Revansch nr 2

Transcription

Revansch nr 2
Revansch!
2014:2 • Årgång 34 • Pris 45 kr • Utges av RSMH
CAROLINE AF UGGLAS
– skrev en bok med
sin psykolog
TEMA: TERAPI
Sture Bergwall &
bortträngda minnen
Terapi minskar återfall vid sexbrott
Samtal – en vinst för samhället
REDAKTÖREN HAR ORDET
Terapin tål att granskas
psykoterapi hjälper och har även
visat sig vara lönsamt för hela samhället. Men tyvärr är det en bristvara
i dag. Därför kan det kännas fel att
i ett temanummer om terapi prata
om negativa effekter och ens ta upp
fallet Sture Bergwall. Men målet är
att Revansch ska försöka diskutera
många sidor av verkligheten. Och vi
tror att terapin tål det. För genom granskningar av fel går
det också att bygga upp något som är bättre.
I den efterföljande debatten runt Dan Josefssons bok om
Sture Bergwall har det talats mycket om både bortträngda
och falska minnen, vilket du kan läsa mer om på sidan 20.
Falska minnen betyder att du minns saker som egentligen inte har hänt. Det kan vara så att du får för dig att du
upplevt något i din barndom, som egentligen inte stämmer,
eller att en terapeut som felbehandlar inplanterar falska
minnen i en genom suggestiv terapi.
tidigare i år höll Karolinska Institutet en konferens
med namnet ”Kan psykoterapin uppfinna en seriemördare”.
Namnet tycks antyda att det var terapeuterna som påverkade
Sture Bergwall att få för sig att han hade mördat och upplevt övergrepp i sin barndom. Men i det sammanhanget
är det viktigt att komma ihåg att han själv aldrig trodde på
sina ”minnen”, i varje fall inte utan att vara drogpåverkad.
Han uppger själv i båda böckerna som nyligen getts ut om
honom att han ljög för att få högre status, narkotikaklassade
läkemedel och terapi. Utan drogerna kunde han inte längre
associera hej vilt om de allehanda våldsamma händelser
som han hade påstått sig ha varit med om.
Det finns rötägg i alla yrkesgrupper, även bland terapeuter, kanske särskilt om de är outbildade och utger sig för att
vara något de inte är. Trivs du inte med terapeuten kan det
till och med vara sämre för en själv att gå i terapi, såsom
RSMH-medlemmen Veronika Gustafsson berättar med
start på sidan 20. Men risken att hamna i samma sits som
Sture Bergwall gjorde, på grund av fel terapeut, är nog minimal. Särskilt som en uteslutande majoritet av de personer
som söker terapeutisk hjälp knappast har begått brott och
därmed inte skulle bli trodda på eventuella fantasier om mord.
terapi är inte fläckfritt, och själv tror jag att det är bra
om det forskas om eventuella biverkningar och vilka terapier
som är bäst för vilka tillstånd. Kvaliteten och statusen skulle
säkert också kunna höjas om psykoterapeuten kontrolleras
ibland så att hon faktiskt utför den terapi som hon utger sig
för att ge.
Samtidigt finns redan forskning som visar att människor
generellt sett mår bättre av psykoterapi, och att samhället i
längden vinner på att satsa på terapi snarare än läkemedel.
Därför är det sorgligt att inte alla som behöver får tillgång
till terapi. Tänk på hur våra relationer och hela samhället
skulle bli om vi alla hade lättare för att prata med varandra
och hitta i vårt känsloliv. Det skulle säkert ge vinster i form
av bättre förhållanden, samarbeten och idéer som ingen
hade kunnat räkna med.
Då är det glädjande att se att politikerna i åtminstone
vissa kommuner i landet fattat galoppen, till exempel
Gagnef. Där får alla som vill och behöver terapi, vilket
ni kan läsa mer om på sidan 12. Hoppas ni får en trevlig
läsning!
Anna Langseth
Revansch!
utkommer med fem nummer per år och
ges ut av Riksförbundet för Social och
Mental Hälsa, RSMH.
Annonser: Anna Langseth,
08-12 00 80 44
Adress: Revansch!, Instrumentvägen 10,
126 53 Hägersten
Omslagsfoto: Nicklas Thegerström
Telefon: 08-12 00 80 44
E-post: revansch@rsmh.se
Hemsida: www.rsmh.se
Chefredaktör: Anna Langseth,
08-12 00 80 44
Medarbetare: Claes Rundqvist
Ansvarig utgivare: Bo Ardström
Medlems- och prenumerationsärenden:
Marianne Uddenberg, 08-12 00 80 47
Prenumerationspris: 195 kr/år
2 Revansch 2014:2
Layout: Malin Ringsby
Tryck: Trydells, Laholm 2014
ISSN: 0283-7587
För ej beställt material ansvaras inte.
Den som sänder icke beställt material till
tidningen förutsätts medge publicering
i den tryckta tidningen och elektronisk
lagring på internet. Frilansare som säljer
material till tidningen förutsätts medge
publicering i den tryckta tidningen och
elektronisk lagring på internet. Avtalat
arvode omfattar både publicering i tidningen och elektronisk lagring på internet.
UTGIVNING 2014
Nr 3:
Manusstopp den 5 maj.
Hos läsarna den 16 juni.
Nr 4:
Manusstopp den 25 augusti.
Hos läsarna den 6 oktober.
Nr 5:
Manusstopp den 20 oktober.
Hos läsarna den 1 december.
KORT OCH GOTT
INSÄNDARE:
Bälten fungerar för mig
förra numrets tvångsvårdstema lite ensidigt rapporterat vill
jag gärna ge min syn på ämnet.
När ångesten hotar att spränga
min kropp har bältesläggning varit
det som fungerat för mig. De starka
bältena hindrar mig från att skada mig
eller någon annan då ångesten driver
min kropp i explosiva kramper.
Jag vet att alla inte känner likadant
inför den omdiskuterade bältesläggningen. Jag respekterar att alla inte
känner som jag, på samma sätt vill jag
bli respekterad för min känsla. Jag vet
att jag inte är ensam.
då jag upplevde
Sofia Rapp Johansson.
Att skära sig fri
Revansch! Har tidigare skrivit om
Sofia Rapp Johansson och hennes
svåra uppväxt. Nu är dokumentärfilmen om henne klar – ”Att skära sig
fri” av Setareh Johansson.
Vem är egentligen
knäpp och vem
bestämmer det?
Ståuppkomikern Hasse Brontén, känd
från bland annat Ladies Night och
Parlamentet är aktuell med humorföreställningen Bipopulär, som visas runt
om i landet. Uppvuxen med en pappa
som fick diagnosen bipolär, ställer han
sig frågan om det verkligen alltid är de
med diagnos som är knäppast i samhället. Jimmie Trevett, förbundsordförande skriver mer om föreställningen
på RSMHbloggen.
strävan efter att minska tvångsåtgärder är mycket bra, men låt det starta
som just en strävan. På vägen mot
mindre tvång inom psykvården vill jag
ha en krisplan där jag varit med och
bestämt hur jag vill bli bemött. I min
plan står det att bältesläggning är
”Vi har många olika
diagnoser, bakgrund
och behov.”
metoden när min ångest blir för stark.
Min högsta önskan är att min krisplan
också förverkligas i skarpt läge.
eftersamtal efter varje tvångsåtgärd. Ett samtal där både min och
personalens agerande kommer i fokus.
Målet ska vara att nästa gång blir det
bättre. Vi har många olika diagnoser,
bakgrund och behov. Jag ser hellre en
mångfald i bemötande utifrån varje
individ och inte en linje som satts av
de som hörs högst och mest.
I min framtid vill jag möta personal
som har orden ”Imorgon kan det vara
jag” skrivna i eldskrift i sina hjärtan.
Agneta Werner
jag vill ha
En omfattande litteratur om psykosociala insatser har uppenbarligen gått Socialstyrelsens ’experter’ fullständigt förbi.”
Citat från Hannes Qvarfordt på RSMHbloggen, om Socialstyrelsens
riktlinjer för läkemedelsförskrivning vid psykotiska tillstånd.
Islossning
All kraft du äger
kan födas på nytt
som när isen spricker isär
på det väldiga hav
och solglittret i vattenspegeln
tränger in i ditt hjärta.
Öppet ligger havet
och möjligheten finns.
Tag årorna i livets båt
och ro mot livet
Ditt liv.
Gudrun Berg
Möt konstnären Gudrun Berg på sid. 28.
Revansch 2014:2 3
Sången ger
henne glädje
Caroline af Ugglas framstår ofta
som sprallig och glad på scen.
Men privat har hon mått dåligt
i perioder. Här berättar hon om
ångest och medicinberoende,
men också om att må bättre av
att sjunga.
caroline af ugglas skulle hellre
prata om annat.
– Det är inte jätteroligt att prata
om ångest. Men jag tror att det är
viktigt. Många tänker att de måste
vara starka och perfekta hela tiden,
men i själva verket mår de flesta dåligt
ibland, säger hon och rör runt i teet,
där hon sitter tillbakalutad i soffan
hemma i Kungsängen.
Caroline af Ugglas som har varit
med i Melodifestivalen tre gånger och
dragit igång Körslaget i TV4, vet en
hel del om att må dåligt. Hon har till
och med skrivit en bok om det. Hjälp,
vem är jag? kom ut 2010 och består av
anteckningar från hennes terapisamtal
med psykologen och poeten Ukon.
– Det var så många som skrev till
mig och ville ha hjälp för att de mådde
dåligt och jag ville skriva ett långt
brev till var och en. Men tiden räckte
inte, så jag skrev boken i stället. I
efterhand kan jag tänka att alla borde
”Det var så många
som skrev till mig
och ville ha hjälp
för att de mådde
dåligt och jag ville
skriva ett långt brev
till var och en. Men
tiden räckte inte,
så jag skrev boken
i stället.”
4 Revansch 2014:2
göra så. Jag lärde mig jättemycket om
mig själv eftersom jag var tvungen att
läsa vad jag hade sagt under terapisamtalen nio gånger medan vi redigerade boken, säger Caroline af Ugglas.
dåligt först som
vuxen. I tonåren var hon vild och
utlevande, men mådde egentligen
ganska bra.
– Det är klart att det fanns perioder
då jag ville vara hemma och bli kliad
på ryggen, men det var inte mer dramatiskt än så. Det var först när jag var
21 som jag upptäckte att livet inte var
så lätt som jag trodde. Då började jag
tänka djupa tankar och det kan ju vara
bra, men om det blir för mycket blir
det grötigt i huvudet. Jag var dessutom
tillsammans med en kille som var lika
intresserad som jag av att diskutera
meningen med livet, så till slut var vi
båda deprimerade.
När det var som värst ville Caroline
bara dö. Efter att ha mått så i ett par år
gick hon till en psykiatriker som skrev
ut antidepressiv medicin. Plötsligt
blev hon på ”supergott humör”. Men
när den första glädjechocken klingat
av kände hon sig nedstämd igen och
fick en högre dos.
– Jag åt för mycket medicin och
blev helt manisk. Det var en lång resa
att bli av med det beroendet. Jag fick
trappa ner långsamt för att lura kroppen. Till slut var jag nere på en 16-del
av pillren, säger hon.
hon började må
ställer Caroline af Ugglas en
rad diagnoser på sig själv. Deprimerad,
neurotisk, tvångstankar, hypokondri.
Men i verkligheten har hon aldrig fått
någon diagnos.
– Jag är definitivt depressivt lagd och
hade säkert fått diagnosen ADHD om
den fanns när jag var yngre. Däremot
är jag inte bipolär. Jag blev manisk när
jag åt för mycket medicin, inte av egen
kraft, säger hon.
i sin bok
Förutom att hålla på med musik i Alla kan
När Caroline af Ugglas blev gravid
med sitt första barn började hon må
bättre. Hon säger att hormonerna kom
i balans och att barnet gjorde henne
mindre självupptagen. Dessutom
började hon sova och äta bättre och
jobba i lagom doser. Länge gick hon
runt och kände sig kaxig och trodde
att det var det som var receptet för att
må bra. Men det senaste året har hon
börjat få ångest igen i samband med
mens, så nu är hon inte lika säker.
