Nr 6

Transcription

Nr 6

DESIGN
TYPOGRAFI
PRODUKTION
NR 6 ÅRG 2
DECEMBER 1993
BO BERNDAL
PRISAD SVENSK
TYPSUVERÄN
Sid 3–7
PHOTOSHOP
GER FART ÅT
STATISK BILD
Sid 8–9
TORQUEMADA
TVÄTTAR DIN TEXT
TYPOGRAFISKT
Sid 11–13
TIPS, NYHETER
OCH SKVALLER
OM QUARK XPRESS
Sid 14
TRE TRALLANDE
TYPLEVERANTÖRER
PRESENTERAS
Sid 16
6
Kejsarens nya kläder, modell ’94
Har ni hört talas om Ray Gun? Säger namnet David Carson något?
Beach Culture? Kunde väl tro det; nyligen var den amerikanska västkustens tidningsguru nummer ett i Sverige på ett kort gästspel, beundrad av ett större antal studerande på reklam- och konstskolorna (om
applåderna måhända mattats vid det här laget kan jag iallafall garantera att auditoriet fortfarande gapar beundrande).
Vissa utalanden och inslag i guruns produktion har haft lätt att
fastna. Eller vad sägs om hans svar på intervjuarens fråga varför han
kört samma text två gånger, direkt efter varandra, på samma uppslag?
”Texten fyllde inte, så jag körde artikeln två gånger”. Eller som svar på
påpekandet att hans rubrik och ingress var tryckta över själva artikeln: ”Jo, visserligen, men det mesta av texten gick iallafall att läsa, det
var inte så där jättemånga ord som försvann”.
I en telefonintervju med Rudy VanderLans i Emigre #27, som mest
tar sig formen av ett något återhållet hundslagsmål, kan vi läsa om
hur det går till att producera succén Ray Gun: ”Jag har aldrig tittat på
en blåkopia av Ray Gun. Faktum är att över hälften av sidorna går i
tryck utan att jag sett ett korrektur”. AD i all ära, men betyder det inte i
fallet David Carson mera Arrogant Diva än Art Director?
Jag menar, jag begriper varför personer som reklambranschens posörer,
Svenskt Pappers och Posten Brevs marknadsavdelningar eller Beckmans
och RMI Bergs-elever går på det här, men tidningsfolk? Personer som kallar
sig tidningsformgivare? Vuxna karlar och vanligtvis kloka damer som lägger
pannan i djupa veck, sitter med i debattpaneler och håller käften om att
detta ju är humbug, ren och skär bluff?
Förstå mig rätt, allting behöver inte se ut som Svenska Dagbladet eller
Hallands Nyheter (även om det sannerligen skulle innebära en avsevärd standardhöjning av landets tidningar). Men minimikravet är ju
att texten ska gå att läsa; det är för min egen del ”the bottom line”.
Läsbarhetskravet är absolut; sviker man detta må man kalla sig
konstnär, men aldrig tidningsformgivare. Du formger ju för att folk
ska vilja och kunna läsa – inte för att göra det svårare för den som köpt
din tidning.
Gillar polarna Ray Gun? Jaha, hur många vet vad den handlar om?
Detta nummer av den icke-dekonstruktivistiska, non-post-moderna
tidskriften DtP innehåller bland annat ett samtal med en av den svenska typografins ”grand old men”, Bo Berndal. På disketten som följer
med detta nummer bjuder han på tre av sina typsnitt – tack Bo!
Vi tackar också för det fina betyget i Ritande Redaktörers tidning
Deadline. Fyra av fem möss fick denna tidning, med kommentaren ”En
guldgruva” – sådant får ett redaktörshjärta att klappa fortare.
Pelle Anderson, redaktör
2
Gerard Ungers Swift
1993 års innetypsnitt
Med omgörningen av TCO-tidningen
introducerades det hållbara holländska typsnittet Swift för en svensk
publik. Men de fackligt aktiva tjänstemännen är inte längre de enda som
kan njuta av Gerard Ungers fina
tidningsantikva. Under hösten gick
gratistidningen NöjesGuiden över till
Swift i brödtexten, och även Semics
avantgardistiska tidning för rullbrädesförare och replös klippklättring
[edge] valde Swift som kontrast till
mera postmoderna rubriksnitt.
Swift har dock varit på tal långt
tidigare. När Kvällsposten och GT
slogs ihop till Idag ville John Bark och
Pelle Anderson prova Swift, men den
gången stupade det på att typsnittet
ännu inte fanns för Mac. Nuförtiden
finns till och med en rubrikskärning
för Mac och PC från Scangraphic.
Billigare SyQuest-skivor
när monopolet knäcks
Franska Nomai har utmanat amerikanska SyQuest genom att börja sälja
SyQuest-skivor av eget märke. Det är
första gången som SyQuest-monopolet
bryts; hittills har en tillverkare lyckats plocka ut många extra dollar genom att vara ensam på marknaden.
SyQuest har förgäves försökt få
amerikanska domstolar att stoppa
Nomai, vars skivor tillverkas av tyska
IBM och säljs över hela världen av
Iomega, som tillverkar Bernoullidrivar. Nu försöker SyQuest stämma
Iomega för brott mot SyQuest patent;
men huruvida patentet omfattar både
skivor och drivar är oklart.
Nomai lämnar fem års garanti på sina skivor, som enligt oberoende tester
är minst lika bra som SyQuest-skivor,
till och med bättre på vissa punkter.
SyQuest å andra sidan säger att garantin för drivmekanismen upphör att
gälla om man använt franska skivor.
Mass Microsystems, storsäljare inom
området, har gått över till franska skivor, och lovar obegränsad garanti för
dessa. Dessutom ger de ett års extra garanti till ägarna av drivar (oavsett var
de köpt dessa!) om de skulle få problem när de använder franska skivor.
Skräddarsydd tidning
via CompuServe-nätet
Har du en PC, Windows 3.1 eller senare, ett modem och är ansluten till
CompuServe kan du införskaffa programmet Journalist och bygga din
egen tidning. Du lägger upp ett antal
”ramar” på varje ”sida” med den typ
av information du vill ha. Det kan
vara vilken information som helst som
finns tillgänglig på CompuServe (och
Design Typografi Produktion # 6 • December 1993
för den oinvigde kan jag berätta att
det är det mesta). En knapptryckning,
och din dator ringer upp CompuServe
(som numera har ett direktnummer i
Stockholm) och laddar automatiskt
ner det du vill veta.
På detta sätt kan du konstruera
din egen informationsmix, och dessutom få den uppdaterad precis när du
vill. Vill du läsa din tidning på papper
skriver du givetvis ut den på din skrivare. Du får vad du vill ha, när du vill
ha det, och leverantören av information slipper kostsam tryckning och
distribution. Kan det bli bättre?
Klassiska typsnitt
från mellankrigstiden
”Den nya typografin” med förgrundsnamn som Tschichold och Renner är
ämnet för den första volymen experimentella typsnitt från The Foundry i
London. I ”Archetype Volume One”
ingår sex olika typsnitt signerade De
Stijl-företrädarna Theo van Doesburg
och Bart van der Leck, Bauhaus-typografen Herbert Bayer, Jan Tschichold
och Max Bill. Paul Renner finns också
med, med en föregångare till Futura.
I paketet, som finns för såväl Mac som
PC, ingår en affisch med information
om typsnitten och deras upphovsmän.
Fontbolaget, 08–16 81 00 vet mera.
Tangentbord på armstödet
ger vilsam arbetsställning
Det kommer allt fler ergonomiska produkter för datoranvändare. Här är några av höstens nyheter:
Floating Arms Keyboard från Workplace Designs består av två halva tangentbord inbyggda i armstöden på en
ergonomiskt utformad stol. Tangentborden, med vanlig Qwerty-layout delad på mitten, justeras för att belasta
handlederna minimalt.
The Bat från Infogrip är ett tangentbord för enhandsanvändning. Det
har bara sju tangenter, tre för tummen och en var för övriga fingrar.
Bokstäverna och siffrorna fås genom
olika tangentkombinationer. Intressant inte bara för den enarmade utan
för den som vill jobba med musen och
skriva simultant.
Finska Ergorests Arm Support är
ett rörligt armstöd som fästs på skrivbordskanten och på vilket underarmen vilar i lämplig höjd.
Brittisk domstol
underkände arbetsskada
I ett utslag i höstas i en brittisk domstol avvisades skadeståndskrav från
en journalist, tidigare anställd vid
Reuters. Journalisten drabbades av
förslitningsskador i sitt arbete som redigerare, med smärtor i händer, ar-
mar och axlar som följd. Men det var
ett resultat av hans brist på självförtroende och att han upplevde sig som
mobbad av sina kolleger – inte av jobbet i sig, sade domstolen, som inte ville ta upp skadeståndskravet.
Så nu vet ni det. Får ni ont i kroppen efter en hård dag framför tangentbordet får ni skylla er själva.
Typografi för
förbannade
Damned!?Dingbats kallar tyska Apply
(se sista sidan) sitt nya symbolalfabet,
som innehåller 110 högst användbara
symboler i serieteckningsstil som dödskalle, blixt, bomb, yxa, revolver, fiskskelett, skalbagge, stinkande ost, fimp
och – inte minst – använd kondom.
URW:s hz-program
som Quark XTension
DtP har tidigare skrivit om tyska typsnittsföretaget URW:s eleganta typografiska program hz (döpt efter Hermann Zapf). Aldus har införlivat
delar av programmet i PageMaker,
men nu kommer den kanske viktigaste delen som XTension till Quark
XPress. Det är programmets funktion
för avstavning och utslutning, som är
en algoritm som är styckebaserad i
stället för radbaserad. Detta ger bland
annat ”hängande” skiljetecken och
diviser (en optiskt riktigare spaltsättning) liksom mycket bättre anpassade
ordmellanrum. Kommer under 1994 –
och värd att hålla utkik efter!
Några tips för din
kalender för 1994
• 5–8 januari, MacWorld, där Apple
kommer att visa Power PC, tio år efter
den första Macen. San Francisco,
USA. Fax 0091–617–361–3389.
• 10–12 januari, Att teckna typsnitt
med Ikarus, workshop i Rochester,
USA. Fax 0091–716–475–7029.
• 13–15 januari, mässa för grafiker
och formgivare. Kassel, Tyskland. Fax
00949–51–87 30 566.
• 15–18 januari, konferens om nya
medier för bokförlag (video, laserdisk,
CD-ROM, CD-I). Cannes, Frankrike.
Fax 00933–1–44 34 44 00.
• 17–18 januari, konferens om digitala typsnitt, framtidens tryckta medier
och multimedia. Hamburg, Tyskland.
Fax 00949–40–36 77 98.
• 24–26 januari, Photoshop-konferens
i San Francisco. Tel 0091–206–633 34.
• 6–11 februari, seminarium om design, typografi och färg. The Poynter
Institute, St Petersburg, Florida, USA.
Fax 0091–813–821 0583.
• 13–18 mars, seminarium om Quark
XPress. The Poynter Institute, USA.
Fax 0091–813–821 0583.
3
Fontfantomen Bo Berndal tecknar typsnitt i Macen utan skiss
En kulen novemberkväll träffades Bo Berndal och
några av DtP:s medarbetare för ett typografiskt
samtal. Bo Berndal är grafisk formgivare och mannen bakom en rad av landets mest välkända logotyper och firmamärken.
Det här samtalet handlar dock om typografi.
Med ett arbetslivs erfarenhet och ett gediget typografiskt kunnande i ryggen har Bo Berndal på mindre än fem år tecknat drygt femtio olika typsnitt.
I 1993 års Morisawa-tävling för typsnittsdesign fick
han pris för antikvatypsnittet Magellan.
