docGullabo Tidningen
download 
Report Transcription
Gullabo Tidningen
Gullabo 10 Kr Stöd vår tidning! Gullabo a l l t i s k o g e n Tidningen Fö r a t t d e t f i n n s a l l t i s k o ge n , ä ve n n y h e t e r ! I dettta numret: Gullabo, Edition maj ’10 Juansbo skola förr och nu Samtal med två eldsjälar sida 11 sida 14/15 Exotiskt i Tånghult sida 7 Åsa-Nisse expert i Fagereke - av Tina Heiman Det var en vårdag i april år 1998. Lennart Nilsson i Fagereke såg fram mot en avkopplande stund med det nya numret av Classic Motor. I detta nummer fanns en artikel som handlade om olika ställen i trakterna av Vetlanda där man spelat in filmerna om ÅsaNisse. Den här artikeln fastnade lite extra hos Lennart. Några månader senare, närmare bestämt Juni körde Lennart veteranbilsrally i Vetlanda. Det visade sej att en av stationerna var handlare Sjökvists affär från ÅsaNisse filmerna. Vid stoppet fick deltagarna gå in fortsättning på sida 3 > Vision Gullabo Historia om Gullabo Marknad atursmarknad men även viss handaslöjd såldes. Marknaden hölls två gånger på Torsås LIONS Club hade sen starten våren och tre gånger på hösten som det 1969 haft några bra aktiviteter bl.a. står i Länsstyrelsens kungörelse. ett par loppmarknader till förmån för Röda Fjädern, men på hösten Vi började förberedelserna inför vår för1975 kom Oscar Norrsta marknad med att kolla liden med förslaget att SMHI när på våren ” I år är det med starta en marknad i Guldet var minst risk för regn. labo. Han hade läst en 35-e året i rad Svaret blev första veckan i artikel i Barometern om sedan man kollat långt vi arrangerar maj marknaden i Gullaboås. tillbaka i tiden. Faktum är Gullabo Det fanns en marknad i att det har stämt väldigt Gullaboås på 1800-talet. bra. Vi gjorde ett flygblad Marknad” Den stoppades dock av om vår marknad och senykterhetskämpen och dan åkte Göran Petersson riksdagsmannen Jonasson i Gullabo- och jag runt till olika marknader i börås. Det hade blivit för mycket tralla- jan av 1976 och lämnade ut vårt blad till revatten och slagsmål. alla knallar. Vi tog också hjälp av Torsås Marknads dåvarande general Martin I början på 1900-talet hölls det även fortsättning på sida 5 > marknad i Gullabo. Det var mer en kre- av Harald Jonsson (Marknadsgeneral) - av Lena Persson Under ca sex veckor har fem representanter från Gullabo sockenstämma, Gullabo SK och Sionförsamlingen arbetat hårt för att arbeta fram en långsiktig vision om Gullabo till våra politiker. Upprinnelsen är att man från politikerhåll helt gått ifrån förslaget att renovera Björken och istället vill lägga förskolan i biblioteket i Gullaboskolan. I det tjänstemannaförslag som lades för ganska länge sedan beträffande den lösningen ingick även att bussa årskurs 5 och 6 till Torskolan. Att bussa elever från Gullabo till Torskolan har inte varit aktuellt i dagens förslag. Men… Man tar det enda ”extrautrymme” som skolan fortsättning på sida 6 > 2 Gullabo Tidningen, maj ’10 Alla hjärtans cafeé - av Tina Heiman Fredagen den 12/2 bjöd fritidsbarnen i Gullabo in byborna till sitt traditionella Alla Hjärtans cafeé. Jag tog med mina barnabarn Alma och Axel och åkte till Gullabo. På vägen dit pratade vi om vad vi skulle vilja ha till fikat. Jag tänkte att det blir väl någon vetebulle och någon liten kaka. Alma och Axel fantiserade om semlor och bakelser. Jag förklarade att vi kunde nog inte räkna med att det skulle finnas semlor där. Döm om min förvåning när vi steg in i matsalen på Gullabo skola och kikade in i serveringslokalen. Där stod ett bord uppdukat med mängder av bakverk till och med semlor. själv att detta måste vara unikt. Jag bestämde mej för att ta reda på lite fakta angående Alla Hjärtans caféet. Åsa-Nisse expert i Fagereke Anki berättade att detta har varit en tradition sedan 18 år på fritids i Gullabo. Det var 2 fritidspedagoger som heter Annika Axelsson och Lise (fick inte med efternamnet där) som fick idén och startade upp den här verksamheten. När vi tagit av kläder och skor kom en servitris fram och hälsade oss välkomna. Vi blev visade till ett bord och så fick vi en menu där vi kunde välja vad vi ville äta och dricka. När vi väl hade valt fick vi det serverat vid bordet av en mycket artig och korrekt servitris. På brickan låg ett litet hjärta med priset på fikat, under lappen fanns ett litet fint och tänkvärt budskap se bild. Årets café inbringade nästan 4000kr. Jag tyckte att vi tog i när vi beställde, Alma och Axel fick välja vad de ville ha och det kostade 42kr (jättebilligt!). Om man gör ett enkelt räkneexempel: Vi fikade för 14 kr per man. Om alla fikade för ungefär samma summa så har fritidsbarnen i Gullabo serverat 286 fikande gäster på årets Alla hjärtans café. Det är fantastiskt bra gjort! Goda kakor och bakverk, gott kaffe och saft, trevlig personal och mysig stämning i fint dukad lokal, ett mycket lyckat arrangemang. Vi satt länge fikade, pratade och njöt av den gemytliga atmosfären. Jag konstaterade för mej Tack alla barn och pedagoger för årets fina Alla Hjärtans cafeé. Gullabo Tidningen, maj ’10 fortsättning av sida 1 > En eftermiddag bestämde jag mej för att ringa Anki Scaefer för att höra lite om tankarna och genomförandet av caféet. Den pedagogiska poängen är den viktigaste biten. Detta är ju på riktigt inte bara lek i någon vrå. Hela vägen är barnen med i arbetet, de börjar göra inbjudningskort till familjen, far och morföräldrar, de är med och bakar, dukar och gör fint. Det bakas 125 st kakor av varje sort och målet är att alla ska få vara med och baka någon sort. Barnen ska ha svarta och vita kläder som serveringspersonal har på riktigt. 3 i affären och allt var precis likadant som år 1949 när filmen spelades in här. Lennart blev mycket nyfiken och började fundera på vad som fanns mer att se och upptäcka. Lennart tog med sej sin arbetskamrat Erland Gustafsson till Skirö/Vetlanda och till Sjöarp. Lennart och Erland började fråga runt bland folket i trakterna. Det ena tipset gav det andra. Snart hittade de platser där scener till filmerna spelats in. De träffade även personer som på olika sätt hade anknytning till inspelningarna om Åsa-Nisse och hans vänner. Sedan dess har Lennart och Erland besökt platserna, sökt upp människorna med minnen och anknytning till filminspelningarna. De fick även kontakt med kameramän, assistenter och skådespelare som fanns kvar i livet. På dessa 10 år har Lennart och Erland lärt känna många av lokalbefolkningen. En del har fallit ifrån men Lennart och Erland är mycket tacksamma att de fått träffa och lära känna de här människorna. En man som de särskilt minns är Torsten Svensson i Björstorp. Han hade riggat upp en stor sten till den första scenen i den första filmen om Åsa-Nisse som fil- mades år 1949. Torsten Svensson hade även lånat ut sin väst till John Elfström, som spelade Åsa-Nisse. Det berättades att en bonde kört förbi med gödsel på en vagn. Elfström ville då byta hatt med bonden för att Åsa-Nisses hatt ska vara sliten. Så blev det. Bonden fick en ny hatt och