1 53115_ProfInst_2010_web

NYA PROFESSORER HT 2010
Installation hösten 2010
UPPSALA UNIVERSITET
NYA PROFESSORER
ACTA UNIVERSITATIS UPSALIENSIS
Skrifter rörande Uppsala universitet
B. INBJUDNINGAR, 162
Omslagsbild: Uppsala universitets minnesmedalj över dess kansler greve
Axel von Fersen d. y. (1755–1810) formgiven av Lars Grandel (1750–1836)
efter 1806, fullbordad av L. P. Lundgren och slagen 1835, brons, frånsidan
(för beskrivning, se s. 22). Uppsala universitets myntkabinett, ID-nr 201556.
Foto: Hendrik Mäkeler.
Redaktör: Per Ström
Redaktion: Johan Sjöberg
Produktion: Publicering & Grafisk service, Uppsala universitet
ISSN 0566-3091
ISBN 978-91-554-7911-4
Tryck: Edita Västra Aros, ett klimatneutralt företag, Västerås, 2010
Professorsinstallation vid
Uppsala universitet höstterminen 2010
Innehåll
Universitetskanslern Axel von Fersen – till 200-årsminnet av det fersenska
mordet, av Johan Sjöberg 7
Rektors inbjudan 25
Program, processionsordning och installationsarrangemang 27
Installandi (i bokstavsordning inom varje fakultet, med sidangivelser):
Juridiska fakulteten
Carl Fredrik Bergström 29, Bengt Domeij 30, Bo Wennström 31
Medicinska fakulteten
Frank Arnold Flachskampf 32, Per M. Hellström 33, Gerd Holmström 35,
Klas Kullander 36, Karl Michaëlsson 37, Karin Forsberg Nilsson 38,
Gunnar Westin 39
Farmaceutiska fakulteten
Björn Hellman 41
Historisk-filosofiska fakulteten
Jan-Åke Alvarsson 42, Sten Hagberg 43, Eva Heggestad 45, Leos Müller 46
Språkvetenskapliga fakulteten
Ingela Nilsson 47, Gail Ramsay 53
Samhällsvetenskapliga fakulteten
Jan Boelhouwers 55, Nils Brunsson 57, Mats Edenius 60, Christian Fuchs 61,
Fredrik Nilsson 63, Mikael Wiberg 65
Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten
Richard Brenner 66, Sverker Holmgren 68, Iordanis Kavathatzopoulos 69,
Gerard J. Kleijwegt 70, Takis Konstantopoulos 72, Stefan Leupold 75,
Roland Lindh 76, Monika Schmitz 78, Konstantin Zarembo 79,
Shili Zhang 80, Lars Österlund 82
Pedagogiska priset 2010 83
Tidigare mottagare av Pedagogiska priset 86
Redaktionella kommentarer 89
Greve Axel von Fersen d. y. (1755–1810)
Riksmarskalk och Uppsala universitets kansler. Olja på duk av Carl Fredrik von Breda (1759–1818).
Porträttet överlämnades 1811 till universitetet enligt Fersens 1805 avgivna löfte. UU 44.
Universitetskanslern Axel von Fersen
Till 200-årsminnet av det fersenska mordet
Av Johan Sjöberg
Sent på kvällen den 5 december 1799 närmade sig Gustav IV Adolf Uppsala.
Den så gott som enväldige tjugoettåringen var missnöjd med universitetet och
på väg att ge det en skrapa som sent skulle glömmas. Vid Flottsund söder om
staden välkomnades den kungliga vagnen av landshövdingen och universitetets
professorer, trots att kungen, enligt medresenären Axel von Fersens dagbok,
uttryckligen uppmanat dem att hålla sig hemma. Kungen beordrade professorerna att infinna sig hos honom på Uppsala slott följande dag.
Därefter rullade vagnen vidare mot Uppsala. I staden låg gatorna ännu mörka vintertid – gatubelysning infördes först under 1800-talet. Det luktade av
färgerier och garverier och av de många grisar som strövade fritt på gatorna.
På dagarna stördes undervisningen, till professorernas förtret, av oväsendet
från smedjor och hästkärror. Borgerskapet å sin sida retade sig oupphörligen på
”Flötsund [Flottsund] 1787.” Här välkomnades Gustav IV Adolf i sällskap med Axel von
­Fersen av landshövding och professorer sent på kvällen den 5 december 1799.
Akvarell av Johan Gustaf Härstedt (1756–1820). Kart- och bildenheten, UUB.
7
”Upsala Stad”, akvarellerad karta ur: Chartor öfwer Swea Rikes landshöfdingedömen och städer, bd 1, av
Carl Peter Hagström, 1801. Kart- och bildenheten, UUB.
universitetets särskilda privilegier och rättigheter. Uppsala hade, studenterna
ej medräknade, ungefär 4 000 invånare. Omkring en fjärdedel av dessa hörde
till akademin, som universitetet då alltid kallades. Dit räknades förutom de
akademiska lärarna och tjänstemännen också deras hushåll samt hantverkare
och andra som arbetade för universitetet. Liksom de ungefär femhundra närvarande studenterna lydde de ekonomiskt och juridiskt under det akademiska
konsistoriet som en stad i staden, inte sällan i konflikt med den borgerliga stadens styrelse. Uppdelningen av stadsbefolkningen i olika korporationer hade
sitt ursprung i medeltiden. Detta förhållande hade noggrant reglerats under
8
1600-talet men skulle komma att upphöra under den allmänna upplösningen
av gamla skrå- och ståndsprivilegier under 1800-talet.
Uppsala universitet hade under frihetstiden upplevt en storhetstid i nyttotänkandets och de blomstrande naturvetenskapernas tecken, men vid Fersens ankomst var glansperioden förbi sedan flera år. Studentantalet hade sjunkit och flera ögonvittnen har skildrat ett universitet mer eller mindre i förfall.
Detta gällde även naturvetenskaperna, som under Linnés tid hade givit universitetet världsrykte. Under den gustavianska tiden var naturvetenskap inte
heller på modet bland huvudstadens styrande aristokrater och ämbetsmän,
9
Vy över över Uppsala och Fyrisån från S:t Eriks torg mot Akademikvarnen omkring 1800. I förgrunden t. h. syns
Sankt Eriks källas brunnshus och bortom takåsarna på husen längs Östra Ågatan tornet på Anders Celsius observatorium. I samma plan t.v. märks den höga utsmyckade gaveln på excercitiemästaren i franska språket J. F. de la
Bourdonnières hus. Akvarell av Johan Gustaf Härstedt. Kart- och bildenheten, UUB.
vilka enligt lärdomshistorikern Sten Lindroth inte längre applåderade mullvadsfällor och elektricitetsmaskiner. Mot slutet av 1700-talet var det, med
Lindroths ord, ”inte många utanför landets gränser, eller ens i Lund, som frågade efter vad som försiggick i Uppsala”. Snart skulle dock tiderna förändras
och universitetet på nytt hamna i blickfånget under idealismens och Uppsalaromantikens 1800-tal.
Bakgrunden till kungens besök i Uppsala var politisk. I franska revolutionens kölvatten hade oppositionslustan bland Uppsalas studenter tilltagit. I
samband med att tryckfriheten inskränktes 1792 ordnade man en parodisk begravning av densamma, och i de så kallade studentkonventen samlades hundratals studenter under den följande vintern för att dricka svagdricka samt diskutera politik och filosofi. I detta låg även en protest mot den traditionella
10
studentkulturens våldsamhet och fylleri. Konventen förbjöds följdriktigt av
förmyndarregenten, hertig Karl, men de politiska diskussionerna levde vidare
i privata och informella kretsar. En sådan krets var den så kallade Juntan, det
mycket omskrivna matlag av studenter och unga lärare som samlades kring
docenten Gustav Abraham Silverstolpe och den kantianske filosofen Benjamin Höijer. På Juntan föll misstankarna när studenter 1799 sjöng nidvisor om
kungafamiljen på Uppsalas gator efter beskedet om kronprins Gustavs födelse.
Nu tycks kungen ha tröttnat och bestämt sig för att göra slut på studentoppositionen. Det var därför som han tog med sig Fersen till Uppsala i akt och mening att göra honom till universitetets kansler.
Universitetskanslersämbetet hade inrättats redan i början av 1600-talet.
Kanslern skulle övervaka universitetets arbete och hade rätt att ändra konsistoriets och rektors beslut. Hans uppgift var dubbel och ibland motsägelsefull.
Å ena sidan skulle han bevaka universitetets intressen och se till att majestätet inte påverkades av illvilliga rykten om dess tillstånd. Å andra sidan var han
kungens man vid universitetet och skulle som sådan kontrollera att centrala
beslut efterlevdes. Ämbetets innehavare hämtades vid denna tid ur kungahuset eller ur kretsen av de s. k. Rikets Herrar. Gustav IV Adolf var före resan till
Uppsala själv kansler men sysslan sköttes i praktiken av Nils von Rosenstein.
Denne var son till uppsalaprofessorn Nils Rosén (adlad Rosén von Rosenstein)
och i mångt och mycket en universitetets man. Han misstänktes för att egentligen hålla med de unga rabulisterna, och när kungen nu ansåg sig behöva en
politiskt pålitlig person som universitetets högste styresman vände han sig i
stället till greve Axel von Fersen.
Vid denna tid var den aristokratiske och förmögne Fersen fyrtiofyra år gammal. Till yrket militär hade han stridit i amerikanska frihetskriget och varit
överste vid Royal Suédois i Paris. Mest berömd var han emellertid för sitt motstånd mot franska revolutionen och för den kärleksaffär han förmodades ha haft
med Frankrikes drottning Marie Antoinette. Vid tiden för revolutionen uppehöll sig Fersen vid det franska hovet och lyckades så när rädda kungafamiljen
i ett dramatiskt och ofta skildrat flyktförsök 1791. Därefter arbetade han för
kontrarevolutionen bland kungligheter och franska emigranter på kontinenten
i flera år. När Fersen återvände till det svenska hovet 1799, något stukad av de
11
revolutionära truppernas framfart, uppfattades han närmast som en symbol
för l’ancien régime. Han var konservativ och till skillnad från sin far, som varit
adelsoppositionens ledare under Gustav III:s tid, var han övertygad monarkist.
Professorerna får en uppsträckning och universitetet
en ny kansler
Under mötet med konsistoriet på Uppsala slott avsade sig kungen kanslerskapet och all närmare befattning med universitetet i ett skarpt förmaningstal.
I konsistoriets protokoll kallas denna åtgärd ett ”dunderslag” och protokollet
vittnar om oro och bestörtning. Det är lätt att föreställa sig fysikprofessorn
Zacharias Nordmarks ängslan då han i egenskap av universitetets rektor skulle
besvara avhyvlingen och ”föra ordet inför sjelfwa Konungen”, till råga på allt
”utan hjelp af något papper i handen”. Gustav Adolf bad professorerna avlägsna
sig och återkomma när de valt hans efterträdare. Han hade i förväg låtit rektor veta att de borde välja Fersen och konsistoriet återkom nästan genast med
budskapet att greven valts med acklamation.
Ett par dagar senare skulle universitetets lärare och tjänstemän presenteras
för kungen. Eftersom Silverstolpe hade fått reda på att han skulle förolämpas
om han dök upp, låtsades han helt enkelt vara förhindrad på grund av en skada
i foten. När hans namn ropades upp svarade kungen själv att Silverstolpe var
frånvarande, vilket enligt Fersen ”hade mycket god verkan”. Fersen avskydde
franska revolutionen minst lika mycket som kungen gjorde det och han delade
även regentens motvilja mot Silverstolpe, som han i dagboken kallar ”denne
mycket fula fisk”.
Vi får en aning om hur man vid universitetet uppfattade sin påtvingade
kansler genom ett brev från den unge studenten Erik Gustaf Geijer till föräldrarna några månader efter kanslersvalet. Geijer menar att Fersen ”ej nu är älskad, därom kan man väl vara övertygad, och om han framdeles av litteraturens
uppmuntran förskaffar sig några förtjänster, därpå tvivlar jag storliga”. Fersen
verkar inte ha varit särskilt intresserad av vetenskap och akademisk lärdom,
men han hade kunskaper som högadeln eftersträvade. Han talade flera språk
flytande och var naturligtvis insatt i allt som rörde politik. Bernhard von Bes­
12
Gustav IV Adolf (1778–1837) regerade Sverige 1792–1809. Gustav Adolf utnämndes vid
sju års ålder till kansler för Uppsala universitet 21 november 1785 och avgick 6 december
1799 såsom beskrivs i uppsatsen. Kungamakten övertog han själv när han blev myndig 1796
men efter Finska kriget avsattes han genom 1809 års statskupp. I exil förde kungen därefter
ett kringflackande liv i Europa fram till sin död i Sankt Gallen, Schweiz. Hans kvarlevor
­hem­fördes 1884 till Stockholm och begravdes i Riddarholmskyrkan. Punktgravyr av
Anton Ulric Berndes (1757–1844). Kart- och bildenheten, UUB.
kow, också han student i Uppsala, inskriven som tioåring under Fersens kanslerstid, menade att de som ansett denne olämplig som kansler ”hava troligen
icke känt, att han var mer grundligt bildad än måhända någon kansler i senare
tider, och att han kunde ännu vid slutet av sin levnad brevväxla på latin”.
13
Fersen möter universitetet
Vid återkomsten till Sverige hade Fersen väntat sig att få ansvar för utrikespolitiken och i sin dagbok gav han uttryck för både förvåning och besvikelse
när kungen i stället bad honom ta hand om Uppsala universitet: ”Jag har ingen aning om denna akademi och dess skötsel.” Kungen menade dock att det
inte var nödvändigt att vara särskilt lärd för att bli universitetskansler och att
greven i själva verket hade mer kunskaper än vad som krävdes. Inför resan till
Uppsala fick Fersen rådet från kanslern för Lunds universitet, riksdrotsen Carl
Axel Wachtmeister, att inte stanna i Uppsala sedan kungen rest tillbaka till
Stockholm och att absolut inte sitta med i konsistoriet utan i stället kommuni­
cera med professorerna skriftligen.
Väl i Uppsala tackade Fersen konsistoriet för förtroendet. Han skrev liksom
åtskilliga andra i sin samhällsklass alltid på franska och var litet orolig över att
tilltala professorerna på svenska. De följande dagarna besökte han stadens sevärdheter, vilka med undantag för Domkyrkan och Linneanum, som var under
uppförande i den nya botaniska trädgården, inte gjorde något större intryck på
den nye kanslern. Biblioteket, myntsamlingen, ridhuset, ja till och med invånarnas utseende kritiserades av Fersen. Även framdeles hade han under sina
kanslersbesök svårigheter att ”härda ut en dag i Uppsala”. Han konstaterade
att köldgraderna kändes mer än i Stockholm och beklagade dem ”som ha sina
boplatser i denna tråkiga stad”. Fersens kritiska omdömen om Uppsala och
dess invånare är emellertid inget som sticker ut i dagboken. Han uttalade sig
nämligen ofta om Stockholm och stockholmarna i liknande negativa ordalag.
De svenska städernas sociala liv kunde förstås i Fersens ögon inte mäta sig med
umgänget i bourbonernas Versailles.
Emellanåt verkar Fersen ha omfattat universitetet och dess folk med något
varmare känslor, som då han i juli 1801 bjöd en deputation med tolv professorer, som kommit till Stockholm för att tacka kungen för en löneförhöjning, på
middag. I dagboken beskriver han gästerna som ”ganska trevliga”, ett närmast
översvallande betyg för att vara Fersens. Han tycks för övrigt hela sitt liv ha
bedömt sin omgivning till stor del efter deras förmåga att föra ytliga konversationer och efter hur de var klädda. Sålunda skriver greven i dagboken, efter
14
ett långt samtal med Voltaire, ingenting om vad som sagts men desto mer om
den berömde filosofens omoderna väst.
Musikprocessen
Knappt hade Fersen hunnit installera sig som kansler förrän en politisk skandal skakade Uppsala. År 1800 skulle ståndsriksdagen samlas för första gången
på åtta år. Silverstolpe skulle som adelsman bevista den, men eftersom han var
docent vid universitetet behövde han tillstånd att lämna staden. Detta vägrades honom av Fersen, som ville hålla den besvärlige docenten borta från det
politiska livet. Det lyckades inte särskilt väl. Den fjärde april det året kröntes Gustav IV Adolf och drottning Fredrika under riksdagen i Norrköping.
I Uppsala skulle kröningen samtidigt firas med pompa och ståt i Gustavianum.
­Silverstolpe var en skicklig violinist och hade lovat Akademiska kapellets ledare, löjtnant Lars Fredrik Leyel, att tillsammans med några vänner hjälpa
kapellet med den musik som behövdes till högtiden. Man beslutade sig för
att framföra ett stycke vid namn Bataille de Fleurus, som emellertid innehöll
utdrag ur Marseljäsen. Att inrama en rojalistisk högtid i det gustavianska enväldets Sverige med musik som hyllade det revolutionära Frankrike gick inte
för sig, särskilt inte som kungen nyligen läxat upp professorerna för att de inte
lyckats tygla oppositionslustan hos somliga studenter. Det lär också ha retat
den nytillträdde universitetskanslern som inte för så länge sedan varit aktiv i
motståndet mot franska revolutionen.
Leyel förbjöds av universitetets rektor att framföra stycket. I stället för Bataille de Fleurus, som han inför medmusikanterna sade sig glömt hemma, placerade den olycklige Leyel noterna till en Haydn-symfoni på notställen. Silverstolpe och hans vänner ansåg sig varken behöva eller kunna spela en symfoni
de inte repeterat, och de lämnade därför musikläktaren. Leyel framförde symfonin med endast ett par musiker ur Akademiska kapellet, ett framträdande
som av publiken upplevdes som mer komiskt än högtidligt. Silverstolpe, med
sitt rykte som oppositionsman, förutsattes ligga bakom alltsammans.
Universitetets ledning hade vid denna tid i kraft av den så kallade akademiska jurisdiktionen domsrätt över studenter och lärare. Dessutom hade man
Gustav Abraham Silverstolpe
(1772–1824), publicist, bokhandlare, docent (politices docens)
och allmänt betraktad som
studentoppositionens ledare i
Uppsala under 1790-talet.
