Nu ifrågasätter de könsstympning

Dela med
en tidning från diakonia nummer 3 2010
Stärkta kvinnor
Nu ifrågasätter de könsstympning
vi lever i en värld där fattigdom och klimat är de två största
utmaningar vi står inför. Barnen är vår framtid. Därför bör vi,
vuxna, ställa oss frågan: Vad är det för värld vi överlämnar till våra
barn, vilka värderingar och vilken framtidsvision?
I många av de fattigaste delarna av världen är barn och ungdomar
en majoritet av befolkningen. Vi har svikit vårt ansvar för dem. Det
handlar om gatubarn som inte har något hem. Barnsoldater som är
involverade i krig. Sexuellt utnyttjade barn. Och barn som inte får
mat och utbildning. Det är förfärande vilken bild av brist på värdighet och människogrund vår generation har överlämnat till nästa
generation.
Miljarder barn har upplevt svek, övergivenhet och blivit utnyttjade av en vuxen värld. Hur ska vi bygga en rättvis och fredlig värld
när så många barn och ungdomar aldrig upplevt kärlek eller
rättvisa?
Barn är inte uttalad fokus i Diakonias arbete. Men då majoriteten
av befolkningen i de allra fattigaste länderna är barn och ungdomar,
är barn ofta målgruppen i Diakonias arbete för global rättvis utveckling. Diakonia, tillsammans med sina samarbetsorganisationer
runtom i världen, arbetar för att ge barn och ungdomar en ny start
och möjlighet att leva ett nytt och värdigt liv.
Innehåll
nummer 3 2010
Vi har svikit
­miljarder barn
Att bryta tystnaden ........................  3
Ingela har ordet .............................. 9
Nyheter, notiser och
insamling ...................................... 10
Information och nyheter från
i egypten arbetar vi med frågan kring könsstympning av unga
kvinnor. Vi informerar om farorna med könsstympning, bryter tystnaden kring denna praxis och genom diskussioner och engagemang
ger vi barn och ungdomar ett större inflytande i alla beslut som rör
deras liv. I Kenya och Moçambique arbetar vi med gatubarnens rättigheter. Genom stöd till lokala barnhem som tar emot barn som
levt hela sitt liv på gatan, samt flickor som tidigt blivit mödrar, som
lockats in i prostitution eller utsatts för andra övergrepp, ger vi gatubarnen ett hem, utbildning, ett nytt liv med vänskap, kärlek och
hopp. I Thailand arbetar vi med unga flickors rehabilitering från
prostitution. Utsatta flickor som befinner sig i riskzonen för, eller
redan har utsatts för sexuell exploatering, får boende i lokala center,
där de får utbildning från grundskole- till universitetsnivå och olika
yrkesutbildningar som ett led i strävan att de ska hitta jobb och försörja sig själva i framtiden. På Västbanken och i Gaza arbetar vi med
traumatiserade barn med svåra upplevelser på grund av krig och
blockaden. Genom rehabiliteringsprogram, men också genom barnlitteraturprogram, översättning av svensk barnlitteratur till arabiska
och läskampanjer, ger vi barnen en möjlighet att få nya fantastiska
upplevelser, sunda förebilder och stimulerar deras språkförmåga. Ett
led i att ge barn och ungdomar en mer hoppfull syn på sin framtid.
De utmaningar vår värld står inför är stora. För att kunna fullfölja
vår ambition i arbetet för en ny framtid för barn och ungdomar,
behöver vi ditt stöd. Behoven är
enorma. Ju fler vi är som bärs av
samma vision, desto mer kan vi
åstadkomma.
bo forsberg,
generalsekreterare
2 • Dela med
Redaktör Viktoria Myrén Projektledare Andreas Torsténi
Ansvarig utgivare Bo Forsberg Adress Starrbäcksgatan 11,
172 99 Sundbyberg Gåvoplusgiro 90 33 04-4 • 90 33 03-6 (OCR)
Telefon 08-453 69 00 Telefax 08-453 69 29
E-post diakonia@diakonia.se Webbplats diakonia.se
Diakonia är en kristen biståndsorganisation som tillsammans med lokala
samarbetsorganisationer arbetar för en varaktig förändring för de mest
utsatta människorna i världen.
