Sjuksköterskors kollektiva aktioner: vårdarbete som reell

Sjuksköterskors kollektiva aktioner: vårdarbete som reell abstraktion
– marx2013, Södertörn, 19/10-13, Magnus Granberg
Syfte och upplägg
I det följande tänkte jag presentera min forskning kring arbetskonflikter inom svensk sjukvård
och då i synnerhet sjuksköterskors kollektiva uppsägningar eller hot om sådana. Ambitionen
är att i samband med det koppla till en marxistisk och feministisk diskussion om produktionen
av för arbetsköpare idealiska arbetare, alltså könade bilder av den ideala anställde som bildar
ett bärande led i den ideologi som reproducerar kapitalistiska produktionsförhållanden. Här är
begreppen ’interpellation’ och ’reell abstraktion’ centrala. Ambitionen är även att kontrastera
en marxistisk och feministisk förståelse av produktionen och ifrågasättandet av denna form av
ideologi med poststrukturalistisk diskursanalys, och därmed visa på den bestående relevansen
för det som brukade kallas ideologikritik.
Upplägget består av en kort kontextualisering av de ökande kollektiva ansträngningar som sjuksköterskor gjort för att protestera mot resursbrist i vården och för att förbättra
sina arbetsvillkor. Jag försöker placera dessa ansträngningar i den kontext Christer redogjorde
för och sätta dem i relation till nyliberala reformer inom sjukvården. Här behandlas också den
könade subtext som genomsyrar vårdarbetet och som historiskt har använts för att motverka
kollektiva aktioner bland sjuksköterskor. Därefter beskrivs kort de metoder jag använt för att
samla in uppgifter relaterade till kollektiva uppsägningar. Innan jag redogör för analyserna av
dessa uppgifter beskriver jag en teoretisk diskussion om produktionen av bilder av produktiv
femininitet, interpellation och reell abstraktion. Ett centralt påstående är att den konstruktion
av femininitet som underbygger den traditionella bilden av sjuksköterskeyrket bör förstås som
en reell abstraktion, en bild vars form prefigureras i själva vårdarbetet innan den blir föremål
för medvetandet och arbetsköpares strategiska interpellering – och därmed, att en hel del går
förlorat om denna konstruktion reduceras till diskurs i poststrukturalistisk mening.
1
Inledning – något om trender
Vi kan se i de två första illustrationerna att det har skett en internationell tillbakagång i arbetskonflikternas omfattning, en nedgång utvecklingen i Sverige har följt som också Christer har
kommenterat. I de två andra illustrationerna kan vi dock se att ett trendbrott inträffar under de
senaste tre, fyra åren. Den tredje illustrationen visar generalstrejker, demonstrationer, upplopp
och revolter i de avancerade kapitalistländerna mellan 1950 och 2012; och av vad det går att
döma från denna och liknande dataserier är detta inte bara en följd av utvecklingen i enskilda
länder utan åtminstone i någon mån uttryck för en allmänt ökande tendens. Icke desto mindre
tycks denna ökning vara kopplad till den ekonomiska krisen, så att länderna som drabbats hårt
av den senare också sett de största uppsvingen för sociala konflikter.
Det kan därför tyckas logiskt att Sverige som varit relativt förskonat från krisens
värsta härjningar inte sett något sådant uppsving. Men det ska sägas att strejkstatistik i många
länder inte fångar särskilt mycket av de konflikter som sker i ett samhälle. De senare åren har
sett en markant ökning i antalet generalstrejker och politiska strejker, en typ av strejk många
stater exkluderar från sin statistik. I Sverige registreras visserligen så kallade ’vilda’ strejker,
alltså ofta lokala strejker som bryter den fredsplikt som kollektivavtalen stadgar, men inte en
annan form av lokal gräsrotsdriven konflikt som på senare tid tycks ha ökat bland de offentligt
anställda, företrädesvis bland sjuksköterskor. Illustration fyra, som är baserad på sökningar i
de digitala mediearkiven, visar kollektiva aktioner bland sjuksköterskor under de senaste tre
decennierna. Kollektiva uppsägningar eller hot om sådana utgör merparten av dessa aktioner.
