Kista - Nedslag i Kistas historia

N e ds la g i
Kistas historia
Patrick Lönnberg
Innehåll
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Namnet Kista ................................................. 3
Kista gård........................................................ 3
Kista och istiden ............................................ 4
Bronsåldern .................................................... 5
Järnåldern ....................................................... 5
Igelbäckens dalgång ...................................... 6
Igelbäckens historia ....................................... 7
Igelbäckens växt- och djurliv ....................... 7
Skogsvaktarkärret .......................................... 7
Granholmstippen ......................................... 12
Järva begravningsplats ................................. 12
Groddammen ............................................... 13
Grönlingen .................................................... 13
Ärvinge gård ................................................. 14
Ervinge folkskola .......................................... 14
Namnet Ärvinge ........................................... 15
Kymlinge gård ............................................... 15
Eggeby gård ................................................... 15
Berggården .................................................... 15
En skolfrökens arbete................................... 16
Den militära tiden från 1905 - 1965 .......... 18
Barkarby flygplats F8 ................................... 18
Krutbanan ..................................................... 18
Miljonprogramsprojektet ............................ 20
Kista ett Venedig........................................... 20
Flygbilder från 1975 ..................................... 21
Kista torg ....................................................... 22
Jan Stenbecks torg ........................................ 23
Arne Beurlings torg...................................... 23
Kista galleria.................................................. 24
Kistatornen .................................................... 24
Tunnelbanan ................................................. 26
Parker i Kista ................................................. 26
Kista Science Center .................................... 27
Universitetet, KTH ....................................... 27
Nanolaboratoriet .......................................... 28
Electrum ........................................................ 28
Kistamässan .................................................. 29
Kista Science City ......................................... 29
NOD ............................................................... 30
DAC ............................................................... 30
Näringslivet i Kista ....................................... 31
Framtidsplaner för Kista ............................. 31
Vägar och gator ............................................. 32
Trafiken mot Sollentuna .............................. 33
Helenelund - Kistas pendelstation ............. 37
Den offentliga konsten i Kista .................... 38
Konsten på Kista torg .................................. 38
Koncentration i Ärvingeskolan ................. 39
Stenkvinnan .................................................. 39
Skuggan ......................................................... 40
Muralen vid Ärvingeskolan ........................ 41
Målskottet ...................................................... 41
Skulptur vid servicehuset ............................ 42
Liten betraktare ............................................ 42
Lars Erik Falks aluminiumprofiler ............. 43
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Skulpturen på Electrums atrium..............43
Smeden .......................................................44
Growing Chaire .........................................45
Venus födelse .............................................46
Från fall till fall ..........................................46
Forumdammen ..........................................46
Årfelst Relief på Kista gymnasium..........46
Blomsterställning? .....................................47
Sofia .............................................................47
Birgit och draken ......................................47
Get ...............................................................47
Vinterlöv .....................................................48
Hällristning ................................................48
Hundskulpturer i Husby...........................49
Några konstverk i Husby ..........................50
Minnesstenen över Norgeolyckan...........51
Kista kyrka..................................................52
Kyrksalen ....................................................53
Mariaaltaret ................................................54
Altaret .........................................................54
Kyrkbacken.................................................54
Dopfunten ..................................................54
1600-tals skulptur ......................................55
Kryptan, amfiteatern .................................56
Kapellet .......................................................56
Bronsreliefer ...............................................57
Lanterninhuven .........................................57
De stora glasmålningarna ........................57
Vällingklockan från Kista gård ................58
De små “trädfönstren” ..............................58
Kapellets altartavla ....................................59
Akalla kyrka ...............................................60
Spånga kyrka ..............................................60
Religiös mångfald ......................................61
Kista runsten ..............................................62
Eggeby runsten ..........................................62
Husby runsten............................................62
Kummelby runsten ...................................63
Hanstastenen..............................................63
Granbyhällen .............................................63
Bautastenen i Husby .................................63
Eggebygård .................................................63
Dammen vid Igelbäcken...........................64
Granby gård ...............................................65
Kymlinge gård ............................................65
Hägerstlund ................................................65
Hästa gård ..................................................66
Husby gård .................................................67
Akalla gård .................................................67
Skålgropsstenen i Akalla by .....................69
Källor ..........................................................70
KISTA
Kista gård med koloniträdgård och arbetarbostäderna på ursprunglig plats
Namnet Kista
Att området fått sitt namn av Kista gård står utom allt tvivel, men det finns flera
bud om namnet Kistas ursprung. Den mest populära uppfattningen tycks vara
att det kommer från ett lokalt ord “kvia” eller “kya” som betyder något i stil med
“kreatursinhägnad”, alltså “fålla” eller en äng omgärdad med stängsel. Den
äldsta anteckningen om Kista (gäller Kista i Sollentuna) är från 1323 och stavas
“Kyistum”
Kista
`kya´=
inhägnad hage
´sta´=
plats,ställe
Kista gård
Kista gård är ursprungligen en utgård till Kista gård i Sollentuna, en gård som låg mellan sjöarna Ravalen och
Norrviken. De sista byggnaderna av den revs i samband med motorvägs- bygget till Arlanda och det enda
som återstår där idag är namnet på en väg i Norrviken, nämligen “Kistavägen”.
Först på 1600-talet hade Kista gård ett hemman på utjorden i Ärvinge och kallades då Norgården och tillhörde byn Ärvinge. På 1700-talet började den kallas för Kista gård.
Utgården Kista gård fick sin huvudbyggnad 1717 och tillbyggdes 1780. Dock finns inte mycket kvar från den
tiden. När gården var som störst, bestod den av 18 byggnader.
Under andra världskriget hade militären en strängt bevakad radiostation på andra våningen i huvudbyggnaden. Man befarade en sovjetisk invasion av Stockholm och man hade någon form av beredskap för det.
Det var dock inte FRA, Försvarets Radioanstalt, som stod för den här verksamheten (de opererade från Lidingö), så mer exakt vad som var syftet med radiosändningarna, är okänt för undertecknad.
På femtitalet var Kista gård att betrakta som en fårfarm
med 450 får som skulle hålla gräset kort på de militära flygfälten i området.
Nämnas kan också att det magnifika sädesmagasinet mittemot Kista gård är byggt 1818 och arbetarbostäderna, som
nu flyttats till Kista gårds väg är daterade till 1820.
I den sydligaste delen av Kista gårds trädgård, intill HanSädesmagasinet från 1818
3
stavägen, fanns ännu sommaren 2011 en lindbesrså
bestående av 12 stora lindar men som nu är fällda i samband med bostadsbygget där. De var över 200 år gamla
och har kallats “De tolv apostlarna”. Mitt i bersån fanns
en kvarnsten, som är det enda som finns kvar av gårdens
kvarn, den som fanns på kullen ovanför Kvarnbackaskolan. När kvarnen revs är okänt, men Sven Lagerberg
skriver 1965 att väderkvarnen söder Kista fanns kvar 1917,
men var då i fallfärdigt skick.
Kista och istiden
Lindbersån, “12 apostlar” med kvarnstenen i Kista gårds
trädgård intill Hanstavägen. Anläggningen togs bort
hösten 2011.
För 10 000 – 12 000 år sedan började det 2-3 km tjocka
istäcket smälta bort från Kista och lämnade efter sig
Geer-moräner (öster Hästa gård), morängrus i t.ex.
Igelbäcken och stora flyttblock lite varstans i terrängen. De mest kända flyttblocken är de s.k. Tingsstenarna
i Husby. Isen skapade det sprickdalsområde som präglar Kista idag, dvs lerfyllda sprickdalar och skogsbevuxna moränområden.
I de nordostliga trakterna kring E4:an började sakta en ås resa sig som en direkt följd av landhöjningen. En
isälv under isen drog fram i området efter issmältningen c 10 000 f Kr och lämnade efter sig inälvsmaterial
som nu bildade den mäktiga Stockholmsåsen och jorden fick sin gruskaraktär som påverkat områdets utseende och utveckling. Rullstensåsen antas ha varit 15-20 mil lång och gick från skärgården genom centrala
Stockholm upp mot Uppsalatrakten. Endast rester av den i form av kullar här och där finns kvar.
För 9000 år sedan var det isfritt och de människor som tidigare mest ägnat sig åt jakt kunde lite smått börja
med jordbruk. Dock inte i Kistaområdet för det låg under av Litorinahavets vatten (Litorina är en saltvattensfas i Östersjöns historia och varade 5000 till 2000 f Kr.
Namnet har havet fått efter en snäcka, Litorina litorea, som
hittats i avlagringarna). Här rörde sig gissningsvis bara någon
enstaka säljägare, som rodde runt i det som då var skärgård
med t.ex. Töjnan som en liten ö.
Ännu för 6000 år sedan låg vatten nivå 50 meter högre än
idag och Järvafältets högsta punkt är 45 meter över havet,
men det anses att Uppland då befolkades. Vid år 0 var vattnet
fortfarande 10 meter högre än havsnivån idag och ett försök
att skissa hur det då såg ut i Kista, är nedanstående. Igelbäcken
Tingsstenarna i Husby
utgjorde en vik av Östersjön och sträcte sig
enda upp till Husbytrakten. Stora områden
var vid den här tiden torrlagda, men nu har
klimatet åter blivit kallare från att under
bronsåldern varit mycket varmare än vad
det är idag. Ett märkligt ”bevis” på denna
flertusenåriga värmeperiod anses den taggiga hjorttryffeln, Elaphomyces aculeatus,
vara, en svamp som egentligen växer enbart
i varma lövskogar, men överlevt i Hansta
naturreservat och vid Hägerstalunds gård,
där den tros ha funnits sedan bronsålderstiden.
Kartan visar ungefärligt vilka områden som låg under vatten för 2000 år sedan.
4
Bronsåldern (1800 – 600 f. Kr )
Sveriges förhistoria
Under bronsåldern började människor bosätta sig på det
som idag är Järvafältet, men knappast i Kistområdet, men i
närområdet. Möjligen kunde någon enstaka fiskare rört sig
i trakten. Möjligen är röset på Töjnanberget en bronsåldersgrav, liksom det ganska stora gravfältet på åsbildningen ett
par hundra meter söder om Kymlinge gård kan innehålla
något från bronsåldern. Arekologerna spekulerar i om åsen
varit en kultplats under vikingatiden. I Akalla och Hansta
finns ganska många bronsåldersynd.
Paleolitikum (ca 13 000 f.Kr. - 10 000 f.Kr.)
Mesolitikum (10 000 f.Kr. - 4000 f.Kr.)
Neolitikum (4000 f.Kr. - 1500 f.Kr.)
Bronsålder (1500 f.Kr. - 500 f.Kr.)
Förromersk järnålder (500 f.Kr. - Kr.f.)
Romersk järnålder (Kr.f. - 375 e.Kr.)
Folkvandringstiden (375 e.Kr. - 550 e.Kr.)
Vendeltiden (550 e.Kr. - 800 e.Kr.)
Vikingatiden (800 e.Kr. - 1060 e.Kr.)
Igelbäcken var förmodligen en sjöled under bronsåldern
och vilket bekräftas ortsnamnet Akalla, Akarli som det
benämndes 1323, betyder ”åkarlarnas by”.
De olika perioderna infaller naturligtvis inte
samtidigt överallt i Sverige.
Intressant att notera är att under äldre bronsåldern var klimatet i Sverige betydligt varmare än idag, ungefär
som dagens klimat kring Medelhavet. I Hansta naturskyddsområde finns hjorttryffel som man tror att har
överlevt lokalt från den tiden. Den hör inte hemma i vårt klimat.
Här skall det - enligt planerna - byggas 375 lägenheter och röset måst tas bort. Eventuellt är stenhögen en bronsåldersgrav.
Järnåldern (600 f.Kr – 1050 e Kr)
Allt tyder på att även under den äldre järnåldern var Kistaområdet ödemark. Av de cirka 2000 forlämningar
som finns på Järvafältet är de flesta i vårt område från yngre järnåldern och då främst vikingatid. Rösena från
den tiden är ganska små och har formen av stensättningar (kvadratiska formationer), treuddar (triangulära
stensättningar) och högar.
5
Ett anmärkningsvärt fynd när det gäller Kista är en grav med ett kvinnoskelett, som daterats till c. 850 e Kr.
Det hittades 1976 i saband med att en parkväg anlades c 100 väster om Ärvinge gård. Kvinnan hade en Torshammarring, vilket tyder på att hennes religiösa orientering var asatron. Hon hade också en del fina glaspärlor, bronsringar runt armlederna, stora spännbucklor för att hålla klädesplaggen på plats, ett spänne som
antagligen fäste en schal (kanske importerat österifrån) och en benkam. Allt detta tillsammans med att hon
var relativt gammal, c 60 år, tyder på att hon tillhörde det högre sociala skiktet.
Av detta förstår vi att Kista hade någon form av
bosättning redan på 800-talet vid Ärvinge gård.
Kistakvinnans kvarlevor finns numera i Stadsmuseets
förvaring.
För den som är intresserad av arkeologiska fakta
kring fornlämningarna, rekommenderas Riksantikvarieämbetets imponerande kartsökning på http://
www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html
Väljer man Stockholms län och Sundbybergs kommun, får man kartan för vårt område och kan se var
fornfynd som har hittats.
Kistakvinnan, som hittades intill Ärvingegård 1976. Hon finns nu i
Stadsmuséets magasin.
Igelbäckens dalgång
Bäcken är 10 km lång (nämns som “bäck från Stens kvarn” vid Hägerstalund) och rinner från Säbysjön i Järfälla till Edsviken vid Ulriksdals slott. Vatten tillförs från flera källor på vägen, t.ex. den lilla sjön Djupan. På
vårarna kan det - enligt Länsstyrelsen - rinna upp till 600 liter vatten per sekund, men vid torka är det ibland
så lågt som 1,4 liter per sekund. Fallhöjden är totalt 17 meter. Vattnet syrerikt, men har också relativt höga
kväve- och fosforhalter.
Ursprungligen tillhörde Hästa träsk Igelbäckens våtmarker och var den viktigaste källan till Igelbäcken, men
det fylldes igen med schaktmassor i slutet av 1960-talet då Norra Järva började bebyggas. Idag finns Granholmstoppen där istället. Den höga kullen där en ny begravningsplats ska anläggas är alltså inte naturlig utan
konstgjord.
Rent generellt gäller att Igelbäcken är starkt
påverkad av mänsklig aktivitet under de hundratals år som området varit odlat. På Mellanjärva rinner bäcken idag i en nästa rak fåra och
är snarare ett grävt dike än en naturligt slingrande bäck eller liten å. Jordbruket har gjort
området kring Kista förhållandevis artfattigt,
men är ändå en oersättlig naturresurs. Igelbäcken är dock naturreservat sedan 2004.
6
Igelbäckens historia
Igelbäcken ligger i en sprickdal som för cirka 2500 år sedan höjt sig så pass mycket att leravlagringarna
kunde ge lite odlingsbar mark på sina ställen, t.ex. Hansta även om stensträngarna som finns där , rester
av inhängnader, är från järnåldern. Vid slutet av yngre järnåldern (ca 1000 e Kr) låg havsnivån omkring 5
meter högre än i dag. I nuvarande Igelbäckens dalgång låg en smal havsvik in från Edsviken.
Igelbäckens växt och djurliv
Mest känt är att den sällsynta grönlingen, Barbatula barbatula, men bäcken är mycket rik på ovanliga djur
och växter. Bl.a. har en tidigare okänd art av den s.k. fåborstmasken Fridericia ulrikae hittats i bottenslammet vid Ulriksdal. Bäcken har många arter av den här masken. Bland de utrotningshotade arter som påträffats i bäcken kan nämnas nattsländan Tricholeochiton fagesii och stor blåsnäcka, Aplexa hypnorum. När
det gäller fiskar så är inte grönlingen ensam i bäcken utan även abborre, gädda, mört, sutare, ruda och t.o.m
öring har iaktagits. En rödlistad art, nissöga, Cobitis taenia finns vid bäckens mynning i Ulriksdal.