Tryck Edita Västra Aros, på miljövänligt papper
Layout Blue media Dela med utkommer under 2010
med fyra nummer och distribueras till Diakonias
understödjare. Dela med publiceras med ekonomiskt stöd
från Sida, som dock inte har medverkat vid utformningen av materialet.
ISSN-nr 0281-4404 ­Första ­sidan ­Amal Eid Habib leder en diskussion
om kvinnlig könsstympning i Eldawedya, utanför Minia, Egypten.
Foto: Shawn Baldwin.
Diakonias givarservice
Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor
kring gåvor, autogiro, adressändringar m.m. Hit kan du också
ringa in din minnes- och hyllningsgåva.
Givarservice når du genom att ringa 08-453 69 31,
vardagar mellan 08.00 och 15.00, eller genom att e-posta till
gavor@diakonia.se. Du kan också skicka in din minnes- eller
hyllningsgåva på diakonia.se.
En affisch från Nationella projektet mot
kvinnlig könsstympning. Affischens text
ifråga­sätter budskapet att kyskhet och könsstympning går hand i hand. Den säger i stället att kyskhet handlar om värderingar och att
de får man hemifrån. Det här är början på
slutet för könsstympning slår affischen fast.
En egen röst
Unga egyptiska kvinnor kan säga nej till könsstympning
Siffrorna är ofattbara. Bland äldre egyptiska kvinnor har nio av tio könsstympats.
Det är en utbredd och rotad sedvänja som har varit svår att ifrågasätta. Men sedan sex
år tillbaka stöder Diakonia ett projekt söder om Kairo som bland annat inriktat sig på
att stärka flickors självförtroende, sprida kunskap om sexuella rättigheter, och på att
förmå barnmorskor att inte utföra omskärelse. En av de viktigaste framgångarna med
projektet är att i dag diskuterar man könsstympning öppet samtidigt som antalet
könsstympade flickor har minskat drastiskt.
Text: Ursula Lindsey
Foto: Shawn Baldwin
Dela med • 3
Aziz Toussa, tillsammans med sin
trettonåriga dotter Mariam och fru
Samia, en lördag i deras hem
utanför Minia, Egypten.
S
amia toussa och hennes man
sitter beskyddande vid sidan av sin
trettonåriga dotter Miriam i soffan.
”Hon är vår enda dotter och jag
oroade mig för henne”, berättar
Samia.
”Innerst inne ville jag inte omskära henne.
Men det krävdes ett starkt skäl för att jag
skulle låta bli.”
Det starka skälet kom när Samia deltog i
ett möte om kvinnlig könsstympning i sin by.
Mötet anordnades av Diakonias samarbetsorganisation BLACD, Better Life Association
for Comprehensive Development. Läkare och
religiösa sakkunniga talade om riskerna med
kvinnlig omskärelse.
”Jag kom hem och berättade allt jag hört
för min man”, säger Samia.
Den första diskussionen följdes av många
fler och till sist beslöt sig familjen för att inte
låta omskära dottern Miriam.
4 • Dela med
Kvinnlig könsstympning, där en del av klitoris skärs bort, är en gammal och fortfarande
utbredd sed i Egypten. Trots en växande kampanj från regeringens sida mot kvinnlig könsstympning, inklusive ett lagförbud från 2007,
är åttio procent av egyptiska kvinnor i åldrarna 15 till 19 omskurna (i jämförelse med 96
procent bland den äldre generationen).
Magda Nagiub Wahba är projektledare hos
BLACD och arbetar med
könsstympningsfrågor.
”Den vanliga uppfattningen bland befolkningen”, säger hon, ”är att omskärelse skyddar flickan, gör henne väluppfostrad och ser
till att hon skyddar sin mans heder i
framtiden.”
