creative industries development service

creative industries development service

CREATIVE
INDUSTRIES
DEVELOPMENT
SERVICE
En studieresa till Manchester
En rapport av Camilla Amnemyr, Ethel Andersson, Mia Bergdahl, Mirja Hildbrand, Karin
Lundgren och Christian Stensöta – maj 2003
.
Innehållsförteckning
I Inledning
3-4
Bakgrund
Syfte med resan
Inkubator
Syfte med rapporten
3
3
4
4
II Möten
5-14
Onsdag 7/5 kl. 15.00 Lyn Barbour
5-7
En övergripande bild
Onsdag 7/5 kl. 20.00 Andy Lovatt
7-8
Nya fält
Torsdag 8/5 kl. 10.00 Chris Lethbridge
8-9
En virtuell inkubator
”Get connected”
Torsdag 8/5 kl. 11.00 Rachael Bampton-Smith
9-10
Marknadsföring och information
Torsdag 8/5 kl. 12.00 Dale Hicks
10-11
Nätverk
”The Loop”
Fredag 9/5 kl. 10.00 Stuart Worthington
12-14
En egen röst
Rådgivarna och mentorerna
Citat och goda råd från Stuart
Fredag 9/5 kl. 12.00 Annie Lethbridge
14
III Reflektioner
15-18
Stor och liten
Finansiärer
Enkel marknadsföring och tydlig information
Nätverksbyggande
Rådgivarnas roll
Inkubatorn – platsbaserad eller virtuell
15
16
17
17
18
18
Slutord
19
Kontaktlista
20-21
2
I Inledning
Den 7 maj t o m 10 maj 2003, besökte NÄTEK – Camilla Amnemyr, Christian Stensöta, Karin
Lundgren, Mirja Hildbrand, Ethel Andersson och Mia Bergdahl (student på Kulturverkstans 2-åriga
projektledarutbildning) – Creative Industries Development Service (CIDS) i Manchester. Besöket i
staden skall ses mot bakgrund av planerna att koncipiera en inkubator för kultursektorn i Västsverige.
Bakgrund
CIDS startade sin verksamhet i Manchester, England, 1999. Verksamheten har som syfte att ge
personlig och individuell service för att utveckla hållbara, kreativa och kulturella företag i Manchester
och nordvästra England. Arbetet bygger på förtroende i den ickeinstitutionella kultursektorn. Man
arbetar främst med företag inom områdena musik, konst, mode, film, digital media, fotografi, design
och teater. CIDS erbjuder hjälp med nätverksutveckling, rådgivning, information, utbildning,
företagsstöd och kompetensutveckling.
Nätverkstan har på avstånd följt CIDS arbete sedan starten och har haft täta kontakter med
initiativtagarna vid Manchester Institute for Popular Culture (MIPC).
Nätverkstan och Kulturverkstans ledningsgrupp har tidigare gjort två studiebesök i Manchester och vid
ett flertal tillfällen bjudit in forskare från MIPC till Göteborg. Diskussionerna om en svensk
motsvarighet till verksamheten i Manchester har varit intensiva. De blev tydliga och offentliga genom
konferensen ”Konstiga Företag” i Göteborg 27-28 mars 2001 (dokumenterad av Framtidens Kultur
2001) och rapporten, ”Den ofrivillige företagaren” av Lotta Lekvall och David Karlsson, Nätverkstan,
2002.
Syfte med resan
CIDS i Manchester har länge setts som förebild för en liknande verksamhet i Västsverige, men fram
till nu har planerna inte konkretiserats. En modell av ett möjligt innovationssystem med inkubator har
tidigare presenterats vid ett seminarium på Nätverkstan. Vi betraktar besöket i Manchester som ett
försök att pröva denna modell i problemorienterade samtal med personalen. Dessutom som
startpunkten för en konstruktiv process där NÄTEK ingår som en kraft att räkna med.
Manchester i sig är intressant eftersom staden i mångt och mycket liknar Göteborg. Städerna befinner
sig i övergången från klassiskt industrisamhälle till modernt tjänstesamhälle; de är båda ”den andra”
staden, efter huvudstaden med allt vad det för med sig. Manchester och Göteborg har ungefär lika
många invånare.
CIDS är av extra stort intresse eftersom man där kan finna exempel på det vi försöker starta i
Göteborg. Vad kan vi lära av deras arbete? Vad hade man för målsättning med verksamheten när man
drog i gång projektet? Vilka var deras problem i starten? Hur har det blivit? Vad är en inkubator för
dem?
Besöket på CIDS i Manchester skulle kunna ge värdefull kunskap om service till kulturorganisationer/
kulturutövare i allmänhet och innovationssystem i synnerhet. Vi ser också dess entusiastiska personal
som en viktig inspirationskälla till byggandet av en serviceorganisation där NÄTEK med allra största
sannolikhet kommer att spela en nyckelroll.
3
Inkubator
Ordet inkubator kommer från latin och betyder ungefär kuvös eller äggkläckningsmaskin. Inkubatorer
för företag har funnits sedan tidigt 1960-tal men spred sig över världen från början av 80-talet. Det är
en växande och framgångsrik verksamhet. I Göteborg finns inkubatorer på bland annat
Handelshögskolan och Chalmers Tekniska Högskola (Drivhuset och Innovation).
Traditionellt är inkubatorn knuten till ett universitet med inriktning på teknisk forskning och
utveckling. Innovatum i Trollhättan är ett exempel på en inkubator som inte är knuten till något
universitet. Denna inkubator är ett EU-projekt och Film i Väst är initiativtagare. Innovatum arbetar
främst med utveckling av företag i filmbranschen.
I korthet är det tänkt att ett tiotal kulturutövare/kulturföretag ska få möjlighet att utveckla sin
verksamhet i inkubatorn på Nätverkstan. Den innefattar tillgång till kontor i Nätverkstans lokaler,
teknisk utrustning, utbildning, rådgivning, information, hjälp med administration, mentorskap,
specialisthjälp i juridiska och ekonomiska frågor och affärsutveckling. Under en period på cirka sex
månader till ett år har man gratis tillgång till den service som erbjuds, både från Nätverkstans egen
personal och externa experter och rådgivare. Efter denna period är det tänkt att man ska kunna betala
för dessa tjänster.
De allra flesta inkubatorer har en målsättning som gör att de själva är icke vinstdrivande. De är
organiserade som stiftelser eller finansieras med offentliga medel. Deras huvudsakliga mål är att
stimulera forskare och studenter till att bli entreprenörer och starta egna företag.