Flodkräfta fanns i bäcken fram till 1989, men försvann efter att någon olagligt inplanterat signalkräfta och
därmed kräftpesten.
Djupan är en del av Igelbäcken och där inventerades grodbeståndet 1969. Då hittade man mindre vattensalamander, vanlig groda, åkergroda och padda. Större vattensalamander finns vid Hägerstalund.
Några arter fladdermöss finns också kring bäcken: Mustaschfalddermus, Myotis mystacinus/brandti, stor
fladdermus, Nyctalus noctula, dvärgfladdermus, Pipistrellus pipistrellus, och nordisk fladdermus, Eptesicus
nilssoni.
När det gäller fåglar så har t.ex. strömstare iaktagits vid bäcken. Häger och mindre hackspett finns också
i bäckens omgivning. Andra arter är hornuggla, tornfalk, törnskata, buskskvätta, sånglärka, duvhök m.fl.
Brun kärrhök tillhör områdets rovfåglar och för ornitologiskt intresserade kan nämnas att det finns en
koloni svarthakedoppingar i Säbysjön.
Backtimjan, korskovallen och orkidén Jungfru Marie nycklar är växter som man hittar i dalgången. Korskovallen och Jungfru Marie nycklar kräver kalkhaltig jord, vilket är något som finns på Järvafältet som en följd
av att istiden drog med sig kalksten från Gävletrakten. Berggrunden består av granit och gnejsgranit och är
alltså inte kalkhaltig.
Igelbäcken är kanske inte så märklig som naturområde, men den är det enda vattendrag som återstår inom
Stockholms stad. Naturhistoriska Riksmuseet har registrerat ett hundratal arter bottendjur av vilka somliga
är sällsynta för Stockholmsområdet. Dock på inget sätt unika för Sverige som helhet. Bäckens värde är nog
främst att det skapapar ett naturligt grönområde för boende i området.
Skogsvaktarkärret
Skogsvaktarkärret vid Kymlingelänken var ett naturligt träsk innan Kista byggdes, men torkade ut när
regnvattnet avleddes från området. År 2007 restaurerade Stockholms stad kärret och den 3000 kvm stora
dammen. Långsamt har markerna återhämtat
sig och är idag hemvist för bl.a. grodor (vanlig
groda, åkergroda, padda) och mindre vattensalamandrar.
Skogvaktarkärret får sitt vatten från både dagvatten och från närliggande bebyggelse, liksom
från inläckande grundvatten vilket leds till den
anlagda dammen via öppna diken. Efter dammen leds vattnet vidare via utloppsdiket till
Igelbäcken.Torra somrar upprätthålls kärrets
vattennivå på konstgjord väg med kommunalt
dricksvatten.
Våtmarken är häckningsplats för en hel del
fåglar, men framförallt ett tiotal olika arter slän- Skogsvaktarkärret
dor tagit den till sig.
7
Skogsvaktarkärret
Texten klippt från en rapport som CONEC gjort för Stockholms stad. Här publicerad med tillstånd från Exploateringskontoret
En stor del av Igelbäckens kulturreservat utgörs av öppen mark som brukas på något sätt, en mindre del utgör
blandskog med olikåldriga träd, en del inte äldre än 30 år, liksom en del riktigt gamla fi na tallar och granar.
Nästan alla granar nära Skogvaktarkärret är angripna av röta, vilket kan innebära att det finns vedinsekter i
träden, som är en viktig födoresurs för t.ex. hackspettar.
Skogvaktarkärret utgör den del av området där flest olika miljöer fi nns inom en begränsad yta. Här fi nns
själva våtmarken med all den mångfald det innebär av sländor, dykarskalbaggar, vattenväxter m.m. som är
bra födoresurser för många fåglar samtidigt som man inte långt därifrån kan hitta häckande kungsfågel i en
stor granskog, men även sånglärkor vid en betad äng.
Genom byggandet av dammen har många positiva effekter uppnåtts. Vadarfåglar, simänder, gäss, hägrar
och vasslevande sångare är arter som gynnats av restaureringen. Det är också bra att fuktighetsgraden höjs
generellt i området. Häckningsförsöken från tofsvipa och enkelbeckasin vid Skogvaktarkärret talar sitt tydliga
språk om nyttan av detta. För födosökande fåglar i gemen har det också en positiv effekt eftersom insektsfaunan blir rikare. Ett exempel är lärkfalk som jagar trollsländor, vilka har etablerat sig i dammarna. Tornseglare,
hussvala och ladusvala utnyttjar dammen som födosöksområde och för att dricka vatten och har gynnat dem
även om de inte häckar i närheten.
De nya våtmarkerna kommer att ha särskilt stor betydelse under torra somrar eftersom det förhoppningsvis
alltid kommer att fi nnas tillgång till vatten där. Som rastlokal har våtmarkerna också stor betydelse. Norr om
Stockholm finns viktiga rastlokaler för vadarfåglar i Angarnssjöängen och Hjälstaviken, men även Säbysjön
(som “30-meterskärret”). De behöver kompletteras med fler vadarlokaler närmare stan. Söder om Stockholm
har vi överhuvudtaget inte många rastlokaler för dessa arter. Vid Skogvaktarkärret sågs rastande gluttsnäppa
2007 och 2008. Grönbenor rastande bara 2007 men visade kriterier på säker häckning 2008 för att åter vara
tillfällig 2009.
Antalet arter som kan ha lockats till området genom bygget av dammen och att omgivningen betas är 20 st.,
av dessa är elva arter troliga eller säkra häckfåglar något av åren (troliga eller säkra häckare har kursiverats år som trolig eller säker häckare anges efter artnamnet smådopping (2009), gråhäger, kanadagås (2007,
2008, 2009), gräsand (2007, 2008, 2009), knipa, mindre strandpipare (2007), kornknarr (2009), tofsvipa
(2007), rödbena (2008), grönbena (2008), skogssnäppa (2009), enkelbeckasin (2008, 2009), sothöna (2009),
skrattmås, fi skmås, gråtrut, silltrut, ängspiplärka (2007, 2008, 2009), sävsångare, kärrsångare och sävsparv
(2009)).
Under 2009 har alltså smådopping och sothöna tillkommit som säkra häckare, arter som defi nitivt är knutna
till dammen. Smådoppingen är en ganska kräsen fågel i sitt biotopval, den föredrar mindre vattensamlingar
med tät vegetation av just det slag som skogvaktarkärret utgjorde 2009. Att just smådoppingen kom till kärret måste ses som ett mycket högt betyg åt hela våtmarksprojektet som helhet (I rapporten från 2008 har vi
angett arten som en framtida häckningsart, men att den skulle komma redan året efter är överaskande).
Att sothönan häckade och även fi ck ut ungar 2009 visar på att småkryp som dykarbaggar, virvelbaggar m.m.
har ökat i dammen så att ungarna kan födas upp. Enkelbeckasin som också tillkommit som säker häckare
är knuten till sankängar och kan troligen ha blivit gynnade av framförallt betet av våtmarksängarna (tyvärr
betades inte ängarna 2009). Att kornknarren spelade 2009 intill kärret kan också vara en effekt av att det nu
fi nns en fungerande våtmark, men denna art varierar ofta mellan olika år. Skogssnäppan har under 2009
visat sitt intresse för dammen och kärrmarkerna och kan vara en säker häckare kommande år. Sävsparven
har 2009 fått ett något högre kriterium än tidigare år och är troligen inom en snar framtid en säker häckare
då den är knuten till strandmiljöer. En art som visade sig första året var mindre strandpipare men som nu är
8
försvunnen, den är knuten till öppen störd mark vilket fanns just under dammbygget.
Arter som visserligen inte häckar i området men som drar nytta av dammen är måsfåglar, svalor och häger,
men även lärkfalken.
Bottenfauna
Undersökningen av bottenfaunan gav ett ganska magert resultat där sötvattensgråsugga var den vanligaste
arten, om än inte så vanligt förekommande som väntat. 2009 har den dock ökat i antal och blivit vanlig. Flera
exemplar av fl icksländor, som dock inte har gått att bestämma till art, hittades. I dammen fanns också på
ett ställe gott om gul dammslända som är en dagslända. Denna slända är vanlig i stillastående vatten. Andra
arter som hittades i enstaka exemplar var sötvattensmärla, dammsnäcka, kärrtrollslända, buksimmare, dykare
och fjädermyggor.
Nyttan med våtmarker
Våtmarker är bra av fl era anledningar; dels renas det vatten som transporteras till sjöar och hav genom att
växtligheten tar upp närsalter på vattnets väg mot havet, dels skapar de habitat för en mängd organismer
som är beroende av vatten. Antalet våtmarker i naturen har dock minskat p.g.a. mänsklig aktivitet. Jämfört
med hur det såg ut för kanske tvåhundra år sedan, har vi idag bara en liten del kvar. Även skogen har förlorat
många våtmarker av samma anledning; man dikar ut och dränerar fuktig skog, myrar m.m. för att kunna
plantera skog istället. De kvarvarande våtmarkernas viktiga förmåga att rena vatten från närsalter har också
försämrats när vi gjort avrinningen rakare och snabbare. Hur viktigt är då Skogvaktarkärret i sammanhanget? Tveklöst spelar kärret en positiv roll för de djur som uppehåller sig i området. Det vatten som passerar
kärret på sin väg till havet kommer att ha renats till viss del, vilket till slut resulterar i att Östersjön belastas
mindre. En annan viktig miljö i Skogvaktarkärret är den betade fuktängen kring dammen. Det var därför
tråkigt att området inte kunde betas 2009, men förhoppningsvis kommer området betas igen nästa år.
Fåglar i Skogvaktarkärret
1. Smådopping Bo med ägg och ungar. Ungarna matas.
2. Häger Tillfällig besökare.
3. Kanadagås Spolierad häckning, störd av hund 2007. Ruvade på ägg och senare observerades ungar 2008.
Sex ungar efter en lyckad häckning 2009.
4. Knipa Hona besöker kärret regelbundet 2009.
5. Gräsand Uppskattningsvis 3-4 par 2007. 2 par 2008. 8 ungar ute efter häckning 2009.
6. Ormvråk Häckar vid andra sidan Kymlingelänken 2007 och 2008.
7. Tornfalk Häckar 2008 i den holk där en skogsduva häckade i 2007. 2009 ruvar honan men byter senare
till annat område.
8. Fasan Allmän- 5 revirhävdande tuppar 2007. 2008 minst 3 tuppar 1 höna med äggsamling. Äggskal påträffade i närheten av misstänkt rede 2009. Senare vid växtinventeringen påträffas en hona med tio ungar
i hagen.
9. Mindre strandpipare Ett par
10. Kornknarr Ett ex spelade på betesängen norr om kärret 2009.
11. Sothöna Ett par 2007. Födosökande 2008. 2009 en hona ruvar och matar en unge under växtinventeringen.
12. Tofsvipa En födosökande kanten av dammen 2008. 2009 uppehöll sig tofsvipan i samma område där de
häckade 2007.
13. Morkulla En spelflygande 2007 och 2008. Ett rede med ägg påträffades 2009. Men ruvningen misslyckades eftersom folk går där, men de verkar ha lagt om på bättre plats senare.
14. Rödbena Sex spelflygande.
15. Grönbena En tillf. Avledningsbeteende spelade skadad 2008.
16. Skogssnäppa Födosökte i strandlinjen 2008. 2009 sågs den på samma ställe i skogspartiet väster om
9
dammen vid fler tillfällen, i en stor gran troligen har den bo där.
17. Enkelbeckasin Spelflygande 2008. 2009 rede med ägg i närheten av Vattenfalls byggplats vid Kymlingelänken.
18. Skrattmås Troligen från Säbysjön. 2009 är den mycket mer frekvent än föregående år, sågs vid alla tillfällen.
19. Fiskmås Häckar troligen på hustak i Kista. Häckar nära och förekommer vid varje tillfälle 2009.
20. Gråtrut Häckar troligen vid Kista. Förekommer vid varje tillfälle 2009.
21. Silltrut Häckar troligen vid Kista. Förekommer vid varje tillfälle 2009.
22. Skogsduva Ett par. häckar troligen vid skogen nära kolonilotterna 2008. 2009 tar duvan över tornfalkens
bo och häckar där.
23. Ringduva Minst 1 par troligen 2 par 2007 - 2008. Häckar 2009 i skogen väster om kärret.
24. Tornseglare Häckar troligen i Kista och jagar över dammen.
25. Göktyta En hane som reagerade på min närvaro 2009 och ropade ihärdigt.
26. Gröngöling Tillfälliga observationer 2007. Ses 2008 i samma område som skogsduva. 2009 hittades inget
bo men de uppehöll sig i samma område vid fl era tillfällen.
27. Spillkråka Tillfälliga observationer.
28. Mindre hackspett Häckar i skogen väster om kärret.
29. Större hackspett Två par 2007 - 2008. Häckar 2009 i skogen väster om kärret.
30. Sånglärka Ett par på betesmarken 100 från Kymlingelänken. Ett ex sjöng tillfälligt i betesmarken bredvid
31. dammen 2009.
32. Ladusvala Tillfälliga observationer2007 - 2008, häckar troligen vid Eggeby. Jagar frekvent över dammen
och kan mycket väl häcka i närheten 2009.
33. Hussvala Häckar troligen vid Kista jagar över dammen.
34. Trädpiplärka Uppskattningsvis 4 par 2007 och 2 par 2008. Häckar 2009 intill bryggan ut mot kärret.
35. Ängspiplärka Endast ett par noterade 2007. 1 par vid samma mark som sånglärkan 2008. Häckar 2009
vid betesmarken söder om kärret.
36. Sädesärla Tre par 2007 och 1 par med ungar vid bron 2008. Häckar 2009 intill plattformen i kärret.
37. Gärdsmyg Troligen 1 par i skogsdungen nära kärret 2007. Sjöng vid några tillfällen 2009 i skogen väster
om kärret.
38. Järnsparv Sjungande hane i blandskogen nära kärret.
39. Rödhake Tre par 2007 och 2 par 2008. Häckar i skogen väster om kärret 2009.
40. Näktergal Svåruppskattat, möjligen 3 par 2007 och 1 par 2008. Bobygge 2009 V om kärret
41. Buskskvätta Observerades vid några tillfällen Ö om kärret 2009.
42. Stenskvätta Ett par uppehöll sig S om kärret och ett par NV om den norra betesmarken 2009.
43. Rödstjärt Observerad endast 1 gång 2007.
44. Koltrast Minst 3 par 2007 - 2008. Häckar med fl era par runt kärret 2009.
45. Björktrast Minst 5 par 2007 och 3 par 2008. Häckar med fl era par runt kärret 2009.
46. Taltrast Endast 1 säkert par 2007. 1 par 2008. Ett par häckade 2009 i den västra delen om kärret.
47. Rödvingetrast Endast 1 säkert par 2007 och 2 par 2008. Två par häckade 2009, dels ett vid NO-hörnet av
skogen väster om dammen dels ett par direkt väster om dammen.
48. Sävsångare Observerad endast 1 gång.
49. Kärrsångare Observerad endast 1 gång.
50. Härmsångare Observerad endast 2 gånger. 2007 - 2008. 2009 sjöng den sporadiskt i björkdungen väster
om dammen.
51. Ärtsångare Sjöng vid några tillfällen vid Igelbäcken intill dammen
52. Törnsångare Minst 1 par 2007 - 2008. Ett bobygge i kanten vid östra delen av dammen 2009. Vid växtinventeringen matar ett par minst tre ungar.
