docSirenen nr 8 2004
download 
Report Transcription
Sirenen nr 8 2004
Sirenen Räddningsverkets tidning nr 8 2004 Kolding: Snabb evakuering räddningen sidan 10 Södra Älvsborg Trött på trög svensk räddningstjänst sidan 4 2 Inledaren Sirenen Nr 8 • 2004 Mot bättre balans inom räddningstjänsten agen om skydd mot olyckor har varit gällande sedan 1 januari i år. Ska jag döma av de reaktioner som jag själv mött eller som medarbetarna kommit i kontakt med, har införandet av lagen genomförts utan några påtagliga komplikationer. Det är bra att arbetet skapat engagemang hos både tjänstemän och politiker. Det är naturligtvis ännu för tidigt att bedöma om den minskade detaljregleringen har lett till en effektivare verksamhet där kommunerna kunnat anpassa och utveckla sin förebyggande verksamhet och räddningstjänst efter de lokala förhållandena. Enskilda och kommuner har haft året på sig att förbereda vissa bestämmelser, som träder i kraft den 1 januari 2005. Det gäller ägare av byggnader och andra anläggningar, som ska lämna en skriftlig redogörelse över brandskyddet. Men det rör också kommunerna som ska ha beslutat om handlingsprogram, dels för förebyggande verksamhet, dels för räddningstjänst. L Många hinner inte till årsskiftet Det är i dessa handlingsprogram som kommunerna ska ange målen för säkerheten och hur målen ska uppnås. Hur är den förebyggande verksamheten ordnad och planerad? Hur har kommunen tänkt möta de risker som finns, vilken är den egna förmågan och hur ska resurser kunna skaffas om de egna inte räcker till? I början av december hade länsstyrelserna fått in ett drygt hundratal handlingsprogram för samråd före beslut av respektive fullmäktige. Några kommuner har bestämt sig för ett handlingsprogram för vardera verksamheten, men de flesta har kommit fram till att ett gemensamt program är att föredra. Vi kan redan nu konstatera att många kommuner inte klarar att leva upp till riksdagens krav att besluta om handlingsprogram före årsskiftet. Ännu sämre verkar det vara med brandskyddsredogörelserna. Skydd mot mer än bränder Det är intressant att konstatera att många kommuner anammat lagens intentioner att verka för skyddet också mot andra olyckor än bränder. Många kommuner tycks inte ha tvekat inför uppgiften att ta initiativet till att samordna all olycksförebyggande och skadebegränsande verksamhet inom kommunen. Tanken på en samsyn om trygghet och säkerhet för kommuninvånarna kan bli en realitet. Jag har också fått intrycket att den kommunala räddningstjänsten klivit fram och förklarat sig beredd att bli motor i det kommunala säkerhetsarbetet. Bättre balans Vi har ännu inte gjort någon sammanställning och analys av handlingsprogrammen, men förhoppningsvis är den nya lagen efter ett knappt år på väg att skapa en bättre balans mellan förebyggande och operativ verksamhet. För räddningstjänstförvaltningarna innebär förändringarna behov av en bredare grundkompetens liksom spetskompetens inom vissa områden. Den nya tvååriga utbildningen i skydd mot olyckor är viktig i det perspektivet. Vid halvårsskiftet nästa år står de första 170 eleverna till ar- betsmarknadens förfogande för arbete med skydd mot olyckor. I förarbetena till lagen understryks vikten av en effektiv tillsyn: kommunerna ska utöva tillsyn över enskilda, länsstyrelserna över kommunerna med Räddningsverket som centralt ansvarig för tillsynen. Länsstyrelsernas kompetens stärkt Vid flera tillfällen under året har våra medarbetare träffat företrädare för länsstyrelserna för att i bästa samförstånd stärka länsstyrelsernas förmåga att både ge råd och utöva tillsyn. Jag vågar påstå att länsstyrelsernas kompetens på dessa områden avsevärt ökat under året. Vi ser vi fram mot ett nytt verksamhetsår där Räddningsverket getts ännu bättre förutsättningar att på central nivå driva säkerhetsfrågorna. Vi har fått ansvaret att samordna barnsäkerhetsarbetet. Regeringen har gett klartecken till att öka resurserna vid Centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor, NCO, för att kommuner och andra ska få värdefulla underlag för säkerhetsarbetet. Vi har ansvaret att fördela 37 miljoner kronor till frivilligorganisationer och andra för ett brett samhällsinriktat säkerhetsarbete. Vi går mot ett säkrare samhälle. Tack för 2004 och ett gott nytt 2005! Christina Salomonson Generaldirektör, Räddningsverket Innehåll Nyheter Utbildning/Rosersberg Ordet fritt Trött på konservativ räddningstjänst ……………4 Halvering av antalet dödsbränder ………………5 Många kommuner bryter mot lagen ……………6 Dokumenterar brandskyddet föredömligt ……6 Explosionsrisk vid tankbilsolycka ………………8 Tjänar minuter med mindre enhet ………………9 Fyrverkeribranden i Kolding …………………10-11 December – den brandfarliga månaden ………12 Räddningsvärnet en viktig resurs ………………13 Tema Boendesprinkler Sprinkler självklarhet i Scottsdale ………………14 Privat räddningstjänst blir kommunal …………15 Satsa på skydd för utsatta grupper ……………16 Ofta skillnaden mellan liv och död ………………17 Satsning på sprinkler efter storbrand …………18 Försäkringsbolagen nöjer sig med regelverket 19 Gradin – en av kuggarna för säkrare samhälle 20 När krisen kom till Uppsala ……………………22 Räddningsdykare en avancerad roll ……………23 Dags att skapa en värdegrund …………………33 Gör räddningshelikopterna civila ………………34 Kunskapsnivån vid tankbilsolyckor för låg ……35 Brandmän handledare för Lia-elever …………24 Barnsäkerhet: Glöm inte fråga barnen …………25 Fyskonferensen Efterlängtat stöd för fystest ……………………26 ”Pension vid 58 år bör avvecklas” ………………27 Näst sista Erfarenheter Var femte buss en brandfara ……………………28 Öva med inomhusbrandposter …………………29 Sirenens räddningsskola Räddningstjänsten och miljöbalken ………30-32 Nytt om namn, kolumn …………………………39 Omslagsbilden Foto: UFFE KONGSTED/PRESSENS BILD Räddningstjänsten trodde först det var en containerbrand. Det var värre än så. Branden i fyrverkerifabriken i Kolding krävde en brandmans liv, sju skadades. 3 Debatt Sirenen Nr 8 • 2004 Vart är vi egentligen på väg? Foto: PER WESTERGÅRD På väg, men vart? Ledningen för Brandmännens Riksförbund är oroad över utvecklingen inom svensk räddningstjänst, särskilt neddragningarna av deltidsstyrkor. art är svensk räddningstjänst på väg? Diskussionen borde inte handla om var vi befinner oss utan vart vi är på väg. Ett problem är att vi aktörer och intressenter i svensk räddningstjänst inte pratar med varandra. Vi bara turas om att prata. Om du inte vet vart du ska är risken stor att du hamnar någon annanstans. Svensk räddningstjänst tycks på väg att omstrukturera/omorganisera och lägga ner sig själv i en otrolig hastighet utan att se målen, det vill säga ”vart ska du”. Så blir det om inget görs nu, ja egentligen nyss för vi tror att vi inte ens är enade om var vi är. Eller som seriefigurerna Kalle och Hobbe säger: Hobbe: Vet du vad du ska skriva nu? Kalle: Nej, jag väntar på inspiration. Att skapa är inte som att vrida på en kran. Man måste vara i stämning. Hobbe: Vadå för stämning? Kalle: Panik i sista minuten terst ansvarig, sina roller och sitt ansvar? Svaret är nej och tredubbelt nej. V Trötta på att ro ensamma Vi inom Brandmännens Riksförbund (BRF) känner ”Kalles stämning” och en djup oro för utarmningen av skyddet av Sveriges medborgare till förmån för kommunalt självstyre och dess ekonomi. Wilhelm Moberg uttryckte detta med; ”När politiker säger att vi sit- Mindre enheter? Gemensamt upprop. Greger Sundgren, Peter Bergh och Kenneth Carlsson är kritiska till utvecklingen inom räddningstjänsten. ter i samma båt – så ta dej i akt! Det betyder att det är du som ska ro”. Vi i BRF börjar bli trötta på att ro ensamma och vädjar nu efter fler roddare. Vad säger verket? Tyvärr kan vi konstatera att i den nya lagstiftningen läses i stort bara att det ”kommunala självstyret skall gälla”. Sedan tror, snart vet, kommunerna att det är fritt fram. ”Snart vet” beroende på att ”tiger man så samtycker man” och i sanning; Vad säger egentligen Räddningsverket och har någon hört någonting om detta från vår tillsynsmyndighet mer än politiskt korrekta uttalanden och skrivelser i ”politisk ton”? Dagligen kommer det rapporter utifrån landet om nedläggningar och neddragningar inom befintliga organisationer. Detta gäller både deltidsoch heltidskårer. Är du som skattebetalare beredd att betala priset för ett sämre skydd med förhöjda försäkringspremier, minskad etablering av in- dustriell och kommunal verksamhet, långa väntetider innan hjälp anländer, om den nu anländer, med mera? Amatörmässigt Naturligtvis måste man pröva de ekonomiska förutsättningarna för all verksamhet, men oftast är de utredningar som ska ligga till grund för beslutet för gamla, för slentrianmässigt, alternativt amatörmässigt, gjorda om de överhuvudtaget finns. Vidare saknas nästan alltid mål för verksamheten och konsekvensanalysen över vad man egentligen beslutar om. Vår ståndpunkt är dessutom att alla i verksamheten ska vara föremål för utredning och inte bara ”deltidsbrandmannen”, som vi ser som den mest utsatta gruppen. Känner våra beslutande politiker till dessa förhållanden? Svaret är nej och dubbelt nej. Men de beslutar ändå. Vad gör länsstyrelsen och Räddningsverket? Och förstår räddningschefen, som är yt- Vi som organiserar flertalet inom svensk räddningstjänst ser i stället för nedläggning och minskning av resurser många möjligheter att utveckla verksamheten. Ska vi ha kvar våra oftast pompösa huvudbrandstationer i de större städerna eller borde vi bygga mindre enheter på flera platser utrustade med mindre antal fordon, olika fordon och mindre antal personal? Vid larm gäller flerstationslarm, vilket bör vara en självklarhet då ingen säger sig ovillig till dagens modeord ”samverkan/flexibilitet”, åtminstone tills det ”bara blir ett höjdfordon i stället för två på min station”. Ska vi ha utryckningsstyrkor som arbetar heltid? Naturligtvis måste vi i storstäderna ha personal på heltid, men i mindre samhällen och kommuner kan det finnas andra och på många sätt bättre alternativ. Exempelvis heltid dagtid, deltid natt och i flera varianter. Ska vi ha utryckningsstyrkor med deltidsanställd personal i beredskap? Tveksamt om man ser på den av andra än vi inslagna vägen. Trots att detta är det fördelaktigaste alternativet kostnadsmässigt, det vill säga det i särklass billigaste. Vi i BRF hävdar naturligtvis att det enda rätta är att deltiden måste få vara kvar. Vad kan vi då göra för att visa vägen och för att slippa som seriefigurerna Kalle och Hobbe hamna i ”sista-minuten-panik” när Sveriges invånare faktiskt förtjänar ett fullgott skydd mot olyckor? Svaret är ”fler roddare” och mod att synas i debatten. Mod är inte att aldrig vara rädd, mod är att göra saker ändå, ni ”aktörer inom svensk räddningstjänst”. Brandmännens Riksförbund Greger Sundgren (ordf) Peter Bergh (1:e vice ordf) Kenneth Carlsson (2:e vice ordf) Välkommen att delta i ”Debatt”! Inläggen på denna sida måste vara undertecknade med namn. Kontakta redaktionen innan du skriver. Telefon 054 - 13 51 04. Textlängd: Cirka 4 000 tecken (inklusive mellanslag). Adress: ”Debatt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. e-post: stig.dahlen@srv.se 4 Nyheter Sirenen Nr 8 • 2004 Södra Älvsborg söker utveckling utomlands Trött på konservativ räddningstjänst Södra Älvsborg har tröttnat på tröga svenska räddningstjänster. För att utveckla brandsläckningen tänker man vända sig utomlands. – Utvecklingsbenägenheten i Sverige är så förbannat långsam, säger räddningschefen Kjell Wahlbeck. Södra Älvsborg har i många år arbetat med att utveckla teknik och metoder för brandsläckning och livräddning inomhus. Det vill man fortsätta med. Därför kommer räddningstjänsten att vända sig till likasinnade i Birmingham, Prag, Oslo och städer i Tyskland. – Vi upplever där ett helt annat engagemang i frågorna än bland svenska räddningstjänster. Vi ser det just nu som intressantare att utveckla internationella samarbeten än att leta motsvarande utmaningar i Sverige, säger Kjell Wahlbeck. Är den svenska branschen konservativ? – Ja, utveckling ifrågasätts påfallande ofta. Jag ska inte säga effektivare insatsatt alla i Sverige är demetoder. Vårt arbefensiva. Men alldeles te har varit beroenför många är det, de av projektstöd även Räddningsverfrån Räddningsverkets skolor. Vi i Södra ket. Älvsborg gör inte allt Genom åren har rätt, ibland går vi på utbildningsanläggminor. Men det är en ningen vid Guttadel i utvecklingen att sjön utanför Borås våga förändra och besökts av många prova nytt. räddningstjänster, Vilka är undanta- Kjell Wahlbeck inte minst från angen i Sverige? dra länder. – Framförallt mindre räddOch det är förstås på så vis ningstjänster, ofta där det är idén om ett internationellt inblandning av deltidspersosamarbete väckts. nal. Där verkar man vara mer Inriktningen ligger på progressiva och villiga att pröbrandsläckning inomhus. va nyheter. Vilka metoder och tekniker Började med övertryck är det som ni främst tänker Södra Älvsborgs arbete med att på? utveckla teknik och metoder – Det handlar egentligen om började med tester av överatt utveckla användningen av trycksventilation, det har forttaktisk brandventilation och satt med skärsläckaren. Mycket olika metoder att snabbt och av arbetet har skett i samarbete effektivt lokalisera och bryta med och stöd av Räddningsverbrandförlopp, exempelvis med ket och SP (Statens provningshjälp av IR-teknik, skärsläckare och forskningsinstitut) i Borås. eller annan teknik. – Vi är en tämligen liten kår Kjell Wahlbeck konstaterar att som börjat borra i säkrare och det de senaste åren i mycket handlat om skadeförebyggande åtgärder och att det är bra. Men han påpekar att man inte får glömma att det finns mycket att göra när det gäller metoder för operativa insatser. – För att möta framtiden behöver vi utveckla koncept för insatser med mindre och flexibla enheter, samt säkrare och arbetsbesparande släckmetoder för personalen. Nätverk med likasinnade Wahlbeck ser ökade kontakter i Europa som möjligheter för utveckling, inspiration och för att skapa nätverk med likasinnade. Siktar ni in er på att starta EU-projekt? – Vi har erbjudits att påbörja ett EU-projekt, men beroende på omfattningen av ett sånt engagemang har vi tillsvidare avböjt. EU ger stora möjligheter och vi i Sverige är dåliga på att nyttja det. Men först vill vi undersöka intresset för samarbete bland likasinnade räddningstjänster i Europa för att hitta gemensamma utvecklingsbehov. Kunskaper och erfarenheter är stora på många håll. Att utnyttja EU i ett konkret samarbete med finansiering är naturligt först därefter. PER LARSSON Självmord kostar samhället miljarder Närmare 1 200 personer tog sitt eget liv. 7 000 personer vårdades på sjukhus för självmordsförsök. Samhällets kostnad för detta beräknas uppgå till 5,5 miljarder kronor. I en färsk rapport från Räddningsverket har samhällets kostnader för självmord och självmordsförsök beräknats. Statistik och penningvärde är från 2001. År 2000 beräknades en miljon människor i världen begå självmord, enligt världshälsoorganisationen WHO. Det motsvarar 16 självmord per 100 000 invånare. Närmare 1 200 självmord i Sverige (2001) motsvarar 13,3 per 100 000 invånare. Siffran var vid sidan av år 2000 det lägsta värdet under perioden 19872001. 7 000 självmordsförsök motsvarar 78,4 per 100 000 invånare, och sex själv- mordsförsök per självmord. Det är dessa siffror som ligger till grund för beräkningarna av samhällets kostnader. Kostnaderna delas in i indirekta och direkta kostnader. Direkta kostnader kan hänföras direkt till skadan. Det är sjukvård, läkemdel, rehabilitering, sociala insatser med mera. Indirekta kostnader är konsekvenser i ett senare skede. Dominerande är produktionsbortfall, eftersom de flesta drabbade är i arbetsför ålder. Produktionsbortfall står för 84 procent av de totala kostnaderna. Av de direkta kostnaderna är det medicinska insatser som dominerar. 0,2 procent av BNP Den exakta summan i beräkningen är 5 461 miljoner kronor, därav kostar självmorden 2 151 miljoner och självmordsförsöken 3 310 miljoner. Totalsumman motsvarar 0,2 procent av Sveriges BNP 2001. De direkta kostnaderna för självmord beräknas till 42 miljoner, de indirekta kostnaderna till 2,1 miljarder. Kostnaden per självmord blir närmare 1,8 miljoner kronor. De direkta kostnaderna för självmordsförsök beräknas till 819 miljoner, de indirekta kostnaderna till 2,5 miljarder. Kostnaden per självmordsförsök blir närmare 475 000 kronor. Humanvärde Det så kallade humanvärdet ingår inte i beräkningen av totalkostnaden. Humanvärdet handlar om att varje liv räknas som ett kapital och att man i samhället sparar ”mänskligt kapital” genom att rädda liv eller hindra skada. Humanvärdet speglar även nedsatt livskvalité som dödsfall eller skada leder till för drabbade eller anhöriga. Det konstateras att värdet bör ingå i utvärderingar av skadeförebyggande åtgärder och nyttan av dessa. I rapporten har gjorts en värdering av att förebygga självmord och självmordsförsök. Ett liv har värderats enligt Vägverkets beräkningar när det gäller trafikolyckor, det har adderats till kostnaden för självmord eller självmordsförsök. Med de beräkningarna skulle åtgärder som leder till ett räddat liv kunna vara upp till 18,7 miljoner kronor för att vara samhällsekonomiskt lönsam. Notabelt är att självmordsstatistiken har mörkertal. 400 personer dör varje år i händelser där det är osäkert om det handlar om självmord eller olyckor. Region Skånes hälso- och sjukdomsprogram för psykisk ohälsa uppskattar att cirka 75 procent av dessa fall är självmord. De är inte inräknade i statistiken i rapporten. 5 Nyheter Sirenen Nr 8 • 2004 Halvering av döda i bränder Foto: BILDBYRÅN Södra Älvsborg är trött på rädslan för att prova andra metoder än de traditionella inom svensk räddningstjänst. Därför söker man samarbete utomlands. Foto: MARTIN SJÖHOLM Sjukvårdsstyrkan provar skyddsutrustning i Björröd. Ulf Karlsson hjälper Eva Ringvall och Maria Eriksson att hitta passande utrustning. Första sjukvårdsstyrkan Räddningsverket sänder för första gången en sjukvårdsstyrka till katastrofområde. En läkare och sex sjuksköterskor ska arbeta i Darfur-området i Sudan under tre månader. Det är på uppdrag av WHO, Världshälsoorganisationen, som Sverige skickar sjukvårdsstyrka. Den ska serva omkring 6 000 personer tillhörande FN och frivilliga organisationer. – Styrkan ska stå för den dagliga sjukvården samt akutsjukvård, säger Monica Andersson, Räddningsverkets projektledare. Möjligheten finns att insatsen förlängs till ett halvår. – Den här typen av insats är ny för Sverige. FN fick upp ögonen för vår sjukvårdskapacitet när deras huvudkontor sprängdes i Bagdad för snart två år sedan och svensk personal plötsligt fick agera sjukvårdare. Efter det har förfrågningar kommit in, vi ser det här som ett pilotprojekt, säger Andersson. Räddningsverket skickar också två ambulanser. Styrkan har fått utbildning i att köra ambulanserna, sambandsträning, GPS och tropikmedicin. Den kommer även att ha tillgång till ambulanshelikopter. För närvarande gäller säkerhetsläge tre på FN:s femgradiga säkerhetsskala. Styrkan har skyddsutrustning och får särskild utbildning i personligt skydd. Sida finansierar insatsen med 4,5 miljoner kronor. I många år har antalet döda i bränder klart legat över 100, de tre senaste åren i snitt 136. 2004 blir ett rekordår i positiv bemärkelse, färre döda än någonsin. – Vi är på väg mot en halvering jämfört med de tre senaste åren, säger Räddningsverkets Ulf Erlandsson. Erlandsson är ansvarig för uppföljningen av dödsbränder. Tidigare har han aktat sig för att tala om ett trendbrott, men säger nu: – Ett år är förvisso en kort tid, men minskningen under andra halvåret är ännu större än första halvåret, så visst är det ett trendbrott. Erlandsson ser två huvudorsaker till minskningen: – De ökade kraven på och information om vikten av brandvarnare har slagit igenom på bred front. Dessutom har kommuner och landsting satsat rejält på brandskyddsutbildning av personal i äldrevården. I år har vi hittills bara haft två omkomna i servicehus och sjukhem. Han tror att uppmärksamheten och domarna kring branden i S:t Sigfrids-kliniken har satt fart på beslutsfattarna. – Ansvarsfrågan kom mycket tydligt i fokus och har bidragit till att brandutbildningen av vårdpersonal har ökat. December återstår Innan det är dags att summera året återstår den månad som nästan alltid ligger högst i dödsbrandstatistiken. Snittsiffran för december de senaste fem åren är 15 döda. Även om den skulle bli lika hög i år får vi en slutsiffra på 72 brandoffer, alla tiders lägstanotering. Håller nedgången från årets första elva månader i sig i december hamnar vi på cirka 65 döda under hela året. I statistiken över årets första elva månader ingår tio omkomna i olyckor med fyrverkerier (2), explosioner (3), gräsbränder (2) och bilbränder (5). Några av bilbränderna är konstaterade självmord. Minst 22 dödsbränder har samband med rökning, oftast tappade cigaretter. – Det är en nedgång jämfört med tidigare år och de siffrorna kan bli betydligt bättre när vi i Sverige förhoppningsvis får en lag om de självslocknande cigaretter som Sirenen berättade om i förra numret, säger Ulf Erlandsson. 38 av de 57 personer som dog i bränder årets elva första månader var män, 19 kvinnor. Fem av Vikten av brandvarnare har slagit igenom på bred front de omkomna var 24 år eller yngre, 19 var 65 år eller äldre. Malmö ligger före Storstadsregionerna Stockholm och Göteborg är inte längre överrepresenterade i dödsbrandstatistiken. Storstockholm har hittills i år haft sju dödsbränder, Göteborg fyra. I Malmö, som var den kommun i landet som i slutet av 1990-talet gick i spetsen för krav på brandvarnare, finns enbart en dödsbrand registrerad fram till och med november. – Det är en glädjande låg siffra som håller i sig även från tidigare år och som visar att konkreta satsningar ger resultat, säger Ulf Erlandsson. I 23 av dödsbränderna är det klarlagt att brandvarnare saknades. I ytterligare fyra dödsbränder fanns brandvarnare, men inget fungerande batteri. 18 av de som hittills omkommit under året befann sig i villa, 15 i flerfamiljshus, tre i radhus och två på hotell. STIG DAHLÉN Döda i bränder -99 -00 -01 -02 -03 -04 Januari 14 15 17 12 9 5 Februari 14 14 14 11 11 5 Mars 7 10 11 20 21 5 April 11 10 10 10 8 11 Maj 5 8 15 11 15 5 Juni 5 6 6 8 9 6 första halvåret 56 63 73 72 73 37 Juli 5 5 5 6 5 6 Augusti 8 5 10 8 8 1 September 8 5 9 9 10 6 Oktober 13 5 12 10 12 4 November 8 12 10 14 12 3 December 12 11 18 18 14 ? Andra halvåret 54 43 64 65 61 20* Totalt 110 106 137 137 134 57* * Siffrorna för 2004 är preliminära eftersom uppgift i december saknas. 6 Nyheter Sirenen Nr 8 • 2004 Handlingsprogram 41 procent av kommunerna Från årsskiftet ska det enligt lag finnas både handlingsprogram och brandskyddsredogörelser. Men lagen kommer att brytas på många håll. Det visar en enkätundersökning som Sirenen har gjort. Lagen om skydd mot olyckor gäller med full kraft för handlingsprogram och brandskyddsredogörelser från 1 januari. Men 41 procent av landets kommuner kommer inte att ha upprättat handlingsprogram. De flesta ägare som ska lämna in brandskyddsredogörelser kommer inte att göra det. – Jag kan inte tycka annat än att det är dåligt att 41 procent av kommunerna inte kommer att ha handlingsprogram, säger Räddningsverkets överdirektör Ivar Rönnbäck. 52 procent har hunnit 75 procent av landets kommuner svarade på Sirenens enkät och resultatet torde därför vara tämligen tillförlitligt. På frågan om kommunen antagit handlingsprogram eller kommer att göra det innan årsskiftet svarade 52 procent ja, 41 procent nej och 7 procent att de eventuellt hinner. De 218 kommunerna som svarade på enkäten hade 7 december bara fått in 6,5 procent av de brandskyddsredogörelser man räknade med ska in, i siffror 2 558 av 39 366. Ivar Rönnbäck konstaterar att Räddningsverket inte kan ha annan uppfattning än att kommuner och ägare som ska lämna brandskyddsredogörelse ska följa riksdagens beslut. – Och vi räknar med att efter årsskiftet få redovisa till regeringen hur läget är. I remissrundorna inför den nya lagen föreslog Räddningsverket först att kommunerna skulle få två år på sig att anta handlingsprogram, i ett andra skede åtminstone ett och ett halvt år. Men förslagen vann inte gehör. – Så jag kan ha viss förståelse för att man ansett att det varit ont om tid, säger Rönnbäck. Gjorts för lite Det är tänkbart att en hel del brandskyddsredogörelser rasar in i sista stund. Men tveklöst kommer många att saknas när vi ringer in det nya året. Lärde brandsäkerhet på Cypern och i Gambia Håkan testar att allt fungerar Imponerande dokumentation av brandskyddet tycker räddningstjänsten. Inget märkvärdigt tycker vaktmästaren och brandskyddsansvarige Håkan Persson. – Jag vill kunna sova gott om natten, säger han. Håkan Persson anställdes förra hösten som vaktmästare för två hotell i Karlstad. Han började omedelbart organisera brandskyddet. – Jag har aldrig tidigare sett så bra uppföljning, säger ClaesHenrik Silfver, brandmästare vid räddningstjänsten. Insikt om brandsäkerhet fick Håkan Persson på Cypern och utvecklade sen sin egen modell under 26 år i Gambia. Han gjorde FN-tjänst som elektriker på Cypern 1977 och ingick i brandstyrkan. Läromästare var en engelsk brandingenjör. – Vi skulle testa brandsprutan och konstaterade att motorn gick. Det godtog inte befälet, han ville veta om pumpen var okej. Det var den inte. Styrkan lagade pumpen och gav brandingenjören besked. Men det blev bakläxa igen, eftersom slangarna inte testats. Man får inte invaggas i falsk säkerhet av en brandsyn – De hade torkat och small sönder när vi testade dem. Då började jag fatta att man måste kontrollera saker rejält. Byggde säkerhet i Gambia Det tog Håkan med sig när han flyttade till Gambia för att jobba på ett hotell. Han skulle prova på att jobba utomlands, fann kärleken och blev kvar i 26 år. Håkan Persson hann jobba på sju hotell, i byggbranschen, på räkodling och hela tiden med säkerhetsperspektiv. – På första jobbet såg jag en mängd brandfaror. Hotellet hade grästak, alla undertak var byggda i varandra. Elektriker Persson var då 24 år. Håkan plockade ner gräs från taket och proveldade. Han hittade ruttna brandslangar och dåliga brandsläckare och bad lokale brandchefen om hjälp att utforma brandskyddet. Arbetet utvecklades från den ena arbetsplatsen till den andra. Håkan ville ha koll och gick igenom hur alla larm var kopplade, han övade arbetsplatsernas brandstyrkor. Vid ett tillfälle märkte han att det låg förtryckta lappar om brandskyddet för kommande år som redan var undertecknade. – Jag började testa grejerna och det visade sig att sju av tio brandsläckare inte fungerade. Erfarenheter har blivit goda rutiner. Och de tog Håkan med sig när familjen flyttade till Sverige för att döttrarna skulle få chans till bättre utbildning. På nya jobbet i Karlstad började Håkan bläddra i papper och hittade kontroller av brandlarm och sprinkler, rapporter från räddningstjänstens brandsyn, men inget som företaget själv utförde, inga protokoll i egna checklistor. Det finns nu. Brandsläckare, dörrstängare, dörröppnare, belysning till utrymningsskyltar, larmknappar, trycket i sprinkler system, vattenposter, med mera, testas varje månad. Var sjätte månad testas rökluckor, nödbelysning, utgående elspänning. Det finns checklistor för allt, allt prickas av. Kontroll ingen garanti – Man får inte invaggas i falsk säkerhet av en brandsyn. Jag kollade våra brandsläckare 3 november och allt var okej. En vecka senare kom brandserviceföretaget för kontroll, då var två sigill borta. Förmodligen hade någon gäst på hotellet varit och pillat på släckarna. – Det bevisar bara att även om man gör egen kontroll så är det ingen garanti. I det sammanhanget är städpersonalen väldigt viktig på hotell. De är inne i alla rum varje dag och kan upptäcka brister. – Receptionen är oerhört viktig om det skulle börja brinna, för att få ut folk, stänga av hissar med mera. Men det gäller att alla är medvetna. Avdel- 7 Nyheter Sirenen Nr 8 • 2004 Sirenens enkät Har kommunen antagit handlingsprogram eller kommer att göra det innan årsskiftet? Ja 52 procent Eventuellt 7 procent Nej 41 procent följer inte lagen – Det är möjligt att det lagts för lite tid på att marknadsföra lagens krav. Och det hänger inte bara på kommunerna, utan även på näringslivets intresseorganisationer med flera. Sammantaget tycks det ha gjorts för lite, säger Ivar Rönnbäck. Hur många brandskyddsredogörelser som ska in är det ingen som vet. Vissa kommuner har till Sirenen redovisat exakt antal, andra gjort ganska breda uppskattningar. – I april svarade hälften av kommunerna att de hade informerat om att brandskyddsredogörelser är på gång, resten att de hade för avsikt att göra det. Det är rimligt att kommunerna gjort en inventering så att de vet vilka som omfattas av bestämmelserna, säger JanErik Gustavsson på Räddningsverkets tillsynsenhet. Processen tar tid Drygt 39 000 brandskyddsredogörelser har uppskattats i svaren till Sirenen. Räknar vi om summan till 100 procent av landets kommuner så blir det drygt 51 000 redogörelser. Som jämförelse gjordes 2003 drygt 30 000 brandsyner i landet. I Leksand räknar räddningschefen Krister Ejeros att fullmäktige ska anta ett handlingsprogram i december, men att första versionen kommer att sakna en hel del. – Processen med politiker och tjänstemän tar tid, och det är något vi får ta hänsyn till. Allt processarbete kommer inte att hinnas med i år, kommunala riskanalysen och politikernas riskvärderingar kommer att kräva fortsatt hårt arbete, säger han. PER LARSSON Hur många brandskyddsredogörelser har ni fått in ,och hur många räknar ni med ska in? 218 kommuner hade 7 december fått in 2 558 brandskyddsredogörelser. Det uppskattades att 39 366 redogörelser ska lämnas in. Det innebär att 6,5 procent av redogörelserna var inlämnade. Enkäten skickades till landets samtliga räddningstjänster. 