsenamn efter personer). Ur ett feministiskt
perspektiv är det nedslående läsning. 63 platser bär
kvinnonamn medan 253 har fått sina namn efter
personer av manligt kön.
– Den massiva mansdominansen avspeglar gamla
maktstrukturer. Historiskt har det varit män som
namngett gatorna, säger Ann-Christine Nilsson.
De första svenska gatunamnen härrör från tidig
20
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
medeltid och är ofta enkla, lokaliserande och tydliga. Adelgatan, från slutet av 1300-talet, räknas
som Malmös första. Det skulle dröja ett halvt millenium innan ett kvinnligt memorialnamn dök upp.
Först 1864 uppkallades en oansenlig vägstump på
Gamla Väster till Agnesgatan.
– Det var efter Agneta Margareta Runnerström som
var gift med Henrik Runnerström, handlare, konsul
och fastighetsägare. Det blev alltså en kvinna till en
känd man, säger Ann-Christine Nilsson lakoniskt.
Samma mönster i hela landet
Det är inte bara i Malmö som jämställdheten bland
memorialnamnen är bedrövlig, berättar Annette
Torensjö, chef på Lantmäteriets ortnamnssektion.
Mönstret går igen från Smygehuk i söder till Karesuando i norr.
– Kvinnorna fick rösträtt 1919 och har länge haft en
underställd roll. Det speglas även i namnskicket.
Om kvinnor skulle komma i fråga var de tvungna att
under sin livstid ha gjort något väldigt speciellt, som
Alva Myrdal eller Selma Lagerlöf. Det räckte sällan
med att vara lokalt framstående, säger Annette
Torensjö.
Ändring på gång
I takt med att samhället blivit mer jämställt har
fler platser runt om i Sverige fått namn efter
framgångsrika kvinnor. I Malmö tog politikerna i
stadsbyggnadsnämnden för några år sedan fram ett
1967 började
Ann-Christine
Nilsson arbeta på
Stadsbyggnadskontoret.
1993 tillträdde hon sin
nuvarande tjänst och har
sedan dess tagit fram
ett 50-tal namnförslag
om året.
Området vid Malmös nybyggda
lärarhögskola, ett stenkast
från hamnen, har fått namnet
Anna Lindhs plats. ”Eftersom
hon var utrikesminister
passade det bra. Det här är
Malmös sista utpost mot
världen”, säger
Ann-Christine
Nilsson.
direktiv för att öka andelen kvinnor bland förslagen
till nya gatunamn.
– Allmänheten har bidragit till att fler kvinnor
uppmärksammas. Nuförtiden är det självklart att
använda Anna Lindhs och andra kvinnors namn
i den urbana miljön. I dagens politiska klimat är
det inte okej att som tidigare bara dundra på med
gubbnamn, säger Annette Torensjö.
Sedan 2004 sitter hon själv med i Gävle kommuns
namnberedning. Under hennes tid i gatunamnens
maktcentra har flera kvinnliga lokalkändisar fått
stå förebild för geografiska platser, exempelvis
folkbildaren Anna-Greta ”Storveta” Hillbom.
– När vi har möjlighet försöker vi få in kvinnonamn
för att främja jämställdheten. Det är inte fråga
om kvotering. Namnen ska spegla kulturen och
människorna som bott och verkat på en plats. Det
gäller att ha ett medvetet genusperspektiv, men
det får inte bli huvudändamålet, säger Annette
Torensjö.
Förslaget att den här
parken vid stadsbiblioteket
skulle uppkallas efter
Astrid Lindgren
fick inte majoritet i
stadsbyggnadsnämnden.
Många hänsyn måste tas
Det finns riktlinjer för hur namngivningen ska gå
till. För att stävja politiskt storhetsvansinne, som
i det forna Östblocket där diktatorer uppkallade
städer och gator efter sig själva, antog FN 2002 en
rekommendation för hur memorialnamnen bör
användas. I den framgår bland annat att den aktuella
personen ska ha varit död i 3-5 år för att medborgarna
ska få perspektiv på vederbörandes livsgärning.