I Musikprocessen 1800 avsattes
han från sin docentur och förvisades från staden. Silverstolpe
återupprättades i samband med
1809 års statskupp och engagerade sig i tryckfrihets­frågor och
framför allt i undervisningsfrågor. Han återvände emellertid
inte till Uppsala. Till sin stora
överraskning blev han till slut
kyrkoherde i Söderköping. Svartkritsteckning stundom tillskriven
F. Blom 1820. I privat ägo.
Foto: UUB.
15
sedan 1750 utvidgad domsrätt i disciplinmål, vilka därmed kunde avdömas
utan att prövas i hovrätterna och i praktiken även utan hänsyn till allmän lag.
Efter kröningsfesten fann konsistoriet Silverstolpe och hans vänner skyldiga
till att ha försökt störa den rojalistiska högtiden med revolutionär musik samt
till att ha förstört högtiden genom att vägra spela den musik som ersatt det
förbjudna stycket. Silverstolpe dömdes att mista sin docentur och förvisades
från Uppsala på livstid. Också flera andra straffades, om än lindrigare, bland
dem Marcus Wallenberg, sedermera biskop, Homeros-översättare och far till
Stockholms Enskilda banks grundare André Oscar Wallenberg.
Det var väntat att de åtalade skulle förlora målet i konsistoriet, trots att de
på punkt efter punkt kunde peka på felaktigheter som domstolen gjort sig
skyldig till. Silverstolpe lät trycka rättegångsprotokollen, något som trots den
begränsade tryckfriheten inte var olagligt. Därmed kom rättsprocessen under
allmänhetens prövning, varvid universitetet ställdes i en ganska komisk dager.
Fersen slet länge med att formulera bekräftelsen på konsistoriets beslut utan
att framstå som ”småaktig och löjlig”, och när han var klar var han ganska säker
på att ha misslyckats. Efter processen krävde Fersen att konsistoriet omedelbart skulle inrapportera till honom alla tecken på studentoro.
Fersen som kansler
Axel von Fersen betraktade liksom Gustav IV Adolf universitetet som ett instrument för produktion av användbara och fogliga kungliga undersåtar. Professorerna skulle lyda – de kunde annars inte räkna med befordran eller ens
med att få behålla sina tjänster. När han tillträtt som kansler var man vid universitetet rädd att han skulle avskeda misshagliga lärare och förbjuda de kvarvarande att föreläsa över vissa ämnen. Farhågorna visade sig till stor del vara
överdrivna, men han underkuvade med utnyttjande av all sin auktoritet vad
han uppfattade som opposition vid lärosätet. Fersen såg som sitt uppdrag att,
för att åter citera Bernhard von Beskow, ”från lärdomssätet utestänga hela den
jakobinska smittan, som i den silverstolpeska juntans uppenbarelser lämnat så
många spår”. Han ingrep då lärare som betraktades som oppositionsmän sökte
och förordades för professurer. Detta drabbade till exempel Benjamin Höijer,
16
som såg sig tvungen att lämna Uppsala. Fersen tillhöll också medicinaren Pehr
Afzelius att vara försiktig med att torgföra sina åsikter efter musikprocessen,
och han läxade upp studenterna efter ett bullrigt uppträde i staden i samband
med Benjamin Höijers avresa.
I universitetets arkiv förvaras Fersens skrivelser till konsistoriet. I dem kan
man se att han efter musikprocessen och dess efterdyningar ägnar sig mer åt
rutinärenden och den akademiska vardagen. Han bifaller ledigheter och val
av vikarier, diskuterar studenters examina samt en inventering av universitetsarkivet. Han tar ställning till ekonomiska frågor såsom de anställdas löner,
kostnader för byggnationer, byten av akademihemman och professorsänkors
nådårsansökningar. Gustav Adolf förklarade i samband med en tjänstetillsättning att han litade på kanslerns omdöme och att denne kunde göra som han
ville med sådana saker. I september 1803 beklagade sig Fersen över allt detta.
Alla vid universitetet vände sig till honom och begärde förbättringar, och ”efter vanligheten betraktade var och en sitt område som det viktigaste och ville
ha förmåner på sin nästas bekostnad. Det svåra med denna verksamhet är att
kunna vara rättvis vid utdelandet av medel”. Av dagboken att döma var Fersen
intresserad av byggnadsfrågorna, särskilt uppförandet av Linneanum. Till sist
blev han ändå litet missnöjd med byggnaden (frontespisen för tung, pelarna
för låga m.m.). Den invigdes i samband med 100-årsfirandet av Linnés födelse
1807. Med detta jubileum tycks kanslern ha haft händerna fulla under en tid.
Han intresserade sig också för universitetets samlingar och gav dess myntkabinett en mängd ryska kopparmedaljer som han ärvt efter sin far samt skaffade
naturalier och mineralier till de naturvetenskapliga samlingarna.
Som kansler strävade Fersen efter att noggrannare reglera universitetsstudierna. Han ville omorganisera utbildningarna och införa fler kontrollinstanser. Tillsammans med sina kolleger vid universiteten i Lund och Åbo satt han
i det så kallade kanslersgillet, där han försökte skapa så stor likformighet som
möjligt mellan lärosätena. Det var kanslersgillet som reformerade den vid sekelskiftet 1800 kraftigt kritiserade prästutbildningen och genomdrev inrättandet av ett särskilt seminarium, obligatoriskt för de blivande prästerna, där
den praktiska teologins grunder lärdes ut. Inte bara den prästerliga utbildningen var i blickfånget. Med kanslerskollegan Wachtmeister delade Fersen åsikten
Linneanum i Botaniska trädgården,
invigt 1807. Foto: Martin Cejie.
17
att man borde hindra att alltför många sökte sig till studier och civila ämbeten,
detta genom att ”göra denna väg lång och svår, och därigenom avskräcka dem,
så att de förblir jordbrukare eller hantverkare”. Bakom denna åsikt fanns troligen inte bara omsorg om näringarna och adligt revirtänkande – ämbetsverken
befolkades till stor del av adelsmän – utan även ett politiskt ställningstagande.
I dagboken karaktäriserar han nämligen ”hela denna mängd av små skrivare,
advokater och notarier” som ”en landsplåga och en pesthärd”, och man kan notera att just dessa grupper i franska revolutionens tidsålder inte sällan hade
utpekats som särskilt revolutionsbenägna.
I Fersens kanslersgärning (liksom i hans företrädares) ser man tydligt hur
föga intresserade de gustavianska kungarna var av universitetets självständighet och den akademiska friheten. Universitetens relativa frihet kolliderade
under 1700-talets sista decennier med kungamaktens ovilja att acceptera särskilda rättskretsar, inom vilka centralmakten inte hade inflytande. Kungamakten lade sig också gärna i ekonomiska spörsmål och tjänstetillsättningar.
Samtidigt angreps universitetens korporativa karaktär – i den mån tryckfriheten tillät – från en helt annan utgångspunkt av skribenter i till exempel Stockholms Posten, vilka på basis av framför allt Adam Smiths idéer ogillade privilegierade rättskretsar överhuvudtaget. Uppsala universitets mångårige rektor
Torgny T. Segerstedt menade i Den akademiska friheten under gustaviansk tid
att det är mot bakgrund av detta tryck från två olika håll som universitetens
benägenhet att skilja på vad han kallar inre och yttre frihet bör ses. Samtidigt
som universiteten accepterade statligt inflytande vad beträffar den organisatoriska och ekonomiska sidan, försökte de hävda en innehållslig frihet grundad
på bilden av de sanningssökande vetenskapsmännens kollektiv snarare än på
gamla korporativa privilegier.
”Fersen är ej mer”
Åren 1809 och 1810 blev dramatiska i Sverige. Finland förlorades i krig till
Ryssland, Gustav IV Adolf avsattes i en statskupp och en ny regeringsform
med försvagad kungamakt antogs. Fersen hade visserligen sedan en tid tillbaka minskat inflytande över kungen, som han ansåg betedde sig allt märkligare,
18
Axel von Fersen meddelar det
akademiska konsistoriet i maj
1810 att domen i musikprocessen
mot hans antagonist Silverstolpe
upphävts enligt kungligt beslut.
Uppsala universitets arkiv, Kansli­
arkivet, E Ic:15 Konunga- och
kanslersberv 1806–1810.
Foto: Johan Sjöberg.
men han var trots allt gustavian och betraktades som en representant för det
gamla samhälle som många ville förändra i grunden. Flera av dem som nu fick
makten hade räknats till Juntan i Uppsala, och nu började det gå verkligt illa
för Fersen. Något av det sista han fick göra som universitetskansler var att den
31 maj 1810 meddela lärosätet att domen i musikprocessen mot hans gamle
fiende Silverstolpe upphävts enligt kungligt beslut. Tre veckor senare skulle
Fersen ligga mördad framför rådhuset i Stockholm.
Efter Gustav Adolfs fall blev hertig Karl, den avsattes farbror, kung Karl
XIII. Han var gammal och barnlös och den nya regeringen valde en dansk prins
19
att efterträda honom. Karl XIII adopterade kronprinsen, som tog det svenskklingande namnet Karl August. Han blev snabbt populär. Under en truppinspektion i Skåne fick han dock ett slaganfall och föll av sin häst och dog. Snart
utpekade ryktesspridare Axel von Fersen och hans syster som kronprinsens
giftmördare i smädeskrifter och i fabeln Räfvarne, som ­publicerades i tidningen Nya Posten. Karl August var vid sin död sedan några dagar kansler för Lunds
universitet. Nu inträffade alltså det märkvärdiga att en universitetskansler anklagades för ha mördat en annan.
I egenskap av riksmarskalk deltog den alltid ytterst plikttrogne Fersen, trots
dödshot och varningar, i den avlidne kronprinsens likprocession genom Stockholm den 20 juni 1810. Han angreps då av en ursinnig folkmassa och drogs ur
sin vagn. Den olycklige greven blev jagad, slagen, avklädd, stucken med paraplyer och till sist dödad utanför rådhuset vid Riddarhustorget (nuvarande
Högsta domstolen). Lynchningen skedde framför ögonen på beväpnade trupper som inte gjorde något för att hjälpa honom. Det kan förresten nämnas att
flera uppsalastudenter figurerar i protokollen från vittnesförhören, och att det
bland de många rykten som spreds efter mordet fanns ett som sade att delar
av Fersens kläder och hår kunde köpas i just Uppsala.
Fersen ansågs tillhöra den politiska falang som förlorat makten till följd av
1809 års händelser, och när kronprinsen avlidit fruktade de nya makthavarna en gustaviansk restauration. Alla – till och med Fersens personlige ovän
Napoleon – funderade nu över i vilken utsträckning det så kallade fersenska
mordet var sanktionerat från högsta ort. Hade den nya regeringen använt sig
av de starka anti-aristokratiska stämningarna i Stockholm för att oskadliggöra
en politisk fiende? Den efterföljande rättegången gav inga svar på den frågan.
Däremot fastställde Svea hovrätt, efter en undersökning av Fersens kvarlåtenskap, att såväl han själv som systern varit helt oskyldiga till kronprinsens död.
I december begravdes äntligen Fersen. Denna gång hade nödvändiga åtgärder vidtagits för att säkra lugnet i Stockholm. Ansvarig för ordningen var
ingen mindre än den nye kronprinsen Karl Johan, sedermera kung Karl XIV
­Johan. Så kunde konsistoriet i Uppsala till slut hedra sin mördade kansler med
en minneshögtid, vilken ägde rum den 21 mars 1811. Under högtiden höll
professor Lars Rabenius ett långt tal på latin i vilket Fersen bland annat hyl-
20
Fersenska mordet. Litografi från mitten av 1800-talet. Kart- och bildenheten, UUB. Ett utsnitt av
samma bild var vinjettbild till Folkskrifter, Swenska historier, nr. 52 (Grefwe Fersens mord, s. 1–16),
Stockholm 1857.
lades för sitt arbete med en ny lönestat för universitetet, sitt införskaffande av
dyrbarheter till universitetets naturalhistoriska och numismatiska samlingar
samt sitt arbete med Linneanum och ett nytt kemiskt laboratorium. Parentationsmusiken vid högtiden hade komponerats av Akademiska kapellets nye
­director musices  J. C. F. Hæffner. Den hypokondriske teologen och Linnélärjungen Samuel Ödmann hade försett stycket med en sentimental text som
skildrar hur en stolt ek (Fersen) knäcks under trycket från en storm (pöbelns
raseri). Allt avslutades med att kören upprepade: ”Se, Fersen är ej mer.” Med
Axel von Fersen begravdes den gustavianska epoken även i Uppsala, där nu
1800-talet på allvar bröt in med sina litterära strider och sin studentromantik.
21
Uppsala universitets minnesmedalj över dess kansler greve Axel von Fersen d.y. (1755–1810) formgiven
av Lars Grandel (1750–1836) efter beslut 1806 men först senare fullbordad av L. P. Lundgren och slagen
1835. Brons. Uppsala universitets myntkabinett, ID-nr 201556. Foto: Hendrik Mäkeler. (Litt: B. E. Hildebrand, Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor, Stockholm 1860, s. 269f.)
Åtsida: Porträtt i högerprofil. Legend: AXELIUS. a. FERSEN. COMES. REGNI. SVEC.
MARESCHALLVS. R. ORDD. EQV. (Axel von Fersen, greve, Svea rikes marskalk, riddare av
Kungl. Maj:ts Orden).
Frånsida: En sittande kvinnogestalt uttolkad som Uppsala universitet omgiven av symboler för vetenskaperna: en glob, en kemisk ugn, växter m.m. Gestalten håller i högra handen Fersens vapensköld stödd
mot knät. I bakgrunden ses Linneanum vars fullbordan till Linnéjubileet 1807 engagerade kanslern.
Legend: TALI. LAETA. PRAESIDIO. (Glad åt ett sådant beskydd). I nedre avskärningen: AC. VPS.
­C ANCELLARIVS. VI. DEC. MDCCXCCIX. (Uppsala universitets kansler 6 december 1799).
22
Alma Söderhjelm (1870–1949), från 1927 professor i allmän historia vid Åbo Akademi och
därmed Finlands första kvinnliga professor. Hon var känd för sin forskning om franska revolutionen och dess tid. Hennes utgåva i fyra band av Axel von Fersens dagböcker har använts
i hundratals studier av den gustavianska tidens politiska historia. Söderhjelm översatte dagböckerna från franskan, redigerade dem och försåg dem med fylliga kommentarer.
Fotograf: Petrus Molander. Kungliga biblioteket (KoB Fc1).
Litteratur i urval
Skildringen av Fersens verksamhet som universitetskansler har här baserats på kanslersbreven i Uppsala universitets arkiv samt på Henrik Schück (utg.), Geijers ungdomsbrev. Familjebrev av Erik Gustav Geijer (Stockholm 1920), Bernhard von Beskow, Levnadsminnen (Stockholm 1928), Alma Söderhjelm (utg.) Axel von Fersens
dagbok IV (Stockholm 1936), Torgny T. Segerstedt, Den akademiska friheten under
gustaviansk tid (Uppsala 1974) och dens., Den akademiska friheten 1809–1832 (Uppsala 1976). Beskrivningen av universitetets minneshögtid bygger på Hanna Östholms
ännu otryckta Uppsala universitets historia 1793–1852. Citerade är även konsistoriets
protokoll vid Fersens tillträde, tryckta i inbjudningsskriften till A. K. Phaléns instal-
23
lation som professor i teoretisk filosofi (Uppsala 1916), Sten Lindroth, Kungl. Svenska
Vetenskapsakademiens Historia 1739–1818 II. Tiden 1783–1818 (Stockholm 1967)
och dens., Uppsala universitet 1477–1977 (Uppsala 1976).
Naturvetenskapernas tillbakagång i 1700-talets slutskede har analyserats i Karin
Johannisson, ”Naturvetenskapen på reträtt. En diskussion om naturvetenskapens
status under svenskt 1700-tal.” i Lychnos 1979–1980. Universitetskanslersämbetets
historia behandlas i Torgny Nevéus, Vägen till UHÄ. Ett nytt ämbetsverks föregångare
(Uppsala 1976). Staden Uppsala under Fersens tid beskrivs i bl.a. K. W. Herdin, Bygge och bo i äldre tider. Bidrag till Uppsala stads byggnadshistoria I (Uppsala 1932) och
Herbert Lundh, Uppsala under de dominerande landshövdingarnas tid. Bilder från
åren 1786–1862. Uppsala stads historia IV (Uppsala 1977). Musikprocessen och den
politiska miljön i Uppsala kring sekelskiftet 1800 behandlas i bl.a. Göran B. Nilsson,
Musikprocessen och andra historiska processer (Stockholm 1984), Olof Hägerstrand,
”Juntan” som realitet och hörsägen. Makt och opinioner kring Uppsala universitet under
1790-talet (Stockholm 1995) och Hanna Östholm, Litteraturens uppodling. Läsesällskap och litteraturkritik som politisk strategi vid sekelskiftet 1800 (Hedemora 2000).
Se även Tore Frängsmyr, Svensk idéhistoria. Bildning och vetenskap under tusen år. Del
I. 1000–1809 (Stockholm 2000). Revolutionsskräck och repression i det gustavianska enväldet behandlas i exempelvis Mikael Alm, Kungsord i elfte timmen. Språk och
självbild i det gustavianska enväldets legitimitetskamp 1772–1809 (Stockholm 2002).
Fersenska mordet har varit föremål för en mängd skildringar, exempelvis Ture Nerman, Fersenska mordet. Ett historiskt reportage (Stockholm 1933), Gardar Sahlberg,
Fersenska mordet. Hur kunde det hända? (Stockholm 1974) och Herman Lindqvist,
Mordet på Axel von Fersen (Lund 2006). Det har också belysts ur särskilda perspektiv
i Rune Hedman, ”Massan vid det s.k. fersenska upploppet” i Historisk tidskrift 1969,
Lars Hultman, ”’En besynnerlig jäsning fortfor bland folket…’ En diskussion av förhållandet mellan socialt och politiskt våld utifrån händelserna i samband med det
fersenska upploppet i Stockholm 1810” i Eva Österberg, Socialt och politiskt våld. Perspektiv på svensk historia (Lund 2002) samt senast i Mats Berglunds avhandling Massans röst. Upplopp och gatubråk i Stockholm 1719–1848 (Stockholm 2009). Rykten om
försäljning av Fersens hår och kläder i Uppsala återges i Cecilia af Klercker (utg.), Hedvig Elisabet Charlottas dagbok VIII (Stockholm 1939).
24
Rektors inbjudan
Höstterminen 2010 installeras 34 nya professorer vid Uppsala universitet. Enligt beslut 2002 installeras alla professorer vid ett tillfälle under året.
