Ängssvampar - Länsstyrelserna

Rapport 2012:10
Ängssvampar i Dalarna
Naturvårdsenheten
Omslagsbild: Blårödling, Entoloma madidum.
Foto: Uno Skog.
Tryck: Länsstyrelsen Dalarnas tryckeri, juni 2012.
ISSN: 1654-7691
Rapporten kan beställas från Länsstyrelsen Dalarna.
E-post: dalarna@lansstyrelsen.se
Rapporten kan också laddas ned från Länsstyrelsen Dalarnas webbplats:
www.lansstyrelsen.se/dalarna
Ingår i serien Rapporter från Länsstyrelsen i Dalarnas län.
ÄNGSSVAMPAR I DALARNA
Redovisning av inventeringar
2007-2010
Anders Janols
1
2
Förord
Under de senaste trettio åren har slåtterängarnas och naturbetesmarkernas ekologi och artrikedom
kommit att uppmärksammas inom såväl forskningsvärlden som hos den naturintresserade
allmänheten. Omfattande kartläggningar har lett fram till insikten att de sista resterna av dessa
unika gamla fodermarker lever ett mycket utsatt liv idag och att kraftåtgärder fordras för att de
inte alldeles ska gå förlorade för oss. Genom såväl miljöstödssystemen inom Jordbruksverkets
landsbygdsprogram som riktade reservatsskydd och ideella föreningars arbete, har många omistliga
blomsterängar kunnat räddas åt eftervärlden och en lång rad örter, gräs, fjärilar och andra organismer har fått möjlighet att fortleva i våra kulturlandskap.
En grupp organismer som har gynnats av detta är ängssvamparna. Många värdefulla ängsmarker kan utöver blomsterprakten också uppvisa en rad sällsynta och exklusiva svampar. På grund
av deras ofta sporadiska uppträdande och svårförståeliga biologi har dock ängssvamparna av
naturvårdare sällan lyfts fram som typiska ängsarter eller kunnat användas som indikatorer på god
hävd. Ofta har dessutom de sällsyntaste arterna påträffats i triviala miljöer som gamla gräsmattor
eller i slitna torra vägkanter.
Först under det senaste decenniet har vår kunskap om ängens svampar och vår förståelse för
deras krav ökat så pass, att man har börjat våga formulera rekommendationer för skötsel och
skydd av de mest sällsynta arterna. För Sveriges del utmynnade denna utveckling i det 2011
utkomna nationella åtgärdsprogrammet för ängssvampar (Naturvårdsverket 2011).
Nationella åtgärdsprogram tas fram av Naturvårdsverket som ett led i ett stort arbete med
att samla kunskap om våra mest utsatta och hotade växter och djur och omsätta den i praktiska
naturvårdsåtgärder. För arbetet med att genomföra dessa åtgärder ansvarar landets länsstyrelser.
Som ett första led i arbetet med det regionala genomförandet av detta åtgärdsprogram har
Länsstyrelsen i Dalarna låtit en av landets främsta ängsmykologer, Anders Janols, utföra riktade
detaljstudier av ett hundratal av länets värdefullaste gräsmarker under åren 2007 till 2010, samt att
genomföra analyser av dessa resultat.
Resultatet av arbetet presenteras i denna rapport. Om vår kunskap redan tidigare var bättre än
riksgenomsnittet, så har i och med detta arbete en milstolpe rests inom vår kunskap om Dalarnas
svampvärld. Nya arter för länet har påträffats och de ekologiska sambanden på olika typer av
lokaler har belysts på ett närmast banbrytande sätt.
Genom denna inventering har naturvården i Dalarna fått ett referensverk att stöda sig på vid
bedömningar av skydd och skötsel av våra sista ängar, fäbodvallar och gräsmarker. Förhoppningen
är att detta njutbara verk även ska nå den intresserade och engagerade allmänhet, som våra sista
gräsmarker är beroende av för att kunna tjusa framtida generationer.
Stig-Åke Svenson
Naturvårdsdirektör
3
Sammanfattning
Åtgärdsprogrammen är viktiga delar i arbetet för att nå miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och
djurliv och övriga sex ekosystemrelaterade miljömål som beslutats av riksdagen 2004/2005.
Åtgärdsprogrammet för svampar i ängs- och betesmarker inriktas främst på de tre arterna blårödling, Entoloma bloxamii, fager vaxskivling, Hygrocybe aurantiosplendens och praktvaxskivling,
Hygrocybe splendidissima (fokusarterna). Arbetet leds av Naturvårdsverket och utförs på regional
nivå av länsstyrelserna.
Ett övergripande mål för projektet är att lära tillräckligt mycket om dessa arters utbredning
och miljökrav för att kunna föreslå lämpliga åtgärder syftande till att långsiktigt säkra deras fortbestånd i de av landets regioner som har naturliga förutsättningar att hysa arterna. Skälet till att
just dessa arter valts, är att flera vetenskapliga studier i Västeuropa indikerar ett positivt samband
mellan frekvensen i landskapet av lokaler som är rika på ängssvampar generellt och förekomsten
av de tre fokusarterna.
Totalt 100 noggrant utvalda lokaler har studerats i Dalarnas län. 86 av dem beskrevs i ängs- och
hagmarksinventeringen (Bratt & Ljung 1993), varför intressanta jämförelser kan göras.
Inventeringen i Dalarna har utförts under höstarna 2007-2010. Tre av de fyra säsongerna var
mycket lämpliga för inventering av ängssvampar, och en stor del av arterna bildade rikligt med
fruktkroppar. Kunskapen om fokusarterna i länet har genom projektet ökat betydligt. Före
projektet var fyra lokaler kända med fynd av någon av de tre arterna. Efter hösten 2010 hade
lokalantalet för fynd av fokusarterna ökat till 16. Noggranna beskrivningar av fyndplatserna på
fokusartslokalerna har gjorts och analyserats. Egenskapsprofiler för växtplatserna med blårödling
och praktvaxskivling har formulerats med hjälp av bland annat multivariat dataanalys. Även kunskaperna om utbredning och miljökrav för ängssvamparna i allmänhet har genom projektet vuxit
i stor utsträckning. Som exempel har antalet fyndplatser för 14 andra av Dalarnas sällsyntaste och
mest krävande ängssvampar tredubblats genom ÅGP-inventeringarna. Sådana lokaler är viktiga
spridningscentra för fokusarterna.
Genom de totalt 208 inventeringsbesöken på de 100 undersökta lokalerna har bedömningar
kunnat göras av skötselstatus för detta urval av de biologiskt och kulturellt värdefullaste ängs- och
betesmarkerna i länet. En jämförelse med resultatet i Bratt & Ljung (1993) och kompletterande
information från bland annat brukare visar att en försämring av hävdstatus skett hos hälften
av lokalerna. Tio procent är nu bättre skötta medan ingen förändring skett hos drygt 40 % av
objekten. Inom det här projektet har inte ingått uppgiften att systematiskt insamla information
för att kunna göra en bedömning av prognos för framtida traditionell hävd av dessa ängs- och
betesmarker. Genom de många kontakterna med ägare, brukare, ideella krafter och andra som
är engagerade i skötselfrågorna vid de studerade markerna framträder dock en dyster bild. En
stor andel av dem som aktivt utför skötseln är i övre medelåldern eller ännu äldre, och i de flesta
sådana fall är inte frågorna om fortsatt hävd lösta. Bilden är emellertid inte entydigt negativ. Flera
hoppingivande exempel skildras i rapporten.
Ett förslag till prioritering av räddningsinsatser redovisas för de objekt som har en ogynnsam
utveckling efter att tidigare ha haft höga naturvärden. Praktiska åtgärder och organisationen av
dessa diskuteras, liksom behoven av och formerna för inhämtande av nya kunskaper inom och
utanför ÅGP-projektets ram. Fynd av ängssvampar på andra platser än traditionellt hävdade naturliga fodermarker redovisas och diskuteras.
Inhämtade synpunkter om rovdjurens inverkan på traditionell betesdrift återges i korthet där
det bedöms vara relevant för den rådande hävdsituationen.
4
Innehåll
Förord ............................................................................................................................................................................................... 3
Sammanfattning
.................................................................................................................................................................
Kapitel 1. Dalarnas ängssvampar
...................................................................................................................
Andra ängssvampar med färre än tio aktuella förekomster i Dalarna 2007
Ytterligare några ängssvampar som kan påträffas i Dalarnas ängar
Kapitel 2. Ängssvamparnas livsmiljöer
...................................................................................................
Fokusarternas livsmiljöer
Kapitel 3. Metodik
...........................................................................................................................................................
Kapitel 4. Resultat
...........................................................................................................................................................
Nationellt åtgärdsprogram för svampar i ängsmarker
Inventeringsmetodik
2007: Förutsättningar, förberedelser och inventeringar
2008-2010: Förutsättningar, förberedelser och inventeringar
Fokusarterna i Dalarna
Resultat av vegetationsanalysen
Kännetecken hos lämpliga lokaler för fokusarterna
Referenslokalerna
Värdefulla svamplokaler utan fokusarter
Förändringar av hävdtillstånd och hävdform
Artrikedom av ängssvampar och hävdform
Naturvärdespyramid för ängssvampar
Avvikande ängssvampmiljöer
Uppmuntrande exempel
Marker med hotade värden
Några nyckelfaktorer för fortlevnaden av artrika ängssvampmiljöer
Fortsatt arbete för utveckling av de naturliga fodermarkerna i Dalarna
Förslag till studier
Tack !
Referenser
Kapitel 5. Områdesbeskrivningar
..................................................................................................................
Förteckning över områdena
Karta
Avesta kommun
Hedemora kommun
Smedjebackens kommun
Ludvika kommun
Vansbro kommun
Malungs kommun
Gagnefs kommun
Borlänge kommun
Falu kommun
Leksands kommun
Rättviks kommun
Mora kommun
Orsa kommun
Älvdalens kommun
Ordförklaringar
..................................................................................................................................................................
4
7
10
19
24
24
25
25
25
28
29
31
31
34
35
39
41
43
44
45
46
50
54
55
58
61
63
64
65
65
66
67
72
74
79
95
96
111
129
135
144
154
164
167
177
196
Bilaga 1. Ängssvampar i Sverige
199
Bilaga 2. Besökta lokaler 2007-2010
203
5
6
Kapitel 1. Dalarnas ängssvampar
Nedan presenteras ett urval av de ängssvampar som kan påträffas i Dalarna. Inledningsvis behandlas de tre fokusarterna kring vilka detta inventeringsprojekt kretsar. Dessa tre exklusiva och
mycket sällsynta arter presenteras särskilt utförligt. Därefter följer beskrivningar och bildexempel
på ytterligare 47 sällsynta och rödlistade ängssvampar. Totalt presenteras omkring hälften av de
107 ängssvampar som har påträffats i Dalarna. Rapporten utgör således ingen fälthandbok eller
checklista över alla våra ängssvampar. Här avbildas svamparna ofta med hattundersidan synlig, för
att visa på skiljekaraktärer. I fält bör alltid fruktkropparna lämnas ifred.
Blårödling (Entoloma bloxamii)
Blårödlingen är en stor, musseronliknande och svagt mjöldoftande svamp med länge kvarstående
nästan skinande ljust blå färg. Foten har, med undantag av nedre delen, samma blå nyans. Foten
tappar dock kulören snabbare än hatten och övergår i ljust brungrå nyanser. Skivorna är gräddvita
hos unga fruktkroppar, men får snart en rosa nyans av de mognande sporerna.
En mycket ovanlig form, eller möjligen närstående art, som kan förväxlas med blårödling är E.
inopiliforme Bon. Detta taxon saknar blå ton även hos unga svampar och färgen på hatt och fot är
i stället ljust gråbrun till gulbrun. Den är hittills bara känd från Öland och Gotland.
Blårödlingen har under det senaste halvseklet minskat kraftigt i Sverige och har sedan 1990
mindre än 50 aktuella lokaler, varav 3 var kända i Dalarna före 2007. Den är rödlistad i kategori
VU (sårbar) (Gärdenfors 2010). De flesta fynd av blårödling har gjorts på kalkhaltiga marker, men
några växtplatser är belägna på silikatjord i mycket välhävdade och starkt utmagrade naturliga
fodermarker. Enstaka fynd har även gjorts i ädellövskog på kalk. Blårödlingen är känd från hela
Europa och Nordamerika, men är överallt sällsynt. I Sverige är arten påträffad i södra och mellersta delen upp till Ångermanland och Jämtland.
Figur 1. Blårödling (Entoloma bloxamii) på Knutar Einars äng, Orsa 2/9 2008. [Herb.08040 AJ]
7
Fager vaxskivling (Hygrocybe aurantiosplendens)
Fager vaxskivling är en medelstor vaxskivling med varma färger. Hatten är oftast gulorange, ganska
tunn och med en tydlig puckel. Svampen är hygrofan och färgmättnaden skiljer mycket mellan
torr och fuktig hatt. Egenskapen syns tydligt på fruktkroppen t v nedan. Foten är ljusgul och blir i
motsats till hatten inte klibbig i väta. Lamellerna är ljust gula och nästan fria från foten.
Fager vaxskivling kan genom makroskopiska likheter förväxlas med vissa utseendetyper av
spetsvaxskivling, Hygrocybe acutoconica, honungsvaxskivling, H. reidii och H. salicis-herbacea. De
båda senare arterna har dessutom mikroskopiska likheter med fager vaxskivling. Lukt- respektive
smaklösa former av honungsvaxskivlingen och H. salicis-herbacea kan försvåra bestämningen av
dessa arter, särskilt i de fall då puckliga gulaktiga former av honungsvaxskivlingar saknar doft och
har urnupna lameller.
Fager vaxskivling är rödlistad, NT (nära hotad, Gärdenfors 2010). Arten är inom hela sitt europeiska utbredningsområde sällsynt. Sverige och Norge har vardera knappt 100 kända växtplatser
och Danmark endast ett fåtal. Dalarna hade två fyndplatser före denna inventering.
Figur 2 ovan. Fager vaxskivling (Hygrocybe cf.
aurantiosplendens), Foskvallen, Särna 12/9 2008.
Herb 08060AJ
Figur 3 t. v. Fager vaxskivling (Hygrocybe aurantiosplendens), Gotland, 2004 Foto: Sören Gutén
8
Praktvaxskivling (Hygrocybe splendidissima)
Arten hör till de mer storvuxna inom släktet. Den mestadels blodröda, rundat koniska hatten
kan bli upp till 8 cm i diameter. Foten, som ofta är oregelbunden, tillplattad samt alltid ihålig och
skör, är hos utvuxna exemplar upp till 12 cm lång. Dess färg kan vara allt från helröd till helgul,
basen är dock oftast gul. De från foten nästan fria lamellerna har ibland en röd ton. Köttet innanför ytskiktet är saffransgult och hos en del kollekter honungsdoftande.
Grupper av små, luktlösa fruktkroppar kan till utseendet vara förrädiskt lika blodvaxskivlingar,
Hygrocybe coccinea och är bara åtskiljbara på svåridentifierbara mikroskopiska karaktärer.
Praktvaxskivlingen har en suboceansk tendens och föredrar humida klimatregioner. I Europa
har arten därför en västlig utbredning och de drygt 100 kända svenska växtplatserna är starkt
koncentrerade till landets sydvästra del. Dalarna ligger dock helt inom det område som har för
arten lämpliga fuktighetsförhållanden. Norge har något färre noteringar och Danmark endast ett
fåtal. Före denna inventering hade praktvaxskivlingen inte påträffats i Dalarna. Arten är rödlistad i
kategorin NT (Gärdenfors 2010).
Figur 4 ovan. Praktvaxskivling (Hygrocybe splendidissima),
Risåsens fäbod, Dala Floda 12/10 2008. Herb.08101AJ
Figur 5 t. h. Praktvaxskivling (Hygrocybe splendidissima),
Marken, Hedemora 30/9 2008. Herb. 08090AJ
9
Andra ängssvampar med färre än tio aktuella förekomster i Dalarna 2007
Ljusskivig lerskivling, Camarophyllopsis schulzeri, (NT).
Det första fyndet av arten i Dalarna gjordes vid Nedra Oppsveten i Söderbärke 2008 [herb 08033
AJ]. Tidigare var den påträffad ett fåtal gånger i Medelpad och Jämtland och var sedan länge känd
från Västmanland och söderut. I Artportalen redovisas 120 fyndlokaler i landet.
De övriga dalafynden är från Ljusbodarna, Leksand 2009-09-15 [herb 09084AJ], Källslätten, St
Kopparberg 2009-08-31 och Holmtjärn, St Tuna 2010-09-19 [herb 10046AJ].
Fruktkropparna är små, ganska ljust rödbruna, har glesa nästan vita skivor och skört kött. Ljusskivig lerskivling anses vara kalkgynnad och fosforkänslig. Fynden från Ljusbodarna, Källslätten
och Holmtjärn är dock gjorda på tidigare gödslad mark, i Ljusbodarna och Källslätten har även
plöjning skett på de numera utmagrade gamla lindor som hyser växtplatserna. Vid Holmtjärn
hittades arten på naturbetesmark som flera gånger påförts konstgödning, senast på 1990-talet.
Vridfingersvamp, Clavaria amoenoides, (NT).
Det finns ytterligare minst 3 gulaktiga, ogrenade fingersvampar som arten kan förväxlas med,
varför uppgifter om förekomsten bör bedömas med försiktighet. Viss vana krävs för att rätt kunna
göra bestämning utan hjälp av mikroskop. Om de påträffade svamparna ser ut som på bilden sid
12 är det dock ingen tvekan.
Inventeringen tillförde 6 nya lokaler för arten i Dalarna. Totalt är den nu känd från 11 platser
i länet. Artportalen har cirka 100 fyndnoteringar från hela landet, utom fjällen, och vridfingersvampen skall enligt ArtDatabanken endast ha påträffats i mager och artrik grässvål på välhävdade
naturliga fodermarker. Arten anses möjligen vara kalkgynnad.
6 av de 11 fynden i Dalarna är dock gjorda på annan mark än traditionellt hävdad fodermark
och 5 av dem på silikatjord. 3 av växtplatserna är kortklippta gårdstun, 2 av dem är vägkanter med
gles grässvål och 1 fynd är gjord på en gammal linda (f d åker).
Nyfynd inom ÅGP: Invid Odens bulinda på gårdstun, Risåsa, Dala Floda, 2008-09-18. Tyrsbergets fäbod, Dala Floda, vägkant, 2009-09-06. Nysjöns fäbod, Svärdsjö, naturbetesmark, 2009-0908. Ljusbodarna, Leksand, gammal linda, 2009-09-15. Finn Pers backe, Skattlösberg, Grangärde,
naturbetesmark, 2010-08-27. Arvsälens fäbod, Malung, naturbetesmark, 2010-09-03.
Rökfingersvamp, Clavaria fumosa, (NT).
Nyuppvuxna och ej uttorkade fruktkroppar liknar den i skog växande purpurfingersvampen.
Denna är dock tydligt finhårig i ytan och blir inte vid uttorkning askgrå som rökfingersvampen.
Båda de här arterna växer tätt tuvade. En annan möjlig förväxlingsart är brun fingersvamp, men
den är mörkare och mera rödaktigt brun. Den kan växa i samlingar, men inte tätt tuvad.
Av de nu 15 kända växtplatserna i Dalarna hittades 8 under inventeringen. I ArtPortalen finns
knappt 100 fynd rapporterade, 10 av dem från nedre Norrland och övriga från landskapen söder
därom. Rökfingersvampen växer till betydande del på marker med annan historia och aktuell
användning än vad som är vanligt för de flesta ängssvampar.
6 av dalalokalerna ligger på välhävdad naturlig fodermark, 3 på magra, kortklippta gårdstun, 2
på balkslagen gammal mager linda, 2 på före detta hackslog som slås med olämplig metod och 2
fyndplatser i skog, blandskog respektive granskog på gammal odlingsmark.
Nyfynd inom ÅGP: Ljusbodarna södra delen, Leksand, balkslagen fd linda, 2009-09-15 [herb
09082AJ]. Finn Pers backe, Skattlösberg, Grangärde, naturbetesmark, 2010-08-27. Oljelunds i
Gasenberget, Grangärde, gräsklipparslagen fd hackslog, 2010-09-27. Bastbergets fäbod, Mockfjärd,
efterbetad naturslåttermark, 2010-08-30. Källslätten, St Kopparberg, efterbetad gammal linda,
2010-08-31. Arvsälen fäbod, Malung, naturbetesmark, 2010-09-03. Jönseslinda, Mosselbodarna,
10
Dala Floda, snörslagen fd hackslog, 2010-09-15 [herb 10035AJ]. Janols tomter, Tuna-Hästberg, St
Tuna, kortklippt gammal gräsmatta, 2010-09-26 [herb 10053AJ].
Stråfingersvamp, Clavaria straminea, (VU).
En ogrenad, tunn, nästan jämntjock och ibland enkelt böjd fingersvamp som oftast växer några få
tillsammans. Den sporbärande övre delen är blekt gul till ljust beige. Ned mot den sterila basen
blir den gula kulören bjärtare.
I ArtPortalen redovisas 16 fynd i Götaland, 15 i Svealand och ett i Norrbotten. Naturbetesmark
dominerar starkt som växtmiljö. Endast 3 gånger har den hittats i slåtteräng och 2 gånger på vägkant. I Dalarna noterades arten på två platser i Ludvika kommun vid början av 1990-talet. Först
2009 påträffades arten ånyo i länet under inventeringen.
Nyfynd inom ÅGP: Ljusbodarna, södra delen, Leksand, välhävdad naturslåttermark, 2009-09-15
[herb 09081AJ.
Violett fingersvamp, Clavaria zollingeri, (VU).
Genom sin starkt violetta färg och sitt gyttrade växtsätt är svampen uppseendeväckande och lätt
att finna. Mörkertalet är sannolikt mindre för den här arten än för de flesta andra fingersvampar i
magra gräsmarker. I Sverige saknas art som rimligen kan förväxlas med violett fingersvamp, varför
denna är en mycket lämpad indikator för biologiskt rika naturliga fodermarker.
Enligt ArtPortalen finns 170 kända lokaler i landet för violett fingersvamp. De nordligaste ligger i Västerbottens inland och fyndfrekvensen ökar mot söder med 80 respektive 75 registrerade
fyndplatser i Svealand och Götaland. Efter det första fyndet i Dalarna 1987 har arten hittats på
ytterligare 19 lokaler, 11 av dem inom ÅGP-inventeringen. Ungefär en tiondel av de kända svenska
växtplatserna ligger i örtrik skog, men i Dalarna saknas sådana lokaler. Däremot är 4 av fynden
i vårt län gjorda på gamla kortklippta gårdstun. Övriga fördelas jämnt mellan betes- och slåttermark. Arten saknas helt i Dalarnas kalktrakter.
Nyfynd inom ÅGP: Anna Olas, Risåsa fäbod, Dala Floda, kortklippt gårdstun, 2008-09-18.
Markusfallet, Tyfors, naturbetesmark, 2008-09-24 [herb 08082AJ]. Bastbergets fäbod, Mockfjärd, balkslagen naturmark, 2009-08-19 [herb 09023AJ]. Hässlen, Garpenberg, balkslagen och
efterbetad naturmark, 2009-08-31. G:la Finntorpet, Grangärde, balkslagen hackslog, 2009-09-04.
Nysjöns fäbod, Svärdsjö, naturbetesmark, 2009-09-08. Ljusbodarna södra delen, Leksand, balkslagen naturmark, 2009-09-15. Stockgropens fäbod, Gagnef, balkslaget och efterbetat gårdstun,
2010-08-19. Oljelunds i Gasenberget, Grangärde, gräsklipparslagen fd hackslog, 2010-08-27. Finn
Pers backe, Skattlösberg, Grangärde, naturbetesmark, 2010-08-27. Arvsälens fäbod, Malung,
naturbetesmark, 2010-09-03.
Entoloma cf. callirhodon.
Kunskapsbrist råder om detta taxon, som inledningsvis har tolkats som isabellnopping. Kollekten
på bilden kan hänföras till Serrulatum-gruppen, en kritisk grupp inom noppingarna. Den kännetecknas av naggad och mörkfärgad lamellegg. Här ingår flera arter som huvudsakligen åtskiljs
genom färgegenskaper. Enligt litteraturen ska dock alla arter inom gruppen ha blåsvart egg,
vilket detta fynd inte har. Samma ”färgvariant” hittades 1997-09-19 vid Häggenäsudden norr om
Borlänge [Herb 97090AJ]. Dessa fruktkroppar hade en något mörkare lila färg på lamelleggen,
eventuellt en svagt blå ton. I övrigt finns endast ett svenskt fynd från 1985 i en gammal hackslog i
Torps socken, Medelpad. Sannolikt hade svamparna därifrån mörkblå lamellegg.
Växtplatsen vid Dammsjöbäcken är en glest örtbevuxen kant av en smal körväg på ett några
år gammalt hygge. Marken är kalkpåverkad. Svamparna vid Häggenäsudden växte på mjälasediment som betats under mycket lång tid, utan vare sig plöjning eller gödsling.
11
Ljusskivig lerskivling, Camarophyllopsis schulzeri,
Källslätten, St Kopparberg 2010-08-31.
Vridfingersvamp, Clavaria amoenoides, Finnpers backe,
Skattlösberg, Grangärde 2010-08-27.
Rökfingersvamp, Clavaria fumosa, Ljusbodarna södra
delen, Leksand. 2009-09-15.
Stråfingersvamp, Clavaria straminea, Ljusbodarna S delen,
Leksand. 2009-09-15. [Herb 09081AJ].
Violett fingersvamp, Clavaria zollingeri, Vattaå,
Malung. 2008-08-24.
Entoloma cf. callirhodon, Dammsjöbäcken, Sörvik, Ludvika. 2010-09-08. En sannolikt obeskriven art.
12
Klibbjordtunga, Geoglossum difforme. Stora Låsen,
Säfsnäs. 2010-09-17. [Herb 10041AJ].
Lila vaxskivling, Hygrocybe flavipes. Risåsa fäbod, Dala
Floda. 2008-09-18. [Herb 08075AJ]
Musseronvaxskivling, Hygrocybe fornicata, Stockgropens
fäbod, Gagnef. 2010-04-10. [Herb 10064AJ].
Rodnande lutvaxskivling, Hygrocybe ingrata. Stockgropens fäbod, Gagnef. 2010-08-19. [Herb 10012AJ].
Grålila vaxskivling, Hygrocybe lacmus. Stockgropens
fäbod, Gagnef. 2008-10-12.
Sepiavaxskivling, Hygrocybe ovina. Tures äng, TunaHästberg, Borlänge. 2009-08-19.
13
Klibbjordtunga, Geoglossum difforme, (EN).
Det finns drygt 10 svarta jordtungor, av vilka de flesta måste studeras i mikroskop för säker
bestämning. Den här arten kan möjligen med viss vana kännas igen med god sannolikhet.
Tveksamheten beror av att ytterst få personer i Sverige har sett tillräckligt många fruktkroppar av
den här och en liknande art. Klibbjordtungan är alltså mycket sällsynt och har högst 10 aktuella
växtplatser i landet, alla i Svealand. Namnet antyder en klibbig yta, en egenskap som varit mycket
påtaglig hos de totalt fyra kollekterna på de tre fyndplatserna i Dalarna. Mot tungan känns
fruktktoppens yta som en gammaldags, mörk läkeroltablett.
Alla fynd som registrerats i ArtPortalen härrör från naturbetesmark. Nyfynd inom ÅGP: Nedra
Oppsveten, Söderbärke, naturbetesmark med bristfällig hävd, 2009-09-04 [herb 09047AJ]. Stora
Låsen, Säfsnäs, naturbetesmark, 2010-09-17 [herb 10041AJ]. På den tredje dalalokalen, Fallsbjörkens naturbeten i Leksand, hittades arten 1990 och 2001 [herb 01040AJ].
Lila vaxskivling, Hygrocybe flavipes, (NT).
Artbeteckningen flavipes anger att fotens färg är gul (flavus=guldgul och pedis=fot på latin), men
det är egentligen endast fotbasen som är mer eller mindre gul. Det är dock ett gott kännemärke,
och färgen är nästan alltid väl synlig. Arten kan likna grålila vaxskivling, men har mindre klibbig
hattyta, mera bruntonad färg, gul fotbas och avsaknad av rättiksliknande doft. Det finns även
några små skillnader som kan ses i mikroskop.
I ArtPortalen är drygt 100 fyndlokaler registrerade från Ångermanland och med tilltagande
frekvens söderut. Dalarna står för 10 av de 20 fynden i Svealand. I vårt län saknas den helt i
kalktrakterna, endast två av lokalerna har inslag av rikmark. Arten saknas på Öland och Gotland,
vilket stärker uppfattningen om att den är kalkskyende. De flesta växtplatser är välhävdade traditionella naturliga fodermarker, såväl betes som slåttermarker. I Dalarna gjordes dock två av de tio
fynden på gamla lindor och två på gamla kortklippta gårdstun.
Nyfynd inom ÅGP: Anna Olas, Risåsa fäbod, Dala Floda, gammal linda, 2008-09-18. Odens
gårdstun, Risåsa fäbod, Dala Floda, 2008-09-18 [herb 08075AJ]. Tyrsbergets fäbod, Dala Floda,
kortklippt gårdstun, 2009-08-18 [herb 09019AJ]. Stockgropens fäbod, Gaganef, balkslagen och
efterbetad naturmark, 2009-08-27. Ljusbodarna mellandelen, Leksand, slaghackslagen och efterbetad linda, 2009-09-15. Örskogen, Vansbro, lieslagen och efterbetad naturmark, 2009-09-17.
Fagerbergets fäbod, Dala Floda, balkslagen naturmark, 2010-08-30. Bastbergets fäbod, Mockfjärd,
efterbetad slåtteräng, 2010-08-30. Källslätten, St Kopparberg, lieslagen naturmark, 2010-08-31.
Musseronvaxskivling, Hygrocybe fornicata, Regional hotart.
Den här ganska stora vaxskivlingen har variabel färg på hattens översida. Olika kulör, intensitet
och fördelning av bruna och grå nyanser har tidigare varit grund till en uppdelning i tre arter. De
mot foten nästan fria lamellerna är genomgående vita, liksom foten, vilken ibland kan ha glesa,
svagt färgade trådiga fjäll. Doften är rättikartad, liksom hos rättikmusseronen, vilken kan likna
ljusa fruktkroppar av musseronvaxskivling. Lamellerna hos vaxskivlingen är dock glesare och
tjockare. Unga exemplar kan ha en tydligt rosa nyans mellan skivorna in mot foten, likt den hos
många rödskivlingar.
Arten har hittats i hela landet upp till Lycksele lappmark, men den är överallt sällsynt utom
möjligen i södra Sverige. Artportalen har 130 noteringar för arten i Götaland. Dalarna har 9
lokaler. Svampen kan växa i både kalkhaltig och kemiskt sur mark och merparten av lokalerna är
traditionellt hävdade naturliga fodermarker. Där fosfor- och kvävehalterna är låga kan dock mycelet överleva och sätta fruktkroppar även i andra marktyper. Två av dalafynden är gjorda på kortklippta gräsytor, ett i örtrik blandskog med rikinslag och ett på naturlig ängsmark i kalkområde.
14
Nyfynd inom ÅGP: Stortäkten i Larsbo, Söderbärke, naturbetesmark, 2008-10-15 [herb
08107AJ]. Ljusbodarna S delen, Leksand, snörslagen del av fd hackslog, 2009-09-15. Ljusbodarna
mellandelen, Leksand, kortklippt gårdstun, 2009-09-15. Jutjärnsängarna, Rättvik, naturlig
ängsmark, 2009-09-22. Ekfännsbergets fd fäbod, Dala Floda, kortklippt gräsyta på gammal linda,
2010-09-14. Stockgropens fäbod, Gagnef, efterbetad naturslåttermark, 2010-10-04 [herb 10064AJ].
Rodnande lutvaxskivling, Hygrocybe ingrata, (VU).
En medelstor art med rödbrun till valnötsbrun hattyta, nästan vita lameller och gräddvit fot.
Utvuxna fruktkroppar mörknar påtagligt. Även foten kan bli mer eller mindre mörkt valnötsbrun.
Efter beröring rodnar köttet, lättast synligt på lamellerna, och även foten kan dra i svagt rosa
innan den börjar bli brun. Ibland har svampen en tydligt nitrös doft, som av simhallsvatten,
men inte lika påtagligt som den mindre sällsynta lutvaxskivlingen. Den senare har mera gråbrun,
efterhand fjällig hatt och dess kött rodnar inte.
Rodnande lutvaxskivling är mycket sällsynt i Dalarna. Den växer här endast på platser som
hyser många andra krävande ängssvampar. Inget fynd har gjorts i länets kalktrakter. Den nationella utbredningen sträcker sig från Nedre Norrland till sydligaste Sverige.
Nyfynd inom ÅGP: Vattaå, Malung, hackslåttermark, 2008-08-24 [herb 08017AJ]. Gamla
Finntorpet, Grangärde, hackslåttermark, 2009-09-04. Stockgropens fäbod, Gagnef, efterbetad
naturslåttermark, 2010-08-10 [herb 10012AJ]. Larsbo Fallet, Söderbärke, naturbetesmark, 2010-0902. Oljelunds i Gasenberget, Grangärde, gräsklipparslagen fd hackslog, 2010-10-04 [10060AJ].
Grålila vaxskivling, Hygrocybe lacmus, (VU).
Svampen kan vid vissa betingelser likna lila vaxskivling. Den saknar dock gult på fotbasen, skiftar
mera i mörkt gråblå ton och har nästan alltid en tydlig rättikdoft, vilket lila vaxskivling aldrig har.
Grålila vaxskivling har påträffats i hela landet, utom i högfjällen. I alla regioner är den dock
sällsynt, i Svealand 29 fynd och i Dalarna sex. En av lokalerna i vårt län är en tidigare betad blandskog, tre av växtplatserna är naturbetesmarker och två är naturslåttermarker, en av dem efterbetad.
Arten tycks sky de kalkrikaste markerna.
Nyfynd inom ÅGP: Spjärsbodarna, Enviken, naturbetesmark, 2008-09-26, herb 08088AJ.
Stockgropens fäbod, Gagnef, efterbetad naturslåttermark, 2008-10-12. Finn Pers backe, Skattlösberg, Grangärde, 2008-10-14.
Sepiavaxskivling, Hygrocybe ovina, (VU).
Som en av de få, i gängse mening, fula ängssvamparna förbises sepiavaxskivlingen lätt av de människor som saknar kunnighet om svampar, men som älskar ängarnas fägring. Artbeteckningen
”ovina” hänsyftar på att svampen liknar fårspillning. Hattens ovansida är redan hos unga
fruktkroppar mörkt brungrå och oregelbundet knölig. Färgen mörknar med åldern och knölarna
kan bli till fjäll. Lamellerna förändras från ljust grå till mörkt grå och även hos foten mörknar den
murriga färgen. Efter beröring och brytning rodnar köttet tydligt hos friska exemplar. Ibland kan
köttet rodna spontant. Doften är i regel svag, men oangenämt nitrös då den förekommer.
Utbredningen inom landet är sydlig. Inget fynd i Norrland är känt och i Dalarna är arten
hittad på sex platser. Alla lokaler i länet är, eller har fram till nyligen varit väl hävdade naturliga
slåtter- eller betesmarker där också många andra sällsynta ängssvampar påträffats. Markerna är i
samtliga fall kemiskt neutrala. Sepiavaxskivlingen har dock inte hittats inom Siljansringen.
Nyfynd inom ÅGP: Larsbo Fallet, Söderbärke, naturbetesmark, 2008-09-23. Marken, Hedemora, efterbetad naturslåttermark, 2009-08-31. Nedra Oppsveten, Söderbärke, efterbetad naturslåttermark, 2009-09-04.
15
Hygrocybe quieta, Markusfallet, Säfsnäs, naturbetesmark.
2008-09-24. [Herb 08080AJ].
Microglossum atropurpureum, Kvillsälens fäbod,
Malung, naturbetesmark. 2010-09-03.
Luktvaxskivling, Hygrocybe quieta, Regional hotart.
Arten påminner till utseendet om den vackert brandgula honungsvaxskivlingen. Färgerna hos
luktvaxskivlingen är dock mindre lysande och har ofta en oliv ton, utom lamellerna som kan dra
i svagt orangerött. I torka bleknar hattytans färg, samma förändring sker då fruktkropparna blir
äldre. Svampen har fått sitt namn av den obehagliga doft av bärfis som ibland är påtaglig.
Den geografiska fördelningen över landet är mycket ojämn för den här arten. I ett band från
Västra Götaland upp till Östra Svealand är den inte sällsynt. Halland och Småland har ytterst få
noteringar, liksom Värmland, Dalarna och Gävleborg. Från övriga delar av nedre Norrland finns
ganska många fynd. Även i övre Norrland har arten hittats på några platser. Luktvaxskivlingen
anses vara kalkgynnad, en bedömning som inte bekräftas av de fem dalafynden. Tre av växtplatserna i vårt län tycks helt sakna rikmarkspåverkan.
Nyfynd inom ÅGP: Markusfallet, Säfsnäs, naturbetesmark, 2008-09-24, herb 08080AJ.
Stortäkten i Larsbo, Söderbärke, naturbetesmark, 2010-09-02. Oljelunds, Gasenberget, Grangärde,
gräsklipparslagen före detta hackslog, 2010-10-04.
Purpurbrun jordtunga, Microglossum atropurpureum, (VU).
En mycket mörk jordtunga vars fruktkroppar ofta växer tätt tillsammans. Som det vetenskapliga
namnet antyder finns ofta en purpurfärg i det svarta. De rödbruna tonerna tilltar i regel ned mot
den sterila och något fjälliga foten, vilken är tydligt avgränsad från en bredare, sporbärande övre
del. Svampen kan i sällsynta fall sakna lila skiftningar och vara helt svart eller mörkt olivtonad.
Liksom hos de flesta jordtungor finns tydliga mikroskopiska karaktärer som ger möjlighet till
säker bestämning.
Svealand har de klart flesta fyndnoteringarna enligt ArtPortalen, men arten är överallt sällsynt
i sitt svenska utbredningsområde från Ångermanland till Skåne. I Dalarna har arten hittats på 13
lokaler, 12 av dem naturliga fodermarker som har eller tills nyligen har haft god hävd. Ett fynd
gjordes på kortklippt gårdstun. Markreaktionen varierar från basisk till kemiskt sur.
Nyfynd inom ÅGP: Larsbo Fallet, Söderbärke, naturbetesmark, 2008-09-23 [herb 08078AJ].
Markusfallet, Säfsnäs, naturbetesmark, 2008-09-24, herb 08081AJ. Vattaå, Malung, hackslåttermark, 2008-10-05 [herb 08097AJ]. Stockgropen, Gagnef, efterbetad naturslåttermark, 200810-12 [herb 08100AJ]. Mattsåsens fäbod, Lima, naturbetesmark, 2009-09-11 [herb 09072AJ och
09077AJ]. Anders Mats, Gasenberget, Grangärde, snörslagen gammal hackslog, 2010-08-27 [herb
10061AJ och 10062AJ]. Kvillsälens fäbod, Malung, naturbetesmark, 2010-09-03. Kläbergets fäbod,
Dala Floda, kortklippt gårdstun 2010-09-14.
16
Porpoloma metapodium, Forsbodarna, Lövbergets fäbod,
Gagnef. 2009-08-18. [Herb 09021AJ].
Trichoglossum walteri, Fallsbjörken, Leksand, naturbetesmark. 2001-09-06. [Herb 01041AJ].
Svartnande narrmuseron, Porpoloma metapodium, (EN).
Många amatörmykologer som finner den här svampen på en äng eller betesmark brukar först
se sig omkring för att utröna vilka träd som står inom lagom avstånd för mykorrhizan. Om de
påträffade fruktkropparna av narrmusseronen inte har börjat svartna, tas de lätt för att vara någon
av de stora och köttiga grå eller ljusbruna musseronerna som lever i symbios med skogsträd,
och alltså bildar mykorrhiza (svamprot) med dessa. Sannolikt lever dock den här arten, i likhet
med övriga ängssvampar, i symbiotiskt samliv med andra växter än träd genom en annan typ av
förening mellan rötter och mycel (svamptrådar).
Fruktkropparna är köttiga, från början blågrå i kött, på lameller och på fotyta. Hattens ovansida är
hos unga exemplar mörkt grå av de täta små vårtlika fjäll som då sitter tätt. Foten har oftatst glesa,
mörka, trådlika fjäll. Under tillväxten ljusnar hatthuden då den expanderar och hela svampen blir
mera tonad i ljusbrunt. Det mjöldoftande köttet rodnar ibland i skador hos nyutvecklade fruktkroppar. När svampen vuxit färdig börjar den svartna. Mikroskopiska preparat som behandlas
med Melzers reagens ger blåaktiga sporer till skillnad från musseroner med liknande utseende.
Arten är rödlistad i den näst högsta hotkategorin. Den förklarades vara starkt hotad (EN) vid
den senaste revisionen av rödlistan 2010. Under ÅGP-inventeringarna har antalet kända lokaler
i Dalarna ökat från 1 till 15. I hela dess svenska utbredningsområde, från Medelpad och söderut,
finns 130 fynd noterade i ArtPortalen. I vårt län tycks arten föredra kemiskt sura jordar, 12 av
de 15 fyndplatserna har sådant underlag, tre ligger på mark som har viss rikmarkspåverkan och
ingen svartnande narrmusseron har hittats på de rika kalklokalerna, vare sig i Bergslagsdelen eller
i Siljansringen. Fördelningen på hävdtyperna bete, slåtter och slåtter med efterbete är jämn på
naturmark med traditionell skötsel. Två av fyndplatserna är kortklippta gårdstun som slås med
trimmersnöre.
Nyfynd inom ÅGP: Aspfallet, Grangärde, naturbetesmark. 2008-08-27 [herb 08021AJ]. Forsbodarna, Lövbergets fäbod, Dala Floda, snörslaget gårdstun, räfsat. 2008-09-18 [herb 09021AJ].
Hässlen, Garpenberg, efterbetad naturslåttermark. 2009-08-31. Tyrsbergets fäbod, Dala Floda,
snörslaget gårdstun, räfsat. 2009-09-06. Nysjöns fäbod, Svärdsjö, naturbetesmark. 2009-09-08.
Ljusbodarna södra delen, Leksand, balkslagen hackslog. 2009-09-15. Hållbergs fäbod, Älvdalen,
naturslåttermark. 2009-09-24. Stockgropens fäbod, Gagnef, efterbetad naturslåttermark. 201008-19. Bastbergets fäbod, Mockfjärd, efterbetad naturslåttermark. 2010-08-30. Fagerbergets fäbod,
Dala Floda, balkslagen hackslog. 2010-08-30. Källslätten, St Kopparberg, efterbetad naturslåttermark. 2010-08-31. Tisjölandet, Lima, naturbetesmark. 2010-09-01. Dullbo, Söderbärke, efterbetad
naturslåttermark. 2010-09-02. Kvillsälens fäbod, Malung, efterbetad naturslåttermark. 2010-09-03,
[herb 10021AJ].
17
Knubbig hårjordtunga, Trichoglossum walteri, (VU). Fallsbjörken, Leksand, naturbetesmark.
2001-09-06. [Herb 01041AJ].
I Sverige finns tre arter av hårjordtungor. Alla tre är påträffade i Dalarna. De är små, högst 5 cm
höga, svarta, torra och mer eller mindre finhåriga på ytan av den sporbärande övre delen. Lupp
krävs i regel för att se behåringen. För säker bestämning krävs en enkel mikroskopisk undersökning.
Knubbig hårjordtunga är mycket sällsynt och har endast två kända dalalokaler. Den hittades i
vårt län första gången år 2000 på Fallsbjörkens naturbeten. Samtidigt påträffades här den andra
sällsynta hårjordtungan, Trichoglossum variabile. Av den tredje, och mera allmäna arten, hårjordtunga, T. hirsutum, finns flera fynd.
ArtPortalen har 20 noteringar för den knubbiga hårjordtungan i hela landet, från Medelpad
och söderut. Man kan misstänka att mörkertalet är betydande för sådana här arter, dels är de små,
och dels bortses ofta från fynd av sådana här svampar som kräver mikroskopisk undersökning –
”de hamnar vid sidan av korgen”. Men mycket intressanta jämförelser har gjorts av förekomsten
av många arter jordtungor, bland annat hårjordtungor, i områden som inventerades mycket noga
på 1960-talet av Nils Hakelier och 25 år senare av Johan Nitare (Nitare 1988). Resultaten visade att
endast en liten bråkdel av lokalerna som på 1960-talet hyste jordtungor fortfarande var väl betade
eller slagna ett kvartssekel senare. Och de hävdberoende jordtungorna hade följaktligen endast en
bråkdel av växtplatserna kvar.
Oaktat ett visst mörkertal är knubbig hårjordtunga mycket sällsynt. Den kommer att minska i
samma takt som många av artens viktigaste kvarvarande växtplatser upphör att betas eller slås, de
gamla välhävdade naturliga fodermarkerna.
Nyfynd inom ÅGP: Arvsälens fäbod, Malung, naturbetesmark, 2010-09-03 [herb 10020AJ].
18
Ytterligare några ängssvampar som kan påträffas i Dalarnas ängar
Sammanlagt har under inventeringen 91 ängssvampar påträffats av Dalarnas 107 kända arter. Följande 31
svamparter är med något undantag goda indikatorer på välhävdade gamla slåtter- och betesmarker.
Clavaria greletii, regionalt hotad.
Janols tomt, Tuna-Hästberg, St Tuna,
kortklippt gårdstun. 2009-09-05. [Herb
09058AJ].
Blek ängsfingersvamp, Clavulinopsis subtilis, NT. Janols tomt,
Tuna-Hästberg, St Tuna, kortklippt
gårdstun. 2004-09-19. [Herb
04028AJ].
Rosenfingersvamp, Clavaria
rosea, NT. Janols tomt, TunaHästberg, St Tuna, kortklippt
kant av grusgång. 2004-07-07.
Ängsfingersvamp, Clavulinopsis corniculata, regionalt hotad. Janols tomt,
Tuna-Hästberg, St Tuna, kortklippt
gårdstun. 2004-09-26.
Doftrödhätting, Entoloma ameides, regionalt
hotad. Knutar Einars äng, Orsa, hackslog.
2008-09-02.
Korpnopping, Entoloma corvinum, NT.
Janols tomt, Tuna-Hästberg, St Tuna,
kortklippt gårdstun. 1998-08-05. [Herb
98026AJ].
Stornopping, Entoloma griseocyaneum, NT. Stockgropens fäbod,
Gagnef, efterbetad naturslåttermark. 2009-08-05.
Backnopping, Entoloma
atrocoeruleum, NT. Lundvalls
äng, Tuna-Hästberg, St Tuna,
hackslog. 1993-08-07. [Herb
93067AJ].
Grönnopping, Entoloma incanum,
regionalt hotad. Bagghyttan,
Tuna-Hästberg, Grangärde,
gammal gruvbacke. 2004-09-02.
19
Gråblå nopping, Entoloma mougeotii, regionalt
hotad. Knutar Einars äng, Orsa, hackslog.
2009-09-01.
Entoloma cf nigroviolaceum. Hässlen, Garpenberg,
betesmark under hassel. 2008-09-05. [Herb 08051AJ].
Mjölrödskivling, Entoloma prunuloides, NT.
Nylanden, By, naturbetesmark. 2008-08-22.
Rosennopping, Entoloma roseum, EN. Häggenäsudden,
St Tuna, naturbetesmark. 1997-09-11. [Herb 97039AJ].
Lundnopping, Entoloma queletii, NT. Tures äng,
Tuna-Hästberg, St Tuna, hackslog. 1998-08-22.
[Herb 98041AJ].
20
Blek stornopping, Entoloma scabropellis, regionalt
hotad. Janols tomt, Tuna-Hästberg, St Tuna, kortklippt gårdstun. 2010-08-20. [Herb 10015AJ].
Hagnopping, Entoloma turci, regional hotart. Bagghyttan, Tuna-Hästberg, Grangärde, gammal gruvbacke.
2004-09-02.
Gul vaxskivling, Hygrocybe chlorophana. Stockgropens fäbod, Gagnef, efterbetad naturslåttermark.
2009-08-05.
Blodvaxskivling, Hygrocybe coccinea, regionalt
hotad. Markusfallet, Säfsnäs. 2008-09-24. [Herb
08087AJ].
Toppvaxskivling, Hygrocybe conica. Janols tomt, TunaHästberg, St Tuna, kortklippt gårdstun. 2009-08-19.
Denna art kan även påträffas i trivialare marker.
Ögonvaxskivling, Hygrocybe fuscescens, NT. Janols
tomt, Tuna-Hästberg, St Tuna, kortklippt gårdstun.
2005-10-02.
Vitlöksvaxskivling, Hygrocybe helobia, regionalt
hotad. Janols tomt, Tuna-Hästberg, St Tuna, kortklippt gårdstun. 2007-08-02. [Herb 07003AJ].
Grå vaxskivling, Hygrocybe irrigata, regionalt hotad.
Nylanden, By, naturbetesmark. 2008-09-03.
Spetsvaxskivling, Hygrocybe persistens. Ekfännsbergets fäbod, Dala Floda, kortklippt vändplan.
2010-09-14.
Mörk blodvaxskivling, Hygrocybe phaeococcinea,
regionalt hotad. Stockgropens fäbod, Gagnef, efterbetad naturslåttermark. 2009-08-27.
Ängsvaxskivling, Hygrocybe pratensis, regionalt
hotad. Stockgropens fäbod, Gagnef, efterbetad
naturslåttermark. 2009-08-27.
21
Mönjevaxskivling, Hygrocybe miniata, regionalt hotad. Vålbrändans fäbod, Transtrand, naturbetesmark.
2008-09-17. [Herb 08070AJ].
Blek ängsvaxskivling, Hygrocybe pratensis var
pallida, Lundvalls äng, Tuna-Hästberg, St
Tuna, hackslog. 2009-08-22. [Herb 09023AJ].
T.h. Scharlakansvaxskivling, Hygrocybe punicea,
NT. Brindbergs fäbod, Älvdalen, efterbetad
naturslåttermark. 2008-09-04.
22
Honungsvaxskivling, Hygrocybe reidii. Foskdalsvallen, Särna, naturbetesmark. 2009-08-13.
Mörkfjällig vaxskivling, Hygrocybe turunda, regionalt
hotad. Källslätten, St Kopparberg, efterbetad naturslåttermark. 2010-08-31.
Plattad jordtunga, Geoglossum cookeianum,
regionalt hotad. Janols tomt, Tuna-Hästberg, St
Tuna, kortklippt gårdstun. 2006-10-08. [Herb
06029AJ].
Olivjordtunga, rödbrun variant, Microglossum olivaceum var fuscorubens, NT. Janols tomt, Tuna-Hästberg,
St Tuna, kortklippt gårdstun. 1998-10-03. [Herb
98109AJ].
Hårjordtunga, Trichoglossum hirsutum, regionalt hotad. Degernäset, Sörnäs, Lima, naturbetesmark. 2008-09-17. [Herb 08067AJ].
23
Kapitel 2. Ängssvamparnas livsmiljöer
Ängssvamparna är ingen systematiskt enhetlig grupp, utan de flesta släkten som ingår skiljer sig
mycket åt i fråga om biologisk härstamning. De föredrar dock av olika skäl sådana betingelser som
råder i de naturliga fodermarkerna. Där påverkan av gödsling och plöjning saknas eller är svag och
där kontinuiteten av traditionell slåtter- och/eller beteshävd är lång och obruten är antalet arter
av ängssvampar särskilt stort. De flesta av arterna kan också förekomma i hagmarker och lövängar
med spridda träd, eller i ädellöv- och barrskogar på kalkmark. Vissa ängssvampar finns även i
rikkärr och i sådana ”naturliga” ängsmarker som exempelvis i fjällen, utefter stränder och i anslutning till hällmarker, där de kan äga mycket långvarigt bestånd. En stor andel av ängssvamparterna
kan likaså hittas i av människan skapade miljöer som inte är traditionellt hävdade fodermarker.
Kortklippta, sedan länge utmagrade gräsytor på gårdstun, kyrkogårdar och i parker är exempel på
sådana växtplatser. Likaså kan partier av vägkanter, gammal industrimark, kraftledningsgator o d
som hålls öppna genom olika störningar hysa ängssvampar i betydande mängd.
Frågan om samverkan mellan kärlväxter och ängssvampar via rötter och mycel, som en
motsvarighet till skogsträdens mykorrhiza, har ännu inte på ett tillfredsställande sätt undersökts
vetenskapligt. Det finns dock indikationer om att ängssvampar och växter är associerade så att
vatten, näringsämnen och kanske andra substanser kan utväxlas dem emellan genom någon form
av mykorrhizasamarbete. (Nitare, 1988 och 2000)
Johan Nitare definierade begreppet ängssvampar och publicerade en lista över dem (Nitare
1988). Denna förteckning har vidareutvecklats för det nationella åtgärdsprogrammet. I Bilaga 1 listas de 145 arter som nu bedöms utgöra konstellationen ängssvampar, grundad på Nitare 1988 och
Jordal 1997. I denna rapport har listan utökats med två för Dalarna nyupptäckta ängsarter samt
fyra generalistarter, som här endast påträffats i magra gräsmarker. Det totala antalet är därmed 151.
Fokusarternas livsmiljöer
De tre arterna blårödling, fager vaxskivling och praktvaxskivling, vilka i denna rapport
genomgående benämns som åtgärdsprogrammets fokusarter, förekommer alla på välhävdade,
naturliga fodermarker med mycket höga naturvärden. Där de växer är i regel det totala antalet
ängssvamparter högt. Ett säkerställande av lämplig hävd på dessa ängar- och betesmarker innebär
att också många andra missgynnade och hotade organismer ges goda livsbetingelser.
Eftersom fokusarterna som regel indikerar högt artantal av ängssvamp är det angeläget att
kunna identifiera lokaler som är potentiella växtplatser för dessa tre arter. Lokaler rika på ängssvampar är att betrakta som de viktigaste potentiella miljöerna för etablering av de tre fokusarterna. I förra kapitlet presenteras viktiga indikatorarter för de tre arternas livsmiljöer, tillsammans
med andra ängssvampar. Arter funna i Dalarna är särskilt markerade.
Blårödling, fager vaxskivling och praktvaxskivling växer i likhet med de flesta ängssvampar
nästan uteslutande på fosfor- och kvävefattig mark, med sedan länge ostörd markprofil.
Blårödling och fager vaxskivling tycks föredra kalkrikt eller starkt utmagrat underlag. En liten
andel av fynden är gjorda i ädellövskog med neutral till basisk jord, medan de flesta noterade
växtplatserna ligger på sedan lång tid välhävdade betes- eller slåttermarker i södra halvan av landet.
Praktvaxskivlingen har sin svenska huvudutbredning i sydväst. Oceaniskt präglat klimat och
kemiskt sur betesmark med lång hävdkontinuitet karaktäriserar de flesta växtplatserna. Praktvaxskivlingen, hade 2007 inte påträffats i Dalarna. I länets närområde, norra Surahammars kommun,
är den sedan år 2000 flera gånger noterad på två skilda platser, en betesmark med två delförekomster och en slåtteräng.
Flera vetenskapliga studier indikerar ett positivt samband mellan frekvensen i landskapet av
lokaler som är rika på ängssvampar generellt och förekomsten av de tre fokusarterna (Jordal 2009).
24
Kapitel 3. Metodik
Nationellt åtgärdsprogram för svampar i ängsmarker
Eftersom inte någon metodik för inventering av ängssvampar fanns fastlagd då inventeringen
startade 2007, kommunicerades metodiken via telefon- och e-post under juli-augusti 2007 med
författaren till det nationella åtgärdsprogrammet för ängssvampar, den norske mykologen John
Bjarne Jordal.
Metodiken har därför i allt väsentligt kunnat utföras enligt rekommendationerna i det nationella åtgärdsprogrammet, trots att detta fastställdes först i december 2011, efter denna rapports
avslutande (se vidare Jordahl 2011). Nedan beskrivs i första hand de inslag i metodiken som
kompletterar åtgärdsprogrammet.
Inventeringsmetodik
Det tillämpade arbetssättet bygger på en lätt omarbetning av rekommendationen i förslaget till
nationellt åtgärdsprogram. Följande parametrar bedömdes som viktiga att notera eller utföra vid
fynd av någon fokusart:
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Art, antal fruktkroppar, och i relevanta fall utsträckning för varje delförekomst (omslutande rektangel, t ex 2,0 x 3,5 m)
Koordinater (GPS-position) på varje delförekomst. Om det inom samma inventeringsobjekt finns
flera fyndplatser/delförekomster, tas en ny GPS-position om fynden ligger mer än ca 10 m från
varandra. GPS-koordinaterna ska ge en uppskattning av antalet delförekomster
Vegetationsbeskrivning (inom en radie på 2 m från växtplatsen), kalkhalt (fattig, medel eller rik),
fuktighet (fuktig, frisk, torr)
Bottenskikt (saknas, tjocklek, mosstäckning i t ex 10% intervall)
Förnaskiktets tjocklek
Hävd/grad av igenväxning (gärna 3-gradig skala).
Uppgifter om jordart och markförhållanden (t.ex. ler, sand, grus, stenrikt etc)
Andra rödlistade arter på lokalen, samt alla ängssvampar
Åtgärdsbehov, grad av angelägenhet samt typ av åtgärder. Bedöm de långsiktiga förutsättningarna för
arterna på lokalen.
Information om hävdhistorien
Foto av växtplatsen och svampkollekterna
Insamling av svampexemplar för eventuell senare kontroll och som belägg (obligatoriskt för varje
delförekomst av fokusarter)
Värderingsmall för ängssvampförekomst — svamppoäng
För att hitta ett bättre sätt att använda mykotan som underlag för att värdera naturliga fodermarker än att enbart räkna ängssvamparter, utarbetades ett poängsystem som en regional anpassning
av Nitare 1988. Goda indikatorarter ges härigenom större vikt än mindre goda.
•
•
•
•
Fokusarterna ges indikatorvärdet 5,0 poäng.
Övriga i länet mycket sällsynta arter (högst 10 fynd) eller VU eller EN i rödlistan – 2,0 poäng
I länet sällsynta arter (11-20 fynd) och eller rödlistekategori NT – 1,0 poäng
Allmänna arter i hävdade naturliga fodermarker – 0,5 poäng. (Se Bilaga 1)
En naturvärdespyramid över ängssvamparnas indikatorvärden, grundad på erfarenheter från
Dalarna, finns framställd på sidan 45.
25
Värderingsskala för kärlväxter
I ängs- och hagmarksinventeringen (Bratt & Ljung 1993) har ett brett urval kärlväxter tilldelats
indikatorvärden för bedömning av kulturskapade ängsmarkers hävdstatus. På en sjugradig skala
anges här arternas indikatorvärde utifrån deras tolerans mot kväve och fosfor, där de mest näringstoleranta arterna får det lägsta indikatorvärdet. Fältgentiana och slåttergubbe betecknas sålunda
+3, de något mindre känsliga jungfrulin, låsbräken och kattfot +2 o s v, medan brännässla och
ogräsmaskrosor får -3 och gårdsskräppa -2. Däremellan ligger arter som varken indikerar långvarig
utmagrande hävd eller tydlig gödningspåverkan. Vitsippa, rödklöver och kråkvicker erhåller t ex
värdet 0 (noll). Nämnas bör att de flesta av listans (och dalaängarnas) arter placerar sig mellan +1
och -1.
Värdeklassning av lokaler
Hos Bratt & Ljung (1993) värdeklassas de studerade markerna enligt en fyragradig skala (I Högsta
värde, II Mycket högt värde, III Högt värde samt IV Vissa värden). I föreliggande inventering
gjordes försök till bedömningar enligt Bratt & Ljungs kriterier endast för de lokaler som studerats
i båda inventeringarna.
Även vad gäller definitionerna av värdefulla områdestyper, valdes de kategorier som Naturvårdsverket föreslagit för den nationella ängs- och hagmarksinventeringen (Naturvårdsverket 1987). De
här formulerade utslagskriterierna är:
•
•
•
•
•
Välhävdade områden som utgör för regionen goda exempel på slåtter- eller betesmarker med lång
hävdkontinuitet
Områden som efter restaurering eller intensifierad hävd kan utgöra exempel enligt ovan
Områden med för regionen hotade naturtyper, biotoper, vegetationstyper eller arter
Områden med mycket rik flora och/eller fauna
Områden av mycket säregen och märklig beskaffenhet
Ett antal stödkriterier tillämpades också vid bedömningarna, nämligen hävdkontinuitet, mångformighet, geografisk representativitet, typrepresentativitet, raritet, storlek, särprägel, ingrepppåverkan, nuvarande hävd samt ålderdomlighet hos jordbrukslandskapet. Kriterier med något
lägre vikt var: forskningsintresse, skönhet, symbol- och identitetsvärde samt värde för friluftslivet.
Referensytor för bedömning av andel funna arter
Tre slåtterängar i Tuna-Hästberg, vilka ingick i denna inventering, har studerats noggrant i många
år av inventeraren. Det rör sig om:
•
•
•
Tures äng (48A), inventerad sedan 1990 ca en gång per vecka vid god svampsäsong
Lundvalls äng (48B), inventerad sedan 1994 ca en gång per vecka vid god säsong
Janols tomter med hackslog (48C), inventerad sedan 1989 2-4 ggr per vecka vid god säsong
(Janols 2009)
De tre slåtterängarna ligger alla på mestadels kalkpåverkad mark, men de skiljer sig mycket
i storlek, fuktighetsförhållanden och i flera andra avseenden. De är alla till stor del välhävdade
och hyser en artrik kärlväxtflora. Lundvalls äng, den minsta till arealen (0,08 ha) är till stor del
torrbacke. Tures äng är den fuktigaste av de tre och har största arealen (0,3 ha). Janols tomter är
mycket heterogena i hävdtillstånd och marktyp (mager gräsmark 0,2 ha).
Dessa tre små ängar utvaldes till referensängar inom detta projekt pga deras långa historia som
studieobjekt och den unika kunskap som därmed samlats om deras artinnehåll, se vidare sid 39.
26
Markägarkontakter och hävdhistoria
Dialog med markägare och brukare är av central betydelse i allt arbete som syftar till att säkra
och utveckla skötsel i hävdberoende naturmiljöer. Inför de flesta inventeringsbesök kontaktades
ägare, arrendator, annan enskild brukare eller representant för fäbodförening eller idéell förening
som är engagerade i skötsel på respektive lokal. Större fäbodar samt marker med myndigheter som
beställare eller brukare besöktes i vissa fall utan föregående kontakt. Inför det första besöket gavs
en kort information om projektet samt inhämtades tillstånd att få göra en inventering. Frågor om
hävdhistoria och nuvarande skötsel berördes också vid den första kontakten. Uppgifter om äldre
hävdhistoria inhämtades dessutom genom Dalarnas ängar och betesmarker (Bratt & Ljung 1993).
I många fall etablerades kontakt med markägare redan vid första besöket, vilken därefter upprätthölls per telefon. Övriga personer som kontaktats inför inventeringen fick skriftlig information
i individuella brev som sändes ut av Länsstyrelsen under följande vinter. Efter säsongen 2008
skickades brev till 31 adressater och efter 2009 till ytterligare 13. Efter slutrapporteringen av
projektet kommer alla kontaktpersoner, inklusive de som tillkom under 2010, att i lämplig form
informeras skriftligt om resultatet.
Vegetationsanalys av lokaler med fokusarter
För varje förekomst av en fokusart gjordes en noggrann beskrivning av en cirkelyta med 2 m
radie från en vald fruktkropp. Härigenom erhölls ett underlag lämpat för en multivariat analys
(se faktaruta nedan). Alla arter av kärlväxter, svampar och mossor noterades och graderades till
frekvens enligt en tregradig skala: 0 = saknas, 1 = förekomst; 2 = riklig. Med en anpassad tregradig
skala tillfördes även data rörande följande parametrar:
•
•
•
•
•
kalkhalt hos marken (bedömd utifrån artsammansättningen av kärlväxter och mossor)
grad av mosstäckning
antal ektomykorrhizaträd (över 2 m:s höjd) gran, tall och björk (asp förekom ej) inom 20 m
botanisk rikedom inom cirkelytan (utifrån väderingsskala för kärlväxters indikatorvärde enligt
Bratt & Ljung 1993)
artrikedomen av ängssvampar på hela den svampinventerade delen av lokalen (klassificeringssystem enligt sid 25).
Resultaten redovisas närmare under kap Resultat nedan.
På grund av det ringa antalet delförekomster för fager vaxskivling togs inte cirkelytor med
denna art med i databehandlingen.
MVD-analysen utfördes i programmet Simca P från Umetri och omfattade 8 st förekomster av blårödling och 20 st förekomster av praktvaxskivling. Antal ingående arter i ursprungsmodellen var 133 st.
Variablerna (arter, kalkhalt, frekvens mykorrhizaträd av björk, gran respektive tall, grad av mosstäckning, totalt indikatorvärde-svampar, totalt indikatorvärde-kärlväxter) viktades ej vid ordinationen.
Deras frekvensvärden (0, 1 eller 2) multiplicerades alla med faktor 1. De enskilt komplexa variabler
som beskrev indikatorvärdena behandlades alltså i modellen som var och en av de övriga variablerna,
t ex frekvensvärdet av en enskild art.
Ytterligare en modell skapades för att verifiera inverkan av indikatorvärdevariabel genom att ”totalt
indikatorvärde - svampar” och ”totalt indikatorvärde - kärlväxter” togs bort ur ursprungsmodellen.
27
2007: Förutsättningar, förberedelser och inventeringar
Eftersom väderleken (fuktighet, frost m.m.) styr fruktkroppsbildningen och möjligheten att
kunna göra artinventering av storsvampar, så beskrivs nedan först de inför varje fältsäsong rådande
väderföhållandena. Efter detta redovisas hur inventeringen utförts de fyra inventeringsåren.
Väderförutsättningar år 2007
Redan under försäsongen blev indikationerna tydliga om en säsong med svag fruktifiering hos
ängssvamparna. Tendensen förstärktes efterhand, och endast ett fynd av fokusarterna gjordes i
länet under hösten inom denna undersökning. Såvitt känt inom mykologkretsar noterades inga
ytterligare fruktkroppar av fokusarterna inom Dalarnas län under detta år.
Redan kända lokaler
Arbetet 2007 inriktades i första hand på att inventera de fyra kända växtplatserna för de två
fokusarter som då var kända i Dalarna, samt att bedöma hävdstatus och eventuellt behov av
åtgärder. Den 17:e augusti besöktes samtliga fyra lokaler, alltså i inledningen av normalsäsong för
fruktkroppsbildning hos dessa arter. Två ytterligare besök gjordes därefter på de tre lokaler som
var i hävd. Det första återbesöket gjordes den 31:a augusti, strax innan normal kulmination och
det sista besöket skedde den 21:a september, i slutfasen av en genomsnittlig tid för fruktifiering.
Vid månadsskiftet augusti-september föreföll det sannolikt att prognosen om en mycket svag
svampsäsong skulle uppfyllas. I stället för systematiska inventeringar gjordes därför fortsättningsvis
bara stickprovskontroller på referenslokalerna för att kunna upptäcka om svampväxt trots allt
skulle komma igång. Dessutom genomfördes ett antal sedan tidigare planerade rekognosceringar
för kommande års arbete i intressanta områden där kunskap om aktuell hävdstatus saknades.
Endast en lokal visade sig hysa sådan svampförekomst detta år att den inventerades enligt den
gängse metodiken.
Urval av potentiella lokaler
Som en förberedelse inför 2008 års arbete besöktes ett litet antal slåtter- och betesmarker som av
olika skäl kunde förväntas hysa en eller flera av de utvalda arterna. Tre av de fyra fyndplatser som
var kända 2007 har i sina närområden (inom ca 10 km) flera små naturliga fodermarker, som preliminärt bedömdes ha förutsättningar att hysa levande mycel av fager vaxskivling och blårödling.
Kunskapen är mycket bristfällig om spridningsförmåga och långsiktig överlevnad för dessa
svampar, men avståndet från etablerade populationer anses vara en av nyckelfaktorerna. Därför
planlades en del av fältarbetet för eftersök på nio slåtterängar (med en areal om 0,1-0,5 ha) inom
Orsa och Boda socknar, nära de kända lokalerna för de båda arterna.
Som förberedelse inför kommande säsongers sökande efter praktvaxskivlingen, som 2007
ännu inte hade påträffats i Dalarna, gjordes ett besök vid de närbelägna växtplatserna för arten i
Surahammars kommun i Västmanlands län. Upptäckaren av dessa lokaler, Tom Säfström, guidade
vid detta studiebesök och delade med sig av sina erfarenheter av arten och dess växtmiljöer. Praktvaxskivlingens utbredningsbild och miljökrav föreföll rent allmänt erbjuda god sannolikhet för att
oupptäckta förekomster av arten kunde finnas i Dalarnas län.
Utöver nämnda lokaler valdes fyra gräsmarker ut, som alla ligger utanför närområdet för de
kända fokusartlokalerna. Det är ett väl dokumenterat faktum att blårödlingen, fagervaxskivlingen
och praktvaxskivlingen alltid förekommer på platser med ett högt antal arter av andra ängssvampar. Områdena Fallsbjörken (58) och Bastbergets fäbod (41), har intill de senaste åren uppvisat
stor artrikedom och god hävdstatus. Båda är betesmarker med kombinationsbete nöt/häst, i det
senare fallet delvis även får. I tillägg till väl dokumenterad artrikedom och god hävdstatus, upp28
visar Bastbergets fäbod markegenskaper och vegetationstyper som särskilt väl synes sammanfalla
med typiska växtplatser för praktvaxskivlingen.
Utifrån erfarenheterna från fältbesöken i Surahammar, från diverse databassökning i TUVA (urval
svinrot, fältgentiana, lingon, stagg) och de regionala ängs- och hagmarksinventeringarna (19871992 och 2002-2004), samt utifrån lokalkunskaperna hos regionens två svampklubbar, valdes de
sista två lokalerna ut för fältbesök. Två skogstorp i Dalarnas periferi, nämligen Nedra Oppsveten
(10) i Söderbärke socken ca 8 km från Västmanlandsgränsen, med slåttrade och fårbetade marker;
samt Vattaå (28) i Tyngsjö, med värdefulla hackslogar, beläget drygt 2 km från Värmlandsgränsen.