137 av 215 svarade. De 137 som svarat representerar 218 kommuner (runt 100 kommuner finns i räddningstjänstförbund). Det innebär att 75 procent av landets kommuner svarat. Brandskyddsredogörelser – Företagen gör så gott de kan Från beslut till praktisk verklighet. För räddningstjänsterna är det en intensiv period att anpassa verksamheten till nya lagen. – Vi upplever att vi var tidigt ute, men det är ändå kort om tid, säger Lars Wendel, brandmästare i Karlstad. Foto: PER LARSSON På Cypern lärde Håkan Persson vad brandsäkerhet innebär. Han utövade lärdomen under 26 år i Gambia. Nu är han ansvarig för brandskyddet på två hotell i Karlstad, och räddningstjänsten är imponerad av det helhetsgrepp han tagit. ningscheferna måste göra all ny personal säkerhetsmedveten. Förklaring till det mesta Och för Håkan Persson är det viktigt att gå till botten med osäkerheter. När en detektor nära glastaket började tjuta tidigt på morgonen undrade Håkan varför. Det hände i april, och sedan även i höst. Han konstaterade att tidpunkten var gemensam faktor för larmet och kunde lista ut att morgonsolen vid dessa dagar stod i ett visst läge som gjorde att larmet utlöstes. Det finns förklaringar till det mesta. Hur mycket jobbar du med brandskyddet? – Det tog tid att ta fram uppgifter om var saker fanns och att bygga upp rutiner. Men nu tar det inte mycket tid. PER LARSSON Lagen om skydd mot olyckor poängterar den enskildes ansvar. Jobbet att göra den enskilde medveten om det tycks i de flesta fall ligga på räddningstjänsten. – Det var från början svårt att pedagogiskt nå ut med den enskildes ansvar. Många har pratat om att köpa tjänster av konsulter, och det är ju inte riktigt vad det handlar om. Men i dag är det få företagare eller ägare som inte snappat budskapet, säger Lars Wendel. Karlstadsregionens räddningstjänst har genomfört utbildning i systematiskt brandskyddsarbete sedan 2003 och sedan i somras satsat hårt på marknadsföringen av vad lagen innebär för den enskilde. Välbesökta frukostar I arbetet har ingått kampanjer, brev till ägare av brandsyneobjekt, annonser i tidningar och radio, presskonferenser och inte minst frukostmöten som lockat 400 objektsägare eller nyttjare. – Vi i räddningstjänsterna har förvisso vetat länge att det ska lämnas brandskyddsredogörelser, men vi kunde inte göra något förrän vi visste exakt hur lagen var formulerad. Och utifrån en tråkig lagtext skulle vi sen producera information som får budskapet att nå ut. Det har varit kort om tid. Brandskyddsredogörelserna dimper nu så sakta in. – Jag upplever att företag och ägare gör så gott de kan. Och det är viktigt att de bemöts positivt av oss. Sen kommer vi säkert att få jaga vissa med blåslampa ändå. Lars Wendel försöker få företagen att koppla de nya kraven till det systematiska miljöskyddsarbete som de redan utför. – Kan de omvandla det till systematiskt brandskyddsarbete, då har de hjälp. Skiftande kunskap Brandmästare Claes-Henrik Silfver utför inspektioner och är en av dem som möter företagare ofta. Kunskapen om vad som väntar är väldigt skiftande, konstaterar han. – Det enklaste är att sätta sig ner och ställa frågor. Fråga om personalen har kompetens i brandskydd och hur den upprätthålls? Vet alla hur de använder en brandsläckare, vad de gör om larmet går? Det blir mer konkret och lättare för dem att förstå syftet. Några missförstånd? – En del pustar ut när de hör att de inte omfattas av brandskyddsredogörelse. Det är då man får förklara att det är det lilla jobbet, att det är dokumentationen som är omfattande och den ska alla göra. Saknar politisk vilja Claes-Henrik Silfver saknar däremot draghjälp från de styrande, att politikerna tydligt pekar ut en riktning och når ut med den till kommuninvånarna. – Vi kämpar med våra resurser. Men ska det här bli slagkraftigt måste politikerna ställa sig upp och tala om vad som ska göras. Och det här är viktigt, eftersom skydd mot olyckor rymmer så mycket mer än brand. Anne Carlsson (s) är ordförande i räddningstjänstförbundets direktion och säger att det är viktigt att invånarna får information och utbildning. Hon poängterar att en person från räddningstjänsten just nu arbetar internt i kommunen gentemot förvaltningscheferna för att de ska komma igång med internt skyddsarbete. – Claes-Henrik har rätt i att vi ska vara draghjälp. Jag tycker inte det är sant att vi inte gör något, men det är inte bra om han upplever det så. Vi kanske behöver prata mer med varann så han kan tala om var vi ska driva på mer. PER LARSSON 8 Nyheter Sirenen Nr 8 • 2004 32 kubikmeter bensin och olja rann ut Explosionsrisk försvårade sanering Vid den svåra tankbilsolyckan på E 22 några mil söder om Västervik i slutet av november rann 32 kubikmeter bensin och diesel ut i naturen. Saneringsarbetet försvårades på grund av explosionsrisken, men tack vare mark- och väderförhållanden skedde ingen akut förorening. Olyckan skedde vid 14-tiden på eftermiddagen 22 november. Det snöade ymnigt och i en svag utförsbacke fick tankbilen sladd och släpet gled in i en bergvägg. Bilen kom från oljehamnen i Västervik och var fullastad med bensin, diesel och eldningsolja, sammanlagt 49 kubikmeter. Föraren klarade sig oskadd men det gick hål i både dragbil och släp. – När vi kom fram såg vi ingenting för all snö, men vi hörde att det rann, berättar skadeplatschefen Jörgen Svensson. Snart kunde han konstatera att tankinnehållet runnit ut i diket omkring 40 meter i båda riktningarna. 30 minuters körväg Räddningstjänsten i Västervik hade 30 minuters körväg och under den tiden beslöt räddningsledaren och Jörgen Svensson att larma den regionala kemskyddsdepån i Växjö, en extra kemgrupp, ledningsfordon från Oskarshamn och räddningstjänsten i Perstorp som specialiserat sig på överpumpning från tankbilar. Dessutom kopplades kommunens miljöinspektör in. – Mycket tidigt tog vi också kontakt med en miljörestvärdesledare och en lokal restvärdesledare som var på plats efter någon timme. Räddningstjänsten lade ut engångslänsar och byggde Foto: Anders Liljegren/Västervikstidningen Stor explosionsrisk. 32 kubikmeter bensin och diesel ut i naturen vid den svåra tankbilsolyckan söder om Västervik i slutet av november. Saneringen försvårades av explosionsrisken, men tack vare mark- och väderförhållanden tycks det mesta ha stannat i marken kring olycksplatsen. Enligt uppskattningar hade omkring 27 kubikmeter pumpats upp veckan efter olyckan. mindre fördämningar i ett grävt åkerdike om föroreningarna skulle ta sig genom vallen mot vägdiket. Slog om till mildväder Markförhållandena med lerjord och minusgrader gjorde att läget inledningsvis såg stabilt ut. Vid 19-tiden övergick insatsen till restvärde. Senare på kvällen slog det om till mildväder och engångslänsarna förmådde inte hindra en spridning till åkerdiket. På grund av explosionsrisken kunde man inte kunde suga upp det som samlats i länsarna utan blandningen av olja och bensin spred sig allt längre från olycksplatsen. Omkring 800 meter bort mynnar diket ut i sjön Maren som i sin tur står i förbindelse med Östersjön. Oljan tycks dock inte har nått Maren. – Vi tror att de största mängderna fortfarande finns kvar i marken kring olycksplatsen. Det diskuteras att gräva upp vägbanan för att komma åt eventuella fickor, men om det blir så vet vi inte. Totalt pumpades 16,5 kubikmeter bensin och olja över till tankbilar som av säkerhetsskäl placerades 30 meter från olycksplatsen. Avståndet innebar att det tog tid och först klockan 05 på morgonen var arbetet klart. Sanera tar lång tid Klockan åtta var olycksbilen bärgad och direkt började grävmaskiner gräva brunnar för ansamling av den bensin och olja som fanns i marken. Saneringsarbetet beräknas ta lång tid. Jorden i området ska grävas upp och forslas till deponier där föroreningarna får laka ur. Enligt Jörgen Svensson gick arbetet bra. Problemet var explosionsrisken som medförde att man inte snabbt kunde sätta in insatser direkt mot tankbilen. Med facit i hand frågar han sig om man inte skulle kallat in fler miljöresurser. – Vi hade telefonkontakt med en miljörestvärdesledare, men det skulle varit bra att ha haft honom på plats. Tiden när det föreligger explosionisk måste gå att utnyttja bättre, säger Jörgen Svensson. GUNNO IVANSSON Råd efter incident –Spänningsprova före skyddsjordning Enligt eldriftledaren och SOS var det grönt – räddningsfrånkoppling hade skett. Men när brandmännen startade insatsen vid tågolyckan, var kontaktledningen fortfarande strömförande. – Vi hade tur att ingen av oss blev skadad, det var en mycket obehaglig händelse, säger Kent Järnström, insatsledare och brandmästare vid räddningstjänsten i Alingsås. Det var på eftermiddagen den fjärde november som räddningstjänsten fick larmet om en tågolycka. En personbil hade fastnat vid en järnvägsövergång. Föraren hann ta sig ur bilen innan godståget ifrån Göteborg körde in i bilen och släpade den framför sig cirka 800 meter. – Redan på väg till olycksplatsen fick jag kontakt med eldriftledaren via SOS och fick bekräftat att spårområdet där godståget stod var räddningsfrånkopplat. Till en början var det heller inga problem när räddningstjänsten skulle spänningsprova och skyddsjorda framför loket, här var strömmen bruten. Men för att inte vara för nära loket beslöt man att flytta på jordningsverktygen 20 meter. Kraftig ljusbåge – Det var mörkt och regnigt och vi tog för givet att det var samma ledning en bit bort. Men när en av brandmännen skulle sätta klämmorna i rälsen for en kraftig ljusbåge och ett gnistregn genom luften. Vi hade hamnat precis där omriktaren som matar ut spänning fanns, och här var inte strömmen bruten. – Man hade missbedömt hur stor sträcka av spårområdet som skulle frånkopplas. Om eldriftledaren varit mer vaksam hade strömmen på hela stationsområdet brutits. Det här visar att man inte kan vara nog försiktig, lärdomen är att man alltid först ska spännings- prova, även om man tror att det är samma ledning. Banverket har tagit incidenten på stort allvar och har startat en interutredning för att ta reda på hur det kunde ske. Räddningstjänsten har lämnat in de verktyg som skadades på kontroll. – Vi fick oss en tankeställare och vill även göra andra uppmärksamma på den här risken, säger Järnström. KATARINA SELLIUS Sju schweiziska brandmän omkom i garagebrand Sju brandmän dog när taket på ett garage under marknivå rasade i Gretzenbach, Schweiz. Räddningstjänsten var larmad för att släcka en brand i garaget som var beläget under ett hyreshus. Tre bilar brann. 90 minuter efter larmet rasade betongtaket in på det 30x30 9 Nyheter Sirenen Nr 8 • 2004 meter stora garaget. Elva brandmän deltog i arbetet. Tre brandmän tog sig ut. En drogs ut svårt rökskadad. Övriga sju blev kvar inne i byggnaden. – De hade inte en chans. Det hördes ett brak, och direkt efter rasade taket, berättade en brandman. Förutom räddningstjänst engagerades militär och bygg- nadsarbetare, utrustade med kraftiga lyftanordningar, för att undsätta brandmännen. Två och en halvtimme efter raset upphörde radiokontakten med brandmännen. Om det var några brister i byggnadskonstruktionen ska utredas. Orsaken till branden är inte offentliggjord och utredningen är sekretessbelagd. IVPA kan kräva upphandling Lagändringen som ger kommuner möjlighet att lägga anbud på ambulanssjukvård träder i kraft 1 januari. En konsekvens av lagändringen är att det även krävs anbud för att bedriva IVPA (i väntan på ambulans). Förutsatt att man tar betalt för tjänsten. – Det är en ekonomisk tjänst och då ska den upphandlas, om inte ersättningen ligger under gränsen för direktupphandling, säger Johan Höök på finansdepartementet. Gränsen för direktupphandling kan skilja mellan olika landsting, normalt ligger den på två-fyra basbelopp. Ett basbelopp är 39 300 kronor. Vid direktupphandling kan ett landsting välja att direkt köpa tjänsten av exempelvis en kommunal räddningstjänst. Krävs upphandling för IVPA blir det öppen konkurrens om verksamheten. Betyder det något för existerande avtal? – Nej, de löper bara på. Det här gäller tecknande av nya avtal, säger Johan Höök. Kammarrätten avgör Rakel-upphandling I början av december var det fortfarande inte avgjort vem som får bygga det nya radionätet för polis och räddningstjänst, Rakel. Upphandlingen har överklagats och avgörandet ligger hos kammarrätten som inte beslutat om ärendet ska tas upp eller avvisas. Upphandlingen genomfördes av FMV som i våras gav uppdraget att bygga radionätet till konsortiet Nokia, Saab och Swedia Networks. Ordern är totalt värd 2,3 miljarder kronor. Två konkurrerande konsortier, Motorola- Ericsson, Siemens-Teracom och italienska OTE överklagade beslutet till länsrätten och begärde att upphandlingen skulle göras om. Länsrätten avslog överklagan, men Motorola och OTE gick vidare till kammarrätten. Ny betydelse av NCO Foto: ULRIKA CARLSTEIN, ORD&BILD Södra Roslagen har två små enheter som är välutrustade. Den största nyttan anses enheten göra vid trafikolyckor. Snabbare med liten enhet – Vi tjänar två-tre minuter Allt fler räddningstjänster satsar på mindre enheter. Södra Roslagen har haft sin i gång sedan i våras. Den har gått på ett 20-tal larm och man är mycket nöjd med resultatet. – Vi tjänar i snitt två-tre minuter på alla utryckningar, säger projektledaren Peter Sjöman. Sedan mitten av november åker bilen också på def-larm, det vill säga hjärtstopp, vilket Södra Roslagen är först med i Stockholm. Medan flera, till exempel Södertörn, valt Mercedes Sprinter, satsade Södra Roslagen på en Nissan Cab. – Vi prioriterade att komma fram lätt och smidigt och koncentrerar oss på en första livräddningsinsats, säger Peter Sjöman. För första skedet På bilen finns bara den utrustning som krävs i ett första skede. Det finns tre rökskyddsutrustningar och för släckningen ett tyskt högtrycksaggregat. Aggregatet arbetar med 200 bars tryck och vattentanken är på 190 liter. Det ger 32 minutliter vilket innebär att man kan släcka i omkring sex minuter. Bilen innehåller en hel del sjukvårdsutrustning med bland annat syrgasväska och defibrillator. Dessutom ytbärgardräkt, flytboj, kastlina, höghöjdsutrustning och en teleskopstege på 3,3 meter. Det har skett en del utveckling sedan i våras. – I samarbete med tillverkaren har vi fått fram ett nytt triplexstrålrör som vi tycker ger ett optimalt förhållande vatten kontra tryck. Strålröret har tre lägen: sluten stråle, öppen som ger en vattendimma och ett läge för iblandning av AFFFskum. Bra vid trafikolyckor – Vi åker på alla larm utom brand i byggnad, det vill säga där det krävs rökdykning. Det känns som det är på trafikolyckor enheten kan göra den stora skillnaden. Finns det vajerräcken tar den sig förbi och i halka är det inte roligt att komma i en 18 ton tung brandbil. Södra Roslagen har två enheter, en i Åkersberga och en i Vaxholm. – Vaxholm har deltid kvällar och helger och där kan tidsvinsten bli ännu större eftersom de två första till station tar bilen och åker. Allt fler positiva Han betonar att aggregatet inte ska jämföras med skärsläckaren. – Skärsläckaren är ett spetsverktyg inom sitt område och vi har den på vår förstabil. Men skärsläckaren löser inte alla situationer utan de kompletterar varandra. I början fanns ett motstånd mot den lilla enheten eftersom det befarades nedskärningar i styrkorna, men sedan det stått klart att det inte är syftet är de flesta positiva. – Alla är utbildade för att åka med bilen och i regel åker rökdykarledaren (arbetsledare) och rökdykartvåan, säger Peter Sjöman. Projektet utvärderas kontinuerligt och pågår till våren. GUNNO IVANSSON Räddningsverkets Nationella centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor, som finns i Karlskoga har bytt namn. NCO står nu för Nationellt centrum för lärande från olyckor. Goda exempel om rekrytering På Räddningsverkets hemsida finns en idébank om hur man kan underlätta rekrytering av deltidsbrandmän. Flera av exemplen har funnits med i Sirenen. Adressen är: www.raddningsverket.se/rekrytering Kalmar räddningstjänst först att certifieras Kalmars räddningstjänst – inte Gotlands – var först att certifieras. Det hävdar samhällsbyggnadskontoret i Kalmar som hört av sig efter artikeln i förra numret av Sirenen om att Gotland blev först i landet att certifieras. Kalmars räddningstjänst certifierades enligt både ISO 9001 (kvalitet) och ISO 14001 (miljö) redan i december 2001. En anledning till att få känt till detta är att räddningstjänsten då ingick i samhällsbyggnadskontoret och så att säga certifierades ”av bara farten”. 2003 blev räddningstjänsten egen förvaltning men behöll det certifierade verksamhetssystemet. Externa omrevisioner har skett två gånger per år sedan 2001 och enligt chefen för samhällsbyggnadskontoret har räddningstjänsten endast haft smärre påpekanden. ”Burlövsschemat” underlättar för deltidare Vid deltidsstyrkan i Burlövs kommun gick man för fem år sedan ifrån det traditionella schema som bygger på en veckas beredskap. I stället har varje grupp haft beredskap ett dygn under veckorna samt fredag kväll till måndag morgon. – Erfarenheterna är mycket goda, säger Bengt Welander vid Burlövs räddningstjänst. – Scemat gör att personalen har lättare att kombinera arbetet som deltidsbrandman både med sin huvudanställning, sin familjesituation och sitt övriga sociala liv. Eftersom styrkan i Burlöv har en mycket hög larmfrekvens, i snitt ett larm per dygn, så är detta nya schema fördelaktigt, säger han. 10 Nyheter Sirenen Nr 8 • 2004 Beredskapschefen i Kolding: –Vi räddade livet på 20 Tredje november åkte räddningstjänsten i Kolding i Danmark på vad man trodde var en mindre containerbrand på en fyrverkerifabrik. Några timmar senare befinner man sig i en katastrofinsats. En brandman dödas och sju skadas. En månad efter fyrverkeribranden i Kolding har beredskapschefen i kommunen, Claus R Andresen, en ganska klar bild av vad som hände: – Vi är egentligen mycket nöjda, vi räddade livet på 2000 människor, det är så vi ser det i dag. Det är oerhört tragiskt att vi miste en brandman, men det hade kunnat bli så mycket värre om vi inte lyckats så snabbt med evakueringen, säger han. – Under de omständigheter som var hade vi inte kunnat förhindra att branden blev så omfattande. Vi hade inte kunnat göra något annorlunda. Tappade raketer i golvet Enligt polisutredningen startade branden i en 40-fots container när personal lastade ur fyrverkerier. Större delen av lasten hade redan lossats när en av medarbetarna tappade en kartong med 24 kinesiska raketer av typen 3602 Triple Break i golvet. Den exploderade och antände övriga fyrverkerier som var kvar i containern. – Personalen hann med nöd och näppe ta sig ut ur containern och larma, säger Andresen. När första styrkan anlände brann det i två öppna containrar. Släckning påbörjades samtidigt som man kylde två av de stängda 20-fots containrarna som stod närmast. Insatsledare Ole Hauptman sa att det kändes som om det hela var under kontroll. Brandman omkom När containern som var under släckning plötsligt sprängdes i en våldsam explosion, kom det helt oväntat. En 33-årig brandman omkom omedelbart till följd av den kraftiga tryckvå- gen, flera andra skadades. Tre brandmän gjorde upplivningsförsök. Åtta minuter senare exploderade den andra öppna containern och de tre brandmännen kastades undan av tryckvågen. – På grund av värmestrålningen och explosionsrisken kunde de inte ta sig tillbaka till honom, alla beordrades bort från området, säger Hauptman. Explosionerna antände flera lagerbyggnader på skadeplatsen. – Sedan kunde vi bara vänta på att resten av fabriken skulle explodera, konstaterar han. Den strategiska ledningen byggdes upp i polishuset och beslut togs att evakuera boende inom en kilometers radie. Sparkade in ytterdörren Radio och polisens högtalarbilar uppmanade folk att omedelbart lämna sina hem. Poliserna gick från hus till hus, där ingen öppnade sparkade de in ytterdörren och försäkrade sig om att huset var tomt. Kvart i sex skakade en våldsam explosion hela staden, tryckvågen blåste fullständigt ut de 176 närmaste villorna och tolv industrier. Många bostadshus i området brann, dessutom bekämpades bränder flera kilometer därifrån sedan brinnande fyrverkeripjäser antänt där de slagit ner. Vilka lärdomar har ni dragit? – Det står klart att vi inte haft tillräckliga kunskaper om fyrverkerier, det var omöjligt för oss att veta vilken typ av pjäser som fanns i containern och hur de skulle reagera, säger Claus R Andresen. Ska inte kunna explodera – Fyrverkeripjäser ska inte kunna explodera för att man tappar dem i marken. Men något har gjort krutet insatbilt under den två månader långa transporten från Kina. Hur det kunnat ske, det är vad vi måste ta redan på nu. – Många fakta spelar in, just att det blev stor lufttillförsel, hög temperatur och en hög luftfuktighet kan ha gjort att Skärpta regler för fyrverkerier Danska myndigheter har infört nya, strängare regler för fyrverkerier. Danska regeringen har lagt fram ett 10-punktsprogram som ska leda till förbättrad säkerhet. Bland annat införs säkerhetsavstånd till bostadshus, något som inte finns i dag. Dessutom har Beredskabs- styrelsen beslutat att alla fyrverkerilager som ligger nära bebyggelse tills vidare ska bevakas dygnet runt. På fem lager i Danmark har man placerat utryckningsstyrkor om sex man. Släckutrustning och slangar har rullats ut inne i lagerutrymmen som dessutom patrulleras konstant. containern förvandlades till en bomb när vi började spruta vatten. I fortsättningen måste vi hålla större säkerhetsavstånd vid en sådan här insats. Första slutsatsen var att de stängda containrarna hade exploderat. – Så var det inte, det var de öppna, brinnande containrarna som exploderade. Vi kunde inte drömma om att det skulle ske. – I närheten fanns totalt fem stängda containrar, till bredden fyllda med fyrverkerier. Vi var förundrade över att inte någon av dessa exploderade. Det kan ha att göra med att det inte fanns mycket luft i dem. När dessa flera dagar senare öppnades fann man odetonerade fyrverkeripjäser som sakta pyrt. Längst in fanns helt intakta pjäser. Insatsen fungerade bra – Insatsen fungerade taktiskt bra, vid allvarliga kriser är det polisen som koordinerar ledningen av hela insatsen. Vi har en ganska unik krishantering i Kolding och brandförsvaret genomför katastrofövningar två gånger om året tillsammans med polis, försvar och sjukvård. I allmänhet fungerar kommunikationen mellan de här organisationerna dåligt. Men tack vare att vi övar mycket känner vi varandra, det hade vi stor nytta av, säger Andresen. KATARINA SELLIUS FAKTA 14.02 onsdagen den 3 november får räddningstjänsten första larmet. Det brinner i två containrar, fyllda med fyrverkerier på NP Johnsens fyrverkerifabrik i Seest-området i Kolding på Östjylland. 15.25 exploderar den första containern. En brandman dödas, sju skadas. 16.45 meddelar polisen i Kolding att elden är utom kontroll. Evakueringen av 2 000 människor i området pågår. 17.45 exploderar fabriksbyggnaden, där 800 ton fyrverkeri finns lagrat. Delar från fabriken hittas senare 900 meter från platsen. Totalt flög 2000 ton fyrverkeripjäser i luften. 355 bostäder är skadade, 176 är totalförstörda. 