Flertalet installandi håller sina föreläsningar under den föregående veckan enligt särskilt program. Vid installationen fredagen den 19 november hålls, sedan
de nya professorerna presenterats fakultetsvis, föreläsningar i följande ordning:
Professorn i gastroenterologi, Per Hellström
Föreläsning: Giftödlans saliv i människans mage.
Professorn i teoretisk kemi, Roland Lindh
Föreläsning: Kvantkemin avslöjar molekylens innersta väsen.
Professorn i grekiska, särskilt bysantinsk grekiska, Ingela Nilsson
Föreläsning: Grekiska, Uppsala och Bysans – kort om en lång tradition.
I anslutning till installationsakten utdelas Pedagogiska priset för år 2010.
Universitetet hälsar de nya professorerna varmt välkomna och önskar dem
tillfredsställelse och framgång i deras kommande verksamhet som forskare
och lärare.
25
Alla vetenskapens idkare, vårdare, gynnare och vänner inbjuds till installationsakten. Den äger rum i universitetets aula och börjar kl 15.15. OBS tiden.
Platserna intas senast kl 15.00. (Klädseln är valfri.) För dem som önskar delta
i processionen sker samling i trapphallens övre galleri t.h. kl 14.50. (Klädseln
är därvid för herrar frack med svart väst och vit rosett, ev. dekorationer, för
damer lång klänning.) Obs att deltagande i processionen begränsas till universitetets inbjudna gäster, emeriti, fakulteternas lärare och tjänstemän samt de
i aktens genomförande engagerade. Installationsakten beräknas ta drygt två
timmar i anspråk.
Till installationsakten får jag härmed på universitetets vägnar särskilt inbjuda:
statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet Jan Björklund, ärkebiskopen Anders Wejryd, landshövdingen i Uppsala län, Peter Egardt, universitetskanslern, professor Lars Haikola, tillika generaldirektör för högskoleverket,
konsistoriets ordförande, direktör Hans Dalborg, rektorn för Sveriges lantbruksuniversitet, professor Lisa Sennerby Forsse, förutvarande innehavare av
ämbetena som utbildningsminister, ärkebiskop, landshövding i Uppsala län
samt universitetskansler, universitetets förutvarande rektorer, professorerna
Martin H:son Holmdahl, Stig Strömholm och Bo Sundqvist samt cheferna och
företrädarna för de myndigheter, förband, styrelser och organ med vilka universitetet samarbetar och upprätthåller kontakter.
Vidare inbjuds till akten forna och nuvarande lärare och tjänstemän vid berörda fakulteter/sektioner. Personliga inbjudningskort kommer inte att utsändas.
Uppsala i oktober 2010
Anders Hallberg
26
Program
Tid:
Fredagen den 19 november kl. 15.15.
Platserna i aulan skall ha intagits senast en kvart tidigare.
Lokal:
Aulan, Universitetshuset.
Installator:
Rector magnificus, professor Anders Hallberg.
Musik:
Vid installationen spelar Kungliga Akademiska kapellet under
ledning av director musices, professor Stefan Karpe.
Processionsordning
Avd. 3–6 tar vid uppställningen plats i och ovanför vänster trappa.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Studenternas övermarskalk
Studenternas fanborg
Ordförandena vid studentkårerna och Curator curatorum m. fl.
Installationens övermarskalk och två bitr. övermarskalkar
Dekanerna för berörda fakulteter
Installandi och pristagare
Avd. 7–21 tar vid uppställningen plats i galleriet ovanför höger trappa.
7. Pedellen
8. De två cursorerna
27
9. Rektor, prorektor och honoratiores
10.Två bitr. övermarskalkar
11.Övriga inbjudna gäster
12.Professores emeriti
13.Teologiska fakultetens lärare
14.Juridiska fakultetens lärare
15.Medicinska fakultetens lärare
16.Farmaceutiska fakultetens lärare
17.Historisk-filosofiska fakultetens lärare
18.Språkvetenskapliga fakultetens lärare
19.Samhällsvetenskapliga fakultetens lärare
20.Utbildningsvetenskapliga fakultetens lärare
21.Teknisk-naturvetenskapliga fakultetens lärare
22.Ceremonimästaren
Vidare deltar funktionärer och ett antal studentmarskalkar.
Uttåget ur aulan äger rum på sätt som anges i särskild agenda till medverkande.
Installationsarrangemang
Ceremonimästare Per Ström, installationsövermarskalk Kay Svensson, bitr.
övermarskalkar Niklas Elofsson, Gabriella Jönsson, Johan Sjöberg och Anna
Sjögren, Studenternas övermarskalk Glenn Sandin, pedell Sten Andersson,
­cursorer Tommy Agerson och Martin Andersson, pressansvarig Anneli Waara,
ansvarig för universitetshuset Manuel Alfaro, administration Inger Sandberg
och Eva Holmgren samt Maria Berglöf.
Stora domkyrkoklockan ringer kl. 8.00 installationsdagen.
28
CARL FREDRIK BERGSTRÖM
Europarätt
Anställdes den 10 november 2009 att från och med den 1 januari 2010 vara
professor i Europarätt vid Uppsala universitet.
Carl Fredrik Bergström är född den 25 januari 1965 i Norrtälje. Föräldrar:
Leif Bergström och Eleanore Svanerud.
Gymnasieexamen vid Karolinska gymnasiet i Örebro 1984. Jur. dr 2003
och docent i europarätt 2005, båda vid Stockholms universitet. Forskare vid
Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) 2002–2009 och ställföreträdande direktör där 2009.
Gift med jur. dr Maria Bergström. Barn: Gilbert (f. 2002), Anna (f. 2004)
och Viktor (f. 2006).
Mitt intresse för forskning inom området Europarätt föddes ur det svenska
medlemskapet i EU, vilket inleddes samtidigt som jag själv tog min juristexamen. Från att först ha intresserat mig för den med svenska mått starka roll som
EU-domstolen fått har jag med tiden fäst mig alltmer vid de konstitutionella
eller grundlagsliknande regler som styr förutsättningarna för EU-domstolen
och utgör den rättsliga grunden för EU:s beslutsprocesser och lagstiftning.
Ungefär samtidigt som min avhandling var klar befann sig EU:s arbete med
vad som senare kom att kallas Lissabonfördraget i inledningsskedet. Detta har
jag som forskare under de år som gått försökt följa och förstå. Jag har skrivit ett
antal vetenskapliga texter om de förändringar som Lissabonfördraget innebär
och i flera frågor fungerat som rådgivare åt riksdag och regering. Därför har
jag också ägnat mig en hel del åt att försöka skapa mig en uppfattning om det
svenska statsskickets förhållande till EU och bedöma vilka utmaningar detta
innebär för vår rättsordning och det sätt vår demokrati utformats i grundlagen. Under de närmaste åren kommer mitt forskningsintresse i första hand att
handla om effekterna av Lissabonfördraget och dess betydelse för de konstitutionella principer eller spelregler som styr EU-samarbetet och Europarätten.
29
Bengt Domeij
Civilrätt, särskilt förmögenhetsrätt
Anställdes den 22 december 2009 att från och med den 1 april 2010 vara professor i civilrätt, särskilt förmögenhetsrätt, vid Uppsala universitet.
Bengt Domeij är född den 30 september 1967 i Stockholm. Föräldrar:
­Rickard Domeij och Lina Ribbing-Domeij.
Jur. dr 1998 och docent i civilrätt 1999, båda vid Stockholms universitet.
Lektor vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1999–2010.
Sambo med jur. kand. Marie Andersson. Barn: Philip (f. 2008).
Min forskning har främst handlat om europeisk immaterialrätt och särskilt patenträtt. Den delen av juridiken möjliggör ensamrättigheter till icke-materiella
ting under vissa betingelser. Ägandet avser t.ex. tekniska egenskaper, särskilda
kännetecken på produkter, former eller personliga konstnärliga uttryck. Upphovsrätt, varumärken, mönster och patent är de viktigaste immaterialrättigheterna, men inom specialområden finns andra rättigheter, t.ex. växtsortsskydd.
I nästan alla världens länder har man valt att erbjuda ensamrätter till den som
skapat något intellektuellt.
Mitt första större verk var en bok om patent på läkemedel, i vilken jag studerade vilka medicinska forskningsresultat som i Europa ges en ensamrätt
(Pharmaceutical Patents in Europe, 2000). I en senare bok analyserar jag de frågor som parter står inför vid tekniköverföring genom en patentlicens (Patentavtalsrätt, 2003). Min forskning utgår ifrån lagstiftning, rättspraxis och andra
s.k. rättskällor. Den bedrivs i syfte att beskriva hur domstolar eller andra rättstillämpare sannolikt skulle bedöma vissa frågor, men också med en strävan att
utifrån olika perspektiv ge synpunkter på det lämpliga i rådande regler. Som
forskare upplever jag det stimulerande att arbeta med samhällsfrågor som får
allt större uppmärksamhet.
30
Bo Wennström
Rättsvetenskap
Anställdes den 10 november 2009 att från och med den 1 december samma
år vara professor i rättsvetenskap vid Uppsala universitet.
Bo Wennström är född den 27 december 1954 i Nordingrå. Föräldrar: Arne
Wennström och Gunhild Wennström, född Stenberg.
Jur. kand. 1980, jur. dr 1994, docent i allmän rättslära, allt vid Uppsala universitet.
Barn: Victoria (f. 1992) och Adrian (f. 1992).
Vem är det som bestämmer idag? Så enkelt skulle man kunna formulera ett
bärande tema i min senare forskning. Bakgrunden är den att exempelvis stater
inte idag har, om de någonsin haft, monopol på regelbildning, och nationsgränserna är inte längre naturliga gränser för deras verksamheter. De är inbäddade
i, begränsas av och deltar i en mängd andra aktiviteter än de enbart nationella tillsammans med andra aktörer på allt från regional till internationell nivå.
De är också medlemmar av internationella organisationer och genom fördrag
bundna av dessa organisationers regelbildning. Nationella myndigheter är vidare idag involverade i ständiga förhandlingar med ideella organisationer, andra staters myndigheter, internationella organisationer, standardiseringsorgan,
privata företag etc. Litet tillspetsat skulle man kunna tala om dagens situation
som ett ”ingens herravälde”, där alla är beroende av varandra. Området där
jag bedrivit dessa studier brukar kallas för transnationell rätt. Tidigare har jag
inom ämnet allmän rättslära ägnat mig främst åt språkfilosofiska studier samt
idéhistorisk fördjupning.
31
Frank Arnold Flachskampf
Kardiologi, särskilt funktionell avbildning
Anställdes den 20 april 2010 att från och med den 1 juni vara professor i
­kardiologi, särskilt funktionell avbildning, vid Uppsala universitet.
Frank Arnold Flachskampf är född den 6 April 1957 i Lissabon, Portugal.
Nationalitet: tysk. Gift med Regula Anna Flachskampf. Barn: Laura, Bettina
och Roman.
Medicinstudier vid Bonns universitet, Tyskland, 1974–1980 och med. dr
där 1981. Överläkare i kardiologi, universitetet i Aachen, Tyskland, 1993 och
i kardiologi och angiologi vid universitetet i Erlangen, Tyskland, 1999–2005.
Professor i internmedicin vid universitetet i Erlangen 2003.
Mitt huvudsakliga forskningsområde är ekokardiografi eller hjärt-ultraljud
som tillhör fältet kardiologisk funktionell avbildning. Min forskningaktivitet
började inom Doppler-ekokardiografi, där jag undersökte karakteristika hos
flöden genom trånga hjärtklaffar och möjligheten att kvantifiera klaffsjukdomar. Senare, efter att ultrajudsundersökning genom matstrupen blivit möjlig,
förbättrades bildkvaliteten betydligt. Jag utvecklade kliniska tillämpningsområden med denna teknik.
De senaste tio åren har hjärtultraljudsundersökningar förbättrats med avseende på kvantitativa mätningar av deformering av hjärtmuskeln under ett hjärt­slag.
Detta område utvecklas snabbt och har bidragit till en bättre förståelse av hjärtats funktion, speciellt vid hjärtsvikt. Tillsammans med mina kollegor bedömer
jag förmågan hos dessa tekniker att förbättra diagnostiken av hjärtsjukdomar genom att kombinera dem med arbetsprov.
Ett annat experimentellt område av intresse är möjligheten att med ultraljud
förstöra en blodpropp utan att vara i direkt kontakt med den. Detta kan ha betydelse för behandling av hjärtinfarkt och stroke, även om tekniken ännu är i ett
tidigt experimentellt skede.
Dessutom har jag utfört forskning inom andra kardiovaskulära sjukdomsområden, från akupunktur vid hypertension till intensivvård vid akut hjärtinfarkt.
32
Lärostolen är nyinrättad.
Per M. Hellström
Gastroenterologi
Anställdes den 15 september 2009 att från och med den 1 oktober samma år
vara professor i gastroenterologi vid Uppsala universitet.
Per M. Hellström är född den 13 januari 1954 i Stockholm. Föräldrar: ­Martin
F. Hellström och Marcy Hellström, född Johnson.
Läkarexamen 1978, läkarlegitimation 1983 och medicine doktor i farmakologi, Karolinska Institutet (KI), 1985. Docent i farmakologi vid KI 1990,
­docenturen senare överflyttad till gastroenterologi, hepatologi och internmedicin 1994. Därefter forskare vid Vetenskapsrådet, lektor och sedermera
(2001) professor i medicin, särskilt gastroenterologi och hepatologi, KI.
Gift med med. dr Marie Degerblad. Barn: Anna (f. 1989) och Martin
(f. 1992).
Fokus i min forskning är de mekanismer som ligger till grund för fysiologisk
reglering och farmakologisk kontroll av de funktioner i mag-tarmkanalen som
styr motorik, sekretion och blodflöde. I tarmens nervsystem finns en mängd
s.k. neuropeptider som kan frisättas och styra dessa funktioner lokalt i magtarmkanalen. Dessutom finns en mängd peptidhormoner som kan frisättas
från mag-tarmkanalen och styra funktionen i andra organ såsom lever, bukspottkörtel och andra delar av mag-tarmkanalen. Dessa neuropeptider och
peptidhormoner frisätts efter olika mönster i fasta eller efter måltid och styr
vanliga signaler från mag-tarmkanalen såsom hunger och mättnad samt bearbetningen av näring till metaboliska processer i kroppen.
Vid många sjukdomstillstånd i mag-tarmkanalen finns det ett betydande inflammatoriskt inslag som påverkar de normala funktionerna och gör systemen
i mag-tarmkanalen mer känsliga för olika former av nervsignaler eller hormoner. Den inflammatoriska reaktionen försätter mag-tarmkanalen i en alarmsituation, där funktioner som normalt äger rum utan några som helst åtföljande
symtom kan innebära svår sjukdom med handikappande symtombild vid en
inflammatorisk reaktion. Den inflammatoriska reaktionen i mag-tarmkanalen
33
kännetecknas som regel av en massiv frisättning av inflammatoriska mediatorer i form av cytokiner (signalmolekyler i immunförsvaret) såsom tumör-nekrosfaktor (TNF), interleukin-1b, metalloproteinaser och kväveoxid som kan
påverka mag-tarmkanalens funktioner och öka känsligheten i signaleringen.
Vi fokuserar nu på neuropeptid S, som nyligen påvisats i tarmen och som tycks
ha ett samband med inflammatorisk tarmsjukdom (ulcerös colit, Crohns sjukdom). Det finns här ett generellt intresse av att utreda om mag-tarmkanalen
innehåller egna inflammationsdrivande substanser som kan frisättas under
vissa förhållanden. Kroppens balans mot den bakteriella tarmfloran är här av
största intresse som en möjlig trigger-mekanism för uppkomsten av inflammatoriska sjukdomar i mag-tarmkanalen.
Forskning och undervisning hör ihop. Som akademisk lärare vill jag verka
för att stimulera våra studenter och unga kollegor till ett aktivt, kreativt och
initiativrikt tänkande som kan föra framåt mot ny kunskap. Den akademiska
miljön ger fantastiska möjligheter till fritt tänkande och diskussioner.
Lärostolen är nyinrättad.
34
GERD HOLMSTRÖM
Oftalmiatrik
Anställdes den 20 april 2010 att från och med den 12 mars vara professor i
­oftalmiatrik vid Uppsala universitet.
Gerd Elisabeth Holmström är född den 26 juni 1951 i Lund. Föräldrar:
Bengt Lindegård och Lillemor Lindegård, född Balcke.
Läkarexamen, Göteborgs universitet 1976, leg. läkare 1978, specialistkompetens i ögonsjukdomar 1983, clinical research fellow vid Institute of Child
Health, London 1989–1990, med. dr i oftalmiatrik vid Karolinska ­Institutet
1996, docent i oftalmiatrik vid Uppsala universitet 2003.
Gift med docent Mats Holmström. Barn: Anna (f. 1978), Åsa (f. 1980) och
Karl (f. 1987).
Min forskning är patientnära och klinisk och har fokuserat på syn- och ögonproblem hos barn, i synnerhet barn födda för tidigt. I nyföddhetsperioden kan
dessa drabbas av näthinnesjukdom som i värsta fall leder till blindhet, om inte
behandling ges i rätt tid. Under uppväxten har de en ökad risk för skelning,
brytningsfel och andra synfunktionsproblem.
Under de senaste två decennierna har jag studerat förekomst och förlopp av
näthinnesjukdom hos för tidigt födda barn i vårt land, men jag har också gjort
långtidsuppföljningar av barnens syn- och ögonfunktion. De senaste åren har
min forskning kretsat kring ett nationellt samarbetsprojekt tillsammans med
nyföddhets- och förlossningsläkare, där vi studerar överlevnad och sjuklighet
hos extremt tidigt födda barn i Sverige under åren 2004–2007.
Det känns oerhört stimulerande och meningsfullt att ägna sig åt klinisk
forskning, där patientarbete och forskning går hand i hand. Min forskning
har bidragit till ökad kunskap om syn- och ögonutveckling hos barn med olika sjukdomar. Den har också resulterat i ett nationellt kvalitetsregister och i
nya nationella vårdprogram för syn- och ögonundersökningar, vilket förhoppningsvis kommer att leda till minskad risk för framtida och livslångt synhandikapp hos dessa barn.