i varenda bok, men jag hittar inte typsnittet!” Det var
genom julkortet från 1949 jag fick jobb på Tyma, för Henry
frågade om jag hade tecknat några typsnitt. Javisst, sa jag
och tog upp julkortet. Jaha, sa han, när kan du börja?
Jag gjorde ett rakt och kursivt alfabet till Sveda Kassaregister som de använde i all reklam. Svensk Byggtjänst har
ett slags byggklotsalfabet som jag gjort. Vet man principen
för hur det är gjort är det bara att bygga om till en ny logga.
PELLE : Så under 60- och 70-talet kom det en jämn ström av
företagsalfabet från dig…
BO : Nej, vi har nog uttömt förrådet nu. Det var ju förstås
Svensk standard för skyltning. Gnuggisarna gjordes av ett
PELLE : Vilket var det första typsnitt du gjorde?
belgiskt bolag som hette Transplus. Letraset var inte intBO : Det första som användes hette Reporter och det gjorde
resserade när standardiseringskommissionen frågade, för
jag till Morgontidningen. Jag skar celluloidmallar, sen grade tyckte att de hade Helvetica. Annars gjorde jag mina julverade de på pantograf och gjorde sättmaskinsmatriser.
kort och tecknade mina alfabet på lattjo. Det tog tid att skisDet kom ut i början på 1950-talet.Vi gjorde sättmasa, tuscha, rita upp, kopiera och sitta och klippa ihop.
skinsmatriser, hela köret, stansade och fräste
Jag hade ju långa texter på julkorten. Jag tog
på Tyma, AB Tryckmatriser. Skälet var att
1 cm stora bokstäver och klippte ihop, först
BO BERNDAL
de var lite trötta på att läsa tidningarna
stavelser som jag kopierade så att jag kunde
Född 1924. Började som
under kriget, för satte de med de populäklippa ihop snabbare. Jag började vid midsättare under kriget, därefter
ra tidningsantikvorna Ionic eller Texsommar och fick julkortet klart i decemlayoutman på Rotogravyr. Har jobbat
type, så blev ju alla s utslitna och de fick
ber varje år. Men det var skojigt för det
som lärare på Konstfack, Beckmans
lägga in matriser med Bodoni eller till
var många som ringde och frågade vad
och Grafiska institutet. Under 80-talet
och med fraktur i slutet. Alla s i texten
det var för jävla typsnitt… På Tymatiateljéchef på Liber samt grundare av
var fraktur! Man kunde ju inte importeden gjorde jag diverse matrisförsök. Den
reklambyrån BIGG och det
ra nånting. Henry Alm, som heter Henry
kantiga Euclides skars upp i några matritypografiska galleriet
Schüberg numera och som hade bröderna
ser som vi provsatte med. Det blev fläckigt
Hålet.
Alms maskinsätteri, började en tillverkoch ligger rätt oroligt, men det var skojigt att
ning, men kom inte igång förrän 1949 och
se om man kunde få en radhållning på det hela.
PELLE : Men det var först i och med Macintoshen
samtidigt började importen komma. Så Berling
det tog fart. Scannar du först in en handtecknad bild när
köpte det och Karl-Erik Forsbergs Berling kördes i de
du jobbar i Fontographer?
maskinerna och kom på maskin på det sättet.
BO : Jag gjorde det några gånger i början, men nu tecknar
Om man ska ta några typsnitt, så gjorde jag Sispos,
jag alltid direkt. Jag har visserligen en utmärkt scanner,
Svensk standard på skyltbokstäver, på 60-talet och till
men jag använder den nästan bara till att scanna in text.
Åhléns gjorde jag ett versalalfabet till hela vauhuset. VerCHRISTER : Skissar du inga förlagor på traditionellt sätt
salerna utanpå sitter ju fortfarande kvar, men på skyltarmed penna?
na inuti är det Helvetica… I den vevan kom den
BO : Nej, inte numera. Läckö slott ville ha ett hustypsnitt. Då
fotografiska möjlighten att kopiera och screentrycka istälplockade jag fram 1660-talsförebilder, efter när Magnus de
let, men de första skyltarna stod de och skar i plast på
la Gardie höll på på Läckö slott. Om du ser den feta, som är
Skyltindustri, Luntmakargatan, med skärverktyg och pasgjord av Johann Peter Artopæus och som var på Karl XII:s
sare. Därför byggde det enbart på cirklar och raka linjer.
bibel, så har jag gjort den oerhört grov och mycket kraftiDärför blev R:et två cirklar och rak snedstapel (nerstapel),
gare. Detta att a:t är bredare opptill än nedtill, jag tycker
S:et var två cirklar som skrevs ihop…
CHRISTER : Jag tycker inte att man har någon känsla av att
det är så jääävla skönt! Att anslutningen på n:et sitter
ditt Åhléns-alfabet är speciellt geometriskt och konstruenästan ända uppe vid taket… De ska förhoppningsvis börja
rat, det är som nästan alla dina typsnitt, humanistiskt,
använda det nästa sommar. Det fungerar alldeles utmärkt,
och man tänker nästan på Capitalis Quadrata…
tycker jag. I det här fallet har jag plockat fram Christian
B O : Det är gjort efter Capitalis, så jag hade ett helvete med
Axel-Nilssons bok om historiska typsnitt i Sverige. Jag har
arkitekterna som gjorde skyltarna. De kom och sa ”Det här
gjort som Caslon och de andra gubbarna och tagit delar
ser inte ut som äkta Capitalis, så vi böt ut det och det…”
från tio olika typsnittstecknare i tiden.
PELLE : När jag såg det i din bok (”Typiskt typografiskt”, skriCHRISTER : Men förebilderna är inte gjorda i Sverige?
BO : Nej, från ett stilgjuteri som hette Breitkopf. Breitkopf
ven tillsammans med Paul Frigyes) blev jag förvånad och
själv köpte matriser från olika håll, kursiven till ett typtänkte att du inte kunde gjort det med passare och linjal.
BO : Nej, det ser inte så ut, så jag har lyckats! Men det var
snitt var gjord av en helt annan, liksom Garamond, Grankravet från deras maskiner som bara kunde skära rakt och
jon och gubbarna. Själv tänkte jag använda Moorbacka i
i cirklar. Men det tillhör ju historien.
exlibrisföreningens årsbok. Det som
SAMTALADE MED BO BERNDAL
Däremot sitter ”Vår i luften året runt”
har använts mest i år är Lebensjoy i
• Pelle Anderson, tidningsformgivare och
med Boscribe 1960 kvar vid entréerna.
Konsumbladet Matglädje. Jag döpte
redaktör för Design Typografi Produktion.
Från 1947 till 1991 gjorde jag egna
om Banana Split när jag gjorde flera
• Ludvig Grandin, grafisk formgivare.
julkort och till nästan alla tecknade jag
varianter. Skillnaden är närmast att
• Christer Hellmark, bokformgivare. Har
ett typsnitt. I början fick man ju fotosiffrorna är kortare. Jag hade lite långa
skrivit ”Typografisk handbok”.
grafera och klippa varje jävla bokstav
slängar på 6:or och 9:or, så siffrorna
• Erik Nilsson, DtP-assistent, studerande.
för att få ihop det. Jag kommer ihåg att
krockade med undertexterna. Jag gjor• Torbjörn Olsson, typtecknare.
Valter Falk ringde 1951: ”Jag har tittat
de också en halvfet variant.
4
BOSIS (POSTSCRIPTVERSIONEN AV SISPOS)
ABCDE:;!?&
abcdefgh 123
BOSCRIBE
ABCDE:;!?&
abcdefgh 123
CARL BECK
ABCDE:;!?&
abcdefgh 123
EUCLIDES BOLD
ABCDE:;!?&
abcdefgh 123
abcdefgh 123
GANCELLO
ABCDE:;!?&
abcdefgh 123
abcdefgh 123
LEBENSJOY
ABCDE:;!?&
abcdefgh 123
abcd abcd 123
(Bo visar upp de typsnitt han tecknade till Morisawatävlingen.) Kanji-alfabetet Vargtass fick jag inget pris för!
Det står inget i statistiken om hur många västerlänningar
som skickade in till kanji-gruppen. Jag har visat det för
några japaner, och de har tittat på det. ”Jamen här står det
det och det…” Jamen, hur tolkar du tecknen?… ”Jamen,
det står ju…” De har läst det obehindrat, men det betyder
ju att det är opersonligt.
Vadstenakursiv var det första jag tecknade digitalt. Till
tävlingen tecknade jag Pelican, en supermodern variant på
Vadstenakursiv, och skickade in. Det var bara Magellan
som jag tycker är konventionell. Jag har tryckt mitt visitkort med Magellan och boktryck, för det är något speciellt
med boktryck i allafall.
Jag åkte till Kina i augusti och var sugen på att ta reda
på hur tecknen såg ut. I Kina har de bara ett system, men
de talar olika språk. Därför går telefaxerna överallt i Kina
numera, för en bild av ett träd betyder ju träd oavsett hur
du uttalar det. Den latinska transkriberingen är tydligen
efter mandarin och därför uttalar vi Peking ”Beijing”.
Jag dokumenterade hur jag gjorde Vadstenakursiven
eftersom Kerstin Anckers och jag skulle vara med på en
kalligrafisk utställning hos Lasse Laurentii. Jag hade textat, jag gjorde världens vackraste grejer, man blir ju så
stolt när det blir bra. Jag köpte balsaträ och högg till, doppade i färg och textade… Men till slut tänkte jag ”Va fan
gåspenna”, så jag måste göra nånting i datorn. Jag gjorde
Vadstenakursiven på en fredag och jag har inte ändrat den
sen dess. Jag hade en 5-mm plast-Eddingpenna och textade upp på rutpapper ungefär hur jag trodde jag ville ha det
och sen ritade jag av det. Det var några bokstäver jag scannade in först, men det blev bökigt.
Jag har sysslat med sättmaskinsmatriser där det ligger
metall mot metall. Då måste det vara vackra ordbilder
under alla förhållanden utan en massa individuella kerningar. Den tillriktningsprincipen sitter i, att jag har tätare när jag gör antikva och glesare i kursiv. Det är samma
avstånd inuti som mellan i kursiven medan det är tätare
mellan bokstäverna i antikvan.
LUDVIG : Det är intressant att du är hårt uppfostrad och
denna tuffa fostran har underlättat det här för dig…
BO : Materialet ger vissa begränsningar, som metallen, och
då måste man lära sig disciplinen att övervinna det. Jag
såg det på Stefan Lundhems Garamond där tecknen var
justa, men det blev fläckigt i texten. Han har kanske suttit
och kernat och fixat tills det inte funnits kvar någon sammanhållande princip. Jag gjorde så med till exempel Läckötypsnittet, att när jag gjort färdigt det och tycker det är
snyggt och det ser bra ut i text, då ökar jag teckenmellanrummen tio procent. Då vet jag att det inte blir för tätt.
Annars flyter det ihop när man skriver med tio punkter
eller små grader.
LUDVIG : Har du sett Matthew Carters skandinaviska Galliard? Där får man själv lägga till de där tio procenten.
BO : Ja, det är många typsnitt som blir för täta. Det var suveränt i Stefan Lundhems Garamond att han hade gjort
ligaturer på nästan varenda bokstav, gt och fj och fö och
många andra. Det blir svårhanterligt, men jävla snyggt om
man har tid att knacka en text med pekfingervalsen.
PELLE : Du har aldrig gjort din Garamond eller din Caslon,
utan du gör dina egna…
BO : Nej, just det. Uppriktigt sagt är Adobe Caslon, Galliard och såna typsnitt suveräna; det finns ingen anledning
att ändra ett streck på dem. Däremot har jag nu planer på
att göra om ett svenskt typsnitt som är skuret en gång av
Holmérus, bara för att återuppliva det. Det är visserligen
dåligt, men med min vanliga klåfingrighet ändrar jag
