september

Nr 7/2006 SEPTEMBER. Foto Carlotta Manaigo RODEO MAGAZINE
BODIL
MALMSTEN
OCH FATTARU
FASHIONFEMINISM
HOMBRES
CHARLOTTE
GAINSBOURG
ETT MED
NATUREN
Bäst i höst:
W R
W O
W DE
.R O
UP ODE PÅ
VA PD OM WE
RJ AT AG BB
E ER AZ EN
DA AS IN
G!
E.
SE
MODET,
MUSIKEN,
FILMERNA OCH
BÖCKERNA
Le Bureau.se
hear me out at rbk.com
“I used to just be reckless, living every day like it was my last.
Now I got four people that pay attention to everything I do. It would
be hard for me to discipline my kids if I can’t discipline myself.”
-Allen Iverson
RODEO MAGAZINE Nr 7/2006 september
Chefredaktör och ansvarig utgivare Johan Wirfält
johan@rodeomagazine.se
Seniorredaktör Daniel Björk
daniel@rodeomagazine.se
Redaktionschef och moderedaktör Agnes af Geijerstam
agnes@rodeomagazine.se
Art Director Andreas Bergman
andreas@rodeomagazine.se
Filmredaktör Mattias Dahlström
Konstredaktör Power Ekroth
Litteraturredaktör Björn af Kleen
Musikredaktör Martin Gelin
Klubbredaktör Adam Holmberg
Klubbredaktör Göteborg Jonas Dahlström
Klubbredaktör Malmö Jonas Grönlund
Skönhetsredaktör Johanna Swanberg
Spelredaktör Thomas Wiborgh
Redaktionssekreterare Veronica Wahlbeck
Marknadsassistent Danielle Krasse
Naturlagar
”Lyx”, sa den holländske arkitekten och professorn Rem
Koolhaas, ”är att inte shoppa”. Kan tyckas förmätet från
en snubbe som ritat tre butiker åt italienska Prada och
teoretiserat kring dem i en 600-sidig soffbordsbok, men
Koolhaas har en poäng. Man kan förstås köpa grejer tills
man dör, men den ständiga nykonsumtion som modevärlden
förknippas med framstår inte längre som särskilt sofistikerad.
Hösten 2006 är istället den underliggande trend som känns
mest intressant ett mode som inte har särskilt mycket
med just säsongsbundna trender att göra. Begrepp som
långsiktighet ligger nära till hands, för att betona tidlösa
kvaliteter som eftertänksamhet och ödmjukhet.
En 30 år gammal bok som CHEAP CHIC , där Yves Saint
Laurent intervjuas om klassiker som håller i längden och
New York-legendariska journalisten Fran Lebowitz hyllas
för sin garderob som bara består av en uppsättning enkla
och utbytbara svarta, vita och vinröda skjortor, känns vid en
läsning mer modern än det mesta som tryckts i ett glossigt
modemagasin det senaste året.
Det beror delvis på att boken handlar om riktiga människor
och vad de har på sig, deras skäl och modevärderingar.
CHEAP CHIC får dagens mode att kännas som om det har
hamnat alltför långt ifrån sin grund i personligt uttryck, och
i stället är i klorna på en liten modemaffia som mer drivs
av ett behov att kommunicera med andra modetidningars
stylister än med en publik.
En modemaffia som koketterar med att värderingar inte hör
hemma inom modet.
Men det personlighetslösa, världsfrånvända ”vem bryr sig om
minkar eller om mina kläder tillverkas av 7-åringar?”-modet
är otidsenligt. Tecknen på att saker förändras blir tydliga
när lyxvarumärken som Chanel rustar inför framtiden med
ekologiska material som ledord. Inte för att Karl Lagerfeld
bestämt att Chanelbutikerna världen över ska förvandlas
till någon sorts ekovaruhus, utan mer som en service till
kunderna. Ett mode med värderingar, politiska sådana, är för
de flesta en oväntad kursändring – men gör det uppenbart att
de här kretsarna håller på att vakna. De som vill konsumera
lyx i framtiden ska i alla fall kunna göra det med rent
samvete, resonerar Chanel.
Det kanske verkar cyniskt, men inte mer så än American
Apparel, den Los Angelesbaserade klädkedja som håller
på att ta över världen med ekologiskt och sweatshopfritt
producerade t-shirts.
Valrörelsen går in i sin slutspurt när det här skrivs. Än
så länge har just ord som ”ekologiskt” lyst med sin totala
frånvaro i debatten. Höjer vi blicken över den nationella
horisonten är det annorlunda.
David Guggenheims sönderhyllade dokumentär EN
OBEKVÄM SANNING spelar fortfarande för fulla hus i USA
och tar Al Gores föreläsningar om global uppvärmning till
en miljonpublik. Kofi Annan och Jay-Z håller presskonferens
om en MTV-fi lm som ska uppmärksamma bristen på rent
dricksvatten i stora delar av världen. Intellektuella bastioner
som New York Review of Books och unga litteraturmagasinet
N+1 ägnar båda huvudartiklarna i sina senaste nummer åt
klimatförändringen. I London öppnar Wholefoods världens
största matvarubutik för organic food, samtidigt som David
Camerons konservativa tar hjälp av Greenpeace och Friends
of the Earth för ett program för minskning av växthusgaser.
I Sverige har vi Aftonbladet, som misstänkliggör all ekologisk
matproduktion genom en mycket vinklad och negativ
granskning av föreningen KRAV. En granskning som också
helt blundar för att ekologisk mat kanske inte enbart handlar
om hälsa, utan även om miljöpåverkan.
När Chanel är mer progressiva än Aftonbladet är något ruttet
i staten Sverige.
Senare i höst börjar SVT sända PLANETEN, där två års
inspelningar i 25 länder och intervjuer med ett 50-tal
forskare sammanställts i en fyra timmar lång programserie.
Men redan nu i september visas en långfi lmsversion på bio.
Se den innan du går och röstar den sjuttonde, PLANETEN är
det debattinlägg vi saknat. Visuellt är fi lmen överväldigande,
briljant klippt av Johan Söderberg som gjort The Knifeoch Madonna-videor samt LUCKY PEOPLE CENTER
INTERNATIONAL och redan klassiska kortfi lmsserien
READ MY LIPS.
PLANETEN kommer kallas ensidig, och visst, den rullar
fram som en naturens egen ångvält. Här fi nns inga argument
för att ta bilen till jobbet, för att köpa en ny tröja eller något
annat som innebär fortsatt förbrukning av fossila bränslen
och energiintensiv industriproduktion. Här fi nns inga
argument för att köpa särskilt mycket nytt över huvud taget.
PLANETEN ställer istället den fråga som politikerna borde
gjort i sommar: det kanske har blivit dags att fundera över
vår livsstil?
Att tänka efter och bli lite ödmjuk?
Rodeoredaktionen
MEDARBETARE Kristian Bengtsson,
Therese Bohman, B Smart, Ellen af Geijerstam,
John Gripenholm, Johanna Karlsson, Katrine Kielos,
Bodil Malmsten, Carlotta Manaigo, Farnaz Sajadi,
Fredrik Skogkvist
ANNONSER
08-555 880 55
Försäljnings- och marknadschef Johannes Wikström
johannes@rodeomagazine.se
Säljare
Tommy Cronebäck
Alexandra Valin
Grundare Per Tegelöf och Simona Varchi
I samarbete med Christopher Barnekow och
Jakob Lindberg/Smith
Tryck GD Media, Papper 56 g EXO 76
ADRESS
Kaptensgatan 6
114 57 Stockholm
Telefon 08-555 880 50
E-mail info@rodeomagazine.se
www.rodeomagazine.se
DISTRIBUTION
Ulf Stordal, ulf@rodeomagazine.se
Rodeo kommer ut tio gånger om året, registrerad upplaga 59 500/
månad. Nästa nummer är ute den 25 september.
OMSLAG
Foto Carlotta Manaigo
ISSN 1652-4799
Det här mediet är RS-Kontrollerat
Chansa inte. Annonsera i kontrollerade medier. Tidningsstatistik AB Tel. 08-507 424 00
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Rodeo
8
FREDPERRY.COM/SUBCULTURE
Medarbetare&brev/SEPTEMBER
BODIL MALMSTEN
Med Priset på vatten i Finistère och Nästa
som rör mig har Bodil Malmsten cementerat sin
position som en av landets främsta författare.
Sedan fem år tillbaka bor och arbetar hon i
Bretagne, men håller fortfarande kontakten med
Sverige genom sin blogg fi nistere.se. Det var
där vi fick veta hur mycket Bodil gillar sin
systersons band Fattaru. Så vad gjorde vi? Bad
Bodil intervjua Mackan, Mingus och Stuffe om
deras nya skiva såklart. Mer på sidan 34.
CARLOTTA MANAIGO
Efter studier på Rhode Island School of Design
pendlar fotografen Carlotta Manaigo mellan
Italien och USA. Ibland hamnar hon dessutom
i Paris, där hon plåtade månadens modejobb
tillsammans med stylisten Ellen af Geijerstam
ute vid Versailles. Carlotta letar alltid efter
“vardagens intima ögonblick”, och har tidigare
medverkat i magasin som Nylon, Blow Up och
japanska Studio Voice.
THERESE BOHMAN
Therese Bohman bor i Göteborg och skriver bland
annat om litteratur i Aftonbladet samt ingår
i redaktionen för webbtidningen otidskrift.
se. Hon är väldigt intresserad av läppglans och
1800-talspoesi. I det här numret har hon fått
lära sig allt om samtida teater av dansaren,
skådespelaren och blivande tv-stjärnan Christian
Hillborg. Läs Therese intervju med honom på
sidan 16.
Har du tröttnat på att vi inte har koll på film? Vi vill såklart veta, hör av dig!
Hej,
jag har sett Strangers with Candy och tyckte den var en av
de sämsta filmerna nånsin. Jag orkade inte ens se hela utan
gick efter en timme; så dålig var den. Hur kan ni kalla
den “sommarens film”? Det skulle kanske vara Pirates of the
Caribbean eller Superman returns eller nån annan film, men
kallar ni den här sommarens film? Det var fan ren skräp.
Total flopp. Hur kan man göra sån skit och kalla den film?
Herregud. Var det Mattias Dahlström som hade skrivit så?
Då har han mycket dåligt omdöme och dålig smak. Filmen var
hemsk. jag skulle inte rekommendera någon att se den. Jag
ska råda folk att se annat istället för den här usla filmen.
Hello? Wake up.
PG
Hej PG,
Tråkigt att du inte gillade filmen. Det jag tycker om med Strangers with Candy, både
filmen och serien den bygger på, är hur den driver med så kallade “after school specials”, de
väldigt moraliskt uppbyggliga filmer som produceras en masse i USA. Men även om man
inte är bekant med förlagorna tycker jag det finns annat som är roligt, till exempel när
Jerri Blank glömmer bort att hon inte sitter i finkan längre och försöker göra en nyfunnen
high school-kompis till sin bitch. Pirates of the Caribbean eller Superman skulle mycket
väl ha kunnat bli sommarens film. Om jag bara hade fått se dem i tid. Men det fick jag inte
för filmbolagen, i stället valde jag en lite mindre film som inte 900 fantasiljoner människor
ändå går och ser.
Mattias
Borde kanske skicka det här direkt till Alejandro Leiva
Wenger istället, hur får man tag på honom? Jag vill bara säga
tack för texten Ägget och Tupac i senaste numret av Rodeo,
den var så fi n. En bror till en annan. Varför skriver han inga
romaner längre, sluta dansa och skriv en ny bok Alejandro!
Tycker
Lisa
Lisa,
Du kan kontakta Alejandro Leiva Wenger via Albert Bonniers Förlag, 08-696 86 20. Fast
vi tror inte att dansandet står ivägen för skrivandet, sist vi pratade med Alejandro sa han
att han skrev varje dag. Den där boken kommer, oroa dig inte.
Tack för artikeln i Rodeo nr 6 om Thomas Pynchon! Får jag
rekommendera en bok som det skrivits väldigt litet om:
Missilen av Carl-Johan Brenner (pseud, -99). Med tanke på
dagens händelser i Mellanöstern borde många läsa den!
Många hälsningar,
Magdalena
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Rodeo
10
MOTOROLA and the stylized M logo are registered in the US Patent &
Trademark Office. All other product or service names are the property
of their respective owners. © 2006 Motorola, Inc. All rights reserved.
Gold. It’s to die for. The MOTORAZR V3i by Dolce & Gabbana.
Now fashion officially has a cutting-edge. hellomoto.com
Rekommenderat/SEPTEMBER
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Rodeo
12
Text Agnes af Geijerstam
Det är knappast någon nyhet att modet återupprepar sig. Eller att
man lätt hittar inspiration hos historiens klädskapare. I höst är det
bara att åka till Paris och gå in på modemuseet invid Louvren för att
få detta bevisat en gång för alla. Där fi nns 160 kreationer signerade
Cristobal Balenciaga utställda fram till januari, och blir man inte
lite lätt tårögd, alternativt svagt dreglande av habegär är frågan var
ens modesinne har gömt sig. Dagens Balenciagadesigner Nicholas
Ghesquière i all ära – hans föregångare visste verkligen vad man kan
göra med tyg.
Cristobal Balenciaga föddes 1895 i en liten fi skeby i spanska
Baskien. Hans mor var sömmerska och det dröjde inte länge
förrän bygdens starka kvinna, markisinnan de Casa Torres,
hade lagt beslag på honom som sin personliga klädskapare. Hon
skickade honom till Madrid för en formell skräddarutbildning,
och Balenciaga blev snabbt framgångsrik i hemlandet, både
kungafamiljen och aristokratin klädde sig i hans alster. 1937 flydde
han inbördeskriget till Paris och bara två år senare hyllades han som
en revolutionär i modevärlden. Kunder trotsade världskrig för att
resa till hans ateljé.
När kriget tog slut blev han ett alternativ för de som föredrog
flytande linjer framför Diors timglasform. Midjor som flyttades upp
och ner, puffi ga kjolar och ståkragar som gav societetskvinnorna
den illusion av svanhals de alltid drömt om. Eller hans
”armbandsärmar”: aningen för korta, för att juvelerna skulle synas.
Balenciagautställningen pågår till 28 januari 2007 på Les Art Decoratifs, 107 Rue de Rivoli,
Paris. www.lesartsdecoratifs.fr
13
Rodeo
Nu/
SEPTEMBER
I SLUTET AV 80-TALET kunde man köpa tshirts på varje storstadsmarknad
med gigantiska Gucciloggor och
sinnrikt ihopvuxna G:n. På något sätt
markerade dessa fejktröjor, som inte
ens var kopior på riktiga Gucci-tshirts utan bara påhittade tryck,
slutet på yuppieeran. Inget var äkta
längre. Tjugo år senare befi nner sig
väl logohysterin i ungefär samma
läge. Kanske kan Guccis logo-tees
för hösten, som såvitt vi förstår
kopierar de fejkade Guccifejktröjorna
från 80-talet, ses som en kommentar
till detta. Eller så är de bara de
sista rosslande andetagen.
www.gucci.com
DEN AMERIKANSKA KOMEDISERIEN Yacht
Rock, som det senaste halvåret levt
ett eget liv genom nedladdning,
är bara den lysande toppen av ett
isberg av nollbudgetproduktioner
från Los Angeles mindre glamorösa
filmkvarter. När Yacht Rock först
visades förra sommaren var det som
en av tio kortfilmer på Channel 101,
en ”tv-kanal” som en gång i månaden
förvandlas till minifilmfestval
och tar över Cinespacebiografen
på Hollywood Boulevard. Publiken
i salongen röstar på vilka filmer
de vill se som serier, fem vinnare
får uppdraget att spela in en ny
episod till nästa månads visningar
– och dessutom varsin Prime Timeplats på Channel 101:s hemsida
(där programmen kan laddas ner).
Bland tidigare succéer fi nns dolda
kameran-parodin Kicked in the Nuts,
tecknade kloningskomedin House of
Cosbys (som ledde till en stämning
från verklighetens Bill Cosby) och,
förstås, Laser Fart – ett actiondrama
om en kille som pruttar laserstrålar.
www.channel101.com
DANSKA STJÄRNSKOTTET Peter Jensen
är senast i raden att göra en
kapselkollektion för Fred Perry under
det brittiska märkets Blank Canvasparaply. Resultatet är nedslimmade
pikétröjor, förminskade kragar,
förstorade lagerkransar på bröstet
och snyggt matchande slipsar och
flugor. Dessutom har Jensen gjort en
superfi n, djupt v-ringad tröja samt
dito cardigan. Allt kommer i starka
signalfärger och mer diskret beige.
KUKEN ÄR DEN NYA
DÖDSKALLEN
HATTCOMEBACK
Hösten 2006 är det dags för två huvudbonader
att hämnas sitt förflutna. Dels plommonstopet
i form av Balenciagas hysteriska blandning av
ridhjälm och hatt, dels Louis Vuittons pösmunkiga
fiskarhattar. Plommonstopet har länge dragits med
ett skimmer av löje, kanske Helan & Halvans fel,
kanske Dupontarnas? Märkligt, Malcolm McDowell
i A CLOCKWORK ORANGE och Liza Minelli i CABARET
är skäl nog att den klassiska modellen ska förtjäna
en återkomst. Fiskarhatten har kanske inte lika
stor potential men ser åtminstone varm ut. Och
kombinerad med ett ordentligt flor blir den ju
världens mest fashionabla biodlarhatt.
Agnes af Geijerstam
Efter en lång, utdragen, och för vissa av oss
plågsam, dödskamp är dödskallen äntligen
förpassad till där den hör hemma: 90-talet.
Visst, dödskallen känns som ett 2000talsfenomen, men den har sina rötter i det
sena 90-talets mörka avantgardemode,
ta bara en titt på Alexander McQueens
inspirationer. 2000-talet har inte hittat sin
grej förrän nu, men här kan det avslöjas.
Det är kuken. Det är kuken som alla vill ha
kring halsen, det är kuken som snart kommer
finnas på Lucien Pellat-Finets kaschmirtröjor,
det är kuken som är modets nya fixstjärna.
Vivienne Westwood är den stora föregångaren inom kukmodet. Hon
har sedan tidigare gjort kukhalsband, och valde i våras att sätta en
bevingad kuk på inbjudningarna till sin modeshow i februari, samtidigt
som hon förklarade att den grekiska penisen var en symbol för tur
– även om just den här kuken var en appell för en oskyldigt dömd fånge
i USA, något som visar kukens positiva kopplingar.