Samtidigt tror folk att om man låter bli att
omskära en flicka så leder det till en felaktig
fysisk och moralisk utveckling, äventyrar hennes möjlighet att bli gift och sätter familjens
rykte på spel.
Sprider kunskap
• Sedan 2004 har Diakonia och organisationen BLACD bedrivit ett projekt i åtta samhällen runt Minia vid
Nilens delta söder om Kairo. Målet har varit att få bort bruket av kvinnlig könsstympning. Man har vänt sig till
flickor, föräldrar, barnmorskor, kommunala företrädare, religiösa ledare, unga män och media.
• Arbetet har bland annat gått ut på att stärka flickornas självförtroende samt sprida kunskaper om sexualitet
och reproduktiv hälsa. Ett annat mål har varit att förmå barnmorskorna att sluta utföra omskärelse.
• Resultatet av kampanjen är lyckat. Av 1 500 kvinnor som befann sig i ”riskgruppen” har 91 procent sluppit
bli utsatta för könsstympning. Tidigare har andelen som blivit utsatta för könsstympning varit 90–99 ­procent
av flickorna. Av de flickor som inte blivit könsstympade finns omkring 250 som är så unga att riskerna för
stympning finns kvar. Inom projektet bevakar man vad som händer dessa kvinnor.
lokala fiskare att bättre bemöta ekonomiska
och miljömässiga utmaningar och utbilda
byborna i medborliga rättigheter och lära dem
läsa och skriva. Först år 2004 började BLACD
arbeta med könsstympningsfrågor.
”Det var viktigt att folk kände till oss, att
de ser att könsstympning inte är vår enda prioritet, att vi ser till att hjälpa dem med deras
mest nödvändiga behov först”, säger Magda
Nagiub Wahba på BLACD. ”Det är omöjligt
för mig att gå in i ett hus som saknar vattenkran och toalett och säga till kvinnan i huset
att våld utövas mot din dotter. Jag var
tvungen att få folk att lita på BLACD, och de
litar på oss om vi ger dem hjälp i konkreta
frågor.”
Samia Toussa och hennes familj lever i
Faragalla, en av många byar längs östra banken av Nilen, i närheten av storstaden Minia.
På ena sidan är byarna och deras glänsande
gröna fält omringade av Nilen och på andra
sidan av branta kalkklippor. Landskapet är
vackert men verkligheten hård. Männen
odlar sina små åkrar, fiskar i Nilen och arbetar vid bergklipporna med stenbrott. De har
en månadslön på 300 egyptiska pund, motsvarande 400 svenska kronor.
Det var BLACD:s långsiktiga engagemang
i dessa byars utveckling som möjliggjorde för
organisationen att skapa goda relationer med
befolkningen, och så småningom, driva frågan
om könsstympning, en fråga som alla här
beskriver som väldigt ”känslig”.
BLACD startade sin verksamhet i dessa
byar 1995. I början handlade det om att ge
befolkningen rent vatten och sanitet, förbättra
levnadsförhållandena i deras hem, hjälpa
Bryta en lång tystnad
BLACD är den enda icke-statliga organisationen som arbetar med könsstympningsfrågor i
byarna öster om Minia. Innan BLACD började sin kampanj, berättar Samia Toussa, var
frågan tabu.
”Det var skamligt att prata om det.”
En av de stora framgångarna med projektet
är att frågan i dag diskuteras öppet.
I byn Dawadeya, i närheten av Samia
Toussas hem, sitter femton kvinnor på golvet
i ett avskalat rum. Rummet – där ett möte om
kvinnlig könsstympning pågår – är fullt av
högljutt prat, argument och till och med
skratt.
Amal Eid Habib, 26 år, leder diskussionen.
Hon har ansvaret för 65 flickor i byn, alla mellan 8 och 18 år. De befinner sig i ”riskzonen”
för att bli könsstympade. En gång i veckan
besöker hon flickorna och deras familjer, kontrollerar hur de mår och diskuterar riskerna
med kvinnlig omskärelse.
Amal Habib berättar för mig hur svårt det
var att ta upp frågan om könstympning i
början.