2008-2010: Förutsättningar, förberedelser och inventeringar
Väderförutsättningar år 2008
Sommaren och förhösten kännetecknades av en förhållandevis jämn spridning i tid och rum av
nederbörden. Ett par perioder av ganska hög värme hann aldrig utvecklas till ogynnsamma torrperioder (juni 73 mm, juli 89 mm och augusti 166 mm i Tuna-Hästberg/egna mätningar/AJ). Endast
ett visst underskott av regn under slutet av augusti och början av september begränsade en i övrigt
mycket rik säsong – många arter och rik fuktkroppsbildning.
Lätt markfrost förekom sparsamt först från mitten av september i södra och mellersta Dalarna.
Nätter med allmän frost uppträdde först i slutet av månaden. Kalla nätter återkom ett par gånger
under första halvan av oktober. I norr förekom enstaka frostnätter även i början av september.
Väderförutsättningar år 2009
Juni, juli och augusti gav tillsammans 60-70 procent av årsmedelnederbörden i de flesta delarna
av länet. Fördelningen av regn på dessa månader var 135, 261 respektive 93 mm (egna mätningar i
Tuna-Hästberg /AJ), ett drömscenarium för varje mykolog, särskilt som väderleken var växlingsrik
under nästan hela sommaren med flera korta perioder av sol och värme. En vecka in i september
kom det sista omfattande nederbördsområdet på tre veckor. Markerna torkade därefter upp och i
mitten av månaden inträffade upprepade kraftiga nattfroster. Svampväxten försämrades avsevärt,
och den säsong som börjat så lovande övergick via en tidig kulmination i en torftig avslutning.
Väderförutsättningar år 2010
Väderutvecklingen under 2010 liknade den under föregående år. Nederbördsöverskottet under de
två första sommarmånaderna var dock inte lika stort (juni 106 mm, juli 89 mm och augusti 97
mm i Tuna-Hästberg/egna mätningar/AJ). I likhet med 2009 inträffade en torrperiod under de två
första veckorna i september. Effekten mildrades av en vädertyp som mot mitten av månaden gav
riklig morgondagg, samtidigt som frostnätterna var få.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan konstateras att väderförhållanderna under ett av de fyra inventeringsåren
var mycket gynnsamma (2008), under två av åren gynnsamma (2009 och 2010) medan säsongen
2007 var mycket olämplig för storsvampars fruktkroppsbildning.
Urval av lokaler
Samma kriterier som inför arbetet 2007 tillämpades de tre följande åren: tidigare fynd av fokusart,
närområde till fokusartlokal eller mycket stor artrikedom/gott hävdtillstånd samt speciella markegenskaper/gott hävdtillstånd (se föreg. sida). Efterhand som prognoserna om rik ängssvampfrukti29
fiering 2008 började infrias, tillkom ytterligare två viktiga motiv: spridning av inventeringslokaler
över länet och ett riktat eftersök på den före 2008 ej funna fokusarten fager vaxskivling.
För att få fram bra lokaler att besöka konsulterades även nu tidigare nämnda källor och databaser
för de delar av länet som hittills inte besökts. I underlaget tillkom nu även uppgifter från flera
naturvårdstjänstemän i kommunerna och idéellt verksamma naturvårdare. Slutligt urval gjordes
i diskussion med regional projektsamordnare. Med få undantag valdes enbart besöksmål med
pågående hävd.
Under 2007 besöktes 17 lokaler, 2008 44 lokaler, 2009 36 lokaler och 2010 44 lokaler. På de 100
lokalerna har, med 10 dellokaler inräknade, 208 inventeringsbesök genomförts under de fyra åren.
Av de 110 lokalerna/dellokalerna har 46 (42%) besökts två eller flera gånger. Se tabellen bilaga 2.
Inventerade områden, hävdform och markslag
De markytor inom lokalerna som genomletats efter ängssvampar har begränsats till dem som
har markegenskaper lämpliga för levande och fruktifierande mycel av dessa arter. Därför har inte
delområden som ofta och länge är vattendränkta inventerats (strandängar, kärrpartier, o d). Inte
heller insprängda åkrar med höga näringsnivåer har undersökts eller kraftigt degenererade ytor.
Flera typer av icke traditionella naturliga fodermarker med låga halter av för svampar tillgängligt fosfor och kväve har studerats i avsikt att bedöma förekomsten av alternativa växtplatser för
ängssvampar. Även jämförbara uppgifter från tidigare år har tillförts materialet.
På traditionella fodermarker har totalt cirka 70 ha med enbart bete inventerats, 45 ha med slåtter och bete i olika proportioner. Ungefär 26 ha av inventerad yta är enkom slåttermark. På drygt
9 ha av den används snöre eller propellerklippare.
En jämförelse med arealuppgifterna för motsvarande objekt visar betydligt större arealer i
ängs- och hagmarksinventeringen (Bratt & Ljung 1993). Denna skillnad beror huvudsakligen på
att senare års inmätningar gjorts betydligt noggrannare. Inom åtgärdsprogramsinventeringarna
har alltså endast de marker som bedömts kunna hysa ängssvampar studerats närmare. Vid jämförelserna av hävdtillstånden i förhållande till ängs- och betesmarksinventeringen har dock försök
gjorts till övergripande bedömningar av hela arealen vid respektive objekt enligt kriterierna som
använts av Bratt & Ljung (1993), se vidare tabell 3.
Karta 1: Inventeringsresultatet har i viss
mån koppling till omfattningen av inventeringsinsatsen. På vidstående karta visas
besöksfrekvensen på de olika lokalerna.
Siffrorna avser besök med aktivt svampsök
av inventeraren under lämplig säsong.
98
100
99
97
96
95
90
9291
94
93
85
89
8887
34
33
3635
37
Ängssvamplokaler
Antal besök
1
2
3
4
5
6
69
81
71
86
72
8278
80 79
74
8483
70
65 63
66 64
68
73
32
31
62
30
61
2625
24
28 23
29
19
17
1514
16
52
55 54
56
58
59
45 60
47
38
39 41 12
40 43 4213
49
22 48
27
2120
53
67
57
50
6
11 18
98 7
5
4
3
2
10
8
0
30
750
1 500
3 000 Meter
Länsstyrelsen Dalarna, Naturvårdsenheten, Uno Skog.
2010-11-25. Copyright Lantmäteriet 2004.
Ur GSD-produkter ärende 106-2004/188 W
Kapitel 4. Resultat
Fokusarterna i Dalarna
Innan starten av detta projektarbete var fyra fyndplatser från 1990 och senare kända. Vid en
av dessa, Hansollasgården i Boda (64), har två av fokusarterna anträffats, fager vaxskivling och
blårödling. Tyvärr hävdas inte längre denna lokal. På två av de övriga lokalerna hade blårödlingen
noterats upprepade gånger, Storängen, Tällberg (62) respektive Knutar Einars äng i Orsa (74).
På den fjärde lokalen, Saxdammshagen i Boda (63) hade fager vaxskivling hittats vid ett tillfälle.
Dessa tre senare slåtterängar sköts fortfarande mer eller mindre nöjaktigt.
Efter fyra säsongers inventeringsarbete är antalet kända växtplatser för fokusarterna utökat till
16 (se bilaga 2). Samtliga nyfunna lokaler hyser en av de tre arterna, varav den för länet nyupptäckta praktvaxskivlingen har hittats på sju platser. I det följande beskrivs det aktuella kunskapsläget för de tre arterna i länet.
Blårödling
I början av 1990-talet gjordes fynd av blårödling på tre slåtterängar inom länet, en i Boda (Hansollasgården), en i Orsa (Knutar Einars) och en i Leksand (Storängen, Tällberg). Flera återfynd har
rapporterats på de två sistnämnda lokalerna. Bodalokalen ligger nu sedan många år i ohävd.
Inom ramen för åtgärdsprogramsarbetet 2007 påträffades arten för första gången i Dalarna
utanför Siljanssocknarna, nämligen på naturlig betes- och slåttermark vid Nedra Oppsveten
(10) i Söderbärke socken. Fyndplatsen ligger inom ett reservat. Återfynd gjordes här 2008 och
2010. Under 2008 och 2009 hittades blårödlingen även på hackslåttermarken i Tures äng i TunaHästberg i Stora Tuna socken (48A). 200 m härifrån, på Lundvalls äng (48B), visade arten ett par
välutvecklade fruktkroppar år 2010. Växtplatserna i Tuna-Hästberg skiljs åt av gammal åkermark,
lövdungar och degenererad naturbetesmark. Sannolikt är förekomsterna kvarvarande delar av ett
större sammanhängande utbredningsområde i byn.
Lokalerna är alla tydligt kalkpåverkade och mycket rika på kärlväxt- och ängssvamparter. De
fem aktuella fyndplatserna är samtliga slåttermarker. På två av dem sker efterbete, med får vid
Nedra Oppsveten och med nöt och häst på Knutar Einars. Tre av ängarna slås med lie och de
andra två med traktorbalk. På de senare är hävdtillståndet bristfälligt (Storängen och Nedra Oppsveten), men blårödlingen tycks ännu envist hålla sig kvar på dessa tidigare mycket fina ängar.
Fager vaxskivling
Arten hittades 1992 och 1998 vid Hansollasgården (64) (leg och det. E. Malm) respektive Saxdammshagen (63) inom Boda socken, båda på kalkhaltig jord. Avståndet mellan lokalerna är cirka
två kilometer.
Den balkslagna och efterbetade marken på Foskvallen (95) i Särna socken blev 2008 den tredje
fyndplatsen i länet för Hygrocybe aurantiosplendens. Detta fynd ansluter till tidigare noteringar
från Härjedalen och södra Lappland. I magra gräsmarker på basiska jordar i fjällranden kan ett
stort mörkertal för arten tänkas finnas. Under 2009 hittades arten på en fjärde lokal i Dalarna,
Mattsåsens fäbod (35) i Lima socken. Fruktkroppar från de två senare fyndplatserna avviker något
mikroskopiskt från beskrivningar i bestämningslitteratur genom en klart lägre andel sporer med
insnörd mitt. Den taxonomiska statusen hos denna form återstår att utreda (se sid 38).
Den nu igenvuxna Hansollasgården hävdades tidigare med lie och efterbetades med häst. Här
börjar nu älggräs och björksly att frodas. Situationen är ur ängssvampsynpunkt kritisk. Saxdammshagen slås med traktorbalk (och 2010 med snöre). Frånvaron av återfynd vid Saxdammen
kan antyda en hög känslighet hos fager vaxskivling för de brister i skötseln som rått under ett
31
drygt decennium. Den slåtter med bred, traktordriven balk som praktiserats här har medfört att
en stor del av ytan efter slåttern haft en alltför hög stubb, och fläckvis har gräset varit oslaget. Även
räfsning och upptag av hö har utförts maskinellt, vilket inneburit att mycket av det slagna blivit
kvar på ängen. Efter slåttern med röjsåg och snöre 2010 hade inget av grödan räfsats ihop vid
besöket den 7/9. Den genom slåtter nödvändiga utmagringen är alltså här obefintlig.
Vid Foskvallen gjordes återbesök 2009 utan att arten återfanns, trots gott hävdtillstånd. Markerna på denna lokal slås med smal balk samt efterbetas av får. Inga fler besök har gjorts till den av
nötkreatur betade Mattsåsen.
Figur 6. Saxdammshagen 2/9 2008. Hög och ojämn stubb. Mycket av det slagna kvarlämnat. Inget återfynd
har gjorts av den 1998 funna fager vaxskivling.
Praktvaxskivling
Praktvaxskivlingen hade fram till 2008 ännu inte påträffats i Dalarna. De då närmaste kända
växtplatserna fanns i Surahammars kommun, Västmanlands län. Dessa fyndorter ligger fågelvägen
27 respektive 29 km från länsgränsen på betad respektive lieslåttrad naturmark inom två skogstorps ägor. Praktvaxskivlingen visar sig här sent på säsongen, från slutet av september till början
av oktober. Denna dess fenologi skulle kunna vara en förklaring till att Hygrocybe splendidissima
inte hittades på denna lokal förrän år 2000. Därefter har den noterats under de flesta åren.
Hävdhistorien, vegetationen, markförhållandena och lokalklimatet på fyndplatserna i det södra
grannlänet har flera motsvarigheter i främst södra och sydvästra Dalarna, varför fruktkroppar av
arten sannolikt har uppträtt i lönndom under gynnsamma år även i vårt län.
Under det goda svampåret 2008 kröntes sökandet efter praktvaxskivling på lämpliga marker
i Dalarna med framgång och hela fem lokaler för arten kunde noteras i länets södra delar under
senhösten: Dullbo och Larsbo Fallet i Söderbärke (7 resp. 8), Marken i Hedemora (5), Stockgropens fäbod i Gagnef (42) samt Risåsens fäbod i Dala Floda (38A).
Nivån över havet för de tre fyndplatserna nära gränsen mot Västmanland (Dullbo, Larsbo Fallet
och Marken) är 140 till 180 m och deras avstånd från Surahammarslokalerna, vilka ligger på 100
m ö h, är fågelvägen 42, 44 resp 44 km i NO-riktning. Risåsen och Stockgropen befinner sig sedan
ytterligare 52 km västnordväst ut, på 353 m resp 415 m ö h.
32
Figur 7. Bilden är tagen då Dalarnas första fynd av praktvaxskivling gjordes i Dullbo i Söderbärke den 30/9
2008. Platsen har en lång kontinuitet av slåtter och bete. Betestrycket har dock på senare år varit alltför
svagt och björksly har expanderat. 2009 röjdes sly och 2010 betade ytterligare några hästar.
Artens utbredningsbild i Sverige till trots var det inte förvånande att finna praktvaxskivlingen på
ytterligare två lokaler i länet under de fortsatta inventeringarna. Hösten 2010 hittades arten vid
Ljotheds fäbod NO om Orsa (82) och Konnsjön i By socken (4). Genom Ljothedsfyndet flyttades
gränsen för artens utbredningsområde i Sveriges inland ytterligare 9 mil mot norr.1 Ljothed ligger
strax norr om sandhedarna vid Orsa, ca 260 m ö h, och endast några kilometer norr om Siljansringen. Norrut härifrån höjer sig terrängen brant, varför humiditeten här sannolikt är betydligt
högre än i närområdet på tallhedarna i SV, där förhållandena kan vara på gränsen till alltför torra.
Den sjunde lokalen i Dalarna påträffades 10 okt 2010 vid Konnsjön i Avesta kommun, ca 160
möh.
Hävdtillståndet hos fem av fyndplatserna är mycket gott (Marken, Stockgropen, Risåsen,
Ljothed och Konnsjön) medan vissa brister finns hos övriga två. En viss igenbuskning har inträtt
i det ena fallet (Dullbo), medan alltför stor beskuggning råder vid Larsbo Fallet. Hävdmetoder är
enbart bete på två av lokalerna (häst respektive nöt), enbart lieslåtter på två, lie med efterbete av
nöt på en samt slåtterbalk med efterbete av får på de två resterande. Två av växtplatserna kan ha
viss påverkan av lättvittrat mineral, de övriga utgörs av utpräglad silikatjord.
2009 gjordes inga försök till återfynd, eftersom flera perioder med allmän frost inträffade under
andra halvan av september och första veckan av oktober. Vid inventeringar på andra lämpliga
marker som företogs under den tiden gjordes heller inga nyfynd. Återfynd gjordes 2010 på tre av
de fem växtplatserna (Dullbo, Marken, Risåsen) där arten hittades 2008. En eller flera nya delförekomster noterades dessutom på dessa tre lokaler.
Vid Holmvallen i Tännäs, Härjedalen, nära norska gränsen, har ett enstaka nordligt fynd gjorts av arten. Leg/
Det /Conf Stig Jacobsson 2001-08-25
1
33
Resultat av vegetationsanalysen (enl sid 27)
Efter den inledande databehandlingen visade den erhållna modellen att vegetationsdatat innehöll
mycket tydliga gradienter. De två principalkomponenterna (komponent 1 och 2) valdes för presentationen eftersom de hade den största prediktionsförmågan (0,92 respektive 0,70; 1,00 innebär
perfekt modellanpassning).
Delförekomsternas placeringar i det tvådimensionella ordinationsdiagrammet (fig. 8) visar
en markant sammanhållen gruppering av växtplatserna för praktvaxskivlingen (observationerna
1 till 20). Helt utanför detta område, och mycket mera utspridda, ligger delförekomsterna för
blårödlingen. Nr 21-25, som motsvarar lokalerna på siljanssiluren, ligger långt ifrån fyndplatserna i
bergslagsdelen av Dalarna (26, 27, 28).
Figur 8. MVDA-ordination av centrumytornas floristiska sammansättning. Lokalnummer 1-20 har praktvaxskivling, 21-28 blårödling. Lokalerna 21-25 ligger på Siljanssiluren.
Figur 9. MVDA-ordination av arterna i cirkelytor med praktvaxskivling (Hspl) eller med blårödling (Eblox).
34
Resultatet bekräftar intrycken från fältbedömningarna, att fyndplatsernas vegetation skiljer sig och
att blårödlinglokalerna i Siljansområdet har en annan artsammansättning än i Bergslagen.
Figur 9 illustrerar hur arter grupperar sig i MVDA-ordinationen kring de två arterna med störst
intresse i sammanhanget, nämligen praktvaxskivling och blårödling. Ju närmare en art ligger en av
de två fokusarterna, desto starkare är kopplingen dem emellan i materialet, enligt modellen.
Centralytor med blårödling (Eblox) är nära associerade med kalkhaltig mark (Kalk), kransmossa
(Krmo), blåsippa (Blås), vitmåra (Vitm), slåtterfibbla (Slåfi), älväxing (Älvä), ej artbestämd viol
(Viol) m fl. Praktvaxskivlingen (Hspl) ligger så långt ifrån blårödlingen som är möjligt inom
ordinationsrummet och omger sig i stället med magermarksarter som stagg (Stag), gökärt (Gökä),
total svamppoäng på resp lokal där dellokalen ligger (Svpoä) samt – lite överraskande – johannesört (Johö). Kruståtel (Krust), rödven (Rödv), scharlakansvaxskivling (Hpun), husmossa (Husm)
och lingon (Ling) ligger även de nära praktvaxskivlingen.
De flesta starka följearter i materialet är markerade med pil. Observera att Mkzta anger tall >2
m medan Tall betyder skott och buske av tall <2 m hög. Motsvarande gäller för gran och björk.
Den modell som skapades för att verifiera eventuell inverkan av de komplexa indikatorvärdevariablerna, genom att totalt indikatorvärde-svampar och totalt indikatorvärde-kärlväxter togs bort
ur ursprungsmodellen, gav en knappt märkbar förändring. Därför visas här enbart den ursprungliga modellen.
Det finns en koppling mellan ordinationsdiagrammen. Medan figur 9 visar hur arterna förhåller sig i ordinationsrymden med avseende på cirkelytorna för blårödling respektive praktvaxskivling, visar figur 8 ytornas riktning i ordinationen. Ytor belägna i högra delen av detta diagram
(Siljansringen) är mer kalkrika än ytorna till vänster, som domineras av magermarksarter.
Mitt emellan de två diametralt placerade fokusarterna ses några ädla ängsarter bland kärlväxterna, som alltså utifrån de här växtplatsernas artsammansättningar kan betecknas som indifferenta
till blårödling och praktvaxskivling. De är bland andra blåklocka (Blåk), blodrot (Blro), gråfibbla
(Gråf ), darrgräs (Darr), kattfot (Kattf ) och en (En).
Kännetecken hos lämpliga lokaler för fokusarterna
Praktvaxskivlingens lokaler
Hygrocybe splendidissima hittades under inventeringarna på 7 st lokaler i Dalarna med totalt 20
delförekomster (minst 10 m avstånd mellan delförekomster). Samtliga är nyfynd för länet. Artuppsättningen av kärlväxter på dessa cirkelytor med 2 meters radie påminde mycket om de närmaste
belägna växtplatserna i grannlänet Västmanland. I tillägg till den information som kan utläsas av
ordinationen (figur 9) och som visar hur växtplatserna för praktvaxskivlingen och blårödlingen
skiljer sig åt, kan följande sägas om vad som specifikt kännetecknar de två arternas växtplatser
(efter att grunddata för de två arternas delförekomster också har studerats separat).
Lingon och stagg var de mest frekventa bland följearterna till grupperna av praktvaxskivling
från båda länen. Blodrot förekom bland dem med flest noteringar såväl i Surahammar som i
Dalarna. God överensstämmelse gällde även mossarter – väggmossan var den allmännaste och
enbjörnmossa växte på båda ytorna i Västmanland och på sju av de 20 delförekomsterna i vårt län.
Täckningsgraden för mossor skiljde dock en del, i Dalarnas län i genomsnitt ca 55 %, på Surahammarslokalerna i Västmanland 30 %.
På nio av de 20 inventeringsytorna i Dalarna hittades scharlakansvaxskivling. 17 av de 20 delförekomsterna fanns på lokaler med mycket artrik ängssvampmykota, de övriga tre på lokaler med
artrik mer allmän mykota.
Björk högre än 2 m förekom inom mykorrhizaavstånd (20 m) på 10 av de totalt 20 studerade
dalaförekomsterna, och på en av de tre i Västmanland. Genomgående är markerna friska utan
35
tydlig kalkpåverkan, och hävdtillståndet är överlag gott till mycket gott. Dock har avbrott om
ca ett decennium omkring 1990 förekommit på Stockgropen (42) och på en Västmanlandslokal.
Dessutom slogs den rikaste lokalen i Dalarna (Odens bulinda i Risåsen, 38A) sedan början på
1980-talet och 20 år framåt med snöre (räfsning och bortförsel utfördes dock). Efter år 2004 har
lie använts. På två lokaler på ömse sidor om länsgränsen rådde tidiga igenväxningsstadier under
svagt bete: Dullbo (7) samt en lokal i Vsm. Ganska kraftig beskuggning från stora björkar råder
vid lokalen Larsbo Fallet (8), liksom vid en av delförekomsterna i Surahammar.
Hävdformen på de 20 delförekomsterna i Dalarna fördelade sig på lieslåtter: 10 lokaler, lieslåtter
med efterbete nöt: 2 lokaler, trädgårdstraktor (propellerklippare) med efterbete får: 1 lokal, slåtterbalk med efterbete får: 1 lokal, trimmersnöre+räfsning: 1 lokal, bete nöt: 3 lokaler, bete häst: 2
lokaler. Av de tre delförekomsterna i Västmanland lieslåttrades en och två betades med nöt.
Av de 20 cirkelytorna med praktvaxskivling i Dalarna avvek Stockgropen påtagligt från genomsnittet. Lokalen omfattar en liten del av en fd gräskompost med kvävegynnade arter. Här var 90 %
av cirkelns area dock gräsbevuxen väg respektive magermark, där ett litet sandupplag legat en tid
fram till sommaren 2008.
Ungefär ytterligare 25 av de 100 lokaler som besökts inom inventeringarna har marker med
egenskaper som gör det rimligt att vänta sig mycel av praktvaxskivling: Hässlen (6), Larsbo Stortäkten (9), Aspfallet (14), Finn Pers backe (17A), Skattlösberg, 19 Markusfallet (19), Stora Låsen
(20), Örskogen (24), S Risåsen (25), Håvberget (27), Vattaå (28), Kvillsälen (31), Vålbrändan (34),
Bastberget (41), Kläberget (44), Spjärsbodarna (51), Nysjön (52), Källslätten (57), Ljusbodarna, S
delen (60A), Stor-Vasselnäs (71), Matsäl (73), Hällberg (81), Almgården i Dysberg (86), Sovaldberg
(87), Hållberg (88) och Brindberg (89), se resp. områdesbeskrivning nedan.
Med tanke på att urvalet av de 100 lokalerna för ÅGP-inventeringen i Dalarna är bland de ur
hävdsynpunkt bästa jämfört med de 440 lokalerna i Dalarnas ängar och betesmarker, kan man på
goda grunder förmoda att mörkertalet för praktvaxskivlingen i Dalarna nu efter denna inventering
är lägre än de tio gånger det kända antalet växtplatser som schablonmässigt anges i ArtDatabankens uppskattningar av det verkliga antalet lokaler.
Utifrån resultatet av ordinationen (Figur 9) och studiet av noteringarna från inventeringscirklarna på delförekomsterna separat, alltså inte i jämförelse med data från platserna
med blårödling (som i MVDA), avtecknar sig den typiska växtplatsen för Hygrocybe
splendidissima i Dalarna:
• frisk silikatjord, möjligen svag rikmarkspåverkan
• lokalklimatiska förhållanden mer humida än genomsnittet i södra och mellersta Dalarna.
Långvarig snötäckning
• vanligast förekommande följearter nära intill är lingon, stagg, blodrot, scharlakansvaxskivling, väggmossa, enbjörnmossa. Mosstäckning mer än 50 %
• lokalen som helhet mycket rik på ängssvamparter
• kärlväxtfloran ganska rik, grässvålen dock gles
• en vuxen björk inom 20 m
• välhävdad och med en lång historia av god hävd. Max något decennium med sviktande
skötsel kan ha förekommit
• ingen hävdform dominerar
36
Blårödlingens lokaler
Under 2007-2010 noterades 5 fyndlokaler med totalt 8 delförekomster för Entoloma bloxamii.
Två av lokalerna med 5 av delförekomsterna ligger på Siljanssiluren med dess starkt kalkhaltiga
mark. Alla påträffade fruktkroppar här växte i frisk till fuktig jord. Övriga tre fyndorter är belägna
i Västerbergslagen, där rikverkan i marken orsakas av kalklinser eller grönstenar i berggrunden
och där basmättnaden sannolikt inte är lika hög som i Siljansområdet. Svamparna på dessa mera
sydliga växtplatser hittades i något torrare jord än fynden i Siljanstrakten. Det är inte förvånande
att uppsättningen av kärlväxter skiljde sig i viss mån mellan de två delgrupperna (figur 8 och 9).
I norr var älväxingen dominerande, tillsammans med bl a prästkrage och akleja. Dessa saknades
eller förekom mer sparsamt i Västerbergslagen. Bergslagslokalerna var dock ensamma om att
vardera ha en eller två stora björkar inom mykorrhizaavstånd. Bara på dessa tre platser växte också
vårfryle inom tvåmetersradien. Tall förekom som buske eller träd enbart på de nordliga lokalerna.
Av mossorna var kransmossa helt dominerande. Spridningen i täckningsgrad var stor, 30-70 %.
Ett par triviala rödskivlingar, kantarellvaxskivling och kragskivlingen Stropharia albonitens, hittades på fyra av blårödlinglokalerna.
Hävdformen på älväxing-ängarna (i N) är slåtter med traktorbalk respektive lieslåtter med
efterbete av häst och ko. Av ängarna i Bergslagen slås två med lie och en med traktorbalk (på den
senare sker efterbete med får).
Av de åtta delförekomsterna uppträdde fem på fläckar med bristfälligt hävdtillstånd. Två av
lokalerna kan som helhet betecknas som dåligt skötta under senare tid. Alla platser har dock en
lång historia av mycket god hävd fram till omkring 1980.
Ytterligare 11 av de 100 lokaler som besökts inom ÅGP-inventeringarna i Dalarna har marker
med egenskaper som gör det rimligt att vänta sig mycel av blårödling: Gamla Finntorpet (11),
Palahöjden, Övre Lövtjärn (15), Janols tomter, Tuna-Hästberg (48C), Gruvgårdarna (54), Faxberg
(55), Göras Kalles lind (56), Bratomta äng, Rönnäs (59), Lundins äng, Orsa (75), Grindals, Högbacka (76), Wests äng, Kallmora (79) och Riskitten, Torrvål (83), se resp områdesbeskrivning.
Man kan på samma goda grunder som för praktvaxskivlingen förmoda att mörkertalet för blårödlingen i Dalarna efter denna inventering är lägre än de tio gånger det kända antalet växtplatser
som schablonmässigt anges i ArtDatabankens uppskattningar av det verkliga antalet lokaler.
Trots det mindre underlaget för blårödling jämfört med praktvaxskivlingen, görs här ett
försök till skiss av en typisk växtplats för Entoloma bloxamii i Dalarna. Den mera splittrade bilden för artens delförekomster vid MVD-analysen ökar osäkerheten ytterligare.
• basisk till starkt basisk markreaktion
• frisk till fuktig jord
• kärlväxtfloran rik till mycket rik
• medelrik förekomst av ängssvamparter
• typiska följearter är kransmossa, blåsippa och i norr älväxing. Stort träd i närheten
• lång historia med god hävd, dock viss tolerans för sviktande skötsel
37
Fager vaxskivlings lokaler (samt litet om artens indikatorvärde)
Hygrocybe cf. aurantiosplendens hittades på två platser under inventeringen. Lokalen vid Foskvallen
(95) var mycket hårt betad och kärlväxterna var svåra att identifiera. Artfattigdomen var dock
påtaglig, med tre dominerande arter – rödven, stagg och en okänd starrart. Grässvål saknades helt
inom tvåmetersradien från fruktkropparna och mosstäckningen var ca 80 %, med hakmossa som
dominerade art och palmmossa näst vanligast i frekvens. En 5 m hög björk växte inom rotavstånd.
Marken är torr, sandig, nästan stenfri och möjligen påverkad av basiskt material från fjällranden.
Växtplatsen vid Mattsåsen (35) var belägen på torr liten kulle av sandjord och liknade mycket
den vid Foskvallen: få kärlväxtarter, obefintlig eller gles grässvål, hög täckningsgrad av den dominerande hakmossan samt ingen annan svampart inom tvåmetersradien. Det kan förefalla något
långsökt att anta påverkan av basiskt material från fjällranden; närmast i inlandsisens rörelseriktning ligger ju sandstensfjällen i Transtrand och västra Särna. Enstaka diabasfläckar finns dock i
anslutning till Västerdalälvens dalgång i V-NV. Extrem fosforknapphet kan antas råda på lokalen.
Fyndplatsen från 1992 är nu igenvuxen och lokalen där arten hittades 1998 har svag hävd. Båda
dessa ängar ligger på Siljanssiluren och har haft en mycket artrik kärlväxtflora och mykota. Inget
försök till bedömning görs av potentiella växtplatsers beskaffenhet för fager vaxskivling, därtill är
lokalantalet i länet alltför litet.
Fager vaxskivling har av flera skäl visat sig vara olämplig som fokusart för Dalarnas län: den
är mycket sällsynt i landskapet, åtminstone utanför det fjällnära området; dalamykologerna har
nästan ingen erfarenhet av arten; två av de fyra kollekterna från Dalarna har något avvikande
sporform och Erik Malms fynd från Hansollasgården var ”en gul form med stora sporer” (E.
Malms karaktäristik/AJ personl.anteckning). Dessutom har en oidentifierad förväxlingsart eller
-form flera gånger påträffats i norra halvan av länet.
För Dalarnas räkning hade exempelvis svartnande narrmusseron, Porpoloma metapodium, varit
en lämpligare fokusart i åtgärdsprogrammet. Kriterierna för denna arts indikatorvärde är minst
lika starka som för fager vaxskivling. Den är till exempel mera lättbestämd och har inga rimliga
förväxlingsarter. Purpurbrun jordtunga, Microglossum atropurpureum, skulle kunna vara ett annat
gott alternativ. Den är en god indikator på värdefull ängsmark, har en unik färgton på fruktkropparna, växer ofta många tillsammans och är därför lättfunnen, lätt att artbestämma i mikroskop
samt är därtill ”lagom” sällsynt.
Figur 17. Svartnande narrmusseron,
Porpoloma metapodium, (EN), den
”regionala fokusarten” framför andra
i Dalarna. Hässlen 31/8 2009.
38
Referenslokalerna
De tre svamplokaler som fungerar som referenslokaler (se sid 26) har varje år mellan 1990 och
2010 genomsökts efter ängssvampar, så den totala stocken av ängssvamparter är alltså mycket väl
känd. Lokalerna genomsöktes två gånger per säsong 2008, 2009 och 2010 med samma metodik
som vid inventeringen i övrigt. Avsikten var att få indikationer om hur årsmånen inverkade på
andelen funna arter även på övriga lokaler.
Referensytor 2008
Det goda svampåret 2008 inventerades de tre ängarna två gånger vardera, 23/8-8/9 resp 20/9-4/10.
Det är en något högre frekvens än genomsnittet i hela undersökningen, men en stor andel av
de välhävdade objekten inom projektet besöktes mellan 2 och 4 gånger 2007-2008. De arter
som hittades båda gångerna dubbelräknades inte. Vid de två inventeringstillfällena på ängarna
i Tuna-Hästberg påträffades det rika svampåret 2008 mellan en tredjedel och en fjärdedel av de
ängssvampar som totalt noterats på dem. Viktat med regionalt anpassad metod utgående från
Nitare 1988 blev resultaten enligt Tabell 1.
Referensytor 2009
De tre referensängarna letades också igenom två gånger 2009. Det första tillfället var i början
av den rika ängssvampsäsongen (15-19/8) och det andra just då svampväxten brant började avta
(13-20/9). Se Tabell 1.
Antal funna arter på referensytorna var nästan lika fördelat på de två tillfällena. Resultatet
indikerar ungefär samma andel fynd i förhållande till det totala antalet funna ängssvamparter
på respektive lokal, som förra året. Fördelningen på sällsynta och allmänna ängssvamparter var
likartad åren 2008 och 2009.
Referensytor 2010
Referensängarna söktes på samma sätt igenom 2010 vid två tillfällen inom intervallen 20-21/8 resp
5-13/9. Se Tabell 1.
Förutsättningarna att finna små fruktkroppar skiljer sig betydligt mellan de tre referenslokalerna. Stubbhöjden, vegetationens täthet och efterväxtens omfattning vid tiden för inventeringarna
är sannolikt viktiga anledningar till spridningen i resultaten. De skilda fuktighetsförhållandena
speglar sannolikt vädermässiga variationer, vilkas effekter kan antas skifta över tid. Variationen i
förutsättningar för att finna svampar på referenslokalerna överensstämmer ganska väl med förhållandena för alla här beskrivna svamplokaler i länet. Den begränsade geografiska spridningen hos
de tre referenslokalerna innebär dock en statistisk svaghet då jämförelser ska göras med förutsättningarna i övriga delar av Dalarna.
Resultatet av de tre årens inventeringar på referenslokalerna indikerar att två besök, något
spridda, under bästa säsong för ängssvampväxt, samma eller olika år, ger en fyndandel på 20-45%
av lokalens totala antal fruktifierande ängssvampmycel. För de flesta lokaler i södra halvan av länet
kan sannolikt intervallet krympas till 25-40%.
Andelen arter och svamppoäng skiljer sig obetydligt. Det tyder på att fördelningen mellan arter
med högt indikatorvärde (hög poäng) och sådana med lägre värde inte skiljer sig påtagligt mellan
lokalerna under bra säsonger. Det kan poängteras att alla tre åren var gynnsamma för ängssvamparnas fruktkroppsbildning.
39
Ackumulerat antal funna arter av ängssvampar på ängsytor under
restaurering (B+C+D) i jämförelse med den gamla ängen (A)
50
start restaurering
och
inventering (B,C,D)
arter gamla
ängen (A)
Ack antal arter ängssvampar
40
30
arter
restaureringsytor (B,C,D)
start
inventering
gamla
ängen (A)
20
10
0
1
1989
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
Uppföljningsperiod (år)
13
14
15
16
17
18
19
2007
Figur 10. Totalt antal funna ängssvamparter över tid på hackslogarna vid referenslokalen Janols tomt (48C).
Frekvensen nyfynd avtar påtagligt efter 10-15 år (Janols 2009). På denna lokal finns dels en hackslog (A),
med 300-årig slåtterkontinuitet, dels tre små slåtterytor (B, C, D), som efter kraftig degenerering började
restaureras 1996, med successiv röjning och lieslåtter. De tre små ytorna har en sammanlagd areal om 350
m2, medan äng A ensam omfattar 250 m2.
Tabell 1. Andel ängsarter funna i tre referenslokaler vid två besök per år i förhållande till alla arter som har
hittats på respektive lokal 1989-2010
40
Värdefulla svamplokaler utan fokusarter
Utöver lokalerna med fynd av åtgärdsprogrammets fokusarter påträffades flera värdefulla svamplokaler utan att fokusarter hittades. Lokalernas kvalitet rangordnades genom de mykologiska
värdena (svamppoäng). Höga summor (≥12 svamppoäng totalt eller ≥9 svamppoäng medelvärde
per besök) noterades hos 22 objekt (se bilaga 2). Sex av dem ligger i närområdet (<10 km) till
lokaler/dellokaler med fokusart:
Larsbo Stortäkt (9), Annas Olas vid Risåsen (38B), Tyrsberget (39), Bastberget (41), Fagerberget
(43) och Janols i Tuna-Hästberg (48C). Övriga 16 st rika mykotamarker som är mera isolerat
belägna från ÅGP-omåden (>10 km) är: Nylanden (3), Hässlen (6), Gamla Finntorpet (11), Finn
Pers backe (17A), Markusfallet (19), St Låsen (20), Gasenberget, Oljelunds (22A), Vattaå (28),
Arvsälen (30), Mosselbodarna, Jönses Linda (47A), Nysjön (52), Källslätten (57), Ljusbodarna i
Leksand (60A och 60B) samt Lymskan i Åsen (85).
Larsbo Stortäkt, Bastberget och Nysjön är exempel på rika ängssvamplokaler där den sedan lång
tid traditionella skötseln obrutet fortgår ännu i dag i mycket likartade former som tidigare. Denna
hävdkontinuitet är av oskattbart värde som kulturminne och som referens för den biologiska
forskningen om näringsfattiga gräsmarker. Vid Bastberget slås och efterbetas vissa delar av fäboden, medan andra partier enbart betas. På de övriga två platserna sker enbart bete. Visst skogsbete
i närmaste omgivningarna fortgår ännu vid Bastberget och Nysjön.
Figur 11. Bastbergets sedan fyra sekler slagna och
betade fäbodhed. 2/10 2007.
Figur 12. En av Dalarnas största sammanhängande
naturliga betesmark med obruten hävd, Larsbo
Stortäkt. 15/8 2008.
Figur 13. Hässlen, Garpenbergs s:n . Öppna solbelysta
delar omväxlar med täta lövdungar och enstaka hasselbuketter. Sluttningen på bilden visade vid besöket
massförekomst av den sällsynta sepiavaxskivlingen,
Hygrocybe ovina, rödlistekategori VU. 31/8 2009
Figur 14. Stora Låsen, Säfsnäs s:n. Får- och
nötbetad mark som varit svagt betad under ett par
decennier, men som sedan 2004 betas hårdare.
Växtplats för klibbjordtunga. 17/9 2010.
41
De balkslagna och efterbetade ängsmarkerna vid Hässlen är synnerligen artrika och visar fortfarande efter minst 15 inventeringsbesök av mykologerna inom svampklubben Skogsriskan varje
gång någon ny svampart för lokalen. Platsen påminner i vissa avseenden om de gotländska ängena
genom sina mosaiker av öppna partier och ”runnor” alltså hasselbuketter. Även stora björkar, lönnar, rönnar och granar finns glest spridda över området. Ursprungligen var Hässlen en finngård,
och idag är området ett reservat med mycket god skötsel.
Källslätten och Stora Låsen är goda exempel på framgångsrika restaureringsprojekt efter skeden
med dålig eller obefintlig skötsel. Källslätten visar nu, efter ett knappt halvsekel av väl utförd
restaurering, betydande arealer av ängssvampmark med mycket hög klass (fem rödlistade arter),
medan de artrika fläckarna (hot spots) vid Stora Låsen, sex år efter återupptagen traditionell hävd,
ännu är små och få (två rödlistade arter varav en mycket sällsynt), se resp. områdesbeskrivning.
Sannolikt goda ängssvamplokaler utan många svampfynd
Besöken vid ett antal mycket välhävdade marker, främst i norra delen av länet, gav få fynd av
ängssvampar. De bör dock betecknas som potentiellt goda ängssvamplokaler, eftersom tidpunkten
för besöken var olämpliga ur svampsynpunkt. Sex av de nio objekten besöktes endast en gång, och
de övriga tre vid två tillfällen. Följande lokaler torde vid god årsmån visa fruktkroppar av många
goda indikatorarter bland ängssvamparna: Vålbrändans fäbod (34), Fallsbjörkens hästbeten, Östsluttningen mot Bölsån (58B), Stor Vasselnäs (71), Lundins äng, Orsa (75), Almgården, Dysberg
(86), Brindberg (89), Foskdalsvallen (96), Storfjäten, Västvallen (96) och Valdalsbygget (99).
Fynd av övriga sällsynta ängssvampar
Under åtgärdsprogramsinventeringarna 2007-2010 gjordes ett stort antal nya fynd av intressanta
svampar. 65 % av dessa arters aktuella fynd gjordes under ÅGP-inventeringarna i länet. Särskilt
anmärkningsvärda är ökningarna av antal fyndplatser för svartnande narrmusseron, Porpoloma
metapodium, och lila vaxskivling, Hygrocybe flavipes. De är båda lätta att upptäcka och artbestämma. Ljusskivig lerskivling, Camarophyllopsis schulzeri, är genom detta arbete nyupptäckt i länet.
Figur 16. Storfjäten, Västvallen. Mular av 50-talet getter och 4 kor tuktar ris- och stagghedarna här. Margit
Larssons getfarm är en unik kulturnaturmiljö. 12/9 2008.
42
Svenskt namn
Ljusskivig lerskivling
Rökfingersvamp
Stråfingersvamp
Violett fingersvamp
Isabellnopping
Klibbjordtunga
Lila vaxskivling
Rodnande lutvaxskivling
Grålila vaxskivling
Sepiavaxskivling
Purpurbrun jordtunga
Olivjordtunga
Svartnande narrmusseron
Knubbig hårjordtunga
Lokal
Nr
Fynd ÅGP Fynd 1980- RödlisteAntal
2006. Antal kategori
10, 49, 57, 60B
4
0
NT
17A,22A,30,41,47A,48C,57,60A
8
6
NT
60A
1
2
VU
6,11,17A,19,22A,30,38B,41,42,52,60A
11
9
VU
18
1
1
DD
10, 20
2
1
EN
24,38A,38B,41,43,57,60A,60B
8
1
NT
8, 11, 22A, 28, 42,
5
2
VU
17A, 42, 51
3
4
VU
5, 8, 10
3
3
VU
8, 19, 22B, 28, 31, 35, 42, 44
8
5
VU
19
1
2
NT
6, 7, 14, 31, 39-43, 52, 60A, 88
12
1
EN
30
1
1
VU
Tabell 2. Antal fynd av sällsynta svampar (ej fokusarter) inom inventeringen jämfört med antal fynd i
Dalarna 1980-2006. Alla arter hade endast få fynd i länet (<10) före inventeringen. Samtliga är goda ängsindikatorer, entydiga och lätta att bestämma. Beträffande Isabellnoppingen se dock sid 11-12.
Förändringar av hävdtillstånd och hävdform
Förändringar av hävdstatus för de undersökta lokalerna
Av de 100 lokaler som inventerades åren 2007-2010 värderades 86 lokaler i ängs- och hagmarksinventeringen (Bratt & Ljung 1993). En jämförelse av resultaten efter ett försök till värdering på
likartade grunder, visar en försämring av hävdtillstånd hos de 86 lokalerna under de knappt 20
år som förflutit. Åren omkring 1990 var medeltalet för hävdstatus 1,9 medan det 2007-2010 hade
stigit till 2,4 (ju högre värderingstal, desto sämre hävdtillstånd), se bilaga 2.
Hos 42 (49 %) av objekten visades en försämring, hos 8 (9 %) en förbättring och hos 36 (42 %)
var läget oförändrat (se bedömningskriterier sid 26).
I den här undersökningen har alltså 86 (20 %) objekt inventerats av de 440 (exklusive Säter)
som värderades i Bratt & Ljung. Uppgifterna från Säters kommun har ej medtagits i beräkningen
eftersom inga lokaler i den kommunen har besökts inom denna inventering.
På grund av den urvalsmetod som användes inför detta projekt, avviker de lokaler som
bedömts i detta arbete värderingsmässigt i positiv bemärkelse jämfört med uppgifterna i ängs- och
hagmarksinventeringen. Med den skala som användes av Bratt & Ljung som grund kan följande
avvikelse i representativitet anges efter försök till bedömning enligt samma kriterier:
•
•
Genomsnittlig värderingspoäng i ängs- och betesmarksinventeringen för alla objekt i den
undersökningen (undantagandes Säter) var 2,8 (440 objekt).
Genomsnittlig värderingspoäng för de av dessa lokaler (86 st) som knappt två decennier senare
besöktes inom ÅGP-inventeringen var omkring år 1990 1,9 (Bratt & Ljung 1993).
Orsaken till att urvalet bland de tidigare ängs- och betesmarksobjekten visade en så stor
avvikelse mot gott hävdtillstånd, är givetvis målsättningen att finna fokusarter, och lokaler där
sådana kan tänkas etablera sig för vidare spridning. Dessa arter kan i vårt län förväntas växa nästan
uteslutande på naturliga fodermarker med långvarig, obruten och god hävd. Då bör man främst
söka bland de dokumenterat bästa.
43
Även om hävdstatusen generellt har försämrats har förändringarna i hävdform bara varit små inom
de 86 lokalerna. Jämförelsen mellan slutet av 1980-talet och 2007-2010 visar:
•
•
•
•
•
Endast bete: samma antal (24 lokaler)
Djur på bete och slåtter: samma antal (26 lokaler)
Användning av röjsåg med snöre: ökning från 1 lokal till 5
Enkom slåtter: liten minskning från 29 (varav delvis snöre minst 7) till 28 (varav delvis snöre
minst 8)
Ohävd: har ökat från 4 till 7 lokaler (ett antal intressanta lokaler studerades i båda inventeringarna trots mer eller mindre ohävd).
Två lokaler delades vid inventeringen 2007-2010 på två dellokaler, därför blir summan 88.
Antalet fodermarker som slås med röjsåg och snöre har ökat under perioden, vilket gör att
arealen också bedöms ha ökat betydligt. Flera ängsmarker som delvis slås med lie och delvis med
snöre, bokförs här som lieslagna.
Av Bratt & Ljung (1993) framgår att övergång från slåtter till endast bete hade skett redan under
1980-talet för många av de då studerade markerna. Inom denna inventering har ingen tydlig sådan
tendens iakttagits.
Förutom de ovan avhandlade 86 naturliga fodermarker som redovisas i Bratt & Ljung, har 14
andra ängssvampmiljöer studerats inom detta projekt, se Bilaga 2.
Förändringar av hävdstatus hos ängar med fokusarter från 1990 till 2007-2010
Om man enbart jämför förändring av hävdstatus hos de 16 lokaler där någon fokusart påträffats
under 90- och 00-talet, gav värderingen i ängs- och hagmarksinventeringen ett genomsnittsvärde
på 1,9 för perioden omkring år 1990 (Lundvalls äng var då ej värderad, den ges här värde 3). 20 år
senare var medelvärdet för samma lokaler oförändrat (lokal i ohävd 2007-2010 har fått värde 5 för
2010). Av de 16 platserna med fokusarter uppvisade 6 platser försämrad hävdstatus, 5 förbättrad
status och 5 hade oförändrad status. Se bilaga 2.
Artrikedom av ängssvampar och hävdform
Ett förhållande som påverkar möjligheten att finna ängssvampar är djurens tramp och bete. Så
ger t ex en inventering mitt under en betesperiod, som ibland av praktiska skäl måste utföras,
en underskattning av antal fruktifierande mycel på platsen, jämfört med besök en vecka efter
betesslut. Å andra sidan har välbetade marker en lägre stubbhöjd än slåttermarker, varför svampar
lättare kan hittas då en tid gått efter intagning av djuren. Skillnaden i artrikedom per ytenhet
mellan slåtter och bete är dock så stor att tendensen mot större artrikedom hos ängssvamparna i
marker som enbart slås torde vara reell bland de lokaler som studerats vid denna inventering.
En av anledningarna till detta kan vara att motiven för att behålla traditionell hävd kan variera
för de olika hävdformerna. Så har kanske en högre andel artrika små slåtterängar av naturvårdsskäl
fortsatt att skötas på traditionellt sätt, medan naturvårdsmotivet inte har varit lika starkt för de
större arealerna betesmark.
Det finns i denna inventering ingen korrelation mellan värdeklassningen av lokalerna enligt
Bratt & Ljung och artrikedomen inom slåtter- och betesmarkerna. (Värdeklassningen omfattar
hela lokalerna och inte endast de delar som inventerats på svampar.) Klart bäst medelranking i
värdeklassningen har objekt med bara slåtter, de två andra kategorierna är klart sämre på ungefär
samma nivå. Se Tabell 3 nedan.
44
Antal obj
Total areal (ha)
Antal arter per ha och besök
Antal poäng per ha o besök
Slåtter
33
26
14
11
Slåtter och bete
19
45
5,4
4,3
Bete
31
70
6,3
4,4
Tabell 3. Artrikedom jämförd med skötselform. Till kategorin ”slåtter och bete” räknas även objekt där både
slåtter och bete i olika former endast utförs på delar av den inventerade naturliga fodermarken. I regel betas
övrig areal på dessa platser. Art som hittas vid flera besök på samma lokal dubbelräknas inte. 17 lokaler ingår
ej i beräkningen p g a ohävd, alternativ växtmiljö och besök vid dålig säsong.
Naturvärdespyramid för ängssvampar
Tidigare har liknande schematiska framställningar över naturvärdesindikation gjorts för andra
grupper av organismer såsom kärlväxter (Bratt & Ljung 1993) samt vedsvampar och lavar
(Karström 1993). Den här värdepyramiden för ängssvampar bygger på 25 års erfarenheter av dessa
arters förekomstmönster i Dalarna. Uppdelningen på svampar från kemiskt sura respektive kalkhaltiga jordar motsvarar de generella förhållandena. I enskilda fall kan mycket god hävd, ur naturvårdssynpunkt, ge så effektiv utmagring på silikatjordar, att de för ängssvamparnas trivsel kritiska
halterna av tillgänglig fosfor blir lika låga som i välskötta ängar på kalkgrund. Då kan även arter
som är extremt känsliga för något förhöjda fosforhalter, kalkarterna, växa i urbergsbygdernas ängar
med sin mera sura jord. Vid basen av pyramiden finns arter som indikerar goda hävdbetingade
naturvärden. Ju högre upp på pyramiden, desto högre naturvärden. Endast på de värdefullaste
ängarna och betesmarkerna hittar man arterna vid toppen av pyramiden.
PÅ SILIKAT
PÅ KALK
Praktvaxskivling
Svartnande narrmusseron
Klibbjordtunga
Blårödling
Fager vaxskivling
Klibbjordtunga
Violett fingersvamp
Lila vaxskivling
Rodnande lutvaxskivling
Purpurbrun jordtunga
Rosenfingersvamp
Grönnopping
Sepiavaxskivling
Rodnande lutvaxskivling
Purpurbrun jordtunga
Scharlakansvaxskivling
Musseronvaxskivling
Backnopping
Stornopping
Luktvaxskivling
Scharlakansvaxskivling
Musseronvaxskivling
Gråblå nopping
Backnopping
Stornopping
Luktvaxskivling
45
Avvikande ängssvampmiljöer
Under inventeringen har ett antal magra gräsmarker som inte är traditionellt hävdade naturliga
fodermarker studerats. De här växtplatserna hålls endera öppna genom kulturbetingade störningar
av annat slag än slåtter eller också av naturliga processer. Några av de gamla åkervallar/lindor som
beskrivs hävdas med slåtter eller bete, medan andra är så utmagrade att deras värden kvarlever
trots upphörd hävd. Av de 23 dellokaler med alternativa ängssvampmiljöer som har studerats har 6
inventerats utanför ÅGP-projektet.
Tomter/gårdstun
Av inventeringens 110 besökta lokaler (inklusive dellokaler) var 8 helt eller delvis gårdstun, vilka
inventerades separat. De gränsade i många fall till naturliga fodermarker som sköttes med traditionella metoder eller maskinell slåtter (snöre eller balk). Dessa gårdstun rymde ofta en stor del av
de ängssvamparter som totalt noterades på platsen, i flera fall merparten av dem. På dessa lokaler
förekom följande olika hävdformer:
•
•
•
•
•
•
•
•
(22A) Oljelunds i Gasenberget: propellerklippare med räfsning.
(25) S Risåsen: slåtterbalk efter trädgårdstraktor med räfsning samt propellerklippare.
(38A) Erikssons tomt i Risåsen: snöre med räfsning.
(38B) Anna-Olas i Risåsen: balk med räfsning.
(39) Erikssons gårdsplan i Tyrsberget: snöre med räfsning.
(48C) Janols tomter i Tuna-Hästberg: handjagare med uppsamlare.
(60B) Ljusbodarna, mellandelen: ”gräsklippare”.
(86) Almgården i Dysberg: lie och räfsning.
På dessa 8 dellokaler gjordes 21 inventeringsbesök. För Janols tomter, tillika referenslokal,
angavs antal inventeringsbesök vid beräkning av ängssvampfrekvens till 10 st. Därefter gjordes så
få nyfynd att frekvenstalen ej påverkas på sätt som har betydelse i förhållande till metodens osäkerhet (se Janols 2009).
Figur 18 ovan och 19 t. h. Gårdstunet invid Odens
bulinda på Risåsens fäbod (38A) visade fruktkroppar av
bl a tre rödlistade ängssvampar. En av dem var fokusarten
praktvaxskivling, 4 m från verandan. 8/9 2008 resp. 29/9
2010
46
För de 8 tomterna/gårdstunen blev genomsnittsvärdet 4,6 poäng per besök (antal arter av ängssvampar per besök var 5,5). Av de påträffade arterna var 19 rödlistade, varav en fokusart, praktvaxskivling (vid 38A). (Samma art på flera platser inom lokalen och vid olika besök räknas som
en). För alla dellokaler inom ÅGP-inventeringarna i Dalarna, med de alternativa växtplatserna
borträknade, var poängvärdet 4,7 per besök och antal arter per besök 5,5.
Vägkanter och gruvbackar
Fem lokaler med dokumenterade ängssvampfynd redovisas från vägkanter och gruvbackar. Bagghyttan (ej ÅGP, se Bilaga 11), Långmyra (ej ÅGP), Ekfännberget (45), Dammsjöbäcken (18) och
Knippan i Tuna-Hästberg (ej ÅGP).
De åtta inventeringsbesöken på denna typ av lokaler gav medelpoängen 4,1 (3,8 arter per
besök). Fyra arter var rödlistade och en art – Entoloma weholtii – var ny för Sverige.
Utmagrad f d åkermark (lindor)
Av de besökta platserna omfattade 5 till större eller mindre delar gammal åkermark på vilken flera
i viss mån sällsynta ängssvampar växte: Annas Olars i Risåsen (38B), Ekfännsberget (45), Källslätten (57), Ljusbodarna, södra resp. mellersta delen (60 A&B).
Medelpoängen för ängssvampar blev 6,0 per besök (3,0 arter/besök). 6 av arterna är rödlistade.
Figur 20. Vägkant/parkeringsplats vid Ekfännsberget.
Här växte 14/9 2010 spetsvaxskivlingen.
Figur 21. På den här lindan vid Annas Olars (38B)
på Risåsen hittades flera arter av ängssvampar, bl a
den rödlistade lila vaxskivling (ses t h om korgen).
Figur 22. Fyra arter av
noppingar (rödskivlingar av
undersläktet Leptonia) hittades
4/9 2006 vid inventering i
ängsgranskog vid Lindbastmora i Grangärde socken.
En av dessa ängssvampar var
ögonnoppingen Entoloma
lividocyanulum (NT).
47
Figur 23. ”Naturlig äng” i fjällbjörkskogen N om Valdalsbygget, Idre socken. De ängssvampar som hittades
i den här miljön växte i upphöjda eller väldränerade partier. Dessa är sannolikt inte vattendränkta eller
infrusna i ren is under lång tid. Här i förgrunden växte bl a hagnopping, rödlistad.
Ängsgranskogar
Tre fyndplatser för ängssvampar i kalkbarrskog redovisas: Limberget Tuna-Hästberg (ej ÅGP),
Lindbastmora (ej ÅGP) och Dammsjöbäcken (18).
Här hittades ängssvampar som motsvarade 2,1 poäng per besök (3,0 arter per besök). Två av
arterna är rödlistade.
”Naturligt öppna” ängar
Jutjärnsängarna (68) och ängar i fjällbjörkskog N om Valdalsbygget (100), besöktes i olämplig tid
för svampväxt. Trots det hittades några krävande ängssvamparter.
Medelpoängen blev 3,0 per besök (4,5 arter per besök). Två rödlistade arter påträffades här.
Tomtnära mark
Vid 3 av lokalerna påträffades många av arterna i anslutning till enskilda byggnader eller husgrupper utan att växtplatserna kan betecknas som tomt eller tun. Hävdens påverkan av vegetationen
avvek dock tydligt från den som rådde på fäbodens eller lantbrukets slåtter- eller betestäkter.
Sådana ytor dokumenterades på Mattsåsen (35), Nysjön (52) och Ljusbodarna S delen (60A).
Kategorin är dock svår att avgränsa och ingår inte i sammanfattningen för alternativa växtplatser.
Hela 10,0 poäng per besök noterades (9,3 arter per besök). Åtta arter är rödlistade och en fokusart (fager vaxskivling) vid lokal 35.
Långsamt igenväxande naturliga fodermarker
I den nordligaste delen av länet noterades några särskilt långsamt igenväxande betesmarker. Kryp48
tjärn (93) slåttrades till mitten av 1970-talet. Därefter hölls betesdjur till 1988. Tillfälligt renbete
kan ha skett därefter. Här finns artrika ängsväxtsamhällen kvar, till och med hysande enstaka
ängssvampar (Ängsvaxskivling, Hygrocybe pratensis).
Lisselåvallen (94) står i ohävd sedan ett drygt decennium, med fläckar av fortfarande artrik
stagghed. Ingen ängssvamp sågs dock här.
På dessa tidigare traditionellt skötta och nu långsamt igenväxande marker kan sannolikt gynnsamma betingelser för ängsflora och ängsmykota restaureras och bibehållas även genom lågintensiv
hävd (t ex 68 Jutjärnsängarna, 93 Kryptjärn och 94 Lisselåvallen). Idealt vore årlig slåtter med
efterbete, men slåtter och räfsning/borttagande vart tredje år eller så skulle nog tills vidare rädda,
och kanske även utveckla, betydande naturvärden.
Slutsatser
Urvalet av lokaler med alternativa växtmiljöer för ängssvamparna har i de flesta fall styrts av andra
motiv än dem som varit avgörande vid planeringen av ÅGP-inventeringarna. Ofta har tillfälligheter medfört upptäckt av ängssvampar i miljöer utanför de naturliga fodermarkerna. Även
fördelningen av arealstorlekar hos alternativa respektive traditionella objekt skiljer sig betydligt.
Kvantifierande jämförelser kan alltså inte göras med någon stor säkerhet.
De ”icke-klassiska” ängssvampmiljöerna visar sig hysa en betydande andel av även de sällsynta
ängssvamparterna. Så har till och med fokusarten praktvaxskivling hittats på ett gårdstun intill
Odens bulinda i Risåsen (38A) och fager vaxskivling i ”tomtnära” läge vid Mattsåsen (35). Exemplen i detta material visar att betydande andelar av de totala artstockarna av ängssvampar finns i
de icke traditionella markerna för denna mykota. Det kan handla om flera tiotals procent, kanske
mer än hälften. Den här typen av växtplatser bör alltså ägnas ökat intresse för studier och för
skötsel. I de flesta fall skulle skötseln inte behöva förändras särskilt mycket. Markerna hävdas ju
redan nu mer eller mindre regelbundet, med undantag för de naturliga och de långsamt igenväxande ängarna, liksom ängsskogarna. Det handlar kanske om byte av slåtterredskap, räfsning/borttagande eller användning av uppsamlare, kanske justerad skötseltid eller -frekvens. Arterna finns
sannolikt kvar sedan lång tid trots frånvaron av medveten naturvådsskötsel och skulle kanske med
enkla och billiga åtgärder kunna bli flera.
Man kan vidare konstatera att gårdstunen i anslutning till biologiskt rika naturliga fodermarker
är viktiga reservbanker med de krävande och sällsynta arter som långtida obruten traditionell
hävd skapat förutsättningar för på respektive platser. I den här inventeringen har många tydliga
exempel på det förhållandet konstaterats: Gasenberget Oljelunds (22A), Risåsen Anna Olas (38B),
Tyrsberget (39), Lövberget (40), Tuna-Hästberg Janols (48C), Ljusbodarna S delen (60A) och
Almgården Dysberg (86). Mattsåsen (35) och Nysjön (52) visar en likartad tendens, som faktiskt
kan iakttas mer eller mindre tydligt hos de flesta fäbodar vilka har, eller tills nyligen har haft, rik
hävdbetingad flora och mykota.
Typ av växtmiljö på lokal eller
dellokal
Traditionella naturl foderm (ej alt lok)
Tomter/gårdstun
Vägkanter/vändplaner/gruvbackar
Lindor o d (utmagrade gamla åkrar)
Ängsgranskogar
Naturligt öppna ängsmarker
Antal
lokaler
85
8
5
5
3
2
Antal Poäng per
Antal arter per
besök besök (medelv) besök (medelv)
163
21
8
5
4
2
4,7
4,6
4,1
6,0
2,1
3,0
5,5
5,5
3,8
3,0
3,0
4,5
Tabell 4. Ängssvampar på alternativa lokaler. Värderingen av platserna som ängssvamplokaler redovisas som
medelvärdet av svamppoängen per besök och medelantal svamparter per besök (Se Bilaga 1).
49
Uppmuntrande exempel
Trots de många nedslående tendenser som framträder i den här undersökningen finns flera uppmuntrande och lärorika exempel.
Restaurerade marker
Stora Låsen (20)
Efter några decennier med sviktande hävd, mot slutet endast svagt betat, började de 2004
nytillträdda ägarna ett konsekvent och väl avvägt restaureringsarbete på den här gamla finngården.
Begränsade ytor förefaller inte ha varit igenbuskade eller kraftigt skuggade under perioden med
svag hävd. Här visade sig en samling fruktkroppar av den ytterst sällsynta ängsarten klibbjordtunga, Geoglossum difforme. Den hör till rödlistekategorin EN, starkt hotad, och har, med detta
fynd inräknat, tre kända växtplatser i Dalarna. Den är ett tecken på att delar av de sedan länge
hävdskapade naturvärdena finns kvar och nu åter utvecklas.
Se vidare kap 5 områdesbeskrivningar.
Västra Bredsjönäs (29)
Den här enastående vackra platsen ligger 2 km S om ängssvampparadiset Vattaå. Ägarna till detta
skogstorp återköpte 1993 den f d släktmarken på näset i söder och inledde en målmedveten restaurering. En del ohävdsarter lever kvar efter gammalt åkerbruk, men är alls ej dominerande. Lokalen
kan förväntas vara medelgod ur ängssvampsynpunkt i detta tidiga restaureringsskede, men har
sannolikt stor potential. Se vidare kap 5 områdesbeskrivningar.
Stockgropens fäbod (42)
Vid början av 1990-talet inleddes under buföreningens ledning en framgångsrik restaurering, och
den fordom så välhävdade fäboden har efter mindre än två decennier återuppstått som en betesoch slåttermarkernas fågel Fenix.
Den 6/9 1989 gjorde inventeraren ett svampletarbesök under normalrik säsong på de då
kvarvarande öppna markerna här. 8 st ganska triviala ängssvamparter (motsvarande 4,5 poäng)
hittades då. Vid de sex inventeringsbesök som gjorts 2008-2010 har 9 st rödlistade ängssvamparter
noterats, bland dem fokusarten praktvaxskivling. Det totala indikatorvärdet blev 30,5.
Sens moral med anledning av exemplet Stockgropen: Om rester av de biologiskt rika hävdskapade markerna finns kvar kan korrekta och välavvägda restaureringsinsatser ge snabba (15-20 år…)
resultat även på silikatjordar som här. Se vidare kap 5 områdesbeskrivningar.
Foskvallen (95)
Svampinventeringen gav tydlig indikation om en mycket positiv tendens i ett restaureringsarbete
som påbörjades under de sista åren av 1990-talet efter ett decennium av ohävd. Enligt brukarna
har djurlivet på och omkring vallen levt upp efter slåtter- och betesbrukets återkomst, ladusvalorna har kommit tillbaka, grodorna kväker igen i fuktmarken på vallen och nere vid ån och nya
vadararter har setts.
2009 hade hela den öppna arealen slagits med smal slåtterbalk i slutet av juli. Allt hade räfsats
ihop och bränts i utkanten. 38 tackor med lamm hade efter några veckor släppts på bete, efter att
ha gått på några ”utkantsfållor” ner mot Foskan.
Exemplet Foskvallen berättar en historia om framgångsrik restaurering av fjällnära betesmark
med inslag av basisk jord. Se vidare kap 5 områdesbeskrivningar.
50
Figur 24. Stora Låsen den 26/8 2010. En linda med
storblockiga partier. Mellan stenarna har plöjning
sannolikt inte kunnat utföras. Den här mosaiken
av gammal åkermark och naturslåttermark är starkt
utmagrad och restaureras nu med slåtter och efterbete (här hölls en slåtterkurs i juli 2010).
Figur 25. Västra Bredsjönäs, 5/10 2008. Den här
natursköna udden ut i Bredsjön har formen av
en typisk ”finnman”, sluttande åt tre väderstreck.
Markslagen utgör en småskalig mosaik av naturliga
fodermarker och gamla åkrar. Ungnöt och får betar
nu här sedan drygt ett decennium.
Figur 26. Stockgropens lilla fårflock på väg hem till
det rovdjurssäkra natthägnet. Djuren betar normalt
inom hela fäbodområdet. I slutet av betesperioden
2010 hölls dock fåren kvar innanför vallens yttre
gärdesgård sedan ett par vargar från Tansengruppen
uppehållit sig i fäbodens närhet. 27/8 2009.
Figur 27. Efter ett årtionde av återupptagen slåtter
och betesdrift är ladusvalorna tillbaka som
häckfåglar på Foskvallen, grodorna hörs kväka i
bäcken om försommaren och under hösten
lyses den välbetade gräsmarken upp av brokiga
vaxskivlingar. 12/9 2008.
Figur 28. Valdalsbygget, 14/8 2009. Välbetat och lite
för torrt. Inga ängssvampar.
Figur 29. St Vasselnäs, 25/8 2009. En av de 6 korna
efterbetar här den fint lieslagna stagg- och risheden.
51
Valdalsbygget (100)
I den björkdominerade fjällskogen nära norska gränsen V om Storsätern ligger fäboden Valdalsbygget på ca 750 m:s höjd över havet. Fäbodbruket upphörde här 1958, men återupptogs med
betande djur ett knappt halvsekel senare.
Det är idag svårt att se spår av den långa period då djurhållning inte förekom. Inga ängssvampar
hittades dock på eller i närheten av fäboden, däremot sågs många växter som hör till de gamla
fäbodmarkernas fagra flora.
Valdalsbygget ingår i Långfjällets naturreservat, och sköts på kontrakt av djurhållande familj
som under sommaren bor på fäboden.
Se vidare kap 5 områdesbeskrivningar.
Fokusartlokalernas historia inger hopp
Vid 11 av de 15 lokaler för fokusarter i Dalarna, där skötsel med slåtter eller bete fortfarande år
2010 utförts, har kortare eller längre perioder av bristfällig hävd inträffat under de senaste 20 åren.
Det faktum att krävande arter ännu hittas på alla utom en av de här platserna inger hopp.
För Konnsjön (4), Marken (5), Knutar Einars (74) och Ljothed (82) har inget hävdavbrott eller
annan ogynnsam påverkan av betydelse noterats. Vid Nedra Oppsveten (10) och Storängen (62),
har missförhållandena under en stor del av denna tidsperiod varit av allvarlig art. Fullständigt
avbrott har ej skett, men försummelserna har medfört att den önskvärda utmagringen uteblivit.
Här har den höga basmättnaden i jorden ”buffrat” mot helt ödeläggande degeneration av dessa
växtplatser för blårödling.
Hos två av betesmarkerna på kemiskt mera sur jord, Dullbo (7) och Larsbo Fallet (8) har många
år av alltför svagt bete, och vid Larsbo Fallet dessutom betydande skuggning från trädskiktet, inte
slagit ut den krävande arten praktvaxskivling, även om förekomstens utbredning och fruktkroppsantal antyder ett litet mycel vid Larsbo. Även vid Mattsåsen (35) har betestrycket varit alltför svagt
över merparten av fäboden. Trots detta har fager vaxskivling hållit sig kvar i en utkant.
Figur 30. Odens bulinda vid Risåsen slås sedan 2004 åter med lie. Ängen är Dalarnas rikaste lokal för praktvaxskivlingen. Den 29/9 2010 hittades här 152 fruktkroppar av denna fokusart.
52
På den rikaste växtplatsen för praktvaxskivlingen, Risåsen, Odens bulinda (38A), användes (runt)
snöre under ca 20 år fram till och med 2003. Dock räfsades det slagna höet ihop och togs bort.
Vid Stockgropen (42) inträffade för ca 20 år sedan ett drygt decennielångt avbrott för de hävdformer som skapat betingelserna för de artrika gräshedarna här (se Restaurerade marker ovan).
Foskvallens (95) betesmarker stod obetade och buskade igen under ungefär samma tid som
Stockgropen (se Restaurerade marker ovan).
Tures äng (48A) upplevde ett ca femårigt avbrott i lieslåttern under 1980-talet. Snöre brukades
då och höet räfsades samman i några gräskomposter i en del av ängen. Kärnområdet föreföll inte
ha tagit skada, med undantag av majvivans försvinnande. Platsen där blårödlingen hittades 2008
och 2009 ligger i utkanten av den sedan gammalt välhävdade ängen. Två stora björkar har fram
till att de avverkades vintern 2007/08 skuggat svampens växtplatser. Grässvålen har här helt lösts
upp och artrikedomen har minskat.
Den mestadels ganska torra marken på Lundvalls äng (48B) slogs sporadiskt med lie från mitten av 1950-talet till 1991. Från och med 1992 utförs lieslåtter årligen.
Att de krävande åtgärdsprogramssvamparna frodas på Konnsjön (4), Marken (5), Knutar Einars
(74) och Ljothed (82) är ju helt enligt förväntningarna, men att de andra nämnda tio ängarna och
betesmarkerna med sina hävdbrister hyser fokusarter är trösterikt. Detta förhållande får tillskrivas
hög kalkhalt i flera fall och framgångsrika restaureringsarbeten på de övriga platserna.
