Gullabo Tidningen

Transcription

Gullabo Tidningen
Gullabo
10
Kr
Stöd vår tidning!
Gullabo
a l l t
i
s k o g e n
Tidningen
Fö r a t t d e t f i n n s a l l t i s k o ge n , ä ve n n y h e t e r !
I dettta numret:
Gullabo, Edition maj ’10
Juansbo skola
förr och nu
Samtal med
två eldsjälar
sida 11
sida 14/15
Exotiskt i
Tånghult
sida 7
Åsa-Nisse
expert i
Fagereke
- av Tina Heiman
Det var en vårdag i
april år 1998. Lennart
Nilsson i Fagereke såg
fram mot en avkopplande stund med det
nya numret av Classic Motor. I detta nummer fanns en artikel
som handlade om olika
ställen i trakterna av
Vetlanda där man spelat in filmerna om ÅsaNisse. Den här artikeln
fastnade lite extra hos
Lennart.
Några månader senare,
närmare bestämt Juni
körde Lennart veteranbilsrally i Vetlanda. Det
visade sej att en av stationerna var handlare
Sjökvists affär från ÅsaNisse filmerna. Vid stoppet fick deltagarna gå in
fortsättning på sida 3 >
Vision
Gullabo
Historia om
Gullabo Marknad
atursmarknad men även viss handaslöjd
såldes. Marknaden hölls två gånger på
Torsås LIONS Club hade sen starten våren och tre gånger på hösten som det
1969 haft några bra aktiviteter bl.a. står i Länsstyrelsens kungörelse.
ett par loppmarknader till förmån
för Röda Fjädern, men på hösten Vi började förberedelserna inför vår för1975 kom Oscar Norrsta marknad med att kolla
liden med förslaget att
SMHI när på våren
” I år är det med
starta en marknad i Guldet var minst risk för regn.
labo. Han hade läst en 35-e året i rad Svaret blev första veckan i
artikel i Barometern om
sedan man kollat långt
vi arrangerar maj
marknaden i Gullaboås.
tillbaka i tiden. Faktum är
Gullabo
Det fanns en marknad i
att det har stämt väldigt
Gullaboås på 1800-talet.
bra. Vi gjorde ett flygblad
Marknad”
Den stoppades dock av
om vår marknad och senykterhetskämpen och
dan åkte Göran Petersson
riksdagsmannen Jonasson i Gullabo- och jag runt till olika marknader i börås. Det hade blivit för mycket tralla- jan av 1976 och lämnade ut vårt blad till
revatten och slagsmål.
alla knallar. Vi tog också hjälp av Torsås Marknads dåvarande general Martin
I början på 1900-talet hölls det även
fortsättning på sida 5 >
marknad i Gullabo. Det var mer en kre- av Harald Jonsson (Marknadsgeneral)
- av Lena Persson
Under ca sex veckor
har fem representanter från Gullabo sockenstämma, Gullabo SK
och Sionförsamlingen
arbetat hårt för att arbeta fram en långsiktig
vision om Gullabo till
våra politiker.
Upprinnelsen är att man
från politikerhåll helt
gått ifrån förslaget att renovera Björken och istället vill lägga förskolan
i biblioteket i Gullaboskolan. I det tjänstemannaförslag som lades för
ganska länge sedan beträffande den lösningen ingick även att bussa
årskurs 5 och 6 till Torskolan. Att bussa elever
från Gullabo till Torskolan har inte varit aktuellt
i dagens förslag. Men…
Man tar det enda ”extrautrymme” som skolan
fortsättning på sida 6 >
2
Gullabo Tidningen, maj ’10
Alla
hjärtans
cafeé
- av Tina Heiman
Fredagen den 12/2 bjöd fritidsbarnen i Gullabo in byborna till sitt traditionella
Alla Hjärtans cafeé.
Jag tog med mina barnabarn
Alma och Axel och åkte till
Gullabo. På vägen dit pratade vi om vad vi skulle vilja ha
till fikat. Jag tänkte att det blir
väl någon vetebulle och någon
liten kaka. Alma och Axel fantiserade om semlor och bakelser. Jag förklarade att vi kunde nog inte räkna med att det
skulle finnas semlor där. Döm
om min förvåning när vi steg
in i matsalen på Gullabo skola
och kikade in i serveringslokalen. Där stod ett bord uppdukat med mängder av bakverk
till och med semlor.
själv att detta måste vara unikt.
Jag bestämde mej för att ta reda
på lite fakta angående Alla Hjärtans caféet.
Åsa-Nisse expert i Fagereke
Anki berättade att detta har varit en tradition sedan 18 år på
fritids i Gullabo. Det var 2 fritidspedagoger som heter Annika Axelsson och Lise (fick inte
med efternamnet där) som fick
idén och startade upp den här
verksamheten.
När vi tagit av kläder och skor kom
en servitris fram
och hälsade oss
välkomna.
Vi
blev visade till ett
bord och så fick vi
en menu där vi kunde välja vad vi ville
äta och dricka. När vi väl
hade valt fick vi det serverat
vid bordet av en mycket artig
och korrekt servitris. På brickan låg ett litet hjärta med priset
på fikat, under lappen fanns ett
litet fint och tänkvärt budskap
se bild.
Årets café inbringade nästan
4000kr. Jag tyckte att vi tog i
när vi beställde, Alma och Axel
fick välja vad de ville ha och det
kostade 42kr (jättebilligt!).
Om
man gör ett enkelt räkneexempel: Vi fikade
för 14 kr per man.
Om alla fikade för
ungefär samma summa så har fritidsbarnen
i Gullabo serverat 286 fikande gäster på årets Alla
hjärtans café. Det är fantastiskt
bra gjort! Goda kakor och bakverk, gott kaffe och saft, trevlig
personal och mysig stämning
i fint dukad lokal, ett mycket
lyckat arrangemang.
Vi satt länge fikade, pratade och
njöt av den gemytliga atmosfären. Jag konstaterade för mej
Tack alla barn och pedagoger
för årets fina Alla Hjärtans
cafeé.
Gullabo Tidningen, maj ’10
fortsättning av sida 1 >
En eftermiddag bestämde jag
mej för att ringa Anki Scaefer
för att höra lite om tankarna och
genomförandet av caféet.
Den pedagogiska poängen är
den viktigaste biten. Detta är ju
på riktigt inte bara lek i någon
vrå. Hela vägen är barnen med
i arbetet, de börjar göra inbjudningskort till familjen, far och
morföräldrar, de är med och bakar, dukar och gör fint. Det bakas 125 st kakor av varje sort och
målet är att alla ska få vara med
och baka någon sort. Barnen ska
ha svarta och vita kläder som
serveringspersonal har på riktigt.
3
i affären och allt var precis likadant som år 1949 när filmen spelades in här. Lennart blev mycket nyfiken och började fundera
på vad som fanns mer att se och
upptäcka.
Lennart tog med sej sin arbetskamrat Erland Gustafsson till
Skirö/Vetlanda och till Sjöarp.
Lennart och Erland började fråga runt bland folket i trakterna.
Det ena tipset gav det andra.
Snart hittade de platser där scener till filmerna spelats in. De
träffade även personer som på
olika sätt hade anknytning till
inspelningarna om Åsa-Nisse
och hans vänner.
Sedan dess har Lennart och Erland besökt platserna, sökt upp
människorna med minnen och
anknytning till filminspelningarna. De fick även kontakt med
kameramän, assistenter och skådespelare som fanns kvar i livet.
På dessa 10 år har Lennart och
Erland lärt känna många av lokalbefolkningen. En del har fallit ifrån men Lennart och Erland
är mycket tacksamma att de
fått träffa och lära känna de här
människorna.
En man som de särskilt minns
är Torsten Svensson i Björstorp.
Han hade riggat upp en stor sten
till den första scenen i den första
filmen om Åsa-Nisse som fil-
mades år 1949. Torsten Svensson hade även lånat ut sin väst
till John Elfström, som spelade
Åsa-Nisse.
Det berättades att en bonde kört
förbi med gödsel på en vagn.
