Familjecentralen Vårby

Transcription

FoU-Södertörn Skriftserie nr 101
Socialtjänstens förebyggande arbete i
den
mångkulturella förorten
Marianne Engqvist
Eva Nyberg
Marcela Puga
Förord
Den här rapporten försöker illustrera familjearbetet på en familjecentral som genomförs
av socialtjänstens personal. På den aktuella familjecentralen utgörs socialtjänstens
personal av en kurator och en familjebehandlare. Familjecentralen ligger i ett
bostadsområde där de svenska familjerna är lätt räknade och socialtjänstens arbete
präglas i stor utsträckning av familjeproblem som följer av ofrivillig migration. Särskilt
intressant är studiens slutsatser om hur familjecentralens organisation med
samlokalisering av barnmorskemottagning, barnavårdscentral, öppen förskola och
socialtjänst i praktiken möjliggör ett psykosocialt stöd som faktiskt inte existerar om ett
sådant samarbete saknas i vår omsorg om de minsta barnen.
Initiativet till denna studie av familjearbete togs av personalgruppen vid
Familjecentralen Vårby som inbjöd FoU-Södertörn till samtal om utvärdering. Samtalen
rörde initialt vilka av familjernas livsområden, vilka aspekter av arbetet med familjerna
och vilken personalsamverkan man önskade granska.
Materialet till studien har växt fram i en dialog mellan kurator, familjebehandlare och
undertecknad forskningsledare vid FoU-Södertörn. Det utgörs av en berättelse om
arbetet med varje familj. Slutsatser och rapportering har vi kontinuerligt samarbetat
kring, främst med kurator/familjebehandlare/forskningsledare tillsammans, men genom
några möten också med de andra personalkategorierna vid familjecentralen.
För mig som FoU-medarbetare har det varit väldigt stimulerande med det interaktiva
samarbete som detta projekt är ett exempel på. Arbetssättet innebär ett ömsesidigt
lärande. Samarbetet med personalgruppen på Familjecentralen Vårby har varit öppet
och generöst, en önskesituation när man ska granska en verksamhet tillsammans.
Kurator Marianne Engqvist och familjebehandlare Marcela Puga har båda mångåriga
anställningar och erfarenheter från det förebyggande arbetet vid familjecentralen som
inneburit ett arbetsliv i ett mycket speciellt bostadsområde. I slutet av 2011 slutar
Marianne sin anställning för att bli pensionär. Det har varit mycket givande och lärorikt
att samarbeta med Er kring alla dessa berättelser om familjerna, och tillsammans med Er
ha fått reflektera över arbetet med dem.
Förhoppningsvis kommer den här rapporten att ge en bild av det socialt förebyggande
arbetet på familjecentralen till alla dem som personalgruppen önskar ett närmare
samarbete med. För man har egen erfarenhet av nära samverkan på jobbet och vet vilka
vinster den kan ge för barn och föräldrar. Rapporten ger en väldigt tydlig illustration av
vinsterna med samverkan, tycker vi som gjort den.
Vårby i september 2011
Eva Nyberg
Forskningsledare
FoU-Södertörn
2
Innehåll
Sid.
Familjecentralen Vårby – socialtjänstens arbete på en
familjecentral i den mångkulturella förorten ………………………………
4
Familjecentralen Vårby – att utvidga dokumentationen i utvärderingssyfte …
6
Länkningen till socialtjänsten inom Familjecentralen Vårby ..........................
Sammanställning av dokumentationen – de länkade familjerna …………….
Sammanfattning av problembild hos familjer länkade till socialtjänst ………
9
9
11
Den externa remitteringen – finns ett specialistnätverk kring
familjecentralens psykosociala stöd?
……………………………………..
12
MVC och BVC utanför familjecentralen – hur ser då remitteringen ut? …….
15
Länkning och extern remittering från en familjecentral – i jämförelse med
hälsovård inom annan organisatorisk ram ………………………………….
18
Familjerna som sökte hjälp själva hos familjecentralens socialtjänst – utan att länkas av samarbetspartners
…………………………………...