Nätverkstans inkubator kommer att skilja sig från standarmodellen av affärsinkubatorer, eftersom den
inte endast är tänkt att stödja idéer som syftar till att starta företag, utan även till tidsbegränsade
projekt. För de blivande företagen står affärsplanen i centrum under inkubationstiden – för projekten,
projektplanen. Nätverkstan vill vara öppen även för företag eller organisationer som inte primärt syftar
till vinst – för dem som vill starta idéburna företag (”non-profit-” eller ”non-for-profit organisations”).
Syfte med rapporten
Rapporten är baserad på referat från möten med människor som arbetar på CIDS eller har med dem att
göra. Den ska därför endast betraktas som resultatet av en serie samtal med initierade personer.
Rapporten gör med andra ord inte anspråk på att ge en heltäckande bild, varken av organisationen eller
av förutsättningarna, att skapa något motsvarande i Göteborg.
Inte desto mindre är besöket i Manchester en viktig första sondering. Vi hyser stora förhoppningar att
rapporten kan tjäna som underlag för en förstudie med avsikt att undersöka Nätverkstans
förutsättningar i dess helhet.
Rapporten är i tre delar. Efter en inledande del, där syftet med och bakgrund till besöket presenteras,
följer referat av våra möten. Rapporten kommer att ta fasta på dessa möten eftersom de intervjuade
personerna täcker in någorlunda väl avgränsade ansvarsområden. I den tredje delen reflekterar vi mot
bakgrund av det vi har fått reda på i våra möten.
4
II Möten
Samtliga möten med personalen ägde rum i den ljusa konferenslokalen i det rosa huset på Oak Street i
”The Northern Quarter” i Manchester. Huset delas med andra kulturorganisationer. Kontoret är
beläget i ett öppet kontorslandskap på tredje våningen.
Vi möter här i tur och ordning, Lyn Barbour, som i egenskap av verkställande direktör ger en
överblick och sätter in CIDS i ett större sammanhang, Chris Lethbrigde som talar om sina erfarenheter
av att starta en inkubator, Rachael Bampton-Smith som är något av en informationsarkitekt och talar
om hur det är att marknadsföra CIDS, Dale Hicks som informerar om hur han arbetar med att skapa
och administrera nätverk, Annie Lethbridge som har en administrerande roll och talar om hur arbetet
går till på kontoret.
Andy Lovatt, som ger sin syn på finansiering och utveckling, intervjuas av Mia Bergdahl och Ethel
Andersson efter invigningen av ”The Loop” (se texten om Dale Hicks). Mötet med Stuart Worthington
sker i MCMN:s slitna lokaler på Hilton Street. Stuart talar utifrån sina erfarenheter av musikbranschen
i Manchester.
Var och en av oss har tagit ansvar för dokumentation av ett eller två möten och skrivit utifrån egna
mötesanteckningar, vilket förklarar eventuella olikheter i språkbruk och upplägg.
Onsdag 7/5 kl. 15.00 Lyn Barbour
En övergripande bild
Lyn Barbour är verkställande direktör på CIDS. Under tillkomsten var hon verksam inom offentlig
förvaltning i Manchester med uppdraget att ta ställning till finansieringsfrågor. Med andra ord är hon
väl lämpad att ge en samlad bild av verksamheten från såväl insidan som utsidan. Lyn börjar med att
hälsa oss välkomna.
Lyn beskriver verksamheten utifrån ett helhetsperspektiv. Hon förklarar organisationen och de
övergripande riktlinjerna för arbetet. I huvudsak arbetar man med strategisk utveckling, information
och utvecklingsprojekt i form av inkubation, företagsutveckling och nätverksutveckling. Lyn säger att
CIDS är ”the leading body”, en sluss mitt emellan den kreativa och den ekonomiska sektorn som
erbjuder den kreativa sektorn en ekonomisk introduktion.
5
Arbetet tar sin utgångspunkt i ett ”fågelperspektiv”, vilket i det här fallet betyder att man arbetar
uppifrån via nätverken och experterna och inte via den enskilde konstutövaren. Lyn anser att man
måste sätta in hjälp och stöd på en högre nivå för att kunna nå de mindre aktörerna på en lägre nivå. På
detta sätt kan man påverka i ett större sammanhang och få in fler i systemet.
Lyn pratar om system, i den bemärkelsen att organisationen runt CIDS består av ett stort nätverk, där
kunden ”skickas ut” till de nätverk där man ”passar in”. Man får här hjälp med vad man behöver och
man skapar nya kontakter och samarbetspartners.
”We will set you out on a journey”
Lyn
CIDS vill stärka och lyfta fram kultursektorn lokalt och regionalt (nordvästra England). Man arbetar
mot att få kulturutövarna att stanna i kvar i området och man prioriterar arbetet med marknadsföringen
av sektorn i regionen.
I nordvästra England är utvecklingen av media viktig och får mycket resurser. De mest framgångsrika
företagen i Manchesterområdet finns inom media, drama och animation.
Utvecklingen av musikbranschen är viktig för Manchester, men betydligt mer komplicerad, enligt
Lyn. Den regionala utvecklingen av musikbranschen stoppas när utövarna når en högre nivå. Det är då
London som lockar, där det finns större möjligheter att göra internationella kontakter och där fler
företag arbetar kring musikerna. Detta leder till att det kulturella kapitalet försvinner från Manchester
med omnejd. Man måste som kulturutövare i Manchester ha bra nätverk etablerade, annars når man
inte de högre nivåerna. CIDS arbetar för att skapa förutsättningar så att man kan utveckla sin
verksamhet på en högre nivå även i Manchester.
Att erbjuda tillfällen för individen eller företaget, genom att bilda nya nätverk eller gå med i ett
existerande är grunden i arbetet. Genom tillfällena som erbjuds kan du träffa dina nya
samarbetspartners och man kan gå samman kring t ex gemensamma lokaler, gemensamma rådgivare
och marknadsföring.
Lyn poängterar vikten av att synas i olika sammanhang – för verksamhetens egen skull men också för
kulturföretagen och kulturutövarna. Det är viktigt att bjuda in till samtal, bland annat genom
seminarier.
All service som erbjuds är gratis förutom de ekonomiska utvecklingsprogrammen. Lyn menar att om
man erbjuder helt gratis hjälp tas det inte på allvar och man struntar i många fall i att dyka upp på
inbokade möten. Å andra sidan kan man inte ta för mycket betalt eftersom det är få som har möjlighet
att betala för tjänsterna.