ÅsaNisse tog hans gamla. Men alla var inte stolta över att ha medverkat i en Åsa-Nisse film. Det ansågs inte vara fint med Åsa-Nisse filmer, de tillhörde inte den så kallade ”finkulturen”. Men ändå var filmerna mycket populära. I 20 år kom det en Åsa-Nisse film per år. I flera filmer förekom olika artister till exempel Bertil Boo, Lars Lönndal, Hep Stars med flera. Detta var ett sätt att visa sej och bli populär på. ”Detta var ju långt innan musikvideon ens var uppfunnen” säjer Lennart. Materialet som Lennart samlat har han sorterat noga i pärmar och fotoalbum. Lennart hade inte tänkt så noga på vad eller ens om han ville göra något mera med det än att spara det. Men så fick Lennart se ett inslag i ABC-nytt. Detta inslag varade i 9 minuter och handlade om Åsa-Nisse och inspelningarna. ”Inslaget var så bra gjort” be- rättar Lennart ”att jag tog kontakt med Anders Nordqvist som hade gjort det”. ”Jag sa att han borde göra en bok om Åsa-Nisse” fortsätter Lennart. Sagt och gjort, Anders Nordqvist startade arbetet med boken: Åsa-Nisse var ligger Knohult? Lennart och Erland bidrog med sina forskningsresultat och glada tillrop. Anders Nordqvist ville efter detta arbete även göra en dokumentärfilm med Lennart och Erlands material. Dokumentären blev mycket lyckad och väl mottagen, den visades i SVT tidigare i år. År 2009 var det 60 år sedan den första Åsa-Nisse filmen hade premiär på Saga biografen i Vetlanda. Detta firades med en filmvisning på samma ställe med samma film. Givetvis var Lennart och Erland där. Tillsammans med bland andra Svenne och Lotta Hedlund upplevde de denna nostalgiska stund. SÅ: En härlig avkopplande stund med månadens Classic Motors i Fagereke. Blev ett decinners forskande och samlade av unikt material. Detta blev i sin tur en bok och en dokumnetär. Detta är fantastiskt! Boken heter ”Åsa-Nisse var ligger Knohult” den är skriven av Anders Nordqvist och är tryckt på Norléns och Slottners förlag i Kristinehamn år 2008. Till jul är det premiär på en ny Åsa-Nisse film. Manus har Henrik Dorsin skrivit. I Rollen som Åsa-Nisse ser vi Kjell Bergkvist, som Eulalia Ann Petrén. Robert Gustafsson spelar Klabbarpan, hans hustru Kristin spelas av Sissela Kyle. Den här gången spelas filmen in i Trollywood, Trollhättan. Till inspelningarna som startar i sommar sökes en Volvo Duett (... undertecknad vet en som har en…) Recension av boken ”Åsa-Nisse Var ligger Knohult?” Av Anders Nordqvist Norléns och Slottners förlag år 2008 Allt du inte visste om Åsa-Nisse och hans vänner hittar du här. Det börjar i ”inledningen” där författaren redogör för hur han själv efter ett studiebesök på Svensk Talfilms ateljéer, i andra klass, började undra var ligger knohult? Efter inledningen följer porträtt av Åsa-Nisse och vem som har skapat historierna? Är det verkligen Stig Cederholm som uppges i alla sammanhang om Åsa-Nisse? Signalementet för den lille smålänningen lyder: en knipslug uppsyn, liten jakthatt, hängande byxbak, en spjuver i ögat, en räv bakom örat och en röst som en galande tupp. Visst känns den beskrivningen bekant?! Vidare kan man läsa om inspelningsplatser, Var ligger Knohult? Man kan läsa om Åsa-Nisses bilar/fordon, en del av dem finns fortfarande kvar och alla fordon har sin berättelse. Man kan läsa om uppfinningarna, recensionerna, här finns ett gediget persongalleri där både rollkaraktärer och skådespelare presenteras. Fotograferade anställningskontrakt med skådespelarnas olika villkor och gage finns med. Här påvisas vilken skillnad det var mellan exempelvis Julia Cesar och Mona Geijer-Falkner m.fl. Detta är en bok man vill äga och kunna återkomma till ofta. Man kan inte smälta allt på en gång. Boken Åsa-Nisse var ligger Knohult? ligger framme hos oss för att vi ska kunna bläddra i den då och då, det är en mycket rolig och fin boken feelgood bok! Men trots intensivt umgänge med Åsa-Nisse den senaste tiden undrar jag fortfarande: Var ligger Knohult? Köp boken! 4 Gullabo Tidningen, maj ’10 5 Rekordsleven på plats Liten tillbakablick... Gullabo Tidningen, maj ’10 Historia om Gullabo Marknad - av Marita Ehrnborg Mörkt men mysigt var det ! Ca två veckor före Gullabo marknad var det dags för årets slev-resning. Världsrekordsleven (som för övrigt finns med i Guiness´rekordbok) har vilat skyddad under vinterhalvåret, men men nu var det dags att plocka fram den. > fortsättning av sida 1 - av Marita Ehrnborg Torsdagen den 26 november 2009 anordnade Gullabo SK, Matsleven, Blommorna och Gullabo Värdshus julmarknad i Gullabo. Första söndagen i Advent var i antågande och snön hade ännu inte kommit. Vi befann oss i Torsås kommuns ”Vintervecka”. Eftersom jag bor mitt i byn behövde jag bara titta ut genom köksfönstret för att smittas av julstämningen som rådde utanför affären. Julbelysning runt marknadsstånden glittrade och försäljarna stod inramade vid sina pynta- Riktig goda ostar direkt från Holland. Glöm inte att smaka på ”BrännnässlorOsten”! de bord. Folk strövade så sakteliga förbi, och då och då stannade man till och bytte några ord med varandra. Jag fiskade fram hushållskassan, klädde på mig ytterkläderna och gav mig ut i vimlet. Väl ute steg julstämningen ännu mer i mitt lättpåverkade sinne - Erling Traneskog satt och spelade välkända julsånger på sitt dragspel! Småtrallande gav jag mig iväg på min lilla julmarknadstur. Jag började faktiskt med att vandra upp mot blom-och presentaffären Blommorna, där jag kunde njuta av både blommor och annat gulligt pynt som hör julen till. För att inte tala om dofterna. Väl nere på ”marknadsplatsen” igen, retades mina doft- och smaksinnen av nygrillad korv, marknadskarameller, hembakade julkakor, färska ägg, julgodis samt olika delikatesser (ostar, kakor, marmelader) från Holland. Dessutom serverades kroppkakor på Gullabo Värdshus! Hela marknaden var ett samarbete mellan lokala föreningar och företagare i socknen, och eftersom vi har många av bådadera blev utbudet tämligen stort. Ytterligare exempel är Gullabo SK:s jubileumsbok, loppisprylar, leksaker, trädgårdsprodukter, korg- och trävaror, hygien-och hälsoprodukter, näverslöjd, tyger och garner, handgjorda, broderade kort och märken, träskor, smycken och - naturligtvis - lotter! Om man ville kunde man också passa på att ta sig en åktur med hästekipage genom byn, eller ta apostlahästarna och gå en tipsrunda. Om man var tävlingslysten gick det bra att gå ner till Gullabo Svensson och hans register för att kontakta knallar. Vår förhoppning var att marknaden skulle bli en riktig hantverksmarknad. Göran och jag åkte runt hela pingsthelgen till alla slöjdare i bygden för att få dem att komma, men det var bara Tupp-Arvid i Gullaboås som ställde upp. Vi fick till slut ihop 40 knallar inklusive 7 lokala föreningar och överskottet blev för vår del blygsamma kr 12.131:- Men sedan dess har marknaden vuxit år från år, både vad gäller knallar och besökare och som en följd därav även vårt överskott. SK:s klubblokal och delta i en bordshockeyturnering. Till allas stora glädje cirkulerade