Fortfarande är det så att hon mår
sämre om hon jobbar för mycket. I
höstas var hon tvungen att ställa in
vårens konserter med Riksteatern, för
att hon inte mådde bra av det pressade
schemat.
Caroline
af Ugglas
Född: 1972
Familj: Maken Heinz Liljedahl
och två barn.
Gör: Sångerska och konstnär.
Har deltagit i Melodifestivalen
tre gånger och kom på idén
till programmet Körslaget i
TV4 som även har sålts till
USA. Har gett ut åtta skivor
och boken ”Hjälp, vem är jag?
– anteckningar från en terapi”.
sjunga-körer börjar Caroline af Ugglas bli sugen på att börja med en ny skiva.
Men numera när Caroline af Ugglas
mår dåligt stänger hon inte in sig
och gråter dygnet runt som förr. Det
händer fortfarande att hon gråter en
kvart, men sedan går hon ut och gör
något.
– Nu är det aldrig så att jag vill dö.
Det är som att mitt intellekt säger åt
mig att jag inte kan vara för deppig,
jag har det för bra. Jag har familj och
vänner, ett hem jag trivs i och ett jobb
jag gillar. Det finns de som har det
mycket värre.
caroline af ugglas säger att ända sedan hon blev vuxen har hon varit rädd
för att bli galen. Men i dag försöker hon
tänka att den rädslan är bra, att det är
först när hon inte är rädd längre som
hon verkligen har blivit galen. Därför
blir hon inte lika orolig längre när
ångesten kommer.
– Jag tror dessutom att jag känner
mer än andra. Jag blir hungrigare,
mättare, tröttare, piggare och fryser
eller svettas mer. Det är sådan jag
är. Jag är av eller på, aldrig i mitten,
säger hon.
Och det här att må dåligt i perioder
behöver inte bara vara av ondo. Caroline af Ugglas har använt sig mycket
av ångesten i sitt skapande och sina
låttexter.
– Jag tror att alla konstnärer som
jobbar med att förmedla känslor till
andra, också har kontakt med sina
Foto: Nicklas Thegerström
egna känslor och då är det klart att
man mår dåligt ibland, säger hon.
när caroline målar eller sjunger mår
hon bättre. Den allra bästa medicinen
är körsången. Två dagar i veckan
leder hon Alla kan sjunga-körer i
Stockholm och Uppsala.
– Att sjunga frigör endorfiner som
gör oss lyckliga. Många söker sig till
min kör just för att de mår dåligt och
de mår bättre i dagar efteråt. Det
fungerar på mig med. Det är samma
sak när jag sjunger själv, det händer
något i kroppen.
Pernilla Ahlsén
Revansch 2014:2 5
NYHETER
Ny lag saknar fokus
på psykiska hinder
Nästa år räknas brist på tillgänglighet
som diskriminering. Det är en framgång
för Handikappförbunden som drivit
frågan i 20 år. Men Lagrådet kritiserar
lagen för att endast ta upp fysiska
funktionshinder. Psykiska funktionsnedsättningar nämns inte alls, trots att det
ingår i begreppet funktionsnedsättning.
Lagen kritiseras även av Handikappförbunden för att endast företag med
fler än tio anställda ska omfattas, vilket
innebär att 90 procent av företagen i
landet slipper undan.
Psykisk ohälsa
vanligare hos barn
med äldre pappor
Äldre pappor får oftare barn som
drabbas av autism, adhd, bipolär
sjukdom och schizofreni än yngre
pappor, visar en ny svensk studie,
enligt DN. Till exempel har barn med
äldre pappor 13 gånger högre risk
att få funktionsnedsättningen adhd,
25 gånger högre risk att drabbas av
bipolär sjukdom och fördubblad risk
att drabbas av psykos. Men utgångspunkten är ofta låga tal. Till exempel
drabbas endast 5 procent av befolkningen av psykossjukdom någon gång
i livet, enligt Socialstyrelsen. Förklaringen till den ökade risken är troligen
att kvaliteten på mannens spermier
blir sämre med åren.
Nya satsningar
mot våldet
Funktionsnedsatta utsätts minst
lika ofta för våld som andra personer, enligt en ny bok. Samtidigt
startas nu en kvinnojour som
riktas just till funktionsnedsatta.
flera studier visar att personer med
funktionsnedsättningar är mer utsatta
för våld än andra. Detta uppmärksammas i den nya boken Våldsamt
osynligt som riktas främst till tjänstemän inom kommun och landsting
och ges ut av Brottsofferjourernas
riksförbund.
Särskilt utsatta vid sexualbrott är
kvinnor med psykiska och kognitiva
eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, enligt en studie som
nämns i boken.
Men trots att våld mot funktionsnedsatta är vanligt, saknar socialtjänsten kunskaper i frågan. Sexuellt våld
osynliggörs, till exempel genom att
kvinnorna betraktas som ickesexuella
och könlösa. Många kommuner saknar också skyddat boende och infor-
Två chefer har dömts för att ha orsakat
en anställds självmord. Enligt rätten
har cheferna inte vidtagit åtgärder för
att förbättra hans mående utan avskedade honom i stället. De döms därför
för arbetsmiljöbrott. Domen, som kom
i slutet av februari, är unik på så sätt
att domstolen kunnat fastställa att
chefer vållade en anställds självmord.
Mannen arbetade på socialkontoret i
Krokom, Jämtland.
6 Revansch 2014:2
i höstas drog därför Sveriges kvinnojourer och tjejjourers riksförbund
i gång projektet EJA, En jour för
alla. Genom en mängd föreläsningar
runt om i landet ska de informera om
hur våldet mot kvinnor med funktionsnedsättningar ser ut, så att fler
uppmärksammas på att det existerar.
Anna Langseth
Nya krav: Föreningar
ska påverka psykiatrin
miljontals kronor på psykiatrin. Nu ska föreningarna
ge synpunkter på hur pengarna ska användas.
– Målet är att personer med psykisk ohälsa ska få mer makt och inflytande
över sin egen vård, säger Anders Printz, regeringens psykiatrisamordnare.
Tidigare var kommunerna och landstingen tvungna att fråga föreningarna
om råd för att få del av regeringens PRIO-satsning. Men nu skärps kraven.
I år måste de samarbeta ordentligt med brukarorganisationerna, annars får
de inga pengar alls, enligt Anders Printz.
Ett problem har förut varit att kommunerna och landstingen frågat föreningarna för sent. Ett annat problem, som RSMH märkt av, är att kommunerna och landstingen handplockar egna brukarrepresentanter i stället för
att låta föreningarna utse vilka personer som bäst kan ge kunskap. Men på
NSPHs hemsida finns nu ett stöd för det lokala Prio-arbetet, ett samarbete
som är tänkt att vara långsiktigt.
Anna Langseth
regeringen har satsat
Chefer döms för
anställds självmord
mation tillgängligt för personer med
funktionsnedsättning.
NYHETER
Förbättrade attityder
under senaste åren
Allmänhetens attityder och beteende
gentemot människor med psykisk
ohälsa har förbättrats under de senaste
fem åren, enligt Hjärnkoll. Särskilt stor
är förbättringen i kampanjlänen Västra
Götaland, Uppsala och Västerbotten
där 13 av de 21 attityder som undersökts blivit positivare, jämfört med 9 av
21 för hela landet. De största attitydförändringarna är att man är mer positiv
till att personer med psykisk sjukdom
ska vara delaktiga i samhället och att
psykiatriska verksamheter bör bedrivas
i öppna vårdformer.
Mest läkemedel
bland lågutbildade
Jennifer Strands avhandling heter Without you there is no me.
Foto: Privat
Lyhördhet ger
bättre behandling
Behandlingen för personer med
psykossymtom blir bättre om
det finns en större lyhördhet för
patientens livshistoria. Det visar
en ny avhandling.
– kunskap om patientens uppväxt
ökar förståelsen för problem som
annars kan tolkas enbart som symtom
på en sjukdom, säger Jennifer Strand,
doktor i psykologi på Göteborgs
universitet.
I sina studier har Jennifer Strand
bland annat låtit människor med psykossjukdom beskriva sin uppväxt och
på vilket sätt den påverkat dem. Majoriteten berättade om svåra uppväxtförhållanden, ibland med övergrepp,
där klimatet i familjen beskrevs som
slutet och tyst. Sällan hade föräldrarna samtalat med sina barn eller hjälpt
barnet att förstå det svåra som hade
hänt dem. Deltagarna beskrev sig själ-
va som tystlåtna och ensamma barn
med en benägenhet att dagdrömma
och fantisera. De flesta av deltagarna
kopplade ihop sina psykossymtom
med erfarenheter av övergrepp eller
ensamhet och maktlöshet.
redan tidigare forskning har visat
att psykotiska symtom blir mer begripliga om de ses utifrån individens livshistoria och tidigare relationer. Men
det som är nytt i Jennifer Strands
avhandling är att behandlingen kan
bli bättre om vårdpersonalen lyssnar
och vågar fråga patienten om hennes
bakgrund. Till exempel är det inte alla
som vill bli av med sina röster, utan
vissa såg dem som stödjande. I andra
fall skulle traumaterapi kunna vara
relevant för att bearbeta svåra händelser i barndomen.
Anna Langseth
Lågutbildade kvinnor använder tre
gånger mer ångestdämpande och
sömngivande läkemedel än kvinnor
med hög utbildning. Det skriver
Aftonbladet med anledning av
Socialstyrelsens årliga lägesrapport
om sjukvården och omsorgen.
Dåligt arbetsliv ger
psykisk ohälsa
Det är nu vetenskapligt bevisat att
stress, osäkra anställningar och dåliga
chefer leder till att fler anställda blir
sjuka i depression och utmattningssyndrom. Det konstaterar Statens
beredning för medicinsk utvärdering,
SBU, i en ny rapport.
Tunga följder
av sexuellt våld
Personer som utsatts för allvarligt
sexuellt våld får oftare problem med
hälsan i form av depression, alkoholmissbruk och självskadebeteende.
Det visar en ny studie från Uppsala
Universitet, enligt DN. Så många
som var femte kvinna och var tjugonde man utsätts för allvarligt sexuellt
våld.
Revansch 2014:2 7
NYHETER
Tidigare i år hade Aftonbladet en artikelserie om unga och självmord.
Foto: Anna Langseth
Självmordsbevakning
kan ibland vara bra
Nyligen hade Aftonbladet en artikelserie om det ökande antalet
självmord bland unga. Och att
lyfta frågan kan vara bra – i varje
fall om det sker på rätt sätt. Det
ansåg majoriteten i en paneldebatt i höstas. mer seriösa i sin
rapportering om självmord. Det ansåg
Gunilla Wahlén, förbundsordförande
för SPES, Riksförbundet suicidprevention och efterlevandes stöd,
under en paneldebatt i höstas om hur
mediebevakning av självmord ska gå
till.
– Att tala om självmord kan rädda
liv. Största möjliga öppenhet är det
som man vinner på i längden, sade
hon.
Michael Westerlund, forskare i
medie- och kommunikationsvetenskap, såg inte heller något problem
medier har blivit
8 Revansch 2014:2
med att ordet självmord används i
en rubrik. Men Anders Mellbourn,
prefekt vid Institutionen för mediestudier och före detta chefredaktör
för Dagens Nyheter tyckte att ordet
kunde sparas till själva artikeln och
inte blåsas upp så stort.
Debatten utgick från Världshälsoorganisationen, WHO:s riktlinjer om
hur medier bör rapportera om självmord. WHO avråder från att använda
ordet självmord i förstasidesrubriker
och från att detaljerat beskriva metoder
som använts. Detta på grund av att
rapporteringen kan få fler att ta livet
av sig och att sensationsjournalistik
kan leda till en glorifiering.