Nyligen har även Martin Margiela hakat på med kukdetaljer på sina
accessoarer. Det måste ses som det slutgiltiga beviset på kukens
coolness, samtidigt som svenska streetmärket Midnight Divisions
kukberlocker kanske är ett tecken på dess crossoverpotential.
Räkna alltså med att kuken snart är, om inte på allas läppar, så
åtminstone dinglade mellan brösten på Mary Kate Olsen.
Daniel Björk
BARA VARA VANLIG
Fråga mig om min favoritfotograf. Fråga vem jag gillar mest, just nu. Jag
kommer säga Alasdair McLellan, hur han leker med skuggor och ljus och då
och då får sina killar att posera som Irving Penns kvinnor. Sedan kommer jag
säga att referenser ur modehistorien egentligen är helt ointressanta. Alasdair
McLellans bilder har en sorts evig, lite melankolisk skönhet, en besatthet av
rena linjer och vackra drag.
Kunde lika gärna varit någon gammal grekisk staty.
Nu har han gjort en fotobok med sin kompis Kim Jones. De åkte till Sao
Paulo och hängde med sex killar som vill bli bäst i världen på fotboll.
Umbro betalade resan, kläderna på bilderna är från Umbro by Kim Jones
höstkollektion blandade med killarnas egna. Men boken handlar egentligen
inte om sport eller kläder. “Det är en hyllning till det vanliga”, säger Kim. Till
vanliga, lite melankoliska och vackra killar, bör väl tilläggas. Johan Wirfält
Bilderna ur Kim Jones och Alasdair McLellans BEYOND THE BRAZILIAN MYTH ställs ut på Beneath i
Stockholm från 21 september. www.umbrobykimjones.com
KELIS
BOSSAR
MED JEANS
De senaste månaderna har jag, utan framgång, plöjt Stockholms
secondhandbutiker på jakt efter ett par snickarbyxor. Looken jag är
ute efter är nån sorts bretonsk Huckleberry Finn. Vädjan till Myrorna,
Stadsmissionen, etc: häng ut allt ni får in. Hösten antyder, åtminstone
för tjejer, en comeback för snickarbyxmodet. Marc Jacobs skickade
ut Jessica Stam i ett par på catwalken och i september kommer den
hybridbyxa Miss Sixty designat åt Kelis, en kollektionsvariant av jeansen
från BOSSY-videon i våras. Högre midja ser du inte på den här sidan
Carin Westers vårlinje 2007. Och, här är bonusen, det finns en avtagbar
överdel som gör att du kan förvandla dem till snickarbyxor. Johan Wirfält
www.misssixty.com
www.fredperry.com / www.peterjensen.co.uk
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Rodeo
14
Nu/SEPTEMBER
Kulturkameleont
CHRISTIAN HILLBORG SPELAR VILSEN
CHRISTIA
ÖVERKLASSKILLE I KANAL 5:S DRAMA
HOMBRES. ROLLEN REPETERADES PÅ
BRATKLUBBARNA RUNT STUREPLAN.
Text Therese Bohman Foto Kristian Bengtsson
Efter vad som känts som en aldrig sinande ström av dokusåpor på de
kommersiella tv-kanalerna har Kanal 5 gjort det oväntade och slår i
höst till med en egen dramaserie. HOMBRES är regisserad av duon
Daniel di Grado och Musse Hasselvall. Christian Hillborg, som har
en av huvudrollerna, är fortfarande solbränd efter att ha tillbringat
försommaren på Mallorca för att spela in serien.
På pressbilderna, i rollen som överklasskillen Manne af Ejderhorn,
ser han ganska läskig ut. Men i verkligheten har han jeans och tröja,
är glad och berättar, fullkomligt absorberad, om de aktiviteter han
deltagit i under Göteborgs dans- och teaterfestival. Jag säger att jag
knappt vet något om teater. Det hindrar honom inte från att prata
passionerat om olika seminarium och använda ordet “performance”
väldigt många gånger.
Christian verkar röra sig obehindrat mellan sammanhangen,
mellan högt och lågt, teater, dans, tv och film. I våras gick han ut
Teaterhögskolan i Stockholm, han har jobbat som dansare, satt upp
egna föreställningen FAR FROM ME – om relationen till sin pappa
– samt haft “tjugo olika jobb”. I höst ska han spela apkung i en
barnteaterföreställning av DJUNGELBOKEN. Han älskar teater och
allt som har med teater att göra – “som den kulturtant jag är”. Jag
törs inte avbryta honom. Efter kanske en timme av upplysande och
intensiv monolog, om bland annat vad som utmärker god scenkonst,
säger han att vi kanske borde prata lite om HOMBRES, som enligt
Christian är en “riktig dramaserie, inte dokusåpa eller mockumentär
eller meta-någonting...” – vilket i sin tur för oss in på ämnet fiktion
vs. verklighet.
Christian är övertygad om att en stor del av dokusåpornas
attraktionskraft ligger i att “man vill se människor dö”.
– Inte i blodig bemärkelse alltså, men skadeglädje ÄR fortfarande
den enda sanna glädjen... Man vill se människor förlora och
misslyckas, det är dokusåpornas lockelse. Det är som att gå och se
en tjurfäktning, det är ditt livs performance. Ingenting du ser kan
någonsin mäta sig med det, för det är någon som dör, på riktigt.
Christians teori kan appliceras på HOMBRES : Serien handlar
om fyra killar som, drivna av drömmen om det stora klippet,
tillsammans förskingrar 354 miljoner kronor. För att sedan,
när pengarna ska hämtas ut från kontot på Mallorca som de
överförts till, få lära sig den smärtsamma läxan att det perfekta
brottet inte existerar.
– Manne som jag spelar är en överklasspojke, en brat, som försöker
göra sig ekonomiskt oberoende för att frigöra sig från sin far. Han
är killen man ser i kompisgäng och undrar “Varför är han med?”,
eftersom ingen riktigt verkar gilla honom. Han är lite dampig...
sådär rastlös, är snäll och vill väl egentligen, men har alla odds emot
sig. Jag ville inte ge en stereotyp bild av en brat, utan av en kille
som visserligen haft en ekonomisk trygghet, men ändå dras med en
känsla av utsatthet.
Christian gjorde brat-research inför HOMBRES genom att hänga på
Sturecompagniet, glida fram till främmande människor och säga
“Tjena, kommer du ihåg när vi åkte jetski i Sandhamn?”, vilket
alltid fungerade.
– Stureplan är verkligen ett zoo... och samtidigt ett svart hål, en
så sorglig och ensam plats. Det tror jag är den sannaste bilden
av en brat, ensamheten. En kille vid en korvkiosk 05:30 på
söndagsmorgonen, i vita nersölade partykläder. Då är det synd om
människorna...När stureplan.se har gått hem.
HOMBRES
har premiär i slutet av september. www.kanal5.se
Jacka Filippa K, t-shirt Simplicité Compliquée
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Rodeo
16
Copyright © 2006 Nokia. Alla rättigheter förbehållna. Nokia och Nokia Connecting People är registrerade varumärken som tillhör Nokia Corporation.
Byggd för utmaningar
Musik
Telefon
Träning
Knacka i stället för att knappa! Får du ett sms samtidigt som du tränar och lyssnar på musik,
knackar du bara på mobilen och får meddelandet uppläst. Du kan planera dina träningspass
och följa upp resultaten. Och fotografera med en 2 megapixel-kamera. Läs mer på nokia.se
Nu/
SEPTEMBER
WRANGLER MÖTER
MARC JACOBS
FÅ DOFTER GER sådana hat/kärleksminnen
som de som överdoserades av en själv
och klasskamraterna i högstadiet.
Trésor. Fahrenheit. Eau de Givenchy.
Giorgio. Och inte minst: tungbomben
Poison från Christian Dior. Sedan
lanseringen 1985 har parfymen ynglat
av sig tre gånger. Den fjärde, Pure
Poison Elixir, kommer i höst och
noter av apelsinblomma, tangerin och
kakaoböna ger en helt ny doft. Det
där gamla invanda Poisonhatet kom
plötsligt av sig.
När framtidens modevetare studerar 00-talet kommer det sammanfattas som
årtiondet då globala varumärken inte riktigt räknades som globala varumärken om
de inte samtidigt gjorde kollektioner i samarbete med hippa designer. Oftast gäspar
man bara när man hör talas om det senaste i raden, men ibland kommer något
som känns passande eller till och med spännande. Wranglers jeans och jeansjacka,
ritade av Marc Jacobs, är både och. Den smala passformen är som hämtad från
New York-klubbarna Marc brukade frekventera som tonåring i början av 80-talet,
den patinerade denimen som ett låtsat minne från det sena amerikanska 50-tal han
ständigt refererar i sina kollektioner. Borde funka i framtiden också. Johan Wirfält
www.marcjacobs.com
www.dior.com
HÖTORGET HAR LÄNGE varit en rätt blank
yta på Stockholms modekarta (även om
en del folkrockare envist tjatar om
alpaccatröjorna i peruanernas stånd
på marknaden). Nu blir torget i city
istället ett självklart stopp, då
den första delen av nya PUB öppnat
i och med Awesome Rags. Med fokus
på raffi nerat casualwear och subtil
lyx skyltar butiken bland annat med
varumärken som Missoni Sport, Thomas
Burberry och Cacharel.
www.pub.se
MODEBRANSCHEN ÄR FULL av slisk, det
vet ju du. I Hard Candy samlas allt
det där i Jeff, en 32-årig fotograf
som via en chatsida raggar date
med 14-åriga Hayley. Hon följer med
honom hem. Sedan börjar allvaret.
Bakbundna händer. Psykisk och
fysisk terror. Hard Candy är ett
snyggt och skrämmande drama om
störda människor. I rollerna syns
Patrick Wilson, Sandra Oh och unga
hoppet Ellen Page, filmen har svensk
premiär den 15 september. Men som
trogen rodeoläsare kan du se den
på förhandsvisningen redan den 13
september på Grand, Sveavägen 45 i
Stockholm, kl 18.30. Allt du behöver
göra för två biljetter är att klippa
ut den här texten och ta med den
till Astoria, Kungsgatan 37, där
biljetterna kan hämtas ut i kassan
under ordinarie öppetider.
HUR SLIPPER MAN snacka med idioter?
Man går in för den tillknäppta
journalistlooken, ingen normalfuntad
ger sig ju in i diskussioner med en
hämmad akademiker! Mer tillknäppt
än Christopher Reeve som Clark Kent
blir det inte, och det är också
de glasögonen vi helst vill ha
den här säsongen – stora, töntiga
journalistbrillor. Finns hos Dunhill
och Giorgio Armani, men även i
överflöd på second hand-marknaden.
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
FRÅGA DANIEL!
The Guardian har Hadley
Freeman, GQ har Glenn
O’Brien, Rodeo har Daniel
Björk – fram till nu Sveriges
mest outnyttjade resurs
som stilexpert. För de
där riktigt trängande
modeundringarna: Är det
värt att lägga 20 000 kronor
på en tröja av vikunja? Varför
har min flickvän slutat med klackar till förmån för
ballerinaskor? Är verkligen kaschmirpyjamas de
bästa reskläderna? Tveka inte en sekund, maila
honom på daniel@rodeomagazine.se!
MÅNADENS
LOOK:
Har tänkt på en grej, nu när det är sommar
och allt. Hur kommer det sig att folk år 2006
fortfarande vill klä sig som barn? Var i London
i veckan och där är det ännu mer påtagligt.
Vuxna män med randiga t-shirts, pojkfrisyrer,
gympapåse och velcroskor. Vill även nämna att
dessa män var minst i 40-årsåldern. Snyggast
just nu är ju boho-looken från Polo. Skägg
fortfarande hett.
Tätt efter gympapåsen :-)
/M
En av de verkligt stora trenderna för våren och
sommaren var att kvinnor skulle klä sig i barnkläder i
form av små flickklänningar som fick bäraren att se ut
som om hon är på väg hem från sitt eget dop, alternativt
hade blivit uppklädd av en gammelmormor som inte
tycker att det är särskilt stor skillnad på 8 och 28 år.
Logiskt sett diskvalificerar därför inte själva barnlooken
sin bärare från att vara moderiktig. Det måste till något
annat, och detta annat är att det inte går att skilja
barnmännen från de riktiga barnen. Medan flickor i
dag inte kläs i vita små barnklänningar av spets, är
randiga t-shirts, pojkfrisyrer, gympapåse och velcroskor
en spot on-beskrivning av 9-åriga pojkars mode. Det
är avsaknaden av originalitet som är horribel, inte den
prepubertala looken.
Anja-Lisa, 20-nånting. Guldskärp till hängslen, jacka med
swarowskikristaller och en polsk t-shirt: Lita aldrig på en
modeassistent, helt enkelt. Foto Fredrik Skogkvist
Mer gatumode hittar du på Fotobloggen på www.rodeomagazine.se!
HUDATTACK
En anledning för alla hudvårdsentusiaster att se fram emot hösten är att en
svalare årstid motiverar användande av fler produkter. Om din sommar varit som
min – bestående av solskyddsfaktor och på sin höjd mascara – är det ungefär nu
som man börjar längta efter ett kraftfullt artilleri på handfatskanten. Säg hej till
höstens nykomling: Dermalogica PreCleanse!
Ansiktsrengöring att använda före ansiktsrengöringen må vara något som man
inte visste att man behövde, men en liten dos ska, enligt företaget, ”penetrera
smutslagren på ett nytt effektivt sätt”. Eftersom det är en olja löser den lättare
vattenfast smink, krämrester och hudens egna poänglösheter, och banar på så
sätt väg för den vanliga rengöringen. Attack! Johanna Swanberg
www.dermalogica.com
Rodeo
18
FOTO: PETRUS OLSSON / ADAMSKY
HIGH WAISTS AND OTHER NEW CUTS FROM :
FORNARINA, DENIMBIRDS, LEVI’S ENGINEERED, LEVI’S RED TAB, LEVI’S BLUE, DIESEL,
NUDIE, TIGER JEANS, LVC, EVISU, LEE, WRANGLER BLUE BELL, REPLAY, SBU, EDWIN,
ACNE, IJIN, CHEAP MONDAY, 76 VINTAGE, POUR. VISIT YOUR LOCAL STORE OR SOLO.SE
Nu/SEPTEMBER
CHARLOTTE GAINSBOURG TRODDE ATT HON
VAR FÖR BLYG FÖR ATT SJUNGA. MEN SÅ
TRÄFFADE DEN FRANSKA SKÅDISEN AIR OCH
SPELADE IN EN SKIVA SOM HAR VÄLDIGT
LITE MED PAPPA SERGE ATT GÖRA.
Text Agnes af Geijerstam
1984 ligger Charlotte Gainsbourg klädd i pyjamasjacka och
trosor på en stor säng med svarta sidenlakan, hon är 13 år och
sjunger med gällt barnslig röst. Hon har sällskap av sin far Serge
Gainsbourg, som också är upphovsman till låten och videon,
LEMON INCEST. Sammanhanget till trots lyckas hon se fullständigt
cool ut, androgynt men bestämt tonårstrulig. Samma utseende som
modevärlden älskar lika mycket som filmvärlden, knappast bildskönt
men med en karaktär man inte glömmer, en personlighet som
verkligen går igenom duken, skärmen eller tidningssidan.
Videon till LEMON INCEST ansågs förstås skandalös, men idag 35åriga Charlotte Gainsbourg verkar inte ha tagit någon större skada.
Kanske är man van som dotter till Frankrikes största snuskhummer
till nationalikon och den brittiska skådespelerskan Jane Birkin, vars
stön i JE T’AIME, MOI NON PLUS fick världen att snörpa på munnen
strax innan Charlotte föddes.
Hennes bakgrund har inte medfört några större divalater, snarare
är hon ofta ödmjuk på gränsen till självförnekande. Hon verkar
inte heller ha några problem med att hela tiden bli kopplad till sin
berömde far, när jag intervjuar Charlotte dyker han snart upp utan
jag frågar. Serge Gainsbourg dog när hon bara var 20 år och sedan
dess har hon tagit hand om hans parislägenhet (den står kvar i sitt
ursprungliga skick, kanske tänkt att bli museum någon gång).
LEMON INCEST följdes av en hel skiva, men sedan tog det 20 år för
Charlotte Gainsbourg att återkomma till musikvärlden. När hon
nu gör det på albumet 5:55 är det i sällskap med Air (som skrivit
musiken) och Jarvis Cocker och Divine Comedys Neil Hannon (som
skrivit texterna).
Det är småglittrigt, omfamnade – franskt, kanske? – även om låtarna
för det mesta är på engelska. Och som någon sa: ”Hon kan inte
heller sjunga, så hon viskar fram sången precis som sin mamma.”
– När jag gjorde mitt första album var jag ju bara ett barn, säger
Charlotte. Det var i grunden min fars arbete och när han dog,
dog liksom allt med honom. Jag kände inte att jag själv hade rätt
att göra musik, jag var för blyg och såg mig inte som en sångerska.
Men med tiden hände småsaker som fick mig att ändra mig. Jag
älskade Portisheads första album och pratade lite med ett skivbolag
redan då. Sedan använde Madonna min röst i inledningen av en låt
[WHAT IT FEELS LIKE FOR A GIRL från 2001]. Jag fick perspektiv,
upptäckte rösten till någon annans musik och blev mer självsäker.
På en Radiohead-konsert sprang hon in i Air.
– Jag hade tänkt att jag ville jobba med dem rätt länge, jag tyckte
så mycket om deras soundtrack till VIRGIN SUICIDES. Musiken
skapade en atmosfär där jag kände mig säker, skyddad.
Texterna kom till i flera steg. Neil Hannon dök upp i Paris och både
sjöng och skrev tillsammans med Charlotte, för att sedan bli avlöst
av Jarvis Cocker. Bästa låten på skivan, THE OPERATION, är en svalt
ironisk betraktelse över plastikoperationer.
– Jag visste tidigt att jag ville sjunga på engelska, franskan innebar
för många referenser till min far.
Fram till nu har Charlotte Gainsbourgs karriär handlat om
skådespeleri. Inledningsvis castades hon som rebellisk tonåring, och
efter rollen i familjedramat LA BÛCHE belönades hon med en fransk
Césarutmärkelse. De senaste åren har hon gått från lovande till att
vara en av de absolut främsta skådespelerskorna i sin generation.