Elfström ville då byta hatt med
bonden för att Åsa-Nisses hatt
ska vara sliten. Så blev det.
Bonden fick en ny hatt och ÅsaNisse tog hans gamla.
Men alla var inte stolta över att
ha medverkat i en Åsa-Nisse
film. Det ansågs inte vara fint
med Åsa-Nisse filmer, de tillhörde inte den så kallade ”finkulturen”. Men ändå var filmerna mycket populära. I 20 år kom
det en Åsa-Nisse film per år. I
flera filmer förekom olika artister till exempel Bertil Boo, Lars
Lönndal, Hep Stars med flera. Detta var ett sätt att visa sej
och bli populär på. ”Detta var ju
långt innan musikvideon ens var
uppfunnen” säjer Lennart.
Materialet som Lennart samlat
har han sorterat noga i pärmar
och fotoalbum. Lennart hade
inte tänkt så noga på vad eller ens om han ville göra något
mera med det än att spara det.
Men så fick Lennart se ett inslag
i ABC-nytt. Detta inslag varade i 9 minuter och handlade om
Åsa-Nisse och inspelningarna.
”Inslaget var så bra gjort” be-
rättar Lennart ”att jag tog kontakt med Anders Nordqvist som
hade gjort det”.
”Jag sa att han borde göra en
bok om Åsa-Nisse” fortsätter
Lennart.
Sagt och gjort, Anders Nordqvist startade arbetet med boken: Åsa-Nisse var ligger Knohult? Lennart och Erland bidrog
med sina forskningsresultat och
glada tillrop.
Anders Nordqvist ville efter
detta arbete även göra en dokumentärfilm med Lennart och
Erlands material. Dokumentären blev mycket lyckad och väl
mottagen, den visades i SVT tidigare i år.
År 2009 var det 60 år sedan den
första Åsa-Nisse filmen hade
premiär på Saga biografen i Vetlanda. Detta firades med en filmvisning på samma ställe med
samma film. Givetvis var Lennart och Erland där. Tillsammans med bland andra Svenne
och Lotta Hedlund upplevde de
denna nostalgiska stund.
SÅ: En härlig avkopplande
stund med månadens Classic
Motors i Fagereke. Blev ett decinners forskande och samlade
av unikt material. Detta blev i
sin tur en bok och en dokumnetär. Detta är fantastiskt!
Boken heter ”Åsa-Nisse var ligger Knohult” den är skriven av
Anders Nordqvist och är tryckt
på Norléns och Slottners förlag
i Kristinehamn år 2008.
Till jul är det premiär på en ny
Åsa-Nisse film. Manus har Henrik Dorsin skrivit. I Rollen som
Åsa-Nisse ser vi Kjell Bergkvist, som Eulalia Ann Petrén.
Robert Gustafsson spelar Klabbarpan, hans hustru Kristin spelas av Sissela Kyle. Den här
gången spelas filmen in i Trollywood, Trollhättan. Till inspelningarna som startar i sommar
sökes en Volvo Duett (... undertecknad vet en som har en…)
Recension av boken
”Åsa-Nisse Var ligger Knohult?”
Av Anders Nordqvist
Norléns och Slottners förlag år 2008
Allt du inte visste om Åsa-Nisse och hans vänner hittar
du här.
Det börjar i ”inledningen” där författaren redogör för hur
han själv efter ett studiebesök på Svensk Talfilms ateljéer, i
andra klass, började undra var ligger knohult?
Efter inledningen följer porträtt av Åsa-Nisse och vem som
har skapat historierna? Är det verkligen Stig Cederholm som
uppges i alla sammanhang om Åsa-Nisse?
Signalementet för den lille smålänningen lyder: en knipslug
uppsyn, liten jakthatt, hängande byxbak, en spjuver i ögat,
en räv bakom örat och en röst som en galande tupp. Visst
känns den beskrivningen bekant?!
Vidare kan man läsa om inspelningsplatser, Var ligger Knohult? Man kan läsa om Åsa-Nisses bilar/fordon, en del av
dem finns fortfarande kvar och alla fordon har sin berättelse.
Man kan läsa om uppfinningarna, recensionerna, här finns
ett gediget persongalleri där både rollkaraktärer och skådespelare presenteras. Fotograferade anställningskontrakt med
skådespelarnas olika villkor och gage finns med. Här påvisas
vilken skillnad det var mellan exempelvis Julia Cesar och
Mona Geijer-Falkner m.fl.
Detta är en bok man vill äga och kunna återkomma till ofta.
Man kan inte smälta allt på en gång. Boken Åsa-Nisse var
ligger Knohult? ligger framme hos oss för att vi ska kunna
bläddra i den då och då, det är en mycket rolig och fin boken feelgood bok!
Men trots intensivt umgänge med Åsa-Nisse den senaste
tiden undrar jag fortfarande: Var ligger Knohult?
Köp boken!
4
Gullabo Tidningen, maj ’10
5
Rekordsleven
på plats
Liten tillbakablick...
Gullabo Tidningen, maj ’10
Historia om
Gullabo Marknad
- av Marita Ehrnborg
Mörkt men mysigt var det !
Ca två veckor före Gullabo
marknad var det dags för årets
slev-resning. Världsrekordsleven (som för övrigt finns med
i Guiness´rekordbok) har vilat skyddad under vinterhalvåret, men men nu var det dags att
plocka fram den.
> fortsättning av sida 1
- av Marita Ehrnborg
Torsdagen den 26 november 2009 anordnade Gullabo SK, Matsleven, Blommorna
och Gullabo Värdshus julmarknad i Gullabo. Första söndagen i Advent var i antågande och snön hade ännu inte kommit.
Vi befann oss i Torsås kommuns ”Vintervecka”.
Eftersom jag bor mitt i byn behövde jag bara
titta ut genom köksfönstret för att smittas av
julstämningen som rådde utanför affären.
Julbelysning runt marknadsstånden glittrade
och försäljarna stod inramade vid sina pynta-
Riktig goda ostar direkt från Holland.
Glöm inte att smaka på ”BrännnässlorOsten”!
de bord. Folk strövade så sakteliga förbi,
och då och då stannade man till och bytte
några ord med varandra. Jag fiskade fram
hushållskassan, klädde på mig ytterkläderna
och gav mig ut i vimlet. Väl ute steg
julstämningen ännu mer i mitt lättpåverkade sinne - Erling Traneskog satt och spelade
välkända julsånger på sitt dragspel! Småtrallande gav jag mig iväg på min lilla julmarknadstur.
Jag började faktiskt med att vandra upp mot
blom-och presentaffären Blommorna, där jag
kunde njuta av både blommor och annat gulligt pynt som hör julen till. För att inte tala
om dofterna. Väl nere på ”marknadsplatsen”
igen, retades mina doft- och smaksinnen av
nygrillad korv, marknadskarameller, hembakade julkakor, färska ägg, julgodis samt olika
delikatesser (ostar, kakor, marmelader) från
Holland. Dessutom serverades kroppkakor
på Gullabo Värdshus!
Hela marknaden var ett samarbete mellan
lokala föreningar och företagare i socknen,
och eftersom vi har många av bådadera blev
utbudet tämligen stort. Ytterligare exempel
är Gullabo SK:s jubileumsbok, loppisprylar, leksaker, trädgårdsprodukter, korg- och
trävaror, hygien-och hälsoprodukter, näverslöjd, tyger och garner, handgjorda, broderade kort och märken, träskor, smycken och
- naturligtvis - lotter! Om man ville kunde
man också passa på att ta sig en åktur med
hästekipage genom byn, eller ta apostlahästarna och gå en tipsrunda. Om man var tävlingslysten gick det bra att gå ner till Gullabo
Svensson och hans register för
att kontakta knallar.
Vår förhoppning var att marknaden skulle bli en riktig hantverksmarknad. Göran och jag
åkte runt hela pingsthelgen till
alla slöjdare i bygden för att få
dem att komma, men det var
bara Tupp-Arvid i Gullaboås
som ställde upp. Vi fick till slut
ihop 40 knallar inklusive 7 lokala föreningar och överskottet
blev för vår del blygsamma kr
12.131:- Men sedan dess har
marknaden vuxit år från år, både
vad gäller knallar och besökare
och som en följd därav även vårt
överskott.