35
Klas Kullander
Molekylärgenetisk utvecklingsbiologi
Anställdes den 6 juli 2010 att från och med den 1 augusti vara professor i
­molekylärgenetisk utvecklingsbiologi vid Uppsala universitet.
Klas Kullander är född den 5 oktober 1966 i Genève, Schweiz. Föräldrar:
Sven Kullander och Eva Kullander, född Weström.
Gymnasieexamen från Lundellska skolan i Uppsala 1985. Fil. kand. 1991,
med. dr 1997, docent 2005, lektor 2008, allt vid Uppsala universitet.
Sambo med Hanna-Linn Wargelius. Barn: Arvid (f. 2008).
Hur hjärnan fungerar har länge varit ett stort bryderi och intresse för mig.
Forskningen som jag bedriver genomsyras av min önskan att ta reda på mer
om detta komplexa organ. Att försöka förstå hur det svindlande antalet nervceller (100 miljarder) och det genomsnittliga antalet möjliga kopplingar mellan dessa (10 000) byggs ihop och fungerar är en formidabel uppgift för mig
och många forskarkollegor.
Under mina doktorandstudier fokuserade jag på de proteiner som reglerar
nervcellernas överlevnad (nervtillväxtfaktorer) för att sedan under postdoktorstiden på EMBL i Heidelberg undersöka hur nervcellernas utskott, axonerna, hittar och kan koppla upp sig till nästa nervcell på rätt sätt när nervsystemet bildas. Numera centrerar jag min forskning om hjärnan och nervsystemet till hur väldefinierade delar av nervsystemets nätverk fungerar. Det är
mer lättåtkomligt att studera nervkretsar för en viss funktion för att ta reda
på den bakomliggande mekanismen. Till exempel studerar jag och min forskargrupp nu ryggmärgskretsar som styr hur vårt gångmönster koordineras,
hur smärta och klåda förmedlas och hur de nervbanor som balanserar vårt beteende fungerar. Jag är också mycket mån om att överföra det vi lär oss i vår
forskning till en fördjupad kunskap om nervsystemets sjukdomar och hur de
bättre kan behandlas.
36
Karl Michaëlsson
Medicinsk epidemiologi
Anställdes den 18 maj 2010 att från och med den 1 juni vara professor i medicinsk epidemiologi vid Uppsala universitet.
Karl Michaëlsson är född den 15 april 1959 i Uppsala. Föräldrar: Magnus
Michaëlsson och Gerd Michaëlsson, född Danielson.
Läkarexamen 1987, med. dr i ortopedisk kirurgi 1996, docent i ortopedisk
kirurgi 1999, klinisk universitetslektor i medicinsk epidemiologi 2005, allt
vid Uppsala universitet. Innehavare av forskartjänst vid Vetenskapsrådet sedan 2006.
Gift med Madeleine Michaëlsson. Barn: Hanna (f. 1989), David (f. 1993),
Gabriel (f. 2000) och My (f. 2007).
Huvuddelen av min forskning har jag ägnat åt att förstå hur livsstil och gener
påverkar risken för benskörhet och benbrott. Hälften av alla svenska kvinnor
och en fjärdedel av alla svenska män drabbas av benskörhetsbrott. Ett speciellt intresse har varit studier av hur vårt kostintag påverkar benkvaliteten.
Vitaminer är exempelvis intressanta för benforskningen. Ett aktuellt mål för
min forskning är att komma underfund med vad som bestämmer kroppens
koncentration av vitamin D och vilka medicinska effekter detta vitamin har.
Jag har också analyserat hur medicinering som påverkar bentätheten kan förebygga benbrott hos äldre, men paradoxalt nog också kan öka risken för vissa
benbrott. Benskörhetsbrott är i sig kopplade till en förhöjd dödlighet, och jag
har försökt förstå varför. Under senare år har jag breddat mitt forskningsfält för
att undersöka hur vår livsstil påverkar inte bara benmassan utan också risken
för död. Inom mitt forskningsområde medicinsk epidemiologi, som normalt
enbart innebär observation av samband, har jag också bidragit med metodutveckling och kunskapsspridning. Jag ser framför mig att vi med förädlad metodik på ett bättre sätt kommer att förstå hur våra gener och vår livsstil samverkar i uppkomsten och förebyggandet av sjukdomar.
37
Karin Forsberg Nilsson
Stamcellsforskning
Anställdes den 27 oktober 2009 att från och med den 1 november samma år
vara professor i stamcellsforskning vid Uppsala universitet.
Karin Forsberg Nilsson är född den 13 augusti 1963 i Uppsala. Föräldrar:
Curt och Birgitta Forsberg, född Wallin.
Dr med. vet. 1992 och docent i experimentell patologi 1999, båda vid
­Uppsala universitet.
Gift med professor Gunnar Nilsson, Karolinska Institutet. Barn: Klara
(f. 1993) och Isak (f. 1996).
Stamceller är omogna celler som bygger upp individen under fosterstadiet och
som under hela livet bidrar till normalt underhåll av kroppen. I min forskning
har jag intresserat mig för nervsystemets stamceller, hur de bildas, hur de mognar och hur de fungerar vid hälsa och sjukdom, särskilt cancer. Stamceller som
samlar på sig genetiska fel, dvs. mutationer, kan ge hjärntumörer. Jag har därför
undersökt hur tillväxten av hjärnans stamceller regleras och vilka proteiner
som styr hur de delar sig. Det innefattar både kända och nya proteiner som är
gemensamma för normala stamceller och tumörceller. Sådan kunskap behövs
för att ta fram behandling av hjärnans cancersjukdomar, ett område där effektiva botemedel ofta saknas. Under utvecklingen byggs hjärnan och ryggmärgen
från gemensamma stamceller som gradvis antar olika specialiserade egenskaper. Min forskning har inriktat sig på dessa processer, vilket ger ny information om nervsystemets utveckling och hjälper oss att förstå dess sjukdomar.
Jag bedriver medicinsk grundforskning i samarbete med forskare och läkare
från olika områden. Erfarenhet av mångvetenskapliga forskningsprojekt fick
jag med mig från arbete i läkemedelsindustrin. Som professor i stamcellsforskning vill jag förutom att forska och undervisa även sprida kunskap om forskning och verka för att förbättra forskningens förutsättningar.
38
GUNNAR WESTIN
Molekylär genetik och epigenetik vid endokrina tumörer
Anställdes den 1 september 2009 att från och med samma dag vara professor
i molekylär genetik och epigenetik vid endokrina tumörer vid Uppsala universitet.
Gunnar Westin är född den 20 maj 1953 i Torp, Medelpad och uppvuxen i
Härnösand. Föräldrar: Nils Westin och Inga Westin, född Nordin.
Fil. dr i ­mikrobiologi 1985 vid Uppsala universitet. Docent i medicinsk
genetik vid Uppsala universitet 1991. Post-doc. 1985–1988 vid Institut für
Molekularbiologie II der Universität Zürich. Forskare vid Institutionen för
medicinsk genetik 1988–1995 och Institutionen för kirurgiska vetenskaper
1995–2009 vid Uppsala universitet.
Sambo med Monica Pettersson, M.Sc.
Min forskning handlar om att finna molekylära mekanismer för uppkomsten
av tumörer i kroppens hormonproducerande organ. Dessa endokrina tumörer kan vara av både godartad och elakartad natur. Jag har särskilt intresserat mig för kartläggning av de genetiska och epigenetiska förändringar som
ger upphov till en sjukdomsbild i binjuren, bisköldkörteln och tunntarmens
hormonproducerande celler.
Den onormala celltillväxt som leder till uppkomst och spridning av tumörer
orsakas av en samverkan mellan olika genetiska och epigenetiska rubbningar.
De genetiska förändringarna sker direkt i cellens arvsmassa (DNA) medan de
epigenetiska omfattar andra kromosomförändringar, exempelvis modifieringar av histonproteiner och metylering av DNA. Genetiska och epigenetiska
mekanismer samverkar normalt under fosterutvecklingen och reglerar enskilda vävnaders egenskaper hos den vuxna individen.
Kartläggning av genetiska och epigenetiska rubbningar i endokrina tumörer
förväntas identifiera signalvägar och målmarkörer för terapi, ha betydelse för
förbättrad diagnostik samt ge bättre underlag för prognos och val av lämplig
39
behandling. Min forskning om gener och mekanismer för tumöruppkomst i
hormonproducerande organ förväntas ha betydelse också vid andra tumörformer. Vi har exempelvis upptäckt en förändring av betydelse i bisköldkörteltumörer som även förekommer i bröstcancer.
40
Björn Hellman
Toxikologi
Anställdes den 18 maj 2010 att från och med den 1 juni vara professor i toxikologi vid Uppsala universitet.
Björn Hellman är född den 23 november 1957 i Uppsala. Föräldrar: Bo
­Hellman och Helga Hellman, född Merx.
Gymnasieexamen från Östra gymnasiet i Umeå 1976. Apotekarexamen
1980, farm. dr 1986 och docent i experimentell arbets- och miljömedicin
1997, samtliga vid Uppsala universitet. Universitetslektor i toxikologi, Uppsala universitet 2000. Arbetade 1986–2000 som toxikolog, dels vid Kemi­
kalieinspektionen, dels vid Akademiska sjukhuset, Uppsala.
Gift med fil. mag. Harrieth Hellman.
Huvuddelen av min forskning har ägt rum inom genetisk toxikologi. Jag har
studerat olika ämnens DNA-skadande effekter: industrikemikalier (djurexperimentella studier), cytostatika (blodprover från patienter) och radon (blodprover från exponerade och icke-exponerade grupper). Numera använder jag
mig mest av cellkulturer och har då fokuserat på medicinalväxters effekter.
Intressant nog uppvisar några av dessa ”dubbel effekt”. Vissa ämnen är potent
DNA-skadande, samtidigt som de i låga koncentrationer skyddar mot andra
ämnens genotoxicitet. Jag har inte bara studerat genotoxicitet, utan har även
deltagit i studier av lösningsmedels påverkan på dopaminomsättning i centrala nervsystemet (PET-studier på människa) och i en blyblodundersökning av
barn. Genom åren har jag även med glädje undervisat en hel del, och då även
författat texter i nationella och internationella läroböcker.
En central frågeställning för mig i min forskning har varit om det är rimligt
att utgå från att ett genotoxiskt ämne som interagerar med DNA alltid saknar
tröskeldos. Jag har även funderat kring experimentella betingelsers betydelse
för utfallet i studier av kemikaliers genotoxicitet, en ofta underskattad fråga
i riskbedömningen.
41
JAN-ÅKE ALVARSSON
Kulturantropologi
Anställdes den 27 oktober 2009 att från och med den 1 november samma år
vara professor i kulturantropologi vid Uppsala universitet.
Jan-Åke Alvarsson är född den 21 mars 1952 i Jönköping. Föräldrar: Alvar
Svensson och Anna-Lisa Svensson, född Eriksson.
Studentexamen i Tranås 1970. Mellanstadielärare i Jönköping 1973. Fil.
kand. vid Stockholms universitet 1982. Fil. dr i kulturantropologi vid ­Uppsala
universitet 1987. Docent i kulturantropologi vid Uppsala universitet 1991 och
vid Åbo Akademi 1998.
Gift med Solveig Alvarsson, född Einarsson. Barn: Jonatan (f. 1981) och
Rickard (f. 1982).
Min doktorsavhandling handlade om hur ett indianfolk i Bolivia försökte bevara sin sociala och ekonomiska organisation i mötet med den omgivande nationalstaten. Redan då var jag intresserad av indianernas religiösa föreställningar och hur de förhöll sig till den natur som präglat dem under tusentals år.
Samtidigt kunde jag inte undgå att notera att dessa indianer under 1970-talet
anammat en egen, särpräglad variant av pentekostalism eller pingströrelse.
Detta religionsmöte har därefter präglat min forskning.
Å ena sidan har jag fortsatt att studera samspelet mellan myt, natur och
schamanism i indianreligioner. Å andra sidan har jag följt de pingstmissionärer
som rest från Skandinavien till dessa indianer och intresserat mig för de drivkrafter som fått dessa att lämna hemlandet. Därefter har jag forskat kring den
svenska Pingströrelsens rötter och upptäckt att de i hög grad sträcker sig till
afro-amerikansk kultur i USA. Detta annorlunda sätt att tänka, denna epistemologi, föreslår jag som en viktig förklaring till rörelsens snabba tillväxt i Sverige under första häften av 1900-talet. Jag hävdar således att en främmande
kulturell komponent ibland kan vara lösningen på något som upplevs vara en
intern brist i den egna kulturen. Kulturmöten kan alltså förse individer med
flera kulturella alternativ, och därmed berika deras liv.
42
STEN HAGBERG
Kulturantropologi
Anställdes den 30 mars 2010 att från och med den 1 april vara professor i kulturantropologi vid Uppsala universitet.
Sten Hagberg är född den 30 januari 1962 i Uppsala. Föräldrar: Ulf Erik
Hagberg och Helena Planck-Hagberg.
Fil. kand. (kulturantropologi) vid Uppsala universitet 1987. Fil. dr i kulturantropologi, Uppsala universitet, 1998. Docent i kulturantropologi vid Uppsala universitet 2003.
Gift med Minata Dao Hagberg. Barn: Yasmine (f. 1992) och Erik (f. 1995).
Regionalt har min forskning berört Västafrika, i synnerhet i Burkina Faso, där
jag sedan 1988 bedrivit fältarbete under sammanlagt mer än sex år. Forskningen har berört en rad olika teman, allt från lösning av lokala marktvister och
etniska konflikter via massmedia, nationell politik och utvecklingsstrategier
till lokala politiska processer i nybildade kommuner.
Teoretiskt har jag främst verkat inom politisk antropologi och utvecklingsantropologi, eftersom jag intresserat mig för maktförhållanden och förändringsprocesser. Medan den långa fälterfarenheten är kärnan i forskningen, är
kulturantropologens forskningsfrågor universella. Därför har min forskning i
Burkina Faso alltid haft en komparativ ambition.
Ett grundtema har varit att förstå hur människor på lokalnivå hanterar och
tolkar sociala, ekonomiska och politiska förändringar och nya levnadsvillkor.
Ett exempel är hur etniska gruppers identitetsskapande förstärks i processer
av demokratisering och decentralisering samtidigt som etnicitet inte är en kategori erkänd av staten. På så sätt blir etnicitet en kategori som ingen nämner
vid dess rätta namn, men som är av stor betydelse i fördelning av politiska och
ekonomiska resurser. Begrepp som det civila samhället, staten och identitet
ges därför ofta nya betydelser när de används i kommunalpolitiken.
Mitt forskningsintresse rörande politik och förändring går även utanför nationella gränser. Utvecklingspolicy och internationellt bistånd påverkar män43
niskors vardag genom i bästa fall rent vatten, hälso- och sjukvård, skolor och
sociala inrättningar. Dessa grundläggande samhällsfunktioner fungerar med
hjälp av biståndet, vilket innebär att studiet av lokala politiska processer i
Västafrika också handlar om globala politiska och ekonomiska processer och
pengaflöden. Intresset för internationellt utvecklingssamarbete har också lett
till att jag studerat massmedier och offentlig debatt. Här har jag särskilt undersökt både vad som sägs och debatteras i tidningar, radio och teve, och vad
som förbigås med tystnad.
44
Eva Heggestad
Litteraturvetenskap
Anställdes den 8 juni 2010 att från och med den 1 juli vara professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.
Eva Heggestad är född den 5 december 1946 i Stockholm. Föräldrar: Börje
Heggestad och Karin Heggestad, född Wikström.
Högskoleexamen 1981, fil. dr i litteraturvetenskap 1992, docent i litteraturvetenskap 2003, allt vid Uppsala universitet.
Barn: Anders (f. 1976) och Erik (f. 1979).
Min forskning har huvudsakligen ägnats åt svensk litteratur utifrån ett genusperspektiv. Särskilt har jag intresserat mig för 1880- och 1930-talet, två decennier då den så kallade kvinnofrågan hamnade i fokus i såväl de allmänna som
litterära debatterna, och då en rad kvinnliga författare fattade pennan för att
diskutera det ofta konfliktfyllda valet mellan hemmet, yrkeslivet och konstnärskapet. Ett annat spår har varit hur kvinnliga författare uttryckt sina drömmar om en annan verklighet än den omgivande, och hur deras texter mynnat
ut i utopiska visioner om en bättre och lyckligare värld.
I min forskning har jag kombinerat textanalytiska, litteratursociologiska
och receptionsanalytiska metoder. Förutom att undersöka de skönlitterära
texterna har jag intresserat mig för de kvinnliga författarnas villkor och deras
strategier för att etablera sig i det litterära fältet. Jag har även studerat kritikernas mottagande av deras verk och vilka olika värderingsinstrument som legat
till grund för bedömningen. Särskilt spännande har det varit att följa de författarskap som hamnat utanför den etablerade kanon, men vars böcker getts
ut i stora upplagor och blivit läsarnas favoriter.
45
LEOS MÜLLER
Historia
Anställdes den 4 maj 2010 att från och med den 1 juni vara professor i historia vid Uppsala universitet.
Leos Müller är född den 10 juli 1962 i Litomysl, Tjeckoslovakien. Föräldrar:
Zdenek Müller och Bela Müllerova, född Svobodova.
Doktorsexamen i historia, Karlsuniversitetet, Prag, Tjeckoslovakien, 1986.
Fil. dr i historia, Uppsala universitet, 1998. Docent i historia vid Södertörns
högskola 2003. Universitetslektor vid Uppsala universitet 2005–2010.
Barn: Kristyna (f. 1984), Sara (f. 1990), Klara (f. 1995).
Min forskning har alltid befunnit sig i gränslandet mellan historia och ekonomisk historia. Jag är intresserad av tidigmodern handel och dess betydelse för
ekonomisk utveckling, men inte i första hand av varuflöden eller handelsvins­
ter. Jag vill snarare förstå de motiv och sociala mekanismer som ligger bakom
köpmännens och deras familjers beteende (early-modern entrepreneurial behaviour).
Ett viktigt begrepp som jag i detta sammanhang har arbetat med är sociala nätverk. Ett annat sätt att närma sig den tidigmoderna handelns historia är politikens roll. Det är en fråga som jag har ägnat mig åt i min forskning
om svensk sjöfartspolitik och Sveriges neutralitet under 1700-talet. Under
1700-talets krig mellan England och Frankrike kunde Sverige dra betydande
kommersiella fördelar av sin neutralitet och öka sin handel och sjöfart. Häri
ligger exempelvis en förklaring till det svenska Ostindiska kompaniets stora
framgångar. I jämförelse med de holländska, franska och engelska kompanierna var det svenska ett litet flexibelt företag, som dessutom seglade under
neutral flagg. Under de senaste åren har jag även intresserat mig för global och
maritim historia.