också en riktig jultomte på marknadsplatsen. Jag tror den hade sitt ursprung i Hästmahultsskogarna nå´nstans... Vi har Påsken bakom oss, Pingsten och midsommar´n framför oss och snart står julen för dörren igen. Då vill jag bara säga besök Gullabos julmarknad den 27 november 2010! Gullabo Skytteförenings tuffaste tjejer var självklart också på plats... med kaffe och kakor! Sleven blev färdig år 2000 och gjordes som en hyllning till alla slöjdare och hantverkare i bygden. Den är 4,64 meter lång och väger ca 350 kg, så den plockar man inte upp i en handvändning! Det krävs traktor med vagn och lyftkran samt en god dos precisionsförmåga för att få den på plats på sin kulle mitt i Gullabo igen. Nu står den där och glänser! I år är det 35-e året i rad vi arrangerar Gullabo Marknad och vi har två försäljare som varit med alla år och det är Kenneth Svensson i Troxhult samt Råbergs Läder i Läckeby. Sedan några år tillbaka har vi fyllt all tillgänglig plats och det innebär ca 200 marknadsstånd och vårt överskott ligger på 90100.000 kr. Arbetet med marknaden är dels administrativt, dels praktiskt. Den administrativa delen och planering ansvarar jag för. Det består i att ta emot anmälningar ( som börjar komma redan i oktober året innan), och jag har ett specialgjort dataprogram där alla försäljare förs in med fullständiga uppgifter. Programmet skriver ut fakturor av vilka det framgår att sista betalningsdag är 1 april. Men det är si och så med det, så då får jag skicka påminnelser. Jag får ut listor på dem som bokat lösplats och på dem som bokat fasta diskar. Sedan ska alla försäljare placeras ut på kartor och därefter skylta upp på marken var de skall vara. Den praktiska delen består i att hämta in loppmarknadssaker till vår loppis, sortera böcker, göra i ordning parkeringsplatserna m.m På lördagen veckan innan marknaden bygger vi upp alla marknadsstånden, samt ett tiotal stånd till Torsåsbygdens Slöjdförening, som de får disponera gratis. I detta arbete deltar hela klubben. På själva marknadsdagen arbetar alla medlemmar, deras fruar och barn m.fl. Vi brukar vara ca 80 st som jobbar då. Dagen efter marknaden så startar vi kl 8.00 med att riva stånden, riva par- keringarna och städa upp inte bara hela marknadsplatsen utan i stort sett hela samhället. Rivning och bortkörning av stånden får vi numera hjälp med av föreningarna som arrangerar sommarens Slöjdmässa. Vi är alltså många som hjälper till och efter ca 2.5 timme syns det inte att det varit marknad dagen innan. Vi sätter en ära i att snygga upp efter oss och är stolta över det beröm vi fått för detta. Årets marknad som alltså är den 35:e i ordningen blir ganska lik de senaste årens. Vi har i år utökat med att skapa utrymme för ”bakluckeloppis” och har fått en del anmälningar till detta. Vi har gratis barnteater av Ölands Dramatiska Teater samt ev. helikopterflygning. Liksom i fjol blir det utställning av veteranfordon där vi får hjälp av bl.a. Björn Nilsson i Gullabo. Dellemyrs tivoli som varit med nästan från starten kommer givetsvis även i år. Vi har haft många olika aktiviteter under årens lopp. Ett par gånger har vi haft uppstigning med luftballong. Ena gången blåste det så hårt att det inte gick att stiga upp alls och den andra gången skulle några stycken av oss avsluta marknadskvällen med en tur. Vi kom dock bara en knapp kilometer västerut där vi hamnade i ett buskage. Vi har även spelat bingo med fallskärmshoppare. Vi hade rutat upp fotbollsplanen och sen fick man gissa i vilka rutor hopparna landade i. Från första året minns jag särskilt ett rådigt ingripande av Torsten Widman. Vi hade byggt en dansbana och skulle ha dans på kvällen. Då kom det ett stort raggargäng från Emmabodahållet. Vi blev oroliga men Torsten lyckades på något mystiskt sätt få hela gänget att vända om. Väl mött på Gullabo Marknad 8 maj 2010. 6 Gullabo Tidningen, maj ’10 Vision Gullabo har att tillgå och därigenom öppnar man dörren för en busslösning i framtiden för det fall lokalerna inte räcker till. Ur ett långsiktigt perspektiv kan detta innebära att elevantalet i skolan sjunker så att skolan därigenom kan läggas ned. och Var skulle Gullabo hamna i så fall, utan skola? Hur påverkar det vår bygd, befolkning och samhällsservice? Hur ska framtiden för Gullabo formas och med vilka medel? Nu är det dags för andra delen i vår serie om traktens företagare. Valborgsmässofirande; när, var, hur och varför? - av Lena Persson De flesta av oss var där, någonstans. Sjöng och värmde oss i eldens sken. Lyssnade på tal som hölls och utbringade skålar. Men varför var vi där? Samtliga politiska partier är inbjudna till offentligt möte den 6 maj för att ge sin syn på Gullabos framtid. Till mötet är även ledamöter ur Bildningsnämnden inbjudna. Mötet hålls mitt under vår pressläggning varför det inte varit i skrivande stund men genomförts när detta kan läsas. Vi får hoppas att det blev ett bra möte och lär få återkomma till det i nästa nummer. ekologi - av Linda Eriksson Detta är några av frågorna som vi önskar få besked om genom våra politiker. Hur ser våra politiker på Gullabo ur ett långsiktigt perspektiv? Hur arbetar de för att vända vikande befolkningsunderlag, dålig ekonomi och nedskärningar? Hur kan befolkning och politiker arbeta tillsammans mot gemensamma mål i en avfolkningsbygd? Detta brev har fått en del politiker att tänka om, varför man nu i maj skall besluta om huruvida anbud för att renovera Björken skall tas in trots allt. Gullabo Tidningen, maj ’10 Ekonomi fortsättning av sida 1 > Mot bakgrund av detta skrevs ett brev till samtliga politiska partirepresentanter i kommunen och till ledamöterna i Bildningsnämnden. Bakom skrivelsen står också så gott som samtliga företagare och föreningar i bygden – de är ganska många när man samlar dem på en lista. Brevet finns i sin helhet att läsa här i tidningen (på sidan 9). 7 Seden med eldar började i Uppland i mitten av 1700-talet. Man räknade med att vintern slutade och våren började just på valborgsmässoafton. Eldarna tändes för att jaga bort rovdjur, häxor, spöken och troll innan djuren släpptes ut på bete den 1 maj. Spridningen av Valborgsfirandet beror sannolikt på att man i Europa ville ha en festdag. För att få det accepterat av katolska kyrkan genomfördes festen i helgonet Valborgs namn. Valborg var en kvinna som föddes i norra Europa år 710. Hon reste till Tyskland med sina bröder och grundade det katolska klostret Heidenheim i Wurtemburg, och helgonförklarades 1 maj 779. Idag firar vi vårens ankomst med eldar, sång, tal och dans. Man har vårstädat trädgården och samlar ris och pinnar i högar som eldas upp. Dagens traditionella vårsånger började vi med på 1800-talet, och det var genom studenternas vårfirande. Den sydsvenska valborgstraditionen betraktas som den äldsta, då studenterna ”förde maj i byn”. Ungdomarna bröt gröna kvistar som de stack in i taken på husen i byn medan de sjöng en visa om önskningar om en bra sommar. Den traditionen har börjat återupplivas i Skåne, Blekinge