mycket… Men annars vill jag plocka fram det som inte
5
finns någon annanstans. Det är löjligt att förändra en
Garamond eller nåt sånt där…
Boris Bencic skrev till Face att han ville bli layoutman
när Brody var där. ”Kom hit och gör tidningen!” Så han
åkte dit och gjorde layout. För att få ett genomgående rubriktypsnitt hittade han till slut Bodonikursiv och lutade den
åt fel håll så den blev rak. Det ser jävla bra ut i tidningen.
Då har man förändrat ett befintligt typsnitt och det kan
vara riktigt i ett sånt fall. Han är ju inte typsnittstecknare
utan art director och vill ha en viss färg på det hela.
PELLE : Christer och jag försökte komma underfund med vad
det var som gjorde att man ser ett släktskap mellan dina
typsnitt.
BO : Jag försöker inte eftersträva ett manér, men det kanske blir något i alla fall. Jag träffade Karl-Erik Forsberg i
somras och vi satt och snackade en hel dag. Jag frågade
varför han inte kallade Berling för Forsberg, när Berling
ville kalla det för Forsberg. Då sa han ”Näe, jag drömde en
gång om att göra ett typsnitt som var bra, och då skulle jag
kalla det Forsberg.” Det ligger mycket i det. Man är inte är
nöjd med det man gjort utan ger sig genast på nästa. Jag
har planer på att en gång göra ett typsnitt som slår allting,
åtminstone för svenska förhållanden där vi har långa ord
och man kanske får göra lite smalare bokstäver än för engelskan och så… Läser man en svensk text satt med det typsnittet, då har man inte en aning om typsnittet utan ägnar
sig bara åt innehållet. Då är det bra. Men jag är inte längre säker på att det ska vara smalare bokstäver. Akke Kumliens älskade Cochin är rätt bred, men den är ju jäävla
snygg måste jag säga. Jag har gjort Läcköantikvan mycket
smal, men det beror på att jag vill att breda skyltar och
skylttexter inte ska dra iväg. De ska hellre ha lodrätt än
vågrätt karaktär, så att man kan se hela skylten, texten
eller notisen i en enda blick.
LUDVIG : Det finns en viss stuns och spänst över dina bokstäver. Det kalligrafiska är ju självklart. Jag tänker på
Magellan, som ju är en vidareutveckling av Gancello. Om
jag skall vara kritisk tycker jag att du är lite väl rädd för
att bli statisk, du vill ha del här lilla snärten… Jag är inte
så säker på att det är bra för läsligheten.
BO : Nej, men det är skojigare! Jag faller för slogans om
kreativitet. ”Konsekvens är den fantasilöses sista tillflykt”
och såna saker. Eller som Nobelpristagaren Pablo Neruda
sa, när någon frågade hur han skulle lära sig skriva: ”Får
du ett linjerat papper, skriv på tvären!” I Läckö har jag försökt vara inkonsekvent, bara för att det inte ska bli statiskt utan varje ordbild ska bli lite levande. Det är inte så
lätt. Det är lätt att bara teckna ett n och planka det till m
och vända det till u och dra upp stapeln till h, till hundra
procent. Och det gör ju jag också, men…
CHRISTER : Sådana typsnitt kan en dator göra, bara man
ger den lite värden, några typboktäver som den extrapolerar typsnittet från, men det är inte det som är vitsen. Jag
tror att livfullheten i typografin är viktigare nu än vad den
var på blytiden. I blysatsen finns det inbyggt, s:en blir slitna som du sa, en sida är inte satt med identiska s, utan
varje typ är unik. På mikronivå finns en livfullhet i sidan
som är fullständigt utplånad i digital typografi, där man
hämtar en geometrisk beskrivning gång på gång och lägger
in på sidan och sen offsettrycker som ger ett väldigt blankt
intryck. På något sätt måste man kompensera för det i den
typografi man utformar.
BO : Det är kanske därför muséer gärna köper Olaus
Magnus och Vadstenakursiv, för de är ju tillyxade, så att
säga. Det finns ingen riktig konsekvens i det, det lever lite
grann på väggen.
PELLE : I USA förekommer det att en tidning beställer ett
typsnitt av en formgivare, exklusiva magasin om inte an-
LOGOFORM
abcdefgh:;!?& 123
LÄCKÖ
ABCDE:;!?&
abcdefgh 123
abcdefgh 123
abcd ABC abc
MOORBACKA
ABCDE:;!?&
abcdefgh 123
abcdefgh 123
OLAUS MAGNUS / OLAUS BANDUS
ABC :;!?& 123
<ABC ;!?&>
SWINGBILL
ABCDE:;!?&
abcdefgh123
VADSTENA
ABCDE:;!?&
abcdefgh 123
STILPROVERNA SATTA I 32 PT
6
FEM AV BOS FAVORITTYPSNITT
nat. Om en tidning skulle vända sig till
Akke Kumlien, Anders Billow, Karl• Walbaum är jag väldigt förtjust i bland
och vilja ha ett brukstypsnitt för brödErik Forsberg. Det hoppas jag kommer
nyantikvorna, men då ska det vara en kraftext och rubrik, vad skulle det kosta?
tillbaka någon gång. Redaktören gör
BO : Det vet jag inte, för Läckö tar jag
tig Walbaum.
världens bästa manus och sen kan han
• Jag gillar Stempels Garamond, trots att
16 000 men jag har väl lagt ner motsvajobba med världens bästa formgivare
Hultenheim nästan har mördat mig för det.
rande 50 000. Det är en sak, för jag
och världens bästa illustratörer.
Men kanske ska man vara lite kontroversitycker det är skitroligt. Men låt oss
Nackdelen med Macintoshen märks
ell och stryka den till förmån för den gamla
säga två månaders arbete. Lön 50 000
när något museum vill köpa typsnitt.
Genzschantikvan, Nordisk antikva. Den är
plus ett arvode: 75 000. Men då skulle
Vill ni ha några tips om radflöde? ”Nej
den tidens Palatino, som fungerar trots att
det vara en svensk tidning som inte har
fan, vi har Mac, så vi klarar av typoden är så sliten i ansiktet. Den användes
råd med mera. Skulle man göra till en
grafi.” Macen kan göra typografi, men
till allt på den tiden, med framgång.
amerikansk så vet jag inte…
inget utan människan som styr det.
PELLE : Det är väl ändå intrycket av
• Dwiggins Caledonia är jag förtjust i.
Detta sagt utan avundsjuka och bitter• Futura är en klassiker som nästan går
textblocket som är gesällprovet.
het, för det blir bättre på muséerna.
BO : Inte om du gör ett rent rubriktyputanför allting annat. Frutiger har jag talat
Det är inga skärmutställningar idag
väl om, men den har blivit litet elefantig
snitt. Jag är i allmänhet mest intressedär man får gå omkring och läsa texten
nu, när det finns andra grotesker med
rad av läsbarhetsprocessen och därför
vid fotknölarna.
gemena siffror som standard.
LUDVIG : Det roliga med den här tiden
är jag intresserad av hur det ser ut i
• Favoriten framför andra är fortfarande
är att det faktiskt är möjligt för unga
12/15 i ett textblock.
PELLE : Om man jämför med de mer
Berling. Megafonts Berling Original ser
formgivare att göra typsnitt. Tiden och
dock en aning konstig ut i vissa lägen.
omskrivna typtecknarna idag, så är det
tekniken finns på ett helt annat sätt.
en ganska unik inställning…
Jag är som du utvecklingsoptimist, jag
BO : (Tittar i katalog över Emigres typsnitt) Jag måste ertror att det goda överlever och goda former överlever, det
känna att jag är ett offer för stridiga känslor. Jag vill gärmåste vara en sån här reningsprocess, vi måste gå igenom
na ha en MG, svart, med ekerhjul och röd skinnklädsel,
sådana här pendlingar fram och tillbaka. Det måste vara
enkel och rak. Sen kommer det en amerikanare med rosa
”dirty faces” i fem, tio år.
BO : Eller som på 60-talet då man såg intervjuer med ameriCadillac och jättefenor och stor cowboyhatt, och det ser så
kanska art directorer: vilket typsnitt rekommenderar ni, vilgeneröst, roligt och levnadsglatt ut att jag blir jävligt osäket är bäst? ”Ja, det finns ett som heter Helvetica, det ska vi
ker på hur det skall vara egentligen! Allting kan användas
ha”. Av femtio intervjuade sade femtio att Helvetica var bäst.
bra, om rätt person använder det. I princip blir jag bara
Det är sant: jag håller på med ett typsnitt som är en
glad åt alla såna grejer. Man skall inte ösa galla över det,
plankning av ett gammalt och det är nordisk antikva, det vill
utan vill någon använda ”skiten” så OK.
säga Genzsch-antikva. Det är den kraftfulla robusthet som
Om man tar det här urvalet av svensk bokkonst, det är
för mig förknippas med sekelskiftets konsthantverk, när
ju Christer Hellmark, Per Werme, Lars-Erik Pettersson,
Nils Månsson-Mandelgren, Hazelius och de här gubbarna
Christer Jonsson och Birgitta Emilsson… Vid det sista
upptäckte svenskt konsthantverk. Just den nordiska antikurvalet så stod talaren som invigde och talade om hur tråvans grova form tycker jag är perfekt till svensk hembygd,
kiga svenska böcker såg ut. Men det var det snyggaste jag
hemslöjd. Den gör jag om med envånings-a i kursiven.
sett på år och dag! Typografin var så jääävla perfekt, i
LUDVIG : Din drivkraft verkar lika mycket vara utforskanmeningen ”riktig” ur min synpunkt. Det var bra anpassade
det som att det ska bli nåt i slutändan. Nu ser jag bara det
kapitäler, snygga titelsidor och så. De sista sju, åtta åren
lyckade resultatet, och jag får känslan: den jäveln ger sig
har det blivit en jäkla uppryckning på boktypografin,
in och forskar inom allting, och så lyckas han göra något
exempelvis Per Wermes böcker med Cochin, snyggt centreeget av det varenda gång! Är det verkligen så, eller åker
rat. Det går inte att göra bättre. Eller, det går kanske, men
mycket i papperskorgen?
det har inte gjorts bättre tidigare.
PELLE : Var det bättre förr, svaret är nej?
BO : Jag har vissa som ligger halvfärdiga, en som heter BoBO: Svaret är att var tid har sin grej. Förr var det inte samgart och en som heter Rektango, men den tänker jag göra
ma jäkt med tid och pengar som det är nu, vi kanske komfärdig som Multiple Master. Jag har gått runt på Spårmer i en tid då konjunkturerna går upp och vi alla har 30
vägsmuseet och sett skyltarna från 1909 som satt på hålltimmars arbetsvecka och kan ta tid på oss. Just 1890-talet
platser och stationer, där det var ett gement g som var som
och Morris och jugenden som kom, de böcker som gjordes
ett Bodoni-o och sen var det en konstig jävla krok, och örat
då och de exlibris som gjordes då, det var ett hantverkets
gick upp lodrätt, helt vansinnigt. Det där skulle jag vilja
glädje över det som jag inte tror vi får tillbaka.
göra om, och det har jag börjat på. Det ligger diskett på disWilliam Morris införde erkännandet av konsthantverket.
kett med fyra, fem tecken och nån gång ska jag ta fram det
Det är nog den enda perioden i historien som man har erigen. Jag ska prova att göra det som Multiple Master.
PELLE : Förespråkare för den tysta typografin säger att det
känt konstnären. Orrefors skaffade konstnärer som debara behövs en antikva till all brödtext, man ska inte märsignade glas, Bruno Mattson började göra möbler… För 70