Dessutom måste städernas namnberedningar ta
hänsyn till kulturminneslagens fjärde paragraf som
behandlar ”god ortnamnssed”. Där framgår bland
annat att platser måste stavas enligt vedertagna
regler för svensk språkriktighet. Namnen får heller
inte vara för komplicerade, vilket kan försvåra
arbetet för ambulans, polis och räddningstjänst.
Lagom längd är viktigt
Genom ett förstoringsglas studerar Ann-Christine
Nilsson detaljplanen över det nybyggda sjukhusområdet i Malmö där tre gator ska namnsättas.
Hon vill föreslå den framstående medicinprofessorn
Inga-Marie Nilsson som avled 1999. Men namnet
är långt och att bara använda efternamnet blir för
anonymt.
– Om hon ska vara med får vi sätta ut hela namnet.
Det innebär att vi får göra likadant med de övriga
professorerna som är aktuella.
Sedan Ann-Christine Nilsson började sin nuvarande tjänst har hon varit med om att förbereda
namngivningen av ett tusental platser i Malmö. Om
drygt två år går hon i pension.
Skulle du själv kunna tänka dig att i framtiden
få en gata uppkallad efter dig?
– I såna fall hade jag nog behövt ett intressantare
efternamn, säger Ann-Christine Nilsson och ler. ▪
Vilka av dagens kändisar
från Malmö kommer
att få gator uppkallade
efter sig i framtiden?
Gränssnittet sätter
en slant på Zlatan
Ibrahimovic.
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
21
p o rträtt □ P I A J OH ANSSON
Dykarens dotter blev skåd
Skådespelaren Pia Johansson har gjort en lång resa
från arbetarhemmet i Umeå till firad skådespelare
på Stockholms stadsteater.
– Min mamma har betytt mycket. Hon sa att du
kan göra vad du vill, bara du vill det tillräckligt
mycket, säger Pia Johansson.
Namn: Pia Johansson
Född: 1960 i Umeå.
Bor: Lägenhet på
Södermalm i Stockholm.
Familj: Mamma, två
bröder och katten
Eucharisto.
Drivkrafter: Mötet
med publiken. Älskar
nya utmaningar och nya
människor.
Aktuell: Som Desirée
Armfeldt i musikalen
”Sommarnattens
leende” och som bygger
på Ingmar Bergmans
filmklassiker. Och på
söndagskvällarna i
parlamentet på TV4.
22 GRÄNSSNITTET nr 1/2010
Pia Johansson kommer med andan i halsen till Stadsteaterns personalingång. Det är kyligt och hon har
en röd mössa nedtryckt över det blonda håret. Hon
spelar just nu i ”Lärare för livet” och ska samtidigt
börja repetera musikalen ”Sommarnattens leende”.
Det blir långa dagar på teatern, från nio på morgonen till elva på kvällen.
– Jag minns fortfarande yrkesvägledaren som sa till
mig att skådespelare inte är ett yrke, utan en hobby!
Hon har nyligen avslutat huvudrollen i ”Petra von
Kants bittra tårar”, också på Stadsteatern. Det blev
hela 130 föreställningar. För svenska folket är Pia
Johansson också känd från TV4:s ”Parlamentet” och
”På minuten” i radions P1.
I senaste omgången av P1:s sommar berättade hon
öppenhjärtigt om sin pappas alkoholmissbruk. Hon
berättade också om sorgen över sin barnlöshet och
det uppseende hon väckte när hon frågade efter
friare i Aftonbladet på skottdagen 2009.
– Jag tycker man kan berätta – och skoja – om allt
som är genomarbetat, om det som man själv är
färdig med. För mig tog det många år att bli färdig
med pappas missbruk.