Trots att det mellan 2008 och 2012 skedde så mycket som 36 kollektiva uppsägningar eller
relaterade aktioner bland sjuksköterskor, och inte mer än tre ’vilda’ strejker på den svenska
arbetsmarknaden i sin helhet, registrerar alltså inte den officiella statistiken detta fenomen. I
min forskning har jag alltså valt att fokusera på dessa lokala kollektiva uppsägningar – och det
kan vara bra att skilja dessa från nationella kampanjer där man hotar med uppsägning som den
som tvingade fram 2008 års vårdstrejk, och från studentkampanjen för högre ingångslöner. I
det följande fokuseras alltså lokala kollektiva uppsägningar.
2
Den internationella forskningen om arbetskonflikter bland sjuksköterskor visar
på betydelsen av en motsättning mellan kollektiv mobilisering och den etik om vård som ett
kvinnligt kall som omsorgsarbetet traditionellt definierats genom. En föreställning om sjuksköterskan som ’god kvinna’ vars arbete utförs med interna, altruistiska, snarare än externa,
egennyttiga, motivationer har alltså använts för att undertrycka facklig organisering, strejker
och andra former av kollektiv aktion (Bessant 1992; Briskin 2013; Kealey 2008). Under den
nyliberala perioden, som jag här förstår som ungefär tiden sedan 1980-talets början, har dock
sjuksköterskor framträtt som en särskilt strejkbenägen grupp i vissa länder, och i Sverige har
vårdstrejker ägt rum 1986, 1995 och 2008. Detta sker parallellt med en internationell relativ
ökning av konflikter i den tertiära sektorn och i synnerhet i den offentliga, samtidigt som den
privata tillverkningsindustrin sett mindre konflikter. Under det pågående uppsvinget för olika
former av sociala konflikter, i samband med finansiella kriser och statliga nedskärningar, har
generalstrejker bland offentliganställda varit ett betydande inslag och därmed också aktioner
bland vårdarbetare. Trots dessa förändringar förblir dock sjuksköterskeyrket starkt kopplat till
den samhälleliga genusordningen. I en nyligen utkommen avhandling har så Rebecca Selberg
visat hur föreställningen om vårdarbete som kvinnligt kall hämmar uppkomsten av strategier
för att motverka försämrade arbetsvillkor till följd av besparingar och NPM-reformer bland
svenska sjuksköterskor (Selberg 2012).
I min forskning har alltså ett centralt problem varit att försöka förstå hur kamp
motiveras i ljuset av dessa föreställningar om sjuksköterskeyrket och vårdarbetet. Forskning
visar ju både hur en etik om vård eller en omsorgsrationalitet (cf. Waerness 1984) används för
att moraliskt underminera kollektiva aktioner (Henttonen et al. 2013) – och för att legitimera
kamp mot nedskärningar i allmänintressets och patientsäkerhetens namn (Briskin 2013). Det
har blivit min övertygelse att för att förstå detta problem måste den ontologiska statusen hos
den förhärskande bilden av sjuksköterskeyrket klargöras. Och därmed har begrepp som bilder
av produktiv femininitet, interpellation och reell abstraktion blivit viktiga. Men före jag går in
på det vill jag säga något mer om de analyser jag baserar denna utläggning på.
3
En fallstudie av kollektiv uppsägning
Efter en genomgång av dagstidningsmaterial omkring kollektiva uppsägningsaktioner, vilken
jag baserade tidsserien som visades i inledningen på, kontaktade jag anställda vid en vårdavdelning där en kollektiv uppsägningsaktion nyligen genomförts. Material samlades in i form
av intervjuer med sjuksköterskor som lämnade arbetsplatsen i samband med konflikten och
sjuksköterskor som valde att stanna. Metoden är ett slags narrativ analys (se Granberg 2013).