ka det. Samtidigt kan man höra även Hultenheim säga att
år sen erkände man de konstnärliga insatserna och gav
ett typsnitt är så använt att det nästan är utslitet. Egentlikonstnären möjligheter. Det gör man inte idag. Jag föregen borde det vara tvärtom, ju mer en antikva används,
ställer mig att någon tecknar ett omslag och någon annan
desto bättre borde det vara…
gör inlagan. Det tycker jag är synd, men det kanske går i
BO : Du vet, det kommer in ett annat element i det hela.
vågor. Tar man en kille som Jenson, så belönades ju inte
Har jag läst femtio läroböcker satta med Times, och min
den första boken han gjorde med Jensonantikva. Bara någuppslagsbok satt med Times och sen ska läsa en ny bok av
ra år efter den första boken började han massproducerade
Peter Englund satt med Times, så har jag känslan av att
böcker med tråkig gotik. Det är ju skit egentligen, men jag
jag har sett det förut. Trots att man säger att det bara är
antar att det var ekonomiska krav och det där löjliga att
innehållet som betyder nånting, så har innehållet en visukomma med antikva när det fanns gotik… Nu slog den ju
ell form. Har jag sett den formen för mycket så är den inte
igenom tjugo år senare med Aldus ändå. De stora har inte
fräsch längre. Har man sett tillräckligt mycket av en form,
fått något erkännande med undantag av Morris-tiden,
7
FEM VÄRSTA TYPSNITTEN
så börjar formen ta överhanden över
riska. Men faktum är att vissa av gre• Det värsta jag sett på senare år är när
innehållet, och jag känner att den här
jorna blir väldigt bra. De använder
nån i Fontographer hade ritat av Dürers
har jag sett förut. Människans behov
känslan i stället för de estetiskt/histokonstruktion av gotik i fyrkanter. Det blev
av stimulans och omväxling är oändlig.
riska fördomarna. Jag hade lärt mig på
helt omöjligt som typsnitt, men det är
Vi behöver hela tiden även de osynliga
skolan för bokhantverk att man aldrig
exakt som Dürer sa. Det gigantiska misskickar som ett fräscht typsnitt ger, för
får blanda Garamond och Bodoni. Sen
förståndet av en klassisk förebild.
att uppleva det som nytt, fräscht och
blev jag själv lärare på skolan och sa:
• Clearface som många använder tycker
spännande.
så här ska vi göra och man får aldrig
PELLE : Finns det någon skillnad mellan
jag är ful, både grotesken och antikvan.
blanda Garamond och Bodoni. Och då
• Den s.k. Engelska antikvan, mellantinget
ett bra brödtexttypsnitt för tidning och
var det en kille som sa: varför då? Då
mellan Baskerville och Bodoni, kan vara
ett bra boktypsnitt?
stod jag där med min tvättade hals och
BO : Skillnaden är ju huvudsakligen
snygg i vissa lägen, men är bland det jävlibörjade föreläsa om konsthistoria. Men
gaste som finns i text.
papperskvaliteten och den var ju påden ser man ju inte på trycket, sa de.
• Likaså gamla Medieval No 2. Den är så
taglig på boktryckstiden med rotationsMan får ju tänka om. De är ju vana vid
tunn och blek och orkar ingenting.
tryck. Tar vi Century Schoolbook, Ionic,
att bokstäver och texter rinner som
• ITC Garamond har jag kallat en sjukdom.
Excelsior, Textype och alla de här bra
bakgrunder och dekorativa element. I
Det är en Bonsai på en äkta Garamond,
typsnitten, så är de runda och utan
poptidningar och MTV är texterna ett
man har gjort en krympling av alltihopa,
vinklar. När det gick genom rotationsdekorativt element. Jag har svårt att
krympt staplar och allting. Jag tyckte att
tryck så fastnade inte pappersludd i
acceptera att texten inte ska läsas, men
den verkade fungera innan jag använde den
några vinklar utan det blev ett rent
så är det trots allt och de får en känsla i
själv. Jag faller ofta för det som är nytt!
tryck, medan denna klumpighet som
sig i alla fall.
ERIK : Den estetiken har kommit inom
behövdes för att klara stereotypi och
film och allting, det behöver inte innehålla så mycket, det
rotationstryck verkligen syns när det kommer på ett fint
räcker att det är en yta, ett konstverk att titta på. Bladebestruket papper. Papper, tryckförfarande och färghållrunner-stuket. Den filmen blev också utskälld när den kom.
ning påverkar vilket typsnitt man ska använda.
PELLE : Jag är lite sur över att dina typsnitt inte finns tillBO : L’art pour l’art kommer tillbaka, det räcker att det är
gängliga överallt. De flesta som håller på med desktop vet
vackert. Det är ju ett värde i sig själv.
CHRISTER : Du har ju gjort typsnitt med kalligrafisk karakju vad Adobe Garamond är, men de känner inte till Boscritär. Många tänkare drar en väldigt skarp gräns mellan
be och Bosis.
BO : Jag har skrivit och kontaktat olika leverantörer, men
kalligrafi och typografi. Hur ser du på det här med bokdet är klart, de har ju sina bekymmer och de svarar inte.
stavsformerna?
BO : För mig är det en återgång till ursprunget. Åtminstone
Det finns ingen ekonomi numera i att tillverka och sälja
de gotiska bokstavsformerna är en ren och skär plankning
typsnitt, så jag förstår Adobe. Jag fick ett julklappserbjuav den textade formen. När Poggio hade gjort humanistandande idag om att köpa femton typsnitt från Monotype…
tikvan och den textade fjortonhundratalsformen, och när en
”Season Greetings”, Tomtar och ornament för femhundra.
arkitekt ville hugga det i sten, tog han versalernas seriffer
Då kan ju ingen tjäna pengar på att ge ut flera typsnitt.
PELLE : Varför inte samla ihop de cirka tjugo personer som
och satte dem på de gemena. Antikvan som tryckform var en
tillverkar typsnitt i Sverige, ta alla typsnitt och göra en
ren bastard, men den har blivit en skön bastard. Att göra
CD-ROM att sälja?
en lite kalligrafisk karaktär, med sneda seriffer på d och l,
BO : Jag har ju snackat med Ludvig och Stefan Lundhem
det är kalligrafins efterlevnad och jag tycker det är helt
att vi skulle göra något gemensamt, men du vet, var och en
OK. Jag ser ingen skillnad på kalligrafi och typografi. Text,
har ju häcken full med sitt… Jag skulle gärna ställa upp,
lästext, och illustrationer, det är bilder av ljud hela tiden.
LUDVIG : Det är klart att det finns en historisk kontinuitet,
men det måste vara någon som håller i det. Jag har sålt en
ett samband. Men Hultenheim och många med honom
del typsnitt, men det blir i genomsnitt två per månad, tjutycker att de är åtskilda, det är två olika formspråk.
gofem typsnitt om året. Det är fantastiskt att man har sålt
BO : Jag tror att Hultenheim menar att den typografiska
så många typsnitt – det finns ingen marknad.
LUDVIG : Erik är representant för en ung generation. Jag
bokstaven är så neutral och anonym att den inte ger konsthar en pojke som också håller på och layoutar. För dem är
närliga anspråk som hindrar läsaren att läsa texten. Men,
det ingen skillnad att skriva en uppsats, en artikel, göra en
den är ju konstnärlig! Att Galliard är vackrare än Nordisk
tidning och layouta…
antikva om man nu tycker den är förjävlig, eller Clearface,
BO : Ja, de är multimediamänniskor på ett helt annat sätt.
det är ju en konstnärlig fråga, är det inte? Jag skriver gärLUDVIG : För dem är typsnitten av mycket större betydelse.
na med Courier eller något sånt typsnitt när jag skriver ett
Det ramlar in en jävla massa tidningar och fanzines hembrev eller en räkning så att de ser att det är ett brev. Det
ma hos oss. De är gjorda med alla möjliga konstiga typsnitt
finns en inbyggd vana i vissa bokstäver, löpsedelstext skulfrån alla möjliga håll. Det här är människor som växer upp
le det ju vara löjligt att göra med engelsk skrivstil. Men då
nu, för vilka typsnitt är något viktigt och naturligt. Antingkommer jag genast in på om det är bara vana, eller är det
en anser de att de är något man får låna av kompisar och
funktionen? Summan av kardemumman blir att jag tycker
som inte är värt nånting, eller så anser de att typsnitt är
att bokstäver får se ut hur fan som helst, bara de är vackra
något man är beredd att betala för i framtiden.
och tydliga och lätta att läsa. Om det är gjort på det ena
TORBJÖRN : Jag har en sjuttonåring hemma som rotar i grejeller andra sättet, det tycker jag egentligen är likgiltigt.
orna på datorn… Men han skiter ju i vad det är, han tittar
Erik Nilsson
inte på om det är en Garamond eller Helvetica, han är
ungefär som jag förhåller mig till konjak: den där smakar
ADRESS
bra, den smakar inte bra. Man använder, brukar och njuBo Berndals typsnitt flnns i PostScript- och TrueTypeformat till PC
ter av det. De är inte fulla av konventioner och vem som
och Mac. Tre av dem får DtP:s prenumeranter i julklapp av Bo – se
har gjort typsnitten skiter de i.
numrets diskett. De övriga kan köpas från Bo Berndal, VintrosaBO : Det är MTV-principen, man använder typsnitten för
gatan 7, 124 73 Bandhagen. Tel/fax 08–86 86 84.
att måla en känsla med. man skiter fullständigt i det histo-
8
Sätt fart på dina bilder i Photoshop
Stå stilla! En ofta brukad uppmaning när folk
fotograferar. Ger i bästa fall skarpa bilder.
Men roligt blir det sällan.
Stilla stod poliserna och deras bil när Resetidningen Vagabond fick in en artikel om poliser i Singapore. Och de var
inte ens skarpa.
Bästa åtgärden i sådana här fall är nog att ge sig ut och
leta upp en annan bild. Men det visade sig tunnsått med
Singaporepoliser på stadens bildbyråer. Så istället fick jag
jobba med det som fanns.
Jag började med att scanna in bilden (ett färgkort) på en
vanlig scanner. Upplösningen höll jag låg, 59 pixlar/cm, och
skalan 100 %. Detta för att få ett litet dokument som det
skulle gå snabbt att jobba med. Min ursprungliga plan var
att bara göra en skiss i låg upplösning att experimentera
med, för att sedan, när jag visste vad jag ville, göra om det
hela i hög upplösning. Jag kom senare att ändra mig, men
mer om det längre fram.
Dokumentera steg för steg
Eftersom jag har för avsikt att testa mig fram är det viktigt
att dokumentera vad jag gör. Så jag slår på QuicKeys
makroinspelning. Inte för att jag tänker använda makron,
utan för att QuicKeys ger en lista över allt vad man gjort –
inte en perfekt metod, men långt bättre än ingenting.
För att föra mer systematiserade anteckningar använ-
Ursprungsbilden, fotograferad av Eric Kerlay.
der jag också InControl. Egentligen kan man använda vilket ordbehandlingsprogram som helst, och steg för steg
skriva ner vad man gör, men InControl, som är en så kallad tankeprocessor, gör det lättare att få struktur på
anteckningarna.