SK:s klubblokal och delta i en bordshockeyturnering.
Till allas stora glädje cirkulerade också en
riktig jultomte på marknadsplatsen. Jag tror
den hade sitt ursprung i Hästmahultsskogarna nå´nstans...
Vi har Påsken bakom oss, Pingsten och
midsommar´n framför oss och snart står julen för dörren igen. Då vill jag bara säga besök Gullabos julmarknad den 27 november 2010!
Gullabo Skytteförenings tuffaste tjejer var självklart
också på plats... med kaffe och kakor!
Sleven blev färdig år 2000 och
gjordes som en hyllning till alla
slöjdare och hantverkare i bygden. Den är 4,64 meter lång och
väger ca 350 kg, så den plockar man inte upp i en handvändning! Det krävs traktor med
vagn och lyftkran samt en god
dos precisionsförmåga för att få
den på plats på sin kulle mitt i
Gullabo igen. Nu står den där
och glänser!
I år är det 35-e året i rad vi arrangerar Gullabo Marknad och
vi har två försäljare som varit
med alla år och det är Kenneth
Svensson i Troxhult samt Råbergs Läder i Läckeby.
Sedan några år tillbaka har vi
fyllt all tillgänglig plats och det
innebär ca 200 marknadsstånd
och vårt överskott ligger på 90100.000 kr.
Arbetet med marknaden är dels
administrativt, dels praktiskt.
Den administrativa delen och
planering ansvarar jag för. Det
består i att ta emot anmälningar
( som börjar komma redan i
oktober året innan), och jag har
ett specialgjort dataprogram där
alla försäljare förs in med
fullständiga uppgifter. Programmet skriver ut fakturor av vilka
det framgår att sista betalningsdag är 1 april. Men det är si och
så med det, så då får jag skicka
påminnelser.
Jag får ut listor på dem som bokat lösplats och på dem som bokat fasta diskar. Sedan ska alla
försäljare placeras ut på kartor och därefter skylta upp på
marken var de skall vara.
Den praktiska delen
består i att hämta in
loppmarknadssaker
till vår loppis, sortera böcker, göra i ordning parkeringsplatserna
m.m På lördagen veckan innan marknaden bygger vi upp
alla marknadsstånden, samt ett
tiotal stånd till Torsåsbygdens
Slöjdförening, som de får disponera gratis. I detta arbete deltar
hela klubben.
På själva marknadsdagen arbetar alla medlemmar, deras fruar
och barn m.fl. Vi brukar vara ca
80 st som jobbar då. Dagen efter
marknaden så startar vi kl 8.00
med att riva stånden, riva par-
keringarna och städa upp inte
bara hela marknadsplatsen utan
i stort sett hela samhället. Rivning och bortkörning av stånden
får vi numera hjälp med av föreningarna som arrangerar sommarens Slöjdmässa. Vi är alltså
många som hjälper till och efter ca 2.5 timme syns det inte att
det varit marknad dagen innan.
Vi sätter en ära i att snygga upp
efter oss och är stolta över det
beröm vi fått för detta.
Årets marknad som alltså är den
35:e i ordningen blir ganska lik
de senaste årens. Vi har i år utökat med att skapa utrymme för
”bakluckeloppis” och har fått
en del anmälningar till detta. Vi
har gratis barnteater av Ölands
Dramatiska Teater samt ev. helikopterflygning. Liksom i fjol
blir det utställning av veteranfordon där vi får hjälp av bl.a.
Björn Nilsson i Gullabo. Dellemyrs tivoli som varit med nästan från starten kommer givetsvis även i år.
Vi har haft många olika aktiviteter under årens lopp. Ett par
gånger har vi haft uppstigning
med luftballong. Ena gången
blåste det så hårt att det inte gick
att stiga upp alls och den andra
gången skulle några stycken
av oss avsluta marknadskvällen med en tur. Vi kom dock
bara en knapp kilometer västerut där vi hamnade i ett buskage. Vi
har även spelat bingo
med fallskärmshoppare. Vi hade rutat upp
fotbollsplanen och sen
fick man gissa i vilka rutor
hopparna landade i. Från första året minns jag särskilt ett rådigt ingripande av Torsten Widman. Vi hade byggt en dansbana
och skulle ha dans på kvällen.
Då kom det ett stort raggargäng från Emmabodahållet. Vi
blev oroliga men Torsten lyckades på något mystiskt sätt få
hela gänget att vända om.
Väl mött på Gullabo Marknad 8
maj 2010.
6
Gullabo Tidningen, maj ’10
Vision Gullabo
har att tillgå och därigenom öppnar man dörren för en busslösning i
framtiden för det fall lokalerna inte räcker till. Ur ett långsiktigt perspektiv kan detta innebära att elevantalet i skolan sjunker så att skolan därigenom kan läggas ned.
och
Var skulle Gullabo hamna i så fall, utan skola? Hur påverkar det vår
bygd, befolkning och samhällsservice? Hur ska framtiden för Gullabo formas och med vilka medel?
Nu är det dags för andra delen i vår
serie om traktens företagare.
Valborgsmässofirande;
när, var, hur och varför?
- av Lena Persson
De flesta av oss var där, någonstans. Sjöng och värmde oss i eldens
sken. Lyssnade på tal som hölls och utbringade skålar. Men varför
var vi där?
Samtliga politiska partier är inbjudna till offentligt möte den 6 maj
för att ge sin syn på Gullabos framtid. Till mötet är även ledamöter
ur Bildningsnämnden inbjudna.
Mötet hålls mitt under vår pressläggning varför det inte varit i skrivande stund men genomförts när detta kan läsas. Vi får hoppas att
det blev ett bra möte och lär få återkomma till det i nästa nummer.
ekologi
- av Linda Eriksson
Detta är några av frågorna som vi önskar få besked om genom våra
politiker. Hur ser våra politiker på Gullabo ur ett långsiktigt perspektiv? Hur arbetar de för att vända vikande befolkningsunderlag,
dålig ekonomi och nedskärningar? Hur kan befolkning och politiker
arbeta tillsammans mot gemensamma mål i en avfolkningsbygd?
Detta brev har fått en del politiker att tänka om, varför man nu i maj
skall besluta om huruvida anbud för att renovera Björken skall tas
in trots allt.
Gullabo Tidningen, maj ’10
Ekonomi
fortsättning av sida 1 >
Mot bakgrund av detta skrevs ett brev till samtliga politiska partirepresentanter i kommunen och till ledamöterna i Bildningsnämnden.
Bakom skrivelsen står också så gott som samtliga företagare och
föreningar i bygden – de är ganska många när man samlar dem på en
lista. Brevet finns i sin helhet att läsa här i tidningen (på sidan 9).
7
Seden med eldar började i Uppland i mitten av 1700-talet. Man räknade med att vintern slutade och våren började just på valborgsmässoafton. Eldarna tändes för att jaga bort rovdjur, häxor, spöken och
troll innan djuren släpptes ut på bete den 1 maj. Spridningen av Valborgsfirandet beror sannolikt på att man i Europa ville ha en festdag.
För att få det accepterat av katolska kyrkan genomfördes festen i
helgonet Valborgs namn. Valborg var en kvinna som föddes i norra
Europa år 710. Hon reste till Tyskland med sina bröder och grundade det katolska klostret Heidenheim i Wurtemburg, och helgonförklarades 1 maj 779. Idag firar vi vårens ankomst med eldar, sång, tal
och dans. Man har vårstädat trädgården och samlar ris och pinnar i
högar som eldas upp.
Dagens traditionella vårsånger började vi med på 1800-talet, och det
var genom studenternas vårfirande. Den sydsvenska valborgstraditionen betraktas som den äldsta, då studenterna ”förde maj i byn”.
Ungdomarna bröt gröna kvistar som de stack in i taken på husen i
byn medan de sjöng en visa om önskningar om en bra sommar. Den
traditionen har börjat återupplivas i Skåne, Blekinge och Halland.