Nya studier visar å andra sidan att viss
typ av medierapportering kan motverka självmord, berättade Michael
Westerlund. Det handlar om att belysa
sammanhang och orsaker kring att
en person tar livet av sig – både i
samhället och hos individer. Gunilla
Wahlén nämnde till exempel vikten
av att berätta om anhörigas sorg
efteråt. Dessutom är det bra att skriva
om självmordsförsök som har lett till
skador och funktionsnedsättningar,
eftersom det kan avskräcka andra från
att försöka.
sverige är ett av de länder där medierna är mest försiktiga när det gäller
att ta upp självmord, sade Thomas
Mattsson, chefredaktör för Expressen.
Att medier är försiktiga med att berätta
om självmord är i grunden bra, ansåg
flera. Men ibland borde man vara
tydligare med exempelvis dödsorsaken
när kända personer gått bort.
– Det gamla tabut går för långt,
menade Anders Mellbourn.
Arrangörer för paneldebatten var
Föreningen Psykisk Hälsa, MIND. Elsa Persson
NYHETER
beatrice toll: Vart tog intentionerna
med psykiatrireformen vägen?
psykiatrireformen var tydlig med
hur bättre välfärd för personer med svår
psykisk ohälsa skulle skapas. Tyngden
låg på mötesplatser, samt individuellt
behovsanpassat stöd. Jag blir bedrövad
när jag läser om den nedmontering
som sker på vissa håll i landet. Nerläggning av mötesplatser, införandet
av kostnader för boendestöd samt
uppsägning av personliga ombud. Vilket stöd finns idag för
de personer med psykisk ohälsa som behöver det bäst?
När psykiatrireformen skulle genomföras i Sverige för
snart 20 år sedan var förhoppningarna stora. Inte minst anhöriga och psykiatrins patienter hoppades på ett bättre stöd
i vardagen. Även inom vården var vi många anställda som
såg fram emot reformen. Vi såg vad som
saknades inom det sociala området, även
om en viss oro också fanns för hur det
skulle lyckas att ge stöd ute i samhället.
Bakgrunden till reformen var en utredning som gjordes i början av 1990-talet.
Här framkom tydligt att människor med
psykiska funktionshinder hade klart sämre
välfärd jämfört med andra grupper i samhället, inom alla områden som mättes.
Extra tydligt blev att ensamheten var
stor och personerna oftast levde isolerade utan andra kontakter än med
myndighetspersoner och anhöriga. Anhöriga fick ta ett
stort ansvar för att vardagslivet skulle fungera.
hur vi kunde bygga verksamheter. Från 1993 arbetade jag
med att tillsammans med brukare och personal, utveckla
en verksamhet med stort brukarinflytande; Växtkraft med
Gunnareds Gård. Under denna period fick jag personligen
ompröva många av mina tankar. Med förvåning såg jag hur
mina tidigare patienter efter ett tag tog ansvar och var med
och utvecklade verksamheten, även personer med mycket
svår psykosproblematik. Liknande berättelser hörde jag ifrån
kollegor runt omkring i landet. Vi kunde alla konstatera att
sociala mötesplatser var den grund kommunen kunde bygga
på för att bryta isolering och utanförskap. Även uppsökande
verksamhet och individuellt stöd behövdes. Boendestöd
kom att bli samlingsnamnet för det stöd personer behövde
för att klara sin vardagssituation som hjälp i hemmet men
även för att våga gå utanför hemmet och också kunna delta
i samhällets gemenskap, detta visade att
hemtjänst och boendestöd var helt olika
insatser. Jag lämnade Gunnareds Gård
efter 17 år och strax därefter lades större delen av verksamheten ner på grund
av besparingskrav.
”Är det så att
intentionerna med
psykiatrireformen
redan fallit i glömska hos förvaltningschefer och
politiker?”
reformen var tydlig: det behövdes inte mer psykiatriska insatser. I stället skulle det sociala området utvecklas.
Socialtjänstlagen förtydligade att kommunernas ansvar
även gällde personer med psykiska funktionsnedsättningar.
Läser man psykiatrireformen i sammandrag ”Psykiskt stördas villkor”, som gavs ut i samband med att propositionen
togs, så kan man se att det var en genomtänkt reform. Det
skulle startas arenor ute samhället, mötesplatser där man
fick möjlighet att möta andra. Kommunen skulle arbeta
uppsökande och med en heltäckande behovsbedömning,
individuella insatser skulle ges utifrån var och ens behov.
Samverkan skulle ske mellan myndigheter för att ge ett
heltäckande stöd. Det betonades att insatserna skulle präglas av medinflytande.
I början var det en aktiv debatt ute i landet, både Socialstyrelsen och SKL anordnade konferenser. Vi som då arbetade i kommunerna med det nya ansvaret fick möjlighet att
träffas och utbyta erfarenheter samt inhämta kunskap om
jag läser i dagstidningar att man
börjar införa avgifter för boendestöd
och jämställer det med hemtjänst. Dessa
förslag finns nu i Mölndal och i Kungsbacka. Hur tänker man när man lägger
dessa förslag? De som bäst behöver
stödet har svag ekonomi, och har inte råd och kommer
därför att isolera sig igen. Personliga ombud i Mölndal
har sagts upp. Ibland hör jag att verksamheter försvinner
när eldsjälar försvinner. Både Gunnareds och Mölndal
socialpsykiatri var mycket bra verksamheter. Här fanns en
tydlig struktur och genomtänkt verksamhetsidé. Brukarna
var delaktiga i utveckling och innehåll i verksamheterna.
Personalgrupperna var kompetenta och engagerade. Varför
förändrades det då och vad var den egentliga anledningen?
I tidningen pratas det om ekonomi och att målgruppen inte
skall ha fördelar framför andra grupper.
Är det så att intentionerna med psykiatrireformen redan
fallit i glömska hos förvaltningschefer och politiker? På
många orter driver man arbetsprojekt, för personer med
psykisk sjukdom, men vad händer med den målgrupp som
är mest utsatt och behöver mer stöd, skall den glömmas
bort igen och inte få vara samhällsmedborgare som andra?
Hur ser det ut i din kommun? Det skulle vara intressant
att veta hur det står till runt omkring i landet.
Beatrice Toll
Socialpsykiatriskt Forum
Revansch 2014:2 9
TEMA: TERAPI
Samtalet som hjälper
Terapi läker själen. Dessutom är det samhällsekonomiskt
lönsamt att folk får psykologisk behandling i stället för läkemedel. Det visar internationell forskning och i Gagnef,
Dalarna, har landstinget fattat galoppen. Där ges terapi till
alla som behöver. Men är terapi bra i alla situationer? Tänk
om det i vissa fall ger biverkningar? Vi går på djupet i ämnet
terapi och tar även upp det aktuella fallet Sture Bergwall.
Illustration: Paulina Tarabczynska
Revansch 2014:2 11
TEMA: TERAPI
Här välkomnas alla
till samtalsbehandling
På vårdcentralen i lilla Gagnef,
Dalarna, får i princip alla som
önskar psykoterapi. Det är resultatet av ett unikt samarbete
mellan primärvården och öppenvårdspsykiatrin.
när idén om att integrera primärvården och psykiatrin presenterades för
drygt 20 år sedan skakade många på
huvudet. Det skulle bli pannkaka av
alltihop, ansåg framförallt företrädare
för psykiatrin. Men profetian kom på
skam.
I dag får i princip alla som vill psykoterapi. Kortare väntetider, mindre
slutenvård och minskad förskrivning
av psykofarmaka är andra frukter av
”Gagnef-modellen”.
Ledningen vill åstadkomma ett
helhetstänkande kring patienten,
där kropp och själ inte särbehandlas.
Därför arbetar primärvården och psykiatrin vägg i vägg under samma tak,
samarbetar och arbetar överlappande.
Gagnef är en av få vårdcentraler i landet som lever upp till Socialstyrelsens
rekommendation om att patienten
själv ska få välja behandlingsform.
På vårdcentralen finns både kognitiv
beteendeterapi, KBT och psykodynamisk kompetens.
– Först gör vi givetvis en bedömning av om det som patienten vill ha
hjälp med ingår i psykiatrins uppdrag.
Men om denne själv önskar psykoterapi ser vi det som ett självklart fall
för oss, säger psykologen vid öppenvårdspsykiatrin Charlotte Lundén.
och
chef för öppenvårdspsykiatrin, är
förvånad över att inte fler landsting
strukturerar om psykiatrin såsom
Gagnef har gjort.
– Med tanke på hur det ser ut i landet
med växande psykisk ohälsa borde fler
följa vårt exempel. Den här modellen
fungerar. Och det har inget med att vi
är en liten kommun på 10 000 invånare
att göra. Det enda som betyder något
är att personalen har den rätta kompetensen, säger hon.
Hans Nordén
anita blomberg , allmänläkare
Fler borde organisera öppenpsykiatrin som i
Terapi istället för medicin är
Kortsiktigt är mediciner billigare,
men i längden vinner samhället
på att satsa på psykoterapi. Det
visar många internationella studier. Och undersökningar i Sverige skulle troligtvis ge samma
resultat, anser forskare.
de samhällsekonomiska vinsterna
med psykoterapi kontra psykofarmaka
bekräftas av många internationella
studier, de flesta från USA. En vanlig
metod är att under en längre tid följa
två grupper av patienter med medicin
respektive terapi. En studie gällande
depression visade att 80 procent av
12 Revansch 2014:2
dem som hade behandlats med antidepressiva läkemedel var efter två år
tillbaka i depressionen. Motsvarande
siffra för dem som hade fått kognitiv
beteendeterapi var 25 procent. Flera
andra studier visar liknande resultat.
Slutsatsen blir att terapin ger verktyg
för att hantera problemet, medan
ensidig medicinering ofta innebär ett
helt liv med dyra preparat och olika
biverkningar.
Det har även gjorts kostnadsanalyser
för båda alternativen, såväl enskilt som
i kombination med varandra. Där har
variabler som minskad produktivitet,
löner, skatter, sjukvård och socialt stöd
vägts in. Studierna visar alltså att ju
större inslag av psykoterapi desto
lönsammare på sikt för samhället.
Några liknande beräkningar för
svenska förhållanden har ännu inte
gjorts, men vi är sannolikt inget undantag, menar Per Carlbring, professor
i klinisk psykologi vid Stockholms
universitet:
– Även hos oss skulle det nog visa
sig att psykoterapi i det långa loppet är
det kostnadseffektivaste alternativet. På
kort sikt vinner däremot oftast medicinerna.
Men varför satsas det då inte mer på
psykoterapi?
TEMA: TERAPI
Gagnef anser Anita Blomberg, chef, och Charlotte Lundén, psykolog.
Foto: Patrik Lindström
samhällsekonomiskt lönsamt
– Ett avgörande hinder är att verksamheterna har sina egna penningpåsar
och väljer den budgetmässigt lönsammaste varianten för stunden. Att folk
ska må bättre om 50 år står inte så högt
på den politiska agendan, säger Per
Carlbring.
spelar också in, anser han. Ny hjärnforskning
är i hög grad inne på att till exempel
depression är ett resultat av obalans i
hjärnan.
– I det perspektivet jämställs depression med diabetes, som kräver
en livslång medicinering. Vi måste
också komma ihåg att psykoterapeutisk
behandling inte är det optimala för alla
diagnoser, och att människor är olika
mottagliga för den. Många föredrar
till och med medicinering för att den
minimerar den personliga insatsen, och
upplevs som mindre stigmatiserande,
säger Per Carlbring.
den medicinska aspekten
enligt honom att
individen själv får välja behandlingsform, men så är långt ifrån fallet idag.
Ett annat dilemma som bromsar
utvecklingen är att man idag inte
behöver vara legitimerad för att få
utföra psykologisk behandling.
det primära är
Coacher är till exempel inte bundna
till tystnadsplikt, och om en självutnämnd ”terapeut” missköter sig finns
ingenstans att anmäla.