”När jag gick hem till folk, var jag rädd för
att prata om könsstympning. I stället pratade
jag om andra saker, om hälsa i allmänhet. Det
var först när folk vande sig vid mig som jag
tog upp ämnet. I början reagerade folk negativt. ’Det är en del av traditionen, hur kan vi
ändra på det?’ undrade de.”
Den diskussionen fortsätter än idag. Umm
Ahmed, som är en av deltagarna på mötet i
byn Dawadeya, säger att hon och hennes man
kommer omskära alla sina flickor, och citerar
en Hadith, ett talesätt som påstås vara från
profeten Muhammed.
”Minns du inte sheikhen (religiös sakkunnig) som var här och som sade att det inte
gick att bekräfta huruvida denna Hadith var
från profeten eller inte?”, svarar Magda
Nagiub Wahba, projektledare på BLACD.
”Profeten lät inte omskära sin egen dotter”,
fortsätter hon.
”Det var skamligt
att prata om
köns­stympning.”
sam ia to u s s a
Alla de andra kvinnorna i rummet säger att
de har bestämt sig för att inte omskära sina
döttrar. En av kvinnorna vänder sig till Umm
Ahmed och säger: ”Hoppas du inte får några
döttrar!”
Amal Habib har själv en femårig dotter och
säger uppriktigt till gruppen: ”Jag hoppas min
dotter blir en bättre flicka än jag, bättre än alla
flickor jag känner.”
Men det är inte könsstympning som ser till
att detta blir verklighet, det är snarare hur
man uppfostrar sina barn, konstaterar hon.
Amal Habib är en av sex anställda av
BLACD i byn Dawadeya. Var och en av dem
har sin grupp av flickor att ta ansvar för, totalt
1500 flickor i åtta byar. Senare säger Habib till
mig: ”Jag har räddat 25 flickor. Några oomskurna tjejer har nu gift sig och fått barn” – en
förebild för andra att omskärelse inte är nödvändig för att en kvinna ska vara en god
­hustru och mor.
Dela med • 5
Två miljoner flickor könsstympas
• Könsstympning är ett ingrepp på en kvinnas könsorgan utan medicinsk motivering. Ingreppen
utförs i vissa länder av gammal tradition, vanligen på flickor i 4–12 års ålder.
• Könsstympning omfattar ett eller flera av följande: klitoris skärs bort, blygdläpparna skärs
bort helt eller delvis, ingången till slidan sys till stor del ihop. Könsstympning är inte bara ett
otroligt smärtsamt ingrepp utan medför också risk för allvarlig infektion och senare risk för
komplikationer vid förlossning.
• U NICEF bedömer att ca 2 miljoner flickor könsstympas varje år. Lagstiftning i vissa av de
aktuella länderna förväntas efter hand minska antalet könsstympningar.
Källa: Nationalencyklopedin
6 • Dela med
Amal Eid Habib, medlem i flickornas stödgrupp, lyssnar
uppmärksamt under ett möte för att medvetandegöra
och informera om kvinnlig könsstympning.
Barnmorskor ändrar sin uppfattning
Umm Khaled har en djup röst och utstrålar
auktoritet. När hon sällar sig till gruppen i
Dawadeya, görs det snabbt plats för henne på
golvet. 55 år gammal, är hon en av byns tre
barnmorskor, och det är barnmorskorna som
traditionellt utför omskärelsen. Men för fyra
år sedan ändrade Umm Khaled åsikt om
könsstympning. På ett möte anordnat av
BLACD, hörde hon en religiös sakkunnig kritisera könsstympning.
”Det jag hörde gjorde ont i mig”, säger hon.
”Sedan den dagen har jag inte lagt min hand
på någon av flickorna.”
Nu konstaterar Umm Khaled bestämt:
”Det finns ingen anledning att omskära kvinnor. Det är bara lögner. Den oomskurna
flickan är bättre än den omskurna.”
Hon tittar sig omkring i rummet och frågar
de andra utmanande: ”Har någon av er under
de senaste fyra åren knackat på min dörr och
jag har följt med? Jag har till och med vägrat
omskära min egen brors döttrar!”