Pias pappa var tungdykare, vilket innebar att
borra, gjuta och svetsa under vattnet, till exempel
brokonstruktioner. Han var borta långa perioder
och när han var hemma påverkade hans drickande
hela familjen.
– Jag blev oerhörd känslig och en expert på att läsa av
stämningar. Min roll blev att se till att alla mådde bra.
Mamma stöttade
Mamma har alltid varit en av Pias största fans. Hon
uppmuntrande de flesta idéer och bidrog starkt till
att Pia redan som 16-åring flyttade till storstaden
Stockholm för att gå på Teaterverkstan och jobba
som barnflicka.
– Mamma uppmuntrade mig ständigt. En av de
få gånger hon sa nej var när jag anmält mig till att
spela harpa på kommunala musikskolan. Vi hade
varken bil eller råd att hyra ett instrument. Det fick
bli blockflöjt i stället, säger Pia med ett skratt.
En anledning till att välja skådespelaryrket var
att hon ville bli sedd av vuxenvärlden. Hon minns
fortfarande stoltheten när hon hörde en lärare säga
TEXT CARINA JÄRVENHAG
FOTO JYRKI SIIKANEN
att ”den där Pia, dykarens dotter” är så rolig.
– Men det där med att vara rolig kom först på
mellanstadiet. Som liten var jag mycket blyg och
tillbakadragen. Jag gick mest för mig själv i skogen
och pratade med träden.
Pia är rolig att intervjua. Hon växlar mellan rikssvenska och norrländska när hon berättar anekdoter.
Som när hon berättar en episod från när hon spelade
Petra von Kant.
– Jag ligger i en säng på scenen och hör publiken
men de ser inte mig. En gång beklagade sig en tant
och sade: ”Varför är det alltid så jäkla mörkt här, jag
hatar Stadsteatern.” Hon insisterar ändå på att sitta
längst fram. Jag tänker ”Herregud, ska hon sitta och
kommentera allting. Men hon sitter tyst hela tiden
och när Petras assistent ska lämna henne hör man
henne viskande säga ”Nej, gå inte”, och då kände
jag bara: ”Ja, vi fick med henne!”.
Samiska rötter
I vintras reste Pia tillbaka till sina samiska rötter i
Åseletrakten I SVT:s serie ”Vem tror du att du är”.
– Jag har alltid känt mig besläktad med samekulturen, trots att det var helt självklart att prata om
”lappjävlar” när jag växte upp. Jag har också anat att
jag har samiska rötter, det syntes på min mormor.
Och det är något som jag är mycket stolt över.
I ”Vem tror du att du är” gick Pia också rent
bokstavligen till botten med sitt förhållande till
pappa Lennart och gör ett dyk i en antik dykardräkt
vid en bro där han har jobbat.
– Jag tog dykarcertifikat när jag var 47 år. När min
moster, som även hon var gift med en dykare, såg
programmet med min mamma sa hon ”Det där är
fejk! Pia skulle aldrig klara av det!”
Allt sagt på bred västerbottniska. Pia upptäckte
också att en släkting avrättades som mördare år
1842. Pia besökte avrättningsplatsen. Hon tar fram
sin mobiltelefon och visar en bild av en tuva i form
av ett hjärta.
– Den här låg exakt på platsen där han blev halshuggen! Jag känner igen mig i den samiska tanken
att allt är besjälat. Det ligger nära min egen andlighet
som jag alltid burit med mig, säger Pia som för några
år sedan konverterade till katolicismen.
despelare
Geografisk meditationsövning
Kanske kan man säga att hon alltid gått på intuition
och lyhördhet snarare än använt karta och kompass.
Sitt goda lokalsinne tror hon beror på all tid hon
tillbringade i naturen som barn.
– Kartor kan vara väldigt vackra att titta på, men
jag använder dem inte så ofta, säger Pia och passar
på att tipsa om geografisk meditationsövning.
– Det är en bra övning om man känner sig deppig
eller stressad. Lägg dig på golvet och blunda.