Det är universitetsstäder som idag står för det ”mesta” valborgsfirandet. Uppsala- och Lundastudenter firar valborg med sillfrukost,
nubbe, körsång och mösspåtagning.
Och visst är det en speciell känsla de sprider, våreldarna!
Källor: Nordiska museet, Wikipeda, Respons uppslagsverk
Denna gång får ni en liten inblick i ECO CARE som drivs
av Ann-Charlotte Petersson.
Det hela började 2002 då hon
vid sidan om sin anställning
sålde hudvårdsprodukter ur
ME sortimentet, vilket är helt
ekologiskt därav namnet Eco
som i ekologiskt och CARE tar
hand om.
Det lockade mer att vara sin
egen och själv styra sin tid, så
2008 utökade hon sitt företag
med redovisningsverksamhet.
Tankarna om detta fanns redan
2002 då namnet valdes för ECO
står också för ekonomi vilken
hon tar hand om, CARE.
Redovisningsuppdragen är flest
i Emmaboda och Kosta då hon
är inhyrd av en redovisningsbyrå där, men en del egna kunder
finns också.
Hon skulle gärna se att uppdragen blev fler i hemkommunen.
Även försäljningen av hudvårdsprodukter har ökats då hon
gått från att vara återförsäljare
till numera distributör med fem
återförsäljare under sig.
Produktnamnet ME är helt enkelt initialerna på kvinnan som
1943 etablerade denna biologiska hudvård, Marja Entrich.
Alla ME-produkter är utvunna
ur biologiska råvaror från hela
världen som odlas på biodynamiska odlingar under noggrann
kontroll.
Helheten för människan, att må
bra inifrån och ut är viktigt för
Ann-Charlotte.
Med hennes stora intresse för att
odla kommer tankarna att kanske utöka sortimentet med ekologisk mat. Det är lika viktigt för
vårt välbefinnande att det vi äter
så väl som det vi smörjer in oss
med inte innehåller massa tillsatser och konstgjorda ämnen.
Nu finns det också möjlighet att
avnjuta en mycket skön ansiktsbehandling i en salong i Torsås på Allfargatan intill Fotverkstan.
Hon har även grundkunskaper i
zonterapi så snart kanske även
behandlingssidan växer.
Det finns också möjlighet att anlita henne till relaxkvällar, möhippor eller kanske en spadag,
idéerna är många.
ECO CARE, alltså Ann-Charlotte, tar lika väl hand om ekonomin som om människan och
med så mycket drivkraft, intresse och engagemang kan det bara
bli bra.
Exotiskt
i Tånghult
- av Marita Ehrnborg
Min cykelkompis Ulla och jag
var ute på en av våra återkommande cykelturer när vi träffade på nå´t säreget. Vi kom
från Karsjö-hållet och gled in
på våra vältränade cyklar genom byn Tånghult, då jag lyfte blicken upp mot ett träd i
vänsterkanten.
Där, mitt på stammen, stirrade en varelse med tunga ögonlock ner på mig. Jag hoppade
av cykeln och stirrade tillbaka.
Vad var detta? Jag hejdade Ulla
och hon blev lika konfunderad
som jag.
Vi stod där med ögon stora som
tefat och undrade vad det var för
en mystisk utomjording.
Var har den kommit ifrån och
hur har den hamnat där? Betyder den nå´t särskilt?
Ansiktsdragen var inte helt gul-
laboitiska, om man säger så, mer
åt det afrikanska hållet.
Ja, en sorts ansiktsmask var det
helt klart, men se´n? Magiskt eller inte, vi hade båda nå´n form
vodoo-känsla inom oss när vi
cyklade därifrån.
Ett tag senare kontaktade jag en
av de närmast boende, Pär Haraldsson, för att stilla min nyfikenhet. Han berättade att den
har funnits där i 10-15 år, och
att han anar hur den har kommit dit.
Han visste inte så mycket mer,
men om du som läser det här nu
har nå´t att berätta om den här
ansiktsmasken, så hör gärna av
dig till undertecknad. Han sa
också att man kan se den på håll
när man kommer längs vandringsleden från Karsjö. Om du
blir nyfiken...
8
Gullabo Tidningen, maj ’10
9
Gullabo skola bjöd på öppet hus!
- av Lena Persson
I samband med att Gullabo
skola fyllde 90 år bjöds på
Öppet hus lördagen den 24
april. Barnen fick gå till skolan i vanlig ordning, fast det
var lördag, och föräldrar, syskon och övriga medborgare
var välkomna att följa med eller dyka in under dagen.
Själv hälsade jag på i åk F-1-2
vilka bjöd på kultur i dess bästa form nämligen teater. Det var
tomtar, troll och snögubbar i en
underhållande och väl inövad
presentation. Man kan ju bara
konstater det vi väl alla redan
vet – barn är fantastiska!
Det bjöds på fika på skolgården
och när det ringde in blev det
”på riktigt”. Det räknades matte, det undervisades om kor och
hästar och det skrevs och plitades. Det blir ju lite speciellt när
det är fler föräldrar än elever i
klassrummet naturligtvis, och
som magister Emil uttryckte
det; ”Det är tur vi inte alltid är
lika många.”
Dagen avslutades med en hyllningssång till skolan i en av
Anki omskriven version av SJ
SJ Gamle vän, och det skickades upp ballonger högt upp i
skyn. I ballongerna var fäst brev
i vilka mottagaren ombads höra
av sig ifall de hittade brevet, och
det ska bli spännande att se om
någon svarar.
Gullabo skolas 90-åriga historia
hoppas vi kunna återkomma till
i nästa nummer!
Gullabo Tidningen, maj ’10
vara attraktiv som boendeort
och för inflyttning.
Gullabo är
också med
och utvecklar
Torsås kommun!
Förslaget att ta Gullabo
skolas biblioteksutrymme
och del av gymnastiksal i
anspråk till förskoleverksamhet föranleder oss,
representanter för fritidsverksamhet, församling och
näringsliv i Gullabo, att delge vår ståndpunkt i frågan.
Gullabo har med sin miljö,
kultur och näringsliv alltid
stått för trygghet, närhet och
livskvalitet – en bra och sund
plats att bo och växa upp på.
Befolkningen har aldrig varit
rädd för att hugga i eller se
till att få saker och ting att
hända utan att förvänta sig
hjälp från ”annat” håll. I
Gullabo kan man alltid få en
hjälpande hand och man står
upp för varandra. Ett mycket
bra exempel är hur skytteföreningens nya lokaler kom till
då ortsbefolkningen lade ned
ett enormt arbete för att få
denna på plats. Denna miljö
och anda är en förutsättning
för att hålla bygden levande
och att även fortsättningsvis
Vi anser att det viktigaste
för helheten naturligtvis är
att behålla barnomsorg och
skolverksamhet, då detta
är grundläggande förutsättningar för valet av bostadsort
för barnfamiljer. Vi som bor
i Gullabo vill stärka denna
verksamhet genom att erbjuda en förstklassig skola
med goda inne- och utemiljöer och med förutsättningar
för en god pedagogisk inriktning. Därför vill vi som exempel ta tillbaka språkvalet till
Gullabo skola.
Det vi i Gullabo idag aktivt
jobbar med är att på olika
plan marknadsföra bygden.
Som exempel på detta är
att vi inlett förstudier för att
starta Leaderprojekt som en
del i att stärka landsbygden
och vi utreder även möjligheten att etablera en bensinstation. Inom turistnäringen
har vi hittills öppnat två nya
cykelleder med tydligt markerade besöksmål, vi har
arbetat fram och tryckt upp
en ny turistfolder och en ny
informationstavla för turism
och näringsliv har kommit
på plats. Förbättringsarbetet
och marknadsföringen är en
pågående process hos oss.
Vi vill på detta sätt erbjuda
en attraktiv miljö för turism
och inflyttning och därigenom vara med och skapa en
positiv ekonomisk tillväxt för
hela Torsås kommun.
Gullabo är också med och
utvecklar Torsås kommun!