6
CIDS skriver kontrakt med rådgivarna och specialisterna och betalar dem för de tjänster de erbjuder.
Det är framför allt på detta sätt pengarna används. Man erbjuder professionella utvecklingsprogram.
Det är viktigt att binda till sig rådgivare och samarbetspartners som vill och kan föra sin kunskap
vidare. Även om man här inte talar om en heterogen grupp, så kan man ändå skönja förändringar
genom åren som kan sägas gälla alla rådgivarna. De har blivit mer specialiserade, områdena de arbetar
inom är mer separerade från varandra. Individerna är mer sammanlänkade med varandra och man
arbetar mer tillsammans och kanske träffas en gång/månad.
Övriga verksamheter liknande CIDS finns också i övriga delar av Storbritannien, bland annat CES i
Wales och CIDA i Östra London.
CIDS är en hybridorganisation, vilket betyder att den är både privat och offentlig. Verksamheten
finansieras både från EU och nordvästra regionen. Bidragsgivarna är:
•
•
•
•
North West Development Agency (NWDA): 150 000 pund/år. Målet är att CIDS ska
utvecklas till en strategisk organisation för att kunna skapa ett bättre Manchester.
(ERDF) ”Manchester City Pride action plan”: 1.5 miljoner pund/två år. Dessa pengar får CIDS
för affärsutveckling genom samarbetspartners.
EU, ”Neighbourhood Renewal Fund”: 150 000 pund/år får man för att nå ut med sin
verksamhet till Manchesters olika kommuner och distrikt.
Mindre finansiärer: SRB, ”Regional Arts Lottery” för specifika projekt och samarbeten samt
banker.
Lyn berättar vidare om ett samarbete mellan Manchester – Helsingfors – S:t Petersburg. Detta
samarbete kallas ”The Creative Industries Development Partnership”. Det utformades för att erbjuda
S:t Petersburg att ta del av Västeuropeiska städers erfarenheter i arbetet med utvecklingen av kreativa
företag. Man har fått EU-pengar (TACIS) för detta samarbete. CIDS är med och sponsrar projektet
som är ett initiativ från prinsen av Wales (www.creative.leontief.net).
Lyn avslutar sin framställning med att bjuda in oss till invigningen av ”The Loop”, det senaste
projektet i verksamheten som hon fäste stora förhoppningar till. Vi tackade för en mycket informativ
redogörelse.
Onsdag 7/5 kl. 20.00 Andy Lovatt
Nya fält
Andy Lovatt var tidigare verkställande direktör på CIDS men arbetar nu inom kommunal förvaltning.
Mötet med honom var inte inplanerat men vi träffade honom på invigningen av The Loop.
Andy tycker att man måste hitta nya fält att utveckla inom den kreativa sektorn. Han menar att man
inte vet ur vilka områden nya kreativa verksamheter kan komma att växa. Det gäller att ha ögonen
öppna för nya infallsvinklar och att hålla fantasin vid liv. Ett exempel skulle kunna vara möbeldesign.
Han tycker att det är viktigt att ringa in vilka kulturområden man idag lyckats etablera sig inom och
vilka som inte är etablerade nu men som kan komma att bli. Dessutom, vilka som absolut har svårast
att nå detta mål.
I Manchester, fortsätter Andy, arbetar man med att utveckla en inkubator för kulturföretag. I det här
fallet handlar det om en virtuell inkubator, alltså inte platsbaserad. Den kombinerar mötet med
människorna inom de olika områdena och den nya teknologin. Andy betonar också vikten av
samarbete med universiteten. Det är enligt honom betydligt lättare att få finansiering till sina projekt
via dem. Man har då dessutom tillgång till ett bredare nätverk och tillgång till forskning.
7
Andy poängterar nätverkets betydelse, att etablera ett nätverk samt att ta reda på existerande nätverk.
Han betonar också vikten av gruppbaserad rådgivning, att träffas och att skapa nya kontakter. Om flera
aktörer går samman kring gemensamma rådgivare kan man även dela administratör, vilket skapar ett
positivt samverkansklimat som gynnar verksamheten.
Han tycker det är viktigt med en preinkubator, en ”förinkubator” – där projektens styrka bedöms för
att, eventuellt, lotsas vidare in i inkubatorn.
I en inkubator är det viktigt att ha avtal med bra specialister. Manchester Business Consortium har 3040 rådgivare, oftast frilansande jurister och ekonomer som avsätter ett par timmar per vecka för
rådgivning. De levererar också Mastersutbildning i affärsutveckling. Här har klienten tillgång till 1-6
timmars gratis rådgivning, efter denna tid måste man betala för tjänsterna.
Torsdag 8/5 kl. 10.00 Chris Lethbridge
En virtuell inkubator
Chris är ”Development Officer” på CIDS och har precis startat en inkubator för teater, dans, och
gatuteater. Det är grupper man inte har arbetat så mycket med. Grupperna tyckte inte att det fanns
tillgång till hjälp eller utveckling för dem. De tryckte själva på för att något skulle hända inom deras
områden. Ur detta växte PANDA – Performing Art Network & Development Agency. (www.pandaarts.org.uk)
För närvarande finns det två grupper i inkubatorn men man siktar på att det ska finnas åtta. I denna
inkubator skall man få stanna i två till tre år och då står man, förhoppningsvis, på egna ben. Man får
stöd i olika former: företagsutveckling, information, rådgivning, nätverksbyggande etc. Under tiden i
inkubatorn hoppas man att varaktiga kontakter skapas. Väl ute i verkligheten kan dessa kontakter leda
till samarbeten, t ex genom att anställa en gemensam producent och dela på kostnaderna.
När Nätverkstan pratar om en inkubator så tänker vi oss ett hus där alla sitter. Det gör man däremot
inte på CIDS. De skulle önska att de hade ett hus men så är inte fallet. Istället satsar man på virtuella
inkubatorer, vilket ökar i England. Man utgår från en ”on line-support” på webben som man
kombinerar med diskussionsgrupper och person- till personmöten.
Ett annat sätt att mötas och lösa problem på är ”action-set”. Här får en grupp personer en specifik fråga
som de ska lösa. Gruppen är sammansatt av olika personer med varierande kunskapsområden och
erfarenheter. Man löser frågan genom diskussioner och svaret som kommer fram implementeras direkt
hos den som ställt frågan. Ett sådant ”action-set” träffas en gång i månaden, så när tiden är inne för
nästa möte kan man utvärdera svaret. Detta kallas ”mutual mentoring”.