Tänk dig sedan att du svävar över kvarteret där
du bor, i mitt fall Södermalm. Tänk dig sen
staden, sen hela landet, Europa och kanske hela
universum. Efteråt känns de egna bekymren
oftast mycket mindre. ▪
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
re k ry tering □ F R A MTIDSTÅGET
FRAMTIDSTÅGET
TUFFAR FRAM
MED LANTMÄTARE
OMBORD
När Jenny Brorsson tar mikrofonen
och frågar niondeklassarna i
Björnekullaskolan vad de tror att
hon jobbar med blir det skilda svar.
Fotomodell, brandman eller polis är
några av förslagen. När hon säger att hon
är lantmätare ser eleverna lite frågande
ut, någon tror att det är samma sak
som bonde.
Jenny Brorsson
text Gerd Eriksson foto magnus torle
– Jag är här för att berätta för eleverna vad
jag gör som lantmätare och hur vägen dit
sett ut sedan jag slutade 9:an, säger Jenny
Brorsson, 26 år, lantmätare i Ängelholm.
Det är Framtidståget som gör besök på
Björnekullaskolan i skånska Åstorp. Framtidståget är ett samarbete mellan olika samhällsbyggande branscher för att informera
landets niondeklassare om olika yrken. De
har besökt 120 orter i Sverige. Och Åstorp
är deras sista stopp för året. Träffen med
eleverna inleds med en film där olika
yrkeskategorier presenterar sig. Med till
varje besök är också två så kallade inspiratörer. Inspiratörer som berättar för eleverna om sina jobb, varför man valt det och
vad som är bra med det.
–Vi fick en förfrågan från länslantmästaren om vilka som kunde tänka sig att
vara med. Jag tyckte att det lät spännande
och anmälde mig. Vi är fem lantmätare
från Skåne och Halland som turats om
att vara med på Framtidstågets besök i
skolorna här.
24 GRÄNSSNITTET nr 1/2010
Berättar om sitt yrkesval
För Jenny Brorsson som varit lantmätare
i två och ett halvt år var det en personlig
utmaning att stå inför en grupp och tala.
Det har varit allt från 30 till 300 elever i
grupperna beroende på skolornas storlek.
– Första gången jag var med var i Hästveda
och jag var jättenervös. Men jag fick bra
feedback av ledaren från Framtidståget och
det har verkligen varit roligt att vara ute
och möta niondeklassarna.
Hon berättar för eleverna att hon gillade
syslöjd bäst när hon gick på högstadiet,
att hon valde samhällsprogrammet med
ekonomisk inriktning på gymnasiet och
att hon sommarjobbade på en vägkrog
som diskare i Halland. Att hon tänkte bli
mäklare, men tyckte att det var för mycket
provisionsbaserat arbete och i stället valde
lantmätare. Avslutningsvis berättar hon
vad som är roligast med jobbet.
– Jag berättar att jag gillar att arbeta med
kartor, att jag får jobba både utomhus
och inomhus. Att jag får träffa mycket
människor eftersom jag har kontakt med
både sakägare, kommuner, banker och
företag.
Eleverna brukar inte ställa så många
frågor. Det brukar inte vara så när det är
större grupper, enligt Jenny. Trots allt är de
bara 15 år och då finns det mycket som kan
vara pinsamt.
– Men jag hoppas få dem att vilja något
och göra ett val. Även om det inte blir
lantmätaryrket så får de i alla fall en
uppfattning om att vi finns och vad vi gör.
Svårt att välja
Två av niondeklassare som lyssnade på
Jenny Brorsson är 16-åriga Wilaiwan Suwanna och 15-åriga Magnus Larsson.
– Jag har hört ordet lantmätare tidigare,
men visste inte vad de sysslade med. Men
jag vill studera människroppen och tänker
gå naturvetenskapligt program för att
sedan plugga till läkare eller sjuksöterska,
säger Wilaiwan Suwanna, vars bästa ämnen är kemi och matte.