Även om jag tänker vika merparten av denna presentation åt frågor som gäller de teorier som
jag anser är relevanta i den här typen av studier av arbetskonflikter, så kan det vara belysande
att kort redogöra för de allmänna dragen i denna specifika konflikt som de framträder i mina
informanters berättelser. Utan att vara typisk eller representativ för uppsägningsaktioner över
lag uppvisar den dynamiker som anknyter till den internationella forskningen (slide 5).
För det första målas i berättelserna i allmänhet upp en bakgrund av ökad stress,
mindre resurser, förlorade möjligheter till vidareutbildning, inflytande och planering från de
anställdas sida. För det andra måste man konstatera att beslutet att hota med och genomföra
en kollektiv uppsägning inte delades av alla informanter. Den spänning mellan en vårdarbetets
etik och kollektiv aktion som betonats i den internationella forskningen skiner alltså igenom,
då vissa informanter även om de sympatiserade med andra ansträngningar för att åstadkomma
bättre villkor, ansåg att uppsägning var hänsynslöst mot patienterna. För det tredje måste man
säga att aktionen var effektiv: i detta fall pressade en relativt liten grupp sjuksköterskor fram
en länsomfattande löneökning flera gånger större än vad som medgivits under tidigare lokala
löneförhandlingar. Detta är också min allmänna bild från genomgången av dagstidningsmaterialet, alltså att sjuksköterskorna i allmänhet lyckas tillkämpa sig någon form av medgivande
från arbetsgivaren som annars inte hade gjorts – även om det bör betonas att så absolut inte
undantagslöst varit fallet. För det fjärde innehöll många berättelser en problematisering av de
värden som förknippas med vårdarbetet – däribland en uppoffrande attityd som gör det lätt för
arbetsgivare att exploatera sjuksköterskor – och i samband med detta också diskussion om ens
egen roll i, och skuld till, reproduktionen av orättvisor.
4
Interpellation, reell abstraktion
Den poststrukturalistiska arbetslivsforskning som gjorts omkring new public management har
tagit sin teoretiska utgångspunkt i t.ex. Michel Foucaults forskning och specifikt i förståelsen
av subjekt och individualitet som sociala konstruktioner; det finns alltså inget försocialt väsen.
Detta refereras ofta till som ’subjektivering’. NPM ses här som en rörelse där makt i allt högre
grad utövas genom införandet av mekanismer som framkallar självövervakning, snarare än
som i äldre kontrollsystem med direkta sanktioner och detaljregleringar – inom vården kan vi
ta införandet av former av dokumentation, som kvalitetsregister t.ex., eller sjuksköterskornas
ökade ansvar för arbetsledning som exempel på en sådan trend. (Slide 6.)
För en del forskare är idén om subjektivering inget mindre än kärnan i en poststrukturalistisk revolution som avskaffar föreställningen om en mänsklig essens (e.g. Braidotti
2011). Frågan om äganderätten till denna revolution kan dock diskuteras. Den sätts inte sällan
i samband med psykoanalysen och det var helt klart ingen slump att Althusser i förbigående
antydde en homologi mellan det han kallade ideologi och Freuds undermedvetna i hans avgörande essä ’Ideologi och ideologiska statsapparater’ från 1969 (Althusser 1971). I denna skrift
föregrep Althusser en rad teman som senare skulle förknippas med Foucault: subjektet framträder endast genom ideologin, genom dess rekrytering/interpellering till olika diskurser, och
det moderna samhället utmärks av en tillväxt av de sociala instanser som reglerar subjektivitet
(Althusser talade om ’ideologiska statsapparater’, Foucault om ’normalisering’/’biopolitik’).