Per Carlbring ser gärna en framtid
där psykoterapi får högre status som
behandlingsmetod, och i likhet med
medicin, införlivas fullt ut med högkostnadsskyddet:
– Att fortsätta stirra sig blind på
kortsiktiga kostnader för terapitimmar
och blunda för andra vinster som att
folk mår bättre och blir produktivare
i arbetslivet håller inte i längden.
Hans Nordén
Revansch 2014:2 13
TEMA: TERAPI
Han fann
friheten
i terapin
Lars-Göran Selander mådde
fruktansvärt dåligt utan att förstå
varför. Men genom terapi under
elva år lyckades han successivt
bli av med både läkemedlen och
diagnosen.
– Jag är inte längre fången i hur
jag fungerade då, säger han.
det var så länge sedan nu och livet
var så annorlunda, att han ibland kan
ha svårt att minnas. Men när han tänker efter kommer han ihåg; hur han
kunde gå förbi en bekants hus under
flera dagar i hopp om att få säga hej
bara för att denne inte hälsat på honom på stan. Och hur han låg vaken
i flera nätter i rad ifall han hade blivit
utskälld, höll försvarstal för sig själv.
– Ångest är nyttig i normala portioner, men när den övertar hela ens
tid, då måste man ha hjälp. Det tog så
mycket energi. Jag orkade inte mer,
säger Lars-Göran Selander.
Redan som tjugoåring kände han
att det var något som inte stämde.
Men han var rädd att hamna på
psykiatrisk klinik och bad därför inte
om hjälp. I tjugo år lyckades han hålla
spökena borta, men sen gick det inte
längre. Lars-Göran ville prova mediciner, som han trodde var räddningen.
Men i stället för att må bättre blev
han som ett kolli, en zombie.
höjas och tvångstankarna fortfarande var kvar, började
Lars-Göran undra om det inte fanns
andra alternativ. Vid ett akutbesök
ställde hans fru frågan till en jourhavande läkare och de fick namnet på
den psykiatriker och kroppspsykoterapeut som kom att förändra Lars-Göran Selanders liv, Per-Olof Björck.
när dosen behövde
14 Revansch 2014:2
Lars Göran Selanders nya bok Gitarren som sprängde berg handlar om hälsa och vägen
att hitta ett annat liv efter diagnosen.
Första åren i terapin berättade
Lars-Göran samma sak om och om
igen. Det handlade om hur han hade
blivit bemött som barn och om moderns traumatiska död. Då kom ofta
ilskan. I behandlingsrummet fanns
möjligheter att slå på madrasser och
skrika, något han aldrig hade kunnat
göra inom slutenvården. Då hade
personalen bara blivit livrädda och
gett honom en spruta i rumpan. När
Lars-Göran Selander blev förtvivlad
blev han omhållen. Per-Olof Björck
hjälpte honom också att våga bejaka
sin inre kraft och sina konstnärliga
sidor. Han började spela gitarr och
sökte och kom in på Umeå Konstskola.
– Om man väljer att gå in i sitt inre
och i sin barndom är det viktigt att
någon tar emot de känslor som kommer upp, säger Lars-Göran Selander.
han hitta svar
på varför han mådde så dåligt. Han
var rädd för att det hade hänt något
i terapin försökte
fruktansvärt i barndomen som han
förträngt och visste inte vad som var
egna fantasier och inte.
reda på sanningen åkte
Lars-Göran tillbaks till sin hembygd
och träffade äldre släktingar. De
bekräftade stämningen i Lars-Görans
upplevelser, hur de hade slätat över
allvaret i hans mammas sjukdom, och
sagt att hon skulle komma hem snart,
trots att alla visste att hjärtat inte
skulle hålla längre än ett halvår. För
barnet Lars-Göran blev undansmusslandet ett stort svek.
– Det skulle ta ett halvt liv innan
jag kunde börja lita på folk igen, säger
Lars-Göran Selander.
Ändå har Lars-Göran fortfarande
inget rakt svar till varför han började må
så dåligt. Det tycks ha varit en massa
händelser som spelat in, såsom oförrätter,
mobbning, moderns död, dubbla budskap och förbud att prata om känslor.
Men i dag spelar orsaken inte läng-
för att ta
TEMA: TERAPI
KBT gav Ann-Sofie
livet tillbaka
Anne-Sofie Höij berättar att hon
blev våldtagen som femåring.
Men en blandning av KBT och
psykodynamisk terapi har gett
henne makten över sitt liv tillbaka.
Foto: Mathias Sjöström
re någon roll. Efter elva år i terapi har
Lars-Göran Selander gått vidare utan
läkemedel och diagnosen är avskriven. – Jag har kontakt med mina känslor. När jag har ångest spricker jag
inte eller fastnar och får konstiga tankar, utan jag kan gå in och ut ur både
glädje och sorg. Jag kan möta barn
och folk som gråter utan att gå i taket.
Jag kan gå in i affärer och handla
utan att tvångsmässigt lämna tillbaks
sakerna och jag har fått ett starkt
självförtroende. Jag duger som jag är,
säger Lars-Göran Selander, som gått
från att ha varit heltidssjukskriven till
att kunna jobba som musiker, med
dockteater och föreläsa om sina två
självbiografier.
Han är kritisk till att det är så svårt
att få terapi i dag.
– Om du har varit med om något
jobbigt i din barndom och fastnat i en
utvecklingsperiod, går det verkligen
att ta bort det med mediciner?
Anna Langseth
– det är nytt för mig att det är jag
som har kontrollen, säger hon.
Varje gång känslorna av att vara
dålig och värdelös kommer över henne sätter hon sig ned och klappar sig
själv mentalt på axeln.
– Jag tänker ”förra gången klarade
jag av det här fint”, hur gjorde jag då?
Och så kommer jag på hur jag ska gå
tillväga, säger Anne-Sofie Höij.
Ofta får hon ta hand om sig själv på
detta vis varje dag, ibland flera gånger
om dagen. Men det hjälper.
– Det är fantastiskt att kunna styra
över sina tankar och känslor, säger
Anne-Sofie Höij, som tidigare inte
trodde på KBT.
Hon har gått i samtal till och från
sedan 60-talet, men det var först efter
att ha gått flera år i psykodynamisk terapi blandat med KBT som det vände
ordentligt. Samtidigt tror hon att de
tidigare terapierna också var nödvändiga för att bearbeta traumat från
våldtäkten som femåring.
Terapin har gett Anne-Sofie Höij kontroll.
”Till en början behöver du bara prata
om att det har hänt
och inse att det inte
är ditt eget fel.”
– Till en början behöver du bara
prata om att det har hänt och inse att
det inte är ditt eget fel. Det måste du
få jobba fram i din egen takt, så att du
till slut börjar tycka om dig själv igen,
säger hon och tillägger att det inte
räcker att terapeuten, polisen eller
någon annan säger att du är oskyldig.
kbt är också mycket krävande i form
av hemläxor, och sådant kan vara
svårt att jobba med samtidigt som du
bearbetar ett trauma.
– Jag har tackat min terapeut så
många gånger att han har gett mig
ett nytt liv, säger Anne-Sofie Höij,
som fortfarande behöver läkemedel
men för första gången vågar sova med
persiennerna uppdragna och sitta ute
och sola på sin uteplats helt själv.
Anna Langseth
Foto: Anna Langseth
Revansch 2014:2 15
Terapins långa historia
Dynamisk
psykoterapi
Behandlingsmetoden har sitt
ursprung i psykoanalysen. Samtalet är grunden. Stor vikt läggs
vid barndomen och uppväxten,
som en förklaring till handlingar och beteenden senare i livet.
Allt sedan psykoterapin under
1960- och 70-talen började tas
på allvar inom psykiatrin har det
psykodynamiska synsättet dominerat i Sverige. Detta mycket tack
vare psykiatern Johan Cullbergs
bok Kris och utveckling. Många
terapiformer har utvecklats från
den psykodynamiska skolan.
Exempel på sådana som kommit
under senare år är MBT (mentaliseringsbaserad terapi), ett sätt att
öka förmågan att tolka sina egna
och andras känslor, och Accelererad upplevelsebaserad dynamisk
psykoterapi, som går ut på att öka
medvetenheten och kunskapen
om sina känslor.
Rötter i antikens
Grekland
Ordet psykoterapi kommer från
grekiskans psyche (själ) och therapeia (tjänst, vård och behandling).
De ”gamla” grekerna var även
först med att bryta vidskepelsebarriären och klassa psykiska
besvär som ett behandlingsbart
medicinskt tillstånd. Särskilt den
kognitiva psykoterapin har inspirerats av till exempel Platons och
Sokrates dialoger och samtalsteknik kring mänsklig existens.
Psykoanalysens
fader
Sigmund Freud kallas psykoanalysens fader. Under senare hälften
av 1800-talet hade hoppet om att
kunna behandla psykisk sjukdom
med psykologiska snarare än biologiska metoder vuxit sig allt starkare. Som ett alternativ till den
hypnos som Freuds lärare Joseph
Breuer använde för att få kontakt
med patienters undermedvetna
utvecklade Freud psykoanalysen.
Metoden går ut på att patienten
under överinseende av terapeuten
får associera fritt. Målet är ökad
självkännedom. Psykoanalysen
kan sträcka sig över flera år.
2000-talets terapier
Andra former
av psykoterapi
Det finns idag omkring 400 olika
former av psykoterapi. De flesta
har tillkommit under senare decennier, men många, som gruppoch familjeterapi, har gamla anor.
I båda handlar det om att reda ut
problem och lära känna sig själva i
gruppform.
Gestaltterapin, där konflikter
dramatiseras, utvecklades under
1950-talet som ett alternativ till
psykoanalysen och beteendeterapin.
Interpersonell psykoterapi
(IPT) är en korttidsterapi som
utarbetades under 1980-talet för
behandling av främst depression.
Skapande terapier kallas de terapier som bearbetar känslor och
konflikter via skapande aktiviteter
i kombination med terapeutiska
samtal. Exempel på skapande
terapier är psykodrama, symboldrama, bildterapi, musik- och
dansterapi och kroppsterapi.
Under 2000-talet har flera nya
terapiformer sett dagens ljus, de
flesta med koppling till KBT.
Bland dessa märks Dialektisk
beteendeterapi (DBT) och Acceptance and Commitment Therapy
(ACT), vilka hämtat näring från
österländsk tradition och vill
balansera förändringsarbetet med
acceptans av känslor och tankar.
Existentiell psykoterapi utgår från
den filosofiska existentialismen
och kopplar psykiskt lidande till
livsmönster och förhållningssätt
till tillvaron och dess utmaningar.
Kognitiv beteendeterapi (KBT)
KBT är en sammansmältning av
två terapiformer, kognitiv terapi
och beteendeterapi.
Den förstnämnda har sin bas i
den beteendeforskning som Pavlov och Skinner bedrev parallellt
med Breuer och Freud, och som
menar att såväl kroppsliga reaktioner som tankeprocesser är en
frukt av inlärda beteenden. Den
kognitiva terapin fick sitt genombrott under 1970-talet, och går
ut på att identifiera tankemönster
som får oss att må dåligt. KBT är
ingen enhetlig metod, utan finns i
många olika skepnader.
TEMA: TERAPI
Hjälpen erbjuds till för få
Tillgången till psykologer och
terapeuter ökar, men fortfarande
erbjuder alltför få vårdcentraler
terapi, enligt Socialstyrelsen.
Brukarrepresentanter som Revansch har talat med anser att
läget är sämre än någonsin.
”Jag stöter hela
tiden på människor
som vill ha, men inte
får psykoterapi”
att
primärvården ska kunna erbjuda
psykoterapi som ett alternativ till
läkemedelsbehandling vid depression och ångest. Och myndighetens
riktlinjer har gett effekt. Tillgången
till psykoterapi och terapeuter ökar,
enligt Mårten Gerle, sakkunnig i psykiatrifrågor vid Socialstyrelsen. Men
efterfrågan är ännu större och utan
en diagnos är det i princip meningslöst att försöka få psykoterapi genom
hälso- och sjukvårdens försorg.