Vi har under hela tiden dis-
kussionerna om barnomsorgslokaler förts presenterats ett enda alternativ till
Prästgården; renovering av
Björken. När det nu inte blir
någon verksamhet i Prästgården står vi plötsligt inför ett
tredje förslag, ett förslag som
vi anser framstår som det
absolut sämsta tänkbara om
man ser till framtiden.
Förslaget att använda skolans
bibliotek och gymnastiksal
till förmån för barnomsorg
innebär att man tar ifrån skolverksamheten det enda ”extrautrymme” som idag finns.
I det tjänstemannaförslag
som lagts ingår att man, om
man tar skolans utrymme i
anspråk, även skall flytta ut
åk 5-6 från Gullabo till Torskolan.
Om man sätter detta förslag
i ett större sammanhang
framträder en tydlig, mycket
mörk, bild av hur ni, de styrande i Torsås kommun ser på
ett framtida Gullabo. Vi har
redan idag fråntagits undervisning i slöjd och språkval i
Gullabo skola. Istället bussas
barnen ut till Torsås för att få
undervisning i dessa ämnen.
Om nu även biblioteket försvinner, räcker inte befintliga
skollokaler till för dagens undervisning. En flytt av åk 5-6
till Torskolan innebär att elevantalet sjunker och att skolan
därför utan vidare motivering
kan komma att läggas ned.
Detta är vi i Gullabo djupt
oroade över, inte minst då vi
upplever att det är dit ni från
styrande håll strävar.
Detta är ett scenario som
går helt emot vår vision om
en levande bygd och istället
stänger alla möjligheter att
kunna marknadsföra Gullabo
som en attraktiv boendeort.
Det är också ett scenario som
i slutänden istället innebär
en avfolkning av bygden, där
barnfamiljer lämnar Gullabo,
verksamheter läggs ned och
orten dör ut.
Detta scenario ställer vi
i Gullabo inte upp på!
Idag framstår för oss Björken som det enda och därför bästa alternativet för
barn och anställda där man
har verksamheten samlad
på ett ställe. Det finns goda
möjligheter att anlägga en
större utegård i anslutning till
lokalen – vilket Roland Swedestam själv talade för under
ett möte i Gullabos skolmatsal. Förutsättningen för detta
alternativ är att åtgärda Björkens fuktskador enligt besiktningsprotokoll från 2007.
Vi kräver därför att ni återgår
till ursprungsalternativet, att
renovera Björken till förmån
för förskolelokaler i Gullabo!
Vi utgår från att ni från politikerhåll ger oss förutsättningarna för att bibehålla vår
långsiktiga vision om Gullabos framtid och fortsatta
existens.
Gullabo är också med och
utvecklar Torsås kommun!
Inom kort kommer du att få
en kallelse till ett allmänt
möte i Gullabo där ni ifrån
politikerhåll ombeds att klart
och tydligt delge oss era planer för Gullabos framtid.
Gullabo 2010-03-22
Stolt
10
Gullabo Tidningen, maj ’10
- av Marita Ehrnborg
Jag är så himla stolt! Så himla stolt över Gullabo, över oss
som bor i Gullabo!
BIN har tagit beslutet om att satsa på barnomsorg i stationshuset och i biblioteket i stället för
att satsa på prästgården. Vi som
personal säger med sorg i hjärtat
att vi måste tänka framåt, göra
det bästa vi kan av det vi har/får,
se till att vi får en bra arbetsmiljö och en bra miljö för barnen,
att vi måste lägga allt bakom
oss. Med sorg i hjärtat, verkligen, med SORG i hjärtat.
Med sorg i hjärtat svarar jag på
alla frågor, med sorg i hjärtat går
jag till jobbet, med sorg i hjärtat
går jag hem.
När jag kommer hem får jag
höra nå´t som ger mig ny näring
som motkraft till min vissnande stolthet: En äldre dam med
stor partipolitisk glöd och en lokalpatriotism som inte växer på
trä´n och som har en styrka som
klår det mesta och som inte låter sig hindras av ålderdomens
krämpor och näst intill dövhet
har stärkt mig! Hon tog ett fast
tag i min mans ena arm och uttryckte med glödande hetta: Om
inte prästgården går till barnomsorgen i Gullabo så hjälper vi
till och köper den!
Ämnet hade varit på tapeten när
de äldre hade träffats för att spela boule, och man hade kommit
överens om att vara med och
över
Gullabo!
köpa in prästgården så att en
privat förskola skulle kunna finnas där.
Prästgården ska gå till Gullabo
och Gullabo-barnen, det är där
de ska växa upp, där de ska leka,
där de ska se naturens växlingar
och uppleva fågelkvitter, smaken av mogna äpplen och plommon och se fjärilarna kretsa runt
blomsterprakten. Det är där de
ska förstå att vi måste vara rädda om allt det här och om varandra, att akta, förvalta och ta hänsyn till. Det är där de ska finna
glädje, nya upptäckter, vissnad
och pånyttfödelse, en plats för
lugn och reflektion såväl som
aktivitet och kreativitet.
Så tycker många av dem som
har levt här i Gullabo-bygden
se´n ett par generationer tillbaka.
Vi får inte låta den här stoltheten
och framåtandan och känslan
för den egna bygden försvinna,
vi måste ta emot stafettpinnen
och föra den vidare!
Allt det som de äldre har gjort
och fortfarande vill göra för
Gullabos och Gullabobornas
skull får vi aldrig glömma. Vi
måste vi se till att hedra dessa
människor genom att förvalta
deras investeringar väl, vi måste
visa ödmjukhet och kämpaglöd
och en enorm stolthet över deras tro och omtanke om allas vår
gemensamma framtid. Vi måste
visa stolthet över allt det vi har,
är och står för.
När jag ”blir stor” vill jag också kunna bli arg och uppretad
tillsammans med mina jämnåriga och bestämma mig för att nu
får det vara nog! Vi slår oss ihop
och ordnar biffen själva!
Jag vill också ta käppen och kna-
När jag ”blir stor” vill
jag också kunna bli arg
och uppretad tillsammans
med mina jämnåriga
och bestämma mig
för att nu får det vara nog!
Vi måste visa stolthet över våra
äldre generationer, över det de
har byggt upp och gjort för oss.
Vi måste visa stolthet för det vi
har och vill föra vidare, för det
vi vill utveckla och ge till vår
framtids barn. Vi måste visa
stolthet över det vi har med oss
i våra rötter och lyckas överföra
till nya medlemmar i vår bygds
familj. Vi måste slåss för att
Gullabobygden ska utvecklas
och inte avvecklas.
ta fram till yngre generationer
och säga ”Vi köper in prästgården (eller vad det nu gäller...)!
En så´n bagatell som att man
inte hör vad valpen i 50-årsåldern säger ska inte få hindra mig
- jag vet hur man får saker och
ting att hända och jag vet att jag
och mina gelikar måste göra det
själva. Och gör det! Precis som
vi i Gullabo alltid har gjort - vi
gör det själva.
Med stolthet!
11
Gullabo Tidningen, maj ’10
Juansbo skola
förr och nu
- av Ann-Christin Gustavsson
Juansbo skola har spelat en roll i mitt liv ända sen barndomen.
Min far som var elev i skolan på 30-talet brukade berätta spännande historier från sin skoltid.
När jag började leta historik omkring skolan hittade jag ett specialarbete gjort av
Anna Pettersson. Hon berättar där att skolrådet 1896 beslöt att bygga ett skolhus i Juansbo. Kostnaderna för bygget beräknades
till 3773 kr. Den 27/11 1897 invigdes Juansbo skola. Skolan genomgick en renovering och modernisering 1949-50. Undervisningen upphörde 1968.
I slutet av 1800-talet var det folkskolelärare Karl August Hjortsberg som undervisade i skolan. På 1930-talet undervisade
bl.a. Gösta Olsson och lärarinnan Ragnhild
Larsson i skolan. Om man är intresserad av
historik kring skolorna som funnits i Gullabo rekommenderar jag att man läser Annas
specialarbete, där man också kan se gamla
fotografier på skolor och elever.