Den något besynnerliga kollapsen för Althussers variant av marxism har inte hindrat att hans
begrepp om interpellering överlevde inom arbetslivsforskningen (Burawoy 1979) och att det
numera används främst inom den poststrukturalistiska traditionen för att förstå den specifika
konstruktion av subjektivitet som sker i samband med lönearbete (Salzinger 2003). Här ses
interpellation som produktion av – ur arbetsköpares synvinkel – fördelaktigt arbetarbeteende.
I en variant som citatet av Salzinger exemplifierar är förståelsen inte så långt ifrån Althussers;
i en annan, exemplifierad i citat två, är fokus helt på arbetsköparen. Dennes praktik, och andra
som adresserar arbetarna (konsumenter, o.s.v.), har här blivit hela interpellationen.
5
Detta utgör en reduktion av begreppet, som jag kort ska beskriva mot bakgrund
av Althussers essä (slide 7). En av de centrala poängerna hos Althusser och ett tema som återkommer i de reella abstraktioner som jag senare ska beskriva är att ideologier är materiella i
och med att de är s.a.s. inskrivna i praktiker. Här finns alltså en tanke om att handlingar som
utförs i alienerade samhällen prefigurerar ideologiska föreställningar som understödjer dessa
handlingar, även om den inte är tydligt uttryckt. Då blir det uppenbart att Althusser syftade på
någonting mer allomfattande än den interpellering som sker direkt via arbetsköpare etc. Det
sker i det ideologiska ett slags igenkännande av det verkliga sakernas tillstånd som i någon
mening är undermedvetet – och det som ger ideologin dess kraft är att denna ordningsföljd,
där praktik föregår den ideologiska idén om praktiken fördunklas av en borgerlig överideologi
om individen och dess relation till idéer: att idéer är något individer äger och som styr deras
handlingar. Det fanns dock en problematisk distinktion hos Althusser som kanske inte kom
till uttryck i essän om de ideologiska statsapparaterna – man skulle kunna hävda att den essän
är direkt oförenlig med denna distinktion – en distinktion mellan ’det konkreta i sig’ och ’det
konkretas koncept’. I Att läsa kapitalet t.ex. hävdade han nämligen att det inte finns någon
gemensam kontaktyta mellan det empiriskt konkreta och dess abstrakta koncept (Althusser &
Balibar 1970: 191). Detta är problematiskt givet den koppling Althusser gjorde i ’Ideologi och
ideologiska statsapparater’ och denna positivistiska distinktion mellan språk och praktik är
oförenligt med Marx resonemang om reella abstraktioner (slide 8).
Det första citatet illustrerar hur Marx förstod det konkreta som nödvändigtvis
abstrakt i den bemärkelsen att det är en förening av en mångfald av bestämningar. Om vi uppfattar Marx’ ontologi som en filosofi om interna relationer, som t.ex. Bertell Ollman föreslagit
blir detta fullt logiskt: relationer uppstår då inte mellan prekonstituerade fenomen utan bildas
parallellt med dessa och är på så vis interna till fenomenen. Fenomen är därmed inte självidentiska utan i någon mån avhängiga perspektivet, dels det perspektiv från vilka de betraktas
och perspektiven som deras konstitutiva relationer intar. Därför är det empiriska ’abstrakt’ i
en, första, grundläggande eller ontologisk bemärkelse.
6
Men det andra citatet, också hämtat ur Grundrisse, tyder på en andra bemärkelse
i vilken fenomen enligt Marx är abstrakta. Framväxten av kapitalism ersatte feodalismens
direkta dominansförhållanden med abstrakta dominansförhållanden: som jag kommer att utveckla närmre lite senare är det abstrakta arbetet, eller ’värdet’, just en sådan abstraktion som
inte bara på ett indirekt sätt styr allokeringen av arbetskraft, prisbildning, ackumulationstakt
och därmed tillväxt och kriser i kapitalistiska ekonomier – utan också, och desto viktigare,
erbjuder en på Marx’ analys av kapitalismen grundad teori om ideologi eller diskurs; här sker
en automatisk produktion av det Jennifer Bair (2010: 205) beskriver som ’koncept med kausal
kraft’ vilka bildar ett avgörande led i produktionen av samtycke och lydnad.