Chris lyfte, liksom Andy, fram hur viktiga universiteten är i sammanhanget. Genom nära samarbete
med dem kan man få tillgång till relevant forskning samt möjligheten att använda den bästa tekniska
utrustningen. Han nämnde ett exempel på en framgångsrik inkubator, på universitet i Stanford, där
man inte endast prioriterar undervisning och forskning. Man ser även företagande som en viktig del i
verksamheten. Med företagande som ett väl integrerat inslag i den innovativa processen kan man i ett
tidigt skede förena kreativitet och marknadstänkande. Idéerna får bärkraft redan innan de lyfts in i
inkubatorn och resultatet faller väl ut. Överhuvudtaget poängterar Chris vikten av att projekten är
genomarbetade och väl förberedda för att ha någon chans att lyckas i en inkubator.
8
Chris nämner avslutningsvis två andra inkubatorer i London. Den första är ”Artquest”, ett projekt som
liknar CIDS och startades 2002 i London men de arbetar endast med konst. De får bidrag av Arts
Counsil i England och The London Institute. Den andra är ”Artsadmin” som startade 1979. Men här
är, enligt Chris, grupperna kvar i inkubatorn och några nya tas inte in.
”Get connected”
”Get Connected” är ett samarbete mellan CIDS och biblioteken runt om i Manchester. Projektet är
finansierat genom EU, ”Neighbourhood Renewal Fund” (NRF), ämnat till områden med hög
arbetslöshet. Det är en ny riktning, ett mer utåtriktat projekt. Det kom till för att man efter en
undersökning upptäckte att CIDS klienter i huvudsak var högutbildade och boende i city. Detta ville
man ändra på:
•
Målet med ”Get Connected” är att öka medvetenheten och tillgängligheten att skapa
ekonomiska möjligheter inom den kreativa sektorn för människor inom fem av Manchesters
stadsdelar.
•
Syftet är att skapa arbetstillfällen, genom att bilda kommersiella och sociala företag och göra
det möjligt för människor att göra karriär.
•
Man vill bygga nätverk mellan de olika lokala organisationer som finns för den kreativa
sektorn runt om i Manchester.
•
I varje distrikt samarbetar man med lokala resurser för att skapa ett evenemang – en
”roadshow” fokuserad på den kreativa sektorns subsektorer. I första fasen av projektet arbetar
man med film, TV, grafisk design, nya media (spel/webbdesign) och musik. Idén är att dessa
möten ska vara både underhållande och informativa.
•
Det anordnas ”följa-upp-träffar”, där man försöker utvärdera och följa upp hur arbetet går i
varje stadsdel.
•
CIDS arbetar med att skapa en ”verktygslåda” för den kreativa sektorn. Det ordnas träffar på
de lokala biblioteken där man undervisar om sektorn och hur man på ett bra sätt kan komma
igång med en verksamhet.
•
Projektet är framför allt till för ungdomar, kvinnor och invandrare. Även om CIDS inte
exkluderar någon är det dessa grupper man i första hand vänder sig till.
Torsdag 8/5 kl. 11.00 Rachael Bampton-Smith
Marknadsföring och information
Rachael är ”Marketing and Communication Manager” på CIDS och är ansvarig för marknadsföringen
och informationsavdelningen. Här har hon arbetat i ett par år. Hon har en bakgrund från radio och
skivbolag men ingen formell marknadsförings- eller informatörsutbildning.
Hennes första uppgift var att skriva en rapport (Marketing and Communications audit). Rapporten
innehåller en granskning för att främst kunna identifiera luckorna i organisationen. Syftet med
rapporten var också att få fram en plan för marknadsföringen av CIDS. Man ville också ge en så
enhetlig bild som möjligt av den typ av verksamhet man är och vad man ville bli.
9
Marknads- och informationsavdelningen valde att ta tillvara all outnyttjad information i databasen. Nu
har man byggt ut hemsidan och ska skicka ut regelbundna nyhetsbrev till relevanta e-mailadresser.
Målet är att varje medlem ska använda databasen för att samla information och kunskap som kan vara
nyttig för medlemmen och andra.
I rapporten kontrollerade man varumärket och hur stor inverkan det hade på kultursektorn Det
framkom att man tyckte att CIDS använde sig av ett alltför komplicerat språk. Det har de nu försökt
ändra på med hjälp av mycket enkla medel. Man använder nya färger på foldrar och visitkort, mer
lättillgänglig information om vad CIDS är och vad de kan hjälpa till med i form av nya vykort och
flyers.
Hemsidan har utökats samt, förhoppningsvis, blivit mer överskådlig. Här erbjuds också klienterna att
utnyttja sidan på ett enkelt sätt genom att själva kunna lägga in information för att meddela vad som
händer i deras verksamheter. Den nya hemsidan ska också bli en mötesplats för medlemmarna, bland
annat med olika chatrum.
I oktober 2002 genomfördes det första internationella CIDS-projektet: ”Transatlantic Express” i New
York. Man reste över från nordvästra England med det bästa i musik-, konst-, mode- och filmväg.
Under tio dagar utfördes tjugotre ”events” vilka resulterade i ett stort handelsutbyte inom olika
områden, mellan New York och Manchester/Liverpool. Projektet blev så framgångsrikt att man
kommer att göra om det hösten 2003.
Informationsavdelningen består, förutom av Rachael, av tre personer som alla arbetar halvtid. Övrig
tid arbetar de med egna projekt, vilket är en stor fördel eftersom de då känner till kultursektorns
verklighet och kan ge praktiska råd till klienterna. Dessa ”Information Officers” sätter sig ner med
klienten och reder ut vad personen i fråga vill ha hjälp med. De använder ett frågeformulär för att
senare föra in informationen i databasen Sidney. De vanligaste frågorna som ställs har att göra med
ansökningar till olika fonder. Hur fyller man i ansökningshandlingarna? Vilka fonder ska just jag
söka? Vad måste jag komplettera min ansökan med? Man försöker svara men mestadels slussas folk
vidare till utomstående rådgivare och nätverk. Här finns också informationsresurser i form av
faktablad om de olika kulturella sektorerna. Medlemmarna får också erbjudande om att vara med i
CIDS kvartalsutskick eller månatliga utskick av nyhetsblad.