Vad karakteriserar de icke länkade familjerna? …………………………….
De icke länkade familjerna i sammanfattning ……………………………...
21
21
24
Familjen som söker hjälp hos socialtjänstens personal på familjecentralen i
det mångkulturella området – exempel på barnfattigdomen ………………
Den fattiga familjen som uppväxtvillkor .......………………………………
Presentation av några familjer där fattigdomen står fram ur olika aspekter ….
26
27
28
Sammanfattning
…………………………………………………………….
31
………………………………………………………………….
35
Referenser
Bilaga 1. Frågeformulär/enkät vid länkning till det psykosocialt
förebyggande arbetet inom Familjecentralen Vårby ……………………..
36
Bilaga 2. Familjecentralen Vårby: sammanställning av material från
de länkade familjerna under perioden januari – juni 2010 ………………...
37
Bilaga 3. Frågeformulär/enkät för familjer som själva söker hjälp inom
det psykosocialt förebyggande arbetet inom Familjecentralen Vårby ……..
39
Bilaga 4. Familjecentralen Vårby: sammanställning av material från
de icke länkade familjerna under perioden januari – juni 2010 ……………
40
3
Socialtjänstens arbete på en familjecentral i den mångkulturella förorten
Den mångkulturella förorten – motsägelsefullt beskriven
Familjecentralen Vårby ligger i kommundelen Vårbygård i Huddinge kommun. Den är
en mångkulturell storstadsförort, det är till och med så att få personer som bor här är
födda och uppvuxna i Sverige av svenska föräldrar. I ett tidsmässigt utsnitt kan förorten
Vårby beskrivas: 9500 invånare, varav 900 är barn 0-5 år och 200 kvinnor är gravida.
Till Vårbygård åker inte så många personer som inte bor där – denna förort har inget
stort köpcentrum i mitten, inte heller något annat som attraherar. Ett speciellt
kännemärke för den mångkulturella förorten sammanhänger med den enda typ av
invandring Sverige haft sedan 70-talet, flyktinginvandringen. Den förtätning av
personliga erfarenheter av krig och förföljelse som präglar området ger det en speciell
stämning. Det skapar en vi-känsla genom samhörigheten kring uppfattningen att ”vi är
de som förlorat allt och måste börja om”. Men ingen sanning utan att motsatsen är lika
sann. Även känslor av vi-och-dom finns i området, ”dom” kan vara grannar som tillhör
en i hemlandet förtryckande religion, eller etnisk grupp. Den mångkulturella förorten är
en plats där motsägelsen är legio. Arbetslösheten är stor, men exemplen på framgång i
arbetslivet finns parallellt. De traumatiska erfarenheterna kan bli ett långvarigt
handikapp, likaväl som det kan vara möjligt att leva med dem i ett vardagsliv där de inte
stör för mycket. Några personer drabbas hårt av den strukturella rasismen, och hindras
av oskrivna föreställningar, medan andra krånglar sig fram utan sådana hinder.
En stor del av flyktingarna i Sverige bor i sådana bostadsområden åtminstone under de
första åren i det nya landet. En grupp personer som ökat i antal på senare år är de
långvarigt asylsökande, och de som fått avslag på sin asylansökan. Det gör förorten
ytterligare till ett centrum för svåra erfarenheter när konsekvenserna av en utdragen
asylprocess läggs till en tunga ryggsäck från hemlandet. Den mångkulturella förorten
härbärgerar många av dem som representerar det moderna uttrycket utanförskap i
samhället.
På senare tid har också attityden svängt mot personer med utländskt ursprung i den
bemärkelsen att intresset minskat för frågor som kulturperspektiv, traumaperspektiv,
flerspråkighetsfrågan m fl migrationsrelaterade ämnen. Migration har förvandlats från
ett samhälleligt internationellt fenomen, alltid förekommande, till ett problem. Det
sjunkande intresset för migrationsfrågan, för flyktingskap, för etniska relationer etc.
leder till mindre resurser för arbete med dessa frågor, på alla nivåer, såväl inom
förvaltning som vård, omsorg och pedagogik. Migration är inte längre en kunskaps- och
erfarenhetsbaserad specialitet.