– Åtminstone måste man ha symtom och ett lidande som försämrar
livskvalitén väsentligt, säger Mårten
Gerle. Det räcker inte med att vilja
förverkliga sig själv.
tidigare. Så generellt ser det verkligen
inte bra ut, säger han.
socialstyrelsen har bestämt
sonny wåhlstedt , intressepolitisk
samordnare vid Suicidprevention i
Väst, har en dystrare bild.
– Antalet självmord ökar och nästan
alla har dessförinnan förgäves sökt
hjälp hos vården. Först när du överlever ett självmordsförsök får du del
av de vårdresurser som du borde fått
att för få erbjuds
hjälp, liksom Staffan Utas, aktiv i föreningen RFHL, Rättigheter Frigörelse
Hälsa Likabehandling.
– Jag stöter hela tiden på människor
som vill ha, men inte får psykoterapi.
Istället skriver läkarna ut psykofarmaka.
För många är nejet numera så självklart att de inte ens för saken på tal.
Vi får inte glömma att läkemedel kostar stora pengar, och biverkningarna
lika mycket till, säger han.
Staffan Utas har känslan att den
offentliga vägen till psykoterapi blivit
allt smalare.
– För tio–femton år sedan kunde
man till och med få terapi via socialtjänsten. Den möjligheten finns inte
längre, säger han,
Enligt Mårten Gerle på Socialstyrelsen saknas tillförlitlig statistik som
bekräftar det ena eller det andra:
– Jag tror ändå inte att det var
bättre på 90-talet som vissa hävdar.
även rsmh anser
Tvärtom ökar tillgången på psykoterapi stadigt inom sjukvården. Även
metoderna utvecklas.
Att resurserna inte motsvarar behoven
förklaras delvis av att de är så ojämnt
fördelade över landet, menar han. Sålunda har till exempel Stockholm fyra
gånger fler legitimerade terapeuter än
Norrbotten.
– För de privata mottagningar som
träffar avtal med landstingen är det
naturligtvis lukrativare att etablera sig
i storstäder än på mindre orter, säger
Mårten Gerle.
ett annat bekymmer är bristen på
psykologer och terapeuter i primärvården. Fortfarande har drygt hälften
av landets vårdcentraler mindre än
en anställd, vilket oftast betyder noll,
som kan utföra den psykologiska behandling som Socialstyrelsen rekommenderar.
– Denna tröghet är naturligtvis inte
bra. Ändå tror jag att en omorientering
är på gång. Detta mycket tack vare den
statliga rehabgarantin som infördes
2008, och som ger riktade medel för
psykoterapi till landstingen. Med fler
psykologer på vårdcentralerna är jag
säker på att läkarna skulle bli försiktigare med att skriva ut psykofarmaka,
säger Mårten Gerle.
Hans Nordén
Färre återfall när sexualbrottslingar
att sexualbrottslingar återfaller i brott. Därför
satsar kriminalvården mycket på
behandling av den gruppen.
– Det är synnerligen viktigt för att
minska antalet offer, säger Hanna
Harnesk, psykolog på Skogomeanstalten.
En stor internationell metastudie
visar att av de sexualbrottslingar som
terapi kan förhindra
18 Revansch 2014:2
inte fått behandling begår 16 procent
nya övergrepp, jämfört med 10 procent
av dem som fått behandling. Den
mesta internationella forskningen
pekar i samma riktning.
Skogome får möjlighet till terapi. I början är de flesta
tveksamma, men då försöker de
anställda motivera förövaren att ändå
alla intagna på
tacka ja. I genomsnitt fullföljer ungefär en tredjedel behandlingen. Skulle
kriminalvården ha fler psykologer
skulle ännu fler brottslingar kunna
övertalas.
– Men det är svårt för mig att säga
att vi har för lite resurser när sexualbrottslingar får mycket mer än andra
inom kriminalvården, säger Hanna
Harnesk.
TEMA: TERAPI
Vägen till terapi kan vara lång och svår, i varje fall om du saknar diagnos.
Illustration: Paulina Tarabczynska
får terapibehandling
Hanna Harnesk är övertygad om
att personer som begått sexualbrott
kan förändras. Svårast är pedofiler,
i varje fall de personer som endast
tänder på barn. För den gruppen finns
det ingen forskning som visar att
terapi hjälper.
men hanna harnesk har kunnat se
bland en del förövare att behand-
lingen har hjälpt. Målet är inte att
pedofilen ska ändra sin sexualitet, för
det är i princip omöjligt, utan syftet är
att förhindra nya övergrepp. Då gäller
det att hitta strategier för att hindra
sexualiteten att triggas i gång. Det
behövs även motiv till varför pedofilen inte ska begå nya övergrepp. För
en förövare var inte den viktigaste
orsaken att barn skulle fara illa, utan
att hemlighållandet av sin läggning
skulle ge honom en livsstil som gjorde
honom ensam och utsatt. För en
annan skulle ett återfall innebära att
han skulle svika sin familj, som hade
stöttat honom trots övergreppet.
Anna Langseth
Revansch 2014:2 19
TEMA: TERAPI
När samtalet försämrar
Förr ansågs terapi helt ofarligt.
Men nu diskuteras om terapi kan
ge biverkningar i enstaka fall.
Diskussionerna har fått extra fart
i och med vårdskandalen kring
Sture Bergwall, tidigare kallad
Thomas Quick.
var intagen på
Säters sjukhus ljög han för att få tillgång till terapi och narkotikaklassade
läkemedel. Men lögnerna hade aldrig
fungerat om inte terapeuterna och
många i utredningen hade varit insnöade på en viss psykologisk teori, som
handlade om att bortträngda minnen
från barndomen skulle ha fått Sture
Bergwall att bli en mördare. Terapeuterna tog till sig de mest osannolika
historier, utredarna struntade i att
kontrollera fakta och konsekvenserna
blev enorma: Han erkände 39 mord.
Åtta av dessa dömdes han för, men är
nu frikänd.
– Det blev en väldigt obehaglig
biverkan, men inte bara av terapin utan
också av de narkotiska preparaten. Det
verkar som om personerna runt om
honom tappade förmågan till kritiskt
när sture bergwall
tänkande, något som vi har en hel del
att lära oss av när det gäller grupptänkande, säger Anders Wahlberg, ordförande i Sveriges psykologförbund.
Han tror att det är få psykologer i
dag som jobbar med bortträngda minnen på samma sätt som gruppen runt
Sture Bergwall gjorde. Men det största felet är att de bröt mot en mängd
regler – de hade förutfattade meningar om patientens problembild och de
struntade i att ifrågasätta sanningshalten i sina egna teorier. Dessutom bröt
de mot tystnadsplikten.
– Det här sättet att jobba är inte
okej för Psykologförbundet eller förenligt med Socialstyrelsens krav. Det
är viktigt för alla som går i terapi att
veta, säger Anders Wahlberg.
Sture Bergwall-fallet
var extremt, så har vårdskandalen lett
till att frågan om terapi-biverkningar
lyfts upp ett snäpp på agendan. Traditionellt har forskarna inte dokumenterat eventuella biverkningar från
terapi på samma sätt som för läkemedel. Men nu efterfrågas fler studier.
På Statens beredning för medicinsk
men trots att
utvärdering, SBU, har man undersökt
de över hundra studier av psykologisk
behandling för psykiatriska tillstånd
som publicerades under 2010. Endast
i några få studier hade forskarna talat
om i fall terapin hade några eventuella biverkningar eller inte. Samtidigt
finns det forskning som pekar på att
en del terapier gör mer skada än nytta
i vissa situationer. Det kan till exempel
vara dåligt med terapi vid okomplicerad
sorg eller att gå in i ett debriefingsamtal i grupp vid ett enstaka tillfälle
efter att du har upplevt en extremt
stressande situation.
– det är viktigt att dokumentera både
nytta och risker, så att patienten kan göra
ett rationellt val, säger Ulf Jonsson,
psykolog och projektledare.
I en workshop som SBU var med i
under hösten efterfrågade även forskare
och organisationer att hälso- och sjukvården skulle kvalitetssäkra psykologiska behandlingar och att patienter
skulle ha möjlighet att rapportera om
oönskade effekter.
En annan aspekt för att få bra
kvalitet på terapin är att terapeuten
”Att prata
För Veronika Gustafsson har det
varit bättre att prata med överläkare än psykologer. Men allra
bäst har hon mått av ridterapi.
– Djur är mycket bättre terapeuter
för mig än människor, säger hon.
med kuratorn
i gymnasiet har Veronika träffat flera
olika samtalsterapeuter. I tre, fyra år
träffade hon en psykolog, men personkemin fungerade inte alls. När hon försökte prata om traumat kring sin pappas
död, gick psykologen fram till en whiteboardtavla och började ställa kalla frågor
om var familjen bodde vid tillfället.
efter första kontakten
Veronika Gustafsson mår bra av att ha hundar, här med Rasmus.
20 Revansch 2014:2
Foto: Anna Langseth
TEMA: TERAPI
mer än hjälper
verkligen ger den terapi som hon
säger sig utföra.
– Ofta tror terapeuten att den följer
en viss terapiform, men det är inte
alltid det stämmer i praktiken, säger
Lars Forsberg, universitetslektor i
psykoterapi vid Karolinska institutet.
han leder forskningsgruppen
Miclab, som kontrollerar kvaliteten
på motiverande samtal. De lyssnar av
inspelade samtal efter godkännande
av klienten, och ser om terapeuten
beter sig som sig bör i den terapiformen, till exempel visar att hon
lyssnar på klienten och inte ger råd.
Gör terapeuten rätt går det statistiskt
sätt bättre för klienten. Enligt Lars
Forsberg, vore det bra om liknande
metoder kunde utföras även i andra
former av terapi, men i dag sker det
endast i forskningsprojekt.
Anna Langseth
Minnet är komplext
De allra flesta kommer ihåg svåra trauman ifrån barndomen, men minnet
kan förträngas vid svår stress under traumat och återkomma först senare.
Det går också att med vilja lära sig att glömma händelser eller delar av
händelser. Men människor har olika möjligheter till det.
Samtidigt visar vetenskapliga experiment att det går att få folk att minnas
sådant som inte är sant, så kallade falska minnen.
I terapi kan du få hjälp att reflektera över hur du ska förhålla dig till dina
minnen, men det är inte rätt plats att ta reda på vad som är sant eller falskt.
Det behöver man i stället göra genom att leta efter fakta i verkligheten, anser
Magnus Kihlbom, psykiater.
Källa: Vetandets värld, P1, och Magnus Kihlbom, psykiater
fungerar inte för mig”
Och när Veronika berättade om
sina tvångshandlingar, som kunde
innebära att gå ut i en sjö på vintern
med kläderna på, promenera på motorvägen eller klättra upp i lyktstolpar,
svarade psykologen: ”fattar du inte
att ambulans och brandbil har bättre
för sig än att plocka ned dig överallt”.
Veronika tror att hon mådde sämre
av att träffa psykologen än vad hon
skulle ha gjort annars.
– Hon fick mig att känna ännu
mer att jag inte var värd något, säger
Veronika Gustafsson.
Bättre har det varit att prata med
överläkare. Och allra bäst var den
ridterapi som hon fick genom Östersunds landsting. Första gången hon
kom till stallet kände hon sig väldigt
inåtbunden, var rädd för hästarna
och hade en röst i huvudet som skrek
”krossa subban”. Men när hon väl
satte sig på hästen och galopperade
i skogen så sprudlade det i kroppen
efteråt.
– Jag har aldrig fått en sådan skön
känsla efter ett samtal med en människa, säger Veronika Gustafsson, som
har skrivit om sitt liv i boken Ängeln
som inte finns men som syns.
RSMH-medlemmen Erik Rodenborg.
”Skevt sätt
att diskutera
bortträngda
minnen”
bortträngda minnen.