Sorgebarnet Saxdammshagen (63) visar måhända att gränsen för de här arternas fruktkroppsbildning, eller kanske deras mycels fortlevnad, inte kan tänjas hur långt som helst ens på starkt
kalkhaltiga marker där viss slåtter ännu fortgår.
Gemensamt för alla de 16 naturliga fodermarker som 1992 eller senare har uppvisat någon av de
tre fokusarterna är att de alla, före de senaste två decennierna med varierande öden, sannolikt har
haft en mycket lång historia av konsekvent utmagrande markanvändning.
Så kanske finns det hopp om Saxdammshagen, och kanske till och med Hansollasgårdens (64)
nu igenvuxna slåttermarker.
Figur 31. Hansollasgården 17/8 2007. Här hittades fager vaxskivling och blårödling 1992. Under senare år har
dessa rika fodermarker slagits sporadiskt med röjsåg och snöre. Restaurering brådskande!
53
Marker med hotade värden
För nästan hälften av de 86 naturliga fodermarker som i denna inventering kunde jämföras
med uppgifterna i ängs- och hagmarksinventeringen (Bratt & Ljung 1993) har hävdtillståndet
försämrats. Sju av dem ligger nu helt i ohävd och flera andra håller delvis på att växa igen. Som ett
sammanfattande underlag till en diskussion om en prioritering av önskvärda restaureringsinsatser
för ängar och betesmarker i detta urval ges här ett förslag till gradering, grundat på erfarenheterna
av ÅGP-arbetet 2007-2010.
Akut hotade marker som fordrar omedelbara åtgärder
Degernäs, Sörnäs (33), Tisjölandet (37), Risåsen, Annas Olars (ris- och gräsheden) (38B), Lövberget (40), Täcksberget (46), Österby backar (50), Faxberg (55), Saxdammshagen (63), Hansollasgården (64), Lisselåvallen, Särna (94) och Fjätvallen (98).
Gamla gatan, Torrvål (84) och Storbäcken (90) är så kraftigt omvandlade av eutrofering respektive igenväxning att restaurering inom rimlig tid inte är möjlig.
Påtagligt hotade marker där åtgärder måste sättas in snarast
Leknäs (1), Nedra Oppsveten (10), Gamla Finntorpet (11, betesmarken), N Brudskogen (26),
Arvsälen (30), N Fenningberget (36), Tyrsberget (39), Kläberget (44), Ekfännberget (45), Mosselbodarna (46A och C), Storängen (62), Jutjärnsängarna (68), Wallins i Arvet (70), Gubbgården i
Sundbäck (77), Kryptjärn (93).
Vid Hästbergs klack (12) och Skattlösberg (17B) har lieslåtter organiserats och återupptagits
2010. Nystart med delvis förbättring 2010 har också gjorts vid Nedra Oppsveten (10).
Marker med ogynnsam situation som fordrar åtgärder inom 3-5 år
Nylanden (3), Dullbo (7), Larsbo Fallet (8), Larsbo Stortäkten (9), Aspfallet (14), Palahöjden, Öv
Lövtjärn (15), Markusfallet (19), Oljelunds och Anders Mats i Gasenberget (22A&B), Kvillsälen
(31), Mattsåsens fäbod (35), Holmtjärn, Idkerberget (49), Spjärsbodarna (51), Nysjön (52), Ärteråsen (69), Matsäl (73), Grindals i Högbacka (76), Lymskan i Åsen (85).
Prognosen för ett litet antal objekt med hotade värden graderas inte på grund av att de av skilda
skäl är svårbedömda. Hit hör Grejsan (53) och Prästbodarna (67), Rättvik.
Figur 32. Täcksberget rankades högt i ängs- och
hagmarksinventeringen. Stora delar är nu ohävdade.
54
Figur 33. Degenerationsfas med skogsnäva är idag
Täcksbergets ”ädlaste” ängsvegetation. 15/9 2010.
Figur 34. Leknäs. De sedan mycket lång tid betade kullarna ingår nu i en stor fålla som även omfattar de
omkringliggande näringsrika betesvallarna. Genom djurens förmedling har nu näringsnivån höjts på kullarna. Separata betesfållor på den f d magermarken här är önskvärt. 2/10 2008.
Några nyckelfaktorer för fortlevnaden av artrika ängssvampmiljöer
Utvecklingen framstår som olycksbådande för de kulturskapade, biologiskt rika naturmiljöer som
studerats inför denna rapport. Näringspolitiska, demografiska, kulturella och tekniska orsaker har
med nödvändighet inneburit att takten i dessa utdöenden varierat periodiskt. Åren vid mitten av
1990-talet var ett av de skeden då frekvensen av slåtter- och betesslut på naturmarker var särskilt
hög. Risken för ännu ett snabbvarv nedåt i den här avvecklingsspiralen känns överhängande inför
de närmast kommande åren utifrån erfarenheterna av inventeringarna i Dalarnas län.
Den här rapporten anger dock många konkreta åtgärder som verksamt skulle kunna bidra till
att bryta den nedåtgående trenden för de naturliga fodermarkerna i Dalarnas län.
Nuvarande brukare är nyckelpersoner
Markägare, djurhållare och människor som hävdar markerna med ideellt arbete måste även i
fortsättningen vara nyckelpersoner i en strategi för att långsiktigt säkra fortlevnaden av våra
rika naturliga fodermarker. Deras goda vilja, stora kunskaper och hängivna arbetsinsatser till
trots, behövs i många fall konkret stöd i form av pengar, arbete och informationsutbyte i deras
ambitioner att sköta ängar och naturbeten. De är också betydelsefulla som inspiratörer och
kunskapsöverförare till medhjälpare, kolleger och efterträdare inom sina företag, organisationer
och ideella föreningar. Brukarnas roll i en aktiv dialog för stöd, utbildning och information med
naturvårdsmyndigheter kan inte nog betonas.
Huvudmännen för reservat och Natura 2000
Hävdtillståndet hos flera av de objekt som har formellt skydd som reservat eller Natura 2000 inger
betänkligheter. Vid de skyddade områdena Nedra Oppsveten (10, reservat), Skattlösberg (17B,
55
reservat) och Storängen (62, ingår i LIFE-projekt Foder & Fägring) har skötseln under projektets
första tre år varit svårartat bristfällig. 2010 hade ny entreprenör anlitats vid det ena reservatet och
en ingående diskussion genomförts med kontrakterad brukare om förbättring av skötseln vid det
andra reservatet. På Storängen hade ett par höga tallar tagits bort. Det är viktigt att dessa åtgärder
leder till förbättringar. En av de grundläggande förutsättningarna för att andra aktörer inom
skötseln av de gammaldags naturliga fodermarkerna ska känna respekt för de naturvårdande myndigheternas arbete med dessa frågor, är att de offentliga åtagandena tjänar som goda föredömen.
Stödresurser i det framtida naturvårdsarbetet med de naturliga fodermarkerna
Arbetet inom ÅGP-ängssvampar har givit en mycket konkret bild av angelägna och brådskande
insatser av praktisk art som behöver utföras från och med nu. Tidsomfattningen hos de behoven
bestäms av resultaten för övriga delar av strategierna i naturvårdsinsatserna för de naturliga
fodermarkerna. Realistiskt sett krävs dock bistånd i form av yrkesmässigt utfört arbete inom det
här området under överskådlig tid för att undvika en fortsatt utarmning.
Finansieringsmöjligheter
En viss del av medlen för park och grönyteskötsel inom kommunernas mark- och parkförvaltningar skulle kunna undvaras för finansiering av den här, i förhållande till gräsklippning, mera
miljövänliga verksamheten. En annan finansieringsmöjlighet finns i de olika typer av arbetsmarknadsprogram som tid efter annan genomförs i olika former. EU-medel till satsningar för glesbygdsutveckling och till miljöstöd inom jordbruket innebär ytterligare finansieringsmöjligheter,
liksom länsstyrelsens Landsbygdsprogram. Offentliga pengar som läggs på sådana här insatser ger
stor relativ naturvårdsnytta. Detta är mycket artrika miljöer som dessutom rymmer stor potential
för värdefulla och alltmera efterfrågade ekosystemtjänster.
Behoven är väl identifierade: röjning, trädfällning, balkslåtter, lieslåtter, räfsning, bortforsling,
stängsling, djurtransporter och djurtillsyn, information, utbildning, uppföljning, markägar- och
myndighetskontakter m m. Exempel på objekt finns i avsnittet ”Marker med hotade värden”
ovan. Detta bygger på ett begränsat urval. De omedelbart konkreta behoven i Dalarna är betydligt
större än vad som framgår i denna rapport !
Nya tekniska möjligheter ?
Till uppräkningen av arbetsuppgifter för praktiskt verksamma naturvårdare kan eventuellt läggas
ytterligare en – slåtter med röjsåg. Tillgången på människor som har kraft och kunskap för att rätt
hantera lie vid slåtter är begränsad. De för vegetationen skonsamma maskinella metoderna har
likaledes sina begränsningar, varför trimmer med snöre olyckligtvis valts som redskap på en icke
obetydlig del av de gamla slåttermarkerna.
Under inventeringsarbetet hösten 2008 har en möjlig effekt av en teknisk utveckling av trimmersnöret studerats. Vid besök i Långmyra (13) kunde resultatet ses av slåtter med fyrkantigt
snöre. Inventeraren såg inte skillnad mellan vegetation som var slagen med lie och sådan som var
slagen med detta fyrkantiga snöre. Brukaren hävdade att resultatet blir helt jämbördigt. Ingen
söndertrasning sker och räfsning/upptag blir lika effektiv som efter lieslåtter. Han betonade dock
vikten av att inte ”gå för djupt med snöret”.
Vid besök hos en försäljare av trädgårdsmaskiner framkom att två typer av snören med fyrkantigt tvärsnitt finns på marknaden, ett med homogent material och ett med kanter av en extra
slitstark polymer. Kanske ”trimmersnöre” inte längre behöver vara fult ord för riktiga slåtterkarlar ?
En annan relativt ny typ av tillsats på röjsågen förefaller intressant att pröva för naturvårdsslåtter. Det är ett kort slåtterbalksaggregat som kan monteras på samma plats som klinga, snöre el.
dyl. En sådan utrustning borde kunna användas även på steniga hackslogar.
56
De avvikande ängssvampmiljöerna
Gamla gårdstun och tomtnära marker, vägkanter, gruvbackar, utmagrade åkrar och gamla
betesskogar rymmer stora naturvärden. Idag sköts dessa marker oftast inte på något uttalat
artbefrämjande sätt. Trots de ur naturvårdssynpunkt uppenbara bristerna i skötseln av många
av dessa marker, har ett stort antal sällsynta ängssvampar etablerat sig och håller sig envist kvar.
Negativa effekter av åkgräsklippare utan uppsamling, snörslåtter, kättingaggregat eller foderhack
tycks kunna kompenseras av andra mer gynnsamma faktorer. Tramp och måttligt slitage av
människofötter och mjukt körda fordon förefaller vara störningar som starkt främjar etablering av
många svampar. Räfsning och borttagande av gräs och örter gör dock alltid fördelaktig skillnad,
liksom vasst klippande redskap.
Medan dessa alternativa miljöer i landskapet alltså tycks äga egenskaper som gör det möjligt för
ängssvampar att leva kvar, så synes dessa egenskaper i gengäld helt saknas hos marker som under
senare decennier har plöjts och gödslats, såväl i skog som i jordbrukslandskap.
Näst efter de naturliga fodermarkerna tycks det vara gamla kontinuerligt skötta gårdsmiljöer
som förmår härbärgera det största antalet ängssvamparter. I vissa fall har rikedomen på sådana
svampar visat sig vara ungefär lika stor som på slåttermark med lång obruten hävd i jämförbart
område (Janols 2009). I många av de naturliga fodermarkernas ”tomtnära miljöer” tycks artrikedomen vara ännu högre. Kategorin är dock svår att avgränsa, varför den inte medtagits i sammanställningen i Tabell 4.
Man kan konstatera att gårdstunen i anslutning till biologiskt rika naturliga fodermarker är
viktiga reservbanker för de krävande och sällsynta arter som den traditionella hävden har skapat
förutsättningar för på respektive platser. I den här inventeringen har många tydliga exempel på det
förhållandet konstaterats.
Liknande betydelse som reservbanker tycks även gamla lindor kunna ha. Det totala antalet
noterade fynd av rödlistade ängssvampar på de fem inventerade lindorna inom ÅGP i Dalarna var
10 stycken. Sammantaget gjordes 24 noteringar om ängssvamparter på denna typ av alternativa
växtplatser. Även om de lindor som inventerades kan sägas vara ett positivt urval, just genom att
de upptäcktes för sina intressanta svampförekomster i samband med undersökningar på intilliggande marker, så är den exklusiva artuppsättningen värd att notera. Se vidare Tabell 4.
Rovdjurens påverkan
Effekterna av rovdjursförekomsten i länets fäbodmarker bör följas noga. Varg och, i något mindre
mån, björn upplevs av många djurhållare som ett hot mot möjligheterna att bedriva betesdrift
med friströvande djur på och omkring fäbodarna.
Det handlar om djurskydds- och mångfaldsfrågor utifrån flera viktiga aspekter. Förutom de
uppenbara konsekvenserna för rovdjur och tamdjur, bör även de indirekta följderna för de
hävdade markerna beaktas i samband med förändringar i betesdriften som sker på grund av
rovdjurstryck.
22 brukare/djurhållare verksamma i områden där stora rovdjur stadigvarande förekommer
tillfrågades om sina erfarenheter av dessa djur i samband med betesdriften. 14 av dem hade direkta
erfarenheter av incidenter eller uppträdande av rovdjur i närområdet. På fem platser hade betesdjur dödats i större eller mindre omfattning under senare år och på fyra andra betesmarker hade
direkta störningar eller attacker skett. I de övriga fem fallen hade säkerhetsåtgärder vidtagits på ett
framgångsrikt sätt, som t ex tidigarelagd hemtagning, uppsättning av rovdjursstängsel i stor fålla
eller mindre som nattfålla. Spontanreglering genom förändrat beteende hos betesdjuren konstaterades i minst fyra av områdena. Där hade djuren nästan helt övergått till att blott beta inne på
fäbodvallen, efter att tidigare till stor del ha nyttjat omgivande skog vid sina födosök.
Konsekvenserna av rovdjursförekomsten runt de här 14 objekten kan i flera fall vara märkbara
57
också på annat sätt än genom förlust av betesdjur. På fyra av fäbodarna, Nysjön (52), Prästbodarna (67), Matsäl (73) och Hållberg (88) förklarades tendenser till eutrofering av betesytor inne
på fäbodområdena med att skogsbetet bortfallit. Den reducerade betesarealen anses också ha
medfört större koncentration av parasiter inne på fäbodmarken, till förfång för särskilt de yngre
djuren. I ett fall hade överflyttning av djur från en fäbod (Prästbodarna) till annan fäbod (Matsäl)
företagits, och avveckling av betesdrift på den förra har övervägts.
Märkligt nog har rovdjursstängsel valts som dellösning på endast fem av de 22 platserna, trots
att vargen är huvudsakligt orosmoment vid nio av betesmarkerna.
De intervjuade kontaktpersonernas attityder varierade mycket. Med självklar reservation för
medveten eller omedveten anpassning av svaren, mot bakgrund av frågeställarens roll, kan inställningen hos brukarna betecknas som balanserad och i stort accepterande av nuvarande situation
hos nio av de 14 som upplevt akutsituationer i förhållandet till rovdjuren. De övriga fem var i
olika grad kritiska till nuvarande rovdjurspolitik och dess praktiska tillämpning. Det spontana
intrycket hos intervjuaren var att de tillfrågade, med något undantag, gav uttryck åt sin uppriktiga
övertygelse i frågan. Frågan är infekterad, och svårigheterna att upprätthålla en förtroendefull
dialog mellan fäbodbrukare och myndigheter förefaller i vissa fall vara stora. Ett nära samarbete
mellan dessa båda parter för att minimera effekterna av rovdjuren är nödvändigt. Några av de
viktiga frågor som bör diskuteras är: stängsling, antal och slag av betesdjur, betesperiod, skyddsjakt, samarbete mot åtelläggning, andra skydds- och avhysningsmetoder.
Ett intressant exempel på anpassning till förutsättningarna för betesdrift med får efter en vargföryngring i närområdet våren 2010 kan redovisas från Stockgropens fäbod (42) från betessäsongen
2010. I det s k Tansenreviret mellan Mockfjärd och Nyhammar, med kärnområdet 5-15 km NNV
om Stockgropen föddes 8 valpar. I början på juli hördes vid ett tillfälle vargfamiljen strax intill
fäboden. Några veckor efter slåttern, som ska vara avslutad 15 juli, släpptes djuren på bete över
hela fäbodområdet och på omgivande utmark, så som man gjort tidigare år. I år var det 8 st får.
Djuren hölls i år i det stora, rovdjurssäkrade natthägnet under en större del av dygnet än
tidigare år. Vid 9-tiden på morgonen släpptes de ut och 15-16 på eftermiddagen lockades de
tillbaka med lite ”godis”. Så småningom kom de självmant den tiden. Fårhållarna bor själva på
fäboden under betesperioden och har bra uppsikt, utan att bevaka hela tiden. Under första delen
av årets vistelse på Stockgropen gick fåren en hel del av tiden även utanför själva fäbodvallen,
utan att någon rovdjursincident inträffade. En gång under sensommaren observerades dock ett
par av vargarna strax utanför gärdesgården som omger hela ”vallen”. Fårägarna och buföreningen
stängde då med fårnät igen de öppna väg- och stigpassager som finns i yttre gärdesgården. De sista
veckorna 2010 betade sedan fåren endast inne på markerna bland stersen, och togs liksom tidigare
in i rovdjurshägnet om nätterna. Ingen vargattack mot fåren gjordes 2010.
Fortsatt arbete för utveckling av de naturliga fodermarkerna i Dalarna
Inventeringar
En titt på länskartan med inventerade lokaler (sid 66), avslöjar en ganska god spridning runt om
i Dalarna. Stora luckor ses dock i området V om siljanssocknarna, i Särna f d socken, i Säter och
norra Hedemora kommuner samt i sydöstra Falun. Vi vet av i förväg studerat underlag, inför planeringen av arbetet, att här förekommer flera naturliga fodermarker som fortfarande, eller till helt
nyligen, har eller har haft stora biologiska värden. En komplettering med dessa uppskattningsvis
10-20 ängs- och betesmarker skulle vara önskvärd, liksom ytterligare ett antal återbesök hos särskilt
intressanta lokaler.
Resultaten från 2007-2010 har dock givit många viktiga biologiska kunskaper och omfattande
kännedom om övriga förutsättningar för fortsatt hävd. Bilden bedöms vara representativ.
58
Förslag till prioriterade geografiska delområden
Förutsättningar till ett framgångsrikt arbete med biologisk mångfald måste diskuteras i ett
landskapsperspektiv. Det gäller i särskilt hög grad när det handlar om de sannolikt mindre mobila
delarna av den levande naturen, såsom ängssvamparna.
Under inventeringsarbetet för den här rapporten har särskilt tre delområden identifierats med
stor koncentration av höga hävdbetingade naturvärden utifrån ängssvampindikation. Både geografiska avstånd och grad av naturvärde har utgjort grund till bedömningarna.
Vid bedömning av angelägenheten för fortsatt hävd eller restaurering bör lokaliseringen inom
sådant område utgöra ett starkt positivt motiv i sig.
Områdena är:
•
•
•
Sydöstra delen av Smedjebackens kommun. Dullbo (7), Larsbo Fallet (8), Larsbo Stortäkten (9)
och Nedra Oppsveten (10).
Gränsområdet mellan Gagnefs, Ludvika och Borlänge kommuner. Grangärdes Hästberg (12),
Långmyra (13), Gasenberget (22A och B), Risåsa fäbod (38A och B), Tyrsbergets fäbod (39),
Bastbergets fäbod (41), Stockgropens fäbod (42), Fagerbergets fäbod (43), Tuna-Hästberg (48A,
B och C) och Holmtjärn, Idkerberget (49).
Södra delen av Orsa kommun. Knutar Einars äng (74), Lundins äng (75), Grindals, Högbacka
(76), Gubbgården, Sundbäck (77), Brändan, Åberga (78), Wests äng, Kallmora (79), Hackgården södra ängen, Nederberga (80), Ljotheds fäbod (82) och Riskitten, Torrvål (83).
Se områdeskartan sid 66.
Förslag till prioriterade insatser för hävd och restaurering av ängssvampmiljöer
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Nylanden (3). Diskussion med markägare och brukare om stöd till avgränsat bete inom något
eller några delområden med förutsättningar att snabbt återfå rika hävdgynnade biologiska
värden. Om sådant område inhägnas, undviks den nettotillförsel av näring som nu sker till
sådana ytor där ett rikt växt- och svampliv fortfarande finns.
Dullbo (7). Stöd till säkrandet av växtplatsen för fokusarten praktvaxskivling, Hygrocybe splendidissima. Erbjudande om buskröjning, förmedling av flera betesdjur, avgränsning till några
fållor, hjälp med slåtter och räfsning.
Larsbo, Stortäkten (9). Bistånd med långsiktigt bekämpande av albuskage inom det värdefulla
betesområdet. Även åtgärder för utmagring av eutroferade fuktstråk i samma delar är angelägna.
Nedra Oppsveten (10). Kompletterande slåtter utöver kontrakterad entreprenörs insats.
Avgränsning till någon ytterligare betesfålla.
Gamla Finntorpet (11). Styrning av tillgängliga betesresurser till några mindre degenererade
områden innanför det stora hägnet. Avstängsling. Förmedling av betesdjur.
Långmyra (13). Dialog om och planering för övergång till lie- och balkslåtter. Inledningsvis
praktisk slåtterhjälp
Markusfallet (19). Lie- och balkslåtter samt räfsning på de tidigare trimmerslagna ytorna.
Degernäset, Sörnäs (33). Röjning och slåtter som inledande kompletterande skötselinsats före
betesperioden ett eller några år. Ett något högre betestryck bör råda på sikt. Främst bör västra
kullen restaureras.
Matsåsen (35). Restaurering av den betade staggheden i den södra delen av fäboden. Inledningsvis slåtter, kanske slaghack. Även stöd för högre betestryck. Liknande insatser bör även göras vid
Spjärsbodarna (51) och Nysjöns fäbod (52).
Tyrsberget (39). Slåtter och räfsning på hackslogytor i anslutning till kvarvarande rik mykota på
gårdstun. Insatser för lokalt övertagande av god traditionell hävd på prioriterat område.
59
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Kläberget (44). Diskussion om urval av små representativa kärnområden för återgång till slåtter
med vassa redskap och noggrann räfsning. Praktisk starthjälp.
Holmtjärn, Idkerberget (49). Röjning av igenvuxna partier med tidigare rik flora och helt
upphörande eller avgränsning av gödning/stödutfodring är åtgärder som bör föreslås markägare
och brukare. Trenden är delvis god för dessa stora betesmarker, men grundläggande problem
finns.
Faxberg (55). Akut röjning och slåtterhjälp. Diskussion med markägare och ortsbor om långsiktig lösning av hävden på den lilla artrika kalkängen.
Saxdammshagen (63). En diskussion om en nystart av skötseln är nödvändig. Konkret skulle
ängen i fortsättningen behöva slås med smal balk och därefter räfsas noga. En stor tall på ängen
borde tas bort. Den omfattande beskuggningen från lövskogen i söder måste i största möjliga
omfattning reduceras.
Hansollasgården (64). Restaurering av långt igenvuxen, tidigare mycket artrik, slåttermark på
kalkgrund. 1992 fyndplats för såväl fager vaxskivling som blårödling. Röjning, slåtter, räfsning,
främjande av efterbete. Planering för lokalt övertagande.
Wallins i Arvet (70). Akut slåtterhjälp på tre små delområden och en liten kalkfuktäng. Stöd till
lösning av fortsatt hävd.
Matsäl fäbod (73). Genomgång med fäbodbrukarna och markägare om flera viktiga modifieringar av hävden som nu skulle kunna bli en naturlig och angelägen fortsättning efter att
fäboden öppnats genom omfattande röjningar.
Riskitten i Torrvål (83). Förslag om slåtter och efterbete på den mycket artrika södra delen av
nuvarande betesområde. Hjälp med stängsling för efterbete.
Kryptjärn (93). Utredning om lågintensiv skötselinsats kan förverkligas på del av den mycket
långsamt igenväxande gamla betesmarken.
Lisselåvallen (94). En fjällnära fäbod i tidigt igenväxningsstadium. Buskröjning och slåtter några
år på prioriterad yta. Därefter insats för övergång till bete enligt tidigare tradition.
Fjätvallen (98). Praktiskt stöd till förberedande av återupptagen betesdrift på sedan flera decennier ohävdad naturlig fodermark i mycket kärvt klimatläge. Bränning ev. som enstaka inledande
åtgärd. Slaghack några år i början med efterföljande bete. Därefter enbart bete.
Försöksverksamhet med lämpliga störningsmetoder hos komplementära växtplatser för ängssvampar (skogsvägkanter, vändplaner, gruvbackar, annan gammal industrimark, gamla gårdstun,
kraftledningsgator, ängsskogar, f d betesskogar, parker, kyrkogårdar mm). Dialog med skötselansvariga för sådana platser är nödvändig vid sådana insatser.
Diskussion och praktiskt stöd för bete anpassat till förekomst av större rovdjur. Arbetet bör
inriktas på fäbodar och torp där skogsbetet eller mera allmänt bete inom de öppna gårdsnära
områdena helt eller delvis upphört. Exempel: Hållbergs fäbod (88), Matsäl fäbod (73) och
Prästbodarna (67).
Se i övrigt stycket ”Önskvärda åtgärder” i lokalfaktaavsnittet.
60
Förslag till studier
Behovet är stort av forskning kring effekter av förändringar i hävdmetoder och hävdtillstånd,
inte minst om dynamik i samband med restaurering. Flera av de önskvärda restaureringsprojekt
som identifierats i denna inventering skulle lämpa sig för vetenskapliga studier. Områdena är väl
dokumenterade sedan tidigare och de representerar en stor spridning av biologiska förutsättningar.
Några specifika projekt kan nämnas särskilt, samt några av mer allmän giltighet:
Studier kring eutrofieringens effekter på de magra gräsmarkernas mykota.
•
•
•
•
Hur lösa eutroferingsproblem i sambetesmosaiker av betesbackar/strandbeten och vallar ? (ex
Leknäs resp Nylandet).
Hur återställa eutrofierade stagghedar på nordliga fäbodar ? (ex Matsåsen, Spjärsbodarna och
Nysjöns fäbodar).
Vilka metoder utmagrar bäst eutrofierade betesmarker på finkornigt sediment som mjäla ? (ex
Österby backar).
Hur mycket fosfor och kväve tål dessa svampar? Studien görs förslagsvis där ängsfloran är rik
men ängsmykotan torftig (allmänt).
Studier runt olika hävdmetoders effekt på ängssvampar
•
•
•
•
Effekter av förbättrad hävd efter en flerårig period av dålig skötsel i områden med väldokumenterat utgångsläge för ängsmykotan (ex Nedra Oppsveten, Saxdammshagen m fl).
Metoder för att vända utarmningen av flora och mykota inom ett stort fäbodområde med stora
arealer av degenererande naturliga fodermarker och kvarvarande artrika kärnor (ex Kläberget).
Följa utvecklingen (från start 2009) av övergången från foderhack och efterbete till balkslåtter
och efterbete på gamla lindor (ex Ljusbodarnas fäbod, mellandelen).
Effekter av slåtter med modifierade eller nya typer av maskinella redskap (ex kantiga trimmersnören, slåtterbalk på röjsåg m m).
Studier runt effekterna på ängsmykotan av olika restaureringsprojekt
•
•
•
•
•
•
Metoder för restaurering av relativt långt igenvuxen, tidigare mycket artrik, slåttermark på
kalkgrund. 1992 fyndplats för såväl fager vaxskivling som blårödling. Hansollasgården (64).
Flora- och mykotaförändringar efter utglesning av trädskiktet 2010-2011 inom ramen för ”foder
och fägring” i Natura2000-objekt. Markusfallet (19).
Metoder för restaurering av system med sambetade magervallar, naturslåtterbackar, öppna
naturbeten och skogsbeten. Säkrandet av växtplatsen för Hygrocybe splendidissima. Dullbo (7).
Fjällnära gräsmarkers reaktion på restaurering efter kort resp. långt hävdavbrott (ex Lisselåvallen
resp Fjätvallen).
Fördjupade studier av ett urval alternativa växtplatser för ängssvampar som presenteras i denna
redovisning. Insatser för att öka kunskaperna om komplementära växtplatser (skogsvägkanter,
vändplaner, gruvbackar, annan gammal industrimark, gamla gårdstun, kraftledningsgator,
ängsskogar, f d betesskogar, parker, kyrkogårdar mm) för ängssvampar kan få stor betydelse för
möjligheterna att på enkla sätt och till låga kostnader förbättra överlevnadsmöjligheterna för
ängarnas alla organismer. Länet lämpar sig, med sina skiftande kultur- och naturmiljöer, väl
som pilotområde för sådana studier.
Forskning om samband mellan flora och mykota på de naturliga fodermarkerna. De flesta
slåtter- och betesmarkstyper, utom de som varit gängse i kustnära trakter, finns fortfarande
kvar i vårt län. Många aspekter på relationerna mellan förekomsten av kärlväxter och
svampar på sådana här marker kan alltså samlat studeras inom denna region.
61
”Årets ängskommun”
Flera av de ovan nämnda förslagen skulle kunna förverkligas inom ramen för ett initiativ som
tidigare diskuterats bland några av ängsnaturvårdarna som är knutna till länsstyrelsen. Idéskissen
utgår från att en ”ängskommun”, eventuellt årligen, ska utses i Dalarnas län. Om ledningen i
föreslagen kommun önskar delta i initiativet, kan ett projekt med inriktning mot att på olika sätt
utveckla former och metoder för att långsiktigt säkra hävden av de värdefullaste kulturminnesmarkerna påbörjas. I ett sådant arbete ska de aktiva brukarna, idéella krafter eller yrkesmässigt aktiva
jordbrukare samt deras organisationer själva ha en nyckelroll. Kommunen bör vara samordnare
och länsstyrelsen ha en konsultroll. EU-medel skulle kunna utgöra den ekonomiska grunden.
Gagnefs kommun är ett självklart första val. En titt på kartan ger en rättvisande bild av den
koncentration av naturliga fodermarker, huvudsakligen på fäbodar, som finns i och omkring
den kommunen. Här finns hela skalan av hävdtillstånd representerad, alltifrån förhållandena
vid de mycket välskötta Bastberget(41), Stockgropen (42), Risåsen (38A) och Fagerberget (43) till
akutlägena vid Täcksberget (46), Tyrsberget (39), Lövberget (40) och Kläberget (44). Här finns
alltså både de mest kunniga och hängivna brukarna å ena sidan och å andra sidan de som behöver
mycken motivation och stöttning.
I Gagnef förekommer också i vida kretsar ett starkt engagemang för kulturminnesvård. Förvaltningen av de kulturskapade naturvärdena på de gamla naturliga fodermarkerna behöver lyftas
fram ännu mera i det sammanhanget. Det skulle ”ängskommuninitiativet” och dess följdprojekt
verksamt kunna bidra till.
Om ängarnas blomster, gräs och svampar fick ett
ord med i laget, så skulle en inbjudan som denna
även innefatta slipsten, lie och räfsa.
62
Tack!
Utan följande människors välvilliga och kunniga bistånd har detta arbete inte kunnat genomföras
på ett meningsfullt sätt. Från söder till norr i Dalarna har jag haft glädjen att möta Er. Jag skriver
Era namn i den ordningen.
Helmer Forsgren, Björn Jägers, Bengt Jägers i Leknäs, By. Cecilia Andersson, Dag Nilsson i Fullsta, By. Anders
Gullö, By kyrkby. Gottfried Steinbach, Horndal. Jan Larsson, (Marken) Falun. Einar Forsberg, Davidshyttan.
Göran Engström, Dullbo. Mats Andersson, Larsbo. Leif Karlsson, (Larsbo Fallet) Norberg. Bernt Holm, (Larsbo)
Zakristorp. Leif Granhage, (G:la Finntorpet) Mölnlycke. Janolof Hermansson, Ludvika. P-O Bergström,
Grangärdes Hästberg. Rune och Caroline Hardell (Grangärdes Hästberg) Danderyd, Ellert Jansson, (Långmyra)
Nyhammar. Ingemar Skillberg, (Långmyra) Borlänge. Maj Jansson, Aspfallet. Roland och Anita Larsson,
Palahöjden. Johan Persson, Palahöjden-Holmtjärn. Anders Andersson, Tyfors. Ingrid Sundell, Stora Låsen. Swen
Söderman och Marita Holmqvist, Håen. Per Skoog, Nyhammar. Lennart Pettersson (Gasenberget), Västerås.
Ingvar Oljelund, Gasenberget. Lennart Magnusson, Tyngsjö. Gunnel Steffansson, Örskogen. Yngve Eriksson,
(S Risåsen) Hulån. John Heinstedt, (N Brudskogen) Äppelbo. Björn Johansson, (Håvberget) Nås. Lena Lind
och Björne Berglund, Kvarnudden, Tyngsjö. Anita Halses och Sven-Erik Jonsson, (Arvselen) Malung. Erik
Hellström, (Kvillsälen) Malung. Mats Nordhag, Malung. Stina Olsson, Sörnäs. Karin Sjöberg, (N Fenningberget)
Torgås. Karl-Viktor Turesson, (Tisjölandet) Biskopsbyn. Olle Eriksson, (Risåsen) Dala-Floda. Ersa-Hols Sigvard
Jonsson (Risåsen) Dala-Floda. John Sneen (Risåsen, Anna-Olas) Dala-Floda. Bengt Erkers, Björbo. Gertrud
Eriksson, Björbo. Aina Persson, (Stockgropen) Mockfjärd. Jan och Majvor Jansson, (Stockgropen) Nyhammar.
Kent Olsson, (Fagerberget) Djurås. Karin Axelsson och Karin Danielsson, (Ekfännsberget) Dala Floda. Jan-Erik
Johansson, Mossel. Sune och Margareta Pettersson, (Tuna-Hästberg) Åkersberga. Hans-Olof och Ulla Körberg,
(Tuna-Hästberg) Frövi. Sören Nyström, Borlänge. Gunnar Olsson, (Österby backar) Tyllsnäs. Jan Andersson,
(Gruvgårdarna) Sörskog. Solveig Snarf, Andersbo. Erik Arvids, Bjursås. Mattias Ahlstedt, Bjursås. Rolf Lundqvist,
(Nysjön och Grejsan) Enviken. Stig Karlén, Gunhild Liss-Dalman och Majvor Röjås, (Bratomta) Rönnäs.
Agneta Hysing, (Ljusbodarna) Leksand. Ola och Kicki Gärdsback, (Ljusbodarna) Djura. Sven Liss, (Ljusbodarna) Leksand. Bosse och Kirka Alexandersson, (Skallskog) Mockfjärd. Land Alice Gustafsson, (Skallskog)
Häradsbygden. Åsa Rydell, Leksand. Tomas Jons, Boda. Bengt-Erik Eriksson, Boda. Erik Ingels, Boda. Bror
Ingels, Boda. Goth Bertil Johansson, (Prästbodarna och Matsäl) Blecket. Maria Asterkvist, (Ärteråsen) Furudal.
Leif och Inger Wallin, Dalbyn, Ore. Lars Ambrosiusson, (St Vasselnäs) Våmhus. Stig Andersson, (St Vasselnäs)
Våmhus. Dagmar Wedde, (St Vasselnäs) Våmhus. Olle Bylander, Mora. Hilvy Karlsson, (Matsäl) Venjan. Roland
Öjeskog, Orsa. Anna-Lisa Grindal, Högbacka, Orsa. Rune Kollén och Kristin Bengts, Torrvål. Nancy och Harry
Karlsson, Dysberg. Karin Martinsson, (Sovaldberg) Brunnsberg. Anna Jansson, (Hållberg) Väsa. Kerstin och Åke
Nyström, (Brindberg) Brunnsberg. Mona Hedlund, Särnaheden. Anita Emretsson, (Kryptjärn) Särna. Martin
Hedlund (avliden 2009), (Foskvallen) Idre. Veine Daniels, (Foskvallen) Falun. Sonja Spånberg, (Foskdalsvallen)
Särna. Margit Larsson, Storfjäten. Christer Olofsson (Fjätvallen) Särna. Monica och Berny Holm (Valdalsbygget)
Sproge, Klintehamn.
Tom Säfström, erfaren amatörmykolog från Surahammar, har visat och informerat om fyndplatserna för
ÅGP-arten praktvaxskivling i norra Västmanland. I samband med de fynd av arten som vi senare gjorde i Dalarna
har hans synpunkter om kollekterna varit av mycket stort värde. Det slutliga ansvaret för bestämningarna har
dock författaren av denna rapport.
Även Hans-Göran Toresson, Stockholm och Sören Gutén (avliden 2010), Borlänge har bidragit med betydelsefullt underlag inför artbestämning.
Ett tack också till de kunniga och intresserade medexkurrenterna Ingemar Andersson , Borlänge, Sören Gutén,
Borlänge, Magnus Gustafsson, Ludvika och Stig Andersson, Tälnbäcken som deltagit vid inventeringarna på
många av markerna.
Länsstyrelsens ÅGP-koordinatörer Tomas Ljung, Urban Gunnarsson och Uno Skog har, jämte Jens Montelius
Risberg och Anna-Lena Nilsson varit till ovärderlig hjälp med praktiskt bistånd och faktagranskning. Rapportens
huvudredaktör Tomas Ljung har genom sin lyhörda och kreativa layout och språkbearbetning starkt bidragit till
att göra denna rapport läsvärd och attraktiv. Tack allesammans !
63
Referenser
Boertmann, D. 1995: Vokshatte. Nordeuropas svampe - bind 1. Foreningen til Svampekundskabens Fremme.
184 s.
Bratt, L. & Ljung, T. 1993: Dalarnas ängar och betesmarker. Länsstyrelsen i Dalarna, Rapport 1993:1.
Ekstam, U., Aronsson, M. & Forshed, N. 1988: Ängar. Om naturliga slåttermarker i
odlingslandskapet. LTs förlag/Naturvårdsverket. 209 s.
Gustavsson, E. 2007: Grassland plant diversity in relation to historical and current land use. Avhandling från
Institutionen för ekologi, SLU
Gärdenfors, U. (red.) 2010: Rödlistade arter i Sverige 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Hallingbäck, T. & Aronsson, G. (red.) 1998: Ekologisk katalog över storsvampar och Myxomyceter. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. 2:a reviderade och utökade upplagan 239 s.
Hansen, L. & Knudsen, H. (red.) 1997: Nordic Macromycetes Vol.3. Nordsvamp Copenhagen
Hagmarksmistra. CBM. (2008): www.hagmarksmistra.slu.se
Hermansson, J. (red.): Hotflex Dalarna. Uppdaterad för publicering. In ed.
Janols, A. 1999: Gräsmattemykologi – ett steg mot förståelsen för ängssvamparnas ekologi. Trollius. 15-27.
Janols, A 2009: Varför har jag hittat så många ängssvampar på min tomt ? Trollius 38:11-38
Jordal, J. B. 1997: Sopp i naturbeitemarker i Norge. En kunskapsstatus over utbredelse, økologi, indikatorverdi og
trusler i et europeisk perspektiv. Direktoratet for Naturforvaltning, Utredning nr. 6:997. 112 s.
Jordal, J. B. 2011: Åtgärdsprogram för svampar i ängs- och hagmarker 2011-2015. SNV rapport 6423.
Jordbruksverket 2004: Skötsel och restaurering av betesmarker och slåtterängar. En sammanställning av den
regionala naturvårdens kunskaper och erfarenheter. JV rapport 2004:11.
Jordbruksverket 2005a: Ängs- och betesmarksinventeringen 2002-2004. Jordbruksverket rapport 2005:1.
Jordbruksverket 2005b: Indikatorsystem för ängs- och hagmarker – metodutveckling för nationell övervakning av
biologisk mångfald. Jordbruksverket rapport 2005:8.
Larsson, K. 2007: Bränning och markstörning gynnar hotade arter i Halland. Svensk Bot. Tidskr. 101:85-90
Naturvårdsverket 1987: Inventering av ängs- och hagmarker. Handbok.
Nitare, J. 1988: Jordtungor, en svampgrupp på tillbakagång i naturliga fodermarker. Svensk Bot. Tidskr. 82:341368.
Nitare, J. & Sunhede, S. 1993: Svampar i jordbrukslandskapet. I: Ingelög (red) Floravård i jordbrukslandskapet. Skyddsvärda växter. Databanken för hotade arter, Lund, Sverige. s. 439-551.
Noordeloos, M. E. 1992: Entoloma s.l. Fungi Europaei 5. Saronno, Italia, 760 pp.
Noordeloos, M. E. 2004: Entoloma s.l. supplemento. Fungi Europei vol. 5a. Edizioni Candusso, Italia. 7611378.
Rald, E. 1985: Vokshatte som indikatorarter for mykologisk værdifulde overdrevslokaler. Svampe 11:1-9.
SLU 2010: (Aktuell information om arters utbredning m m). www.artdata.slu.se/artportalen
SLU 2010: (Om humiditeten i Sverige). www.markinfo.slu.se/sve/klimat/humiditet
Sykes, M. (red) 2008: Artdiversitet i ett föränderligt landskap. Lunds Universitet.
Vesterholt, J. 2002: Contribution to the knowledge of species of Entoloma subgenus Leptonia. FUNGI NON
DELINEATI, Pars XXI. Edizioni Candusso, I-ALASSIO-(SV) 2002.
Vesterholt, J. & Knudsen, H. 1990: Truede storsvampe i Danmark – en rødliste. Foreningen til Svampekundskabens Fremme, Søborg, Danmark. 64 s.
Vesterholt, J., Asman, W.A.H. & Christensen, M. 2000: Kvælstofnedfald og tilbagegang for svampe på mager
bund. Svampe 42: 53-60.
Vesterholt, J., Boertmann, D. & Tranberg, H. 1999: 1998 – et usædvanlig godt år for overdrevssvampe. Svampe
40:36-44.
64
Kapitel 5. Områdesbeskrivningar
I det följande redovisas alla inventerade områden. Uppgifterna presenteras enhetligt för alla lokaler. Ett antal lokaler med geografiskt tydligt åtskilda delområden har delats upp.
Stapeldiagrammet i rubrikradens högra hörn utvisar naturvärde och hävdtillstånd, se nedan.
Koordinatangivelsen anger lokalens läge enligt georeferenssystem RT90 (2,5 gon väst).
Under rubriken Mark och vegetation följer begrepp och definitioner Bratt & Ljung (1993).
Bedömningar av Hävdtillstånd och trend samt Önskvärda åtgärder bygger på situationen vid
besökstillfällena och rekommendationer ska därmed inte ses som slutgiltiga. I vissa fall har åtgärder redan utförts, i andra fall har situationen på lokalen hunnit förändras under projektperioden.
Under rubriken Fynd av ängssvampar räknas samtliga ängssvampar upp som har påträffats på
lokalen under inventeringen. För arter som saknar svenska namn anges vetenskapligt namn.
Under Samlad bedömning anges bland annat lokalens svamppoäng respektive indikatorvärde.
Dessa begrepp är centrala i värdebedömningarna och beskrivs i metodikkapitlet sid 25.
På kartorna anges de partier där de flesta ängssvamparna påträffades med rastrerade ytor med
röda gränslinjer. Kartornas skala varierar inbördes, beroende på områdenas storlek. En översiktskarta med samtliga inventerade lokaler återfinns på nästa sida.
De beskrivna områdena och delområdena
Avesta
1. Leknäs
2. Fullsta
3. Nylanden
4. Konnsjön
Hedemora
5. Marken
6. Hässlen
Smedjebacken
7. Dullbo
8. Larsbo Fallet
9. Larsbo Stort
10. Ned Oppsveten
Ludvika
11. G:la Finntorpet
12. Grangärde Hästberg
13. Långmyra
14. Aspfallet
15. Palahöjden, Öv Lö
16. Palahöjden, Holmtj
17. Skattlösberg
17 A. Finn Pers backe
17 B. Stora slogarna
18. Dammsjöbäcken
19. Markusfallet
20. Stora Låsen
21. Håen
22. Gasenberget
22 A. Oljelunds
22 B. Anders Mats
Vansbro
23. Päckfallet
24. Örskogen
25. S Risåsen
26. N. Brudskogen
27. Håvberget
48 C. Janols tomter
49. Holmtjärn
50. Österby backar
Malung
28. Vattaå
29. V. Bredsjönäs
30. Arvsälen
31. Kvillsälen
32. Tomtan i Ö. Lillmon
33. Degernäset i Sörnäs
34. Vålbrändan fäbod
35. Mattsåsen fäbod
36. N. Fenningberget
37. Tisjölandet
Falun
51. Spjärsbodarna
52. Nysjöns fäbod
53. Grejsan
54. Gruvgårdarna
55. Faxberg
56. Göras Kalles täkt
57. Källslätten
Gagnef
38. Risåsens fäbod
38 A. Hindriks täkt
38 B. Anna Olas
39. Tyrsbergets fäbod
40. Lövbergets fäbod
41. Bastbergets fäbod
42. Stockgropen fäbod
43. Fagerberget
44. Kläberget
45. Ekfännberget
46. Täcksberget
47. Mosselbodarna
47 A. SO Jönseslinda
47 B. Två gårdar i NV
47 C. Jerks bulinda
Borlänge
48. Tuna-Hästberg
48 A. Tures äng
48 B. Lundvalls äng
Leksand
58. Fallsbjörken-Böle
58 A. NÖ delen
58 B. Sluttning mot Bölsån
58 C. Backar V. om Bölsån
59. Rönnäs Bratomta äng
60. Ljusbodarna
60 A. Nedre delen
60 B. Mellersta delen
61. Skallskogs fäbod
62. Storängen i Tällberg
Rättvik
63. Saxdammshagen
64. Hans Ollasgården
65. Erik Ingels gård
66. Boda gammelgård
67. Prästbodarna
68. Jutjärnsängarna
69. Ärteråsen
70. Wallins i Arvet
72. Alderängarna
73. Matsäl
Orsa
74. Knutar Einars äng
75. Lundins äng
76. Grindals i Högbacka
77. Gubbgården i Sundbäck
78. Brändan i Åberga
79. Wests äng i Kallmora
80. Hackgården
81. Hällbergs fäbod
82. Ljotheds fäbod
83. Torrvål Riskitten
84. Torrvål G:la gatan
Älvdalen
85. Lymskan i Åsen
86. Almgården i Dysberg
87. Sovaldberg fäbod
88. Hållberg fäbod
89. Brindberg fäbod
90. Storbäcken
91. Särnaheden V. delen
92. Särnaheden Ö. delen
93. Kryptjärn
94. Lisselåvallen fäbod
95. Foskvallen
96. Foskdalsvallen fäbod
97. Västvallen i Storfjäten
98. Fjätvallen
99. Valdalsbygget
100. Nat äng N om nr 99
Mora
71. Stor-Vasselnäs
65
Inventerade områden enligt förteckning föregående sida
!
100
!!99
98
97
!
96
!
95
!
91 92
!
90
!
!
94
93
!
85
!
89
!
88 87
! !
!86
34
!
!
!
33 36 35
!! !
37
!
32
!
!
69
!
81
!
71
82
80 ! 79
!!
! 78
7476
84
!
72 75
! 83
77!
!
!
53
!
65
63 66
!! 68
!
64 !
73
67
!
!
62
!
31
!
70
30
61
!
60
!
44 45 47
!! !
!46
26
!! 25
28 23
!
!
! 29
24
!
19
!
!
21 20
! !
55 54
58 !!56
!
!
59
!
!
57
50
!
38
40 39 ! 41 13
42
!! ! 43 ! !
49
!
48
22 ! ! !
27
12
!
17
!
14
!
15 16
!!
6
!
11
! 18
!
5
!
9 7
!8 !
!
10
Förklaring till symbolen i områdesbeskrivningarna
3
V = hävdanknutna biologiska värden
3=mycket höga
2=höga
1=måttliga
0=obetydliga
2
F
1
0
66
V
H
52
!
51
H = hävdtillstånd
3=mycket gott
2=gott
1=bristfälligt
0=mycket dåligt
F = lokal med fokusart
!
4
3
! 21
!!
1.Leknäs
Koordinat: 667420/154306. 2 ha inventerad areal. Besök: 2008-08-22, 2008-10-02. Avesta nr 18 i Btatt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Nötkreatur, alternativt häst och får betar i en stor fålla med både naturbeten och f d åkrar.
Bete har skett här under mycket lång tid. Kullar och kanter kallades slogbackar i dokument från laga skiftet 1860.
En liten äng (ca 300 m2) på naturmark i östra delen av området slås återigen med lie efter ett avbrott för bete
under 30 år till 1989.
Mark och vegetation: Friska till fuktiga f d åkrar med torra till friska kantzoner och kullar på oplöjd jord. På
naturmarken finns ännu små torrängspartier av ängshavretyp. Invasionen av vallgräs är dock nu påtaglig. Floran
indikerar inverkan av rikmark. De ytor som inte brukas till åker är ställvis storblockiga.
Hävdtillstånd och trend: En påtaglig eutrofering har skett på naturmarkerna inom den enda stora betesfållan.
Genom djuren har de ogödslade och oplöjda delarna fått ett nettotillskott av näring från betesvallarna. Även
slåtterängen tycks ha en förhöjd näringsnivå jämfört med ett välhävdat tillstånd. Jämfört med beskrivningen i
ängs- och hagmarksinventeringen har en dramatisk degenerering skett av de hävdbetingade naturvärdena, från
klass 1 till klass 4.
Önskvärda åtgärder: Naturbetesdelarna bör åter avgränsas till separata fållor och helst slås med lie före ett sent
betespåsläpp. Ett generellt högre betestryck i den enda stora hägnaden torde inte ge en restaurerande utmagringseffekt på de fordom magra och artrika kullarna och kantzonerna. Den för sydöstra Dalarna unika slåtterängsresten bör efterslås eller efterbetas för ytterligare utmagring.
Fynd av ängssvampar: Ängsfingersvamp, ängsnopping, ögonnopping (osäk), blodvaxskivling, gul vaxskivling,
honungsvaxskivling scharlakansvaxskivling NT, spetsvaxskivling, spröd vaxskivling, vit vaxskivling och ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 11 arter påträffades med det sammanlagda indikatorvärdet 6,5 för ängssvampar. Inventeringarna genomfördes under pågående bete, men resultatet bedöms inte ha påverkats på ett avgörande sätt. Även som
svamplokal har inventeringsområdet sannolikt degenererat påtagligt. De hävdberoende naturvärdena här är akut
hotade (se bilderna nästa sida).
67
A vesta
Leknäs 1A Foto: L Bratt 1989.
Leknäs 1B Foto: A Janols 2008 Körväg och stängsel är
försvunna.
Leknäs 1C Foto: L Bratt 1989.
Leknäs 1D Foto: A Janols 2008 Beteskullen svagare betad
och inte längre avgränsad från de näringsrika gamla åkrarna.
68
2. Fullsta
Koordinat. 667420/153957. 4 ha inventerad areal. Besök: 2008-08-22, 2008-10-02. Avesta nr 17 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Bete av kor och kalvar i några stora fållor med avgränsning mot i sen tid gödslade ytor.
Avbrott skedde i det långvariga betesbruket under ett decennium omkring 1980. Ursprungligen var stora arealer
här slåttermarker. Det svampinventerade området är reservat.
Mark och vegetation: Sedimentplan med torr till frisk mark på större delen av den inventerade ytan. Torra,
upphöjda kantzoner med måttlig blockighet i SO. Finkornig jord och ingen tydlig rikmarkspåverkan. Friskäng av
rödventyp med inslag lågvuxna torrängar.
Hävdtillstånd och trend: Väl avpassat betestryck. Röjningsgödning och kvarvarande effekter av tidigare degeneration innebär att magermarksfloran och -mykotan inte är framträdande utom på några små torrbackar. Hög
näringsnivå i strandnära delar inom fållan med högsta potentialen för ängssvampar. Trenden förefaller dock i
allmänhet vara god.
Önskvärda åtgärder: Stängsling mot översvämningszonen kunde kanske övervägas. Ytterligare ett litet antal stora
björkar bör på sikt tas bort.
Fynd av ängssvampar: Mjölrödskivling (NT), ögonnopping (osäk), ängsnopping (osäk), strimnopping (osäk),
gul vaxskivling, lutvaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 8 arter noterades med det sammanlagda indikatorvärde 5,0. Några dagar före den första
inventeringen hade djuren flyttats till ett annat område. Den korta tid som gått sedan betet avslutades kan i viss
mån ha påverkat resultatet negativt. Hävdsituationen är godtagbar.
Svampmarkerna är under kontinuerlig utveckling i Fullsta. /AJ 2008-08-22.
69
A vesta
3. Nylandet
Koord: 667867/153635. 12 ha inventerat. Besök: 2008-08-22, 2008-09-03, 2008-10-02. Avesta nr 5 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Bete av kor och kalvar i en stor fålla från Årängsån västerut till åkrarna mot gården.
Fodertäkten i området är av mycket gammalt datum. Slåtterhävd ersattes av bete någon gång under första halvan
av 1900-talet.
Mark och vegetation: Svallad, storblockig morän på högt liggande partier. I övrigt blockfria sluttningar och plan
med finkornig jord. Ingen tydlig kalkpåverkan. Allt från kärrmark vid ån till torrbackar upp mot skogen. Största
arealen dock friskmark. Växtsamhällena på de ängssvampförande delarna är främst torräng av fårsvingeltyp och
friskäng av rödventyp. Friskäng med tuvtåtel täcker en betydande areal ner mot fuktängen invid ån.
Hävdtillstånd och trend: Även torrbackar och tuvfria friskmarker har florainslag som avslöjar näringsnivåer som
är alltför höga för de mest krävande ängssvamparna. Näringsgradienterna har två huvudriktningar. Den ena från
ån upp utefter sluttningen, den andra från gården i väster in mot den centrala södra delen. Smörblommor, vitklöver och flera daggkåpearter hänger tyvärr med ända upp på krönen. Trenden tycks ha varit ogynnsam under de
senaste decennierna. Fortfarande kunde dock förvånansvärt många arter av ängssvampar hittas. Det kan förklaras
av att basmättnaden i jorden är relativt hög. Trots att inga referenser finns till tidigare svampfynd här, kan man
befara att flera av ängsvamparna har en vikande trend på Nylanden.
Önskvärda åtgärder: Det kan vara goda möjligheter till en snabb och betydande utmagring i några delområden
med torr och torr-frisk mark. De måste dock särbehandlas i förhållande till merparten av den stora betesfållan
genom att inhägnas och betas så att ingen nettotillförsel av näring sker.
Fynd av ängssvampar: backnopping (NT), bleknopping, Entoloma caesiocinctum, naggnopping, mjölrödskivling
(NT), stornopping (NT), ängsnopping, ögonnopping (NT) (osäk), art av nopping, grå vaxskivling, gul vaxskivling, honungsvaxskivling, papegojvaxskivling, slemvaxskivling, småvaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling,
ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 18 ängssvamparter hittades. De motsvarade ett sammanlagt indikatorvärde av 12,0. Det första besöket gjordes under pågående bete vilket inverkar menligt på möjligheten att finna svampar. Vid det andra
besöket under gynnsam säsong var dock djuren på annan mark. Inom merparten av den inventerade arealen var
jorden alltför näringsrik för ängssvampar att växa. Fynden gjordes i några få begränsade stråk. Hävdsituationen
är ogynnsam.
Magrare mark med ängssvampar högre upp. 2008-08-22
70
F
4. Konnsjön
Koord: 669038/152941. 1 ha inventerad. Besök: 2009-08-31, 2010-10-10. Avesta nr 2 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Slåtter med hästdragen balk. Efterbete med får och nöt. En stor fålla för hela inägan med
gamla åkrar och naturliga fodermarker. Hävdavbrott en period för ca 40 år sedan. De kuperade och steniga slåtterytorna har haft de största skötselbristerna. Lång hävdkontinuitet i gammal tid.
Mark och vegetation: Starkt varierande blockighet på naturmarken. Nästan hela ytan upptas av frisk jord. Små
torrbackar finns men få fuktiga partier. Örtrik friskäng med bl a svinrot Ö och NO om ladan. En något artfattig
variant av örtrik stagghed vid växtplatsen för praktvaxskivlingen. Friskäng av rödventyp upptar större delen av
naturmarken. Förekomst av brudsporre i en dikeskant indikerar viss rikmark.
Hävdtillstånd och trend: Den i skötselkontraktet föreskrivna slåttern med bred, hästdragen balk har nackdelen
att precisionen vid slåtter i de steniga partierna N om nedfartsvägen blir ojämn. Pipröret har här lättare kunnat
hålla sig kvar av det skälet och vissa delar blir dåligt utmagrade. Efterbetet kompenserar i viss utsträckning för den
bristen. Trenden i övrigt är god.
Önskvärda åtgärder: Slåtter med smal balk eller lie på de stenigaste ytorna skulle vara till fördel. De före detta
åkrarna tycks nu vara så utmagrade att den naturliga fodermarken inte längre får någon nettotillförsel av näring
inom den gemensamma fållan.
Fynd av ängssvampar: Backnopping, Entoloma longistriatum, gul vaxskivling, honungsvaxskivling, praktvaxskivling (NT, fokusart!), scharlakansvaxskivling (NT), toppvaxskivling.
Samlad bedömning: De 7 funna arterna motsvarar ett indikatorvärde av 9,0. Det låga antalet arter, trots att det
första besöket gjordes vid lämplig tid, antyder att mindre optimala betingelser för ängssvampar råder över en stor
del av den naturliga fodermarken. Ytan med praktvaxskivlingen, Hygrocybe splendidissima, i lindan/slåtterängen
SV om ladan är det lysande undantaget. Hävdsituation i stort är dock tillfredsställande.
Ovan t.v. Den småkuperade och steniga marken t v om
körvägen borde slås med smal balk eller lie för att få bort en
högre andel av vegetationen. /AJ 2009-08-31
Nedan t.v. Växtplatsen för fokusarten praktvaxskivling ses
strax bortom stenarna t h. Delar av det här stråket ner mot
sjön har plöjts och använts som åker, medan de steniga partierna varken har plöjts eller gödslats /AJ 2010-10-10.
71
H edemora
5. Marken
F
Koord: 667455/150861. 3 ha inventerat. Besök: 2008-08-15, -09-05, -09-30, 2009-08-31, 2010-10-06. Hedemora nr 27 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning. Av den svampinventerade arealen är ca 1,5 ha nötbetad och 1,5 ha lieslagen och efterbetad
med nöt. Betesmarken omfattar både gamla lindor och naturmark. Torpet med sina marker anlades under
1700-talet. Inget hävdavbrott av betydelse har kunnat spåras.
Mark och vegetation: I betesmarken tilltar fuktigheten från friskt uppe vid vägen till blött nere vid stranden.
Vegetationen förändras i samma riktning från rödvenfriskäng till fuktäng med högörter. Däremellan finns örtrika,
magra partier, men även stråk med skräppor och smörblommor. Den efterbetade slåttermarken är mestadels
frisk, men såväl små torra som fuktiga ytor finns. Friskäng av örtrik typ och hedmark med stagg och blåbärlingon omväxlar på slåttermarken. Ingen tydlig kalkpåverkan kan ses.
Hävdtillstånd och trend: Mycket gott hävdtillstånd. På slåttermarken hålls refugier med hög andel ängsvädd för
fjärilars och andra insekters skull. Efterbetet med de stora djuren är väl avpassat, liksom betet på det som enkom
betas. Det är en fördel att inte se någon trend på den här höga nivån av naturvårdsanpassad skötsel.
Önskvärda åtgärder: Samma rutiner som föregående år att rekommendera. Erfarenheter av olika metoder för
slåtterrefugier bör utbytas.
Fynd av ängssvampar: Maskfingersvamp, backnopping (NT), Entoloma caesiocinctum, E exile, E formosum, gråblå nopping, naggnopping, stornopping (NT), ängsnopping, ögonnopping (NT), obest nopping, obest nopping,
gul vaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, papegojvaxskivling, praktvaxskivling (NT, fokusart),
mörkfjällig vaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), sepiavaxskivling (VU), småvaxskivling, spetsvaxskivling,
toppvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 24 arter av ängssvampar noterades. De motsvarade indikatorvärdet 21,0.
De fem inventeringstillfällena var väl valda med hänsyn till säsonger och betesperioder, varför en hög andel (4060 %) av arterna inom ängsmykotan bör ha påträffats. Hävdtillståndet är mycket bra.
Ovan t.v. Delförekomst 2 för praktvaxskivling. Slåtter och
efterbete. /AJ 2008-09-30
Nedan t.v. Delförekomst 3 och 5 ner mot björken. Enbart
bete. /AJ 2008-09-30
72
6. Hässlen
Koord: 668357/152449. 5 ha inventerade på ängssvamp. Besöksdatum: 2008-09-05, 2009-08-31. Hedemora nr 33 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Platsen har visst tycke av gotländskt änge. Här och var är det ganska tätt med hasselbuketter och däremellan öppna runnor. Ängarna slås med balk och efterbetas av får. En stor fålla omfattar de finaste
markerna Ö om boningshuset. På V-sidan finns gamla lindor mellan naturmarkerna. Under 300 år, fram till tidigt
1900-tal, slåttrades området med lie, och kanske delvis med balk mot slutet. Sannolikt efterbetades markerna.
Därefter följde en kort epok med enbart bete. Ett hävdavbrott inträdde vid mitten av 1900-talet. De då fortfarande öppna arealerna slogs med röjsåg och snöre mot slutet av förra seklet, varefter nu rådande hävd vidtog.
Hässlen blev domänreservat 1946
Mark och vegetation: Morän med måttlig blockighet på torr till frisk jord. Friskängar av olika slag, även örtrika,
i N och Ö sektorerna från boningshuset. Stråk av gråfibbledominerad torräng finns i SV. De av hassel under
ohävdsåren starkt igenvuxna delarna har till viss del mycket glest botten- och fältskikt, fläckvis är jorden bar. Rikmarkspåverkan indikeras av den ymnigt förekommande sepiavaxskivlingen, Hygrocybe ovina VU. Basmättnaden
är dock inte allmänt högre än att svartnande narrmusseron, Porpoloma metapodium EN, växer här. Hävdtillstånd
och trend: Särskilt på den efterbetade ängsmarken i Ö och NO är de hävdberoende naturvärdena av mycket hög
klass. Trenden förefaller god över hela reservatet.
Önskvärda åtgärder: Ytterligare några enstaka stora skuggande träd kan tas bort på ett antal års sikt.
Fynd av ängssvampar: Blek ängsfingersvamp (NT), hagfingersvamp, maskfingersvamp, violett fingersvamp
(VU), backnopping, bleknopping, stornopping (NT), ängsnopping, ögonnopping (NT) (osäk), Entoloma
caesiocinctum, E exile, E formosum, E nigroviolaceum (osäk), blodvaxskivling, grå vaxskivling, honungsvaxskivling,
papegojvaxskivling, småvaxskivling, rysslädervaxskivling (NT), scharlakansvaxskivling (NT), sepiavasxskivling
(VU), toppvaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling, svartnande narrmusseron (EN)
Samlad bedömning: 25 arter med det sammanlgda indikatorvärdet 21,5 poäng hittades vid de två besöken. Inget
bete pågick vid något av inventeringstillfällena på de artrikaste partierna. Hässlen är en av Dalarnas rikaste ängssvamplokaler, och platsen är en outtömlig skattkammare för mykologiska ”kryssare”, även sådana med böjelse
för skogssvampar. Nya arter hittas vid varje besök, om säsongen är god, trots att svampklubbens mykologer
regelbundet besökt markerna här under 15 års tid.
En av flera ”hot spots” för ängssvampar på Hässlen. /AJ 2009-08-31
73
S medjebacken
7. Dullbo
F
Koord: 666716/149670. 3 ha inventerat. Besök: 2008-08-15, 2008-09-30, 2010-09-02, 2010-10-06. Smedjebacken nr 4 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Hästar betar i en fålla som omfattar såväl öppen naturslåttermark och öppet naturbete som
gamla magra lindor och skogsmark. Den här betesmarken inhägnades på 1930-talet. Bostället omnämns i kungligt
dokument redan på 1500-talet. Mycket lång hävdkontinuitet kan alltså råda.
Mark och vegetation: Morän med måttlig blockighet. Torra-friska marker i V, friska-fuktiga i Ö. En grupp
brudsporrar i ett betat skogsbryn antyder viss påverkan av lättvittrat mineral. Merparten av öppen naturmark
är friskäng av rödventyp, på några fläckar med örtrika inslag. Växtplatserna för fokusarten praktvaxskivling har
hedartad karaktär med bl a stagg, lingon och gråfibbla men även jungfrulin, blodrot och darrgräs.
Hävdtillstånd och trend: Den V delen av betesområdet slås ännu i viss utsträckning med balk och/eller lie.
Under senare år har betestrycket på all den inhägnade marken varit så svagt att uppväxande buskar, främst björk,
fått övertaget. Under 2009 utfördes buskröjning i området med praktvaxskivling. Fyra hästar betade år 2010,
men flera djur krävs för att hålla betesmarken öppen. Försämringen av hävdtillståndet har något hejdats under de
senaste åren i den västra halvan av betesfållan, inkl den efterbetade slåttermarken.
Önskvärda åtgärder: Ett högre betestryck är mest angeläget. Slåtter med lie eller smal balk vore önskvärt även
på det smala stråket med öppen naturmark längst i V av fållan. Tillfällig buskröjning av kantzoner i mellersta och
östra delen av området skulle ge flora och mykota fördelar.
Fynd av ängssvampar: knopprödhätting, mjölrödskivling (NT), ängsnopping, gul vaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, lutvaxskivling, praktvaxskivling (NT, fokusart), scharlakansvaxskivling (NT),
slemvaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling, svartnande narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 14 arter av ängssvampar med ett sammanlagt indikatorvärde av 14,5 visar på en exklusiv
artsammansättning, trots att tre av de fyra besöken företogs vid tidpunkter som inte var gunstliga för de flesta
ängssvampar. Praktvaxskivlingen ger dock fruktkroppar sent, vanligen då frosten hemsökt markerna. Stora biologiska och kulturella värden finns ännu kvar här, väl värda att fortsätta vårda.
Efterbetad slåttermark i västra delen, fyndplats för svartnande narrmusseron, Porpoloma metapodium (EN). /AJ 2008-08-15
74
8. Larsbo Fallet
F
Koord: 666687/149033. 1 ha inventerat. Besök: 2008-08-15, 2008-09-23, 2008-10-07, 2010-09-02, 2010-10-06. Smedjebacken nr 3 i Bratt &
Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Lokalen är en gläntig, björkhageliknande sluttning som utgör sydöstligaste delen av en stor
betesmark vilken sträcker sig över gamla åkrar och lövskogsklädda kullar i riktning mot Larsbo Stortäkt i NV.
Nötkreatur har betat här sedan minst 40 år. Tidigare har slutningen varit slåttermark under åtminstone 300 år.
Mark och vegetation: Måttligt- till rikt blockig moränsluttning som fläckvis sannolikt är stenrensad. Jorden är
mestadels frisk, men har torra partier. Med undantag av ett par stora gläntor är grässvålen helt upplöst genom
skugga från främst stora björkar. Där ljuset kunnat nå marken även under igenväxningsskedet under det senaste
halvseklet är vegetationen en artrik friskäng av örtrik typ. Några torrare backar upp mot vägen har ängsvegetation
av fårsvingeltyp med stor andel gråfibbla. Artsammansättningen av växter och svampar antyder stråk av rikmark i
sluttningen. De tycks dock inte vara heltäckande.
Hävdtillstånd och trend: Fläckvis har sluttningen välhävdade ytor, men på större delen av arealen har uppväxande stora träd i kombination med alltför svagt betestryck medfört påtaglig degeneration under många årtionden.
Genom några upprepade träd- och buskröjningar i lämplig omfattning under det senaste decenniet har goda
förutsättningar för ett trendbrott skapats.
Önskvärda åtgärder: Ytterligare ett antal stora träd, främst i Ö och SÖ, bör tas bort med något års mellanrum.
Fördelaktigt vore om betet här kunde senareläggas och intensifieras. Alternativt skulle några stenfattiga gläntor
kunna slås med balk i slutet av juli för att sedan efterbetas tillsammans med betet av de oslagna delarna.
Fynd av ängssvampar: ängsfingersvamp, backnopping (NT), naggnopping, ögonnopping (NT), blodvaxskivling,
broskvaxskivling, gul vaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, papegojvaxskivling, praktvaxskivling
(NT, fokusart), rodnande lutvaxskivling (VU), scharlakansvaxskivling (NT), sepiavaxskivling (VU), spröd vaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling, purpurbrun jordtunga (VU).
Samlad bedömning: 18 arter och sammanlagt indikatorvärde av 19,5 visar på en hög andel av sällsynta och
krävande ängssvampar. De är alla lokaliserade till tre delområden om vardera ca 100 m2. Om de ska kunna leva
kvar långsiktigt på lokalen måste dessa ”heta fläckar” utökas och få kontakt med varandra genom fortsatta restaureringsåtgärder.
I förgrunden och bortom stora granen ses två av de artrika
gläntor där så många arter överlevt igenväxningsepoken. /AJ
2008-08-15
75
S medjebacken
9. Larsbo Stortäkt
Koord 666752/142983. 5 ha inventerat. Besök: 2008-08-15, 2008-09-01, 2008-09-23, 2008-10-15, 2010-09-02. Smedjebacken nr 2 i Bratt &
Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Ett ca 8 ha stort sammanhängande betesområde S om Larsbo gård, S om vägen mot
Norberg. Den här delen av Stortäkten har använts som betesmark under minst trekvarts sekel. Under de senaste
årtiondena har nötkreatur och får tuktat svålarna. Som de flesta nuvarande naturbetesmarker nyttjades området
tidigare under lång tid för slåtter. Spår efter små gamla åkrar finns här och var. (Den mera näringsrika naturbetesmarken N om vägen har inte inventerats i den här undersökningen)
Mark och vegetation: Stråk av blockrik morän upptar större delen av ytan. Flera fuktiga sänkor sträcker sig i
N-S-riktning och bidrar till att fuktighetsförhållandena skiftar starkt över betesmarken. I V dominerar torrbackar
och en del hällmark. Öppen vattensamling finns i NV. Upphöjda partier i den Ö- och SÖ-delen har artrika
torrängar. Örtrika friskängar finns främst i bårder mot tuvtåteltuvig, delvis starrdominerad, fukt- och blötmark.