Manipulera bilder ett känsligt kapitel
Första steget när man skall ge sig på en bild och manipulera den är att ringa fotografen och få tillstånd. Bildmanipulation är ett känsligt kapitel och många fotografer känner
sig – med rätta – kränkta om man ”bättrar på” bilden.
Första åtgärden med själva bilden blir att stänga dörren. Med hjälp av gummistämpeln G plockar jag färg från
motorhuven och målar dit en sida på bilen. Den får försvinna ut i mörker bakåt, som om bakdelen av bilen låg i
skugga.
Eftersom allting kommer att få rörelseoskärpa över sig
bryr jag mig inte om att få dörren särskilt trovärdig. Jag
målar också dit en armbåge på polisen, så att det inte ser
alltför underligt ut att han lutar sig ut genom fönstret.
Jag är också missnöjd med att ”Police” som det står på
motorhuven inte syns bättre. För att rädda det går jag till
det blå lagret, där de blå bokstäverna går fram litet bättre
än då man ser alla färger ihop.
Jag gör en ny bild att arbeta med (Bild > Beräkning >
Duplicera), tar Tröskelvärde och för trekanten så långt åt
höger som jag kan. Det förstör P-et, men ger mig åtminstone antydningar om hur E-et ser ut.
Med penseln putsar jag till bokstäverna och målar allt annat svart.
P-et får jag fram genom att göra en
ny arbetskopia av bildens blålager,
men denna gång inte föra tröskelvärdet så långt åt höger; detta P
klipper och klistrar jag in i den
andra bilden.
Jag har nu en mask som är helt
svart, förutom bokstäverna som är
vita. Med Bild > Beräkning > Duplicera kopierar jag tillbaka den som
Markering på färgbilden. Där plockar jag med Pipetten P upp den
intensivaste färgen från P-et och
fyller markeringen med den.
Nu har alla bokstäver blivit likfärgade. För att ändå behålla litet
av den ljushetsvariation som fanns,
tar jag Skuggverktyget S och ljusar upp litet i där bokstäverna förut var helt urfrätta. Men inte heller här överanstränger
jag mig för att få något särskilt trovärdigt resultat, utan
litar lugnt till att fartoskärpan kommer att dölja allt slarv.
Få upp farten
Dörren stängd och armbågen uthängd.
Och fartoskärpa är det dags för nu. Jag sparar först bilden
och sparar den sedan för säkerhets skull igen under ett
annat namn, eftersom jag är beroende av den här bilden
för de detaljer som jag fortfarande vill ha skarpa.
Så tar jag rörelseoskärpefiltret och lägger på 50 pixlars
oskärpa. Vinkeln försöker jag få att stämma med bilens
färdriktning.
Innan jag sparar tar jag gummistämpeln G i läge Återgång och målar fram polismännens ansikten igen. Genom
att inte måla med full opacitet får jag en blandning av den
ny oskarpa bilden och den gamla skarpare. Det påminner
9
I det röda lagret står en blå text på ljus bakgrund
fram bäst.
på 1,5 gånger rastertätheten. Och Vagabond trycks med
150 linjers raster.
Den uppmärksamme läsaren har förmodligen redan upptäckt att jag gjort ett misstag. Själv inser jag först i skrivande stund att rastertäthet mäts i tum, och att upplösningen borde vara 225 pixlar/tum.
Det är genom misstagen man lär sig, och detta är lyckligtvis en osynlig miss – den kommer inte att synas i tryck,
men den har kostat mig mycket tid eftersom bilden är 30
megabyte istället för de 5 som skulle räckt.
Innan man ökar en bilds upplösning på detta sätt kan
det vara lämpligt att ta Arkiv > Inställningar > Allmänt…
och försäkra sig om att Interpolation: står på Bi-kubisk.
Står den på Närmaste granne kommer bilden fortsätta att
se lågupplöst ut.
Slutligen ändrar jag läge från RGB till CMGS (fyrfärg).
Bakgrund
Genom att sätta upp tröskelvärdet får jag åtminstone
en antydan om hur E-et sett ut.
om en effekt man kan få vid riktig fotografering genom att
använda blixt, men sedan lämna slutaren öppen en lång tid.
Helt nöjd med bilden är jag inte ännu. Genom rörelseoskärpan har det kommit in en massa svart i ansikten och
utryckningslampor, och berövat dem deras lyskraft.
Detta går att åtgärda på många sätt. Jag väljer att
använda filtret Film Grain från Aldus Gallery Effects, som
jag ställer in på Grain 1, Highlight area 10 och Highlight
intensity 2. Det lyfter upp högdagrarna och ger en aning
kornighet åt bilden.
Så återstår bara att rensa litet i bakgrunden av bilden,
och skissen är klar.
Ändrade planer
Min ursprungliga plan var att nu skicka iväg bilden till
repro och få tillbaka en högupplöst bild att göra samma
saker med.
Men en kombination av tidsbrist, lättja och övermod får
mig att använda skissen. Återigen är oskärpan min vän,
jag tror inte att skillnaden mellan en riktig trumscanner
och min inscanning syns särskilt väl sedan
rörelseoskärpan lagts på. Och originalet är
så dåligt att jag tvivlar på att det går att få
ut så mycket mer ur det.
Men min bild har en alldeles för låg
upplösning, om vi skulle trycka den som
den är skulle en klar pixelisering synas
(man ser de fyrkanter som Photoshop bygger upp bilden av, samma fenomen som du
kan se på skärmen om du ökar förstoringen i Photoshop).
Därför ökar jag upplösningen, och passar även på att fixa till storleken så den
stämmer med layouten. Bilden dras upp
171 % och upplösningen ökas till 225 pixlar per cm.
Upplösningen räknas fram utifrån vilket raster bilden skall tryckas med i tidningen. Normalt tar man dubbla rastertätheten till upplösning, men i det här
fallet finns det inga skarpa kanter i bilden
Resultatet.
att bevara, så jag nöjer mig med att ligga
I layouten vill jag lägga denna bild på en svart bakgrund,
så att det ser ut som om den gick över hela sidan.
Att lägga till bakgrund på bilden så att den verkligen
skulle täcka hela sidan, skulle kunna vara ett sätt, men
det skulle göra den ohanterligt stor. Förmodligen skulle
jag kunna lägga den på en svart platta utan att gränsen
mellan platta och bild syns. Men för säkerhets skull väljer
jag ett annat sätt.
Jag tar Fönster > Visa info och går sedan längs med
bildkanten med Pipetten P och kollar att det inte är några
färgvariationer utan att den är jämnt färgad (under- och
vänsterkant bryr jag mig inte om eftersom de ändå skall
falla ut).
Så plockar jag upp denna färg med pipetten, skapar ett
nytt dokument som är 1 cm x 1 cm, och fyller det med färgen. Jag har nu en ”bild” som jag kan förstora ut över hela
sidan och använda som bakgrund till min bilbild. (Teoretiskt sett skulle det räcka med att denna bakgrundsbild
var en pixel stor, men så små bilder tycks ge PageMaker
problem. Jobbar man i Quark Xpress måste man tänka på
att maximal bildförstoring är 1000 %.)
Allt är nu klart att montera. En sista viktig sak får man
inte glömma – att tydligt ange att bilden är manipulerad.
Tommy Sundström
Bilden finns på disketten som följer med detta nummer av DtP. Vill
du se det tryckta resultatet får du ge dig ut till kiosken när Vagabond 1/94 kommer.
10
PageMaker 5 och Word gör slut på blindskriften
Denna gång får du lära dig hur
man kan se layouten medan du
skriver i ordbehandlingsprogrammet. Här varnas också för
ett par av PageMakers underligheter.
.1.
Hur lång blir min text? Det är inte
alltid lätt att veta när man sitter och
skriver i sitt ordbehandlingsprogram,
så ofta skriver man alldeles för långt
eller för kort.
Men det går faktiskt att se sin text
inplacerad i layouten medan man
skriver den, så att man kan anpassa
textlängden exakt till utrymmet. Det
som krävs är ett ordbehandlingsprogram som kan publicera texten, och
helst också har typografimallar. Jag
kommer att använda Word som
exempel.
Börja med att skriva minst en bokstav i Word. Markera den och tag
Redigera > Skapa publikation.
Öppna sedan PageMaker, klicka
med textverktyget där du vill ha texten och ta Redigera > Publikationer >
Prenumerera, och leta upp den publikation du nyss skapade i Word.
Där har du din text (eller din bokstav) placerad i layouten.
Gör PageMakerfönstret litet så att
det får plats bredvid fönstret du ordbehandlar i, välj Sida > Sidöversikt >
Anpassad storlek. Gå så tillbaka till
Word och börja skriva. Det är viktigt
att du håller dig innanför publiceringsgränserna – koppla gärna på visningen av osynliga tecken, Visa > Visa
¶, så ser du var gränserna går.
Varje gång du sparar i Word kommer din text efter ett par sekunder
att finnas på PageMakersidan.
.2.
Du kan också gå in under Redigera >
Publiceringsval i Word och kryssa i
Skicka utgåvan vid ändring, så kommer PageMakerdokumentet att kontinuerligt återspegla vad du skriver. Men det leder till så mycket
datoraktivitet att det är direkt störande när man skriver.
.3.
Ibland kan det här sättet att arbeta
vara effektivare än att använda
PageMakers inbyggda textbehand-
lare. I Word kan du se typsnitt och
storlekar, och programmet är överlag
lättare att redigera text i – när man
väl lärt sig detta tämligen komplicerade program.
Men det är strikt envängskommunikation – ändringar som du gör i texten när den är utplacerad på sidan
syns inte i Word, och går förlorade
nästa gång du uppdaterar prenumerationen.
.4.
Man kan öppna Worddokumentet
från PageMaker genom att klicka på
textblocket med Pilverktyget, och sedan välja Redigera > Ändra original.
Word bör dock inte vara gömt, för
då öppnas visserligen ordbehandlingsdokumentet, men det syns inte.
.5.
Det finns dock några problem mellan
PageMaker och Word när prenumererad text överförs. Ett av dem är att
äkta citationstecken – ” – hamnar
upp och ner. (Monterar du dokumentet blir de däremot rätt.)
Därför kan det vara bättre att
använda tumtecken – " – eftersom de
alltid konverteras till äkta. Får
du inte fram dem i Word kan du gå
in under Verktyg > Inställningar > Allmänt och kryssa bort ”Typografiska”
citationstecken.
Se dock upp om du använder citationstecken som tumtecken eller av
andra anledningar verkligen vill ha
dem raka.
Den här konverteringen tycks ske
också på texter man monterar, vare
sig man har Använd typografiska citationstecken (Arkiv > Inställningar… >
Fler) ikryssat eller ej.
.6.
Ofta vill man sätta ganska liten text i
sin trycksak. Kanske 9 punkter. Men
det blir ansträngande för ögonen
att skriva med så små bokstäver i
ordbehandlingsprogrammet.
Då kommer formatmallarna väl till
pass. (Format > Formatmall… i Word.
Text > Formatmallar… i PageMaker.)
Så länge de har samma namn kan de
se helt olika ut. Så du kan skriva med
24 punkts Times (eller vad nu dina
ögon tycker om) i Word, och i PageMaker blir det 8 punkts Franklin.
.7.