350 brandmän deltog i insatsen de två första dygnen. Den 3 november i år exploderade N.P. Johnsens fyrverkerifabrik i Kolding. Enligt polisutredningen tappade en anställd en kar- Räddningsverket: –En sån olyckak Räddningsverket bedömer att en fyrverkeriolycka som den i danska Kolding inte kan inträffa i Sverige. – Kolding-fabriken skulle aldrig ha fått tillstånd av oss, en sådan ansökan hade gått tillbaka med vändande post, säger Lars Synnerholm vid Räddningsverkets enhet för brandfarliga och explosiva varor. Han tycker det är obegripligt att danska myndigheter tillåtit detta. – Alldeles intill ett bostadsområde och med en mängd som överstiger hela den svenska årliga importen. I Sverige finns 17 fyrverkeri- företag som tillverkar och importerar fyrverkeripjäser. De fem största företagen får lagra upp till 100 ton fyrverkerier vardera i sin anläggning. På säkert avstånd De svenska företagen ligger på säkerhetsavstånd till bostäder, exempelvis i en sänka, i gamla grustag eller på gamla militära övningsområden. Avståndskravet till närmaste bebyggelse beror på vilken typ av explosiva ämnen som hanteras och sträcker sig från några hundra meter och uppåt. Polisen lämnar tillstånd till import av fyrverkerier. Den årliga importen till Sverige beräk- 11 Nyheter Sirenen Nr 8 • 2004 00 människor ”Svenska regler för krångliga” De svenska reglerna för fyrverkerihantering är otillräckliga och förvirrande. Det anser brandinspektörerna Lars Persson och Bo Holmlund vid räddningstjänsten i Göteborg, som tillsammans med räddningstjänsterna i Malmö och Stockholm jobbat fram nya riktlinjer. Under tre år har den så kallade pys-gruppen, som står för Pyroteknisk samverkan, slipat på att förändra de anvisningar som finns. Den lagstiftning som i första hand reglerar hanteringen av fyrverkeriartiklar är lagen om brandfarliga och explosiva varor. Räddningsverkets enhet för brandfarliga och explosiva varor tar fram föreskrifter med tekniska detaljkrav. – Problemet är att det är krångligt att förstå reglerna. Avsaknaden av godtagbara och lättolkade centrala anvisningar har inneburit att räddningstjänsterna skapat egna bedömningsnivåer. Dessa har då varierat, inte bara mellan olika brandförsvar i landet, utan även mellan olika handläggare, vilket är olyckligt, säger brandinspektör Lars Persson. Polisen ger tillstånd Foto: Bax Lindhardt / SCANPIX tong med kinesiska raketer och satte igång en kedjereaktion. Vid insatsen omkom en brandman då en container exploderade. an inte hända i Sverige nas till 200-250 ton. Det kan jämföras med att det danska företaget hade tillstånd för tillverkning och import av 300 ton. Räddningsverket ger tillstånd till tillverkning av fyrverkerier och ansvarar för tillsynen av verksamheten. För att ge tillstånd kräver Räddningsverket en noggrann beskrivning av plats och typ av tillverkning. – Det krävs också att förvaring och tillverkning separeras och att lokalerna är sektionerade. Det finns bestämmelser om vilka och hur mycket explosiva varor som får hanteras och förvaras. – Anläggningarna inspekte- ras minst vartannat år. Varje gång det sker förändringar i verksamheten krävs nytt tillstånd och ny inspektion, säger Synnerholm. Vidtar inga åtgärder Någon extra inspektion av anläggningarna sker inte med anledning av det som hänt i danska Kolding. – Nej, vi ser ingen anledning att vidta några extra åtgärder, vi har redan en god koll på läget i Sverige, anser han. Enligt den danska polisutredningen är det en tappad kartong med fyrverkerier som exploderat och startat branden. Lars Synnerholm är dock yt- terst tveksam till den uppgiften: – Så lättantändligt är inte fyrverkerier, det låter inte alls troligt. Jag vill se en grundligare undersökning först. Beredskabsstyrelsen i Danmark har kontaktat Räddningsverket och bett om att få ta del av de svenska reglerna. – Det ställer vi självklart upp på, de är välkomna att ta del av våra underlag och regler. Vi hjälper också gärna till med redogörelser för motiveringar och överväganden som man annars inte kan läsa sig till. KATARINA SELLIUS Det är polisen som ger tillstånd till användning av inomhusoch utomhusfyrverkerier, exempelvis vid konserter eller försäljning. I majoriteten av alla tillståndsärenden bollar polisen ärendet till räddningstjänsten. – Därför har vi tagit fram egna PM för att kunna göra likvärdiga bedömningar i våra områden. Dessutom anser vi att föreskrifterna är otillräckliga rent säkerhetsmässigt, säger Persson. – När det till exempel gäller försäljning handlar föreskrifterna lite tillspetsat mest om hur man bäst låser in fyrverkerier, och knappast om brandskyddstekniska krav. 100 kilo krut i en galleria Just nu är det full fart på ”nyårsremisserna”. Pys-gruppen tycker exempelvis inte att det är OK att periodvis bära in 100 kilo krut och sälja det inne i ett köpcenter eller i en galleria. – Vi vet att konsekvenserna av en brand skulle bli förödande. Och i dag vet vi inte hur en sprinkleranläggning klarar att begränsa en brand där fyrverkeriartiklar ingår, det har aldrig testats. Därför ger vi inte vår acceptans till en sådan försäljning, men det är upp till polisen att fatta beslut. Istället rekommenderas för- säljning av fyrverkerier från container eller friggebod i anslutning till en stormarknad. Pys-gruppen och Räddningsverket har påbörjat ett samarbete. Lena Tistad, chef för Räddningsverkets avdelning för brandfarliga och explosiva varor, håller med om att reglerna kan vara svåra att förstå: – Vi håller på att ta fram nya regler och samarbetar bland annat med pys-gruppen i detta. Vi är på god väg även om vi inte är överens om allt än, säger hon. Sämre sälja från container När det gäller försäljning av fyrverkeri har Räddningsverket exempelvis en annan uppfattning: – Vi tycker det är ett sämre alternativ att sälja från en container. Det blir svårare att hålla koll på varorna och risken för stöld ökar. Folk röker, vilket medför risker, säger Lena Tistad. – Man måste skilja på galleria och köpcenter och vi tycker det måste vara OK att sälja från vissa köpcentran. Någonstans måste det ju kunna säljas. David Forsander och Henrik Jönsson är blivande brandingenjörer och civilingenjörer i riskhantering vid Lunds tekniska högskola. I ett examensarbete har de studerat risker vid fyrverkerihantering med fokus på myndighetsstyrning. Byråkratisk omväg De går ett steg längre och menar att den slentrianmässiga remitteringen av fyrverkeriärenden från polis till räddningstjänst är en byråkratisk omväg som borde göras om helt. – Kommunen, det vill säga räddningstjänsten, bör ta över detta ansvar, säger Henrik Jönsson. – Ofta är det den mänskliga faktorn som är orsak till fyrverkeriolyckor. Desto större anledning att låta lagen om skydd mot olyckor ligga till grund för bedömningen i tillståndsärenden, och den är polisen i regel ganska okunnig om. – Det viktigaste är att större fokus sätts på säkerhetskultur och säkerhetstänkande. Det handlar inte om att ta bort några detaljkrav, de behövs även i framtiden. Men ”mjukare” faktorer, som utbildning och kunskap, måste ges större utrymme i morgondagens bestämmelser kring hanteringen av fyrverkeriartiklar. KATARINA SELLIUS 12 Sirenen Nr 8 • 2004 Julbränder Kritiskt andra, tredje advent December – den farliga månaden. Då inträffar utan jämförelse flest bränder i bostäder. Störst är risken runt andra-trejde advent, när ljusen i adventsstakarna brunnit ner en bit. – Vi på Räddningsverket vill inte vara tråkmånsar och avråda någon från att lysa upp vintermörkret. Men det gäller att göra det med förstånd och inte låta elden komma lös, säger brandutredaren Ulf Erlandsson. Det handlar inte bara om att blåsa ut ljusen när man lämnar rummet. Välj också rätt ljus. Kvarglömda ljus vanligast Insatsstatistik från landets räddningstjänster visar att de under 2002 gjorde sammanlagt 334 utryckningar på grund av bränder som orsakats av levande ljus. De allra flesta av dessa bränder inträffade under december och de första dagarna i januari. – Den klart vanligaste orsaken är att ljusen i en adventstake blivit bortglömda. Det kortaste ljuset har brunnit ner och antänt mossa eller andra dekorationer. Värmen gör att de övriga ljusen börjat smälta. Den flytande ljusmassan tillför ny energi och snart står hela ljusstaken i full brand, säger Erlandsson. Statistiken visar att faran för detta är störst omkring andra eller tredje helgen i advent. – Det första ljuset har då hunnit brinna mer ganska långt samtidigt som det där med levande ljus blivit lite av rutin för alla i familjen. Vaksamheten har släppt samtidigt som det räcker med en timme eller två innan lågan från det kortaste ljuset kommer i kontakt med de brännbara dekorationerna. Ljusmassan brinner Värmeljus är också en vanlig orsak till bränder. De består av en veke med några centiliter paraffin i en aluminiumkopp. När ett värmeljus brunnit en stund är hela ljusmassan i flytande form. Det kan då hända att veken lossnar och flyter upp på ytan. Där brinner den med hög låga. Ljusmassan blir överhettad och brinner allt våldsammare. Aluminiumkoppen blir het och underlaget påverkas. – Om ljuset står på en TV eller annat lättantändligt underlag är katastrofen nära. Ett värmeljus som står i en värmeisolerande ljusstake eller intill ett annat tänt ljus kan bli överhettat också av denna orsak. Effekten blir den samma: ljusmassan brinner med lågor över hela sin yta. Farliga kalenderljus Under julhelgen säljs mängder av ljus i olika former. De ska vara dekorativa, men är inte alltid säkra. En del rent ut sagt brandfarliga. – En sådan avart är ett ”kalenderljus” som såldes för ett par år sedan. Det bestod av ett vanligt långt ljus med en påklistrad remsa daterad från 1 till 24. Avsikten var att låta ljuset brinna ner en liten bit varje dag under december fram till den 24 december. Upprepade tester visade att den påklistrade remsan fungerade som en extra veke och gjorde att ljuset brann snett. Förkolnade rester av remsan Foto:Tina Petersson räddningstjänsten Jönköping Värsta exemplet. Med ljuset tänt värms sugkoppen snabbt upp och tappar taget. gled utanför ljuset och gav en extra låga nere vid ljusets fot. Ljuset började luta och var nära att falla omkull. Ett annat exempel är en cirka 50 centimeter hög ljushållare av smide som en familj i Småland köpte på ett varuhus. Skapelsen hade formen av ett torn och rymde sex värmeljus placerade i metallkoppar på höjden i ett oregelbundet mönster. Översta ljuset överhettat När familjen provade ljusstaken första gången brann det efter ett tag med 10-15 centimeter höga lågor från värmeljuset i den översta hållaren. Het paraffin stänkte över bordet runt ljusstaken. Lyckligtvis upptäckte familjen genast vad som hände och kunde släcka ljuset. – Orsaken till händelsen var naturligtvis att det översta ljuset blivit överhettat av värmen från de lägre placerade ljuslågorna. Ljus med sugpropp Men det värsta exempel som Ulf Erlandsson hittills sett är en ljushållare med sugpropp avsedd att fästas på exempelvis kylskåpsdörren. – I hållaren finns plats för ett värmeljus. Med ljuset tänt värms sugkoppen snabbt upp och tappar taget. Visserligen finns det en varningstext om att man aldrig ska lämna ljuset obevakat. Men modellen medför klara risker från brandskyddssynpunkt. Foto: Anders Sporrong Brandfarligt kalenderljus. En påklistrad datumremsa fungerar som en extra veke. Förkolnade rester av remsan glider utefter ljuset och ger en extra låga nere vid ljusets fot. Se upp med livsfarliga rörbomber! Fyrverkeripjäser är inga leksaker. Men runt tolvslaget varje nyårsafton inträffar likartade tragedier. Människor blir skadade eller dödade, byggnader blir förstörda. – Oftast beror det på att fyrverkerierna används på ett annat sätt än det avsedda, säger Ulf Erlandsson, Räddningsverket. Vid förra årsskiftet inträffade två alltför typiska händelser: • En dryg timme in på det nya året höll några pojkar på att bränna av sina sista raketer. Plötsligt for en av raketerna iväg åt ett oväntat håll och hamnade på en balkong två trappor upp i ett åttavåningshus. Balkongen övertänd Förskräckta såg pojkarna hur det började ryka från några stolar och annat brännbart på balkongen. De sprang upp och ringde på dörren till den aktuella lägenheten. Men ingen var hemma och dörren var låst. Innan räddningstjänsten var på plats var balkongen övertänd och lågorna slickade flera våningar uppåt fasaden. Den första insatsen handlade om livräddning. Innan branden var under kontroll hade den spridit sig till balkongerna till alla ovanliggande våningsplan och även trängt in i flera lägenheter. Ett gäng ungdomar hade nyårsfest. En av dem skulle markera tolvslaget genom att fyra av en stor så kallad rörbomb. Alla hans kamrater stod en bit ifrån och tittade förväntansfullt. Han tände, men stubintråden slocknade. Efter tio minuter gick han fram för att göra ett nytt tändförsök. Men stubinen slockna- de igen. Efter att ha väntat ytterligare en stund gick han fram och lossade locket på fyrverkeripjäsen. Då small den rakt i hans ansikte. Pojken avled i väntan på ambulans. Kraftiga krutladdningar En så kallad rörbomb består av en pappcylinder, 50-90 centimeter hög och cirka 10 centimeter i diameter. Den ska skjutas stående och vara stabilt förankrad i marken. Bomben består av två kraftiga krutladdningar. I botten finns en så kallad kadus som exploderar och kastar iväg den andra laddningen cirka 100 meter upp i luften. Där exploderar den med en knall och ett dekorativt färg- och ljusmönster. Stubintråden består av två delar. Den yttre tråden brinner relativt sakta. Om den är hel har man gott om tid att förflytta sig till en säker plats innan det smäller. Den inre delen av stubintråden däremot är snabbrinnande och brinner upp på bara en sekund. Öppna aldrig locket på en fyrverkeripjäs och försök aldrig återtända en blindgångare. Det kan kosta dig livet. 13 Räddningsvärn Sirenen Nr 8 • 2004 Räddningsvärnet i Garda har viktig uppgift –Vi är inga gnisttrampare Räddningsvärnet i Garda på Gotland är välutrustat och motiverat. De har länge åkt som förstaenhet på brandlarmen i sitt område. – Vi är inga gnisttrampare, säger värnchefen Bo Larsson. Tidigare var det en deltidskår men 1993 lades den ner av besparingsskäl. Några av brandmännen tappade sugen medan övriga gick med i det räddningsvärn som bildades. I dag består värnet av tolv man, varav hälften ingick i den tidigare deltidsstyrkan. – Alla har minicall och vi är minst fem-sex man som åker på larmen Några jobbar utanför orten och dagtid vardagar kan det bli ont om folk, men under tio år har det bara hänt två gånger att inte kommit någon vid larm. Det senaste var en söndagsmorgon i somras. Delar lokaler med Garda IF Värnet håller till i den gamla deltidsstationen som de delar tillsammans med Garda IF. Fordonsparken består av en basbil med sex kubikmeters tank och en VW-buss. De har ett 50-tal larm om året och ungefär hälften är IVPA-larm. Sjukvårdsutbildning får de av ambulanssjukvården och har delegation på både syrgas och defibrillator. – Är ambulansen längre bort än tio minuter blir vi larmade. Vi kan rapportera till ambulansen hur allvarligt det är och hjälpa till med vägbeskrivningen. Det kan dröja upp till 45 minuter innan ambulansen är på plats, säger Jan Ola Jonsson. Det finns både för-och-nackdelar med den starka lokala an- Foto: GUNNO IVANSSON Räddningsvärnet i Garda. Niclas Runesson, här representerade av Bo Larsson, Roger Cederlund, Jan-Ola Jonsson, Jens Dahlbom och Magnus Johansson har ovanligt många larm. Av de 50-talet larm de har varje år är hälften IVPA. knytning som ett värn har. – Vi stannar kvar när ambulansen åkt och det uppskattas av de anhöriga. För de drabbade är det en fördel att vi är lokala, de blir glada när de ser någon de känner. Vi har också haft åtta-nio självmord, det är jobbigt och vi har fått hjälp med debriefing av krisgruppen i Visby. Övningsmöjligheterna är viktiga för ett räddningsvärn och där finns det en del att önska. Ska öva 25 timmar – Planen är att vi ska öva 25 timmar per år. Förr kom de ner från Visby, men nu får vi öva själva och det blir lite sämre. – Det blir mer ordning och struktur om det kommer någon utifrån. Samövningar har varit givande annars är det lätt att det blir lite för mycket kaffedrickande. Eftersom flera är gamla deltidare och en gång har rökdykt har de utrustningen. I dag får de inte rökdyka utan använder utrustningen som personligt skydd. Men vad händer vid en krissituation när någon som kanske till och med är bekant håller på att brinna inne? – Det är klart att vi går in om det finns liv att rädda. Och det vet alla om, säger Niclas Runesson och Bo Larsson fyller i: – Vi är inga gnisttrampare. Det tar 15-20 minuter innan den större styrkan kommer och vi har en viktig uppgift första kvarten. GUNNO IVANSSON Räddningsvärn kan lätt hamna i gråzon Medlemmarna i ett räddningsvärn har en gång gått med av frivillighet men när larmet går kallas de in med tjänsteplikt. Det lätt att hamna i en gråszon rättsligt och försäkringsmässigt. – Tjänsteplikten används här på ett sätt som den inte var avsedd för, säger Räddningsverkets jurist Per-Olof Wikström. Alla säger brandvärn men sedan en lagändring 1986 heter det räddningsvärn. Att de larmas med stöd av tjänsteplikten innebär att enbart akuta insatser som faller under räddningstjänstbegreppet får utföras. Inte beredskap – De kan inte kallas in för att stå i beredskap och täcka upp för den ordinarie styrkan. Det klarlades vid utredningen efter en tankbilsolycka i Hyltebruk 2002, säger Klas Helge, Räddningsverket. Tjänstepliktsförfarandet innebär också att ett värn inte kan larmas direkt från SOS Alarm utan det ska gå via räddningsledaren. Mer komplicerat blir det vid IVPA-larm eftersom det är sjukvård och inte räddningstjänst. I princip förutsätts ett anställningsförhållande. – För att ett räddningsvärn ska kunna åka på IVPA-larm krävs individuella avtal med medlemmarna i värnet. Teoretiskt sett kan man tänka sig att kommunen tecknar avtal med en ideell förening där värnmedlemmarna ingår, säger Per-Olof Wikström. Rättslös mark Utan avtal agerar ett räddningsvärn på rättslös mark under ett IVPA-larm. – Vad händer om de skulle begå en felbehandling? Vilka försäkringar gäller? frågar sig Per-Olof Wikström. 256 räddningsvärn Årsskiftet 2002-2003 fanns 256 räddningsvärn i 102 kommuner. Antalet har legat på en relativt konstant nivå. En av få skyldigheter ett räddningsvärn har är att öva 20 timmar per år. Ett värn kan inte åläggas jour eller beredskap och medlemmarna behöver bara åka på larm om de är tillgängliga. Vid införandet av den nya räddningstjänstlagen 1986 skrev Ängelholms kommun till Räddningsverket och ställde fem frågor om avsikten med räddningsvärnen och vilka arbetsuppgifter som kan anses lämpliga. Enligt Räddningsverkets svar finns det ingen begränsning för vilka larm ett värn kan skickas på. Det är graden av övning och utbildning som avgör. Men med tanke på just utbildning och övning bör ett värn knappast utföra kem- och rökdykning. 14 Tema sprinkler Sirenen Nr 8 • 2004 Sprinkler i bostaden en självklarhet i Scottsdale: – De har räddat många liv och enorma egendomsvärd I mitten av 1980-talet drog räddningstjänsten i Scottsdale i Arizona igång en satsning på boendeprinkler. Sedan programmet påbörjades har ingen omkommit i en sprinklad bostad i den snabbt växande staden, granne med Phoenix. Och vinsterna i sparade egendomsvärden är mycket stora. Räddningstjänster och kommunpolitiker från hela världen gör studiebesök i kaktusens förlovade stat i USA och hos eldsjälen Jim Ford, ställföreträdande räddningschef i Scottsdale. Jim Ford och hans kollegor övertygade första halvan av 1980-talet politiker och byggentreprenörer om boendesprinklerns fördelar. 1982 genomfördes nio fullskaleförsök i två nybyggda bostadshus. 1985 beslutade Scottsdale om en förordning att alla nybyggda bostäder ska sprinklas, såväl villor som lägenheter. 20 år senare har 55 procent av alla villor/egnahem och 62 procent av alla lägenheter boendesprinkler. 46 000 egna hem och 69 000 lägenheter är sprinklade. – Ingen har omkommit i en sprinklad villa eller lägenhet i Scottsdale sedan kraven infördes. Vi har dokumenterat närmare 20 fall där vi är övertygade om att sprinkler har räddat liv, säger Jim Ford. Måste våga ta steget Scottsdale är en mycket snabbt expanderande stad, befolkningen har senaste decenniet ökat med 5 000 - 10 000 invånare om året. I dag är invånarantalet 235 000. – Det är förstås lättare att snabbt nå en god täckning när det byggs så mycket nytt, men någon gång måste man bestämma sig och våga ta steget och det var det vi gjorde på 1980-talet. Delegationer från andra delstater i USA, Japan, Tyskland, England, Canada, Australien, Sverige med flera har åkt till Arizona för att studera Scottsdale-modellen. Grundstommen i nästan alla hus är trä, väggarna av formpressad flis. Utanpå fasaden läggs oftast ett tunt lager betong. – Börjar det brinna i ett sådant hus går det så fort att brandmännen inte har en chans. Med sprinkler har vi en artificiell brandman på vakt dygnet runt, året om och beredd för omedelbar insats. Små vattenskador Jim Ford berättar om utryckningar till bränder i flerfamiljshus. – Jag har varit med om många sådana där sprinklern släckt direkt och vi ens inte behövt evakuera grannlägenheterna. När uppståndelsen lagt sig har grannarna lugnt kunnat somna om. Han demonstrerar skillnaden i vatteninsats mellan en utryckning till en bostad med och utan sprinkler. – En myt om sprinkler är att den utlöser av misstag och orsakar vattenskador. Med modern sprinklerteknik är detta oerhört ovanligt. En bostadsbrand som släcks med sprinkler kräver en vatteninsats på några hundra liter, vid en som släcks av brandmän går det i regel åt mer än 10 000 liter. Stora skillnader i skador Scottsdales Rural/Metro Fire Department har sammanfattat sina erfarenheter från de första 15 åren med krav på boendesprinkler. Snittkostnaden för förstört värde per brand i bostad var (omräknat till kronor med dollarkurs 7 kronor): Icke sprinklat 280 000 Sprinklat 25 000 I 92 procent av bränderna som kontrollerades av sprinkler löste högst två sprinklerhuvuden ut. Enligt statistik för åren 19972003 är siffrorna över förstört värde i bränder bara en tredjedel i Scottsdale jämfört med snittet för USA i övrigt. Priserna har halverats En annan myt om sprinklersystem är att de är väldigt dyra att installera. Enligt Jim Ford kostar det mindre att installera boendesprinkler än att lägga in heltäckningsmattor. – I samband med nybyggnad kostar det 60 cent per kvadratfot, drygt 70 cent i befintliga byggnader. Priserna har nästan halverats sedan 1986, säger Jim Ford. I svenska mått betyder Fords siffror cirka 45 kronor per kvadratmeter i samband med nyproduktion av bostäder. Vi besöker en lyxvilla i ett nybyggt område. Huset kostar nära 1 miljon dollar. Alla rum är sprinklade och totalt finns 35 sprinklerhuvuden. Installationen av sprinkler har kostat 8 500 dollar, alltså mindre än en procent av byggkostnaden. För normalstora villor är det vanligt med drygt 20 sprinklerhuvuden. Vid 90 procent av installationerna används plaströr, vilket kraftigt bidragit till att hålla nere kostnaderna. Materialet är billigare och dessutom enklare att installera. Färre brandstationer I kostnadsbilden ska även vägas in vinster i form av så kalla- Tema Sprinkler Sirenen Nr 8 • 2004 Staden tar över privata Rural/Metro den I 52 år har räddningstjänsten i Scottsdale skötts av det privata företaget Rural/Metro. Men 1 juli 2005 tar kommunen över. – Rural/Metro har blivit berömt för sitt förebyggande arbete och sitt kostnadseffektiva sätt att driva räddningstjänsten. Vi ska inte göra det sämre, säger nyutnämnde räddningschefen William McDonald. de tekniska byten. När boendesprinkler installeras i området tillåts exempelvis bredden på gator minskas med drygt en meter, större avstånd mellan brandposter och lägre klass på brandcellsgränser i egnahem och flerbostadshus. Likaså längre mellan brandstationerna. Scottsdale har tolv brandstationer, utan sprinklerkraven skulle antalet ha varit minst 15. Försäkringsbolagen ger mellan 5 och 40 procents rabatt på hemförsäkringen i sprinklade bostäder. Krav på brandvarnare 1991 införde Scottsdale även krav på brandvarnare i alla bostäder. Reglerna är strängare än i Sverige. Brandvarnare måste finnas också i samtliga sovrum. De ska vara anslutna till husets elnät och det måste finnas batteri som back up. – Vi gick först ut med kravet på boendesprinkler eftersom vi tycker att det är viktigare än brandvarnare. Men givetvis, har man inte sprinkler är brandvarnare ett minimiskydd alla måste ha, säger Jim Ford. – En rökdetektor kan väcka och varna folk, men den kan aldrig släcka en brand. För att skydda småbarn, gamla eller handikappade krävs något mer, det vill säga sprinkler. En normal villa innehåller ett 20-tal sådana här sprinklerhuvuden. I Scottsdale kostar det knappt 50 kronor per kvadratmeter att sätta in sprinkler i samband med nybyggnaden, mindre än en procent av den totala byggkostnaden och mindre än heltäckningsmattorna. Ägaren kan åtalas Några regelbundna inspektioner i hemmen för att kontrollera att fungerande sprinkler och brandvarnare finns görs inte, men Jim Ford är övertygad om att efterlevnaden är stor. – De flesta har för familjens bästa insett värdet av dessa skydd. Dessutom kan innehavaren åtalas om det efter en brand visat sig att det saknats brandvarnare. Det kan också bli svårt att få ut pengar från hemförsäkringen för brandskadorna. Krav på sprinkler i alla offentliga byggnader (skolor, affärer, hotell, industrier, förvaltningsbyggnader med mera) infördes redan 1974 i Scottsdale och har sammantaget sparat enorma belopp för kommuner, företag och försäkringsbolag. FOTNOT: Scottsdale är inte representativt för hela USA. Varje år byggs 1,2 miljoner nya bostäder i USA och bara drygt en procent av dessa utrustas med boendesprinkler. 15 Lite dyrare blir det dock och det hade det blivit även i Rural/Metros regi. Bakgrunden är en ny nationell standard för insatser, som stipulerar att varje styrka ska bestå av minst fyra brandmän. Rural/Metro har tidigare åkt med tre och eftersom Scottsdale har tolv brandstationer betyder det fler anställda. – Även brandmännens löner har ökat sedan Rural /Metro släppte in fackföreningen och företaget tvingades höja priset på kontraktet med kommunen. Vi och företaget var rätt överens om att det inte skulle bli någon förlängning, säger Jim Ford, vicechef och chef för förebyggandeavdelningen i Rural/Metro. Han följer med över till den nya organisationen. Det gör också större delen av alla högre befäl. Men först efter sedvanligt anställningsförfarande, bland annat intervjuer med nye räddningschefen William McDonald. Chefen intervjuar alla Scottsdale Fire dept Folkmängd: 235 000 Yta: 474 kvadratkilometer Antal brandstationer: 12 Kostnad per inv: 581 kronor Antal anställda: 257, därav cirka 200 i utryckningstjänst. Dödsbränder: I snitt ärre än 1 per år. Utryckningar: 21 000 per år, därav 13 000 ambulanslarm. Brandmanlön: Från 235 000 till 350 000 kronor per år, captain (ungefär brandmästare): 355 000 till 427 000 kronor. Arbetstider: Tidigare 62 timmar i veckan, vid övergång till treskift minskas tiden till 56 tim. Betald semester: Två veckor. De cirka 200 i Rural/Metros utryckningstjänst då? Jo, även här följer majoriteten med, men McDonald smått chockade alla när han förklarade att ingen brandman anställs utan att först ha varit på personlig intervju hos honom. Rural/Metro har sin bas i Scottsdale, men affärskonceptet har spridits till städer i bland annat Florida, Oregon och Tennessee. I mitten av 1990-talet var Rural-Metro-aktien het på börsen, brandmän och befäl ägde aktier och kän- TEXT OCH FOTO I SCOTTSDALE: STIG DAHLÉN de sig rika. Men så kom kraven på minst fyra brandmän i styrkan samt andra fackföreningskrav och aktien störtdök. Både brand och ambulans Räddningstjänsten i Scottsdale kostade förra budgetåret 83 dollar eller 581 kronor per invånare. Långtgående integrering finns med ambulansverksamheten. – Den är mycket kostnadseffektiv. Vissa hävdar att en brandman inte klarar att vara både brandman och ambulanssjukvårdare, men det kan de visst. De är professionella brandmän i grunden och alla som kör ambulans måste ha gått igenom en 12-16 veckors kvalificerad sjukvårdsutbildning, säger Jim Ford. Hur det blir med integreringen brand-ambulans i den nya organisationen förhandlas det om, men chef McDonald vill inget hellre än behålla den. Brandstationerna är små och ligger tätt, tolv stycken och två till är på gång. Genomsnittlig insatstid (här räknas tid från larm till ankomst till skadeplats) har senaste åren varit några sekunder över fyra minuter. Varje enskilt larm analyseras och tiderna följs upp noggrant, särskilt när den överstiger fem minuter. 