”Det jag hörde gjorde
ont i mig.«
Umm Khaled
Beslutet att avstå från att utföra omskärelse har kostat Umm Khaled.
”Jag brukade omskära tjugo flickor varje
månad”, säger hon. ”Jag brukade få 30, 40 eller
100 egyptiska pund. Folk brukade ge mig smör,
socker, ägg och allt annat. Men sen blev jag
övertygad av Gud att detta var fel. Nu skulle jag
inte göra det för alla pengar i världen.”
Umm Khaled är dock glad över att få en
ersättning på 110 egyptiska pund i månaden
för att prata om sina erfarenheter på möten,
liknande det i dag. BLACD erbjuder också
barnmorskor mikrolån, för att underlätta
övergången till andra inkomstkällor.
Umm Samuel, 84 år, började som lärling
hos en barnmorska när hon var tio år gammal. Hon är kristen (det finns en betydande
kristen befolkning i området) och har omskurit alla kristna kvinnor i byn. Nu har även hon
bestämt sig för att överge metoden.
”Vår präst sade att det är Haram (förbjudet)”, förklarar hon.
”Att omskära är en synd och jag beslöt att
jag hade syndat nog.”
Med lånet hon fick av BLACD på 3000
egyptiska pund, motsvarande cirka 4 000 kronor, köpte hon en vattenbuffel. Av hennes tio
kvinnliga barnbarn är bara tre omskurna.
Resten – insisterar hon – kommer inte att bli
det.
Dela med • 7
En kvinna leder diskussionen
om kvinnlig könsstympning.
Tack vare det Diakoniastödda
projektet är frågan inte
längre tabu.
mellan opponenter och anhängare av
omskärelse.
Tantawi Abdel Aziz Ali, 47 år, är grundskollärare i byn Manshiyat Sawada. När BLACD
började sin verksamhet i byn, var han en av
dess opponenter. Men efter att ha deltagit på
några föreläsningar, säger han: ”jag ville veta
mer och började få information från specialister”. Nu arbetar han med BLACD. Han diskuterar könsstympning med andra män, förklarar att det kan ha negativ inverkan på
äktenskapet och att ”det inte är bättre att gifta
sig med en omskuren kvinna”.
Det kommer att ta lång tid innan man
utplånat kvinnlig könsstympning, säger
Tantawi Abdel Aziz Ali. För en far, förklarar
Ali, är hans dotters omskärelse ett tecken på
”Effa”, som betyder dygd på arabiska. Det
betyder att fadern ”tar hand om sin dotter”.
Trots det har Ali bestämt sig för att ta hand
om sin 13-åriga dotter på ett annat sätt.
Barnmorskan Umm Khaled, poserar med
sin vattenbuffel utanför sitt hem. BLACD
hjälpte henne att få ett mikrolån och för
pengarna köpte hon buffeln, tanken är att
hon ska få en alternativ inkomstkälla och
sluta omskära flickor.
8 • Dela med
Att få hjälp av experter
Alla tre barnmorskorna i Dawadiya har slutat
utföra omskärelser. Dessvärre vänder sig
familjer även till läkare för att få sina döttrar
omskurna, så BLACD bjuder in experter till
byn, som förklarar att könsstympning är farlig
och onödig. BLACD har också ansträngt sig
för att nå ut till medlemmar i de religiösa samfunden – både de muslimska och kristna. För
trots att det inte finns något stöd för kvinnlig
omskärelse i den kristna traditionen, så ses
kritik mot omskärelse som att ”du går emot
samhället”, säger Magda Nagiub Wahba. Det
muslimska etablissemanget är å sin sida delat
Flickor och deras drömmar
BLACD:s mål är att hjälpa flickor i dessa samhällen att få ett större inflytande i alla beslut
som berör dem, inte bara i frågan om könsstympning. Ett slut på könsstympning går
hand i hand med andra samhälleliga
förändringar.
”Alla våra seder håller på att förändras”,
säger Samia Toussa, mor till Miriam.