Av någon outgrundlig anledning överlever dock inte alla formateringar publiceringen, ens om du använder formatmallar. Så vill du till exempel ha
marginaljusterad text måste den
vara det redan i ordbehandlingsprogrammet.
Likaså ger radavståndet auto i
Word auto i PageMaker, oavsett vad
som står i formatmallen. Däremot går
det bra att ha ett radavstånd i Word
och ett annat i PageMaker.
.8.
En av de nya finesserna i PageMaker 5
är att man kan dra saker mellan
olika öppna fönster.
Men akta dig för att ha text markerad i fönstret som du drar till – den
texten blir utbytt mot det du dragit in.
Om du inte har något markerat,
men har det blinkande strecket någonstans, så kommer den text eller
bild du drar in på sidan att hamna
där. Mycket irriterande.
.9.
Dock, inget ont som inte har något
gott med sig. Skall du montera en
mängd textbundna bilder kan du
skapa ett nytt tomt PageMakerdokument där du monterar in dina bilder.
Sedan hoppar du tillbaka till din
layout, placerar det blinkande strecket där bilden skall in, drar över bilden
från det nya dokumentet och släpper
den var som helst. Betydligt snabbare
att jobba med än biblioteket.
Har du redan bilderna i biblioteket
kan du låta dem mellanlanda på det
nya tomma dokumentet innan du
drar in dem.
.10.
Det är många småfönster och paletter att hålla reda på i PageMaker nu,
och de har en förmåga att lägga sig
över det område man arbetar med.
Ta en titt på WindowShade, ett
systemtillägg som medföljer detta
nummers DtP-diskett – med den kan
man dubbelklicka på fönstrenas överkant och få dem att krympa ihop till
bara kanten.
Tommy Sundström
11
Grovtvätta texten automatiskt – nu med Torq
Datorer skall sköta rutinarbetet, människor det
kreativa. Det är teorin, men alltför sällan är det så
i praktiken. Här kan dock DtP berätta hur man får
grovtvätten av texten gjord automatiskt.
Folk är struliga. Det hjälper inte hur många gånger du tjatar på dem, de slår ändå mellanslag i början av stycken,
använder tumtecken istället för citattecken och bindestreck där det skall vara tankstreck och vice versa. Och
även om du lyckas piska skrivreglerna i en och annan skribent så kan du aldrig hålla pli på alla dem man får texter
av. Alltså ställs du inför valet att det antingen ser för jävligt ut eller att du får lägga ner en massa tid på att tvätta
texterna. Rutinjobb och tidsödande. Du kan visserligen sköta mycket med sök-och-ersätt, och är du riktigt pillig kan
du sätta upp makron – men det hela brukar bli ganska
instabilt och går inte särskilt snabbt.
Det behövs något som automatiskt tar hand om den grova texttvättningen, så du får mer tid över till finlir och fritid.
Ordbehandlingsprogrammet Nisus är ett alternativ som har ett
mycket avancerat sök-och-ersätt-maskineri. DataMan är ett
sharewarealternativ.
Men det vi skall fördjupa oss i här är Torquemada. Ett
utomordentligt snabbt och kraftfullt gratisalternativ.
Torquemada i två versioner
Torquemada är programmerat av amerikanen Greg
Swann, som också gjort en stor mängd andra nytto-program. Han tycks inte tro på shareware-systemet (att man
får programmen och sedan betalar efter samvete), utan gör
istället sina program i två versioner, där den enklare går
som freeware – fritt att kopiera och använda – och man
betalar för den mer avancerade. Men redan med den enklare versionen av Torquemada kan du göra det mesta du kan
behöva.
En liten brasklapp dock, detta är inte den perfekta lösningen. För att använda Torquemada måste du beskriva
vad du söker efter, med ett ibland ganska kryptiskt teckensystem. Men bara om du vill göra avancerade saker, för
enklare byten är det ganska OK.
Torquemada arbetar med rena textfiler. Fördelen med
det är att man ser allt, och därför kan söka och förändra
allt. Är ett par ord till exempel kursiverade, kan det visas
”<I>så här<I>”, istället för ”så här”. Vill man istället att de
kursiverade orden skall vara feta söker man <I>-koderna
och byter dem till <B>. Här har Quark-användare en stor
fördel eftersom Quark har ett avancerat kodsystem som
kan uttrycka i stort sett varje formatering som man kan
göra i programmet, och jag kommer därför att använda
mig av Quark-koder. PageMaker-användare får det litet
kvistigare, eftersom man inte kan koda så mycket i det
programmet, och kodspråket dessutom är RTF, vilket är
ganska krångligt. Men vi kan arbeta med Quark-koder och
sedan låta Torquemada översätta till RTF på slutet.
Ren text
Första steget är att göra om texten från ordbehandlaren
till ren text. Den simpla versionen är att spara som ren
text (”Enbart text” i Word, ”Text” i MacWrite etc). Nackdelen med det är att man tappar all kursivering, alla fetning
och all annan formatering man gjort. Det finns dock sätt
att rädda formateringen, men vi återkommer till dem
senare.
Till att börja med skall vi dock inte bekymmra oss över
någon formatering alls, utan göra några enklare rensningar
som tar hand om de vanligaste skrivfelen. Till exempel
tumtecken " istället för citationstecken ”.
Quark påstår sig visserligen göra detta utbyte automatiskt – men det är tyvärr nödvändigt att göra det själv,
eftersom Quark inte, trots åratal av påpekanden, lyckats
få detta enkla byte att fungera korrekt, utan byter till de
engelska citationstecknen “ ”.
Börja med att dubbelklicka på Torquemada. När programmet är igång klickar du på Strings… Upp kommer ett
fönster med fyrtio fält – troligen fyllda med rappakalja.
Som ett utslag av amerikansk humor sänder Greg Swann
med ett grundset som byter hans vänners namn mot andra
fraser. (Du kan lätt göra ditt eget grundset genom att döpa
ett set till Torquemada Prefs och spara i samma folder som
Torquemada.)
Börja med att klicka på Clear all, så du blir av med
grundsetet.
I rutorna till vänster skriver vi det du vill söka efter, i
dem till höger det vi vill ersätta med.
Så vi skriver
"
”
Klicka sedan på Save set…, spara setet (gärna med ett
mer beskrivande namn än Torquemada’s Tests of Faith),
klicka på OK och sedan på Quit.
Nu kan du ta dokumentet med din text (sparad som ren
text), lägga det i samma folder som ditt nya utbytesset, och
släppa dessa två tillsammans på ikonen för Torquemadaprogrammet. (Släppa är Mac-jargong och betyder: markera
båda (använd SHIFT när du klickar på den andra), dra dem
med pilen tills symbolen för Torquemada blir svart, och
släpp dem där).
Torquemada går igång, en liten svart klocka spinner ett
tag (men det skall vara en extremt lång text om det skall
bli någon tid att tala om) och sedan är det klart.
Knäppt nog måste du manuellt avsluta Torquemada för
att kunna släppa på det igen. Man får helt enkelt ta det till
vana att alltid slå x-Q när Torquemada är klart.
Du har nu fått ett nytt dokument, med samma namn som
din text, men med tillägget .TQM. Det är ren text, så du kan
öppna den med vilken ordbehandlare som helst, eller montera in den i ett layoutprogram, och kontrollera resultatet.
Innan vi fortsätter vill jag lägga in en varning. Torquemada använder dum datorkraft. Programmet har ingen
möjlighet att veta vad skribenten egentligen vill. Om man
har en text om virkesdimensioner är det dumt att byta alla
tum-tecken till citattecken. Torquemada-byten som fungerar perfekt på normala texter kan lägga en matematisk
avhandling i ruiner.
Så man måste tänka efter före. Och lyckligtvis finns ju
alltid originaltexten kvar.
Vidare
Nu kan vi fortsätta att fylla på med utbyten i vårt Torqset. Exempelvis kan vi jaga efter folks vana att slå mellanslag innanför ( parenteser ).
(˙
(
˙)
)
˙ står för mellanslag. Tyvärr syns inte mellanslag i gratis-Torq, däremot i den kommersiella versionen.
Vi kan fortsätta med sådana skönhetsfel som fel sorts
apostrof och tre punkter skrivna isär istället för som ett
tecken.
12
'
’
...
…
(Det sista bytet skrivs som ALT-PUNKT.)
Ofta ser man att folk tagit det akuta accenttecknet ´
istället för apostrof ’. Men här måste vi vara en aning försiktiga, för det händer också att folk verkligen vill ha en
accent, men inte har lyckats placera den över sin bokstav,
utan fått med den på sladden. Till exempel ”Ide´ ”
Så vi börjar med att rädda dessa fall.
e´
é
E´
É
Observera att vi måste göra det för både små och stora e
eftersom Torquemada skiljer på versaler och gemena.
Sedan fortsätter vi med att fixa apostroferna.
´
’
Här är återigen ett fall där det egentligen skulle behövas mänskligt omdöme istället för dum maskinsnabbhet,
för ibland kan ju skribenten ha försökt skriva en apostrof
också efter ett e.
Vill du själv kunna kontrollera resultatet kan du lägga
in ett märke, som du sedan kan söka efter i layoutprogrammet. Ta något som troligen inte alls förekommer i
texten.
e´
é[•???•]
E´
É[•???•]
Så kan du söka på [•???•] och ersätta med ingenting.
Och varje gång sökandet hittar något slänger du en blick
på det och kollar att det är ok. ([• har ingen särskild
mening för Torquemada, jag bara använder det för att det
är ovanliga tecken.)
Tankstreck
Ett mycket vanligt fel är att folk använder bindestreck där det skall vara tankstreck –.
Ett tankstreck har alltid luft före och efter sig, och är
därför lätt att hitta.
˙-˙
˙–˙
Knepigare blir det när bindestreck använts som pratminus, så det får vi återkomma till senare.
Luft före interpunktion (.,:;!?°‡ osv) är nästa punkt på
vår lista över saker som kan gå fel . Vi kan nu göra en lång
lista med utbyten för varje sorts interpunktion, men istället skall vi använda en av Torquemadas kraftfulla finesser:
jokertecken. ^! söker all sorts interpunktion. Och när den
funnit något så lagrar den det, och kan spotta ut det igen
på ersätt-sidan.
Så genom att skriva:
orsakar ojämnheter i sättningen, och kan vara svåra att se
när man korrekturläser.
Men det händer också att skribenter använder många
mellanslag istället för en TAB, för att sätta saker i kolumner. Det kan se bra ut på skärmen, men ser nästan väldigt
vingligt ut på utskriften.
Så vi skall börja med att ordna den saken. För att skilja
det från de fall där skribenten bara slagit för många gånger på mellanslagstangenten, antar vi att det behövs minst
fyra mellanslag för att betyda en tab.
Här skulle vi också kunna skriva ett större antal utbyten: 30 mellanslag byts mot TAB, 29 mellanslag byts mot
TAB, 28 mellanslag byts mot TAB och så vidare. Men vi kan
istället ta hjälp av ytterligare ett par av Torquemadas specialfunktioner.
Det finns fyra joker-strängar, som hittar vad som helst
– ett eller flera tecken – och lagrar det: ^* ^@ ^? ^~. Så