20 % till förebyggande Satsningen på sprinkler och aktivt förebyggande har gjort att brandskadorna i Scottsdale bara är en tredjedel av snittet för andra städer i USA. – Närmare 20 procent av vår totalbudget används till förebyggande. Insatsstyrkorna används flitigt i brandinspektioner på företag, offentliga byggnader och annat. I fjol genomfördes 2 500 sådana inspektioner, berättar Jim Ford. Alla privatpersoner som så önskar kan ringa och utan kostnad få en genomgång av brandsäkerheten i bostaden. Tema Sprinkler 16 Sirenen Nr 8 • 2004 Sprinkler i svenska bostäder orealistiskt – Viktigare satsa på skydd för utsatta Sprinkler i alla nybyggda bostäder – glöm det! Det som är en självklarhet i Scottsdale i USA blir bara en utopi i Sverige. Räddningsverkets Mette Lindahl Olsson säger: – Det vore ett drömscenario, men… Lindahl Olsson är chef för den enhet på Räddningsverket som arbetar med att minska antalet dödsbränder. Trots att hon vet att sprinkler är det mest effektiva för att förhindra dödsbränder säger hon: – Byggbolagen jagar kostnader i alla led. Det är inte realistiskt att ställa krav i byggreglerna på sprinkler i alla bostäder. Varför inte när sprinkler bara kostar cirka en procent av byggkostnaden? – Inget land har sådana nationella regler. I USA är det bara några få enskilda städer som ställt dessa krav. Men varför kan inte Sverige gå i spetsen för något du kallar drömscenario och som skulle rädda många liv? – Vi skulle aldrig få gehör om vi drev en sådan linje. Det är viktigare att vi kräver sprinkler i särskilt utsatt boende, i första hand i äldreboende. Byggregler revideras Boverket ger ut byggregler och en reviderad version är på gång. Den ska ut på remiss nästa år och i förarbetena har Räddningsverket i flera år lobbat för krav på sprinkler i utsatt boende. Det handlar om gruppbostäder, servicelägenklart 2007. Det vore en fördel heter, andra särskilda boendeom vi kunde ta ett helhetsformer för äldre samt institugrepp där vi knyter ihop systetionsboende. Men kraven matiskt brandskyddsarbete sträcker sig inte längre än till med sprinkler. om- och nybyggnation som Räddningsverket vill följa omfattas av Boverkets byggreFinlands och Norges exempel gler. med funktionskrav för brand– Vi har inte retroaktiv lagskyddet i utsatta boendeforstiftning i Sverige. mer. Om de boenMan kan inte kräde själva förväntas va att boendekunna uppmärksprinkler byggs in samma larm och i befintliga byggutrymma inom tre nader. minuter räcker – I de fall det det med brandvarfinns särskilda nare. Om de boenskäl kan dock de inte klarar deträddningstjänta själva, men kan sten i samband få hjälp av utbilmed tillsyn i varje dad personal Mette Lindahl Olsson enskilt fall ställa inom tre minuter sådana krav om det bedöms krävs automatiskt brandlarm i skäligt. En lösning inom överbostaden. Uppfylls inget av skådlig tid kan bli mobila dessa två kriterier är det boensprinklerenheter. Tekniken håldesprinkler som gäller. ler på att utvecklas, säger Lin– I Norge visar en undersökdahl Olsson. ning på bristfälligt brandDenna teknik bygger på högskydd i 79 procent av äldrebotryckssystem, så kallad dimendet. Jag befarar att det är lika sprinkler. illa i Sverige, så detta är verkligen en viktig fråga att åtgärda, Följer Finland och Norge säger Mette Lindahl Olsson. Så snart Boverkets reviderade Pengar till utbildning byggregler trätt i kraft vill MetAllra viktigast anser Lindahl te Lindahl Olsson att RäddOlsson utbildningen av personingsverket ger ut ett så kallat nal vara och här ser hon en ny allmänt råd om boendesprinkmöjlighet öppna sig: ler. ”Råd” är inte tvingande, det – Den miljard kronor som rehandlar om ”bör” i stället för geringen anslagit till utbild”skall”, men allmänna råd bruning av vårdpersonal inom älkar ändå få stort genomslag drevården är ett gyllene tillfälute i kommunerna. le att även på bred front ordna – Om Boverkets hantering av kurser i brandskydd och säkerbyggreglerna går som det är het. Jag hoppas verkligen att tänkt kan vi ha ett allmänt råd kommunerna tar vara på denna möjlighet och ansöker om utbildningspengar. När det gäller brandskydd med konventionell sprinkler i samlingslokaler, varuhus och andra byggnader med mycket folk menar Mette Lindahl Olsson att det inte är realistiskt att centrala myndigheter lagstiftar retroaktivt för denna typ av byggnader. I samband med nybyggnation kan man bygga efter Boverkets byggregler, men vill man bygga flexibelt med stora öppna ytor blir ofta sprinkler automatiskt ett krav. Miljön kan kräva sprinkler – Byggreglerna fokuserar nästan enbart på att människor ska kunna utrymma vid en brand och det är förstås grundläggande. Men inga krav ställs i byggreglerna på skydd av egendom och miljö. Egendom får anses vara ägarnas och försäkringsbolagens bekymmer, men miljön är en gemensam angelägenhet och där kan vi i framtiden möjligen hävda att sprinkler behövs för att undvika miljöförstörande storbränder. I Östersund totalförstördes för ett par år sedan ett köpcentrum. Sprinkler hade troligen förhindrat storbranden. När centrumet byggdes upp igen gjordes det – mot räddningstjänstens vilja – utan sprinkler. – Jag håller i detta fall med räddningstjänsten, men enda sättet att få en praxis är att frågan prövas i domstol. Nästa gång ett liknande fall dyker upp hoppas jag att räddnings- tjänsten medverkar till att det blir en rättslig prövning, säger Mette Lindahl Olsson. Över huvud taget hoppas hon på lokala initiativ – från såväl politiker som räddningstjänsten. – Vid exempelvis tillsyn kan kommunen i varje enskilt fall man finner befogat ställa krav på sprinkler. Om det sedan håller för ett eventuellt överklagande vet man inte förrän en prövning skett. Men prövar man aldrig får man heller aldrig några svar STIG DAHLÉN Sprinklerfrämjandet: – Vi är på väg att få en ketchupeffekt Boendesprinkler har ännu inte fått något genomslag i Sverige, men på Sprinklerfrämjandet märker man ett nyväckt intresse. – Det känns som om vi är nära en ketchupeffekt, säger vice ordföranden Bo Hjorth. Han talar om ett markant ökat intresse senaste året. – Vi får plötsligt massor av förfrågningar till Sprinklerfrämjandet. Ofta är det kommunpolitiker som vill få in boendesprinkler i handlingsprogrammen. Många räddningschefer hör också av sig. I likhet med Räddningsver- kets Mette Lindahl Olsson räknar Bo Hjorth inte med något genombrott för boendesprinkler i vanliga privatbostäder, åtminstone inte under den närmaste tioårsperioden. – Däremot tror jag att vi får en stor efterfrågan på boendesprinkler i vårdanläggningar, servicehus och äldreboenden de närmaste åren. Det är billigare än konventionell sprinkler samtidigt som kravet från samhället på bättre skydd i detta boende ökat. Brandförsvarsföreningen har gett ut rekommendationer för boendesprinkler för hus upp till åtta våningar, en utveckling av amerikanska regler anpassade till svenska förhållanden. – Rekommendationerna är bra och de kan användas även i större anläggningar än folk i regel tror. Därmed riskerar man att missa möjligheten att få ned kostnaderna, säger Bo Hjorth. Plaströr billigare Ett annat sätt att få ner kostnaderna är ökad konkurrens på sprinklermarknaden i takt med större efterfrågan. Ett tredje att använda plaströr i stället för kopparrör eller annan dyr material. – Det underlättar även installationen. Hittills har ett problem varit att plaströr av många uppfattats som ett miljöproblem som inte accepterats av miljösäkringssystem. Men nu finns andra plaströrstyper som testats och godkänts av SP i Borås. Miljöfrågan bör därför inte längre vara något hinder. När det gäller konventionell sprinkler är vi enligt Bo Hjorth långt framme i Sverige. I Europa har bara Norge fler sprinklerinstallationer per invånare än Sverige. Men Hjorth tycker att mer borde göras: – Det borde vara en självklarhet med sprinklerkrav i större samlingslokaler som diskotek och andra nöjesställen. Han vill att Boverket ska lyfta fram sprinkler som en av de möjliga alternativa lösningarna för brandtekniska krav i många fler fall än vad som sker i dag. Han skickar även en passning till Räddningsverket: – Kostnads- och nyttarapporten från 1994 borde snarast uppdateras. Den innehöll felaktiga ingångsvärden och dessutom har tekniken utvecklats och förbilligats. Jag skulle gärna också se att verket fanns representerat i ledande arbetsgrupper som har med sprinklerregler att göra. Intresset har hittills varit magert. STIG DAHLÉN Sirenen Nr 8 • 2004 Tema Sprinkler 17 Fakta boendesprinkler Foto: WIRSBO SPRINKLER Boendesprinkler i servicehus och äldreboende har så smått börjat få genomslag i en del svenska kommuner. Sprinkler i denna typ av boende är en av de viktigaste åtgärderna för att minska dödsbränderna. Sprinkler ofta skillnaden mellan liv och död Nyttan med vattensprinkler är omvittnad, likaså är konsekvenserna av brist på sprinkler väldokumenterade i Sverige. Det mest förskräckande exemplet är diskoteksbranden i Göteborg, det goda exemplet är en brand i PUB-varuhuset i Stockholm 1999. Två dagar före julafton 1999 tankade en man 26 liter bensin i dubbla plastsäckar, klev in i det stora varuhusets huvudentré, hällde ut bensinen och tände på. I byggnaden befann sig 4 000 kunder och 300 anställda. Sprinkleranläggningen löste ut och släckte branden – annars kunde vi ha fått ett ”Estonia på land”. PUB kunde öppna igen dagen efter branden. Drygt ett år tidigare omkom 63 ungdomar vid en överfylld festlokal på Backaplan i Göteborg. De flesta experter är överens om att ingen omkommit om samlingslokalen varit utrustad med sprinkler. I centrala Karlstad totalförstördes 1999 varuhuset Domus i en brand. Varuhuset var inte sprinklat. Först i höst har kvarteret börjat byggas upp igen. I köpcentret Obs Bergvik utanför Karlstad anlades två år senare mitt i natten brand i varulager. Den släcktes av sprinkleranläggningen. En anlagd brand i ett varuhus i Landskrona 2002 orsakade skador för 125-150 miljoner kronor. Byggnaden var osprinklad. Räddningschefen gick efter branden ut i media och efterlyste lagkrav på sprinkler i alla varuhus. För drygt ett år sedan jämnades ett affärshus på 2 600 kvadratmeter i Östersund med marken av en brand. Nu uppförs ett nytt och mycket större köpcenter, på cirka 15 000 kvadratmeter. Enbart 6 000 kvadrat kommer att sprinklas. Boendesprinkler effektiv Listan över tillgång och framför allt brist på traditionell sprinkler kan göras mycket längre. Vi skulle kunna göra en ännu längre förteckning där boendesprinkler skulle ha räddat liv – bara sådant skydd funnits. Boendesprinkler är en ny företeelse i Sverige och därför är det svårt att hitta exempel där sprinkler i bostäder verkligen räddat liv. Men alla i branschen vet att de flesta dödsbränder skulle ha undvikits om sprinkler varit installerad. 15 års statistik från staden Scottsdale i USA visar att ingen omkommit i bostäder utrustade med boendesprinkler (cirka 60 procent av bostäderna är sprinklade). Dessutom anser man sig ha bevis för att sprinkler har räddat minst 13 liv. Vidare: - Egendomsskadorna har minskat med 80 procent i sprinklade bostäder. - Genomsnittlig skada i sprinklad bostad: 3 534 dollar. - Genomsnittlig skada i osprinklad bostad: 45 019 dollar. - 92 procent av alla bränder i bostäder med sprinkler släcktes eller kontrollerades (i avvaktan på räddningstjänstens ankomst) av ett eller två sprinklerhuvuden. ■ Sprinkler betyder enligt Akademins ordlista vattenspridare eller automatiskt eldsläckningsanordning. Tekniken att snabbt släcka bränder med sprinkler har funnits i mer än 100 år. Varje år installeras numera cirka 300 000 sprinklerhuvuden i Sverige. Det sker främst i industrilokaler, varulager, köpcentra, hotell och liknande. ■ Boendesprinkler (eller bostadssprinkler som den först kallades) fick sitt genombrott i delar av USA på 1980-talet. San Clemente, Kalifornien, blev 1978 första kommunen att kräva sprinkler i alla nya bostäder. I Sverige är boendesprinkler en betydligat nyare företeelse och den har ännu inte slagit igenom på bred front. Både Finland och Danmark har kommit längre. I Finland infördes 1997 krav på sprinkler i bostäder med trästomme som är högre än två våningar. ■ Traditionell sprinklers primärsyfte är att rädda både liv och egendom. Huvudsyftet med boendesprinkler är att rädda liv, men den kan som en viktig bonus oftast även släcka branden eller begränsa den i avvaktan på räddningstjänstens ankomst. ■ Sprinkler kan liknas vid en artificiell brandman, som står på vakt dygnet runt och där insatstiden är noll samt där vattenskadorna blir fem till tio gånger mindre än då räddningstjänsten släcker. ■ Ett sprinklersystem består av vattenledningsrör och ett antal sprinklerhuvuden med munstycken. Dessa hålls stängda av värmekänsliga glasbulber fyllda med vätska. När en brand höjer temperaturen på innehållet i glasbulben till cirka 70 grader brister glaset och vattnet släpps på. Varje sprinklerhuvud täcker en yta på cirka 10 kvadratmeter. ■ En traditionellt sprinklersystem kräver cirka 1 500 liter per minut vid runt 5 bars tryck, för boendesprinkler räcker det med 200 liter per minut vid cirka 2 bar. ■ Boendesprinkler kopplas till bostadens kallvattensystem. Kraven på installation och besiktning är inte lika tydligt uttalade som vid traditionell sprinkler – något som bidragit till svenska försäkringsbolags hittills njugga inställning till att ge rabatter på boendesprinklade lokaler. I USA ger försäkringsbolagen i snitt 10 procents rabatt på hemförsäkringen om det finns boendesprinkler. ■ Kostnaden för boendesprinkler är fortfarande hög i Sverige, ofta cirka 200 kronor kvadratmetern. Drygt hälften av kostnaden för boendesprinkler är material, knappt hälften installation. I Scottsdale i USA (se reportaget på förra uppslaget) kostar det med nuvarande dollarkurs 45 kronor per kvadratmeter i samband med nyproduktion av bostäder. En enorm skillnad mot Sverige med andra ord, som främst hänger samman med ett större utbud och tuffare konkurrens i USA. Där beräknas kostnaden att installera boendesprinkler till knappt en procent av byggkostnaden. Gjorda satsningar i Sverige visar dock att det går att installera boendesprinkler klart billigare än 200 kronor per kvadratmeter. När ett servicehus i Borås med 80 lägenheter renoverades för fem år sedan sedan installerades boendesprinkler till en kostnad av 130 kronor kvadratmetern. När värmen når cirka 70 grader brister glasbulben och vattnet släpps på. Installation av boendesprinkler förenklas när man använder plaströr Så här kan det se ut under innertaket när boendesprinkler installerats. Tema Sprinkler 18 Sirenen Nr 8 • 2004 Lägenheter sprinklas efter storbrand En storbrand i Karlstad för tre år sedan tog ett liv, gjorde 150 hyresgäster tillfälligt hemlösa och kostade 90 miljoner kronor. Nu satsas på boendesprinkler. En billig lösning för höjd säkerhet, har bostadsbolaget insett. Branden i bostadsområdet Rud blev en väckarklocka för Karlstads kommunala bostadsbolag (KBAB). Nu sprinklar bolaget alla lägenheter där det finns vad man kallar ”kritiska byggkonstruktioner”. – Jag tror att många mörkar behoven. Man vill inte ha utgifter och hoppas att inget händer. Det är nästan så att det krävs lagstiftning om bostadssprinkler, säger Willy Ociansson, installationsansvarig på KBAB. Trevåningshuset på Rud hade byggts till med en fjärde våning. Det var i en lägenhet på fjärde våningen som branden startade, spreds upp till vinden och sedan ner till alla övriga 24 lägenheter på fjärde planet. Brandskyddet på tillbygget höll inte måttet. Totalt brandskadades 68 lägenheter. I bostadsområdet finns ytterligare elva hus med liknande påbyggnad. Alla lägenheter på fjärde våningarna har nu försetts med sprinkler i varje rum. En rad andra säkerhetsåtgärder har också vidtagits. Efter nyår ska säkerheten höjas på liknande sätt i 68 tillbyggda lägenheter samt ett servicehus i området Hagaborg. Även där är det betonghus som inte har samma brandsäkerhet i tillbyggnaden. – Vi ska inte sticka under stol med att det är byggfusk. Husen kommer att säkras så att brand inte kan spridas uppåt. Den påbyggda delen sprinklas, det har man nytta av i hela huset. Åtgärden var inget att tveka om, säger Ociansson. – Alldeles för dyrt På Rud kostade installation av sprinkler 2,8 miljoner kronor, notan för hela arbetet stannade vid drygt 4,1 miljoner kronor. – Men att återställa huset som brann kostade 90 miljoner kronor. 71 miljoner fick försäkringsbolaget stå för. Bostadsbolaget är nöjt med jobbet som gjordes på Rud. Men tycker ändå att det blev för dyrt. – Sprinklingen kostade 258 kronor kvadratmetern, det är alldeles för mycket. Plaströr billigare Traditionellt sprinklersystem som kräver installation av certifierade firmor användes. På Hagaborg kommer KBAB att satsa på ett system där varje sprinklerhuvud har förgreningar och matas från flera håll med 16 millimeters plaströr – Eftersom vattenförsörjningen kommer från flera håll kan rören underdimensioneras. Jag vet att sprinklerfirmorna fnyser åt detta, men vi tycker att det andra systemet är för klumpigt. En fördel som Willy Ociansson ser är att det går snabbare att installera de mindre rören, och att en VVS-firma kan göra det. För att få fart på installation av boendesprinkler måste det bli billigare, anser Stefan Linder och Willy Ociansson vid Karlstads bostadsbolag. De satsar nu på sprinklerhuvuden med förgreningsrör som matas från flera håll av plaströr. En variant som kan installeras av vanliga rörfirmor och bostadsbolaget räknar med att investeringskostnaden ska bli lägre än med traditionell sprinkler. – Vi har inte upphandlat installationen än, men vi räknar med att det blir avsevärt billigare. Enkelt utryckt går det till så att lös slang dras uppe på vinden mellan sprinklerhuvudena. Därefter läggs tetrapapp Foto: PETER BÄCKER, VÄRMLANDS FOLKBLAD Så här såg det ut efter branden i den påbyggda våningen. Bostadsbolaget drog lärdom och sprinklade vid ombyggnaden alla lägenheter och ska göra detsamma i ett bostadsområde med påbyggd våning. Lilla bilden: Även balkongerna har sprinklats för att hindra att brand sprids utifrån. över och sedan placeras isoleringen tillbaka. – Dessutom lägger vi in stenull i takfoten där byggnaderna har så kallade skärmtak. På så vis försvårar vi brandspridning utifrån och upp på vindarna, säger byggteknikern Stefan Linder. Rud och Hagaborg är de områden i bostadsbolagets bestånd som har hus som byggts till på höjden. Vid sidan av det håller bolaget också på att installera sprinkler i källarförråden på ett tredje område. Skälet är att det ofta finns mycket brännbart material i källarna, och att pyromaner gärna söker sig dit. – Har inte hört att det gjorts tidigare. Men det är lämpligt av flera skäl. Dels finns det stråk med vattenledningar i källare, vilket gör anslutningen enkel. Dels blir kostnader för vattenskador inte höga om sprinkler blir utlöst i en källare, säger Willy Ociansson. Kommer KBAB att sprinkla fler bostäder i framtiden? – Vi har inga fler kritiska byggkonstruktioner. Men jag kan tänka mig att vi sprinklar vid nyproduktion. Försäkringsbolagen borde hjälpa till med finansieringen. Gjorde de det, kunde vi kanske få fart på sprinklingen. PER LARSSON Sirenen Nr 8 • 2004 Tema Sprinkler 19 Försäkringsbolagen nöjer sig med samhällets regelverk Efter en brand i Åmål krävde Länsförsäkringar att ett liknande bostadshus skulle sprinklas. Men det är snarast ett undantag. Försäkringsbolagen är inte aktiva när det gäller boendesprinkler. – Försäkringsbolagen nöjer sig med samhällets regelverk, man driver inte en egen linje, säger Lars Nilsson, Försäkringsförbundet. Foto: PER LARSSON Så här höjdes säkerheten Efter branden på Rud i Karlstad gjordes en satsning på övriga elva hus i området som också har en tillbyggd våning. Det här gjordes: ■ Nya brandväggar på vindar- na. Dess placering är skyltade på utsidan av husen som information till räddningstjänsten. ■ Trådlösa branddetektorer på vindarna. ■ Alla rum i lägenheterna på de tillbyggda våningarna har sprinkler. Även balkongerna är sprinklade för att förhindra att brand sprids utifrån in genom takfoten till vinden. ■ På vindarna finns tryckvakter för sprinkler som skickar larm till centralenheten som larmar räddningstjänsten. ■ Brandsäkring görs vid hisschakt. ■ Dörrstängare ska klara minusgrader och rörgenomföringar ska vara ordentligt tätade. ■ Rökdetektorer placeras högst upp i trapphusen. För rökventilation finns en tryckknapp vid entrén som öppnar översta fönstret. Kostnaden för installationen i de elva befintliga husen, totalt 11 000 kvadratmeter, blev drygt 4,1 miljoner kronor. Sprinklingen kostade 2,8 miljoner, byggnation 650 000 kronor och brandlarm 660 000 kronor. Priset per kvadratmeter 378 kronor, varav sprinkling 258 kronor. I huset som drabbades av branden vidtogs ytterligare några åtgärder: ■ Brandtätad takfot och avfuktare på vind. ■ En mindre fläkt för varje trapphus underlättar sektioneringen på vinden. ■ Ytterdörrar har försetts med elektroniska passersystem som gör det svårare för pyromaner att ta sig in. Men där skadekostnaderna kan bli höga, där kräver försäkringsbolagen också rejält skydd. Det handlar då om egendomsskyddet. – Rent strikt så är byggnaden det första man ser till. Sågverk och höga lagerbyggnader försäkras inte om de inte är fullsprinklade. Men allt fler rapporter om brandrisker på äldreboenden har inte inneburit några åtgärder, exempelvis krav om boendesprinkler. – Sådana åtgärder är främst för personskydd. Om det är så att frekvensen av bränder kan vara högre där, så har det vad jag vet inte påverkat försäkringsbolagen, säger Lars Nilsson. Leif Beisland på Trygg Hansa har noterat att det installeras allt mer boendesprinkler. Men bolaget är inte aktivt. Kan man som fastighetsägare få premiesänkning om man vill installera boendesprinkler i exempelvis ett servicehus? – Om du som försäkringstagaren skulle ställa den frågan hoppas jag att du skulle få ett ja. Trygg Hansa koncentrerar sig, enligt Beisland, på anlagda bränder utomhus. Ser krasst till egendomen På Länsförsäkringar i Vänersborg har man fokus på automatlarm i skolor. Servicehus och andra äldreboenden är inte prioriterade. – Man kan säga att vi ser krasst till egendomsskyddet. Servicehus är av hävd bra skyddade. Men att öka skyddet på skolor är ett jättearbete, säger riskingenjör Per Johansson. Dock krävde bolaget att ett bostadshus i Åmål sprinklades. Ett bostadshus med påbyggd våning brann. Ett liknande hus stod kvar. – Efter bränderna i Karlstad och Åmål blev sprinkling aktuellt. Länsförsäkringar i Vänersborg har försökt inventera de 19 kommunerna i upptagningsområdet, men inte hittat fler liknande fall. – Men om vi i dag fick en fråga om att försäkra ett bostadsområde som ser ut som det i Karlstad gjorde innan det Lagar kan få fart på marknaden En viktig faktor för att få fart på marknaden för boendesprinkler är möjligheten till lagstiftning. Här har det inte brunnit, men bostadsbolaget väljer ändå att sprinkla lägenheterna i de påbyggda våningarna. Det konstateras i rapporten Boendesprinkler av Fredrik Jansson och Daniel Hammar på företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet. ”Krävs inte boendesprinkler, då väljer aktörerna att inte installera. Det är majoriteten av branschens aktörer överens om”, skriver man i rapporten. Det noteras också att i länder som ligger före Sverige i användandet av boendesprinkler har någon form av lagstiftning föregått ett massiv ökning av sprinkler. Jansson och Hammar lyfter fram ytterligare fyra viktiga faktorer: ■ Brandkonsulterna är de vik- tigaste personerna för beslut om sprinkler eller ej. Även om det är kundens beslut, så är dennes kunskap i brandskydd oftast liten och man förlitar sig på brandkonsulten. I praktiken blir det denne som bestämmer om sprinkler ska installeras eller ej. ■ Priset måste sänkas. Det uppnås enklast genom att lokala rörfirmor börjar installera boendesprinkler. ■ Skapa förtroende för branschen. Det är viktigt att hela branschen är kvalitetssäkrad. ■ Öka medvetenhet och kunskap om boendesprinkler hos byggföretag, försäkringsbolag med flera. brann, då skulle vi förmodligen säga nej. En gammal träkåk är inte säkrare. Men det här blir så stort, så stora skador. Kan du tänka dig sänkta premier om en ägare vill sprinkla? – Handlar det om servicehus kan jag tänka mig det. Och det är inte osannolikt att det i framtiden blir en diskussion om sprinkling av dem. Kommunen gick vidare Åmåls kommunala fastighetsbolag hade inget val när Länsförsäkringar krävde att huset med tolv lägenheter skulle sprinklas. Hyresgästerna ställde samma krav. Men kommunen har också gått vidare. Ett servicehus med 30 lägenheter håller på att sprinklas och ytterligare ett äldreboende med lika många lägenheter ska förses med boendesprinkler i samband med ombyggnation. I Stockholm har ett antal servicehus försetts med boendesprinkler. I många fall tycks besluten komma efter initiativ från privata brandkonsulter. – De styr mycket av vad som blir gjort, säger Gunnar Brandsjö på Svensk brand- och säkerhetscertifiering. PER LARSSON Europas första standard Den första gemensamma europeiska standarden för sprinklersystem, med beteckningen EN 12845, antogs av CEN (Europeiska kommitten för standardisering) i april. Målet är att säkerställa att sprinklersystemen fungerar på avsett sätt under hela sin livslängd. – Standarden täcker endast fast installerade sprinklersystem i byggnader eller motsvarande anläggningar på land, även om den allmänna principen mycket väl kan gälla andra områden som också har kompletterande krav, säger Gundega Muchks på SIS (Swedish Standards Institute). Standarden EN 12845 finns översatt till svenska och kan beställas från SIS förlag: tel 08- 55 55 23 10 eller e-post: sis.sales@sis.se 20 Utbildning Rosersberg Sirenen Nr 8 • 2004 – Det är jag som regisserar olyckan En bred lärarkår. Här finns samhällsvetare och präst, idrottslärare och jurister. Och ambulanssjukvårdare – som Leif Gradin – en av Räddningsverkets 147 lärare. I tolv år körde han ambulans i Stockholm, numera trivs han bäst på övningsfältet. När teori och praktik ska klaffa i en simulerad trafikolycka. I sitt jobb är han en av kuggarna som arbetar för att göra samhället säkrare. Det är en väl genomtänkt trafikolycka. En mulen höstdag, krock mellan personbil och motorcyklist. Bilen har kraschat i en stor sten, motorcykeln ligger på vägen. I diket den svårt skadade motorcyklisten. Bakom ratten sitter en äldre dam, chockad och fastklämd med nacksmärtor. Hennes make irrar omkring på olycksplatsen. Lennart, Inger och Alf är pensionärer från Märsta och vana att ställa upp som markörer vid övningar på skolan. Leif ”Leffe” Gradin duttar ut lite teater-blod och fixar de sista detaljerna innan han larmar räddningstjänsten. Duttar ut lite teaterblod En minut senare anländer två brandbilar till Gamla ruinstadsvägen på övningsfältet vid Räddningsverket i Rosersberg. Eleverna går andra terminen på utbildningen i skydd mot olyckor. Lektionen är ”tillämpad trafikolycka”, prehospitalt omhändertagande och losstagning. – Det är nu de ska omsätta sånt de lärt sig i klassrummet och övat i moment, det är viktigt att olyckssituationen är så realistisk som möjligt. Det måste kännas som om det är på riktigt, säger han. Under övningen är Leif observatören som tittar, lyssnar och antecknar. Räddningspersonalen tar hand om de skadade, kollar puls och andning, stoppar blödningar, hämtar filtar, sätter nackkrage, säkrar bilen, klipper taket, lyfter ut Inger på bår. Leffe tittar på klockan, räddningsinsatsen tar 50 minuter. Efteråt får eleverna beröm för vissa prioriteringar och klipptekniken. Men inte för tempot. – Ingen sprang, det måste bli bättre drag i arbetet nästa gång. – Första lektionen är fortfarande ett svart hål. Jag hittade inte ut till fältet, hade glömt hjälm och minns inte vad lektionen handlade om. Men han repade sig, det blev fler inhopp och efter en tid erbjöds han anställning. Då hade han tolv års erfarenhet från ambulanssjukvård. Och en treveckors instruktörkurs vid Röda Korset. Spindeln i nätet I dag är Leif kunskapssamordnare på halvtid för ämnesområdet Räddning. Det innebär att han är spindeln i nätet på skolan och har ett samlat grepp om vad ämnet ska innehålla, har koll på nya rön och forskning på området. Den andra halvan undervisar han i sjukvård. I dag trivs han med lärarjobbet, men ett tag var han helt tröttkörd. Det var när Räddningsverket bantade verksamheten och flera lärare sades upp. – Det satte sina spår, samtidigt som vi tappade lärare hade vi extremt mycket produktion plus att nya utbildningen i skydd mot olyckor skulle planeras och sjösättas. Många av oss hade det oerhört tufft då. Bäst trivs han ute på övningsfältet med eleverna. – Eleverna har en otrolig hunger efter kunskap. De är som svampar, suger i sig allt. Och det är en fantastisk känsla att se dem gå från att vara helt gröna till att bli kompetent räddningspersonal. – Samtidigt kan jag tycka att det är synd att de är så blåljus-fixerade. De får så mycket annat med