53. Trädgårdssångare Ett par 2007 och 2008. Bobyggen nära Igelbäcken 2009.
54. Svarthätta Två par 2007 och 2008. 2009 är de mycket oroliga och spelar skadad i skogen väster dammen.
55. Grönsångare Ett par 2007 och 1 sjungande hane 2008.
56. Lövsångare Tre par 2007 och flera par 2008. Häckar 2009 med åtminstone 2 par i skogen väster dammen.
57. Gransångare En hane sjöng vid 2 tillfällen i granskogen vid kärret. Kommer med bomaterial 2009 i granskogen väster om dammen.
10
58. Kungsfågel Observerad 1 gång 2007. Hona på bo samt upprörd hane 2008. Häckar 2009 i granskogen
väster om dammen.
59. Grå flugsnappare Ett par 2007. Besökte trolig boplats 2008 men kunde inte fi nna boet. Samlar bomaterial bredvid plattformen 2009.
60. Svartvit flugsnappare Ett par 2007 och troligen 1 par 2008. Bobygge i skogen väster dammen 2009.
61. Tofsmes Varnade och var mycket upprörd över min närvaro vid en specifi k plats 2009.
62. Entita Sjungande hane vid 2 tillfällen 2008. Varnade och var mycket upprörd över min närvaro vid en
specifik plats 2009.
63. Blåmes Två par 2007 och 2008. Häckar i skogen norr dammen 2009.
64. Talgoxe Ett par 2007 och 2008. Häckar i skogen norr dammen 2009.
65. Nötväcka Ett par 2007 och 2008. Häckar i skogen norr dammen två par 2009.
66. Trädkrypare Ett par 2007 och 2008. Nyligen fl ygga ungar i skogen norr dammen sågs 2009.
67. Nötskrika Ett par 2007 och 2008. Svårt att hitta deras bo 2009, men är övertygad om att de häckar i närheten
68. Skata Ett par 2007 och 2008. 2009 var inte kvar där de var förra året men de häckar i Kista.
69. Kaja Häckar troligen i Kista och besökte området 2009 mer frekvent nu än tidigare.
70. Kråka Ett par 2007 och 2008. Det är svårt att hitta boet men de häckar i närheten 2009.
71. Stare Minst 1 par 2007 och 2008. Ett par matar ungar direkt norr dammen 2009.
72. Gråsparv Två par 2007 och 1 par vid betesmarken 2008. Samma ställe som förra året men 2009 är de
betydligt mer anonyma.
73. Pilfink Ett par 2007 och 1 par vid bron 2008. Samlar bomaterial 2009 vid bron men sågs inte sedan.
74. Bofink Minst 3 par 2007 och 2008. Häckar 2009 med fl era par i skogen väster om dammen.
75. Grönfink Ett par 2007 och 2008. Matar ungar 2009 i björkdungen norr kärret.
76. Grönsiska Sjungande vid granskogen nära kärret 2008. Sågs i skogen väster om kärret 2009.
77. Steglits Ett par 2007. 1 par höll till mot kanten av betesmarken 2008. En hane sjöng 2009 i beteshagen
nära Igelbäcken (där rosenfi nken sjön 2008).
78. Stenknäck Ett par 2007 och 2008. Bobygge 2009 i skogen väster om kärret.
79. Gulsparv Endast enstaka exemplar 2007. Håller till i aspdungen nära kolonilottsområdet 2008. Samlar
bomaterial i beteshagen väster om kärret 2009.
80. Sävsparv Observerad vid 1 tillfälle 2007. 1 par i salixbuskagen vid kärret 2008. Uppehöll sig en lång tid
2009
81. öster om kärret eventuellt också bobygge.
82. Rosenfink En hane sjöng vid ett tillfälle vid beteshagen nära Igelbäcken.
Damm- och bottenlevande småkryp
Sötvattengråsugga Asellus aquaticus Mest förekommande av arterna, men ej så vanlig som man kan förvänta i den här typen av vattendrag Vanlig Har troligen ökat mellan åren därför att en organiskt fi lt har bildats.
Sötvattensmärla Gammarus pulex Enstaka
Gul dammslända Cloeon dipterum Flera exemplar hittades på ett ställe Vanlig i stillastående vatten
Dammsnäcka Radix balthica Mycket vanlig
Posthornssnäcka Planorbis sp. Ganska vanliga
Ärtmussla Psidium sp. Vanlig i möjan
Kärrtrollslända Leucorrhinia sp. Enstaka Enstaka. Gick bara att bestämma till huvudgruppen Anisoptera.
Flickslända Coenagrion sp. Enstaka. Gick bara att bestämma till huvudgruppen Zygoptera 2009.
Röd flickslända/ Flodflickslända Pyrrhosoma nymphula/Platycnemis pennipes Enstaka. Gick bara att bestämma till huvudgruppen Zygoptera 2009.
Buksimmare Sigara sp. Enstaka
Dykare Coleoptera Enstaka
Fjädermygga Psectrocladius sp. Enstaka
11
Granholmstoppen
Kullen på Järvafältet söder om Akalla är en 26 meter hög konstgjord hög. Den består huvudsakligen av
schaktmassor från tunnelbygget av den blå linjen på 70-talet. Kullen är populär bland skärmflygare. Nedanför
kullen finns en bana för frisbeegolf.
Granholmstoppen - eller Granholmstippen, som den också kallas - sedd från Akalla by. I bakgrunden skymtar Tensta.
Järva begravningsplats
En helt ny begravningsplats planeras på och kring Granholmstoppen. Det förslag som vunnit arkitekttävlingen om utformningen av den nya begravningsplatsen är Arkitekt Kristine Jensens Tegnestue och Arkitekt
Poul Ingemann genom Kristine Jensen, Line Krath, Anna Rämert och Poul Ingemann. Förslaget kallas “Öar”
och innebär att gravarna blir placerade i klasar.
Publicerad med tillstånd av Arkitekt Kristine Jensens Tegnestue
g
12
Groddammen
Groddammen intill Granholmstoppen är ett tredje restaureringsprojekt av intresse. Det är en liten damm
som grävts för återställa grodstammen på Järvafältet. Dräneringsvatten som pumpas upp från en el- och
teletunnel intill Hästa gård och leds till dammen via dikessystemet. Från dammen går sedan vattnet vidare
till Igelbäcken. Volymen som pumpas upp är ca 40 kubikmeter per dygn. Som groddamm förefaller projektet
fortfarande inte ha lyckats, men grodyngel har nu setts. Däremot har fåglar hittat hit. Arter som setts är bl.a.
häger, kanadagås, grågås, gräsand, knipa, brun kärrhök, mindre strandpipare, större strandpipare, tofsvipa,
mosnäppa, storspov, skogssnäppa, grönbena, dvärgmås, skrattmås, fiskmås, silltrut, gråtrut, sävsångare,
kärrsångare, gulärla och sävsparv.
Blötängen
I närheten av Kymlinge tunnelbanestation, den som tågen inte stannar vid, finns blötängen, ett område som
Solna har restaurerat på ett föredömligt sätt. Bäcken har återgivits sin naturliga meandrande krökning och en
ganska stor öppen vattenspegel har skapats.
Groddammen sedd från Granholmstoppen, den konstgjorda kullen som skapades av bl.a. schacktmassor från tunelbanebygget på
70-talet
Grönlingen
Grönling är en karpfisk och tillhör familjen Balitoridae, med många artr runt om i världen. Fisken är liten,
12 - 20 cm, och långsträckt, liknar nissöga men saknar en tagg vid ögat och har en benkapsel runt simblåsan.
Den har sex 3-5 mm långa skäggtömmar runt munnen, som den använder vid sökandet efter föda. Grönlingen lever på bottnen, huvudsakligen i rinnande vatten och är nattverksam. Det kan
vara orsaken till att få sett den. I Igelbäcken
registrerades den första gången 1896.
Namnet “grönling” tros vara en förvanskning av det västgermanska ordet gründling,
vilket betyder ‘grundlevande’.
När det gäller fiskens historia i Igelbäcken,
Blötängen i Järvaskogen
är den inte helt fastställd. Tidigare trodde man att
det var en endemisk art som vid istiden skulle ha
blivit isolerad från omvärlden. Det är inte längre den
mest sannolika förklaringen utan istället förefaller
det nu troligast att den inplanterades på 1700-talet av
Fredrik I eller Adolf Fredrik. I Tyskland, Böhmen,
ansågs den på den här tiden vara en delikatess och
mycket nyttig. Det kulinariska intresset bland kungligheterna skulle alltså ha varit orsaken till att den
inplanterades i Ulriksdals.
Frimärkena på föregående sida är utgivna i en serie
om utrotningshotade fiskar. Här har den fått ett latinskt namn, som också används. Kanske beror det på
att fisken inte är så ovanlig som man trott utan finns
13
lite här och där, men med olika namn. Kända namn i Sverige är gråmört, sandkrypare (egentligen en annan
art), smerler, smärling, smörling, stengrönling och tånglake. I Danmark kallas den “smerling”
Ärvinge gård
Kista av idag var nog det som tidigare kallades Erwinge (Heruinge, Erffwinge) efter Ärvinge gård och som
nämns i ett testamente redan i början på 1300-talet. Under Gustav Vasas tid var den här gården/byn ganska stor och betydelsefull med ägor som sträckte sig enda ner till Edsviken. Torpen Sofielund, båtmanstorp,
Kasbytorp och Silverdalen var alla underställda Ärvinge. Sofielund och Båtmanstorp låg ungefär där Grönlandsparken finns idag och revs 1974. Platsen är för övrigt ett sedan vikingatid känt vägkors. De andra två
torpen finns kvar.
Den bevarade lilla Ärvinge mangårdsbyggnaden har dock nog inte så mycket med de forna glansfulla tiderna
att göra.
Ärvinge gård. Bilden tagen från Science Tower 2005. En av byggnaden står inte på sin ursprunliga plats utan flyttades i samband med
att bostadsområdet byggdes
Ervingeskolan
Någonstans i trakten av Gallerians entré från Kista torg fanns en liten folkskola, ”Ervinge mindre folkskola”,
verksam 1889–1934. Det sägs att skolfröken den sista terminsavslutningsdagen satt och väntade på att någon
från kommunen skulle komma och avtacka henne, men ingen kom. Byggnaden revs 1974.
Skolan lades ner den 5 oktober 1934 och eleverna flyttades till Helenelunds A-skola. Beteckningen A-skola
betydde att varje årskurs utgjorde en samlad klass. I Ervinge hade sex årskurser undervisats samtidigt och det
behövs inte så mycket fantasi för att inse att det inte fungerade särskilt bra.
14
Namnet Ärvinge
Ursprunget till namnet Ärvinge är fortfarande ett
ämne för diskussion, men en plausibel förklaring
är att gården/byn tillhört de som har flyttat dit
från Järva. Den språkliga kopplingen är alltså “lärvingarnas gård“. Namnet Järva härleds å sin sida
från det forvästnordiska ordet “jorvi” som betyder
“grus”. Stora delar av Kistaområdet ligger ju på
en bädd av morängrus . Tydligast ser man detta i
grusåsen i Ulriksdal.
Ervinge mindre folkskola 1906. Skolan byggdes 1894 och
var bruk som skola till vårterminen 1934. De sista åren
använde huset av en brukhundsklubb innan den revs 1974
Fotograf okänd
Kymlinge gård
Kymlinge by finns nämnt i skriftliga handlingar redan
1347. Ortnamnsforskare tror att gården är ett nybygge
av folk från Kummelby vid dagens Sollentunavägen
nära Helenelundsskolan. “Kymlinge” betyder alltså
‘Kummel(by)bornas by’.
Kymlinge gård
Arkeologoiska utgrävningar tyder på att människor i
Kymlinge sedan järnåldern. Den nuvarande gårdsbyggnaden, Övre Kymlinge, tillkom dock först cirka 1800. Resterna (ett par lador) av den äldre delen av byn,
Nedre Kymlinge, som var bebodd ännu 1920, revs på 1970-talet i samband med att Kymlingelänken byggdes.
Eggeby gård
Den första kända bonden på Eggeby var Anund Svensson på mitten av 1400-talet. På den tiden var gården
också prästgård, Spångas första. Gårdens huvudbyggnad är dock från 1886.
En gissning är att namnet Eggeby har sitt ursprung
i något med ek att göra. Eekby har blivit Eggeby på
andra håll.
Eggeby gård
Berggården
Här ses foderbordet till det som ännu 1980 var en
ladugård. Sommaren 1981 var den borta. Bostadshuset brann ner i mitten på 70-talet. // Uppgifterna
har givits av Jocke Arvidsson
Sveriges sista spårvagnshäst avslutade sina dagar på
Bergagården. Det var rödskimmeln Drott, som pensionerades 1905. Hans grav finns under nuvarande E18
Ruinerna av Berggården i närheten av korsningen E18 och Kym- och hans gravsten finns på Spårvagnsmuseet.
lingelänken
15
En skolfrökens arbete på Järvafältet i början av 1900-talet
Båtmanstorp i Akalla by. Torpet har anor från 1700, men låg då några hundra meter norrut. Det var då en naturaförmån för soldat i
flottan. Åren 1892 - 1907 användes det som en byskola för traktens barn. Se nedan. Därefter blev det ett militärt förråd. Idag nyttjas
det av Järva fotbollsklubb.
Fröken Fanny Sjögren berättar om livet som lärare i Båtmanstorp, Akalla, år 1901
Livet för fröken i Erwinge folkskola, som fanns intill vad som är dagens Kista torg, tedde sig säkert på ett liknande sätt
skulle väl inte stanna där så länge. Så besågs skolan i
skogen och lärarinnetjänsten söktes och erhölls.
För barnen i Hägerstalund, Åkalla och Hasta startades 1892 en mindre folkskola i Åkalla Båtsmanstorp. Torpet hade en golvyta på ca 50 kvadratmeter, och där undervisades sex klasser. Från 1901
undervisades barnen av Fröken Fanny Sjögren, och
hon berättar:
Ja, så flyttade jag dit, möblerade, styrde och ställde
i den lilla båtsmanskammaren. Det blev helt enkelt
alldeles förtjusande trevligt, enligt min och andras
utsago, trots att golvytan inte var mer än kanske 6
kvm.
“En vacker sommardag 1901 gick jag den då för
tiden slingriga och buktiga vägen från Spånga station uppåt kyrkhållet. Där någonstans bort i skogarna skulle ligga en skola,ungefär en timmes väg från
stationen. Vid den skolan ämnade jag söka plats.
Så kom dagen den 15 september, då skolan skulle
börja i båtsmansköket, som var skolsalen. Aldrig
skall jag glömma den fasa, som grep mig den första
skoldagen, då barnen från kringliggande gårdar
infunno sig, stora drängar med storstövlar, flera lika
långa som jag och nästan lika gamla. Men det var ju
mindre barn också, och så de små, som voro nybörjare.
Skolan var inrymd i ett båtsmanstorp.Det lät inte
precis tilltalande, fast man på den tiden inte hade
stora pretentioner. Men möjligheten att någon gång
med tåget komma in till Stockholm och träffa släkt
och vänner uppvägde allt.
Det var sex klasser på en gång. När förskräckelsen
efter den första dagen något gått över, grep jag mig
Dessutom var man ju ung, såg framtiden an och
16
baka hem. Dörren stod på vid gavel. Den hade jag
glömt stänga. Det blev att titta i alla vrår om någon
obehörig fanns där.
an med arbetet på rena allvaret. Här gällde det att
göra rätt för sin stora lön, som utgjorde omkring 360
kr om året plus 50 kr för bristande bostad, därtill
ved samt 25 kr för städningen av skolan. Skolan
började klockan nio och slutade klockan fyra. Därav
bortgick en timme till frukost. Man läste alla dagar utom lördag. Då var det handarbete 4 timmar.
När skolan var slut för dagen, var jag också slut,
dels av den tjocka luften i den lilla lokalen, dels av
pluggande med barnen, som om de skulle ta någon
högre examen. Sällan fick jag sitta, ty varenda plats
runt lärarinnans bord var upptagen, i synnerhet vid
skrivning. Och allt detta tog på mina krafter.