På nätet i en gammal upplaga av Svensk
Läraretidning hittade jag en annons där
man sökte lärare till skolan. Annonsen löd
som följer:
Ordinarie folkskollärare(lärarinne)-tjänsten
Vid Juansbo fasta folkskola (C2) Gullabo
församling Kalmar län sökes hos skolrådet
före den 1 oktober 1924.
Lön enligt lag. Allmän fortsättningsskola
1918 års typ. Cirka 1 km. från järnväg
skolrådets ordförande adress Gullaboby.
På den tiden var Juansbo en riktig metropol
som kunde locka med närhet till järnväg.
Inte så dåligt!
Min far Oskar Karlsson är född och uppväxt i Juansbo. På 30-talet gick han 6 år i
Juansbo skola. Han hade under alla åren
Gösta Olsson som lärare. Gösta bodde med
sin familj på nedervåningen i skolhuset.
En kvinna vid namn Edla bar in vatten och
ved och såg till att det var varmt i skolhuset. Skolans upptagningsområde var ganska stort och det fanns barn som kom både
från SalHall och Pellamåla. En ganska lång
väg för små ben att traska morgon och eftermiddag. I skolan lärde sig far att läsa,
skriva och räkna, man hade också naturlära
minns han. På övervåningen undervisades
pojkarna i träslöjd. Om man inte skötte sig
eller gjorde nåt ofog kunde man få kvarsittning. På den tiden var även aga tillåten i
skolan, vilket far trots att lång tid gått fortfarande minns. Både egna och andras bestraffningar sitter kvar i minnet.
nog aldrig vågat mig dit. Som barn var jag
nämligen kolossalt blyg och hade jag utsatts
för någon bestraffning hade jag nog stannat
hemma. Mitt första besök i Juansbo skola
var i samband med någon sorts skolmognadsprov. Min skoltid tog sedan sin början
i Gullaboås skola. (På den tiden hade man
råd med många underbara skolmiljöer både
ute och inne.) Till Juansbo skola promenerade vi ibland för att hälsa på de elever som
gick där vilket jag tyckte var mycket spännande. Min lärarinna i Gullaboås hette Solveig Nilsson och i Juansbo var Vivi-Britt
skolfröken.
När jag började skolan på 60-talet var skolagan som tur var borttagen annars hade jag
fortsättning på sida 12 >
Lite om Juansbo
skola 1961-1968
Vivi-Britt Sjölander f. Karlsson
I juni 1961 hölls den sista examen med
folkskoleelever i Juansbo. Lärare var
Bernhard Ekberg. Han flyttade med
familjen till Kalmar.
I augusti 1961 var det 26 elever i årskurs 1, som intog skolan. Jag var deras
lärare och bodde i lärarbostaden. Klassen
delades i två delar efter hur barnen bodde. Det blev 4 i en grupp och 22 i den
andra och det var helt omöjligt att ändra
på skolledningens beslut. Redan då fanns
det tydligen ekonomiska problem i kommunen och därför var grupperna lediga
var sin dag och man kunde spara in en
skjuts. Det medförde, att de andra dagarna var ganska långa med en del väntetid dessutom. Inte så pedagogiskt bra! Vi
fick mat i kantiner från köket i Gullabo
skola. Det gick för det mesta åt hela mat-
rasten för läraren att vara ”mattant”. Att
hinna äta själv, var inte att tänka.
Om eleverna inte åt upp maten, blev det
problem. Vi fick nämligen inte skicka tillbaka något, som varit på tallrikarna. Efter många om och men fick vi äntligen
löfte, att få ha en slaskspann, som städerskan skulle tömma i skogsområdet vid sidan om skolan. Soptunna var inget, som
fanns då!
1962 grävdes en ny brunn till fastigheten.
1963 fick jag sällskap i bostaden genom
att jag gifte mig med Allan Sjölander. En
söndagseftermiddag fick vi se en främmande man i trädgården. När vi kom ut,
berättade han, att han hette Hjortsberg i
efternamn och att hans pappa varit lärare
i Juansbo skola.
Från 1967 hyrdes bostaden ut till andra
hyresgäster och senare såldes hela fastigheten.
1968 lades skolan ner.
12
Gullabo Tidningen, maj ’10
fortsättning av sida 11 >
Juansbo skola
i nutid
Juansbo skola förr
och nu
Efter skolan lagts ner beboddes
huset av familjen Matzke. De
arbetade med träslöjd och hade
försäljning i den stora skolsalen.
Där jobbade jag som barnflicka
en sommar. Lite tid i Juansbo
men mest tid på Öland där de
också hade en butik där träslöjd
såldes. Efter det beboddes huset
av någon eller några andra familjer och stod sedan tomt till
Gullabo Vävare köpte det.
Lite om tiden då
Gullabo Vävare
köpte skolan och
drev vävstuga
i lokalerna
Irma Folkesson
Kommunen ägde skolan fram
tills vi köpte den. Den 20 juni
1984 beslutade kommunfullmäktige att sälja Juansbo skola till Gullabo Vävare. Det
beslutet överklagades. Man
sa bl.a. att det fanns en annan person som ville köpa
och som givit ett högre bud
60 000 kr. Något annat var att
kommunen lämnade en otillåten kommunal subvention till
ett privat företag. Vi fick köpa
skolan för 40 000 kr. Kammarrätten i Jönköping lämnar
besvären utan bifall.
Motivering: ”I förevarande
fall har Torsås kommun sålt
fastigheten till en ekonomisk
förening vilken har till ändamål att tillvarata de väv- och
hemslöjdstraditioner
som
finns i bygden. Försäljningen
innebär för föreningens del att
arbetstillfällen tillskapas och
att kulturtraditioner bevaras.
Under nämnda förhållanden
kan kommunen ej anses, genom otillåtet branschstöd, ha
överskridit sin befogenhet.”
Vi sökte och fick ett gles-
13
Visst är det fantastiskt vad ett
hus kan användas till om det
bara finns kreativa människor som vågar tro på något och
är villiga att satsa både tid och
pengar.
När vävstugans saga var all var
det dags för nya kreativa människor att bygga upp något nytt.
Huset köptes av Inga Grimm
och Bengt Pettersson som såg
huset på nätet och beslöt sig för
att bege sig från Holmsjö till Jubygdsstöd på 37 000 kr. Det var
ett avskrivningslån med avskrivningsplan på 6 år. Vi tog också
lån på ca 100 000 kr + checkkredit på 50 000 kr.
Vi lade ner många timmar i
vävstugan för att få den iordningställd. Inne i skoldelen var
elementen sönderfrusna och i
bostadsdelen var alla vattenrör till uppvärmning kapade vid
golvet och istället var där direktverkande eluppvärmning,
vilket vi plockade bort och satte
in ny panna och drog ledningar
för vattenburen värme. Det och
det elektriska var det som kostade pengar. Snickerier, målning
och tapetsering gjorde vi själva
tillsammans med våra män.
Vi fick 8 000:- av Brandstodsbolagets stiftelse till att inreda
en utställningssal på övervåningen i skolan.
Under de första tio åren bedrevs
också kursverksamhet i Vuxenskolans regi. Några av kurserna var att sy mjuka dockor, sy
i skinn, växtfärgning samt vävkurser.
En sommar hade vi ett gäng
ungdomar från de baltiska staterna som växtfärgade och tovade. De bodde i vävstugan.
2 eller 3 somrar i rad hade vi ett
gäng kvinnor från det forna Östtyskland som kom och växtfärgade hos oss. De höll på att bygga upp något liknande Vågen i
sitt hemland och var ute för att
få inspiration till det arbetet.
Vi tog också emot många busslaster under de första åren men
vi upptäckte ganska snart att det
kostade mer än det smakade.
Det var ofta som vi inte sålde
mer än för några hundra kronor
vid sådana besök.
Under åren har vi också haft en
liten utställning på Turistbyrån och därifrån har det kommit
många som varit intresserade av
vävning och handarbete.