Med maken Yvan Attal, regissör och skådespelare, ses hon numera
som en symbol för den unga franska filmscenen, och i vinter spelar
hon och Gael García Bernal huvudrollerna i landsmannen Michel
Gondrys THE SCIENCE OF SLEEP.
ÄR DET SKILLNAD PÅ ATT HÖRA SIN RÖST PÅ SKIVA OCH
SE SIG SJÄLV PÅ FILM?
– Jag är aldrig nöjd med hur jag ser ut och vill oftast inte se den
färdiga filmen. Jag blir generad, tycker mer om filmen ju mindre
min roll är. Det är annorlunda med musiken, jag känner mig inte
alls generad med min röst. Dessutom har jag varit med under
hela processen. När man agerar ser man ju bara den slutgiltiga
produkten. Jag känner mig ofta helt frikopplad från arbetet bakom.
Ödmjukheten till trots har Charlotte Gainsbourg onekligen lyckats
med en hel del. Ska man vara amatörpsykologisk kanske hennes
talang är tillräckligt stor för att inte behöva ett uppblåst ego.
– Någon gång kanske jag till och med kan göra samma sak med film,
alltså vara med i hela processen som regissör. När jag var liten och
såg min mor agera kändes det fantastiskt att vara i den betraktande
rollen. Likaså när jag ser min pojkvän arbeta. Han njuter så mycket
av att regissera. Men jag vet inte om jag tillräckligt tekniskt lagd. Vi
får se.
Charlotte Gainsbourgs album 5:55 (Warner) finns ute nu. THE SCIENCE OF SLEEP har
svensk premiär 1 december.
Charlotte
forever
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Rodeo
20
FOTO: PETRUS OLSSON / ADAMSKY
TUBE LEGS AND OTHER NEW CUTS FROM :
FORNARINA, DENIMBIRDS, LEVI’S ENGINEERED, LEVI’S RED TAB, LEVI’S BLUE, DIESEL,
NUDIE, TIGER JEANS, LVC, EVISU, LEE, WRANGLER BLUE BELL, REPLAY, SBU, EDWIN,
ACNE, IJIN, CHEAP MONDAY, 76 VINTAGE, POUR. VISIT YOUR LOCAL STORE OR SOLO.SE
Nu/
SEPTEMBER
POJKEN MED KRISTALLTRÖJORNA
24-åriga britten Toney the T-shirt Jeweller är den nya stjärnan på alla blingälskares himmel. Med
förebilder som Tupac, och inspirerad av hip hop-världens hovjuvelerare Jacob Arabo, pryder denna
unga man t-shirts med swarovskikristaller efter egen design eller dina personliga önskemål. Efter
en intensiv promotion genom MySpace har Toney numera ett kundregister som innefattar allt från
grimesnubbarna i Londoncrewet Boy Better Know till amerikanska celebriteter som Busta Rhymes,
Jagged Edge och Jermaine Dupri. Senast blingade Toney till Kanye Wests College Drop Out-t-shirt.
Priserna på tröjorna börjar på 50 Euro och leveranstiden är enligt Toney ”max en vecka”.
Farnaz Sajadi
www.toneyandco.com / www.myspace.com/toneyandco
NYKTER
NÖRD
APC, DE PARISISKA medelklassbohemernas
favoritmärke, startar eget i
Stockholm. Designern Jean Touitou
samarbetar med svenska distributören
Nitty Gritty som öppnar butiken
i anslutning till sina lokaler
på Krukmakargatan. Delar av
höstkollektionen fi nns redan inne
hos Nitty Gritty, med must-haves som
kabelstickade fiskartröjor och en
sober, mörkblå klänning med långa
ärmar och henleykrage.
Vad krävs det av en rappare för att få vara med
i en livstilstidning i dag? Well, det är en bra
förutsättning om han inte är som andra rappare.
Lupe Fiasco har fattat det här. Hela hans image är
att ”inte vara som andra rappare”.
Han rappar inte om sexiga brudar, crack och
vapen. Han omger sig inte av sexiga brudar, crack
och vapen. Han är en god muslim, dricker inte
ens sprit. Klär sig i japanskt streetwear, samlar på
actionfigurer. Blablabla. Rappare i livstilstidningar
måste alltid vara sådär. Det är som när tidningen
The Believer kvoterar in Bun B och ägnar halva
intervjun åt att vara förvånad över att han faktiskt
läser litteratur.
Så fuck that. Låt oss snacka om Lupe Fiascos musik
i stället, för den är väldigt bra. FOOD & LIQUOR är ett
av årets bästa hip hop-album, Lupe rappar roligt,
originellt och smart. När jag ringer upp honom i
Chicago pratar han med den där lugna, men nasala
rösten som jag känner igen från skivan.
– FOOD & LIQUOR handlar om det bra och det dåliga
i livet. Mat är alltid bra, sprit är alltid dåligt, även
om man inte är muslim. Jag har alltid slitits mellan
mina begär och vad som faktiskt är bra för mig. Det
var fem år sen jag började skriva låtar till den här
skivan, och då åkte jag runt med en massa smycken
i en fet bil. I dag har jag lite mer distans till hip hopkulturen. Jag har insett att man inte behöver tolka
alla texter bokstavligt.
ÄR DET FRUSTRERANDE ATT ALLA BARA
SNACKAR OM DIN ”NÖRDIGA” SKATEIMAGE I
STÄLLET FÖR MUSIKEN?
– Ja, men jag har medvetet överdrivit min
nördpersona som artist. Det är som med Kanye
West, alla snackar bara om hans Louis Vuittonryggsäckar och hans störighet, i stället för att
fokusera på vad som faktiskt gör honom till en unik
artist. Om det är något jag lärt mig av att jobba
med Kanye så är det att inspireras av hans arbetsflit
och hårda disciplin. Jag har aldrig träffat någon
som är mer fokuserad i studion än Kanye. Hans
image är sekundär. Martin Gelin, foto Tim Barber
www.apc.fr / www.nittygritty.se
EFTER LITTERATURKANON:
Sverige behöver en gråtrunk-kanon.
1. INXS
Need You Tonight
2. Pink Floyd
Wish You Were Here
3. PET SHOP BOYS
Always on my mind
4. FINE YOUNG CANNIBALS
She drives me crazy
5. TINA TURNER
You’re Simply The Best
I OKTOBER SLÅR SIG konstboksförlaget
Phaidon och den gamla stockholmsbibeln Wallpaper ihop för att
publicera guideböcker till 20
städer runt om i världen. Självklart
är de riktade till de där piffiga
människorna med mycket pengar, som
gärna tar sig en weekend och behöver
snabba råd för att inte känna sig
alltför borttappade. Men samtidigt
är de ett välkommet tillskott och
komplement till guideboksutbudet.
Vem vill inte veta var i Istanbul
man hittar den fi naste broderade
vintagekappan?
www.phaidon.com
Lupe Fiascos FOOD & LIQUOR (Warner) finns ute nu.
LÅNGSAMHETENS LOV
1978 stängdes italienska jetsetklubben Baia degli Angeli i en drograzzia. Utanför
portarna stod Daniele Baldelli och sörjde sina favoritfontäner, swimmingpooler,
heroin och New York-hits. Han lämnade adriatiska kusten för Lazise i norra Italien
där han började spela på klubben Cosmic. Men istället för att kopiera hur Baias
diskjockeys Tom Sison och Bob Day lärt honom spela funk, soul och disco sänkte
han tempot till ett mer droganpassat lyssningsläge. Långsamma afrikanska körer,
bolero, 45-varvstolvor spelade på 33, ett försegat Brasilien och tysk elektronik med
fördröjningseffekter.
Transkriberat till idag skulle musiken beskrivas som “balearisk”, det som i
Skandinavien numera brukar betyda att dj:n ibland lägger in en bra Toto-låt.
I höst kommer SLOW MOTION DISCO, ett samlingsalbum med originallåtar från Club Cosmic, vars långsamma
och mer svävande sound är grunden för de nydiscomän som precis börjat dra ner sina tidigare så catchy
releaser och dj-set till proggrocktempo. ELASTE 1, en teasertolva för albumet med bland annat Clive Stevens &
Brainchilds slowdiscojuvel MYSTERY MAN, finns ute nu. Johanna Karlsson
Ep:n ELASTE 1, och SLOW MOTION DISCO som släpps i oktober, kan beställas från Compost Records. www.compost-records.com
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Rodeo
22
HEAVY METAL
DESIGN BY DANIEL JAKOBSSON
1498:-
UR&PENN STORES 0850666400
STORM PRODUCTS 086119114
WWW.AXCENT.SE
AVAILABLE AT ALL
FOR OTHER RETAILERS PLEASE CONTACT
Stil/
SEPTEMBER
7
8
10
6
11
12
9
5
13
4
14
3
23
27
28
24
26
29
30
2
1
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
22
Rodeo
24
15
17
Höstkänslor
Det brukar vara en blandning av lättnad
och vemod när sommarrean är över
och de första höstgrejerna dyker upp
i butikerna, lite som ett bevis på att
tiden går. Vi gick en runda hos Sveriges
trevligaste designers och butiker och
fick med oss en massa saker som kan
göra tanken på vinter lite mer uthärdlig.
Den där puffiga koftan, kaschmirtröjan,
stövlarna, boken, tidningen, skivan
och parfymen som ger en snabb dos
nyförälskelse.
Det är mycket grått, lite mönster, rejäla
skor. Ingen behöver frysa i höst.
16
25
18
19
1. Klänning Karin&Pias 2. Stickad kofta
We 3. Kaschmirtröja J Lindeberg
4. Röda skor Buddahood 5. Röd klänning
Hope 6. Brun jacka Vivienne Westwood/
Le Shop 7. Väska Adidas 8. Grå kjol
Whyred 9. Tidning A Magazine by Jun
Takahashi 10. Jeans Nakkna 11. Grå
byxor med låg gren Wester 12. Skor Acne
13. Grå/svart kofta Velour 14. Randig tröja
Umbro by Kim Jones 15. Jeans G-Star
16. Svart plyschoverall Björn Borg 17.
Svarta stövlar Miu Miu/Nitty Gritty 18.
Hängselbyxor Acne 19. Skor Nike Zoom
Moire ID Studio 20. Parfym Comme
des Garçons/Cow 21. Klockor Burberry
22. Telefon Motorola MotoRAZR V3 by
D& 23. Bruna skor Miss Sixty; 24. Bok
Warhol’s World/Konst-ig 25. Stickad
tröja The inoue brothers x can/Beneath
26. Tidning Kids Wear 27. Bok Special
Topics in Calamity Physics av
Marisha Pessl 28. Bok Dom blåa är
fejk av Helena Baude 29. Skiva Hot
Chip Mixture 2 (promo cd) 30. Skiva
Electrelane Singles, B-sides & Live.
Foto bsmart
Modeller Charlotte och Peter
21
20
25
Rodeo
DEN
N VÄSTERLÄNDSKA FEMINISMEN
R BYTT DEN POLITISKA KAMPEN
HAR
MOT INTERNA GRÄL OM VILKA
DER DET Ä
ÄR OKEJ ATT SLÅ
KLÄDER
SLÅSS
I. MEN MOD
MODET ÄR EN FIENDE
SOM INTE GÅR ATT BESEGRA.
KATRINE KIELOS VÄNTAR PÅ ATT
KVINNORÖRELSEN SKA SLÄPPA SIN
UTSEENDEFIXERING.
Text Katrine Kielos
Under det för världen så traumatiska 1968 samlades
en grupp unga kvinnor i Atlantic City i New Jersey.
Uttagningarna till Miss America pågick för fullt, även om
det land som skulle kora sin skönhetsdrottning för tillfället
slets sönder i brinnande generations- och raskrig. The show
must go on tyckte arrangörerna, men inte den lilla gruppen
av unga feminister. De hade rest till Atlantic City för att
demonstrera mot det passiva kvinnoideal som hyllades
i skönhetstävlingen. Av en ren slump slet en handfull
demonstranter av sig sina bh:ar. Ingen vet varför. Men
händelsen har i förljugen form blivit en av grundpelarna i
mytbildningen kring feminismen. Inga bh:ar brändes den
dagen, ingen vet var ryktet kom ifrån eller varför media
svalde det så helhjärtat. Men röken från det påstådda
bh-bålet 1968 skymmer än idag sikten för västerländsk
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
feminism. Det är dags att bränna myten, inte bh:n.
Ingen politisk ideologi har ett lika problematiskt
förhållande
till mode som feminismen. Ingen ideologi
fö
h
har producerat en ens jämförbar mängd böcker i ämnet
och inga politiska aktivister har blivit lika hårt bedömda
utifrån vad de valt för kläder. Att modet varit en stridsfråga
för kvinnorörelsen är logiskt då dess många svängningar
historiskt slagit mer aggressivt mot kvinnor. Modet har
krossat kvinnorevben i korsetter och snört kvinnofötter till
blodiga missbildade klumpar.
Den analys som fått fäste, främst sedan 70-talet, är att
mode och skönhetsidealen för kvinnor är skapade av män
för män: Kate Moss perfekta skepnad signalerar till världens
män att detta är vad de kan förvänta sig av kvinnor. Modet
dikterar kvinnokroppen och männen dikterar modet. En
kvinnas förhållande till mode är inte konsumtion, det är
arbete. Om kvinnans roll i samhället är att vara ett attraktivt
objekt, blir kläder och skönhetsprodukter enbart verktyg
och aldrig något lustfyllt. Det har skrivits spaltmeter om
det här, feministiska ikoner som Susan Faludi, Naomi Wolf
och Nina Björk har slagit knut på sig själva i sina försök att
finna en väg för kvinnan ut ur modets tyranni. Men det har
visat sig svårt. Modet är en omöjlig fiende att attackera, den
byter ständigt skepnad och vill till sin natur främst stryka
tidsandan medhårs.
När andra vågens feminism blev till tidsanda på
1970-talet ville modet vara med. Otaliga kollektioner
skapades inriktade på den nya ”fria” kvinnan. ”The
Liberated Wool Sweater” lovade i glansiga annonser att
den förkroppsligade kvinnans frigörelse: bekväm men
uppseendeväckande. Radikala feministen Gloria Steinems
raka hår och överdimensionerade glasögon kopierades av
miljoner, inklusive stora amerikanska designer som Halston.
Den berömda bilden där Steinem och hennes medkämpe
Dorothy Pitman höjer nävarna gemensamt skulle kunna ha
platsat i vilket modemagasin som helst, glamourfaktorn är
skyhög.
Men var Steinems kroppsnära polo utan bh ett mindre
förtryckande ideal än tidigare generationers kurviga
pinuppor?
Stilen var precis lika svårburen, och krävde precis som
tidigare ideal en väldigt specifik kroppsbyggnad. Gloria
Steinem råkade ha den.
Feminismen har velat frigöra kvinnan från modets ok
men har ständigt opererat i en kontext av mode. Man har
reagerat på modet och då skapat nytt mode, inte slutet på
modet. Man har reagerat på idealen och då skapat nya ideal.
Modet är en spegel och spegeln råkade älska bh-lösa kvinnor
med knutna nävar. Modet älskar allt som ligger i tiden, en
förförande, otrogen och ombytlig älskare som feminismen
aldrig har kunnat hantera.
Modern forskning visar att människor genom hela
historien och i alla kulturer har dekorerat sig enligt de
rådande idealen. Anledningarna till varför och hur har
Rodeo
26
”Röke
n
SIKTEFRÅN DET
N FÖR
P
VÄSTÅESTÅDDA b
h
bränRnLÄNDSK F-bålet 19
E
a myt
6
en, MIINISM. D8 SKYMMER
E
NTE B
H:N”T ÄR DAGSÄN IDAG
ATT
varit lika komplexa som mänskliga sociala koder brukar
vara. Feminismen har försökt förespråka naturlighet och
definierat denna i negativa termer: naturligt är vad än som
inte råkar förespråkas av Vogue just nu.
Men en feminism i ständig opposition till
mainstreammodet blir mer en klubb för putsande på
det egna utanförskapets fjädrar, än den stora breda
politiska kraft som krävs för verklig förändring. Det
största problemet med feminismens utseendefixering är
att den utesluter stora grupper. Den tidigare modehatande
feministen Susan Brownmiller ändrade sig och skrev i boken
FEMININITY ”att det finns fler kvinnor som är beredda
att stödja ett tillägg till den amerikanska konstitutionen
om lika rättigheter för kvinnor, än vad det finns kvinnor
som är beredda att kasta ögonskuggan”. De amerikanska
feministerna har fortfarande inte fått igenom det där
tillägget till konstitutionen och nidbilden av den bhbrännande vita medelklassfeministen är något man ständigt
måste förhålla sig till. Skådespelerskorna Ashley Judd och
Whoopi Goldberg drog på sig tröjor med texten: ”This
is what a feminist looks like.” Man ville få ett slut på den
feministiska utseendefixeringen och fokusera på politisk
förändring. Man misslyckades.
Grunden för feminismens kritik av modet var att det var
en bransch dominerad av män men inriktad på kvinnor,
med ett enormt inflytande över kvinnors dagliga liv. I ljuset
av ny forskning krackelerar denna bild av modeindustrin.
27
Rodeo
Linda M Scott, professor i kvinnostudier vid Illinois
universitet, vittnar om hur hon själv blev förvånad över sina
forskningsresultat – så etablerad är uppfattningen om modet
som ”de kvinnohatande bögarnas sammansvärjning”. Scotts
forskning visar istället hur modeindustrin är mindre av ett
gubbvälde än andra industrier. Med detta inte sagt att den
inte kan vara förtryckande, bara att dess status som den
patriarkala ondskans främsta axelmakt inte är berättigad.
Databranschen är exempelvis mycket mer mansdominerad,
men inte höjs krav från kvinnorörelsen på att avskaffa
denna. Istället förespråkar man ökat kvinnligt deltagande på
alla nivåer.
Feminismen borde diskutera liknande strategier gällande
modet. Det är dags att inse och acceptera modets natur
som den spegling av samhället den är. Ska vi attackera
den politiska verklighet och de värderingar som möjliggör
för modet att förespråka ett passivt kvinnoideal, eller ska
vi fortsätta hacka på dessa värderingars allra ytligaste
reflekteringar? Vad är mest effektivt?
Feminister har i drygt hundra år vittnat från varierande
samhällen, kulturer och samhällsklasser. Bara en
sak har vittnesmålen haft gemensamt och det är den
världsomfattande systematiska underordningen av kvinnan.
Istället för att helhjärtat kasta sig ut i politisk handling har
västerländsk feminism fastnat i interna gräl om vad som är
en passande klädsel för kampen.