Ljus i mörkret
Men ljuspunkter fanns också där uppe i vildmarken. Först och främst den härliga skogen, som man
så bra kunde gå vilse i. Själv gick också jag en gång
vilse i den i flera timmar, då jag skulle gå tvärs över
skogen till Turebergs station. Jag gick runt, runt och
kom gång på gång till Töjnans gård, som låg där i
skogen. Nu är där ett stort villasamhälle. En annan
ljuspunkt var ett gammalt rart par, som bodde uppe
i Mellangärden i Akallabyn. Det var en blind lärare
med sin fru. De var från Stockholms-Näs. Nu var
han förtidspensionerad på grund av sin blindhet.
Han hade 300:- kr om året i pension. Hur de bägge
kunde reda sig på det, var en gåta, ty det skulle ju
räcka till hyra, ved, mat och allt annat.
På kvällen, då barnen försvunnit bort på skogsstigarna, blev det hemskt tyst. Jag brukade ofta stå ute
på trappan och lyssna till de bortdöende ljuden efter
dem. Men det var inte tid att länge stå och drömma.
Nej, nu var det att skynda in och städa skolan och ta
itu med skrivböckerna.
I deras hem hade jag många trevliga stunder. På
kvällarna tände jag min lykta och kilade över backen till dem, där man alltid kände sig välkommen.
Jag föreläste ur böcker och tidningar, som de hade.
Det var riktigt lärorikt för mig. Jag inhämtade inte
så litet insikter och kunskaper där. När jag så hade
slutat, var det jag, som fick njuta den härligaste
musik. Jag njöt i fulla drag och försökte glömma, hur
rädd jag var att gå hem i den sena kvällen till den
tomma och dystra båtsmansstugan.
Men nog hade jag sällskap i stugan. Där var massor av råttor, som sökt sig in på hösten.
Nattbesök
En fredagskväll satt jag och ordnade med sy arbetena till sydagen. Det var vid 12-tiden. Plötsligt hördes
smygande steg kring stugan. Vad kunde det vara?
Jag blev alldeles stel. Sä dog de bort, men kom snart
åter. Jag reste mig sakta och blåste ut lampan. Men
i detsamma slogs kraftiga slag på de väl tillskruvade
fönsterluckorna och en kraftig röst ropade: “Kom
ut och visa oss vägen”. Jaså, det var någon som gått
vilse. Utan betänkande sprang jag ut i förstugan, tog
av haken och öppnade.
Ibland hände det, då diskussionens vågor gick höga
eller musiken förtrollade, att man alldeles glömde
tiden. Men då jag reste mig för att gå, sa tant Klara:
“Nej, nu dricker vi en kopp te, och det är så ruskigt
ute, så nu stannar du hos oss i natt. Jag har förresten
bäddat i förmaket. “ Ja, den välsignade tant Klara!
Det var becksvart höstkväll, men små ljus lyste
överallt och hästtramp hördes. Då jag blev van vid
mörkret, märkte jag att skogen var full av militär
till häst. De satt ivrigt läsande på sina kartor vid
skenet av sina ficklampor. Närmast trappan satt en
officer till häst. “Vad är det här för ställe? “frågade
han barskt. “Det är Åkalla”, svarade jag. “Är vi nu
här igen “, drog han till med ett långt ordsvall. “Det
är tredje gången. Hur skall vi komma ned till stora
vägen?”. Då gick jag före genom den mörka byn, och
så försökte jag förklara hur de skulle komma ned
genom skogsvägarna till stora vägen. Så gick jag till-
Flera gånger då jag efter skolans slut skyndade mig
genom byn ned till handelsboden vid station, hade
tant Klara sett mig, och då jag var halvvägs på hemväg mötte hon mig. “Jag förstod att du skulle ned och
handla och jag gick för att möta dig”, sa hon bara.
Och jag var ju inombords jublande glad att slippa
gå ensam i mörkret. Men första gången innan jag
anade, vem det var, som kom emot mig i mörkret,
höll jag på att bli dödsförskrämd. Men vid igenkännandet fick jag bara fram: “O, tant Klara!” och
sä kramade jag om henne.”
Källa: Spånga Fornminnes- och Hembygdsgille 1944
17
Den militära tiden från 1905 – 1965
Enda sedan 1600-talet hade Ladugårdsgärdet inne i Stockholm varit försvarets övningsområd, men vid sekelskiftet 1900 hade sättet att föra krig förändrats och vapnen fått en betydligt större räckvidd än tidigare och
ett nytt större övningsområde behövdes. År 1905 beslöt därför riksdagen att köpa mark på det vi idag kalla
Järvafältet. Så småningom hade man köpte ett område som var nästan 20 km långt och upp till 5 km brett.
Jordbruket förändrades naturligtvis genom att militären reglerade markanvändningen och inte tillät någon
utvidgning. I praktiken ledde det till att åkerbruket i hög grad ersattes med kreaturshållning. En konsekvens
blev också att gårdarna “konserverades” och de i många fall mycket gamla vägarna bevarades. Elström blev
inte vanligt för de boende här förrän i slutet på 30-talet och jordbruksmetoderna var omoderna.
Under valrörelsen 1962 bestämdes att militären skulle lämna Järvafältet och bostäder skulle byggas på området. Det gällde dock inte Barkarby flygfält som fortsatte att vara militärt.
Barkarby flygplats, F8
Redan 1913 finns Hägerstalunds ängar omnämnt i flygsammanhang. Åren 1915 -1916 användes fältet för
övningsflygningar runt Stockholm. Namnet var då Hägerstalunds flygfält eller Barkarby Flygstation.
År 1919 började man med utrikesflygningar och var fram till dess Bromma var klart 1936 den enda flygplats i
Sverige med flygförbindelser med utlandet. Bl.a. trafikerades Helsingfors och Berlin.
Från 1926 var Barkarby ett militärt flygfält. Tidigare hade armén använt sig av flygplan, men nu blev ett
självständigt vapenslag och 1936 beslöts att förlägga Kungliga Svea (F8) flygfotilj till Barkarby.
År 1974 lades flygfotiljen ner och ett par år senare bildades Barkarby flygklubb och flygfältet fick karaktären av
en sportflygplats. Järfälla kommun ville lägga ner flygfältet och 31 maj 2010 lyfte det sista det sista flygplanet.
Den officiella motiveringen var att det skulle byggas
bostäder på området, men föroreningarna i marken lär
omöjliggöra detta och startbanorna finns kvar. Likaså
bergshangaren.
Landningsbanan på Barkarby flygfält är idag öde.
Krutbanan
En banvall går från Ulriksdals
station till Tygverket vid stora
Ursvik. På 1940-talet byggdes
denna hemliga “krutbana” för
att transportera ammunition
till övningsfältet på Järva. Rälsen är sedan många år tillbaka
borttagen och banvallen idag
en vacker stig, som det går bra
att cykla på. Omgivningarna är
vackra och den som vill se rester av de militära aktiviteterna
här, kan se spår av skjutbanor
för kulsprutor, övningsområden för handgranatkastning
samt gropar och skyttevärn.
Som kuriosa kan nämnas att svenskättlingen och flygpionjären Charles Lindbergh besökte F8 på Barkarby i september 1933, där han fick provflyga skolflygplanet SK 10.
Krutbanan är idag en cyklingsbar naturstig i ett vackert landskap
18
Järvafältet - livet på ett militärt övningsområde
Sven Lagerberg berättar i sin artikel “Minnen från den militära verksamheten på Järvafältet under
1920-30-talen”, Sankt Eriks årsbok 1965.
Jag glömmer aldrig den högsommardag 1917, som jag, den infödde storstadsbon, från höjden vid Kymlingc övre gård fick skåda ut över
en typisk bild av det uppländska landskapet och konfronterades med ett stycke äkta svensk landsbygd. Till höger lyste Kistas vita fasad,
och hitom i den lilla dungen syntes det lilla skolhuset, där då ännu landsbygdens barn fingo sitt första vetande. Litet längre till vänster
syntes över skogen väderkvarnen söder Kista vilken då ännu fanns kvar i fallfärdigt skick. Rakt fram och mitt på fältet, låg på en liten
höjd Ervinge vitrappade mangårdsbyggnad med sitt brutna tegeltak, skuggad av en stor lönn. Byggnaden är för länge sedan riven.
Långt bortom Ervinge skymtade Eggeby och Granby inom sina lövmassor.
Under den militära tiden hölls fälten öppna, men andra
odlingar än hö - som också tillvaratogs - var mycket begränsat. Området var alltså ett ganska naturligt ängsområde.
Skjutbanorna på anlades på så sätt att skjutriktningen
oftast var mot norr. Redan under första världskriget placerades dock en kulsprutebana vid Killingtorp med sydlig
skjutriktning. Ännu på 20-talet användes skjutbanor öster
om Granby med skogen vid Fågelsången (norr om Helenelund) och Töjnan som kulfång. Man var noggrann med
eldskjutningen eftersom risken att någon förlupen kula
hamnade i Tureberg var påtaglig. Även i Kista lär den lilla
folkskolan där ha varit i riskzonen.
En marsch genom Akalla by
Artilleriet var uppställt i Eggeby, Akalla och Hästa. Målområdet var markerna norr om Säbysjön.
När det gäller motoriserade förbanden, skriver Sven Lagerberg:
År 1923 kom det första tecknet till en ny tids inbrott på Järvafältet. Då uppenbarade sig de första svenska stridsvagnarna eller »tanks»
som man sade på den tiden. Det var i Tyskland byggda stridsvagnar av märket Benz: marschfart 4 km/tim. och beväpning en vattenkyld kulspruta eller en infanterikanon. Fr. o. m. hösten 1924 förlades det då vid Svea livgarde uppsatta stridsvagnskompaniet under
ganska långa perioder till Granby. I stridsvagnarnas följe uppenbarade sig även åtskilliga andra motorfordon och terrängen blev i
denna trakt ganska »uppbökad». Men det skulle dröja länge innan infanteriet och de övriga vapenslagen i nämnvärd grad motoriserades.
När det gäller de sanitära förhållandena berättar samma författare:
Under dessa fältmässiga förläggningar lämnade ju helt naturligt de sanitära förhållandena mycket övrigt att önska. Vid varje förläggning måste en latrin uppgrävas i närmaste skogsbacke, för att efter uppbrott från platsen åter igenläggas. Vattenfrågan var alltid svårlöst och kunde under torra somrar bli prekär. Källor och brunnar lågo inte alltid i förläggningarnas närhet, utan vatten måste hämtas
i hinkar och ofta bäras långa vägar. Det var mera sällan man ‘kunde få disponera häst med vattentunna på fordon. Tillgång till bad i
öppen sjö fanns praktiskt taget inte. Det var endast vid förläggning på fälten norr om Bög, som man kunde begagna en bra badplats vid
sjön Rafvaln, som hade ganska friskt vatten. Så småningom anlade man på några ställen betongdammar med dammluckor i Eggebybäcken. Dessa anläggningar visade sig ganska ändamålsenliga, då bäcken hade ett svalt och friskt källvatten.
Ingen elkraft fanns att tillgå, varför all belysning utgjordes av fotogenlampor av olika slag och stearinljus. Någon hjälp vid vedkapning
och sågning blev det följaktligen aldrig fråga om i det fallet, utan allt fick göras med handkraft.
Lite varstans på Järvafältet finns betongrester kvar från
den militära tiden, som upphörde 1965 med en viss
eftersläpning på vissa håll. Mest sevärt är kanske den s.k.
krutbanan, dvs järnvägen som transporterade ammunition från Ulriksdals station till tygverket i Ursvik. Tygverket är för övrigt fortfarande kvar som militäranläggning.
Krutbanan är idag en vacker promenad- och cykelväg.
Ovan en av de första tanksen på Järvafältet. Här med
en vattenkyld kulspruta
19
Kista – sista spiken i miljonprogramsprojektet
År 1966 köpte Stockholms stad mark för att bygga en ny ABC-förort inom
ramen för miljonprogramsprojektet, det som senare skulle bli Kista, Husby,
Akalla. Nyheten slog ner som den s.k. ”Järvabomben” inför riksdagsvalet 1962
. En generalplan upprättades för området 1967 (Planförfattare: Göran Sidenbladh, Igor Dergalin och Thomas Atmer) och enligt den skulle centrum ligga
i Hansta och kallas “Järva City”. 160 000 människor tänkte man sig skulle bo i
nybyggena på Järvafältet. Sämre konjunkturer och allt starkare folkopinion mot
projektet gjorde att det lades ner och skrotades definitivt när Hansta år 1989
blev naturskyddsområde. Eftersom miljonprogramtänkandet hade hunnit få
sina skamfläckar när det var dags att börja bygga Kista var det bara Husby och
Akalla som “drabbades” av det förhärskande storskaliga tänkandet. Kista blev
miljonprogrammets sista projekt, men här bröt man med den likriktning som
karakteriserar andra bostadsområden inom miljonprogrammet. Istället fick arkitekterna Jon Höjer och Sture Ljungqvist (död 2004) visa sina kreativa sidor med
Kistaleran och blanda radhus, stjärnhus och terrasshus till en spännande miljö.
Arkitekterna är för övrigt samma radarpar som har ritat Vällingby, monumentet
över det svenska folkhemmet!
År 1975 påbörjades byggandet av bostadsområdet i Kista och avslutades 1980.
Totalentrepenör blev Platzer Bygg AB. Resultatet väckte förundran världen över
och arkitektkontoret Höjer och Ljungqvists - numera “Origo arkitekter” - tilldelades bl.a. Ytongpriset 1977 för sina bostadslösningar i Kista. Dock skulle allt
göras billigt och den tekniska kvaliteten på husen blev lidande. Byggfusket var
omfattande även i Kista.
ABC står för ”arbete”,
”bostad”, ”centrum”.
Idéen var att man aldrig
skulle arbeta och bo på
platsen och aldrig behöva lämna den
Miljonprogrammet,
bostadspolitiskt program
antaget av riksdagen 1965
med målet att en miljon
bostäder skulle färdigställas under tioårsperiosden
1965-74. Programmet
genomfördes men många
av dessa bostadsmiljöer
blev mycket montona och
tråkiga vilket ledde till att
deras status blev låg med
sociala problemområden
som konsekvens
Bostadsområden med Venedig som förebild
Kista, Akalla, Husby planerades för totalt 20 000 invånare och tanken var att de flesta också skulle få sin
utkomst här. Det kallades för ABC-planering, dvs. arbete, bostad och centrum på gångavstånd. Att det sedan
inte blivit så, kan förmodligen säkra arbetstillfällen för många utredande samhällsplanerare under en lång
tid framöver. Bostadsområdena skulle vara så bilfria som möjligt. Trafikseparering kallades det och de som
tvivlade på idéerna vanns för saken med argument som att Venedig hade en liknande trafiklösning med undantag för att italienarna hade kanaler istället för bilvägar. Gångbanor med grändkaraktär skulle ge en speciell social närhet åt bostadsområdet där husen stod tätare än vad som var normalt vid den här tiden. Små torg
var här och där insprängda mellan huskropparna och färgen på fasaderna målades med ljusa och jordnära
färger. Pulpettaken tillförde kvarteren mera spänning i form av vinklar, vrår och brutna ytor - inte minst i
Römö. Som en barriär mot bullret utanför bostadsområdena byggdes terrasshus med loftgångar. Garage och
parkeringsplatser förpassades under jord och centrala sopsugstationer skulle se till att stinkande och skramlande sopbilar höll sig på så långt avstånd som möjligt från den anständiga tillvaron.
Kista centrum, som var ett av Sveriges allra första
köpcentra helt under tak, invigdes 1977 med 40 butiker. Torget fick starka drag av ett gammaldags hederligt
torg. Nu ombyggt. Kyrkan vid torget är ritad av arkitekten Zoltan Bedec och blev - efter bråk om den skulle
vara rödbrun eller gulbrun - klar 1978.