Vi ställde också upp i olika sammanhang inom kommunen,
hembygdsdagar och liknande även vid hantverksmässa i
Kalmar. Vid dessa tillfällen har
vi spunnit lin eller ull och vävt
band.
Under de första åren hade vi
god hjälp av hemslöjdskonsulenterna Åke Larsson och Elisabeth Johansson med prissättning mönsterframtagning och
andra spörsmål som gäller slöjd
och hantverk.
Det är många gamla mönster
som kommit till heders igen genom, isynnerhet; Birgits stora
intresse för det gamla. Många
människor kom med gamla vävnader och undrade om vi kunde
väva upp mönstret. Vi har bl.a
mönster från Glosebo, Troxhult,
Öjebomåla och Tånghult som
Birgit gjort nya vävnotor till och
som nu kan vävas igen. ansbo för att titta lite bara. De
såg husets potential och beslöt
sig för att köpa det. Därmed
gick en barndomsdröm hos Inga
i uppfyllelse, nämligen att bo i
en skola. Inga är konstnär och
kommer från södra Tyskland där
hon växte upp som dotter till två
konstlärare. Ett stort renoveringsarbete tog sin början och de
har nu iordningställt huset. I de
gamla skolsalarna har de skapat
en fantastisk miljö för att skapa
och ställa ut konstverk. Det är
Eftersom det bara var Birgit och
jag kvar de sista åren som jobbade med vävstugan blev det till
slut bara betungande att åka dit.
Det som stod i Östran om att vi
sålde av ekonomiska skäl är inte
sant. Vi hade inga skulder huset
var betalt och lagret var betalt.
Anledningen var att det var bara
Birgit och jag kvar som vävde
och då blev det arbetsamt mest
för Birgit eftersom jag hade så
mycket annat för mej. Men det
var roligt så länge det varade
och vi höll på i 24 år vilket inte
många trodde när vi startade.
Gullabo Tidningen, maj ’10
Påskkärringar
på Träffpunkten
- av Marita Ehrnborg
Strax före Påsk fick pensionärerna och personalen på Gullabo
Träffpunkt kärt besök.
högt i tak och de stora fönstrena
släpper in rikligt med ljus. De
vackra gamla trägolven är framtagna och väggarna är vackert vitmålade. Inga är en mångkonstnär med många strängar på
sin lyra. Sina tavlor som är färgrika och fyllda av spännande detaljer skapar hon i akryl, olja eller akvarell. Man blir verkligen
glad av att se hennes bilder vilket hon tycker är en bra motvikt
till det som är tungt i vårt samhälle. Hon får sin inspiration i
naturen och genom studier av
olika former i vardagliga ting.
Allt kan av Inga omskapas till
konstföremål. Vid en rundvandring möts man av skulpturala
djur, vackert skurna träfigurer
och tjusiga möbler med inläggningar i mosaik. Inga har arbetat som konstnär sen början på
90-talet. Hon har haft ett flertal
utställningar i Tyskland och satsar nu på en ny karriär i Sverige och lilla Juansbo. Bengt och
Inga bor nu mestadels i skolan
och under våren och sommaren kommer ateljén att hålla öppet på helger och ibland även på
vardagar.
Så ni som inte har varit där än
passa på att boka in ett besök.
En fantastisk miljö, underbara
tavlor och kaffe med hembakat
gör det till ett bra utflyktsmål.
Någon gång under sommaren
har Inga planer på att anordna
en loppis. Ni som har samlat på
er för mycket prylar kan passa
på att sälja av lite för att göra
plats för nya fynd. Tid återkommer Inga med senare.
Vi på redaktionen passar på att
hälsa Inga och Bengt välkomna till
Gullabo och önskar dem lycka till
med ateljén.
Någonstans mellan förmiddagskaffet och lunch landade ett gäng söta
påskkärringar i olika åldrar hos de
äldre för att önska dem Glad Påsk.
Det var barn från Gullabo
Förskola som delade ut egenhändigt
gjorda påskkort. De sjöng några väl
inövade sånger
och dramatiserade också visan om
den lilla kycklingen Gullefjun.
Barnen blev rikligt belönade med
applåder och frukt, och innan de
flög vidare önskade de äldre dem
välkomna tillbaka.
Följande företag och föreningar
ställde sig bakom skrivelsen på
sidan 9 till våra politiker:
Gullabo Värdshus
Hem och konstslöjd
Ingeborg Kohnen Frisör
JPMS
Gullabo Bygdegårdsförening
Sion-församlingen i Gullabo
Lennartssons Schakt
Gullabo Hembygdsförening
ANWI Trädgård
Matsleven
Gullabo Kyrkliga Syförening
Blommorna
Olsson Byggtjänst
Gullabo Skolförening
Bohemia
Olsson Kakel- & Murarservice
Gullabo Skytteförening
Christer Gustavssons Alltjänst
Reklamebo
Gullabo Sockenstämma
Eco Care
Sanitas Tyg & Garn
Gullabo Sportklubb
Eriksgården Consulting
Svensk Entrepenad AB
Gullabo Teatersnidare
Gullabo Antik
Slöjdladan
Gullaboås Idrottsförening
Gullabo Däckfynd
Tånghults Byggtjänst
Skruvemåla skolrotes bygg- Gullabo Rally Club
Öjebomåla Trädgård
nadsförening
Gullabo Släpvagnar
14
Gullabo Tidningen, maj ’10
Samtal med
två
15
Så här ser de ut Gullabo bilträffs skapare: Och märk väl att
de trots en hel del likheter och samma efternamn ej är bröder, de är ej ens släkt med varandra.
eldsjälar
Gemytlig kväll
i församlingssalen
- av Tina Heiman
En lite grå och blåsig lördagsförmiddag i
april, hade jag förmånen att träffa två lokala eldsjälar: Lennart Nilsson, Fagereke
och Björn Nilsson, Glosebo. Ett mycket
lättsamt och roligt möte med 2 intressanta människor som har mängder av härliga
och roliga tankar och idéer. Den här lördagsförmiddagen blev oerhört färgstark
och gav undertecknad fullt med energi.
En av den här duons idéer är just bilträffarna i Gullabo.
Det startade i Maj 2007. Man hade sedan
länge haft de så kallade ”Torsdagsträffarna”.
Då träffades man med sina fina bilar i Torsås och åkte en runda för att fika någonstans.
Det blev färre och färre deltagare och till slut
berättar Lennart ”Stod vi där 3 stycken och
tittade på varandra och undrade vart vi skulle åka”.
Björn hade, vid ungefär samma tidpunkt,
varit i Lissma utanför Stockholm. Där hade
han upplevt en bilträff som han gillade. Han
tänkte att det borde fungera med en liknande
bilträff i Gullabo. När Björn kom hem från
Stockholm tog han kontakt med Lennart
Nilsson som genast ”tände på idén”.
Björn och Lennart tog kontakt med Gullabo värdshus, som då fått nya ägare. Gullabo
värdshus var genast med på noterna och såg
möjligheterna med att ordna fika för fordonsentusiaster på onsdagskvällar. I detta sammanhang vill Björn och Lennart vara tydliga
med att det hade inte blivit några bilträffar
utan värdshusets medverkan. Fika med väldigt goda smörgåsar har varit ett mycket viktigt inslag i sammanhanget. Så viktigt (och
gott) att en ägare till ett entusiastfordon som
kommer regelbundet alltid köper hem en
smörgås från Gullabo värdshus till sin fru.
En fin omtanke.
Gullabo Tidningen, maj ’10
Värdshuset gör ett fantastiskt arbete som
inte nog går att berömma, en stor eloge till
dem säjer Björn och Lennart.
Första träffen i maj 2007 som ägde rum vid
gamla macken i Gullabo, hade man lyckats få ihop ett tiotal bilar. Björn och Lennart
tyckte det var helt fantastiskt att så många
ville delta. Numera är det regelbundet 60-talet fordon och som mest har det samlats 120
entusiastfordon. Platsen ändrade man efter
första träffen till marknadsplanen bredvid
busstorget. Meningen är att man ska träffas
knyta kontakter och ha trevligt tillsammans
samtidigt som man får se olika entusiastfordon och visar upp sitt eget (om man har). Det
är inget krav att man själv ska ha entusiastfordon. Alla som vill titta, prata, utbyte av
idéer, knyta kontakter och fika är välkomna. ”Det är det som är det fina” säjer Lennart ”att man kan få se allting Royce Rolls,
brandbilar, stylade bilar, bruksbilar, motorcyklar, mopeder ja allt!”