46
Ingela Nilsson
Grekiska, särskilt bysantinsk grekiska
Anställdes den 18 maj 2010 att från och med den 1 juni vara professor i grekiska, särskilt bysantinsk grekiska, vid Uppsala universitet.
Ingela Nilsson är född den 16 juni 1970 i Halmstad. Föräldrar: Verner
­Nilsson och Ingrid Nilsson, född Karlsson.
Fil. dr i grekiska vid Göteborgs universitet 2001. Gästforskare vid Freie
Universität Berlin 2002–2004. Forskarassistent i bysantinologi vid Uppsala
universitet 2004–2006. Pro Futura fellow, Swedish Collegium for Advanced
Study, och biträdande lektor vid Uppsala universitet, 2006–2009. Docent i
bysantinologi 2007. Professeur invité vid École des Hautes Études en Sciences
­Sociales, Paris, 2008–2009.
Jag är fascinerad av återbruk – hur ett material kan återanvändas i nya sammanhang, hur samma berättelse får en helt ny mening i en ny tid och på en ny
plats. Detta intresse har präglat min forskning och framför allt tagit mig till
Bysans, en kultur som tillägnade sig och transformerade det antika grekiska
arvet. Huvuddelen av min forskning har jag ägnat åt berättarteknik, det vill
säga hur man berättar en historia. Vare sig det gäller historieskrivning eller
kärleksroman så präglas alla texter av vissa berättargrepp, och dessa grepp kan
i många fall avslöja inte bara litterära trender, utan också vidare kulturella,
ideologiska eller politiska aspekter av ett samhälle. Och för mig är det då, när
texter betraktas i en vidare historisk kontext, som språk- och litteraturforskning blir riktigt givande. Jag har i stor utsträckning arbetat med material från
1100-talets Konstantinopel, en period då författare experimenterade med antika genrer och producerade texter som väcker intressanta frågor vad gäller såväl retorisk teknik som intellektuellas villkor i den bysantinska huvudstaden.
47
Professorslängd
Johannes Laurentii Stalenus
Henrik Ausius
Martin Brunnerus
Samuel Skunk
Petrus Aurivillius
Julius Micrander
Laurentius Norrmannus
Johannes Salenius
Johan Anders Esberg
Olof Celsius d. ä.
Israel Nesselius
Gabriel Mathesius
Lars Benzelstierna
Johan Amnell
Johan Floderus
Abraham Thorberg
Christopher Dahl
Gustaf Knös
Joseph Otto Höjer
Vilhelm Fredrik Palmblad
Johan Spongberg
Einar Löfstedt
Olof August Danielsson
Otto Lagercrantz
Gunnar Rudberg
Gudmund Björck
David Tabachovitz
Jonas Palm
Jan Fredrik Kindstrand
1624–1640 Græcæ linguæ professor*
1640–1659
1659–1666
1666–1674
1674–1677
1677–1685
1685–1693
1693–1697
1698–1703
1703–1715
1716–1737
1737–1745
1746–1747
1747–1761
1762–1789
1790
1790–1809
1810–1814
1815–1833
1835–1852
1853–1874
1874–1889 Grekiska språket och
litteraturen
1891–1917
1919–1933
1933–1945
1946–1955
1957–1962
1962–1990
1990–2006
* Benämningarna ”professor i grekiska språket” och ”professor i den grekiska litteraturen” användes under äldre tid omväxlande, utan sträng konsekvens.
48
Lennart Rydén
Jan Olof Rosenqvist
1980–1996 Bysantinologi
1996–2009
Ingela Nilsson
2010–
Grekiska, särskilt
bysantinsk grekiska
När Ingela Nilsson nu installeras som professor i ”Grekiska, särskilt bysantinsk
grekiska” är hennes lärostol en fortsättning både på den som tidigare benämnts
”Grekiska språket och litteraturen” och på den som rubricerats ”Bysantinologi”.
***
För upplysningar om grekstudiet vid Uppsala universitet hänvisas till en utförligare redogörelse i den skrift som utgavs inför Jan Fredrik Kindstrands installation 1991 samt till här införd professorslängd.
Man har påpekat att ärkebiskopen Gustaf Trolle troligen var den förste
svensk som studerat grekiska. Dock finns det inga bevis för att man vid det
medeltida uppsalauniver­sitetet studerade detta språk.
Vid det återupprättade lärosätet fanns däremot från början av 1600­-talet en
professur i grekiska och hebreiska; Johannes Rudbeckius var en av innehavarna.
Men först i och med Gus­tav II Adolfs reformer fick språket, från år 1624, en
egen lärostol. I egenskap av ett av bibelns grundspråk hade grekiskan under
vissa perio­der nära anknytning till teologin. I mitten av 1600-talet grundlades
emellertid det rent filologiska stu­diet av de klassiska språken i Sverige genom
Uppsala universitet.
Betydande grecister under 1700-talets förra del var Olof Cel­sius d. ä. och
­Israel Nesselius. Men vid mitten av seklet inträdde en kris för grekstudiet. Den
nyttoinriktade frihetsti­den hade inte mycket till övers för sådan verksamhet.
Betecknande är ett yttrande av nationalekonomen Anders Berch i konsistorium 1768, om de vetenskaper som kunde behövas i den filo­sofiska s. k. fundamentalfakulteten: ”vissa äro alldeles oumbärlige, men för de fleste kunna
andra anses mera såsom prydeliga än nyttiga, såsom gre­kiska och hebreiska,
poesi, mytologi ... ”
49
Under förra delen av 1800-­talet, romantikens tid, var grekstudiet utpräglat estetiskt. Johan Spongberg, professor 1853, var däremot enbart filolog och
förebådade alltså en ny tid. Under slutet av 1800-talet minskade intresset för
de klassiska disciplinerna, beroende på att skolan gav mindre utrymme åt
dessa ämnesområden men också på grund av den dominans som naturvetenskaperna fått.
Under O. A. Danielssons tid på 1900-talet ägnade man sig huvudsakligen
åt fonetiska och syntaktiska problem men började också forskningar inom bysantinologi. Otto Lagercrantz var en mångsidig man med alkemistis­ka papyrushandskrifter som specialitet. Gunnar Rudberg ägnade sin forskning såväl åt de
grekiska författarna som åt Nya testamentet. Han ville, säger Jonas Palm, ”till
den bildade publiken överföra budskapet från Aten och Gallileen i form av en
kristen humanism”. Efterträdaren Gudmund Björck ägnade sig främst åt ickelitterära texter och det grekiska dramat. Han var en av dem som tidigast insåg
vilken vetenskaplig revolution engelsmannen Michael Ventrisʼ tolkningar av
den minoiska Linear B innebar. Björck efterträddes av David Tabachovitz, vars
huvudområde var syntaktisk-stilistisk forskning. Jonas Palm sysslade huvudsakligen med språkliga och stilistiska aspekter på den efterklassiska prosan.
Han var medlem av 1973 års bibelkommission.
Jan Fredrik Kindstrand hade innan han tillträdde ämbetet 1990 studerat
prosan från tidig hellenistisk till bysantinsk tid, vil­ket resulterade i arbeten
som faller under begreppet grekisk filologi. De sträcker sig från ett rent textstudium, i form av exempelvis handskriftsklassificering och textutgivning, till
olika typer av systematisering och tolkning. De grekiska florilegierna, alltså
samlingar av sentenser och citat, utgjorde under senantiken en viktig litteraturform, som varit ofull­ständigt känd och utforskad. Kindstrand har särskilt
uppmärksammat den i en rad arbeten. De verk han ägnat grekisk retorik har
främst behandlat olika företrädare för den ”andra sofistiken”, som utgör en retorikens höjd­punkt under den tidiga kejsartiden. Under sin professorstid har
Kindstrand fördjupat kontakterna med ämnesföreträdare i främst England,
Tyskland och Italien.
***
50
Bysantinologin är vetenskapen om det bysantinska riket och dess kultur. Detta
medeltida imperium hade Konstantinopel som huvudstad och omfattade skiftande delar av östra Medelhavsområdet, främst Mindre Asien och södra Balkanhalvön. Ämnet är tvärvetenskapligt och i en facktidskrift på området kan
man vänta sig artiklar om Bysans ur alla tänkbara aspekter, exempelvis historia, filologi, konsthistoria, arkeologi, numismatik, epigrafik, histo­risk geografi
och teologi. En idealisk bysantinolog borde alltså behärska alla dessa delar av
ämnet, vilket som lätt inses är omöjligt.
Sveriges första professur i ämnet inrättades 1980 vid Humanistisk-samhälls­
ve­tenskapliga forskningsrådet. Innehavare blev Lennart Ry­dén. Professuren
överfördes 1994 från rådet till Uppsala universitet. Rydén gav ämnet en filologisk inriktning, främst mot utgivning och interpretation av hagiografi, avfattad på grekiska. Det är en genre som omfattar olika texter om helgon. Genom
sina gedigna insatser inom detta och flera andra områden gav Rydén på kort
tid lärostolen i Uppsala en aktad ställning inom den internationella bysantinologiska forskningen.
Jan Olof Rosenqvist, som efterträdde Rydén 1996, kom också att ägna sig åt
de hagiografiska problemen. Ämnet för hans doktorsavhandling hade varit biografin om Theodor från Sykeon i Mindre Asien, en helig man på 500-/600-talet. Han undersökte företeelser i dess syntax samt frågor om text och texttolkning. Tolkningsfrågorna gav honom insikt i hur mycket i den bysantinska
litteraturen som vi fortfarande inte förstår.
Fortsatt arbete inom genren ledde 1986 till att Rosenqvist utarbetade en
edition och studie av en gåtfull text om en viss Irene, som blev nunna i Konstantinopel vid mit­ten på 800-talet. Ett arbete med snarlik uppbyggnad men
med helt annorlunda innehåll ägnade han 1996 en textsamling från 1300-talet
kring S:t Eugenios, skyddspatron för staden Trapezunt (nuv. Trabzon) i nordöstra Mindre Asien. Hagiografin är den omfångsrikaste genren i den bysan­tinska
litteraturen och troligen den mest mångskiftande.
Till att börja med var Rosenqvist ensam företrädare för bysantologin i Uppsala. Men efter hand stärktes ämnets ställning. Så möjliggjorde medel från Vetenskapsrådet ett större projekt vid dåvarande Institutionen för klassiska språk
att år 2003 en forskarassistent och en doktorand i bysantinologi kunde anstäl-
51
las. Forskarassistenten Ingela Nilsson tilldelades vidare år 2005 ett stipendium av Riksbankens Jubileumsfond. Hon anställdes efter docentmeritering
som biträdande lektor, vilket blev en viktig ytterligare förstärkning av ämnet. År 2006 avgick professorn i grekiska, Jan Fredrik Kindstrand. Efter Kindstrands pensionering överfördes ansvaret för grekiskan till professorn i bysantinologi, Jan Olof Rosenqvist. Universitetet ställde vid denna tid också medel
till förfogande för att stärka framstående forskningsmiljöer. Bysantinologin var
ett av de ämnen som fick anslag. Detta stöd användes till en treårig gästprofessur i grekiska. De båda ursprungliga lärostolarnas ansvarsområden har således
på olika vis knutits samman, vilket avspeglas i den nya ämnesbeteckningen
”Grekiska, särskilt bysantinsk grekiska”.
TN
52
Gail Ramsay
Arabiska
Anställdes den 8 juni 2010 att från och med den 1 juli vara professor i arabiska
vid Uppsala universitet.
Gail Ramsay är född den 11 november 1955 i Ängelholm. Föräldrar: B.Sc.
Anders E. Ramsay och B.A. Elizabeth L. Ramsay, född Waldbott.
Fil. kand. 1983 och fil. dr 1996 i arabiska, Stockholms universitet. Docent
i arabiska, Uppsala universitet, 2004. Lektor vid Uppsala universitet 1998.
Sambo med M.Sc. Ettan Bramson.
I min forskning har jag studerat modern arabisk litteratur, särskilt sambandet mellan litteratur och samhälle. Från litteraturen har jag gått vidare till att
studera arabiska medier och då koncentrerat mig på arabisk satellit-TV och
arabiskt bloggande.
Inom den arabiska litteraturen har jag studerat det egyptiska samhället genom den egyptiska romantiska författaren Yūsuf al-Sibāʿ īs romaner. Han skrev
dessa romaner under presidenterna Gamal Abdel Nassers och Anwar Sadats
tid vid makten. Genom att studera en populär egyptisk författares romaner
mot bakgrund av samtida sociala och ekonomiska förhållanden samt politiska
skeenden visade jag hur romanernas romantiska, socialkritiska och samtids­
historiska handlingar fängslade unga läsare i tidens Egypten. Många kvinnor tilltalades av den kritik som framfördes mot de patriarkala normer som
dominerade deras liv. Författaren använde också en förenklad form av skriftspråket, modern standardarabiska, något nytt i litterära framställningar. Detta
gjorde att han utsattes för kritik från kultureliten och kritikerna men bidrog
till att öka litteraturens tillgänglighet i samhället.
Jag har även studerat framväxten av en modern skönlitteratur vid Persiska
viken. Min forskning visar att den litteratur som där tar form präglas av en traditionell patriarkal samhällsstruktur, globalisering, en forcerad industrialisering och en strävan att skapa moderna, nationella identiteter. Bland annat har jag
53
visat att kvinnors litteratur kastar ljus över de nya problem som de ställs inför
när beduinsamhällena hastigt förvandlas till urbaniserade storstadssamhällen
med kärnfamiljen som norm, samtidigt som de gamla traditionerna fortsättar
att styra människors liv. I det traditionella samhället behövde kvinnorna inte
vara ensamma, eftersom familj och släkt levde tillsammans och inte i separata
kärnfamiljer, som i det moderna storstadssamhället. Nu har visserligen många
kvinnor det gott materiellt sett. Men eftersom traditionerna i hög grad styr deras liv, kan exempelvis kvinnor som inte får ge sig ut ensamma utan sin make
eller en annan manlig anförvant, bli isolerade och ensamma
I min forskning om Al-Jazeera, den största arabiska satellit-TV-kanalen, har
jag analyserat ett av kanalens mest uppmärksammade debattprogram och visat att programmet stöder sig mot en anda av traditionell arabnationalism. När
det gäller den arabiska bloggosfären undersöker jag hur vi kan forska om detta
globala, sociala medium, hur det förhåller sig till traditionella medier och om
arabiskt bloggande är ett effektivt instrument för ökat medborgarinflytande
i arabiska samhällen.
54
Jan Boelhouwers
Geografi med inriktning mot naturgeografi
Anställdes den 9 mars 2010 att från och med den 1 april vara professor i geografi med inriktning mot naturgeografi vid Uppsala universitet.
Jan Boelhouwers är född den 15 december 1962 i Amstelveen, Nederländerna. Föräldrar: Jan Cornelis Boelhouwers och Maaike Boelhouwers-Van
Dam.
Kandidatsexamen i naturgeografi, Utrechts universitet, Nederländerna,
1984. M. Sc. i naturgeografi, University of Natal, Sydafrika, 1988. Ph.D. i Geomorfologi, University of the Western Cape, Sydafrika, 1996. Docent i geografi
vid Uppsala universitet 2002.
Gift med Claire Boelhouwers, född Zoutendijk. Barn: Petra (f. 1991) och
Tessa (f. 1996).
Jag har bedrivit forskning kring sluttningsprocesser och landskapsdynamik
i alpina och polära regioner runtom i världen. Forskningen började med frågor om vilka klimatsignaler man kan få från analys av landformer i det högland i södra Afrika som utvecklades under den senaste istiden. Modeller från
norra halvklotet kan inte tillämpas här, och därmed ifrågasattes några traditionella idéer om landskapsutveckling i kalla regioner. Bättre svar krävde djupare kunskap om landskapsbyggande processer. Denna kunskap saknades,
något som ledde till processmätningar på subantarktiska öar och på Antarktiska kontinenten. Dessa mätningar fortsätter. Det har visat sig att det utanför permafrostområdena finns viktiga markfrostprocesser som har stor inverkan på markens stabilitet och ekosystemens sårbarhet, speciellt i samband
med klimatförändringar. De senaste åren har jag arbetat med att studera både
de mekanismer som ingår i dessa markfrostprocesser och sambanden mellan
dem, vegetationsdynamiken och klimatförändringarna i subpolära områden på
både norra och södra halvklotet. En viktig sida av detta arbete är att förstå vilka faktorer som påverkar processerna och att kunna skapa modeller för hur
55
de manifesterar sig i en större skala i landskapet. En annan frågeställning är
hur djur i subpolära regioner, några av de invaderade arter som introducerats
av människor, påverkar markerosion och vegetationsdynamik i dessa sårbara
ekosystem.
56
Nils Brunsson
Företagsekonomi
Anställdes den 13 april 2010 att från och med den 1 juli vara professor i företagsekonomi vid Uppsala universitet.
Nils Brunsson är född den 26 december 1946 i Umeå.
Civilekonom vid Handelshögskolan i Göteborg 1969. Ekon. dr vid Göteborgs universitet 1976. Docent vid Göteborgs universitet 1979. Forskare och
lärare vid Göteborgs universitet, Uppsala universitet och Handelshögskolan
i Stockholm 1976–1986. Från 1986 till 2010 innehavare av Stockholms stads
professur i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.
Min forskning har huvudsakligen varit inriktad på att förstå hur organisationer fungerar i praktiken, vare sig det är frågan om företag, förvaltningar eller föreningar. Jag har forskat om beslutsprocesser i organisationer. Ett vanligt
antagande är att beslut enbart handlar om att välja vad man ska göra, men beslut har också andra orsaker och effekter. Beslut påverkar t. ex. vilket ansvar
olika medlemmar i en organisation får, och de har betydelse för vilket intryck
utomstående får av organisationen. Jag har bl. a. undersökt varför beslut ofta
fattas på ett irrrationellt sätt och varför organisationer ibland handlar tvärtemot vad de beslutat.
Ett annat av mina forskningsområden har varit organisatoriska reformer,
dvs. försök att förbättra organisationers arbetssätt genom t.ex. omorganisationer och införande av nya styrsystem. Jag har försökt förklara varför sådana
reformer genomförs, varför de får ett visst innehåll och vilka resultat de ger.