Till höger Helsingörsgatan. Vi ser här planerarnas idé om att gatorna skall vara klart avskilda från bostadsområdena, ett slags kanaler.
20
Det moderna Kista föds
Kista 1975. På den nedre bilden ser vi Kista gård och allén som går till torpet Sofielund Foto Björn Enström Publicerad med fotografens tillstånd
Kista torg
Det 70-tals präglade Kista torg byggdes om 2006-08 för 25 miljoner kronor. Tunga granithällar, trappor, murar, ramper och torgbeläggning med smågatsten samt en inramning med lindar, skulle ge torget ett tilltalande modernt intryck. Lite väl mycket sten, tycker många. Torgets gamla konstnärliga utsmyckning har behållits till viss del, men mycket av den ursprungliga symboliken offrades. Olle Nymans spännande skulptur,
”Stenkvinna”, skapad av sprängsten på platsen, har lyfts fram ur skuggorna och fått en mera framträdande
plats i trappkomplexet. Dammen med Bertil Johnsons skulptur ”Ljusträd” har flyttats något och därmed har
också en del av tankarna kring arragenmanget gått förlorade.
Bertil Johnson, som var 1:e arkitekt i Stockholms stad fram till 1992, berättar att det gamla torgarrangemanget skulle kommunicera ett ljusträd som tränger upp genom marken, spränger asfalten varvid ringar
bildas runt omkring (de vita koncentriska cirklarna som finns kvar). Fontänen omgavs av ett antal ljuspollare. De hade en innefattning av prismaformad akrylglas som skulle föra tankarna till något av moderna
kristallkulor för den framväxande kiselindustrin. Dessa ljuspollare finns inte längre kvar på det nya torget.
Själva ljusträdet bär också på en stark symbolik: Kista är ett centrum för elektronikindustrin och inom halvledartekniken (transistorer och dylikt) används ofta fosfor som s.k. n-dopning. Fosfor kommer från det grekiska ordet φωσφορος [fōsforos], som betyder ”ljusbringare”. Atomnumret är 15, dvs det finns 15 elektroner.
Följaktligen skulle Ljusträdet ha femton lampor, ljus som snurrar runt i cirklar ovanför torgplanet och lyste
upp det. Nu har lamporna ersatts med små svaga diodlampor, som knappast gör någon glad i vintermörkret.
Så här såg Kista torg ut i oktober 2005
22
Torget våren 2010
Jan Stenbecks torg
År 2010 fick Kista ett nytt torg, Jan Stenbecks torg. Landsskapsarkitekt Thorbjörn Andersson har utformat
det som en mötesplats i ytterstaden. Torgets “golv” är därför uppbyggt av en rad podier i olika nivåer och
möblerade med jättelika stålkar med planteringar representerande biotoper från olika världsdelar. Ovanför torget har ett tak satts upp, ursprungligen med en mängd plasttallrikar i olika färger, men de blåste ner.
Pelarna, som håller upp taket innehåller riktbara strålkastare för bl.a. spotlightbelysning.
Jan Stenbeck
Jan Stenbeck (1942-2002) var en av Sveriges största finansmän och företagsnamn kopplade till honom är
Sonet Film, Viasat, Rix FM, Lugna Favoriter, TV3, TV6, TV6 , TV8, ZTV, Viasat Sport och TV1000, Tele2
(Comviq), Metro International som ger ut gratistidningar i Europa, Asien och Amerika.
Arne Stenbecks torg invigdes 2010. Taket med de “flygande tallrikarna” har man varit tvungen att ta bort p.g.a.att torget uppenbarligen
är ett draghål och och tefaten riskerade flygande projektiler istället för dekorationer i torgtaket.
Arne Beurlings torg
Ett idag anonymt gaturum ska i framtiden binda samman flera olika verksamheter och målpunkter och leda
många människor i rätt riktning.
Torget bildar en generös yta för omgivande verksamheter att ta i besittning. En scen för såväl vardag som fest.
Med en sammanhållen färgsättning och omsorgsfull detaljering skapas en plats med ett eget och bestämt uttryck. Torget har namngetts efter Arne Beurling.
Grundidén i gestaltningen för Arne Beurlings Torg är att tillföra platsen ett karaktärsfullt golv som sträcker
sig från fasad till fasad. Mitt på torget accentueras Kistamässans entré av en central plats av svart natursten.
Torget ljussätts med mastmonterade flödljusarmaturer som kan regelras, riktas om och förses med filter allt
efter behov och tillfälle.
23
Arbetet med att färdigställa torget påbörjades sommaren 2009 och blev klart hösten 2011.
Ansvarig arkitekt för programskedet: LOLA arkitektur och Landskap. Systemhandling och genomförande:
Ingela Näslund TEMA arkitekter.
Arne Beurling
Arne Beurling, svensk matematiker, född 1905 och verksam i Uppsala. Han blev känd för att han under andra
världskrriget lyckades skapa en nyckel till tyskarnas krypto. Efter kriget flyttade han till USA och övertog där
Albert Einsteins professorstol i Princeton University. .
Kista Galleria
Kista Galleria, eller Kista Centrum som det även kallas, öppnades för första gången 1977 efter att ha invigts
av kungaparet. Det var då ett mycket modernt med sina 40 butiker och 22000 kvm under ett tak. År 2002
gjordes en större utbyggnad och ytterligare en förstoring skedde 2009. Under årens lopp har alltså köpcentrat
expanderat med nära 70 procent och har idag c 180 butiker och resauranger samt strax under 2500 parkeringplater i garage. Här finns också en bowlinghall, en multiplexbiograf med 11 moderna salonger och ett
restarangtorg med ett 20 tal restauranger samlade på ett ställe.
Gallerian är idag den enda i Sverige som har öppet till kl 21 alla dagar och är landets tredje största galleria
med en årsomsättning på mer än 2 miljarder kronor och med över en miljon besökare.
Ovan en del av utbyggnaden 2009
Kistatornen
Två av Sveriges tre högsta skyskrapor finns i Kista. Turning torson i Malmö är dock högst med sina 190 meter
och 57 våningar
24
Kista Science Tower, som ritats av White arkitekter (ett av Sveriges största arkitektkontor med säte i Göteborg, vann arkitekttävlingen om projektet 1998), och byggt av NCC. Byggnaden invigdes 2002 och är med
sina 117 meter och 32 våningar Nordens högsta kontorsbyggnad. Med antennkonstruktionen är den 156 m.
Vasakronan äger byggnaden och hyr ut över 40 0000 kvm kontorsyta med 2500 arbetsplatser. Dessutom finns
banker, konferensutrymmen och restauranter i byggnaden.
Victoria Tower
är ritat av Wingårdh arkitektkontor och är med sina 34 våningar 120
meter högt. Det kommer att ha 300 hotellrum och drivas av Scandic
Hotels. En skybar, restaurant och konferenslokaler kommer att finnas
i byggnaden. De tio översta våningarna inrymmer 5000 kvm kontorslokaler. Höghuset byggs intill Kistamässan.
Byggnadens T-form och glittrande fasad lär vara inspirerad av den
glittrande mikrofon Charlotte Perelli använde i Melodifestivalen 2008.
De triangelformade fönstren består av av glas med åtta olika ytbehandlingar. Gert Wingårdh, är tillsammans med kollegan Karolina Keyzer
(sedan augusti 2010 Stockholms stadsarkitekt) uppdragsansvarig
arkitekt.
Yterligare två torn är planerade , två skyskrapor med huvudsakligen
bostäder intill gallerian. De högre tornet byggs av JM och blir på 30
våningar. Det andra byggs av AB Borätt och blir på 17 våninga. Totalt
ska de två tvillingtonen rymma 300 bostäder. Den högre byggnaden
får en höjd på 110 meter och är därmed Stockholms högsta bostadshus.
Längst ner blir det utrymmen för kultur, bl.a. bibliotek och galleri.
Science Tower invigningsdagen i september 2011
25
Tunnelbanan
Tunnelbanan Hallonbergen-Akalla invigdes
den 5 juni 1977 av landshövding Hjalmar
Mehr. Sträckningen Kungsträdgården-Akalla
är 15,6 km lång och har 12 stationer. En
vision av Marcus Wallenberg och Hjalmar
Mehr var nu förverkligad.
När tunnelbanan anlades, var även Kymlinge
tänkt att bebyggas. Man hade tänkt sig ett
centrum för statliga verk i området, men det
politiskt opportunt korrekta svängde till att
verken skulle utlokaliseras till landsorten
istället. En tunnelbanestation hann man dock Den västra uppgången till tunnelbanestationen. Den är en nykonstruktion
från 2009
bygga även om den aldrig togs i bruk.
Parker i Kista
Grönlandsparken är Kistas främsta
park och anlagd på den plats där
torpen Sofielund och Båtmanstorp
fanns fram till 1970-talet. De revs i
samband med att Kista byggdes. En
mindre park, Gläntan, finns i bostadsområdet. En ny park kommer
att skapas intill Kista gård, den s.k.
Sofielund, som fanss där Grönlandsparken nu finns. Bilden är tagen på vägen mot Kis- Herrgårdsparken.
ta gård, en alléväg som inte längre finns. Svänger vi till vänster kommer vi till E4:an
och till höger Ärvinge gård.
Foto: okänt
Grönlandsparken
26
Kista Science Center
John-Olle Persson, finansborgarråd i Stockholm tog på 1970-talet initiativ till utarbetande av ett program för
ett elektronikcentrum i Kista. Han fick aktivt stöd av rektorn på KTH, Gunnar Brodin, och Ericssons VD,
Åke Lundqvist. Programmet blev klart 1985.
Universitet, KTH
År 1988 förlades Ingenjörsskolan och en del av Elektronikinstitutionen från KTH i Kista. Detsmma gällde
Stockholms universitets utbildningar inom data/systemvetenskap. Man började nu tala om Kista som Sveriges Silicon Valley.
År 2002 invigs IT-universitetet ett samarbetsprojekt, kallat ICT-skolan, mellan KTH (en av KTH:s nio
skolor) och Stockholms universitet. Man slogs sig ner i IBM gamla byggnad och skapade därmed något av
campuskänsla i kvarteren i området Gallerian, Electrum och IT-universitetet.
På Campus Kista finns 5.000 studerande. I Kista finns därmed lika många studenter som på KTH på Valhallavägen. Vid KTH:s IT-universitet i Kista finns 80 professurer var och en ansvariga för sitt forskningsområde
och ca 1000 forskare och 800 forskarstuderande. Kista tillsammans med KTH vid Valhallavägen gör Stockholm till den ledande europeiska regionen inom högre utbildning och forskning inom IT området. Man
arbetar med nanoelektronik, materialfysik, fotonik (skapa, styra och registrera fotoner, alltså kvantfysik),
kretsdesign, elektroniska system, telekommunikation, datorsystem, internet, informationssystem, it-säkerhet,
mjukvaruteknik, kommunikation och kognition.
Här finns lärare och studenter från hela världen. Internationell konkurrenskraft är en självklarhet inom både
forskning och utbildning.
Kungliga Tekniska Högskolan och Stockholms universitet samsas om lokalerna i IBM:s gamla byggnad
27
Nanolaboratoriet
Intill Electrum på Isafjordsgatan finns en
märklig fartygsliknande byggnad i anslutning
till Electrum; ett laboratorium för forskning
inom områdena nanoteknologi och mikroelektronik. Här finns imponerande utrustning
för att bygga komponenter med en enastående
precision ända ner på atomnivå. För att de
avancerade instrumenten skall fungera upptas
mer än hälften av utrymmet av fläktar, pumpar
och försörjning med alla nödvändiga gaser
och kemikalier. De stora presisionsinstrumenten kräver kylning och miljön måste ofta
vara kliniskt ren. Ett operationsrum är rena
svinstian i jämförelse.
Electrumlaboratoriet är ett av tre stora universitetslaboratorier i Sverige som är verksamma
inom området nanoteknologi och mikroelektronik. Chalmers MC2 i Göteborg och Ångströmlaboratoriet i Uppsala är de två andra
och alla tre ingår i nätverket Myfab, som ser
till att den dyrbara utrustningen och andra
resureser utnyttjas på ett kostnadseffektivt sätt.
Nanolaboratoriet
Electrumlaboratoriet ägs av KTH men verksamheten är ett
samarbete mellan KTH och Acreo AB, det ledande svenska
forskningsinstutet när det gäller mikroelektronik och optik.
I laboratoriet finns också ett dussintal andra företag, som
hyrt in sig i Electrumlaboratoriet för att kunna bedriva egen
forskning och utveckling av produkter.
Den laborativa utrusningen i laboratoriet är mycket
avancerad. Man har bl.a. möjlighet att framställa nya material och kvantstrukturer. Inte minst framställs nanotunna
halvledarmaterial för olika ändamål
Foto: Med tillstånd från Nanolabortoriet
Electrum
1985 börjar man bygga Electrumhuset som en hemvist för ett Elektronikcentrum i Kista och följande år
bildas stiftelsen Elektronikcentrum, dvs Electrum. Den officella invigningen skedde först 1988 av kung Carl
XVI Gustaf.
1992 fanns tre forskningsinstitut i Electrum
Stiftelsen Electrum verkar för strategier som säkerställer fortsatt tillväxt i Kista Science City och ett bra samarbete mellan forskning, akademi, staden och näringslivet. Tillväxten skall i första hand ske inom forskningsbaserade och innovativa tillväxtföretag baserade på tillämpningar av ICT (Information and Communication technology).
Electrumstiftelsen driver frågor för högre ICT-utbildning, global tillväxt och innovation och dess styrelse
består av tongivande representanter från Ericsson, Acreo, IBM, Atrium Ljungberg, Packetfront, KTH samt
Stockholms stad. Stiftelsen Electrum ansvarar också för utvecklingen av en tillväxtmodell enligt Triple
Helix-principen – Kistamodellen.
28
Electrum
Mässan
År 2008 invigdes mässan i Kista efter att ha flyttat från lokalerna i Sollentuna där den funnits i 35 år. Något
mindre, men mordernare. Totalt 15 000 kvm varav närmare en tredje del är utrymmen för konferenser.
(Dock är Stockholmsmässan i Älvsjö nästan fem gånger större.) Mässan är tänkt att vara en mötesplats för
näringslivet.
Sollentunamässan grundades av Gustaf Dahlén, en av pionjärerna inom mässbranschen i Sverige.
Läget förefaller idealiskt med tanke på den företagsexpansiva regionen Kista Science City som är ett av
världens ledande ICT-kluster. I närområdet finns drygt 1400 företag, bl.a. Ericsson, Nokia, Microsoft och
IBM.
Kista Science City
Kista Science City kännetecknas av tillväxt och
mångfald. Här genereras betydande delar av
Stockholmsregionens och Sveriges tillväxt. I det
gynnsamma företagsklimatet utvecklas och blomstrar företag: nya företag startas och utländska
företag lockas hit för att etablera sig. Här finns det
möjligheter till sysselsättning och personlig utveckling för de boende i området.
Klustermodell för tillväxt: Ingen enskild organisation, företag eller myndighet styr Kista Science City.
Utvecklings- och klustermodellen bygger på sam-
Kistamässan - näringslivets samlingsplats
verkan och nätverkande. Jämför man Kista Science City med andra liknande kluster med kompetens inom
samma eller angränsande fokusområden är Kista Science City unikt tack vare koncentrationen av företag, organisationer och forskare på en liten yta. Idag finns c. 8500 företag i Kista Science City. Över 5000 studenter
studerar ICT och över 1100 forskare är verksamma inom ICT. Det är unikt i Sverige och en av världens snabbast växande vetenskapsstäder.