”Förut stannade tjejer hemma och folk
ansåg att de måste övervakas. Nu får alla en
utbildning och de gifter sig inte längre tidigt.”
Hennes dotter Miriam säger att hon vill studera på universitet och bli ingenjör.
Walaa’ Abdel Kafi, 13 år, vill också studera
på universitet för att bli jurist eller läkare. När
det gäller könsstympning, säger hon: ”Hemma
säger de till dig: Du är så ung, du vet ingenting, du ska inte prata om det, det angår inte
dig.” Men genom BLACD:s aktiviteter, säger
hon, ”har jag lärt mig att framföra min egen
åsikt”.
Walaa’ är mycket stolt över att hon har
intervjuats i TV och kritiserat kvinnlig könsstympning. Hon deltog också i en av fyra
manifestationer BLACD har genomfört mot
könsstympning, där hundratals flickor, deras
släkt och anhängare, högljutt protesterade mot
praxisen.
”Dagen vi demonstrerade var jag så lycklig”,
säger Walaa’.
”Vi var inte rädda för någon.”
VAD BETYDER
­DIAKONIA FÖR DIG?
Besök i den andinska byn Khapi,
Bolivia där klimatförändringarna
påverkar den lokala befolkningen
hårt. Vikten av anpassning och klimaträttvisa blir påtaglig när de
allra fattigaste drabbas av en klimatpåverkan som de själva aldrig
bidragit till.
Foto: E ls -Ma r i e Ca r lbäc k e r
Ingela har ordet
Att inte engagera sig är en omöjlighet
för Ingela Svedin, 31. I våras var hon
med Diakonia på en ombudsresa till
Latinamerika. En resa som visat att
Diakonias arbete kan vara avgörande
för förändring.
Berätta kort om dig själv:
– Jag genomsyras av ideellt engagemang och
har gjort det sedan tonåren. Fram till årsskiftet
jobbade jag med svenska ordförandeskapet i
EU på Regeringskansliet och dessförinnan på
Sida. Just nu är jag vice ordförande i Kristna
Fredsrörelsen och praktiserar på UD.
Vad betyder Diakonia för dig?
– Att förändring är möjlig och att det är här
och nu vi måste verka tillsammans för den förändring vi vill se i världen.
På vilket sätt är du engagerad i Diakonia?
– Jag är Diakoniaombud i min församling.
Den här resan är en del av det. Jag sitter också
i internationella rådet och har i omgångar
varit med i Diakonias aktivistgrupp och hållit i
workshops för ungdomsgrupper.
Vilken fråga fokuserar ni framför allt på
i församlingen och varför?
– I internationella rådet i Abrahamsbergs­
kyrkan har vi bland annat fokuserat på Kongo
och ”En hållbar värld”. Vi har även tittat på de
nya utmaningarna Diakonia står inför, där vi
utmanat Diakonia och Missionskyrkan kring
internationella frågor och hur man förblir
relevant. Jag inspireras själv mycket av den
möjliga synergin mellan folkrörelse, professionalism och de nya snabba nätverken kring
rättviseengagemang.
Varför är Diakonias arbete viktigt?
– Därför att Diakonia arbetar med att förändra strukturer på ett långsiktigt strategiskt
sätt utan att tappa fokus på de människor som
gör förändringen möjlig runt om i världen.
På vilket sätt ser du att Diakonias arbete ger resultat?
– Till exempel på en sådan här ombudsresa.
Då kan man se personliga exempel på hur
saker förändrats där Diakonia har bidragit
eller varit avgörande för den förändringen,
även när man arbetar i komplexa miljöer där
det finns många olika orsaker till förändring.
Varför är det viktigt att engagera sig?
– Därför att det inte går att låta bli. Vi är
alla intrikat sammanvävda. Sydafrikanska
begreppet Ubuntu driver mig: ”Jag blir till i
relation till andra människor. Om någon lider
så lider jag.” Det handlar om samhörighet.
Hur orkar du fortsätta, även när saker inte förändras?