Mineraljorden inom hela fållan förefaller att ha sitt ursprung i silikatberggrund.
Hävdtillstånd och trend: Friska-torra små åsar och kullar inom Ö halvan, från N till S, av Stortäkten har
egenskaper som kännetecknar en gammal välhävdad, naturlig fodermark. Inom det här delområdet finns dock
stråk av envist återkommande albuskage med näringsrika följezoner av skräppor, tuvtåtel och andra ohävdsarter.
Albuskarna slås av med kättingaggregat med något års mellanrum, och uppslagen har minskat under nuvarande
arrendators tid. På kullen i V är flora och mykota trivialiserad efter tidigare igenväxningsperiod. Under de två
senaste decennierna har hävdstatus i det inventerade området bevarats oförändrad, eventuellt förbättrats i några
avseenden. Problem med asp i V tycks ha ersatts av svårigheter med al i de södra- och centrala delarna.
Önskvärda åtgärder: Förutom fortsatt betestryck från nöt och får på samma nivå som under senare år, finns
behov av kompletterande mekaniska åtgärder för att ”bekämpa” al och motverka eutrofering utefter fuktstråken.
Det avslagna måste tas bort.
76
Fynd av ängssvampar: aprikosfingersvamp, ängsfingersvamp, backnopping (NT), bleknopping, blek stornopping, knopprödhätting, mjölrödskivling (NT), naggnopping, stornopping (NT), ängsnopping, Entoloma exile, E
longistriatum, art av nopping (obest), art av nopping (obest), blodvaxskivling, broskvaxskivling, gul vaxskivling,
grå vaxskivling, luktvaxskivling, lutvaxskivling, musseronvaxskivling, papegojvaxskivling, rysslädervaxskivling
(NT), småvaxskivling, spetsvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 29 arter av ängssvampar med totalt indikatorvärde av 20,5 är en skörd som kännetecknar en
biologiskt värdefull naturlig fodermark. Bland arterna finns 15 vaxskivlingar av släktet Hygrocybe, ett resultat som
näst intill ger Stortäkten rang av riksintressant ängssvamplokal (Rald 1985). Som helhet måste dock hävdsituationen betecknas som ogynnsam på grund av alstråkens fortgående näringsfixering.
Ovan det pastorala landskapet i Larsbo sett från Stortäktens välbetade SÖ-del. /AJ 2010.
T. h. Växtplatsen vid Larsbo Fallet för den sällsynta
sepiavaxskivlingen Hygrocybe ovina, (VU). Flera goda
indikatorarter bland kärlväxterna ses, som jungfrulin,
ängsvädd, prästkrage och blodrot. /AJ 2008-09-23
77
S medjebacken
10. Nedra Oppsveten
F
Koordinat: 665616/148088. 2 ha inventerat. Besök: 2007-09-28, 2008 -09-01, 09-23, 10-06, 2009-09-04, 2010-09-02. Smedjebacken nr 8 i
Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Ett 250 år gammalt skogstorp med naturliga fodermarker och gamla åkrar sluttande mot
SV. Drygt 30 årigt avbrott i slåtterhävden inträdde under 1950-talet, medan visst fårbete fortgick. Fullständigt
skötselavbrott rådde under stor del av 1980-talet. Därefter gjordes en kraftfull restaurering och med återupptagen
slåtter och sedermera efterbete med får. Nu är Nedra Oppsveten ett naturreservat med sviktande skötsel.
Mark och vegetation: Måttligt blockig morän med frisk till fuktig jord som är påverkad av rika bergarter. Här
finns Dalarnas mest välutvecklade friskäng med svinrot. Ovanför vägen, i NV-delen, förekommer fuktängspartier,
liksom i ett begränsat område i S, i nedre kanten av före detta slåttermarken.
Hävdtillstånd och trend: Piprör och lövträdsbuskar har återigen flyttat fram sina positioner genom hävdförsummelser under det senaste decenniet. Mot bakgrund av den korta tid som gått sedan restaureringen omkring
1990, och med hänsyn till de stora hävdberoende naturvärdena som ännu finns kvar, är det en hotande situation.
Markens höga basinnehåll ger måhända en förlängd respit, men trenden är olycksbådande. 2010 utfördes en bra
slåtter och räfsning ovanför vägen, men fortfarande var skötseln kritiskt svag nedanför vägen.
Önskvärda åtgärder: Särskilt värdekärnorna måste slås och räfsas varje år, och dessutom hävdas med större noggrannhet. Efterbetet bör fortsätta (inte ”förbetet”). Koncentrera insatserna på partiet mellan boningshuset och
vägen, särskilt fuktstråket i centrala-NV-delen, samt på de artrika naturmarksavsnitten nedanför vägen! Genom
Life-projektet ”Foder och fägring” medverkade personal från Länsstyrelsen som stödresurs vid en del av slåttern
2010.
Fynd av ängssvampar: ljusskivig lerskivling (NT), backnopping (NT), blårödling (VU, fokusart), gråblå
nopping, hagnopping (NT), mjölrödskivling (NT), stornopping (NT), Entoloma caesiocinctum, E exile, Klibbjordtunga (EN), blodvaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, rysslädervaxskivling (NT), scharlakansvaxskivling (NT), sepiavaxskivling (VU), småvaxskivling.
Samlad bedömning: 17 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 21,5. Särskilt den höga andelen
rödlistade arter bland fynden ger en god bild av lokalens exklusivitet. Här finns en mycket betydande mångfaldsresurs som riskerar att förloras. Värdena är nu påtagligt hotade.
Skovor av avslaget, ruttnade piprörsgräs i svinrotängen nedanför
vägen. /AJ 2009-09-04
78
11. Gamla Finntorpet
Koord: 667856/145903. 2 ha inventerat. Besök: 2008-10-02, 2008-10-14, 2009-09-04, 2010-09-08. Ludvika nr 22 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: En finnbosättning etablerades här under 1600-talet, därefter var här torp under olika bruk
och skogsbolag. Hackslogarna slogs med lie och efterbetades av gårdens kor till omkring 1990. Den traditionella
hävden upphörde därefter ett antal år, men slåtter med ”maskinlie” (dubbel gräsklinga på röjsåg) påbörjades
under sent 1990-tal. Lågintensivt bete med hästar startade ungefär samtidigt. Nu brukas smal slåtterbalk och lie.
Under senare år har några få hästar betat på naturmarker och gamla åkrar i en stor fålla.
Mark och vegetation: Morän med ringa till måttlig blockighet. Sandigt krön med torr mark i N. Hela det före
detta inägoområdet har formen av en ”finnman” med sluttningar i tre riktningar. I kanterna mot V och Ö är
markerna fuktiga. En igenvuxen erosionsdälja kring en bäck genomkorsar gårdens tidigare ägor mot S. Örtrika
friskängar med inslag av kalkfuktäng i de mest välhävdade delarna av ännu slåttrad mark. Dessa områden, NNV
och NO om boningshuset är dock ganska heterogena med ytor av såväl rödven- som skogsnävefriskäng. Även
inslag av rished finns på naturslåttermarken i NO. Rikmarkspåverkan är allmän.
Hävdtillstånd och trend: Hävden är nu god på de naturmarker som slås. Däremot degenererar all naturbetesmark genom mycket för lågt betestryck. 2008 betade två hästar och 2010 fem hästar.
Önskvärda åtgärder: För att rädda en del av de hävdberoende naturvärdena inom den enda stora betesfållan
måste intensiteten höjas avsevärt. En indelning i några mindre fållor med mera koncentrerat bete inom delar som
ännu har kvar vissa betespräglade naturväden kan vara ett alternativ, om inte flera betesdjur kan ordnas. Området
SO om ladugården ner mot fuktmarken och naturmarken S om däljan borde då prioriteras i första hand.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp, violett fingersvamp (NT), backnopping (NT), bleknopping,
knopprödhätting, naggnopping, ögonnopping (NT) (osäk), Entoloma caesiocinctum, E exile, E sodale (osäk),
blodvaxskivling, broskvaxskivling, grå vaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, lutvaxskivling,
mörk blodvaxskivling, mörkfjällig vaxskivling, papegojvaxskivling, rodnande lutvaxskivling (VU), scharlakansvaxskivling (NT), småvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, vitlöksvaxskivling (osäk),
ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 27 arter av ängssvampar motsvarande 19,0 i indikatorvärde. 17 av arterna är vaxskivlingar av
släktet Hygrocybe. Enligt Ralds (1985) värdeskala ska då Finntorpet vara en ängssvamplokal av nationellt intresse.
Klassningen stärks av att endast två av besöken gjordes under god säsong. Alla arter hittades i slåttermarken.
Några av de mindre krävande också i det betade området. Naturvärdena i betesmarken är påtagligt hotade.
Den välhävdade hackslogen NO om boningshuset. I
bakgrunden skymtar naturbetesmarken S om däljan. /AJ
79
L udvika
12. Grangärdes Hästberg
Koord: 669020/145925. 0,2 ha inventerat. Besök: 2008-09-28, 2010-08-23, 2010-09-19. Ludvika nr 13 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Den lilla hackslog som nu restaureras är en del av ett tidigare stort sammanhängande
naturslåtterområde omfattande hela sydsluttningen av Hästbergs klack. Den regelbundna hävden i gammal tid
kan sträcka sig längre tillbaka än till 1600-talet, då människor blev bofasta i byn. Tidigare var här en fäbod som
tillhörde Grangärde kyrkby. Sannolikt har slåtter och bete i olika kombinationer skett på sluttningen. Under
1800-talet lär stor del av berget ha använts till hästbete. Även byns kor har sannolikt nyttjat området här vid
skogsbetet som pågick till 1963. Klackens högsta delar blev naturreservat 1933. Stigen från byn upp på toppen
av berget passerar genom den lilla slåtteräng som nu fått förnyad hävd. En bred zon på ömse sidor av stigen har
genom röjningar då och då aldrig vuxit igen. Sporadiskt har även slåtter med röjsåg och snöre företagits.
Mark och vegetation: En ganska stenfattig moränsluttning med huvudsakligen frisk mark. Påverkan av lättvittrade bergarter är tydlig. Större delen av ytan är friskäng av örtrik typ med delar som har drag av kalkfuktäng.
Hävdtillstånd och trend: Under det senaste decenniet har så några bybor de flesta åren lieslåttrat den lilla äng
som i och med ett gemensamt byinitiativ år 2010 fått en förhoppningsvis regelbunden skötsel. Hävdtillståndet är
förvånansvärt gott, trots tidigare frånvaro av regelbunden slåtter. Grässvålen är ganska väl utvecklad över en stor
del av ytan och förnaansamlingen obetydlig. Optimism råder inom slåttergänget om en fortsatt snabb återhämtning för ängsvegetationen.
Önskvärda åtgärder: Fortsatt lieslåtter och noggrann räfsning. Någon stor björk i söder bör tas bort.
Fynd av ängssvampar: Blodvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), toppvaxskivling, vit vaxskivling.
Samlad bedömning: 4 ängssvamparter med sammanlagt indikatorvärde av 2,5 visar att mycelen sannolikt varit
starkt missgynnade under perioder utan slåtter och bete. Kärlväxtfloran är dock mycket artrik här. Förhållandena
på den här lokalen kan utgöra ett exempel på att ängssvampar i vissa fall är känsligare som indikatorer på hävdkontinuitet än kärlväxter.
Utsikten från ängen i sluttningen är hänförande. I bakgrunden ses
Bysjön, Saxen och Björken i Grangärdes centralbygd. /AJ 10-08-23
80
13. Långmyra
Koord: 669495/145911. 0,2 ha inventerat. Besök: 2008-09-28, 2009-0827, 2010-08-23. Ludvika nr 11 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: En liten finnby med 350-årig slåtter
utan avbrott. Efterbetet upphörde när korna försvann vid
slutet av 1970-talet. Fram till dess gick boskapen även på
skogen. Slogarna är fördelade på flera små stråk mellan
gamla åkrar, vägar och tomter.
Mark och vegetation: Stenfattig morän med frisk till
fuktig jord. Ingen kalkpåverkan. Mestadels friskängar,
både av skogsnävatyp och örtrik typ, närmast nordlig
variant. Några band av fuktmark med gräs och låga starrarter. I de torraste partierna mot vägkanter finns fläckar
av rished.
Hävdtillstånd och trend: Fortfarande ses tydliga sviter av
mera omfattande beskuggning och stort förnafall i form
av partier med mycket skogsnäva på frisk mark. Den här
vegetationstypen förefaller vara på reträtt efter avverkning
av flera stora träd och fortsatt slåtter. Det senaste årtiondet har nästan all naturslåttermark hävdats med röjsåg
och snöre som är fyrkantigt i tvärsnitt. Utrustningen,
som den används här, ger ett förvånansvärt distinkt snitt
i vegetationen. Med noggrann räfsning, och upptag av
det slagna, förefaller resultatet här bli väl så bra som på
många lieslagna ängar. Så länge nuvarande slåtterkarlar
orkar fortsätta är trenden god. Succesionen är emellertid
inte säkrad.
Önskvärda åtgärder: Det vore en fördel om en något
kortare stubb lämnades efter slåttern med det kantade
snöret. Dock finns påtaglig risk att såra grässvålen om
man går för djupt med denna metod, vilket brukaren
mycket riktigt påpekat. Rekrytering för fortsatt slåtter är
angelägen.
Den flackt välvda nordsluttningen öppnar sig mot
bergen runt Västerdalälven. I förgrunden nordlig
variant av örtrik friskäng. /AJ 2010-08-23.
Fynd av ängssvampar: Grå vaxskivling, lutvaxskivling,
scharlakansvaxskivling (NT), toppvaxskivling, vit vaxskivling.
Samlad bedömning: 5 arter och sammanlagt indikatorvärde 3,5 reflekterar kvardröjande effekt av skuggdegeneration och ganska hög fukthalt i marken. Sannolikt
inträffar periodvis vattenmätnad och låg syrehalt i skikten
med mycel för ängssvampar. Slogarna i Långmyra kan
restaureras till bättre ängssvamplokaler än de är nu, men
troligen inte till de högst rankade platserna för ängssvampar. På grund av lokalens belägenhet mellan de mycket
artrika områdena i Tuna-Hästberg och vid fäbodarna i
södra delen av Gagnefs kommun är markerna i Långmyra
viktiga ur spridningsekologisk synvinkel.
Väl tuktade småkullar med blåbär-lingon börjar anta
höstfärger. /AJ 2010-08-23
81
L udvika
14. Aspfallet
Koord: 666756/144093. 3 ha inventerat. Besök: 2008-08-27, 2008-09-24, 2008-10-14. Ludvika nr 19 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Ättlingar av finska invandrare anlade gården vid slutet av 1700-talet. En stor del av inägomarken slogs med lie ända till början av 1990-talet. Efter slåtter och vallskörd fick korna efterbeta på åker och
äng. Tidigare på sommaren betade korna i omgivande skog. Under mitten och slutet av 1990-talet skedde varken
slåtter eller bete. Sedan 2001 betar höglandsboskap i tre stora fållor på den gamla inägomarken och framröjda
områden som ansluter mot nordost och nordväst.
Mark och vegetation: Överallt rikblockigt. Fuktighetsförhållanden och vegetation är mycket varierande, från
fuktäng av fräken-starrtyp i botten av en erosionsravin N om boningshuset till torräng av fårsvingeltyp med
dominans av gråfibbla på några kullar och ravinkanter. I beskuggningens spår ger nu skogsnävan namn åt en stor
del av friskängspartierna, medan stagg, kattfot och lingon karaktäriserar krympande fläckar av hedmarker där ljus
och bete bevarat värdefulla kultur-naturminnen.
Hävdtillstånd och trend: Redan 1990, vid svamplubbens och ängs- och hagmarksinventerarnas besök, hade
omfattande skuggning från många stora björkar kring gård och uthus börjat lösa upp grässvålar på delar av slåttermarken. Den tendensen förstärktes under det följande decenniet. Den betesdrift som startade därefter innebar
inget trendbrott, även om betestrycket med de tunga djuren av andra skäl förefaller väl avvägt. 2008 gick 5 vuxna
djur på bete. Inom södra och sydöstra delarna av den gamla inägomarken kvarstår numera endast små ytor av
hävdberoende vegetationstyper med goda biologiska kvaliteter. I de nordvästra och nordöstra sektorerna, från
boningshuset räknat, har dock omfattande röjningar utförts, även i erosionsravinen i centrum av inägomarken.
Tidigare degeneration och kommande röjningsgödningseffekter ger merparten av den framröjda marken en trivial
flora och mykota, men närmare gården, där en mindre andel av träden behövt röjas bort, förefaller de direkta
effekterna på mångfalden av kärlväxter och svampar att vara goda, särskilt på några delar av ravinsidorna.
Önskvärda åtgärder: Inrikta restaureringsåtgärdena på några små arealer med fortfarande höga flora- och
mykotakvaliteter. 1: backarna närmast V om ”gammallagårn”. Öppna där varsamt för mera ljus. Slå med lie eller
smal balk och efterbeta kort period i en liten fålla här. 2: arrangera för bättre avpassat bete på ravinkanterna i
området strax NV om boningshuset. Här syntes tendenser till söndertrampning på biologiskt rik mark. Allmänt
sett vore det en fördel att kunna växla med lättare betesdjur.
Fynd av ängssvampar: Backnopping (NT), naggnopping, stornopping (NT), strimnopping (osäk), Entoloma
caesiocinctum, honungsvaxskivling, småvaxskivling, toppvaxskivling, svartnade narrmuseron (EN).
Samlad bedömning: 10 arter motsvarande indikatorvärdet 7,5. Endast det första av de tre besöken skedde vid
god säsong. Situationen för de hävdberoende naturvärdena är ogynnsam.
Ett parti av den södra ravinslänten vars vackert brungröna färg
kännetecknar välhävdad och artrik naturlig fodermark, trots att
restaureringsarbeten pågår här. /AJ 2008-08-27
82
15. Palahöjden, Övre Lövtjärn
Koord: 665873/143821. 2 ha. Besök: 2008-08-27. Ludvika nr 8 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Den här finngården anlades vid mitten av 1600-talet. Inget avbrott i slåtter- och efterbeteshävd har skett inom det kvarvarande kärnområdet av gårdens naturliga fodermarker om cirka 5 ha. 2008 var
sista året med kor på markerna här, varför efterbetet upphört. Får finns kvar på gården, men de betar på en tätt
björkbevuxen höjd nordväst om boningshuset. Ner mot vägen i S och SO är inägorna delvis igenvuxna.
Mark och vegetation: Moränmark av måttlig blockighet. En hög andel av den lieslagna ytan är fuktig med en
vegetation av kalkfuktäng, i övrigt örtrik friskäng på naturslåttermarken. Inom betesområdet N om kalkfuktängen finns mera trivial fuktäng med tuvtåtel och höga örter. Betesmarken längre mot N och NO övergår i
rödvenfriskäng. Flera små lindor förekommer inom området med naturlig fodermark.
Hävdtillstånd och trend: Kalkfuktängen med yttrekanter av örtrik friskäng är väl hävdad. Kanterna av den
betade fuktängen mot N och friskängen av rödventyp öster härom är delvis starkt förbuskade. Inga tecken på
försämring av hävdtillståndet kan förmärkas på den biologiskt rikaste delen av slåttermarken här. Däremot förefaller trenden vara mindre god för de ytor som enbart betas, särskilt med tanke på att korna inte längre är kvar på
gården.
Önskvärda åtgärder: Den norra delen av kalkfuktängen borde befrias från ytterligare några stora björkar för
ljusinsläppets skull. Det alltför täta ungbjörkbeståndet i den fuktiga beteshagen öster och nordost om kalkfuktängen skulle behöva glesas ur betydligt. Buskröjningar är angeläna i N och NO.
Fynd av ängssvampar: backnopping (NT), gråblå nopping, knopprödhätting, naggnopping, strimnopping
(osäk), stornopping (NT), Entoloma caesiocinctum.
Samlad bedömning: 6 arter av ängssvampar motsvarande 5,0 i indikatorvärde. Den ovanligt höga fukthalten i
marken som rådde vid besöket förklarar troligen det svaga resultatet. Inga synbara förändringar i hävdtillstånd
på de intressantaste ytorna kunde ses jämfört med vid svampklubbens inventeringsbesök 1990, då betydligt flera
mycket goda indikatorarter bland ängssvamparna hittades. Med undantag för kalkfuktängen med närmaste
omgivning förefaller hävdsituationen här vara ogynnsam.
Nedre delen av den för södra Dalarna unika kalkfuktängen.
I bakgrunden ett parti av betesmarken som borde glesas ut
i trädskiktet. /AJ 2008-08-27
83
L udvika
16. Palahöjden. Holmtjärn
Koord: 665947/143981. 0,5 ha inventerat. Besök: 2010-09-16.
Ludvika nr 9 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Gammal finngård vilken
sannolikt har en liknande historia som övriga sådana
bosättningar på trakten. Platsen uppvisar en mosaik
av olika markslag där gamla åkrar dominerar och ger
hela gårdsområdet en öppen karaktär, trots att ganska
stora björkhagar och kantzoner bär en mångfald av
skuggande björkar.
Mark och vegetation: Björkhagarna är blockrika.
Övriga ytor är mer eller mindre stenrensade. Friska
marker över merparten av arealen. Fuktigt och blött
utefter en bäck som rinner genom inägorna. Den
öppna naturmarken öster om stora åkern i NV
har en örtrik friskäng omväxlande med trivialare
partier där skogsnäva och daggkåpor av ohävdstyp är
framträdande. Zonen mellan uppfartsvägen och åkern
på södra sidan hyser gräshed av rödventyp med små
risbevuxna fläckar.
Hävdtillstånd och trend: Arealen slåttermark med
höga hävdskapade naturvärden är nu begränsad till
dels ett stråk som börjar Ö om boningshuset och
sträcker sig norrut mellan uthuslängorna och stora
åkern i NV, dels ett band utefter södra sidan av
uppfartsvägen ut mot en åker. De här två biologiskt
värdefulla områdena tycks inte efterbetas av gårdens
får, vilka föredrar de gamla åkrarna.
Önskvärda åtgärder: Fortsatt utmagrande balkslåtter
på de två välhävdade delområdena enligt ovan. Efterbete på dem skulle ge biologiska mervärden. Några
partier av björkhagarna, där degenerationen inte helt
eliminerat grässvål och artrikedom, skulle kunna
öppnas för ljus och utmagras med lieslåtter och bete.
Ett välhävdat och intressant gränsfall mellan gårdsmiljö och
naturlig fodermark sträcker sig norrut mellan uthusen och en
gammal åker. /AJ 2010-09-16.
Fynd av ängssvampar: backnopping (NT), bleknopping, art av nopping (osäk), Entoloma exile, E
rhombisporum, hårig jordtunga, blodvaxskivling, gul
vaxskivling, honungsvaxskivling, toppvaxskivling, vit
vaxskivling.
Samlad bedömning: 11 arter av ängssvampar med
ett sammanlagt indikatorvärde av 6,0. Ytterligare
inventeringsbesök skulle sannolikt avslöja en intressant ängsmykota på de ganska små ytor som har rika
hävdskapade livsbetingelser. Hävdsituationen är OK,
om än den rika ängsarealen har krympt under senare
decennier.
84
Några små rika kantzoner i det småskaliga jordbrukslandskapet, där stora naturvärden kan vara koncentrerade. /AJ
2010-09-16.
17A. Skattlösberg, Finn Pers backe
Koord: 667386/144134. 1,5 ha inventerat. Besök: 2008-08-27, 2008-10-14, 2010-08-27. Ludvika 17 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Östvänd sluttning och kulle av betesmark på både naturgrund och gamla åkrar. Den här
delen av den 400-åriga finnbyn slogs i likhet med övriga marker här med lie under en lång period. Finn Pers
backe har under senare decennier nyttjats till bete. Under åren för denna inventering betade hästar under sommar
och höst. Området ingår i Sattlösbergs naturreservat som bildades 1978.
Mark och vegetation: Ganska rikblockig morän med några små partier av berg i dagen. Fuktig rished ner mot
vägen i sydost, frisk mark i sluttningen där örtrik stagghed utvecklats på naturmarken ovanför en gammal åker.
Torrängar av fårsvingeltyp förekommer på krönet, liksom fläckar av stagghed och frisk rished med såväl ljung som
bärris. På kullens platå finns även ganska artrika friskängsytor.
Hävdtillstånd och trend: Under ängs- och hagmarksinventeringen var backen i ett tidigt restaureringsskede
efter trädröjningar. Sedan dess tycks örtrika växtsamhällen ha expanderat liksom magermarksfloran. Sett över de
senaste årtiondena är trenden god, men en ogynnsam fluktuation noterades 2010 i förhållande till 2008. Svagt
bete hade medfört risuppslag och i alltför stor utsträckning kvarstående örtvegetation vid besöket i slutet av
augusti 2010. Hästarna var då redan hemtagna.
Önskvärda åtgärder: Ohävdstecknen vid det sista inventeringsbesöket får inte utvecklas till en trend. Det betestryck som utövades 2008, 11 djur som var kvar ännu i mitten av oktober, var till synes idealiskt. Tillfällig buskröjning, särskilt i sluttningen, måste nu göras. På sikt bör några stora björkar tas bort på norra sidan av kullen.
Fynd av ängssvampar: maskfingersvamp, rökfingersvamp (NT), violett fingersvamp (VU), vridfingersvamp
(NT), ängsfingersvamp, backnopping (NT), knopprödskivling, mjölrödskivling (NT), naggnopping, stornopping
(NT), strimnopping (osäk), ängsnopping (osäk), Entoloma caesiocinctum, blodvaxskivling, broskvaxskivling, grå
vaxskivling, grålila vaxskivling (VU), honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, lutvaxskivling, papegojvaxskivling,
scharlakansvaxskivling (NT), spetsvaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, vitlöksvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 27 arter av ängssvampar motsvarande indikatorvärdet 22,0 understryker konstaterandet att
Finn Pers backe idag är tillflyktsort för kanske merparten av de fruktifierande ämgssvampmycelen i Skattlösberg,
när de tidigare så välhävdade slåttermarkerna i byn nu är på dekis. Det är av största vikt att backen fortsätter att
vårdas med god hävd. Tillståndet är gott, men tendensen efter 2008 är oroande.
Så här bra betad var Finn Pers Backe i mitten av oktober 2008. En beklämmande syn i ett av Ludvika kommuns värdefulSå bör det se ut efter varje säsong. /AJ 2008-10-14
laste kulturminnen. Stora slogarna. /AJ 2008-08-27
85
L udvika
17B. Skattlösberg Stora slogarna
Koord: 667370/144165. 1,5 ha inventerat. Besök: 2008-08-27, 2008-10-14, 2010-08-27. Del av Ludvika 17 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: De gamla slogar som är minst degenererade ligger i anslutning till vägen mot Luossa,
där den just vikit av från bilvägen högt upp i sluttningen i centrum av byn. Den sammantaget stora arealen
naturslåttermarker som fanns i Skattlösberg vid mitten av 1800-talet hade ett sekel senare minskat till en tiondel.
I dag återstår högst en tredjedel av den tiondelen som någorlunda öppen gräsmark. Merparten av den resten är
betydligt degenererad av beskuggning och dålig skötsel. Byn och dess ängar skyddades som reservat 1978.
Mark och vegetation: Skogsnävaäng med omfattande piprörsinslag täcker minst lika stor yta som mera örtrika
friskängar. I några delar är örnbräken nästan rent beståndsbildande. Fläckvis är moränen rikblockig på de friska
marker som svampinventerats. I denna del förekommer varken torr eller fuktig mark. Jorden förefaller att ha viss
påverkan av rik bergart.
Hävdtillstånd och trend: Vid besöket i slutet av augusti 2008 låg det sedan minst ett par veckor med snöre
avmejade gräset i tjocka skovor och ruttnade. Då nästa inventering företogs här en och en halv månad senare
var det avslagna ordentligt ihopräfsat och borttaget. Sannolikt kan de uteblivna restaureringseffekterna föklaras
av många års hävdförsummelser av det slag som skedde 2008. 2010 utfördes slåtter av annan entreprenör som
använde smal slåtterbalk och lie. Resultatet var helt tillfredsställande.
Önskvärda åtgärder: Slåtterinsatserna bör inriktas på de ytor som är minst degenererade, alltså de ligger på ömse
sidor om första sträckan av stigen mot Luossa, från byn räknat. Insatsen bör varje år ha en kvalitetsnivå som den
hade 2010. Ett väl avvägt efterbete, gärna med nöt, skulle ytterligare skynda på och närma återställandet till de
kulturvärden som dessa biologiskt rika hackslogar en gång hade. I några delar bör ett litet antal stora björkar tas
bort. Resurser från Life-projektet ”Foder och Fägring” har från och med 2010 börjat användas för att säkra en
långsiktigt god hävd.
Fynd av ängssvampar: Backnopping (NT), bleknopping, Entoloma formosum, blodvaxskivling, honungsvaxskivling, papegojvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), toppvaxskivling, vit vaxskivling.
Samlad bedömning: 9 arter med 5,5 i indikatorvärde för ängssvampar. Resultatet avspeglar på ett bra sätt
nuvarande bekymmersamma hävdsituation, men artsammansättningen antyder också goda förutsättningar till
framgångsrik restaurering. Hotet mot de hävdberoende naturvärdena får betecknas som påtagligt till dess att god
hävd kan säkras långsiktigt.
86
18. Dammsjöbäcken, Sörvik
Koord: 667515/146390. 1 ha inventerad. Besök: 2010-09-08. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: En äldre barrblandskog på kalkmark. Många gamla spår av kalkbrytning finns här. Det
inventerade området innefattar även en stig på en smal korridor magermark av 25 m:s längd från skogen och över
ett några år gammalt hygge ut mot en liten parkeringsficka vid en skogsväg. På grund av ängssvampfynd på såväl
skogsmark som på stigens örtrika breddning ut mot skogsvägen inriktades en del av den planerade skogssvampinventeringen mot ängssvampar.
Mark och vegetation: Delvis blockfattig morän, delvis naturligt eroderade och urgrävda sandsediment. I svackor
på frisk till fuktig mark växer medelhög örtvegetation med många kalkindikatorer. På frisk och torr skogsmark
uppträder lågörtsamhällen respektive rishedar. Slät taggsvamp, Sarcodon leucopus (EN), är skogens främsta attraktion. Utefter stigen över hygget kan vegetationen sägas vara friskäng av örtfattig typ dominerad av kruståtel. Här
på en yta med gles grässvål hittades en väl utvecklad kollekt av Entoloma cf. callirhodon. Den har tidigare endast
påträffats en gång i Dalarna. Ett par dm från gruppen av isabellnoppingarna växte några fruktkroppar med
typiskt utseende för den svensknamnlösa noppingen Entoloma caesiocinctum. De andra två arterna av ängssvampar som noterades på lokalen växte i skogen.
Hävdtillstånd och trend: Naturlig dynamik inom kalkbarrskogen bevarar sannolikt förutsättningarna som krävs
för fortlevnaden av många arter av ängssvampar. De juridiska förutsättningarna saknas dock, eftersom området
endast är nyckelbiotop. Framtidsutsikterna för de mycel som gav fruktkroppar invid stigen över hygget bedöms
dock som ännu mera osäkra. Kommer de att överleva den massiva frisättningen av näringsämnen under hyggesfasen?
Önskvärda åtgärder: Reservatsbildning. Röjning och slåtter med något års mellanrum utefter stigen under en
övergångsperiod.
Fynd av ängssvampar: Entoloma cf. callirhodon, Entoloma caesiocinctum, kantarellvaxskivling, småvaxskivling.
Samlad bedömning: 4 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde 2,5. De alternativa växtplatserna
för ängssvampar skiljer sig inbördes betydligt mera än de traditionella naturliga fodermarkerna, varför värderande
omdömen än vanskliga att avge. De biologiska värdena inom området vid Dammsjöbäcken är dock så stora att
långsiktigt, juridiskt bindande skydd borde vara självklart.
Strax bortom svampklubben Skogsriskans inventerare gjordes
Dalarnas andra fynd av isabellnopping. /AJ 2010-09-08
87
L udvika
19. Markusfallet
Koord: 667244/141355. 3 ha inventerad. Besök: 2008-08-25, 2008-09-24, 2008-10-05, 2010-09-28. Ludvika nr 1 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Två finngårdar ligger i anslutning till kvarvarande öppna naturliga fodermarker. Nivåskillnaden dem emellan i den sydvända sluttningen är 50 m och horisontellt avstånd drygt 500 m. Den övre gården
byggdes för 225 år sedan, medan den nedre sannolikt är hundra år äldre. Vid den senare finns höga hävdskapade
naturvärden, och där endast i det gårdsnära området. Övrig betes- och slåttermark längst ner i sluttningen är
gravt igenvuxen. Först halvvägs upp mot övre gården möter artrika fläckar av gammal naturlig fodermark, som
här breddas till större öppna arealer. Markusfallet är ett Natura2000-område inom EU-systemet.
Mark och vegetation: Frisk till fuktig morän med varierande blockighet dominerar utefter hela sluttningen. På
grund av småskalig kupering, utom utom upp mot övre gården, förekommer även små torrbackar. Dessa täcks
mest av torrängsvegetation av fårsvingeltyp, fläckvis av ädelt slag med bland annat kattfot. På några ”heta fläckar”
inom betesfållan, som i sin helhet ligger V om vägen, har en örtrik stagghed bildats. Annars ses mest rödvenfriskäng på betesmarken, såväl på naturgrund som på gamla lindor. Slåtterytorna Ö om vägen, och Ö om uppfartsvägen till övre gården, är allmänt fuktigare än betesmarken. I de lägre delarna finns ganska triviala fuktängs- och
rishedstyper. Vid vägskälet upp mot övre gården breddas slåttermarken och övergår också till mera örtrika typer.
Hävdtillstånd och trend: Betesintensiteten förefaller väl avvägd med hänsyn till resultatet på de öppna ytorna
av fållan. Grav igenväxning råder dock V och N om nedre gården, liksom i västra kanten av betesområdet V och
SV om övre gården. All slåtter utförs sedan ett knappt decennium med röjsåg och snöre. Räfsning och bortförsel
tycks emellertid utföras med god noggrannhet, varför degeneration, om sådan förekommer här, främst beror på
omfattande skuggning, dels på det smala slåttrade bandet mellan vägen och skogen, dels i ängen innanför övre
vägvinkeln. På den senare ytan har ett alltför tätt bestånd av ungbjörk växt upp. Samma gäller slåttermarken Ö
och NO om övre gården.
En ”hot spot” med många sällsynta arter av ängssvampar. /AJ 2008-09-23
88
Önskvärda åtgärder: Betydande urglesning av trädskiktet
bör göras på de större slåtterytorna, dels vid vägvinkeln,
dels Ö och S om övre gården. Björkarna bör tas bort i
västra kanten av betesområdet på de högsta nivåerna. I
övrigt kan det vara lämpligt med borttagande av enstaka
stora träd (röjningar kommer i viss utsträckning att
genomföras under vintern 2010/2011 genom Life-projekt
”Foder och fägring”). En övergång till slåtter med lie och/
eller smal slåtterbalk bör övervägas.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp, maskfingersvamp, violett fingersvamp (VU), ängsfingersvamp,
backnopping (NT), naggnopping, ängsnopping,
ögonnopping (NT) (osäk), Entoloma caesiocinctum,
E. exile, plattad jordtunga (osäk), purpubrun jordtunga
(VU), blodvaxskivling, broskvaxskivling, gul vaxskivling,
honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, luktvaxskivling,
lutvaxskivling, mönjevaxskivling, mörkfjällig vaxskivling,
papegojvaxskivling, rysslädervaxskivling (NT), scharlakansvaxskivling (NT), småvaxskivling, spröd vaxskivling,
toppvaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 29 arter av ängssvampar med
sammanlagt indikatorvärde av 21,5. De flesta fynden är
koncentrerade till ett ”hett” område runt ladan på betesmarken nästan uppe vid vägvinkeln. Där har beteshävden
upprätthållit ett mycket gott hävdtillstånd. En sådan ”hot
spot” är en mycket bra förutsättning för ett framgångsrikt
restaureringarbete av närområdet. Som helhet är dock
situationen för de hävdskapade naturvärdena ogynnsam.
Högt upp i backen där vägarna grenas hittades flera goda indikatorarter. Till höger en väl skuggig slåtteräng. /AJ 2008-09-23
89
L udvika
20. Stora Låsen
Koord: 667626/142804. 2 ha inventerade. Besök: 2010-08-26, 2010-09-17. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: En biologiskt mycket intressant finngård som i sista stund för en tid räddades undan
ohävdens utarmning. Byggnaderna är vackert belägna högt upp på en s k finnman som från nordnordväst sluttar
ner mot sjön St Låsen. Under förre ägaren upphörde slåttern på naturmarkerna. Betesdriften fortsatte dock, men
mot slutet med en mycket låg intensitet. 2004 tog nuvarande ägare över och påbörjade genast en målmedveten
restaurering med i stor utsträckning traditionella metoder. De naturliga fodermarkerna nära byggnaderna var
fortfarande öppna, medan stora, helt igenvuxna slåtter och betesmarker har befriats från stora granar och en del
av de äldre björkarna till lövskogslundar med hög andel grov asp. Ett antal måttligt igenvuxna små skogslindor
har röjts och börjat slås.
Mark och vegetation: Ganska rikblockig morän med hela skalan av fuktighetsklasser. De största sammanhängande naturslåtterytan, sydväst om boningshuset, täcks till stor del av frisk rödvenäng med flera partier av fårsvingeltorräng. Öster härom ansluter en fuktmark av gräs-lågstarrtyp. Naturbetet sydost om mangårdsbyggnaden
uppvisar ett brett spektrum av friskängstyper: skogsnäva-, rödven- och även små ytor av örtrik typ. Skogslindorna
innehåler stråk av stora stenar i ursprungliga lägen. Örtvegetationen är mycket gles på grund av det ringa ljusinsläppet på de små lindorna, vilka är ingärdade av hög skog.
Hävdtillstånd och trend: Markerna är i bästa möjliga hävdtillstånd för sina restaureringsfaser. Naturbetet i sydost
har små fläckar som klarade den sviktande skötsel för tiotalet år sedan utan påtaglig degeneration. Mycket riktigt
påträffades här en av Dalarnas högst rankade indikatorarter, klibbjordtungan. Trenden är genomgående god för
de hävdberoend naturvärdena på gården.
Önskvärda åtgärder: Skuggningen från SO är för stor på några delar av den värdefullaste naturbetesfållan. Här
skulle en utglesning av trädskiktet kunna göras. I övrigt bör den skötsel som påbörjas fortsätta.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp, maskfingersvamp, Clavulinopsis laeticolor, backnopping (NT),
naggnopping, Entoloma formosum, E politoflavipes, art av nopping (osäk), klibbjordtunga (EN), plattad jordtunga
(osäk), blodvaxskivling, broskvaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, mörk blodvaxskivling, mörkfjällig vaxskivling, småvaxskivling, spröd vaxskivling, vitlöksvaxskivling.
Samlad bedömning: 19 arter med sammanlagt indikatorvärde för ängssvampar av 12,5 bekräftar den allmäna
bedömningen om att markerna har hög potential för vidare utveckling av de biologiska värdena.
Den efterbetade slåttermarken SV om husen. En del av ytan har sannolikt plöjts
och gödslats, medan de mera stenbundna partierna är traditionell naturslog.
/AJ 2010-08-26
90
21. Håen
Koord: 667496/142376. 3 ha inventerade. Besök: 2010-09-28. Ludvika nr 4 och 5 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: En finnby med anor från 1620. Drygt 50 ha av byns f d inägor är sedan 2007 naturreservat
med syftet att genom främst betesdrift behålla och utveckla viktiga egenskaper hos det odlingslandskap som
tidigare funnits här. Naturslåttermarkerna har nästan helt övergått till betesytor eller vuxit igen. Stora arealer med
blandskogsbärande gammal betesmark, främst norr om vägen i östra delen av byn, har avverkats inför reservatsbildningen för att återskapa ett stort sammanhängande beteslandskap.
Mark och vegetation: Särskilt östra halvan av området är mera rikblockig än stenigaste Småland. Östra sidan av
den delen i byn är något mindre stenbemängd, och här har ett antal åkrar kunnat tas upp. Gamla åkrar som ännu
är öppna finns även i västra delen av byn norr om vägen. Friskängar av rödventyp respektive skogsnävatyp täcker
de största ytorna med vissa betingelser för ängssvamp. En liten kvarvarande slåtteräng invid vägen i väster har
förutom rödvenfriskäng även partier av rished. Utpräglad silikatjord inom hela reservatet.
Hävdtillstånd och trend: De öppna naturmarkerna är påtagligt eutroferade, jämfört med de förhållanden som
sannolikt rådde fram mitten av 1900-talet. Alltför intensivt bete med tillskottsutfodrade djur, näringsöverföring
från tidigare gödslad mark i gemensamma fållor och lokalt ökande beskuggning skulle kunna förklara den
utvecklingen. I öster skönjs ännu inte någon tendens till utmagring, däremot i väster, norr om vägen, signalerar
mykotan en trend mot näringsfattigare och artrikare förhållanden.
Önskvärda åtgärder: Mosaiken med gamla åkrar och öppna, oplöjda områden norr om vägen i väster bör betas
åtskilt från de framröjda, fuktiga markerna öster härom. Dessa kommer sannolikt att en längre tid ha ett högt
näringsinnehåll genom röjningsgödningseffekten. För de på såväl kärlväxter som ängssvampar artfattiga och
blockrika markerna i östra halvan av byn finns nog inga ”snabba” lösningar på restaureringsproblemet. På en del
av de nordvända ytorna skulle ett ökat ljusinsläpp vara av godo, liksom ett bete av måttlig omfattning i fållor som
inte innesluter de näringsrikaste delarna. Den lilla hackslogen vid vägen i väster bör även i fortsättningen slås med
lie. Stängsel omkring för efterbete skulle vara till stor fördel.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp, ängsfingersvamp, art av nopping (osäk), broskvaxskivling, honungsvaxskivling, papegojvaxskivling, sprödvaxskivling, toppvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: De 7 påträffade arterna, med summerat indikatorvärde av 4,5, representerar ett typiskt urval
av ängssvampar som har de lägsta kraven på sedan lång tid utmagrad mark. Ängsvaxskivling och ängsfingersvamp
är de minst triviala i samlingen.
Kantzoner och korridorer av naturmark i anslutning till de gamla åkrarna
norr om vägen i väster har de bästa betingelserna för ängssvampar i Håen.
/AJ 2010-09-28
91
L udvika
22 A. Gasenberget, Oljelunds
Koord: 668754/145116. 0,1 ha inventerad. Besök: 2010-08-27, 2010-10-04. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Det här är ingen traditionell naturlig fodermark utan en mångskiftande gräsmatta och
gårdsplan som är anlagd på gammal fäbodmark nästan utan brukande av metoder som stört markprofil och
näringsinnehåll. Den slogs med lie till 1975. Därefter har motorgräsklippare använts. Gårdsområdet ligger i en
sluttning som vetter mot SSO.
Mark och vegetation: Gasenbergets sluttningar häromkring utgörs av ganska blockfattig morän med vissa inslag
av rikmark. Gräsmattan och gårdsplanen har till lika delar torra, friska och fuktiga partier. Friskängav skogsnävatyp, men med kvarstående ädla inslag som jungfrulin, ängsskallra och prästkrage, fårsvingeltorräng med dominans
av gråfibbla samt fuktäng av högörttyp avspelglar väl markfuktens fördelning på den här fritidshustomten.
Hävdtillstånd och trend: Torrängspartierna med sin låga vegetation och ringa produktion av grönmassa har nog
påverkats obetydligt av gräsklippningen. De mera ängsliknande ytorna, vilka också ligger på större avstånd från
husen än torrbackarna, slås mera sällan, och här räfsas klippet upp. En del av det här området klipps endast en
gång varje sensommar, i mitten av augusti. Här, liksom i stråket med fuktäng, är vegetationen i viss utsträckning
degenererad. Mot bakgrund av att den nu rådande skötselmetoden har praktiseras under 35 år, tycks takten i
försämringen av hävdtillståndet inte vara särskilt snabb.
Fynd av ängssvampar: aprikosfingersvamp, rökfingersvamp (NT), violett fingersvamp (VU), blodvaxskivling,
broskvaxskivling, gul vaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, luktvaxskivling, lutvaxskivling,
mörkfjällig vaxskivling, papegojvaxskivling, rodnande lutvaxskivling (VU), scharlakansvaxskivling (NT), småvaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, vitlöksvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 19 ängssvamparter med ett sammantaget indikatorvärde av 16,5 kan bara, efter två besök,
uppnås på en mark med en lång äldre historia av god traditionell hävd. Om gödande medel inte aktivt påförts,
kvarstår höga mykotavärden under lång tid där marken är påverkad av rika bergarter. Med en optimal skötsel
skulle den här tomten vara i ”toppklass”. Hävdsituationen måste dock med nuvrande metod betecknas som
ogynnsam.
Här borde traditionell motorgräsklippare ersättas av smal slåtterbalk.
Då skulle en större andel av klippet kunna räfsas upp.
/AJ 2010-08-27 (även nästa sida).
92
22 B. Gasenberget, Anders Mats
Koord: 668725/145096. 0,2 ha inventerad. Besök: 2010-08-27, 2010-10-04. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Den här platsen var tidigare fäbod till Norrbo i Grangärde. Här var bete till mitten av
1940-talet. För utsiktens skull hölls övre delen av fäbodområdet sedan öppen genom regelbundna slyröjningar.
Spontanbete av älg har sannolikt spelat en roll periodvis. 2004 började en ganska stor areal slås med snöre med
efterföljande räfsning och bortförsel av det slagna. Några små delområden slogs samtidigt med lie under en kort
följd av år.
Mark och vegetation: Släta partier har mestadels triviala friskängsvarianter. Rödventyp och skogsnävatyp till lika
delar. Örtrika inslag förekommer här och var. På små kullar och kring många stenar har rishedsfläckar utvecklats.
Moränen är blockrik. Några ytor syns vara stenrensade. Sannolikt är jorden vid Anders Mats enkom påverkad av
silikatbergarter.
Hävdtillstånd och trend: Vid starten av den senaste regelbundna hävdperioden hade örnbräken fläckvis en
dominerande ställning inom det inventerade området. Redan efter sjunde året av årlig slåtter är ormbunken
tillbakaträngd till den restaurerade slogens periferi.
Förbättringen av hävdtillståndet har alltså inledningsvis varit lätt att iaktta.
Önskvärda åtgärder: För att ytterligare snabba steg frammåt i restaureringsarbetet ska kunna tas, måste förändringar av slåttermetod göras. Idealiskt vore ett återupptagande av lieslåttern, och då över hela ytan. Ett stegvis
införande av av lie och/eller balkslåtter kan vara ett bra sätt att inleda utvecklingen.
Fynd av ängssvampar: Purpurbrun jordtunga (VU), blodvaxskivling, broskvaxskivling, honungsvaxskivling,
mörk blodvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), toppvaxskivling, vit vaxskivling.
Samlad bedömning: 8 arter, och flera med högt indikatorvärde, sammanlagt 6,5, visar att hackslogen här har
egenskaper som bör inspirera till en fortsatt restaurering. Mot bakgrund av hävdhistorien och nuvarande skötselmetod måste dock situationen nu för de hävdberoende naturvärdena betecknas som ogynnsam.
93
V ansbro
23. Päckfallet
Koord: 688366/139850. 0,2 ha inventerad. Besök: 2007-09-05. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Gården insynades 1846. Markerna hade fram till dess varit svedjefall. Platsen ligger i en
sydvästsluttning på 350 meters höjd över havet med utsikt mot Bredsjön vid värmlandsgränsen. Samma släkt har
hela tiden bedrivit traditionellt småbruk på inägorna med större delen av arealen som hackslog. Djurhållningen
upphörde vid mitten av 1900-talet, men lieslåttern på naturmarken fortgår ännu.
Mark och vegetation: Moränen är ganska fattig på block. Andelen frisk mark överväger medan de torra partierna
är mycket små. Genomgående silikatjord. Friskäng av rödven- respektive skogsnävatyp täcker största delen av
naturslåttermarken. I ett stråk på fuktigt underlag finns vegetation med gräs och låga starrarter. Liksom vid
många äldre gårdar är gräsmattorna utmagrade och anlagda med för markprofil och vegetation skonsamma
metoder. De klipps dock med traditionell rotorklippare utan uppsamlare.
Hävdtillstånd och trend: Trots samvetsgrann lieslåtter och räfsning tycks marken ha ett ganska högt näringsinnehåll. Det kan vara spår av tillförd naturgödsel för länge sedan. På några delar tycks dessutom inte utmagringen
ha hållit jämna steg med effekterna av förnafall och beskuggning. Som helhet är gården mycket betagande med
en harmonisk fördelning av välskötta trädgårdsland med grönsker och artrika blomstersängar, böljande, magra
gräsmattor, stora vårträd av ädla arter, lieslagen naturmark och gamla välhållna byggnader.
Önskvärda åtgärder: Viktigast är att naturintresserade människor tar vid med skötseln när nuvarande ägare inte
längre orkar. Fortsatt utmagring och viss trädröjning bör då prioriteras.
Fynd av ängssvampar: Inga ängssvampar hittades denna torrhöst 2007.
Samlad bedömning: Under gynnsam säsong skulle sannolikt skörden av ängssvampar bli god. Gården har höga
hävdbetingade naturvärden såväl på slogmarken som på de kortklippta gräsytorna runt husen.
Backen t.v. slås med lie varje år. /AJ 2007-09-05.
94
24. Örskogen
Koord: 669357/141160. 1 ha inventerad. Besök: 2009-09-17. Vansbro nr 7 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Den inventerade gården anlades vid slutet av 1600-talet i en by som hade sitt upphov i en
fäbod. Några oplöjda små däljor mellan gamla åkrar slås fortfarande med lie liksom ett större sammanhängande
stenbundet område invid Steffansgården. Får, och till viss del häst, efterbetar slåttermarken och de gamla åkrarna.
Landskapsbilden i Örskogen är mycket tilltalande med de olika markslagen i en öppen, småskalig mosaik.
Mark och vegetation: Torra till friska jordar på blockfattig morän. Stor andel gräshedsvegetation av något artfattigt slag S och V om gården, friska växtsamhällen i norr och nordost. Skogsnävan är där ganska dominerande,
men örtrikare typ förekommer. Ingen kalk- eller annan rikmarkspåverkan kan ses.
Hävdtillstånd och trend: Några av lindorna tillförs ”någon gång då och då lite konstgödning”. Eftersom fållan
där efterbete sker tycks omfatta både lindor och naturmark kan en nettoöverföring av näring ske till de lieslagna
delarna. Detta är en möjlig förklaring till att främst de friska naturmarkerna är ganska näringsrika, trots noggrann
slåtter och räfsning. Hävdtillståndet i övrigt förefaller oförändrat gott alltsedan ängs- och hagmarksinventeringen.
Önskvärda åtgärder: Avstängsling bör göras mot mark som gödslas, om än det görs i ringa omfattning. Kväve
och fosfor är ”rena giftet” för den artrika magermarksfloran och –mykotan.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp (osäk), broskvaxskivling, honungsvaxskivling, lila vaxskivling (NT),
spröd vaxskivling.
Samlad bedömning: 5 arter motsvarande sammantaget indikatorvärde av 4,0 kan tyckas vara ett dåligt resultat.
Dock hade säsongen för ängssvampar under den höst som inventeringen gjordes börjat ebba ut vid mitten av
september. Lokalen är sannolikt mera rik på ängssvampar än vad som framkom vid detta tillfälle. Hävdtillståndet
är tillfredsställande med visst bekymmer för näringsnivån.
Ovan t.h. Den artrikaste delen nordost om
gården. Här växer den rödlistade lila vaxskivlingen.
Nedan t.h. Bra slaget och efterbetat på gammal
linda och kantzoner i väster. Även hässjevirket är
väl inpassat i landskapsbilden. /AJ 2009-09-17
95
V ansbro
25. Södra Risåsen
Koord: 669818/140133. 1 ha inventerad. Besök: 2009-09-17. Vansbro nr 5 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Denna ganska lilla fäbod ligger i en tvär västsluttning med vid utsikt över en bred dal och
höga bergsåsar på motsatt sida. Redan för 350 år sedan hade nio brukare från trakten av Äppelbo sina fäbodplatser
här. Nötbete över hela fäbodvallen pågick till 2004. En liten del längst i N slås ännu med lie.
Mark och vegetation: Sluttningen inom fäbodområdet är sannolikt väl stenrensad, men ett antal orubbade stora
stenar antyder en grovblockig morän. De lägsta nivåerna i V har mestadels fuktig till frisk mark och längs med
stigningen mot skogen (hygget !) i Ö blir förhållandena torrare. Hackslogen i N har längst upp ljungdominerad
rished som västerut och nedåt övergår i stagghed och artfattig rödvenfriskäng. Nedanför vägen har den lieslagna
ytan såväl hed- som ängsartad vegetation, ingenstans av det örtrika slaget. Längre söderut i fäboden finns några
magra gräsmattor och sällanslagna, tomtnära ängspartier med förutsättningar att hysa sällsynta ängssvampar. De
har drag av såväl rödvenfriskäng som örtrik d:o.
Hävdtillstånd och trend: Lieslåttern förefaller att utföras väl. Slogen saknar helt ohävdsarter ovanför vägen
medan skogsnäva och ymnigt med daggkåpor finns på vissa delar nedanför vägen. De tomtnära ytorna som är
belägna vid fritidshusen längre mot söder, och som slås sällan har ett gott hävdtillstånd, de är ordentligt utmagrade och artrika. Sannolikt har de här ytorna aldrig utsatts för schaktning eller gödsling. En del av dem slås med
slåtterbalk monterad på trädgårdstraktor. Efterföljansvärt ! Lindorna i S är triviala.
Önskvärda åtgärder: En noggrann vårräfsning nedanför vägen av slogen i N är värd att pröva ett antal år för att
kompensera den näringsberikande inverkan som tycks finnas. Det kan vara inblåst fallförna, näringstransport i
rörligt ytvatten eller något annat. En övergång från traditionell gräsklippare till cylinderklippare (finns motrodrivna !) med uppsamlare vid ansningen av gräsmattorna vore en god insats för mångfalden av arter på fäboden. I
övrigt är det en viktig kulturgärning att fortsätta med den lie- och balkslåtter som redan utförs.
Fynd av ängssvampar: Honungsvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, vitlöksvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: De 6 arterna med sammantaget indikatorvärde 3,0 skulle bli flera om återbesök gjordes vid
bättre säsong. Resultatet är ej rättvisande på grund av vikande svampväxt då besöket företogs. Hävdtillståndet är
tillfredsställande, särskilt med hänsyn till upphört efterbete och viss sommarstugeexploatering.
Ovan t.v. Den lieslagna ängen i norra delen av fäboden.
Nedan t.v. Till höger en tomtnära, sällan slagen äng /AJ 2009-09-17.
96
26. Norra Brudskogen
Koord: 669893/139899. 2 ha svampinventerat. Besöksdatum: 2009-09-17. Vansbro nr 4 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Vid de övre stersplatserna på 380 m ö h öppnar sig en vid vy mot nordost. Fäboden sluttar
kraftigt i samma riktning. År 1664 dokumenterades N Brudskogen i en fäbodinventering. Då fanns sex brukare
med hemvist i Äppelbo. Avbrott i lieslåttern har skett under en del av perioden sedan början av 1990-talet. Betesdriften har sannolikt obruten kontinuitet.
Mark och vegetation: Lutningsförhållandena skiftar starkt i alla riktningar, vilket avspeglas i en påtagligt
varierande markfuktighet. Även moränens blockighet skiftar betydligt inom området. Vissa sluttningar liknar
stenfria skärningar i grovt sediment. De örtrika partierna av stagghed och friskäng som noterades under ängs- och
hagmarksinventeringen har påtagligt trivialiserats. Artfattiga ris- och gräshedar dominerar nu helt. Torrbackarna
och deras flora, de sega överlevarna under skeden med dålig hävd, saknas här tyvärr nästan helt.
Hävdtillstånd och trend: Endast backarna vid Heinstedts stuga, vid norra infarten till fäboden, slås nu med lie.
Trots att den traditionella slåttern tidigare varit avbruten även här, finns partier där med goda förutsättningar att
bli som gammal artrik slåttermark. I övrigt är fäbodens marker tydligt näringsberikade jämfört med de förhållanden som rådde fram till slutet av förra seklet. Nu betar här ca 30 kor och 20 får på det gamla fäbodområdet och
de nyligen framröjda stora ytorna i V och SV. Röjningsgödningeffekten på de tidigare skogklädda betesområdena
här är massiv. Om näring härifrån via djuren nu överförs till den äldre fäbodvallen så försämras situationen
ytterligare. Den tydliga trenden i riktning mot ökad eutrofering inne på fäboden torde dock ha börjat innan
betesområdet utökades med hyggesbete, och har sannolikt haft annan orsak.
Önskvärda åtgärder: En ytterligare kartläggning av situationen för de tidigare så stora hävdberoende kultur- och
naturvärdena inom fäboden bör skyndsamt företas. Därefter bör en ingående diskussion startas med deltagande
av alla brukare och stugägare i Norra Brudskogen. Det är också önskvärt att representanter för kultur- och naturvårdande myndigheter liksom kommunen engageras som resurser i dessa diskussioner.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp (osäk.), honungsvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling,
ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 5 arter med sammanlagt indikatorvärde av 2,5 förefaller vara ett rättvisande resultat, trots ett
besök i mindre god säsong. De hävdanknutna naturvärdena är påtagligt hotade.
97
V ansbro
Brudskogen. I bakgrunden vidtar ett hyggesbete som inte är avstängslat från den betade vallen i förgrunden. /AJa 2009-09-17
I förgrunden ses en kvarvarande fläck av mager artrik stagghed. Till höger mer trivialiserad ängsvegetation. /AJa 2009-09-17
98
27. Håvberget
Koord: 668493/143440. 1,5 ha inventerad. Besök: 2010-09-16. Vansbro nr 13 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Finnby med snart 400-åriga anor belägen i sydligaste delen av Nås socken. Lokaliseringen i
landskapet är mycket karaktäristisk för en by med den bakgrunden: på en sydsluttning med undanfall för kalluften även åt sidorna. Här finns nu endast en bofast familj om vintern, medan byn sjuder av liv i sommartiden. Det
är då främst de gamla gårdarna som är bebodda, medan modern somarstugebebyggelse är mindre framträdande.
Mark och vegetation: Normalblockig morän med torr till frisk jord inom de områden med naturmark som ännu
slås. Marken tycks inte vara påverkad av kalk eller rika bergarter. Högst upp på finnmanen bär naturmarkerna
mellan lindorna både gräshed och friskäng av rödventyp med tämligen stor variation av artrikedomen. Samma
vegetationstyper sträcker sig därifrån mot sydost i ett smalt band. Backarna öster till sydost om Björn Johanssons
gård präglas av friskägar. En artrik rödventyp kan antas expandera på skogsnävaängens bekostnad. Strax N om
vändplanen finns ett parti med ursprungligen värdefull rished med stråk av gräshed.
Hävdtillstånd och trend: Området längst upp på manen slås med balk och tycks ha restaurerats framgångsrikt
sedan ängs- och hagmarksinventeringen gjordes. I anslutning till BJ:s gård sker slåtter med lie, även här förefaller
trenden vara gynnsam. Bekymmersamt olämplig hävd utförs dock vid vändplanen, där röjsåg med snöre används.
Här stampas också en del av den avslagna grödan ner i gropar. Ur dem hämtar ohävdsarter som piprör och skogsnäva näring för sin spridning till omgivningen.
Önskvärda åtgärder: En fortsättning av nuvarande skötselmetoder högst upp på krönet och nere vid BJ:s gård är
av mycket stort värde. Ris- och gräsheden N om vändplanen har ännu förutsättningar att åter få stort kultur- och
naturvärde om snöret byts mot lie och om det slagna gräset bortförs. I norra delen av det delområdet borde några
stora björkar avverkas för att få restaureringseffekt av slåttern även där.
Fynd av ängssvampar: backnopping (NT), knopprödhätting, Entoloma exile, svart jordtunga (osäk.), blodvaxskivling, broskvaxskivling, honungsvaxskivling, grå vaxskivling, musseronvaxskivling, mörk blodvaxskivling,
scharlakansvaxskivling (NT), toppvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 13 ängssvamparter med sammanlagt indikatorvärde av 8,5 är en bekräftelse på att hävdstatus
är god. Även prognosen för fortsatt bra skötsel förefaller vara gynnsam med tanke på att traditionen med en
gemensam slåtterdag i byn har ett så starkt stöd. Det borde ge möjligheter för lämplig hävdmetod även ovanför
vändplanen.
Ovan t.v. Delar av den här sluttningen börjar likna en örtrik friskäng.
Nedan t.v. Längst upp på finnmanen slingrar sig band av mark som
inte har kunnat plöjas. Fläckvis är gräsheden och friskängen här
riktigt artrik. /AJa 2010-09-16.
99
M alung
28. Vattaå
Koord: 668257/139405. 3 ha inventerade. Besök: 2007-09-05, 2008-08-24, 2008-10-05. Malung nr 33 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Den drygt 250 år gamla finngården har ett för sådana bosättningar typiskt läge i terrängen,
högt med sluttningar i flera riktningar. Frostläntheten är minimerad genom god dränering av kalluften från de
viktigaste odlingsmarkerna. Både betes- och slåtterhävden är obruten på Vattaå, om än betesdriften förändrats
under tryck av tidens krav. Den fina slåtterängen närmast gården slås ännu med lie, och höet tas till vara för
gårdens djur.
Mark och vegetation: Den lieslagna ängen har en mycket örtrik vegetation. Dess stagghed är något större till
ytan än friskängen. Moränen är häromkring måttligt blockig men innehåller mera sten i andra delar av inägorna.
Naturbetesmarken och de små gamla åkrarna i söder var vid det besök då inventering kunde göras väl nerbetade,
men föreföll hysa både torräng och friskäng av rödventyp. Det fårbetade omådet NV om husen har röjts kraftigt
för drygt fem år sedan. Små västslutande linor ner mot skogen i den delen är mycket magra och delvis torra.
Deras fårsvingeltorräng kan förväntas visa många ängssvampar efter lämpligt väder. Inägomarken tycks inte vara
påverkad av rika bergarter.
Hävdtillstånd och trend: Med undantag av restaurerat område i nordväst är allt välhävdat. Skötselmetoderna på
de marker som har betydelse för ängssvamparna är oförändrat lämpliga, i jämförelse med ängs- och hagmarksinventeringen, och utförs på bästa sätt.
Önskvärda åtgärder: Om det vore praktiskt möjligt skulle vegetation, och kanske mykota, må ännu bättre om
betesperioden vissa år medgav längre tid för ostörd blomning och mognad på naturbetesmarken i söder.
Fynd av ängssvampar: violett fingersvamp (VU), backnopping (NT), lundnopping (NT), stornopping (NT),
ögonnopping (NT) (osäk), blodvaxskivling, broskvaxskivling, honungsvaxskivling, rodnande lutvaxskivling (VU),
scharlakansvaxskivling (NT), spetsvaxskivling, sprödvaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling,
purpurbrun jordtunga (VU).
Samlad bedömning: 16 arter med totalt indikatorvärde 15,5 efter endast ett besök i god säsong (2007 var ett
mykologiskt torrår. Sista besöket 2008 gjordes i syfte att leta efter den mycket sent fruktifierande ÅGP-arten
praktvaxskivling). Andelen rödlistade arter bland dem som hittades var 50%, och alla dessa påträffades i slåtterängen. Några andra av arterna växte i de magra lindorna i nordväst. Betesmarkerna var alltför hårt nedbetade vid
besöken för att visa fruktkroppar. Hävdtillståndet är mycket gott, särskilt i den gamla lieslagna ängen.
100
Nedanför trädgården vid boningshuset öppnar sig vyn mot inägorna söderut. I förgrunden en flik av den artrika slåtterängen,
där nedanför går köttdjuren på vall i de gamla åkrarna och i bakgrunden hitom skogen är naturbeten. /Aja 2007-09-05.
På naturmarken mot skogen i S ses varken förbuskning eller söndertrampning. När betesperioden så tillåter visar många
ängssvampar sina fruktkroppar här. /AJa 2008-10-05.
101
M alung
29. Västra Bredsjönäs
Koord: 668102/139423. 3 ha rekognoserade. Besök: 2008-10-05, 2009-05-31. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: De flackt välvda näset sluttar mot söder ut i västra delen av Bredsjön. En bosättning insynades här ungefär samtidigt med den i Vattaå, vid mitten av 1700-talet. Under 200 år brukades träget inägorna här.
Markerna vittnar om både åkerbruk och hackslåtter. Hävden försvagades från omkring 1950, och mellan 1975 och
1995 utfördes varken slåtter eller bete som utgick från gården på platsen. Korna från Vattaå, 2 km norrut härifrån,
som gick på skogen före efterbetet hemma, styrde dock ofta kosan ner till näset. 1993 köptes marken här, förutom
de två avstyckade torpen, av ägarna till Vattaå. De inledde åren därefter ett konsekvent restaureringsarbete inom
hela området för den gamla inägomarken. Betesdriften påbörjades ett par år efter förvärvet. 2008 betade här 10
nötkreatur och 40 får.
Mark och vegetation: Artfattig gräshedsvegetation täcker merparten av arealen. Den är av både rödven- och
staggtyp. Över stora ytor är grässvålen fortfarande upplöst och marken är nästan helt täckt av mossor. På flacka
små kullar finns även torrängsfläckar med fårsvingel och gråfibbla. Många imponerande stora stenrösen vittnar
om en blockrik morän. Marken tycks inte vara påverkad av lättvittrade bergarter.
Hävdtillstånd och trend: Vid höstbesöket var vegetationen mycket noggrant avbetad, men inga tendenser till
trampskador syntes. Uppslag av buskar saknades helt. Trenden förefaller god under den restaureringsfas som nu
råder. Ägarna, tillika djurhållare, kommer att från och med att 2010 disponera en större areal för bete vid sin
hemgård, vilket ger bättre förutsättningar att reglera betestrycket på såväl Vattaå som Västra Bredsjönäs.
Önskvärda åtgärder: Fortsättning av hittills praktiserade metoder, möjligen med något lägre betestryck.
Fynd av ängssvampar: Ej besök i svamptid.
Samlad bedömning: Ett lovande restaureringsprojekt med sannolikt goda möjligheter för snabb reaktivering av
slumrande eller tillfälligt flyktade ängssvampmycel och andra stora kulturnaturvärden.
Ovan t. h. En pastoral idyll med sannolikt snabb återkomst av hävdberoende naturvärden. /AJa 2009-05-31.
Nedan t. h. Imponerande stenrösen vittnar om namnlös odlarmöda. Stråk av grässvål, om än gles, har överlevt i den gamla
stenrensade slåttermarken. /Aja 2009-05-31
102
30. Arvsälen
Koord: 673750/138976. 1 ha nventerad. Besök: 2010-09-03. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: En gammal fäbod med flera spridda gårdsgrupper. Betesdriften har sannolikt aldrigt varit
helt avbruten, men har periodvis varit så svag att fäboden inte bedömdes ha tillräckliga hävdanknutna naturvärden för att ingå i ängs- och hagmarksinventeringen. Lieslåtter torde ha upphört för flera decennier sedan. En gård
har numera djur på fäboden, både i gårdsnära fållor och fritt på fäbodområdet där några kor strövar. Betesintensiteten förefaller ha ökat något under senare år.
Mark och vegetation: Blockfattiga torra till friska marker på de öppna delarna. Huvudsakligen sandjordar i form
av sorterade isälvsavlagringar. Ingen påtaglig rikmarkspåverkan. Degenererade gräshedar och friskängar täcker
merparten av de fortfarande öppna ytorna. Massförekomst av johannesört, daggkåpor och skogsnäva signalerar
ohävd över en stor del av fäboden. Några små restytor av mager stagghed och rished påminner om gamla tiders
markanvändning.
Hävdtillstånd och trend: Svag beteshävd, alltmera slutet trädskikt och ogynnsamma slåttermetoder har minskat
arealen värdefull, oplöjd kulturmark till en kritiskt låg nivå. Inom ett par begränsade delar hade dock kors bete
och människors tramp på örtrik stagghed skapat betingelser för krävande och sällsynta ängssvampar, de enda
fläckar av levande gammal fin fäbodmark som upptäcktes på Arvsälen.
Önskvärda åtgärder: Restaurering angelägen: mera djur på bete över hela fäboden, balk- eller lieslåtter och räfsning. Trädröjning!
Fynd av ängssvampar: Rökfingersvamp (NT), violett fingersvamp (VU), vridfingersvamp (NT), ängsfingersvamp, knubbig hårjordtunga (VU), plattad jordtunga, honungsvaxskivling, papegojvaxskivling, vit vaxskivling,
ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 10 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 11,0 vid ett besök vittnar om
mycket höga naturvärden på de två små ”heta fläckarna”. Dock är de hävdskapade naturvärdena inom fäboden i
stort påtagligt hotade.
Växtplatsen för violett fingersvamp nagelfars av mykologerna Dan
Broström och Janolof Hermansson. /AJ 2010-09-03
103
M alung
31. Kvillsälen
Koord: 674147/138222. 1 ha inventerad. Besök: 2010-09-03. Malung nr 23 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Fäboden är stor och mycket utspridd. De sedan över 300 år hävdvunna naturvärden som
noterades av ängs- och hagmarksinventerarna, har på de 20 år som gått sedan deras besök reducerats till ett minimum. Tack vare den djurhållare som tillsammans med sin familj fortfarande håller betes- och slåterkontinuiteten
vid liv, kan Kvillsälen ännu kallas äkta fäbod, och inte enbart sommarstugefäbod.
Mark och vegetation: Måttligt blockig morän och hela skalan av fuktighetstyper inom den hektar som lokaliserades för inventering av ängssvampar. Växter och svampar indikerar ingen rikmarkspåverkan. Den lilla slåtteräng
som ännu hävdas med lie uppvisar en mosaik av friskängs-, torrängs- och hedvegetation, med gräshed av fäbodtyp som mest framträdande. I ett smalt band mot västra och norra sidan av vägen N om ”fjöset”, i samma del av
fäboden, finns intressanta torrmarker med gräshed av rödventyp och fårsvingeltorräng. In från samma väg mot
norr sträcker sig en tunga av fin fäbodgräshed mot några gårdsplatser.