Att arbeta i den mångkulturella förorten – än sen då?
Vad händer då med personal inom social service i den mångkulturella förorten, sedd i
ljuset av denna utveckling? Eftersom arbetet med migrationsinriktning gått förlorad som
4
specialitet ställs förväntningar på att det sociala arbetet ska genomföras på samma sätt
som i områden utan inslag av migrerad befolkning. Integrationspolitiken, som följde på
den tidigare invandrarpolitiken med de invandrarpolitiska målen jämlikhet, valfrihet och
samverkan, har snarast kommit att innebära att migrations- och traumaerfarenheter
förbises som konsekvenser för det fortsatta livet i ett nytt land. Alla ska behandlas lika
och normen för den behandlingen inbegriper nog inte reflektion och stöd till
migrationsrelaterade problem. Det betyder att personal i de mångkulturella förorterna
jobbar i uppförsbacke. Deras påpekanden att de boende i dessa områden inte får en god
service ökar snarast synen på dessa personer som ett problem, som inte individuellt
lever upp till kraven på en svensk samhällsmedborgare. I globaliseringens tidevarv blir
det, ganska motsägelsefullt, att värna om något man kallar ”det svenska” som styr
arbetet. De här slutsatserna om den förändrade övergripande attityden mot inflyttade
personer och familjer från andra länder, och dess konsekvenser för resurstilldelning för
stöd till dessa grupper, kan dras utifrån den nutidshistoriska skildringen av invandringen
till Sverige i Samuelsson (1999).
Marginalisering av familjer med utländsk bakgrund – och av personal som
arbetar med dem?
Minskat intresse för arbete med flyktingskap, kulturella möten, med traumatiserade barn
och deras föräldrar medför en ökad acceptans för negativa attityder mot de personer
som representerar dessa uppgifter. Det innebär att också personal inom hälsovård och
psykosocialt arbete som arbetar med de inflyttade till Sverige får tyngre arbetsuppgifter,
av två skäl. Dels för att målgruppen för arbetet får en svårare situation och blir sämre
behandlad både privat och institutionellt, dels för att nya och bättre resurser uteblir då
man inte satsar på denna målgrupp. Det kan leda till att också personalen upplever sig
marginaliserad i samhället, i en parallell process med de invandrade familjerna.
Marginaliseringen förstärks genom den segregerade bosättningen, de personer som
arbetar med flyktingar är genom den ganska få inom varje yrkesgrupp. En sådan
diskussion förekom under den studiedag som RKC, Röda Korsets center för
tortyrskadade flyktingar, anordnade under oktober 2010 i samband med sitt 20årsjubileum. Deltagarna i den konferensen var personal från hela landet med
arbetsuppgifter inom rehabilitering med tortyr- och krigsskadade människor. Det är en
allvarlig situation arbetsmässigt. Man tvingas göra ett sämre jobb med den större
arbetsbelastningen och man saknar remitteringsmöjligheter på grund av
kompetensbrister hos remissinstanser, som därigenom inte blir det i praktiken.
Personalen blir mer isolerad i sitt jobb i den mångkulturella förorten.
Familjecentralen som självklar arbetsform i texterna - men hur ser det ut i
praktiken?