Magnus Larsson gillar historia, geografi
och fysik. Han var bekant med ordet
lantmätare, men inte vad yrket innebar. I
februari ska han göra sitt gymnasieval och
– Jag har hört ordet
lantmätare tidigare, men
visste inte vad de sysslade med.
Wilaiwan Suwanna
–Valet står mellan samhällsprogrammet eller naturvetenskapliga programmet.
Magnus Larsson
som inspiratörer i Framtidståget. Han har
själv varit en av dem.
–Vi fick förfrågan från syokonsulenter och
studievägledare om vi ville vara med. Och
jag tyckte att det var ett ypperligt tillfälle
att få vårt yrke känt.
Totalt har Framtidståget besökt 120 orter
runt om i landet. Lantmätarna har varit
med på 33 av orterna i Skåne och Halland
och fått möjlighet att informera 3 500 elever om yrket.
–Vi har stora pensionsavgångar och på
lantmäteriutbildningarna räcker inte eleverna till. Det gäller att komma i kontakt
med eleverna tidigt, så att de kan fundera på detta redan innan det gör sitt
gymnasieval. Det är en fördel att välja
naturvetenskaplig eller teknisk inriktning
om de vill bli lantmätare.
Mårten Olsson sticker också ut hakan lite
och säger att fler regioner borde haka på
erbjudandet från Framtidståget. Det har
tuffat runt i landet i flera år och kommer
att fortsätta framöver.
Sammanlagt uppskattar han att de fem
lantmätarna från Ängelholm, Malmö,
Ystad och Halmstad tillsammans lagt ned
21 arbetsdagar på Framtidståget. En investering för framtiden.
Vad har varit roligast?
– Att eleverna faktiskt har lyssnat. Och
att vi har fått berätta om vårt yrke.
Förhoppningsvis har vi intresserat några,
men det ser vi resultatet av först om fem,
sex år. ▪
han tycker att det är svårt att välja.
–Valet står mellan samhällsprogrammet
eller naturvetenskapliga programmet. Det
är ett stort beslut och jag vet inte nu vad jag
vill bli i framtiden.
Framtidståget avslutar sitt besök bland
niorna i Björnekulla med att fråga om
eleverna tror att de kommer att få jobb när
de går ut skolan. Med en röst svarar alla ett
rungande ja.
Viktigt väcka intresse för yrket
Mårten Olsson är länslantmätare i Ystad,
det är också han som sett till att lantmätarna i Skåne och Halland varit med
– Och jag tyckte att det var
ett ypperligt tillfälle att få
vårt yrke känt.
Mårten Olsson, länslantmätare
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
25
u tlandet □ I N D O N ESIEN
Tryggt ägande möjligt även i slummen
I många av Asiens megastäder växer slumområdena. Om ”slum” är det rätta ordet.
– Det ger fel associationer. De informella bosättningarna är ofta fina tvåvånings
stenhus, det behöver inte alls handla om lerhyddor, säger Karolina Larsson,
förrättningslantmätare i Norrtälje. Hon delar sin tid mellan Roslagen och
Indonesien, i ett institutionssamarbete mellan Lantmäteriet och dess indonesiska
motsvarighet BPN (the National land agency).
– I Indonesien anser sig många äga sin fastighet,
men det är få som har lagfarter. Det som nu sker är
att kommunerna köper loss marken, delar ut gratis
lagfarter till de med lägst inkomst och avdelar mark
så att riktiga gator kan anläggas och rent vatten,
el och avlopp kan dras fram. I gengäld betalar de
boende skatter och avgifter, säger Karolina Larsson.
I ett område i hamnstaden Makassar har kommunen förutom att dela ut lagfarter dessutom byggt
ett antal flervåningshus, där sluminvånarna fått
besittningsrätt till nya lägenheter.