och Halland. Det är universitetsstäder som idag står för det ”mesta” valborgsfirandet. Uppsala- och Lundastudenter firar valborg med sillfrukost, nubbe, körsång och mösspåtagning. Och visst är det en speciell känsla de sprider, våreldarna! Källor: Nordiska museet, Wikipeda, Respons uppslagsverk Denna gång får ni en liten inblick i ECO CARE som drivs av Ann-Charlotte Petersson. Det hela började 2002 då hon vid sidan om sin anställning sålde hudvårdsprodukter ur ME sortimentet, vilket är helt ekologiskt därav namnet Eco som i ekologiskt och CARE tar hand om. Det lockade mer att vara sin egen och själv styra sin tid, så 2008 utökade hon sitt företag med redovisningsverksamhet. Tankarna om detta fanns redan 2002 då namnet valdes för ECO står också för ekonomi vilken hon tar hand om, CARE. Redovisningsuppdragen är flest i Emmaboda och Kosta då hon är inhyrd av en redovisningsbyrå där, men en del egna kunder finns också. Hon skulle gärna se att uppdragen blev fler i hemkommunen. Även försäljningen av hudvårdsprodukter har ökats då hon gått från att vara återförsäljare till numera distributör med fem återförsäljare under sig. Produktnamnet ME är helt enkelt initialerna på kvinnan som 1943 etablerade denna biologiska hudvård, Marja Entrich. Alla ME-produkter är utvunna ur biologiska råvaror från hela världen som odlas på biodynamiska odlingar under noggrann kontroll. Helheten för människan, att må bra inifrån och ut är viktigt för Ann-Charlotte. Med hennes stora intresse för att odla kommer tankarna att kanske utöka sortimentet med ekologisk mat. Det är lika viktigt för vårt välbefinnande att det vi äter så väl som det vi smörjer in oss med inte innehåller massa tillsatser och konstgjorda ämnen. Nu finns det också möjlighet att avnjuta en mycket skön ansiktsbehandling i en salong i Torsås på Allfargatan intill Fotverkstan. Hon har även grundkunskaper i zonterapi så snart kanske även behandlingssidan växer. Det finns också möjlighet att anlita henne till relaxkvällar, möhippor eller kanske en spadag, idéerna är många. ECO CARE, alltså Ann-Charlotte, tar lika väl hand om ekonomin som om människan och med så mycket drivkraft, intresse och engagemang kan det bara bli bra. Exotiskt i Tånghult - av Marita Ehrnborg Min cykelkompis Ulla och jag var ute på en av våra återkommande cykelturer när vi träffade på nå´t säreget. Vi kom från Karsjö-hållet och gled in på våra vältränade cyklar genom byn Tånghult, då jag lyfte blicken upp mot ett träd i vänsterkanten. Där, mitt på stammen, stirrade en varelse med tunga ögonlock ner på mig. Jag hoppade av cykeln och stirrade tillbaka. Vad var detta? Jag hejdade Ulla och hon blev lika konfunderad som jag. Vi stod där med ögon stora som tefat och undrade vad det var för en mystisk utomjording. Var har den kommit ifrån och hur har den hamnat där? Betyder den nå´t särskilt? Ansiktsdragen var inte helt gul- laboitiska, om man säger så, mer åt det afrikanska hållet. Ja, en sorts ansiktsmask var det helt klart, men se´n? Magiskt eller inte, vi hade båda nå´n form vodoo-känsla inom oss när vi cyklade därifrån. Ett tag senare kontaktade jag en av de närmast boende, Pär Haraldsson, för att stilla min nyfikenhet. Han berättade att den har funnits där i 10-15 år, och att han anar hur den har kommit dit. Han visste inte så mycket mer, men om du som läser det här nu har nå´t att berätta om den här ansiktsmasken, så hör gärna av dig till undertecknad. Han sa också att man kan se den på håll när man kommer längs vandringsleden från Karsjö. Om du blir nyfiken... 8 Gullabo Tidningen, maj ’10 9 Gullabo skola bjöd på öppet hus! - av Lena Persson I samband med att Gullabo skola fyllde 90 år bjöds på Öppet hus lördagen den 24 april. Barnen fick gå till skolan i vanlig ordning, fast det var lördag, och föräldrar, syskon och övriga medborgare var välkomna att följa med eller dyka in under dagen. Själv hälsade jag på i åk F-1-2 vilka bjöd på kultur i dess bästa form nämligen teater. Det var tomtar, troll och snögubbar i en underhållande och väl inövad presentation. Man kan ju bara konstater det vi väl alla redan vet – barn är fantastiska! Det bjöds på fika på skolgården och när det ringde in blev det ”på riktigt”. Det räknades matte, det undervisades om kor och hästar och det skrevs och plitades. Det blir ju lite speciellt när det är fler föräldrar än elever i klassrummet naturligtvis, och som magister Emil uttryckte det; ”Det är tur vi inte alltid är lika många.” Dagen avslutades med en hyllningssång till skolan i en av Anki omskriven version av SJ SJ Gamle vän, och det skickades upp ballonger högt upp i skyn. I ballongerna var fäst brev i vilka mottagaren ombads höra av sig ifall de hittade brevet, och det ska bli spännande att se om någon svarar. Gullabo skolas 90-åriga historia hoppas vi kunna återkomma till i nästa nummer! Gullabo Tidningen, maj ’10 vara attraktiv som boendeort och för inflyttning. Gullabo är också med och utvecklar Torsås kommun! Förslaget att ta Gullabo skolas biblioteksutrymme och del av gymnastiksal i anspråk till förskoleverksamhet föranleder oss, representanter för fritidsverksamhet, församling och näringsliv i Gullabo, att delge vår ståndpunkt i frågan. Gullabo har med sin miljö, kultur och näringsliv alltid stått för trygghet, närhet och livskvalitet – en bra och sund plats att bo och växa upp på. Befolkningen har aldrig varit rädd för att hugga i eller se till att få saker och ting att hända utan att förvänta sig hjälp från ”annat” håll. I Gullabo kan man alltid få en hjälpande hand och man står upp för varandra. Ett mycket bra exempel är hur skytteföreningens nya lokaler kom till då ortsbefolkningen lade ned ett enormt arbete för att få denna på plats. Denna miljö och anda är en förutsättning för att hålla bygden levande och att även fortsättningsvis Vi anser att det viktigaste för helheten naturligtvis är att behålla barnomsorg och skolverksamhet, då detta är grundläggande förutsättningar för valet av bostadsort för barnfamiljer. Vi som bor i Gullabo vill stärka denna verksamhet genom att erbjuda en förstklassig skola med goda inne- och utemiljöer och med förutsättningar för en god pedagogisk inriktning. Därför vill vi som exempel ta tillbaka språkvalet till Gullabo skola. Det vi i Gullabo idag aktivt jobbar med är att på olika plan marknadsföra bygden. Som exempel på detta är att vi inlett förstudier för att starta Leaderprojekt som en del i att stärka landsbygden och vi utreder även möjligheten att etablera en bensinstation. Inom turistnäringen har vi hittills öppnat två nya cykelleder med tydligt markerade besöksmål, vi har arbetat fram och tryckt upp en ny turistfolder och en ny informationstavla för turism och näringsliv har kommit på plats. Förbättringsarbetet och marknadsföringen är en pågående process hos oss. Vi vill på detta sätt erbjuda en attraktiv miljö för turism och inflyttning och därigenom vara med och skapa en positiv ekonomisk tillväxt för hela Torsås kommun. Gullabo är också med och utvecklar Torsås