Reformer framstår ofta som mycket lockande för höga chefer, bl. a. därför att
de utlovar förändringar som skulle få organisationen att likna allmänt omfattade ideal. Det finns dock en tendens att reformer inte får lika positiva resultat
som förväntat, något som lätt leder till nya reformförsök.
På senare år har jag forskat om hur organisationer fungerar när de inte har
individer utan andra organisationer som medlemmar. Sådana organisationer
57
som EU, Svenskt Näringsliv eller FIFA fungerar på annat sätt än enskilda stater, företag eller fotbollsklubbar. Jag är också intresserad av sådan organisering
som sker utanför formella organisationer. Jag forskar därför om standardiseringsprocesser och standarders betydelse i det moderna samhället, och jag leder ett forskningsprogram om hur marknader organiseras.
Professorslängd
Sune Carlson
Lars-Gunnar Mattsson
Lars Engwall
Nils Brunsson
1958–1975
1975–1980
1981–2009
2010–
Företagsekonomi
Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet etablerades i samband med att den professur som Nils Brunsson nu tillträder inrättades. Dess
förste innehavare var Sune Carlson, tidigare professor vid Handelshögskolan
i Stockholm. Carlson, som under åren 1952–1958 arbetade för FN, bidrog till
att ge den företagsekonomiska forskningen i Uppsala en internationell prägel.
Professorn och hans unge assistent Jan Johanson, sedermera professor i internationell företagsekonomi, var inledningsvis de enda anställda. De båda pionjärerna delade då ett skrivbord i Ekonomisk-historiska institutionens bibliotek
i det så kallade Skandalhuset på S:t Olofsgatan.
Hur institutionen därefter snabbt växte och utvecklades har skildrats av
Carlsons efterträdare Lars-Gunnar Mattsson i Uppsala in the World – the World
in Uppsala. Half a Century of Research at the Department of Business Studies at
Uppsala University (Uppsala 2009). När Sune Carlson efter 17 år avgick med
pension kallades Mattsson till tjänsten 1975. Hans forskning rör marknader,
deras förändring samt hur företagen konkurrerar och samarbetar på marknader. Mattssons tid vid institutionen i Uppsala var betydelsefull för hans orientering mot ett nätverksperspektiv på marknader och företag.
Nils Brunssons närmaste företrädare är Lars Engwall. Hans forskning har i
huvudsak behandlat två områden. Det ena är organisationers anpassning till
förändrade villkor, där han särskilt har behandlat tre viktiga samhällsinstitutioner, nämligen tidningsföretag, banker och universitet. Det andra området
58
innefattar studier av hur idéer för ledning och organisation av moderna företag
utvecklas och sprids. Här har Engwall genomfört större projekt rörande företagsekonomiämnets intellektuella och institutionella utveckling, hur företags
praktik i Europa samspelar med akademisk utbildning, konsulter och media
samt hur moderna företag påverkas av och hanterar relationer till investerare,
reglerare, media och ideella organisationer.
JS
59
Mats Edenius
Informationssystem
Anställdes den 15 september 2009 att från och med samma dag vara professor i informationssystem vid Uppsala universitet.
Mats Edenius är född den 10 november 1960 i Stockholm. Föräldrar: Sigurd
och Margareta Edenius, född Jansson.
Gymnasieingenjörsexamen vid Vasa Real i Stockholm 1980. Civilekonomexamen från Stockholms universitet 1984. Fil. lic. vid Stockholms universitet 1990, Fil. dr vid samma universitet 1996. Docent i företagsekonomi vid
­Handelshögskolan i Stockholm 2003.
Gift med fil. kand. Ann-Kari Edenius. Barn: Dan (f. 1995) och Hei-Na
(f. 1998).
Min forskning har tagit sin utgångspunkt i hur nutida informationsteknologi
används såväl privat som i yrkeslivet. Jag har bland annat studerat hur e-post,
Intranet, registerprogram, kvalitetssystem, sociala medier samt ”smarta” hemteknologier och mobiltelefoner används. Fokus har legat på snittet mellan informationsteknologi, människor och organiserande. Jag har sökt förstå hur
nya informationsteknologiska lösningar samspelar med och utgör grunden för
organiserande och det sätt på vilket vi styr och leder organisationer. Med ett
postpositivistiskt anslag har mina resultat inte alltid givit entydiga och enkla
råd utifrån en given bakgrund. Jag bärs av en övertygelse om vikten av att också
uppmärksamma vad som händer då ny informationsteknologi sätts i spel och
att utröna basen för dess förutsättningar – detta som komplement till konventionella ansatser med sina belägg och kvitton. En sådan ansats ger möjlighet
att förstå hur inpräntade och befästa handlings- och tankemönster uppstår
liksom hur dessa mönster utgör såväl möjligheter som begränsningar. Genom
att lyfta fram och tydliggöra hur informationsteknologin lever i symbios med
omdaningen av samhället och yrkeslivet utgör även mina resultat grunden för
handling. Därmed blir min forskning även praktiskt gångbar.
60
CHRISTIAN FUCHS
Medie- och kommunikationsvetenskap
Anställdes den 8 juni 2010 att från och med den 1 oktober vara professor i
medie- och kommunikationsvetenskap vid Uppsala universitetet.
Christian Fuchs är född den 26 augusti 1976 i Waidhofen an der Thaya,
­Österrike. Föräldrar: Gerhard Fuchs och Hilde Fuchs, född Katzenbeisser.
Tekn. dr i informatik 2002 vid Technische Universität Wien, Österrike,
och universitetslektor där 2002–2005. Universitetsassistent vid Universität
­Salzburg, Österrike, 2005–2008. Venia docendi 2008 vid Universität Salzburg, Österrike, och docent där 2008–2010.
Livskamrat: Mag.a Marisol Sandoval, stipendiat vid Österreichische Akade­
mie der Wissenschaften (Österrikiska Vetenskapsakademien).
I fokus för min forskning är mediers påverkan på samhälle, ekonomi, politik
och vardagsliv, samt hur samhället transformerar medierna. Den största delen
av min vetenskapliga verksamhet innefattar analyser av informationssamhället, särskilt Internet och samhälle. Min forskningsansats är en kombination av
kritisk medie- och kommunikationsvetenskap, social informatik, teknik- och
vetenskapsstudier (STS), politisk ekonomi och kritisk teori.
Internet och datorer har fått genomsyra vår kommunikation och våra liv: I
Sverige är 85% av befolkningen datoranvändare, 78% av alla hushåll har tillgång till Internet hemma, 83% av befolkningen använder e-post, 71% använder
Internetbank, 50% läser nättidningar, 50% tittar på online-TV eller lyssnar på
online-radio (Eurostat 2009). Av svenska Internetanvändare i åldersgruppen
18–25 deltar 36% i online communities (till exempel Facebook), men bara
14% i åldersgruppen 36–45 och 0% i åldersgruppen 55–65 (World Internet
Institute 2009). Detta visar att Internet också är ett stratifierat utrymme som
vi behöver förstå för att kunna förbättra. Jag har analyserat Internets möjligheter, risker och problem. Analyserna gäller i synnerhet ”sociala medier”, till
exempel Facebook, Wikipedia, YouTube, Twitter eller MySpace.
61
Jag har också analyserat maktstrukturer på Internet och i informationssamhället. Exempel är studier av övervakning av användarna på Facebook och
Google och analyser av marknadsmakten av Internetföretagen.
I vilken sorts samhälle lever vi? Vilken roll har kunskap och informationsoch kommunikationsteknologier (IKT) i det nuvarande samhället? En viktig
fokus för min forskning är att studera och mäta informationssamhället. Mitt
arbete kombinerar kritisk teori, empirisk forskning och informationsetik. Jag
vill bidra till att skapa ett globalt hållbart informationssamhälle för alla.
Lärostolen är nyinrättad.
62
FREDRIK NILSSON
Foto: Staffan Claesson
Företagsekonomi, särskilt redovisning
Anställdes den 15 december 2009 att från och med 1 mars 2010 vara professor i företagsekonomi, särskilt redovisning, vid Uppsala universitet.
Fredrik Nilsson är född den 3 februari 1967 i Skellefteå. Föräldrar: Lars-Erik
Nilsson och Anneli Nilsson, född Hällgren.
Ekonomexamen 1991 från Uppsala universitet. Ekon. lic. 1995, ekon. dr
1997, docent 2001, adjungerad professor i ekonomiska informationssystem,
särskilt strategisk ekonomistyrning 2001, professor i ekonomiska informationssystem 2004, allt vid Linköpings universitet. Deltidsanställd vid ­Deloitte
1992–2004.
Gift med Elisabeth Styf Nilsson. Barn: Ottilia (f. 2004) och Ulrik (f. 2007).
I fokus för min forskning är frågan hur ekonomisk information används när organisationer formulerar och genomför sina strategier. Jag har försökt förklara
hur skillnader i strategisk inriktning påverkar ekonomistyrningens utformning och användning. Detta är av stort intresse, eftersom ekonomistyrningen
har påverkan på hur man fattar beslut och agerar, något som gäller både chefer
och medarbetare. Dessutom förefaller organisationer som anpassar styrningen
till sin strategi vara mer framgångsrika än dem som inte gör det. Samordningen
av strategier och styrsystem är särskilt komplex i stora organisationer, varför
mina studier inriktats på sådana.
Inom det mycket breda fältet redovisning är steget till praktikens problem
aldrig långt. Att forskare låter sig inspireras av praktikens utmaningar är något jag vill verka för, eftersom det kan bidra till att utveckla och förbättra både
forskningen och undervisningen inom redovisningsämnet.
63
Professorslängd
Erling Peterssohn 1993–2001
Jan-Erik Gröjer
2001–2007
Fredrik Nilsson
2010–
Företagsekonomi,
ssk ekonomisk styrning
Företagsekonomi,
ssk redovisning och finansiering
Företagsekonomi,
ssk redovisning
Den förste innehavaren av den professur som nu återbesätts med Fredrik Nilsson var Erling Peterssohn. Denne hade före sitt tillträde 1993 varit verksam
vid Handelshögskolorna i Stockholm och Bergen. Som professor i Uppsala
ansåg han sin främsta uppgift vara att vid Företagsekonomiska institutionen
utveckla forskning inom de områden som han tidigare arbetat med vid dessa
lärosäten. Han satsade således på utbildning av doktorander inom områdena finansiell analys, finansiering av nyföretagande och finansiell rapportering.
Hans egen forskning rörde de krav som den växande globala ekonomin ställde
på företagens finansiella rapportering till omvärlden.
Nilssons närmaste företrädare Jan-Erik Gröjers forskning kretsade kring organisationers funktionalitet och existensberättigande. Han analyserade möjligheterna att genom redovisning av organisatoriska förhållanden skapa förutsättningar för verksamhetsstyrning och utkrävande av ansvar. I det syftet
arbetade Gröjer med frågor om hur personal och olika immateriella resurser
(varumärken, kundrelationer m.m.) kan synliggöras i redovisningen samt med
modeller som kan beskriva den totala välfärd som en organisation skapar, ur
olika parters perspektiv. Jan-Erik Gröjer avled 2007.
JS
64
MIKAEL WIBERG
Människa-datorinteraktion
Anställdes den 1 juni 2010 att från och med den 1 september vara professor i
människa-datorinteraktion vid Uppsala universitet.
Mikael Wiberg är född den 17 april 1974 i Umeå. Föräldrar: Professor Ulf
Wiberg och fil. dr Britt Wiberg, född Gidlund.
Fil. mag. i systemvetenskap 1998, fil. dr i informatik 2001, docent i informatik 2005, allt vid Umeå universitet.
Gift med fil. dr Charlotte Wiberg. Barn: Viktor (f. 2002) och Wilma (f. 2004).
Jag har bedrivit forskning inom informatik, särskilt människa-datorinteraktion. Forskningen har berört en pågående och genomgripande digitalisering
av vårt samhälle, karaktäriserad som framväxten av ett interaktionssamhälle.
Speciell fokus har legat på individens nya möjligheter till informationsåtkomst,
kommunikation, närvaro, samvaro och samarbete. I ett flertal forskningsprojekt har jag speciellt berört teoriutveckling för fortsatt förbättring av mobil
interaktionsteknik och studier av hur denna teknik kan möjliggöra, påverka
och skapa förutsättningar för nya sociala sammanhang. Under de senaste åren
har jag även berört utvecklingen av nya dynamiska material och hur dessa kan
integreras i fysiska produkter, i våra byggda miljöer och inom transportsektorn. Denna tekniska materialutveckling skapar nu nya förutsättningar och
möjligheter inom områden som arkitektur och design. Interaktiv arkitektur,
där våra byggda miljöer digitaliseras, moderna fordon betraktade som en ny
digital materialitet samt öppen innovation har varit viktiga utgångspunkter för
ett par av mina aktuella forskningsprojekt. Dessa projekt har bedrivits i nära
samarbete med större företag. Som forskare har jag ambitionen att kontinuerligt beskriva, teoretisera och nå vidare kunskap om hur teknikutvecklingen
formar nya digitala praktiker som en central del av dagens samhällsutveckling.
Lärostolen är nyinrättad.
65
Richard Brenner
Fysik, särskilt högenergifysik
Anställdes den 27 april 2010 att från och med den 1 maj vara professor i fysik,
särskilt högenergifysik, vid Uppsala universitet.
Richard Brenner är född den 26 september 1963 i Helsingfors, Finland.
­Föräldrar: Mårten Brenner och Barbara Brenner, född Stackelberg.
Fil. mag. i fysik vid Åbo Akademi 1989. Fil. dr i fysik vid Helsingfors
­universitet 1997. Docent i fysik vid Uppsala universitet 2002.
Gift med fil. dr Camilla Rönnqvist. Barn: Heidi (f. 1992), Elvira (f. 1996),
Alva (f. 1998).
Min forskning drivs av ett intresse av att utforska och förstå universums minsta beståndsdelar. En värld som inte är för ögat synlig kan med hjälp av teorier
och modeller beskrivas med stor noggrannhet på både mikroskopisk och makroskopisk nivå. Men för att driva vår förståelse av kosmos framåt krävs att teorierna stöds av experimentella mätningar.
Som experimentell fysiker har jag varit med om att utveckla experiment
och tekniker för att studera mikrokosmos. Jag har speciellt bidragit till utvecklingen av högkänsliga detektorsystem med vilka man kan registrera elementarpartiklars banor. Detektorsystemen används vid de mest kraftfulla kolliderarna i världen där förhållanden som motsvarar universum strax efter Big Bang
återskapas genom att elektroner eller protoner med hög hastighet kolliderar
mot varandra. Vid kollisionerna skapas ny materia som studeras med detektorer och där resultatet jämförs med teoriernas förutsägelser.
Mitt forskningsområde står idag vid ett vägskäl. Den väg vi följt har nått
sin ände och flera nya vägar öppnar sig. Vägarna beskrivs av fysikteorier med
en del obestämda parametrar. Osäkerheten i teorierna kan jämföras med att
vägarna har oskarpa konturer. Endast genom nya experiment vid ännu högre
kollisionsenergier kan man välja väg. Experimenten som skall visa vägen utförs
vid den stora kollideraren, LHC, vid CERN utanför Genève i Schweiz. Jag har
66
medverkat i planering, utveckling och uppbyggnad av ATLAS-experimentet
som är det främsta instrumentet att undersöka partikelkollisioner vid LHC.
Idag samlar vi in data från miljarder partikelkollisioner som skall analyseras
och jämföras med teorier. Först om några år kan vi i dessa insamlade data se
vilken väg som är den bästa.
67
Sverker Holmgren
Teknisk databehandling
Anställdes den 27 april 2010 att från och med den 1 maj vara professor i teknisk databehandling vid Uppsala universitet.
Sverker Holmgren är född den 2 januari 1963 i Gävle. Föräldrar: Curt
­Holmgren och Gärd Holmgren, född Larsson.
Gymnasieexamen från Vasaskolan i Gävle 1982. Civilingenjörsexamen
1987, tekn. dr i numerisk analys 1993, docent i numerisk analys 1999, allt vid
Uppsala universitet.
Gift med Karolina Malm Holmgren. Barn: Hanna (f. 1987), Johan (f. 1992),
David (f. 1995), Stina (f. 1999), Felix (f. 2004) och Viggo (f. 2006).
Den snabba utvecklingen av datorer, beräkningsmetoder och datorprogram har
lett till att simulering och analys med hjälp av datorer i dag är en etablerad metod
för forskning och industriell utveckling. Inom beräkningsvetenskapen arbetar
vi med utveckling och analys av beräkningsmetoder och datorprogram för sådan forskning och utveckling. Min tidiga forskning var inriktad på datorbaserad
lösning av partiella differentialekvationer som beskriver olika former av vågutbredning, t. ex. inom flödesmekanik och elektromagnetism. Senare har jag breddat min verksamhet till att inkludera utveckling och analys av ett spektrum av
modeller, beräkningsmetoder och datorprogram för beräkningar på kraftfulla
parallella datorer. Min forskning sker i nära samarbete med grupper som använder datorbaserade forskningsverktyg, bland annat inom kvantkemi och genetik,
och med forskare inom datavetenskap. I samband med att begreppet e-vetenskap
nyligen etablerades för att beskriva utveckling och avancerad användning av datorbaserade forskningsverktyg har jag deltagit i uppbyggnaden av den långsiktiga forskningssatsningen eSSENCE inom detta område. Jag har också deltagit
aktivt i uppbyggnaden av centra för storskaliga vetenskapliga beräkningar, först
inom Uppsala Multidisciplinary Center for Advanced Computational Science
(UPPMAX) vid Uppsala universitet och senare som föreståndare för det nationella metacentret Swedish National Infrastructure for Computing (SNIC).
68
Iordanis Kavathatzopoulos
Människa-datorinteraktion
Anställdes den 22 september 2009 att från och med den 1 oktober samma år
vara professor i människa-datorinteraktion vid Uppsala universitet.
Iordanis Kavathatzopoulos är född den 19 juli 1956 i Agrinio, Grekland.
Föräldrar: Athanasios Kavathatzopoulos och Eleni Kavathatzopoulou, född
Cheimona.
Fil. kand. i psykologi, Uppsala universitet, 1981. Fil. dr i psykologi, Uppsala
universitet, 1988. Docent i psykologi vid Uppsala universitet 1994.