Möjligen en naturlig reaktion för en ung politisk rörelse.
När feminismen blir identitet vill anhängarna uttrycka
denna i kläder: som en konsekvent stil man bär gemensamt
och som skiljer ut en från mängden, kläders främsta
funktion är ju som identitetsmarkör.
Saken är bara att feminismen har förändrats. Trots
rörelsens radikala budskap så har vi i Sverige blivit mer
mainstream än någon någonsin hade kunnat tro. Vi är inte
längre en subkultur för ett fåtal renläriga intellektuella,
och det är bra. Men därför fungerar inte heller feminismen
längre som en passande utanförskapsidentitet att glida in i
när besvikelsen över världen blir för stor.
Idag kallar sig Göran Persson feminist i röd
sossepampslips. Och Ebba von Sydow använder samma
ord om sig själv i blommig Betsey Johnson-klänning. Vi
har inte tid att diskutera hur en feminist ser ut, vi har gjort
det i trettio år utan framgång. Vi har inte råd att fortsätta
utestänga de som inte ser ut som en feminist borde. Att
vara feminist handlar om att se kvinnors strukturella
underordning i samhället och vilja göra något åt det, varken
mer eller mindre. Det är en övertygelse som inte kräver
någon särskild outfit.
Menar feminismen allvar med att bli en politisk rörelse
för kvinnor oberoende av samhällsklass och kultur,
slöja eller stilettklack, så måste man göra sig av med
utseendefixeringen.
När tidsanda och politik förändras kommer modet
nämligen att följa med.
INTRODUCING THE WORLD’S FIRST
Much wider. You see that upper lens?
Ultra wide-angle lens. We know what you’re thinking: to get
That’s an ultra wide-angle (23mm
two cameras in, we left something out.
equivalent) camera. It’s perfect for
Not a chance. The V570 has 5.0
capturing landscapes, portraits
MP (for prints up to 50x76 cm),
or the entire table on a fun night
a 6.4 cm high-resolution screen,
out. And it makes the Kodak
blurry
picture
detection,
Schneider-Kreuznach C-Variogon
EasyShare V570 dual lens digital
camera the thinnest ultra wide-
optical zoom lenses and powerful
angle digital camera anywhere. But it’s
video capabilities: VGA 30 fps video
only one reason why this
with digital image
camera is completely
stabilization, zoom
and utterly unique.
during video, MPEG-4
compression and on-
Here’s a second. The
camera editing.
lower lens. A completely
separate camera. With the upper lens
It also has an on-camera panorama
it delivers a 5x optical zoom
stitch mode, which combines up
range. That’s two separate
to three photos for one great
cameras working together
panoramic shot. It comes with
in one stunningly original,
a Kodak EasyShare photo
jaw-droppingly beautiful design.
frame dock 2. It’s digital, just
And it’s only made possible by
rearranged. Experience the world’s
the power of advanced Kodak Retina
dual lens technology.
Always choose Kodak memory cards.
first dual lens digital camera for yourself
Standard lens.
at kodak.com
©Eastman Kodak Company, 2006. Kodak EasyShare and Retina are trademarks of Eastman Kodak Company. Schneider-Kreuznach and C-Variogon are trademarks of Jos. Schneider Optische Werke GmbH, used under licence by Eastman Kodak Company.
DUAL LENS DIGITAL CAMERA. SMILE. WIDER.
Valtest
2006
MODERATERNAS SEGLARSKOR
OCH MILJÖPARTISTERNAS
GRANINGEKÄNGOR ÄR HISTORIA.
DAGENS POLITISKA KLÄDKODER ÄR
MER SUBTILA ÄN SÅ. VÄLJ DITT
MODE OCH RODEOS PARTITEST
GER DIG NYCKLEN TILL HUR DU
SKA RÖSTA.
Text Rodeoredaktionen
1: VAD ÄR FRIHET FÖR DIG?
1. Att alla människor har lika möjligheter att
[lång utläggning] och att jag faktiskt kan få klä mig i
folkdräkt på nationaldagen utan att en massa lösa element
kommer och gnäller om att nationalism skulle vara något
negativt. Jag gillar omväxlingen, annars klär jag mig
oftast i jeans.
2. Att känna att jag kommer vara ensam om att ha
Buffaloskor på mig de närmaste två åren!
3. Att slippa känna pressen från andra att bli av med
oskulden före man gifter sig.
4. Dan Lissvik som sjunger i göteborgsbandet The Studio.
5. Frihet, ja det är ju ett väldigt viktigt ord för mig. Jag skulle
säga att det handlar om ansvar, och att vara fri från andra
människor. Att folk förstår att jag som individ är fullständigt
kapabel att göra mina egna val.
6. Att bada naken i en stilla skogssjö.
7. Jag tar på mig vad jag vill, när jag vill, okej? Att folk har
invändningar mot att jag tar av mig tröjan på dansgolvet är
ju helt oacceptabelt.
8. Jag brukar säga att ”frihet till” är viktigare än
”frihet från”.
2: VAD BYTER DU OM TILL NÄR DU KOMMER HEM?
1. Sidennegligé från Agent Provocateur och högklackade
tofflor med maraboufjädrar.
2. Jeans, något av paren som inte känns riktigt rätt just nu.
3. Jag är alltid naken hemma.
4. Komma hem? Jag är alltid hemma med mina barn, jag går
aldrig ut.
5. Gummistövlar och oljerock, men det har jag i och för sig
alltid på mig.
6. Mjukisdress från Filippa K:s nya relaxade linje.
7. Byta om? Jag har alltid mina Cheap Monday-brallor på
mig, de är jävligt bekväma i stadiet mellan ingånga och total
desintegration.
8. Mina pyjamasbyxor av peruansk bomull.
3: HUR SER DIN GARDEROB UT?
1. Väldigt välstädad, hon Olga eller vad hon nu heter gör ett
ovanligt bra jobb för att vara från Moldavien. Eller var det
Bulgarien?
2. Alla mina kläder ligger i flyttlådor.
3. Den är stor och ljus, 3X4 m ungefär, men klädkammare
än nog ett bättre ord. Jag brukar byta om bakom Alvar
Aalto-skärmen. Vet inte om jag vågar säga det här, men
jag fyndade den faktiskt hos den där killen i Helsingborg
innan han blev dyr. Får alltid dåligt samvete när jag betalar
underpriser för riktigt bra design.
4. Välstädad men lite mörk, jag har ju ingen glödlampa i den.
5. Jag föredrar att använda mina snyggaste kläder i
inredningen. Garderober känns gammaldags, ruffa
klädställningar spridda i lägenheten ska det vara.
6. Garderob? Min nya walk-in-closet har faktiskt både
sminkbord och skohyllor! Speciellt stolt är jag över mina
jeans. Sist jag räknade hade jag 138 par, sorterade efter
märke och tvätt.
7. Har faktiskt inte tittat där inne på ett tag.
8. Jag älskar den! Jag la in rosa heltäckningsmatta sist jag
dekorerade om lägenheten, och den matchade faktiskt med
mina nya doftkuddar i spets!
4: VILKEN ÄR DIN BÄSTA ACCESSOAR?
1. Min lilla mobiltelefon, för att den har en sån bra kamera
och går ner i fickan trots att jag har tighta jeans. Man vet ju
aldrig när man kan använda sig av sitt civilkurage och ta en
bild som får en brottsling på fall!
2. Min dokumentportfölj, ibland när jag är på väg till jobbet
brukar jag dagdrömma att jag är Dag Hammarskjöld som
skyndar över torget nedanför FN-skrapan.
3. Min slipsnål som jag fick när jag konfirmerades. Och,
29
Rodeo
for the record, jag konfirmerade mig faktiskt för att jag är
troende, inte för att jag ville ha presenter.
4. Det bär emot att kalla dem accessoarer, men böcker
har tydligen blivit det nu för tiden? Min tummade pocket
av George Orwells NERE FÖR RÄKNING I PARIS OCH
LONDON i såfall.
5. En vintage axelremsväska i grå filt från Miu Miu. Tror
den är från -98, året då minimalismen regerade.
6. Min nya cykelhjälm i miljövänlig plast! Peter Singer har
en precis likadan!
7. Gevären från Purdey och Holland & Holland. Jag vandrar
förstås i skog och mark när det inte är fasanjakt också, men
man kommer aldrig så nära naturen som när man är ute
med settern en tidig höstmorgon.
8. Får jag säga min barnvagn? I alla fall är det den bästa
barnvagnen jag någonsin har sett, och jag prövade ju
med rätt många innan jag hittade den här. Precis samma
färg som min jeep, och det roligaste är att jag hittade en
registreringsskylt till den! Som det står Leon på! Precis som
min son!
5: VAD TYCKER DU OM FÖR PARFYM?
1. Gaultier le Male.
2. Bond no. 9 Chinatown, eller den nya Comme des
Garçons-parfymen om jag känner för att vara lite vanlig.
Letar också efter parfymer som inte tillverkas längre. Det är
roligt att inte lukta precis som alla andra.
3. Ser fram emot Intimately-parfymerna som David och
Victoria Beckham just släppt. Jag har hört att de faktiskt
personligen har varit med och tagit fram dem. Tycker de
luktar lite denim.
4. Jag gillar barnparfymer. Brukar köpa upp mig på ett lager
när jag är i USA. Vad doftar egentligen bättre än en bebis?
5. Tror den är från Calvin Klein, fick den i present.
6. Du, jag använder inte sånt.
7. Den där Clean, den är fräsch. Eller L’eau d’Issey pour
Homme
8. Après L’Ondée från Guerlain. Som trädgården efter ett
sommarregn.
6: SKOLUNIFORM, VAD SÄGER DU?
1. Min morfar växte upp på den brittiska landsbygden, i
Dorset närmare bestämt. För honom var uniformen en
välsignelse, han fortsatte följaktligen att bära blazers hela
sitt liv. Jag tror aldrig jag såg gubben i något annat än tweed,
ja herregud. Ja, hur som helst, det gick ju hyfsat för honom
och jag kan faktiskt inte förstå varför vi inte skulle kunna
lära oss något av historien ibland?
2. Jajamensan! Det behövs ordning och reda i skolan, barn
ska inte ha tighta jeans! Jag vill ha betyg i uppförande också,
det behövs mer ordning och reda för att barnen ska lära
sig något, lärarna har ingen auktoritet. Har jag sagt att det
behövs mer ordning och reda förresten?
3. Alltså, skoluniform kan ju vara så sjukt snyggt, själv skulle
jag mer än gärna ha haft på mig knästrumpor och plisserad
ullkjol och pullover och slips om jag fick. Nu är jag ju 28 år,
så det är aningen sent, men jävlar vad snygg jag hade varit
när jag var 16.
4. Jag skulle hellre se klädkoder, som att man inte får visa
magen i klassrummet. Helst kanske pojkar och flickor kunde
gå i olika skolor, så de verkligen fick rum att utveckla sina
egna naturliga egenskaper utan en massa spel.
5. Tanken är god, ingen ska bedömas utifrån sina föräldrars
möjligheter att köpa dyra märkesplagg. Samtidigt har vi
sett hur viktigt det är för barn att uttrycka sig genom olika
klädstilar. Vi kan inte ta ifrån dem det.
6. Tanken är god, det är inte barnens fel om föräldrarna
inte har råd med Polo Boys-kollektionen. Samtidigt måste
föräldrarna kunna ta ansvar för ungarna, det är inget som
staten ska lägga sig i.
7. Förtryck skulle jag säga. Unga är också människor.
Dumma, okej, men de har fortfarande rätt att ha på sig vad
de vill.
8. Om den var av ekologisk bomull från Peru kanske jag
skulle överväga det.
7: VILKEN SPORT IDENTIFIERAR DU DIG MED?
1. Telemark, har precis stickat klart vinterns nya knäsockor.
Det blev ett isländsk mönster den här gången.
2. Jag går på yoga på gymmet, är det sport? Annars brukar vi
åka vattenskidor på sommaren, är det sport? Det är i alla fall
bara då jag tar av mig mina jeans!
3. Skulle sagt tennis förra året, men nu verkar det som om
folk i allmänhet har börjat spela det. Så helt klart lacrosse.
Det är dessutom omöjligt att få ihop ett lag, så jag behöver
aldrig utföra själva sportandet.
4. Fotboll såklart. Född gnagare. Det var nästan värt att de
åkte ur, annars hade vi ju aldrig fått uppleva resan AIK gjort
tillbaka – som ett lag.
5. Fotboll såklart. Jag hejar på AIK! Tror jag i alla fall. Det
går väl ganska bra för dem just nu?
6. Speedway. I folkets park. Med korv. Oljefläckar. Och lukt
av brända däck.
7. Lerduveskytte.
8. Jag är faktiskt inte så intresserad av sport. Man kan vara
en vinnare utan att besegra en motståndare i tävling.
8: VAD KLÄR DU UT DIG TILL PÅ MASKERAD?
1. Sue Ellen i DALLAS.
2. Kim Jong-Il.
3. Grek i toga. Hoppas alltid på att det ska vara någon mer
på festen i samma kläder.
4. Öh, framtiden! Mycket silverfolie och sånt. Med inslag av
denim.
5. Det jag skulle vilja ha på mig en torsdagkväll på Spy Bar
men inte riktigt vågar: en burlesk Betty Page.
6. Jag tycker det skulle vara roligt att vara
spårvagnskonduktör anno 1953.
7. En pirat, som Gertrude Stein på surrealisternas maskerad
i PICASSOS ÄVENTYR .
8. Hund, som Gert Fylking. Han är rolig.
9: TITTA NER PÅ DINA SKOR, VAD SER DU?
1. Svarta Prada, köpte dem på Nathalie Schuterman-rean för
halva priset. Orkade inte vänta tills det blev 70%, de skulle
säkert funnits kvar men trängseln då är ju som när IKEA
öppnar något nytt varuhus i Asien.
2. Brittiska jodphurs, från Crockett & Jones om du undrar.
Oj, den högra har visst trampat i någon sorts djuravföring.
3. Platåstövlar med viss ravekänsla från Marc Jacobs,
alternativt ett par från Dries. Han har gjort så sjukt fina skor
i höst.
4. Stella McCartney-skor, inget djur har dött för att de ska
kunna tillverkas.
5. Svarta Vagabond, köpte dem på Nilsonrean för halva
priset.
6. Spetsiga boots, och jag vet att det är lite ute just nu, men
de är så snygga till långa jeans.
7. Tighta Pumaskor med korslagda kardborreband. De är
lite fashion faktiskt!
8. Vita canvassneakers, tror de är franska arméns surplus.
Köpte dem på Weekday.
Flest B:
Flest E:
Folkpartisten
Kristdemokraten
Du har lite svårt att välja sida. Ena dagen vet du precis vad
du tycker om både semibohemisk nygrunge (det var verkligen dags), och kameraövervakning (ingrepp i din frihet).
Andra dagar vill du helst att andra ska göra dina val åt dig,
sätta upp regler och krav som ger dig friheten att slippa
välja. Du vill ha någon att lita på, någon som benhårt står
för sina åsikter, någon som vågar säga som det är. Dessa dagar litar du blint till modepressen, även om du har lite svårt
att bestämma dig för vilken publikation du tycker bäst om.
Följden blir en något schizofren stil, speciellt när du blandar
inspiration från parismodebloggen Facehunter med senaste
numret av Veckorevyn (uppfattningen att jeans är det
ultimata plagget håller du dock fast vid). Folkpartiet verkar
lida av samma förvirring, något som åtminstone appellerar
starkt till ditt undermedvetna.
Du vill att din inre godhet ska lysa upp din person, att alla
ska förstå, oavsett vad du har på dig. Du vill att människor
ska inse att det yttre egentligen inte betyder någonting, att
alla kan nås av gud, oavsett om man har tatuerat ”Fucked
for Life” över bröstet eller bär en sån där festutstyrsel som
visar brösten och benen. Samtidigt är det ju för allas bästa
om de knäpper skjortan och drar åt slipsen. Kroppen är
tänkt att täckas tycker du, och konstaterar nöjt att höstens
kläder innebär ett stort utbud av stora bylsiga saker man kan
ha lager på lager. Äntligen är det okej att dölja rumpan med
tröjan igen. Sen kan man ju vara lite galen undertill.
Flest C:
Du framhäver gärna att du inte bryr dig om vad du har på
dig. Du bryr dig så lite att det blir rundgång och ibland
går det så långt att du är mer moderiktig än någon annan.
Dessutom förankrar du din person i att vara en outsider,
åtminstone i att tillhöra en grupp av outsiders. Helst skulle
du vilja utstråla den sortens obrydda coolhet som du har
sett på bilder av gamla beatniks. Det gäller bara att du håller
tillbaka din anarkistiska sida lite, den passar ändå inte så bra
i dagens vänsterparti.
Socialdemokraten
Att i onödan ändra ett vinnande koncept är inte bara dumt,
det är nästan brottsligt. Därför har du inte heller ändrat
din klädsel sedan du nådde puberteten och kom till insikt
om din personlighet. Du gillar makt, och vem gör inte
det egentligen? Problemet är att du är lite för säker på din
position, ditt självförtroende har närts en aning för mycket
genom åren, och du har svårt att riktigt se dina brister klart.
Du fnyser förorättat om någon kommer på idén att ifrågasätta din person. För att inte tala om dina kläder. Socialdemokratin handlar ju om viktigare saker.
Flest D:
VARJE SVARSALTERNATIV MOTSVARAR EN
BOKSTAV. RÄKNA IHOP DEM OCH VIPS – DU KAN
SE NEDAN VILKET PARTI DU SKA RÖSTA PÅ DEN
17 SEPTEMBER!
FRÅGA 1:
1=b
2=a
3=e
4=f
5=h
6=g
7=d
8=c
FRÅGA 4.
1=b
2=c
3=e
4=f
5=a
6=g
7=d
8=h
FRÅGA 7.
1=g
2=b
3=a
4=c
5=h
6=f
7=d
8=e
FRÅGA 2.
1=a
2=b
3=c
4=d
5=e
6=f
7=g
8=h
FRÅGA 5.
1=d
2=a
3=b
4=e
5=c
6=f
7=h
8=g
FRÅGA 8.
1=h
2=a
3=d
4=b
5=f
6=c
7=g
8=e
FRÅGA 3.
1=d
2=f
3=h
4=g
5=a
6=b
7=c
8=e
FRÅGA 6.
1=d
2=b
3=a
4=e
5=c
6=h
7=f
8=g
FRÅGA 9.