– Kraft, energi och ork kommer ofta från
min familj, vänner och i mötet med andra. Jag
tror också att man måste acceptera att man har
olika ork och energi över tid. Ett annat sätt för
att orka är att följa sin inre etiska kompass,
meditation och så klart inspiration från andra
som gått före.
Dela med • 9
Politikerutfrågning
om global utveckling
Är du intresserad av utvecklingsfrågor men
­osäker på var riksdagspartierna står?
Under hösten anordnar ett flertal församlingar
i Sverige utfrågningar av riksdagskandidater om
deras syn på Sveriges politik för global utveckling
(tillsammans med Diakonia och Bilda). Du är välkommen att delta i dessa samtalskvällar där politikerna frågas ut om bistånd, mänskliga rättigheter
och globala frågor. På diakonia.se/kalendarium ser
du var och när utfrågningarna äger rum.
I samband med Israels attack mot Ship to Gaza
konvojen tog den offentliga debatten om blockaden
mot Gaza fart. Även i Israel hördes många röster
som pekade på blockadens orättfärdiga och kontraproduktiva effekter.
Diakonia har under lång tid hävdat att den illegala blockaden måste upphöra. Blockaden är en
huvudkomponent i Israels kollektiva bestraffning
av Gazas civilbefolkning och är totalt oacceptabel.
Blockaden har också blivit en garant för Hamas
illegala makt och kontroll över Gaza. Deras ledare
och aktiva saknar ingenting av livets goda och drar
istället både politisk och ekonomisk nytta av blockaden. Gazas civilbefolkning lider däremot av brist
på varor och förnödenheter och har fått uppleva
krig och hur hela det civila samhället rasat samman.
Det är dags för omvärlden att agera. Blockaden
måste brytas. Övergrepp, straffrihet och tomma
fredsförhandlingar har genomsyrat konflikten i
Israel och Palestina. Civilbefolkningen drabbas
hårt av konflikten dagligen. Diakonia anser att det
behövs en ny politik och Sverige och EU bör sätta
folkrätten och mänskliga rättigheter som ram för
att hantera konflikten och tvinga parterna till
förhandlingsbordet.
F oto : J o n Restpo
Gaza: Blockaden är
totalt oacceptabel
Ge bort rätten till fredskultur – så är du med och skapar framtidsdrömmar för Jonhatan
Rodriguez och många andra ungdomar runt om i världen.
Ge bort en rättighet
Vill du ge en vän en present med
mening? Och vill du samtidigt ge
Diakonia möjlighet att kämpa för
människors rättigheter i över trettio
länder? Då ska du ge bort en rättighet!
Varje rättighet ”kostar” hundra kronor och ger dig ett gåvoblad med ett
symboliskt paket att ge bort. Du viker
själv ihop paketet och skriver på etiketten. Pengarna används till hela vårt
rättighetsarbete. Dessutom bidrar Sida
med 900 kronor för varje hundralapp!
LÄS MER om, och ge
bort, rättigheterna på:
diakonia.se/rattighet
En almanacka som förändrar världen­
Snart är Diakonias almanacka för
2011 klar! Varje månad illustreras med
en vacker bild från något av de länder
där Diakonia arbetar. Under bilden
finns månadens dagar, helger markerade med rött. Till varje bild finns det
också en kort text som berättar om
­bilden och människorna på den.
Almanackan är cirka 28x28 centimeter. Den är spiralbunden, och har
ett hål så att den lätt kan hängas upp
på väggen.
Du som är Förändringsfadder och
ger minst 300 kr per månad får
10 • Dela med
almanackan sänd till dig i oktober som
ett extra tack för att du stödjer Diako­
nias arbete. Du som inte är Föränd­
rings­fadder eller som ger mindre än
300 kr per månad, kan köpa alma­
nackan för 150 kr inklusive porto. Ett
annat sätt att få almanackan är att
antingen bli Förändringsfadder eller
att höja din månadsgåva! Det gör du
genom att kontakta givarservice på
08-453 69 31.