Många har fått en bild av att det
skulle vara en ovetenskaplig myt,
genom till exempel Dan Josefssons
bok om Sture Bergwall. Men den
bilden är missvisande. Traumatiska minnen kan
försvinna. Och sedan komma tillbaka, genom så kallade återkallade
minnen. Detta är väl belagt, bland
annat genom “Recovered Memory
Project” vid Browns universitet i
USA. Mannen som ligger bakom
projektet, Ross Cheit, utsattes
som barn, mellan 10 och 12 års
ålder, för övergrepp av William
Farmer, en ledare på ett sommarläger. Minnena av dessa försvann.
Vid 36 års ålder började han
minnas igen. Han letade reda på
andra som varit utsatta, och vann
slutligen ett civilrättsligt mål mot
Farmer, som erkände anklagelserna.
Att traumatiska minnen kan
försvinna och komma tillbaka är
det talas om
Anna Langseth
Revansch 2014:2 21
TEMA: TERAPI
alltså bevisat. Det som är kontroversiellt är om den glömskan skulle
kunna bero på en specifik mekanism
som kan kallas för bortträngning, alltså att en händelse kan trängas
bort på grund av dess obehagliga
innehåll.
de som är emot att bortträngning
skulle används som vetenskapligt
begrepp förklarar ofta fall som
Ross Cheits, med att det handlar
om vanlig glömska. Det är en
konstig åsikt. Det innebär ju att
man glömmer grova övergrepp
på samma sätt som man glömmer
färgen på tapeterna i farmors kök!
Att påstå att man kan glömma
bort trauman på samma sätt som
man glömmer så triviala saker är
faktiskt att trivialisera övergrepp.
En del som förnekar bortträngning menar också att det
inte är biologiskt ändamålsenligt
att tränga bort extrema trauman.
Minnets funktion är bland annat
att lära sig undvika faror, och därför bör inte de mest traumatiska
minnena kunna trängas bort. Mot
det invänder många att det inte
alltid är ändamålsenligt för ett
barn att minnas övergrepp, speciellt inte om det är de närmaste
som utsätter det.
anledning
till att minnen trängs bort anses
av många vara att det både är
outhärdligt (och ibland farligt)
att som barn veta om att just de
personer som de är som beroende
av har svikit dem så grovt.
Det anses ofta att det är detta,
mer än själva den fysiska plågan,
som bidrar till att traumatiska
minnen trängs bort från medvetandet.
tvärtom . en viktig
Erik Rodenborg
Bloggare som skriver bland annat om
bortträngda minnen och är
RSMH-medlem.
22 Revansch 2014:2
Med terapeuten
på distans
Terapi via nätet kan vara ett alternativ för patienter som inte vill
fastna i vårdköer eller har svårt
att öppna sig när de sitter framför en terapeut. KBT via datorn
har funnits i över ett decennium
och nu kommer psykodynamisk
nätterapi. Men hur väl fungerar
det egentligen?
mest beprövade
nätbehandlingen hittills är kognitiv
beteendeterapi, KBT, som ofta läggs
upp som ett slags självhjälpsprogram
där patienten får utföra olika övningar
som redovisas för terapeuten via mejl
en gång i veckan. Men nu börjar försök
även med psykodynamisk nätterapi.
I en ny studie av psykologen Robert
Johansson, som doktorerat i klinisk
psykologi vid Linköpings universitet,
fick deltagarna varje vecka ett textmaterial som de fick reflektera kring i
skriftlig form. Reflektionerna mejlades
till en terapeut som läste och gav
feedback.
Studien visade att trots att terapeuten bara lade ner i genomsnitt femton
minuter på varje patient i veckan, hade
terapin lika bra resultat som när patienten träffade sin terapeut.
Enligt SBU, Statens beredning
för medicinsk utvärdering, är dock
forskningsunderlaget för psykodynamisk nätterapi än så länge för litet
för att det ska gå att säga något om
hur effektiv den är jämfört med den
traditionella formen där patienten och
terapeuten träffas.
Men även de studierna är för få och
för små för att det ska gå att uttala
sig med säkerhet, enligt Ulf Jonsson,
legitimerad psykolog och projektledare på SBU.
– Vi bedömer dock att det finns ett
visst stöd för att nät-KBT med stöd
av behandlare kan ha en effekt som är
likvärdig KBT i grupp vid social fobi
hos vuxna, säger han.
den vanligaste och
däremot gav sbu 2013 ut en litteraturöversikt som visade att nät-KBT
kan ha effekt vid social fobi, depression, paniksyndrom och generaliserat
ångestsyndrom hos vuxna som själva
har sökt sig till den terapiformen.
”Jag fick snabbt
förtroende för terapeuten och vågade
berätta mer ingående
om saker eftersom
jag inte behövde
skämmas eller bli
generad.”
Ulf Jonsson tillägger att det ännu
inte är klarlagt hur stor efterfrågan
är, eller hur nätbehandlingen skulle
fungera för de som inte själva har
valt det alternativet. Därför bör nätKBT ses som ett komplement till ett
bredare utbud av behandlingar och
inte som en möjlighet att ersätta den
sedvanliga formen.
Jeanette Gustafsson,
har provat nät-KBT och säger att
hon vågade öppna sig mer framför
datorn, eftersom hon kunde vara mer
anonym.
– Jag fick snabbt förtroende för
terapeuten och vågade berätta mer
ingående om saker eftersom jag inte
behövde skämmas eller bli generad,
säger hon.
rsmh-medlemmen
TEMA: TERAPI
Wemind Psykiatri skiljer sig från annan nätbaserad KBT-terapi genom att klienten kan prata med terapeuten
Foto: Pernilla Ahlsén
via webkamera i stället för mejl. Här Thomas Tegenmark, vd, framför datorn. Bilden är arrangerad.
Jeanette Gustafsson har alltid haft
lättare för att uttrycka sig i skrift och
med en vecka på sig att utföra hemuppgiften, fick hon mer tid att reflektera. Hon saknade inte den personliga
kontakten och kunde tvärtom tycka
att det var skönt att inte bli påverkad
av personkemin.
– Ibland sätter terapeuten gränser
för vad han eller hon vill höra vid ett
besök. Så blir det inte via nätet. Jag
tycker att det var bra att slippa anpassa mig efter terapeutens reaktioner,
säger Jeanette Gustafsson.
men för den som faktiskt vill se terapeutens reaktioner finns numera även
nät-terapi genom webbkamera.
– Det fungerar precis som vanlig
face to face-terapi och betyder att
man kan bo var som helst i landet.
En annan fördel är att man på mindre
orter slipper den stigmatisering som
det kan innebära att gå in på en mottagning, säger Thomas Tegenmark,
klinikchef på WeMind Psykiatri.
För att ingen obehörig ska kunna ta
del av samtalet har de valt ett program
med bevisat hög säkerhet och som redan
används av bland annat amerikanska
försvaret, enligt honom.
Pernilla Ahlsén
Revansch 2014:2 23
TEMA: TERAPI
Så får du terapi
som fungerar
Det viktigaste för att en terapi
ska hjälpa är en bra relation mellan terapeut och klient. Men terapeutens utbildning spelar också
roll, och att terapiformen passar
både ditt psykiska tillstånd och
vad du vill ha hjälp med.
terapeut betyder behandlare . För
att få kalla sig terapeut krävs varken
legitimation eller utbildning. Det är
därför viktigt att vara kritisk till vilken
kompetens en terapeut har.
Däremot har alla legitimerade
psykoterapeuter gått en treårig utbildning plus två års praktik innan de får
sin legitimation.
– En utbildning ger en kvalitetskontroll. Sen finns det många duktiga
människor som kan erbjuda god psykoterapi under handledning trots att de
inte är legitimerade psykoterapeuter.
De har ofta en annan legitimation,
som exempelvis legitimerad psykolog
eller arbetsterapeut. Men ska du gå
till någon på stan är det viktigt att det
är en legitimerad psykoterapeut, säger
Alexander Wilczek, verksamhetschef
på Ersta sjukhus psykiatriska klinik i
Stockholm.
Enligt honom är den viktigaste
egenskapen hos en terapeut att kunna
lyssna på och försöka förstå sin patient.
– Bra kontakt uppstår när patienten
känner att terapeuten är närvarande
och verkligen tar in det patienten
säger, säger Alexander Wilczek.
Vissa terapiformer passar bättre vid
vissa psykiska tillstånd, till exempel
fungerar kognitiv beteendeterapi,
KBT, bra vid fobi. Men samtidigt är
det viktigt att terapeuten tar reda på
vad klienten vill få ut av terapin. En
person som lider av fobi kanske vill
veta varför han eller hon utvecklat sin
fobi, och då kan det vara minst lika
24 Revansch 2014:2
viktigt att jobba med frågor såsom
”Varför gör jag så här, hur får mitt
beteende omgivningen att känna?
Frågor som annars brukar förknippas
med psykodynamisk terapi.
tidigare ansågs kbt vara effektivare
än psykodynamisk terapi, eftersom
det hade forskats mycket mer på KBT.
Men på senare år har forskningen inom
den psykodynamiska terapin kommit
i kapp. I dag finns evidens för att psykodynamisk terapi kan vara lika effektiv
som KBT vid flera olika tillstånd.
Hur effektivt är bildterapi och motiverande samtal för att bota psykisk ohälsa?
– Motiverande samtal kan vara bra
tidigt i exempelvis ett missbruksproblem. Bildterapi kan vara bra som
kompletterande behandling. Inom
psykiatrin kan bildterapi fungera om
man kört fast med en patient. Då kan
en ickeverbal terapi få patienten att
komma vidare.
Kan man må för dåligt för terapi?
– Om du är djupt deprimerad och
bara tänker på hur du ska ta livet av
dig, är det svårt att nå fram med samtal. Men när det värsta gått över och
patienten börjar ha funderingar kring
sitt liv och hur han eller hon mår, då
kan det vara läge att börja med terapi,
säger Alexander Wilczek.
Till exempel kan patienter inom
”Om man mår
riktigt dåligt måste
man tala med
någon som har en
utbildning.”
slutenvården bli bättre genom terapi.
Det anser både psykiatrin i Umeå och
Herman Holm, psykiatriker och överläkare, som skulle vilja se fler psykologer och psykoterapeuter inom den
slutna vården. I dag går det bara 0,025
psykologer per slutenvårdsplats enligt
Sveriges kommuner och landsting,
men det kan vara ännu sämre eftersom landstingen ibland inte kunnat
uppge om personen jobbat inom
öppen-eller slutenvård.
Varför behövs en terapeut, kan det räcka
med en bra kompis?
– Nej, inte om man mår riktigt dåligt.
Då måste man tala med någon som har
en utbildning. En kompis kan vara guld
värd i en kris, men om man är alltför
påverkad av sin egen situation riskerar
relationen att bli ensidig, få en ”slagsida”, något som kan skada vänskapen. I
psykoterapi måste terapeuten dessutom vara helt neutral i sin relation till
patienten, det är inte en kompis.
Peter Leander
Så här behandlas de vanligaste tillstånden:
Lindrig och måttlig depression
Panikångest och specifika fobier
Övriga ångesttillstånd
Personlighetsstörningar
Schizofreni
Psykodynamisk terapi eller KBT
KBT
Psykodynamisk terapi och KBT
DBT och MBT
Psykopedagogiska varianter av KBT
TEMA: TERAPI
Terapin har gjort att Susana Luna kan känna genuin glädje igen, här med två av sina barnbarn.
Foto: Elisabeth Eden
Hon gjorde upp med minnena
Under många år förträngde Susana
Luna tortyren i Argentina. Men
med hjälp av terapi började hon
minnas sådant som hon glömt.
– Det är som att städa någonstans där du aldrig har städat.
Det är jobbigt när du håller på,
men sedan känns det väldigt
skönt, säger hon.
åren i Sverige efter
flykten från militärens Argentina lade
Susana Luna locket på. – Jag tänkte att så länge jag var
stark hade torterarna inte besegrat
mig. Jag blev irriterad när folk tyckte
synd om mig, säger Susana Luna, som
var politiskt aktiv även här.