1=h
2=d
3=a
4=g
5=c
6=b
7=e
8=f
Centerpartisten
Liksom folkpartisten är du förvirrad. Du känner inte igen
dig i moderaternas snack om ett nytt arbetarparti. Du tror
på traditioner, drömmen är inte en nybyggd tvåplansvilla
från de dyrare sidorna i huskatalogen. Att dagens ungdomar
stjäl dina kläder är också ett störningsmoment. Förr i tiden
var det ju lätt att se vem man kunde lita på, och det var inte
de med tovigt hår, om man säger så. Nu smyger det runt en
massa subversiva element i nystrukna skjortor och renskrubbade kinder, och låtsas. Egentligen vill de inget hellre än
att kasta ner en i förtryck och arvsskatter. Så det får väl bli
den där skrikiga damen i de förskräckliga dräktjackorna.
Hon har åtminstone förstått att räddningen ligger hos de
fria bönderna. De som länge har vetat att vad som krävs för
landets framtid är en skock säsongsanställda polacker med
rimlig lön. Om du inte känner igen dig i ovanstående kan
du även vara en käck city-bög som tycker det är dags för lite
lägre skatter.
Flest F:
Vänsterpartisten
Flest G:
Miljöpartisten
Till din stora förtjusning hittade du i förra veckan Style Will
Save Us, en ekologisk nätmodetidning (om än amerikansk).
Du älskar nämligen mode och har inga problem med att
lägga mycket pengar på plagg som uppfyller dina krav på
hållbar utveckling. Annars brukar du åka till Tyskland för
inspiration. Dels gillar du den fria atttityden i Berlin, men
du känner dig också trygg när du kommer ner till Bayern
och inser att folk faktiskt ringer polisen när grannen slänger
glas i tunnan avsedd för brännbart avfall. I diskussioner kan
du kritisera den reaktionära känslan som genomströmmar
delar av miljörörelsen, men innerst inne vill du återvända till
en tid när saker var naturliga. Säkra. När man kunde baka
sitt surdegsbröd och lukta som en människa luktar.
Flest H:
Moderaten
Du är fräsch. Du luktar fräscht, nyschamponerat fräscht
långt hår, nytvättade khakibyxor från Mulberry, lagom tight
tröja. Som direkt ur duschen i ditt nyrenoverade badrum,
komplett med sjösten på golvet och spots i taket. Och
doftljus, massor av dyra doftljus. Du har ingen som helst lust
att bekosta en massa ofräscha människor. Det är ju faktiskt
ett val man gör själv, fräsch eller ofräsch, och det är upp till
var och en att förverkliga sig själv.
Flest A:
Blankröstaren
Okej, du har fattat vad som gäller i höst. Eller, du hade
redan fattat det förra hösten, ingen har fingret i vinden
som du, och du vill gärna påpeka det för resten av världen.
Frågan är bara: vilken är den mest moderiktiga ideologin?
Vilket är det mest moderiktiga partiet? På senaste tiden har
det ju varit en del snack om något som kallas pophögern,
men du har inte förstått vad det skulle ha med dig att göra.
Du vill inte sorteras in i ett fack. Ibland känner du att det
rätta skulle vara att strunta i politiken, men det kan ju också
tillföra ett visst djup till din personlighet om du kombinerar
dina kläder med åsikter. En ytlig ekonomisk kalkyl av din
konsumtion kanske skulle signalera att du faller mot högerkanten, men samtidigt föraktar du egentligen det konservativa. Ditt levebröd är förändring. Det enda som kan sägas är
att du bör lita på din magkänsla. Den brukar ju inte svika.
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Rodeo
30
Number 228 in a series of DIESEL “how to...” guides to successful living. For more information: call Diesel Sweden 8 6445588 www.diesel.com
For more information: call Diesel Sweden 8 6445588 www.diesel.com
For more information: call Diesel Sweden 8 6445588 www.diesel.com
Storstadsdrömmar
NÄR VI VILLE HÖRA NYA LÅTAR FRÅN
FATTARU I VÅRAS LADDADE VI NER
DEM FRÅN BODIL MALMSTENS BLOGG.
FÖRFATTAREN FRÅN FINISTÈRE ÄR
MOSTER TILL EN FJÄRDEDEL AV
SVERIGES BÄSTA RAPGRUPP. FÖR
RODEO INTERVJUAR HON STUFFE,
MACKAN OCH MINGUS – OM LIVET
EFTER FEMTIOFEM, ANARKISM OCH NYA
SKIVAN MINA DRÖMMARS STAD.
Text Bodil Malmsten Foto John Gripenholm
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Rodeo
34
Jag är 61 år och moster till Kristoffer ”Stuffe” Malmsten.
Annars hade jag aldrig fått intervjua Fattaru med anledning
av deras nya skiva. Sådant kallas för nepotism och betyder
att man kan komma upp sig i världen genom släktskap med
rätt personer.
Jag lovar intervjua Fattaru och under två månader
sommaren 2006 blir jag galen på dem – var och en för sig
och gruppmässigt. De bor i Stockholms södra förorter och
jag i Finistère i Bretagne, Frankrike, men eftersom vi lever i
den internationella datagemenskapen ska det inte vara något
problem.
Tar jag för givet. Bifogar mina frågor i ett Worddokument
till Stuffes mailadress men får inget svar.
Jag väntar. Deadline för julinumret av Rodeo kommer
och passerar. Tiden går, Stuffe är i Hultsfred eller på Kreta,
han simmar med delfiner, spelar basket eller rapmusik, är
utom räckhåll för datasamhället, har inte tillgång till mail.
Till sist och äntligen. Mail från Stuffe! Där det
står att han inte är någon datanörd och inte har något
Wordprogram.
Och det säger du nu!
Jag blir vansinnig och hade inte Marcus och Mingus,
Stuffe och Morgan (DJ Kojak) varit så genialiska, roliga,
intelligenta och begåvade hade jag sagt upp mosterskapet
och lagt ner intervjuprojektet. Jag är just inne på att
genomföra intervjun per SMS när jag slutligen får tag på
hela gruppen (även om Morgan inte säger något) på en
hemsk linje i Stuffes mobil ett ögonblick före en spelning i
Karlstad den 13 juli år 2006.
Slutsats: Fattaru ska intervjuas personligen, ansikte mot
ansikte, öga mot öga och med gåspenna. Inte per internet
utan på en dansbana i Hälsingland genom en mikrofon
med Lovikkavante eller i en källare i Värmland eller på
Storsjöyran i Östersund.
NI HAR GJORT EN NY SKIVA, MINA DRÖMMARS STAD.
VAD VILL VÄRLDEN VETA OM DEN?
Stuffe: Den har både sololåtar och klassiska Fattarulåtar.
Det beror på att en bra idé kommer snabbt och inte alltid
lämnar utrymme för samarbete eller kompromisser. Det har
inte varit några konflikter. Tvärtom, vi imponeras snarare av
varandras låtar.
Marcus: Den har fått ta sin tid. Jag ser den som ”bara en
skiva”. När man redan gjort två album så kan man känna att
nästa bara är ännu en fet skiva med fet musik.
VAD ÄR BÄST MED DET NYA MATERIALET?
Marcus: Att det känns helt igenom bra. Rakt och ärligt.
Stuffe: …ingenting på skivan är krystat, allt har kommit av
sig själv och sånt brukar skina igenom.
LÅTEN KLASSFOTO, DENNA BLIVANDE KLASSIKER,
VARIFRÅN KOMMER DEN? HUR BLEV DEN TILL?
MAN
campa I. NÄR
n
ka
N
MA
ft”
D
so
ÅN
GET TILLST A AV ATT bara ha det
BR
”EUFORI ÄR IN
IT
SK
R MAN
St uf fe
INSETT DET MÅ
35
Rodeo
Stuffe: Det finns inget foto. Klassen är alla klasser jag gått
i. Jag tror att den är sann, eller åtminstone uppriktig. Låten
är mina skolår som jag mindes dem en kväll 2003. Som i alla
minnen är sanningen här säkert färgad av gamla antaganden
och rykten. KLASSFOTO är den enda låt jag skrivit utan
musik. Den hittade jag senare. Och just det, KLASSFOTO är
en direkt reaktion på sista spåret på Andre Benjamins THE
LOVE BELOW, som just hade kommit ut. Även där hörs en
fyra minuter lång obruten associationskejda. Ingen refräng.
Ingen eftertanke. Ingen censur.
VARFÖR GÖR NI MUSIK?
Marcus: För att det är så roligt.
Stuffe: För att vi kan. Jag är uppvuxen med en pappa som
är ljudtekniker och spelar bas i ett litet bluesband, så jag
har alltid haft en Fender att fingra på och garderoben full
av rullbandare och förstärkare. Sladdbarn, sa en kompis.
Mingus och Marcus pappa [Melvyn Price] är jazzmusiker,
trumslagare och trombonist. Deras storebror [Magnum
Coltrane] är Sveriges tuffaste soulbrorsa, han gjort fyra, fem
heta album. Musiken har alltid varit med.
Här måste jag tillägga att Stuffes mamma, min syster
Åsa, också har sin del i hans musikbakgrund. I början av
60-talet bodde hon i New York, det kom vykort där det stod:
”Här går vi på ett ställe som heter The Factory och dansar
till ett band som heter Velvet Underground.” Sen flyttade
”JAG M
samhälle ÄNRÄKER ATT SVERIGE ÄR
DET KANSKE R JAG ÅKER UT PÅ LAETT segregerat
NDET OCH SP
INTE
ELAR
grupperinÄgRa VÄRRE DÄR EGENTL
IGEN, MEN .
rna ÄR SÅ T
YDLIGA”
M acka n
hon till Jamaica, då kom det vykort där det stod: ”Här
dansar vi till en musik i baktakt som kallas för reggae och
lyssnar på en som heter Bob Marley.”
KALLAR MAN ER MUSIK FÖR RAPMUSIK?
Mingus: Ja, uteslutande, rapmusik är det mest passande
ordet. Hip hop är så omfattande. Musiken är där för rappen.
Om man inte är intresserad av rappen så finns det ingen
större anledning att lyssna.
Stuffe: Oavsett om vi rappar över funk, roots eller elektro så
blir det rapmusik. Men arrangemanget är alltid hip hop.
Mingus: Rap, det är det vi gör.
NÄMN BÄSTA LÅT UR MUSIKHISTORIEN SOM JAG
KÄNNER TILL. EJ NÅGON AV ERA EGNA.
Marcus: Många av The Streets låtar är jävligt bra.
Stuffe: Just nu är världens bästa låt JUST LIKE A BABY av
Sly Stone. Häromdan var Nina Simones BALTIMORE bäst.
Imorrn kanske en Dwele-låt är bäst. Det skiftar rätt ofta,
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
men i ögonblicket är det helt sant.
Mingus: KEEP YA HEAD UP med Tupac är världens bästa
låt för tillfället.
SOM JAG KÄNNER TILL VAR DET. NY FRÅGA: VAD
ÄR LYCKA?
Marcus: Äh, det är väl frihet.
VAD BETYDER FRIHET HÄR?
Marcus: När inte merparten av ens tid går ut på grejer man
måste göra.
Stuffe: Lycka är flyktigt. Eufori är inget tillstånd man kan
campa i. När man insett det mår man skitbra av att bara ha
det soft.
Mingus: Lycka är GOOD TIMES med Sam Cooke eller
MOVE ON UP med Curtis Mayfield.
VAD INNEBÄR DÖDEN?
Stuffe: Det var länge sen jag såg på döden som nånting
skrämmande. Döden är vila, inget mer.
Mingus: Döden är målet.
Här säger Mingus exakt detsamma som franske 1500talsfilosofen Michel de Montaigne, berömd för sina essäer.
”Målet för vår färd är döden. … Om döden skrämmer oss,
hur är det möjligt att ta ett enda steg framåt utan feber.”
(I översättning Jan Stolpe.) Det visar sig att Mingus är
Fatturus Montaigne, Stuffe är Shakespeare med sitt
moderna sätt att hantera språket, Marcus är Strindberg – en
oppositionell känsla – och Morgan säger det med musik.
HUR STOR ROLL SPELAR DET EGNA UTSEENDET?
Marcus: Det är ganska stressigt för folk. Rätt överdrivet
just nu, i allmänhet.
Stuffe: Oavsett om man ser sig själv som fåfäng eller inte
så är man medveten om att ens utseende är en del av ens
uttryck. Jag är hyfsat fåfäng, men så länge det inte blir för
tvångsmässigt känns det inte som något negativt.
Mingus: Det egna utseendet är typ tjugofem procent.
Rodeo
36
Resten är intellekt och själ.
TROR NI PÅ ETT LIV EFTER FEMTIOFEM?
Stuffe: Lätt, man har ett liv så länge man lever. Även
om man bara tänker på döden så är man i allra högsta
grad levande. Idag ser jag på fotbolls-VM och amerikansk
slutspelsbasket, och jag är övertygad att det kommer vara
lika spännande för mig om femtio år.
ATT LÄSA – BEHÖVS DET?
Stuffe: Om man vill. Om man föredrar en fet film eller
en skiva istället så är det inte nödvändigt att just läsa. Bra
historier finns i alla format. Däremot går inte alla berättelser
att konvertera till andra medier. Noveller blir bra filmer till
exempel, medan romaner oftast blir usla filmer.
Mingus: Ja, läsning är viktigt. Man måste få igång hjärnan,
och böcker tvingar en att skapa sina egna bilder. Det är
nödvändigt för att utveckla abstrakt tänkande.
HUR ÄR EN BRA BOK?
Stuffe: En bra bok är den man ger till sin allra bästa
kompis, när man är färdig med den.
HUR SKA SAMHÄLLET VARA?
Mingus: Anarki, egentligen.
Marcus: Jag håller med brorsan. Eftersom det i varje led
finns nån människa som är korrupt, så är det svårt att få den
här typen av demokrati att fungera.
Stuffe: Jag tror att alla skulle må bra av att lugna ner sig
lite. Folk borde sluta noja över karriärer och föda barn
när de känner för det. Människorna borde vara mindre
defensiva och mindre föraktfulla. Det är dålig stämning
i vårt samhälle. Det finns en myriad av mobbare i våra
kommersiella medier, och deras ord tar för mycket
utrymme.
ÄR SVERIGE ETT SEGREGERAT SAMHÄLLE?
Marcus: Ja. Det märker jag när jag åker ut på landet och
spelar. Det kanske inte är värre där egentligen, men man
upplever det så för grupperingarna är så tydliga där.
Stuffe: Det Stockholm som jag vuxit upp i är inte
segregerat, men det Stockholm jag möter på jobbet och i
vuxenvärlden är det.
Mingus: Vi har en värre segregation efter klass än vi har
efter ursprung.
Här hade jag ett parti med frågor av typen “Medelhavet
eller Mälaren?”, “Engelska eller franska?” att välja mellan.
Men när jag äntligen fick kontakt med Fattaru visar det
sig att de tycker att frågorna är ytliga och att svaren inte
skulle säga någonting om dem. Varför de inte svarade på
någon av mina frågor om kärlek och relationer, vänskap och
förälskelse fick jag ingen förklaring till.
EN SISTA FRÅGA: OM NI SKULLE DÖ, VAD VILL NI
ATT MÄNNISKOR MINNS AV ER?
Marcus: Mina feta låtar och mitt goda uppsåt.
Mingus: Rättfärdigheten förkroppsligad!
Stuffe: Jag tror inte att man bryr sig så mycket när man väl
är död, men medan jag lever så föredrar jag att folk ser mig
som en hygglig snubbe. Man vill ju inte gå till historien som
den där snåla jäveln som aldrig hjälper folk att flytta, eller
som låter folk slagga på golvet.
Fattaru är aktuella med en ep med KLASSFOTO, STOCKHOLMSNATT och 100 SPÄNN.
Albumet MINA DRÖMMARS STAD släpps i oktober. Läs mer av Bodil Malmsten på
www.finistere.se. Hela intervjun med Fattaru hittar du på www.rodeomagazine.se
intresserad AV
”OM MAN INTE ÄR
T INGEN STÖRRE
rappen FINNS DE
ssna”
ANLEDNING ATT ly
Ming us
37
Rodeo
Foto Carlotta Manaigo Mode Ellen af Geijerstam
Föregående sida: Klänning Prada, jacka Haider Ackermann, stövlar Marc Jacobs Denna sida: Kjol och skjorta Ann-Sofie Back
Jeans Dior Homme, bälte Camden Market, London, t-shirt Wasteland L.A, långärmad t-shirt Marc Jacobs.
Klänning Marios Schwab, skor Sophia Kokosalaki
Kjol Azzedine Alaïa, skjorta Sophia Kokosalaki
Kjol och topp Yves Saint Laurent, skor Sophia Kokosalaki
Modell Sarah/Nathalie
Hår Karin Bigler/Blunt
Make Jessica Nedza/Blunt
Kjol Dice Kayek, skjorta Levi’s, stövlar Marc Jacobs
Diesel New Art
Över 4000 bidrag senare är Nordeuropas största konsttävling Diesel New Art avgjord!
Juryn bestående av Anna Lundh (vinnare DNA 2005), Bella Rune (konstnär och curator), Jenny Wilson (artist och konstnär),
Johan Wirfält (chefredaktör Rodeo) och Michael Storåkers (ordförande McCann Nordic) har korat fyra vinnare, som förutom
prispengarna även ges möjlighet att delta i den turnerande DNA-utställningen under hösten. Verken och konstnärerna kommer
också att presenteras i en katalog som distribueras i Österrike, Slovenien, Danmark, Norge och Sverige.
Mer information om tid och plats för utställningen publiceras inom kort på Rodeos web, www.rodeomagazine.se, samt på
www.diesel-new-art.com.
VINNARE AV DNA PHOTOGRAPHY, SVERIGE 2006
KATARINA LUNDGREN
VINNARE AV DNA DIGITAL, SVERIGE 2006
JOSE LUIS MARTINAT
En balanserande sten, fotografi
Bedrock City, animerad film
Katarina Lundgren tog examen från Valands konsthögskola 2006, efter en lång studietid
inom olika områden och institutioner som Örebro konstskola och Nyckelviksskolan.
Hennes verk handlar om vardagliga saker, hon vill lyfta fram vanligheten och därmed
fånga det subtila i våra omgivningar. Bilden, som är tagen på ett kalhygge söder om
Norrtälje, visar en ”älgfälla” som en av hennes vänner berättade om.