Gift med fil. dr Ingrid Björk. Barn: Niklas (f. 1996), Elin (f. 1999) och Sofia
(f. 2001).
Min forskning handlar om hur människor och grupper löser sina etiska problem och hur de fattar etiska beslut. Den har sin teoretiska grund i filosofi och
psykologi, två discipliner som båda behandlar frågor om etik och moral men
på olika sätt. Jag har i min forskning ägnat mig åt att skapa instrument, som till
exempel tester och intervju- och observationsmetoder, som visar hur vi gör när
vi står inför moraliska problem i verkliga livet. Min forskning handlar också om
att skapa metoder som kan användas för att stimulera den etiska kompetensen,
dvs. vår förmåga att hantera etiska dilemman. Informationsteknologin spelar
här en viktig roll, både som ett hjälpmedel och som ett objekt för forskningen om etisk kompetens. IT ger möjligheter att datorisera de instrument som
mäter den etiska kompetensen och kan också med fördel användas som träningsverktyg för att stimulera utvecklingen av den. IT- system dominerar alla
aspekter av våra liv idag, och därmed ökar deras etiska betydelse. De kan skapa allvarliga etiska problem och konflikter men ger på samma gång stora möjligheter att lösa problem. Därför är en annan fokus för min forskning att konstruera systemutvecklingsmetoder som hjälper oss att skapa IT-system som
undviker etiska konflikter och som överensstämmer med våra viktiga värden.
69
Gerard J. Kleijwegt
Biologi, särskilt strukturell molekylärbiologi
Anställdes den 30 juni 2009 att från och med den 1 juli samma år vara professor i biologi, särskilt strukturell molekylärbiologi, vid Uppsala universitet.
Gerard J. Kleijwegt är född den 5 juni 1962 i Rozenburg, Nederländerna. Föräldrar: Adrianus Cornelis Kleijwegt och Cornelia Sara Kleijwegt, född
­Varekamp.
Kemistudier vid Leidens universitet 1980–1986 och fil. dr i kemi vid
Utrechts universitet 1991. Post-doc. och sedan forskningsassistent, forskare
och universitetslektor i strukturbiologi vid Uppsala universitet 1992–2009.
Docent i strukturbiologi 1996. Akademiforskare vid KVA 2002–2006.
Barn: Alexander Kaj (f. 2003).
Min forskning rör sig inom området strukturell molekylärbiologi. Här försöker man förstå sambanden mellan den tredimensionella strukturen hos bokstavligen livsviktiga molekyler och deras funktion i alla möjliga livsprocesser,
inklusive sjukdomar. Under åren har jag använt olika metoder och verktyg i
dessa studier, från spektroskopiska metoder under min doktorandtid, via kristallografiska metoder till helt datorbaserade metoder (så kallad strukturell
bioinformatik där man använder datorer, program och databaser i stället för
experiment på biologiska prover).
Spektroskopiska och kristallografiska metoder gör det möjligt att bestämma
i detalj hur biologiska molekyler är uppbyggda, dvs. att man kan få en mycket bra bild av var alla atomer befinner sig i förhållande till varandra. På så sätt
får man ofta en god uppfattning om hur den eller de molekyler som man studerar gör sitt arbete inom t.ex. en cell i människans kropp eller i en sjukdoms­
alstrande organism. En viktig finess med detta är att om man förstår en molekyl eller process på molekylär nivå, blir det ibland också möjligt att konstruera små molekyler som påverkar molekylens funktion. Detta är tillämpbart
inom läkemedelsforskningen – både HIV-bromsare och influensamediciner
70
har utvecklats tack vare kristallografiska rön. De biologiska molekylerna som
jag har forskat på har oftast haft någon anknytning till eller relevans för antingen farmaceutisk forskning eller bioteknik.
Datorn har blivit ett mycket viktigt instrument inom alla möjliga forskningsområden. I Uppsala har jag utarbetat många program som kan användas för att
göra arbetet mycket lättare för kristallografer. Dessutom har jag utvecklat program och databaser som gör det möjligt att systematiskt studera stora ­mängder
information om biomolekylers strukturer. På så sätt kan man hitta samband
och likheter mellan strukturer som är omöjliga att hitta för hand, efter­som
det finns mer än 60 000 sådana strukturer i den offentliga databanken PDB
(Protein Data Bank).
En annan aktivitet som jag har ägnat mycket tid åt är validering av de strukturer som finns i PDB. Det innebär att svara på frågan: Hur pålitlig är egentligen denna struktur? Kritiskt tänkande är en viktig förutsättning för detta
arbete, och just detta försöker jag som lärare eller handledare förmedla till
mina studenter.
71
Takis Konstantopoulos
Matematisk statistik
Anställdes den 30 mars 2010 att från och med den 1 juli vara professor i matematisk statistik vid Uppsala universitet.
Takis Konstantopoulos är född den 29 maj 1961 i Patras, Grekland. Föräldrar: Eleni och Angelos Konstantopoulos.
B.Sc. vid Atens nationella tekniska universitet 1983, M.Sc. vid University of
California, Berkeley, 1985 och Ph.D. där 1989. Min akademiska bana har tagit
mig till USA, Frankrike, Storbritannien och, nu, till Sverige.
Sambo med Karen Smyth, Ph.D., specialist i Europeisk utvecklingspolitik
rörande jordbruks- och landsbygdsfrågor.
Mina forskningsintressen omfattar ett brett spektrum, från teori till tillämpningar inom stokastik och sannolikhetsteori. Stokastik – ordets ursprung är
det grekiska ordet stochastikos – är ett sammanfattande begrepp för de matematiska metoder som används för att modellera och analysera slumpmässiga
fenomen. Dessa relativt unga områden inom matematiken har genererat nya
sätt att tänka, att engagera sig i vetenskap generellt, och i att förstå världen.
Genom hela min vetenskapliga karriär har jag strävat efter att lära mig och, så
mycket som möjligt, använda mig av stokastikens språk i syfte att utforska hur
människan använder sin främsta tillgång (dvs. förmågan att resonera) för att
dra slutsatser i situationer som innehåller osäkerhet, för att designa praktiska
system, men även för att vidareutveckla ny teori.
Jag har bedrivit forskning om sannolikhetsteoretiska modeller för kommunikationsnätverk (exempelvis för internettrafik), om gränsvärdesresultat,
i stokastiska processer och inom operationsanalys. Jag har studerat samspelet
mellan elektroteknik och matematik och tycker att gränssnittet mellan teori
och tillämpningar är ett spännande fält. Jag intresserar mig speciellt för samband mellan områden som vid en första anblick inte tycks ha några beröringspunkter och försöker betona detta såväl i min forskning som i min undervis-
72
ning. Vi upplever för närvarande en framgång utan motstycke inom stokastikens matematik. Det är således ingen överraskning att två Fieldsmedaljer
redan har tilldelats sannolikhetsteoretiker för deras bidrag till matematikens
huvudfåra. Icke nog med det, några av de svåraste problemen inom matematiken kan angripas med sannolikhetsteoretiska verktyg. Detta beror på att när
något blir komplext eller stort, så är sannolikhetsteorin en synnerligen användbar verktygslåda. Jag har som ett av mina mål att ytterligare utforska denna
aspekt av stokastiken.
Professorslängd
Carl-Gustav Esseen
Olav Kallenberg
Allan Gut
Takis Konstantinopoulos
1967–1984
1985–1986*
1988–2010
2010–
Matematisk statistik
*Kallenberg tillträdde aldrig ämbetet
Statistiken som vetenskap fanns företrädd vid Uppsala universitet redan på
1740-talet om man beaktar den då ryktbare professorn Anders Berchs skrift
om sättet att genom ”politisk arithmetica” dra slutsatser om ”länders och rikens hushåldning”. Men inte förrän 1910 fick universitetet en professur i ämnet med Gustav Sundbärg som förste innehavare (1910–1914). Denna professur tillhörde den humanistiska sektionen av dåvarande Filosofiska fakulteten.
I efterföljd härav återfinns det nuvarande ämnet statistik inom Samhällsvetenskapliga fakulteten.
Ämnet matematisk statistik inom Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten
brukar i grova drag uppdelas i sannolikhetsteori, stokastiska processer och
statistisk teori. De bägge förstnämnda delarna studerar matematiska modeller av slumpmässiga fenomen, främst ur teoretisk synpunkt. Inom den statistiska teorin skapar man metoder och kriterier för att behandla data från sådana slumpmässiga fenomen på basis av de insikter som vunnits inom de andra
områdena.
Den förste professorn på en lärostol med matematisk statistik i Sverige var
Harald Cramér, sedermera universitetskansler, som 1929 erhöll en professur
73
vid Stockholms högskola i försäkringsmatematik och matematisk statistik.
Medel hade tillskjutits av försäkringsbolagen. Mot slutet av 1940-talet skapades vid de tekniska högskolorna professurer i tillämpad matematik i vilkas
program matematisk statistik ingick.
Ämnet utvecklades kraftigt inom landet och internationellt under 1950och 1960-talen. Vid Uppsala universitet dröjde det emellertid till 60-talets
mitt innan en professur kom att inrättas och den förste innehavaren blev, efter
kallelse, Carl-Gustav Esseen 1967. Denne hade disputerat i Uppsala 1944 och
sedan 1949 verkat som professor vid KTH. Med sin långa professorserfarenhet i bagaget utvecklade han det nya forskningsämnet vid vårt universitet och
förde en rad forskare till disputation. När Esseen pensionerades 1984 utlystes
och tillsattes professuren i vanlig ordning men den närmast efter honom utnämnde tillträdde aldrig.
Efter förnyat tillsättningsförfarande kunde 1988 professor Allan Gut installeras som de facto andre professor i ämnet. Gut skrevs, efter inledande studier
vid Stockholms universitet, in vid Uppsala universitet 1964, blev fil. dr 1972
samt docent 1976 och har, med undantag av kortare perioder vid bl.a. Duke
University och Cornell University i USA, förblivit Uppsala trogen.
Professor Gut disputerade 1972 i Uppsala på en avhandling om generaliserad förnyelseteori, ett arbete som i förlängningen bland annat resulterade i
monografin Stopped Random Walks (1988). Guts andra huvudforskningsområde berör gränsvärdessatser främst inom den klassiska sannolikhetsteorin med
generaliseringar. Vad hans pedagogiska verksamhet anbelangar kan nämnas
två internationellt publicerade läroböcker, en på grundutbildningsnivå och en
på forskarutbildningsnivå.
Under framför allt det senaste decenniet har Gut även framgångsrikt engagerat sig i populärvetenskaplig verksamhet via föredrag och medverkan i dagspress och andra medier, samt, icke minst, med de bägge böckerna Sant eller
Sannolikt (2002) samt Konsten att Räkna (2007).
PS
74
Stefan Leupold
Teoretisk hadronfysik
Anställdes den 22 september 2009 att från och med den 1 januari 2010 vara
professor i teoretisk hadronfysik vidd Uppsala universitet.
Stefan Leupold är född den 27 februari 1967 i Neustadt/Waldnaab, Tyskland. Föräldrar: Heinz och Anneliese Leupold, född Werling.
Gymnasieexamen vid Keplergymnasium i Weiden/Oberpfalz, Tyskland,
1986. Diplom i fysik 1992 och Dr. rer. nat. i fysik 1996 vid Universität Regensburg, Tyskland. Docent i teoretisk fysik 2005 vid Justus-Liebig-Universität
Giessen, Tyskland.
Gift med Sabrina Wernetshammer, sjuksköterska.
Min forskning ligger inom området kärn- och partikelfysik. Jag studerar egenskaperna hos s.k. stark växelverkan. Denna är en av de fyra fundamentala naturkrafter som på mikronivå styr utvecklingen av vårt universum. Det är stark
växelverkan som gör att kvarkar och gluoner klumpar ihop sig till sammansatta objekt, s.k. hadroner. De bäst kända hadronerna är protoner och neutroner,
som är atomkärnans byggstenar. Därmed kan man säga att den starka växel­
verkan är ansvarig för den materia vi och vår omgivning är gjorda av. På en
kvalitativ nivå vet vi att hadroner är uppbyggda av kvarkar och gluoner, men
många aspekter är kvantitativt mindre väl förstådda. Förutom protoner och
neutroner finns det andra typer av hadroner, som skapas och studeras i acceleratorexperiment. Min uppgift som teoretisk fysiker är att utveckla matematiska modeller som beskriver, förklarar eller förutsäger resultat från sådana
experiment. På så sätt vill jag och mina kolleger lära oss mer om hadronernas
egenskaper och stark växelverkan. Genom denna fundamentala forskning bidrar vi till en bättre förståelse av de minsta beståndsdelarna av vår värld.
75
Roland Lindh
Teoretisk kemi
Anställdes den 23 mars 2010 att från och med den 1 maj vara professor i teoretisk kemi vid Uppsala universitet.
Roland Lindh är född den 23 mars 1958 i Malmö. Föräldrar: Hjert Lindh
och Britt-Sofia Lindh, född Thuresson.
Civilingenjörsexamen i kemi 1983 vid Lunds Tekniska Högskola, tekn. dr
i teoretisk kemi 1988, docent i teoretisk kemi 1992, befordrad till professor
2003, de senare tre vid Lunds universitet.
Gift med Marie-Louise Lindh, född Jennby. Barn: Max (f. 1990) och
­Rebecca (f. 1992).
All materia på jorden är uppbyggd av atomer. Molekyler och kristaller bildas
då de laddade subatomära beståndsdelarna i atomerna, elektroner och protoner, växelverkar med varandra. Att förstå denna växelverkan ger oss kunskap
om varför material har de egenskaper som de har, varför kemiska reaktioner
sker, hur kemin i levande materia organiseras etc. Kunskapen kan användas till
att förklara kemiska fenomen och ge information om hur nya molekyler kan
designas för att hjälpa oss i vår vardag, detta i form av t. ex. effektivare solceller, energisnålare produktion av ämnen som är av nytta eller nya mediciner.
Beskrivningen av subatomär växelverkan, som utgör grunden för hur atomer
bygger upp materia, kan reduceras till ett matematiskt samband, den så kallade Schrödingerekvationen. Denna är trots sin kompakta form på pappret
alltför komplicerad för att vi skall kunna finna en exakt matematisk lösning.
Forskningen inom teoretisk kemi sysslar bl.a. med att söka noggranna approxi­
mativa lösningar på ekvationen och att tillämpa dessa på kemiska fenomen
av intresse. Forskningen bedrivs främst med hjälp av att matematiska modeller simuleras på datorer. Min forskning har två inriktningar. Dels att förbättra
och effektivisera de matematiska modeller som används i dagens datorimplementeringar, dels att förstå de kemiska reaktioner som ger upphov till att ljus
produceras i levande organismer.
76
Professorslängd
Sten Lunell
1998–2008
Roland Lindh
2010–
Tillämpad kvantkemi, särskilt
radikal- och ytforskning
Teoretisk kemi
Professuren i teoretisk kemi har fått sin nya benämning i samband med tillsättningen av efterträdare till den förste innehavaren professor Sten Lunell vilken
tillträdde den nyinrättade lärostolen den 1 juni 1998. Ämnet benämndes då
tillämpad kvantkemi, särskilt radikal- och ytforskning.
Professor Lunell hade efter inledande studier vid Cornell University, USA,
år 1960 skrivits in vid Uppsala universitet där han disputerade och blev docent i kvantkemi 1972. Förutom i Uppsala hade han före tillträdet verkat vid
University of Florida, USA, Stockholms universitet och Umeå universitet.
När den nu återbesatta professuren inrättades år 1998 innebar detta en
breddning av den kvantkemiska forskningen i Uppsala, i förhållande till den
forskning som dittills bedrivits vid institutionen sedan denna startades 1960
av professor Per-Olov Löwdin. Medan Löwdins och hans efterträdare Osvaldo
Goscinskis forskning huvudsakligen varit teori- och metodinriktad och delvis
fokuserad på inomvetenskapliga problem, inriktades den nya professuren mot
användningen av moderna datorbaserade kvantkemiska beräkningsmetoder
för att lösa konkreta frågeställningar inom fysik och kemi.
Ett huvudområde i Sten Lunells forskning har varit studiet av s.k. fria radikaler, ytterst kortlivade mellansteg i många viktiga reaktioner, såväl i människokroppen som i miljön. På grund av sin normalt mycket korta livslängd
(i storleksordningen 0,000 000 000 001 sekund) är de svåra att studera experimentellt, och teoretiska studier med hjälp av avancerade datorberäkningar är
därför en av de främsta kunskapskällorna för radikalers egenskaper och reak­
tioner. Ett annat huvudintresse har varit växelverkan mellan färgämnen och
metalloxidytor i s.k. färgämnessensiterade solceller, där detaljerad kunskap på
atomär nivå har erhållits genom samverkan mellan kvantkemiska beräkningar
och experimentella studier. Lunell har utexaminerat ett 25-tal doktorer, som
i dag är verksamma i fyra världsdelar.
PS
77
Monika Schmitz
Biologi, särskilt jämförande fysiologi
Anställdes den 13 mars 2010 att från och med den 1 juni vara professor i biologi, särskilt jämförande fysiologi, vid Uppsala universitet.
Monika Schmitz är född den 7 mars 1957 i Trier, Tyskland. Föräldrar: Rudolf och Thea Schmitz, född Kemen.
Diplomexamen (biologi) i Köln, Tyskland, 1984, fil. dr i biologi 1993 och
docent i biologi med inriktning fiskfysiologi 2001, båda vid Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå. Professor i biologi med inriktning mot fiskreproduktion
2008 vid Karlstads universitet.
Gift med fil. dr Anver Siddiqui, docent i psykologi.
Min forskning är inriktad på att förstå hur fortplantningen styrs hormonellt
hos fiskar. Könsmognaden hos fiskar är, som hos andra däggdjur, kontrollerad
av hjärnan via stimulering av syntes och utsöndring av s.k. gonadotropiner i
hjärnbihanget, hypofysen. Dessa hormoner stimulerar i sin tur bildningen av
könshormoner och utvecklingen av könskörtlar. Den reproduktiva axeln är
påverkad av omgivningsfaktorer som temperatur och ljusförhållanden, men
också av andra faktorer, t.ex. fiskens storlek och energistatus. Man känner
ännu inte till de exakta fysiologiska mekanismer som gör att könsmognaden
(puberteten) inleds.
Vi studerar dessa processer hos olika fiskarter, bland annat Atlantlaxen, där
hanar blir könsmogna ofta redan vid liten storlek utan att ha varit ute i havet.