kommun! Vi har under hela tiden dis- kussionerna om barnomsorgslokaler förts presenterats ett enda alternativ till Prästgården; renovering av Björken. När det nu inte blir någon verksamhet i Prästgården står vi plötsligt inför ett tredje förslag, ett förslag som vi anser framstår som det absolut sämsta tänkbara om man ser till framtiden. Förslaget att använda skolans bibliotek och gymnastiksal till förmån för barnomsorg innebär att man tar ifrån skolverksamheten det enda ”extrautrymme” som idag finns. I det tjänstemannaförslag som lagts ingår att man, om man tar skolans utrymme i anspråk, även skall flytta ut åk 5-6 från Gullabo till Torskolan. Om man sätter detta förslag i ett större sammanhang framträder en tydlig, mycket mörk, bild av hur ni, de styrande i Torsås kommun ser på ett framtida Gullabo. Vi har redan idag fråntagits undervisning i slöjd och språkval i Gullabo skola. Istället bussas barnen ut till Torsås för att få undervisning i dessa ämnen. Om nu även biblioteket försvinner, räcker inte befintliga skollokaler till för dagens undervisning. En flytt av åk 5-6 till Torskolan innebär att elevantalet sjunker och att skolan därför utan vidare motivering kan komma att läggas ned. Detta är vi i Gullabo djupt oroade över, inte minst då vi upplever att det är dit ni från styrande håll strävar. Detta är ett scenario som går helt emot vår vision om en levande bygd och istället stänger alla möjligheter att kunna marknadsföra Gullabo som en attraktiv boendeort. Det är också ett scenario som i slutänden istället innebär en avfolkning av bygden, där barnfamiljer lämnar Gullabo, verksamheter läggs ned och orten dör ut. Detta scenario ställer vi i Gullabo inte upp på! Idag framstår för oss Björken som det enda och därför bästa alternativet för barn och anställda där man har verksamheten samlad på ett ställe. Det finns goda möjligheter att anlägga en större utegård i anslutning till lokalen – vilket Roland Swedestam själv talade för under ett möte i Gullabos skolmatsal. Förutsättningen för detta alternativ är att åtgärda Björkens fuktskador enligt besiktningsprotokoll från 2007. Vi kräver därför att ni återgår till ursprungsalternativet, att renovera Björken till förmån för förskolelokaler i Gullabo! Vi utgår från att ni från politikerhåll ger oss förutsättningarna för att bibehålla vår långsiktiga vision om Gullabos framtid och fortsatta existens. Gullabo är också med och utvecklar Torsås kommun! Inom kort kommer du att få en kallelse till ett allmänt möte i Gullabo där ni ifrån politikerhåll ombeds att klart och tydligt delge oss era planer för Gullabos framtid. Gullabo 2010-03-22 Stolt 10 Gullabo Tidningen, maj ’10 - av Marita Ehrnborg Jag är så himla stolt! Så himla stolt över Gullabo, över oss som bor i Gullabo! BIN har tagit beslutet om att satsa på barnomsorg i stationshuset och i biblioteket i stället för att satsa på prästgården. Vi som personal säger med sorg i hjärtat att vi måste tänka framåt, göra det bästa vi kan av det vi har/får, se till att vi får en bra arbetsmiljö och en bra miljö för barnen, att vi måste lägga allt bakom oss. Med sorg i hjärtat, verkligen, med SORG i hjärtat. Med sorg i hjärtat svarar jag på alla frågor, med sorg i hjärtat går jag till jobbet, med sorg i hjärtat går jag hem. När jag kommer hem får jag höra nå´t som ger mig ny näring som motkraft till min vissnande stolthet: En äldre dam med stor partipolitisk glöd och en lokalpatriotism som inte växer på trä´n och som har en styrka som klår det mesta och som inte låter sig hindras av ålderdomens krämpor och näst intill dövhet har stärkt mig! Hon tog ett fast tag i min mans ena arm och uttryckte med glödande hetta: Om inte prästgården går till barnomsorgen i Gullabo så hjälper vi till och köper den! Ämnet hade varit på tapeten när de äldre hade träffats för att spela boule, och man hade kommit överens om att vara med och över Gullabo! köpa in prästgården så att en privat förskola skulle kunna finnas där. Prästgården ska gå till Gullabo och Gullabo-barnen, det är där de ska växa upp, där de ska leka, där de ska se naturens växlingar och uppleva fågelkvitter, smaken av mogna äpplen och plommon och se fjärilarna kretsa runt blomsterprakten. Det är där de ska förstå att vi måste vara rädda om allt det här och om varandra, att akta, förvalta och ta hänsyn till. Det är där de ska finna glädje, nya upptäckter, vissnad och pånyttfödelse, en plats för lugn och reflektion såväl som aktivitet och kreativitet. Så tycker många av dem som har levt här i Gullabo-bygden se´n ett par generationer tillbaka. Vi får inte låta den här stoltheten och framåtandan och känslan för den egna bygden försvinna, vi måste ta emot stafettpinnen och föra den vidare! Allt det som de äldre har gjort och fortfarande vill göra för Gullabos och Gullabobornas skull får vi aldrig glömma. Vi måste vi se till att hedra dessa människor genom att förvalta deras investeringar väl, vi måste visa ödmjukhet och kämpaglöd och en enorm stolthet över deras tro och omtanke om allas vår gemensamma framtid. Vi måste visa stolthet över allt det vi har, är och står för. När jag ”blir stor” vill jag också kunna bli arg och uppretad tillsammans med mina jämnåriga och bestämma mig för att nu får det vara nog! Vi slår oss ihop och ordnar biffen själva! Jag vill också ta käppen och kna- När jag ”blir stor” vill jag också kunna bli arg och uppretad tillsammans med mina jämnåriga och bestämma mig för att nu får det vara nog! Vi måste visa stolthet över våra äldre generationer, över det de har byggt upp och gjort för oss. Vi måste visa stolthet för det vi har och vill föra vidare, för det vi vill utveckla och ge till vår framtids barn. Vi måste visa stolthet över det vi har med oss i våra rötter och lyckas överföra till nya medlemmar i vår bygds familj. Vi måste slåss för att Gullabobygden ska utvecklas och inte avvecklas. ta fram till yngre generationer och säga ”Vi köper in prästgården (eller vad det nu gäller...)! En så´n bagatell som att man inte hör vad valpen i 50-årsåldern säger ska inte få hindra mig - jag vet hur man får saker och ting att hända och jag vet att jag och mina gelikar måste göra det själva. Och gör det! Precis som vi i Gullabo alltid har gjort - vi gör det själva. Med stolthet! 