sig, utbildningen är bred och alla kommer inte att platsa som brandmän. Men det är ju det dom vill, ibland undrar man om verket lurat dem. Men förhoppningsvis får de även upp ögonen för andra jobb inom risk och säkerhet. Efter övningen tar vi vägen om Leffes skötebarn - garaget där han byggt upp en komplett klippstation. Det går åt 500 bilar på en termin, de ska fraktas och krockas på olika sätt för olika övningar. Inom losstagning har det hänt mycket på senare år. – Förr var räddningspersonalen som flugor på en hästskit vid trafikolyckor, mycket folk och ineffektivt. Det fanns inget standardkoncept för losstagning som det finns idag. I dag ska räddningspersonalen ta hänsyn till försäkringsbolagens väl och ve. – Ett extra klipp är ett klipp för mycket. Bildelar ska återanvändas och säljas vidare, även från en krockskadad bil. Akademiska vindar Risk- och säkerhetsutbildningen genomgår förändringar. Den bredare synen på säkerhetstänkandet innebär att skolan letar efter ny med en bredare akademisk bakgrund, som exempelvis beteendevetare, samhällsvetare, jurister och – en präst. Alltid behövas praktiker Själv är Leif Gradin en praktiker ut i fingerspetsarna. – Såna som jag kommer alltid att behövas, säger han samtidigt som han ser positivt på utvecklingen. – Det är bra att vi breddar oss. Men risken finns alltid att det uppstår två läger med olika typer av kompetenser, därför ställs höga krav på oss för att hålla en gemensam röd tråd så vi inte halkar av Räddningsverkets konceptet på riskoch säkerhetsutbildning. Text och foto KATARINA SELLIUS Leif Gradin Ålder: 48 Yrke: Lärare Räddningsverket Rosersberg. Utbildar och utvecklar inom området trafikolyckor. Familj: Fru och två tonårssöner. Fritid: Har med trafik att göra på ett eller annat sätt. Hojen – Kawazaki 1500 kubik, motorbåt, övningskörning med hela familjen, inklusive frun som tar mc-kort. Skräder inte orden Han har höga krav på eleverna och skräder inte orden om de inte lägger ner tillräcklig energi i arbetet. – Jag förväntar mig att de ska vara proffsiga och fokusera till hundra procent på uppgiften. För det handlar om liv och död. Leif Gradin har jobbat som lärare på skolan sedan 1997. – Det berömda bananskalet, en kollega från ambulansen jobbade extra på skolan och övertalade mig att hoppa in när det fattades folk. Som trastar på en telefontråd. Eller elever på ett vajerräcke. Beröm och kritik. – Ni var bra i det stora hela, men det var inget tempo i flödet. Ingen sprang, det måste vara bättre drag i arbetet nästa gång, säger lärarna Leffe och Tonny. Sirenen Nr 8 • 2004 21 Utbildning Rosersberg Det är jag som är Olyckan. Leif Gradin, lärare vid Räddningsverket, har många års erfarenhet av att regissera verklighetstrogna trafikolyckor. Han ställer höga krav på eleverna. – Jag förväntar mig att de ska vara proffsiga och fokusera till hundra procent på uppgiften. Rosersberg bygger ut och bygger nytt Helad, omhändertagen och losstagen. Inger är pensionär och ställer ofta upp som markör på skolans övningar. – Det är social samvaro. Och som vanligt fick jag moderskänslor för dom här duktiga unga killarna och tjejerna, skojar hon efteråt. Räddningsverket Rosersberg bygger om och bygger nytt. Ett nytt brandlabb ska bland annat stå färdigt i början av nästa år. fejarutbildning under ett tak. Därför fortsätter vi nu att bygga ut Mästargården, säger planeringsdirektör Jörgen Nilsson, som ansvarar för ombyggnaden på Rosersberg. Just nu sker en rejäl ansiktslyftning av skolan i Rosersberg. Foajén i huvudbyggnaden Noregården får ett nytt utseende, ny kundtjänst och cafeteria. Dessutom investerar fastighetsägaren 17 miljoner på nya hygienutrymmen för ombyte för elever och personal. Det blir en helt ny våning ovanpå brandbilsgaraget med grovsal samt nya dusch- och torkmöjligheter för 300 personer. Ett nytt och modernt brandlabb är också under arbete, en 130 kvadratmeter stor byggnad på övningsfältet. Satsningen på sotningsområdet fortsätter: – Vi har under en längre tid haft ambitionen att samla all skorstens- 700 kvadrat för sotarna Lokalerna för utbildning inom sotnings- och förebyggandeområdet blir totalt 700 kvadratmeter stort. Det innebär en satsning på 10 miljoner kronor, arbetet med att bygga till en panncentral har börjat och kommer att pågå under hela nästa år. Det blir en 12 meter hög utbildningsanordning i tre våningar där man ska kunna testa pannor och skorstenar. Bygget beräknas stå klart i början av 2006. Under året har det byggts två studentkorridorer med tillhörande kök. Det satsas även på nytt konferensrum och tillbyggnad av lärarnas uppehålls- och omklädningsrum. fortsättning nästa sida 22 Utbildning Rosersberg Sirenen Nr 8 • 2004 När krisen kom till Uppsal Hur löser kommunen en allvarlig kris? Uppsala testade sin beredskap i en två dagar lång verklighetstrogen krishanteringsövning vid Räddningsverket Rosersberg. Det är mitten av november och det har gått 40 timmar sedan Uppsala och grannkommunerna drabbades av ett elavbrott. Minusgrader och snö är att vänta. Fjärrvärmeverket står stilla och folk börjar frysa hemma i sina bostäder. Maten beräknas räcka i två dagar. Läget är kaotiskt, skolorna är stängda och kommunstyrelsens ordförande Lena Hartwig (s) bedömer situationen som en extraordinär händelse och kallar samman krisledningsnämnden. Femtio personer från Uppsalas kommunala förvaltning sitter utplacerade i tre olika ”staber” i Slottsstallet på Räddningsverket Rosersberg och övar krishantering. – Bara att få hit alla nyckelpersonerna, där ingen direkt har tomma kalendrar, har varit ett hästjobb. Men det gick, säger Kjell Mo, Räddningsverkets lärare, som håller i trådarna till spelövningen. Politiska ledningen I ett rum sitter krisledningsnämnden, sju personer från Uppsalas högsta politiska ledning. I rummet intill jobbar krisledningsnämndens stab, ett 15tal personer med stadsdirektören Kenneth Holmstedt som stabsordförande: – Det här klarar vi inte själva, vi måste be andra att hjälpa oss ur det här kaoset, konstaterar han. Spelövningens främsta syfte är just att öva samverkan. När samverkar vi och hur samverkar vi? Och med vilka? Var är bristerna i dagens samverkan vid större kriser, hur förbättras arbetet? Vilka beslut ska politikerna respektive tjänstemännen fatta? Kjell Mo går runt och observerar och lyssnar: – Just nu famlar de i mörker där inne i sina staber, det här är obanad terräng. Det handlar mycket om vem som ska fatta vilka beslut, att alla förstår sina roller. Tar för lång tid Det är också första gången Räddningsverket har en krishanteringsövning av den här storleken. Uppsala kommun betalar 80 000 kronor för hela paketet. Det är stabsorientering och stabschefen Åsa Morén avbryter: – Det här tar för lång tid. Vi kan inte mala på om detaljer och debattera som om vi vore på ett kommunalt nämnde- sammanträde. Vi måste bli snabbare, säger hon irriterat. Stabsorienteringen tar 50 minuter. – Max 10-15 minuter får avsättas, säger Kjell Mo och konstaterar: – Kommunala tjänstemän är inte vana stabsarbete. Men vid en kris krävs det att de byter ledarstil och arbetssätt, och bara en sån sak behöver övas upp. Man måste kunna peka med hela handen, utan att kränka andra människor. Normativa beslut Inne hos krisledningsnämnden äter politikerna godis och diskuterar vilka normativa beslut som måste tas. De är otåliga, det tar för lång tid att bli uppdaterad på läget och informerad om vad som görs operativt. Samtidigt är Lena Hartwig, kommunstyrelsens ordförande, tillika krisledningsnämndens ordförande, mycket nöjd med att de lyckats få till den här övningen: – Vi tar beredskapen på stort allvar och vet att det kan smälla när som helst. Då vill vi vara förberedda, och vi behöver ta reda på vilka brister som finns i vår ledningsplan. – Vi ska inte lösa problemet åt våra staber, vi ska fatta de övergripande besluten, prioritera var vi lägger vårt krut. Satsa på vård- och omsorg Man enas om att prioritera vård/Omsorg, vatten/avlopp, matförsörjning, trygghet och säkerhet, kommunikationer och information till allmänheten Samtidigt har flera operativa beslut redan fattats ute i de två staberna för Teknik/Service och Vård/Utbildning. Prioritet ett är äldrevården, 400 omsorgstagare har evakuerats från sina boenden till Akademiska sjukhuset. Det kan bli fler om läget förvärras. Genom samverkan med länsstyrelse och militär har man fått 30 kubik diesel för att ha drivmedel till de kommunala fordonen. Radio Uppland är beredd att bistå med information till allmänheten. Pusslet läggs bit för bit. Efter lunch kommer en färsk prognos från SMHI – sjunkande temperatur och snöbyar. Klara alla hotbilder Uppsalas beredskapssamordnare, Thomas Hall, är den som tagit initiativet till övningen på Rosersberg: – Övning är oerhört viktigt för att få en fungerande beredskap, den ska kunna träda in oavsett vilken hotbild vi har att göra med. Vi har beredskapsdagar varje år, kontinuiteten är viktig. Än har vi inte haft någon Vad gör vi nu? Uppsala kommuns stadsdirektör Kenneth Holmstedt och Åsa Morén, säkerhetschef, diskuterar hur överlämning och utbyte av information mellan staberna kan effektiviseras. allvarlig kris i Uppsala, men vår tur kommer ju förr eller senare. Vi har varit nära, vi har haft Knutby som var en social kris där krisberedskapen skulle kunna ha trätt in. – Samövning är även viktigt för att känna igen folks ansikten. Känner man varandra väl, vet man att det är ok att lyfta luren och ringa hem till kommunstyrelsens ordförande. Det kanske är ett måste för att komma igång snabbt med en insats. Om vi samverkar även i vardagen uppnår vi detta, säger räddningschef Tommy Ekstrand. Text och foto KATARINA SELLIUS Sirenen Nr 8 • 2004 23 Utbildning Rosersberg Räddningsdykning: a Att bli expert på det oväntade Räddningsdykning skiljer sig från all annan dykning. Varje sekund är dyrbar och det gäller att bli expert på det oväntade. står och pekar i vattnet, kan du inte stanna och kontrollera dina grejer. Du måste klara att dyka ändå, förklarar Janne Ström. Sedan 2000 är Räddningsverket huvudman för räddningsdykarutbidningen i landet. Under 2005 planeras en sju veckor lång utbildning vid Räddningsverket Rosersberg. Räddningsdykning är en mycket avancerad form av dykning. Ofta hinner man inte planera insatserna på samma sätt som vid annan dykning. Därför ställs höga krav på den som ska bli professionell räddningsdykare. Egentligen hör stress och dykning inte ihop. Men i räddningsdykning är larm, stress och tickande sekunder själva förutsättningen. – I regel bygger all dykning på planering och säkerhet. I räddningsdykning är det precis tvärtom – man hinner inte planera alls, det handlar om att så snabbt som möjligt komma i vattnet för att livrädda, säger Janne Ström, brandman och räddningsdykarinstruktör som håller i utbildningen. Dykare i 24 år Viktigt öva incidenter Uppsalas räddningschef Tommy Ekstrand sitter i skolans ledningsträningsanläggning och på monitorerna har han koll på arbetet i de olika staberna. Hela Uppsalas politiska ledning och förvaltning var på plats i Rosersberg under två speldagar och övade krishantering. – Det viktigaste i räddningsdykning är därför att öva incidenter och alla tänkbara problem som kan uppstå under ett dyk. Att träna upp rutiner för det oväntade, stressade situationer, problem med utrustningen, att man fastnar, tappar masken, fenor, och så vidare. – Risken är större att detta ska ske när du inte har tid att vara noggrann. Om du springer ut på en brygga och människor Enligt lagen om extraordinära händelser ska kommunerna inrätta en krisledningsnämnd och ta fram planer för hur man ska förebygga och hantera kriser. Nöter in rutiner – Övningarna på utbildningen genomförs så realistiskt som möjligt och vi dyker också på olika håll i landet. Rutiner nöts in för att dykarna ska bli trygga och kunna fungera optimalt i pressade situationer. Kursen innehåller även medicinska komplikationer vid dykning och behandling av dessa och leder fram till behörighet för certifikat A, lättdykarecertifikat med räddningsdykarkompetens. Sverige i frontlinjen Det ställs höga krav på den som ska bli professionell räddningsdykare. Ofta hinner man inte planera insatserna på samma sätt som vid annan dykning. Under nästa år anordnar Räddningsverket Rosersberg kurs i räddningsdykning. För att bli godkänd som yrkesverksam räddningsdykare av Räddningsverket krävs att man genomgått räddningsdykarutbildningen. Sverige ligger i frontlinjen när det gäller utbildning av dykare. – Våra kunskaper och erfarenheter har efterfrågats utom- lands. Bland annat har vi bidragit till att bygga upp räddningsdykningen på Åland, säger Ström. Men också Norge, Island och Danmark efterfrågar svensk erfarenhet. Sveriges dykberedskap be- står av cirka 400 räddningsdykare i 22 kommuner, främst efter kusterna i mellersta och södra delarna av Sverige. Svårt samordna hantering av stora kriser I dag finns ingen klar struktur för samverkan och ledning vid större olyckor eller störningar i samhället. Räddningsverket och Krisberedskapsmyndigheten driver ett unikt projekt för att stärka samhällets krishanteringsförmåga. Fakta Själv har han varit räddningsdykare i 24 år och sedan 14 år tillbaka är han instruktör. Han har jobbat som räddningsdykarutbildare både i Sverige och utomlands. Som instruktör är det en fördel att ha lång erfarenhet också av utbildning. Till vardags är Janne stationerad på Kungsholmens brandstation som har 40 räddningsdykare och 120 larm om året. – I första hand jobbar vi med livräddning, i andra hand bistår vi vid eftersök av personer under vatten. Projektet kallas GROHS och är ett samverkansprojekt för regional ledning. Det står för Grundförmåga för regional ledning vid olyckor, hot och svåra påfrestningar. Kjell Mo, lärare vid Räddningsverket Rosersberg, arbetar med projektet: – När en kris berör ett större område ökar snabbt antalet aktörer som ska samverka i hante- ringen av krisen. Då ökar också svårigheten att leda och samordna arbetet, säger han. Vid omfattande krissituationer som Kjell Mo berör flera kommuner övergår det övergripande samordningsansvaret till länsstyrelsen, som ska samordna flera kommuner. – Det byggs upp ett komplext nätverk av olika aktörer, länsstyrelse, polis, landsting, räddningstjänst och krisledningsnämnder som ska samverka. Kan man bygga upp dessa nätverk och samverka även i varda- gen, har man kommit långt. GROHS-projektet bygger på att öka samhällets förmåga att hantera stora samhälleliga kriser genom att arrangera seminarier och som leder till kunskap om olika aktörers verksamheter och resurser. Det ligger sedan till grund för att ta fram övningar på regional nivå för att öka regioners krishanteringsförmåga. – Projektet genomförs genom att starta underprojekt ute i länen. Det är där som arbetet med att bygga upp krishanteringsförmågan sker, förklarar Kjell Mo. – Varje region är unik, riskoch sårbarhetsanalyserna ser olika ut. Därför måste varje län bygga upp sitt eget krishante- ringssystem, det finns ingen nationell helhetslösning, att så här gör vi överallt. Olika län har olika förutsättningar och resurser. Kan arbeta proaktivt Bland annat har underprojekt startats i Dalarna, Gävleborg, Jönköping, Kalmar och Skåne. – Största vinsten med ökad samverkan på regional nivå är att man får tidiga signaler på att något är fel, att man snabbt har en samlad bild av vad som händer och man därmed kan arbeta proaktivt. Man är aktiv i ett förebyggande syfte, säger Kjell Mo. Utbildning 24 Sirenen Nr 8 • 2004 Vidareutbildning studiefinansieras? Räddningsverket vill ändra kraven för att söka vidareutbildning och att eleverna ska få rätt till studiemedel. Foto: PER LARSSON Heltidsbrandmän och handledare av framtida brandmän. Både Henrik Kindberg (till vänster) från Göteborg och Michael Wahlquist, Norrköping, trivs att jobba med påläggskalvarna. Brandmän lär själva av elever på praktik Brandmän leder den nya generationen in i yrket. – Det är otroligt motiverande att jobba med dessa elever, säger Henrik Kindberg, brandman i Göteborg. Bland brandmän har uttryckts skepsis mot eleverna på den nya tvååriga utbildningen som utbildar nästa generations brandmän. Men Henrik Kindberg, Göteborg, och Michael Wahlquist, Norrköping, har en annan uppfattning och dessutom en god insyn. De är handledare för eleverna i den första kullen som nu har praktiktermin (så kallad Lia, som står för lärande i arbete). –Jag känner igen mig själv i dem. De har bara valt en annan väg för att bli brandmän, den väg som gäller nu, säger Henrik Kindberg. – De blir bra brandmän, säger Michael Wahlquist. Av samma skrot som vi Henrik Kindberg sökte och fick tjänsten som en av två handledare i Göteborg. Han har klivit av skiftet och jobbar dagtid för att ta hand om de tolv eleverna. – Alla kanske inte går i mål som brandmän. Men de är alla inriktade på jobb inom räddningstjänst och mycket intresserade. De skiftlag där eleverna är utplacerade är också enbart positiva, säger han. Den skepsis som funnits mot eleverna, framförallt att de skulle vara skrivbordsprodukter som inte klarar yrket, har han hört. Men den utredning som gjordes på Revinge, där det visade sig att eleverna hade lika bra fysik som brandmän som varit i yrket i ett år, har kanske tagit död på en del fördomar. – Det är möjligt att en del farhågor kommer att besannas i senare kurser, när det blir yngre elever med mindre erfarenhet. Men de här eleverna är av samma skrot och korn som vi själva. Bättre inkörsport Under praktiken i Göteborg får eleverna information om vilka anställningskrav räddningstjänsten har, vilka tester som måste klaras för att ha chans att få jobb. Henrik Kindberg konstaterar att eleverna får en bättre inkörsport än han själv en gång fick. – De träffar fler inom räddningstjänsten än jag själv gjorde som nyanställd. Vi har sagt till dem att det är nu de har chans att skaffa sig ett bra namn hos oss, och det har eleverna anammat. Michael Wahlquist håller med: – Eleverna får inblick i hela räddningstjänsten. Vi är ju deras inkörsport, praktiken blir som en provanställning. I Norrköping jobbar de två handledarna kvar på skiftet och har med sig en elev på samma skift. – Jag är ren handledare. Vår organisation är inte lika stor och kan nog ta max fyra elever. Fördelen hos oss är att vi snabbare kan göra en förändring om det behövs, det är lite barnsjukdomar så här i början. Lär sig själva av eleverna Henrik Kindberg och Michael Wahlquist är också överens om en annan sak – de lär själva av eleverna. – Jag har lärt mig mer om systematiskt brandskyddsarbete, om nya lagen. Jag har varit tvungen att läsa på, men jag har också lärt mig av eleverna, säger Henrik. – Det känns jätteutvecklande för mig. Jag får snabbare insyn i det nya och jag får jobba med unga personer som visar stor vilja, säger Michael. Medan Michael kombinerar handledarskapet med att jobba kvar på skiftet så jobbar Henrik enbart dagtid. Åttahalvfem varje dag är ovant. – Jag hoppas att handledarskapet ska utvecklas till kombitjänster. Men om du måste välja, handledare på dagtid eller arbete på skiftet? – Då återgår jag nog till skiftet. PER LARSSON Det ska bli lättare för andra än anställda i räddningstjänsten att gå Räddningsverkets vidareutbildningar. Enskilda anställda i räddningstjänsten ska själva kunna söka och gå utbildningar i stället för att vara beroende av att arbetsgivaren ansöker om utbildningsplats. Räddningsverket har utarbetat ett förslag, som i december ska på snabbremiss till Kommunförbundet. Det ska sedan lämnas till regeringen, som tidigare i år gav verket i uppdrag att bland annat utreda möjligheterna för enskilda att med studiemedel finansiera sin fortbildning. – Olika kategorier kommer att nappa på denna möjlighet, exempelvis elever som avslutat den nya utbildningen i skydd mot olyckor och personal på andra förvaltningar än räddningstjänsten, säger Lars-Gunnar Strandberg på Räddningsverkets Centrum för risk- och säkerhetsutbildning (CRS). Han poängterar dock att det även fortsättningsvis under överskådlig tid blir möjligt för räddningstjänsterna att skicka personal till fristående kurser i stället för de terminsalternativ som nu föreslås. Räddningsverket ger två alternativ till sammanhållna basprogram för vidareutbildning under en termin. Det ena är på 22 veckor och omfattar ämnena Metoder för samhällsinriktat säkerhetsarbete (10 veckor), Räddningsledare (6) och Tillsyn och olycksförebyggande (6). Eftersom räddningsledning finns med krävs att den sökande har utbildning i räddningstjänst, lägst brandman deltid. Det andra är på 20 veckor, lika fördelade på ämnena Metoder för samhällsinriktat säkerhetsarbete och Strategier för samhällsinriktat säkerhetsarbete. – Målgruppen här är i första hand personal utanför räddningstjänsten, exempelvis personal inom miljö och hälsa, byggare och elektriker, säger Lars-Gunnar Strandberg. För fortsatt vidareutbildning föreslås även fördjupningskurser i ovanstående ämnen. CRS hoppas att den nya utbildningen kan påbörjas våren 2006 och att den då är studiemedelsberättigad. Tjockaste utbildningskatalogen hittills Räddningsverkets fyra skolor får ett allt bredare utbildningsutbud. Det framgår också av den nya utbildningskatalogen: ”Utbildningar inom risk och säkerhet 2005”, som är tjockare och med fler nyheter än någonsin. Utbildningarna vänder sig till kommuner, företag, statliga myndigheter och organisationer. Utbildningskatalogen kan utan kostnad beställas från Räddningsverkets publikationsservice, 651 80 Karlstad, via fax 054-13 56 05 alternativt e-post: publikationsservice@srv.se Ny upplaga av särtryck I varje nummer av Sirenen hittar du utbildningsserien ”Sirenens räddningsskola”. Lärare på verkets skolor ger på två-tre sidor grundläggande kunskaper och nyheter inom ett speciellt ämne. Primär målgrupp är räddningstjänstens personal. Ämnena i 2003 års produktion finns nu samlade i ett särtryck som utan kostnad kan beställas från Räddningsverkets publikationsservice. Särtryck finns sedan tidigare också från 2002 års produktion. Vid beställning ange: Särtryck Sire- nens räddningsskola + årtalet. Räddningsverkets publikationsservice, 651 80 Karlstad, via fax 054-13 56 05 alternativt e-post: publikationsservice@srv.se "ARNS¼KERHET H^gZcZcCg-'%%) 7Vgch~`Zg]Zi/ "<ab^ciZVii[g\VWVgcZc Ä7VgcdX]jc\V]VgZc `jch`Vehdbk^kjmcV ^ciZ]Vg#9Z~gZmeZgiZge h^cZ\Zcb^a_dX]k^k^aa kZiVkVYYZi~c`Zg# 9Zih~\ZgBVg\VgZiV @VggbVceK~\kZg`Zi# :cVk[bncY^\]ZiZghdb iVgWVgcZchh^`iZge VaakVg# p"ARNā ¼Rā ENā MYCKETā VIKTIGā TRA ÷KANTāOCHāKUNDGRUPPāFÎRāOSSā "ARNā SKAā KUNNAā TAā SIGā FRAMā Iā SAMH¼LLETāUTANāATTāALLTIDāBEHÎ VAāBLIāSKJUTSADEāELLERāHAāENāVUX ENā MEDā SIGā )NGENā SKAā BEHÎVAā K¼NNAā OTRYGGHETā N¼Rā MANā SKAā TILLāELLERāFR½NāSKOLAāELLERāKOMPI SARā S¼GERā -ARGARETAā +ARRMANā P½ā6¼GVERKETāpāMEDāTITELān+UN DANSVARIGāpā"ARNnā 6ARJEā ½Rā DÎDASā ā BARNā Iā TRA÷KENā DEā øESTAā BARNOLYCKS FALLENā MEDā DÎDLIGā UTG½NGā ¼Rā TRA÷KOLYCKORā ā -EDā BARNā AVSERā VIā ALLAā UPPā TILLā ā ½Rā 6Iā HARā BÎRJATā FR½GAā BARNāOCHāUNGAāD½āVIāGÎRā½TG¼R DERāSOMāBERÎRāDERASāSKOLāELLERā FRITIDSV¼GARā"ARNā¼RāJUāEXPERTERā P½āVADāSOMā¼RāBRAāFÎRāBARNā¼VENā IāTRA÷KMILJÎāS¼GERāHONā :cYZbd`gVi^[g\V p6½RTā ARBETEā MEDā BARNā UTG½Rā FR½Nā &.Sā BARNKONVENTIONā DETā ¼Rā OCKS½ā ENā DEMOKRATIFR½GAā %NLIGTā KONVENTIONENā HARā DEā R¼TTāATTāF½āMÎJLIGHETāATTāP½VERKAā BESLUTāSOMāRÎRāDEMāāāāā .¼Rā 6¼GVERKETā JOBBARā MEDā OMBYGGNADS½TG¼RDERā TASā BAR NENSā ½SIKTERā NUMERAā TILLā VARAā %TTā MERā BYR½KRATISKTā ORDā ¼Rā ATTā 6¼GVERKETāGÎRāS½āKALLADEāBARN KONSEKVENSANALYSERāāā p"ARNāOCHāUNGAāF½RāINVENTERAā SINāTRA÷KMILJÎāRITAāOCHāBER¼TTAā OCHā KOMMAā MEDā SYNPUNKTERā 3YNPUNKTERNAā TASā TILLā VARAā VIDā PLANERINGENā AVā ½TG¼RDERā (URā M½NGAāG½NGERāHARāINTEāVIāVUXNAā BYGGTāVADāVIāTROTTā¼RānSMARTAāOCHā S¼KRAnāLÎSNINGARāOCHāS½āVISARāDETā SIGā ATTā BARNENā INTEā ANV¼NDERā DEMā %Nā G½NGTUNNELā KANā VARAā MÎRKāOCHāOT¼CKāENāCYKELV¼GāTILLā SKOLANāKANāHAāBLIVITāENāOMV¼Gā $½āANV¼NDSāDENāINTEāāā 7Vgch~`Zg]ZihWj[[ 6¼GVERKETāVARāENāAVāDEāMYNDIG HETERāSOMāMEDVERKADEāIā2¼DD NINGSVERKETSā HÎSTSEMINARIERā Iā 2OSERSBERGā OCHā 2EVINGEā MEDā NAMNETān"ARNSāR¼TTāTILLāS¼KRAāOCHā UTVECKLANDEā MILJÎERnā 2EPRE SENTANTERāFR½NāS¼KRAāOCHāTRYGGAā ;did/E:GL:HI:G<uG9 ;g\VWVgcZc#;aZgVbncY^\]ZiZgk^aaiVi^aakVgVWVgcdX]jc\Vh`jch`Vec~gYZh`VVgWZiVbZYh~`Zg]Zih[g\dgdX]hVb]~aaheaV" cZg^c\#9ZiY^h`jiZgVYZheG~YYc^c\hkZg`ZihhZb^cVg^Zg^GdhZghWZg\dX]GZk^c\Z#tbcZikVg7Vgchg~iii^aah~`gVdX]jikZX`aVcYZ b^a_Zg# KOMMUNERā +ARLSTADSā 5NIVER SITETā L¼NSSTYRELSENā "OVERKETā +ONSUMENTVERKETā 2¼DDNINGS VERKETā OCHā "ARNOMBUDSMAN NENā FANNSā BLANDā FÎREL¼SARNAā /MKRINGāāPERSONERāM½NGAā FR½NāSKOLANSāV¼RLDāDELTOG p3YFTETāVARāATTāLYFTAāFR½GANāOMā BARNS¼KERHETāINOMāM½NGAāOLI KAāOMR½DENāATTāSERVERAāENāBUF FÁāOCHāVISAāP½āBREDDENāIāBARNS¼ KERHETSARBETETā S¼GERā !NNETTEā (OLMBERGāP½ā2¼DDNINGSVERKETā SOMāHÎLLāIāTR½DARNAāā p2¼DDNINGSVERKETSāROLLā¼RāATTā VARAā SAMMANH½LLANDEā OCHā P½ DRIVANDEā Iā BARNS¼KERHETSARBE TETā!TTāF½āIG½NGāN¼TVERKSBYGGEā B½DEā LOKALTā OCHā REGIONALTā OCHā PEKAā P½ā S½DANTā SOMā RAMLARā MELLANāSTOLARNAāāāā VUXNAā KNAPPTā K¼NNERā TILLā SOMā EXEMPELVISā DETā B¼STAā KL¼TTER TR¼DETāELLERāDEāHEMLIGAāKOJORNAā IāBUSKAGENā/CHāDEāVETāS½NTāSOMā INTEāFUNGERARāSOMāTILLāEXEMPELā GRUPPENā AVā DAGISBARNā SOMā KUNDEāBER¼TTAāOMāPOSTENSāGULAā BREVL½DAāSOMāSATTāS½āTOKIGTāTILLā ATTāM½NGAāBARNāMENāALDRIGāN½ GONāVUXENāSLOGāHUVUDETāIāDENā p4IDIGAREā HARā VIā INTEā LYSSNATā P½ā BARNā OCHā UNGAā DEā HARā INTEā HAFTāN½GOTāINøYTANDEā)NTEāENSāIā S½āSJ¼LVKLARAāSAMMANHANGāSOMā Iā DERASā EGENā SKOLMILJÎā 6Iā STR¼ VARā EFTERā ATTā SKAPAā S¼KRAā MIL JÎERā 3AMTIDIGTā F½Rā DETā INTEā BLIā TR½KIGTāDETāM½STEā¼VENāVARAāSTI MULERANDEāOCHāSP¼NNANDEā$ETā ¼RāENāBALANSG½NGāMENARāHONāā KZiYZ[Vga^\VeaVihZgcV 2¼DDNINGSVERKETSā !NNETTEā (OLMBERG p!LLAā TYCKSā VARAā ÎVERENSā OMā ATTāDETā¼RāVIKTIGTāATTāBARNENāSKAā HAā INøYTANDEā -ENā FR½GANā ¼Rā HURāL½NGTāVIāEGENTLIGENāKOMMITā IāDETāARBETETāS¼GERāHON p2ISKENā ¼Rā ATTā BARNENā BLIRā nGISSLANnā Iā OLIKAā SAMMANHANGā FÎRā SYNSā SKULLā &ÎRā DETā HANDLARā INTEā OMā ATTā BJUDAā INā BARNENā Iā DEā VUXNASā SAMMANTR¼DESRUMā UTANāVIāM½STEāMÎTAāDEMāD¼RāDEā ÷NNSāIāDERASāEGNAāMILJÎERāā /CKS½ā "OVERKETā ¼Rā ENā MYNDIG HETā SOMā BÎRJATā LYSSNAā P½ā BAR NENā p"ARNā OCHā UNGDOMARā ¼Rā OFTAā DEā SOMā ANV¼NDERā N¼RMILJÎNā Iā BOSTADSOMR½DENā OCHā DENā OFFENTLIGAā MILJÎNā ALLRAā MESTā $¼RFÎRā ¼Rā DERASā ½SIKTERā VIKTIGAā FÎRāSAMH¼LLSPLANERINGENāOCKS½ā N¼Rā DETā KOMMERā TILLā S¼KERHETā S¼GERā)RÁNEā4ALLHAGEā,ÎNNāSOMā ¼RāLANDSKAPSARKITEKTāVIDā"OVER KETā p"ARNENā HITTARā PLATSERā SOMā 7Vgc\Zg`ad`VhkVg (ARā 2¼DDNINGSVERKETā FR½GATā BARNEN p)NTEāIāN½GONāSTÎRREāUTSTR¼CK NINGā -ENā DETTAā ¼Rā N½GOTā VIā M½STEā BLIā B¼TTREā P½ā OCHā KOM MERā ATTā JOBBAā MERā MEDā "ARNā OCHāUNGDOMARāM½STEāBLIāDELAK TIGAāIāS¼KERHETSARBETETāMANāF½Rā OFTAāKLOKAāSVARāAVāBARN KZik^a`VhdbYg 2¼DDNINGSVERKETā HARā ETTā SAM ARBETEā MEDā 6¼GVERKETā N¼Rā DETā G¼LLERāDÎDSOLYCKORāBLANDāUNGAā Iā TRA÷KENā ā 6ARJEā ½Rā DÎDASā ā UNGAāMELLANāā½RāIāTRA÷KO LYCKORā KOPPLADEā TILLā BILKÎR NINGā p!NTALETā TRA÷KDÎDADEā UNG DOMARāÎKARāOCHāVIāVETāVILKAāDEā ¼RāāOFTAāSPECIELLTāUTSATTAāPOJKARā SOMā ¼Rā UNGAā OCHā OVANAā BILFÎ RAREā(URāN½RāVIāUTāTILLāDEMāHURāā F½Rā VIā DEMā ATTā ¼NDRAā BETEENDEā OCHāATTITYDERāS¼GERā(OLMBERG C8D[a_Zgjee 2¼DDNINGSVERKETā KOMMERā ATTā JOBBAā FÎRā ENā FÎRB¼TTRINGā P½ā øERAā OLIKAā FRONTERā .#/ā .A TIONELLTā CENTRUMā FÎRā L¼RANDEā FR½NāOLYCKORāSKAāFÎLJAāUPPāOCHā ANALYSERAā STATISTIKā 2¼DDNINGS VERKETSā #ENTRUMā FÎRā RISKā OCHā S¼KERHETSUTBILDNINGā PLANERARā UTBILDNINGSINSATSERā INOMā TRA ÷KS¼KERHETSOMR½DETā p6Iā KOMMERā ¼VENā VERKAā FÎRā ATTā TRA÷KS¼KERHETSASPEKTENā TASā UPPā Iā KOMMUNALAā HANDLINGS PLANERā OCHā PLANERINGā Iā S¼KRAā OCHāTRYGGAāKOMMUNERā @6I6G>C6H:AA>JH 7Vgch~`Zg]ZiZc[naaZg*% >gÑgVgYZihkZch`VWVgch~" `Zg]ZihVgWZiZi*%g#DX]YZi ÑcchZc]ZaYZaViiÑgV#HkZg^\Z hZhhdbZii[gZ\c\haVcY ^cdbdbgYZiWVgch~`Zg]Zi# HZYVcb^iiZcVk&.