Torsdag 8/5 kl. 12.00 Dale Hicks
Nätverk
Dale Hicks ansvarar för nätverksbyggandet på CIDS. Hans titel är ”Network Development officer”.
Han är utbildad designer och har haft ett flertal företag i branschen.
Dale börjar med att berätta att organiserande av nätverk är ett viktigt område för CIDS. Antingen
samarbetar de med redan befintliga nätverk eller så startar de själva upp nätverk för sektorer där
sådana saknas. I det fortsatta samtalet med Dale inbegrips även företag i begreppet nätverk.
Tanken med nätverken är att de är fundamentala för att få till stånd ett gemensamt arbete för att
utveckla en sektor såväl regionalt som internationellt.
Tillvägagångssätten är olika. Exempel på aktiviteter i nätverken är organisering av olika happenings
(utställningar, uppträdanden), lobbying och profilering. Dessutom kartlägger man kreativa fält och
kontaktytor, diskussion och debatter – alltså olika sätt att marknadsföra sig och aktivera sektorn.
Nätverken fungerar även som en mötesplats där utövare av en speciell sektor kan möta andra som
sysslar med liknande saker. Man får tillfälle att träffa personer som ”lyckats” i branschen, utbyta
kunskaper och erfarenheter, knyta kontakter med viktiga personer och organisationer.
10
”There is all about adding value”
Dale
När vi åkte till Manchester så var nätverksområdet det område vi funderat minst på. Väl där och under
mötet med Dale Hicks, men även under mötena med de andra i personalgruppen, fick vi klart för oss
att nätverkandet är mycket centralt i deras arbete.
De individuella konstnärerna ingår t ex i ett nätverk; ”Visual Arts Network” med gallerier och agenter
och utvecklingsprogram för konstnärerna. Man kartlägger det ekonomiska värdet, vad som mest troligt
kommer att lyckas och bli framgångsrikt och vilka fördelar kunden har.
Genom nätverken söker man platser för kultursektorn i näringslivet men också omvänt. Man erbjuder
också hjälp av konsulter och rådgivare.
”The Loop”
Arbetet med att öka samarbetet mellan nätverken är viktigt. Ett sätt att göra detta är CIDS nya projekt
”The Loop” som hade sitt första möte under vår resa.
The Loop ska vara en månatlig sammankomst för etablerade företag inom design, musik, mode,
arkitektur, film, TV etc. Detta inkluderar även de personer som arbetar med dessa verksamheter,
exempelvis marknadsförare, investerare och rådgivare. På mötena tas olika ämnen upp och diskuteras
och debatteras varje gång. Exempel på kommande ämnen i ”The Loop” är; ”Making brands work”,
”Making the most of your ideas” och ”Money, money, money”.
Första mötet hade ämnet ”Is it possible to break on through from Manchester?” En panel med
framgångsrika företagare från Manchesters kulturliv diskuterade i en dryg timme konkurrensen mellan
Manchester och London. Hur man skulle få mer företag att stanna i Manchester och inte behöva flytta
till London för att nå den framgång de önskar? Hur ska man ta vara på och behålla de talanger som
finns i Manchester?
Dale avslutar med att visa en graf som beskriver ett kopplingsschema över de olika nätverken och dess
kontaktytor. På detta schema kan man, genom färgade länkar och noder, uppfatta CIDS roll i ett stort
gigantiskt nätverk.
11
Fredag 9/5 kl. 10.00 Stuart Worthington
“Do not mix the support for the creative industries”
Stuart
Stuart Worthington, projektledare på Manchester City Music Network (MCMN), tog emot på ett slitet
kontor. Vi lyssnade på en lång men intressant utläggning om musiklivet i staden.
På Manchester City Music Network, MCMN, arbetar man med företag kring artisterna, t ex skivbolag
och agenter, framför allt med information och kontakter. De är just nu en informationscentral för
musikbranschen. Enligt Stuart får de alldeles för lite pengar för att utöka organisationen, 42 000
pund/år från EU och bidragen går genom CIDS. De har som mål att arbeta regionalt, i nordvästra
regionen men pengarna räcker endast till för Manchester.
En egen röst
Stuart pratar om att varje område inom det kulturella fältet behöver en röst, inte flera. Med detta menar
han en egen modell för utveckling. Musikbranschen behöver en röst, konsten en annan etc. Han menar
att man inte bör blanda stödet till kultursektorn, utan varje område behöver sin egen modell för
utveckling. Som exempel nämner han media, som har sin egen röst i England, till skillnad från
musikområdet, där man inte talar som en grupp.
Inom musikbranschen finns det bara lokala nätverk, medan media har organisationer på alla plan.
Musikbranschen har fler utövare som tjänar mer pengar än de som jobbar med media. Att tala som en
grupp är något som måste utvecklas inom musikbranschen, tycker Stuart.
12
Stuart anser att man ska ställa sig frågorna: På vilket sätt bör man gå tillväga för att just detta område
ska ges de rätta möjligheterna att utvecklas (se bild 1)? Hur bör programmet se ut med hänsyn till
områdets egna förutsättningar?
Det är bättre med separata program som man sedan länkar ihop. Stuart kallar dem ”Horisontella
länkar” (se bild 2).
Bild 1. t.ex. Musikbranschen:
EU-nivå
Nationell nivå: Utveckla området genom affärsutveckling och publikutveckling
Regional nivå: Stärker området genom utbildning
och rådgivning för utövarna
Kommunal nivå:
* Främja det konstnärliga utövandet
* Skapa förutsättningar för skapande verksamhet
Arbetet med att främja, stärka och utveckla varje område bör ske nerifrån och upp, enligt Stuart. Det
ekonomiska stödet bör fördelas uppifrån och ned: från EU, till det nationella, till det regionala och
sedan till det kommunala. Pengarna bör komma från olika håll och sedan fördelas jämnt över de olika
områdena:
Bild 2. Horisontella länkar
Musik
Teater
EU-nivå
Film
Konst
Litteratur
Design
Media
Nationell nivå
Regional nivå
Kommunal nivå
13
Rådgivarna och mentorerna
Stuart tycker att rådgivare och mentorer måste ha minst fem års erfarenhet. Sedan kan man förhandla
om bra avtal. Han tror att rådgivarna går att nå via medlemmarna i intresseorganisationerna och
fackförbunden och mentorerna via organisationernas experter. Här finns också grundstommen i övrigt
nätverksbyggande. Dessa rådgivare och mentorer behöver utbildas specifikt för varje område,
”training for trainers”. Återigen för att de har olika förutsättningar för framgång och för att
tillväxtmönstret ser olika ut. De behöver ha tre viktiga kvalifikationer, kunskap, förståelse och
kompetens.