^*
Skitsnack
hittar precis hela texten och byter ut den mot ordet ”Skitsnack”.
Detta kan nu vara mer sant än användbart, men tillsammans med andra söktecken är dessa joker-strängar
mycket användbara.
^$ hittar och lagrar skrivande tecken, alltså sådana
som ”smutsar ner” pappret. Eller för att uttrycka det på ett
annat sätt: alla tecken utom mellanslag, fast mellanslag,
tab och nytt stycke.
Obs att ^$ är ett joker-tecken, som till skillnad från de
fyra joker-strängarna bara hittar och lagrar ett tecken.
^t (eller ^T) står för TAB.
Så vi kan göra följande byte
˙˙˙˙^*^$
^t^$
Lugn, jag skall förklara.
Torq söker först efter fyra mellanslag efter varandra
(˙˙˙˙). Om den hittar det så fortsätter den med att söka och
lagra vadsomhelst (^*), fram till dess den hittar ett skrivande tecken (^$). I praktiken kommer alltså ^* att leta
efter icke-skrivande tecken: mellanslag, fast mellanslag,
tab och nytt stycke. Och den kommer att vara lika nöjd vare sig den hittar noll, ett eller flera icke-skrivande tecken.
Torq kommer alltså att hitta fyra eller flera mellanslag.
När det sedan är dags att ersätta så glömmer Torq bort
mellanslagen och det som lagrades i ^*, och ersätter detta
med en tab, samt placerar tillbaka det skrivande tecknet
som den så att säga svalde i hastigheten.
Den uppmärksamme läsaren har säkert sett att också
oavsedda saker kan hända. Söksträngen kan nämligen
även hitta fall där fyra (eller fler) mellanslag följs av ett
nytt stycke.
Enklaste sättet att undvika det är att skaffa kommersiella Torq, som har mer precisa joker-tecken. Men en liten
omväg fixar det också i gratis-Torquemada.
^p
[•p•]
^t
[•t•]
°
[•f•]
˙˙˙˙^*^$
^t^$
Skulle du verkligen vilja söka efter eller ersätta med en
cirkumflex får du skriva ^^.
[•p•]
^p
Många mellanslag
[•t•]
^t
Mycket vanligt är att skribenten råkat slå dubbla eller
ibland till och med tredubbla mellanslag mellan ord. De
[•f•]
°
˙^!
^!
hittar vi först alla mellanslag som följs av en interpunktion. Interpunktionstecknet lagras ”inuti” ^!, så på ersättsidan spottas det ut igen, utan mellanslaget!
Cirkumflex ^ används i Torq för att skriva olika joker- och specialtecken, så det kan inte stå för sig självt.
13
^p (eller ^P) står för nytt stycke. Och ° står för hårt mellanslag (ALT-MELLANSLAG) (syns inte i gratis-Torq).
Knepet är alltså helt enkelt att tillfälligt byta bort de saker vi inte
vill att Torq skall hitta, och sedan byta tillbaka igen.
Genom att programmet är mycket snabbt låter sig ett
sådan här omväg tas utan någon nämnvärd tidsförlust.
Det är också en vanlig Torq-taktik att tillfälligt märka
eller byta ut saker.
Återstår bara att ta hand om felslagen.
˙˙˙
˙
˙˙
˙
Alla set är bra utom de dåliga
Det kan tänkas att du börjar göra slut på dina 20 sök-ochersätt-rutor nu. Det är dock inget att bekymra sig för, det
är bara att göra ett nytt set, som också det släpps samtidigt med text och det första setet på Torquemada. Torq tar
hand om seten i bokstavsordning.
Versaler
Inte ofta, men på de där riktigt eländiga dagarna får man
texter som skrivits med bara VERSALER. Man blir inte så
glad, det är i stort inget att göra annat än att skriva om
dem från början.
Men också här kan Torquemada göra underverk. Det
finns flera kommandon för att ändra mellan versaler och
gemena. De viktigaste är ^L, som konverterar allt till
gemena, ^C, som konverterar till versaler och ^S som försöker göra normal text av det hela, med versaler först i
meningen och gemena sedan (utom ensamma i som den på
engelskt vis gör till I).
Så en text med bara versaler kan vi behandla så här:
^*
^S^*
Fortfarande måste man titta igenom den, programmet
kan ju till exempel inte veta vad som är namn.
Vanligare än att man får hela texten som versaler är att
den hjälpsamme skribenten har skrivit mellanrubrikerna i
versaler.
För att lösa det måste vi först identifiera mellanrubrikerna. Låt oss anta att de är skrivna med en blankrad före
– det vill säga två nya stycken efter varandra. Då kan vi
jaga dem med koden
^p^p^*^p
^p^p^S^*^p
Torq söker efter två nya stycken efter varandra, och lagrar sedan allt den finner fram till nästa nya stycke i ^*.
När det sedan är dags att spotta ut det igen passar den på
att konvertera. Observera att vi måste sätta tillbaka de ^p
som vi tidigare slukat.
Förkortningar
Förkortningar kan man skriva på många olika sätt. Svenska språknämnden rekomenderar dock att man skriver
dem med punkter, t.ex. dvs.
Oftast har skribenten antingen skrivit ihop dem helt,
eller använt mellanslag.
Här kommer joker-tecknet ^% till användning. Det står för tabelltecken och hittar siffror, icke-skrivande tecken och interpunktion.
^_, som söker efter icke-skrivande tecken, och ^!, som
söker interpunktion, kommer också till heders.
Vi behöver jokertecknen eftersom vi inte kan gå direkt
på och söka exempelvis tex och byta det till t.ex. Då skulle
ord som Latex bli Lat.ex. och text bli t.ex.t. För att undvika
det måste vi försäkra oss om att det är någon slags luft
framför (söks med ^_) och luft eller interpunktion efter
(söks med ^% (som också hittar siffror, men det är så osannolikt att vi bortser från den risken)).
^_tex^%
^_t.ex.^%
Tex^%
T.ex.^%
^_t˙ex^%
^_t.ex.^%
T˙ex^%
T.ex.^%
.^!
^!
Observera att eftersom Torquemada gör skillnad på versaler och gemena måste vi söka på båda möjligheterna.
I versalfallet, som rimligen börjar en mening, behöver vi
dock knappast söka på luften före.
Den sista sökningen .^! gör att t ex! inte blir t.ex.!
Siffror
Ett av de säkraste tecknen numera på att en tidning är
desktoppad är att tal över 1 000 bryts vid radslut. Som 10
000 här. Vill du se fler exempel kan du titta i CAP & Design
som notoriskt syndar på denna punkt (detta skrivet med
illa dold skadeglädje). Det är resultatet av att skribenten
använt ett mellanslag för att dela mellan siffrorna.
Det är i princip enkelt att fixa. Vi vill hitta mellanslag
med siffror på båda sidor om sig. Men i praktiken är det
litet kvistigt. Vi har visserligen ^# – ett joker-tecken som
hittar och lagrar siffror, men skulle egentligen behöva två,
för att lagra siffrorna på båda sidor om mellanslaget.
Så det får bli en liten omväg. Börjar med att sätta ett
märke vid siffran före mellanslaget.
^#˙
^#[•siffra f mslag•]˙
Sedan kan vi söka på detta märke, och se om det är
någon siffra efter mellanslaget, och i sådant fall ersätta
mellanslaget.
[•siffra f mslag•]˙^#
°^#
Jag har här ersatt mellanslaget med ett fast mellanslag
(ALT-MELLANSLAG) eftersom detta fungerar med alla stilar
och i alla program. Man kan också använda Quarks kod för
ett smalt fast mellanslag <\!q>.
Innan vi lämnar det här får vi inte glömma bort att rensa bort märken som blivit kvar (från de fall då en siffra
följts av ett mellanslag, men sedan inte av någon siffra).
[•siffra f mslag•]
Genom att helt enkelt lämna utbytesfältet tomt byter vi
märket mot ingenting.
Nästa gång: automatisk formatering
Och med Quark-koden ovan som aptitretare avslutar jag
för denna gång. I ett kommande nummer av DtP skall vi
riktigt härja runt i texterna genom att använda koder som
styr formateringen.
Tommy Sundström
DtP:s prenumeranter hittar gratisversionen av Torquemada på numrets DtP-diskett. Förutom själva programmet bjuder vi också på
mera texttvättningsstöd; Wordless Plus, Shane the Plane samt en
demoversion av Mark My Words. Samtliga program är lämpliga i
samband med nyårslöften om högre typografisk standard.
För den som inte vill göra jobbet själv, arbetar Tommy Sundström
på ett stort antal Torq-set som rensar texter från vanliga skrivfel.
Han kommer så småningom att börja sälja det. Faxa namn och adress till 08–19 74 77, så kommer mer information när det är klart.
14
Quark XPress uppdaterar till 3.2 – och 3.3 är redan klar!
Quark XPress uppgraderar nu
till version 3.2. Den största förändringen är att programmet är
snabbare. Men användarna kommer att se en del nyheter på
skärmen också.
EfiColor XTension levereras med 3.2.
Det innebär att Quark valt partner på
den exploderande marknaden för färghanteringssystem. Microsoft verkar
luta åt Kodak. Vem som till sist går
segrande ur fajten om standard är en
helt öppen fråga; mycket hänger på
tillgången till profiler för skärmar,
scannrar och färgskrivare.
Pratar rent med PC
Bättre kompatibilitet mellan Windows- och Mac-versionerna utlovas.
Med 3.2 kan Mac läsa Quark-dokument som skapats i PC; tidigare gick
det bara i andra riktningen. Vissa problem med exempelvis ramar och knipning kan fortfarande förekomma.
Apple Events går nu att använda
för att automatisera uppgifter med
hjälp av scripts, en form av program-
mering eller avancerad macro.
Förberedelse föer sättning samlar
bilder, filer och dokumentinformation
för rippninmg.
Bättre funktioner för backup och
hantering av flera olika versioner av
dokumentet – en nog så viktig funktion, med tanke på hur instabil datormiljö många jobbar i.
Korrekta citattecken
Numera behöver du inte starta om
programmet för att uppdatera typsnittslistan. Korrekta citattecken får
du automatiskt. Anfanger kan vara
upp till 16 rader höga. Text upp till
720 punkter.
Du kan länka typografimallar med
hjälp av brytpunkter. Har du lokal
formatering i ett stycke så markeras
detta. Ändra färg på toningar, ramar,
blockbakgrunder och linjer genom att
dra färger från paletten. Import av
Photo CD-bilder direkt i dokumentet.
Du kan kopiera och flytta länkade
textblock, eller enstaka block i en länkad kedja.
Windows-kunder kommer aldrig
att se röken av en 3.2:a, för PC-förare
komer det att bli 3.3 som gäller. Från
3.3 kommer alltid Mac- och PC-versionerna att uppgraderas samtidigt.
Gratis uppgradering
Samtidigt som svenska Software Plus
och Expander har börjat distribuera
beställningskuponger för uppgradering till Quark XPress 3.2, ligger version 3.3 färdig i USA.
De som uppgraderar till 3.2 i USA
kommer att få 3.3 helt utan kostnad.
Förmodligen, fast DtP inte kunnat få
det bekräftat, kommer detsamma att
gälla i Sverige – i vilket fall blir kostnaden mycket modest. För det är inte
frågan om små nyheter. Quark XPress
3.3 innehåller bland annat följande:
• Textblock i vilken form som helst;
sex olika i menyn, men som också kan
formas hur som helst med handtag.
• Automatisk import av färger till
ett dokument, även färger som
används i en EPS-fil som monteras.
• Ångra om du tagit bort grupperade objekt.