– Man tränger ihop sig flera generationer i de
informella bostäderna. Gamlingarna tenderar att
vilja bo kvar, medan de yngre generationerna flyttar
in till höghusen. Där betalar de hyra till kommunen
och kan känna sig trygga att ingen markägare ska
jaga iväg dem. Lantmäteriets systerorganisation
BPN har en division som enbart ägnar sig åt den här
typen av arbete, säger Karolina Larsson.
Massor av människor vräks och tvångsförflyttas
nämligen i det tätbefolkade Indonesien i tvister om
landrättigheter.
– Det är ett återkommande tema i tidningar, teve
26
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
och radio, varje dag, säger Pelopor Yanto, chef för
BPN:s internationella samarbeten.
Upprättar digitalt fastighetsregister
Liksom Karolina deltar han i det Sida-finansierade
projektet IPSLA (Institutional Partnership
for Strengthening Land Administration),
ett samarbete mellan lantmäteriet och BPN
som startade 2007. Att upprätta ett digitalt
fastighetsregister och att skapa rättigheter för
boende i informella bosättningar är viktiga delar.
Fas 1 ska enligt planerna vara avklarad i slutet av
2010, och en fortsättning kan bli aktuell.
– Av uppskattningsvis 85 miljoner fastigheter finns
37 miljoner idag i någon form av register, konstaterar Pelopor Yanto.
– Självklart tjänar alla indonesier på en fungerande landadministration. Vi har duktiga, egna medarbetare, men arbetet går långsamt. Därför är vi
tacksamma att ha Lantmäteriet som partner, säger
han. ▪
TEXT MARTIN HOFVENSTAM
FOTO PRIVATA BILDER
I ett pilotområde i
hamnnstade Makassar
genomförs markreform
som syftar till att
skapa rättigheter åt
informella bosättare,
berättar Karolina
Larsson. Miljontals
indonesier lever under
ständigt hot om
vräkning. Lantmäteriets
SIDA-finansierade
projekt hjälper till att
skapa en fungerande
fastighetsadministration
i landet.
Tävling □ län
Vi söker tre svenska
län
1
Historia: Det här länet erövrades en gång av Harald Blåtand.
2
Historia: 1856 bytte det här länet residensstad.
3
Historia: Namnet på residensstaden anses allmänt komma från den bäck som en gång rann
Sport: Här vann Jan-Erik Lundqvist ett stort mästerskap 1963.
Geografi/geodesi: I länet finns många så kallade ”horstar” som följer en sydost-nordvästlig linje.
Känd person: ”Mäster Palm”, föddes här den 5 februari 1849.
Sport: Här föddes en av de få personer som har tagit såväl OS-guld och VM guld i längdskidor och
dessutom vunnit Vasaloppet.
Geografi/geodesi: Här finns landets djupaste sjö.
Känd person: Här föddes Eva Elisabeth Marklund 9 september 1962.
genom staden, ”Junebäcken”.
Sport: En idrottsförening med ett framgångsrikt lag i ishockey bildades här 24 maj 1971.
Geografi/geodesi: I södra delen av länet ligger Store Mosse som är Sveriges största myrområde
söder om Lappland.
Känd person: Här föddes Uno ”Myggan” Ericson.
S var
1
2
3
Na m n
A dress
Vinnare i tävlingen ”Hur noga läser du?” i
Gränssnittet 4/2009
Uppgiften gällde att identifiera fåglar och fiskar
(minst tre av vardera) som döljer sig i namnen
på orter och städer i södra Skåne.
Eva Olsson, Rälsvägen 33, 245 63 Hjärup
Björn Widell, Herkulesgatan 7, 661 33 Säffle
Henrik Åström, Granitvägen 26,
894 40 Överhörnäs
Ett särskilt pris går till den tävlande som har
hittat flest fågel- och fisknamn.
Anna Jurczak, Jägaregatan 154, 226 53 Lund,
hittade sammanlagt 25 stycken:
Fåglar: and, ara, ärla, hök, uv, kivi, korp, lom,
mes, gam, svan, svala, örn, stare, rall.