11 Gullabo Tidningen, maj ’10 Juansbo skola förr och nu - av Ann-Christin Gustavsson Juansbo skola har spelat en roll i mitt liv ända sen barndomen. Min far som var elev i skolan på 30-talet brukade berätta spännande historier från sin skoltid. När jag började leta historik omkring skolan hittade jag ett specialarbete gjort av Anna Pettersson. Hon berättar där att skolrådet 1896 beslöt att bygga ett skolhus i Juansbo. Kostnaderna för bygget beräknades till 3773 kr. Den 27/11 1897 invigdes Juansbo skola. Skolan genomgick en renovering och modernisering 1949-50. Undervisningen upphörde 1968. I slutet av 1800-talet var det folkskolelärare Karl August Hjortsberg som undervisade i skolan. På 1930-talet undervisade bl.a. Gösta Olsson och lärarinnan Ragnhild Larsson i skolan. Om man är intresserad av historik kring skolorna som funnits i Gullabo rekommenderar jag att man läser Annas specialarbete, där man också kan se gamla fotografier på skolor och elever. På nätet i en gammal upplaga av Svensk Läraretidning hittade jag en annons där man sökte lärare till skolan. Annonsen löd som följer: Ordinarie folkskollärare(lärarinne)-tjänsten Vid Juansbo fasta folkskola (C2) Gullabo församling Kalmar län sökes hos skolrådet före den 1 oktober 1924. Lön enligt lag. Allmän fortsättningsskola 1918 års typ. Cirka 1 km. från järnväg skolrådets ordförande adress Gullaboby. På den tiden var Juansbo en riktig metropol som kunde locka med närhet till järnväg. Inte så dåligt! Min far Oskar Karlsson är född och uppväxt i Juansbo. På 30-talet gick han 6 år i Juansbo skola. Han hade under alla åren Gösta Olsson som lärare. Gösta bodde med sin familj på nedervåningen i skolhuset. En kvinna vid namn Edla bar in vatten och ved och såg till att det var varmt i skolhuset. Skolans upptagningsområde var ganska stort och det fanns barn som kom både från SalHall och Pellamåla. En ganska lång väg för små ben att traska morgon och eftermiddag. I skolan lärde sig far att läsa, skriva och räkna, man hade också naturlära minns han. På övervåningen undervisades pojkarna i träslöjd. Om man inte skötte sig eller gjorde nåt ofog kunde man få kvarsittning. På den tiden var även aga tillåten i skolan, vilket far trots att lång tid gått fortfarande minns. Både egna och andras bestraffningar sitter kvar i minnet. nog aldrig vågat mig dit. Som barn var jag nämligen kolossalt blyg och hade jag utsatts för någon bestraffning hade jag nog stannat hemma. Mitt första besök i Juansbo skola var i samband med någon sorts skolmognadsprov. Min skoltid tog sedan sin början i Gullaboås skola. (På den tiden hade man råd med många underbara skolmiljöer både ute och inne.) Till Juansbo skola promenerade vi ibland för att hälsa på de elever som gick där vilket jag tyckte var mycket spännande. Min lärarinna i Gullaboås hette Solveig Nilsson och i Juansbo var Vivi-Britt skolfröken. När jag började skolan på 60-talet var skolagan som tur var borttagen annars hade jag fortsättning på sida 12 > Lite om Juansbo skola 1961-1968 Vivi-Britt Sjölander f. Karlsson I juni 1961 hölls den sista examen med folkskoleelever i Juansbo. Lärare var Bernhard Ekberg. Han flyttade med familjen till Kalmar. I augusti 1961 var det 26 elever i årskurs 1, som intog skolan. Jag var deras lärare och bodde i lärarbostaden. Klassen delades i två delar efter hur barnen bodde. Det blev 4 i en grupp och 22 i den andra och det var helt omöjligt att ändra på skolledningens beslut. Redan då fanns det tydligen ekonomiska problem i kommunen och därför var grupperna lediga var sin dag och man kunde spara in en skjuts. Det medförde, att de andra dagarna var ganska långa med en del väntetid dessutom. Inte så pedagogiskt bra! Vi fick mat i kantiner från köket i Gullabo skola. Det gick för det mesta åt hela mat- rasten för läraren att vara ”mattant”. Att hinna äta själv, var inte att tänka. Om eleverna inte åt upp maten, blev det problem. Vi fick nämligen inte skicka tillbaka något, som varit på tallrikarna. Efter många om och men fick vi äntligen löfte, att få ha en slaskspann, som städerskan skulle tömma i skogsområdet vid sidan om skolan. Soptunna var inget, som fanns då! 1962 grävdes en ny brunn till fastigheten. 1963 fick jag sällskap i bostaden genom att jag gifte mig med Allan Sjölander. En söndagseftermiddag fick vi se en främmande man i trädgården. När vi kom ut, berättade han, att han hette Hjortsberg i efternamn och att hans pappa varit lärare i Juansbo skola. Från 1967 hyrdes bostaden ut till andra hyresgäster och senare såldes hela fastigheten. 1968 lades skolan ner. 12 Gullabo Tidningen, maj ’10 fortsättning av sida 11 > Juansbo skola i nutid Juansbo skola förr och nu Efter skolan lagts ner beboddes huset av familjen Matzke. De arbetade med träslöjd och hade försäljning i den stora skolsalen. Där jobbade jag som barnflicka en sommar. Lite tid i Juansbo men mest tid på Öland där de också hade en butik där träslöjd såldes. Efter det beboddes huset av någon eller några andra familjer och stod sedan tomt till Gullabo Vävare köpte det. Lite om tiden då Gullabo Vävare köpte skolan och drev vävstuga i lokalerna Irma Folkesson Kommunen ägde skolan fram tills vi köpte den. Den 20 juni 1984 beslutade kommunfullmäktige att sälja Juansbo skola till Gullabo Vävare. Det beslutet överklagades. Man sa bl.a. att det fanns en annan person som ville köpa och som givit ett högre bud 60 000 kr. Något annat var att kommunen lämnade en otillåten kommunal subvention till ett privat företag. Vi fick köpa skolan för 40 000 kr. Kammarrätten i Jönköping lämnar besvären utan bifall. Motivering: ”I förevarande fall har Torsås kommun sålt fastigheten till en ekonomisk förening vilken har till ändamål att tillvarata de väv- och hemslöjdstraditioner som finns i bygden. Försäljningen innebär för föreningens del att arbetstillfällen tillskapas och att kulturtraditioner bevaras. Under nämnda förhållanden kan kommunen ej anses, genom otillåtet branschstöd, ha överskridit sin befogenhet.” Vi sökte och fick ett gles- 13 Visst är det fantastiskt vad ett hus kan användas till om det bara finns kreativa människor som vågar tro på något och är villiga att satsa både tid och pengar. När vävstugans saga var all var det dags för nya kreativa människor att bygga upp något nytt. Huset köptes av Inga Grimm och Bengt Pettersson som såg huset på nätet och beslöt sig för att bege sig från Holmsjö till Jubygdsstöd på 37 000 kr. Det var ett avskrivningslån med avskrivningsplan på 6 år. Vi tog också lån på ca 100 000 kr + checkkredit på 50 000 kr. Vi lade ner många timmar i vävstugan för att få den iordningställd. Inne i skoldelen var elementen sönderfrusna och i bostadsdelen var alla vattenrör till uppvärmning kapade vid golvet och istället var där direktverkande eluppvärmning, vilket vi plockade bort och satte in ny panna och drog ledningar för vattenburen värme. Det och det elektriska var det som kostade pengar. Snickerier, målning och tapetsering gjorde vi själva tillsammans med våra män. Vi fick 8 000:- av Brandstodsbolagets stiftelse till att inreda en utställningssal på övervåningen i skolan. Under de första tio åren bedrevs också kursverksamhet i Vuxenskolans regi. Några av kurserna var att sy mjuka dockor, sy i skinn, växtfärgning samt vävkurser. En sommar hade vi ett gäng ungdomar från de baltiska staterna som växtfärgade och tovade. De bodde i vävstugan. 