Citat och goda råd från Stuart
•
•
•
•
•
•
•
Man kan inte bara satsa på gräsrötterna, man måste även ha med de ekonomiskt gynnsamma.
Då får man med sig de mindre aktörerna – de mindre ekonomiskt gynnsamma, även om det
inte syns utåt.
Man bör kartlägga varje områdes förutsättningar och skapa en egen modell utifrån
kartläggningen.
Ta reda på vilka andra som gör ungefär det ni gör, så ni inte dubbelarbetar.
Utveckla ett nätverk tillsammans med intresseorganisationerna, fackförbunden samt
arbetsförmedlingen och försök att få dem med er.
Vad gäller samarbetet med andra aktörer kan man söka gemensamma pengar och fördela över
områdena.
Ni bör samarbeta med högskolorna, där finns pengar, ny teknisk kunskap, forskning och ny
kommunikationsteknik.
Om pengarna finns tillgängliga kan mycket hända men man ska inte försöka styra över
marknadskrafterna.
Fredag 9/5 kl. 12.00 Annie Lethbridge
Annie är skådespelare men arbetar nu som administratör på CIDS. Hon satte samman vårt program för
resan och ordnade med alla praktiska detaljer. Hon är receptionisten och assistenten, kontaktpersonen
och administratören, egentligen den som har koll på i stort sett hela verksamheten. Hon är också den
första kontakten för dem som söker stöd. Det är i regel hon som svarar i telefonen och skickar
människor vidare till övrig informationspersonal. Hennes uppgift är bland annat att logga in
information om de sökande i databasen Sidney.
14
III Reflektioner
Stor och liten
Det är slående hur olika utgångspunkterna är om man jämför CIDS med våra planer på
innovationssystem och specialiserad ”kulturservice”. I Manchester ingår verksamheten i en storskalig
satsning som är initierad på hög nivå. Mot bakgrund av omfattande kartläggning och utredningar vid
universitet och andra offentliga instanser, har man redan från början ett högt förtroendevärde. Detta är
också sanktionerat i EU som ger medel direkt till CIDS men också till regionen i dess helhet.
Budgeten är kolossal, sett ur vårt perspektiv. Även om framtiden för personalen borde vara något oviss
till följd av att bidragen från EU är baserade på ett eller två år, tycks man inte hysa några tvivel om att
projektet skall fortgå många år framöver.
Det höga förtroendevärdet och den stora budgeten tillåter stora projekt som i sin tur ger, om de blir
lyckade, än mer trovärdighet osv. Ett tydligt exempel på detta är projektet ”Transatlantic Express” (se
texten om Rachael Bampton-Smith) som resulterade i ”stort handelsutbyte”. Efter denna succé lär man
inte ligga sämre till hos de regionala och lokala bidragsgivarna.
Storleken i CIDS arbete och syfte var något bedövande för oss med siktet inställt på den ”fria scenen”
i Västsverige. Efter varje möte kände vi oss tvungna att meditera oss ner till lämplig nivå, och fråga
vad CIDS egentligen har att säga oss.
Men det är inte bara en fråga om budgetens storlek. När vi på NÄTEK talar om konstnärer, fria teatrar,
kulturprojekt – talar CIDS om modedesigners, dataspelskonstruktörer och rockmusiker. Detta är
branscher med stor kommersiell potential – som rör sig inom områden som vi på Nätverkstan inte har
någon större insyn i. Framförallt är tanken att vi skulle hjälpa dem smått bisarr.
Nu har man även på CIDS insett behovet av stöd för andra schatteringar inom kulturområdet. Enligt
Chris Lethbridge kom initiativet i och för sig från utövarna själva men resultatet blev PANDA. Även
om det uteslutande tycks handla om teatergrupper och danskompanier skulle det vara intressant att ta
del av deras erfarenheter. Tyvärr fick vi ingen kontakt med detta nätverk under vår resa men vi ser
fram emot en framtida kontakt med PANDA och utsikten att eventuellt arrangera ett möte i
Manchester eller i Göteborg.
Här kan man kanske se en trend. När initiativ tas på hög nivå handlar det om mer eller mindre
kommersiella aktörer i branscher som tros ha en god framtid på en marknad. PANDA, å andra sidan,
initieras av utövarna i ett teaterprojekt med siktet inställt, inte nödvändigtvis på de stora scenerna, utan
på utsikten till en frihet att spela angelägna verk. Stor publiktillströmning måste inte vara det
avgörande kravet. Planerna på en inkubator i Västsverige följer samma linje. Även här kommer
initiativet underifrån.
En intressant sak i sammanhanget är, att man nu bytt ut betydelsen av akronymens C från Cultural till
Creative. Enligt Dale är bevekelsegrunden till ändringen att komma ifrån ett antropologiskt laddat
begrepp. Men Creative är, som vi misstänker, ett begrepp som täcker in kreativitet inom vilken
bransch som helst. Det passar vilket fall som helst lika bra inom spelbranschen som inom bildkonsten.
15
Finansiärer
Nordvästra regionen i England är ett område med hög arbetslöshet. Industrisamhället med
textilindustrin i centrum har i stort sett lagts ner och Manchester med omnejd måste utvecklas och nya
arbetstillfällen skapas. Denna situation möjliggör för nya idéer och projekt att få ekonomiskt stöd,
framförallt genom EU-fonder.
Situationen för Göteborg och Nätverkstan ser annorlunda ut. Vi befinner oss inte i en liknande
arbetsmarknadspolitisk katastrof, även om arbetslöshet för de som arbetar inom kultursektorn inte alls
är ovanligt. Som kulturutövare har man svårt att finna finansiering till sina projekt, veta hur man driver
ett företag. För att försörja sig arbetar man ofta med annat vid sidan om sin skapande verksamhet eller
sitt kulturföretag.
Att hitta finansiering till en inkubator som framförallt syftar till att möjliggöra för kulturutövare att
genomdriva sina idéer och kanske försörja sig på sitt arbete, snarare än att skapa kommersiella och
internationella företag är svårt men inte omöjligt. Nätverkstan är en liten aktör och samarbete med
andra, mer kommersiellt inriktade är nödvändigt, även om man inte kan förutsätta vilka projekt och
idéer som kommer att bli de ekonomiskt bärkraftiga. Är det inte så att man kanske måste flirta med de
rika för att gynna de fattiga?