Detta är alltså inte ett sken som följer av en alienerad tillvaro, inte något ideellt
epifenomen som man bör ställa mot en materiell verklighet för att begripa, utan människors
självständiggjorda praktik som konfronterar dem som externa krafter och som i den alienerade
praktiken bildar en form för tanken innan tanken tänks – alltså, ett fenomen som överskrider
gränsen mellan objektivt och subjektivt, materia och tanke. Man kan då sammanfattningsvis
säga att Marx tycks ha utvecklat två distinkta begrepp om ideologi. Därmed inte sagt att det
sker ett brott, som i Althussers läsning: det rör sig om två högst materiella former av ideologi.
Dels har vi Den tyska ideologin där, som Dorothy Smith (2004) visat, Marx (och Engels) inte
som det ofta vantolkas (för ett sentida svenskt exempel, se Palm 2007: 113, not 121) ställer en
materiell verklighet mot en frånkopplad idévärld inom vilken unghegelianismen rörde sig: det
handlar här om hur den abstrakta och på avstånd utövade dominansen under kapitalism, där
manuellt och mentalt arbete skiljs åt, innebär att abstrakta begrepp produceras som en del av
denna styrning. Att ’abstrahera’ är alltså en del av moderna dominansförhållandens funktionssätt och Marx gav således en historiskt grundad förklaring till den essentialism som Deleuze
och Foucault i Nietzsches efterföljd kritiserade inom filosofin. Utöver denna form av ideologi
har vi dock de ekonomiska verkens reella abstraktioner vars upprinnelser överhuvudtaget inte
är mentala operationer utan de automatiserade relationer och därmed alienerade praktiker som
bildar former för tänkandet och språket innan de senare formulerar dem. (Slide 9.)i
7
En viss poststrukturalistisk strömning till vilken man kan räkna Slavoj Žižek har
inspirerats av Marx’ värdeteori och särskilt analysen av varufetischism (Freccero 2012; Goux
1990; Irigaray 1985; Miklitsch 1996; Žižek 1989). I The sublime object of ideology likställer
Žižek reell abstraktion med det han förstår som det undermedvetna. Den här approprieringen
av värdeteori går dock inte längre än att upprepa motsättningen mellan bytesvärde och bruksvärde; begreppen socialt nödvändigt och abstrakt arbete aktualiseras aldrig, och på ett relaterat
sätt uppfattas Marx beskriva ett slags bytesvärdets förintande av bruksvärdet (detta är explicit
hos Miklitsch 1996). Trots att värdeteorin, för dessa teoretiker, pekat i riktning mot ideologi
grundad i det omedvetna eller det symboliska, blir det med detta Marx’ förmodade förintande
av det partikulära, kvalitativa och kroppsliga hos bruksvärdet aktuellt att på olika sätt frångå
eller komplettera Marx’ analys. Något som är helt logiskt i denna marxläsning, för här kan en
reell abstraktion bara vara något singulärt; den enda abstraktion som tycks produceras som en
konkret effektivitet under kapitalism (alltså, enligt denna läsning av Marx) är Alfred SohnRethels (1978) marknadsabstraktion som ur alla partikulära bruksvärden utvinner en singulär
homogen substans (i denna läsning felaktigt uppfattad som bytesvärde.)