Kommer ni ihåg Familjen Flinta? Jose Luis Martinat mindes dem när han började
tänka på sin barndom. Martinat går femte året på Malmö konsthögskola, och har i
Bedrock City manipulerat Flintstones och tagit bort alla personer ur serien. Resultatet
är en animerad film som pendlar mellan att vara en arkeologisk studie och något nästan
postapokalyptiskt.
VINNARE AV DNA ACTION, SVERIGE 2006
BJÖRN PERBORG
VINNARE AV DNA DRAW, SVERIGE 2006
ANNA KOLBACK
The Collectors, installation
Anne Bonny och alla dom andra, animated film
Björn Perborg tog examen från Valands konsthögskola i Göteborg 2003. Han arbetar
i flera medier: skulptur, måleri, performance och video. The Collectors är en komplex
installation bestående av 17 dokumentskåp fyllda med anteckningar, bilder och
tidningsartiklar som berättar den enastående historien om bröderna Collyers liv. Homer
och Langley Collyer levde som eremiter i ett trevåningshus i Harlem, New York i början
av 1900-talet. I huset samlade de ihop en enorm mängd böcker, tidningar och skräp,
samtidigt som de levde utan telefon, gas eller el.
Anna Kolback uppfattar ibland feminism som ett dött ämne trots att det är så viktigt i
dagens samhälle. Hon har en examen i design från HDK i Göteborg och arbetar som
illustratör och grafisk designer. Hennes animation Anne Bonny och alla dom andra
handlar om den legendariska kvinnliga piraten som föddes 1697. Filmen berättar en
annorlunda och rolig historia om hur det kan gå för dottern till en advokat och en
hemhjälp.
N U B LI R VI E N ÄN N U M E R
U P P K NÄP PT GALLE R IA.
I september kan du uppleva en världspremiär i Västermalmsgallerian.
På nya Twilfit köper du underkläder på ett sätt
du aldrig gjort tidigare. Välkommen till en butik som bara
handlar om konsten att njuta av livet.
S Ö K LY C K A N I V Ä S T
Musik
/SEPTEMBER
Redaktör
Martin Gelin
martin@rodeomagazine.se
ABSTRAKT GUBB
Paris Hilton
DO YA THINK I’M SEXY
Paris samplar Arthur Russell och gör
årets bästa Rod Stewart-cover.
Ratatat
CLASSICS
Jag är för gammal för instrumental
hipstermetal. Men uppklippt,
instrumental hipstergubb är gött.
William Basinski
VARIATIONS FOR PIANO AND TAPE
44 minuter repetitivt piano från Boards
of Canada-männens husgud.
MÅNADENS SKIVA:
FIBES, OH FIBES!
Emotional (Pluxemburg)
SVENSK
TECHNOKANON
Det var en vanlig fredagkväll i slutet av juli
på klubben Nacht i Stockholm. Technodj:n Kornél spelade sina fina, hemsnickrade
Booka Shade-remixar och publiken, klädda
i Nakkna-tält, tejpade ögonbryn och det
där gamla Fischerspooner-sminket, jublade
euforiskt i varje break.
Så kom det en låt jag inte hört förut. På
1990-talet skulle det kanske ha kallats
progressive house, eller något med prefixet
dub, men den här kvällen kallade vi det
bara techno. Väldigt bra, stökig techno.
”Det här är nya Petter”, förklarade min
kompis.
Låten hette SOME POLYPHONY och var
mycket riktigt skapad av Petter Nordkvist,
en 21-årig stockholmskille som snart
släpper sitt debutalbum på brittiska
skivbolaget Border Community (som senast
fick lite uppmärksamhet för den trevliga
Nathan Fake-skivan).
På bordercommunity.com kan man kan
ladda ner såväl Petters gamla minialbum
SIX SONGS som nya ep:n SOME POLYPHONY,
samt det kommande albumet (när det
kommer).
Petter, tillbaka i Stockholm efter en
obligatorisk vända till Berlin, har även
haft ett finger med i John Dahlbäcks
technobolag Pickadoll.
www.noll8.nu
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Jag har bråkat en del om göteborgsgruppen Zeigeist den här
sommaren. Jag gillar inte Zeigeist. Jag vrider på mig när jag hör
dem förklara hur deras oinspirerade syntpop är en revolt mot
rockestetiken. Som om vi fortfarande behövde en sådan protest,
som om The Knife aldrig hänt, som om Zeigeists IKEA-electro
inte redan vore vår nya rocknorm.
Samma argument går visserligen att föra mot den välkammade
Hall & Oates-rock som ett annat göteborgsband, Fibes, Oh
Fibes!, gjort till sitt varumärke. Om det finns något mer
hipsterkorrekt än Zeigeist just nu så är det ju onekligen den här
typen av slickt producerad, segelbåtsgungande, blåögd soulrock.
De senaste åren har den kollektivt omfamnats av popvärlden
– brittiska Hot Chip gör Fleetwood Mac-covers, franska Phoenix
imiterar Michael McDonald-riff och Chris Rea spelas dagligen på
svenska storstadsklubbar.
Men den här musiken är fortfarande orörd av idioter. Det har
ännu inte kommit någon kvasikonceptuell konstskolemänniska
som försökt förvandla skäggrocken till kitsch. Det här är
Kelis
Kelis was here
(EMI)
Kelis har alltid känts som en av våra
roligaste popstjärnor. Enda problemet är
att hon aldrig levererat bra album, bara
enstaka, fantastiska singlar. Med KELIS
WAS HERE bjussar hon inte bara på årets
bästa Grace Jones-image, utan dessutom
den mest förvirrat fascinerande popskivan
sedan Nelly Furtados LOOSE. Det är catchy,
skitkaxig r’n’b med mer hip hop-attityd
än någon rappare just nu. Typiskt Kelisstöddiga FUCK THEM BITCHES, gapiga Nasduetten BLINDFOLD ME och ettriga AWW
SHIT är briljanta. Soulballaderna och de
tramsiga låtarna med Will.I.Am är inte lika
kul. Kelis är ju bäst när hon vrålar “I’m the
boss” på något tjutande electrobeat.
Trentemøller
The Last Resort
(Poker Flat/import)
Danske Anders Trentemøller är
mest känd för sina remixar. Han gör
musik som faktiskt fortfarande känns lite provocerande. Precis
när de brats som tagit över svensk masskultur börjar överge
västkustrocken (förslagsvis för att hälla Xider på varandra till
tonerna av Zeigeist), då tar Göteborgs skägghipsters tillbaka
musiken, gör den till sin egen.
Men EMOTIONAL är faktiskt större än skäggrock. Fibes snor friskt
från såväl Pharrell Williams (eller är det Prince?) som Spandau
Ballet (eller är det PM Dawn?). I mitt anteckningsblock står det
även Eric Gadd och South Park-sångaren Trey Parker, men det är
inte viktigt just nu.
Framför allt är låtarna på EMOTIONAL sjukt raffinerade, med
snygga keyboardsolon och stråkarrangemang som inte kan ha
blivit till på annat sätt än genom hårdstudier av Hall & Oates
tidiga 1980-talsalbum och Seals & Crofts GET CLOSER .
EMOTIONAL är inte bara ett elegant lyft från debutskivans lite
väl blödiga blåspop utan också en stor triumf för mogen rock i
Sverige.
Det är gött.
bubblande, minimalistisk techno som
flörtar med trance, som på majestätiska
omarbetningen av The Knifes WE SHARE
OUR MOTHER’S HEALTH. Debutalbumet
är en ambitiös dubbel-cd proppad med
de bästa technoljuden sedan Booka
Shade-skivan, men vi får även se en annan
sida av Trentemøller – mjukare, lugnare
kompositioner som ekar av skivbolaget
Basic Channels 1990-talsdub. THE LAST
RESORT är lika delar dekadent dansgolv och
snåriga beats från någon ödslig skog.
Outkast
Idlewild
(Sony/BMG)
IDLEWILD är ännu ett steg i Outkasts
uppgörelse med fördomarna om den
amerikanska Södern. ”Vi vill visa att
Södern är mer än vattenmeloner och
grusvägar” säger Big Boi i Vibe och gör
ett swingjazzigt filmsoundtrack med Andre
3000. Det är en ädel kamp, men Outkast
vet tyvärr inte hur man gör sån här musik.
Andres fäbless för dekadenta swingartisten
Cab Calloway känns naturlig, men musiken
blir sällan mer än taffliga AMERICAN IDOLförsök att imitera något vagt gammaldags.
Det är bara när stjärnskottet Penelope
Magnet, som skrev Britney Spears TOXIC,
gästar som IDLEWILD väcks till liv ur sin
sommardåsiga swingdvala.
Bob Dylan
Modern Times
(Sony BMG)
Precis som med Sonic Youth och Brian
Eno gillar jag Bob Dylan bäst när han är
som mest lättillgänglig. MODERN TIMES
är förstås inte alls särskilt modern, utan
traditionelle Dylan som rockjournalister
vill ha honom – det är mycket rötter, soul,
svidande pianon och bibliska metaforer.
SPIRIT IN THE WATER är en fin, åtta minuter
lång kärleksballad och WHEN THE DEAL
GOES DOWN en rörande uppgörelse med
döden. Det är en mjuk, poppig skiva som
inte ligger så långt ifrån åtta år gamla TIME
OUT OF MIND.
Rodeo
46
eu.wrangler.com
Film
/SEPTEMBER
Redaktör
Mattias Dahlström
mattias@rodeomagazine.se
UPPFÖLJARE UTAN NUMMER
Talladega Nights: the Ballad of Ricky
Bobby (kommande biofilm)
Efter ANCHORMAN : Will Ferrell och
Adam McKay med ännu en självgod
hjälte som trivs i rampljuset.
Babel (kommande biofilm)
Efter 21 GRAM : Alejandro Gonzalez
Iñarittú fortsätter berätta
parallellhistorier lite knepigare än vad
som egentligen är nödvändigt, nu från
hela världen.
The Science of Sleep (kommande
biofilm)
Efter ETERNAL SUNSHINE OF THE
SPOTLESS MIND : Michel Gondry med en
till film om stor kärlek som suddar ut
gränserna mellan dröm och verklighet.
MÅNADENS FILM:
FARVÄL FALKENBERG
Regi: Jesper Ganslandt
Skådespelare: Holger Eriksson, David Johnson, John Axel Eriksson
Det börjar lite som om Larry Clark regisserat en uppföljare till STAND BY ME som utspelar
sig tio år senare. Eller som om Terence Malick gjort en version av SISTA NATTEN MED
GÄNGET med dv-kamera i “den där lilla staden vid havet”, som Falkenberg beskrivs i
filmen. Eller som om – inget alls förresten, för FARVÄL FALKENBERG är alldeles för egen och
unik för att man ska börja med referenslekar, det är bara en tråkig arbetsskada.
Fem tjugonåntingkillar genomlever en sommar på stället där de har vuxit upp
tillsammans. De slöjobbar, spelar tv-spel, badar, gör inbrott, pratar mest av allt.
Oförberedda och ovilliga att möta vuxenlivet, trots att det redan står och stampar
i farstun och är på väg in i köket. Så de gör sitt bästa för att fly. Om så bara för ett
ögonblick. En sista sommar.
Det går som det brukar. Till slut kommer det man flyr ifrån ikapp och fäller en så man
stöper i backen. Hårt. För den stora sorgen slår till i FARVÄL FALKENBERG, fan vad
obevekligt den gör det. Men Ganslandt väjer inte en millimeter, söker inte en enda enkel
nödutgång. Han och fotografen Fredrik Wenzel låter kameran darra med i den bottenlösa
förtvivlan då man bara måste bort, bort, bort, hänger kvar nästan för länge när den
omåttliga saknaden och oförståelsen slår över i det desperat nervösa skrattet och rotar
bland de blekta minnesbilderna för att hitta förklaringar.
För att slutligen nå fram till en bräcklig försoning.
UPPRÄTTELSEROCK
Ibland är efterspelet till en komedi mycket
roligare än filmen. YOU, ME & DUPREE är inte
mycket mer än en av grejerna Owen Wilson
gör när han inte har något vettigare för
sig (typ ännu ett Ben Stiller-samarbete):
En ordinär historia om en slacker som
flyttar in hos bästa kompisen och sabbar
dennes trygga medelklassliv. YOU, ME
& DUPREE hade kunnat få några veckor
på bio och sedan förpassats till dvduthyrarnas komedihyllor. I stället har den
lett till den roligaste filmbeefen sedan
Sean Penn idiotförklarade sin regissör
Oliver Stone under en promotionturné för
U-TURN. Steely Dan, världens kanske mest
sofistikerade popduo, upptäckte nämligen
att Owen Wilsons karaktär i filmen inte
bara påminde om huvudpersonen i deras
låt COUSIN DUPREE. Han hade till och med
fått samma namn. Så Donald Fagen och
Walter Becker skickade ett mejl där de
påpekade att de inte fått någon credit,
eller ens en korg med minimuffins, som
tack. Inte till Owen, utan till brorsan
Luke. De förklarade att Owen fastnat i
käftarna på ”some pretty bad Hollywood
shlockmeisters” och kallade filmen för
en ”hokey ’DOWN AND OUT IN BEVERLY
HILLS’ ripoff story”. Förhoppningsvis
kommer röran resultera i något mer än
några underhållande tidningsnotiser. En
förorättad studiomusikerpopduo på jakt
efter upprättelse mot en
Hollywoodstjärna. Där är en komedi jag
verkligen skulle vilja se.
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Nacho Libre
Regi: Jared Hess
Skådespelare: Jack Black, Ana de la Reguera,
Héctor Jiménez
Nacho Libre är mannen Jack Black var född
att spela. Munk och kock på en klosterskola
där han varje dag tvingas bjuda stackars
barn på den ena mer oätliga sörjan efter
den andra. Men i hemlighet planerar han
att bli proffsbrottare, för att kunna ge
ungarna bättre mat. Jared Hess hade
väldigt lätt bara kunnat ställa in skorna
efter det och med autopiloten påslagen
låtit Nacho springa omkring i alldeles för
tajt brottardräkt, jagad av dvärgar som
tror de är vargar. Det hade, i ärlighetens
namn, räckt väldigt långt. Men när Hess
låter Nacho ta alla sina saftiga smällar för
barnens skull uppnår han också den där
oemotståndligt hjärtevärmande effekten
man annars bara får av Bone, Thugs ’n’
Harmony-ballader.
NACHO LIBRE är en feel good-film man inte
mår illa av. Ovanligt nu för tiden.
Att återvända
Regi: Pedro Almodóvar
Skådespelare: Penelope Cruz, Carmen Maura
Penelope Cruz är ett mysterium. Antingen
har hon bara dåligt omdöme eller så är
det något med flygplansmaten. För lika
fantastisk hon är i allt hon gör i Europa, lika
medelmåttig blir hon så fort hon tar planet
över till Hollywood för att göra ännu en
actionkomedi. Här, eh, återvänder hon till
Almodóvar, vars ALLT OM MIN MAMMA var
den film som i förlängningen gav henne
den tvivelaktiga äran att få åka båt med en
deffad Matthew McConaughey i SAHARA .
Almodóvar rullar upp en spökhistoria där
en mor hemsöker sina två döttrar för att
hjälpa dem. Den är klart godkänd, men når
inte riktigt upp till hans stora filmer. Cruz,
däremot, är riktigt bra. Igen.
Dark Horse
Regi: Dagur Kári
Skådespelare: Jacob Cedergren, Nicolas Bro,
Morten Suurballe
Besynnerlig liten film det här. Som en söt
godisbit med surt innehåll. Dagur Kári, som
gjorde NÓI ALBÍNÓI häromåret, låter DARK
HORSE börja som en charmig slackerkomedi
med kraftiga franska nya vågen-influenser,
särskilt tidiga Godard. Daniel glider runt
i Köpenhamn med skatteverket i hälarna
och målar graffiti mot betalning. När han
träffar Franc börjar han för första gången
inse att det kanske finns ett annat slags liv.
Och – utan att man egentligen har märkt
det – har Kári försiktigt och varsamt styrt
över sin film till att bli ett fint litet drama
om hur oerhört svårt det kan vara att växa
upp. Oavsett om man skyr eller omfamnar
vuxenlivet.
Rodeo
48
SCANBOX PRESENTERAR:
Aaron
ECKHART
Maria
BELLO
Adam
Sam
Katie
Rob William H.
BRODY ELLIOTT HOLMES LOWE
MACY
and
Robert
DUVALL
“EN SVIDANDE ROLIG KOMEDI”
Ken Tucker, New York
“DRÅPLIG OCH HÄRLIGT POLITISKT INKORREKT”
Jonathan Alter, NEWSWEEK
R
TACK FÖ
!
RÖKER
ATT DU
BIOPREMIÄR 25 AUGUSTI
“Helt enkelt underbart!”
“Altman samlar en drömensemble!”
New York Times
Rolling Stone
BIOPREMIÄR 8 SEPTEMBER
”
TOTALT SKRÄMMANDE!
NÄR DEN FÅNGAT DIG, GRIPER DEN TAG I DIG OCH SLÄPPER INTE GREPPET.”
— FILM THREAT
Tro inte att du känner någon
du bara träffat på nätet
...verkligheten kan vara så grym.
SMS:A HARD TILL 72320 OCH SE TRAILERN FÖR VANLIG SMS-TAXA!
BIOPREMIÄR 15 SEPTEMBER
245x370TYFSetcNY.indd 1
11-08-2006 14:38:46
Spel
/SEPTEMBER
Redaktör
Thomas Wiborgh
thomas@rodeomagazine.se
HÖSTSPEL
Devil May Cry 3
Spöregn, långa läderrockar och murriga
jordtoner. DEVIL MAY CRY är action för
ångesttyngda höstdagar.
GTA: Liberty City Stories
New York är brunt, kalt och
deprimerande. Världen utanför ditt
fönster kommer genast att se ljusare ut.
World of Warcraft
Spelet som aldrig tar slut.
Åtminstone inte så länge du betalar
månadsavgiften.
MÅNADENS SPEL
NEW SUPER MARIO BROS
MÅNADENS KLASSIKER
ENEMY ZERO
När årets mest efterlängtade retroupplevelse släpptes hade
Rodeo redan gått på sommarlov. NEW SUPER MARIO BROS är
därför inte särskilt nytt längre, men det är ett tidlöst
plattformsspel som kommer att vara lika aktuellt om två år som
för två månader sedan.