*%"iVaZi ]VgVciVaZidanX`dghdbaZii i^aaYYh[VaaWaVcYb^cYgZWVgc b^ch`VibZY.%egdXZci# &.*)hiVgiVYZhZcWVgch~" `Zg]Zih`dbb^iZe^c^i^Vi^k Vka~`VgZc!dX]hZYZbZgV [dgh`VgZcdX]egd[Zhhdgc!GV\" cVg7Zg[ZchiVb#EYZci^YZc [VcchkVg`ZcÒnik~hiVgZaaZg WVgchhidaVgi^aaW^aZaaZgXn`Za# 7Vgch~`Zgi]Zih`dbb^iicÑX` ^\c\ZiihidgiZc\V\ZbVc\ dX][gVb\c\hg^`idanX`h[gZ" Wn\\VcYZVgWZiZeÒZgV]aa ^hVb]~aaZi#:iiVgWZiZhdb^ VaagV]\hiV\gVYaV\i\gjcYZc i^aaYV\ZchWVgch~`Zg]ZihVg" WZiZ# 26 Fyskonferensen Fyskonferensen arrangeras varje år av RIT (Räddningstjänstens idrott- och testledare). Forskningen kring brandmannens fysiska förmåga var huvudnumret vid årets konferens i Ronneby som lockade 130 deltagare. Hjälp för fystest – Det är det här vi väntat på Enkla fystester kan användas för att testa brandmäns förmåga vid krävande arbetsinsatser. Det var ett besked som mottogs med stort intresse på Fyskonferensen. Sirenen presenterade i förra numret vad Winternet i Boden kommit fram till när det gäller brandmannens fysiska förmåga. Winternet har tagit fram metoder för fystest som i anstängning kan motsvara ett antal krävande typinsatser. – Det är det här vi väntat på, en vetenskaplig studie, sade Mikael Wennerbeck, Göteborg. Han är testledare vid räddningstjänsten i Göteborg och en av de som aktivt förespråkat tester som kan bli enhetliga för riket. – Frågan är nu hur vi kommer att använda det, hur vi kan enas. Vi i storstäderna jobbar för ett gemensamt testprogram. Det här kan kanske även bli till hjälp i könsdebatten, sa Wennerbeck. Saknar du något i studien? – Jag saknar inget. Men som Christer Malm från Winternet påpekade, fysen är bara en bit av det vi måste testa. Det är oerhört viktigt att komma ihåg det. Hur personen fungerar men- Wennerbeck Fredriksson talt och socialt, hur denne hanterar materiel; det finns mycket att väga in i samband med anställning, poängterades vid redovisningen. Men på Fyskonferens handlar det om den fysiska delen. Total uppmärksamhet När Christer Malm, idrottsfysiolog, och Ann-Sofie Lindberg, sjukgymnast, redovisade arbetet och resultaten var uppmärksamheten total i lokalen. De visade att med hjälp av ett fåtal fystester kan man vägledas till kapaciteten i de flesta typinsatserna. Winternet gör jobbet på uppdrag av Räddningsverket och i mars hoppas Malm att rapporten ska vara helt klar. Malm och Lindberg påpekade att de bara översatt vad visa insatser motsvarar i fysiskt arbete. Deras uppgift är inte att bestämma vilken nivå kraven ska ligga på, om en brandman Otrevligheter utvecklar – Om man vågar utsätta sig för otrevligheter, då utvecklas man. Som att stå här i dag. Sören Cratz, välkänd fotbollsledare, pratade ledarskap på Fyskonferensen. En av hans ledstjärnor är förändring. – Det skrämmer ofta folk. Men förändring kan vara positivt och förändring är otroligt viktigt. Sören Cratz En förändring är att våga flytta. Cratz uppmanade åhörarna att ta chansen när den dyker upp, att det är utvecklande att röra på sig. Och att våga ta risker. – Sverige är för grått, vi vågar inte ta risker. Och det är för negativt. Se bara på A-ekonomi. Ta bort såna negativa TV-program. Haggö ska klara ett trapphus på två eller tre minuter. – Men kan ni sätta en miniminivå om ni får det uppdraget? var en fråga från publiken. – Det skulle vi kunna göra, om en kommun vill att vi ska göra det och ger oss uppdraget, svarade Christer Malm. Jonas Fredriksson, Stockholm, tyckte Winternets resultat visade att räddningstjänsterna inte legat helt fel i sina tester. – Insatstyperna är det många som använt. Det som det snackas för lite om är de tester som inte rör fysen. Jobbar ni med det? – Inte på ett tillräckligt bra sätt. Saknar du något i försöken? – Simtest. Folk kan ha vattenskräck. Testerna behöver också kompletteras med höjdtest och övning med mask för att kontrollera höjdskräck och klaustrofobi. Roddmaskin är en mycket gångbar testmaskin för att kontrollera om brandmän klarar de fysiska kraven i arbetet. Hur tror du resultaten som nu presenterats kommer att påverka ert arbete? – Det beror på hur vår personalavdelning agerar, den verkar tro att man kan ta in folk hur som helst. Enhetliga tester? Jan-Erik Andersson, Norra Älvsborg, var en av flera som förespråkade enhetliga tester. – Vi måste sträva efter att vi gör samma moment, samma tester, runt om i landet. Sen kan man sätta kraven på olika nivåer i form av tider, antal lyft eller vad det är. Stefan Haggö, Västra Blekinge, ser gärna att Räddningsverkets skolor använder de resultat som Winternet kommit fram till. Gemensam värdering ger gemensam kraft Mats Lindau, tidigare landslagsman i handboll, föreläste om hur man presterar på hög nivå under längre tid. En av hans viktigare ståndpunkter är att det är viktigt att gruppen har en gemensam grund för värdering och samma inMats Lindau tentioner. Han jämförde med ett isberg. Grunderna för värdering och intentionerna finns under ytan, de syns inte. Men de avspeglas i beteendet som finns ovan ytan. – Om det finns för många negativa valda sanningar i värderingen, ”vi är dåliga”, så påverkar det beteendet. Kraften finns under ytan. ■ ■ ■ Jämo har varit föreläsare på tidigare Fyskonferenser. Den här gången fanns också representanter på plats, men bara på åhörarplats. – Numera är fler än vi som diskuterar jämställdhet, noterade Helen Ekström. Vi är här för att lyssna, känna av hur debatten går. – Det vore bra om eleverna på tvååriga utbildningen hade genomfört tester som motsvarar typinsatserna när de går ur skolan. Då har de klarat fystesterna när de söker jobb. Lars Bjergestam på Räddningsverkets centrum för riskoch säkerhetsutbildning säger så här: – Vi kommer aldrig fram till något som leder till acceptans i alla kommuner. Och det är kommunerna som rekryterar, vårt uppdrag är att utbilda. – Men man kan tänka sig att eleverna får göra testerna man kommer fram till för att de ska få begrepp om på vilken nivå kraven kan ligga i en kommmun. Det är dock inget vi har diskuterat ännu. Anabola i farlig ökning Brandmän tränar ofta – och förhoppningsvis inte på konstgjord väg. Tommy Moberg, forskare vid Göteborgs universitet, fanns ändå på plats och pratade om risker med anabola steroider och även kosttillskott. Det var underhållande, fartfyllt och skrämmande. Moberg redovisade att allt för många våldsmän som vi läst om de senaste åren haft det gemensamt att de använt anabola steroider. – En kartläggning av 15 500 gymnasieelever i Göteborg 1997 visade att fyra procent av killarna och 0,9 procent av tjejerna använt anabola. Begränsar vi det enbart till de som styrketränar så stiger siffran till 9,5 respektive 3 procent. Och i dag finns det fem gånger så mycket anabola som 1997, sa Moberg. Han refererade också till en rapport från Karolinska institutet som tittat på 27 fall under åren 19831995. – Elva av dem är döda i dag. Där fanns 16 gärningsmän, sex av dem dömda för mord och sju för misshandel eller våldtäkt. 27 Fyskonferensen Sirenen Nr 8 • 2004 Brandman fastklämd Kommunförbundet – Pension vid 58 år bör avvecklas ■ Är riskerna för stora vid rökdykning? ■ Är det rimligt att brandmän får pension vid 58 år? Thord Eriksson och Håkan Palling, Kommunförbundet, provocerade för att få debatt på Fyskonferensen. Erikssons och Pallings åsikter retade säkert mer än en. Möjligen bidrog herrarnas debattvana till att publiken avstod från mothugg. Men någon gång hettade det till, som när rökdykningen ifrågasattes. – Det kommer säkert upp diskussioner i kommuner om man ska utföra det. Rökdykning sker under en halv procent av arbetstiden, men det tar 60 procent av pengarna. På vissa ställen rökdyker man en gång om året, kanske ska de fråga sig om de ska ha det i organisationen? sade Palling. – Och är det för farligt att hålla på med, kommer vi till den diskussionen? fyllde Eriksson i. – Vi här är partiska. Det är fel att ställa frågan till oss, svarade Sivert Lund, Gotland, och rev ner dagens applåd. Ställ frågan till medborgarna i stället, förväntar de sig att vi gör det? Hindrar karriärväxling Håkan Palling gick på ännu hårdare i pensionsfrågan. – Möjligheten att gå i pension vid 58 år bör avvecklas, ansåg han. Motiveringen var att det uppmuntrar till avgång före 67 år, det är dyrt för den enskilde och dyrt för arbetsgivaren, och det hindrar karriärväxling. – En 40-åring kanske tackar nej till att lämna utryckningen eftersom han redan då ser möjligheten till tidig pension, sade Palling. Han kallade också brandmännen för exklusiv manlig grupp. – Exklusiv? Jo, möjligen för att vi är de enda som har fyskrav. För vår pension avstår vi lön, åtminstone är det vad vi alltid får höra i löneförhandlingarna, replikerade Mikael Nelsson, Östra Blekinge. Svårare att rekrytera? Det nya utbildningssystemet, krav på räddningstjänstpersonal och former för rekrytering diskuterades också. Anders Engblom, räddningschef i Östra Ble- Ambulansen lämnar skånska räddningtjänster Foto: JOHAN EKLUND Brandmän har rätt att gå i pension vid 58 år, för tidigt anser Håkan Palling, Kommunförbundet. kinge såg en risk med den nya utbildningen. – Om vi bestämmer oss för att ha den tvååriga utbildningen som grund för anställning så tror jag vi får mycket färre sökande. Vi brukar ha 100 sökande till en tjänst, i framtiden kanske vi får fem. Det finns ett bekymmer i det. Har nya förutsättningar för yrket, utbildningen och krav på mångfald samt fler kvinnor, påverkat rutinerna för rekrytering? undrade herrarna på scenen. – Vi inväntar resultatet från undersökningen om brandmannens fysiska förmåga. På en storstadsträff har vi beslutat att ta fram program för hur vi ska se på egenskaper hos de vi anställer. Men det är ingen panik, eftersom vi har anställningsstopp. Det gör snarare att det är läge att nu ta fram den profil vi vill ha, sa Mikael Wennerbeck, Göteborg. Han la till: – Vi är nog överens om i Sverige att vi ska klara tester för att få jobbet. Men sen kanske brandmän ska göra olika saker, kanske att inte alla ska rökdyka. Jan-Erik Andersson, Norra Älvsborg, gav signal om en annan verklighet: – Oftast är styrkorna så små att alla måste kunna göra allt, då blir det också samma test för alla. Maria Krüger, Landvetters flygplatsbrandkår: – Vårt mål är att alla tränar olika moment för att säkerställa kapaciteten, både för individens och arbetsgivarens skull. Och jag tror inte det är de äldre som är problemet, snarare de yngre som inte har samma vana att träna. Testledare kan ha arbetsgivaransvar Även de som inte är chefer kan enligt arbetsmiljölagen ha arbetsgivaransvar. – Det har genom EU införts ansvar för flera. Det finns egentligen tre kategorier: chefer, arbetsledare och andra arbetstagare, sade Anders Bergström, jurist på Arbetsmiljöverket, på Fyskonferensen. ”Andra arbetstagare” kan enligt Bergström vara testledare, rökdykarledare, och dykledare. – Testledare och dykledare har en mer specifik uppgift. Det är inget man får i generell utbildning. Rökdykarledare är annorlunda. Ansvaret kräver kunskap om risker i arbetet, om bestämmelser och tillämpningen av dem. – Det är arbetsgivarens ansvar att se till att den En brandman klämdes fast vid en rullmaskin på Kvarnsvedens pappersbruk i Borlänge när räddningstjänsten var på besök för att tillsammans med företaget testa rutiner vid olyckor. En maskindel kom av någon anledning ur sitt läge och brandmannen klämdes fast. Räddningen fanns lyckligtvis nära och brandmannen kunde lämna lasarettet samma dag. Han var i tjänst en vecka senare. Det har tidigare hänt att personal vid bruket klämts fast vid maskiner. – Därför gjordes ett fullskaleförsök. Vi testade bland annat om lyftkuddar och hydraulverktyg som vi använder vid trafikolyckor kan användas vid olyckor på pappersbruket, säger Rune Masés vid räddningstjänsten Dala-Mitt. Testerna av rutiner vid olyckor kommer att fortsätta. som får uppgifterna har tillräcklig kompetens. För testledare kan ansvarsfrågan bli aktuell om en anställd inte är riktigt frisk och det finns risker med träning eller fystest. – Om personen är kraftigt förkyld bör nog testledaren säga ifrån om träning. Jag vet att det är känsligt att skicka hem anställda för sjukskrivning. Men jag tycker ni ska bestämma i organisationen hur ni ska sköta sånt. Det kan bli en ansvarsfråga om det händer något. Vem står då ansvarig om något händer? – Fördelning av uppgifter innebär inte att den som fått uppgiften automatiskt blir straffad vid en arbetsolycka. Arbetsgivaren kan inte bestämma vem som ska straffas vid en olycka, det gör domstolen. Text och foto på Fyskonferensen: PER LARSSON Vid årsskiftet försvinner ambulansen ur organisationen hos räddningstjänsterna i Malmö och Helsingborg. Orsaken är att regeringsrätten konstaterade att verksamheten är lagvidrig. En lagändring är på gång. Men för sent för Helsingborg och Malmö där upphandlingar var på gång under året. – En 103-årig epok försvinner, konstaterar Malmös räddningschef Ken Henningson. De 100 i Malmö och 75 i Helsingborg som berörs kommer dock att stanna på arbetsplatsen. De byter bara arbetsgivare och drar på sig landstingets kläder. Om landstinget i framtiden bestämmer sig för att upphandla verksamhet tänker både Malmö och Helsingborg anmäla intresse för att få tillbaka verksamheten. – Absolut. Vi är även intresserade av att upphandla IVPA och sjukvårdslarm, säger Eva-Marie Abrahamsson, räddningschef i Helsingborg. Malmö köper ut personal 17 anställda vid räddningstjänsten i Malmö har accepterat ett avgångsvederlag och tar pension i förtid nästa år. För räddningstjänsten är det ett sätt att klara ekonomin och samtidigt kunna behålla de senast anställda. Anställda som nästa år är 58-59 år erbjöds 150 000 kronor, de över 60 år 100 000 i avgångsvederlag. 40 personer fick erbjudandet och 17 sade ja. – Det här innebär att vi klarar budgeten, men också att vi behöver nyanställa, säger räddningschefen Ken Henningson. Bland annat slutar tio personer som arbetar i utryckningsstyrka. För att klara bemanningen behöver fem nyanställas. Malmö kommer nästa år att ha en fast styrka på fem man som enbart jobbar dagtid. Man följer i stort exemplet från Södertörn att ha mest personal när behovet anses störst. Från att ha haft 26 man i beredskap dygnet runt kommer Malmö att ha 25 man på nattskiftet och 30 under dagtid. Skånes storförbund dröjer Ännu är inget klart med ett storförbund av räddningstjänster i Skåne. Men tio kommuner är fortsatt intresserade att ingå i förbundet. I februari ska kommunerna ha fått underlag för att kunna ta beslut om de vill gå med i förbundet eller ej. Malmö och Lund är de två tunga kommunerna i det tänkta förbundet. Representanter från de två kommunerna samt från Eslöv och Kävlinge driver nu det fortsatta utredningsarbetet. Övriga kommuner som visat intresse att ingå i förbundet är Trelleborg, Staffanstorp, Vellinge, Svedala, Lomma och Burlöv. Losstagnings-SM i Skövde SM i Losstagning 2005 genomförs på Räddningsverket Skövde 26-27 maj. Arrangör blir Svenska brand & räddningstjänsters idrottsförbund (SBRIF). Inbjudan kommer att skickas ut i god tid före tävlingen. Vid frågor kontakta Dan Wargclou, Räddningsverket Skövde 0500-46 40 69, Claes Borgström, SBRIF, 070-629 37 82 eller Reidar Johansson, SBRIF, 070-538 26 57. Förebyggande-konferens i april Räddningsverkets förebyggandekonferens hålls 13-14 april 2005 i Karlstad. Detaljerat program och inbjudan kommer på verkets webbplats, www.raddningsverket.se 28 Erfarenheter Sirenen Nr 8 • 2004 Var femte buss en brand En stor buss tar mellan 50 och 85 sittande personer. I många fall är passagerarna fördelade på två våningsplan. För deras utrymning finns oftast bara två smala dörrar. Till råga på allt rör sig hela ”samlingslokalen ” i hög fart i trafiken. Hur fungerar det i en brandsituation? Sirenen har flera gånger tagit upp detta ämne. I nummer 5/01 beskrevs tre allvarliga bussbränder under åren 1998-99 som Haverikommissionen undersökt: Fjärdhundrabussen vid Enköping, Äskebackabussen mellan Göteborg och Lysekil, samt Glumslövsbussen söder om Helsingborg. Rapporterna ledde bland annat till att Svensk Bilprovning fick i uppdrag att göra obligatoriska kontroller av brandsäkerheten på alla bussar som tar nio passagerare eller mera. Kontrollerna omfattar bland annat motorrum, tank, bränsleledningar, batterier, strömbrytare, elledningar, generatorer, kompressorer, värmeaggregat, brandsläckare och eventuella släcksystem. 39 procent underkända I fjol besiktade bilprovningen 13 419 bussar över 3,5 ton. Hela 39 procent av dem blev underkända med krav på efterkon- troll. Den enskilt vanligaste orsaken var dåliga bromsar. Men bilprovningens statistik visar också att var femte buss hade brister i brandsäkerheten. Vanliga fel var avskavda elledningar i motorrummet eller att det saknades brandsläckare som fungerade. Också EU har uppmärksammat säkerhetsbristerna i bussar. Under en specifik vecka i somras hade polisen i vissa medlemsländer i uppdrag att utföra stickprovskontroller. Sammanlagt undersöktes 446 bussar. 196 av dem klarade inte säkerhetskraven. I Sverige var det trafikpolisen i Göteborg som ansvarade för kontrollerna. Här var siffrorna ännu sämre. Av 65 undersökta bussar hade 59 olika brister. Det var slitna däck, dåliga bromsar och bristande brandskydd. – Det värsta exemplet var ett bränsleläckage från en mitt- monterad motor. På durken i det heta och svåråtkomliga utrymmet under passagerarna fanns sjöar av flytande dieselolja. Det blev körförbud direkt, berättar polisinspektör Lars Hyllert för Sirenen. ULF ERLANDSSON Finsk undersökning – få bränder startar inne I Finland har 71 bussbränder under 2000-2001 undersökts. 61 av bränderna startade utanför passagerarutrymmet. ”Centralen för undersökning av olyckor” är en finländsk motsvarighet till Statens haverikommission. Centralen gjorde under de två åren grundliga undersökningar. Kriterier för att räknas som brand var att det förekommit öppna lågor och att man tvingats vidta åtgärder för att släcka dem. Förmodligen kom inte alla händelser under perioden med i undersökningen. Rapporteringen hade brister, särskilt under första halvåret 2000. ■ 71 bussbränder undersöktes under perioden. De flesta begränsades till små eller medelstora skador, åtta slutade som totalskada. ■ Tio av bussbränderna startade i passagerarutrymmet. ■ Endast två av de tio bränderna som startade i passage- rarutrymmet ledde till att det blev en totalskada. ■ 61 av bussbränderna startade på annan plats än i passagerarutrymmet. ■ Av dessa startade 37 i motorrummet, 16 i bromsarna och sju under vagnkorgen. ■ Nio av bränderna som startade på annan plats än i passagerarutrymmet spred sig sedan dit in. Sex av dem ledde till totalskada. Fem kategorier Den finska undersökningen klassar orsaken till bussbränderna i fem kategorier: ● Bränder orsakade av bromsarna, 16 konstaterade fall under perioden. Av dessa orsakades tolv av skivbromsar och fyra av trumbromsar. ● Elektriskt fel i kabel till batteri eller generator, 14 fall. ● Annat elektriskt fel, åtta fall. ● Brand i utläckande bränsle, 14 fall. ● Annan orsak. Av dessa kan nämnas: - brand i läckande olja (ej bränsle), fyra fall - brand i fläkt till luftkonditioneringsanläggning, tre fall - brand i extramonterat värmeaggregat, tre fall - brott i anslutning mellan turboaggregat och ljuddämpare, ett fall ● I övriga fall är brandorsaken inte fastställd Inga utrymningsproblem Det var inga problem med utrymningen vid någon av de undersökta bussbränderna. 26 av fordonen var helt tomma på passagerare. I tio av bussarna 29 Erfarenheter Sirenen Nr 8 • 2004 fälla Öva mer med inomhusbrandposter År 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Totalt Bussbränder Bussbränder 85 90 76 69 41 48 409 Skadeersättningar 12 milj kr 11 20 12 16 17 88 Tyvärr har inte antalet bussbr änder i Sverige minsk at fullt så myc ket som statistiken visa r. Si bränder som ra ffrorna anger bara de pporterats till försäkringsbolagen. När självrisken höjs påverkas både an talet rapporte rade skador och utbeta lade ersättning ar. 13 000 bussar i Sverige Foto: PATRICK PERSSON Flygbussen mellan Malmö och Sturup brinner. Bussbränder är allt för vanliga, och var femte buss en brandfara. I Sverige finns drygt 13 000 bussar tyngre än 3,5 ton. De besiktigas regelbundet av Bilprovningen. Sedan år 2001 kontrolleras också brandskyddet. Dessutom finns en frivillig branschorganisation som också jobbar med att förebygga bussbränder eller minska följderna av dem. Den så kallade ”Yrkestrafikgruppen” har i flera år sammanställt statistik över antalet rapporterade bussbränder och utbetalade försäkringsersättningar. i bussen fanns det fler än 30 passagerare. I genomsnitt var det 21 personer i varje buss. Dörrarna kunde öppnas normalt eller med hjälp av inbyggda backup system. Utlöstes för tidigt Vid 55 av bränderna använde bussföraren en eller flera handbrandsläckare. Det första släckförsöket lyckades vid 39 av tillfällena. Den vanligaste orsaken till att förarens släckförsök miss- lyckades var att släckaren utlöstes för tidigt så att släckmedlet inte nådde fram till brandhärden. Räddningstjänsten tillkallades vid 50 av de 71 undersökta bussbränderna. I genomsnitt var de på plats efter elva minuter. I 25 av fallen var branden då redan släckt. Har du använt en inomhusbrandpost någon gång? Förhoppningsvis svarar de flesta av Sirenens läsare ja på den frågan. Men hur många av de som inte tillhör vårt yrkesskrå är det som provat att dra ut slangen från en inomhusbrandpost och trycksatt den för att bekämpa en eld? Förmodligen är det inte så många. Jag har själv varit instruktör vid hundratals brandskyddskurser. Deltagare har ofta varit yrkesgrupper av olika slag: vårdpersonal, kontorsanställda, personal på varuhus, i restauranger, servicehus, samlingslokaler och andra objekt. Praktiska övningar med olika typer av brand- redskap är alltid ett viktigt moment vid dessa kurser. Tyvärr har kostnaden för omladdning av brandredskapen ibland varit ett hinder för att alla deltagare själva skulle få utlösa och använda en handbrandsläckare av varje typ. Men trots allt tror jag att de flesta eleverna lärt sig hur man hanterar de bärbara släckare de har på sin arbetsplats. Däremot måste jag erkänna att jag ibland har slarvat med att ordna ordentliga övningar med inomhusbrandposterna. Av någon anledning har det känts för enkelt. Att dra ut en slang och spruta lite vatten är väl inget som man behöver öva, kan det tyckas. Men det är inte så enkelt som man tror. ULF ERLANDSSON Sex moment – steg för steg Erfarenheter ■ Det är lätt att göra fel i en stressad situation. För att våga använda en inomhusbrandpost mot en verklig brand krävs praktisk övning. Varje deltagare i en brandkurs måste själv få genomföra alla momenten enligt de sex stegen. Annars är det lätt att något går snett. Det har brandutredarprogrammet gett många bevis på. Till att börja med gäller det att komma åt reglaget som öppnar själva luckan. För att nå öppningshandtaget måste man oftast först slå sönder ett skyddslock av glas eller plast. Just detta att använda våld och slå sönder något är ett stort hinder för många. ”Tänk om branden är så liten att den slocknar ändå?” tycker många och drar sig för att förstöra något. 1 ■ Slangen till en ny inomhusbrandpost är i allmänhet helt tom på vatten. När den ska användas för första gången måste slangen fyllas innan vattnet kommer fram till strålröret. Det tar några sekunder och gör att man kan bli tveksam på om kranar och ventiler verkligen står i öppet läge. Nästa steg är att få upp luckan. På vissa typer av inomhusbrandposter består spärren av en liten spak som ska föras åt sidan. På andra modeller är öppningsfunktionen mera självklar. 2 För att trycksätta slangen ska man öppna en kikventil eller kran. Men åt vilket håll ska den vridas? Om ventilen är trög och kärvar kan även en erfaren tekniker bli osäker på hur det ska vara. ■ Komplettera gärna instruktionen för kranarna till inomhusbrandposterna på din arbetsplats med egna skyltar ”öppen” respektive ”stängd”. 3 Därefter ska den trycksatta slangen dras ut så att den når fram mot ”branden”. Det är inte så lätt. Ibland måste man vara två eller flera för att klara det. ”Hur var det nu, måste man dra ut hela slangen eller räcker det med en bit av den?” 4 Det femte momentet är ofta det svåraste: att öppna ventilen på strålröret. Där finns det flera olika modeller. På vissa moderna inomhusbrandposter ska man reglera strålen genom att skruva på 5 Foto: ULF ERLANDSSON Att öppna ventilen på munstycket kan vara det krångligaste för en ovan person. Testa hur munstycket fungerar. munstycket längst fram på strålröret. Andra modeller har i stället en kikventil som kan ställas i olika lägen för stängt eller öppet läge eller för spridd stråle. Äntligen är det klart att bekämpa branden. Låg ställning så att du inte utsätter dig för röken. Kyl ner det som brinner med vatten. En spridd, finfördelad, vattenstråle är oftast effektivare än en hård, sluten stråle. 6 ■ Använd gärna inomhusbrandposterna i det vardagliga arbetet, när du tvättar bilen, städar eller dylikt. Det ger bra övning. Men se alltid till att de återställs så att de snabbt kan användas i en nödsituation. Ulf Erlandsson är anställd vid Räddningsverket med uppgift att bland annat leda ett stort brandutredningsprojekt. Erlandsson medverkar i Sirenen med sammanfattningar av rapporter. Han tar med glädje emot synpunkter och tips på tel 054-13 50 39, fax 0470-208 04, e-post: ulf.erlandsson@srv.se Sirenens räddningsskola 30 Sirenen Nr 8 • 2004 Kommunen, räddningstjänsten och miljöbalken Angår miljölagstiftningen Vad har miljöbalken med räddningstjänsten att göra? Vem hinner tänka på miljön när liv är i fara? Det ena utesluter inte det andra. Tvärtom, faktiskt. Tänk ett steg längre! Lagen om skydd mot olyckor och miljöbalken går hand i hand: Båda har som mål att värna människors liv och hälsa, egendom och miljö. – Därför angår miljölagstiftningen i högsta grad också räddningstjänsten, säger Kerstin Eriksson, lärare på Räddningsverket Sandö, i detta avsnitt av Sirenens räddningsskola. D et är viktigt att se kopplingen mellan miljön och vår hälsa. Miljöbalken, dess förordningar och föreskrifter finns för att vi och våra barn ska ha rent vatten att dricka och ren luft att andas, inte bara i dag utan också i framtiden. För att vi, liksom djur och växter ska få leva i rena omgivningar som vi inte tar skada av. Miljöhänsyn är ingen tillfällig trend som kommer att gå över. Det är alltså lika bra att sätta sig in i hur det angår räddningstjänsten. Miljörelaterade händelser som också berör området skydd mot olyckor blir dessutom allt fler: • Klimatförändringar kan orsaka tätare och häftigare oväder och översvämningar. • Samhällets sårbarhet ökar. • Olyckor får större miljökonsekvenser när områden blir alltmer tätbebyggda. Man kan se det positivt, inte bara som ytterligare krav: – Räddningstjänsten får mer att göra, och en allt viktigare roll i samhällets säkerhetsarbete. Framför allt kan vi lära oss att använda miljöbalken i det dagliga förebyggande och operativa arbetet, parallellt med – och gärna för att förstärka – lagen om skydd mot olyckor. Så säger lagen – Miljöbalken gäller parallellt med lagen om skydd mot olyckor Tanken med lagen om skydd mot olyckor (LSO) är bland annat att kommunerna ska ta ett bredare grepp om frågor som rör risk och säkerhet. Miljöaspekten är en viktig sådan, både vid förebyggande och skadeavhjälpande insatser. LSO utgår från att räddningstjänsten samarbetar med miljökontoret och andra kommunala förvaltningar både i insatsplaneringen och vid en räddningsinsats. Båda utövar tillsyn; räddningstjänsten för brandskydd och säkerhet – kommunen för miljöskydd. Ofta är kraven olika sidor av samma mynt och tillsynen blir effektivare ge- nom samarbete. Fem hörnstenar utgör syftet med miljöbalken: 1. Människans hälsa och miljön ska skyddas mot störningar 2. Natur- och kulturområden ska skyddas och vårdas 3. Den biologiska mångfalden ska bevaras 4. En god hushållning med mark och vatten ska tryggas 5. Återanvändning och återvinning ska främjas Balkens mål är ekologiskt hållbar utveckling. Miljöbalkens hänsynsregler Grunden i miljöbalken är hänsynsreglerna i kapitel två som sammanfattar vad alla – privatpersoner, företag och myndigheter – måste känna till och följa. Miljöbalken gäller ”alla som utövar verksamhet eller vidtar en åtgärd”. Det vill säga: dess grundkrav gäller också för räddningstjänsten. 