Bytesvärdet är inte värdets substans, det är blott relativa bytesförhållanden, rätt
och slätt: priser, åtminstone om vi ska göra ett seriöst försök att förstå Marx. Bytesvärdet är
bara uttrycket för denna substans, som är abstrakt socialt nödvändigt arbete.ii Detta är relevant
här eftersom det därmed följer att Marx inte eliminerar bruksvärdesaspekten, även om den får
en annan dimension än den vi förknippar med direkt, handgriplig nytta. Visserligen bildar det
abstrakta arbetet, som uppstår till följd av kapitalets allokering av arbetskraft till branscher där
vinstkvoten är högre än genomsnittet, en måttstock med vilken alla konkreta arbeten mäts –
men utvecklingen av detta arbete som socialt nödvändigt sker inom enskilda branscher – och
produktivitet kan inte jämföras mellan branscher eftersom bruksvärden är unika, sinsemellan
ojämförbara enligt en gemensam standard (Carchedi 1991: 122; Mattick 1969: 41). Därmed
uppstår i varje enskild bransch ett specifikt socialt nödvändigt arbete, med genomsnittlig grad
av produktivitet och andra attribut relevanta för den specifika produktionen.
8
Två slutsatser följer här. Dels att Marx inte, som den psykoanalytiska traditionen
antar, upphör att intressera sig för bruksvärdet efter konstaterandet, i Kapitalets första avsnitt,
att bytesvärdet är något från bruksvärdet väsenskilt; snarare visar han hur det i samband med
produktionen av varje vara utvecklas skiljda socialt nödvändiga arbeten, visserligen förenade i
ett enda abstrakt arbete, men med specifika attribut kopplade till de specifika villkor som rör
produktionen av de olika bruksvärdena i olika branscher. Och dels, vilket följer av den första
slutsatsen, innebär denna utläggning om värdeteorin att kapitalet inte skapar en singulär reell
abstraktion in form av abstrakt arbete, som uttrycker sig i prisbildningen, utan en rad reella
abstraktioner – i plural – bildande socialt nödvändiga måttstockar, mot vilka branschspecifika
konkreta arbeten mäts och som styr arbetsprocesserna i dessa branscher.
Kampen med – och om – bilden
(Slide 10.) Den arbetskonflikt jag studerat kretsade i hög grad kring bilden av sjuksköterskeprofessionen och av vårdarbete. Traditionella föreställningar om detta arbete som ett kvinnligt
kall och sjuksköterskor som internt motiverade – till skillnad från förment externa, pekuniära,
motivationer – både kritiserades och reproducerades som en del i konflikten. Inre slitningar i
sjuksköterskekollektivet, där vissa ansåg att kollektiv uppsägning var hänsynslöst mot patienterna, bestod delvis i att dessa kritiska röster bland sjuksköterskorna framställde sjuksköterskorna som hotade med att säga upp sig som egennyttiga och omoraliska med hänvisning till
de värden som traditionellt har tillskrivits yrket (något arbetsledningen givetvis och gjorde). Å
andra sidan berodde den moraliska kraften i argument till stöd för den kollektiva uppsägningsaktionen av beskrivningen av denna som ett sätt att förbättra vårdkvalitén. Kravet på högre
lön knöts sålunda till behovet av att rekrytera personal. Och denna motståndsdiskurs kunde då
positionera de sjuksköterskor som inte tog strid som oansvariga i att de därmed reproducerar
för patientsäkerheten förödande arbetsvillkor. På så vis reflekterade konflikten det historiskt
dominerande sätt varpå sjuksköterskor interpellerats som subjekt. Men den visade också att
denna interpellation är inbyggd i sjuksköterskearbetets själva praktik.
9
De två citaten är tänkta att illustrera svårigheten att bryta med de traditionella
föreställningarna om sjuksköterskearbetet eftersom detta arbetes praktik innefattar så många
element av uppoffring och så många situationer som ständigt återskapar bilder av en yrkeskår
som offrar sig själva för någon annan. Analysen av intervjumaterialet visar att informanterna
intar en objektifierad relation till sitt arbete där de ställer sitt jag utanför arbetets praktik (här
måste jag hänvisa till Granberg [2013] för en mer fullödig redogörelse). Och det är just denna
karaktär hos alienerade arbetsprocesser, att prefigurera bilder av arbetet, ett socialt nödvändigt
arbete, som det i genomsnitt utförs, som i efterhand drabbar utförarna av detta arbete i form
av idéer om ’hur det är’, om sakernas tillstånd, hur det alltid har varit, och hur det ska förbli.