2 eller 3 somrar i rad hade vi ett gäng kvinnor från det forna Östtyskland som kom och växtfärgade hos oss. De höll på att bygga upp något liknande Vågen i sitt hemland och var ute för att få inspiration till det arbetet. Vi tog också emot många busslaster under de första åren men vi upptäckte ganska snart att det kostade mer än det smakade. Det var ofta som vi inte sålde mer än för några hundra kronor vid sådana besök. Under åren har vi också haft en liten utställning på Turistbyrån och därifrån har det kommit många som varit intresserade av vävning och handarbete. Vi ställde också upp i olika sammanhang inom kommunen, hembygdsdagar och liknande även vid hantverksmässa i Kalmar. Vid dessa tillfällen har vi spunnit lin eller ull och vävt band. Under de första åren hade vi god hjälp av hemslöjdskonsulenterna Åke Larsson och Elisabeth Johansson med prissättning mönsterframtagning och andra spörsmål som gäller slöjd och hantverk. Det är många gamla mönster som kommit till heders igen genom, isynnerhet; Birgits stora intresse för det gamla. Många människor kom med gamla vävnader och undrade om vi kunde väva upp mönstret. Vi har bl.a mönster från Glosebo, Troxhult, Öjebomåla och Tånghult som Birgit gjort nya vävnotor till och som nu kan vävas igen. ansbo för att titta lite bara. De såg husets potential och beslöt sig för att köpa det. Därmed gick en barndomsdröm hos Inga i uppfyllelse, nämligen att bo i en skola. Inga är konstnär och kommer från södra Tyskland där hon växte upp som dotter till två konstlärare. Ett stort renoveringsarbete tog sin början och de har nu iordningställt huset. I de gamla skolsalarna har de skapat en fantastisk miljö för att skapa och ställa ut konstverk. Det är Eftersom det bara var Birgit och jag kvar de sista åren som jobbade med vävstugan blev det till slut bara betungande att åka dit. Det som stod i Östran om att vi sålde av ekonomiska skäl är inte sant. Vi hade inga skulder huset var betalt och lagret var betalt. Anledningen var att det var bara Birgit och jag kvar som vävde och då blev det arbetsamt mest för Birgit eftersom jag hade så mycket annat för mej. Men det var roligt så länge det varade och vi höll på i 24 år vilket inte många trodde när vi startade. Gullabo Tidningen, maj ’10 Påskkärringar på Träffpunkten - av Marita Ehrnborg Strax före Påsk fick pensionärerna och personalen på Gullabo Träffpunkt kärt besök. högt i tak och de stora fönstrena släpper in rikligt med ljus. De vackra gamla trägolven är framtagna och väggarna är vackert vitmålade. Inga är en mångkonstnär med många strängar på sin lyra. Sina tavlor som är färgrika och fyllda av spännande detaljer skapar hon i akryl, olja eller akvarell. Man blir verkligen glad av att se hennes bilder vilket hon tycker är en bra motvikt till det som är tungt i vårt samhälle. Hon får sin inspiration i naturen och genom studier av olika former i vardagliga ting. Allt kan av Inga omskapas till konstföremål. Vid en rundvandring möts man av skulpturala djur, vackert skurna träfigurer och tjusiga möbler med inläggningar i mosaik. Inga har arbetat som konstnär sen början på 90-talet. Hon har haft ett flertal utställningar i Tyskland och satsar nu på en ny karriär i Sverige och lilla Juansbo. Bengt och Inga bor nu mestadels i skolan och under våren och sommaren kommer ateljén att hålla öppet på helger och ibland även på vardagar. Så ni som inte har varit där än passa på att boka in ett besök. En fantastisk miljö, underbara tavlor och kaffe med hembakat gör det till ett bra utflyktsmål. Någon gång under sommaren har Inga planer på att anordna en loppis. Ni som har samlat på er för mycket prylar kan passa på att sälja av lite för att göra plats för nya fynd. Tid återkommer Inga med senare. Vi på redaktionen passar på att hälsa Inga och Bengt välkomna till Gullabo och önskar dem lycka till med ateljén. Någonstans mellan förmiddagskaffet och lunch landade ett gäng söta påskkärringar i olika åldrar hos de äldre för att önska dem Glad Påsk. Det var barn från Gullabo Förskola som delade ut egenhändigt gjorda påskkort. De sjöng några väl inövade sånger och dramatiserade också visan om den lilla kycklingen Gullefjun. Barnen blev rikligt belönade med applåder och frukt, och innan de flög vidare önskade de äldre dem välkomna tillbaka. Följande företag och föreningar ställde sig bakom skrivelsen på sidan 9 till våra politiker: Gullabo Värdshus Hem och konstslöjd Ingeborg Kohnen Frisör JPMS Gullabo Bygdegårdsförening Sion-församlingen i Gullabo Lennartssons Schakt Gullabo Hembygdsförening ANWI Trädgård Matsleven Gullabo Kyrkliga Syförening Blommorna Olsson Byggtjänst Gullabo Skolförening Bohemia Olsson Kakel- & Murarservice Gullabo Skytteförening Christer Gustavssons Alltjänst Reklamebo Gullabo Sockenstämma Eco Care Sanitas Tyg & Garn Gullabo Sportklubb Eriksgården Consulting Svensk Entrepenad AB Gullabo Teatersnidare Gullabo Antik Slöjdladan Gullaboås Idrottsförening Gullabo Däckfynd Tånghults Byggtjänst Skruvemåla skolrotes bygg- Gullabo Rally Club Öjebomåla Trädgård nadsförening Gullabo Släpvagnar 14 Gullabo Tidningen, maj ’10 Samtal med två 15 Så här ser de ut Gullabo bilträffs skapare: Och märk väl att de trots en hel del likheter och samma efternamn ej är bröder, de är ej ens släkt med varandra. eldsjälar Gemytlig kväll i församlingssalen - av Tina Heiman En lite grå och blåsig lördagsförmiddag i april, hade jag förmånen att träffa två lokala eldsjälar: Lennart Nilsson, Fagereke och Björn Nilsson, Glosebo. Ett mycket lättsamt och roligt möte med 2 intressanta människor som har mängder av härliga och roliga tankar och idéer. Den här lördagsförmiddagen blev oerhört färgstark och gav undertecknad fullt med energi. En av den här duons idéer är just bilträffarna i Gullabo. Det startade i Maj 2007. Man hade sedan länge haft de så kallade ”Torsdagsträffarna”. Då träffades man med sina fina bilar i Torsås och åkte en runda för att fika någonstans. Det blev färre och färre deltagare och till slut berättar Lennart ”Stod vi där 3 stycken och tittade på varandra och undrade vart vi skulle åka”. Björn hade, vid ungefär samma tidpunkt, varit i Lissma utanför Stockholm. Där hade han upplevt en bilträff som han gillade. Han tänkte att det borde fungera med en liknande bilträff i Gullabo. När Björn kom hem från Stockholm tog han kontakt med Lennart Nilsson som genast ”tände på idén”. Björn och Lennart tog kontakt med Gullabo värdshus, som då fått nya ägare. Gullabo värdshus var genast med på noterna och såg möjligheterna med att ordna fika för fordonsentusiaster på onsdagskvällar. I detta sammanhang vill Björn och Lennart vara tydliga med att det hade inte blivit några bilträffar utan värdshusets medverkan. Fika med väldigt goda smörgåsar har varit ett mycket viktigt inslag i sammanhanget. Så viktigt (och gott) att en ägare till ett entusiastfordon som kommer regelbundet alltid köper hem en smörgås från Gullabo värdshus till sin fru. En fin omtanke. Gullabo Tidningen, maj ’10 Värdshuset gör ett fantastiskt arbete som inte nog går att berömma, en stor eloge till dem säjer Björn och Lennart. Första träffen i maj 2007 som ägde rum vid gamla macken i Gullabo, hade man lyckats få ihop ett tiotal bilar. Björn och Lennart tyckte det var helt fantastiskt att så många ville delta. Numera är det regelbundet 60-talet fordon och som mest har det samlats 120 entusiastfordon. Platsen