1 § Bevisbörderegeln ”Det är upp till verksamhetsutövaren att bevisa att verksamheten bedrivs på ett miljömässigt godtagbart sätt.” Alltså: Bevisbördan är omvänd! Vid en insats ska man till exempel kunna förklara varför man valt den metod man gjort och hur detta påverkar miljön. 2 § Kunskapskravet ”Det är den som gör, eller tänker göra något, som ska ha tillräcklig kunskap om hur miljön och människors hälsa påverkas och skyddas.” Alltså: Man ska veta vad man gör. För räddningsledaren innebär det till exempel att – om han eller hon inte själv vet – fråga någon mer miljökunnig inför Miljöbalkens mål är ekologiskt hållbar utveckling. Dess förordningar och föreskrifter finns för att vi och våra barn ska ha rent vatten att dricka och ren luft att andas, beslut om en åtgärd som kan vålla problem. 3 § Försiktighetsprincipen och bästa möjliga teknik (BAT, Best Available Technology) ”Skada på miljö och hälsa ska förebyggas, hindras eller åtgärdas. Bästa möjliga teknik ska användas vid yrkesmässig verksamhet.” Alltså: Ta det säkra för det osäkra. Betrakta ett utsläpp som farligt tills motsatsen fastslagits. Med stöd av den här principen finns mycket att göra i det förebyggande arbetet. Bästa möjliga teknik (BAT) gäller också räddningstjänstens egen verksamhet, exempelvis vid inköp av utrustning, i övningar och insatser. BAT innebär även att personalen ska vara utbildad för sin uppgift. 4 § Lokaliseringsprincipen ”Man ska välja en sådan plats att ändamålet kan uppnås med minsta intrång och olägenhet.” Alltså: Rätt sak på rätt plats. Även med hänsyn tagen till konsekvenserna av en brand eller en olycka. Räddningstjänsten bör vara med från början när anläggningar planeras. Ännu en punkt där LSO och miljöbalken går hand i Sirenen Nr 8 • 2004 Sirenens räddningsskola 31 räddningstjänsten? Juristen svarar • Vilken lag gäller före den andra – och när? Miljöbalken eller LSO? Båda lagarna gäller parallellt och lagarna är inte motstri- Per-Olof Wikström diga på något sätt. Lagen om skydd mot olyckor skyddar den yttre miljön lika mycket som miljöbalken. Det är lätt att glömma bort det men räddningstjänsten bryter mot reglerna i LSO om man inte aktivt värderar den yttre miljön vid en insats. Den yttre miljön har ett eget skyddsvärde enligt LSO. • Vid en olycka sker ett utsläpp av ett farligt ämne. Detta ämne skadar människor och/eller djur, miljö, men först efter några år. Kan man säga att händelsen är räddningstjänst enligt lagens mening också när dessa skador uppträder? Foto: Bo Nystrand – När skadan uppstår är egentligen ointressant. Det är intressanta är att det krävs ett snabbt ingripande för att förhindra skadan samt att de övriga förutsättningarna för en insats är uppfyllda. Det kan mycket väl vara så att den enskilde skall ha resurser för klara en olycka (villkor i ett tillstånd enligt miljöbalken) inte bara i dag utan också i framtiden. Miljöhänsyn är ingen tillfällig trend som kommer att gå över. Det är alltså lika bra att sätta sig in i hur det angår räddningstjänsten. hand, och en bra utgångspunkt för samverkan mellan räddningstjänst och miljökontor. 5 § Hushållningsprincipen och kretsloppsprincipen ”Råvaror och energi ska användas så effektivt som möjligt. Det som utvinns ur naturen ska användas med minimal resursförbrukning.” Alltså: Olyckor är resursslöseri. Att förebygga dem är att arbeta enligt denna princip. Och om olyckan ändå sker – att till exempel inte använda mer släckvatten än nödvändigt. 6 § Produktvalsprincipen ”Om man kan ersätta en produkt med en mindre farlig så ska man göra det.” Alltså: Undvik riskabla produkter. Framför allt vad gäller kemikalier, men även till exempel övningsskum. I fråga om förebyggande: vid val av byggnadsmaterial, processkemikalier etcetera. 7 § Skälighetsregeln ”Kraven på hänsyn ska vara miljömässigt motiverade utan att vara orimliga att uppfylla.” Alltså: Det ska vara rimligt. Alternativ ställs ibland mot varandra: liv, hälsa, miljö, ekonomi. Ibland måste det ena ske på bekostnad av det andra. Men ofta samverkar flera intressen. 8 § Förorenaren betalar (PPP, Polluter Pays Principle) ”Det är alltid den som orsakar eller riskerar att orsaka miljöstörning som ska bekosta förebyggande eller avhjälpande åtgärder.” Alltså: Den som skitar ned ska betala. Den som bryter mot dessa hänsynsregler kan bli polisanmäld. Miljöförvaltningens personal är skyldig att anmäla misstanke om miljöbrott. För fällande dom krävs att det varit fråga om uppsåt • Vem ställs till svars vid misstanke om brott mot miljöbalken under en räddningsinsats? Är det räddningsledaren själv, eller räddningschefen? Eller kommunledningen, om den inte sett till att köpa in rätt utrustning, utbilda personalen etcetera? – Vem som ställs till ansvars enligt straffbestämmelserna i miljöbalken är en knepigare fråga. Man kan säga att de allmänna bestämmelserna om delegation med mera, gäller. Räddningsledaren har ett stort ansvar men en felaktig insatsplanering kan i vissa fall flytta ansvaret till räddningschefen. Jag har svårt att se några fall där kommunledningen skulle kunna ställas till ansvar. 32 Sirenens räddningsskola Sirenen Nr 8 • 2004 fortsättning från föregående sida Öva miljötänkande – i alla situationer eller oaktsamhet, och för räddningstjänstens del kanske inte rubriceringen blir så allvarlig som miljöbrott – men väl vållande till miljöstörning. Miljöbalken till vardags – Ta miljöbalken till stöd när du jobbar förebyggande. Lagen om skydd mot olyckor är tydlig när det gäller bränder. Däremot kan man inte ställa särskilt höga krav på skydd mot miljöolyckor med stöd av LSO. Här kan räddningstjänsten dra nytta av miljöbalken genom att samarbeta med miljökontoret. Räddningstjänsten kan inte själv förelägga och utdöma vite enligt miljöbalken och dess förordningar, men den möjligheten har miljönämnden. Genom samverkan, och argument grundade på både LSO och miljöbalken, får räddningstjänstens synpunkter större tyngd. Insatsplanera! Ta reda på var det finns känsliga områden i kommunen och planera för insatser vid olyckor på dessa platser. Integrera miljöaspekten i allt arbete, även i övningar. Hur påverkar det vi gör miljön? Har vi rätt utrustning? Rätt utbildning (bästa möjliga teknik, se ovan). Kan vi minska vår verksamhets miljöpåverkan? Öva miljötänkande – i alla situationer. Miljöfrågor bör vävas in i alla övningar, inte läggas in som en särskild del vid enstaka tillfällen. Argumentera utifrån miljöbalken för att få anslag till förbättringar av till exempel utrustning, utbildning och övningsområden. Miljöbalken i olyckan – Ta alltid med frågan: Hur påverkar olyckan miljön? (både vid insatsplaneringen och vid själva insatsen) Det kan vara ett utsläpp av farligt ämne. Vid en trafikolycka med personbilar kanske enbart kylarglykol – en liten mängd men som kan vålla skador om det hamnar fel. Släckvatten kan behöva tas om hand, brandrök kan vara miljöskadlig; liksom det ibland är miljövänligare att låta ett ämne brinna än att släcka. Olyckan kan ha inträffat i ett känsligt område: vid en vattentäkt, nära en fiskodling, intill en bäck med ett hotat bestånd av öring. Räddningstjänst är inte en isolerad företeelse i samhället. Om samhället satsat pengar på åtgärder för att bevara exempelvis bäcköringen, kan Foto: Arne Forsell Ta alltid med frågan: Hur påverkar olyckan miljön, både vid insatsplaneringen och vid själva insatsen? Det kan vara ett utsläpp av farligt ämne. Vid en trafikolycka med personbilar kanske enbart kylarglykol – en liten mängd men som kan vålla skador om det hamnar fel. räddningstjänsten omintetgöra detta genom bristande kunskaper eller rutiner i att tänka miljömässigt. Livräddning först Miljöhänsyn går inte före livräddande insatser, men miljöaspekterna ska gå hand i hand med övrigt skadebegränsande arbete. Att strunta i miljön kan skada människor och djur på lång sikt. Alla behöver inte kunna allt. Räddningsledaren har stora befogenheter, och ett stort ansvar. Men miljökunskap är ett stort område; minst lika stort som räddningstjänst. Ta hjälp av experter i stället för att chansa. Fråga någon sakkunnig – dokumentera att frågan ställts, när och till vem, liksom vilket besked du fått. Då kan du visa att du tagit miljöhänsyn. all miljölagstiftning Naturvårdsverkets hemsida: www. naturvardsverket.se Räddningsverkets hemsida: www. raddningsverket.se RIB: Räddningsverkets integrerade beslutsstöd. Här finns erfarenheter, underlag, insatsstöd som Riskera och BFK (beräkningsprogram för kemikaliespridning), information om kemiska ämnen etcetera. Mer om miljöfrågor finns också att läsa i Sirenens räddningsskola nr 4/2002: ”Miljöhänsyn i räddningstjänsten”. dags och i akuta lägen. Vem ska kontaktas och när? Hur nås miljöinspektörer utanför kontorstid? Finns joursystem? Larmlista? Samverka vid revidering av handlingsprogram. Miljöhänsyn är ett mycket bra område att arbeta tillsammans med; det bör tas in i både förebyggande och operativ verksamhet. Samverkan brukar också främja lösningar av ekonomiska frågor. Kerstin Eriksson i samarbete med Eva-Lena Lindbäck Öva med miljökontoret Genomför en kurs, eller öva ett scenario tillsammans. Det är givande för både räddningstjänsten och miljökontoret att lära om varandras arbetsområden. Bygg upp kontaktvägar för att samråda och ta hjälp av varandra, både till var- Gå en kurs Att läsa vidare Miljökunskap för räddningstjänsten. Från förebyggande till återställning. Räddningsverket 2001, under omarbetning 2004. Beställningsnummer: R00-237/01 Vägledning vid bränder och utsläppsberedskap. Miljösamverkan västra Götaland. Finns på nätet: http://cf.vgregion.se/miljo/miljosamverkan/ länk: Utgivet. Konkreta exempel, förslag till samverkan och miljöchecklistor för både förebyggande och räddningsinsatser. www.jordnara.nu Bra hemsida med sammanställning av i stort sett Ett gott samarbete med kommunens miljökontor ger kontakter som är användbara också i en akut situation. Gör tillsyn gemensamt. Det blir rationellt för den verksamhet som ska ta emot inspektörer från både räddningstjänst och miljökontor, att göra det vid ett och samma tillfälle. Och praktiskt: det främjar samråd och samordning av kommunens budskap och direktiv. Lagen om skydd mot olyckor och miljöbalken har som vi sett många kopplingar till varandra. Kontakta någon av Räddningsverkets skolor, för förslag till utbildning som kan skräddarsys utifrån behov och förutsättningar. Sandö: 0612-820 00, Skövde: 05004640 00, Rosersberg: 08-590 080 00, Revinge: 046-23 35 00 Umeå universitet ger vårterminen 2005 en fempoängskurs: Miljökonsekvenser vid olyckor. Kursen är framtagen i samverkan med Räddningsverket. Mer information finns på: www.umu.se Läraren Namn: Kerstin Eriksson Ålder: 30 år Bostadsort: Härnösand Yrkesbakgrund: civilingenjör i miljö- och Kerstin Eriksson vattenteknik, VA-frågor vid Umeva i Umeå, därefter miljökontoret i Bjurholms kommun. Miljöhandläggare och lärare vid Räddningsverket Sandö sedan 2001. Fritid: familjen, hantverk, friluftsliv, vänner, böcker Ordet fritt Sirenen Nr 8 • 2004 33 Dags att dra i nödbromsen och att skapa en värdegrund tt brandmannayrket är speciellt har hävdats i alla tider. Brandstationerna har varit slutna enheter till stor del nogsamt avgränsade mot övrig kommunal verksamhet och omvärlden. Allmänhetens bristande insyn och kunskap om verksamheten har medfört att det fortfarande lever kvar en stark mytbildning kring brandmannayrket (till exempel polera mässing och plocka ner katter från träd, etcetera) MEN under de senaste årtiondena har stora förändringar skett i samhället. Man skulle nästan kunna säga att allt har ifrågasatts eller förändrats. Tekniken har tagit över i vardagslivet – vem kan i dag klara sig utan mobiltelefon eller hemdator? Givetvis har detta kunnat skapa positiva effekter men det finns även en baksida som vi ännu inte riktigt har fått grepp på. A Det är inte utan att närpolisreformen från tidigt 1990-tal ekar i bakgrunden. Vi minns vad den förde med sig under en lång tid. Dessutom ska vi inte glömma att de förändringar i attityder och värderingar i samhället som sker ibland ställer räddningstjänstpersonal inför nya och svåra situationer i larmsituationer. Vi talar om ett ”hårdare” och ”omänskligare” samhällsklimat med mer våld och situationer i dag då till och med räddningstjänsten blir måltavla för detta. Några ytterligare intressanta värderingsförskjutningar gäller exempelvis synen på djur i förhållande till människor och dessutom finns starka strömningar som talar om naturen som ”besjälad”. Framtiden kommer att utvisa vad detta får för konsekvenser vid räddningsinsatser. Ingen positiv situation Dags för en yrkeskod Ibland tycks ”förändring” i sig vara målet för förändringen. Aldrig någonsin har väl valmöjligheterna varit större för oss människor än i dag. Inom arbetslivet har den ena efter den andra omorganisationen skett – vi har inte sett slutet än. Mänskliga egenskaper såsom ”förändringsbenägen” efterfrågas och står högt på önskelistan vid nyanställningar. Livsstil och värderingar har förändrats i en oerhörd takt. Alla – människor och organisationer – är vi en del av samhället och präglas direkt eller indirekt i olika mått av de förändringar som sker. Under senare år tycks vantrivsel och bristande entusiasm sprida sig alltmer inom räddningskårerna. En faktor till detta är givetvis Foto: BILDBYRÅN, HÄSSLEHOLM Trafikolyckor har räddningstjänsten alltid sysslat med. Men en förändrad omvärld, lagar och annat ställer nya krav på brandmännen. Inför en osäker framtid är det dags att stanna upp och formulera en värdegrund, anser Philip Widell i sin insändare. sparkrav och nedskärningar inom all kommunal verksamhet, vilket även drabbat somliga räddningstjänster hårt. Att leva under ständigt hot om nedläggning av sin station eller neddragning i styrkan skapar ingen positiv arbetssituation. Vad är rimligt att göra? Under ett antal år har också diskussioner förts om vad som är rimligt att utföra ytterligare inom ramen för att vara brandman. Ska man åka på inbrottslarm eller inte? Flagghalning på helger ? Ska laget städa hela stationen för att spara in städkostnaden etcetera? Många har upplevt att kraven ökat på att göra sådant som man tidigare inte utfört och som upplevs ligga utanför det man anställts för. Upplevelsen av förändring är stor men upplevs inte positivt. En annan faktor är givetvis – vilket aldrig framkommer – att våra värderingar och vår livsstil har förändrats oerhört under senare år. Detta medför en förändrad syn på till exempel arbete och fritid. När vi talar om att arbetet har förändrats har också personalens uppfattning om arbetet även förändrats. Osäker framtid En tredje faktor är att framtiden är än mer osäker vad gäller förändringar inom yrket. Lagen om skydd mot olyckor ställer hela verksamheten inför nya inriktningar. Den traditionella yrkesidentiteten tonas ner – förändras – till något som ännu är ganska obekant. Starkt förenklat kan man säga att tyngdpunkten går från utryckande till förebyggande verksamhet. Är det inte dags att dra i nödbromsen? Är det inte dags att börja diskutera de grundläggande värderingarna man inom räddningstjänsten står för? Arbetsgivare och anställda. Det är också dags för en yrkeskod som vägledning i arbetet. I många andra verksamheter har man stannat upp och sökt formulera vad man står för i en så kallas värdegrund. Hur än lagar är formulerade och hur än nedskärningar sker och värderingar förändras har räddningstjänsten en mycket viktig samhällsfunktion. Låt alla goda krafter samverka till en positiv förändring. Philip Widell Låter som avundsjuka, Särdqvist nnu ett stockkonservativt inlägg på insändarplats om ny teknik i nr 7/04 av Sirenen. Stefan Särdkvist i Hästveda spydde galla över nymodigheten Skärsläckaren, en svensk uppfinning som skapat intresse för svensk räddningstjänst utomlands. Förmodligen är Särdkvist ett brandbefäl av den gamla stammen, som vill att saker och ting ska förbli som de alltid varit. Han ondgör sig över att Räddningsverket varit med och utvecklat denna produkt. Är det Ä av avundsjuka att han själv inte rekryterats till Räddningsverket som han spyr galla över skärsläckaren och kombinationen av detta verktyg och små, snabba enheter? Jag kan ha många synpunkter på att Räddningsverket är passivt, men i fallet Skärsläckaren och mindre enheter applåderar jag. En del i vårt arbete Som deltidsförman skulle jag gärna se att kommunen köpte in skärsläckare till vår organisation, men det är väl att hoppas för mycket. Har läst flera artiklar om skärsläckaren i Sirenen och har en bekant på en närliggande heltidskår som prövat. Han är eld och lågor. Vår uppgift är att rädda liv och kan vi med en mindre enhet (snabbt fordon med två man) komma fram till en brand och kyla ner brandgaserna med hjälp av skärsläckaren så tycker jag att det är en självklarhet att metoden ska få en chans att utvecklas vidare och bli en del i vårt arbete och säkerhet (även bättre förutsätt- ningar när vi blivit full styrka för att leva upp till Arbetsmiljöverkets bestämmelser för rökdykning). Så Särdkvist – tänk i fall Skärsläckaren håller vad den lovar och svenska och internationella experter har rätt – då lär din önskan om att skärsläckaren ska blir ”en historisk parentes” inte infrias. Framåtsträvande förman Också du kan tycka till på de här sidorna Alla är lika välkomna att delta i debatten (skriv max 40 rader eller 3 000 tecken på datorn, inklusive mellanslag). Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad Skicka gärna på e-post: stig.dahlen@srv.se Manusstopp för nr 1/05 är 15 januari. Välkommen! 34 Ordet fritt Sirenen Nr 8 • 2004 Gör helikopterräddningstjänsten i Sverige civil! r det verkligen militären i Sverige som bestämmer var räddningshelikoptrarna ska finnas? Det framstår ofta så i den dagliga debatten. Nu tycker jag att det får vara nog! Under de senaste 20 åren har vi svenskar upprepade gånger ställt samma fråga: – Vad händer nu när militären tar bort sina helikoptrar ifrån? Nu är det dags igen. Media följer med stort intresse vad som kan bli konsekvenserna av det kommande försvarsbeslutet och var våra räddningshelikoptrar ska finnas eller snarare inte finnas verkar ha blivit en sak som man tror avgörs av landets militärer. Ä Inte en militär fråga Våra politiker måste visa kurage, peka med hela handen och en gång för alla tala om hur de vill att vi ska ha det med räddningshelikoptrarna. Inte är väl detta en militär fråga utan i allra högsta grad en civil fråga, i varje fall under fredstid. Fredsförhållanden är dessutom vad som gäller enligt presenterade profetior. Då så! I Sverige finns det räddningshelikoptrar för statlig räddningstjänst på fem platser sedan några år tillbaka, i Sundsvall, Stockholm, Gotland, Ronneby och Göteborg. Beredska- pen varierar mellan 15- 60 minuter och betalas märkligt nog av den svenska sjöfarten, genom Sjöfartsverket (SjöV). SjöV har utan tvekan det största behovet av räddningshelikoptrar för statlig sjöräddning längs vår långa kust och det är många som vill snylta på beredskapen för en billig kostnad när de väl vet att den ändå måste finnas. Lär bli ännu dyrare På två av dessa platser, Sundsvall och Visby, har Norrlandsflyg tagits i anspråk som kommersiell operatör. Detta eftersom militären inte längre hade behov av helikopterbaseringar där för den egna verksamheten, vilket jag kan förstå. SjöV har dock fortfarande behovet av en godtagbar beredskap för sjöräddning, att nå varje nödställd inom en timme med en räddningshelikopter. SjöV betalar därför årligen 44 miljoner kronor till detta (38 miljoner till Norrlandsflyg och 6 miljoner för den militära besättningsberedskapen) och det tvingas de fortsätta med oavsett de militära nedprioriteringarna. Låser vi in de militära helikoptrarna i hangarerna lär det bli ännu dyrare. Av tolv helikoptrar, i huvudsak inköpta för räddningstjänst inom militären för att rädda piloter, finns idag tio kvar. Två har mycket tragiskt havererat i samband med civil räddningstjänst. Helt om! Varför inte? Omfördela kostnaderna Eftersom det i dag är flera civila som flyger och vistas på havet än det finns militärer som flyger så låt oss vända på det hela. - Civilisera helikopterräddningstjänsten i Sverige! Måla helikoptrarna gul/röda! - Omfördela kostnaderna för de tio SuperPumorna ifrån Försvarsmakten till Sjöfartsverket som är en naturlig ny huvudman! De är redan den största brukaren. - Kompletteringsutrusta med civil räddningsutrustning! - Lägg ut management på privata operatörer och ta tillvara de välövade och välmotiverade besättningar som redan finns i dag, inom Försvarsmakten. - Låt de civila räddningshelikoptrarna svara för beredskapen vid militär flygaktivitet, FRÄD. Låt det inte längre vara någon skillnad på civil eller militär räddningsberedskap. - Märk och utrusta räddningshelikoptrarna enligt Genève-konventionens rekommendationer! Jag är övertygad om att det finns en stor majoritet som stöder en helcivil räddnings-helikoptertjänst i Sverige både bland oss som dagligen arbetar med räddningstjänst men också framför allt bland dem som bara vill ha ett tryggt liv i vardagen. Varför är det så svårt att slå näven i bordet och tala om hur vi vill ha det? Vem är emot? Anders Jönsson Självklart med självslocknande cigaretter Hoppas verket snabbt tar efter äste artikeln i Sirenen om självslocknande cigaretter och frågade mig genast: Varför har detta inte uppfunnits tidigare? Rökt har folk gjort i flera hundra år – och dött i bränder orsakade av cigaretter. Bättre sent än aldrig, men man blir förvånad att inte brandmyndigheter runtom i världen tidigare ställt dessa krav. ycket intressant att få läsa om självslocknande cigaretter i förra numret av Sirenen. Har aldrig tidigare hört talas om detta, men uppfinningen verkar ju suveränt bra. Förmodligen första gången i livet jag kan uppleva något positivt med denna produkt. Jag har en 84-årig far som är rökare och bor ensam i egen lägenhet. Varje kväll innan jag somnar tänker jag på pappa och ber till Gud att han inte ska somna ifrån cigaretten. L Borde skämmas Det är väl på brandkårerna som sakkunskapen finns och den institution i samhället som borde vara vakna för och driva frågor som dessa. I stället var det, enligt artikeln, en politiker i USA som till slut reagerade och fick fokus på frågan. All heder åt honom. Brandkårer och brandmyndigheter i alla länder borde samtidigt skämmas för att inte ha drivit frågan för längesedan. New York har tagit täten, Kanada blir enligt artikeln i Sirenen första landet som följer ef- ter. Bara att hoppas att svenska myndigheter ser till att Sverige blir nästa land som ställer detta självklara krav på tobaksbolagen. Tack för en utmärkt bra tidning! Örjan Widlund Stockholm M Enligt artikeln i Sirenen kan en sådan lag leda till att 20 personer om året slipper avsluta livet som dödsbrandoffer. Jag hoppas verkligen att Räddningsverket, som ska förebygga dödsbränder, snarast möjligt genomdriver samma regler som gäller i New York. Anja Blomgren Ordet fritt Sirenen Nr 8 • 2004 35 Kunskapsnivån att ta hand om tankbilsolyckor för låg ed anledning av en artikel i Sirenen nr 7 2004 samt viss efterforskning vid andra tankbilsolyckor konstaterar jag att det verkar finnas brister i räddningstjänsternas kunskap när det gäller olyckor med tankbilar lastade med petroleumprodukter. Efter att ha arbetat som lärare på en av Räddningsverkets skolor i ett antal år och därigenom har en ganska god inblick i de utbildningsplaner som används vid utbildning av brandmän och insatsledare kan jag bara konstatera att kunskapsnivån är alldeles för låg inom detta område. Varför är då detta så speciellt med tanke på allt farligt gods M som transporteras längs våra vägar. Det finns tre stora anledningar till att titta lite extra på petroleum i räddningsutbildningar. 1. Av allt farligt gods som transporteras längs våra vägar så utgör petroleum cirka 75 procent. 2. En petroleumtransport kan förekomma i stort sett var som helst i vårt avlånga land allt från våra större städer och vägar till den minsta skogsbilväg detta på grund av var kunderna befinner sig. 3. Med tanke på hur vårt samhälle är uppbyggt när det gäller transporter och kommunikationer verkar det som att användningen av bensin och diesel inte kommer att minska de närmaste åren. Det genomgående på de olyckor som jag studerat är att insatserna har avstannat när man konstaterat att det läcker ut eller läckt ut petroleum. Dessutom verkar räddningstjänsten nästan regelmässigt lägga skum på en sådan olycka oavsett om det är bensin eller diesel i transporten. Snabbare tätning Det räddningstjänsten måste bli bättre på är att täta läckage så att man kan behålla produkten i fordonet i stället för att det läcker ut, det kan ibland vara mer bråttom att täta läckaget än att lägga skum. Dessutom måste de tekniker som används för att begränsa utspridning av de produkter som läckt ut bli effektivare. I Sirenen nr 7 2004 säger man att det är upp till branschen att se till att handlingar finns tillgängliga. Den lag som reglerar transporter av farligt gods anger tydligt vad som gäller för transporthandlingar, denna lag trodde jag var till för att räddningstjänsten ska kunna göra en snabb och riktig insats lika väl som att ange för avsändare transportör och mottagare vad som gäller. Bengt Sörlin Sollefteå Nya lagen har gett fritt fram att lägga ner styrkor et verkar många gånger som Kommunförbundet inte känner verkligheten i räddningstjänstens Sverige. Förbundet påstår exempelvis att rekryteringsproblem inte finns ute på kårerna – trots att man sitter med i arbetsgrupper som arbetar med sådana ärenden och borde veta bättre. Kommunförbundets inställning till deltidarna har ju för övrigt lyst igenom i engagemanget att förnya och förändra avtalen för oss deltidsanställda brandmän och förmän. En annan fråga som gjort mig besviken är ersättningen i det nya löneavtalet för deltidsanställda då det gäller den nya distansutbildningen. Denna genomförs som deltidsstudier och omfattar 120 timmar och enligt nya avtalet ska detta ersättas med lägst 6 000 kronor och ska förhandlas lokalt. D Foto: PRESSENS BILD Militär räddningshelikopter och sjöräddning i samarbete. Anders Jönsson vill att helikopterräddningstjänsten blir civil. Svek mot fackligt arbete Skriv en insändare och få Sirenens T-shirt! För att uppmuntra fler att delta i debatten ger vi alla som skriver en insändare och får den publicerad i nr 1/05 möjligheten att få T-tröjan. Är du intresserad, ange i så fall att du vill ha en T-shirt samt önskemål om storlek (S, M, L, XL, XXL). Hur ska detta kunna förhandlas upp då arbetsgivarna (kommunerna) och olika räddningstjänstförbund på många ställen runt i landet, tycks har bildat karteller både länsvis och på andra sätt och enats om att inte betala ut en krona mer än avtalets lägsta ersättning? Detta anser jag vara ett svek mot det fackliga arbetet på det lokala planet och dessutom kommer det inte att underlätta för kommande rekryteringar. Här sitter Kommunförbundet först i avtalsförhandlingarna och vill ha in flera paragrafer som ska förhandlas lokalt. Samtidigt tillåter man och tycks närmast uppmuntra kartellbildningar för att hålla nere ersättningarna till de nyanställda deltidarna. Saknar engagemanget Den förre generaldirektören i Räddningsverket Lennart Myhlback konstaterade tidigt vikten av att ha utbyte med Brandmännens Riksförbund (BRF) och betonade ofta att deltidsbrandmännen är ryggraden i svensk räddningstjänst. Han tog många bra initiativ och utvecklade deltiden med kompetensutveckling, bland annat den extra utbildningsveckan med sjukvård. Det engagemang han hade för deltidens utveckling saknas av dagens ledning i Räddningsverket. Den verkar ha tappat dialogen med oss deltidsanställda. BRF tog själv initiativet till en träff i oktober och vi får väl hoppas att den blev startskottet för ett bättre samarbete. Enda riktmärket För snart ett år sedan kom lagen om skydd mot olyckor. Jag hoppades och trodde att den skulle leda till förbättringar och att vi skulle få bra hand- lingsprogram i kommunerna. Tyvärr verkar det nu som det enda riktmärket har varit kommunernas självbestämmande. Det tycks ha blivit fritt fram att reducera deltidsstyrkorna eller helt enkelt lägga ner brandstationer. Vem hade förväntat att det var så den nya lagen skulle tolkas? Inte jag i alla fall. Man plockar bort brandförmän, man nöjer sig med att ha first responders, styrkeledare, arbetsledare och allt vad man kallar dem, flera mil bort. Förmannen/räddningsledaren finns alltså miltals från brandmännen som ska rycka ut. Brandmännen på plats tvingas i akutläget fatta kanske livsviktiga beslut när det gäller taktik och annat de inte utbildats för. Avslutningsvis hoppas jag att länsstyrelserna lever upp till sin roll som tillsynsmyndighet. Att de aktivt granskar kommunernas handlingsprogram samt att det finns både riskanalyser och konsekvensbeskrivningar för de nedskärningar som genomförs enbart av ekonomiska skäl ute i kommunerna. Att det går att påverka myndigheterna visas i grannkommunen Vilhelmina, där man ville lägga ner två deltidsstationer. Länsstyrelsen i Västerbotten gick emot kommunens nedläggsbeslut. Heder åt den länsstyrelsen och åt killarna i deltidskåren som tog strid och engagerade sig. Herman Persson Brandförman, Dorotea Varför nya benämningar? Runtom i landet uppfinner man ny nomenklatur, med befattningar jag aldrig sett i utbildningsprogrammen för räddningstjänsten i Sverige exempelvis styrkeledare, arbetsledare, enhetschef och first responder. Var i lagtexten finns dessa benämningar? Det är lätt att misstänka att man uppfinner detta enbart för att kringgå att behöva utbilda förmän på deltid. Hoppas att jag har fel. Varför kan man inte ha kvar de befattningar man fått utbildning för? Också du kan tycka till på de här sidorna Alla är lika välkomna att delta i debatten (skriv max 40 rader eller 3 000 tecken på datorn, inklusive mellanslag). Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad Skicka gärna på e-post: stig.dahlen@srv.se Manusstopp för nr 1/05 är 15 januari. Välkommen! 36 Sirenen Nr 8 • 2004 Seminarier om olycksundersökningar I februari genomför Räddningsverket fyra seminarier för att hjälpa kommunerna att komma igång med olycksundersökningar. – Vi kommer att visa hur olycksundersökningar kan användas i säkerhetsarbetet och även ge exempel från kommu- ner som är på gång, säger projektledaren Anders Bergqvist. Seminarierna hålls i Umeå (1 februari), Rosersberg (2 februari), Skövde (8 februari) och Hässleholm (9 februari). Mer information finns på: www.raddningsverket.se Nyutgivet från Räddningsverket Statistik Räddningstjänst i siffror 03 Årsrapport med beskrivning av svensk räddningstjänsts utformning och insatser. Den åttonde i ordningen från Räddningsverket. Best nr: I99-114/04. Utbildning Utbildningar inom risk och säkerhet 2005 Räddningsverkets utbildningskatalog för 2005. Här finns alla grundutbildningar, vidareutbildningar och uppdragsutbildningar Best nr: U40-311/04. Ny sotningsutbildning Åttasidig broschyr om den nya sotningsutbildningen, presentation av yrket. Best nr: U40-639/04. Aktuellt-brev Utmärkning av personal och utrustning (nr 7) Detta Aktuellt-brev ersätter nr 5 från i år. Tar upp rekommendationer för enhetliga varselkläder på skadeplats. Information från Räddningsverket, samt hela den information som finns i Vägverkets broschyr (se annan utgivning i denna spalt). Så här beställer du Ange beställningsnummer samt din adress. Skicka beställningen via fax, e-post eller brevledes. Fax: 054-13 56 05. E-post: publikationsservice@srv.se Postadress: Räddningsverkets publikationsservice, L 124, 651 80 Karlstad. Annan utgivning OBS – kan inte beställas från Räddningsverket Rekommendationer för varselkläder på skadeplats na kunskapen och det språkburna kunskapandet i sin yrkesutbildning. Avhandlingens övergripande syfte är att bidra till reflektion och dialog kring språkandets betydelse för lärandet. Boken är utgiven av Malmö högskola och kan beställas via e-post på: beställning@lut.mah.se . Pris: 265 kronor. Broschyr från Vägverket med rekommendationer och teknisk beskrivning av varselkläder för insatspersonal. Beställning: 0771-119 199, epost: vagverket@vv.se, hemsida: www.vv.se MIMMS – på svenska Mimms står för Major incident Medical Management and Support. Ett metodiskt sätt att hantera allvarliga händelser. Mimms startades ursprungligen som en lokal kurs i Manchester. Kursen har blivit framgångsrik och spridits över världen. Här har Mimmsprinciperna översatts till svenska förhållanden och dess terminologi. Beställning: Studentlitteratur, Lund. Tel 046-31 20 00, fax 046-30 53 38. Pris: 215 kronor. Brandvägg Doktorsavhandling av AnnaLena Göransson, Räddningsverket. Brandvägg beskriver hur en grupp brandmän, som konsekvent framhåller att de är praktiker och inte teoretiker, förhåller sig till den språkbur- Gasmätningens grunder Praktisk bok om mätning av gaser och ångor från brandfarliga och explosiva gaser och vätskor. En uppdatering av tidigare bok från 1990. Författare är Lars H Landström. Beställning: www.pheldo.se Pris: 350 kr plus frakt Lagen om skydd mot olyckor En diger handbok på 383 sidor från Brandskyddsföreningen som går igenom lagen, med beskrivningar och kommentarer. Boken är tänkt att kunna fungera som uppslagsbok. Författare är Johan Hermelin, Göran Schnell och Harald Dryselius. Beställning: SBF tel 08-588 474 00, www.svbf.se Pris: 690 kronor. Stockholm vill ha lag som straffar dåligt brandskydd Flera remissinstanser, bland andra Räddningsverket, krävde att det i nya lagen skulle finnas straffsanktioner för dåligt brandskydd. Så blev det inte. Nu tänker räddningstjänsten och polisen i Stockholm uppvakta för en förändring. – Det är beklämmande att den som cyklar utan ringklocka kan få böta 200 kronor, men att man inte kan få böter för att man riskerar folks liv genom att låsa en nödutgång, säger Patrick Widell, närpolisbefäl i Stockholm. Räddningstjänsten i Stockholm tänker uppvakta Räddningsverket, polisen vänder sig till Justitiedepartementet för att framföra synpunkterna. – Vi var inom vårt distrikt landets krogtätaste område, en del krogar runt Stureplan har öppet till fem på morgonen. Skyddet är inte sämre än på andra ställen. Men tätheten gör att sannolikheten är större att en olycka inträffar just där nästa gång, säger brandinspektör Lars Thidevall. Inget straffar dåligt skydd Torkel Schlegel, jurist på Räddningsverket, konstaterar att det inte finns någon lag som straffar den som har dåligt brandskydd. Räddningsverket ville få in det i lagen om skydd mot olyckor, men lyckades inte. Blockerade utrymningsvägar eller att man släpper in för många personer kan inte straffas med hänvisning till vållande av fara för annan person. – Då måste det vara en konkret och mätbar fara. Och det är det inte. Risken att brand utbryter är ju väldigt liten och inte mätbar, säger Schlegel. Räddningstjänsten kan hota med vite om exempelvis en nödutgång blockeras, men inte utdöma böter. – En ägare kan öppna en nödutgång på vår begäran och undvika vite, när vi åkt kan de blockera den igen, konstaterar Lars Thidevall. Säkerhetsbälte i Värmland-Närke? Länsstyrelsen i Värmland vill utveckla ett säkerhetsbälte som sträcker sig mellan Karlstad och Örebro. Och med Räddningsverket som motor. Räddningsverket. ■ Haverikommissionen samlokaliseras med NCO, i Karlskoga. – Jag är naturligtvis positiv till att stärka och profilera regionen inom området risk och säkerhet, säger Räddningsverkets generaldirektör Christina Salomonson. Men förslagen måste betraktas som en önskelista sett ur ett regionalt perspektiv. – Däremot är jag direkt avvisande till förslaget att flytta Bex från Solna till Karlstad. Kompetens inom området har byggts upp under ett antal år och behöver stabila förutsättningar. Det är med anledning av att regementet A9 i Kristinehamn föreslås att flyttas som länsstyrelsen försöker hitta vägar för etableringar som kan ge ersättningsjobb. I försvarspropositionen lämnades förslaget att Räddningsverkets internationella enhet utökas och förläggs till Kristinehamn. Det handlar om drygt 100 nya tjänster. Det stöder länsstyrelsen och vill dessutom förlägga ett sammanhållet insats- och kompetenscentrum för civil kris- och katastrofhantering, lämpligt för både civil och militär personal, till Kristinehamn. Länsstyrelsen föreslår dessutom att: ■ Räddningsverkets enhet för brandfarliga och explosiva varor, Bex, flyttas från Solna till Karlstad. ■ Folkhälsoinstitutet, Strålskyddsinstitutet och Elsäkerhetsverket lokaliseras i regionen Karlstad-KristinehamnHammarö. ■ Ett nationellt kompetenscentrum för översvämningsrisker bildas och kopplas till Kolding i 90 sekunder Brister i transporter av farligt gods I årets sista utgåva av videoserien 90 Sekunder uppmärksammas Räddningsverkets utredning om miljökonsekvenserna efter branden i Jysk Bäddlager och Barnens Hus i Östersund. Andra inslag: ■ "Öckerö-modellen". Representanter från kommunen redogör för modellen som enligt räddningschefen Kenneth Ericson innebär någonting helt annat än små insatsstyrkor. ■ Fyrverkeribranden i Kolding, Danmark. Insatsledaren och representanter för Beredskabstyrelsen berättar. ■ Handledare och elever delar med sig av erfarenheter från SMO-elevernas praktik. ■ Från American Heat hämtas ett reportage om en besvärlig livräddningsinsats av flera offer ur en avloppsbrunn. 90-Sekunder kan beställas som DVD eller VHS från: 90-Sekunder, Räddningsverket, 651 80 Karlstad, eller e-post: rib@srv.se Var fjärde transport av farligt gods har brister. Det visar statistik från polisen. Polisen gör varje år drygt 6 000 kontroller av vägtransporter med farligt gods. Räddningsverket har analyserat omkring hälften av tillsynsrapporterna, varav samtliga från storstadsområdena. De vanligaste felen är att lastbilarna saknar kontrollerade brandsläckare och att godsdeklarationerna är ofullständiga. De svarar för omkring hälften av anmärkningarna. Andra ofta förekommande brister är fel i de skriftliga instruktionerna för transporten, felaktig märkning och felaktiga etiketter på kollin samt bristfällig skyltning av fordon och containrar. – Åkerinäringen, som svarar för transporterna, måste skärpa den interna kontrollen genom de säkerhetsrådgivare som ska finnas, säger Bo Zetterström, Räddningsverkets verksamhetsansvarige för transport av farligt gods. Positivt är att bristerna trots allt minskat under den senaste femårsperioden. Insatskort för tåg på nya Rib Insatskort för tåg och en ny version av Lupp-ledning och -uppföljning. Det är några av nyheterna i den nya versionen av Rib (Räddningsverkets integrerade beslutsstöd) som nu är klar. I nr 1 2005 finns även, värderingsinstrument för kemikalie- hantering och ett nytt indikeringsinstrument. Räddningsverket och Banverket har ingått avtal om att insatskort för tåg får visas via Rib. Rib kan beställas via www.rib.srv.se eller supporttelefon 054-13 55 30. 37 Platsannonser Sirenen Nr 8 • 2004 Intresseanmälan Kan du tänka dig att jobba som Räddningschef i Hammarö kommun? Är du intresserad eller har frågor rörande tjänsten, mejla till Brandmannaklubben Hammarö: bo.nilsson@comhem.se Senast 15/1-05 vill vi ha ditt svar. Nacka kommun Nacka kommun har ca 80 000 invånare och är en expansiv och attraktiv kommun med stora grönområden, insjöar, kust och skärgård. Nacka Brandförsvar Foto: PER LARSSON Ett synbart bevis på uppskattning är statyetten från Video Fuego. Men viktigare för Birger Markusson är själva filmen, 38 minuter om spåren efter terrorattacken mot World Trade Center i New York. Filmade terrorattack Markussons jobb prisvärt Birger Markussons jobb är att dokumentera händelser inom räddningstjänst. Nu har han fått pris för det. – Så här på ålderns höst. Kanonroligt, säger han. Några veckor efter attacken mot World Trade Center var Birger Markusson, Räddningsverket, på plats i New York. Det blev en film om katastrofen, om livet på brandstationerna efter att närmare 400 kollegor dött. Filmen döptes till ”The unthinkable becomes reality” (Det otänkbara blir verklighet) och blev 2001 en specialutgåva i videoserien 90 sekunder. Nu har den i konkurrens med filmer från 21 andra länder prisbelönats som bästa dokumentär vid ”Video Fuego” i Spanien. – Jag värderar det väldigt högt, säger Birger Markusson. Birger har sett många händelser genom kameralinsen. Han var på plats efter tågolyck- an i Madrid, har filmat i Afghanistan, Algeriet och många andra länder. Resdagarna är många, men oftast inom Sverige. Hans filmer dokumenterar oftast utvecklingen inom svensk räddningstjänst. Och de flesta vet vem Birger är. Det fick han om inte annat bekräftat efter att utmärkelsen i Spanien blivit bekant. – Väldigt många runt om i landet har hört av sig och gratulerat, det uppskattar jag väldigt mycket. Bestående intryck Birger Markusson tillbringade tio dagar i New York hösten 2001. Det blev 38 minuter film. Vilka är dina starkaste intryck från besöket? – Det var brandmännen jag mötte, killarna på golvet, och hur dåligt de mådde psykiskt. Jag var också med på en begravning som gav oerhört starkt intryck. ”Video Fuego” startades 1987 och hålls i Badajoz i södra Spanien. Det är en gala där film, multimedia och stillbild inom räddningstjänstområdet tävlar. Dokumentär och utbildning är ämnesområdena inom de tre kategorierna. Birger Markussons bidrag var ett av 22 inskickade som nominerades för dokumentärpriset inom filmkategorin. – Bidragen visades under tre dagar. En japan vann priset för bästa utbildningsfilm. Varför har du inte deltagit tidigare med filmen? – Jag fick inbjudan först i år, och det var den enda film jag hade som var på engelska, franska eller spanska, vilket är ett krav. Så jag skickade in den. Tacktal är kutym vid galor. Vem tackar du? – Torwald Snickars från Stockholm. Han hade varit i New York något år tidigare och studerat brandskydd, han hade kontakter. Utan Torwalds hjälp hade aldrig dörrarna öppnats för mig och jag hade aldrig kunnat filma. PER LARSSON Annonsera i Sirenen – boka senast 17 januari 1 spalt 41,4 millimeter 2 spalter 87,8 millimeter 3 spalter 134,2 millimeter 4 spalter 180,6 millimeter 5 spalter 227 millimeter Sirenen är perfekt för dig som ska rekrytera personal inom räddningstjänst och skydd mot olyckor. Ingen tidning i branschen har sådan täckning som Sirenen. Nästa nummer trycks 1 februari. För att vi ska hinna få med din annons vill vi att du förhandsbokar utrymme senast 17 januari samt lämnar färdig annons senast 24 januari. Priser Spaltbredder Räkna ut priset Våra spaltbredder är: Priset är 16 kronor per spaltmillimeter för svartvita annonser, 18 kronor per spaltmillimeter för färgannonser (priserna är exklusive moms). Vad annonsen kostar räknar du ut enligt följande exempel: En svartvit annons som är 3 spalter bred och 150 millimeter hög kostar 7 200 kronor (3 x 150 x 16). Priset för färgannons i samma storlek blir 8 100 kronor (3x150x18). Kontakt Ring eller e-posta om du har några frågor. Kontaktperson för annonser är i första hand Per Larsson, tel 054-13 51 02. Du kan även tala med Gunno Ivansson eller Stig Dahlén. söker 3 Brandmän Nacka brandförsvar tillhör region Stockholm, vilket innebär att vi har ett nära samarbete med brandförsvaren i Värmdö, Lidingö, Stockholm, Solna, Sundbyberg och Ekerö. Vi har idag 50 anställda. Det är meriterande om du har genomgått SRV:s Bm-utbildning eller motsvarande. Du har lätt för att samarbeta och har god hälsa, kondition och styrka. Vi erbjuder dig en tjänstgöring på 42 timmar/vecka delat dygn. För tillsvidareanställning krävs att du har körkortsbehörighet C eller motsvarande. Din ansökan, med bifogat testprotokoll som styrker din arbetsförmåga, skickar du till: Nacka Brandförsvar, 131 81 Nacka. Märk ansökan ”Brandman”. Ansökan kan även göras på http://proof.nacka.se/enkatpoll.asp?ProofID=5589 Ansökan ska vara inkommen senast den 14 januari 2005. Information kan du få av: Räddningschef Per Höglund, telefon 08-718 80 94, alternativt Rolf Harlert, telefon 08-718 80 96. Sirenen är Räddningsverkets tidning. I den kan du följa utvecklingen inom räddningstjänsten och skydd mot olyckor. Är du inte redan prenumerant – bli det! Du får åtta nummer om året, Gratis! Skicka kupongen till: ”Prenumeration”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad eller faxas till: 054-13 56 40 ❐ Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen ❐ Adressändring ❐ Avsluta prenumerationen Namn ……………………………………………………………………… Gatuadress ……………………………………………………………… Postadress ………………………………………………………………… Vid adressändring/avslut Abonnemangsnr (står direkt före namnet) ……………………… Vid adressändring Gamla gatuadressen……………………………………………………… Gamla postadressen……………………………………………………… 38 krypto Sirenen Nr 8 • 2004 Toppvinsten till Nynäshamn Samma tal – samma bokstav Den här gången kom den först öppnade rätta lösningen från Nynäshamn. Vi på Sirenen säger grattis till Lennart Liljehammar och övriga vinnare. Rätt lösning av krypto nr 7/04 gav följande mening i de tonade rutorna: Lösningstips: I kryptot har du en hjälpbokstav vid pilarna. Ordet vid pilarna motsvaras av inslag på bilden. Regeln är att samma siffror motsvaras av samma bokstav hela kryptot igenom. Lyckas du kan du inom de tonade rutorna läsa en mening som har koppling till bilden. 1:a pris: pulversläckare, typ ABE lll (6 kg, för hemmet, kontoret, etc), 2–4:e pris: cykelhjälm, 5–8:e pris: resebrandvarnare. Skicka lösningen senast den 17 januari till: ”Kryptot”, Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad. Plåtad plåt 1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kontoret etc): Lennart Liljehammar, Nynäshamn. 2–4:e pris (cykelhjälm): Lars Rymark, Löddeköpinge, G Olsson, Göteborg, Owe Qvarnström, Gävle. 5–8:e pris (resebrandvarnare): Lena Markendahl, Götene, Bertil Hansson, Orsa, Lars Möller, Glumslöv, B-L Magnusson, Grums. Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lösningen till kryptot 7/04 Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Näst Sista Sirenen Nr 8 • 2004 Jo, det är en brandpost... Tinnitus kan bli vår nästa folksjukdom ■ ■ ■ Har också du en bild med något roligt eller udda motiv med anknytning till räddningstjänst och skydd mot olyckor – skicka den till Sirenen. Vi belönar alla som får sin bild publicerad med Sirenens Tshirt. Kom ihåg att uppge önskad storlek. Foto: HERMAN PERSSON Redaktion Stig Dahlén Chefredaktör och ansvarig utgivare 054–13 51 04, e-post: stig.dahlen@srv.se Per Larsson Reporter 054–13 51 02 e-post: per.larsson@srv.se Gunno Ivansson Layoutare, reporter 054–13 51 06 e-post: gunno.ivansson@srv.se ock n´ Roll! Sista helgen i november fick gubben full dos av det som pumpas in i öronen på våra ungdomar. Två nattklubbsbesök. Fredag chaffis åt dottern till Mariestad och hårdrockbandet Rallypack från Göteborg, kvällen efter fick en arbetskompis taket i Nöjesfabriken i Karlstad att lyfta med Mustang Sally och andra 60talsröjarlåtar. Bandet hade inte lirat på åtta år och givetvis måste jag var med om denna come back. Precis som i Mariestad kryllade golvet före scenuppträdandet av tonåringar, dansandes med alkoläsk i näven. Om denna förrädiska dryck med syftet att lura in ungdomar i alkoholberoende skulle jag kunna skriva mycket. Men det jag reagerade mest över var ljudnivån. I Karlstad fick redaktionskollegan Gunno backa 30 meter för att över huvud taget stå ut. I Mariestad fladdrade mina tunna hårstrån av tryckvågen från högtalarna. Tack och lov hade dottern övertygat mig om att det krävdes maximalt hörselskydd. Men alla dessa skyddslösa ungdomar därute, i Mariestad och på alla andra platser i Sverige – hur många kommer inte att drabbas av tinnitus med livslångt lidande och för samhället kostsamma sjukskrivningar. Måste det vara så? Varför gör inte kommunernas hälsovårdsnämnder inspektioner på plats på motsvarande sätt som räddningstjänsten i en del städer sena festkvällar börjat kolla brandsäkerhet och nödutgångar på nöjesställen? Ut och mät ljudnivåerna, varna arrangörer som inte har koll, följ upp och nästa gång högsta tillåtna decibelnivå överskrids – dra ur kontakten! Det är förmodligen enda sättet att få arrangörer och band att följa reglerna. Tinnitus kan bli en ny folksjukdom – och den känns så onödig. Ännu en uppgift för Räddningsverket månne, som i ambitionen att bli ”Säkerhetsmyndigheten” tycks vilja ta till sig allt som har med folkhälsa att göra? R Så här i julbordstider visar vi en bild som Herman Persson i Dorotea knäppte på ett hotell i Lycksele när Brandmännens Riksförbund hade länsträff. ”Inte helt lätt att komma åt den här brandposten om det skulle börja brinna”, kommenterar Herman sin bild. Brandingenjör Lars Strandh, 40, är ny ställföreträdande räddningschef i Stenungsund. Han jobbade tidigare vid räddningstjänsten i Kalmar. Strandh ersätter Esa Haapamäki, 39, som börjat på ÅF. Erik Leveau (från Carl Bro i Malmö) har tillträtt en nyinrättad tjänst som brandingenjör i Stenungsund. I förra numret berättade vi att Rickard Hansen, 36, börjar som räddningschef i Kalmar 1 januari 2005. Nu är det även klart att Annette Andersson, 42, i februari blir ny förvaltningschef. Hon är i dag personalchef i Borgholms kommun på Öland. Tina Håkansson, 34, är ny ställföreträdande räddningschef i Halmstad. Hon har jobbat vid räddningstjänsten sedan 1996 och ersätter Hans Ekberg som tidigare tog klivet upp till räddningschef. Åmål har två nya ställföreträdande räddningschefer från årsskiftet. Det är Stellan Lundkvist, 60, som varit ställföreträdande räddningschef i Årjäng, och Tommy Kihlberg, 52, som varit brandmästare i Åmål. Ställföreträdande räddningschef Hans Felixon kliver ett steg upp och blir ny räddningschef i Ödeshög från årsskiftet. Han ersätter Per-Olof Lindelöf. Tjän- 39 sten som ställföreträdande köper kommunen från Motala (Ingmar Unosson). Lindelöf är numera säkerhetschef i kommunen. Brandingenjör Marie Hansson arbetar sedan i september på Bengt Dahlgren AB i Malmö. Hon kommer närmast från räddningstjänsten i Lund, där hon var tillförordnad chef på räddningstjänstavdelningen. Anders Nälstedt har utsetts till ny räddningschef i Hässleholm/Perstorp efter Benny Ståhl, som går i pension 1 april. Ställföreträdande räddningschefen i Umeå Roger Larsson slutar vid årsskiftet efter 30 års tjänst i kommunen. Fredrik Thoms har anställts som riskhandläggare och kommer även att arbeta med beredskapsfrågor. Thoms har tidigare bland annat varit officer i Uppsala. Øresund Safety Advisers AB utökar med två konsulter, Andreas Lindgren, brand- och riskhanteringsingenjör (närmast från Prevecon) och Cecilia Sandström, riskhanteringsingenjör (nyexaminerad från LTH). Södra Älvsborgs räddningstjänstförbund har omorganiserat för att anpassa sig till den nya lagen. Förebyggande- och räddningsavdelningen har ersatts av Avdelningen Skydd och samhälle och Avdelningen Insatsstöd. Leif Isberg är chef för Skydd och samhälle, där Stefan Bengtsson från 1 januari är ny brandingenjör. Chef för Insatsstöd är brandingenjör KarlGunnar Alvekrans, tidigare på förebyggandeavdelningen. Organisationen omfattar även en administrativ stab med SvenÅke Josefsson som chef och en funktion för Tillsyn och myndighetsfrågor med Bo Molin som chef. Räddningstjänsten Norduppland är namnet på det nya kommunalförbund som bildas vid årsskiftet, en sammanslagning av räddningstjänsterna i Tierps och Östhammars kommun. ■ ■ ■ HÖR AV DIG när personer på ledande poster i din organisation byter jobb eller någon nyanställs. Adresser finns i redaktionsrutan här nedan (givetvis kostar det inget att ”annonserna” dessa nyheter). Sirenen Räddningsverkets tidning Sirenens uppgift är att beskriva utvecklingen inom Räddningsverkets ansvarsområden och stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart Inledaren på sidan 2 är att betrakta som Räddningsverkets officiella linje. Ansvarig utgivare: Stig Dahlén. Adress: Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. Telefax: 054–13 56 40 e-post: sirenen@srv.se Prenumeration är gratis. Beställes skriftligt genom att skicka in prenumerationstalongen som finns i slutet av varje nummer. Upplaga: 36 000 exemplar. Adressändring görs genom att fylla i talongen som finns i slutet av varje nummer. Talongen faxas, 054-13 56 40 eller skickas till: Prenumeration, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. Kom ihåg att uppge gamla adressen vid adressändring! Tryck: VLT Press, Västerås. Tryckt på miljövänligt papper. Tryckdag detta nummer: 8 dec. Nästa nummer, 1/05, trycks den 1 februari. Vad du än gör – krocka inte med en stadsjeep Häromdagen höll jag på att bli mosad av ett monster, en så kallad SUV. I vägkorsningen hann jag undan med minsta marginal. SUV står för Sport Utility Vehicle och har blivit den senaste statusprylen för fåfänga stadsbor att visa grannen att de har något häftigare på garageuppfarten. Jag har aldrig fattat vitsen med dessa ”stadsjeepar”, varför var och varannan stadsbo ska glida runt i en fyrhjulsdriven, bensinslukande miljöbov. För mig hör sådana här fordon hemma i Australiens outback och andra ödemarker långt från asfalt och allfarsvägar. Men i Stockholm, Göteborg, Karlstad… Nej! Trafikfarliga är de också – för oss som sitter i normala bilar som Volvo V40 eller VW Golf. Kör du en sådan – vad du än gör, krocka inte med en SUV! Golfen möter en stridsvagn. Du är chanslös. Förbjud försäljning till allmänheten Länge var smällare ett gissel för människor, hundar och katter. När de för något år sedan äntligen förbjöds satsade importörerna och försäljarna av pyrotekniska varor på en ny och värre form; raketer med bomber som kan skjuta huvudet av människor och som kan orsaka förödande bränder när de hanteras fel. Fyrverkerier rätt hanterade är vackra skådespel, men som det nu börjat urarta finns det bara ett sätt – förbjud försäljning till allmänheten! Låt i stället certifierade, välutbildade arrangörer sköta avfyrningarna. Med dessa ord önskar jag alla läsare God Jul och ett Gott 2005. Har du julklappsbekymmer, köp en brandvarnare till någon vän! Den är billig, men kan bli den viktifrån Stig Dahlén gaste och mest värdefulla Sirenens chefredaktör julklappen i hans eller henVälkommen med synpunker! e-post: stig.dahlen@srv.se nes liv. Sista ordet Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som framförs i denna kolumn är hans personliga och har inget med Räddningsverkets ståndpunkter att göra. Foto: BO NYSTRAND Returadress: L 257 651 80 Karlstad Posttidning B Räddningsverkets tidning Nr 8 2004 önskar Räddningsverket alla som vi samarbetat med under 2004. Vi hoppas på goda relationer också under 2005. I stället för att köpa julkort och porto sätter vi in 25 000 kronor på organisationen Läkare utan gränsers postgirokonto. Christina Salomonson, Generaldirektör Räddningsverket