Hävdtillstånd och trend: Endast i den södra fäboddelen finns arealer med någon utsträckning som uppvisar
höga värden vilka uppkommit och underhålls genom traditionell hävd. Kärnan av slåtterängen, utefter vägen
och österut några 10-tals meter är väl slagen. I en zon utanför slogen brukas sannolikt röjsåg med snöre, vilket
kan vara klokt under det restaureringsskede som råder på den marken. Torrbackarna utmed vägen förbi kurvan
N härom hade ”snaggats” med snöre på sin glesa vegetation ovanför bladrosetterna. Det avslagna höet låg kvar.
Tungan av fäbodgräshed norrut från kurvan börjar skadas av skugga från främst hög skog i V och SV. I övrigt kan
man ännu se levande mark av gammal typ i smala stråk här och var utefter vägarna och på delar av gårdstun.
Önskvärda åtgärder: Fortsatt lieslåtter av ängen. Det vore en stor fördel om den successivt kunde expanderas ut
i den omgivande mark som nu restaureras med snörslåtter. Torrbackarna förbi kurvan i samma fäboddel skulle bli
ännu finare om de tuktades med skarpt skärande redskap och sedan räfsades. Den förnämliga lilla kärna av gräshed norrut härifrån skulle kunna räddas från degeneration genom att några stora träd på västra sidan togs bort
och genom återupptagen lieslåtter. Fortsatt bete och efterbete av kor är avgörande komplement för fortlevnaden
av de höga hävdbetingade kultur- och naturvärdena i denna del av Kvillsälen.
Fynd av ängssvampar: aprikosfingersvamp, hedfingersvamp, backnopping (NT), blodvaxskivling, broskvaxskivling, honungsvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), ängsvaxskivling, purpurbrun jordtunga (VU), svartnande
narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 10 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde 9,0. Det är ett uppmuntrande gott
resultat av ett enda besök i den här fäboddelen. En utökad naturvårdsinriktning av skötseln skulle snabbt ge ännu
högre värden hos kulturnaturmarken. Sett till hela fäboden är de hävdbetingade naturvärdena påtagligt hotade.
Den lieslagna ängen där den mycket sällsynta ängssvampen
svartnande narrmusseron hittades på två ställen. /AJ 2010-09-03
104
32. Tomtan, Ö Lillmon
Koord: 675206/137009. 0,4 ha inventerade. Besök: 2008-09-17. Malung
nr 15 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Idag en balkslagen slåtteräng mellan
åkrar invid östra stranden av älven och västerdalsvägen.
Delar av den här marken har sannolikt mycket lång slåtterkontinuitet, mycket längre än dokumenterad tid, som
är 200 år. Ängen är uppdelad i två ungefär lika stora områden på ömse sidor om en kulle med dels en dunge med
höga aspar, dels en torrbacke med rished och enbuskar.
Mark och vegetation: De för ängssvampar intressantaste
ytorna här är stenbundna och hedartade - östra delen av
södra ängsdelen och södra halvan av den norra delen. Där
är vegetationen närmast örtrik stagghed. Mot de lägre
partierna vidtar artfattiga varianter av örtrik friskäng.
Norra delen av ängen har på sidan in mot skogen en mer
eller mindre upplöst grässvål. Glest storblockig morän
har räddat ängen från plogen. Möjligen lät man också bli
att plöja en smal zon av grovt älvsediment längst ner mot
åkern vid stranden. Mineraljorden kan vara påverkad av
rika fjällrandbildningar eller diabaser i närbelägna berg.
Hävdtillstånd och trend: Södra ängshalvan var i viss
utsträckning igenvuxen med sly några år på 1980-talet,
men röjdes innan svåra skador uppstått. Ett band av
naturlig fodermark på älvsidan av kullen har tidigare
hävdats väl. Det var slaget vid inventeringsbesöket men
kunde inte helt lätt urskiljas från anslutande slagen fodervall ner mot älven. Å andra sidan hade kullens torrbacke
på vägsidan nyligen röjts och spelade för tillfället rollen
av förbindelselänk mellan ängens halvor, åtminstone
utseendemässigt. Inom västra halvan söder om dungen
hade efterväxten sedan slåttern varit kraftig, alternativt
hade hög stubb lämnats. Det här avsnittet gav intryck av
att vara något näringsberikat. Övriga delar av ängen har
gott hävdtillstånd.
Väl slaget med smal balk, men kniven skulle kanske
sänkas vid slåttern av bortre delen.
Här trivs såväl slåttergubbe som ängssvampar, även om
grässvålen är upplöst in mot dungen. /AJ 2008-09-17
Önskvärda åtgärder: Efterslåtter borde prövas i en zon av
ängen närmast älven. Är det möjligt att ta bort några träd
som skuggar västsidan av norra halvan?
Fynd av ängssvampar: Blodvaxskivling, broskvaxskivling,
grå vaxskivling, honungsvaxskivling, papegojvaxskivling,
scharlakansvaxskivling (NT), toppvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 8 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 5,0. Ängens största attraktion
är slåttergubben, och den förefaller att trivas här. Tomtan
är viktigare som floralokal än som svamplokal. Dess
hävdtillstånd är gott.
105
M alung
33. Degernäset, Sörnäs
Koord: 676515/136604. 1,5 ha inventerat. Besök: 2008-09-17. Malung nr 6 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Dessa naturliga fodermarker har ett synnerligen vackert och intressant läge, med älvbrinken
som gräns mot öster och en lagunsjö på västa sidan. Branta skogklädda (delvis kalhuggna) sluttningar reser sig
nära på ömse sidor om dalgången. Med sådana naturgeografiska förutsättningar har platsen också starkt påverkats
av mycket speciella historiska förlopp för såväl mänskliga samhällen som biologiska system. Älven och dalgången
som flyttled, boplats och periodiskt översvämmad odlingsmark under årtusendena har starkt präglat nuvarande
flora, fauna och mykota. De första spåren av mänsklig verksamhet här är 6000 år gamla. I stort sett all mark, även
på näset, är nog omrörd av människan, men ytskikten på de tvära sluttningarna och krönen kan nog antas vara
jämförbara med naturlig fodermark. Man vet att enbart bete har varit hävdmetod de senaste 80 åren. De senaste
två decennierna, kanske längre, har nötboskap betat här.
Mark och vegetation: Grova älvsediment har samlats runt uppstickande bergkärnor på platsen. De enda stenarna
i ytan är stridsvagnshindren från andra värlskriget. På krönen och de övre sidorna av sluttningarna är vegetationen
av torrängskaraktär, åtminstone tidigare med inslag av exklusiva arter som fjäll- och fältgentiana samt den ytterst
sällsynta bruna jordtungan, Geoglossum hakelieri. Fuktigare mark med främst friskäng av rödventyp avlöser tidigt
mot lägre nivåer. Tuvtåteldominerade växtsamhällen har under senare år avancerat till mötes allt längre upp i
sluttningarna, främst på kullen ut mot Nässjön. Sedimenten har sannolikt rikmarksegenskaper.
Hävdtillstånd och trend: Med det otillräckliga betestryck som utövats under åren före inventeringsbesöket har
småbjökarna fått ett visst övertag även upp på finaste kullen i väster. Jämfört med dalamykologernas besök här
1994 har också friskängsvegetation med hög andel daggkåpearter, höstfibbla, vitklöver med flera ohävdsarter brett
ut sig högt upp i sluttningen. Och tuvtåteln är hack i häl så långt som markfuktigheten tillåter. Trenden är alltså
dyster. Västsluttningen upp mot åskrönet i öster är inte lika tydligt degenerad.
Önskvärda åtgärder: Under några år borde man pröva med röjning och balkslåtter före betespåsläpp. Om
beteseffekten skiljer sig tydligt mellan de två kullarna med sluttningar bör indelning i två fållor övervägas. Högre
allmänt betestryck än 2008 och åren före är angeläget.
Fynd av ängssvampar: aprikosfingersvamp, ängsfingersvamp, Clavulinopsis laeticolor (osäk), papegojvaxskivling,
rysslädervaxskivling (NT), spetsvaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling, hårig jordtunga.
Samlad bedömning: 11 arter av ängssvampar med summerat indikatorvärde av 6,0. Resultatet motsvarade inte
förväntningarna på denna tidigare så biologiskt rika plats. Situationen för hävdberoende arter här är akut.
Endast det högsta krönet av kullen är välbetad. I övrigt har
ohävdsarterna avancerat i oroväckande grad. /AJ 2008-09-17
106
34. Vålbrändans fäbod
Koord: 678078/135196. 4 ha inventerade. Besök: 2008-0917. Malung nr 3 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Fäboden anlades sannolikt på 1700-talet. Inga avbrott har skett
i beteshävden. Känt är att fjällkor, får och
getter betade här vid slutet av 1980-talet. 2008
sköttes den verksamheten av kor och hästar,
men de var hemtagna vid besöket. Mellan
grantopparna anas i flera riktningar norröver
de trädfria krönen av Transtrandsfjällen. Några
av områdets väl frekventerade leder för både
vinter- och sommarbruk passerar fäboden,
vilket något påverkat dess karaktär.
Mark och vegetation: Den strida ån Feman
passerar invid Vålbrändan. Rättare sagt: fäboden anlades nära ån. Det stora vattendrag som
sedan blev Feman deponerade här som ett tunt
lager en bred platå av grovt sediment, det som
sedermera blev fäbodvall. Runtom utbreder sig
torftiga myrar och lavtallskogar. Sedimenten
till trots är det inte helt stenfritt här. Med den
starka strömmen rullade en hel del medelstora
stenar, som av brukarna plockats ur och lagts
i små rösen på några ställen. Gräshed med
rödven och kruståtel i söder övergår mot
mellandelen i hög andel gräshed av staggtyp.
Rishedsinslagen blir allt flera i norra delen av
fäboden.
Överst ses Nordvästra delen av Vålbrändan med Hundfjället
i bakgrunden. Mellan staggtuvorna har djuren betat väl men
i norra delen av täkten breder småtallar och granbuskar ut sig
alltmer. /AJ 2008-09-17
Hävdtillstånd och trend: Det syntes tecken
till att betet varit något för svagt på senare år.
Inom några delar av vallen hade små grupper
av granbuskar vuxit sig starka.
Önskvärda åtgärder: Lite röjning och kanske
flera djur, eller flera betesdagar.
Fynd av ängssvampar: hagfingersvamp,
Clavulinopsis laeticolor, honungsvaxskivling,
papegojvaxskivling, mönjevaxskivling, mörk
blodvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 7 arter ängssvampar med
sammanlagt indikatorvärde av 4,0. Resultatet
varken utesluter eller bekräftar lokalen som
särdeles rik på ängssvampar. Upprepad inventering här i bra säsong kan förväntas ge fynd
av många flera arter eftersom hävdtillståndet
förefaller vara tämligen gott.
107
M alung
35. Mattsåsen
F
Koord: 676674/137518. 1 ha inventerad. Besök: 2009-09-11. Malung nr 8 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Fäboden är minst 350 år gammal. Den ligger inom sydvästra delen av den stora sandstensplatån i norra och nordvästra Dalarna, där terrängen är flack och rik på myrar med låga mellanliggande magra
skogsåsar. Avståndet till hembyarna i norra Lima socken är dock inte större än att brukarna länge idkade hötäkt
på fastmarken vid Mattsåsen. Åtminstone under det senaste seklet har endast bete förekommit på och runt om de
öppna markerna. Nu betar endast kor, men tidigare hölls flera slags boskap här.
Mark och vegetation: Moränen är mestadels rikt småblockig. Stora jordfasta block är sällsynta men små rösen
med stenar av måttligt format finns upplagda över fäbodområdet. Markerna är mest torra till lätt friska men en
bred zon av fuktmark omger den bäck som från norr till söder genomkorsar fäboden i dess västra del. Artfattiga
gräshedar dominerar. Nära stersgrupperna i sydväst och i mellanpartiet finns dock fläckar där är artrikedomen är
större med arter som kattfot, blåsuga, ärenpris, blåklocka, blodrot och gråfibbla samt flera sällsynta ängssvampar.
Invid dessa stråk finns även torrängsvegetation.
Hävdtillstånd och trend: Gräshed av staggtyp har fortfarande stor utbredning, men den tycks i viss utsträckning
degenererass mot varianter med hög andel av kruståtel och rödven. Tuvtåteln breder ut sig på de sedan länge
öppna markerna där underlaget är något friskare. Utvecklingen sedan besöken för ängs- och betesmarksinventeringen vid slutet av 1980-talet och dalamykologernas inventering 1994 ger intryck av att betesintensiteten varit för
låg under senare år. I mittpartiet av fäboden, från bäcken upp mot mellersta husgruppen, har den skogsgeneration
som vuxit upp efter ett tidigare skede med slåtter och bete avbrutits genom en slutavverkning för några år sedan.
Här är nu ”gräshav” med totaldominans av kruståtel.
Önskvärda åtgärder: Det vore till skada för de sedan länge öppna ytorna på fäboden om det här hygget skulle
ingå i det gemensamma betesområdet. En avstängsling, som även utesluter den artrika marken närmast mellersta
husgruppen, bör göras för separat bete här. Betestrycket bör höjas på det stora öppna området i sydväst, gärna
kombinerat med annat djurslag.
Fynd av ängssvampar: Clavaria laeticolor (osäk), purpubrun jordtunga (VU), broskvaxskivling, fager vaxskivling
(NT, fokusart), honungsvaxskivling, mörkfjällig vaxskivling, spröd vaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 9 arter motsvarande 11,0 i indikatorvärde visar att situationen för de hävdberoende naturvärdena inte är hopplös. De väl utmagrade markerna runt de södra och mellersta husgrupperna måste vårdas väl
och utvidgas för att möjligheten till restaurering av tidigare höga värden ska tas tillvara. Situationen nu måste
dock betecknas som ogynnsam.
Kruståtel och tuvtåtel börjar breda ut sig på den öppna betesytan
längst i sydväst. Endast smala stråk är väl betade och bra utmagrade.2009-09-11.
108
36. N Fenningberget
Koord: 676667/136933. 1 ha inventerad. Besök: 2010-09-01.
Malung nr 7 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Hemfäbod till Mattsåsen
och något äldre än denna. Sannolikt har inga
slåttermarker förekommit på den här fäboden.
N Fenningberget och Mattsåsen tycks vara ett
undantag från regeln att hemfäbodarna delvis haft
slåttebruk, men inte långfäbodarna. Kontinuiteten
med betesdrift har inte brutits, men antalet betesdjur och djurslag har minskat under det senaste
halvseklet. 2010 betade 34 får i området, dock mest
i omgivande skog.
Mark och vegetation: Merparten av markerna
inom fäboden är till ungefär lika delar triviala
typer av friskängar, rishedar och fuktängar. En
sedimentplatå nordväst om Fenningsjön, öster om
Runkstenen, hyser örtrik stagghed och fårsvingeltorräng som hållits öppen genom främst getternas
bete. Friskäng av rödventyp, med örtrika inslag,
finns i små stråk sydväst om Djuptjärnen. Moränen
är ganska blockfattig och påverkad av lättvittrade
diabaser i omgivande berg.
Hävdtillstånd och trend: Minskat bete inne på
fäbodområdet har utan tvekan inneburit en degeneration av de hävdberoende naturvärdena under de
senaste 20 åren. I den mån slåtter med lie tidigare
har förekommit på gårdsnära marker har detta
redskap ersatts med röjsåg och snöre.
I förgrunden torräng av fårsvingeltyp med inslag av örtrik
stagghed. Getterna håller ännu stånd mot buskarnas framryckning. /AJ 2010-09-01.
Önskvärda åtgärder: Insatserna bör koncentreras
till platån öster om Runkstenen liksom till de
fortfarande ganska magra ytorna sydväst om
Djuptjärnen. På platån bör gran- och sälgbuskar
röjas bort samt stödslåtter med lie eller balk företas
de år då getternas bete inte förefaller att tillräckligt
beskatta gräs och övriga örter. I området Sydväst
om Djuptjärnen bör slåtter med vasst redskap
utföras varje år som komplement till betet.
Fynd av ängssvampar: Broskvaxskivling, grå
vaxskivling, honungsvaxskivling, mörkfjällig vaxskivling, papegojvaxskivling, vit vaxskivling.
Samlad bedömning: 6 arter av ängssvampar med
totalt indikatorvärde av 4,0 avspelgar på ett rättvisande sätt de begränsade värden av hävdberoende
biologisk rikedom som ännu finns kvar på Norra
Fenningberget. Situationen är ogynnsam.
109
M alung
37. Tisjölandet
Koord:675544/135080. 0,2 ha inventerat. Besök: 2010-09-01. Malung nr 12 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Fäbodbruket vid Tisjölandet är yngre än 350 år. Järnhanteringens historia på platsen är
dock äldre. Länge har organiserat fiske bedrivits här, och fortfarande finns båtar i skick för yrkesmässigt fiske
invid raderna av sjöbodar. Slåtter har i begränsad omfattning bedrivits här till för ett par decennier sedan, medan
nötbete i liten skala ännu fortgår.
Mark och vegetation: Marken består av sandiga sediment nära sjön och blockfattiga moräner på lite högre nivå
in mot skogen i öster. De öppna arealerna på strandplatån i norr hyser frisk- och fuktängar med dominans av
kruståtel och tuvtåtel. Söder om bäckens utlopp bakom sjöbodarna finns ytor av artfattig torräng av fårsvingeltyp.
Avgränsad av en mycket prydlig gärdesgård utbreder sig söderut härifrån festplatsens jättelika och skarpt grönt
välgödslade släta gräsmatta. På de låga kullarna en bit in från stranden i norra delen av fritidsbyn/fiskebyn/
fäboden förekommer små markområden med betespåverkad vegetation med gräshed av rödventyp och rished
med ljung och lingon. Norr om Boisbättsins utlopp, mellan vägen och stranden, avslöjar små kullar resterna av en
blästa från epoken med järntillverning vid Tisjön. Dessa små upphöjningar täcks av en välbetad, något artfattig
variant av örtrik stagghed. Övrigt är inhägnade sommarstugetomter eller igenvuxen gammal betesmark.
Hävdtillstånd och trend: Endast de 50-75 kvadratmetrarna av välbetad gammal magermark som täcker lämningarna av den gamla blästan har höga hävdskapade naturvärden. Några små fragment med vissa sådana värden
finns också mellan husen och skogsmarken längst i nordväst. Betesintensiteten har under senare år varit alltför
svag och slåttermetod, där tidigare naturlig fodermark slås, tycks nu enbart vara snöre och propellergräsklippare.
Degenerationen har, med några mycket små undantag, nått vägs ände.
Önskvärda åtgärder: Flera kor på bete ! Viktigt dock att inte marken vid blästan trampas sönder.
Fynd av ängssvampar: Broskvaxskivling, gul vaxskivling, honungsvaxskivling, lutvaxskivling, mörkfjällig vaxskivling, papegojvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vitlöksvaxskivling, ängsvaxskivling, svartnande
narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 11 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 7,5 är missvisande högt, sett till
hela det betade området vid Tisjölandet. De flesta arter hittades på ”heta fläcken” vid blästan. De hävdanknutna
naturvärdena vid den före detta fäboden är akut hotade.
Kärlväxterna och svamparna på de små kullarna kan innebära en möjlighet till framgångsrik restaurering av artrika och levande betesmarker vid
Tisjölandet. 2010-09-01
110
38 A. Risåsa, Odens bulinda
F
Koord: 669935/144770. 1 ha inventerad. Besök: 2008-09-18, 2008-10-13, 2009-08-27, 2010-09-29. Gagnef nr 12 i Btatt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: En stor, öppen hackslog sluttande mot sydväst. Den tillhör en fäbod som är minst 350 år
gammal. Täkten slogs med lie till 1985 varefter man övergick till röjsåg med snöre. Det avslagna räfsades dock
noggrant samman och togs bort. Ett antal år efter avslutad lieslåtter efterbetades slogen av en häst. Från och med
2004 slås åter ängen med lie av två stersägare. Vintern 2009-2010 avverkades vardera ca 5 medelstora björkar och
mindre granar utefter östra kanten av Hindriks täkt.
Mark och vegetation: Moränen i sluttningen är ganska rikblockig. Mineraljorden har ursprung i silikatbergarter.
Fuktighetsförhållandena är tämligen enhetliga inom slåtterängen. Högst upp mot vägen är marken på gränsen till
torr medan den i några stråk utefter sluttningen närmar sig fuktiga egenskaper. Den något torra delen i nordost
hyser hedvegetation med lingonris och ljung. Neråt i sluttningen omväxlar gräsheds- och friskängspartier med
mycket varierande örtrikedom. Praktvaxskivlingen, ängens stolthet, växer på flera ytor tillsammans med endast
lingon, stagg och väggmossa, i extremfall endast i mossa.
Hävdtillstånd och trend: Ur mykologisk synvinkel förefaller skötselmetoden vara idealisk. Jämfört med beskrivingen från ängs- och hagmarksinventeringen torde den eftersträvade utmagringen ha blivit ännu mera uttalad.
Trenden är alltså god.
Önskvärda åtgärder: Olle Erikssons och Lennart Hindriks sedan 8 år återupptagna lieslåtter kan förväntas säkra
de höga värdena. Betingelserna skulle möjligen bli ännu gynnsammare om täkten efterbetades något år då och då.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp, maskfingersvamp, vridfingersvamp (NT), backnopping (NT),
bleknopping, mjölrödskivling (NT), naggnopping, stornopping (NT), strimnoping (osäk), ängsnopping, art av
nopping (osäk), Entoloma exile, svart jordtunga, blodvaxskivling, broskvaxskivling, gul vaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, lila vaxskivling (NT), praktvaxskivling (NT, fokusart), mönjevaxskivling, mörk
blodvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), slemvaxskivling, småvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 29 ängssvamparter med sammanlagt indikatorvärde 24,0 vittnar om en lokal av högsta
klass. Hävdstatus är mycket god.
111
G agnef
Odens bulinda i Risåsa är ett kultur- och naturminne av oskattbart värde. /AJ 2010-09-29.
Annas Olars fäbodgård i Risåsa är en glänta i skogen med synnerligen stor variation och artrikedom. /AJ 2008-09-18
112
38 B. Annas Olarsgården. Risåsen
Koord: 669947/144737. 0,5 ha inventerad. Besök: 2008-09-18 , 2009-08-27. Gagnef nr 12 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Gården tillhör samma utspridda fäbod som området vid Hindriks täkt. Den ligger på det
flacka bergsområdets västsluttning.. Hävdkontinuiteten är flerhundraårig och regelbunden lieslåtter utfördes
fortfarande vid slutet av 1980-talet, sannolikt ytterligare ett antal år. Under 00-talet slogs naturmarken med något
års mellanrum i syfte att hålla slogen fri från buskar. Gårdsplan och lindor slås med balk och räfsas.
Mark och vegetation: Marken är frisk till något torr och stenfattig. Moränen saknar tydlig påverkan av rik
bergart. Den naturliga slåttermarken väster om gårdsplanen är av ett unikt slag. Vegetationstyperna är inflätade i
varandra till en egenartad mosaik av gräs- och rishedstyper med synnerligen udda sammansättning. Framträdande
arter är bland andra mattlummer, odon, lingon , blåbär, ljung, stagg, rödven, kruståtel, liljekonvalj, skogsnäva,
gullris och ängsvädd liksom småbuskar av björk, gran och tall som hela tiden står på lur. Gårdstunet är en något
artfattig variant av örtrik stagghed. Lindorna, som liksom gårdsplanen hyser rödlistade ängssvampar, börjar få
ganska artrik vegetation av friskängskaraktär.
Hävdtillstånd och trend: Gårdsplanen och lindan i söder var vid besöken väl hävdade. Före den sista inventeringen hade ris- och gräshedssluttningen väster om gården slagits med något som troligen var tandat snöre på
röjsåg. Det slagna låg kvar. Trenden för det artrika gårdstunet och lindan i söder förefaller god. För det mycket
värdefulla kultur- och naturminnet på västsidan utförs ett visst uppehållande försvar.
Önskvärda åtgärder: Årlig slåtter med lie
eller röjsåg med vasst klippande/skärande
tillsats. Gårdstun och linda sköts bra med
nu använd metod.
Fynd av ängssvampar: Hagfingersvamp,
violett fingersvamp (VU), Clavulinopsis
laeticolor, backnopping (NT), ängsnopping, ögonnopping (NT) (osäk), Entoloma
caesiocinctum, E formosum, blodvaxskivling, broskvaxskivling, grå vaxskivling,
gul vaxskivling, honungsvaxskivling, lila
vaxskivling (NT), mönjevaxskivling,
papegojvaxskivling, spröd vaxskivling,
toppvaxskivling, vitlöksvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 20 arter av ängssvampar med 13,5 i summerat indikatorvärde härrör nästan helt från gårdstun
och gammal linda. De utgör en mycket
värdefull svamplokal. Den säregna ris- och
gräsheden i väster har mycket stora värden
av helt annat slag, kulturhistoriska och
botaniska.
Linda, körväg och gårdsplan vid Annas Olars,
ängssvampmark av hög klass. 2008-09-18
113
G agnef
39. Tyrsberget
Koord: 669720/144150. 0,5 ha inventerad. Besök: 2009-08-09, 2009-08-18, 2009-09-06. Gagnef nr 11 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Fäboden brukades redan på 1600-talet. Djurhållningen upphörde på 1970-talet och ungefär
samtidigt övergavs lien nästan helt som slåtterredskap. Bebyggelsen är uppdelad på två områden, Tallbergsbacken
i norr och Handbacken i söder. Vid den senare hålls den största arealen före detta slåtteräng öppen.
Mark och vegetation: Normalblockig morän med silikatjordar, friska till fuktiga längs västsluttningen i söder,
torra till friska i norr. Den naturmark som ännu hålls öppen i norra delen har gräshed av rödventyp och ganska
artrika rishedspartier. Den gamla ängsmarken i söder har längst ner i sluttningen mot väster degenererade
fuktängstyper. Upp mot husen övergår vegetationen i friskäng, mestadels av skogsnävatyp. Runt de många gräskomposterna på slogen trängs skräppor, smörblommor och stormåratrassel. Endast uppe på Mats Olle Erikssons
gårdstun är växtligheten artrik, nästan som i den forna hackslåttermarken. Delar här är örtrik stagghed.
Hävdtillstånd och trend: Med introduktionen av röjsnöret vid slåtter av de tidigare så artrika slogarna började
en långsam men obevekligt fortskridande utarmning av ängsfloran. Snöret skadar växterna mekaniskt mycket
mera än lien. Dessutom har en stor del av arealen blivit näringsberikad genom de många gräskomposterna som
placerats i markens fördjupningar.
Slåtterängen öster om vägen på Tallbergsbacken, och som var i god hävd vid ängs- och hagmarksinventeringen,
är nu starkt igenvuxen. Den intressantaste marken här uppe är nu en snörslagen sluttning väster om vägen och ett
gårdstun öster härom, samt vägkanterna mot norr.
Önskvärda åtgärder: Byte av slåtterredskap till cylinderklippare (med eller utan motor) med uppsamlare på det
artrika gårdstunet vid Mats Olle Eriksson. Ett försök att åter starta lie- eller balkslåtter, med noggrann räfsning
och borttagande av gräset, på en del av slogen som gränsar till det här gårdstunet. Även vid Tallbergsbacken skulle
ett återupptagande av lieslåtter på en liten yta vara av stort värde.
Fynd av ängssvampar: violett fingersvamp (VU), vridfingersvamp (NT), backnopping (NT), strimnopping
(osäk), ängsnopping, Entoloma exile, E formosum, blodvaxskivling, broskvaxskivling, grå vaxskivling, honungsvaxskivling, lila vaxskivling (NT), lutvaxskivling, mörk blodvaxskivling, spröd vaxskivling, vitlöksvaxskivling,
svartnande narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 17 arter av ängssvampar med totalt indikatorvärde av 16,0. De flesta arterna hittades på det
artrika gårdstunet vid Mats Olle E. En rödlistad art påträffades också i en vägkant vid Tallbergsbacken. Några
av de mindre sällsynta arterna noterades i den gamla hackslogen i söder. Man kan konstatera att den värdefulla
ängsfloran och ängsmykotan nu endast finns kvar i de fläckar av mark som regelbundet utmagras. Får de bli
spridningscentra vid en restaurering ?
Ett gårdstun med utmagrad och artrik gräshed där slåttermetoden kan
förbättras. En handjagare med motor och uppsamlare skulle göra bra
ännu bättre. /AJ 2009-09-06
114
40. Lövberget, Forsbodarna
Koord. 669654/143882. 0,3 ha inventerad. Besök: 2009-08-09, 2009-08-18. Gagnef nr 10 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Fäboden var stor redan då 1664 års fäboduppteckning gjordes. Den består av flera grupper
av gårdar och upptar en stor del av Lövbergets öst- och sydöstsluttning i skogarna söder om Björbo. Betesdjuren
försvann härifrån på 1960-talet och lien togs ur bruk som slåtterredskap under decennierna därefter. Såvitt känt
använder ingen lie här i dag.
Mark och vegetation: Förhållandena hos mark och växtlighet är mycket varierande inom fäbodens område.
Kalkpåverkade jordar tycks dock inte förekomma. Den enda slåttermark som föreföll intressant att studera närmare ligger på och runtom Ljung Oskars gård i den fäboddel som kallas Forsbodarna. Slåttermarken nordost om
gården är till största delen friskäng av dels rödventyp, dels skogsnävatyp. En yta med flera arter av ängssvampar
ligger i övergången mellan den gamla slogen, nu hävdad med snöre, och gårdsplanen som slås upprepade gånger
varje sommar med gräsklippare. Vegetationen är närmast en artrik variant av rödvenfriskäng.
Hävdtillstånd och trend: Vården av de gamla byggnaderna i flodafäbodarna är i allmänhet mycket god, så också
i Lövberget. Däremot lämnar vården av kulturminnena hos markerna mycket övrigt att önska. De gamla slogarna
har, liksom byggnaderna, skapats genom hårt arbete under flera sekler. Hårdast och mest regelbundet krävande
var slitet på de stenbundna slåttermarkerna. När så de stora förändringarna inom jordbruksnäringen skedde
under andra halvan av 1900-talet, samtidigt som nya tekniska hjälpmedel blev allmänt tillgängliga, övergavs de
flesta gamla naturliga fodermarker. Dem som man valde att ha kvar för siktens skull runt gårdarna började man
slå med röjsåg och snöre. Nära husen ansas gräset med klippare som är utrustad med roterande propeller. Så har
också skett i Lövberget.
Önskvärda åtgärder: 1. Om det finns intresse inom fäbodföreningen för att restaurera något av den gamla
kulturminnesmarken, borde till en början ett systematiskt eftersök genomföras med syfte att finna ytor som har
kvar egenskaper påminnande om gammaldags slåttermark. 2. Om ängsmark hittas som bedöms vara möjlig att
restaurera inom rimlig tid bör lie- eller balkslåtter prövas under några år som en pilotverksamhet. Länsstyrelsen
hjälper gärna till som diskussionspartner i ett sådant arbete.
Fynd av ängssvampar: honungsvaxskivling, lutvaxskivling, toppvaxskivling, svartnande narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 4 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde 3,5 är ett gott resultat med tanke på
förutsättningarna inom Lövberget att hitta ängssvampar. De små hävdberoende värden som ännu finns kvar här
är akut hotade.
Som så ofta finns de hävdberoende naturvärdena kvar
på eller i närheten av gamla gårdstun. Här hittades den
mycket sällsynta svartnaande narrmusseronen. I bild
rapportförfattaren. /Bengt Erkers 2009-08-18.
115
G agnef
41. Bastbergets fäbod
Koord: 669577/145310. 6 ha inventerade. Besök: 2007-10-02, 2008-09-25, 2008-10-13, 2009-08-19, 2010-08-30, 2010-09-29. Gagnef nr 14 i
Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Bastberget omnämns i handlingar redan i början av 1600-talet. Det är en stor fäbod som är
uppdelad i flera bygrupper med större eller mindre fäbodtäkter i anslutning till husen. En gammal väg sträcker sig
genom fäboden i nord-sydlig riktning. Byggnader, marker och all ålderdomlig infrastruktur är mycket pietetsfullt
vårdade. Varken luftledningar, modärna fritidshus eller tillbyggnader i avvikande stil förekommer. Bete och slåtter
sker ännu på stora delar av de öppna markerna. Ett litet antal hästar går i en stor fålla som restaureras i sydväst,
men har även betat i söder. Korna strövar fritt inom delar av fäboden, men också i närmast omgivande skog.
Mark och vegetation: Moränen är måttligt blockig och mineraljorden saknar påverkan av rikare bergarter. Fuktig
mark finns endast i västra delen av den stora centrala täkten och några torra backar förekommer längst österut
i samma del av fäboden, liksom allra längst i söder. Merparten av arealen har friskt underlag. Gräshedar med
rödven och kruståtel liksom något torrare hedvegetation som har inslag av ris karaktäriserar nästan all betad mark.
Stagghed med ganska stor artrikedom förekommer på en balkslagen täkt i centrala delen. Här har de flesta ängssvampfynden gjorts. En utsökt sparsmakad vegetation finns på en likadant slagen men efterbetad större yta mot
söder på N Holens område. Den kan närmast liknas vid en artfattig örtrik stagghed. Inom en cirkel med arealen
13 m2 noterades endast 11 arter av kärlväxter på ett markparti med representativ vegetation. Inte en ohävdsart
förekom på hela täkten.
Hävdtillstånd och trend: I anslutning till två av husgrupperna längst i norr är den gamla naturliga fodermarken i
restaureringsskeden. Sluttningen upp mot husen längst i söder har under flera år varit alltför svagt betade. Ris och
småbuskar är på väg att få övertag här. Slåtterhävden är utomordentlig. På 1990-talet hittades här fler än 20 arter
av ängsvaxskivlingar, Hygrocybe. 16 arter kunde påträffas under besöken för ÅGP. Flera av dem gjordes dock under
mycket ogynnsam säsong. Under 1990-talets inventeringar deltog dessutom ett större antal personer än under
ÅGP-arbetet. Hävdtillståndet har inte försämrats under senaste decennier, snarare har det förbättrats.
Önskvärda åtgärder: Risröjning och tillfälligt högre betestryck i södra sluttningen bör övervägas. Annars är en
fortsättning av de skötselmetoder man hittills använt en kulturgärning och naturvårdsinsats av största betydelse.
Fynd av ängssvampar: aprikosfingersvamp (osäk), rökfingersvamp (NT), violett fingersvamp (VU), Entoloma
caesiocinctum, blodvaxskivling, broskvaxskivling, grå vaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, lila
vaxskivling (NT), mönjevaxskivling, mörk blodvaxskivling, papegojvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT),
spetsvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, vitlöksvaxskivling, ängsvaxskivling, svartnande narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 21 arter av ängssvampar
motsvarande ett indikatorvärde av 18,0. Antalet
vaxskivlingar som hittades under några år på
1990-talet renderar markerna här status av ängssvamplokal med internationell betydelse enligt
Ralds värdeskala. Och hävdstatus har inte blivit
sämre sedan dess. Bastberget är den förnämsta av
de fyra gagnefsfäbodar söder om älven som ännu
har kvar stora såväl kulturella som biologiska
värden.
116
Gammalt, välvårdat, levande. Heden här slås med balk och betas av kor. /AJ 2010-08-30
Täkten vid N Holen i södra delen av Bastberget. Här har hävden varierats de senaste åren. 2010 efterbetade hästar innanför
mobilt stängsel. /AJ 2008-09-25
117
G agnef
42. Stockgropens fäbod
F
Koord: 669624/145940. 1,5 ha inventerat. Besök: 2008-09-28, 2008-10-12, 2009-08-05, 2009-08-27, 2010-08-19, 2010-10-04. Gagnef nr 15 i
Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Ursprungligen ett finnboställe från mitten av 1600-talet. Läget i terrängen är alltså ingen
slump, en åt sidorna flackt välvd sluttning mot sydsydost. Fäboddelen var liten långt in på 1800-talet men ökade
till fyra fäbodplatser under förra seklets början. Genom ingifte blev Stockgropen en mockfjärdsfäbod och fick
status av enklav till den socknen, numera Gagnafs kommun. En allvarlig svacka i hävden fördjupades vid mitten av 1980-talet då betesdjuren, på slutet hästar, försvann härifrån. Samtidigt hade slåtter med lie nästan helt
upphört och igenväxningen tilltog. Vid 1990-talets mitt påbörjade flera av stugägarna en restaurering som därefter
utvecklats systematiskt och blivit mycket framgångsrik. Efter några år startade efterbete med får på hela fäbodområdet, inklusive gårdtunen, och omgivande skogsmark.
Mark och vegetation: Ringa blockighet i moränen. Ingen påverkan av rik bergart. Inom slåttrad och efterbetad
yta finns ingen fuktmark. Övervägande delen har frisk jord med små torra partier. De flesta vegetationstyper som
förekommer i frisk och torr mark på den här breddgraden finns representerad vid Stockgropen, med viss övervikt
för ganska örtrika gräshedar.
Hävdtillstånd och trend: Gårstunen och de små fäbodtäkterna väster om fägatan innehåller områden som under
den allmäna hävdsvackan inte hann bli påtagligt degenererade. De är nu i sin helhet ytterst välskötta. Västsidan av
Stockgropens fäbod har blott någon enstaka motsvarighet i Dalarna i fråga om rikedom på ängssvampar av högt
indikatorvärde och allmän hävdstatus. Markerna öster om ”gatu” är genomgående i ett restaureringsskede, men
fina fläckar finns här och var även på den sidan. Under senare år har trädröjningar företagits
på västsidan av fäboden ner i gamla täkter. Slåtter har även påbörjats i restaureringssyfte, även utanför den på nytt
uppbyggda yttre gärdesgården
Önskvärda åtgärder: Slåttern ska enligt avtal vara avslutad den 15/7. Lite väl tidigt, kan tyckas. Delar av slåttermarken skulle nog må ännu bättre om den finge växa lite längre tid innan slåtter. I övrigt torde en fortsättning
av nuvarande skötselmetoder ge en utveckling mot ännu högre kulturnaturvärden.
Fynd av ängssvampar: violett fingersvamp (VU), ängsfingersvamp, gråblå nopping, naggnopping, stornopping
(NT), strimnopping (osäk), art av nopping (osäk), Entoloma exile, blodvaxskivling, broskvaxskivling, gul vaxskivling, grålila vaxskivling (VU), honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, lila vaxskivling (NT), lutvaxskivling,
musseronvaxskivling, mörk blodvaxskivling, papegojvaxskivling, praktvaxskivling (NT, fokusart), rodnande
lutaxskivling (VU), scharlakansvaxskivling (NT), småvaxskivling, spetsvaxskivling, spröd vaxskivling, vitvaxskivling, vitlöksvaxskivling, ängsvaxskivling, purpurbrun jordtunga (VU), svartnande narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 30 ängssvamparter med sammanlagt indikatorvärde av 30,5. Det högsta indikatorvärdet i
hela Dalarna inom ÅGP-inventeringen, med undantag
för en av de mycket noggrant undersökta referenslokalerna. Grannfäbodarna Bastberget och Stockgropen, de
sydligaste med djurhållning i Dalarna, har sannolikt inga
motsvarigheter i vårt län sett till sammantaget värde av
kulturminnen, inklusive hävdskapad naturmiljö. Bastberget har genom sin storlek ett försteg. I närområdet
inom Gagnefs kommun finns dessutom den biologiskt
och kulturellt värdefulla fäboden Risåsa. Även en del
av Fagerbergets fäbod har mycket höga värden. De två
senast nämnda hävdas dock numera endast med slåtter.
Den utförs emellertid på bästa sätt. Inom den här
fyrklövern finns det finaste av fäboddalarna, andra till
inspiration och föredöme.
118
Slåttermarken i förgrunden är en enda stor ”hot spot”. I förgrunden t v en ”Nyhammarshässja” med triangulära gubbar
prydligt uppställd. Inom kort står vindkraftverk på Stensvedsberget i bakgrunden. 2009-08-27
Scharlakansvaxskivling i mycket välhävdad hedvegetation vid Stockgropen. Mot slutet av säsongen förlorar denna svamp
ibland sin klarröda färg och bleknar betänkligt. /AJ 2008-09-28.
119
G agnef
43. Fagerbergets fäbod
Koord: 669644/144655. 1 ha inventerad. Besök: 2010-08-30. Gagnef nr 13 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Fagerberget var en stor fäbod med full drift redan vid mitten av 1600-talet. Då ängs- och
hagmarksinventeringen gjordes, vid slutet av 1980-talet, hölls fortfarande två delområden öppna genom slåtter,
dock mest med snöre. Djurhållningen upphörde redan 1968. Sedan dess har en av de två naturmarkerna som
slagits in i sen tid fördärvats genom schaktning och anläggande av gräsmatta! Det andra delområdet, Olssons och
Högbacks ”lindor” (här också beteckning på naturslåttermark) i söder, slås sedan 15 år med balk, där så är möjligt,
och lie. Tidigare har både snöre och kort hävdavbrott förekommit.
Mark och vegetation: Moränen är fläckvis ganska blockrik och inom det slåttrade området finns såväl rik- som
silikatmark. På den senare hittades svartnande narrmusseron och på den rika marken växer blåsippa, brudsporre,
fältgentiana, ängsvädd, jungfrulin, ängsskallra m fl. En sådan yta hade förtjänstfullt sparats vid slåttern för att
öka spannet av livsrum. Marken sluttar mot sydväst, och längst ner på slogen är fuktängsvegetation. Ängens
värdefullaste prydnad är ett område med friskäng av örtrik typ, där till och med någon gäst från andra trakters
kalkfuktängar slagit rot. En sådan art är brudsporren. Gräshed av rödventyp liksom små partier med rished ses
uppåt sluttningen.
Hävdtillstånd och trend: Olssons linda har nu åter de egenskaper som kännetecknar de sedan mycket lång tid
välhävdade gamla ängarna. Högbacks linda, naturslåttermarken strax norr härom, bär tydliga spår av skuggning
från hög skog i väster och en period av ohävd. Här är mestadels artfattig friskäng av dels rödventyp, dels skogsnävatyp. Små magra fläckar finns dock, och i en sådan hittades den mycket sällsynta svartnande narrmusseronen.
Trenden för Olssons och Högbacks lindor är mycket god.
Önskvärda åtgärder: Det är utmärkt om slåttern fortsätter som hittills. Skuggningen från väster på Högbacks
linda borde reduceras.
Fynd av ängssvampar: ängsnopping, Entoloma exile, E formosum, E rhombisporum, gul vaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, lila vaxskivling (NT), mönjevaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), spetsvaxskivling, toppvaxskivling, svartnande narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 13 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 11,0 noterat vid endast ett besök
vittnar om höga hävdberoende naturvärden.
Kontrasten mot resten av den skogomgärdade fäboden är slående. Olssons linda öppnar sig mot ljuset och Flenberget i fjärran. /AJ 2010-08-30
120
44. Kläbergets fäbod
Koord: 671483/143316. 2 ha inventerade. Besök: 2010-09-14. Gagnef nr 4 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Liksom på de flesta flodafäbodar var traditionellt bruk etablerat vid Kläberget redan
under 1600-talet. I mer än 300-år har slåtter och bete förkommit utan avbrott. Djuren försvann härifrån under
1960-talet och 20 år senare hade sannolikt trimmersnöre helt ersatt lien som slåtterredskap. Fäboden är uppdelad
på tre husgrupper med en stor samling vid vägskälen i norr och två små stelliter i söder.
Mark och vegetation: Mestadels måttligt blockrika marker inom hela området. Den största spännvidden i
fuktighet råder vid den sydöstra gruppen av gårdar. Här täcks en sluttning av örtrik friskäng med inlag av fuktäng
av gräs-lågstarrtyp. I de friska partierna påträffades vid besöket rikligt med scharlakansvaxskivling, vilken i massförekomst ger en stark signal om artrikedom. Invid majstångsplatsen vid den norra gårdsgruppen slås fortfarande
en yta om några hundra kvadratmeter med örtrik friskäng. Redskapet är röjsåg med snöre och räfsningen 2010
var bristfällig. En liknande, men mera degenererad vegetationstyp utbreder sig över en stor sammanhängande yta
norr och nordost om vägen förbi majstången. Gräshed av rödventyp täcker i övrigt en stor del av markerna.
Hävdtillstånd och trend: På något avstånd signalerar tätnande piprörsstrån slåttermarker i förfall. Mera noggrannare studier av vegetationen avslöjar att förvånansvärt många arter, om än i svaga bestånd, ännu står kvar
i den alltmera tätnande flerårsförnan på områden som överhuvudtaget inte slås, eller slås mycket sporadiskt.
Utarmningen tycks hittills ha gått långsammare på sådana oslagna delar än på ytor som slås med snöre och inte
räfsas. Störst kvarvarande hävdskapade naturvärden förefaller den trimmerslagna och delvis räfsade marken invid
majstångsplatsen ha. Trenden pekar dock överallt i riktning mot en alltmera trivial vegetation, möjligen med
undantag för delar av några gårdstun vilka nog räfsas för att minska indrag av gräsklipp i husen.
Önskvärda åtgärder: Trimmern må av praktiska skäl vara oundgänglig i arbetet för att hålla en sådan här stor
fäbod öppen, när inte bete är ett alternativ. För att kunna behålla kärnor av de under århundraden upparbetade
stora kultur- och naturvärden som de gamla ängarna givit i arv, borde dock skötseln modifieras på ett antal
mindre ytor. Önskvärt vore att lieslåtter återupptogs på en liten ruta, förslagsvis om 15 x 15 m, inom den artrikaste
delen av var och en av de större områden som har kvar betydande rester av hävdskapad flora. Smal slåtterbalk kan
också vara ett alternativ på dessa småytor. De skulle sedan efter slåtter räfsas noga, varefter gräs och örter helt tas
bort. Totalt skulle en handfull sådana små områden på lite sikt höja fäbodens kulturvärden högst betydligt.
Fynd av ängssvampar: backnopping (NT), strimnopping, svart jordtunga, purpurbrun jordtunga (VU), blodvaxskivling, honungsvaxskivling, rysslädervaxskivling (NT), scharlakansvaxskivling (NT), småvaxskivling, spröd
vaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 11 arter av ängssvampar med totalt indikatorvärde av 8,5. Det är ett resultat som tydligt
antyder att hävdberoende naturvärden finns kvar i tillräcklig utsträckning för att man med enkla åtgärder snabbt
ska kunna återfå betydande delar av de rika fäbodmarker som en gång funnits här.
Med slåtterbalk, lie och räfsa skulle arbetet bli roligare, fäbodtäkten vackrare
och blomster- och svamprikedomen gynnad och bevarad. /AJ 2010-09-14
121
G agnef
45. Ekfännsberget
Koord: 671429/143569. 2 ha inventerade. Besök: 2010-09-14. Gagnef nr 5 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Ursprungligen en liten fäbod av samma ålder som de flesta andra fäbodar i Floda. Under
sista seklet av den tid då den brukades på traditionellt vis växte den dock betydligt. Djurhållningen upphörde
här vid slutet av 1970-talet och sannolikt slogs den sista ängsmarken med lie vid samma tid. I dag kännetecknas
Ekfännsberget av jättelika böljande gräsmattor och stora sällan slagna ytor som ger en ljus och öppen karaktär åt
södra halvan av området, inte så olikt en i landskapet väl inpassad golfcamp.
Mark och vegetation: Moränen här är blockfattig och inte påverkad av rika bergarter. Merparten av de vida
gräsmattorna var tidigare lindor, och alltså omsorgsfullt rensade på de ursprungligen fåtaliga stenarna. Ingenstädes
inom den öppna delen ses rösen. Andelen torr mark är här ovanligt hög, om än friska underlag dominerar. Den
f d fäboden är genomgående välskött och prydlig. Markerna utgörs av till ungefär lika delar green, ruff och
björkpark. Kvaravarande biologiska markvärden är reducerade till delar av ruffen och några torrbackar, bl a vid
midsommarstångsplatsen och i mellandelen av området. Några små markpartier med kvarvarande hävdskapade
naturvärden finns även i anslutning gärdesgården norr om den södra husgruppen. De öppna områden som slås
sällan har till största delen vegetation av frisk eller torr rödventyp. Näringsrikare ytor hyser skogsnävaäng. På
några torrbackar är gråfibbla och kattfot nästan allenarådande.
Hävdtillstånd och trend: Tillståndet för kvarvarande rester av marker som skapats genom århundradens traditionella hävd är dåligt. Genomgående finns ytor med förutsättningar till meningsfull restaurering på de torrare
partierna av respektive markslag.
Önskvärda åtgärder: Det är mycket angeläget att vasst klippande eller skärande redskap används på så stor del
av ruffen som möjligt, liksom på de torrbacksytor som slås. Noggrann räfsning och bortförsel av det slagna är en
nödvändig förutsättning för god effekt av en sådan kulturminnesvård. Bården av naturmark intill norra gärdesgården vid sydligaste gården bör slås med lie.
Fynd av ängssvampar: Entoloma exile, svart jordtunga (osäk), honungsvaxskivling, musseronvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), spetsvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vitlöksvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 10 ängssvamparter motsvarande ett indikatorvärde av 6,0 ger en god fingervisning om att
hävdskapade naturvärden skulle kunna återskapas i viss utsträckning genom något modifierade skötselmetoder.
Trädgårdstraktor används på kortklippt mark och snöre där stubben
är längre. Avslaget gräs räfsas samman på ytor som slås sällan. /AJ
2010-09-14.
122
I förgrunden en solexponerad torrbacke där ömsom kattfot, ömsom gråfibbla är heltäckande. Sådan här mark har de högsta
naturvärdena inom Ekfännsberget. 2010-09-14.
På Täcksbergets täkt ligger marken i skugga mer än halva dagen. Här håller ängssvamparna på att ersättas med skogssvampar.
Gallring eller uppstamning av träden måste till för att bromsa processen mot skogsmark. /AJ 2010-09-15
123
G agnef
46. Täcksberget
Koord: 671052/143787. 1 ha inventerad. Besök: 2010-09-15. Gagnef nr 7 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: En Björbofäbod som var i drift redan på 1600-talet. Djurhållningen upphörde för mer än
ett halvt sekel sedan. Lien ersattes av röjsåg med snöre vid slåttern redan vid slutet av 1980-talet. Delar av den
tidigare slåttermarken är nu i ohävd. Byggnaderna i den lilla fäboden är i gammal stil och sköts väl.
Mark och vegetation: Skogsnävafriskäng i degenerationsfas och hedsamhällen som utarmats genom skuggning
och näringsansamling kännetecknar merparten av markytorna. Några enstaka små refugier av den artrika gamla
kulturmarken finns fortfarande kvar. Ett fåtal scharlakansvaxskivlingar som hukade i den alltför näringsrika vegetationen hittades och en liten grupp av den hävdgynnade kattfoten prydde en fläck rished av blåbär-lingontyp.
Moränen är rikblockig och jorden har ursprung i kemiskt sur silikatbergart. Marken är frisk inom hela fäboden.
Hävdtillstånd och trend: Kraftig skugga från hög skog i hela södra sektorn och från flera höga björkar inom den
före detta ”vallen” i kombination med mycket bristfällig räfsning och upptag har medfört en av allt att döma
oavbruten negativ trend åtminstone under de senaste 20 åren. Även slåttermetoden, röjsåg med snöre, har varit
ogynnsam.
Önskvärda åtgärder: Ett försök att restaurera de kulturbetingade naturvärdena hos markerna här skulle omfatta
borttagande av stora träd i södra skogskanten för att ge mera ljus till den gamla fäbodmarken. Flera stora träd
inne på vallen skulle också behöva tas bort. Slåtter med vasst skärande/klippande redskap är önskvärt. Noggrann
räfsning och borttagande av det slagna är nödvändigt.
Fynd av ängssvampar: Honungsvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT).
Samlad bedömning: 2 ängssvamparter med sammanlagt indikatorvärde av 1,5 illustrerar tydligt krisen för de
hävdskapade naturvärdena på Täcksberget. De är akut hotade och skulle möjligen kunna räddas genom omedelbart påbörjad tillämpning av de rekommenderade åtgärdena.
Skogsnävafriskäng med kvarlämnade skovor av ruttnande, gödande
och kvävande gräs. /AJ 2010-09-15.
124
47 A. Mosselbodarna vid Jönseslinda (dansbanan)
Koord: 671420/144093. 0,1 ha inventerad. Besök: 2010-09-15. Gagnef nr 6 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Flodas största fäbod med ursprung långt tidigare än fäbodförteckningens år 1664. Området
är vitt utspritt och ligger nära Mossel, 3-4 km. En för en fäbod ovanligt hög andel av hembyns åker- och ängsbruk var ända in på 1900-talet förlagt hit. Numera är sikten mellan gårdsgrupperna inom Mosselbodarna helt
skymd av en första generation ”avverkningsmogen” skog, delvis mycket lövrik och med snabbt stigande skogliga
naturvärden. Tyvärr har de genom seklers arbete skapade hävdberoende naturvärdena i ännu större utsträckning
minskat. Djurhållningen upphörde vid slutet av 1970-talet, med undantag för begränsat hästbete. I dag går även
en liten fårhjord på bete i den här fäboddelen. Trimmersnöre är slåtterredskapet sedan länge (karta nästa uppslag).
Mark och vegetation: Den här sydsluttningen täcks av en blockrik morän som flerstädes är stenrensad även
på naturslåttermark. Jorden är genomgående frisk, på gränsen till torr, och utan synbar påverkan av lättvittrad
bergart. Det stråk av naturmark som ännu har kvar hävdskapade biologiska värden täcks till största delen av en
artrik variant av rödvenhed. Nedanför dansbanan börjar en gammal regelbundet slagen linda att få vegetation av
magermarkskaraktär, närmast gräshed av rödventyp, dock ännu med hög frekvens av johannesört, nysört med
flera ohävdsarter som kommer att trängas tillbaka med fortsatt utmagring.
Hävdtillstånd och trend: Det tiotalet meter breda bandet öster om vägen från husen ovanför Jönseslinda ner
förbi dansbanan tycks länge ha skötts på ett sätt som i viss mån gynnat magermarksfloran och –mykotan. Sannolikt har den med snöre avslagna vegetationen noga räfsats samman och tagits bort. Längre ner i sluttningen
hålls får på bete i en naturmarksfålla som varit kraftigt degenererad och längst ner går några hästar på mark
där hävdkontinuiteten sannolikt inte varit avbruten, men där svår beskuggning löst upp grässvål och skapat
förutsättningar för eutrofering. Trenden skulle kunna vara god för de ännu hävdade små ytorna i den här delen av
Mosselbodarna.
Önskvärda åtgärder: Området vid dansbanan borde genom byte av slåttermetod snabbt kunna bli ängsmark
med mycket höga naturvärden. Lie och, där det är möjligt, smal slåtterbalk rekommenderas. Noggrann räfsning
och upptag må fortsätta. Utglesning av trädskiktet i lagom takt skulle gynna utvecklingen av naturvärdena i
betesmarken med får. Starkt skuggande höga trädridåer i anslutning till hästbetena måste tas bort om den gamla
naturbetesmarken ska kunna få tillbaka något av egenskaperna från tiden med traditionell fäboddrift. Betestrycket och tillskottsutfodringen för såväl fåren som hästarna bör fortlöpande kritiskt prövas.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp, rökfingersvamp (NT), backnopping (NT), bleknopping, ängsnopping (osäk), broskvaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, mork blodvaxskivling, papegojvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, ängsvaxskivling. (Endast området omkring dansbanan inventerat).
Samlad bedömning: 13 arter av
ängssvampar med sammanlagt
indikatorvärde av 9,0 visar att
stråket öster om Jönseslinda ner
förbi dansbanan har kvar mycket av
de höga naturvärdena som gamla
tidens hävd skapat. Med små justeringar av skötseln blir marken här
finaste äng och hed. Inom fållorna
med får och hästbete kräver en
eventuell restaurering större insatser.
Kontrasten mellan vägens båda sidor
är slående. Tänk om hela täkten kunde
vara så välhävdad som till vänster. /AJ
2010-09-15
125
G agnef
47 B. Mosselbodarna. Näst sista gårdarna i NV
Koord: 671444/143948. 2 ha inventerade. Besök: 2010-09-15. Gagnef nr 6 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Se 47A. Inget bete försiggår vid de här gårdarna. Slåtter av de ganska stora gamla lindorna
och de något stenrensade naturslåtterytorna utförs med balk. Ingen kvarlämnad avslagen vegetation kunde ses.
Allt föreföll välvårdat (karta nästa sida).
Mark och vegetation: Små torra upphöjda partier vid några byggnader och runt större stenar har mager gräsrespektive rishedsvegetation. Friskäng och gräshed av rödventyp dominerande i övrigt. Moränen är blockfattig till
måttligt blockig med silikatjord.
Hävdtillstånd och trend: Hävdtillståndet på de olika markslagen är gott. Gårdsplanerna föreföll vara slagna med
gräsklippare med roterande propeller, vilket sannolikt inte är den lämpligaste metoden för främjande av artrik
ängs- och hedvegetation. Inget kvarlämnat gräsklipp gick att se. Markerna är förhållandevis artfattiga, vilket
kan förklaras av hög andel lindor och periodvis olämplig hävd på övrig mark. Beskuggningen kan tidvis ha varit
kraftig, framför allt inom södra delen av gården. Trenden tycks nu vara god.
Önskvärda åtgärder: Lindor och naturslåttermark bör fortsättningsvis skötas på samma sätt som under senare
år. Det vore en fördel för floran och ängssvamparna om gårdstunen slogs med cylinderklippare med uppsamlare
(modell handjagare). Sådana finns även motordrivna. Ett antal höga träd söder om den öppna gräsmarken längst i
söder skulle behöva tas bort.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp, broskvaxskivling, honungsvaxskivling, mörk blodvaxskivling, spröd
vaxskivling.
Samlad bedömning: 5 arter av ängssvampar och 3,0 i summerat indikatorvärde bedöms vara lägre värden än
förväntat för den här dellokalen, vilken bör ha potential för mera.
Efter periodvis sviktande hävd, har nu skötseln av gräsmarkerna styrts upp och nått en för svamp och örter gynnsam intensitet. Här kommer artrikedomen sannolikt att öka framöver. Delområde B. /AJ 2010-09-15
126
Vid Erks finns idag inga djur, men den välslåttrade bulindan (täkten) öppnar sig inbjudande. /AJ 2010-09-15
127
G agnef
47 C. Mosselbodarna. Erks bulinda
Koord: 671414/143975. 0,5 ha inventerade. Besök: 2010-09-15. Gagnef nr 6 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Se 47A. Byggnaderna ligger i nordöstra delen av ett väl sammanhållet öppet markområde
som omges av skog på alla sidor, granskog i sydväst och lövrik blandskog i övriga riktningar. Den här ”fäbodinägan” omfattar till lika delar gammal åker och hackslogmark samt dessutom ett ganska stort gårdstun. Inga djur
betar på Jerks bulinda. Lindan slås med balk, hackslogen med snöre och gårdstunet möjligen med cylinderklippare (se karta föregående sida).
Mark och vegetation: Lindorna är stenrena, men rikligt med block finns i slogarna. Gårdstunet har stora, något
uppstickande block. Marken är inte påverkad av rik bergart. Lindorna täcks av artfattig friskäng av rödventyp och
naturslåttermarken av dels rishedar med både ljung och blåbär, dels gräshedar av svårbestämt slag. Gårdstunet har
hög täckning av hakmossa i gles rödvenfriskäng. På små upphöjningar och runt stora block är torräng.
Hävdtillstånd och trend: Den gamla åkermarken var väl slagen och räfsad. Gårdstunet föreföll slaget med cylinderklippare med uppsamlare och inget kvarlämnat ruttnande gräs sågs. Slogarna hade slagits med snöre och gräset
var lämnat kvar och delvis nerstampat i ”gropan”. De är delvis starkt skuggade och grässvålen till stor del upplöst.
Trenden är god för lindorna och gårdsplanen, dock inte för naturslåttermarken.
Önskvärda åtgärder: De förändringar av skötselmetoder som är mest angelägna här är tids- och arbetskrävande,
nämligen viss trädröjning i slogarna och i solriktningen från dem, byte av slåtterredskap till vasst skärande eller
klippande verktyg samt noggrann räfsning och bortförsel av gräs och ris. Skötseln av gammal åkermark och
gårdstun är ur natur- och kulturvårdssynpunkt mycket bra.
Fynd av ängssvampar: Ängsfingersvamp, broskvaxskivling, honungsvaxskivling, mörk blodvaxskivling, sprödvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 6 arter av ängssvampar med 3,5 som sammanlagt indikatorvärde skulle ha varit högre om
inte gårdstunet slagits noga kort före besöket. Många fruktkroppar var oidentifierbara. Situationen är ogynnsam
för hackslogarna men bra för övriga markslag. Hackslogarna har dock tidigare hyst de största hävdskapade kulturnaturvärdena.
Slåttern med cylinderklippare ger ett utmärkt resultat på
stenfria tomtpartier.
128
Hävdtillståndet ute på täkterna lämnar å andra sidan en hel
del övrigt att önska vad gäller höhanteringen. /AJ 2010-09-15
48 A. Tuna-Hästberg, Tures äng
F
Koord: 669090/146552. 0,3 ha inventerat. Besök: 2008-08-30, -09-07, -09-20, 2009-08-19, -09-13, 2010-08-20, 09-05. Referenslokal inom
inventeringsprojektet. Borlänge nr 17 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Byn har sitt ursprung i en finnbosättning från mitten av 1600-talet. Redan den första
generationen av kolonisatörer övergick dels till bergsbruk, dels till stationärt jordbruk. Av gamla kartor kan man
se att den här ängen började användas som slåttermark vid följande sekelskifte. Mer än 300 år har alltså marken,
nästan utan avbrott, slagits med lie. 1990 började några medlemmar i Naturskyddsföreningen slå Tures med lie.
Dessförinnan hade snöre använts vid minst fem slåttertillfällen efter att Ture själv med ålderns rätt slutat sin hävd
av ängen. Från och med 1991 har Naturskyddsföreningens borlängekrets varit formell brukare av marken. De
senaste åren har även Tuna-Hästbergs hembygdsförening engagerat sig i skötseln, särskilt i det N2000-område
som omfattar nordöstra delen av Tures ängoch det gamla odlingslandskapet som ansluter i den riktningen.
Mark och vegetation: Rikligt småblockig morän av kalkpåverkad, metadels frisk till fuktig jord. Några partier
med artrik torräng, närmast örtrik stagghed, finns i centrala delen av ängen. Örtrik friskäng upptar merparten av
övrig yta. En av gräskomposter på 1980-talet degenererad fuktäng markerar stråket för en tidigare kalkfuktäng. I
sin helhet är dock slåttermarken fortfarande mycket artrik både till flora och mykota.
Hävdtillstånd och trend: Kärnområdet utgörs av ett band längs med mitten av ängen från nordväst mot sydost.
Här är hävdtillståndet utomordentligt gott. En bred zon utmed västra kanten har varit svårt skuggdegenererad,
men efter några trädröjningar och (v)årliga noggranna räfsningar, i tillägg till slåttern, har den rehabiliterats
betydligt. En än snabbare återhämtning har skett längs nordöstra sidan, där röjningar i flera omgångar och
accelererad utmagring påbörjades redan 1991. Från och med 2010 har efterbete med får börjat praktiseras här.
LONA-medel har möjliggjort en separat efterbetesfålla, tillhörande betesmarken på N2000-området nordost om
Tures äng.
Önskvärda åtgärder: Skogen utmed sydvästra kanten bör glesas ut kraftigt. Ängen borde slås något mindre
pedantiskt. Stubbhöjden efter slåttern är i minsta laget.
Fynd av ängssvampar: backnopping (NT), blånopping, blårödling (VU, fokusart), gråblå nopping, hagnopping,
knopprödhätting, mjölrödskivling (NT), naggnopping, strimnopping (osäk), ängsnopping, Entoloma caesiocinctum, E exile, E formosum, E longistriatum, blodvaxskivling, kantarellvaxskivling, lutvaxskivling, mönjevaxskivling
(osäk), mörk blodvaxskivling, mörkfjällig vaxskivling, papegojvaxskivling, sepiavaxskivling (VU), småvaxskivling,
spetsvaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, vitlöksvaxskivling.
Samlad bedömning: 27 arter av ängssvampar motsvarande 25,5 i indikatorvärde. Resultatet bekräftar ängens höga
biologiska värden. Det största hotet mot framtiden för Tures äng är ett förestående ägarskifte. Fastigheten som
slåttermarken är en del av har varit till salu sedan sommaren 2009, och är så fortfarande i februari 2011.
129
B orl änge
48 B. Tuna-Hästberg, Lundvalls äng
F
Koord: 669092/146565. 0,08 ha inventerade. Besök: 2008-08-30, -09-07, -09-20, 2009-08-19, -09-13, 2010-08-20, 09-05. Referenslokal
inom inventeringsprojektet. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Se 48A. Slåtter upphörde här omkring 1950. Under fyra decennier därefter var hävden
sporadisk. Ängens kärnområde växte dock aldrig igen eller fick kraftig förnaansamling. Marken slogs vissa år med
lie och räfsades. De buskar som trots detta började växa sig starka röjdes bort. Med start 1992 sköts nu ängen med
lieslåtter av ägarna och en ortsbo. En igenvuxen vägstump och en naturmarksgräsmatta i sydöstra delen slås med
smal balk (se karta under 48A).
Mark och vegetation: Moränen är på det här lilla området ganska stenfattig och jorden är tydligt kalkinfluerad.
Marken är relativt torr, dock ej någon typisk torrbacke. Vegetationen utgörs av örtrik stagghed och friskäng av
örtrik typ till ungefär lika delar. Artsammansättningen är exklusiv med guckusko, brudsporre, tvåblad, skogsknipprot, vårärt, vit ängsvädd, fältgentiana, stor blåklocka, jungfrulin och kattfot som främsta prydnader.
Hävdtillstånd och trend: Arealen med rik vegetation och mykota har under de senaste två årtiondena succesivt
ökat. Sedan 10 år har lieslåtter också utförts i en korrridor upp mot ett fårbetat N2000-område cirka 20 m nordväst om den ursprungliga Lundvalls äng. En snabb återhämtning av ängsvegetationen har skett upp mot stängslet.
Med början sommaren 2011 kommer en del av angränsande betesmark att vara stängd för fåren tills den slagits
med lie och ytterligare ett par veckor. Därefter kommer efterbete att påbörjas.
Önskvärda åtgärder: En stor björk i västra delen av ängen ska tas bort under vårvintern 2011, och samtidigt en
hög björk som skuggar från öster. I övrigt borde en uppväxande granhäck på gränsen till grannen i söder hållas
kort. Dialog bör inledas om problemet. Slåttern bör även i fortsättningen ske sent, i mitten av augusti, särskilt för
guckuskornas skull. Små ytor med mycket ängsvädd slås en månad senare.
Fynd av ängssvampar: hagfingersvamp, backnopping (NT), bleknopping, blårödling (VU, fokusart), gråblå
nopping, hagnopping, korpnopping (NT), lundnopping (NT), mjölrödskivling (NT), ängsnopping, ögonnopping (NT), Entoloma exile, E longistriatum, blodvaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, mönjevaxskivling (osäk), scharlakansvaxskivling (NT), spetsvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling,
vitlöksvaxskivling, ängsvaxskivling, blek ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 25 arter av ängssvampar med totalt indikatorvärde av 23,5 är värden som kunde gälla för en
stor, rik slåtteräng med långvarig obruten hävd. Lundvalls äng är liten och har haft bristfällig skötsel under flera
decennier. Relativt torra kalkmarker, som den här, är dock i vissa fall överraskande toleranta mot brister i hävden,
såvida inte igenväxning och kraftig förnaansamling uppstår.
Som om inte blomprakten var nog
uppenbarade sig hösten 2010 fokusarten blårödling. /AJ 2010-09-13
130
Sedan 1990 har Tures Äng slåttrats varje år av Naturskyddsföreningen i Borlänge. /AJ 2009-07-18
Myllret av växtarter i Janols gamla slåtteräng. /AJ 2009-06-28
131
B orl änge
48 C. Tuna-Hästberg, Janols tomter
Koord: 669104/146576. 0,2 ha inventerat. Besök: 2008-09-20, -09-27, -10-04, 2009-08-19, -09-20, 2010-08-20, -09-05, -09-26. Referenslokal inom inventeringsprojektet. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Se 48A. De här tomterna avstyckades från hackslogmark och bebyggdes 1908 respektive
1916. Delar behölls som naturmark, andra delar jämnades ut efter behov till gårdstun och vägar medan smärre
ytor rensades på sten och omvandlades till odlingsland. Vissa partier av det som fortfarande är naturmark, liksom
gårdstun, igenvuxna vägar och gångar är nu starkt utmagrade och har en flora och mykota liknande den som
finns i välhävdade gamla naturliga fodermarker. En 250 m2 stor yta har obruten hävd genom lieslåtter, så när som
på några år omkring 1980. På två andra små före detta hackslogar inleddes restaurering 1996 (se karta under 48A).
Mark och vegetation: Moränen är rikblockig till mycket rikblockig. Kalkpåverkan och fuktighetsförhållanden
varierar starkt, vilket avspeglas i en småskalig mosaik av artrika hed- och ängssamhällen. Den gamla slåtterängen
är dels friskäng av örtrik typ, dels örtrik stagghed.
Hävdtillstånd och trend: De sedan länge kortklippta gräsytorna, och numera igenvuxna gångar och vändplaner,
har till en del alltid slagits med manuell cylinderklippare och sedan många år räfsats för bortförande av klippet. Så
görs sedan 1994 på alla ”gräsmattor”. Effekten av utmagringen på alla hävdade markslag följs systematiskt genom
förändringar hos flora och mykota. (Janols 1999 och 2009)
Önskvärda åtgärder: Borttagande av enstaka stora björkar. Fortsätta skötsel enligt nu praktiserade metoder så
länge som möjligt.
Fynd av ängssvampar: Blek ängsfingersvamp (NT), hagfingersvamp, maskfingersvamp, opalfingersvamp, rosenfingersvamp (NT), rökfingersvamp (NT), ängsfingersvamp, Clavaria greletii, C tenuipes, backnopping (NT), blek
stornopping, hagnopping, knopprödhätting, korpnopping (NT), mjörödskivling (NT), naggnopping, stornopping (NT), ängsnopping, ögonnopping (NT), Entoloma caesiocinctum, E exile, E longistriatum, E rhombisporum,
svart jordtunga, olivjordtunga (NT), plattad jordtunga, purpurbrun jordtunga (VU), blodvaxskivling, bitter
vaxskivling, broskvaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, lutvaxskivling, mörk blodvaxskivling,
papegojvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), småvaxskivling, spetsvaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling, ögonvaxskivling (NT).