Studier har visat att andelen unga hanar som mognar påverkas av fiskarnas tillväxtförhållande och näringsstatus. Vi försöker förstå och kartlägga de hormonella och molekylära signalvägar som länkar ihop tillväxt och energireserver
med könsmognadsprocessen. Kunskapen om fiskars fortplantning är av stort
intresse inte enbart i kunskapsuppbyggande grundforskning utan har även en
tydlig tillämpning inom fiskodling.
78
Konstantin Zarembo
Teoretisk fysik
Anställdes den 9 februari 2010 att från och med den 1 september vara professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet.
Konstantin Zarembo är född den 24 april 1970 i Moskva, Ryssland. Föräldrar: Lev Zarembo och Renata Zarembo, född Sitkovskaya.
Civilingenjörsexamen vid Moscow Institute of Physics and Technology
1993, Ph.D. I teoretisk fysik vid Stekov Mathematical Institute 1997, Directeur de Recherche CNRS, Ecole Normale Supériere 2008-2010, Universitetslektor vid Uppsala universitet sedan 2004.
Gift med Irina Gomozova. Barn: Victor och Alexandra.
Mitt forskningsområde är teoretisk partikelfysik där jag ägnar mig åt materiens minsta möjliga beståndsdelar. Vi vet att materien består av elektroner,
protoner och neutroner. Protoner och neutroner, som ju bildar atomkärnor,
kallas ofta för baryoner. Men bilden är mer komplicerad än så, och oerhört
mycket mer spännande! Exempelvis består baryoner i sin tur av s.k. kvarkar.
Kvarkar existerar inte fria, utan förblir fångna i större partiklar. Anledningen
till denna permanenta fångenskap är inte helt utredd.
Det finns också andra kortlevande elementarpartiklar och även mer exotiska
former av materia, svart materia och svart energi. Dessa har aldrig kunnat observeras direkt, utan antagandena om deras existens följer indirekt av astronomiska iakttagelser. Ändå tror man att de utgör 95% av universums energibalans.
I moderna teorier om elementarpartiklar används ganska avancerad matematik som i stort sett är baserad på symmetrier. Jag utvecklar olika inriktningar inom partikelteorin, särskilt strängteori, i vilken partiklar ersätts med
endimensionella strängar som påminner om musikaliska strängar, fast oändligt mycket mindre. Jag sysslar i min forskning till stor del med symmetrier i
den mikroskopiska världen för att på så sätt bestämma elementarpartiklars
egenskaper och deras växelverkan.
Lärostolen är tillkommen i samarbete med Nordita.
79
Shili Zhang
Fasta tillståndets elektronik
Anställdes den 30 juni 2009 att från och med den 1 oktober samma år vara
professor i fasta tillståndets elektronik vid Uppsala universitet.
Shili Zhang är född den 27 augusti 1959 i Dali County, provinsen Yunnan,
Kina. Föräldrar: Mr. Zhang Jinxuan och Mrs. Chen Jiajun, Shanghai.
Bachelor of Science (B.Sc.) 1982 och Master of Science (M.Sc.) 1985, båda
i fysik vid Fudan University, Shanghai. Tekn. dr i elektronik 1990 vid KTH.
Därefter forskare vid bl.a. IBM Thomas J. Watson Research Center, Yorktown
Heights, USA, 1997–1998. Professor vid KTH och vid School of Microelectronics, Fudan University, Shanghai, 2006.
Gift med Tao Li.
Överallt i vår tillvaro finns det elektronik, alltifrån styrning av rymdfarkoster till övervakning av cellfunktioner. Utvecklingen på elektronikområdet är
häpnadsväckande snabb och ändå befinner vi oss bara i dess början. Den helt
dominerande kiselteknologin har nu kommit så långt att även den börjar nå de
fysikaliska gränserna, vilket innebär att man snart inte kommer vidare utan
måste hitta på något helt annat. Okonventionella idéer och smarta lösningar
måste därför fram om elektroniken skall kunna fortsätta att hjälpa oss.
På avdelningen för fasta tillståndets elektronik deltar vi i denna otroligt spännande utveckling. Eftersom området är enormt stort, har vi valt att fokusera på
två områden, dels elektronik för hållbar energi (solceller är ett exempel, energisnåla kretsar ett annat), dels töjbar flexibel elektronik. Den sistnämnda skulle
exempelvis kunna vävas in i klädesplagg, så att den kan användas utan att ens
ta så mycket plats som en modern mobiltelefon gör. Den skulle också kunna
inplanteras för att understödja vitala kroppsfunktioner som börjat svikta på
grund av sjukdom eller ålder, eller användas i någon annan oväntad tillämpning.
Vår forskning kräver att vi arbetar med halvledare och skikt av nanodimensioner. Vi kan naturligtvis inte klara allt på egen hand och samarbetar därför
med universitet och företag över hela världen genom utbyte av tjänster, fors80
kare och studenter. Aktuella exempel är nära samarbeten med universiteten i
Shanghai, där utvecklingen inom nanoelektroniken just nu går som snabbast,
och med IBM:s forskningscenter i New York, där den mest avancerade forskningen sker.
Professorslängd
Per-Arne Tove
Sören Berg 1958–1988*
1990–2008
Shili Zhang
2009–
Elektronik
Elektronik, ssk process­- och
komponentteknologi
Fasta tillståndets elektronik
* Tillträdde 1958 som laborator
Professuren i det som numera kallas fasta tillståndets elektronik är ung. Förste
innehavare av lärostolen var Per-Arne Tove, från 1958 laborator i elektronik.
Längre fram förvandlades denna befattning till professur. Tove av­led 1988,
innan han uppnått pensionsåldern. I samband med prövning­en av professuren ombenämndes den till elektronik, särskilt process- och komponentteknologi.
Innehavare blev Sören Berg.
Berg, professor 1990–2008, måste på grund av den snabba utvecklingen
inom elektroniken genomföra en delning av avdelningen i två: Fasta tillståndets elektronik (FTE) och Signaler och system med var sin professur.
Avdelningen FTE specialiserades på teknik och processer för framställning
av mikroelektronik. I slutet på 80-talet fanns integrerade kretsar med ca 1
miljon transistorer; idag finns kretsar med 1 000 gånger fler transistorer per
chip. Den snabba utvecklingen medförde att laboratoriet vid Teknikum blev
otillräckligt; ett nytt för mikrominiatyrisering måste byggas. Berg och två kolleger tog initiativet till Ångströmlaboratoriet, som kunde invigas våren 1997.
Merparten av forskningsprojekten vid FTE har gällt kunskapsutveckling
rörande tunna filmer av olika material. Tillkomsten av en speciell effekttransistor och utvecklingen av solceller baserade på tunnfilmsteknik visar på särskilt goda prestanda.
I och med att Shili Zhang, tillträdd 2009, nu installeras i sitt ämbete har benämningen fasta tillståndets elektronik stadfästs.
TN
81
Lars Österlund
Fasta tillståndets fysik med inriktning mot miljörelaterade
vetenskapliga tillämpningar
Anställdes den 8 juni 2010 att från och med den 1 juli vara professor i fasta
tillståndets fysik med inriktning mot miljörelaterade vetenskapliga tillämpningar vid Uppsala universitet.
Lars Österlund är född 29 december 1967 i Nordmaling. Föräldrar: Arne
Österlund och Lilli Österlund, född Eriksson.
Fil. kand. vid Umeå universitet 1991. Fil. dr i fysik 1997 och docent i fysik
2002 vid Chalmers tekniska högskola. Adj. professor i fasta tillståndets fysik
2006 vid Uppsala universitet.
Gift med Malin Österlund, född Blad. Barn: Linn (f. 1999) och Johan
(f. 2005).
Min forskning syftar till att förstå och utveckla material som kan användas för
att förbättra miljön som vi lever i. Speciellt intresserar jag mig för material som
använder ljus för att kemiskt omvandla molekyler som vidhäftar vid dess yta.
På så sätt kan hälsovådliga ämnen, även mikroorganismer, oskadliggöras med
endast solljus eller inomhusbelysning. Dessa material har även förmågan att
med solljus omvandla klimatpåverkande gaser som koldioxid och producera
miljövänliga bränslen. Jag bedriver även forskning inom den omvända frågeställningen, dvs. om egenskaper hos nya material i energi- och miljötillämpningar, ofta s.k. nanomaterial, kan påverka människor negativt. Forskningen
är tvärvetenskaplig och inbegriper samarbeten med fysiker, kemisters, mikrobiologer, toxikologer, samt även industriella aktörer, vilket jag trivs med och
som är en källa till inspiration och förnyelse.
Jag har en bakgrund som ytfysiker med inriktning mot katalys och har
bland annat arbetat med emissionsreningstekniker och bränsleceller. I början
av 2000-talet anställdes jag på FOI för att bygga upp en forskningsgrupp inom
miljö- och skyddsforskningen där jag exempelvis utvecklat nya tekniker för att
detektera och sanera farliga ämnen. Dessa erfarenheter har lett till flera innovationer. Min ambition är att fortsätta att ta tillvara den innovationspotential som finns inbyggd i samverkan mellan universitet, industri och samhälle.
82
Pedagogiska priset 2010
Universitetet instiftade 1986 det pedagogiska priset i avsikt att premiera framstående lärargärningar inom i första hand grundutbildningen. Ett pris delas ut
inom teologi, humaniora och lärarutbildning, ett inom juridik och samhälls­
vetenskap, ett inom medicin och farmaci, ett inom matematik, naturvetenskap
och teknik. Därtill kommer ett femte pris som inte varit bundet till något speciellt område och som i år delas ut för internationalisering i undervisningen.
Jonas Holmstrand, verksam vid Teologiska institutionen, har tilldelats 2010
års pedagogiska pris inom området teologi, humaniora och lärarutbildning.
Jonas Holmstrand förenar ämnesengagemang och strävan efter att göra studenterna delaktiga i teologins utveckling, med omsorg om varje enskild student: Alla ska känna möjlighet att utvecklas och att lyckas utifrån egna förutsättningar. Presentation och tillämpning av nya forskningsrön och aktuella
perspektiv bereds stort utrymme i hans undervisning. Detta i kombination
med att han kontinuerligt för en dialog med sina studenter gör att hans kurser
upplevs som ett gemensamt utforskande av ämnet. Hans förmåga att i konstruktiv anda ge återkoppling på individuella arbeten, oavsett om dessa har
utgjort en kritisk analys av exegetisk forskning eller en muntlig presentation,
är mycket uppskattad. En student ger uttryck för sin entusiasm med orden:
”Helt plötsligt var grekiskan lätt!”
83
Gunnel Cederlöf, verksam vid Historiska institutionen, har tilldelats 2010 års
fria pris på temat ”Internationalisering i undervisningen”.
Gunnel Cederlöf har på ett berömligt sätt förenat engagemang för globalhistoriska perspektiv i undervisningen med lika glödande engagemang för
internationella lärarutbyten. Hon är garant för att internationella perspektiv
anläggs inom samtliga kurser vid Historiska institutionen, och hon har själv
utvecklat flera kurser med globalhistorisk inriktning. Därtill har hon initierat
och drivit ett utbyte med Calcutta University som gör det möjligt för lärare
från detta universitet och Uppsala universitet att undervisa vid varandras lärosäten. Detta har upplevts som mycket värdefullt av både lärare och studenter.
Ingrid Ahnesjö, universitetslektor vid Institutionen för ekologi och evolution,
har tilldelats 2010 års pedagogiska pris inom området matematik, naturvetenskap och teknik.
Ingrid Ahnesjö har oförtröttligt strävat efter att utveckla studenternas färdigheter inom ramen för projektet Dialog för naturvetare, detta genom att utmana dem att formulera nya tankar i både tal och skrift. Hon stimulerar dem
att arbeta vetenskapligt: ställa hypoteser och utforma experiment. Därtill
”ser” hon verkligen sina studenter. Hon ger dem återkoppling på deras insatser men också bekräftelse som personer. Tack vare sitt helhetsperspektiv och
sin utmärkta kontakt med såväl lärare som studenter har hon en god blick för
vad som behöver förändras. Hon har också förmågan att ge sina kollegor konstruktiva synpunkter som hjälper dem att vidareutvecklas och att våga anta
nya utmaningar. Både inför och under träning av kommunikationsfärdigheter
stöttar och entusiasmerar hon sina lärarkollegor.
84
Jakob Johansson, överläkare vid anestesikliniken vid Institutionen för kirurgiska vetenskaper, har tilldelats 2010 års pedagogiska pris inom området
medicin och farmaci.
För Jakob Johansson står god klinisk handledning i fokus. Med brinnande
entusiasm sprider han sina kunskaper och erfarenheter till andra. Med honom som inspiratör och pådrivande kraft har i synnerhet anestesikliniken
förvandlats till en veritabel vallfartsort för läkarstudenter när det gäller klinisk praktik. Han har infört ”Klinik-Kurt”, ett system för att utvärdera den
kliniska handledningen och bemötandet av studenterna. Tack vare sin stora
entusiasm har han lyckats engagera studenterna i deras egen utbildning. Slutligen har han också agerat som den främsta drivkraften bakom en webbaserad
pedagogisk meritportfölj.
Leon Caesarius, universitetslektor vid Företagsekonomiska institutionen, har
tilldelats 2010 års pedagogiska pris inom området juridik och samhällskunskap.
Leon Caesarius stora engagemang och genuina intresse för sitt ämne skapar
ett positivt lärandeklimat som får studenterna att växa. Han har förmågan att
nå varje student. Han lyckas med humor, tydligt ställda krav och konstruktiv
återkoppling stimulera till reflektion och framsteg. Leon Caesarius bedriver
kontinuerlig kursutveckling. Han har dessutom varit med och tagit fram nya
läromedel samt varit involverad i utvecklingen av institutionens kursportaler. Inte minst lyckas han på ett förnämligt sätt integrera sin egen forskning i
undervisningen. Med sitt engagemang för studenternas lärande fungerar han
som en viktig inspirationskälla för sina kollegor.
85
Tidigare mottagare av Pedagogiska priset
1986
Lennart Ehrsson
Richard Glover
Ingrid Ljungström
Anders Vretblad
Kjell Wikvall
1987
Gertrud Ericson
Anna Ivarsdotter
Torgny Persson
Gunnar Wassén
Örjan Zetterqvist
1988
1989
1990
86
Ove Bohman
Lena Holmqvist
Ann-Britt Lundahl
Carl-Einar Westerberg
Elsie Wijk-Andersson
Kaarina Drynjeva
Bengt Ekman
Ronnie Hansson
Annika Lundmark
Anders Mård
Lars-Erik Blomqvist
Ingrid Nordberg
Rolf Paulsson
Margareta Hammarlund
Udenaes
Ingrid Åberg
1991
1992
Gunnar Fält
Margareta Högberg
Lena Jonsell
Staffan Rylander
Jan Sjölin
Gunnar Birgegård
Siv Dahlén
Bo Gestblom
Thomas Hård af Segerstad
Mats Larsson
1993
Maggie Aldén
Per Block
Göran Gezelius
Sten Magnusson
Gunnar Stenhag
1994
Ulla Birgegård
Merike Boberg
Thomas Erlandsson
Rune Lönnqvist
Per Wahlund
1995
Ove Axelsson
Hedvig Ekerwald
Carina Fast
Siv Strömqvist
Monica Waldebäck
1996
Bo Andersson
Karin Apelgren
Claes Linder
Michael Thuné
Tore Wretö
2001
Håkan Bengtsson
Stig Brewitz
Maja Elmgren
Lennart Wikander
Lena Åslund
1997
Gunilla Bogren
Leif Jansson
Anita Hussénius
Christer Sörensen
Jan Öhman
2002
Anneli Edman
Leif Karlsson
Carl Gustaf Spangenberg
Ulla Stroh-Wollin
Uno Svensson
1998
Anders Berglund
Maciej Klimek
Caroline Liberg
Harriet Marnell
Bo Westas
2003
Kristina Bergh
Ingrid Bramstorp
Åsa af Geijerstam
Eva Pärt-Enander
Mats Sjöquist
1999
Lars Burman
Eva Hedberg
Matti Nikkola
Ingrid Nylander
Åke Pålshammar
2004
Gunnar Berg
Hans Eklund
Birgitta Garme
Åsa Kettis Lindblad
Mats Nordström
2000
Lillemor Aronsson
Kristian Gerner
Cecilia Pahlberg
Mia Ramklint
Jan Örberg
2005
Mats Hammarström
Ulf Jansson
Christine Johansson
Maria Lönnemark
Sverker Scheutz
87
88
2006
Karin Hassan Jansson
Lars-Åke Larzon
Orlando Mella
Ola Rollman
Karin Sennefelt
Staffan Sjöberg
2008
Thomas Bull
Truls Gårdmark
Johan Heinius
Arabella Nylund
Arnold Pears
Raimo Raag
2007
Ronny Alexandersson
Mikael Alm
Lars Holmberg
Anneleen Kool
Louise Rügheimer
2009
Ann-Marie Falk
Karl-Oskar Lindgren
Emma Lundkvist
Ove Strid
Maria Swartling
Karine Åkerman Sarkisian
Staffan Svärd
Redaktionella kommentarer
Föreliggande installationsskrift syftar främst till att förmedla forskningsinformation. Den är, efter Rector magnificusʼ inbjudan, uppställd på följande sätt
för varje enskild professur:
1. Uppgifter om professurens tillsättande.
2. En kortfattad biografi över den tillträdande professorn. Uppgifterna har in lämnats av vederbörande själv och endast lätt redigerats av redaktören.
3. Den tillträdande professorns forskningsprofil och vetenskapliga intressen.
Detta avsnitt har författats av respektive professor. I vissa fall är den slutgil tiga utformningen ett resultat av en samverkan mellan författare och redak tionen, i andra fall har endast en smärre redaktionell bearbetning gjorts.
Mycket sent inlämnade bidrag har endast layoutmässigt kunnat redigeras.
4. I förekommande fall en redaktionellt framställd kort historik över aktuell lärostol.
Några professurer kan ovan ha betecknats som nyinrättade, trots att föregångare inom resp. vetenskapliga områden varit verksamma vid Uppsala universitet. Så har skett, då förändringarna inom ämnesbeskrivningarna bedömts vara
så pass omfattande att i själva verket nya professurer kan anses ha tillkommit
eller där en tidigare professur i visst ämne omvandlats och således givits annan
ämnesbeteckning.
Per Ström och Johan Sjöberg
89