En utveckling av kultursektorn i Västra Götalandsregionen, dess arbetsmarknad och ett nära samarbete
med näringslivet måste vara det bakomliggande syftet i arbetet med att söka pengar. Genom
medieverkstäderna i regionen har Nätverkstan en bra plattform för att utveckla och stärka sektorn.
Genom EU och regionens tillväxtavtal bör man kunna hitta finansiering till en inkubator för
kultursektorn och på sikt någonting som liknar verksamheten i Manchester även i Västsverige.
Enligt Stuart Worthington behöver varje område inom sektorn sin egen röst, sin egen modell för
utveckling. Hur ser det ut i Sverige, eller i Västra Götalandsregionen? Det känns som om den
allmänna uppfattningen fortfarande är att konstbranschen och musikbranschen är samma sak och har
liknande förutsättningar. Så är nog inte fallet. Genom att kartlägga varje bransch skulle man kunna se
vilka de olika förutsättningarna är och vilka möjligheter till etablering de olika branscherna har och
hur de förhåller sig till varandra. Enligt Stuarts modell, skulle det då bli enklare att se hur, var och när
resurserna ska sättas in.
Det är som sagt mycket som skiljer CIDS från Nätverkstan, men det är också en hel del vi har
gemensamt. Ekonomiskt kan vi inte jämföra oss med dem och kan följaktligen inte heller göra så stora
satsningar som de gör. Men det finns andra kvaliteter som exempelvis Lagerhuset, som skulle kunna
gå att utnyttja till både samlingsplatser för kulturutövare, och plats för en inkubator. Det finns också
tillgång till mycket kunskap i alla människor som rör sig i Nätverkstans lokaler och i befintlig
personal.
16
Enkel marknadsföring och tydlig information
Det finns några viktiga punkter vad gäller marknadsförings- och informationssidan som vi kan lära av
CIDS erfarenheter; vikten av att vara tydlig, enkel och enhetlig. Precis som de är Nätverkstan en
ganska ovanlig verksamhet och för en utomstående kan det vara svårt att förstå vad vi kan erbjuda. Ju
enklare vi marknadsför det vi gör och vad vi kan hjälpa till med, desto lättare för framtida ”klienter”
att ansluta sig till oss.
CIDS har försökt bli mer enhetliga med nya färger på trycksaker och foldrar, något som Nätverkstan
också skulle kunna göra. Att få information samlad på ett snyggt sätt bidrar till ett bra intryck, både för
blivande kunder och finansiärer.
Att med formulär och databas logga nya klienter är också något som med lätthet skulle kunna
överföras för våra behov. Dessutom utbyggnad av redan befintlig hemsida borde vara relativt lätt att
göra.
Systemet med att ha en slags receptionist, spindeln i nätet, sluss, sammanhållande länk vad gäller
första kontakt och mottagande är väldigt viktigt. Vi tyckte att det var skönt att ha tillgång till en
kontaktperson (Annie) som kunde hänvisa oss till olika platser och bistå med information om vilka
som var vilka. Det bidrar – förutom positivt intryck – också till att organisationen känns professionell
och trygg. I vårt projekt bör vi, på sikt, ha någon som också har denna roll.
Nätverksbyggande
Begreppet nätverk är inte helt enkelt att ta till sig eftersom man på CIDS inte rör sig med en klar
distinktion mellan nätverk och företag. Ett nätverk kan, som vi uppfattade det, lika gärna vara en nod i
ett nätverk som hela eller delar av detsamma.
Idén om att nätverk är rätt forum för att hjälpa kulturutövare är intressant – och praktisk. Men med
tanke på att vi, som sagt, inte alls har de resurser de har att starta och finansiera nya nätverk, får man
nog lägga upp en annan strategi. Ett sätt kan vara att börja arbeta tillsammans med de redan befintliga
nätverk som vi känner till.
Dale Hicks uppvisade kopplingsschema eller flödesdiagram var minst sagt imponerande men hur
skulle vårt schema se ut om vi tog oss tid att kartlägga det – med Näteks tidskrifter, Kulturverkstans
elever, handledare och lärare, Tidskriftsverkstans medlemstidskrifter, Videoverkstans medlemmar,
Bildverkstans fotografer, intresseorganisationerna och Arbetsförmedlingen Kultur – alla dessa nätverk
skulle kunna läggas i ett fantastiskt flödesdiagram. Det intressanta i sammanhanget är, att det till stor
del är gratis. Här kan vi mäta oss med CIDS på lika villkor. Nätverket ska ses som en avgörande del i
en infrastruktur som redan finns.
Arbetet med att i första hand, via nätverken, stödja och utveckla varje sektor inom kulturområdet
”ovanifrån” är intressant. Det borde vara av nationellt och regionalt intresse att arbeta på detta sätt. Att
sätta in punktinsatser genom att ekonomiskt stödja enskilda personer är inte ett framgångsrikt koncept
på lång sikt. Man borde som politiker förstå vad Västra Götalandsregionen skulle kunna vinna på en
inkubator, eller flera, som en del i ett bredare innovationssystem, för att stärka hela kultursektorn i
regionen. Att metoden skulle kunna generera arbetstillfällen, sysselsättning och dessutom
marknadsföra regionen är för oss inte så svårt att se.
17
Rådgivarnas roll
Stuart Worthington såg allvarligt på rådgivarnas roll. Enligt honom var det viktigt att de har långvarig
erfarenhet och att de faktiskt också kan ses som ”lyckade”, alltså ha rott i land sitt projekt. Att i
intresseorganisationerna och fackförbunden finna rådgivare och experter är bra. Medlemmarna skulle
kunna bli rådgivare och kontaktpersoner och experterna företagsutvecklare. Samarbetet med dessa
organisationer skulle gynna både dem och oss.
Många intresseorganisationer har ont om pengar och ett mycket snävt kontaktnät. Enligt personal på
Dans i Väst skulle ett samarbete vara mycket intressant. Fackförbunden Teaterförbundet och
Musikerförbundet, Konstnärernas Riksorganisation (KRO) och många andra förbund skulle säkert visa
stort intresse för det vi vill göra. Nätverk kan bildas med konstnärer, författare, musiker som rådgiver
andra på väg in i de olika branscherna, möjligtvis till och med gratis eller till en låg kostnad, med
tanke på att de stärker sektorn och att de troligtvis vill arbeta under bättre förutsättningar själva.