Samlad bedömning: 42 arter av ängssvampar motsvarande indikatorvärdet 36,5 efter åtta inventeringar inom tre
år. Totalt under 20 år har 62 ängssvamparter noterats till ett indikatorvärde av 57,0. De 15 arterna av vaxskivlingar
av släktet Hygrocybe som hittades under de åtta ÅGP-inventeringarna motsvaras av 23 Hygrocybe-arter sammanlagt under 20 år av noggrann uppföljning. Dessa jämförelser ger en antydan om behovet av upprepade besök
vid svampinventering av en lokal. De ger också en fingervisning om mörkertalet vid sådana inventeringar. Bland
annat däri ligger värdet av metoden med referenslokaler.
I en mager gräsmattekant visar sig de
flesta höstarna blek ängsfingersvamp.
/AJ 2004-09-19
132
49. Holmtjärn, Idkerberget
Koord: 669271/147057. 3 ha inventerade. Besök: 2009-09-20, 2010-09-19. Borlänge nr 16 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Ett finntorp från mitten av 1600-talet. 200 år senare hade bosättningen ökat till 6 gårdar.
Före 1945 var här integrerade småjordbruk, därefter övergick all mark till betesdrift, huvudsakligen för hästar. Det
stora området delades in i tre fållor, alla omfattande både före detta åkrar och naturlig fodermark. Konstgödning
spreds regelbundet på all den areal som var åtkomlig fortfarande till 1990. Därefter har näringsnivåerna i marken
minskat och delar av den flora och mykota som överlevt perioden med stora gödselgivor böjar expandera. Fortfarande betar hästar här i tre stora fållor.
Mark och vegetation: Ganska blockfattig morän som dock här och var innehållit tillräckligt med sten för att
avkasta stora, numera övervuxna, rösen genom seklers odling. Betade kärrmarker finns norr och sydväst om sjön.
Mycket av övrig areal är friskängar av rödventyp med betydande inslag av skogsnäva, daggkåpearter och tuvtåtel.
Små kullar och valkar har ganska artrika gräshedar av rödventyp, fläckvis övergående i fårsvingeltorräng. Fläckvis
kan viss påverkan av rik bergart skönjas.
Hävdtillstånd och trend: Större delen av fållan öster om vägen och området norr om sjön upp till gården och
odlingsvägen från sydost är väl betade och mera utmagrade och artrika jämfört med situationen vid svampklubbens inventering här 1993. Sydväst om sjön, i sluttningen upp mot skogen, finns mark som har tydlig prägel av
gammal hackslog. Dess mosaik av gräs och rished har en relativt rik ängsmykota och förefaller ha potential för än
större artrikedom. Ostnordost om gården är den gamla naturslåttermarken gravt igenvuxen ända ner mot vägen.
Sannolikt har hästarna valt att i stället beta av den gödningsgynnade vegetationen som erbjudits på de gamla
åkrarna söderut härifrån.
Önskvärda åtgärder: Eventuell spridning av gödningsmedel bör upphöra helt och antalet betesdjur anpassas till
produktion på ogödslad mark. Röjning av sluttningen ostnordost om gården är angelägen. Om stödresurser för
praktiskt arbete med naturvård i odlingslandskapet vore tillgängliga, skulle slåtter med vasst redskap vid några
tillfällen på delar av den artrika sluttningen sydväst om sjön vara en tidigt prioriterad uppgift.
Fynd av ängssvampar: Ljusskivig lerskivling (NT), aprikosfingersvamp, Clavulinopsis laeticolor (osäk), broskvaxskivling, honungsvaxskivling, luktvaxskivling, mönjevaxskivling (osäk), papegojvaxskivling, spröd vaxskivling,
vitlöksvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 11 arter av ängssvampar med sammanlagda indikatorvärdet 8,5 är ett resultat som bekräftar
att Holmtjärn har goda förutsättningar till framgångsrik restaurering av naturvärden som en gång skapats genom
gamla tiders utmagrande hävdmetoder.
Utsikt från gården. I förgrunden stenbundna partier som blivit synbart
magrare och artrikare under de senaste två decennierna. /AJ 2010-09-19
133
B orl änge
50. Österby backar
Koord: 670453/148240. 2 ha inventerade. Besök: 2010-08-25. Borlänge nr 8 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Området är påverkat av mänsklig verksamhet sedan mer än ett årtusende. De här sluttningarna ner mot Tunaån kan förmodas ha nyttjats som slåttermarker mycket lång tid. Under det senaste seklet har
dock Österby backar enkom använts till bete, med undantag för en femårsperiod under 1980-talet då ingen hävd
skedde. Därefter betas markerna av ungnöt.
Mark och vegetation: Det inventerade området är en ganska tvär erosionsslänt i mjälasediment. Inga block syns
i markytan. Eutroferade varianter av rödven- och skogsnävafriskäng dominerar helt. Några små ytor högt upp i
sluttningen Ö om gården visar drag av rödvensgräshed med blåklocka och gråfibbla som mest exklusiva ängsarter.
Hävdtillstånd och trend: Marken är mycket näringsrik, även i jämförelse med de få övriga naturliga fodermarkerna på finkornigt sediment som besökts under ÅGP-inventeringarna i Dalarna. Förändringen sedan ängs- och
betesmarksinventeringen här 1989 är något svår att bedöma, eftersom den inventeringen i biologiskt hänseende
huvudsakligen inriktades på kärlväxterna, och besöket då gjordes tidigt under sommaren. Svampinventeringen
för ÅGP genomfördes under hösten då vegetationen var väl avbetad. På en sådan här lokal kan kärlväxterna som
indikatorer på hävdtillstånd ge en betydligt högre värdering än vad ängssvamparna ger. Endast en art av ängssvamp med lågt indikatorvärde noterades. Bedömd utifrån ängsmykotans sammansättning måste Österby backar
anses vara i dåligt hävdtillstånd som naturlig fodermark.
Önskvärda åtgärder: Balkslåtter med noggrann räfsning och bortförsel av de avslagna örterna skulle behöva
göras under många år. Varje år borde dessutom efterbete ske.
Fynd av ängssvampar: gul vaxskivling.
Samlad bedömning: Endast 1 ängssvampart av lägsta indikatorkategorin 0,5 hittades. På den här typen av marker
med finkorniga sediment som inte är tydligt kalkpåverkade, kan ängssvampar och kärlväxter ge starkt skiljaktiga
resultat vid bedömning av hävdtillståndet. De flesta ängssvampar är betydligt mera intoleranta mot förhöjda
nivåer av främst fosfor och kväve än merparten av de kärlväxter som normalt växer i magra slåtter- och betesmarker. Österby backar har stora värden för landskapsbild och kulturlandskap, liksom även för många slags levande
organismer. Ängssvampar trivs dock inte i dess förhållandevis näringsrika jord.
134
51. Spjärsbodarna
Koord: 675305/150584. 2 ha inventerade. Besök: 2008-09-26. Falun nr 6 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Gammal fäbod till bönderna i Linghed. Traditionellt bruk pågick till 1950-talet, men bete
med flera djurslag fortsatte, dock med avtagande intensitet. Från slutet av 1970-talet ökade antalet djur igen och
betestrycket har alltsedan dess mestadels varit väl anpassat. Får har genomgående stått för merparten av betet.
Grupperna av sters och fritidshus ligger i utkanterna av den stora centrala betesmarken som sluttar flackt mot
sjön Spjärsen i väster.
Mark och vegetation: Rikblockig morän med jord av ursprung i silikatbergarter täcker hela fäbodområdet.
Fuktigheten tilltar från flera ytor med torrbackar innanför vägen i öster via friska marker över större delen av
sluttningen till flera fuktstråk nedåt sjön i väster. Vegetationstyperna följer fuktighetsgradientens riktning med
små patier av fårsvingeltorräng via den för Spjärsbodarna så utmärkande staggheden till fuktäng med stor andel
tuvtåtel i riktning mot sjön.
Hävdtillstånd och trend: Den tidigare så mäktiga gräsheden av staggtyp föreföll på avstånd att till viss del döljas
av ett marknära luddigt töcken. Vid närmare studium uppenbarades rikligt med tuv- och kruståtel samt några
andra långstråiga gräs som inte reducerats av betet år 2008. Den värdefulla staggheden hade krympt till mindre
än hälften av fäbodmarkernas yta. En betydande del av de fuktigare partierna hyste rikligt med skräppor, älggräs
och smörblommor. Ett uppehåll i fårbetet gjordes 2008 på grund av parasitproblem. Ett antal, troligen alltför få,
nötkreatur ersatte. Sannolikt förklaras inte dessa förändringar av ett enstaka års bristande hävd. Ännu vid svampklubbens inventeringsbesök 1993 var staggheden ytterst mager och välbetad. Under perioden sedan dess tycks en
långsiktig förändring ha inträffat.
Önskvärda åtgärder: Mekanisk bekämpning av tuvor och slåtter med upptag av slaget gräs under flera år bör
övervägas för delområden med näringsberikad vegetation väster om den ännu kvarvarande staggheden. Allmänt
bör betestrycket höjas och mer än ett djurslag användas för bete.
Fynd av ängssvampar: Broskvaxskivling, grålila vaxskivling (VU), honungsvaxskivling, lutvaxskivling, papegojvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), spröd vaxskivling, spetsvaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling,
ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: Inom några begränsade områden på fäboden hittades vid det enda besöket hela 11 st arter av
ängsvaxskivlingar, Hygrocybe, motsvarande indikatorvärdet 7,5. Enl Ralds klassificeringsskala skulle då Spjärsbodarna vara en ängssvamplokal av nationellt intresse, liksom Nysjön.
135
F alun
Spjärsbodarnas vackra fäbodtäkt vore väl värd en restaurering. Lång tids bete har fått staggen att ta över helt. /AJ 2008-09-28
Nysjön. Välbetade, artrika, tomtnära områden i NO delen av fäbodtäkten övergår i alltmer sammanhängande avsnitt med
ohävdsarterna tuvtåtel, smörblommor och vitklöver. Här måste ett mycket kraftigare bete sättas in snarast! /AJ 2009-09-08.
136
52. Nysjöns fäbod
Koord: 675877/150868. 2 ha inventerat. Besök: 2009-09-08. Falun nr 2 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Bete av kor och får i en stor fålla som är öppen mot omgivande skog. De flesta av tomterna
är inhägnade. Fäbodbruket har minst 350-åriga anor på Nysjön. En svacka i betestryck inträffade på 1960- och
70-talen. Därefter förbättrades beteshävden under en period.
Mark och vegetation: Hela fuktighetsskalan finns på den stora fäbodtäkten som är relativt rikblockig, fläckvis
även storblockig. Den fattiga staggheden håller stånd här och var, men fuktäng av tuvtåteltyp och friskäng av
rödventyp har sannolikt expanderat under senare decennier. Mot husgruppen i N-NO finns örtrik stagghed.
Hävdtillstånd och trend: Fäbodmarken är till stor del tydligt eutroferad jämfört med vid Skogsriskans besök för
20 år sedan. Mellan staggtuvorna breder ohävdsarterna smörblommor, vitklöver och vissa daggkåpearter ut sig.
Lägre betestryck, i kombination med mindre andel skogsbete, kan vara orsaken. Effekter av eventuell tillskottsutfodring är alltså numera huvudsakligen begränsade till fäbodområdet.
Önskvärda åtgärder: Slaghack någon omgång mot tuvigheten på vissa delar. Stora ”täkten” indelad i ett par
fållor. Något högre betestryck. Getterna tillbaka!
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp, maskfingersvamp, violett fingersvamp VU, vridfingersvamp,
ängsfingersvamp, Clavulinopsis laeticolor (osäk), hagnopping, mjölrödskivling NT, ängsnopping, ögonnopping
NT (osäk), Entoloma caesiocinctum, plattad jordtunga, svart jordtunga (osäk), blodvaxskivling, gul vaxskivling,
honungsvaxskivling, papegojvaxskivling, mönjevaxskivling, mörk blodvaxskivling, småvaxskivling, spetsvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, ängsvaxskivling, vit vaxskivling och svartnande narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 26 ängssvamparter, varav 12 arter vaxskivlingar, påträffades under det enda besöket. Det
sammanlagda indikatorvärdet var 20,0. En sådan skörd placerar Nysjön bland de lokaler som har nationell betydelse för den här mykotan (enl Ralds värdeskala). Resultatet är det bästa vid ett enda besök på sådana här marker
i Dalarna, trots att en stor andel av ytan har fått en alltför hög näringsnivå och hävdsituationen därigenom blivit
ogynnsam.
137
F alun
53. Grejsans fäbod
Koord:676800/149620. 0,05 ha inventerade. Besök: 2009-09-08. Falun nr 1 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Det förekommer inga dokument som styrker verksamhet före 1800-talet i den här lilla
sydsluttande fäboden. Traditionell djurhållning med getter, om än i liten omfattning, pågick ännu omkring
1990. Lien som slåtterredskap hade sannolikt tidigare ersatts med röjsåg och snöre. Under senare år har bete med
ett litet antal fjällkor påbörjats. Nu dominerar fritidsboendet här, liksom på de flesta andra före detta fäbodar.
Byggnaderna är dock gamla eller i gammal stil och väl underhållna.
Mark och vegetation: Moränmarken är frisk och rik på block. Mineraljorden förefaller vara kemiskt sur. Fläckar
av den gamla tidens hed- och ängsvegetation har här och var överlevt i försvagade former utanför de kortklippta
områdena. Den skog som vuxit sig avverkningsmogen i den sydvästra delen av fäboden, efter ett tidigare öppet
skede, slutavverkades för cirka fem år sedan. Här härskar nu hallonsnår och kruståtel.
Hävdtillstånd och trend: Fjällkorna hjälper till att göra ett omtag med betesdriften. Tyvärr ligger en hel skogsgeneration mellan förra betesepoken och i dag över en stor del av deras rovdjurssäkrade fålla. Naturmarkerna runt
husen slås med snöre, och på många tomter låg gräset oräfsat kvar vid besöket. De flesta kortklippta gräsytor är
inte planerade på tätortsvis utan är ganska magra och följer det böljande underlaget. De förefaller dock klippta
med rotorgräsklippare. På dessa ”gräsmattor” hittades de flesta ängssvamparna vid inventeringsbesöket.
Önskvärda åtgärder: Flera gårdstun och tomtnära områden har förutsättningar att på sikt återfå den artrika
vegetation och ängssvampuppsättning som de sannolikt haft i äldre tid med traditionell hävd. Om så ska ske
måste slåttermetoder ändras till vasst klippande redskap och upptag av det slagna.
Fynd av ängssvampar: ängsfingersvamp, bleknopping, ängsnopping, blodvaxskivling, honungsvaxskivling, spröd
vaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 9 arter av ängssvampar. 4,5 indikatorvärde. Ingen rödlistad art.
Klassningen av hävdbetingade biologiska värden utifrån antal och arter av ängssvampar bekräftar den allmänna
bedömningen att de kulturskapade naturvärdena är akut hotade.
Med modifierade slåtter- och klippmetoder kan ett sådant här
gårdsområde få en mycket rik flora och mykota. /AJ 2009-09-08.
138
54. Gruvgårdarna i Sörskog
Koord: 674406/147785. 1,5 ha inventerad. Besök: 2008-09-08, 2008-09-16, 2010-09-18. Falun nr 10 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: I östra delen av Sörskog öppnar sig ett litet stycke småskaligt jordbrukslandskap som till
en del fortfarande brukas. De människor som hävdar markerna bor inte längre kvar i den gamla gård som ligger i
anslutning till ägorna. Naturslåttermarker och fodervallar är följsamt anpassade till sydsluttningens topografi. Här
har inga odlingshinder schaktats bort eller fyllt ut, utan markslagen har fått behålla sina sedan lång tid utvecklade
karaktärer. Vallhö och sloghö tas tillvara av djurhållare på orten. Naturmarkernas slåtterkontinuitet har aldrig
brutits.
Mark och vegetation: Moränen är ganska fattig på block och mineraljorden har inslag av lättvittrat material.
Markerna är friska, på gränsen till fuktiga invid en bäck genom den västra av de två naturslåtterpartierna och
längst ner mot skogen. Örtrik friskäng upptar merparten av den västra slogen, medan den lite torrare östra naturslåttermarken mestadels liknar örtrik stagghed. En del av den gårdsnära slåttermarken i sydväst har ytor med såväl
friskängs- som hedvegetation. De är fläckvis artrika.
Hävdtillstånd och trend: Under de två årtionden som förflutit sedan ängs- och hagmarksinventeringen tycks
ingen förändring ha skett av det goda hävdtillståndet hos den östra och den västra slogen. Delar av den gårdsnära
marken förefaller mindre väl hävdade. Slåttermarken vid övre gården bedömdes i den här inventeringen inte ha
intressanta hävdbetingade naturvärden.
Önskvärda åtgärder: Urglesning av lövskogsridån nedanför, söder om, naturslåttermarkerna. In mot skogen är
grässvålen helt upplöst. På tunet vid gården i sydväst bör cylinderklippare med uppsamlare användas. Marken här
är mycket artrik.
Fynd av ängssvampar: Backnopping (NT), gråblå nopping, mjölrödskivling (NT), strimnopping (osäk), Entoloma ceasiocinctum, E exile, E formosum, E longistriatum, blodvaxskivling, honungsvaxskivling, papegojvaxskivling,
scharlakansvaxskivling (NT), småvaxskivling, spetsvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling.
Samlad bedömning: 17 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde 10,5 är ett förväntat bra resultat för
naturliga fodermarker i gott hävdtillstånd.
Den västra slogen utgörs av en balkslagen bäckdälja mellan fodervallar. En
sällsynt kombination i dagens jordbrukslandskap. /AJ 2010-09-18
139
F alun
55. Faxberg, Sörskog
Koord: 674225/147577. 0,04 ha inventerat. Besök: 2008-09-16. Ingick ej i
Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Ett par km sydväst om Sörskog
ligger den lilla gårdsgruppen Faxberg i en nordvästslutning
med vid utsikt. Byggnaderna är både äldre timmerhus och
modernare sommarstugor. Allt är välhållet. Kvarvarande
lindor och igenvuxna slåttermarker i omgivningarna ger
intryck av ett stycke gammal småbrukarbygd.
Mark och vegetation: Moränen är blockfattig. Marken
frisk och kalkpåverkad. Den kvarvarande lilla slåtteräng
som fortfarande sporadiskt hävdas med lie har en vegetation
av örtrik friskäng. Floran är mycket artrik och vittnar om
tidigare god hävd. I övre delen av ängen, östra delen, kunde
många vissnade plantor av fältgentiana ses.
Hävdtillstånd och trend: På grund av den sporadiska
skötseln ges främst al och björk möjligheter att påbörja
förbuskning. Året för inventeringsbesöket hade ängen inte
slagits, och många alskott hade då redan nått en meters
höjd. Trenden är akut allvarlig.
Önskvärda åtgärder: Årlig lie- eller balkslåtter måste säkras. Slyarméns förtrupper i ängens ytterkanter måste mer
definitivt slås tillbaka. Ringbarkning och/eller årliga sommarröjningar.
Fynd av ängssvampar: scharlakansvaxskivling (NT) rikligt.
Samlad bedömning: Scharlakansvaxskivlingen är en rödlistad signalart. Om den förekommer i stort antal,
som här, är det i sig en förstäkt signal om höga hävdbetingade naturvärden. Mot den bakgrunden är det särskilt
bekymmersamt att ängens kulturskapade biologiska värden är akut hotade.
Om naturvärdena förfars, minskar också Faxbergs kulturvärden. Natur och kultur i sådana här miljöer är genom historien
oupplösligt förenade. /AJ 2008-09-16.
140
56. Göras Kalles täkt, Sågsbo
Koord: 673947/147719. 0,5 ha inventerad. Besök: 2008-09-16, 2010-09-18. Falun nr 14 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Den här slåtterängen är den förnämsta återstoden i Sågsbo av naturliga fodermarker som
sköts med ålderdomlig metod. Omgivningen är ett jordbrukslandskap med den småskaliga mosaik av skilda
brukade markslag som tidigare lyste upp många av mellansveriges skogsbygder. Den nästan kvadratiska ängen
längst ner i en sydostsluttning omges på två sidor av åker och på övriga sidor av byväg. En välhållen lada står nära
en av vägarna. Markens läge, god naturlig produktionsförmåga och lagringsutrymme för höet har sannolikt starkt
bidragit till att lieslåttern obrutet fortsatte ända till 1987. Några års ohävd följde, varefter Naturskyddsföreningens
lokalkrets 1990 återupptog skötseln av Göras Kalles.
Mark och vegetation: Ängen ligger på blockfattig, kalkpåverkad morän med frisk till fuktig jord. Vegetationen
utgörs till stor del av örtrik friskäng med övergång mot kalkfuktäng i de fuktigaste delarna. Ej obetydliga fläckar
av skogsnävaäng misspryder växttäcket på frisk jord. Längt ner mot vägvinkeln finns ett mer hedartat område.
Hävdtillstånd och trend: Till största delen är ängen välskött och framtidsutsikterna är goda, om entusiasterna
inom den idéellt verksamma brukargruppen får förstärkning. Hävdstatus skulle snart kunna bli ännu bättre om
de stora spillfläckarna som lämnas på hässjeplatserna räfsades rena från hö. De har redan blivit märkbart degenererade. Den ringbarkning av två stora gråalar som gjordes 2008 kommer inom kort att börja gynna ängsfloran i
ängens nordvästra del.
Önskvärda åtgärder: Räfsning av kvarliggande hö efter hämtning på hässjeplatserna är en åtgärd som kommer
att ge god effekt på ganska stora ytor. I övrigt skulle kanske ett par av de återstående björkarna kunna tas bort.
Fynd av ängssvampar: gråblå nopping, mjölrödskivling (NT), stornopping (NT), svart jordtunga (osäk), blodvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), toppvaxskivling.
Samlad bedömning: 7 arter av ängssvampar med det sammanlagda indikatorvärdet 6,0 blev resultatet efter två
inventeringsbesök vid mindre lämpliga tidpunkter. Det finns skäl att förvänta sig vitala mycel av flera krävande
och goda indikatorarter. Göras Kalles lind påminner mycket om några av lokalerna för bland andra blårödlingen.
Förr, när hög produktionsförmåga på sådan här mark
uppskattades, hade man kunnat lämna hö så här, men då
hade man inte råd. Varje strå togs till vara. Nu borde vi inte
ha råd för artrikedomens skull. /AJ 2010-09-18.
141
F alun
57. Källslätten
Koord: 672319/148157. 3 ha inventerade. Besök: 2010-08-31. Falun nr 30 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Delar av markerna vid Källslätten har brukats under minst 450 år. De gårdar som funnits här har fram till mitten av 1800-talet på olika sätt haft anknytning till bergsbruket runt Falun. 1954 såldes
gården till Bergslaget och den långa obrutna hävden av täkter och åkrar avbröts. Husen revs och öppna marker
planterades med gran. 1966 togs de första stegen mot en restaurering som varit unikt framgångsrik. De första
entusiasterna i Tunabygdens fågelvänner har som grånade gentlemen fortfarande en viktig roll i arbetet inom den
brukarförening, Källslättenföreningen, som sedermera bildades 1981, men barnen och deras generationskamrater
har nu vuxit in som viktiga kuggar i verksamheten. Också många andra människor har under åren anslutit till
föreningen och dess praktiska arbete. Gamla åkrar slås med traktorbalk och kanter, gamla slogar och den stora
trädgården hävdas med lie. Höet körs sedan ihop med häst. Nötkreatur och får efterbetar därefter i några fållor på
större delen av den gamla inägomarken.
Mark och vegetation: En stor andel av den brukade ytan är stenrensad ur en delvis rikblockig morän. Sammansättningen av svampar och kärlväxter indikerar svag inverkan av lättvittrade bergarter på mineraljorden.
Torraste marken inom området finns mellan ladan och härbret med fortsättning upp mot stängslet i öster. Små
ytor av fårsvingeltorräng ses här men mest artrika varianter av friskäng av rödventyp. Detta delområde, även
ut i angränsande lindor, visade vid besöket flest arter av ängssvampar. Delar av en slåtteräng i sydväst är örtrik
friskäng, i övrigt har den vegetation av relativt trivial rödvenäng. Inga ängssvampar hittades där. Hela västra delen
av Källslätten betades vid besöket, med undantag av nämnda slåtteräng. Inga ängssvampar påträffades inom den
betade fållan, dock finns hedartade kantzoner här som förefaller biologiskt rika.
Hävdtillstånd och trend: I norr och väster har skog på tidigare åkrar och öppna betesmarker röjts fram under
senare år. Dessa ytor betas och är i tidiga restaureringsfaser. I övrigt är alla marker mycket väl hävdade. Ett brett
band av både naturmark och gammal linda mellan ladan och härbret slogs inte 2010 i syfte att ge sent utvecklade
arter ett år med särskilt goda betingelser. Området betades dock med början tidigt i september. Trenden för de
hävdanknutna naturvärdena på Källslätten är utomordentligt god.
En viss fingervisning om utvecklingen av de ängsmykologiska värdena kan eventuellt ges genom en jämförelse
mellan inventeringsresultaten från tre besök som medlemmar i Svampklubben Skogsriskan gjorde höstarna
1989,1990 och 1993 med det enda besöket inom ÅGP-ängssvampar 2010. De tre besöken för omkring 20 år sedan
gav något flera arter, 25 st jamfört med 19 st år 2010. Däremot var det samlade indikatorvärdet högre vid det enda
besöket 2010. Det beräknades till 17,5 jämfört med 15,5 för de tre tidigare inventeringarna. Andelen högt rankade
indikatorarter tycks alltså ha ökat under de två senaste decennierna.
Önskvärda åtgärder: Spridning till Dalarnas övriga ängsbrukare av de kunskaper som utvecklats inom Källslättenföreningen. En diskussion om tillämpningen av metoder med slåtter-/betesfria år för olika delområden.
Fynd av ängssvampar: ljusskivig lervaxskivling (NT),
hagfingersvamp, rökfingersvamp (NT), backnopping
(NT), strimnopping, Entoloma exile, broskvaxskivling, gul
vaxskivling, honungsvaxskivling, lila vaxskivling (NT), mönjevaxskivling, mörk blodvaxskivling, mörkfjällig vaxskivling,
slemvaxskivling, spetsvaxskivling, toppvaxskivling, vitlöksvaxskivling, vit vaxskivling, svartnande narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 19 arter av ängssvampar av vilka 11 var
ängsvaxskivlingar, släktet Hygrocybe. Sammanlagt indikatorvärde uppgick till 17,5. Ett sådant resultat vid endast ett besök
överträffas blott av det som noterades vid Nysjöns fäbod.
Enligt Ralds värderingsskala är Källslätten en ängssvamplokal
av nationellt intresse.
142
Svartnande narrmusseron — fulast men högst rankad
och sällsyntast av indikatorarterna. /AJ 2010-08-31
Den ganska torra, stenrensade naturmarken mellan lindan och härbret fick förbli oslagen 2010, för att främja de sena arterna.
Sådana experiment kan man bara tillåta sig i riktigt välhävdade marker. /AJ 2010-08-31.
143
L eksand
58. Böle-Fallsbjörken
Allmän beskrivning: Mycket av dagens betesmarker i Fallsbjörken har en hävdhistoria som började med en
fäbod som anlades här för 500-år sedan. I 400 år bedrevs sedan fäbodbruk. Leksands avels och betesförening
köpte därefter området på 1920-talet och inledde ett omfattande röjningsarbete av angränsande skogsmark mot
Böle nordväst härifrån. 1942 införlivades de redan öppna betesbackarna i Böle med det stora sambetet. Numera
betar närmare 100 hästar från när och fjärran på de vida markerna tillsamman med lika många ungnöt från
lokala djurhållare. Den 70 ha stora betesarealen är indelade i många fållor, vilket ger goda möjligheter att styra
betespåverkan.
Tre delområden med torra och friska marker är i ringa grad, eller inte alls, påverkade av de givor av konstgödning som vid flera tillfällen spridits inom området. Mer eller mindre opåverkade är norra delen av Fallsbjörken
(58A), de nedre sluttningarna på östra sidan av Bölsån (58B) och den torra platån väster-nordväst om de öppna
backkärren på västra sidan av Bölsån (58C). Dessa tre dellokaler har redan en artrik ängsmykota eller har förutsättningar att utveckla en sådan.
58 A: FALLSBJÖRKEN NORRA DELEN
Koord: 673946/146471. 0,3 ha inventerat. Besök: 2007-09-12. Del av Leksand nr 6 i Bratt & Ljung 1993.
Mark och vegetation: På ömse sidor om brukningsvägen från norra grinden och söderut cirka 70 m märks
endast en svag indirekt påverkan från den närigsrika jorden mot söder och sydväst. Närmast ladan vid grinden är
en trivial fuktäng av tuvtåteltyp, men upp mot backen söderut avlöses den av rödvenfriskäng med regelbundet
insprängda rishedsytor på små stenkullar i den blockrika moränen. I den här delen av Fallsbjörken märks ingen
påverkan av rik bergart.
Hävdtillstånd och trend: Den friska marken har inslag av ohävdsarter som indikerar tidigare nettotillförsel av
kväve och fosfor genom avföringen från betesdjur som frossat av ”salladen” på de konstgödda ytorna i grannskapet. Jämfört med situationen vid Svampklubben Skogsriskans inventeringsbesök 1990, 2000 och 2001 har en viss
utmagring skett. Betestrycket förefaller vara väl avpassat.
Önskvärda åtgärder: Idealiskt vore en liten fålla på högst 1 ha för kontrollerat bete med få djur omfattande
den ganska magra marken på ömse sidor vägen i backen söderut från ladan, men med säkerhetsavstånd till det
välgödslade området vid skiljet. Djurhållarna måste ges förutsättningar att helt undvika konstgödselspridning och
tilläggsutfodring i Fallsbjörken-Böle.
Fynd av ängssvampar: honungsvaxskivling, toppvaxskivling.
Samlad bedömning: 2 ängssvamparter av lägsta indikatorkategorin tyder på omfattande
skadeverkan av näringstillförsel. Mot bakgrund av de mycket artrika ängssvampmarker som finns i närområdet,
intill Bölsån, kan det här något degenererade partiet i norra Falsbjörken genom en fortsatt utmagrande hävd
inom kort tid restaureras till höga naturvärden.
144
Område A. Friskängen av rödventyp som upptar ytorna mellan de små upphöjningarna innehåller fortfarande ett antal arter
som avslöjar vissa hävdbrister i det förflutna, såsom tuvtåtel, kruståtel, höstfibbla och vitklöver. /AJ 2007-09-12.
Område B. På flera lokaler under ÅGP-inventeringarna har en ganska stor, sent fruktifierande ”blodvaxskivling” hittats. Den
överensstämmer inte väl med någon art i bestämningslitteraturen. /AJ 2008-10-04.
145
L eksand
58 B: Backarna ÖSTER OM Bölsån
Koord: 673920/146433. 0,7 ha inventerat. Besök: 2007-09-12, 2008-10-04. Del av Leksand nr 6 i Bratt & Ljung 1993.
Mark och vegetation: Erosionsprocesserna har frilagt många block i den morän som skurits ur av Bölsåns
föregångare. I de tvära delarna av sluttningen ses sandblottorna av tramp och bete. Vegetationen i källkärren
nedanför den tvära västsluttningen är tydligt kalkpåverkad med arter som majviva, brudsporre och hårstarr. På
den ängssvamprika östra sluttningen avspeglar sig däremot inte rikmarken lika tydligt i sammansättningen av
ängssvampar och kärlväxter. De exklusivaste svamparterna har hittats på mer eller mindre torra ytor med torräng
av fårsvingeltyp eller örtrik stagghed.
Hävdtillstånd och trend: Gödningspåverkan avtar successivt från öster ner mot den sista, tvära delen av
sluttningen i Bölsåns djupt nerskurna dälja. En zon av 30-40 meters bredd av betesmarken på ömse sidor om
ån förefaller nästan helt opåverkade av tidigare konstgödselspridning. Trots det genomgående ganska hårda
betestryck av nöt och häst som utövats i den östra sluttningen under de två decennier som Svampklubben
Skogsriskans medlemmar följt lokalen, har utbedningen av granbuskar inte kunnat förhindras. Tidigt under 2008
gjordes en röjningsinsats. Vid inventeringsbesöket den hösten låg torkade granbuskar i olika storlekar huller om
buller i en stor del av sluttningen, även där flora- och mykotavärdena är som störst. Trenden för de hävdskapade
naturvärdena, bedömd ur ängssvampperspektiv, förefaller dock inte vara negativ. Två mycket sällsynta jordtungor
med högt indikatorvärde, klibbjordtunga och purpurbrun jordtunga, har återfunnits vid upprepade besök, båda
arterna hittades 1990 och 2001 och den purpurbruna dessutom 2008 vid inventeringen.
Önskvärda åtgärder: Betesintensiteten bör sannolikt även i fortsättningen ligga på samma höga nivå som hittills,
men marginalen till svåra söndertramp tycks vara smal. Buskröjning måste nog utföras med några års mellanrum
- med borttransport av buskarna ! Idealt vore att dela in fållan mellan Bölsån österut upp till mitt emot skogsslutet i två delar, så att den nedere magrare halvan mot ån finge betas för sig i lämplig omfattning.
Fynd av ängssvampar: aprikosfingersvamp, svart jordtunga, purpurbrun jordtunga (VU), blodvaxskivling, broskvaxskivling, honungsvaxskivling, mörk blodvaxskivling, mörkfjällig vaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT),
småvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 11 arter med det sammanlagda indikatorvärdet av 8,5 noterat vid två mycket olämpliga
tidpunkter för svampväxt. Torråret 2007 hittades 7 arter här. På övriga besökta lokaler det året hittades endast
någon enstaka art. Vid ett besök 1990 påträffades här 12 arter av ängsvaxskivlingar, släktet Hygrocybe. Enligt Ralds
värderingsskala kan då denna del av Fallsbjörken med råge klassas som en ängssvamplokal av nationellt intresse.
Område B. Just här i den finaste
delen av sluttningen mot Bölsån
har flera gånger de mycket
sällsynta arterna klibbjordtunga
och purpurbrun jordtunga
hittats. Vid besöket 2008 täckte
dessvärre gammalt kvävande
granris marken. /AJ 2008-10-04
146
Område C. Det frodiga backkärret bor granne med den magra torrängen, vars södra utlöpare sträcker sig in i bilden från
höger. /AJ 2007-09-12
58 C. torrbackar VÄSTER om Bölsån
Koord: 673924/146425. 0,5 ha ängssvampinventerat. Besöksdatum: 2007-09-12. Del av Leksand nr 6 i Bratt & Ljung 1993.
Mark och vegetation: Ovanför de rika backkärren på västra sidan av den öppna korridoren förbi Bölsån ses
en svagt sydsluttande platå av utsvämmad sandmark. Den delvis barrskogsomgärdade betesmarken sträcker
sträcker sig därifrån i en uppförsbacke mot norr och blir samtidigt rikare på stora block som flackt välver sig
över markytan. Hela denna svaga sluttning har torrängsvegetation med stora ytor dominerade av gråfibbla. Lavar
förekommer allmänt i bottenskiktet. Delar av betesmarken förde under torråret 2007 tankarna till öländska och
östskånska sandgräshedar, om än artsammansättningen här är mera trivial och kalkpåverkan inte är lika stark.
Hävdtillstånd och trend: Svampklubben Skogsriskan letade svamp här under sin inventeringsvecka 1990. Vi
fann då flera arter av ängssvampar inom området under en säsong som var lämplig för svampväxten. 2007, då
ÅGP-besöket gjordes, hade den torraste sommaren och hösten i mannaminne, så en jämförelse av svampskörden
ger ingen ledning för bedömningen av trenden. Det allmäna intrycket av vegetationen är dock att en påtaglig
utmagring skett sedan första besöket. 2007 betade nötboskap här.
Önskvärda åtgärder: Fortsatt bete med samma intensitet. Uppväxande gran runt södra delen bör röjas ur.
Fynd av ängssvampar: vit vaxskivling.
Samlad bedömning: Säsongen vid ÅGP-inventeringen var så dålig att ängssvampar då inte var lämpade som
indikatorer för bedömning av hävdberoende biologiska värden. Ett normalfuktigt år kan sannolikt delar av de här
betesbackarna visa fruktkroppar av många krävande arter, bland annat av vissa ängssvampar och buksvampar.
147
L eksand
59. Bratomta äng, Rönnäs
Koord: 673224/146290. 0,5 ha inventerad. Besök: 2009-09-15. Leksand nr
13 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: En gårdsnära slåtteräng i mycket gammal odlingsbygd. Lieslåttern upphörde på 1960-talet varefter
ett decennium av igenväxning följde. Markägaren Stig
Karlén röjde så bort den buskvegetation som vuxit upp. Efter
en period med fårbete slås ängen igen med lie sedan slutet av
1980-talet. Brukare alltsedan 1991 är Rönnäs bystugeförening.
Mark och vegetation: Slåttermarken ligger i en flack sänka
som sluttar svagt mot sydost. Ett brett stråk utefter mitten
har hög markfuktighet och en vegetation av kalkpåverkad
lågstarrfuktäng. Ut mot sidorna är fukthalten i jorden lägre,
och här är örtrik friskäng. Jämnt utspridda, svagt uppstiskande, medelstora block skapar småkullar med risvegetation.
Hävdtillstånd och trend: 2010 firade Rönnäs bystugeförening 20-årsjubileum för sin lieslåtter av ängen. De kunde då
konstatera att ängens hävdberoende naturvärden har utvecklats åt rätt håll och att hoppet är gott om en fortsatt
bra utveckling. En ogynnsam skugga faller dock över ängen från björkarna på grannens mark i söder och sydost.
Önskvärda åtgärder: Upprepad dialog med grannen i söder om möjligheten att ta bort åtminstone några av de
stora skuggande björkarna.
Fynd av ängssvampar: mjölrödskivling (NT), ängsnopping (osäk), blodvaxskivling, kantarellvaxskivling, papegojvaxskivling, spetsvaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling.
Samlad bedömning: 8 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 4,5 på ett besök är ett förväntat
resultat på en sådan här lokal. Fuktmark hyser få ängssvampar. De som hittades växte i de något torrare kanterna.
Ängens stora värden är i huvudsak av annat slag än mykologiska.
Klockan 10 på förmiddagen den 15 september ligger en stor del av ängen i halvskugga. En annan ogynnsam inverkan markeras av den
skarpa gränsen mot flotängen från ladugården i bakgrunden. Men effekten av den är lokalt begränsad. /AJ 2009-09-15
148
60 A. Ljusbodarna
Allmän beskrivning (60 A och B): Bebyggelse och
brukande förekom i Ljusbodarna sannolikt redan under
medeltiden. Permanent boende människor har under
1500- och 1600-talen i viss utsträckning funnits här
vid sidan av fäbodfolket. Platsen utvecklades under
följande sekler till en av de största fäbodarna i Leksand
och Djura. Med sitt läge förhållandevis nära hembyarna
kunde de fläckvis lättbrukade markerna nyttjas till
odling av såväl spannmål som potatis, vid sidan av
fodertäkten från steniga hackslogar. Under högsommaren flyttade många av dem som hade fäbodplats
här med sina djur till mera avlägset liggande fäbodar,
s k långfäbodar. Inför skördetiden vände man åter till
hemfäboden. Betesdriften har fortgått med några korta
avbrott ända till i dag, om än med olika djurslag och
varierande intensitet. Under senare år har nötkreatur
efterbetat de gamla åkrarna med omgivningar.
60A: SÖDRA DELEN
Koord: 672208/144348. 0,5 ha inventerad. Besök: 2009-09-15,
2009-10-06. Del av Leksand nr 24 i Bratt & Ljung 1993.
Mark och vegetation: Moränen är måttligt blockig.
Jordarna är nästan uteslutande friska och tycks sakna
rikmarksegenskaper. De gamla naturslåttermarker som
fortfarande är öppna har mestadels hedartad karktär.
Stagghedar med varierande artrikedom och risinblandning kännetecknar de mer eller mindre väl hävdade
slåttermarkerna i den här fäboddelen. En mager linda
har en ovanligt artrik rödvenfriskäng.
Hävdtillstånd och trend: En värdefull slåtteräng på ett hägnat gårdsområde inom djuradelen har obruten slåtterkontinuitet med vasst redskap. Nu används smal balk både på naturmarken här och en intilliggande liten artrik
linda. Räfsning, hässjning och undankörning utförs med stor noggrannhet. Runt gården väster om kommunens
fastighet har nyligen lie- och balkslåtter återupptagits efter ett avbrott som inte förefaller ha åstdkommit någon
större tillbakagång.
Önskvärda åtgärder: Återupptagen lie- eller balkslåtter i närområdet till den mycket artrika ängen med obruten
hävd skulle sannolikt inom kort tid (med ängsmått mätt) ge god naturvärdesvaluta.
Fynd av ängssvampar: Rökfingersvamp (NT), stråfingersvamp (VU), violett fingersvamp (VU), vridfingersvamp
(NT), mjölrödskivling (NT), Entoloma exile, E longistriatum, broskvaxskivling, honungsvaxskivling, musseronvaxskivling, papegojvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), spröd vaxskivling, ängsvaxskivling, svartnande
narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 15 ängssvamparter med sammanlagt indikatorvärde 16,5. Av 12 ängssvamparter på gårdsområdet hittades 9 st på tomtnära balkslagen naturmark och 3 st på tomtnära balkslagen linda. De 7 rödlistade
arterna från den här delen av fäboden växte alla på gården. Samtliga fynd gjordes vid ett av besöken, det första.
Kontrasten till omgivningens natur- och kulturhistoriskt medelmåttiga marker är slående. Vad oavbruten god
hävd kan åstadkomma !
149
L eksand
60 B. BLÅBERGSBACKEN
Koord: 672270/144340. 0,5 ha inventerat. Besök: 2009-09-15. Del av Leksand nr 24 i Bratt & Ljung 1993.
Mark och vegetation: En sydsluttning på ganska blockfattig morän. Stenröserna i kanterna av de stora lindorna
är inte särskilt imponerande. De marker som inventerats i den här fäboddelen, alla väster om genomfartsvägen, är
genomgående friska och utan påverkan av rik bergart. Hackslogar som hävdats in i sen tid saknas i det här delområdet. Det är ett gårdstun och några större ytor på ett par gamla lindor som har för en ängssvampinventerare
intresseväckande vegetation och svampväxt. Lindorna och tomtmarken täcks av en delvis förvånansvärt artrik
friskäng av rödventyp, fläckvis av torftigare slag med mycken skogsnäva.
Hävdtillstånd och trend: Om korn, havre eller potatis har odlats på de inventerade gamla åkrarna måtte trenden
vara god. Konstgödning har inte förekommit här och marken har aldrig plöjts med traktor. Naturgödsel spreds
till 1950-talet. Under de senaste 15 åren har slåtter utförts med foderhack, med tillvaratagande av det slagna, och
därefter har nöt efterbetat. Från och med 2010 ska balk användas vid slåtter.
Önskvärda åtgärder: Cylinderklippare med uppsamlare rekommenderas på det gårdsnära område som slås ofta.
På delar som putsas mera sällan vore en smal slåtterbalk till fördel för ängsmarkens utveckling, om det avslagna
räfsas samman och tas bort. För lindorna kommer en fortsättning av den skötsel som planeras för 2010 att öka
tillväxttakten för de kulturbetingade naturvärdena.
Fynd av ängssvampar: ljusskivig lerskivling (NT), maskfingersvamp, Clavulinopsis laeticolor, broskvaxskivling,
honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, lila vaxskivling (NT), musseronvaxskivling, papegojvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), spröd vaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 12 arter av ängssvampar och sammanlagt indikatorvärde av 10,0. Som resultat vid ett besök
på icke-traditionell naturlig fodermark är det uppseendeväckande och bör stimulera till fortsatt god hävd och
nyfiket inventerande. Två av de rödlistade arterna, lerskivlingen och den lila vaxskivlingen, hittades på den gamla
åkern. Hur många krävande ängssvampar kan man inom rimlig tid få att utveckla mycel där ?
Vid Ljusbodarna råder ingen skarp skillnad mellan åker och äng. Bredvid korgen ses en fruktkropp av lila vaxskivling mitt på
lindan. Runtom växer ängsväxter som blodrot, gökärt, ormrot, gråfibbla, ärenpris, blåklocka och rödven. /AJ 2009-09-15
150
61. Skallskog
Koord: 672995/144419. 0,3 ha inventerade. Besök. 2009-10-08. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: 15 km från Leksand passerar vägen mot Dala Järna inom synhåll från de närmaste husen i
Skallskogs fäbod. Efter att djurhållningen upphörde 1950 dröjde det 54 år innan en familj från Häradsbygden åter
startade traditionell fäboddrift med kor. Avbrottet för lieslåttern var sannolikt betydligt kortare.1994 påbörjades
restaurering av ett tidigare lieslaget och efterbetat område vid en annan gård inom fäboden. Hackslogen här slås
nu med både lie och smal balk. I övrigt används röjsåg med snöre eller gräsklippare med propeller i Skallskog.
Fäboden har anor från medeltiden och är kulturhistoriskt mycket intressant. Ett omfattande system med terasserade fornåkrar, numera huvudsakligen beskogade, sträcker sig norröver utefter en ås strax norr om nuvarande
bebyggelse. Dessa fornminnen är anledningen till en pågående utredning om bildande av ett kulturreservat
omfattande Skallskog och närbelägna före detta bosättningen Brändskog. Året runt boende småbrukare fanns på
Skallskog till 1922.
Mark och vegetation: Moränens blockighet varierar starkt över fäbodområdet, även oavsett stenröjningar. Inga
tecken till kalkpåverkan eller dylikt märks någonstans. Marken är genomgående frisk. De tre små ängsmarker
som föreföll kunna hysa ängssvampar hade dels friskäng av rödventyp, med inslag av örtrik typ, dels artfattiga
gräshedar. En större betesfålla vid gården med djur är fortfarande starkt påverkad av skuggning och röjningsgödning. I övrigt är kruståtel typart för fäboden.
Hävdtillstånd och trend: Skogen har återtagit mycket av sin tidigare förlorade terräng inom hela området. Några
avverkningar, bland annat i anslutning till gården med djurhållning, har skett i sen tid, och dessa marker har
ännu karaktären av hyggen. I övrigt medför de höga skogsridåerna som står tätt intill många av gårdarna omfattande skuggdegeneration av de ytor som hålls öppna genom snörslåtter. Den hackslog som började röjas och slås
med lie 1994 har utvecklats mycket bra. Efter nyligt genomfört ägarbyte fortsätter den nye ägaren hävden med
samma metod som föregångaren, balk- och lieslåtter med efterbete av nöt. Av de andra två ängsytorna med vissa
naturvärden försämras en av ohävd och skugga, medan den andra hålls i status quo genom snörslåtter.
Önskvärda åtgärder: Markerna på fäboden
skulle i allmänhet långsiktigt må väl av
genomgripande trädröjningar i anslutning
till husgrupperna. Särskilt för de tre närmare
studerade ängsytorna skulle motiven stärkas för
fortsatt respektive återupptagen lieslåtter.
Fynd av ängssvampar: Inga ängssvampar hittades på grund av upprepade starka frostnätter.
Enligt den svampkunniga förre ägaren till den
restaurerade hackslogen fruktifierar scharlakansvaxskivlingen ibland rikligt i ängsmarken här.
Samlad bedömning: Den här slåtterängen
med efterbete av kor är ett bra exempel på att
15 år av konsekvent restaureringsarbete kan ge
mycket goda resultat. Vid återupptagen hävd
fanns ängsvegetation endast kvar i små gläntor
och kantzoner. Scharlakansvaxskivlingen breder
nu ut sina mycel i den här slåttermarken.
Insekter och fåglar gynnas av stora sälgar och
lavrika björkar i ytterkanterna. I övrigt är
det ”lång uppförsbacke” för den traditionella
fäbodmarken vid Skallskog.
151
L eksand
Blodrot, ärenpris, gökärt, ängsfryle, vårbrodd, rödven, lingon och många andra magermarksarter pryder slogen som hävdas
på nytt sedan 15 år. /AJ 2009-10-08.
Ängsmarkerna har i alla tider varit grunden för fäbodbruket. I dag utraderas dessa levande kulturminnen med schaktmaskin
och tonvis av död, fet främmande jord förs på. De gamla kulturbyggnaderna hamnar i en främmande miljö. /AJ 2009-10-08.
152
62. Storängen i Tällberg
F
Koord: 674581/145568. 1 ha inventerad. Besök: 2007-08-17, 2007-08-31, 2007-09-21, 2008-09-02. Rekogn. 2009-09-07. Leksand nr 1 i Bratt
& Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Ängen är en liten återstod av ett stort slåtter- och betesområde i en flack nordvästsluttning
inom Tällbergs by. Hävdkontinuiteten, huvudsakligen genom lieslåtter och efterbete, var fram till våra dagar
obruten under minst 400 år. 1988 användes lie här för sista gången. Därefter slås merparten av Storängen med
traktorbalk, övrigt med snöre. Enstaka år har slåttern uteblivit. 1990 reducerades ängsrestens yta genom anläggandet av en parkeringsplats för markägarens intilliggande pensionat.
Mark och vegetation: Kalkrik, blockfattig morän. Efter markstörnigar vid parkeringsbygget har sannolikt
ytvattenströmmarna förändrats så att den tidigare karaktären av kalkfuktäng blivit mindre framträdande. Örtrik
friskäng, och degenererade varianter av den, upptar nu mer än halva arealen.
Hävdtillstånd och trend: Efter att lieslåttern upphörde har de hävdberoende naturvärdena successivt försämrats.
Inte enbart grävningen uppströms ytvattenflödena, utan även slarvigt genomförd slåtter, ibland utebliven, och
mycket bristfällig räfsning och bortförsel av det avslagna har tärt hårt på Storängens naturvärden. Ett par åtgärder
med potentiellt gynnsam effekt har dock genomförts. Omkring 2005 avverkades några stora björkar i den östracentrala delen av ängen och 2009 togs en stor tall med yvigt, skuggande grenverk bort ut mot vägen. Trenden
bedöms utifrån ett tiotal besök som medlemmar i Svampklubben Skogsriskan gjort alltsedan 1990. Två av tre
mycket sällsynta indikatorarter av ängssvampar har inte återfunnits under de senaste 20 åren.
Önskvärda åtgärder: Årlig slåtter med smal balk, eller lie, måste utföras. Bred traktorbalk lämnar ofrånkomligen
dåligt slagna, eller helt oslagna partier på småkuperad ängsmark. Enbart genom manuell räfsning kan man uppnå
den höga andel bortförd slåtterskörd som är nödvändig för den kontinuerliga utmagring som krävs på sådana här
marker.
Fynd av ängssvampar: blårödling (VU, fokusart), bleknopping, gråblå nopping, knopprödhätting, mjölrödskivling (NT), stornopping (NT), art av nopping (osäk), art av nopping (osäk), blodvaxskivling, kantarellvaxskivling,
småvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling.
Samlad bedömning: 13 arter med sammanlagt indikatorvärde av 12,5 är ett nedslående resultat, trots att de tre
första besöken inom ÅGP gjordes torråret 2007. Markens höga kalkhalt har fördröjt den av bristfällig hävd pågående utarmningen. Kalken ger också förutsättninger till en snabb återhämtning av de tidigare så höga naturvärdena vid en eventuell restaurering. Turistorten Tällberg borde inte kunna undvara ett så enastående kulturminne
som en välskött och artrik Storäng åter snart skulle kunna bli.
Slaget och räfsat, men stora kvarlämnade högar ligger kvar som
gödande gräskomposter här och var i ängen. /AJ 2008-09-02
153
R ät tvik
63. Saxdammshagen, Boda
Koord: 676650/146744. 0,3 ha inventerad. Besök: 2007-08-17, 2007-08-31, 2007-09-21, 2008-09-02, 2010-09-07. Rättvik nr 12 i Bratt &
Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Invid södra sidan av vägen mellan Boda kyrka och Styggforsen ligger en gammal slåtteräng
sluttande från öster ner mot en vattensamling, Saxdammen. På 1930-talet gjordes den tidigare kvarndammen
om till en liten badsjö, och ängen blev då, och en tid därefter, en öppen plats för lek och solande. När den
verksamheten efterhand upphörde återupptogs slåttern. Den var dock inte årlig. Några år vid slutet av 1980-talet
låg hävden helt nere. Dalarnas Botaniska Sällskap tog då initiativ till en nystart, vilken förverkligades 1988. Under
närmast följande år avverkades flera träd i ängen. Boda hembygdsförening är nu brukare av Saxdammshagen.
Mark och vegetation: Moränen är blockfattig och har frisk, kalkrik jord. I kanten av dammen och intill inloppet
är betingelser för fuktäng med lågstarr. Vegetationen är, eller har varit, örtrik friskäng.
Hävdtillstånd och trend: Under det dryga årtionde som Svampklubben Skogsriskan med några års mellanrum
regelbundet följt ängens utveckling har en påtaglig degenerering ägt rum. Vi det första besöket den 9 september
1998 hittades tre rödlistade ängssvampar, två av dem mycket sällsynta. Ingen av dem har återfunnits. Under de
fyra år som ÅGP-inventeringen har pågått tycks hävdbristerna ha ökat — mycket sen slåtter, ojämnt slaget och
ofullständigt upptaget. 2010 var vegetationen nermejad med trimmersnöre och låg kvar oräfsad vid besöket 2
september. Trenden är alltså illavarslande.
Önskvärda åtgärder: Årlig slåtter med smal slåtterbalk följt av noggrann räfsning skulle tränga tillbaka piprörsexpansionen och andra inslag i trivialiseringen av floran. Om skogen i söder betydligt kunde glesas ut närmast
ängen skulle det andra huvudproblemet för Saxdammshagens framtid, den omfattande beskuggningen, kunna
minska. En stor tall på slåtterytan har inget existenberättgande i den här omgivningen.
Fynd av ängssvampar: backnopping (NT), art av nopping (osäk), blodvaxskivling, honungsvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), toppvaxskivling.
Samlad bedömning: 6 arter av ängssvampar med summerat indikatorvärde 4,0 uppnått vid två av besöken i god
säsong att jämföra med 9 arter och totalt indikatorväre 10,5 vid det enda besöket 1998. Förekomsten av ängssvampar uttrycker tydligt den förändring som skett. Kalkhaltig mark, som här, anses buffra effektivt mot inverkan
av hävdbrister. De är dock så allvarliga vid Saxdammshagen att konsekvenserna är påtagliga.
Att denna äng som ideella krafter under många år och med så
stor möda restaurerat och vårdat nu åter uppvisar detta degenererade och förödda ansikte, är inget mindre än en skam för
såväl bygden som för de naturvårdsmyndigheter som belönat
förstörelsen. /AJ 2010-09-07
154
64. Hansollasgården, Boda
Koord: 676637/146903. 3 ha år 1992 inventerad areal. Besök: 2007-08-17. Rättvik nr 11 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Den här gården i Boda kyrkbys östra del framstår ur minnena som i ett förklarat skimmer
för några av oss inom Svampklubben Skogsriskan. Vi inventerade markerna här en höstdag 1992 när svampsäsongen var som rikast. Länets ängs- och hagmarksinventerare gjorde oss sällskap, liksom en av landets förnämsta
experter på vaxskivlingar. Fortfarande slogs de mångformiga och ålderdomliga naturslogarna med lie, varefter
gårdens kärvänliga ardennersto betade av återväxten. Vi hade också glädjen att få träffa en av de två Hansollasbröderna som tillsammans brukade de himmelska markerna. Deras mogna ålder ingav dock oro.
Mark och vegetation: Blockfattig och kalkrik morän är underlag för de slåtterytor inom fastigheten som inventerades 1992. I sydost studerades en ganska stor kvadratisk örtrik friskäng. Långsmala områden i nordväst mellan
vägar och åkrar var mera varierade med såväl gräs- och rishedsdelar som rödvenfriskäng.
Hävdtillstånd och trend: Allt detta är nu igenvuxet. I nordväst har de fåtaliga björkbuskar som då hade lämnats
kvar, kanske som prydnader, nu blivit många tolvmeters ungbjörkar. Östra delen av det här stråket rymmer ett ett
antal 10 m höga tallar, vilka vi för 15 år sedan inte såg skymten av. Fältskiktet uppvisar nu en provkarta på frodiga
ohävdsarter. De artrikaste ängen i sydost hade slagits med trimmersnöre med ojämna mellanrum under årtiondet
runt millennieskiftet. Mellan 2005 och 2008 slogs den inte.
Önskvärda åtgärder: Företrädaren för den unga generation som ny övertagit gården har själv inte haft möjligheter att fortsätta de äldre släktingarnas arbete med ängarna. Han har dock en välvillig inställning till att slogarna
restaureras och börjar slås igen om människor med intrese för att återuppta hävden kan uppbådas. Det är ur
många synvinklar viktigt att satsa på en restaurering av främst den sydöstra delen. Hansollasgården ingår i utpekat
riksintresse för naturvård.
Fynd av ängssvampar: Ej möjligt att leta fruktkroppar från eventuellt kvarvarande mycel i den höga vegetation
som utvecklats.
Samlad bedömning: 1992 hittades två av inventeringens fokusarter här. Hansollas är den enda lokal i Dalarna
där två fokusarter någonsin har noterats. Nu hör markerna här till de mest degenererade i hela inventeringen.
Förutom de kulturella och naturvårdsmässiga motiven för en nystart av hävden här, finns även rent forskningsmässiga skäl: för att undersöka hur sådan här ängsmark reagerar på återupptagen traditionell slåtterhävd.
Här hittades både fager vaxskivling och blek ängsvaxskivling med flera sällsynta
ängssvampar vid inventeringen 1992. /AJ 2007-08-17
155
R ät tvik
65. Erik Ingels tomt, Boda
Koord: 676660/146891. 0,1 ha inventerat. Besök: 2007-08-17, 2007-09-21. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Lokalen är ett fint exempel på en gammal välhävdad slåttermark i gårdsnära läge. Delar av
tomten är sannolikt en gammal gårdsplats, men byggnaderna nyttjas nu för fritidsboende. Markägaren har slagit
naturmarken på sin tomt med lie sedan 1960-talet då han förvärvade gården. Dessförinnan hade slåttern legat
nere något årtionde. Tomten gränsar i söder till Hansollasgården (se karta föregående sida).
Mark och vegetation: Måttligt blockig, kalkhaltig morän täcker området. Marken är genomgående frisk. Det ena
delområdet som lieslås, norr och nordväst om husen, har örtrik friskäng. Österut slås ett parti med skogsnävaäng
mellan skuggande björkar. Ut mot den öppna marken, i riktning mot Hansollas gamla åkrar och före detta slogar,
är växtligheten mera hedartad med dels blåbär-lingon och odon och dels gräshed av staggtyp.
Hävdtillstånd och trend: Den slåtterpräglade vegetationen visar inga tendenser till degenerering, med undantag
för skogsnävaängen öster om husen bland björkarna.
Önskvärda åtgärder: Ett antal skuggande björkar bör tas bort i östra delen.
Fynd av ängssvampar: Inga fynd gjordes. Lokalen besöktes under den mycket ogynnsamma säsongen 2007.
Samlad bedömning: Naturslåttermarken på den här tomten har särskilt stor betydelse på grund av att den
gränsar till den tidigare så artrika Hansollasgården. Hävden på Erik Ingels tomt ökar förutsättningarna för en
framgångsrik restaurering av framför allt de norra delarna av slåttermarkerna vid den södra grannen.
De små lieslagna ytorna på den här tomten har ett mycket stort värde ur ett landskapsperspektiv. Gräsmarkens underjordiska
mycelbank kan antas rymma många minnesspår från seklers skiftande skötselformer. /AJ 2007-09-21.
156
66. Boda gammelgård
Koord: 676738/146891. 0,3 ha inventerat. Besök: 2007-08-31. Rättvik nr 10 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Området där gammelgården byggdes 1927 har under lång tid varit hackslog. Lieslåttern
fortsatte årligen även efter 1927, nu i regi av Boda hembygdsförening. Västsluttningen ner mot vägen är obetydligt
exploaterad och har i traditionell mening kvar naturslåttermarkens egenskaper, även om den delvis bär spår av
slitage som uppstår vid välbesökta evenemang. Inom gammelgårdens område finns även andra utmagrade markytor som har goda förutsättningar att rymma mycel av krävande ängssvampar.
Mark och vegetation: Den lieslagna marken har morän med sparsam blockighet och frisk till torr kalkpåverkad
jord. Vegetationen är örtrik friskäng, här och var skuggpåvekad och trampsliten.
Hävdtillstånd och trend: Ganska väl slaget året för inventeringsbesöket. Räfsningen var av ojämn kvalitet. Inga
tydliga förändringar av hävdstatus tycks pågå.
Önskvärda åtgärder: Några stora björkar borde tas bort för att minska skadlig inverkan av skuggning. Slåtter
av kortklippta gräsytor skulle med fördel för flora och mykota kunna ske med cylinderklippare utrustad med
uppsamlare.
Fynd av ängssvampar: Ingenstädes ängssvampar under torrsäsongen 2007.
Samlad bedömning: Den lieslagna backen bidrar starkt till gammelgårdens samlade kulturvärden.
De gamla björkarna
skänker hembygdsgården karaktär,
men deras skugga
får ängens liv att
kippa efter solljus.
En uppstamning av
björkarna skulle göra
stor nytta här.
/AJ 2007-08-31.
157
R ät tvik
67. Prästbodarna, Dådran
Koord: 675842/148713. 3 ha inventerade. Besök :2009-09-22. Rättvik nr 32 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Fäbodplatsen är med säkerhet äldre än 400 år. Under andra halvan av 1800-talet fann
här även en gård med permanent boende. Djurhållningen upphörde 1936, för att sedan återupptas 1981 av den
djurägare som ännu är verksam vid Prästbodarna. Inga slåtterytor med höga naturvärden finns kvar. Stora delar
av det fordom öppna området har övergått till skogsmark. En stor yta söder om gården med djur har åter börjat
användas som en öppen betesmark efter en skogsgeneration med efterföljande hyggesplöjning och plantering. Ett
par nyligen slutavverkade delar av fäboden betas nu igen av brukarens kor, getter och får.
Mark och vegetation: Normalblockiga moränmarker täcker området. Jordens fuktighet varierar mycket i
den flacka terrängen. Rödvenfriskäng med betydande inslag av vitklöver, daggkåpor och skogsnävor är den
dominerande vegetationstypen. Den vidsträckta betesmark som genomlevt ett sekel av ”skogsvårdsåtgärder” täcks
av svårklassificerade stagghedar, torrängar och friskängar. De mykologiska och botaniska värdena är ännu inte
särskilt höga, men utan tvekan har ett långsiktigt skifte hos markegenskaperna nu etablerats.
Hävdtillstånd och trend: Få och små ytor inom Prästbodarna har lång obruten kontinuitet av utmagrande hävd.
Under de senaste decennierna har enligt fäbodbrukaren skogsbetet minskat i omfattning. På grund av rovdjursnärvaro väljer boskapen att mest beta inom fäbodområdet. Detta har medfört en annan näringsbalans för dess
marker i eutroferande riktning. Även parasitproblemen har ökat med samma antal djur på mindre ytor.
Önskvärda åtgärder: Ett antal större fållor med rovdjursstängsel skulle ge säkrare och bättre möjligheter att
utifrån olika önskemål styra betesintensiteten.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp (osäk), ängsfingersvamp, blodvaxskivling, broskvaxskivling, gul
vaxskivling, honungsvaxskivling, papegojvaxskivling, spetsvaxskivling, spröd vaxskivling, vit vaxskivling.
Samlad bedömning: 10 ängssvamparter med sammanlagt indikatorvärde 5,0 är ett resultat som bekräftar ängssvamparnas användbarhet för bedömning av hävdskapade naturvärden. Antalet arter för ett besök i ganska god
säsong är inte dåligt. Däremot visar indikatorvärdet att de arter som uppträder på dessa marker inte signalerar
biologisk rikedom som har sitt ursprung i långvarig och obruten god hävd. Den väl kända hävdhistorien bekräftar
den indikationen.
158
Gräsheds- och torrängsmosaiker bekläder idag de skogsplöjningstiltor som Goth Bertil vänt för hand under sitt snart trettioåriga restaureringsarbete. /AJ 2009-09-22.
Getter — en underskattad resurs i natur- och kulturvårdsarbetet. /AJ 2009-09-22.
159
R ät tvik
68. Jutjärnsängarna
Koord: 676210/147031. 0,5 ha inventerad. Besök: 2009-09-22. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Lokalen ingår i ett system av nedsänkta stråk med ängsliknande vegetation i tallheden
nordost om Rättvik. Det delområde som inventerats har en bredd av 15-30 m och sluttar i längsriktningen svagt
mot söder, där det begränsas av en liten isgroptjärn. Dessa planbottnade och grunda små dalstråk har av klimatiska och hydrologiska skäl sannolikt varit helt trädfria under långa perioder av postglacial tid. Lieslåtter för skörd
av vinterfoder lär ha förekommit här regelbundet åtminstone under senare sekler. Jutjärnsängarna är avsatt som
naturreservat för att bevara de höga geologiska, biologiska och kulturella värdena.
Mark och vegetation: Sediment av kalkhaltig sand täcker området. Marken hålls frisk genom det vatten som rör
sig nära ytan från högre liggande skogklädda sedimentplan ner mot den lilla tjärnen. Grässvålen är ytterst gles.
Stora delar av arealen är helt mosstäckta med spridda örtplantor. Artrikedomen är dock påtaglig och artsammansättningen exlusiv. Artrik friskäng skulle vara en lämpligare beteckning på vissa ytor än örtrik friskäng. Här hittar
man bland annat dvärglummer, låsbräken, rödkämpar, fjällvedel, fältgentiana, vitmåra och blåsippa. Andra partier
av denna svårkategoriserade ängsmark skulle kanske kunna kallas artfattig fuktäng av högörttyp, med arter som
älggräs, strätta, rallarros och stormåra.
Hävdtillstånd och trend: Under senaste halvseklet har hävden varit sporadisk. Senast slogs den här marken några
år i början av 2000-talet av gymnasieungdomar från Rättvik. Någon förnafilt tycks inte utbildas i första taget av
den glesa örtvegetationen, däremot börjar redan tallplantor i ganska täta bestånd växa sig starka. De klimat- och
markvattenförhållanden som nu råder kan tänkas leda till ett skede med betydande igenväxning av de här periodvis naturligt öppna ängarna. Vid besöket bedömdes trenden som oroande. 2010 genomfördes dock inledande
restaureringsinsatser med medel från Life-projektet ”Foder och fägring”. Buskröjning företogs, samt bränning
som engångsinsats.
Önskvärda åtgärder: Buskröjning och slåtter med räfsning samt bortförande av det slagna borde utföras årligen.
Möjligen kan slåtter vartannat år vara tillräckligt för att upprätthålla de värdefulla ängskvaliteerna.
Fynd av ängssvampar: ängsnopping (osäk), musseronvaxskivling, rysslädervaxskivling (NT), toppvaxskivling, vit
vaxskivling.
Samlad bedömning: 5 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 3,5. Mykotan är ej oäven. Lokalen är också intressant som alternativ växtplats för ängssvampar.
Gränsen är skarp mellan mosstäckt
tallhed och blommande ängsmark, men
även i de artrikaste ytorna utvecklas nu
vitala tallskott. /AJ 2009-09-22
160
69. Ärteråsens fäbod
Koord: 679313/146222. 3 ha inventerad. Besök: 2010-09-07. Rättvik nr 1 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Ett besök på den här fäboden kan för den natur- och kulturintresserade människan illustrera flera av de utmaningar som vården av våra gamla miljöer ställer oss inför. Den omfattande restaureringen
med gamla tekniker av de mycket ålderdomliga eldhusen imponerar. Så säkras viktiga byggnadsminnen på sekellång sikt. Tyvärr är dock de kulturminnen som är mest intimt förknippade med seklers hårda arbete på fäbodarna,
marker präglade av djurhållning och slåtter, hårt trängda och i vissa delar på gränsen till att utraderas. De många
turister som söker sig hit om somrarna får ändock god belöning för den kilometerlånga motlutspromenaden från
parkeringsplatsen. Vackra byggnader, gärdesgårdar, fägator, en hänförande utsikt och djur på bete, men fäbodmarkerna som de var förr är inte lika lättfunna.
Mark och vegetation: Normal- till rikblockig morän i en sydostsluttning som rymmer såväl torrbackar som
kärrpartier. Merparten av arealen inom fäbodrutan är dock frisk. Mineraljorden har ingen rikmarksverkan. Större
delen av de friska ytorna är i grunden rödvenäng. Den är dock flerstädes så näringsberikad att den övergått till
skogsnävatyp med ohävdsarter som vitklöver, smörblommor och olika daggkåpearter. Utspritt över hela fäboden
finns fortfarande små fläckar av mager och artrik stagg- eller rished. Uppe vid norra husgruppen har en slåttermark örtrik stagghed av artrikt slag.
Hävdtillstånd och trend: Det drygt decennielånga avbrottet i betesdriften, med början 1960, fick konsekvenser
för hävdtillståndet som syns ännu i dag. Upphörd traditionell slåtter, med undantag för norra gården, förstärkte
tillbakagången. Inom den södra - centrala betesmarken är en stor andel av de hävdberoende naturvärdena återerövrade, sannolikt genom ett väl avpassat bete. De fosfor- och kvävegynnade arterna biter sig dock fortfarande i
viss utsträckning kvar i fuktiga svackor och lite för många granbuskar har fått utvecklas i lugn och ro. Den andra
större ytan med gammal värdefull fäbodmark har ett ännu bättre hävdtillstånd. Här har sannolikt lieslåttern hela
tiden fortgått. Trenden förefaller vara god, men med undantag för de två nämnda områdena utgår den från en låg
nivå hos de hävdanknutna naturvärdena.
Önskvärda åtgärder: Den sydvända betesmarken i centrala
delen skulle en tid behöva betas något hårdare. Getterna,
tillsammans med några kor, borde nyttjas intensivare här.
Fördelning och dimensionering av betesdjur som användes
2010 kan förmodas vara lämplig: 4 kor, 2 kalvar, ett par
hästar och en getfamilj. Möjligen skulle några flera nötkreatur ge ett ännu lämpligare betestryck. Utförs efterbete inne
på den stängslade norra gården ? Om så inte är fallet, borde
det övervägas. På utsidan, södra sidan, av gärdesgården
där uppe tycks djuren beta. Där är också staggheden som
artrikast.