29
NOD är
ett stort och spännande ICT-projekt med invigning 2013
Atrium Ljungberg bygger NOD - ett nytt kvarter vid korsningen Borgarfjordsgatan-Kista Gårdsväg (intill
Stadsdelsfövaltningens byggnad) för lärande, forskning och näringsliv i Kista. Här är det tänkt att Stockholms universitet ska samla all datautbildning och -forskning, men byggnaden kommer även sammanföra
lärande, akademi, forskning, kultur, små och medelstora ICT-företag och skapa en öppen, kreativ och dynamisk mötesplats för alla som arbetar, besöker och bor i Kista. Inte minst kommer allmänheten att ha tillgång
till restauranger och det framtidsvisionära innovationscentret Digital Art Center, DAC, som idag finns på
Kronborgsgränd 13, Ärvinge.
Arkitektskiss på hur NOD-komplexet är tänkt att te sig. Arkitekt är Scheiwiller Svensson Arkitektkontor.
Bilden publicerad med tillstånad av Atrium Ljungberg AB
DAC Digital Art Center på Kronborgsgränd 13, Ärvinge
DAC är ett projekt i gränslandet mellan kulturpolitik, utbildningspolitik och näringspolitik som avses främja
lokal och regional tillväxt. Det ska vila på nära samverkan mellan akademi, näringsliv och offentlig sektor och
bli en arena för utställningar, skapanden och möten, en publik plats som synliggör de positiva effekter som
uppstår i mötet mellan konst, ny teknologi, vetenskap och kultur.
30
Näringslivet i Kista. Ericsson, IBM, de första företagen i Kista
Kista är Sveriges viktigaste IT-centrum. Det började år 1976 då Ericssonföretaget SRA, Svenska Radiobolaget, flyttar till Kista och lantbrukaren Bengt Akalla slutar skörda sina åkrar. Sedan rullar det på. Följande år
flyttar flera Ericssonföretag in, tunnelbanan och Kista Centrum invigs. IBM gör entré 1978.
I Kista finns fler företag och anställda på en begränsad yta än någon annanstans i landet. Av de drygt 28 000
anställda i ca 780 Kistaföretag arbetar två tredjedelar inom IT-området. Det är alltifrån stora internationella
till mindre entreprenörsägda IT-företag. Ericsson har sitt internationella huvudkontor i Kista och är också
områdets största enskilda arbetsgivare.
Kista är störst på forskning inom IT och 2003 flyttar Ericsson sitt huvudkontor till orten. 2009 började Ericsson flytten av all sin verksamhet i Stockholmstrakten till Kista. Lokalerna vid Telefonplan, Sundby Park och
Älvsjö töms och stängs ned stegvis fram till 2012.
Ingenstans i landet finns så många forskare på en begränsad yta. I Kista räknar man med ca 1000 forskare
inom näringsliv, akademi och forskningsinstitut.
Ericssons huvudkontor vid Kistagången / Torshamnsgatan
Något om framtidsplanerna för Kista (kommunikationer och byggen)
Framgångsfaktorn för utvecklingen av Kista Science City är de världsledande företag inom IT-området.
KTH-s etablering av IT-universitetet har skapat en internationell vetenskaplig utvecklingsmiljö, som drar till
sig internationella storföretag liksom tvecklingsinriktade små och medelstora företag. I Kista Science City
verkar företag, studenter och forskare mycket nära arandra. Stora satsningar görs på infrastrukturen, att göra
Kista lättillgängligt med bil så att det blir en attraktiv plats att arbeta och studer på.
31
Fortune Magazine har listat världens 15 hetaste nya städer för affärer och företagande . Stockholm är en av
städerna på listan – och Kista Science City omnämns som den starkast bidragande faktorn till detta.
”The rise of mobile technology has helped make Stockholm (headquarters city for wireless-gear giant Ericsson) an increasingly hot business center. Its Kista neighborhood, somtimes called ”Wireless Valley”, is populated by some 700 high-tech companies, including Intel, Motorola, Symantec and Oracle – all working on
high-end products and services.”
Det är inte bara näringslivet som växer i Kistaområdet utan även t.ex. 15 000 – 20 000 nya bostäder planeras
att bli byggda i Kista Science City de närmaste åren. Silverdal, Järvastaden, nya Ursvik och Barkarbystaden
är alla inråden där det kommer att byggas nya bostäder. I Kista är det främst Kista Gård, Kistahöjden och
de två 110 meter höga byggnaderna, Kista Torn, som är aktuella. En tvärbana från Alvik till Kista är också
planerad och den är tänkt att de ska börja byggas 2014.
En ny stadsdel med bostäder byggs vid Hanstaleden. I mars 2011 såg det ut som på bilden.
Vägar och gator
Det har knappast undgått någon att det pågår stora vägarbeten på Kymlingelänken och E18. Det är ett stort
projekt. Cirka 9 km motorväg med 6 planskilda trafikplatser, 30 broar, 2 tunnlar à 300 meter och ny lokalgata
mellan Hjulsta och Rinkeby ska byggas.
Arbetena beräknas vara helt klara år 2015 och Vägverket beräknar att vägbyggena kommer att pågå augusti
2010 – december 2013.
Kista expanderar snabbt och därmed ökar också trafiktrycket på vägarna. Vid rusningstid är de ibland igenkorkade och folk tvingas sitta i bilköer upp till en halvtimme bara för att komma ut från Kista. Det har i
sin tur ha lett till ökat aggressivt körbeteende och därmed gjort området till ett av de mest olycksdrabbade i
Sverige. I företagen har detta upplevts oacceptabelt och med tanke på att området är något av en ekonomisk
motor i Stockholmsområdet har det tvingat politikerna att tillföra enorma belopp skattemedel för att förbättra kommunikationerna från och till Kista Science City.
En hel del vägarbeten har även gjorts inom Kista och där är det Exploateringskontoret som planerat och förbättrat trafiken. Tillfartsvägarna ligger däremot på Trafikverkets bord.
32
Trafiken mot Sollentuna
För att trafiken i riktning mot Sollentuna ska fungera, har tre parallella trafikleder
byggts om, Hanstavägen, Torshamnsgatan och Kista alléväg.
Hanstavägen
Hanstavägen har blivit fyrfilig och är den viktigaste genomfartsgatan förbi Kista-Husby-Akalla och förbinder
Kymlingelänken med Akallavägen. Förbindelse till Sollentuna finns via rondellen vid Husby som ansluter till
Turebergsleden.
Hanstavägen i juli 2009
Kistavägen
är ombyggd till en fyrfilig esplanad, som via Torshamnsgatan blir den nya infarts-/utfartsleden mellan E4:an
och Kista Centrum.
Torshamnsgatan
har blivit en parallellförbindelse till Hanstavägen mellan E4:an och Sollentuna och antas komma att avlasta
trafiken genom Kista. Den går via den nya 250 meter långa Esbotunneln genom Töjnanberget till Husbyrondellen. På Töjnanberget, Kistahöjden, kommer 240 bostäder i form av par-, rad- och kedjehus att byggas. Via
den helt nya Lagtingsvägen är Torshamnsgatan förbunden med Hanstavägen. Leden förbinder också företagsområdena i Kista och Akalla.
Kista Alléväg
som går från Borgarfjordsgatan i riktning norrut mot Sollentuna förbi Kista gård där den byter namn till Oddegatan och ansluter till Torshamngatan, kommer att bli en viktig farled i framtiden. Det är en mycket bred
väg, 34,5 meter för att rymma den planerade tvärbanan. Här finns även en bra cykelväg.
33
Esbotunneln. På hälarna ovanför tunneln kommer bostäder att byggas
Den snabba utvecklingen kräver effektiv infrastruktur
Vägbyggena möjliggör en kraftig regional utveckling med bl.a. cirka 15 000 nya bostäder och lika många nya
arbetsplatser. Kista gård kommer att ha 900 lägenheter. Byggarbetana på Töjnanberget är tänkt att börja i
år, 2013/14 kan man börja flytta in i de två bostadstornen vid Kista galleria och 2013 börjar man bygga det
stora bostads-området Kista Äng längs E4:an nordväst om Nokiahuset, numera Ericssons. Totalt räknar man
med 3 000 nya bostäder i Kista de tio närmaste åren
De stora vägarnas barriäreffekter
En av de stora utmaningarna med planeringen av de stora trafiklederna är deras tendens att bilda barriärer
så att t.ex. Järvafältet såsom frilufts- och rekreationsområden blir svårtillgängliga för ett eller annat bostadsområde. Fältets karaktär med sina speciella ekologiska miljöer är också beroende av att området inte styckas
sönder. Det är främst Igelbäcken med de kringliggande våtmarkerna och de öppna ängs- och hagmar-kerna
som tillför grönområdet stora naturvärden. E4:an, stambanan, Kymlingelänken och Akallavägen - korsar
området och bildar kraftiga barriärer som begränsar sprid-ningsmöjligheter för både växter och djur. Även
E18 anses vara en barriär för boende i Tensta, Rinkeby som vill nyttja Järvafältet.
För att minska E18:s barriäreffekt mot Järvafältet, kommer delar av vägen att över-däckas. Det kommer att
ske på dels ett knappt 300 meter långt avsnitt av motorvägen vid Rinkeby och dels ett ungefär lika långt avsnitt vid Tensta. På överdäckningen kommer bostäder att byggas.
Bullerstörning
Idag alstrar trafiken för mycket bullerstörning vid säväl Kymlingelänken som E18. Riktvärdet för bostäder
är max 55 decibel (A) och idag har vissa bostäder i Rinkeby upptill 58 dB (A) vid marknivå, men det finns
platser med betydligt högre värden. Vid översta våningen på vissa hus har man mätt upp till 72 dB (A).
34
När det gäller Järvafältet ligger bullernivåerna klart över riktvärdet i en 250 meter bred zon längs vägen.
De nya vägbyggena kommer att innebära en betydligt lägre bullerstörning genom att E18 kommer att ligga
lägre än tidigare. Dessutom monteras bulerskydd på broarna längs en stor del av både E18 och Kymlingelänken. Det kanske inte hjälper så mycket för bostäder, som ligger högre upp i husen, men där har fasadernas
fönster åtgärdats så trafikljudet inte ska tränga in i lägenheterna.
Trafikplats Kista som den kommer att bli enligt tecknaren Kristoff Laufersweiler. Bilden publicerad med Trafikverkets tillstånd.
Landskapsåtgärder
Eftersom vägarna går genom det känsliga Järvafältet, kommer bullerskyddet här att bestå av en vall, som på
ett naturligt sätt ska passa in i den kuperade naturen.
Skärmar/murar kommer att finnas på broar. Längs vägarna planteras nya träd, buskar och blommor. Broarna kommer att ges en ytbehandling, som ska passa i miljön och bropelarna blir mjukt runda. Broarnas
undersidor blir släta. Även skuggspelet under broarna försöker man ta hänsyn till och tanken är att skapa en
ljus och behaglig miljö.
När ombyggnaden av bron är klar 2013 ska en ny bäckfåra 25 meter norrut grävas. Bäckens botten förses
med sten och sälg planteras.
Arkeologiska undersökningar
En hel del arkeologiska utgrävningar har utförts inför väggbyggena, men i Kista har inget som skulle föranleda några ytterligare arkeologiska åtgärder, påträffats. I Rissne har man dock hittat ett 30-tal gravar, som man
tittar lite närmare på.
35
Med ett par undantag kommer gravfält och boplatser med spår från förhistorisk tid, inte att påverkas av vägbyggena. Det gäller även det ålderdomliga kulturlandskapet kring Igelbäckens dalgång, som fått sin prägel av
att jordbruk enda sedan järnåldern.
Trafikplats Ärvinge. Teckning av Kristoff Laufersweiler. Bilden publicerad med Trafikverkets tillstånd.
Igelbäcken
När E18 är ombyggd kommer vägdagvattnet att renas innan det kommer till
Igelbäcken. Idag rinner vägdagvattnet
orenat ut i bland annat Igelbäcken.
För att inte skada Igelbäcken under
byggnadstiden, har man byggt en ny
140 meter lång kulvert under Kymlingelänken. Den ska skydda bäcken
och den sällsynta fiskarten grönling
under de fyra år byggnadsarbetena tar.
När ombyggnaden av bron är klar 2013
ska en ny bäckfåra 25 meter norrut
grävas. Bäckens botten förses med sten
och sälg planteras.
Stor hänsyn har tagits till Igelbäcken och allt tyder på att den klarat vägbyggena
mycket bra. Teckning av Kristoff Laufersweiler. Bilden publicerad med Trafikverkets
tillstånd.
E18-Kymlingelänken ett dyrt projekt
Totalt kostar projektet ca 3 miljarder kronor och den totala byggtiden är sex år. Till det kommer de nu färdiga
vägförbättringarna inom Kista. Emellertid minskar arbetsinsatserna påtagligt efter 2013.
36
Helenelund - pendeltågstationen för de som arbetar eller bor i Kista
Stationen öppnade år 1922 som lokaltågshållplats på dåvarande Norra stambanan
Järnvägen här drogs på 1870-talet , men det vi idag kallar Helenelund var
på den tiden tämligen obebott. På 1900-talet började ett villasamhälle
växa fram och fick namnet Eriksberg. Behovet av en tågstation uppstod
och 1922 var den klar. Den fick namnet Helenelund efter torpet Helenalund, folkligt kallat Lenalund. Där bodde bonden Erik Lukasson tillsammans med sin hustru Helena Gustafsson redan på 1840-talet. Stugan
hade fått sitt namn efter denna Helena Gustafsson. År 1846 blev Helena
änka, men bodde kvar med sina söner tills hon 1861 dog 74 år gammal.
Efter henne kallas området inte längre Eriksberg utan Helenelund.
Lenalunds torp idag finns på Lenalundsgatan
Lenalund för c 100 år sedan
WGS 84 (lat, lon) N 59° 24.806’, E 17° 57.768’
Den offentliga konsten i Kista
Kista torg
Ursprungligen komponerades torget som ett slags konstverk. Det 60-tals präglade Kista torg byggdes 2005
om för för 25 miljoner kronor till något ganska sterilt med tunga granithällar, trappor, murar, ramper och
torgbeläggning med smågatsten samt en inramning med lindar. Torgets gamla konstnärliga utsmyckning har
i stort sett behållits även om en del av symboliken har försvunnit. Olle Nymans spännande skulptur, ”Stenkvinna”, har lyfts fram ur skuggorna och fått en mera framträdande plats i trappkomplexet. Dammen med
Bertil Johnsons kulptur ”Ljusträd” har flyttats något och därmed har också en del av tankarna kring det gått
förlorade.
Bertil Johnson, som var 1:e arkitekt i Stockholms stad fram till 1992, berättar att det gamla torgarrangemanget skulle kommunicera bilden av ett ljusträd som tränger upp genom marken, spränger
asfalten varvid ringar bildas runt omkring (de vita koncentriska cirklarna som finns kvar). Fontänen omgavs
av ett antal ljuspollare, som dock inte finns kvar. De hade en innefattning av prismaformad akrylglas som
skulle föra tankarna till något av moderna kristallkulor för den då framväxande kiselindustrin.
En liknande trädskulptur
som den som finns på torget,
finns i Rågsveds centrum,
1961.
Allt kommunicerar en stark symbolik: Kista är ett centrum för elektronikindustrin och inom
halvledartekniken (transistorer och dylikt) används ofta fosfor som s.k. n-dopning. Fosfor kommer från det grekiska ordet φωσφορος [fōsforos], som betyder ”ljusbringare”. Atomnumret är
15, dvs det finns 15 elektroner. Följaktligen skulle Ljusträdet ha femton lampor,ljus, som snurrar
runt i cirklar ovanför torgplanet. Bilden visar det ursprungliga ”trädet”. Dagens träd har fått
lamporna ersatta med små ljusdioder.
38
Ljuspollare, ett slags ”kristallkulor” som gav markljus på en del av
torget och siade om en ljus framtid
för halvledarindustrin i Kista..
De försvann vid ombyggnaden av
torget
Olle Nymans ”Stenkvinna”
”Stenkvinna” eller ”Madam Makadam Petronella” som skulptören, professor Olle Nyman
(1909-1999), kallade henne. ”Petronella” är en feminisering av ”Petrus”, som betyder
”klippa”. Den är skapad på platsen och uppbyggd med sprängsten från arbetsplatsen
när Kista byggdes och fogad med cementbruk. Den blev färdig 1977. Skulpturen tillhör
Stockholms stad.