Pelle Anderson
Nu är det tips igen, och nu är det tips igen, och tipsen varar…
Det blev liksom ingen riktig julstämning utan några Quark
XPress-tips, så här är de; fem
små idéer som vi hoppas att du
ska ha nytta av.
.1.
Vill du kunna rotera en linje i Quark
XPress till en viss grad? Knepigt, men
inte omöjligt. Så här gör du:
Dra först en rak linje genom att
hålla nere skift-tangenten när du drar
linjen. Rita sedan ett textblock under
linjen, byt till objektsverktyget och välj
bägge objekten och gruppera dem. Nu
kan du välja en vinkel på de bägge
objekten – när du är klar raderar du
textblocket, och linjen har den vinkel
du valt.
.2.
Kommandot ”Sprid ut/Justera” som
du hittar i Objekts-menyn är mycket
användbart, men kanske ibland svårt
att förstå sig på. Värdena du skriver
in behöver inte vara absoluta, som 8
mm, utan kan också vara 20 % t.ex.
Du har också alternativet ”Fördela
jämnt”. Tänk då på att det första valda objektet bestämmer vänster/topppositionen och det sista höger/bottenpositionen som programmet fördelar
mellan.
Undantaget är om ett av objekten
är låsta; i så fall komer övriga objekt
att lägga sig relativt det låsta objektet. När du väljer alternativet ”Fördela jämnt” så mäts blocken från kanterna. Polygoner, cirklar och ovaler
mäts från den ”blockgräns” som omger
dessa typer av block. Linjer mäts från
ändpunkterna.
.3.
Det kan ofta vara en fördel att välja
att textblock ska stöta bort text och
andra objekt med t.ex. 1 punkt. Välj
gärna också bakgrundsfärg svart, 0 %,
i blockspecifikationerna.
En anledning till detta är att du
sparar tid, eftersom texten då inte
”rullas om” varje gång du väljer textblock med en artikel i.
Men så kanske du vill kunna
använda ett textblock utan att det stöter bort. Med snabbkommandot kommando-’ kommer du till dialogrutan
för Infällningsspecifikationer, där du
väljer ”Ingen”. Samtidigt väljer programmet automatiskt ”Ingen” som
bakgrundsfärg för textblocket. Skulle
du senare välja att gå tillbaka, väljer
du ”Objekt” i dialogrutan, och får då
automatiskt 0 % svart som bakgrundsfärg för blocket.
.4.
Du kan lätt experimentera med tvåfärgade bilder i Quark XPress; har
du gråskalebilder lagrade i TIFF-format så kan du definiera färgen på
såväl bild som bakgrund med hjälp av
färgpalett och bildblocksspecifikationer. Där bilden inte har några punkter kommer bagrundsfärgen att ”lysa
igenom”.
.5.
Var försiktig med att lägga in textblock över bildblock eller grafiska element. Inställningen Automatisk
svällning kan få typsnittet att svälla
upp på ett allt annat än önskvärt sätt.
Enklaste sättet att undvika detta är
att hålla ett öga på inställningarna i
paletten ”Visa svällningsinformation”
15
Diskett #6; Bo bjuder på snitt och Greg på Torq
1993 års sista diskett innehåller följande exklusiva hårda och mjuka paket, överraskningar,
glädjetjut, smällkarameller samt en ny sorts rullgardin:
¶BO BERNDALS TYPSNITT: Art Gallery är en lek med typografiska former. Exlibris rak och kursiv
är ett snitt med den karaktäristiska BB-snitsen. Ornabo är en ornamentsfont som också innehåller siffrorna 1–10 inringade. Alduslöven och de andra ornamenten finns i symmetriskt speglade varianter. DtP-prenumeranterna får med en tangentbordskarta till fonten.
¶EN BILAGA:
Två lågupplösta bildfiler visar färgbilderna till numrets Photoshop-artikel.
Torquemada 1.1.0 är gratisversionen av Greg Swanns texttvättarprogram, som vi beskriver utförligt på sid 11–13. Dessutom medföljer Shane the Plane, WordLess Plus 1.0.4, och en demo av Mark my Words, alla användbara i städbranschen.
¶TEXTTVÄTT MED TORKTUMLARE:
Du tycker kanske som vi på DtP ibland att det är lite svårt att få överblick över
ditt Quark-dokument för alla paletter på skärmen? Lägg WindowShade i mappen Tillägg i din
Systemmapp, starta om, håll ner alt-tangenten och klicka på övre delen på fönstrets ram, och
vips har du rullat upp paletten/fönstret. Klicka igen och du ser hela fönstret igen. Genialt.
¶WINDOWSHADE:
Disinfectant 3.2 var tyvärr skadad på förra numrets diskett (dock innehöll filen inga
virus, om någon trodde detta). Nu försöker vi igen, med en oskadad version.
¶ERRATUM:
SCSIProbe 3.5 skickar vi med till dig som vill ha en färsk version. Med
hjälp av denna, som ska ligga i mappen Inställningar i Systemmappen, håller du reda på din
SCSI-kedja och monterar SyQuest-skivor utan att starta om din maskin.
¶SYQUEST-RÄDDAREN:
Design Typografi
Produktion kommer
ut 6 gånger om året
Redaktör och ansvarig utgivare Pelle
Anderson. Redaktionsassistent Erik
Nilsson. Nr 6– 93
presslagt 22 dec.
Copyright © DtP.
ISSN 1103 –1387
Design Typografi
Produktion
Box 20158
104 60 Stockholm
ART GALLERY
18 PT
(Bud och besök
ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ&
abcdefghijklmnopqrstuvwxyzåäö :;!? 123456789
EXLIBRIS
Kocksgatan 25)
Tel
08 – 644 95 11
Fax 08 – 644 90 66
PG
89 29 77 – 0
BG
385 – 6010
18 PT
Prenumeration
ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZÅÄÖ&
abcdefghijklmnopqrstuvwxyz :;!? 123 abcdefghijklm
1994 (sex nummer)
1200 kr plus moms
Garanti: Prenumerationen kan när som
helst sägas upp –
ORNABO
18 PT
överskjutande sum-
1©!¡2™””3£#¥0≈=≠<≥≤>Z
A B ◊ » a b  › E É F S K fl M N O R ˝
ma betalas tillbaka
Tryck
Affärstryckeriet,
Norrtälje 1993
Vill du inte klippa ur kupongen så kopiera den eller faxa den till 08-644 90 66!
✃
b Ja, jag vill prenumerera på DtP 1994 (6 nummer), inklusive
välfyllda disketter med bl.a. typsnitt, för 1 200 kr plus moms. Då får
jag dessutom en bonusdiskett med tjugo olika typsnitt (PostScriptsnitt Typ 1-fonter, färdiga att använda i din Macintosh).
b Jag vill köpa årg 1993 (6 nr) med disketter (1 200 kr plus moms).
b Jag vill köpa årg 1992 (11 nr) med disketter (1 200 kr plus moms).
b Jag prenumererar redan, men jag tycker att nedanstående person
borde prenumerera. Skicka honom/henne ett provnummer!
Frankeras ej.
DtP betalar
portot.
NAMN
Svarspost
FÖRETAG
110141700
ADRESS
110 20 Stockholm
POSTNUMMER
TELEFON
POSTADRESS
FAX
16
Apply – smutsiga typer från Tyskland
”I en värld där visuell kommunikation blir allt viktigare, upptar
typografin en betydande plats.
Förutom läsbarhetsaspekten, är
det också mycket viktigt hur
innehåll och känsla överförs.”
Så säger Apply Design Group, fyra
typtecknare som är Tysklands svar
på Emigre. Med Thomas Sokolowski i
spetsen har de producerat en rad typsnitt och bildfonter i den mer aktiva
typografiska skolan. Tre gånger årligen ger de ut en typografisk tidskrift,
Apply Type & Design. Påminner om
Emigre Magazine, fast på tyska.
Det första numret, 1/93, handlar
bland annat om 20- och 30-talets varumärken och funktionalismens typo-
AMERICAN DINER
18 PT
ABCD :;!?& abcde
123 +|≠ƒ∞={
LIBRIS LIGHT
18 PT
[aAbcCdefghHijklM]
<:;!?&123fifl‡·‚π>
SECEDE BLOCK
18 PT
ABCDE :;!?& abcdefg
=123 +<>†© ‡ ·‚
FRANKENFONT
24 PT
e2Ca1Mq*Bk$Bt6Nz2Pw0L
grafiska experiment med läsbarhet och
enhetsalfabet. Liksom David Carson
på den svårläsliga tidningen Ray Gun,
fascineras Apply av den skenbart klantiga och alldagliga icketypografin. Det
tyder åtminstone en artikel om porttelefonernas fula små skyltar på.
Inte många av Applys så kallade
dirty typefaces lämpar sig för längre
texter. Decon Struct är ett undantag.
Förutom typ 1 och TrueType till
Mac och PC finns Apply-fonterna även
för Calamus på Atari och NeXT.
ADRESS
Apply Design Group
Am Gehrkamp 45, D-31275 Lehrte, Tyskland
tel 00949–5132–1228, fax –5132–1051
Handcrafted hyllar väghaket
Formgivaren Jonathan Macagba
och arkitekten Gregory La Vardera ligger bakom ett tjog sekelskiftesinspirerade typsnitt.
Jonathan Macagba startade Handcrafted Fonts 1992. Liksom U-Design
och Castle (se DtP 4 och 5/93), bygger
Handcrafted många av sina displaytypsnitt på det tidiga 1900-talets
konstnärliga rörelser: The Arts &
Craft Movement, The Vienna Secession, Art Nouveau och Art Deco.
Libris är inspirerad av en spansk
handskrift från 1100-talet. Liksom
övriga Handcrafted-fonter, innehåller
Libris ett gäng alternativtecken, ovanliga ligaturer och ornament.
Secede Block bygger på Wienarkitekten Otto Wagners textning, medan
American Diner hyllar 50-talets typiska amerikanska vägkrog.
Type-Ø-Tones tillhör FontShops protegéer
Barcelonafirman Type-Ø-Tones
startade 1990 och utgörs av tre
formgivare och en datakonsult.
De fyra kombinerar sina ordinarie arbeten med typtecknande. Liksom en
rad små typföretag har de licensierat
all distribution till FontShop och kan
på så sätt producera sina typsnitt i
små serier. För närvarande finns sex
familjer av displaytypsnitt och skripter tillgängliga.
MeMima är en skriptstil som bygger
på Montessori-pedagogiken (fråga mig
inte hur) och har en mängd specialtecken och ligaturer, som ska se till
att bokstäverna kopplas på ett trovär-
ETHNO-FONT
digare och mer skrivstilsliknande sätt.
Inför 1994 har Type-Ø-Tones inlett
ett samarbete med en rad spanska designers, bland andra Javier Mariscal.
Några bildfonter och ett linjärt brödtexttypsnitt är färdiga för utgivning.
Type-Ø-Tones utvecklar även typsnitt och specialtecken på beställning,
exempelvis kyrilliska och grekiska
alfabet.
Erik Nilsson
Färska FrankenFont är den första i
en serie ”byggsatsfonter”. Det är, som
namnet antyder, en bildfont med vilken man kan bygga ett otal figurer
av lösa kroppsdelar. Vänsterarmarna
ligger på de gemena bokstavslägena,
kropparna på siffrorna och högerarmarna på versalerna. Skriver du e2C,
så får du den första gubben i typexemplet här intill.
Handcrafteds typsnitt finns i Typ 1och TrueTypeformat till Mac och PC.
Med Macintoshversionen av FrankenFont medföljer Frankenstein’s Lab, en
HyperCard-bunt som skapar figurer
baserade på FrankenFont.
ADRESS
Handcrafted Fonts, Jonathan Macagba
PO Box 14013, Philadelphia, PA 19122, USA
tel/fax 0091–215–634–0634
CORTADA
18 PT
ABCDEFGHI :;!?&
abcdefghijkl 123
MAYAYO
18 PT
abcdefghijkl :;!?&
123 mnopq rstuvx
MEMIMAS BOLD
ADRESS
FontShop International (Type-Ø-Tones)
Bergmannstr. 102, D-10961 Berlin, Tyskland
tel 00930–693 70 22, fax 00930–692 84 43
18 PT
ABCDEFGHI &
abcde 123 fl ◊ w ∑

Nr 6

Transcription

Similar documents

Typografi - WordPress.com

Typografi - westermarks

typografi

Så förbereder du dokument för tryck

DtPTimes och Helvetica – igen!

Amhariska Keyboard Hjälp

Barometern 2010-11-19.

Ladda ner Katalog i PDF

1992 nr 1-11

Ladda ner Katalog i PDF

Ladda ner Katalog i PDF

Manual - Grafisk profil