Ideologin är inskriven i praktikerna. För att återkoppla till den teoretiska utvikningen vill jag
hänvisa till den kritik den marxistiskt influerade Jennifer Bair riktar mot den mer poststrukturalistiska Leslie Salzinger. Salzingers användande av interpellationsbegreppet för att analysera
uppkomsten av en bild av produktiv femininitet i exportindustrier i det globala syd – dvs. som
billig, arbetssam och underdånig arbetskraft – tenderar att reducera denna bild till en diskurs i
bemärkelsen språk, och därför fokuserade hon på hur lokala arbetsköpare ’kallade på’ denna
form av femininitet. Bairs kritik går ut på att denna analys gör uppkomsten av genus i arbetsprocesser helt beroende av lokala arbetsköpare och därmed missar den fortgående produktion
av dessa bilder som sker i själva arbetsprocesserna. Och det är så jag skulle vilja beskriva den
bild av uppoffrande femininitet som produceras inom vården. Snarare än en diskurs är denna
bild inskriven i arbetets praktiker; som en reell abstraktion går denna bild inte att begripa i en
analys som ställer materia mot idé, konkret mot abstrakt, etc.
För att även återkoppla till ’den nya vågen’ av sociala protester och arbetarkamp
så vill jag föreslå att begreppet reell abstraktion kan användas för att analysera denna vår tids
politiska turbulens. Är inte protesterna mot nedskärningar runt om Europa ett sammanbrott för
interpellationen av och identifieringen med det liberala demokratiska medborgarskapets reella
abstraktion, när en överstatlig byråkrati i trots mot folkviljan som den uttryckts i allmänna val
nedmonterar de sociala landvinningar som gjordes under efterkrigstiden?
10
Referenser
Althusser, L. (1971) Ideology and ideological state apparatuses. In: Althusser, L. (1971) Lenin
and Philosophy and other essays. London: New Left Books, 121-176.
Althusser, L., Balibar, E. (1970) Reading Capital. London: New Left Books.
Bair, J. (2010) On difference and capital: Gender and the globalization of production. Signs:
Journal of Women in Culture and Society, 36,1, 203-226.
Batnitzky, A., McDowell, L. (2011) Migration, nursing, institutional discrimination and
emotional/affective labour: ethnicity and labour stratification in the UK National Health
Service. Social & Cultural Geography, 12,2, 181-201.
Bessant, J. (1992) ‘Good women and good nurses’: conflicting identities in the Victorian
nurses strikes, 1985-6. Labour History, 63, 155-73.
Braidotti, R. (2011) Nomadic Subjects: Embodiment and Sexual Difference in Contemporary
Feminist Theory. New York: Columbia University Press.
Briskin, L. (2013) Nurse militancy and strike action. Workers of the World: International
Journal of Strikes and Social Conflicts, 1,2, 105-34.
Burawoy M (1979) Manufacturing Consent. Changes in the Labor Process under Monopoly
Capitalism. Chicago: University of Chicago Press.
Carchedi, G. (1991) Frontiers of Political Economy. London: Verso.
Doel, M.A. (2008) Dialectics revisited: reality discharged. Environment and Planning, 40,11,
2631-2640.
Finelli, R. (2007) Abstraction versus contradiction: observations on Chris Arthur’s The New
Dialectic and Marx’s ‘Capital’. Historical Materialism, 15,2, 61-74.
Foucault M (1980) Power/Knowledge. Selected Interviews and Other Writings 1972-1977.
New York: Pantheon.