Fynd av ängssvampar: broskvaxskivling, honungsvaxskivling, toppvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 4 arter av ängssvampar motsvarande
indikatorvärdet 2,0 noterat under bästa säsong. Då är det
något som inte stämmer. I den här typen av marker är
ängssvampar erfarenhetsmässigt mycket användbara som
indikatorer på hävdberoende naturvärden. Även de två bäst
hävdade delarna av fäboden var fattiga på ängssvampar.
Ytterligare besök borde göras innan tillförlitliga slutsatser
kan dras, men resultatet vid den här inventeringen kan
ses som en oroande indikation om att näringsnivån på all
mark här kan vara skadligt förhöjd.
Väl betat men också väl gödslat. Fägatan och kanterna
lyser som den prydligaste gräsmatta. /AJ 2010-09-07
161
R ät tvik
Ärteråsen uppvisar en rikedom på välvårdade byggnader och gärdesgårdar, som här vid kalvhagarna i söder. Nu borde täktens
gamla ängsmarker stå på tur för en långsiktig restaurering och skötsel med inriktning på historiskt utseende. /AJ 2010-09-07
162
70. Wallins i Arvet
Koord: 677993/146504. 0,2 ha inventerade. Besök: 2010-09-07. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Gården ligger strax söder om vägen mellan Arvet och Ore kyrka, på västra sidan av det lilla
skogsområdet Lukohol. Smala åkrar sträcker sig ner mot skogen och i ett småskaligt möster finns gamla odlingsvägar och stråk av naturmark. Norr om byggnaderna finns den största naturslåttermarken. Den sluttar ner mot en
gammal linda med fuktängskaraktär. På den växer ymnigt med majvivor om försomrarna.
Mark och vegetation: Gårdens inägor sluttar svagt mot nordost. I allmänhet tilltar markens fuktighet ner mot
de lägre nivåerna. På två sidor om gården finns skogsholar som sannolikt har moränmark av blockfattigt slag.
Åkrarna och några av stråken med naturmark ligger till synes på sediment, mot norr med frisk till fuktig jord.
Den största sammanhängande slogen täcks av örtrik friskäng som ner mot lindan med majvivor får drag av kalkfuktäng. De sedan gammalt lie- eller balkslagna vägkanterna och banden mellan ett par åkrar har vegetation av
trivialare karaktär med inslag av sällsynta ängsarter. De var vid besöket svårbedömda eftersom de inte hunit slås.
Utanför södra kanten av gårdstunet växte rikligt med ängsgentianor invid väg och vändplan.
Hävdtillstånd och trend: Slogen norr om husen hade slagits med smal balk strax före besöket. Den var väl
räfsad. Några stora tallar hade tidigare tagits bort här, sannolikt till fördel för ängen. Åkerkanter och odlingsvägar
hade inte slagits 2010. De har tidigare varje år slagits med balk. Trenden är mindre god, med undantag för den
norra ängen.
Önskvärda åtgärder: Slåtterhjälp är nödvändig. Ägarna kan av olika skäl ej själva slå, utan är beroende av hjälp.
En regional resursgrupp för stöd i hävdarbete vid gammaldags naturliga fodermarker skulle kunna ge en nödvändig respit inför en lösning av frågan om slåtter vid den här gården.
Fynd av ängssvampar: honungsvaxskivling, småvaxskivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling.
Samlad bedömning: På den finaste ängsytan skulle flera arter ha hittats om slåttern hade gjorts tidigare. Nu
hade inte svamparna hunnit återkomma. Floravärdena på den här gården är sannolikt större än värdena hos
ängsmykotan. Enbart floran motiverar en räddningsaktion för gårdens finaste markavsnitt. Av ängssvampar kan
man förvänta sig några av de sällsyntare ”kalkarterna”, som till exempel blårödlingen.
163
M ora
71. Stor-Vasselnäs fäbod
Koord: 679188/141539. 1 ha inventerad. Besök: 2009-08-25. Mora nr 2 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: I storskogarna nästan två mil nordväst om Våmhus ligger den ålderdomliga fäboden StorVasselnäs. Den har använts av socknens bönder sedan 1500-talet och i obruten följd betats av djur varje sommar.
2009 betade 6 kor fritt inom fäboden och i dess närmaste omgivningar. Även traditionen med lieslåtter har hela
tiden hållits vid liv, även om de ytor som i dag slås är betydligt mindre än i gammal tid. Numera används lien
huvudsakligen i den centrala delen av fäboden, nordväst och sydost om majstångsplatsen.
Mark och vegetation: Stora stenrösen invid lindorna i norr och söder vittnar om att moränen till stor del innehåller rikligt med sten. I stråket där lieslåtter fortfarande sker förekommer stenar något mera sparsamt. Lättvittrade bergarter tycks inte påverka mineraljorden. Genom det öppna centrala området nordväst om majstångsplatsen
rinner en bäck. Dess flacka omgivningar är friska, på gränsen till fuktiga, och de hyser stagghed av ”fäbodtyp”
(Bratt&Ljung 1993) med talrika rishedsfläckar. Omedelbart sydost härom, på andra sidan genomfartsvägen, är
marken något torrare och täcks av artrikare gräshedar av både rödven- och staggtyp.
Hävdtillstånd och trend: Hela fäboden, marker såväl som byggnader, ger ett välvårdat intryck, utan sentida
avarter. Utanför det välskötta centrala markområdet finns visserligen hägn för får och hästar på gammal åkermark
med relativt höga näringsnivåer. I norr upptas en stor areal av lindor som omges av talrika rösen och skuggande
trädgrupper. Viss igenväxning i den norra delen kan betraktas som negativ för flora, fauna och mykota. Djurhållaren med de fribetande korna har aviserat sin lång tid uppskjutna ”pensionering”.
Önskvärda åtgärder: Fortsatt lieslåtter och fribete, helst av nöt, är nödvändigt för att fäbodens mycket stora
helhetsvärden ska upprätthållas. Smal slåtterbalk kan vara ett fullgott alternativ inom området sydost om vägen,
mitt emot stora slogen, om resurserna för lieslåtter inte räcker till. Trädröjning i viss utsträckning inom norra
fäboddelen borde övervägas.
Fynd av ängssvampar: Ängsnopping (osäk), broskvaxskivling, honungsvaxskivling, kantarellvaxskivling, spröd
vaxskivling, vitlöksvaxskivling.
Samlad bedömning: 6 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 3,0. Det ganska skrala resultatet
förklaras av att nederbörden lokalt varit ringa under veckorna före besöket. En stor andel av de väl slagna och
betade ytorna i centrum av fäboden har starkt tycke av ”heta fläckar” för flera av de mycket krävande indikatorarterna bland ängssvampar. Återbesök i god säsong vore intressant.
Kossan, en nyckelart för denna åldriga kulturnatur. /AJ 2009-08-25 .
164
72. Alderängarna
Koord: 677097/142554. 2 ha inventerade. Besök: 2009-09-01. Mora område a i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Det inventerade området är en liten del av ett deltaplan utefter Österdalälvens lopp en
mil uppströms utloppet i Siljan. Alderängarna var fram till 1930-talet nästan helt trädfria och täcktes då till stor
del av ännu hävdade slåttermarker. Deras produktionsförmåga var hög och uthållig genom de regelbundna
översvämningar som en naturlig vattenregim i Österdalälven medförde. Vid mitten av 1900-talet reglerades älven
för vattenkraftändamål, så att den naturliga dynamiken upphörde. Denna grundläggande förändring, i tillägg till
den allmäna trenden mot minskad naturslåtter, ledde till att en massiv igenväxning tog fart. Med utgångspunkt i
några små ännu öppna gamla slåtterytor återupptog emellertid medlemmar i Naturskyddsföreningens morakrets
under 1980-talet årlig slåtter. Sedan 1998 är 115 ha av älvens delta här naturreservat, numera även Natura2000område. Slåtterytorna har sedan återstarten av hävden utökats, och sköts nu av personal från Mora och Orsa
kommuner.
Mark och vegetation: Mineraljorden utgörs av finkornig sand med övre skikt som under en ohävdsperiod av ett
halvt sekel fått en ansenlig inblandning av organiska beståndsdelar. Inga block syns i ytan av sedimenten. Slåttermarken är inte helt plan, utan ligger dels över vallar som skapats på områden där vattnet snabbt ändrat sitt lopp,
dels i något nedsänkta rännor där deltats naturligt utfyllda kanaler haft sina fåror. Några större öppna gläntor är
helt plana. Den svagt skiftande topografin tycks dock inte motsvaras av påtagliga variationer i markens fukthalt.
På all slåttermark är underlaget friskt. Artfattig friskäng av rödventyp dominerar. I vissa stråk uppträder ett litet
antal arter som kännetecknar örtrik friskäng.
Hävdtillstånd och trend: Slåttern utförs nu med traktorburen balk. Vändnig för torkning och upptag av det
slagna görs likaså maskinellt. Metoderna är väl lämpade för den nästan helt släta marken, och den utmagring
som kan uppnås med dessa metoder är här den bästa möjliga. Med den historia som slåttermarken har, är det
ofrånkomligt att hävdtillståndet fortfarande visar stora brister. Nivåerna av bland annat kväve och fosfor tycks
genomgående vara höga, vilket leder till att produktionen av hö är stor i de områden som får rikligt med ljus.
Dock har svampar och växter som föredrar magrare och mindre tätt bevuxen jord sämre betingelser. Slåttermarken på smala, tätt skogsomgärdade stråk är i stor utsträckning skuggdegenererad.
Önskvärda åtgärder: Fortsatt trädröjning runt de flikiga slåtterängarna. Några utlöpare i tät, nästan allsidig
skugga skulle kunna ges upp och ersättas av ytor som restaureras i anslutning till större öppna arealer. Är delvis
efterbete ogenomförbart?
Fynd av ängssvampar: Inga svampar hittade.
Samlad bedömning: Framförallt insekter, fåglar och kärlväxter gynnas av arbetet med slåttermarkerna här. Om
den goda trenden som nu gäller fortsätter, kommer förmodligen vissa av de torrare ytorna att inom relativt kort
tid börja prydas av en och annan ängssvamp. Vägen till en artrik ängsmykota är dock lång. Andra naturvärden
utvecklas betydligt snabbare och bör vara utgångspunkt för vidare insatser.
165
M ora
73. Matsäls fäbod
Koord: 675584/138990. 3 ha inventerade. Besök: 2009-09-11. Mora nr 6 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: I en flack nordvästsluttning, på nästan 500 m:s höjd över havet, ligger Matsäls fäbod i
västligaste delen av Mora kommun och Venjans socken. Efter att stora igenvuxna delar av fäboden de senaste
åren röjts på träd och buskar kan nu Transtrandsfjällen tydligt ses i nordväst från en stor del av vallen. Alltifrån
1500-talet har djur betat vid Matsäl och i skogen runtomkring. 2009 betade 18 kor och ett antal får och getter här
till 1 september. De togs då hem på grund av björnstörningar. Slåtterkontinuiteten är obruten på en mindre del.
Mark och vegetation: Moränen är normalblockig med mest frisk jord. Torrbackarna är flera än fuktsvackorna.
Silikatbergarter präglar mineraljorden i området. Om de nyligen framröjda delarna av fäboden undantas, så är
arealen naturmark som fortfarande är gammaltidsmager ännu ganska stor. Betesytorna invid husen nordost
om första vägskälet har fläckvis stagghedar av artrikare typ med risinslag, men också mera triviala friskängar av
rödventyp. Den stora inhägnade slåtterängen mot söder har vegetationstyper som liknar dem på de magraste
betesmarkerna. Friskängspartierna på slogen är dock till viss del av skogsnävatyp och där omgivande skog stjäl
mycket av ljuset har björnmossor expanderat.
Hävdtillstånd och trend: Smal balk hade använts på den stora sammanhängande slåtterängen. Slåtter, räfsning
och upptag var väl utförda. Jämfört med situationen vid besöken inom ängs- och hagmarksinventeringen kunde
nu några tecken på degeneration noteras, främst i den södra delen av slogen. Här har skuggan skadat grässvålen
och gynnat björnmossorna. Lite längre in på ängen tycks fläckarna med skogsnävaäng ha utökats. Närmare husen
är dock staggheden läcker, närmast av örtrik typ. Ett par större, inhägnade gårdsområden i nordvästra delen av
fäboden rymmer naturmark som årligen brukar slås med lie eller balk. De var fortfarade oslagna vid besöket, men
föreföll att ännu kunna ha höga hävdberoende naturvärden. Den närmare studerade betesmarken i nordost var
väl betad, utom i den västra delen, parallellt med utfartsvägen från fäboden. Markerna kring husgruppen i sydost
är mera näringsberikade.
Önskvärda åtgärder: 1. Efterbete i fina gamla slåtterängen och trädröjning i södra skogskanten. 2. Avstängslat
bete inom de nyss framröjda delarna för att inte sprida röjningsgödningen. 3. Lite röjning och slåtter några år,
före betet, i stråket nordost om utfartsvägen ner från fäboden. 4. Fortsatt slåtter med lie eller balk på gårdsområdena inom nordvästra husgruppen.
Fynd av ängssvampar: aprikosfingersvamp (osäk), ängsfingersvamp, Clavulinopsis laeticolor (osäk), svart
jordtunga, broskvaxskivling, honungsvaxskivling, lutvaxskivling, mönjevaxskivling, papegojvaxskivling, spröd
vaxskivling, toppvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 12 arter av ängssvampar med det sammanlagda indikatorvärdet 6,0. Lokala vädernycker och
vissa hävdbrister gav ett resultat som var lägre än vad dessa marker borde kunna uppvisa.
Matsäl är ett förnämligt levande kulturminne. Värdet skulle höjas ytterligare om
efterbete kunde ordnas. Viss avverkning av
träd i skogskanten bortom ladan skulle också
gynna ängen. /AJ 2009-09-11
166
74. Knutar Einars äng
F
Koord: 677703/143660. 0,3 ha inventerade. Besök: 2007-08-17, 2007-08-31, 2007-09-21, 2008-09-02. Orsa nr 11 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Det är ett under att en sådan här äng finns kvar. Den ingick tidigare i stora, sammanhängande ängsmarker med ganska ensartade markförhållanden. I dag är Knutar Einars äng helt omgiven av mark
som i grunden förändrats av exploatering eller igenväxning. Men Einar höll emot och fortsatte att slå, däri består
undret. Av religiös natur är också känslan man erfar en stilla dag vid åsynen av utsikten mot Orsasjön, Våmhus
kyrka och de blå bergen i Älvdalen. Den obrutna slåtterhävden påbörjades sannolikt långt före Nya Tiden, och
den siste jordbrukaren som slog med lie har fått ge namn åt ängen. Entusiaster inom naturskyddsföreningen i
Orsa fortsatte hävden utan menligt avbrott och är i dag brukare enligt avtal med Orsa kommun, huvudman för
Dalarnas första kommunala reservat som bildades 1992, Knutar Einars äng.
Mark och vegetation: Nedsänkta block finns här och var i marken, som är en svallad morän med hög kalkhalt.
I nord-sydlig riktning är ängen delad av en flackt välvd tröskel som något tycks dämma markvattenflödet ner
mot Orsasjön. Den östra delen av ängen får därigenom förutsättningar för den kalkfuktäng av älväxingtyp som
utbildats här. Väster om det låga krönet utbreder sig örtrik friskäng. Floran är mycket artrik och exklusiv.
Hävdtillstånd och trend: Det försiktiga efterbete som praktiserats här, under åren för ÅGP-besöken en ko och
en häst, kan vara den kompletterande störning som givit ängen dess spetskvaliteter. Den här typen av ängar har
hög produktionsförmåga och får kraftig efterväxt, något som påverkar betingelserna för ängssvampar negativt.
Näringsnivåerna blir något för höga, den kemiskt blockerande kalken till trots. Under de nära två decennier som
Svampklubben Skogsrskan följt ängsmykotan här har dock de mest krävande indiktorarterna hela tiden kunnat
hittas.
Önskvärda åtgärder: Rekrytering av slåtterkunniga entusiaster. Efterbete även fortsättningsvis.
Fynd av ängssvampar: blårödling (VU, fokusart), doftrödhätting, gråblå nopping, hagnopping, ängsnopping,
Entoloma longistriatum, broskvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), småvaxskivling, toppvaxskivling, vitvaxskivling.
Samlad bedömning: 11 ängssvamparter med sammanlagt indikatorvärde av 12,0. Endast ett av besöken gjordes i
god säsong. Dalarna har ett antal ängar med mycket stora hävdskapade natur- och kuturvärden. Även om sådana
unika storheter egentligen inte kan jämföras, är det ändock frestande att utnämna Knutar Einars äng till den
förnämsta.
167
O rsa
Hässjan står på en liten linda inom samma gärde som Knutar Einars äng. Till höger om linjen genom stenen och hässjekraken är jorden oplöjd. /AJ 2007-08-17
Utblick österut från den flacka tröskeln tvärs över mittpartiet av Knutar Einars äng. Den här delen är fuktig kalkfuktäng av
älväxingtyp. Gräset älväxing ger en blågrön ton åt vegetationen. /AJ 2007-08-17
168
75. Högbacka, Lundins äng
Koord: 677674/143689. 0,2 ha inventerat. Besök: 2007-08-31. Orsa nr 13 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: 500 m SO om Knutar Einars, omedelbart Ö om riksvägen ligger den här lilla slåtterängen.
Den tillhörde förr samma av diverse exploatering numera fragmenterade ängsområde som nästa objekt. Förre
ägaren slog här med lie till 1988. Naturskyddsföreningen i Orsa slår varje år sedan dess. Karta se område 74.
Mark och vegetation: Lundins äng påminner mycket om de fuktiga delarna av Knutar Einars, den är alltså en
kalkfuktäng av älväxingtyp med mycket höga botaniska värden.
Hävdtillstånd och trend: Både smal balk och lie används vid slåttern. Trenden kan härmed antas vara god.
Önskvärda åtgärder: En del skuggande vegetation i södra kanten borde bort.
Fynd av ängssvampar: Inga ängssvampar hittades det torrår då inventeringsbesöket gjordes.
Samlad bedömning: Större delen av denna mark rymmer sannolikt inte så många mycel av ängssvampar på
grund av hög markfuktighet. Några av de minst fuktiga partierna kan dock ha höga ängsmykologiska värden.
76. Högbacka, Grindals
Koord: 677675/143706. 0,2 ha inventerat. Besök: 2007-08-31, 2010-09-06. Orsa nr 12 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Grindals är nästgranne med Lundins och ligger cirka 100 horisontalmeter längre upp i den
nu tättbebyggda sluttningen. Gården är mycket gammal och har synnerligen pietetsfullt bevarade byggnader. Som
på så många andra äldre tomter är arealen naturmark stor. Här har ängsmarken slagits med lie ”i alla tider”. Ett
hävdavbrott på några år uppstod efter att nuvarande ägares make avlidit. Han var en av de viktigaste traditionsbärarna om ängsskötsel i Orsa. Sedan 7-8 år slås dock ängen igen med lie av en ortsbo. Karta se område 74.
Mark och vegetation: Ängen på södra delen av tomten är till största delen kalkfuktäng av samma typ och på
samma grund som Lundins och Knutar Einars. Den lieslagna marken bland äppelträden i riktning mot husen är
något torrare och är närmast örtrik friskäng. Ännu torrare mark finns in mot gårdstunet.
Hävdtillstånd och trend: Väl slaget och upptaget vid första besöket. Slaget med lie också 2010, men bara delvis
räfsat och inget av det slagna borttaget. Gårdstunet har tidigare sannolikt varit mycket rikt på kärlväxter och
ängssvampar. Nuvarande slåttermetod, propellerklippare, leder dock till utarmning.
Önskvärda åtgärder: Fortsatt lieslåtter av äng
och ”trädgård”, samt noggrann räfsning och
bortförsel, är synnerligen värdefullt. Om cylinderklippare med uppsamlare ersatte nu använd
traditionell klippare på gårdstunet, skulle detta
så småningom få mycket artrika örtmattor.
Fynd av ängssvampar: Inga fruktkroppar
hittade 2007. Vid det andra besöket låg avslaget
gräs kvar och omöjliggjorde svampletning.
Samlad bedömning: Med sin lite frisk-torrare
mark torde Grindals vara en bättre svamplokal
än Lundins äng, alltså av mycket stort värde.
Fint slaget, men tyvärr oräfsat och ohässjat. Det
djupa nya vägdiket kan dessutom misstänkas ha en
uttorkande effekt på fuktängen. /AJ 2010-09-06.
169
O rsa
77. Gubbgården, Sundbäck
Koord: 677456/143710. 0,3 översiktligt inventerad. Besök: 2007-08-31. Orsa nr 21 i Bratt & Ljung 1993.
Ej noggrant inventerad. Snabbt besök i V delen. Information från Roland Öjeskog. Numera endast bete. De
hävdberoende naturvärdena har minskat betydligt. Karta, se nr 83-84 nedan.
78. Brändan i Åberga
Koord: 678291/144309. 0,3 ha inventerat. Besök: 2007-08-31, 2010-09-20. Orsa nr 9 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: En ödegårdsnära hackslog med vid utsikt mot nordväst utgör tillsammans med ett gammalt
gårdstun en ängsmiljö som formats under mycket lång tid av lieslåtter, tramp och kanske till en del av bete.
Lie användes till 1988, sedan smal balk till 2000 innan idéella krafter inom Naturskyddsföreningen i Orsa åter
introducerade lien som slåtterredskap.
Mark och vegetation: Sparsamt blockig, kalkpåverkad morän med frisk till något fuktig jord. Örtrik friskäng
med myckt artrik kärlväxtflora på större delen av den inventerade ytan. Omkring det gamla boningshuset och
intill ladugården finns friskäng av rödventyp och i nordost fläckar av skogsnävaäng.
Hävdtillstånd och trend: Skuggdegeneration råder i friskängspartierna med mycken skogsnäva. Förhöjda
näringsnivåer är tydligt märkbara ner mot ladugård och boningshus. Slåtter och räfsning är väl utförd och trenden tycks god med nuvarande brukare.
Önskvärda åtgärder: Ytterligare några av de björkar som skuggar vegetationen i nordost bör tas bort. Efterslåtter
eller efterbete något år då och då kanske skulle prövas för att ytterligare magra ut marken.
Fynd av ängssvampar: Entoloma exile, blodvaxskivling, honungsvaxskivling, rysslädervaxskivling (NT), spröd
vaxskivling.
Samlad bedömning: 5 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde 3,0 kan tyckas vara ett något sämre
resultat än väntat på en lokal som den här, även om ett av de två besöken skedde i torrtid. Det finns dock en
tendens till att även marker med artrik flora på underlag med hög kalkhalt kan vara fattiga på ängssvampar om
näringsnivån bara är något förhöjd. På kemiskt sura jordar påverkas obönhörligt såväl kärlväxtflora som ängsmykota i sådana fall negativt.
Ett sådant här fynd ger nyttig övning i att skilja
blodvaxskivling från ÅGP-arten praktvaxskivling. Det
här är blodvaxskivling. /AJ 2010-09-20.
170
79. Wests änge i Kallmora
Koord: 678547/144533. 0,5 ha inventerat. Besök: 2007-08-31. 2008 och 2010 information genom telefonkontakt med R. Öjeskog. Orsa nr 7
i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: En gammal äng som slogs med lie till 1960-talet och därefter med traktorbalk till 1985.
Ingen slåtter utfördes sedan förrän 1990. Det kraftiga uppslaget av sly som hade kommit i mellantiden röjdes då
bort, varefter en förhoppningsvis mycket lång epok med lieslåtter återupptogs av markägaren och naturskyddsföreningens medlemmar.
Mark och vegetation: En svag nordvästsluttning på frisk till fuktig kalkhaltig moränmark, fattig på sten. Större
delen av ytan upptas av en kalkfuktäng som är mycket rik på sällsynta och krävande kärlväxter.
Hävdtillstånd och trend: Vitala rester av slyproducerande
lövbuskar finns till ganska stor del kvar i maken. 2007 hade
ett område lämnats oslaget, och det året sköt där rikligt med
sly upp. 2008 företogs en särskild slyröjning. Hela ängen
började därefter slås igen.
Önskvärda åtgärder: Sedan 1990 har ängen slagits förhållandevis sent, någon vecka in i augusti. Från och med 2009
sker slåttern omkring den första augusti – en bra avvägning
mellan floravård och slybekämpning.
Fynd av ängssvampar: Inga svampar funna torrhösten
2007.
Samlad bedömning: Wests äng har främst stora floravärden.
Den del av ytan som är torrast borde också ha de största
ängssvampvärdena. Blårödlingen kan förväntas växa här.
För hela skillnaden mellan blomsteräng och slyskog ansvarar Roland Öjeskog och hans oförvägna slåtterbrigad. Hackgården i
Nederberga (Nr 80) är en av de marker som undfägnas med årlig omsorg. /AJ 2007-08-31.
171
O rsa
80. Hackgården, Nederberga
Koord: 678475/144144. 0,3 ha inventerad. Besök: 2007-08-31, 2007-09-21, 2008-09-02. Del av Orsa nr 8 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Så sent som in på 1990-talet slogs tre ängar på den här gamla gården med lie, och hade
sannolikt gjorts så under många hundra år. Slogarna ligger på rad i nord-sydlig riktning med högst 400 m:s
avstånd mellan de längst åtskilda delarna. Inom den här sträckan passeras gränsen mellan Siljansringens av silurkalk påverkade mark och den jord som har mineral från urbergsplattan inanför cirkeln med basiska bergarter som
kastades upp av meteoritnedslaget. Endast den södra ängen hävdas ännu. Efter några års avbrott på den här slåtterängen under slutet av 1980-talet, slås den nu med lie av de flitiga aktivisterna inom Orsa Naturskyddsförening.
Mark och vegetation: Floran saknar kalkpåverkan. Jorden upp mot vägen vid västra kanten är stenfri och sandig.
Österut och norrut tilltar fuktigheten och delvis även blockrikedomen. Gräshed av rödventyp, örtrik friskäng och
fuktäng av högörttyp avlöser varandra i nämnda riktning. Små rishedsfläckar med praktfullt röda odontuvor lyser
upp ängen i sena september.
Hävdtillstånd och trend: Åren med utebliven slåtter satte långvariga spår. Ju fuktigare mark desto synligare
följder. Inte heller friskängen är ännu särskilt artrik, utan mycket gräsdominerad. Med den hävd som nu utförs
borde trenden vara god.
Önskvärda åtgärder: Ett väl dimensionerat efterbete skulle nog ge den idealiska trimningen. En mycket flexibel,
mobil efterbetesresurs !
Fynd av ängssvampar: papegojvaxskivling.
Samlad bedömning: Det sista besöket gjordes under god säsong. Den av degenerationsperioden minst påverkade
delen av ängen, torrbacken upp mot vägen i väster, borde då ha visat fruktkroppar av flera arter. Tillfälligheter,
som lokal väderavvikelse, kan ha spelat in. Trots den svaga svampindikationen är ängen absolut värd den
skötselansträngning som görs genom sin stora betydelse för landskapsbild, för flora och fauna samt för hela
kulturmiljön här.
172
81. Hällbergs fäbod
Koord: 679277/143156. 5 ha inventerade. Besök: 2010-09-06. Orsa nr 1 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Den breda stig som från parkeringsplatsen leder fram till den öppna fäbodplatsen är som en
slingrande, skogsbetad glänta, fläckvis med mark som täcks av mager grässvål eller av bete tuktad rished. Då man
efter den lagom långa promenaden träder ut på vallen och ser de låga grå husen mot väster är ens sinne redan
stämt för att uppleva fäbodens frid. Långa tider buffrades djur hit under somrarna efter några veckors vistelse på
en hemfäbod närmare Orsa. Till Hällberg flyttade man för att ge djuren orört bete även under högsommaren.
Vid en sådan här långfäbod stannade man mer än en månad, innan folk och djur via en längre mellanlandning på
hemfäboden återvände till byn i början av oktober. Hällberg är en av de få tidigare långfäbodar i Dalarna där bete
ännu sker, efter ett par korta avbrott under 1970- och 1990-talen. Karta föregående sida.
Mark och vegetation: Hela det öppna området har måttligt blockig morän med frisk till torr jord utan rikmarkspåverkan. Liksom på de flesta långfäbodar är andelen plöjd mark obetydlig. Floran är över merparten av ytan
artfattig och av hedtyp, till stor del ”fäbodtyp” (Bratt&Ljung, 1993). Små fläckar av örtrikare stagghed, numera
lieslagna, finns ner mot de stora fäbodgranarna i öster. Fältgentiana hittas här vissa år.
Hävdtillstånd och trend: Medlemmar i Naturskyddsföreningens orsakrets slår årligen två små områden i slutet
av juli. De tjurkalvar som föreningen nu om somrarna har som betesdjur här hålls före slåttern på andra delar
av fäboden. Hävdtillståndet över merparten av ytan är gott, och där ohävdsspår finns torde utvecklingen gå mot
ökade natur- och kulturvärden med nuvarande brukare.
Önskvärda åtgärder: Pågående hävd må fortsätta. Om resurser funnes kunde omväxling eller kombination med
annat djurslag prövas.
Fynd av ängssvampar: aprikosfingersvamp, Clavulinopsis laeticolor, broskvaxskivling, honungsvaxskivling,
papegojvaxskivling.
Samlad bedömning: 5 arter av ängssvampar med lägsta möjliga sammanlagda indikatorvärde 2,5 förklaras av att
fruktkroppsbildningen inte kommit igång under den något torra period som rått efter hemtagningen av djuren.
Hällberg hör till de fäbodar som kan lyftas fram som inspiration och föredöme i det fortsatta arbetet med de
kulturbetingade naturvärdena på naturliga fodermarker i Dalarna.
Öster om gamla kalvhagen vid Granströms gård utbreder sig den välbetade fäbodmarken Strax hitom de stora granarna i
bakgrunden ligger den efterbetade slåttermarken. /AJ 2010-09-06
173
O rsa
82. Ljotheds fäbod
F
Koord: 678988/144436. 0,5 ha inventerat. Besök: 2010-09-06. Orsa nr 4 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Den inventerade slåtterängen är del av en äldre uppsplittrad fäbodmiljö. Utefter sydöstra
kanten av ängen löper en större skogsväg och 50 m mot söder passerar inlandsbanan. Djurhållningen vid Ljothed
upphörde omkring 1980, efter mer än 300 års obruten beteshävd, men lieslåttern har fortsatt utan avbrott på den
vackra slogen utmed vägen. Nuvarande brukare är Naturskyddsföreningen i Orsa. En flaggstång/majstång står
mitt på den här centralt belägna platsen i den före detta fäboden och i norra hörnet finns en slogbod. Sannolikt
påverkas marken till viss del av människotramp.
Mark och vegetation: Ljothed ligger på stenfattig morängrund strax nordväst om sandhedarna inom Skattungbyfältet. Höjden över havet är 260 m och terrängen börjar här höja sig kraftigt mot norr, vilket medför ett betydligt fuktigare klimat än det som råder på de närbelägna tallhedarna i riktning mot Siljansringen och Orsasjön.
Slåtterängen som inventerats har i sin helhet frisk mark med stigande fuktighet från nordost mot sydväst. Ingen
påverkan av kalk eller lättvittrade bergarter kan spåras i vegetationen. Större delen av slogen har örtrik stagghed,
i nordost med stråk av örtrik friskäng. I väster har dels skugga, dels gödning skadat ängen, och här dominerar
friskäng av både rödven- och skogsnävatyp.
Hävdtillstånd och trend: Med undantag av den västra delen är hävdtillståndet gott. Trenden är sannolikt gynnsam för de hävdgynnade naturvärdena.
Önskvärda åtgärder: Ytterligare några björkar i sydväst borde avverkas för att ge mera ljus på angränsande slåttermark. Remsan mellan gärdesgården och vägen borde slås i sin helhet. 2010 var den oslagen utefter östra kanten.
Fynd av ängssvampar: Ängsfingersvamp, blodvaxskivling, honungsvaxskivling, lutvaxskivling, mörkfjällig
vaxskivling, praktvaxskivling (NT, fokusart), toppvaxskivling.
Samlad bedömning: 7 ängssvamparter med det summerade indikatorvärdet 9,5. Fyndet av praktvaxskivling var
mycket överraskande och samtidigt intressant. Vid närmare eftertanke inses dock att markkemi, vegetationstyp
och klimatiska egenskaper vid växtplatsen överensstämmer ganska väl med förhållandena på flera av de andra
dalalokalerna för arten. Det här är den nordligaste låglandslokalen i landet. Längre norrut har den påträffats en
gång, och då på ängsmark i fjällnära läge i södra Härjedalen.
I förgrunden ett parti med örtrik friskäng. I bortre kanten av ängen ses
de ogynnsamt skuggande björkarna. /AJ 2010-09-06.
174
83. Torrvål, Riskitten
Koord: 677392/143783. 1 ha inventerad. Besök: 2010-09-20. Orsa nr 23 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: I botten av en flack dalgång mellan husgrupperna i byn Torrvål sträcker sig ett band av
betad naturmark i nord-sydlig riktning, Riskitten. Det här området har brukats i minst 500 år, sannolikt mycket
längre. Södra delen har slagits årligen till 1990-talet, på slutet med bred balk. Övrig areal har under senare decennier betats av hästar. Numera betar en häst och ett 20-tal får. Karta nästa sida.
Mark och vegetation: Några stora stenrösen visar att de smala gamla åkrarna i dalen och dess östra sida har
innehållit rikligt med rundade block av ringa storlek. Naturmarken har troligen samma steninnehåll, även om det
inte syns tydligt i ytan. Den inventerade delen av dalbottnen har få fuktiga partier. Frisk mark överväger starkt.
Arter som majviva och brudsporre antyder kalkpåverkan. De finns i de fuktigaste delarna, även om de här inte
förefaller vara kalkfuktäng, snarare örtrik friskäng eller till och med örtrik stagghed.
Hävdtillstånd och trend: Den del i söder som slogs till i början av 1990-talet hade en mycket rik flora med,
förutom de nämnda arterna, bland annat den mycket sällsynta späda ögontrösten. Nu är betestrycket lågt fram
till i början av augusti, då den 26-åriga hästen (2010) får sällskap av fåren. På den väl betade mark som tidigare
slagits sågs vid inventeringen inga tecken till degeneration. En mera tillförlitlig bild av vegetationen kan man
dock bara få vid ett besök under tidig sommar.
Önskvärda åtgärder: Återupptagen lie- eller balkslåtter på den gamla slåttermarken i söder skulle vara av mycket
stort värde för de höga hävdberoende kultur- och naturvärdena. Efterbete kan vara lämpligt en tid efter slåttern.
Fynd av ängssvampar: blodvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 2 arter av ängssvampar med det sammanlagda indikatorvärdet av 1,0. 1992 inventerade medlemmar i Svampklubben Skogsriskan Riskitten och hittade då inom den södra delen 9 arter av ängssvampar med
det summerade indikatorvärdet 5,5. Vid inventeringsbesöket år 2010 pågick fortfarande bete över all naturmark.
Endast ett fåtal nyligen utvecklade fruktkroppar hade då undgått mular, klövar och hovar, varför en jämförelse
är svår att göra. De tidigare dokumenterade höga naturvärdena här bibehålls sannolikt på en hög nivå, men mer
noggranna inventeringar på tillfälligt obetad mark krävs dock för att verifiera en sådan bedömning.
Det brungröna stråket av naturlig fodermark sträcker sig från området bortom tallen tvärs över bilden. Längst till vänster ses
en flik av den före detta slåttermarken. /AJ 2010-09-20
175
O rsa
84. Torrvål, Gamla gatan
0
0
Koord: 677420/143757. 0,1 ha inventerad. Besök: 2010-09-20. Orsa nr 22 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Tvärs över fodervallen nedanför skolan finns idag svaga spår kvar av en låg gammal
vägbank. Här gick ännu vid slutet av 1800-talet huvudvägen mellan byarna uppe på höjderna öster om Orsa.
Sedermera tillkom den parallella väg längre upp i backen som används idag, och den här byvägen med sitt
näringsfattiga grus började växa igen. Dess kanter hade sannolikt redan tidigare under lång tid slagits med lie och
kanske efterbetats. Även den vegetation som invaderade vägbanan började omgående tas tillvara genom lieslåtter.
”Gamla gatan” hade uppstått som ett art- och färgrikt stråk mellan smååkrarna, se kartan.
Mark och vegetation: Numera återfinns inte ens rester av den torra och artrika friskäng som fanns kvar in på
1990-talet. Här är nu högproducerande biologisk öken med knappt en handfull arter.
Hävdtillstånd och trend: Ängs- och hagmarksinventerarna räknade upp följande arter som exempel på den
rika flora som de fann 1990: slåtterfibbla, kattfot, ormrot, ljung, lingon, rödkämpar, låsbräken, stagg, ängsvädd,
vårfingerört, kärringtand, pillerstarr och ärenpris.
Vid svampklubben Skogsriskans inventeringsbesök här 1992 var den
gamla vägens vegetation fortfarande väl avgränsad från näringspåverkan av åkrarna på ömse sidor. 9 st arter av ängsvaxskivlingar,
Hygrocybe, noterades då. En av dem, brun ängsvaxskivling, Hygrocybe
collemaniana, är i sen tid endast funnen på sex lokaler i Dalarna,
varav två nu är fördärvade. Inget fynd av den arten är gjord i länet
sedan år 2000. Idag växer enbart ett fåtal gödningsgynnade arter här.
Önskvärda åtgärder: Restaurering på 100 års sikt är inte möjlig.
Fynd av ängssvampar: Inga.
Samlad bedömning: För Sigge Johansson, den siste brukare som
slog Gamla gatan med lie, var detta inget odlingshinder. Som sådant
kom den senare att uppfattas, och idag är den forna ängen ett av
många exempel på hur kulturskapade naturmiljöer fördärvas under
trycket av ”ekonomiska nödvändigheter”.
Som ett ruttnande monument med stark symbolisk innebörd står rokarlen kvar
på den numera knappt skönjbara gamla vägbanken. I ett enda slag förintades
den blommande mångfalden på Gamla gatan. Det räckte med ett års gödselgiva av samma slag som på omgivande fodervall. /AJ 2010-09-20.
176
85. Lymskan i Åsen
Koord: 679773/139233. 3 ha inventerade. Besök: 2008-09-04. Älvdalen nr 20 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Norr om nordligaste gården i byn Åsen utbreder sig ett ännu delvis öppet odlingslandskap
i den ganska tvära sydsluttningen ned mot den forna särnavägen. Många magra små lindor har tagits upp i den
gamla naturslåttermarken där ytan varit någorlunda plan och stenfri. En stor del av arealen slogs med lie och
efterbetades till slutet av 1950-talet, varefter enbart bete förekommit. Kor gick här till 1990 och de senaste årtiondena ungdjur och får. En kraftledning har sin sträckning rakt över det stråk av marker som fortfarande har kvar
vissa naturvärden.
Mark och vegetation: Inom de nedre delarna av sluttningen bär moränen spår av kraftfull isälvserosion. Högre
upp är små åsar och moränbackar. Blockrikedomen varierar starkt och stenrensning förefaller ha skett där det
varit lönt. Fuktig och starkt eutroferad mark finns i östra delen, mot gården. Även längst ner mot vägen, utefter
kraftledningen tilltar fuktigheten, men här på mera magert underlag, och vegetationen är av frisk rödventyp med
inslag av större örtrikedom. Västra kanten av den betade ledningsgatan har partier med intressant hedvegetation.
Kanter och krön med liten total utbredning har torräng med stark dominans av gråfibbla.
Hävdtillstånd och trend: Särskilt på de högre nivåerna är eutroferingen påtaglig, i synnerhet mot öster, och
ängsmykotan är i stort sett utslagen. Under senare decennier tycks den för de hävdskapade naturvärdena mest
ogynnsamma igenväxningen ha skett öster om kraftledningen i de nedre sluttningarna. Trenden förefaller i hela
området vara ogynnsam både i fråga om gödningspåverkan och igenväxning.
Önskvärda åtgärder: Trädröjningar i sydost är angelägna. Orsaken till förhöjda näringsnivåer i markerna bör
utredas och åtgärdas. Avstängsling bör göras mot de mest eutroferade ytorna.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp, hagfingersvamp, opalfingersvamp, backnopping (NT), bleknopping,
knopprödhätting, mjölrödskivling (NT), naggnopping, ängsnopping, art av nopping (osäk), plattad jordtunga,
gul vaxskivling, honungsvaxskivling, mönjevaxskivling, papegojvaxskivling, spetsvaxskivling, spröd vaxskivling,
toppvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 19 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 10,5 vittnar om kvarstående
höga värden av hävdbetingat slag. Fynden av arterna är gjorda inom små ytor utefter den södra och mellersta
delen av stråket kring kraftledningen. Omedelbara åtgärder är angelägna, eftersom trenden i riktning mot utarmning tycks ha varit stark sedan ängs- och hagmarksinventeringen.
Upp hit, där den tvära delen av sluttningen
planar ut, gjorde Svampklubben Skogsriskans
inventerare flera fina fynd av ängs svampar.
2008-09-04
177
Ä lvdalen
86. Almgården i Dysberg
Koord: 678296/139945. 0,2 ha inventerade. Besök: 2009-09-24. Älvdalen nr 38 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Gården ligger i en sydsluttning med åkermark uppåt byn och skog nedåt Dysån bakom
ladugården. Det gamla gårdstunet och markremsorna mot väg och åker i söder, öster och norr slås sedan hundratals år med lie, räfsas noga ihop och höet ges till djuren.
Mark och vegetation: Stenfattig morän med innehåll av lättvittrade diabaser ger förutsättningar till lättslagen
mark och rik flora. Några svackor nära vägen hyser örtrik friskäng medan högre liggande delar har örtrik stagghed
och på mindre fläckar fårsvingeltorräng.
Hävdtillstånd och trend: Bättre skötta slåttermarker än så här går näppeligen att uppbringa i Dalarna idag.
Önskvärda åtgärder: Säkra fortsatt lieslåtter! Några kortklippta delar av tunet bör slås med cylinderklippare
(handjagare) med uppsamlare.
Fynd av ängssvampar: blodvaxskivling, gul vaxskivling, honungsvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT),
småvaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 6 ängssvamparter med det summerade indikatorvärdet 3,5 hade varit flera om inte ett par
kraftiga frostnätter hade föregått inventeringsbesöket. Svåridentifierade fruktkroppar av flera arter sågs. Hela
denna miljö har olycksbådande höga kultur- och naturvärden av ett idag närmast ofattbart slag.
Gränsen mellan den magra hackslogen och den näringsrika
åkerlindan är skarp. Påverkan av gödningsämnen från fodervallen är obetydlig. /AJ 2009-09-24.
Nedan: Runt uthusen en örtrik stagghed översållad av den
rödlistade scharlakansvaxskivlingen. /AJ 2009-09-24.
178
87. Sovaldberg
Koord: 678448/140157. 3 ha inventerade. Besök: 2009-08-25. Älvdalen nr 34 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Tidigare var Sovaldberg hemfäbod till Evertsberg, som ligger i vackert synhåll en halvmil
mot söder. Fäbodens ålder är okänd, men de egenskaper som naturslåttermarkerna uppvisar kräver flera hundra år
av regelbunden och utmagrande hävd för att utvecklas. Merparten av arealen inom fäbodrutan utgörs av gamla,
mycket magra åkrar, ett vanligt förhållande på hemfäbodar. All öppen mark gick dock inte att få plöjningsbar,
utan mer eller mindre breda stråk av stenig slåttermark omgärdar lindorna och bildar i stor utsträckning
övergångszoner mot omgivande gammal betesskog. Slåtterhävden är obruten, om än redskapen delvis bilivit
annorlunda. Visst bete på skogsmark eller igenvuxna slåttermarker intill fäboden fortgår ännu, och efterbete sker
på slogar och lindor. Året då inventeringsbesöket gjordes betade 10 ungnöt och en häst.
Mark och vegetation: Stenrensningen av ytorna för åkerbruk har på grund av moränens beskaffenhet varit
omfattande. Långa, breda band av stenrösen omger till stor del lindorna. Den sydsluttande marken förefaller
väldränerad och är torr till frisk. Örtrik stagghed upptar större delen av den naturliga fodermarken. Artrikedomen
bland kärlväxter är imponerande och sammansättningen tyder på inverkan av rika bergarter.
Hävdtillstånd och trend: Markerna förefaller vara mycket väl skötta, även om röjsåg med snöre lär användas
på delar av naturmarken. På vissa ytor hade dock utan tvekan lie använts. Efterbetet är väl avvägt. Ingen negativ
trend kan spåras vid jämförelsen med ängs- och hagmarksinventeringens redogörelse eller Svampklubben Skogsriskans inventeringsbesök hösten 2005.
Önskvärda åtgärder: De höga hävdskapade naturvärdena skulle på sikt utvecklas ytterligare om vasst skärande
eller klippande redskap brukades på all naturmark.
Fynd av ängssvampar: honungsvaxskivling, mörkfjällig vaxkivling, toppvaxskivling, vit vaxskivling.
Samlad bedömning: Endast 4 ängssvamparter med sammanlagt indikatorvärde av 2,5 gör inte den här lokalen
rättvisa. Pågående bete och tillfälligt lokal torr väderlek förklarar de få fynden. Sammantaget motsvarar Sovaldberg idealbilden av en dalafäbod – gamla byggnader, välhävdade marker och milsvid utsikt mot blånande berg.
Kvigan slickar sig om munnen. Så gör även den botanist eller mykolog som kommer
hit vid lämplig tid. /AJ 2009-08-25
179
Ä lvdalen
Sovaldberg. Härifrån kan man se hem till gården i Evertsberg på andra sidan dalgången. I förgrunden efterbetad naturslåttermark, gamla åkrar och imponerande stenrösen. /AJ 2005-09-11
Hållberg. I den artrika fuktängen är utan tvivel lieslåtter den bästa metoden, även om en smal slåtterbalk kunda vara ett gott
alternativ. /AJ 2009-09-24
180
88. Hållbergs fäbod
Koord: 678591/139618. 2 ha inventerade. Besök: 2009-09-24. älvdalen nr 32 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Liksom många andra av övre Dalarnas fäbodar ligger Hållberg högt och solvänt. Visserligen
i en sydostsluttning av ett berg vars krön når 560 m ö h, men till största delen med öppet läge för ljus långt in
på eftermiddagen. Till hembyn Väsa är inte fri sikt, däremot till Evertsberg, 8 km bort i sydost. Under 1990-talet
försvann korna från fäboden och ersattes av får. Omgivande skog har varit starkt präglad av bete, men fribetet har
nu helt upphört på grund av rovdjuren. Får betar nu i två fållor inne på fäbodområdet. Slåtterhävden på den mer
än 350 år gamla fäboden är obruten. På några delar används ännu lie. Hållberg förefaller vara en flitigt använd
fäbod för fritidsboende, vilket fått vissa konsekvenser för helhetsintrycket av kulturmiljön. Merparten av bebyggelsen och en del av markerna är dock av tilltalande, ålderdomlig karaktär.
Mark och vegetation: Morän med måttlig blockighet och fuktig till frisk jord utan synbar påverkan av rika
bergarter är underlag till vegetationen. Längst upp i fäboden, i den västligaste delen, finns en vacker sluttning
med en artrik variant av fuktäng med gräs-lågstarr. Övriga ytor med kvarstående höga hävdbetingade naturvärden
ligger även de i väster. Det är mestadels gårdsnära hackslogar med artrik stagghed och gårdstun med kortklippta
torrängar. Många ytor har rensats på sten för det åkerbruk som varit vanligt på hemfäbodarna. De flesta av
smååkrarna har inte plöjts eller gödslats under det senaste trekvartsseklet och dessa gamla regelbundet slagna
lindor har en stagghed med betydande artrikedom.
Hävdtillstånd och trend: Betet som naturvärdesskapande påverkan inom och runt fäboden har nu upphört.
De ännu lieslagna delarna är fortfarande mycket välhävdade och artrika. Några områden som sannolikt slås med
annat redskap, men räfsas väl, har likaså höga naturvärden som uppkommit genom slåtter och efterbete. Två
faktorer torde vara kritiska för trenden här: det uteblivna efterbetet och eventuella förändringar av slåttermetod.
Önskvärda åtgärder: Några av de värdefullaste slåtterytorna borde omgärdas med rovdjurssäkert stängsel för
efterbete. Snöre borde ersättas med lie eller smal balk på ett par slogar. Några artrika gårdstun i väster skulle bli
ännu finare om de trimmades med cylinderklippare (handjagare) försedd med uppsamlare.
Fynd av ängssvampar: aprikosfingersvamp, blodvaxskivling, broskvaxskivling, gul vaxskivling, honungsvaxskivling, papegojvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), spröd vaxskivling, vit vaxskivling, ängsvaxskivling,
svartnande narrmusseron (EN).
Samlad bedömning: 11 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 7,5 noterat i frostnupen
mark vid ett enstaka besök är ett resultat som visar att Hållberg fortfarande har marker med höga naturvärden
uppkomna genom långvarig traditionell hävd. Särskilt svartnande narrmusseronen är en mycket tillförlitlig
indikatorart på sådana kvaliteter. Fortlevnaden av de få kvarvarande bastionerna med gamla, artrika kulturmarker
är avgörande för möjligheterna att åt framtiden rädda delar av det ålderdomliga kulturlandskapets livsformer.
Hållberg är en av dessa viktiga försvarspunkter.
En gammal linda som efter decenniers slåtter och efterbete
börjar likna en välhävdad naturlig ängsmark. /AJ 2009-09-24
181
Ä lvdalen
89. Brindbergs fäbod
Koord: 680371/139972. 2 ha inventerade. Besök: 2008-09-04. Älvdalen nr 18 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: 7 km norr om Brunnsberg ligger byns hemfäbod Brindberg i en högt belägen sydvästsluttning. Övre delen av fäboden når 575 m ö h. Härifrån ser man i klart väder Transtrandsfjällen i väster. Husgrupperna, med byggnader i varierande stil och av skiftande ålder, ligger placerade runtom en stor, välhävdad och
artrik naturslåttertäkt som slås med lie och slåtterbalk, varefter den efterbetas med får och häst. Fortfarande finns
djur på fäboden om somrarna, och de betar fortfarande mest på skogen. 2010 hade en brukare 7 nötkreatur och
en annan 20-talet får. Inget avbrott i denna traditionella hävd har skett. Brindberg var i bruk redan på 1600-talet.
Mark och vegetation: Normalblockig morän täcker sluttningen. Mängden stenar tycks avta neråt de lägre
liggande delarna, där breda lindor avslutar den öppna fäboden ner mot skogen. På den stora hackslogen har en
synnerligen artrik vegetation av typen örtrik stagghed utvecklats under påverkan av långvarigt god skötsel och en
rik mineraljord.
Hävdtillstånd och trend: Brindberg hör till de mycket få fäbodar i Dalarna där brukningsmetoderna i huvudsak
är desamma som tillämpats under många sekler, om än intensiteten i betet har minskat. Skogsbete, lie- och
balkslåtter samt efterbete fortgår ännu och upprätthåller, särskilt inne på öppna fäboden, de höga hävdbetingade
kulturnaturvärdena som seklers fäbodbruk skapat. Under de inventeringsbesök med biologisk inriktning som
genomförts under senare decennier – ängs och hagmarksinventeringen bland annat 1987, Svampklubben Skogsriskan 1992 och ÅGP-ängssvampar 2008 har ingen som helst negativ trend kunnat noteras.
Önskvärda åtgärder: Säkra en fortsättning av det fäbodbruk som nu utförs.
Fynd av ängssvampar: Aprikosfingersvamp, bleknopping, knopprödhätting, Entoloma formosum, E longistriatum,
broskvaxskivling, honungsvaxskivling, scharlakansvaxskivling (NT), spröd vaxskivling, toppvaxskivling.
Samlad bedömning: 10 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde 5,5. Resultatet vid Svampklubben
Skogsriskans inventering 1992 tillför ytterligare 4 arter och ger då ett totalt indikatorvärde av 7,5. Skörden kan
tyckas vara i underkant för en så biologiskt rik lokal, men den ganska tvära och väldränerade täkten och det höglänta läget medför att tillfällena för riklig fruktkroppsbildning reduceras betydligt jämfört med mera jämnfuktiga
låglandslokaler. Sannolikt ruvar dock mycel av sällsynta ängssvampar på tillfälle att visa sina färggranna ”frukter”.
Utsikt söderut från den stora hackslogen. Porfyrbergens ojämna profiler avslöjar att vi
befinner oss i Älvdalen. /AJ 2008-09-04.
182
90. Storbäcken
Koord: 684580/132995. 3 ha inventerade. Besök: 2008-09-11. Älvdalen lokal ”h” i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Mellan Gördalen och Mörkret, på södra sidan av vägen som i norr rundar Fulufjället, ligger
gårdarna i Storbäcken. Sedan 1980-talet har inga tamdjur betat markerna här, och ingen slåtter har sedan länge
skett utanför gådsplanerna. Fastboende finns ännu kvar.
Mark och vegetation: Moränen är stenfattig och har frisk till fuktig jord som är påverkad av lättvittrad diabas.
Fuktäng av tuvtåteltyp och av högörttyp upptar numera stora ytor. Där underlaget är lite torrare finns friskäng av
rödventyp. Mäktiga stråk av rallarros sätter färg på höstaspekten.
Hävdtillstånd och trend: I det kärva klimatläge som råder här på 680 m ö h går degenerationsprocesserna efter
upphörd hävd långsamt. Under det dryga kvartssekel som gått sedan betesdjuren försvann har inga tendenser
till förbuskning skett, men förändringarna hos örtskiktet är påtagliga. Inga spår finns längre kvar av den örtrika
stagghed som inventerarna såg vid slutet av 1980-talet. Ett väl trampat gårdstun som inte är ”gräsmatteplanerat”,
och som slås med vanlig gräsklippare, har en örtsvål som indikerar goda betingelser för flera arter av ängssvampar.
Önskvärda åtgärder: Återupptagen lie- eller balkslåtter
på några av de ytor som har kvar små rester av hävdskapad
vegetation, liksom nystart för betesdrift vore av största
intresse. Det torde dock inte vara ett realistiskt önskemål.
Byte av gräsklipparmodell till cylinderklippare med uppsamlare, med eller utan motor, att användas på fastboendes
gårdstun borde dock ligga inom det möjligas ram.
Fynd av ängssvampar: Ingen ängssvamp hittades.
Samlad bedömning: Lokala frostknäppar hade förstört de
fruktkroppar som funnits tidigare. Hela lokalen får betraktas
som ett potentiellt intressant restaureringsobjekt.
91. Särnaheden västra betesmarken
Koord: 684935/135096. 1 ha inventerad. Besök: 2008-09-11. Älvdalen nr 11 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Längst mot väster på höjden vid Särnaheden ligger en naturbetesmark och några små
fodervallar inom samma fålla. Här idkades slåtter med efterbete på den oplöjda marken till omkring 1970. Några
år därefter betades området med ungtjurar innan hästar blev enda djurslaget fram till 1990. Sedan dess går får här
varje år efter att de gamla magra vallarna slagits.
Mark och vegetation: Svagt blockig sandig morän täcker området. Naturbetesdelarna har torr till frisk jord utan
påverkan av rik bergart. Vegetationstyperna är till stor del artfattiga varianter av rödvenfriskäng och fårsvingeltorräng, här och var ersatta av heltäckande mossmark. I fuktigare partier ger tuvtåteln karaktär åt friskängen.
Hävdtillstånd och trend: I näringshänseende tycks naturmarken vara mycket heterogen. Här finns allt från de
magraste mossmattor, vilka inte uppkommit genom skuggning, till näringsrik tuvtåteläng med flera gödningsgynnade arter som smörblommor, vitklöver och vissa daggkåpearter. Den artrika mark som uppkommit genom
seklers utmagrande hävd saknas nästan helt. Tidigare näringsöverföring från vallytor är sannolikt en del av orsaken. Olämpligt betestryck och kanske rikligt med tilläggsutfodring i gången tid kan vara en annan delförklaring.
Numera tycks trenden gå i riktning mot lägre näringsinnehåll och högre artrikedom i markerna.
Önskvärda åtgärder: Återhållsamhet med tilläggsutfodring är viktig. För att något bryta mossmattorna kunde
tyngre djurslag prövas några perioder. Deras tramp skulle främja etablering av örter där annars bara mossa växer.
183
Ä lvdalen
Fynd av ängssvampar: broskvaxskivling, lutvaxskivling, mönjevaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vit
vaxskivling, ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: 7 arter av ängssvampar, av vilka 3 st inte hör till de mest triviala, är ett medelgott resultat
vid ett besök efter att frosten redan hemsökt området. Fynden stärker motiven för fortsatt traditionell hävd. Den
öppna och vackra landskapsbild som upprätthålls är likaledes ett starkt motiv.
92. Särnaheden öster om riksvägen
Koord: 684936/135124. 0,5 ha inventerat. Besök: 2008-09-11. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Samma djurägare som har bete i västra delen av Särnaheden låter sina får en tid varje år
beta på mark i östra delen av byn. Området ligger omedelbart öster om länsväg 295 i den del av byn som fram
till för några decennier sedan erbjöd ett fullbrett panorama mot Iderfjällen. Åtskillig igenväxning mot norr har
kraftigt reducerat sikten.
Mark och vegetation: De naturgivna markförhållandena liknar mycket dem som råder i den västra betesfållan. I
tillägg har denna del påverkats mera av gammal bebyggelse, vars lämningar kan ses som murrester och valkar som
de naturliga processerna och betesdriften omvandlat till gråfibblerika torrängspartier. Merparten av ytan i övrigt
är friskäng av rödventyp.
Hävdtillstånd och trend: Graden av mosstäckning är något mindre här än i västra delen av byn, likaså andelen
fuktig friskäng. Dessa skillnader ger ett intryck av något bättre hävdtillstånd. Trenden är sannolikt god.
Önskvärda åtgärder: Samma åtgärder som i västra betesmarken (nr 91) kan också övervägas här, även om de
tycks något mindre angelägna.
Fynd av ängssvampar: broskvaxskivling, lutvaxskivling, mönjevaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vit
vaxskivling, ängsvaxskivling (exakt samma arter som i nr 91 !).
Samlad bedömning: 7 arter av ängssvampar, av vilka 3 st inte hör till de mest triviala, är ett medelgott resultat
vid ett besök efter att frosten redan hemsökt området. Fynden stärker motiven för fortsatt traditionell hävd. Den
öppna och vackra landskapsbild som upprätthålls skulle bli ännu värdefullare om skymmande trädvegetation
norrut mot fjällen togs bort.
Hedens betesmarker är kulturnaturmark i flera avseenden. De kortsnaggade backarna är fina ängssvampmarker. /AJ 2008-09-11.
184
93. Kryptjärns fäbod
Koordinater: 684413/136702. 1 ha inventerad. Besök: 2008-09-11. Älvdalen nr 12 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: De marker som förr nyttjades till foderfångst på den här före detta fäboden ligger runt
nordvästra delen av Kryptjärnen, en mil öster om Särna. Såväl fastmarks- som våtmarksslåtter har utförts här.
Gungflyna intill tjärnen har under lång tid beskattats på sitt starrhö. Några enstaka gamla timmerbyggnader
minner om den tid då Östomsjön hade fäbod på platsen, i övrigt omges den fortfarande till stor del öppna gamla
fodermarken av glest utspridd fritidshusbebyggelse. Fjällkor och getter betade på vallen till slutet av 1980-talet.
Enbart getter hölls sedan ytterligare några år, innan strörenar blev ensamma klövdjur på vallen. Och slåttern hade
upphört långt innan betande tamdjur försvann.
Mark och vegetation: Kryptjärns omgivningar formas av sandiga, ganska flacka åsbildningar ur vilka fåtaliga
större stenar tittar fram. Sanden har ursprung i kemiskt sur dalasandsten. Väster om tjärnens norra ände finns ett
mycket magert och mossbelupet stråk av gammal naturslåttermark, liknande en artfattig gräshed av rödventyp,
som avslutas uppe på det plana krönet i väster av en gammal linda. Den hade vid besöket massförekomst av
höstlåsbräken. Den torrare gamla naturslåttermarken norr om tjärnen är till viss del en ganska artrik gräshed av
staggtyp, med arter som blåklocka, vitmåra, gråfibbla, backruta, stagg, fjällgröe och rödven uppe på smååsarna.
Hävdtillstånd och trend: De torraste delarna av den öppna vallen norr om Kryptjärnen visar fortfarande spår
av äldre tiders regelbundna hävd. Sannolikt har strörenars bete på vissa ytor hållit självgödning och igenväxning
stången. Jämna, vasst avklippta betessnitt är lätta att finna i vegetationen på sådana områden. Fortfarande glesa
grupper av små granar och björkar avancerar dock utefter några fronter upp mot den gamla slåttermarken från de
friska kanterna ner mot vattnet.
Önskvärda åtgärder: Här skulle sannolikt en lågfrekvent slåtter- och/eller beteshävd göra susen. En insats
förslagsvis vart tredje år på delarna med högsta kvarvarande naturvärden av äldre tiders hävd borde prövas om
resurser funnes.
Fynd av ängssvampar: ängsvaxskivling.
Samlad bedömning: Att alls någon ängssvamp fanns på denna mark efter ordentlig frost är ett gott tecken.
Tre av gamla tiders slåttermarker vid Kryptjärn ses på bilden. Närmast en kruståteldominerad gräshed, runt tjärnen de vida starrmaderna och mellan tjärnen och husen den torra
slog som fortfarande har kvar vissa hävdskapade naturvärden. 2008-09-11.
185
Ä lvdalen
94. Lisselåvallen
Koord: 685628/136619. 1 ha inventerad. Besök: 2008-09-11. Älvdalen nr 10 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Från hembyn Nordomsjön var buffringsvägen till Lisselåvallen en god bit över en mil. På
senare år fick kor, får och getter som betade vallen och omgivande skog åka djurtransport den cirka 15 kilometer
långa bilvägen nordost ut till fäboden. Sedan mitten av 1990-talet finns dock inte längre några betande djur här.
Inte heller spår av gammaldags slåtter kan ses numera.
Mark och vegetation: Fäbodens centrala del, planet utefter ån, var sannolikt en isälvsfåra där mycket sten
avsattes. Tämligen fruktlösa försök av fäbodbrukare till stenrensningar kan ses här och var. Norr om vägen finns
en stor fuktäng av lågstarrtyp, medan markerna söder om vägen, väster om ån är friska till torra med en örtrik
stagghed.
Hävdtillstånd och trend: Den enda fäboddel som ännu hyser marker med naturvärden som stammar från lång
och regelbunden beteshävd, kanske också slåtter, är området väster om år, nedanför vägen, med en stagghed som
ännu är tämligen artrik. Småbuskar av gran, tall och björk har nu sedan en tids fördröjning börjat expandera, och
läget börjar bli akut för den hävdskapade vegetationen.
Önskvärda åtgärder: Eventuella insatser borde inriktas på staggheden väster om ån. I den här klimatzonen skulle
kanske, efter en inledande buskröjning, en framgångsrik restaurering kunna ske genom exempelvis vartannatårsslåtter, gärna med efterbete.
Fynd av ängssvampar: Inga svampar funna.
Samlad bedömning: Inventeringsbesöket här gjordes något för sent på hösten detta år för att ängssvampar skulle
vara användbara som indikatorer på de hävdanknutna naturvärdena. Många av dessa svampars följearter bland
kärlväxterna finns dock här i riklig mängd, främst i den örtrika staggheden, varför Lisselåvallen i den bästa av
världar skulle rankas högt för avsättande av resurser för en restaurering.
Mellan staggtuvor och smågranar växer här rikligt med kattfot, blåklocka,
blodrot, ängsskallra, gråfibbla, svartfryle och många andra fina ängsväxter.
Efter lämpligt väder torde även krävande ängssvampar kunna visa sig. En
fortsatt igenväxning kommer obönhörligt att tränga undan alla dessa arter.
/AJ 2008-09-11.
186
95. Foskvallen
F
Koord: 686093/134988. 4 ha inventerade. Besök: 2008-09-12, 2009-08-13. Älvdalen lokal ”g” i Bratt & Ljung 1993
Allmän beskrivning: Som ett främmande fragment av ett pastoralt sydsvenskt beteslandskap uppenbarar sig
Foskvallen på östra sidan av väg 311, en halvmil från vägskälet vid idrevägen. Vallen omgärdas på flera sidor av en
lövbård som vittnar om den största utbredningen av odlingslandkapet här. Där utanför är miltals av mager höglandstallhed. I sydöstra kanten av området rinner Foskan förbi med en grund och strid ström. Foskvallen var på
1700-talet fäbod till Särnaheden och ingick i ett system med hem- och långfäbodar tillsammans med Öguvallen,
närmast hembyn, och Foskdalsvallen, längst bort.
Mark och vegetation: Det hävdade området täcks av en blockfattig sandig morän med låga kullar och några
svackor med våtmark. Torrare delar har en artfattig gräshed av fårsvingeltyp medan övergångszoner mot
fuktstråket i väster hyser gräshed av staggtyp. Fuktmarken har dels lågstarr, dels tuvtåtel. En av de påträffade
ängssvamparterna indikerar påverkan av rikare mineralkomponenter i jorden, kanske med ursprung i fjällrandbildningarna nära i norr.
Hävdtillstånd och trend: Utvecklingen av hävden vid Foskvallen sedan 1998 kan lyftas fram som ett utmärkt
exempel på en framgångsrik restaurering utförd av markägare och brukare på platsen. Betesdriften upphörde helt
1980 och slåttern 1989. Här tog igenväxningen fart med större kraft än på de flesta andra slåtter- och betesmarker
i den här delen av Dalarna. Innan alltför stora skador hade åstadkommits beslöt sig några av markägarna för att
göra ett försök till restaurering. 1998 och 1999 företogs omfattande röjningar och 2000 återupptogs betet. Slåtter
med smal balk i slutet av juli och efterbete med får är nu hävdmetod. Före slåttern går de drygt 40 fåren i fållor
på senare upptagen restaureringsmark nere vid Foskan. Trenden sedan ängs- och hagmarksinventeringen i slutet
av 1980-talet har varit mycket gynnsam. Då låg hävden nere och Foskvallen gavs det lägsta omdömet på den
fyragradiga värdeskala som användes i inventeringen (”vissa värden”). En värdering idag enligt samma kriterier
skulle sannolikt innebära en betydande uppgradering, kanske till näst högsta kategorin ”mycket högt värde”.
Önskvärda åtgärder: En fortsättning med nuvarande metoder ger sannolikt god trend tillsvidare. Betestrycket
utvärderas löpande, och det är viktigt. Möjligen kan slåtterfritt år övervägas på något delområde som blivit hårt
nerbetat. Det vore en fördel om planerad dikning inte helt eliminerar sommaröppna vattenytor.
Fynd av ängssvampar: hagfingersvamp, ängsfingersvamp, blodvaxskivling, fager vaxskivling (NT, fokusart), gul
vaxskivling, honungsvaxskivling, mönjevaxskivling, mörk blodvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling,
vitlöksvaxskivling.
Samlad bedömning: 11 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 10,5 vid två besök i mindre
gynnsam säsong. Vid lämpligt svampväder skulle lokalen säkerligen visa hela färgpaletten av brokiga ängsarter.
Genom fyndet av fager vaxskivling, en av åtgärdsprogramments fokusarter, erhöll Foskvallen rang av fokusartlokal, en stolt förpliktelse för såväl brukare som stödjande myndighet.
Hela skalan av fuktighet, från öppet
vatten till torraste sand, ger goda
livsbetingelser för organismer med vitt
skilda krav. /AJ 2008-09-12
187
Ä lvdalen
96. Foskdalsvallen
Koord: 686939/134920. 2 ha inventerade. Besök: 2008-09-12, 2009-08-13. Älvdalen nr 8 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Under en del av sommaren skymmer Städjan kvällssolen för dem som befinner sig på
Foskdalsvallen. Denna långfäbod till Särnaheden ligger bokstavligen i fjällets skugga. Markerna i barrskogen här
uppe på drygt 650 meters höjd över havet erbjöd ett gott och delvis rikligt bete som gjorde det mödan värt att
via en hemfäbod buffra ända bort till den här platsen invid Foskan.Redan på 1600-talet påbörjades fäboddriften,
och den har fortgått utan avbrott varje sommar alltsedan dess. Små rösen efter stenrensningar i den norra av de
två fäboddelarna vittnar om att även slåtter nog har förekommit, och i söder, invid gården med djuren, finns en
gammal linda, vad man nu kan ha odlat där.
Mark och vegetation: Topografin i den här delen av Foskans breda dalgång är starkt bruten och formad av strida
strömmar under och efter inlandsisens avsmältning. Blockrikedomen i markytan varierar stort, liksom fuktighetsförhållandena. De områden som har förutsättningar att hysa fruktkroppsbildande mycel av ängssvampar har frisk
till torr jord. De helt dominerande vegetationstyperna där är gräshed av staggtyp repektive rödventyp. Marker
med sådan växtlighet finns främst på de öppna ytorna vid raststugan samt i den norra fäboddelen.
Hävdtillstånd och trend: Den inventerade hedvegetationen var vid besöken välbetad, men en viss begynnande
förbuskning kunde noteras i form av björk- och tallbuskar. 2008 betade 5 kor på och omkring fäboden, 6 kalvar
hölls inhägnade vid gården och en tjur hade tillfällig husarrest.
Önskvärda åtgärder: En lättare röjningsinsats med några års mellanrum skulle kunna kompensera för ett kanske
något lågt betestryck.
Fynd av ängssvampar: aprikosfingersvamp (osäk), gul vaxskivling, honungsvaxskivling, mörk blodvaxskivling,
papegojvaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, vitlöksvaxskivling, art av Hygrocybe (osäk).
Samlad bedömning: 9 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 5,0 ger en fingervisning om att
höga hävdskapade naturvärden finns vid Foskdalsvallen. En av vaxskivlingarterna kunde inte bestämmas, men
kan vara en alpin art som är bristfälligt dokumenterad eller kanske obeskriven. Kompletterande svampinventering
vid god säsong är angelägen.
T. v. Flera ängssvampar hittades på staggheden i den här välbetade gamla älvfåran.
/AJ 2008-09-12.
188
Foskdalsvallens fjällnära läge ger spännande möjligheter till fynd av alpina arter. /AJ 2008-09-12
Västvallen är den totala kontrasten till de artrika slåtter- och betesmarkerna med ek och hassel i sydligaste Dalarna. Väl
hävdade naturmarker har, oavsett växtregion, höga naturvärden. /AJ 2008-09-12.