Så fort tankarna på tortyren under
den drygt sex månader långa fängelsetiden kom upp började hon städa,
ringa vänner eller göra annat för
de första tolv
att distrahera. Men samtidigt dök
minnena upp som flashbacks, och en
dag rasade allt. Susana fann sig själv
hemma i sitt kök och bara grät. En
vän ringde Röda Korset och Susana
fick gruppterapi med andra våldtagna
kvinnor.
– Där fick jag lära mig att första
steget för att gå vidare i livet var att
kunna berätta om vad du varit med
om utan att känna dig dålig, säger
Susana Luna. i två år fram tills att
verksamheten började få det knapert
och Susana valde att ge plats åt någon
annan. Men några år senare drabbades
hon av en tumör och med den kom
rädslan från tortyren tillbaks. Hon
fick en egen psykolog på Kris- och
Traumacentrum i Stockholm och i
terapin började hon minnas sådant
hon gick där
”Jag tänkte att så
länge jag var stark
hade torterarna
inte besegrat mig.”
från fängelset som hon tidigare hade
glömt.
– Ibland var det händelser som
kändes obetydliga först, men efter
hand insåg jag att de var en pusselbit
som gjorde att jag kunde begripa så
mycket mer. Det var en tuff tid, men
nu mår jag bättre än vad jag gjort de
senaste 40 åren, säger Susana Luna.
– Jag brukar säga att Sverige har
räddat mitt liv två gånger, dels från
militären, dels genom vården.
Anna Langseth
Revansch 2014:2 25
KULTUR
Benedict Cumberbatch som Sherlock Holmes, Sofia Helin som Saga i Bron
och längst ned Mireille Enos som Sarah Linden i The Killing.
FOTO: Sherlock Holmes: BBC, Saga: Carolina Romare/SVT,
Sarah Linden: 20th Century Fox/TV4.
Diagnos i tv – ny trend
Flera TV-serier som Bron, Homeland, The Killing
och Sherlock har personer med en psykisk diagnos i
huvudrollen. Gör det att fler vågar prata om psykisk
ohälsa? Eller kan det tvärtom bidra till stigmatiseringen?
de första scenerna av den dansk-svenska TV-serien
Bron står poliskommissarie Saga Norén vid avspärrningen
på brottsplatsen uppe på Öresundsbron och vägrar att släppa förbi en ambulans med en dödssjuk patient, eftersom
det vore emot reglerna. Snart visar det sig att hon även har
svårt för att anpassa sig till olika sociala situationer och har
problem med att läsa av andra människors signaler. Det
sägs aldrig rakt ut i serien, men både manusförfattarna och
Sofia Helin som spelar Saga har sagt i intervjuer att karaktären har aspbergers syndrom.
Bron är inte den enda serien med en hjälte eller hjältinna
med en psykisk diagnos i huvudrollen just nu. I The Killing,
som har visats i TV4, har polisen Sarah Linden svårigheter
med sina sociala relationer och det har spekulerats i om hon
har ADHD. I Sherlock som visas i SVT antas mästerdetektiven
ha aspbergers syndrom eller någon form av autism och i
Homeland har CIA-agenten Carrie Mathison bipolaritet.
i en av
26 Revansch 2014:2
trenden beror på är svårt att svara på, men
med tanke på att över 20 procent av befolkningen lever
med psykisk ohälsa är det egentligen inte konstigt att de
också är representerade i TV-serierna. Det menar Gunilla
Jarlbro, forskare i medievetenskap på Lunds universitet,
som har undersökt hur personer med funktionsnedsättningar porträtteras i medierna.
– Det är bra att personer med diagnoser synliggörs. Det
är viktigt att medieinnehållet speglar samhällets mångfald
och att alla får komma till tals, inte bara den vite heterosex-
vad den här
KULTUR
uelle mannen. Det är i grund och botten en demokratifråga, säger Gunilla Jarlbro.
Hennes forskning visar att när personer med funktionsnedsättningar skildras i medierna är det oftast i ett sammanhang som handlar om hur det är att ha just den funktionsnedsättningen.
– De som avviker från normen får nästan alltid bara uttala
sig utifrån den egenskapen. Kvinnor får uttala sig för att ge
ett kvinnligt perspektiv, personer med aspberger får prata
om hur det är att ha aspberger, medan de vita männen får
uttala sig om allt möjligt i egenskap av människor. Det som
är så bra med Bron är att där är diagnosen bara ett sidospår.
serierna visar dessutom att man kan bli framgångsrik
trots – eller tack vare – en diagnos. Det innebär att Saga
och de andra kan fungera som förebilder. Anders Moberg
på Riksförbundet Attention har till exempel gått ut och
sagt att Saga Norén i Bron är en stor förebild för många
som har aspbergers.
Samtidigt finns det en risk att stigmatiseringen ökar om
personer med diagnoser framställs på ett stereotypt sätt.
Den norska författaren Gro Dahle som också har aspergers
har kritiserat serien i en intervju i NRK för att hon tycker
att framställningen av Saga Norén förstärker fördomarna
om att personer med diagnosen är kalla och empatilösa.
Och visst är det en en svår balansgång, menar Gunilla
Jarlbro.
– Det får inte bli som i SVTs serie Mot alla odds (en
realityserie där personer med olika funktionsnedsättningar
ger sig ut på en vandring, red anm). Det blev snarare någon
slags freakshow. Men oftast är det bara bra med synlighet,
tillägger hon, eftersom det gör att fler vågar prata om sin
egen och andras diagnoser.
– Förr var det bara de friska begåvade barnen som visades
upp, alla andra gömdes undan. Det är ju det värsta man kan
göra. Det är alltid bättre att föra upp frågan i debatten än
att det är knäpptyst, säger Gunilla Jarlbro.
och Saga har även kritiserats
ur en feministisk synvinkel. När våra manliga deckarhjältar
som Beck och Wallander är hängivna sitt arbete och katastrofala i sina familjerelationer är det ingen som hänvisar
till en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Men när
kvinnor gör samma sak, väljer bort familjen och är bäst på
att lösa brott måste förklaringen vara att de har en diagnos.
– Det är intressant för kommissarie Saga beter sig i mångt
och mycket som en traditionell man. Det är samma sak om
man tittar på Lisbeth Salander i Män som hatar kvinnor.
Det är kvinnor som är väldigt intelligenta och kompetenta
i sitt arbete samtidigt som de har problem med sina privata
relationer. Kanske att det finns en större tolerans för mäns
beteenden än kvinnors, säger Gunilla Jarlbro.
Hur skildras män med psykisk ohälsa i TV-serier då?
– Det är inte mycket bättre. De framställs ofta som skurkar.
Pernilla Ahlsén
framställningen av carrie
RSMH Utbildning har
ständigt aktuella utbildningar
och konferenser.
Psykisk hälsa, Första hjälpen,
Bemötande, Brukarinflytande,
Återhämtning.
www.rsmh/utbilding
Förbättring
i sjukvård och socialtjänst
Om du skulle må och fungera bättre genom att
insatserna från socialtjänst och sjukvården samordnades – be då om en Samordnad Individuell
Plan (SIP). I en sådan plan kan anhöriga delta.
Be din kontakt i sjukvården eller i kommunen
förbereda och kalla till en SIP.
LÄS MER PÅ: i-nod.se/sip
PrinSIP! är ett projekt som ingår i ett utvecklingsarbete för starkare samordning
av vård och stödinsatser som heter I-nod.
I-Nod är en del av regeringens priosatsning och finansieras av SKL
Revansch 2014:2 27
FÖRENINGSLIV
Hon återfick lusten att måla
Gudrun Berg målade inte på 30 år,
eftersom hon var så medicinerad
att hon inte hade tillgång till sina
känslor och kreativitet. Men
efter att ha gått på målarcirklar
i RSMH:s regi har hon nu haft en
egen utställning.
gudrun berg har spridit ut fotografier
på sina tavlor framför oss på bordet
och tar upp bilden på en kvinna som
ror.
– Det här var den första målningen
jag gjorde efter psykosen 2002, säger
hon.
Gudrun tyckte mycket om att måla
redan när hon gick i skolan. Efter att
medicineringen ledde till en paus på
30 år väcktes lusten till liv igen genom
målarverksamheter i RSMH:s och i
annan regi.
– Det händer något när man arbetar med sina händer och skapar stämning med färger och gör ett avtryck.
Bilden berättar något om mig själv.
Jag kan få tillbaka en tanke och känsla
som kan vara läkande. Men det kan
också fungera lugnande och meditativt att måla, säger Gudrun Berg.
studiecirklar fungerar
bra för att det inte bara handlar om
att prestera utan framförallt är den
sociala biten viktig. Genom målandet
blir samtalen bättre och inte bara inriktade på en själv. Det handlar om att
kliva ut och förstå att man inte är sin
diagnos. Samma sak gäller poesin.
– Skrivandet är ett sätt att söka en
självbild, att kunna formulera känslor
och reflektera över dem. Det går
också att gå tillbaka till gamla dikter
och reflektera och bearbeta dem. På
så sätt kan de följa med i min egen
utveckling och stärka mig. Men förhoppningen är ju att inte bara nå mig
själv utan att nå andra och förmedla
något.
I en av cirklarna fick de som uppgift
att formulera ett viktigt mål. Gudruns
var att genomföra en egen utställning.
hon tycker att
28 Revansch 2014:2
Gudrun Berg målar främst i guasch. Denna bild heter Rödhake. Se även sidan 3.
Hon frågade på träfflokalen Freja,
där hon gick, om hon fick göra en
utställning där och svaret blev ja. Det
var mycket arbete, men hon fick bland
annat hjälp med att göra affischer och
att få ut dem.
Gudrun tycker att det är en brist att
inte psykiatrin arbetar med metoder
som främjar mänsklig kreativitet.
Bo Ardström
Gudrun Berg.
Foto: Anna Langseth
LEDARE
Tro, hopp och terapi
livet är inte alltid lätt. Saker
händer, förändras, förvärras eller tar
slut. Ja, själva det sätt som du betraktar
din omvärld kan plötsligt kollapsa i
fragmentariskt kaos. Inifrånperspektiven på psykisk ohälsa är lika många
som de människor som plötsligt står
där, igen eller för första gången, överväldigade och uppslukade av det ”sjuka”. Inte alla kan formulera och kommunicera sina behov
till samhällets utbud av vård, stöd och omsorg, men många
fångas upp eller finner en dörr till professionell hjälp.
Det finns dock tristare statistik. Psykisk ohälsa räknas i dag
som ett av de stora folkhälsoproblemen. I den nationella folkhälsoenkäten för 2012 uppgav 20 procent
av kvinnorna och 14 procent av männen att
de upplevde ett nedsatt psykiskt välbefinnande. I synnerhet yngre kvinnor, i åldern
16–29 år, rapporterade en hög grad av
psykisk ohälsa: 28 procent jämfört med 16
procent för männen i samma åldersgrupp.
En annan sak som stämmer till eftertanke
är att, trots att antalet faktiska platser över
tid minskat drastiskt, har antalet patienter
som vårdas i psykiatrisk slutenvård ökat
under de senaste åren. De tillstånd som
oftast leder till vård inom psykiatrisk slutenvård är i första
hand depression och ångest, medan psykossjukdomarna
legat relativt konstant över tid. Många får idag också hjälp
i primär- och öppenvård.
Att man tilltalas som en medskapare av den goda hälsan
och inte som diagnosdocka. Vi kräver med andra ord
mycket av de som arbetar inom vård och omsorg i Sverige
och av de strukturer inom vilka de verkar.
många inom professionen svarar också upp. I vissa fall
får de till utbrändhetens rand simma mot strömmen i organisationen. I andra fall länkar de friktionsfritt i andra goda
krafter och de positiva synergieffekterna tillåts framträda
även i den individuelle vårdsökandes liv. Kunskapen om
psykisk hälsa och vägarna dit är i dag, trekvarts århundrade
sedan Sigmund Freud gick ur tiden, större än någonsin och
i teorin finns det jättemånga alternativ som är bra.