Almanackan beställer du på
­diakonia.se/material
Gnetar sig fram till
en bättre värld
Iréne Ambjörn i Leksand, som följde med på
Diakonias ombudsresa till Sydamerika i våras, har
­funnit ett eget sätt att förändra världen: genom att
kombinera nytta med nöje. Av gamla tyger syr hon
påsar som hon sedan säljer i bland annat kyrkan och
på sommargården.
– Jag älskar att sy, och tycker det är fantastiskt
roligt att leta gamla tyger på loppisar och ta till vara
sådant som andra inte tycker är någonting. Helst ska
det vara 70-talsmönster, säger Iréne.
I varje påse lägger Iréne en ”Dela med”, så blir det
lite information om Diakonia också.
– Jag har förstått att vill man förändra världen, så
är det på det här sättet; med ett envist ”gnetande” och
med små steg som till slut ger resultat, och till det
behövs pengar. Jag tycker det är så roligt att jag kan
kombinera min lust att sy med mitt intresse för återanvändning, och samtidigt göra något nyttigt.
Väskorna är ju också en sak som inte är alldeles
­onödig, en fördel i vårt prylsamhälle.
Mål 2010
16,1 milj
Insamlat
hittills
9,2 milj
t.o.m. 2010-07-22
Visste du…?
…att du kan starta en egen insamling till Diakonia i samband
med din högtidsdag? Din insamling kan du också koppla till ditt Facebookkonto så att det i din logg syns när någon
har skänkt pengar till insamlingen!
LÄS MER och starta
FöRändringsfaddrar
4,4 milj
DINinsamling på:
diakonia.se/insamling
DET HÄR
KAN DU GÖRA!
Anordna en klädbytardag där
intäkterna går till Diakonia. Det
kommer att bli ett utmärkt tillfälle att göra sig av med gamla
kläder och skaffa nya – vid ett och
samma tillfälle! Sätt upp anslag
om klädbytardagen och be allmänheten men också dina vänner,
bekanta och arbets-/studiekamrater att ta med sig de kläder som
de vill byta. Kläderna ska naturligtvis vara hela och rena, och det
kan vara bra att ha angivit ett
minsta antal plagg att ta med.
Varje person får sedan betala en
liten summa i inträde, som går till
Diakonia. Låt alla lägga ut sina
kläder och sedan är det bara att
börja fynda. Inte nog med att du
kommer hem med nya kläder –
både miljön och Diakonia kommer att vara tacksamma för ditt
initiativ!
ULF FRÖDIN
Privatpersoner
Minn
1,5 milj
g ti
ch hö
es - o
d s g åv
or
0,5 milj
Testamenten
0,9 milj
Fondsparande
Fö r sa
m li n g
1,2 milj
s g åv
or
0,5 milj
h
ag o c
0,1 milj
Fö r et n i n g a r
fö r e T
ÖVRI G 0,1 milj
Dela med • 11
Kalender för en speciell sorts människor
Somliga människor vet att det går att förändra världen. De lever i övertygelsen att mänskliga rättigheter, jämställdhet,
rättvisa och demokrati kan genomföras överallt. Och de arbetar för detta, varje dag – direkt och indirekt – via samarbetsorganisationer över hela världen. De hjälper människor att själva ta sig ur fattigdom och förtryck. De skapar nya och bättre
förutsättningar på lokal nivå och de medverkar till globala förändringar. De finns i Sverige, Ouagadougou, de finns överallt.
Det här är en kalender för dessa människor. Den är 250 x 250 mm och kostar 150 kr inkl porto.
Köp den om du vill känna dig lite speciell.
Kalendern kan beställas
på diakonia.se eller på
telefon 08-453 69 00.
Tel 08-453 69 00 . PG 90 33 04-4 . diakonia.se
DIAKONIA ÄR EN KRISTEN BISTÅNDSORGANISATION SOM TILLSAMMANS MED LOKALA SAMARBETSORGANISATIONER ARBETAR FÖR EN VARAKTIG FÖRÄNDRING FÖR DE MEST UTSATTA MÄNNISKORNA I VÄRLDEN.