Den äldsta bilen som medverkat är en Austin
från 1926 och den äldsta mc:n från 1924.
”Den allra första GPS:en har vi sett i Gullabo” säjer Björn stolt och förklarar: Det satt
som en rulle med text (vägbeskrivning) på
tanken på en mc. Glaset som skyddade var
som ett förstoringsglas och så rullade man
ner texten efter vägen”.
Man har haft besökare från USA, Danmark,
Norge, Holland, Tyskland…m.m. Men oftast kommer besökare från olika håll på en
radie av 10 mil från Gullabo vilket betyder
att Bilträffen har stort upptagningsområde.
Gullabo Bilträff är unik för att alla är välkomna oavsett vilket fordon man har eller
om man ens har ett fordon. ”Det ska vara
trevlig, är det trevligt kommer folk tillbaka”
säjer Lennart. Och det är ju uppenbart att det
är trevligt och att folk kommer tillbaka. Någon egentlig marknadsföring har aldrig behövts. Björn och Lennart ser till att sprida
informationen och att finnas med i olika evenemangskalendrar. Det brukar vara så att
folk börjar fråga frampå vårkanten om det
inte är dags för Bilträffarna snart.
Träffarna startar alltid första onsdagen i maj
och pågår hela september ut, varje onsdag,
förutsatt att vädret tillåter. Innan träffarna
startar på våren brukar man samlas för att
städa och fixa på platsen så att det ser snyggt
ut. Det ska vara stil på evenemanget.
En gren av Bilträffarna har sedan Gullabo marknad 2009 blivit utställning även på
marknadsdagen. Det började med att Lions
kontaktade Björn med förfrågan om han
kunde ordna en utställning av entusiastfordon på marknadsdagen. Det fixade Björn och
Lennart lätt och snyggt för det blev ett uppskattat inslag på Gullabo marknad. Det kom
ett 30-tal utställare bilar, mc och mopeder.
Det fanns även en stationär motor som kal�las Karl-Erik på plats. Karl-Erik är tillverkad på Flygt i Lindås på 1940-talet. Och eftersom det är synd om än inte dumt att ändra
på ett lyckat koncept försöker man med ett
liknande upplägg även i år. Och som Lennart skojar: ”De som ställer ut får ju en bra
parkeringsplats i alla fall plus att marknadsbesökarna får se intressanta fordon”.
Bilträffarna i Gullabo startar onsdagen den 5-5-2010
Välkomna alla som vill se, visa, umgås,
fika! Hälsar Björn och Lennart
Namn: Björn Nilsson
Ålder: 54 år
Yrke: Truckansvarig på Flygt i Emmaboda
Äter: Kött och potatis, husmanskost
Dricker: Det mesta
Läser: Motortidningar
Tv-program: ser sällan tv men någon film då och då
Fordon: Passat, Landrover, Morris minor, Ford Galaxie -63,
Buick Super -56, Studebaker Hawk -61, Cheva S10, Willys
Jeep, Suzuki 1500 (mc), Zündap komb sport -62.
Dröm/förhoppning: Har gjort 2 underbara USA-resor och
därmed uppfyllt mina drömmar, men jag jobbar på att skaffa
nya drömmar.
Namn: Lennart Nilsson
Ålder: 48 år
Yrke: Metallarbetare på Faurecia Torsås
Äter: Kött och potatis, husmanskost
Dricker: tja det ska ju vara något flytande………
Läser: Motor och musiklitt, Åsa-Nisse och Beach Boys litt.
Tv-program: ser inte mycket tv men Antikrundan är trevligt
Fordon: Ford Mustang, Saab, Monark moped,
Huskvarna Novolette
Drömmar/förhoppningar: Fortsätta utveckla onsdagsträffarna
och få ordning på min Mustang efter älgkrock.
- av Ann-Christin Gustavsson
Fredagen den 16 april var det
åter dags för ett Musik cafe`
i föramlingssalen. Ett 70-tal
förväntansfulla besökare hade
samlats för att njuta av musik.
Det första man möttes av var ett
vackert dukat bord med de mest
fantastiska hembakade kakor
och en inbjudande doft av kaffe.
Körens ledare Ann Palmqvist
hälsade välkommen och vårt
musikaliska äventyr tog sin början. Bl.a. framförde kören den
gamla 60-talslåten Cecilia iförda svarta fjäderboor medan ett
igenkännande leende spred sig
bland publiken. Sedan följde
en blandning av välkända låtar
framförda med stor humor och
mycket värme. Det pendlade
mellan stämningsfull musik som
berörde publiken för att i nästa
stund locka till glada skatt.
Hunden Totte, i form av Christer
Gustafsson som kom inspringande med ett par raggsockor
till öron medan kören sjöng sov
Totte liten var helt oemotståndlig. Även publiken inbjöds att
delta i ett antal allsångslåtar och
det var ingen som var svårbedd.
Sången ljöd stark och mäktig i
församlingssalen denna kväll.
Mellan låtarna fanns det tid för
kaffedrickande och gemytligt
småprat. Alla lät sig väl smaka
av de otroligt goda kakorna.
Claes Djurfeldt bjöd på ett par
stämningsfulla solon till eget
gitarrackompanjemang.
Bl.a.
Jesus walk whith me. Sedan var
det dags för ett par charmanta
marskatter, Ann och Ann-Helen
att mjaua sig igenom kattlåten
vilket de gjorde på ett förtjänstfullt sätt.
Kvällen avslutades med att kören sjöng Där gullvivorna blommar av Pugh Rogefeldt och Mikael Rickfors. Det är verkligen
inponerande att lilla Gullabo har
en så fantastisk kyrkokör Man
kan inte nog tacka Ann och kören för det arbete de lagt ner
för att ge oss dessa oförglömliga musikupplevelser. Kvällen
avslutades med att alla tillsammans sjöng Härlig är jorden och
det tyckte vi nog alla just då att
den var.
16
Gullabo Tidningen, maj ’10
Kolofon
Gullabo
a l l t
i
s k o g e n
Liten blänkare
Ungdomsredaktion har bildats.
Presentation kommer i nästa
nummer...
Nästa nummer
planeras till den 3/7
Har du något du tycker är värt
att uppmärksammas?
Är du intresserad av att själv
skriva en artikel i tidningen?
Kontakta någon av oss,
ni når oss genom
tidningen@gullabo.se
Redaktion:
Pamela Nilsson
Lena Persson
Marita Ehrnborg
Ann-Christin Gustavsson
Tina Heiman
Roland Feith
Linda Eriksson
Fotografi:
Pamela Nilsson
Lena Persson
Marita Ehrnborg
Ann-Christin Gustavsson
Tina Heiman
Roland Feith
Linda Eriksson
Originalarbete:
Roland Feith
Stor tack:
Gullabo Sockenstämma,
Björn Nilsson.
Är du en av dem som bor utanför Gullabo socken, men ändå
vill ha Gullabo-Tidningen i brevlådan? En prenumeration
kostar 100 kr om året, och då skickar vi tidningen direkt
hem till dig. Mejla oss på tidningen@gullabo.se eller klipp ut
kupongen och skicka den direkt till oss!
Gullabo Sockenstämma
Gullabovägen 32
385 92 Gullabo
oJa, jag vill också ha Gullabo Tidningen!
Namn:
______________________________________
Adress:
______________________________________
Postnr.:
______________________________________
#
Postort:
______________________________________
Underskrift: ______________________________________
Gullabo Slöjd- och Hantverksmässan 2010 inställd!
Av olika skäl ställs årets traditionella
Gullabo Slöjd- och Hantverksmässa in.
Vi återkommer om detaljer kring detta
i nästa nummer av Gullabo tidning.