Freccero, C. (2012) Ideological fantasies. GLQ: A Journal of Lesbian and Gay Studies, 18,1,
47-69.
Goux, J-J. (1990) Symbolic Economies: After Marx and Freud. Ithaca: Cornell University
Press.
Granberg, M. (2013) The real abstraction of nursing: labour conflict and car work.
Opublicerat manuskrift.
Henttonen, E., LaPointe, K. Pesonen, S., Vanhala, S. (2013) A stain on the white uniform: the
discursive construction of nurses’ industrial action in the media. Gender, Work and
Organization, 20,1, 56-70.
Ilyenkov, E.V. (1982) The Dialectics of the Abstract and the Concrete in Marx’s Capital.
Moskva: Progress Publishers.
Irigaray L (1985a) This Sex which Is not One. New York: Cornell University Press.
Kealey, L. (2008) No more ‘yes girls’: labour activism among New Brunswick nurses, 19641981. Acadiensis, 37,2, 3-17.
Kliman, A.J. (2000) Marx’s concept of intrinsic value. Historical Materialism, 6,1, 89-113.
Laclau, E. and Mouffe, C. (2001) Hegemony and Socialist Strategy: Towards a Radical
Democratic Politics. London: Verso.
11
Marx, K. (1971) Grunddragen i Kritiken av den Politiska Ekonomin (Urval). Tillgänglig via:
http://www.marxists.org/svenska/marx/1858/42-d019.htm.
Mattick, P. (1969) Marx and Keynes: The Limits of the Mixed Economy. London: Merlin
Press.
Miklitsch, R. (1996) The commodity-body-sign: toward a general economy of “commodity
fetishism”. Cultural Critique, 33, 5-40.
Murray, P. (2000) Marx’s ‘truly social’ labour theory of value: part I, abstract labour in
Marxian value theory. Historical Materialism, 6,1, 27-65.
Palm, F. (2007) Det Odödas Analys: En Studie av Centralproblematiken i Slavoj Žižeks
Samhällsanalys. Uppsala: Acta Universitatis Upsalienses.
Salzinger, L. (2003) Genders in Production: Making Workers in Mexico’s Global Factories.
Berkley: University of California Press.
Selberg, R. (2012) Femininity at Work: Gender, Labour, and Changing Relations of Power in
a Swedish Hospital. Lund: Arkiv.
Smith, D.E. (2004) Ideology, science and social relations: a reinterpretation of Marx’s
epistemology. European Journal of Social Theory, 7,4, 445-462.
Sohn-Rethel, A. (1978) Intellectual and Manual Labour: A Critique of Epistemology.
London: Macmillan.
Toscano, A. (2008) The open secret of real abstraction. Rethinking Marxism: A Journal of
Culture, Economics & Society, 20,2, 273-87.
Waerness, K. (1984) The rationality of caring. Economic and Industrial Democracy, 5,2, 185211.
Žižek, S. (1989) The Sublime Object of Ideology. London: Verso.
i
Det bör nämnas i förbigående att denna ’dialektik om abstrakt och konkret’ (Ilyenkov 1982; Toscano 2008)
uppfattar ’det sociala’ på ett annat sätt en dialektik om motsättningar (Doel 2008) som ser verkligheten som en
’mättad’ organisk enhet (cf. Laclau & Mouffe 2001). Istället för en av kapitalet redan totaliserad verklighet som
modellen om bas och överbyggnad lätt ger intryck av, postuleras här en totaliserande rörelse där framväxten av
reella abstraktioner utgör kapitalets tillblivelse som subjekt (Finelli 2007).
ii
Frågan här är om Marx’ ekonomiska analys gick längre än Ricardos och i synnerhet om han utvecklade ett
begrepp om värde skiljt från bytesvärde (Kliman 2000; Murray 2000). Foucault (1980: 76) ansåg att Marx’
analys förblev väsentligen ricardiansk.
12