Mario, spelindustrins fixstjärna under flera decennier, har inte
medverkat i ett tvådimensionellt spel sedan 1992. Därefter tog
spelmediet steget in i 3D, och Mario ledde vägen. Men nu har
han alltså återvänt, och NEW SUPER MARIO BROS är en grafisk
uppdatering av allt som gjorde Nintendos plattsformsspel till de
bästa i världen. Det sprudlar av charm och uppfinningsrikedom
utan att någonsin tumma på den millimeterprecision som är
genrens signum.
Sedan ICO och SHADOW OF THE COLOSSUS släpptes har Fumito
Ueda blivit en av världens mest omtalade spelskapare, men
få känner till spelet som inledde hans karriär. Som nyanställd
på det japanska företaget Warp var Ueda med och designade
ENEMY ZERO, ett äventyr vars främsta försäljningsargument var
den avancerade grafiken. Men det var inte grafiken, utan ljudet,
som fick spelet att sticka ut från mängden. Oscarsbelönade
kompositören Michael Nyman skrev det ödsliga pianotemat, ett
samarbete av ett slag som inte tillhörde vanligheterna för tio år
sedan. Spelaren utforskade en till synes övergiven rymdstation,
men insåg snart att den var full av fientligt sinnade rymdvarelser.
Osynliga rymdvarelser. Det enda sättet att spåra dem var att
lyssna på de högfrekventa ljud som de gav ifrån sig, och sedan
skjuta i blindo. 1997 var det både nyskapande och väldigt
obehagligt.
(Nintendo , Nintendo DS)
SOMMAREN SOM
FÖRSVANN
Jag vet inte riktigt vad som hände.
Plötsligt är det augusti, och trots att
alla jag känner pratar om den varmaste
sommaren sedan typ 40-talet, är jag inte
särskilt brunbränd. Har knappt doppat
tårna i en algblommande insjö, eller ätit
förkolnad flintastek från engångsgrillar i
Rålambshovsparken. Istället har jag spelat
tv-spel. Massor av tv-spel. Det som skiljer
sommaren 2006 från tidigare somrar är
framförallt kvaliteten på de bärbara spelen.
För bara några år sedan var portabla
spel en deprimerande kombination
av primitiv grafik och hysteriskt korta
batteritider. Idag springer jag igenom
färgsprakande tolkningar av Marios allra
bästa tvådimensionella stunder och
upplever GTA i tre dimensioner. Det
är minst sagt svårt att slita sig. För att
kunna dra ner persiennerna och stanna
inomhus med 30 grader utanför dörren
krävs nog ett utpräglat hat mot sommaren.
Att ta med en Nintendo DS Lite eller
PSP till en uteservering däremot, är en
i sammanhanget fullständigt oskyldig
handling. Och det är där – på balkonger,
uteserveringar och båtdäck – som jag har
blivit sittande i sommar. Med ögonen på en
kristallklar liten skärm och tankarna långt
borta.
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
(1997, Saturn)
Forbidden Siren 2
Prey
Hitman: Blood Money
Sony, Playstation 2
Apogee, PC, Xbox 360
Eidos, multi
Japansk skräck var länge explosiv och
actionbetonad, synonym med RESIDENT
EVIL och sämre kopior. Sedan vände Konami
upp och ned på begreppen med SILENT
HILL, en lika stillsam som ångestfylld resa
genom en övergiven spökstad. FORBIDDEN
SIREN -serien är i allra högsta grad ett spel i
SILENT HILL-skolan, en interaktiv version av
de senaste årens japanska skräckfilmer. Här
hasar gengångarna långsamt framåt och
de mest skrämmande scenerna är ofta bara
suggestiva antydningar om att något är
väldigt fel. Föregångaren till det här spelet
drogs med en del problem, som inte heller
uppföljaren är helt befriad från. Men om
man är beredd att bortse från rent tekniska
snedsteg finns det mycket att hämta i
FORBIDDEN SIREN 2.
Science fiction-spelet PREY är inte så
mycket en resa i rymden som en resa i
tiden. Det har existerat i olika former i snart
10 år, men släpps först idag. Det är snyggt
– grafiken ritas upp av DOOM 3 -motorn
– men det är också våldsamt föråldrat.
Där spel som HALO och HALF-LIFE har visat
vägen med intelligent historieberättande
springer PREY rakt framåt med en
gigantisk kanon och skjuter på allt som
rör sig. Korridorerna är fulla av frustande
rymdmonster, droppande slem och väldigt
ospännande bandesign. Huvudpersonen
Tommy påminner mest om 90-talets
actionindian Turok, och det är inget gott
betyg.
Den danskutvecklade HITMAN -serien
är vare sig kritikerrosad eller särskilt
kontroversiell i jämförelse med Rockstars
mörkaste stunder, men har ändå fått en
stor och trogen publik. I rollen som den
klonade yrkesmördaren 47 är det dags
att återigen avrätta människor så tyst och
osynligt som möjligt i utbyte mot tjocka
sedelbuntar. Det är framförallt antalet
tillvägagångssätt som blivit fler genom
åren. Att avgöra om brutal eldkraft eller
slugt spetsande av en drink passar bäst
vid varje givet tillfälle är också den stora
förtjänsten hos HITMAN. För att motivera
ytterligare ett spel krävs att IO Interactive
gör något nytt med sin yrkesmördare. Men
som examensjobb betraktat är HITMAN:
BLOOD MONEY väl godkänt.
Rodeo
50
Konst
/SEPTEMBER
MÅNADENS UTSTÄLLNING:
BERNHARD WILLHELM
OCH CARSTEN FOCK
Black is also available in White
Allmänna Galleriet 925, Stockholm
Till 16 september
I de flesta fall är crossovers och samarbeten mellan mode och konst enbart ett utbyte av
de värsta stereotyperna och flosklerna, vilket Moderna Museets utställning FASHINATION
häromåret var ett pinsamt exempel på. Mötet mellan konstnären Carsten Fock och
designern Bernhard Willhelm har dock förutsättningar att bli något helt annat, då de har
respekt för varandras yrkesstolthet. De låter bli att blanda sig i den andres gebit och ger
istället varandra fritt spelrum.
Willhelm står för snitt och former, Fock för motiv, slogans och koncept. Focks måleri och
teckning är fyllt av träffsäkra och nästan parodiska mixar av grafiska detaljer, ansikten
och telefonklotterartade krumelurer med referenser till konsthistorien, popkultur och
personliga händelser.
Fock har en förkärlek för filtpennan och har tidigare arbetat mycket med den sorts
estetik som många av oss kommer ihåg från skoltiden. Willhelm i sin tur har lyckats med
konststycket att bryta en massa moderegler, och samtidigt bli en av modevärldens
stjärnor.
Fock och Willhelm har tidigare samarbetat med kollektionen Super, vars inspiration kom
från superhjältar. På Allmänna Galleriet 925 ska de bland annat visa ”sydda målerier”. Det
ser fantastiskt snyggt ut på ett tongue-in-cheek-subversivt sätt.
Redaktör
Power Ekroth
power@rodeomagazine.se
HÖSTENS KONSTHALLAR
Bonniers Konsthall
Äntligen är det dags för splitter
nya Bonniers Konsthall att slå upp
portarna på Torsgatan i Stockholm.
Öppningsutställningen består av de
senaste 20 årens stipendiater från Maria
Bonnier Dahlinstiftelsen, namn som
Petra Lindholm (video), Ann Böttcher
(teckningar), Sven Nilsson och Björn
Perborg (båda installationer).
Göteborgs Konsthall
Live Action
Både inne i konsthallen och utanför
på Avenyn kommer en internationell
performancekonstfestival att tilldra sig
den 15-17 september. Ungefär tjugo
konstnärer från hela världen deltar,
bland annat Alastair MacLennan, känd
för sina långvariga verk (ibland håller de
på ett dygn, ibland upp till sex dagar).
Ersta Konsthall
Kulturkoftornas vardagsrum och
vattenhål, den lilla baren El Mundo på
Söder i Stockholm, har öppnat en av
de minsta konsthallarna i mannaminne:
Ersta Konsthall. Under september finns
tidskriften Squid och galleriet Ak28
utställda. Konst + vin + trevligt sällskap
= toppen!
SKOLSTART
Utvilade och rosenkindade efter sommaren
är vi redo för en hektisk höstsäsong och
i september kör det igång på allvar. I
Stockholm har galleriscenen sett en hel
del geografiska förskjutningar. Magnus
Karlsson, Roger Björkholmen och Natalia
Goldin var bland de första att flytta till nya
lokaler och Goldin ska flytta snart igen,
dock inom samma hus. Konsthallen Index
har nyligen flyttat till Kungsholms strand,
där de regerar i ensamt majestät än så
länge. Galleri Nordenhake, Alp Gallery, och
FlachGeiger letar för fullt efter nya lokaler,
var Iaspis kommer att hamna efter det
ovälkomna flyttbeskedet är också osäkert.
Internationellt riktas i höst extra
uppmärksamhet längre österut. En, ehm,
triad av biennaler öppnar under månaden,
Singapore är först ut den 1 september
Shanghai kommer strax därefter, den
fjärde. Den 8 september är det dags
i Gwangju i Korea, och temat kring
biennalen är just den feber och entusiasm
som numera råder även kring regionens
kulturella kapital. För oss med begränsade
reskassor finns också möjlighet att se
mycket ostasiatisk konst i Sverige i höst.
Kimsoojas ställer ut på Magasin 3 och
Hyun-Jiu Kwak på Mia Sundberg Gallery,
båda i Stockholm i september.
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Tris Vonna-Michell
Gülsün Karamustafa
Allen Grubesic
Milliken Gallery,
Stockholm
Till 10 september
Public/Private
Dunkers Kulturhus, Helsingborg
1 september-29 oktober
New Work
Natalia Goldin Gallery, Stockholm
14 september-22 oktober
Trött på små, trista och dekorativa
målerier? Britten Tris Vonna-Michell går
fortfarande på konstakademin i Frankfurtam-Main, men har trots det och trots sin
späda ålder (han är född 1982) hunnit få
ett rykte om sig som en ny ”hot-shot”, och
historier om hur han trollbundit sin publik
florerar i konstvärlden.
Vonna-Michell är en klassisk berättare.
Han blandar fiktiva händelser med reella,
både tunga efterkrigshistorier och sköna
detaljrika personliga saker om vartannat,
som han berättar med hjälp av viss
rekvisita.
På utställningen presenteras fem
historier i form av fem olika installationer,
som kommer förändras efterhand,
då de aktiveras genom konstnärens
återkommande performance i galleriet.
Gülsün Karamustafa – Istanbuls konstscens
Grand Old Lady – håller sinnet ungt
och arbetar med alla tänkbara tekniker.
Ofta är hennes utgångspunkt staden
Istanbul, med dess kontrastrikedom som
en outsinlig inspirationskälla för nya verk.
Till utställningen på Dunkers visar hon
två videoinstallationer, TAILOR MADE och
MEMORY OF A SQUARE. Båda fokuserar på
växelverkan mellan individ och stad.
I TAILOR MADE får vi se sångare och
magdansöser verksamma i området kring
Karamustafas ateljé. De går på en catwalk,
videon fungerade som ett inlägg i debatten
om det fria ordet. I MEMORY OF A SQUARE
kretsar handlingen kring en familj och
torget Taksim som varit scen för tre militära
kupper från 20-talet till sent 80-tal.
Första gången Allen Grubesic ställde ut
hos Natalia Goldin fixade han till galleriets
väggar och golv så att man skulle kunna
se hans videoinstallation på bästa möjliga
vis. Nu har han bitit tag i ett mycket större
utrymme och kommer att visa målningar,
video, teckningar, objekt, skulpturer och
installationer. Dessutom: höstens roligaste
vernissagekort med en skyline full av
Twin Towers. Det som förenar alla verk
i utställningen är Grubesics intresse för
hur kommunikation fungerar idag, direkt
mellan individer eller via medier, och vilket
språk som används. Mycket humor, inget
politiskt korrekt, många direktupplevelser
och estetiskt grymt snygga saker utlovas i
utställningen – där ytan inte är motsatsen
till, utan just det som både förmedlar och
innebär, meningen.
Rodeo
52
Nyheter
varje dag:
www.rodeomagazine.se
Tack för ett fantastiskt år!
Välkommen att fira med oss den 28:e oktober!
FRIENDS SINCE 1999
Västmannagatan 79, Stockholm
Öppettider
www.slatgoclemenza.com
Onsdag 12 - 18 Torsdag 12 - 18 Fredag 12 - 18 Lördag 12 - 16
Litteratur
/SEPTEMBER
Redaktör
Björn af Kleen
bjorn@rodeomagazine.se
FAVORITFÖRLAG I HÖST
Modernista
Romandebutanten Martina Lowden är
höstens hajp. Att hon besökt en fest
jag arrangerat är min främsta merit
som litteraturkritiker. Ung kvinna följs
alltid av gammal farbror. Andres Lokkos
900-sidiga antologi REVISIONISM väntas
därför i november.
Reverb
Översätter PLEASE KILL ME och Jeff
Changs bok om 70-talets hip hop-scen i
Bronx. Men bryr sig målgruppen?
Gustav Gelin, är jag informerad, plöjer
numer huvudsakligen nobelpristagare.
Ruin
Publicerar dansk missnöjesessä och
nyöversätter en rysk semiklassiker i
societsmiljö. Hippt, men för skitnödiga
80-talister only.
MÅNADENS BOK
TOURISM
Nirpal Singh Dhaliwal
Journalisten Nirpal Singh Dhaliwals debutroman TOURISM är en
rasfixerad Londonskildring med spelplats Hackney. Författaren
skiktar upp den urbana underjorden där varje statusgrupp och
hierarki bestäms av hudfärg.
Påminner en del om Tom Wolfes förortsreportage från 70talet, minus den försonande ironin. Huvudpersonen i TOURISM
heter Puppy, han skriver slarviga skivrecensioner och sover hos
tillfälliga flickvänner. Hans bästis Michael är från Trinidad. Vi
möter honom med Puppys blick: asfaltssvart skinn, europeiska
ögon, slanka asiatiska lemmar, västafrikanskt skelett.
Läsaren undervisas i raslära post 9/11. På en sylta serveras
de mackor av en slavisk kvinna. Visserligen fattar hon inte
beställningarna men i synnerhet Michael är ändå rätt tolerant
Agneta Pleijel
Drottningens chirurg
UR LED ÄR TIDEN
I många år var författare ointresserade av
samtiden (upptagna med att utforska sina
inre). Men de publika framgångarna för
bland andra chick lit- och deckarförfattare
har gjort samtidsskildringen mer beprövad.
Bekymret är att bokbranschen inte
spottar ur sig titlar i samma tempo som
samtiden vänder blad, varpå de flesta
sedesskildringar känns passé redan när
de lämnar tryckpressen. I sommar har jag
läst Plum Sykes BERGDORFBLONDINER,
cynisk roman om att ta livet i sig i
silvriga Manolos, och Jerker Dalmans
seriealbum EXTRA ALLT, dråpligt om att
man till exempel inte behöver glidmedel
eftersom man kan använda svetten mellan
skinkorna. Tidningen Vice-aktiga teman
som inte vidare väl korresponderar med
den nyviktorianska, pimpinetta tidsandan
som bjuder att både logotyper och känslor
stannar på insidan. Bokbranschen är i
behov av framtidsanalytiker.
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
Trots att Agneta Pleijel är en av landets mer
kända författare, internationellt översatt,
påtänkt akademiledamot och tidigare
PEN-ordförande, hade jag inte tidigare
läst en bokstav av henne. För att något
justera den skeva könsbalansen på denna
sida började jag pliktskyldigt bläddra i
kostymdramat DROTTNINGENS CHIRURG
– snart rodnade jag åt min egen ignorans
och bildningsbrist, Pleijels roman är mustig
och beroendeframkallade som en Tom
Waits-ballad.
Huvudpersonen Herman Schützer är
framgångsrik förlossningskirurg i 1700talets Stockholm. Upplysningsivrare som
den sympatiske doktorn är, löper genom
romanen en tidsenlig konflikt mellan
rationell vetenskapstro och vidskeplig
religiositet. Bäst är dock de många
groteska förlossningsscenerna. Lite som
en girig sopgubbe kryssar mellan osande
containrar sög jag i mig alla detaljer om
sprängfyllda gallblåsor, skrumpnande
tarmar, döda dvärgar, snittade bukar och
fucked up föderskor som äter jord, bits
och ylar. Jag har inte besökt de gotiska
inställd till invandrade östeuropéer, ”they make niggers look
smart”. 9/11 var ur statussynvinkel en brytpunkt för svarta:
”Niggers might rob you and rape your girlfriend, but they won’t
land a fucking plane on you. Another stunt like that, and we’ll be
in the clear.”
Det undgår inte läsaren att romanen försöker attackera
anglosaxisk rasfixering genom att gestalta den. I Sverige görs
trevande försök i samma genre. Gringo driver med fördomar
genom att trycka dem. Kanske är det ett friskhetstecken.
Svenskar har debatterat “svenskhet” i terapeutiskt syfte i 300
år. Ska andra regler gälla för invandrade svenskar? Nirpal Singh
Dhaliwal lär ha konstnärliga själsfränder i Sverige. Låt er höras av.
temakvällarna på Kolingsborg, men behövs
högläsning kanske Agneta Pleijels nya
skulle passa. Whoa.
Henrik Berggren och Lars
Trädgårdh
Är svensken människa?
ÄR SVENSKEN MÄNNISKA? heter Henrik
Berggren och Lars Trädgårdhs rakt igenom
fängslande inventering av svenskheten.
I tre delar analyserar historikerna
nationallitteratur och politisk ideologi från
1800-talet fram till idag, för att nå vissa
coola poänger om den svenska självbilden
och vår idé om svenskens idealtillstånd.
Mest intressant är hur stark och
dominerande den intellektuella
uppfattningen kring förra sekelskiftet var
att svensken är en naturmänniska som bör
viga sitt liv åt självförsörjande jordbruk.
I USA och England syftade den allmänna
demokratiseringen av samhället till att
höja folket till aristokratiska livsstilsideal. I
Sverige syftade demokratiseringen till att
jämställa adeln med folket. Jantelagen blev
grundprincip visar boken. Svaret på frågan i
titeln om svensken är människa är att alltså
nej. Hon är bondjävel.
Ken Dornstein
The Boy Who Fell out of the Sky. A True Story.