Hör ser vi de koncentriska ringarna runt
ljusträdet som bildas
när det spränger sig
upp genom asfalten.
Koncentration
Eva Langes skulptur ”Koncentration” i Ärvingeskolans entré. Eva Lange är född 13
oktober 1935 i Stockholm, gått på Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm 1953-64
och varit lärare i skulptur och teckning
på Birkagårdens folkhögskola. En kopia i lettisk granit finns vid entrén till förlossningsavdelningen på Visby lasarett. Den avbildade skulpturen i Ärvingeskolan uppges
tidigare funnits utanför Stadsmuséet.
39
Torgets sidor var tidigare försedda med
höga kandelaberstolpar med kronor av
sex sammansatta armaturer. Kronan har
formen av tre vikingayxor med syftning till
den gamla kulturbyggd som Kista vittnar
om. Torget var då ljusare än idag, men
stolparna kördes sönder och underhållet
var eftersatt. De försvann allteftersom.
Lars-Erik Husbergs ”Skuggan” (N 59° 24.100’, E 17° 56.342’)
Vid Ärvinge skola finns Lars-Erik Husbergs skapelse, ”Skuggan”. ”Hon är gjord i brons och står på en hög granitsockel. Ögonlocken är
sänkta och över sig har hon ett huckle. Den ena handen är öppen och mottagande, den andra knuten. Hon står där och tar emot
det öde som träffar henne. Skuggan speglar relationen mellan föräldrar och barn eller andra relationer som har med frigörelse att göra.
Konstnären vill att vi plockar fram vår fantasi.” (Citat från HSB-bladet, Kistanytt, i december 1980). SISAB äger statyn.
Lars-Erik Hugberg (1913-2006) bodde i Lidingö
40
Muralen i Ärvingeskolans parkområde ( N 59° 24.098’, E 17° 56.389’ )
Emaljplattorna har elever i Ärvingeskolan tagit fram under ledning av bildläraren Håkan Björling.
Målskottet ( N 59° 24.066’, E 17° 56.342’ )
Den skulpturala utsmyckningen i målat stål på Ärvingehallens nordöstra fasad är utformad av konstnären Curt Asker och har fått
namnet ”Målskottet”. Den sattes upp 1986 av Stockholms kommun. Ursprungligen var den ett förslag till “Nacka Skoglunds minne” för
att hedra en av våra första fotbollsproffs. Den kom till i samband med den skulpturtävling utlystes där - förutom Curt Asker Tomas Qvarsebo och Olle Adrin deltog . Tävlingen vanns av Olle Adrin med förslaget “Vi möts vid målet”. Det konstverket blev sedan
utfört i rostfritt stål och uppsatt 1984 i korsningen av Katarina Bangata och Brännerigatan. Curt Askers bidrag hamnade i Kista.
41
Kista Servicehus ( N 59° 24.157’, E 17°
56.447’ )
Fastigheten byggdes 1977 och består av 3 st
parallella huskroppar sam är sammanbyggda
av lågdelar.
Skulpturen lär föreställa ett äpple, men konstnären är det ingen som vet vem är. Kan det
vara Brommakonstnären Olof Thorvald Ohlsson?
Liten betraktare (N 59° 23.987’,E 17° 56.275’ )
Nicke Roséns ”Liten betraktare under blommigt täcke” är ett märkligt och något makabert konstverk. Konstnären berättar att det är inspirerat av ett barndomsminne av Buddhastatyer i Thailand. Barnet ser lite övergivet ut på grässlänten vid Igelbäckens skola, men – enligt konstnären – tycks det le när barnen leker och
klänger på det.
42
Lars Erik Falks skulptur på tunnelbanestationen (N 59° 24.193’,E 17° 56.534’ )
Det första konstnärliga uttrycket en Kistabesökare möter är ett slags bekräftelse på just det man väntar sig, nämligen de 16 meter höga
aluminiumprofilerna i 73 graders vinkel som finns på tunnelbanestation.
Konstnären Lars Erik Falk, som för övrigt designat hela stationen, har målat stängerna så att avresande mot City ser stängerna i rödaktig färg, medan de hemresande möts av lugna blå-gröna kulörer. Verket är från 1980.
Lars Erik Falk är född 1922 i Uppsala och har sin konstnärliga utbildning från Isaac Grünewalds målarskola i Stockholm och Otte
Skölds målarskola i Stockholm. Han har hämtat sin inspiration från europeiska traditionen, Bauhaus, De Stijl och den ryska konstruktivismen.
Electrum (N 59° 24.348’,E 17° 56.897’)
Skulpturen finns i Electrums atrium, på det som en gång i tiden var en boulebana. Den är skapad av holländaren Willem Kind (fodd 1947 i Rotterdam) och donerad av provinsen Drenthe till Stockholms stad som ett tack
för samarbetet med svenskt näringsliv. Den 2,5 meter höga skulpturen överlämnades av Emmens borgmästare
den 27 maj 1991 till kung Carl VI Gustaf. Informationsskylten vid skulpturen är sedan länge borttagen
43
Smeden i Kista 260 cm av Bo Adamsson 1980 (N 59° 24.224’, E 17° 57.520’ )
Bo Åke Adamsson, målare, skulptör, grafiker, född i Stockholm 1941. Bo Adamsson bedrev konststudier på Real Academia de Bellas
Artes i Spanien 1963. Efter vidareutbildning i bronsgjutning vid Konstakademin i Stockholm.1975 till 1977 har ett flertal skulpturer
gjutits, bl.a. det mästerliga Schackets figurer och en serie ballerinor, som väckt stor uppmärksamhet.
Konstnären berättar: ”Smeden”tillverkades i slutet av 70-talet och tog c:a 4 månader att få ihop. Snickare Nils Lundberg stod modell
för armen. Gjutningen utfördes på konstgjuteriet Kalmex i Svedala av gjutmästare Eriksson. Totalvikten för skulpturens fem delar blev
ganska precis 1 ton.”
44
”Growing Chaire”
i Grönlandsparken
( N 59° 24.254’, E 17° 57.099’ )
Konstnär: I Michel Bussien (2009).
Konstverket består av två likadana
plexiglasstolar, men jag lyckades inte
ta någon vettig bild på dem tilsammans.
45
Venus födelse ( N 59° 23.825’, E 17° 56.927’ )
”Venus födelse” finns i Kronborgsgränd och konstnär är Erik Åkerlund.
Verket är daterat 1993
Forumdammen ( N 59° 24.341’, E 17° 56.704’ )
Konstnären är Tommy Östmar (1934-2007).
Skulpturen gjordes kring 1985, gjuten på Bergmans Konstgjuteri.
Professor i teckning vid Kungl Konsthögskolan
1976-86. Ledamot av Konstakademien.
Tilldelad Prins Eugen medalj 1998.
Alfred och Amalia Årfelts relief
på Kista gymnasiums lastbrygga
( N 59° 24.255’, E 17° 57.559’ )
En lastbrygga har klätts med reliefer, avgjutningar av verktyg. Balustraden är gjord av
byggstenar som var och en utgör en hålrumsform. Här finns också några bänkar byggda av
samma hålform.
Kista gymnasium finns i industriområdet på
adressen Torshamnsgatan 10-12
46
Till vänster
Blomsterställning? ( N 59° 24.286’, E 17° 56.739’ )
Ett konstverk eller något annat? Verket finns i den parkliknande innergården där vi hittar restaurangen (den röda byggnaden
som syns bakom buskarna) ”Kenths matsalar” och FOI,Totalförsvarets
forskningsinstitut med adressen Gullfossgatan 6.
Till höger
“Anita och Sofia”
Trafikplaneringen av de nya förorterna hade till uppgift att separera biloch gångtrafik. För anläggning av gångtunnlar utformades prefabricerade
betongelement för att som snabbt kunna byggas. Till dessa väggelement behövdes en ny gåntunnelarmatur, dels för att anpassas till produktionen, dels
för att få belysning som kunde motstå åverkan. Armaturglaset formades i
tjockt opal akrylglas och för glödljus. Den kom att kallas för “Anita”. efter
vår artist Ekberg i Italien. Snart utvecklades urladdningslampor och en ny
konstruktion behövdes. Den nya armaturen blev större till kupan och kom
att benämnas “Sofia” efter den italienfödda Sofia Loren. Armaturen “Sofia”
är fortfarande den mest vanligt förekommande som gångtunnelbelysning i
hela Sverige.
Birgit och draken, träskulptur av Octavian Pirvan, på Eggeby gård
( N 59° 23.878’, E 17° 55.194’)
Octavian Pirvan är skulptör. Han skapar av material han hittar omkring
sig. Octavian Pirvan är klassiskt skolad bildhuggare utbildad på konsthögskolan i Rumänien.
Get på Eggeby gård av Stina Alm ( N 59° 23.917’,E 17° 55.155’ )
Stina Alm, född 1955, är utbildad på Konsthögskolan i Stockholm
47
Vinterlöv av Eva Lange N 59° 23.914’, E 17° 55.165’
Skulptur på gräsplan framför Eggebygårds huvudbyggnad. Eva Emilia Lange är född 1935 i Stockholm, utbildad på Konstfackskolan
och Konsthögskolan och varit lärare i skulptur och teckning på Birkagårdens Folkhögskola.
Hällristning av Maria Eriksson N 59° 23.845’, E 17° 55.355’
Konstverket finns nära runstenen i Eggeby. den inskurna skriften är ”Kanske, men jag vet inte riktigt”
48
Hundskulpturerna i Husby
Medusen, 1975
WGS 84 (lat, lon):
N 59° 24.667’, E 17° 55.391’
Hunden tillhör Sonja Petterssons skulpturserie “7
hundar och en katt” av Sonja
Pettersson. Av dem finns fyra
skulpturer kvar. Medusen var en
av konstnärens bullterriers, en
hängiven kattjägare.
Här var det tänkt att även en
katt, uppjagad i en lyktstolpe,
skulle finnas. Katten är i brons
och heter Felicia, men är numera försvunnen och ingen
tycks veta var den är. SISAB är
ansvarig.
Valp i världen, 1975
WGS 84 (lat, lon):
N 59° 24.676’, E 17° 55.352’
Hunden tillhör skulpturserien “7 hundar och en katt” av Sonja Pettersson.
Sonja Pettersson, född 1935, utbildade
sig på Konstfack i Stockholm 195661 och på Kungliga Konsthögskolan i
Stockholm 1961-66. Hon har gjort sig
känd för skulpturer av djur, framför allt
hundar.
Sonja Pettersson är gift med konstnären
Åse Christian Danell. Hon bor och
arbetar i Heby.
Yorgi, 1975
WGS 84 (lat, lon):
N 59° 24.677’, E 17° 55.316’
Hunden tillhör skulpturserien “7
hundar och en katt” av Sonja Pettersson och finns utanför idrottshallen i
Husby.
49
Offentlig konst i Husby
WGS 84 (lat, lon):
N 59° 24.489’,
E 17° 55.610’
Ett monumentalt arrangemang i Husby. Uppgifter
om konstverket och dess
upphovsman saknas.
Göran Nilsson målningar på keramikplattor
finns på Nidarosgatan
Grönlingen står som väktare vid
entrén vid Husbybadhus.
Konstnär: Mikael Pauli
Hundskulptur av Sonja Pettersson
WGS 84 (lat, lon):
N 59° 24.676’, E 17° 55.350’
50
Minnesstenen på Järvafältet över bussolyckan i Måbødadalstunneln, Norge ( N 59° 24.015’, E 17° 55.527’ )
Den 15 augusti 1988 inträffade en katastrofartad bussolycka i Måbødalstunneln, 18 mil öster om Bergen i västra Norge. Ombord på
bussen fanns 31 personer – skolelever i årskurs sex i Kvarnbackaskolan och några av deras föräldrar – på skolresa. I början av en lång
vägtunnel upphörde bussens bromsar att fungera. För att bussen inte skulle störta ned för ett stup vid slutet av tunneln, försökte bussföraren minska hastigheten genom att styra in mot bergväggen. Tolv av barnen, 12 år gamla, och fyra föräldrar inklusive bussföraren
dödades. De övriga elva barnen och fyra föräldrar fick mer eller mindre allvarliga skador.
Minnesstenen finns på Järvafältet omgiven av körsbärsträd, en koppling till Astrid Lindgrens Nangijala.
Kista kyrka, minnesplatsen
51
Kista kyrka
Kista kyrka är ritad av av arkitekten ungerskfödde Zoltan Bedecs (1933 - 2005) och invigdes 1 oktober 1978. Kampanilen, dvs klocktornet uppfördes 1979. Korset på taket är konstruerat som en stor lanterninhuva och kom till 1984. Det vill associationer till ett fyrtorn,
dvs Kyrkans uppgift att rätt leda seglarna på livets hav rätt. Kyrkans åttkantiga grundstruktur betecknar i kyrkosymboliken ofta
pånyttfödelsen och ibland ser man talet 888 som symbol för Kristus, dvs. den gudomliga pånyttfödelsen i den trefaldiga kärlekens och
kunskapens sammanvävda cirklar). Byggnaden är murad med osorterade tegel och hörnen är avrundade med snedförband. Det ska
vara ett uttryck för knäppta händer i bön.
Stadsplanerarna ville att kyrkan skulle byggas med samma gulbruna tegel som Ärvingeskolan, men församlingen motsatte sig detta och
det blev rödbruna tegel istället.
52
Kyrksalen i Kista kyrka
Kyrkorummet får sitt ljus från en 14 meter hög lanternin. Totalt finns tolv fönster, samtliga med glasmålningar i starka färger De fyra
största blyinfattade fönstren avbildar frälsaren med madonnan, mästaren och Ordet, den Helige Ande samt korsfästelsen. De triangelformade fönstren symboliserar livets träd. De fyra stora ljuskronorna med runda lampor förmedlar symbolikens druvklasar. Orgeln har
22 stämmor och är tillverkad av Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund.
Ett litet Mariaaltare finns i kyrkorummet. Man kan undra vad reformationens män tänker om det?
53
Altaret murat i samma stil som byggnaden i
övrigt. Ljusstakarna på altaret är tilvekade av
betong. Att det är två till antalet brukar vara ett
budskap om lag och evangelium eller Krist gudomlga och mänskliga natur.
“Kyrkbacken”
54
Den åttkantiga dopfunten i centrum av kyrksalen är gjuten
i cement med förgylld dekor. Talet åtta brukar i kyrkosymboliken uppfattas som pånyttfödelsens tal.
Kristus betecknas ibland med talet 888, vilket är skulle då
syfta på den gudomlaga pånyttfödelsen i Fadern, sonen och
Den Helige Ande. Kyrkbyggnaden har också en åttkantig
form.
I bildkanten längst till vänster vid ambon skymtar piscinan
som en del av kyrkmuren. Piscina är ett avlopp i kyrkrum
för t.ex. använt dopvatten i så att det hamnar i vigd jord.
Skulptur i Kista kyrka
På muren väster om altaret finns en 1600-tals skulptur som föreställer Maria, Jesusbarnet och Johannes
Döparen. Stockholms stadsmuseum har lånat ut den till
kyrkan.
55
Kryptan i Kista kyrka, amfiteatern
Maria-kapellet finns i bottenvåningen och är ett fönsterlöst rum. Det har golv av klinker och väggar na och taket är klädda med en
träpanel på kopparplåt. Ett mycket vackert rum där även små begravningsgudstjänster hålls.
56
Under de stora glasmålningarna sitter reliefer av koppar, som föreställer evangelistsymbolerna. De är tillverkade av Rolf Karlsson.
Matteus, bevingad människa (inte ängel) därför att hans evangelium börjar med Jesu släkttavla, hans sanna mänskliga natur.