ändrade man efter första träffen till marknadsplanen bredvid busstorget. Meningen är att man ska träffas knyta kontakter och ha trevligt tillsammans samtidigt som man får se olika entusiastfordon och visar upp sitt eget (om man har). Det är inget krav att man själv ska ha entusiastfordon. Alla som vill titta, prata, utbyte av idéer, knyta kontakter och fika är välkomna. ”Det är det som är det fina” säjer Lennart ”att man kan få se allting Royce Rolls, brandbilar, stylade bilar, bruksbilar, motorcyklar, mopeder ja allt!” Den äldsta bilen som medverkat är en Austin från 1926 och den äldsta mc:n från 1924. ”Den allra första GPS:en har vi sett i Gullabo” säjer Björn stolt och förklarar: Det satt som en rulle med text (vägbeskrivning) på tanken på en mc. Glaset som skyddade var som ett förstoringsglas och så rullade man ner texten efter vägen”. Man har haft besökare från USA, Danmark, Norge, Holland, Tyskland…m.m. Men oftast kommer besökare från olika håll på en radie av 10 mil från Gullabo vilket betyder att Bilträffen har stort upptagningsområde. Gullabo Bilträff är unik för att alla är välkomna oavsett vilket fordon man har eller om man ens har ett fordon. ”Det ska vara trevlig, är det trevligt kommer folk tillbaka” säjer Lennart. Och det är ju uppenbart att det är trevligt och att folk kommer tillbaka. Någon egentlig marknadsföring har aldrig behövts. Björn och Lennart ser till att sprida informationen och att finnas med i olika evenemangskalendrar. Det brukar vara så att folk börjar fråga frampå vårkanten om det inte är dags för Bilträffarna snart. Träffarna startar alltid första onsdagen i maj och pågår hela september ut, varje onsdag, förutsatt att vädret tillåter. Innan träffarna startar på våren brukar man samlas för att städa och fixa på platsen så att det ser snyggt ut. Det ska vara stil på evenemanget. En gren av Bilträffarna har sedan Gullabo marknad 2009 blivit utställning även på marknadsdagen. Det började med att Lions kontaktade Björn med förfrågan om han kunde ordna en utställning av entusiastfordon på marknadsdagen. Det fixade Björn och Lennart lätt och snyggt för det blev ett uppskattat inslag på Gullabo marknad. Det kom ett 30-tal utställare bilar, mc och mopeder. Det fanns även en stationär motor som kal�las Karl-Erik på plats. Karl-Erik är tillverkad på Flygt i Lindås på 1940-talet. Och eftersom det är synd om än inte dumt att ändra på ett lyckat koncept försöker man med ett liknande upplägg även i år. Och som Lennart skojar: ”De som ställer ut får ju en bra parkeringsplats i alla fall plus att marknadsbesökarna får se intressanta fordon”. Bilträffarna i Gullabo startar onsdagen den 5-5-2010 Välkomna alla som vill se, visa, umgås, fika! Hälsar Björn och Lennart Namn: Björn Nilsson Ålder: 54 år Yrke: Truckansvarig på Flygt i Emmaboda Äter: Kött och potatis, husmanskost Dricker: Det mesta Läser: Motortidningar Tv-program: ser sällan tv men någon film då och då Fordon: Passat, Landrover, Morris minor, Ford Galaxie -63, Buick Super -56, Studebaker Hawk -61, Cheva S10, Willys Jeep, Suzuki 1500 (mc), Zündap komb sport -62. Dröm/förhoppning: Har gjort 2 underbara USA-resor och därmed uppfyllt mina drömmar, men jag jobbar på att skaffa nya drömmar. Namn: Lennart Nilsson Ålder: 48 år Yrke: Metallarbetare på Faurecia Torsås Äter: Kött och potatis, husmanskost Dricker: tja det ska ju vara något flytande……… Läser: Motor och musiklitt, Åsa-Nisse och Beach Boys litt. Tv-program: ser inte mycket tv men Antikrundan är trevligt Fordon: Ford Mustang, Saab, Monark moped, Huskvarna Novolette Drömmar/förhoppningar: Fortsätta utveckla onsdagsträffarna och få ordning på min Mustang efter älgkrock. - av Ann-Christin Gustavsson Fredagen den 16 april var det åter dags för ett Musik cafe` i föramlingssalen. Ett 70-tal förväntansfulla besökare hade samlats för att njuta av musik. Det första man möttes av var ett vackert dukat bord med de mest fantastiska hembakade kakor och en inbjudande doft av kaffe. Körens ledare Ann Palmqvist hälsade välkommen och vårt musikaliska äventyr tog sin början. Bl.a. framförde kören den gamla 60-talslåten Cecilia iförda svarta fjäderboor medan ett igenkännande leende spred sig bland publiken. Sedan följde en blandning av välkända låtar framförda med stor humor och mycket värme. Det pendlade mellan stämningsfull musik som berörde publiken för att i nästa stund locka till glada skatt. Hunden Totte, i form av Christer Gustafsson som kom inspringande med ett par raggsockor till öron medan kören sjöng sov Totte liten var helt oemotståndlig. Även publiken inbjöds att delta i ett antal allsångslåtar och det var ingen som var svårbedd. Sången ljöd stark och mäktig i församlingssalen denna kväll. Mellan låtarna fanns det tid för kaffedrickande och gemytligt småprat. Alla lät sig väl smaka av de otroligt goda kakorna. Claes Djurfeldt bjöd på ett par stämningsfulla solon till eget gitarrackompanjemang. Bl.a. Jesus walk whith me. Sedan var det dags för ett par charmanta marskatter, Ann och Ann-Helen att mjaua sig igenom kattlåten vilket de gjorde på ett förtjänstfullt sätt. Kvällen avslutades med att kören sjöng Där gullvivorna blommar av Pugh Rogefeldt och Mikael Rickfors. Det är verkligen inponerande att lilla Gullabo har en så fantastisk kyrkokör Man kan inte nog tacka Ann och kören för det arbete de lagt ner för att ge oss dessa oförglömliga musikupplevelser. Kvällen avslutades med att alla tillsammans sjöng Härlig är jorden och det tyckte vi nog alla just då att den var. 16 Gullabo Tidningen, maj ’10 Kolofon Gullabo a l l t i s k o g e n Liten blänkare Ungdomsredaktion har bildats. Presentation kommer i nästa nummer... Nästa nummer planeras till den 3/7 Har du något du tycker är värt att uppmärksammas? Är du intresserad av att själv skriva en artikel i tidningen? Kontakta någon av oss, ni når oss genom tidningen@gullabo.se Redaktion: Pamela Nilsson Lena Persson Marita Ehrnborg Ann-Christin Gustavsson Tina Heiman Roland Feith Linda Eriksson Fotografi: Pamela Nilsson Lena Persson Marita Ehrnborg Ann-Christin Gustavsson Tina Heiman Roland Feith Linda Eriksson Originalarbete: Roland Feith Stor tack: Gullabo Sockenstämma, Björn Nilsson. Är du en av dem som bor utanför Gullabo socken, men ändå vill ha Gullabo-Tidningen i brevlådan? En prenumeration kostar 100 kr om året, och då skickar vi tidningen direkt hem till dig. Mejla oss på tidningen@gullabo.se eller klipp ut kupongen och skicka den direkt till oss! Gullabo Sockenstämma Gullabovägen 32 385 92 Gullabo oJa, jag vill också ha Gullabo Tidningen! Namn: ______________________________________ Adress: ______________________________________ Postnr.: ______________________________________ # Postort: ______________________________________ Underskrift: ______________________________________ Gullabo Slöjd- och Hantverksmässan 2010 inställd! Av olika skäl ställs årets traditionella Gullabo Slöjd- och Hantverksmässa in. Vi återkommer om detaljer kring detta i nästa nummer av Gullabo tidning.