Vikten av gruppbaserad experthjälp är något vi kan ta med oss. Här kanske vi kan samarbeta med
advokatbyråer, istället för att var och en som behöver hjälp betalar 2.500 kronor/timme hos advokaten
eller juristen. Man går samman och betalar endast ett par hundralappar. Detta är fullt möjligt och
dessutom kan man också koppla in Skattemyndigheten, Kooperativ Konsult som ger gratis rådgivning
i många frågor. Samarbeten och nya kontakter får man på köpet.
Inkubatorn – platsbaserad eller virtuell
När vi presenterade vår modell över ett innovationssystem med en inkubator var samtliga intervjuade
med på noterna. Man tycktes förstå de bakomliggande idéerna. En vanlig reflektion var: ”It's a
house…?” Man förknippade alltså inkubatorn med en plats, ett hus. Det stämmer väl med
intentionerna bakom modellen, men vi fann inget motsvarande i Manchester. Tvärtom tycks man vara
helt inne på virtuella inkubatorer. Egentligen fick vi inget fast grepp på företeelsen. Chris tog upp, för
att ta ett exempel på begreppets böjlighet, en inkubator som startades på 70-talet där inga nya deltagare
tas in. Förstått på det sättet har begreppet spätts ut till oigenkännlighet.
Det som är intressant just med Manchester är att tankarna om inkubatorer implementeras inom
kultursektorn. Man får en känsla av att företeelsen sprider sig och att man har kommit mycket längre
än i Sverige med åtgärder för att stärka och utveckla den kulturella sektorn. Man har forskat kring
kultursektorn och dess situation, man har dokumenterat och kartlagt hur många etablerade utövare och
företag som existerar i branschen, man har också tagit fram åtgärder för hur man på bästa sätt ska gå
tillväga. I Sverige får man en känsla av att sektorn är spridd och trådarna inte är dragna. Vi sitter på
var sitt håll och arbetar med vår lilla grupp. Det är inte konstigt att sektorn som helhet har svårt att
göra sig hörd.
Andy Lovatt poängterade att efterfrågan av hjälp och stöd kan vara större än vad Nätverkstan kan
komma att erbjuda. Då är det väsentligt att fundera över hur man ska hantera situationen och slipa på
sina argument. Det är inte alla man kommer att kunna hjälpa med en inkubator, utan några få.
Andy Lovatt uttryckte också vikten av en förinkubator. Hur ser Nätverkstan på det? I förinkubatorn
bedömer man projektens bärkraft och det blivande företagets styrka. Om Nätverkstan ”tror” på
projektet eller företaget ges möjligheten att fortsätta in i den ”riktiga” inkubatorn. Om det är något
som skulle vara aktuellt för Nätverkstan kommer säkert att diskuteras inom en snar framtid.
Det är inget som säger att en platsbaserad inkubator är det enda alternativet och det bästa alternativet.
Kanske, på sikt, även en virtuell inkubator med ”mutual mentoring” och ”action-sets” kommer att vara
ett alternativ. Kanske kan man arbeta med båda samtidigt. Inte att förglömma är att en virtuell
inkubator är en billigare sådan.
18
Slutord
Med trötta fötter, med huvuden fulla av nya idéer lämnade vi CIDS och Manchester bakom oss. För
oss har resan betytt väldigt mycket, både vad gäller nya kunskaper men också med tanke på
avdelningen i sig självt. Vi har kommit närmare varandra i arbetsgruppen och vi har något mer
gemensamt förutom det dagliga arbetet. NÄTEK som noden, som ett centrum, där informationen finns
och framför allt viljan att vara med att skapa något nytt är en fantastisk utgångspunkt i det fortsatta
arbetet med inkubatorn och ett innovationssystem för kultursektorn i Västsverige.
Med spänning ser vi fram emot att få börja arbeta med allt det nya.
19
Kontaktlista
CIDS
The department store
5 Oak Street
Manschester M4 5JD
England
Tfn: +44 (0) 161 834 3378
Fax: +44 (0) 161 834 3728
Email: enquiries@cids.co.uk
www.cids.co.uk
Personal:
LYN BARBOUR - DIRECTOR
DOMINIC IRVING - FINANCE & ADMINISTRATION MANAGER
RACHAEL BAMPTON-SMITH - MARKETING & COMMUNICATIONS MANAGER
CHRIS LETHBRIDGE - DEVELOPMENT OFFICER (BUSINESS START UP)
LISA HARDING - TRADE DEVELOPMENT OFFICER
DALE HICKS- NETWORKS DEVELOPMENT OFFICER
PAULETTE BRIEN - INFORMATION OFFICER
TIM GILES - INFORMATION OFFICER
PHIL BIRCHENALL - INFORMATION OFFICER
MATHILDE FAVRE - FINANCE ASSISTANT
ANNIE LETHBRIDGE – ADMINISTRATOR
Andy Lovatt
andy.lovatt@nwda.co.uk
MCMN
Stuart Worthington
Project Manager
Tfn: +44 (0) 161 228 3993
Fax: +44 (0) 161 228 3773
Email: stuart.worthington@manchester-music.org.uk
www.manchester-music.org.uk
Justin O’Connor
Manchester Institute for Popular Culture (MIPC)
Manton Building
Manchester Metropolitan University
Rosamond Street West
Manchester
20
M15 6LL
t: +44 (0)161 247 3471
f: +44 (0)161 247 6360
Mob: +44 (0)7977 145070
http://www.mmu.ac.uk/h-ss/mipc
oconnorjustin@hotmail.com
Nätek (Nätverkstan Ekonomitjänst)
Heurlins Plats 1
Box 311 20
400 32 Gothenburg
Sweden
Tfn: +46 (0)31-743 99 05
Fax: +46 (0)31-743 99 06
Email: camilla.amnemyr@natverkstan.net
www.natverkstan.net
Mia Bergdahl
mia.bergdahl@kulturverkstan.net
PANDA (Performing Art Network & Development Agency)
Liz O´Neill
Contact Theatre, Oxford Rd
Manchester M15 6JA
Tfn: +44 (0)161-274 0629
www.panda-arts.org.uk
Transatlantic Express
www.transatlanticexpress.co.uk
Inkubatorer:
Artquest
www.artquest.org.uk
Artsadmin
www.artsadmin.co.uk
21