Markus, lejon därför att hans evangelium börjar med Johannes döparen som “Rösten av en som ropar i öknen”. I öknen är det lejonet
som hörs.
Lukas, oxen därför att hans evangelium börjar med Sakarias offer i Jerusalem. Oxen är ett offerdjur.
Johannes, örnen därför att hans evangelium börjar med det himmelska Ordet som är Gud. På himlen ser man örnar.
Korset som lanterinhuva vill vara ett
fyrtorn för människor över livets stormiga
hav.
De fyra stora kyrkfönstren i Kista kyrka skapade av Zoltan Bedecs
Kristus i Marias famn , Kristus och Ordet, Den Helige Ande och Korsfästelsen
57
Vällingklockan från Kista gård på kyrktorget i Kista kyrka
Sejlare åldermannen i Stockholm, J. S. Liebert blef egare af Spång-Kista 1april 1816.
När man trött från sysslan går
kroppen sin förfriskning får
Kyrkfönstren längs taket i Kista kyrka
De fyra triangelformade färggranna fönstren är symboler för träd. Livets träd?
58
Altartavlan i Mariakapellet. Krucifixet är donerat av Zoltan Bedecs och varit det som inspirerat arkitektens färgsättning av hela kyrkan. Ett antikfynd från Jylland, hävdar Zoltan Bedecs.
59
Akalla kyrka
Kyrkan är ritad av arkitekt Hans Wieland och invigdes 1976. Används numera inte så ofta till gudstjänster.
Nedan: Spånga kyrka
Kyrkans äldsta delar är från tiden mellan 1175 och 1200.
Den 1 januari 2010 sammanslogs Kista och Spånga församlingar för
att förhindra att Kista församling skulle gå i konkurs.
Spånga-Kista församling har 82000 invånare i området, men endast
25 procent är medlemmar i Svenska kyrkan.
60
Mångreligiöst
I Kista/Husby/Akalla har 72 procent invandrarbakgrund och de flesta av dessa invandrare är
muslimer. En mindre moské finns i Husby (fyra
i Rinkeby och två i Tensta). Evangeliska Frikyrkan, med rötterna i de pursvenska baptistiska
samfunden Örebromissionen och Helgelseförbundet, verkar sedan området byggdes och inte
hade några invandrare. Den har sin verksamhet
i Husby kyrka och är praktiskt taget helt inriktad
mot kyrkligt arbete bland den invandrade befolkningen.
Kyrkan byggdes 1976 efter ritningar av arkitekt Karl-Erik Hjalmarsson
Islam
Evangeliska Frikyrkan
Nedan Helenelundskyrkan på Sollentuavägen 74, som tillhör
samfundet Evangeliska Frikyrkan. Ursprungligen var byggnaden en biograf, byggd på 30-talet i vacker funkisstil.
“Husby moské”, Islamiskt kulturcentrum. Islam är det överlägset
största religiösa samfundet i Kista
Buddhism
Buddhist Vihara är en växande församling och finns i en villa i Jakobsberg. Templet är i Theravada-traditionen. Det etablerades 1985 av “The Sri Lanka-Sweden Buddhist Association” i samband med att den första
högt ärade munken anlände till Stockholm för att bo på templet. Det är det första buddhistiska tempel som
någonsin grundats i Skandinavien och dess medlemmar kommer huvudsakligen från Sri Lanka.
Hinduism
I Stockholm bildades Hindu Mandir Society på 1980-talet. Det första stora hindutemplet kunde invigas 1998 i Helenelund i Sollentuna,
ett f. d. daghem med fritidsgård nära pendeltågsstationen. Byggnaden uppfördes på 1940-talet efter ritningar av stadsarkitekt Gunnar
Leche i Uppsala
61
Runstenar i Kistas närområde
Eggebystenen U69
Eggebystenen - sannolikt ristad av Gunnar - är troligen
den äldsta runstenen på Järvafältet. Orsaken till
den gissningen är att stenen saknar drakslingor eller
djurhuvuden, något som blev högsta mode på 1000-talet. Stenen fiinns ett par hundra meter öster om Eggeby
och låg vid den väg som en gång i förband Eggeby med
Rinkeby.Av inskriften förstår man att den stått vid
en bro, som Ragnaälv byggt. Exakt var den här bron
fanns, är inte klarlagt, men troligen står stenen på sin
ursprungliga plats.
Kistastenen U75
Framför Kista gård stod tidigare en runsten. Det var antagligen inte stenens ursprungliga plats utan hade flyttades dit i
samband med ett vägbygge vid sekelskiftet. På den tiden var
det helt enkelt status att ha en runsten framför porten. Var
den här runstenen ursprungligen stått är okänt
Texten på stenen är : “Sigvid lät resa denna sten efter sin
fader Egvid och sin moder Holmfrid och Jovurfrid.”
Namnet Jovurfrid är unikt och endast känt från den här
runstenen.
Husbystenen U74
Stenen finns alldeles intill vägkanten till grusvägen mellan Husby gård och Akalla by. Den är ristad på 1000-talet av en välkänd runristare vid namn Visäte.
Här står: “Ragnälv lät göra denna bro efter Anund, sin
gode son. Gud hjälpe hans ande och själ bättre än han
förtjänade. större minnesvårdar skola icke varda till;
moder gjorde den efter sin ende son.”
Runstenen vid Kummelby kyrka, NF1953
Runstenen står rest på ungefär den plats den hittades 1953.
“Helga lät resa denna sten efter Svarting, sin man, och efter Östen
och efter Häming, sina söner. Igulfast ristade”
Vid Husbystenen finns även en bautasten.
62
Hanstastenen vid Hägerstalund, U 73
Hanstastenen är en av två stora runstenar som tillsammans utgör en enhet. De är dock inte längre tillsammans. Stenen vid Hägerstalund står ungefär på sin ursprungliga plats medan den andra finns sedan 1896 på
Skansen. Stenarna anses vara de intressantaste på den här delen av Järvafältet.
Det stenarna berättar är att Inga hade två söner, Ärnmund och Ingemund. De dog i Grekland. Hennes man
dog också så hon ärvde gården. När sedan Inga dog, blev hennes bröder arvtagare och det var de som reste
stenarna.
Hanstastenen vid Hägerstalund
Granbyhällen i Husby
Ristningen upptäcktes 1941 och exakt vad
där står har inte gått att uttyda. Sprickorna
i stenen är för många och under senare år
har den dessutom vittrat mycket kraftigt.
Bautasten i Husby
Vid Spånga kyrka finns flera runstenar.
Åtminstone finns inmurad i kyrkväggen.
En sten utan skrift (bautasten) finns mitt emot Husbystenen vid
den mycket gamla vägen mellan Husby och Akalla. Man vet ingenting om den, men strax intill den finns ett järnåldersgravfält.
63
Gårdar på Järvafältet
Eggebygård
Huvudbyggnaden är från 1886. Den första vittnesbörden om platsen runt Eggeby är runstenen U69. Se sidan
om runstenar i detta dokument.
Den första kända bonden på Eggeby var Anund Svensson på mitten av 1400-talet. På den tiden var gården
också prästgård, Spångas första.
Förmodligen har gården alltid befunnit sig på den höjd den befinner sig idag. Dock är dagens huvudbyggnad
inte mer än c 100 år gammal.
Vid Igelbäcken intill Eggeby finns en bassäng i betong, 10 gånger 5 meter. Den byggdes vid tiden för första
världskriget och var en tvätt- bassäng för soldaterna. Se nedan.
Föreningen Järva Folkets Park bedriver en omfattande verksamhet och ansvarar för Eggeby gård, som har
tusentals besökare varje år. Inte minst förekommer konstutställningar . På Eggeby finns också Naturskola,
som är en sorts fältskola, som drivs av utbildningsförvaltningen. Café Grönlingen finns för den som vill ta en
kopp kaffe.
Eggeby gård
Igelbäcksdammen
Resterna av en baddamm, som bygdes
av militären någon gång under den tid
Järvafältet var ett militärt övningsområde.
Igelbäckens vatten leddes in genom en
port längst till höger på bilden (syns inte)
och dammen tappades ur genom porten
på bildens övre del. Detta var möjligt då
Igelbäckens vattennivå var betydligt högre
för femti år sedan än vad den är idag.
64
Granby gård
Gården nämns i urkunder från 1200-talet och är därmed den gård på Järvafältet
som har den äldsta skriftliga dokumentationen.
Gården har varit undersälld Eggeby gård
och senare Husby gård.
Av Granbys byggnader finns endast
bostadshuset och några utbyggnader
kvar. Det är delvis mycket gammalt, men
är tillbyggt flera gånger och är troligen
också flyttat.
På området hade också militären en del byggnader. Mest intressant är den Svea Livgardet hade uppfört för ett
stridsvagnskompani. Granby blev övningscentrum för Sveriges första tanks.
En märklighet är att inga forngravar hittats på området. En möjlig förklaring är att Granby helt enkelt inte är
äldre än c 800 år. En annan att gravarna förstörts av jordbruket.
Granby är idag en privat bostad.
Huvudbyggnaden på bilden är från mitten av 1800-talet
Kymlinge gård (ovan)
Gården nämns första gången 1347, men gravfält från järnåldern vittnar om att den är betydligt äldre än så.
Under 1500-talet var Kymlinge en by med två gårdar och på 1600-talet blev dessa två gårdar krongårdar under Ulriksdals slott.
Fyra torp var underställda Kymlinge: Killingtorp, Linvävaretorp, Nykrogen och Rådan. Killingtorp finns kvar
som privatbostad och Rådan finns vid Edsviken och ser ut som allt annat än ett torp.
65
Hägerstalund
De två runstenarna (den ena flyttad till Skansen) framför gården är cirka 1000 år gamla och är direkt kopplade till gården. Dagens huvudbyggnad är troligen från början av 1700-talet, men ombyggd många gånger.
Gården var på sin tid Spånga sockens näststörsta med 380 tunnland. Större var enbart Hässelby slott.
Gården ligger intill Barkarby flygfält, F8, och fungerar idag som värdshus. Jordbruket lades ner 1954.
Hästa gård
Hästa gårds anor går tillbaka till
1500-talet. Dagens huvudbyggnad
är dock resultatet av en ombyggnad på 1800-talet. Fasadens
vitputs ser dock ut som 1700-tal.
Gården har försäljning av ekologiskt producerade produkter, bl.a.
fårkött och ägg. Järvafältets popuäraste café finns här.
Sedan 1995 driver 4H i Stockholm
gården som ett ekologiskt jordbruk.
Namnet Hästa har en koppling
till ordet “hässja”. Har inget med
hästar att göra.
Upplysningsvis kan också nämnas att det spökar i hagen mellan Hästa gård och Igelbäcken. Området kallas
“Stormors hage”. Stormor bodde här och fick totalt 18 barn, men inte med den som var hennes ungsomskärlek. Detta gjorde henne bitter och än idag blir hon irriterad om något kärlekspar dyker upp på området. Både
synligt och hörbart.
66
Husby gård
Gården är en utveckling av ett torp under Storgården i Akalla. Den dateras till början av 1800-talet och de
äldsta byggnaderna är något yngre än så.
Jordbruket lades ner 1959 och idag är gården ett friluftsområde med bl.a. ett café.
Idag är det omtyckt rekreationscentrum för framförallt Husbyborna, men konsthallen, som drivs av Husby
Konst- och Hantverksförening, lockar även besökare från trakterna omkring. Ett café med hembakt förhöjer
utbytet av besöket.
Redan under förhistorisk tid fanns här en gård med namnet Husby. Det var ett vanligt namn på gårdar som
var satta under kunglig förvaltning för att driva in naturaskatter (smör, fläsk, hö, ved). Det forntida Husby
med ansvar över Attundalands folkland låg dock i Sollentuna. Det var i sin tur indelat i hundare som var
och en hade ett Husby med förvaltningsrätt. Husby på Järvafältet var kanske ett sådant. Tingsstenarna, som
nämns redan 1347, tyder på det.
På 1300-talet ersattes hundarena med häradena.
67
Akalla by
Byn nämns första gången 1323 och än idag står ganska många relativt gamla byggnader på sina ursprungliga
platser. Den anses vara en av de bäst bevarade byarna i Stockholmstrakten. Området har dock äldre anor än
så och arkeologiska fynd tyder på att det varit bebott sedan bronsåldern. En offersten, en offerkälla, vikingagravar vittnar om en mycket tidig bosättningsplats.
Den första kartan över byn ritades 1636 och den visar att det fanns tre gårdar i byn.
Idag är Akalla by ett välskött och populärt fritidsområde med lekplats och många spännande djur för barnen.
Den äldsta skrivningen för Akalla är “Arkali” och betyder sannolikt “åkarlarnas by”. “Ån” här syftar på Igelbäcken.
Idag är Akallaby pärlan bland kulturmiljöer på Järvafältet.
Mellangården
används av Norra Järva Hembygdsförening och
vissa söndagar är det öppet med kaffeservering
samt information om bygden.
68
Skålgropsstenen i Akalla by
Under bronsåldern (1500 - 500 f. Kr.) utmejslade bönderna av
någon outgrundlig anldening ofta små gropar i stenar och hällar.
Ett tjugotal sådana stenar är kända i Stockholmstrakten.
Groparna är som här på Akallastenen, oftast grunda och c. 5 cm
i diameter och därför förefaller den rimliga tolkningen att det
skulle vara någon form sädeskross inte riktigt hålla. Experterna
lutar mer åt att de användes i någon form av offerritual. Spekulationer kring solkult och fruktbarhetskullt
finns också och gissningar om att man hällt blod i skålarna ökar magin kring dem.
Under 1800-talet fanns mycket vidskepelse kring skålgropsstenarna och de kallades "älvkvarnar". Man
föreställde sig att älvorna malde sin säd i groparna och att stenarna var magiska.
Ovan Akalla bys centrum. Här finns café och konferenslokal,. Möjlighet till ridning finns också.
Militären har rest en sten som minne över den tid
området ingick som övningsområde för det militära
försvaret av Stockholm, 1905 - 1970.
69
Källor
Ahnlund, Henrik, Spångas bebyggelsehistoria, Spånga sockens historia, Almqvist & Wiksells
1967
Akademiens skriftserie nr 11, Wahlström & Widstrands förlag 1929
Ankarberg, Karin, Spångas kommunalhistoria, Spånga sockens historia, Almqvist & Wiksells
1967
Arfvidsson, Jocke, Norra Järvas bebyggelsehistoria, Järvabygd, Norra Järva Hembygdsförening,
1997
Bengt Bergman, Spånga sockens runstenar, Spånga fornminnes- och hembygdsgille, årskrift
1937
Biuw, Anita, Norra Spånga – Bebyggelse och samhälle under järnåldern, Stockholmsmonografier, vol 76, 1992
Björklind Bengtsson, Inger, Från runor till radiovågor, Anna Ma Media, 2011
Brunberg, Mats, Järvafältet, Sollentuna hembygdsförenings skriftserie nr 10, 1976
Informationsskyltar på Järvafältet.
Kista kyrka, småskrift utgiven av Stockholm stift 2008
Lagerberg, Sven, Minnen från den militära verksamheten på Järvafältet under 1920-30-talen,
Sankt Eriks årsbok 1965
Landell, Nils-Erik, Grönlingens marker, Carlssons bokförlag 1998
Larsson, Åke, Minnen från Järvafältet under 1900-talet, Trafik-Nostalgiska Förlaget, 2011
Rådemyr, Carl, Från stenålder till vikingatid, Järvabygd, Norra Järva hembygdsförenings jubileumsskrift 1977
Sax, Ulrika, Kista – satellitstad i omvandling, Stockholmia, publiceras 2012.
Spånga folkskolor 1798 - 1942, Minneskrift till 1842 års folkskolestadga utgiven av Spånga
skolråd och lärarkollegium 1942.
Svenska fornlämningsplatser, Järvafältets fornlämningar, Kungl. Vitt. Hist. och Antikvitets
70