189
Ä lvdalen
97. Västvallen i Storfjäten
Koord: 687824/135795. 2 ha inventerade. Besök: 2008-09-12. Älvdalen nr 2 i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Efter en knapp mils färd rakt österut från Lillfjäten, i riktning mot länets näst högsta fjäll
Sömlingshågna, når man bron över ån Stor-Fjätan. På andra sidan ligger byn Storfjäten, numera helt dominerad
av fritidsbebyggelse. Den som stannar på bron och ser norrut uppefter den västra sidan av det breda och stilla
flytande vattendraget tittar in i en helt annan värld. Här utbreder sig ett arktiskt pastoralt beteslandskap utan
motstycke i Dalarnas län, med magra gräs- och rishedar på stenbundna marker formade av bete under mer än två
sekler och nere längs Fjätan breda slåttervallar på de fuktiga maderna. Kor, fribetande getter och hårt arbetande
människor har format denna rikt levande miljö. Margit Larssons getfarm och gårdsmejeri finns här.
Mark och vegetation: Rikblockig morän täcker markerna i sluttningarna väster ån och dess omgivande sedimentplan. Enstaka avlånga stenfattiga moränåsar med en längssträckning parallellt med Stor-Fjätan höjer sig
över fuktängarna utefter vattendraget. De stenrika backarna kläds av hårt getbetestuktade mosaiker av artfattiga
ris- och stagghedar. De nedre sluttningarna mot den fuktiga planmarken domineras av något mera artrik stagghed.
Hävdtillstånd och trend: Hävdtillståndet är mycket gott och kännetecknas av knapphetens skönhet. Med
undantag av de gödselstacksnära ytorna vid ladugården finns inga näringsgynnade arter på frisk- och torrmarkerna runt omkring. De cirka 50 getterna söker sig regelbundet ut i närbelägen tallskog vid sina betesvandringar.
4 kor och en kärvänlig killing hölls dock hemmavid under inventeringsbesöket och mest även annan tid. Den
mera örtrika vegetationen på de lägre sluttningarna och på slåttermaderna, som nu fick efterbetas, tilltalade
nötkreaturen. Endast två av korna skulle behållas 2009.
Önskvärda åtgärder: En fortsättning av den 60-åriga gärning som nuvarande husbondfolk utfört är högsta
tänkbara önskan. Måtte också några av korna få bli kvar.
Fynd av ängssvampar: hagfingersvamp, hagjordtunga, mönjevaxskivling, spröd vaxskivling, toppvaxskivling, art
av Hygrocybe (osäk).
Samlad bedömning: 6 arter av ängssvampar, alla av lägsta indikatorvärdet, var gott nog på den hårdbetade och
frostnupna marken. Liksom på Foskdalsvallen kan en av de funna arterna här ha alpin huvudutbredning. Båda
lokalerna ligger på ungefär 650 m ö h och har kalfjäll inpå knutarna.
190
98. Fjätvallen
Koord: 689395/134774. Stickprovsvis inventerad. Besök: 2009-08-13. Älvdalen lokal ”a” i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Några kilometer in på dalasidan utefter vägen mellan Sörvattnet och Idre ligger en gammal
obrukad naturslåttermark på södra sidan av vägen. Under drygt 100 år från mitten av 1800-talet har den brukats
med slåtter och kanske efterbete. Vid den här nordligaste lokalen inom ÅGP-ängssvampar i Dalarna, och till lika
den högst belägna, 760 m ö h, går igenväxningen mycket långsamt. Inga buskar har under ett halvsekel av ohävd
lyckats etablera sig i den tjocka flerårsförnan i botten av det gräshav som vid besöket färgades brunviolett av de
höga gräsen tuvtåtel och kruståtel. Spontanbete av renar kan ha bidragit till att Fjätvallen fortfarande är öppen.
Mark och vegetation: En ganska stenfattig morän med frisk till fuktig jord utan påverkan av rika bergarter.
Vegetationen är nu till större delen mer eller mindre fuktig äng av tuvtåteltyp. Några mindre och torrare områden
har en glesare gräsväxtlighet med större artrikedom. Här noterades vid besöket bland annat låsbräken, fjällgröe,
fjälltimotej, vårbrodd, rödven, svartfryle, gullris, art av viol, och ängsskallra.
Hävdtillstånd och trend: Endast obetydliga rester av den hävdbetingade vegetation som formats under ett drygt
sekels hävd återstår idag. Trenden går långsamt i riktning mot dessa resters försvinnande. Betestrycket från renar
bedöms ha minskat på senare år efter en omdragning av ett renstängsel, något som kan öka takten hos igenväxningen.
Önskvärda åtgärder: En av fastighetsägarna invid vallen har uttalat intresse av att starta betesdrift på den öppna
marken här. Det är av mycket stort intresse att så sker, och att det genomförs på ett sätt som ger bästa möjliga
restaureringseffekt av de resurser som då kommer att användas. Slåtter något år i början eller en snabb avbränning
för att bryta förnalagret kan övervägas. De begränsade ytor som fortfarande har lite större artrikedom borde
slås med lie eller smal balk några år, och eventuellt sedan efterbetas. Då skulle en fin artbank och ett värdefullt
spridningscentrum till nytta för hela betesmarken kunna utvecklas.
Fynd av ängssvampar: Omöjligt att se ängssvampar i den höga och täta växtligheten.
Samlad bedömning: En restaurering av den gamla naturliga fodermarken vid Fjätvallen skulle vara av mycket
stort intresse ur många synvinklar – biologiska, kulturella, landskapsestetiska, turistiska och inte minst forskningsmässiga. Frågan är hur en sådan här mark i detta extremläge svarar på en restaurering.
De enda buskar som vuxit upp under ett halvsekel av ohävd växer
utefter bäcken invid vägen. Ett tiotal meter in på vallen i höger
bildkant ses en av de något artrikare ytor som lämpligen kunde
inhägnas och slås vid en restaurering. /AJ 2009-08-13.
191
Ä lvdalen
99. Valdalsbygget
Koord: 688683/131332. 2 ha inventerade. Besök: 2009-07-15,
2009-08-14. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Efter två kilometers promenad söderut från vägen mot Elgå på ömsom
stenfria, släta stråk av vitgrå sandsediment med
artrik örtvegetation och ömsom tätt stenig
morän öppnar sig en fäbodvall. Här finns två små
husgrupper mellan en lätt kuperad fjällbjörkskog
på svenska sidan och vida myrar och tallskog in
mot norska gränsen. Utefter stigen från vägen ses
bland björkarna respektingivande gammeltallar
från medeltid, levande och döda. Fäbodbruket
upphörde 1958 och återupptogs nästan ett
halvsekel senare. De ganska väl underhållna
byggnaderna restaurerades och djurhållning med
produktion av ost och mesost startade som en
del av förvaltningen av Långfjällets naturreservat,
inom vars område fäboden ligger. Ett trivsamt
gårdskafé breddar attraktionsvärdet för dem som
rastar här utefter någon av de två vandringsleder
som passerar Valdalsbygget.
Mark och vegetation: Fäboden anlades på några
backar med måttlig blockighet hos den sandiga
moränen. Vallen övergår mot sydväst i öppen våtmark, mestadels starrkärr. Fastmarken domineras
helt av artfattiga stagghedar, i västra kanten av
fäboden och utefter stigarna av örtrikare slag med
arter som blodrot, kattfot, ormrot, ängsskallra,
dvärglummer, hårstarr och svartfryle.
Hävdtillstånd och trend: Spår av det långa,
nyligen avslutade hävdavbrottet är svåra att se i
staggheden. Den liknar mycket samma vegetationstyper på lägre liggande marker, vilka haft
obruten god hävd under lång tid. Hur kommer
Valdalsbyggets hedar att utvecklas om en väl
avpassad betesdrift fortsätter ? 2009 betade 6 kor,
14 getter och 3 får fritt på vallen och i angränsande fjällbjörkskog från första veckan i juli till
sista veckan av augusti.
Önskvärda åtgärder: Bortröjning av enbuskage i fäbodens västra del skulle på sikt ge större samlad betesyta. Om
skötseln, i vid mening, fortsätter som den varit under de senaste åren är det annars gott nog.
Fynd av ängssvampar: Inga ängssvampar funna.
Samlad bedömning: Kan den totala frånvaron av ängssvampar vara en konsekvens av hävduppehållet ? På övriga
inventerade lokaler med liknande geografiska lägen och hävdtillstånd, sett ur kärlväxtsynpunkt, har sådana
svampar kunnat hittas. Upprepade besök för att få svar på den frågan är mycket angelägna. De samlade värdena
av fäbodmiljön här är, oavsett svampbristen, mycket höga.
192
Gränsen mot Norge går vid den närmaste skogsridån. På den svenska sidan är skogen mera lövdominerad och rik på örtvegetation till glädje för kor och getter. /AJ 2009-08-14.
Område 100. Lägre liggande delar av de ”naturliga ängarna” i fjällbjörkskogen är sannolikt istäckta under vintern och har en
relativt artfattig flora och mykota (bortre delen av bilden ovan). De lite mera upphöjda partierna, i bildens förgrund är mera
artrika. /AJ 2009-08-14.
193
Ä lvdalen
100. ”Naturliga” ängar norr om Valdalsbygget
Koord: 688865/131390. 2 ha inventerade. Besök: 2009-08-14. Ingick ej i Bratt & Ljung 1993.
Allmän beskrivning: Den första sträckan av stigen från Elgåvägen mot Valdalsbygget går över en torr och stenig
kulle, där man får passa varje steg för att inte snava. Efter några hundra meter kommer som en lättnad för vandraren ett parti av leden som slingrar sig fram på stråk av slät, fast sand. Här kan den som är intresserad av blommor och blad utan risk för att falla omkull låta sig hänföras av artrikedomen hos den naturliga ängsvegetationen
på ömse sidor av färdvägen. Om sammansättningen av kärlväxter mycket påminner om välhävdade slåttermarker,
kan man förvänta sig att också finna ängssvampar. Därför inventerades tre delområden inom några hundra meters
avstånd från varandra norr om vägen mellan Storsätern och Elgå.
Nämnas bör att fortsatt promenad ner mot Valdalsbygget mest går i stenskravel. Målet är dock mödan värd !
Mark och vegetation: Bäcksediment, eller utsvämmad sand, nästan helt utan stenar. Sanden är finkornig och
tycks ha god fukthållande förmåga, varför torrmark med torrängsvegetation i stort sett saknas inom dessa ängar.
Fuktigare svackor förekommer. Merparten av vegetationen kan betecknas som örtrik friskäng av nordlig typ och
örtrik stagghed. Grässvålen är överallt gles eller saknas. Mineraljorden är påverkad av rika fjällrandbildningar.
Hävdtillstånd och trend: Renbetet, det kärva klimatet och ytvattenförhållanden kan vara viktiga orsaker till
att vegetationen inte buskas igen. De senaste åren har även korna från Valdalsbygget ertappats med att frossa på
den naturliga ängsvegetationen här, som mest upp till tre kilometer från fäboden. Dessa växtmiljöer förefaller för
närvarande att vara ganska stabila.
Önskvärda åtgärder: De naturliga ängarna borde ingå i ett miljöövervakningsprogram inom Långfjällets naturreservat.
Fynd av ängssvampar: backnopping (NT), naggnopping, gul vaxskivling, kantarellvaxskivling.
Samlad bedömning: 4 arter av ängssvampar med sammanlagt indikatorvärde av 2,5 i mindre god säsong är ett
tecken på att sådana här marker kan vara betydelsefulla som alternativa miljöer för ängssvampar. Samma dag
hittades ingen ängssvamp på naturbetesmarken vid Valdalsbygget.
På bilden lyser fruktkroppar av gul vaxskivling i en vegetation
med bl a ängsskallra,
ögontröst och blodrot.
Som synes adderas inte
överallt här föregående
års förnalager till en
kvävande och närande
filt. /AJ 2009-08-14.
194
Ordförklaringar
ArtPortalen - en oberoende samlingsplats för fynd av arter. Rapportör blir den som så önskar, och
denne bestämmer själv vad som ska rapporteras. Fynden är fria att utnyttja för alla, med undantag för
skyddsvärda observationer. Kvalitetsgranskning av fynd görs i efterhand av ansvariga inom ideell förening
med specialister inom olika områden. Svampar granskas i samarbete med Sveriges Mykologiska förening
Basisk – motsats till sur, i kemisk bemärkelse
Basmättnad – ett mått på buffertkapacitet mot försurande påverkan
Belägg – i biologiska sammanhang ett prov att användas för efterkontroll av eller bevis för exvis ett fynd
Biotop – ekologisk term för ett område eller ett utrymme som karaktäriseras av vissa yttre faktorer och
vegetation (ung. naturtyp)
Buffring, buföring – flytt med djuren till fäboden på försommaren och hem till byn om hösten. Även flytt
mellan hemfäboden (näraliggande) och långfäboden (på större avstånd från byn) kallas buffring
Buksvampar – en grupp svampar hos vilka sporerna bildas inne i fruktkroppen
Bärfis – en stor grupp av insekter, tillhörande familjen halvvingar, som har fått sitt namn efter att en del
arter sprutar ut en obehagligt luktande vätska för att skrämma bort rovdjur
cf – (lat. confer) jämför. Anges t ex vid osäker artbestämning.
conf. – av erfaren artbestämmare utförd bekräftelse av tidigare gjord bestämning
Cylinderklippare – gräsklippare med klippanordning som på handkörd utrustning, s. k. handjagare
Degenererad – (om betes- och slåttermark) försämrat biologiskt och kulturellt värde av upphörd eller
försämrad skötsel
det. – beteckning för den som utfört en artbestämning
Diabas – en mörk basisk bergart med direkt vulkaniskt ursprung. Ger ofta markbetingelser som liknar
kalkpåverkan
Efterbete – bete på mark som slagits tidigare samma säsong
Eutrofering – naturlig eller kulturbetingad näringsberikning
Fenologi – läran om de periodiska företeelsernas uppträdande inom inom växt-, svamp och djurriket, t. ex.
när svampar brukar visa fruktkroppar
Finnman (långt a!) – välvda och i längsriktningen svagt sluttande bergsryggar på vilka svedjefinnarna ofta
anlade sina boplatser. På grund av att kalluften fritt kan sjunka undan från sådan mark får den mera sällan
frost än omgivningarna
Flôtäng – gödselpåverkad vegetation i ängsmark nära exempelvis gödselstackar
Fruktifiering – bl. a. bildning av fruktkroppar hos svampar
Förna – döda växt- och djurdelar som ännu inte förmultnat till jord
Fägata, gatu – en gammal inhägnad smal väg genom en fäbod eller by på vilken djuren leddes ut till skogsbetet på morgnarna och hem till ladugården om kvällarna
Grässvål – mer eller mindre tätt växttäcke med dess rotfilt
Grönstenar – samlingsnamn för vissa gröna, mörkgrå eller svarta basiska bergarter som ofta ger mineraljorden kalkmarksliknande egenskaper
Hackslog, hackslåttermark – lieslagen och stenbunden mark
Handjagare - = cylinderklippare, se d:o.
Herb. – förkortning på ”herbarium”, ofta i samband med namn på universitetssamling o.d. eller privat
herbarienummer
Hot spot – ”het fläck”, ett mycket litet område med en stor koncentration av olika arter
195
Humiditet - ett klimatiskt fuktighetsmått som uttrycker skillnaden mellan nederbörden och summan av
avdunstningen och växternas vattenupptagning
Hygrofan – svampen, oftast hatten, ändrar färgton vid ändrad fukthalt. I regel ljusare och ogenomskinlig
vid torrt väder medan den blir mörkare och ibland genomskinlig i väta
Hävd – skötsel. Vid traditionell hävd används ålderdomliga metoder, t. ex. lieslåtter
Indikatorart – en art som indikerar ett visst, ofta ett högt, värde hos sin miljö
Inäga – åker- och ängsmark innanför en bys eller fäbods ytterhägn. Utanför inägan ligger utmarken
Kemiskt sur mark – se ”basisk”
Kollekt – insamlat, daterat och numrerat biologiskt material. Lokalangivelse och beskrivning av fyndmiljö
skall bifogas
Kontinuitet – obruten följd. Hävdkontinuitet råder om skötselåtgärder genomförts regelbundet under lång
tid, såsom årlig lieslåtter
leg. – upphittare och insamlare av kollekt
Linda – i traditionell mening en sporadiskt brukad åker i en äng. Periodvis hävdades lindan som omgivande
slåttermark
Mjäla – en mineraljordsfraktion med kornstorlek mellan mo (”finsand”) och ler(a)
Mycel – ett nätverk eller en samling av svamptrådar (hyfer). Med mycel menas oftast hyfer i jord eller andra
substrat som svampen lever i eller av
Mykologi – läran om svamparna
Mykota – uppsättningen av svampar/svamparter inom ett område. ”Flora” är motsvarande begrepp för
kärlväxter
Mykorrhiza – av svamphyfer (se ”mycel”) genomväxt eller omgiven rot. Mykorrhizan möjliggör ett utbyte
av näringsämnen och signalsubstanser mellan svamp och kärlväxt
Naturliga fodermarker – oplöjda marker som nyttjas för bete och/eller slåtter. Vanligen avses marker som
inte påförts konstgödning eller såtts med främmande frön (naturbetesmarker, naturslåttermarker)
Nitrös doft - obehagligt stickande doft som påminner om klorgas eller kväveoxider (nitrösa oxider)
Ohävdsarter – arter som ökar i antal vid upphörd eller försämrad hävd
Ordination – användning av multivariata metoder för att studera samband mellan exempelvis artsammansättning och miljöfaktorer
Regional hotart – art som inte är nationellt rödlistad (se ”rödlistan”), men som bedöms hotad eller missgynnad i regionalt perspektiv. Regionala hotklassningar saknar nationell sanktion
Rikkärr – kärr med påverkan från mark med kalk eller andra basiska mineral (se ”basisk”)
Rikmarkspåverkad – mark med mineraljord som innehåller kalk eller andra basiska mineral. Sådan mark
hyser ofta en särskilt intressant flora och mykota (se ”mykota”)
Rödlistan – tar upp vilka arter som riskerar att försvinna från Sverige och varför arterna är hotade. SLU/
ArtDatabanken ansvarar för listan
Röjningsgödsling – den gödande effekt som nedbrutna rötter och andra dödade underjordiska växtdelar
har på vegetationen en tid efter avverkning av träd och buskar
Slaghack - en motordriven slåttermaskin med tvär- eller kantställda slagor (smala metallplattor) på en
roterande horisontell cylinder. Den ger inte ett vasst avklipp. Klippaggregatet är oftast kombinerat med
en upptagningsanordning. En sådan slaghack kan vara lämplig att använda vid restaurering av tidigare
biologiskt rika slåttermarker på slät och stenfri mark
Silikatberggrund – innehåller bergarter med mineraler som har hög andel av kiseldioxid, som t. ex. kvarts
och fältspat. Silikatmineralen ger vid vittring en kemiskt sur mineraljord, vilken utesluter många arter som
kräver en mera basisk jord. (se ”rikmarkspåverkad” och ”basisk”)
196
Slog – i gammal mening, som på storskifteskartorna, naturslåttermark. Numera avses oftast stenbunden och
sedan lång tid lieslagen mark (se ”naturliga fodermarker”)
Slåtterbalk – en typ av slåttermaskin med två ihoplagda tandade skivor (knivar) som rör sig sidledes i
förhållande till varandra. En av skivorna kan också vara fixerad och fungera som mothåll. Klippanordningen
behåller länge skärpan och kan lätt slipas, varför den lämpar sig väl som alternativ till lieslåtter på marker
som inte är starkt stenbundna. De finns i flera olika tekniska utföranden, från flera meter breda balkar som
kopplas till traktor till 80 cm breda motormanuella varianter. De senare styrs av en person som en gräsklippare och används ofta vid naturvårdsslåtter på mark med måttligt steninnehåll i ytan.
Snörslåtter – slåtter med röjsåg som försetts med en ”trådrulle” med nylonlina (snöre) från vilken små
trådstumpar matas ut. Vid den kraftigt roterande rörelse som röjsågen åstadkommer sliter nylontrådarna av
vegetationen. En viss del av vegetationen pulvriseras vid den processen och kvarvarande växtdelar slits i stor
utsträckning sönder. Den här tekniken är direkt skadlig för flera typer av växter, vilka kan försvinna från de
snörslagna ytorna. Vid eventuell räfsning efter snörslåtter blir en större andel av det avslagna kvar, jämfört
med efter lie- eller balkslåtter, och därigenom går ofta den eftersträvade utmagringseffekten om intet.
Nylonlinor med kantad tvärsnittsyta kan ge mindre ogynnsam effekt (se ”utmagring”).
Sters – eldhus på fäbodar i norra Dalarna. Beteckningen används på många håll i landskapet även för äldre
boningshus på fäbodarna, samt för gamla ”lillstugor” på hemgårdarna dit delar av familjerna flyttade ut om
somrarna.
Suboceansk – el subatlantisk, beteckning på exempelvis en art som lever i en klimatzon som är ett mellanting mellan atlantiska och kontinentala zoner, alltså med relativt milda vintrar och svala regniga somrar.
Taxon – en systematisk enhet inom biologin, exempelvis en art eller en underart eller ett släkte o. s. v.
Traditionell hävd – se ”hävd”.
Trimmer – röjsåg med snöre. (se ”snörslåtter”)
Täkt – i flera trakter namn på område där fodertäkt i form av slåtter bedrevs
Urnupna lameller – beteckning på formen av infästningen mot foten hos skivorna (lamellerna) på en
svamp tillhörande gruppen skivlingar. Med urnupna menas att skivornas höjd påtagligt minskar in mot
foten, de försvinner nästan upp mot fotens fäste i hatten.
Utmagring – (om naturliga fodermarker) minskning av näringsinnehåll genom slåtter eller bete.
Utmark – se ”inäga”
197
198
Bilaga 1
Ängssvampar i Sverige (Bearbetning från åtgärdsprogrammet)
Arter som påträffats i Dalarna och som ingår i underlaget till denna rapport är markerade med
fet stil (90 arter). De är också betecknade med ett regionalt indikatorvärde dels baserat på Nitare
1988, och dels på regional anpassning genom erfarenheterna hos svampklubbarna i Dalarna. Andra
arter som hittats i Dalarna i andra sammanhang än denna inventering, och som inte heller på
annat sätt ingår i rapportens underlag, är markerade med x (16 arter). Totalt har alltså 106 av de 151
svenska ängssvamparterna i denna lista påträffats i Dalarna.
Rödlistekategori (enligt Gärdenfors 2010) anges efter det vetenskapliga namnet enligt: NT=nära
hotad VU=sårbar EN=hotad CR=akut hotad DD=kunskapsbrist.
Sex arter har av rapportförfattaren lagts till den nationella listan: Clavaria greletii, Gråbrun
ängsfingersvamp, Clavulinopsis umbrinella, backnopping, Entoloma atrocoeruleum, Entoloma
nigroviolaceum, lundnopping, Entoloma queletii och Entoloma weholtii, samtliga påträffade i ängsvegetation i Dalarna.
Vetenskapligt namn
Indikatorvärde
Svenskt namn
i Dalarna
Camarophyllopsis atropuncta NT
svartprickig lerskivling
Camarophyllopsis foetens NTxstinklerskivling
Camarophyllopsis hymenocephala NTlerskivling
Camarophyllopsis micacea NTgulfotad lerskivling
Camarophyllopsis schulzeri NT2,0ljusskivig lerskivling
Clavaria amoenoides NT2,0vridfingersvamp
Clavaria asperulospora VU2,0sotfingersvamp
Clavaria falcata0,5opalfingersvamp
Clavaria fragilis0,5maskfingersvamp
Clavaria fumosa NT2,0rökfingersvamp
Clavaria greletii2,0
Clavaria incarnata NTskär fingersvamp
Clavaria pullei EN
x
brun fingersvamp
Clavaria rosea NT2,0 rosenfingersvamp
Clavaria flavipes (= C. straminea) VU
2,0
stråfingersvamp
Clavaria tenuipes2,0
Clavaria zollingeri VU2,0violett fingersvamp
Clavulinopsis cinereoides VU2,0 trubbfingersvamp
Clavulinopsis corniculata
0,5ängsfingersvamp
Clavulinopsis helveola0,5hagfingersvamp
Clavulinopsis laeticolor0,5
Clavulinopsis luteoalba0,5aprikosfingersvamp
Clavulinopsis microspora broskfingersvamp
Clavulinopsis subtilis NT2,0ljus ängsfingersvamp
Clavulinopsis umbrinella NT
2,0
gråbrun ängsfingersvamp
Dermoloma cuneifolium gråbrun sammetsmusseron
Dermoloma josserandii VU
Dermoloma pseudocuneifolium VU sammetsmusseron
Entoloma ameides1,0doftrödhätting
Entoloma asprellum0,5strimnopping
199
Entoloma atrocoeruleum NT1,0backnopping
Entoloma atromarginatum Entoloma bloxamii VU5,0blårödling
Entoloma caesiocinctum0,5
Entoloma carneogriseum DDIsabellnopping
Entoloma catalaunicum NT
rosabrun nopping
Entoloma chalybaeum 0,5blånopping
Entoloma chloropolium NT2,0
Entoloma clandestinum
Entoloma coclesx
Entoloma corvinum NT1,0korpnopping
Entoloma cuspidiferum
Entoloma cyanulum2,0
Entoloma dichroum NT
x pricknopping
Entoloma excentricum kalkrödling
Entoloma exile0,5
Entoloma formosum0,5
Entoloma fuscotomentosum
Entoloma glaucobasis
Entoloma griseocyaneum NT1,0stornopping
Entoloma griseorubidum NTdysternopping
Entoloma hebes
Entoloma hirtum
Entoloma incanum2,0grönnopping
Entoloma infula broskrödhätting
Entoloma jubatum NTsepiarödling
Entoloma juniperinum
Entoloma kervernii EN2,0ockranopping
Entoloma kuehnerianum
Entoloma lampropus stålnopping
Entoloma lividocyanulum NT1,0ögonnopping
Entoloma longistriatum
0,5
Entoloma mougeotii1,0 gråblå nopping
Entoloma neglectum blek navelrödling
Entoloma nigroviolaceum2,0
Entoloma ortonii
Entoloma pallens
Entoloma papillatum0,5knopprödhätting
Entoloma poliopus0,5ängsnopping
Entoloma politoflavipes0,5
Entoloma porphyrophaeum VUxporfyrrödling
Entoloma pratulense slåtterrödhätting
Entoloma prunuloides NT1,0mjölrödskivling
Entoloma pseudocoelestinum
Entoloma pseudoturci
Entoloma queletii2,0lundnopping
Entoloma rhombisporum0,5
Entoloma roseum ENxrosennopping
Entoloma scabropellis1,0blek stornopping
200
Entoloma sericellum0,5bleknopping
Entoloma sericeum
x
silkesrödhätting
Entoloma serrulatum
0,5
naggnopping
Entoloma sodale
1,0
Entoloma triste
Entoloma turci
1,0
hagnopping
Entoloma undatum bandad navelrödling
Entoloma velenovskyi
Entoloma weholtii
2,0
Entoloma xanthochroum
Geoglossum atropurpureum VU2,0purpurbrun jordtunga
Geoglossum cookeianum
0,5
plattad jordtunga
Geoglossum difforme EN
2,0
klibbjordtunga
Geoglossum elongatum
x
småsporig jordtunga
Geoglossum fallax
0,5
fjällig jordtunga
Geoglossum glutinosum
x
slemjordtunga
Geoglossum hakelieri VU
x
brun jordtunga
Geoglossum lineare
Geoglossum simile NT
x
kärrjordtunga
Geoglossum starbaeckii0,5hagjordtunga
Geoglossum uliginosum CRsumpjordtunga
Geoglossum umbratile0,5svart jordtunga
Geoglossum vleugelianum
x
Hygrocybe aurantiosplendens NT
5,0 fager vaxskivling
Hygrocybe calciphila NT
2,0
kalkvaxskivling
Hygrocybe canescens EN
x
tennvaxskivling
Hygrocybe ceracea0,5spröd vaxskivling
Hygrocybe chlorophana0,5gul vaxskivling
Hygrocybe citrinovirens VUgröngul vaxskivling
Hygrocybe coccinea0,5 blodvaxskivling
Hygrocybe colemanniana NT2,0brun ängsvaxskivling
Hygrocybe conica0,5toppvaxskivling
Hygrocybe constrictospora NTkorallvaxskivling
Hygrocybe flavipes NT2,0lila vaxskivling
Hygrocybe fornicata1,0musseronvaxskivling
Hygrocybe fuscescens
(=H. virginea var. fuscescens) NT
1,0
ögonvaxskivling
Hygrocybe glutinipes
1,0 slemvaxskivling
Hygrocybe helobia0,5vitlöksvaxskivling
Hygrocybe hygrocyboides DD
Hygrocybe ingrata VU2,0rodnande lutvaxskivling
Hygrocybe insipida0,5 småvaxskivling
Hygrocybe intermedia VUtrådvaxskivling
Hygrocybe irrigata1,0grå vaxskivling
Hygrocybe lacmus VU2,0 grålila vaxskivling
Hygrocybe laeta0,5broskvaxskivling
Hygrocybe miniata0,5mönjevaxskivling
Hygrocybe mucronella0,5bitter vaxskivling
Hygrocybe nitrata0,5lutvaxskivling
201
Hygrocybe ovina VU2,0sepiavaxskivling
Hygrocybe persistens0,5spetsvaxskivling
Hygrocybe phaeococcinea1,0mörk blodvaxskivling
Hygrocybe pratensis0,5ängsvaxskivling
Hygrocybe psittacina0,5papegojvaxskivling
Hygrocybe punicea NT
1,0
scharlakansvaxskivling
Hygrocybe quieta2,0luktvaxskivling
Hygrocybe radiata (=H. roseascens) VU
strålvaxskivling
Hygrocybe reidii
0,5honungsvaxskivling
Hygrocybe russocoriacea NT 1,0 lädervaxskivling
Hygrocybe spadicea VUdadelvaxskivling
Hygrocybe splendidissima NT
5,0
praktvaxskivling
Hygrocybe subpapillata NTknoppvaxskivling
Hygrocybe turunda1,0mörkfjällig vaxskivling
Hygrocybe virginea0,5vit vaxskivling
Microglossum olivaceum s.l. NT
2,0 olivjordtunga
Porpoloma metapodium EN
2,0
svartnande narrmusseron
Porpoloma pes-caprae EN
toppig narrmusseron
Ramariopsis crocea VUsaffransfingersvamp
Ramariopsis kunzeixsnövit fingersvamp
Trichoglossum hirsutum
0,5hårig jordtunga
Trichoglossum variabilex
Trichoglossum walteri VU
2,0
knubbig hårjordtunga
202
203
Ludvika
Smedjebacken
Hedemora
1.Leknäs
Avesta
22.Gasenberget
21.Håen
20.St Låsen
19.Markusfallet
18.Dammsjöbäcken
17B.Stora slogar
17A.Finn Pers b
17.Skattlösberg
16.Palahöjden, Holmtj
15.Palahöjden, Öv Lö
14.Aspfallet
13.Långmyra
12.Grang Hästb
11.G:la Finnt
10.Ned Oppsv
9.Larsbo Stort
8.Larsbo Fallet
7.Dullbo
6.Hässlen
5.Marken
4.Konnsjön
3.Nylanden
2.Fullsta
Lokal
Kommun
1
3
2
2
2
1
1
3
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
2
1
1
1
4
3
1
1
-10
2
2
1
1
1
-09
3
1
2
3
2
2
3
-07 -08
Antal besök
3
3
1
4
2
1
4
3
3
3
1
1
5
6
2
2
3
2
5
2
4
5
Total
besök
Bilaga 2. Besökta lokaler 2007-2010
Lieslåtter. Bete
Balk- o liesl. Bete
Bete. Snörslått
Ej hävd.Skog,kantzon
Snörslått.Lie 2010
Bete
Balk- o liesl. Bete
Bete. Lieslåtter
Bete
Snörslått
Liesl
Bete. Balkslått
Bete. Balksl + Ebete
Bete
Bete
Bete
Balksl + Ebete
Bete. Liesl + Ebete
Balksl + Ebete
Bete
Bete
Bete. Lieslåtter
Hävdtyp
iv
1
iv
3
iv
1
1
3
1
1
2
1
1
1
1
2
1
2
1
1
2
3
1993
2
2
2
3
3
2
4
3
2
1
2
2
2
2
3
2
2
2
1
1
3
2
20072010
Värdekategori
enl 1993:1
22,0
5,5
2,5
23,5
12,0
4,5
19,5
3,0
3,5
7,5
5,0
6,0
20,5
24,0
6,5
5,0
12,0
9,0
21,5
22,0
14,5
20,5
Totalt
7
2
3
6
6
5
5
1
1
3
5
6
4
5
3
3
4
5
4
11
4
4
Per besök
(ej -07)
Svamppoäng
OK.Långsikt utveckl Reservat
OK.Under snabb förbättr
Ogynnsam situation N2000
Kalbarrskog.Igenväxn vid väg
Påtagl hot.Bättre 2010. Reservat
Bra.Ngt för svagt bete. Reservat
OK
Ogynnsam situation
Ogynnsam situation
OK
Påtgl hot. Klacken OK.Reservat
OK. Betesmarken påtagl. hotad
Påtagl hotad. Fokusartlokal.
Reservat
Ogynnsam situation
Ogyn sit. Ngt förbättr. Fokusartlokal
Påtagligt hotad. Fokusartlokal
Bra Reservat
Bra. Fokusartlokal
OK Fokusartlokal
Ogynnsam situation
OK Reservat
Påtagligt hotad
Status
145925
145911
144093
143821
143981
669020
669495
666756
665873
665947
142375
145903
667856
667496
148088
665616
142804
148983
666725
667626
149033
666687
141355
149670
666716
667244
152449
668357
146390
150861
667455
667515
152941
669038
144165
153635
667867
667370
153957
667420
144134
154306
667420
667386
y
x
Koordinat
204
Gagnef
Malung
Vansbro
Kommun
43.Fagerberget
42.Stockgr. Fäb
41.Bastbergets fäb
40.Lövbergets fäb
39.Tyrsbergets fäb
38B.Anna Olas
38A.Hindriks täkt
38.Risåsens fäb
37.Tisjölandet
36.N Fenningberget
35.Mattsåsen fäb
34.Vålbrändans fäb
33.Degern,Sörnäs
32.Tomtan,Ö Lillm
31.Kvillsälen
30.Arvsälen
29.V Bredsjönäs
28.Vattaå
27.Håvberget
26.N Brudskogen
25.S Risåsen
24.Örskogen
23.Päckfallet
22B.Anders Mats
22A.Oljelunds
Lokal
1
1
1
2
2
2
1
1
1
1
2
1
-07 -08
2
4
4
1
2
1
2
1
1
1
1
1
1
2
2
1
1
1
1
1
3
2
1
1
3
2
3
1
1
1
1
1
1
2
2
-10
Total
besök
1
1
3
1
1
1
1
1
-09
Antal besök
Lie- och balkslåtter
Lie-,balkslått + Ebete
Lie-,balksl.Delv Ebete
Snöre. Propellerklipp.
Snörslått
Tandat snöre
Lieslått (en del snöre)
Bete.Snöre.Propellkl
Bete.Snöre
Bete
Bete
Bete
Balkslåtter
Bete.Lie.Snöre
Bete.Balk.Snöre
Bete
Bete. Lieslåtter
Lie- o balkslåtter
Bete. Lieslåtter
Lieslåtter. Balksl
Bete. Liesl + Ebete
Liesl
Snöre
Propellerklippare!
Hävdtyp
2
1
3
3
1
1
1
1
1
2
2
1
iv
2
2
2
3
1
iv
iv
2
1993
3
1
1
2
3
2
2
1
2
3
4
2
3
2
3
3
3
1
2
4
3
20072010
Värdekategori
enl 1993:1
3,5
18,5
30,5
11,0
24,0
14,5
16,5
5,0
6,0
4,0
11,0
4,0
7,5
16,5
6,5
0,0
4,0
3,0
2,5
8,5
16,0
0,0
11,0
9,0
Totalt
2
5
8
11
8
7
6
5
6
4
11
4
8
8
3
0
4
3
3
9
8
0
11
9
Per besök
(ej -07)
Svamppoäng
Bra
Bra. Fokusartlokal
Bra (mest besökt i dål säsong)
Akut hotad
Ogynnsam situat. Mkt artrik
tomt
Ogynns situat.Vall o tomt m balk
Bra. Fokusartlokal
Akut hotad. Obetydl levande ytor
Ogynnsam situation
Ogynns situation. Fokusartlokal
OK
Ogynns situat.Svagt bete.Slyupps
OK
Ogynnsam situation.Liten yta
OK
Påtagl hotad.End en "hot spot"
OK (mkt dålig svampsäsong)
Bra
Bra. God prognos
Påtagligt hotad. Liesl liten del
OK (Nötbetet upphörde 2004)
OK
OK (mkt dålig svampsäsong)
Ogynnsam situation
Ogynnsam situation
Status
135196
137518
136933
135080
678078
676674
676667
675544
144655
136604
676515
669644
137009
675206
145940
138222
674147
669624
138976
673750
145310
139423
668102
669577
139405
668257
143882
143440
668493
669654
139899
669893
144150
140133
669818
669720
141160
669357
144737
139850
668366
669947
145096
668725
144770
145116
668754
669935
y
x
Koordinat
205
Leksand
Falun
Borlänge
Kommun
60.Ljusbodarnas fäb
59.Bratomta äng i R
58C.Backar V Bölsån
58B.Sluttn m Bölsån
58A.NÖ delen
58.Fallsbjörken-Böle
57.Källslätten
56.Göras Kalles lind
55.Faxberg
54.Gruvgårdarna
53.Grejsan
52.Nysjöns fäb
51.Spjärsbod. Fäb
50.Österby backar
49.Holmtjärn
48C.Janols tomter
48B.Lundvalls äng
48A.Tures äng
48.Tuna-Hästberg
47C.Jerks bulinda
47B.Två gårdar i NV
47A. SO Jönseslinda
47.Mosselbodarna
46.Täcksberget
45.Ekfännberget
44.Kläberget
Lokal
1
1
1
1
2
1
1
1
3
3
3
-07 -08
1
1
1
2
2
2
1
-09
Antal besök
1
1
1
2
1
1
1
1
1
1
3
1
2
1
1
1
7
7
8
2
1
1
1
2
2
3
1
1
1
1
Lieslåtter
Bete
Bete
Bete
Lie-,balkslått + Ebete
Lieslåtter
Sporadisk lieslått
Balkslått + Ebete
Bete. Propellerklipp.
Bete
Bete
Bete
Bete
Lieslått (liten del balk)
Lieslåtter
Lieslått (liten del balk)
Snöre.Propeller
Balk. Propellerklippare
Snöre
Snöre
Snöre.Proprkl.Ev balk
Snöre
2
2
2
2
1
3
1
iv
2
2
1
iv
iv
2
1
3
3
2
3
1
1
1
1
1
1
2
2
5
2
1
4
1
4
2
1
1
3
1
4
4
4
3
20072010
Värdekategori
enl 1993:1
1993
Hävdtyp
-10
Total
besök
1,0
8,5
0,5
4,5
0,5
7,5
20,0
4,5
9,5
1,0
5,0
17,5
22,5
23,5
37,5
9,0
9,5
3,5
3,5
9,0
6,5
2,0
Totalt
5
4
1
8
20
5
3
1
3
18
3
3
5
5
10
4
4
9
7
2
Per besök
(ej -07)
Svamppoäng
OK
OK (mkt dålig svampsäsong)
Bra (dålig svampsäsong)
OK (mkt dålig svampsäsong)
Bra
OK
Akut hotad
OK
Akut hotad. Några gårdspl intress
Ogynnsam situation
Ogynnsam situation
Akut hotad
Ogynnsam situation. Positiv
trend
Bra.Mkt omväxlande
Bra. Fokusartlokal. Delv N2000
Bra. Fokusartlokal. Delv N2000
Ogynnsam situation
OK
OK
Akut hotad
Ogynnsam situation
Ogynns situation. Stor potential
Status
147785
147577
147719
148157
674406
674225
673947
672319
146290
149620
676800
673224
150868
675877
146425
150584
675305
673924
148240
670453
146433
147057
669271
673920
146576
669104
146471
146565
669092
673946
146552
143975
671414
669090
143948
143787
671052
671444
143569
671429
144093
143316
671483
671420
y
x
Koordinat
206
Orsa
Mora
Rättvik
Kommun
83.Torrvål Riskitten
82.Ljotheds fäb
81.Hällbergs fäb
80.Hackgården.S äng
79.Wests.Kallmora
78.Brändan.Åberga
77.Gubbgården.
Sundb
76.Grindals.Högbacka
75.Lundins äng
74.Knutar Einars
73.Matsäl
72.Alderängarna
71.St Vasselnäs
70.Arvet.Ore.Wallins
69.Ärteråsen
68.Jutjärnsängarna
67.Prästbodarna
66.Boda gammelgård
65.Erik Ingels gård
64.Hans Ollas gården
63.Saxdammshagen
62.Storängen. Tällb
61.Skallskogs fäbod
60B.Ljusb mell del
60A.Ljusb Ned delen
Lokal
1
1
1
1
1
1
3
1
2
1
3
1
1
1
1
3
-07 -08
1
1
1
1
1
2
1
1
-09
Antal besök
1
1
1
1
1
1
1
1
-10
2
1
2
1
1
1
5
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
4
1
2
1
2
1
1
4
Total
besök
Bete
Lieslåtter
Lie,bete
Lieslåtter
Lieslåtter
Lieslåtter
Bete
Lieslått.Propellerklipp
Lie- och balkslåtter
Lieslått + Ebete
Bete. Balkslåtter
Balkslåtter
Bete. Liesl + Ebete
Slåtterbalk o ohävd
Bete.Lie?
Ej hävd (sporad. m lie)
Bete
Lie- och balkslåtter
Lieslåtter
Ohävd
Balkslåtter.Snöre2010
Balkslåtter
Lieslåtter. Snöre
Foderhack + Ebete
Balkslåtter
Hävdtyp
3
2
2
2
3
1
2
1
iv
3
3
iv
2
iv
2
4
2
1
1
2
2
iv
1
1993
2
2
3
2
2
2
3
5
3
3
4
3
3
3
2
3
3
1
1
3
4
3
2
20072010
Värdekategori
enl 1993:1
3,0
0,0
0,5
2,5
9,5
1,0
4,0
0,0
0,0
0,0
5,5
3,5
2,0
2,0
3,0
0,0
6,0
12,0
0,0
0,0
0,0
17,0
10,5
0,0
12,5
Totalt
1
3
10
1
3
6
4
2
2
3
0
6
4
2
9
11
0
3
Per besök
(ej -07)
Svamppoäng
Ogyn situ.Delv liesl bör återupp
Bra. Fokusartlokal
Bra
Bra (mkt dålig svampsäsong)
Bra (mkt dålig svampsäsong)
Bra (dålig svampsäsong)
Ogynns situat (mkt dål sv säsong)
Ogynns situation. Bedömt 2010
Bra (mkt dålig svampsäsong)
Bra. Fokusartlokal. Reservat
Ogynnsam situation
OK.Ingen svampmark. Reservat
Bra
Ogynns situat.Fin kalkfuktäng
Ogynnsam situation
Ogynnsam situation
Ogynnsam situstion. Delv av intr
OK (mkt dålig svampsäsong)
OK (mkt dålig svampsäsong)
Akut hotad. Fokusartlokal (-92)
Akut hotad. Fokusartlokal.
Ogynns sit. Fokusartlokal.
N2000
Ogynns situat (mkt dålig säsong)
Bra. Intressanta vallar
Bra
Status
y
144348
144340
144419
145568
146744
146903
146891
146789
148713
147031
146222
146504
141539
142554
138990
143660
143689
143706
143710
144309
144533
144144
143156
144436
143783
x
672208
672270
672995
674581
676650
676637
676660
676738
675842
676210
679313
677992
679188
677097
675584
677703
677674
677675
677456
678291
678547
678475
679277
678988
677392
Koordinat
207
100.Nat äng N om 99
99.Valdalsbygget
98.Fjätvallen
97.Storfjäten. V-vallen
96.Foskdalsvallen fäb
95.Foskvallen
94.Lisselåvallen fäb
93.Kryptjärn
92.Särnaheden.Ö del
91.Särnaheden.V del
90.Storbäcken.Särna
89.Brindberg fäbod
88.Hållberg fäbod
1
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
1
1
1
1
1
87.Sovaldberg fäbod
-09
1
1
-07 -08
Antal besök
86.Almgården.
Dysberg
85.Lymskan.Åsen
84.Torrvål.G:la gatan
Lokal
1
1
1
1
1
1
1
1
2
2
1
1
2
1
Ej hävd(nat.dynamik)
Bete
Ohävd
Bete. Balksl + Ebete
Bete
Balkslått + Ebete
Ohävd
Ohävd
Bete
Bete
Ohävd
Lie o balkslått+Ebete
Lieslått.Snörslått.Bete
Lie o snörslått+Ebete
Lieslåtter
Bete
Bete
1
1
1
4
3
iv
2
1
4
2
1
4
iv
iv
2
2
2
1
1
1
1
1
1
1
5
3
3
4
4
2
2
1
4
2
1
5
3
2
20072010
Värdekategori
enl 1993:1
1993
Hävdtyp
-10
Total
besök
2,5
7,5
5,5
0,0
3,5
3,5
0,5
0,0
10,5
5,0
3,0
0,0
0,0
2,5
0,0
10,5
3,5
Totalt
3
8
6
0
4
4
1
0
5
3
3
0
0
3
0
11
4
Per besök
(ej -07)
Svamppoäng
Bra (dål sv.tid v besök). Reservat
Bra (dål sv.tid v besök). Reservat
Akut hotad
Bra
Bra
Bra. Fokusartlokal
Akut hotad, men långsam degen.
Akut hotad. Långsam degenering
Bra
Bra
Akut hotad
Bra
Bra
OK
Bra
Ogynnsam situation
Akut hotad
Status
y
143757
139233
139945
140157
139618
139978
132995
135096
135124
136702
136619
134988
134821
135795
134774
131332
131418
x
677420
679773
678296
678448
678598
680371
684580
684935
684936
684413
685628
686093
686939
687824
689395
688683
688865
Koordinat
Medelvärdet, enligt värdeklassningen i Bratt & Ljung 1993, för de hävdberoende naturvärdena 2007-2010 på de 86 lokaler som också redovisades i 1993:1 bedömdes vara 2,4.
1993 var medelvärdet hos samma lokaler 1,9.
Ett lägre tal innebär en högre värdering enligt följande skala i Bratt & Ljung 1993:
1 högsta värde; 2 mycket högt värde; 3 högt värde; 4 vissa värden (5 ohävd, användes för 2007-2010)
På 8 av de 86 lokalerna (9%) bedöms de hävdskapade naturvärdena ha ökat mellan 1993 och 2007-2010. Hos 42 (49%) lokaler har värdena minskat och 36 (42%) lokaler
uppvisar oförändrade värden.
2007-2010 gjordes sammanlagt 208 inventeringsbesök på de 100 lokalerna (110 med dellokaler). Fördelade på inventeringsåren var antal besök 26, 79, 49 respektive 54.
Älvdalen
Kommun
Länsstyrelsens rapportserie
Här listas Länsstyrelsens samtliga rapporter utgivna sedan tio år tillbaka. Många av dessa finns
som pdf-er på Länsstyrelsens webbplats: www.lansstyrelsen.se/dalarna/sv/publikationer.
Samtliga rapporter finns även på Falu Stadsbibliotek. Rapporterna kan beställa från Länsstyrelsen,
tfn 023-81 000 med reservation för att upplagan kan ha tagit slut. 2001:01 De mest värdefulla och
skyddsvärda naturskogarna i Mora och Orsa. En prioritering och värdering.
2001:01 De mest värdefulla och
skyddsvärda naturskogarna i Mora
och Orsa. En prioritering och värdering.
2001:02 Enkätundersökning om inoch utflyttare i Dalarna.
2001:03 Grunuflot. En skoglig naturvärdesinventering av ett myrområde i Orsa kommun.
2001:04 Vattenkemiska förändringar
i ett 40-tal sjöar i Dalarna mellan
1934, 1974 och 1996.
2001:05: Årsrapport 2000 från Sociala enheten.
2001:06 Länsrapport 2000, alkohollagen.
2001:07 Utvecklar utvecklingsmedel?
2001:08 Vattentäkter i Dalarnas län.
2001:09 Familjerätt.
2001:10 LIKA En checklista för
jämställd planering.
2001:11 Lex Sara.
2001:12 Ej verkställda beslut och
domar.
2001:13 Domar och beslut.
2001:14 Dalarnas landmollusker.
2001:15 Bedömningsgrunder för
fysisk påverkan – Pilotprojekt med
Dalälvens avrinningsområde som
exempel.
2001:16 Jämställdhet i ett urval av
länets politiska församlingar och
organisationer.
2001:17 Järv, lodjur och varg i renskötselområdet. Resultat från 2001.
2001:18 Skidbågbäcken.
2001:19 Årsrapport för samordnad
recipientkontroll i Dalälven 2000.
2001:20 Verksamhetstillsyn gällande
hemtjänst i ett område i Ludvika.
2001:21 Resultat från specialgranskningar av flyttenkätundesökningen
från Dalarna.
2002:01 Alkoholsituationen och
drog-förebyggande arbete i Dalarna
208
2001.
2002:02 Projektkatalog för EU-projekt 2000-2001 i Dalarnas län.
2002:03 Fiskbestånd, bottenfauna,
och lavar i vattendrag på Fulufjället.
2002:04 Fulufjällets omland, reserapport Abruzzo.
2002:05 Årsrapport 2001 från Sociala enheten.
2002:06 Ej verkställda beslut och
domar samt avslag, trots bedömt
behov.
2002:07 Årsrapport om Lex Sarahs
2002:08 Boenkät.
2002:09 Epizotiplan 2002.
2002:10 Skalbaggsfaunan på Fulufjället.
2002:11 Det krävs mer än gummistövlar.
2002: 12 Falu gruva och tillhörande
industrier - industrihistorisk kartläggning.
2002:13 Fågelfaunan på Fulufjället.
2002:14 Detaljhandeln i Dalarna - ett
diskussionsunderlag för en regional
detaljhandelspolicy.
2002:15 Detaljhandeln i Dalarna
- erfarenheter av regional detaljha
2:16 Samordnad recipientkontroll i
Dalälven 2001.
2002:17 Närsalter i Dalälven1990-2000.
2002:18 Fjällförvaltningen.
2002:19 Projekt Servicedialogen.
2002:20 Fulufjällets omland. Etapp
III. Slutrapport.
2002:21 Vägar i Dalarna – kulturhistorisk väginventering i Dalarnas
län.
2002:22 Uppföljning av överloppsbyggnader i odlingslandskapet.
2003:01 Lägesrapport-Hessesjön
2003:02 LVU-ingripande i Dalarnas
län.
2003:03 Sammanställning av enkät-
undersökning inom Individ- och familjeomsorgens verksamhetsområde.
2003:04 EU-projekt 2002 i Dalarnas
län.
2003:05 Inventering av näringsläckage från små vattendrag i Dalarnas
jordbruksområden.
2003:06 Veterinärrapport.
2003:07 Skyddszoner längs diken
och vattendrag i jordbrukslandskapet.
2003:08 Tillsyn över enskild verksamhet och entreprenader 2002.
2003:09 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län, Massa- och
pappersindustri, träimpregnering och
sågverk.
2003:10 Dalarnas miljömål, remissupplaga.
2003:11 Ej verkställda beslut och
domar samt avslag, trots bedömt
behov, enligt SoL.
2003:12 Uppföljning av Lex Sarah /
socialtjänstlagen).
2003:13 Planering av boende för
äldre.
2003:14 Inkomstprövning av rätten
till äldre- och handkappomsorg i
Dalarnas län.
2003:15 Kemiska och biologiska
effekter vid sodabehandling av försurade ytvatten i Dalarnas län.
2003:16 Ej verkställda beslut och domar samt avslag trots bedömt behov
enligt LSS.
2003:17 Projekt utegångsdjur i
Dalarna.
2003:18 Samordnad recipientkontroll i Dalälven 2002. 2003:19 Dalarnas miljömål.
2003:20 Tillämpning av fjärranalys i
kulturmiljövården.
2003:21 Kommunernas planering
för personer med psykiska funktionshinder i Dalarnas län.
2003:22: Beslut om och yttranden
över Dalarnas miljömål
2003:23 Användning av fjärranalys
och GIS vid tillämpning av EU:s
ramdirektiv för vatten i Dalälvens
avrinningsområde
2003:24 Provfiskade sjöar i Dalarnas
län 2000 – 2002 – Biologisk uppföljning av kalkade vatten.
2003:25 Provfiskade vattendrag i
Dalarnas län 2000 – 2002 – Biologisk uppföljning av kalkade vatten.
2003:26 Analys av skogarna i Dalarnas och Gävleborgs län.
2003:27 Utvärdering av metod för
övervakning av skogsbiotoper.
2003:28 Ledningstillsyn i fem kommuner.
2003:29 Kartläggning av äldreomsorgen.
2003:30 Växtnäringsflöden till och
från jordbruket ur ett historiskt perspektiv, 1900 – 2002, i Dalarna.
2004:01 Förstärkta näringslivsinsatser och en dörr in i Dalarnasän.
Projekt som delfinansierats med
EU-medel under 2003 från Mål 1
Södra Skogslänsregionen och Mål 2
Norra Regionen.
2004:03 Hedersrelaterat våld, en
kartläggning i Dalarna.
2004:04 Ej verkställda domar och
beslut.
2004:05 Kommersiellt Utvecklingsprogram för Dalarna 2004-2007.
2004:06 Kommunens insatser för
personer med psykiska funktionshinder
i Smedjebackens kommun i Dalarna.
2004:07 Surstötar i norra Dalarna
1994-2002.
2004:08 Inventering av sandödla i
Dalarnas län.
2004:09 Sammanställning av beviljade projekt 2003.
2004:10 Lenåsen.
2004:11 Måltidssituationen .
2004:12 Tillsyn över enskild verksamhet och entreprenader 2003.
2004:13 Deluppföljnng av länssamordnarfunktionen för det alkoholoch drogförebyggande arbetet.
2004:14 Klagomålshantering.
2004:15 Lex Sarah… Det har jag
hört tals om.
2004:16 Tillsynsrapport 2004.
2004:17 Alkohol- och drogförebyggare i den lokala praktiken
2004:18 Den kommunala alkoholoch drogförebyggande arbetet –
intervjuer med länets kommunalråd.
2004:19 LVU-ingripanden i Dalarnas län – Sammanställning åren 2000
– 2003.
2004:20 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län, Industriområden längs Runns norra strand.
2004:21 Samordnad recipientkontroll i Dalälven 2003.
2004:22 Ämnestransporter i Dalälven1990-2003.
2004:23 Avloppsreningsverk i Dalarna.
2004:24 Program för regional uppföljning av miljömål och åtgärder i
Dalarna 2004-2006.
2004:25 Regional risk- och sårbarhetsanalys för Dalarnas län 2004.
2004:26 Uppföljning av mikrostöd
beviljade under åren 1997-1999.
2005:01 Brand i Fulufjällets nationalpark.
2005:02 Individuell plan enligt LSS.
2005:03 Sammanställning av beviljade projekt 2004
2005:04 Vem ser barnet? En granskning av 100 familjehemsplacerade
barn åren 2002-2003.
2005:05 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län, Kemiindustrisektorn – kemtvättar.
2005:06 Länsstyrelsens årsredovisning.
2005:07 Rättviksheden Inventering
av naturvärden inom Enån - Gärdsjöfältet – Ockrandalgången.
2005:08 Domar och beslut.
2005:09 Vem ser barnet?
2005:10 Trädgränsen i Dalafjällen.
2005:11 Lex Sarah 2005.
2005:12 Näringslivsklimat och entreprenörskap – en jämförande studie
mellan Värmlands, Dalarnas och
Gävleborgs län.
2005:13 Regional förvaltningsplan
för stora rovdjur i Dalarnas län.
2005:14 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län – Gruvin-
dustri
2005:15 Personligt ombud i mellansverige/myndighetseffekter.
2005:16 Samordnad recipientkontroll i Dalälven 2004.
2005:17 Delårsrapport.
2005:18 Näringslivsstrukturen på
Dalarnas Landsbygd.
2005:19 Metallhalter i dricksvatten
från borrade brunnar i Dalarnas län.
2005:20 Personligt ombud i Mellansverige - klienters uppfattningar av
de stöd de fått.
2005:21 Fisk- och kräftodlingsverksamhet i Dalarnas län – nulägesbeskrivning 2004.
2005:22 Tillsyn över enskild verksamhet och entreprenader.
2005:23 Efterbehandling av gruvavfall i Falun.
2005:24 EnergiIntelligent Dalarna,
regionalt energiprogram.
2005: 25 Personligt ombud i Mellansverige- ombuden och deras arbete.
2006:01 Uppföljning och utvärdering
av Dalarnas landsbygdsprogram
1997-2002.
2006:02 Strategi för formellt skydd
av skog i Dalarnas län.
2006:03 Sammanställning av beviljade projekt 2002-2005 . Projektmedel
för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser.
2006:04 Delaktig i hemtjänsten.
2006:05 Verksamhetsplan 20062008.
2006:06 Årsredovisning 2005.
2006:07 Landsbydsprogram för
Dalarna.
2006:08 Rotogräsgruppen 20032005.
2006:09 Ej verkställda domar och
beslut
2006:10 Särskilt boende för personer
med demenssjukdom.
2006:11 Epizootiberedskap, uppdaterad
2006:12 EnergiIntelligent Dalarna.
2006:13 Samrådsredogörelse och
beslut, EnergiIntelligent Dalarna.
2006:14 Risk- och sårbarhetsanalys
2005.
2006:15 Personligt ombud i Mellansverige Vägledning inför framtiden.
209
2006:16 Alla visste om det men alla
visste olika. Konsekvenser för
enskilda när särskilda boenden
avvecklas. Regiontillsyn i fem län.
2006:17 Bostadsmarknadsläget i
Dalarna 2006-2007.
2006:18 Designåret 2005 i Dalarna
– slutrapport.
2006:19 Ekomat – slutrapport.
2006:20 Anmälningsplikten Lex
Sarah
2006:21 Statens nya geografi.
2006:22 Dalarnas Naturminnen.
2006:23 Samordnad recipientkontroll i Dalälven 2005.
2006:24 Individuell plan enlig LSS.
2006:25 Delårsrapport.
2006:26 Dokumetation 2006 års
regionala energiseminarium.
2006:27 Grundvatten och dricksvattenförsörjning – en beskrivning av
förhållandena i Dalarnas län 2006.
2006:28 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län. Tillståndspliktiga anläggningar i drift.
2006:29 Gruvstugor.
2006:30 Kartläggning av öppenvården gällande missbruk i Dalarnas
län.
2006:31 Slitage på leder.
2006:32 Anhörigstödet i Dalarna,
lägesrapport 2006.
2006:33 Kartläggning av den öppna
Missbrukar- och beroendevården i
Dalarnas län.
2006:34 Vattnets näringsgrad i
Nedre Milsbosjön under de senaste
årtusendena.
2006:35 Vedskalbaggar i Gåsbergets
och Trollmosseskogens naturreservat, Ore socken, Rättviks kommun.
2006:36 Bottenfauna i Dalarna juni
2005.
2006:37 Dalarnas miljömål 2007–
2010. Remissversion.
2006:38 Satellitdata för övervakning
av våtmarker.
2006:39 Inventering av vattensalaman-drar i Dalarnas län 2006.
2007:01 Miljömålen i skolan – en
handledning för lärare i Dalarna.
2007:02 Regional risk och sårbarhetsanalys 2006.
2007:03 Verksamhetsplan för Läns-
210
styrelsen Dalarna 2007-2009.
2007:04 Årsredovisning 2006 för
Länsstyrelsen Dalarna.
2007:05 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län, Gruvindustri – etapp 2.
2007:06 Luftkvalitet i Dalarnas
större tätorter under perioden 2006.
2007:07 Dalarnas miljömål 2007–
2010.
2007:08 Samrådsredogörelse
och beslut till Dalarnas miljömål
2007–2010.
2007:09 Fjärrananlys i kulturmiljövården.
2007:10 Ej verkställda domar och
beslut 2006.
2007:11 Vattenkemiska effekter av
10 års våtmarkskalkning i Skidbågsbäcken.
2007:12 Bostadsmarknadsenkät
2007-08.
2007:13 Kartläggning av farliga
kemikalier.
2007:14 Metaller, uran och radon i
vatten från dricksvattenbrunnar.
2007:15 Fäbodbete & Rovdjur i
Dalarna.
2007:16 Anmälningsskyldigheten En
sammanställning av Lex Sarahanmälningar i kommunal och enskild
verksamhet i Dalarnas län.
2007:17 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län. Primära och
sekundära metallverk, metallgjuterier
och ytbehandling av metall.
2007:18 Redovisning av hur kommunerna i Dalarna använder sig av
sina korttidsplatser.
2007:19 Delårsrapport 2006-06-30.
2007:20 Vindområden i Dalarnas
län – Redovisning inför Energimyndighetens ställningstagande om
riksintresse-områden för vindkraft
2007.
2007:21 Samordnad recipientkontroll i Dalälven 2006.
2007:22 Bioenergipontentialen i
Dalarnas län.
2007:23 Dokumentation av 2007 års
energiseminarium.
2007:24 Inventering av förorenade
områden – kemiindustrisektorn
2007:25 Tillsyn över enskild verk-
samhet
2007:26 Verksamhetstillsyn inom
socialtjänsten i Hedemora kommun
2007.
2007:27 Verksamhetstillsyn inom
socialtjänsten i Rättviks kommun
2007.
2007:28 Regionala landskapsstrategier i Dalarnas län.
2008:01 Regional risk och sårbarhetsanalys.
2008:02 Verksamhetsplan 20082019.
2008:03 Årsredovisning 2007 för
Länsstyrelsen Dalarna.
2008:04 Milsbosjöarna - ett pilotprojekt inför arbetet med åtgärdsprogram inom EU:s Ramdirektiv för
vatten.
2008:05 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län – verkstadsindustrin.
2008:06 Naturbeteskött.
2008:07 Förstudie ängar.
2008:08 Förstudie fäbodar.
2008:09 Design för företag i Dalarna.
2008:10 Bostadsmarknadsenkät
2008-09.
2008:11 Stormusselinventering
2008:12 Fäbodbruk ur ett brukarperspektiv.
2008:13 Organiska miljögifter i
grundvatten.
2008:14 Inventering av förorenade
områden i Dalarna län — Nedlagda
kommunala deponier.
2008:15 Vattenvegetation i Dalarnas
sjöar; Inventeringar år 2005 och
2006.
2008:16 Uppdrag barn i Dalarnas
län.
2008:17 Identifiering av riskområden
för fosforförluster i ett jordbruksdominerat avrinningsområde i Dalarna.
2008:18 Inventering av vildbin i
Dalarna
2008:19 Inventering av steklar i
sandtallskog.
2008:20 Inventeringsmetodik för
klipplavar.
2008:21 Kommunernas beredskap
för personer med utländsk bak-
grund inom äldreomsorgen. 2009:07
Verksamhetstillsyn Personer med
demenssjukdom i ordinärt boende.
2009:08 När lanthandeln stänger.
2009:09 Laserskanning från flyg och
fornlämningar i skog.
2009:10 Bostadsmarknadsenkät
2009-10.
2009:11 Tillsyn över energihushållning - Erfarenheter från Dalarna.
2009:12 Inventering av förorenade
2008:22 Samordnad recipientkontroll i Dalälven 2007.
2009:01 Metod för kemikaliekontroll
inom ramen för miljökvalitetsmålet
Giftfri miljö.
2009:02 Verksamhetstillsyn inom
socialtjänsten i Leksand kommun
2008.
2009:03 Bibaggen i Dalarna.
2009:04 Vattenvårdsplan för Dalälvens avrinningsområden.
2009:05 Verksamhetsplan.
2009:06 Årsredovisning 2008 för
Länsstyrelsen Dalarna.
områden, grafiska industrin.
2009:13 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län – sammanfattningsrapport.
2009:14 Samordnad recepientkontroll i Dalälven 2008.
2009:15 Anmälningsplikten. Sammanställning 2008.
2009:16 Rosa Kampanjen. Mot illegal alkoholhantering.
2009:17 Program för uppföljning av
Dalarnas miljömål 2009-2011.
2009:18 Insekter på brandfält.
2009:19 Styrel: Länsförsök Dalarna
09 – Slutrapport.
2009:20 Vattenuttag för snökanoner
i Dalarnas län.
2009:21 Serviceuppdragen.
2009:22 Organiska miljögifter.
2009:23 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län – Avfallssektorn.
2009:24 Övervakning av vedlevande
insekter i Granåsens värdetrakt.
2009:25 Risk- och sårbarhetsanalys
2009.
2009:26 Länsstyrelsernas bevakningsuppdrag/betaltjänster.
2009:27 Länssamverkansprojekt –
verksamhetsavfall 2008.
2010:01 Dalarnas regionala serviceprogram 2010-2013.
2010:02 Vindkraft kring Siljan?
2010:03 Verksamhetsplan 2010.
2010:04 Mer träd på myrar de senaste 20 åren.
2010:05 Verifiering av kemisk status
Badelundaåsen inom Borlänge, Säters och Hedemora kommun.
2010:06 Verifiering av kemisk status
Badelundaåsen inom Avesta kommun.
2010:07 Årsredovisning 2009.
2010:08 Metallpåverkade sjöar och
vattendrag i Dalarna. Konsekvenser
av en tusenårig gruvhistoria.
2010:09 Kartläggning av farliga
kemikalier – tillsynsprojekt.
2010:10 Bostadsmarknaden i Dalarna 2010.
2010:11 Kartläggning av SFI i Dalarna – och en kvalitativ studie.
2010:12 Metaller i fisk i Dalälvens
sjöar.
2010:13 Växtplanktonsamhällen i
Dalälvens sjöar.
2010:14 Fisk i Dalälvens sjöar.
2010:15 Saxdalen. Miljöanalys av ett
historiskt gruvområde samt konsekvenser av en efterbehandling.
2010:16 Utvärdering av biologiska
bedömningsgrunder för sjöar.
2010:17 Uppföljning av regionalt
företagsstöd med slutligt beslut år
2004.
2010:18 Långsiktig strategisk plan
för omarrondering i Dalarnas län.
2010:19 Långsiktig strategisk plan
för omarrondering i Dalarnas län –
projektrapport.
2010:20 Samordnad recepientkontroll i Dalälven 2009.
2010:21 Mjukbottenfaunan i Dalälvens sjöar – struktur och funktion.
2010:22 Intervjuer med ängsbrukare.
2010:23 Bevakning av grundläggande betaltjänster.
2010:24 Regional risk- och sårbarhets-analys 2010.
2010:25 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län – industrideponier.
2010:26 Klimatanpassningsstrategi
2020.
2010:27 Biotopkartering av rinnande
vatten. Beskrivning och jämförande
analys av metoder i Dalarna, Jönköping och Västernorrland.
2011:01 Malingsbo-Klotens framtid.
Utredning om natur- och friluftsvärden.
2011:02 Främmande musslor i Kårtyllasjön i Dalarna 2010.
2011:03 Kartering av brandfält
från satellitdata. Koncept för årlig
kartering.
2011:04 Verksamhetsplan 2011.
2011:05 Klimatanpassningsstrategi
2020.
Prioriterade sektorer i Dalarnas län.
2011:06 Utveckling av metoder för
mätning av ljudnivåer i fjällen.
2011:07 Är Dalarna jämställt? Lägesrapport 2011.
2011:08 Årsredovisning 2010.
2011:09 Strategi för hållbar turistutveckling i Fulufjällsområdet.
2011:10 Sustainable Tourism Development Strategy.
2011:11 Elfenbenslaven i Sverige.
2011:12 Jättesköldlav.
2011:13 Strategi Miljögifter 20112012, Problembild för Dalarnas län.
2011:14 Kommunala energi- och
klimatstrategier.
2011:15 Vindkraftsunderlag för Dalarnas klimat- och energistrategi.
2011:16 Bostadsmarknaden i Dalarna 2011
2011:17 Samordnad recipientkontroll i Dalälven 2010
2011:18 Inventering av förorenade
områden – Nedlagda kommunala
deponier i fem kommuner
2011:19 Inventering av förorenade
områden i Dalarnas län – Förorenade sediment
2011:20 Närvärme - en resurs i energiomställningen.
2011:21 Gemensamma dataunderlag
i Vanån.
2011:22 Inventering av kungsörn i
riksintresseområden för vindkraft i
Rättvik, Mora och Orsa.
2011:23 Historiska våtmarker i odlingslandskapet.
2011:24 Effektiva miljömålsåtgärder.
211
En utvärdering i fyra län.
2011:25 Genetiska studier av öring
från Lurån och Sångåns vattensystem.
2011:26 Provfiske inom Dalarnas
fjällreservat och nationalparker år
2009 - en resultatsammanställning.
2011:27 Bevakning av grundläggande betaltjänster.
2011:28 Underlag för gränshandel
och köpcentrum i Sälen.
2011:29 Plan för tillsynsvägledning
enligt miljöbalken 2012-2014.
2011:30 Regional risk- och sårbarhetsanalys för Dalarnas län 2011.
2011:31 Kommunala etableringsinsatser för vissa nyanlända i Dalarna:
SFI, samhällsorientering och andra
yrkesförberedande insatser.
2012:01 Miljökvalitetsnormer och
luftkvaliteten i Dalarna
2012:02 Vattenförsörjningsplan
Dalarnas län.
2012:03 Materialförsörjningsplan Dalarnas län.
2012:04 Fladdermusfaunan i Dalarna
- Sammanställning av inventeringar
åren 2008-2010
2012:05 Potenialer för solenergi i
Dalarna
2012:06 Hur går miljöarbetet regionalt och lokalt? Delprojekt i fördjupad utvärdering av Sveriges miljömål 2012. Länsstyrelserna och RUS
2012:07 Årsredovisning 2011
2012:08 Kransalger i Dalarna
2012:09 Skyddsvärda träd i Dalarna
2012:10 Ängssvampar i Dalarna
2012:11 Betaltjänster – bredband
och ny teknik
2012:12 Åtgärdsplan för flottledsrensade vattendrag i Dalarnas län
212
Länsstyrelsen Dalarna
791 84 Falun
Tfn (vx) 023-810 00, Fax 023-813 86
För att beställa fler exemplar
dalarna@lansstyrelsen.se
www.lansstyrelsen.se/dalarna