Ung misslyckad, möjligen sinnessjuk,
författare sprängs i luften i ett terroristdåd
ombord ett flygplan ovan Skottland,
Lockerbiekatastrofen 1988. Ken Dornstein,
lillebror till den avlidne, beslutar sig tio år
senare för att plöja broderns efterlämnade
anteckningsböcker som gömmer
pretentiösa romanutkast och desperata
dagboksnotiser. Han intervjuar broderns
flickvänner, skolkamrater, gör ambitiös
research kring flygplansbombningen – och
syr ihop en autentisk biografi över David
Dornstein. Det är en sorglig story. Och
skandalös. Om jag vore en keff konstnär
som kolade skulle jag inte vilja att min
lillebror hängde ut mina usla skisser
till allmän beskådan på Sergels torg.
Det skulle visserligen postumt skänka
mig det kändisskap jag drömt om. Men
genombrottet skulle inte bero på min
konstnärlighet, utan på min död. Ken
Dornsteins bok om David är ett svek. Ett
fascinerande sådant.
Rodeo
54
Klubb
/SEPTEMBER
MÅNADENS KLUBB
GRODAN COCKTAIL CLUB/NEAT
Grodan
Redaktör
Adam Holmberg
adam@rodeomagazine.se
FINASTE KLUBBHÅRET
Det händer saker i stan. Restaurang Grodan på Grev Turegatan ska förvandlas till ett
palats för elektronisk dansmusik. Cocktail Club och Neat slår ihop påsarna på fredagarna
och skapar en klubb där allt ska få plats. Mode, visuals, snygga människor, höga drinkar,
utländska dj:s och annat livsnödvändigt kommer att trängas på Grodans båda våningar.
På lördagarna blir det som vanligt Cocktail Club med grymma bokningar, i september
utlovas akter som Minilogue, Oliver Huntemann och Alex Under. En onsdag i månaden
blir det även mäktig electrohousefest med residenterna Angello och Ingrosso. Och redan
den 31 augusti blir det stort premiärkalas när electrobruden Miss Kittin spelar skivor. Full
satsning nu alltså. Det är i hjärtat av Östermalm det händer.
Luke Pritchard, sångare i The Kooks
I videon till NAIVE.
Richie Hawtin
Technobenan är fortfarande ganska het.
Rick Ross
Skepparkransen är ett måste i höst.
TA MIG TILL
SVERIGE
Cassie har 363188 vänner på MySpace, hon
har en egen blogg och hennes första singel
ME & U remixades av världens hippaste
datanörd Curtis Vodka innan den ens hade
släppts. Vi är ett gäng killar och tjejer som
suttit framför hennes skrikiga MySpacesida
och trånat i över ett år. Nu har vi fått varsitt
exemplar av ett helt fantastiskt debutalbum
i handen. Och vi vill höra det överallt. På
klubben, i bilen, i iPoden. Nu vill vi se Cassie
i Sverige. Vi vill bjuda henne på en läsk i
parken och en öl på klubben. Cassie och
den makalösa CALL U OUT är allt vi behöver
just nu.
Eller som hon skriver på sin blogg: “You
can’t always start at the top. The key to my
madness is, remember my face, because I
plan on sticking around for a while.”
www.myspace.com/cassiemyspacemusic
Lee Make History Tour:
Radio Soulwax
1 september, Factory Nacka Strand
När jag gick i högstadiet bar min
halvfi nska kompis alltid ett par Leebrallor. Nu har jeansmärket grym fest
på gång. Belgiens hippaste rockband
heter Soulwax och spelar rock som
de dessutom remixar till snygga
disconummer. Två av bandmedlemmarna
brukar även bjuda på eklektiska djset under namnet 2ManyDjs. Den 1
september ska de underhålla dig och
dina jeansvänner, uppbackade av franska
hipsterduon Justice och två lokala
chilenare med hårt ansiktsbehårade
skivsamlingar. Skiten är gratis och båtar
går från city hela kvällen. Missa inte.
Pickpocket
Varannan torsdag, Olssons Video
De två fi cktjyvarna i Pickpocket blev
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
pånyttfödda under en Daft Punk-konsert
i Spanien i somras. Det var tydligen
magiskt. Nu kör de som vanligt igång
sin torsdagsklubb och bjuder på det
elektroniska manglet för vilsna 35-åringar
och Stockholms roligaste klubbkids. Gå
dit och önska DA FUNK .
Atmosphere
Fredagar, Restaurang Södermalm
Äntligen finns det en ny hip hop-klubb
i stan. Varje fredag spills det Hennessy,
rumpor skakas och Sveriges bästa hip hopdj:s mixar Usher och Pharrells nya DON’T
TAKE IT PERSONAL med massa block partyklassiker.
Arrangörerna brinner för den roliga,
spontana hiphopen och tidiga housen och
har Sugarhill Gang som drömbokning.
Den 2 september blir det stor fest
– förhoppningsvis med en hes Fatman
Scoop på scenen och mängder av snygga
människor på golvet.
Pom Pom
Varannan lördag, Spy Bar
Agge och Stefski tar över Victoriasalen på
Spy Bar och klär den i glada färger. Musiken
blir som vanligt studsig och hipp som fan.
Det blir helt enkelt en trevlig fortsättning
på vad killarna startade upp på Södra
Teatern i vintras och tog till Riche i somras
– dancecraze (nu med lite mer dekandens
kanske). Även utländska bokningar att
se fram emot, det ryktas bland annat om
ett besök från brooklyntrion The Rub i
samarbete med en gratistidning nära dig.
Hot Chip
17 september, Debaser medis
Okej, ska sluta tjata snart, men för er som
missade Hot Chips spelning på Accelerator
senast kommer här en ny chans. Kan bli en
fin avslutning på en varm och oförglömlig
sommar.
Rodeo
56
www.pilgrim.dk
F I N E O R G A N I C C L O T H E S A N D H O M E F U R N I S H I N G S AVA I L A B L E AT B E R G M A N S T O R E . C O M
Modehoroskopet/
SEPTEMBER
VÄDUREN
21 MARS – 20 APRIL
Du har hört att stora ögonbryn är inne i höst. Speciellt
sedan du stirrade dig blind på modellen Hillary Rhoda och
den uppborstade stilen på Pradas visning i våras. Tyvärr
innebär det faktum att Merkurius befinner sig i Jungfrun
att ditt förflutna gör sig påmint. Mer specifikt att du i ett
entusiastiskt ögonblick i ungdomen gjorde processen kort
och brände bort hälften av ögonbrynen för gott. Det går helt
enkelt inte att få dem buskiga igen. Lösningen uppdagar sig
under ett utbrott av kreativitet runt fullmånen 7 september.
Du klipper helt enkelt sönder dina gamla ponnypälsskor från
Gucci och klistrar fast två bitar i ansiktet.
Stjärnorna erbjuder all
vägledning du behöver
med höstgarderoben.
SKYTTEN
23 NOVEMBER – 21 DECEMBER
LEJONET
23 JULI – 23 AUGUSTI
OXEN
21 APRIL – 21 MAJ
Eftersom Venus är i Lejonet bör hemmet prioriteras under
september. Och det räcker inte med att köpa de nya NakknaAbsolutglasen. En total makover är vad som behövs. Om
stjärnorna inte ljuger (och det gör de ju aldrig) bör du
fokusera på det rena, avskalade, ja nästan militäristiska.
Överskottsbolaget är platsen, våningssängar i stålrör grejen.
Och våga inte lämna minsta spår av doftljus, arty fotoprintar
eller kinesiska sidentäcken. Det kan komma att straffa sig
framöver.
Allt känns så förvirrande inför hösten. Modet, valet, ditt
kärleksliv. Du kan inte längre se dig själv någonstans, varken
som bohemisk grungare, vänster eller höger. Lösningen visar
sig när du i stället snubblar över en bunt gamla i-D och känner
lyckan återinfinna sig. Ett par blanka cerisrosa byxor, Puma
Clydes med platåsula och en mintgrön bowlingväska från Red
or Dead senare inser du att din livstopp inföll 1994 i Camden.
Lättad över att slutgiltigt få slippa ifrån modeångesten drar
du dig tillbaka och gör dig en förmögenhet på att skriva
självhjälpsböcker för shoppingberoende 70-talister.
JUNGFRUN
24 AUGUSTI – 23 SEPTEMBER
TVILLINGARNA
22 MAJ – 21 JUNI
Den 8 september rör sig Mars in i Vågen, och du bör
förbereda dig på nya spännande händelser, alternativt en ny
spännande människa. Den femtonde är dagen det händer.
Bli inte förvånad om den du möter heter Jimmy och jobbar
som bilmek i Sveg. Låt inte dina fördomar komma emellan, du
tittar nämligen på den sanna kärleken. En mexitegelvilla med
tacobuffé är det som behövs för att du ska inse att du aldrig
har hört hemma ens 50 mil från närmaste ställe som säljer
Margiela.
KRÄFTAN
22 JUNI – 22 JULI
Du har de senaste året jobbat väldigt hårt
på en söt och oskuldsfull look, och en snabb
titt i garderoben avslöjar rad efter rad
av Cacharelklänningar, babyblå jumperset
i kaschmir och rosa hårband. Döm om din
irritation när du gör din traditionsenliga
tjuvläsning av modemagasinen på Press Stop runt
första september. Bara en massa jävla svarta,
fladdriga, ogulliga grejer. I ren protest går du
in på närmaste leksaksaffär och köper upp dig
på prinsesskläder i storlek 10 år. Resultatet
blir mer Courtney Love än Barbie, men du är
nöjd ändå.
VÅGEN
24 SEPTEMBER – 23 OKTOBER
Din inre powerkvinna gör sig hörd under slutet av månaden.
Respekten du får när du stegar fram, 1,90 lång i dina nya feta
Vuitton-stövletter, toppad med ett rejält moussat hårsvall à
la 1987, överstiger alla dina förväntningar. Människor viker
undan för dig, speciellt män med skräck i blicken. Du inser
att det är ensamt på toppen, men låter det inte påverka
någonting eftersom de redan har ringt från ett filmbolag och
bett dig vara med i nyinspelningen av CONAN BARBAREN. Mot
Brad Pitt!
Det enda du vill ha i höst är Viktor & Rolfs gjutna
silverklänning vilket leder till att din tjuvaktiga sida tar sig fritt
spelrum, sannolikt påverkat av Mars. Du börjar helt enkelt
plocka på dig silverbestick hos dina föräldrar och bjuder hem
dig själv till ytliga vänner med borgerliga böjelser och låter
deras ljusstakar och Georg Jensen-smycken följa med när du
går. Efter en lyckad sejour i gjuteriverkstan står du så med 14
kilo silver fastnitat runt kroppen. Att du sedan får dras med
smeknamnet “Skathelvetet”, ett antal polisanmälningar och
uppsagda vänskaper är faktiskt småpotatis i sammanhanget.
SKORPIONEN
24 OKTOBER – 22 NOVEMBER
Efter en omläsning av Patrik Süskinds PARFYMEN inför
premiären av Tom Tykwer-filmatiseringen kommer du att
tänka på alla de gånger män sagt till dig att du luktar så
gott. Misstankarna hopar sig, är det du eller parfymmakaren
Annick Goutal som ska ta åt sig äran? Efter en vecka av
ständigt ältande bestämmer du dig för att utmana ödet
och strunta i parfym och dusch ett tag. Vänta inte för länge
bara, ungefär en vecka räcker, satsa sedan på en klänning
som frikostigt exponerar dina doftkörtlar. Förslagsvis ett av
Marios Schwabs ärmlösa fodral. Sen är det bara att gå ut
och härja.
61
Rodeo
Du ler i mjugg när alla börjar tjata om höstmode, du har ju
sedan länge insett att det säsongsbundna modet är dött.
Vinterkläderna var redan inköpta i juli, färska från fabriken,
och du ser fram emot september som månaden då du sätter
upp dig på listan för sommarens kommande strandfestoutfits.
Akta dig bara i mitten av månaden, då fullmånen kan utlösa
en total härdsmälta som gör att du vänder på året. Eller, ta
den lätta utvägen och sätt dig på flyget till södra halvklotet,
där det är okej med bikinitopp till jeansshorts i december.
STENBOCKEN
22 DECEMBER – 20 JANUARI
Sommaren är slut, och allt återvänder till rutinen. Du har svårt
att förlika dig med att det inte funkar så bra att festa järnet
mitt i veckan längre. Inte så konstigt när solen står i Jungfrun
och får dig att längta efter något omstörtande i livet. Det
som kan rädda dig från ett fullständigt nervsammanbrott
är att du söker dig till ”vidderna”. Ta din kropp eller sinne
till platser du aldrig har varit förut. En vandring i Sibirien till
exempel. Speciellt som Mars befinner sig i Jungfrun kan du
där både få insikt i att 15 000 kanske inte är ett rimligt pris
för ett par skoletter, även om de är från Balenciaga (vad är
dealen med skoletter över huvud taget?) – samt sannolikt
möta din livskatalysator. Håll bara utkik efter en man med
mycket pomada. Om han erbjuder dig LSD, ta det.
VATTUMANNEN
21 JANUARI – 18 FEBRUARI
Ekonomiska frågor står i centrum. Du bör i början av månaden
djupanalysera din situation, för att sedan kunna behärska det
som följer. Du riskerar nämligen att bli av med din inkomst,
alternativt se en stor oväntad utgift som kan vara relaterad till
förekomsten av päls i höstens mode. Om man ser det ljust har
du åtminstone ett varmt ytterplagg när du blir vräkt från din
lägenhet. Dessutom passar din stora Alexander McQueenpäls utmärkt som sovsäck. Ta även tillfället i akt och sök dig
till mer exotiska lokaler, österut föreslagsvis.
FISKARNA
19 FEBRUARI – 20 MARS
Det är de små sakerna som spelar roll i september.
Accessoarerna alltså. Fokusera på dem. Till exempel huruvida
du fortfarande kan bära dina gigantiska halsband från förra
vintern. Svaret blir sannolikt nej, och med tanke på att solen
befinner sig i Jungfrun bör du lita på dina närmaste. De säger
att de är trötta på att få stora metallbitar och gigantiska
träpärlor i ansiktet när du vogue-dansar loss. Dessutom får du
dålig hållning när du släpar 10 kilo skrot runt halsen.
Sista skriket/
SEPTEMBER
Nedladdningshetsen
MARTIN GELIN TROR ATT BRUSIGA,
OMASTRADE MP3:OR OCH OFÄRDIGA
PILOTAVSNITT GÖR OSS TILL MER KRÄSNA
KULTURKONSUMENTER.
Text Martin Gelin
Vi hade ingen video när jag var liten, så när jag hörde en riktigt bra
låt på MTV brukade jag spela in den med en liten bandspelare som
jag tryckte mot tv-apparaten.
Jag trodde att vi skulle slippa lyssna på musik på det sättet på 2000talet, när allt är så lättillgängligt och våra ljudsystem så avancerade.
Men i år har jag kommit på mig själv med att lyssna väldigt mycket
på ofärdig musik i halvdan ljudkvalitet.
Allt började med en fantastisk technolåt i vintras: Detroitproducenten Carl Craigs remix på krautduon Delia & Gavins
REVELEE . Strax efter att dj:n Tim Sweeney spelat remixen på sin
nätradioshow Beats in Space började den hyllas i musikforum över
hela världen, och snart spreds den även på mp3-bloggarna. Men
ingen hade den riktiga versionen av låten. Den mp3:a som spreds
var huggen direkt från radioshowen, komplett med Sweeneys
entusiastiska radioröst som proklamerade ”oh, I just love it when the
beat kicks in” över musiken.
En av mina mest spelade låtar den senaste månaden har varit Justin
Timberlake och T.I.s fina singel MY LOVE , som läckte ut på nätet i
juli i en halvfärdig version som tydligen var avsedd för rapparen T.I.
Över hela låten hör man i alla fall någon mumla ”Atlantic Records,
for T.I. Clearance.” Den där ramsan blev snabbt lika minnesvärd
som låtens egentliga refräng. Några Stockholmshipsters tyckte
att raderna var så catchy att de tryckte upp t-shirts med Atlantic
records-citatet över hela bröstet.
Min bästa tv-upplevelse den här sommaren var när jag satt och
trängdes framför en kompis lilla laptopskärm för att se ett ofärdigt
pilotavsnitt av VITA HUSET-mannen Aaron Sorkins nya, hysteriskt
NYHETER VARJE DAG: WWW.RODEOMAGAZINE.SE
efterlängtade, dramaserie STUDIO 60 ON THE SUNSET STRIP. Då
och då avbröts programmet av en svart bildruta med textrader som
”här ska vinjettmusiken läggas in”.
Alla de där små detaljerna, som avslöjar att ett verk är ofullständigt,
fortfarande under produktion, borde vara irriterande. Men i stället
ger de en lätt voyeuristisk laddning till upplevelsen – man tar del
av något man inte borde ha fått se eller höra. Det bygger också
upp förväntningarna ordentligt bland de fanatiker som bockar av
dagarna till en filmpremiär eller releasen av en ny skiva, och som
bloggar entusiastiskt om att de sett det där STUDIO 60 -avsnittet
före alla andra. Sedan länge har ju såväl skivbolag som tv-kanaler
medvetet låtit ofärdiga produkter läcka ut just för att skapa den
sortens förhandshype.
Svenskar är bäst i världen på att ladda ner grejer, vilket
uppmärksammas i ett kommande nummer av Vanity Fair (som
svenska bloggar redan skrivit om).
Den ivrigheten skapar ett kulturklimat som kan verka stressigt, men
som i längden bara gör oss till mer medvetna konsumenter. Ingen
väljer ju frivilligt att ge uppmärksamhet till en dålig skiva eller
serie, än mindre genomlida den i ofärdig, dålig kvalitet, på en liten
datorskärm. Det är bara de riktigt bra grejerna som överlever.
I bästa fall kan nedladdningshetsen göra oss alla lite mer kräsna,
som ett led i den konsumentrevolution som Chris Anderson,
chefredaktör för tidningen Wired, beskriver i nya boken THE LONG
TAIL . Där hävdar han att det globala, breddade kulturutbudet och
den moderna informationstekniken gör det allt svårare för dåliga
produkter att överleva, eftersom konsumenterna snabbare än
någonsin ”kan sprida ryktet om hur dåligt skräpet är”.
I den postmoderna värld som Anderson beskriver, där
blockbusterfilmer och miljonsäljande hitsinglar långsamt dör ut
till förmån för mer kvalitativ, marginaliserad popkultur, känns det
logiskt att folk på fullt allvar hävdar att ”Atlantic records, for T.I.
clearance” var sommarens hetaste refräng.
Rodeo
62
BIOPREMIÄR 22 SEPTEMBER