I praktiken vet vi dock tyvärr inom brukarrörelsen att
det som går fortast och billigast att få
också tenderar att ges till betydligt fler
än de vars problembild ryms inom med
vetenskaplig evidens snävt bekräftade
effektstudier. Ingen trendig psykofarmakacocktail eller ECT-variant nämnd eller
glömd. Jakten på den magiska
pillerkulan, som utan dyr personal skulle
skänka – om än inte psykisk hälsa – så
i varje fall en stabilare och mer förutsägbar
vardag, har pågått länge. Såvitt jag kan
bedöma har man kommit ungefär lika
långt här som i sökandet efter Shangri-La.
Missförstå mig rätt nu. Prat utan piller fungerar inte alltid för alla, men piller utan prat och stöd i ansträngningen
att ta makten över ett liv i svallvågorna av psykisk ohälsa är
som att sitta i en eka utan åror. Utan mänskligt understött
hopp och tro på den egna förmågan skramlar pillret tomt.
”Utan mänskligt
understött hopp
och tro på den
egna förmågan
skramlar pillret
tomt.”
tillgänglighet, relation och bemötande är tre hörnstenar i den goda vården och omsorgen. Att man trots
psykisk ohälsa och funktionsnedsättningar kan komma
fram till adekvat hjälp. Att de kontakter man får, tar och
har främjar en långsiktig relation – en behandlingsallians
med respekt och kunskap om ens person. Att bemötandet
får präglas av respekt och lyhördhet för en som människa.
det bärande elementet i detta nummer om terapi är det
fantastiska i när människor fungerar som stöd för andra
människor och det är något åtminstone jag finner glädje
och hopp i.
Jimmie Trevett
Kom ihåg valet
Rösta i EU-valet den 25 maj,
din röst har betydelse!
Foto: Fotoakuten.se
Revansch 2014:2 29
HÄR
HÄR FINNS
FINNS RSMH
RSMH
KANSLI
KANSLI
Instrumentvägen 10
Instrumentvägen
126 53 Hägersten10, 126 53 Hägersten
Tfn: 08-12 00 80 40
Fax: 08-772 33 61
rsmh@rsmh.se
www.rsmh.se – rsmh@rsmh.se
DISTR I KT
DISTRIKT
Blekinge län
c/o Mikael Pettersson
Österg. 4, 371 39 Karlskrona.
Dalarnas län
Klöverstigen 10 C, 784 51 Borlänge
Tfn: 070-532 83 97,
brittfriström@hotmail.com
E-post: brittfriström@hotmail.com
Gotlands län
c/o RSMH Visby/Kamratringen
Visby/Kamratringen
Polhemsg. 29, 621 42 Visby
Tfn: 0498-21 87 56
E-post: barbroronsten@hotmail.com
barbroronsten@hotmail.com
Hemsida: www.rsmhgotland.se
www.rsmhgotland.se
Gävleborgs län
N Köpmang. 11, 2 tr, 803 11 Gävle
Tel: 026-12 26 88
Fax 026-12 26 68
E-post: rsmh_gavleborg@swipnet.se
rsmh_gavleborg@swipnet.se
Hallands län
c/o
c/o Mona
Mona Sammens
Sammens
Salvigången
Salvigången 9,
9, 312
312 36
36 Laholm
Laholm
Tfn:
Tfn: 0430-131
0430-131 35,
35, 0736-68
0736-68 76
76 64
64
E-post:
E-post: info@foreningshusethusknuten.se
info@foreningshusethusknuten.se
Jämtland/Härjedalens
Jämtland/Härjedalens län
län
Lasarettsv.
Lasarettsv. 21,
21, 880
880 50
50 Backe
Backe
Tfn/Fax:
Tfn/Fax: 0624-105
0624-105 55
55
E-post:
E-post: rsmhfjallsjo@telia.com
rsmhfjallsjo@telia.com
Jönköpings
Jönköpings län
län
Barnarpsg.33,
Barnarpsgatan553
19, 116tr,Jönköping
553 16 Jönköping
Tfn:
Tfn: 036-15
036-15 28
28 94
94
Fax:
Fax: 036-15
036-15 28
28 90
90
E-post:
E-post: rsmh.jkplan@telia.com
rsmh.jkplan@telia.com
Kalmar län
Kalmar
c/o
John län
De Bie
c/o John De Bie,3, 361 94 Emmaboda
Glasbruksvägen
Glasbruksvägen
Tfn:
0471-332 723, 361 94 Eriksmåla
Tfn: 0471-332
72
E-post:
john.debie@tele2.se
E-post: john.debie@tele2.se
Kronobergs län
Kronobergs
län
c/o
Gunilla Degerman
c/o Gunilla
Furutåv.
34, Degerman
352 54 Växjö
Furutåv.501127@tele2.se
34, 352 54 Växjö
E-post:
E-post: 501127@tele2.se
Norrbottens län
Norrbottens
Stationsg.
41, län
973 41 Luleå
Stationsg.
41, 973
Tfn:
0920-948
38 41 Luleå
Tfn: 0920-22
0920-948
Fax:
1938
98
Fax: 0920-22 19 98
Skånes län
Box
2910,
212 09 Malmö
Skånes
län
Tfn:
Box0706-151
2910, 212936
09 Malmö
Tfn/Fax:
040-18936
19 36
Tfn: 0706-151
E-post:
Tfn/Fax:mats.jesperson1@comhem.se
040-18 19 36
E-post: mariette.rosenlof@telia.com
Södermanlands län
Bryggarg.
11, 641län
45 Katrineholm
Södermanlands
Tfn:
0150-780
08 45 Katrineholm
Bryggarg.
11, 641
Fax:
Tfn: 0150-780
0150-780 07
08
Fax: 0150-780 07
Stockholms län
Box
15197, 104
Stockholms
län65 Stockholm
Tel.:
62 20
Box 08-644
15197, 104
65 Stockholm
Fax:
Tel.: 08-644
08-64462
6240
20
E-post:
rsmhstockholm@comhem.se
Fax: 08-644
62 40
Hemsida:
www.rsmhstockholm.se
E-post: rsmhstockholm@comhem.se
Hemsida: www.rsmhstockholm.se
Uppsala län
Kungsg.
Uppsala64,
lännb, 753 18 Uppsala
Tfn:
018-56
Kungsg.
64,09
nb,18
753 18 Uppsala
E-post:
rsmhuppsala@yahoo.se
Tfn: 018-56
09 18
E-post: rsmhuppsala@yahoo.se
Värmlands län
c/o
Ellenor Carlsson
Värmlands
län
Bryggerig.
661 40 Säffle
c/o Ellenor8,Carlsson
Tfn:
0730-60
8240 Säffle
Bryggerig. 8, 70
661
E-post:
rsmh.varmland@gmail.com
Tfn: 0730-60
70 82
E-post: rsmh.varmland@gmail.com
MÅ BRA HOS RSMH-FJÄLLSJÖ
Vi har arrangerat uppskattade Må Bra-veckor sedan
2009. Och detta fortsätter vi med. Se vår hemsida.
Även andra kurser finns i vårt program.
Vi hjälper lokalföreningar med kurser, upptakt m.m
till förmånliga villkor.
Välkommen till Backe!
0624-10555
rsmhfjallsjo@rsmhfjallsjo.se
www.rsmhfjallsjo.se
30 Revansch
22
Revansch2014:2
2014:1
Västerbottens län
Västerbottens
län
c/o
HSO
Dunkersg.
1, 903
27 Umeå
Storg.
76, 903
33 Umeå
Tfn:090-77
090-7735
3590
90
Tfn:
Fax:090-71
090-7100
0003
03, E-post:
Fax:
rsmhvasterbotten@karngarden.se
E-post:
rsmhvasterbotten@karngarden.se
Västernorrlandslän
län
Västernorrlands
Limstagatan13
13D,D,872
87230
30Kramfors
Kramfors
Limstagatan
Tfn:0612-125
0612-12577
77
Tfn:
E-post:rsmh@rsmhvasternorrland.se
rsmh@rsmhvasternorrland.se
E-post:
Hemsida:www.rsmhvasternorrland.se
rsmhvasternorrland.se
Hemsida:
Västmanlandslän
län
Västmanlands
Surbrunnsv.
Surbrunnsv.44D,D,734
73432
32Hallstahammar
Hallstahammar
E-post:
E-post:rsmh@rsmhvastmanland.se
rsmh@rsmhvastmanland.se
Hemsida:
Hemsida:www.rsmhvastmanland.se
www.rsmhvastmanland.se
Västra
VästraGötalands
Götalandslän
län
c/o
c/oLena
LenaWängrot-Necander
Wängrot-Necander,
Källebergsg.
22 B,22
515
Källebergsgatan
B, 32
515Viskafors
32 Viskafors
Tfn:
Tel:0708-96
0708-9681
8158
58
Örebro
Örebrolän
län
Rådmansg.
Nygatan 7416,
B, 702
702 13
13 Örebro
Örebro,
Tfn:
Tel:019-18
019 1897
9710
10,
E-post:
E-post:rsmh-orebro@telia2.se
rsmh-orebro@telia2.se
Östergötlands
Östergötlandslän
län
c/o
c/oAnita
AnitaRinman
Rinman,
Nyckelvägen
Nyckelvägen3,3,599
59931
31Ödeshög
Ödeshög
Adresser
Adressertill
tilllokalföreningarna
lokalföreningarnahittar
hittardu
dupå
på
RSMH:s
RSMH:shemsida:
hemsida:www.rsmh.se.
www.rsmh.se.
Du
Dukan
kanockså
ocksåkontakta
kontaktadistriktet
distriktetdär
därdu
dubor
bor
för
förmer
merinformation.
information.
RUS
RUS
Riksförbundet
RiksförbundetUngdom
Ungdomför
förSocial
Socialhälsa
hälsa
RUS
RUSFörbundskansli
Förbundskansli
Instrumentvägen
Instrumentvägen10,
10,22tr,tr,126
12653
53Hägersten
Hägersten
Telefon:
Telefon:08-12
08-1200
0080
8040
40
E-post:
E-post:kansli@rus-riks.se
kansli@rus-riks.se
Hemsida:
Hemsida:www.rus-riks.se
www.rus-riks.se
Din röst är viktig!
NSPH har i samarbete med Hjärnkoll
tagit fram fyra studiecirkelmaterial som
stärker dig i att hitta din röst och få
kunskap om dina rättigheter.
Din RäTT
ra, agera
ter
Fundera, diskute
om allas rättighe
Ett studiematerial
Din egen
berättelse
Ett material för reflektion och samtal om
psykisk (o)hälsa, attityder och vägen vidare
Läs mer om materialen på www.nsph.se
Utbildning på ditt sätt
Kom igång!
En kurs för dig med psykisk funktionsnedsättning.
75% studietakt. Löpande antagning.
www.eskilstunafolkhogskola.nu
016-­10 52 80
Gösta Wasastiernas gränd 4
Natur och Kultur erbjuder
rabatt för RSMH:s medlemmar.
Här hittar ni utvalda böcker
inom psykologi och hälsa
till bra priser och alltid med
gratis frakt.
Söker du särskilt boende
eller plats på korttidsbende?
Ring oss på 08-310 330
så lotsar vi dig till rätt person.
www.adlibris.com/kampanj/rsmh
Med vårt stöd kan alla som vill delta i arbetslivet!
” Efter att ha provat några
praktikplatser med stöd av
Misa, har jag äntligen nått mitt
mål, anställning på en bokhandel.” Josef
08-653 00 86
www.misa.se
Revansch 2014:2 31
Posttidning B
Revansch, Instrumentvägen 10
126 53 Hägersten
Korsord: Tage Olsin
Sverige
Porto betalt
Skicka lösningen i ett kuvert märkt ”Korsord”. Adress:
Revansch, Instrumentvägen 10, 126 53 Hägersten.
Senast den 5 maj vill vi ha ditt svar. Tre vinnare får
ett presentkort på 100 kronor.
Vinnare nr 1/2014 var Maud Wiklund, Backe, Mirja
Erkstam, Väddö, Stig Fransson, Eksjö. GRATTIS!
Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.........................................
Gata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.........................................
Postadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
.........................................