Fiskar: id, gli, gärs, långa, mal, sill, asp, ulk, sik,
karp.
Till nya tävlingen
Skicka in ditt svar till Gränssnittets red., Lantmäteriet,
801 82 Gävle. Märk kuvertet med ”Tävling 1/10”.
De tre först öppnade rätta svaren belönas med en
världsatlas.
Vi vill ha ditt svar senast den 23 april.
Grattis! Priset blir en världsatlas.
Grattis! En vägatlas kommer med posten.
GRÄNSSNITTET nr 1/2010
27
B
PORTO
BETALT
SVERIGE
En serie korta artiklar om svenska
ortnamn, utvalda av Lantmäteriets
ortnamnsexpert Annette Torensjö.
Annette Torensjö
svenska ortna m n
Ortnamn och jämställdhet
Jag får ibland frågor om varför det finns så få
kvinnonamn i våra ortnamn, och framförallt varför
kvinnonamn är så sällsynta företeelser i våra gatunamn och
andra namn i den urbana miljön. Att studera namnskicket
från ett genusperspektiv är en relativt ny företeelse när
det gäller våra ortnamn och det är väl känt att stadens
namn dominerats av männen över alla tidsepoker. Den
är i det närmaste överväldigande både i våra äldsta gårdsoch bynamn och i de namn på gator och torg som skapats
i svenska städer under modern tid. Vi blir genom detta
påminda om att ortnamnen mycket påtagligt speglar
såväl faktiska förhållanden som rådande värderingar och
attityder i det samhälle de tillkommit i.
Staffan Nyström, sekreterare i Stockholms stads
namnberedning och professor i namnforskning, har
gjort en grundlig utredning av de s.k. memorialnamnen
i Stockholm och i denna framkom det bl.a. att 89 procent
av memorialnamnen är namn givna efter män och bara 11
procent efter kvinnor. Detta, konstaterar Nyström, är något
som stadens namnberedning måste vara medveten om och
ta med sig in i framtida namngivningsprojekt där det gäller
att skapa namn som människor kan ta till sig och som
fungerar i vardagen.
Namnberedningen i Gävle kommun, där jag är aktiv,
kämpar med liknande förutsättningar och vi försöker
Annette Torensjö
medvetet uppmärksamma kvinnor i namngivningsarbetet.
Ska vi gå in och ändra existerande namn? Nej, namnbyten
är sällan en lösning. Dels medför det praktiska olägenheter
för alla berörda, dels strider det mot god ortnamnssed. Det
är få namnbyten som är enkla att genomföra – tänk bara på
de starka reaktioner Stockholms stad fick när man ändrade
en del av Tunnelgatan till Olof Palmes gata.
En framkomligare väg mot jämställdhet är att rikta in sig
på de nya namn som skapas genom att då öka andelen
kvinnor som memoreras i exempelvis gatunamn. I
Teknikparken i Kungsbäck i Gävle är kvarteren namngivna
efter några starka och betydelsefulla kvinnor från
Gästrikland i form av sex kvinnliga brukspatroner där Brita
Behm från Axmar (även känd som ”Järn-Brita”) är en av de
mer kända. Här får några av de femton kvinnor som på ett
kraftfullt sätt drivit landskapets kanske mest betydelsefulla
industrier en bekräftelse på vikten av deras arbete. På detta
sätt lyfts kvinnor fram som varit verksamma även i en
mansdominerad värld.
Att vara helt obunden från ett genusperspektiv är svårt,
eftersom de allra flesta förslag om namn på personer som
bör hedras i namngivning av gator och torg gäller män.
För en namnberedning bör en medveten namnsättning
även från ett jämställdhetsperspektiv gälla och att då med
varsam hand välja lämpliga kandidater som får sin plats i
stadens namnflora och som berikar den.
www.lantmateriet.se
GRÄNSSNITTET nr 1/2010