Inom både hälsovårdsarbete och socialt arbete med de minsta barnen och deras familjer
finns en modell som förespråkas i så gott som alla offentliga dokument och
policyskrifter om hur ett effektivt förebyggande arbete ska bedrivas, inte minst för att
identifiera och stödja de minsta barnen i sociala riskmiljöer (SOU, 2008). Det är
familjecentralen. Det framkommer bla i Lundström Mattssons (2004) sammanställning
av sådana texter. I samma skrift finns en analys av socialarbetarens (kuratorns) roll i
familjecentralssammanhanget och drar några slutsatser om några fördelar ur familjens
5
synvinkel som präglar familjecentralens arbetssätt med dess främsta kännemärke –
samverkan mellan medicin-socialt arbete-pedagogik. Det medför tillgänglighet i flera
avseenden med relevans när familjerna har behov av hjälp och stöd. Det handlar om
tillgänglighet i tid, man får komma snabbt när man söker hjälp, om geografi,
familjecentralen finns nära i det lokala bostadsområdet. Det handlar också om
tillgänglighet metodmässigt, ett eklektiskt arbetssätt ger familjen hjälp med det de ber
om utan att man avgränsar sitt uppdrag med konsekvens att familjen börjar att ”bollas”
runt mellan olika hjälpinstanser där var och en sätter hårda gränser för sitt uppdrag. Just
detta tvärvetenskapliga arbetssätt med familjecentralen som arena har också länge
särskilt förespråkats i den mångkulturella förorten där bilden av olika tillstånd av ohälsa
ofta överskrider de vetenskapliga gränserna. Men trots att organisationsformen
familjecentral förespråkas så flitigt och synnerligen entydigt är den inte alls någon
självklarhet idag i det förebyggande arbetet med barnfamiljer.
Vad som förebygger psykisk hälsa
Den svenska barnpsykiatern Marianne Cederblad har gjort en del stora undersökningar
av barns psykiska hälsa och vilka faktorer som kan betraktas som riskfaktorer i ett barns
livsvillkor. Kanske inte lika vanligt är att försöka identifiera skydds- eller
friskfaktorerna, de förhållanden som entydigt främjar ett barns hälsa och utveckling.
Cederblad har dock gjort detta också, i sin bok Från barndom till vuxenliv (2003). De
skyddsfaktorer utanför familjen som Cederblad identifierar presenteras nedan. Av listan
framgår att för de föräldrar som riskerar att leva utanför många sociala sammanhang på
grund av att de är nyanlända flyktingar eller anhöriginvandrade, kan familjecentralen
främja, och under viss period kanske till och med delvis ersätta, de naturliga sociala
sammanhang som man just lämnat.
Skyddsfaktorer utanför familjen:
¾
¾
¾
¾
¾
¾
¾
¾
Mycket uppmärksamhet under spädbarnsåret
Andra vårdare förutom modern
Mor/farföräldrar deltar i vården
Släkt och grannar ger känslomässigt stöd
Lärare och/eller präst som ger råd och stöd
Värderingsgemenskap – känsla av sammanhang
Nära vänrelationer
Medicinsk och social service samt skolgång
Familjecentralen Vårby – att utvidga dokumentationen i
utvärderingssyfte
I förorten Vårby söder om Stockholm är mödrahälsovård (mvc), barnhälsovård (bvc),
öppen förskolepedagogik (öf) och förebyggande socialt arbete (kurator / familjebehandlare) samordnad och samlokaliserad i en sådan familjecentral. Precis i enlighet
med alla aktuella rekommendationer. Personalen på familjecentralen finner också denna
organisationsform av arbetet tillfredsställande i förhållande till de boendes behov. Deras
beprövade erfarenhet stöder med andra ord denna arbetssituation som nu har 3 år på
6
nacken. Tilläggas bör att man dessförinnan haft ett nära och strukturerat samarbete
sedan 15 år tillbaka, inom projektet Vårbys barn.
Familjecentralen Vårbys personalgrupp omfattar 9 personer: 2 barnmorskor vid mvc, 3
barnsjuksköterskor vid bvc, 2 förskollärare vid öppna förskolan och 2 personal inom
socialtjänsten (kurator och familjebehandlare).
(Barnmorskorna utgör den minsta mottagningen inom intraprenaden i Stockholms läns
landsting för barnmorskor sydväst/sydöst.)
Socialtjänstens råd och stöd vid familjecentralen – arbetssätt för det
förebyggande psykosociala arbetet
Socialtjänstens personal på familjecentralen består av alltså av två personer – en kurator
och en familjebehandlare.
Det interna arbetssättet ser ut så att mödrahälsovården i första hand länkar ”sina”
familjer till kuratorn och barnhälsovården länkar ”sina” till familjebehandlaren. Inom
samarbetet kurator - familjebehandlare träffar man ibland familjer tillsammans. Ibland
länkar man också till varandra när man behöver varandras kompetens, liksom till övriga
samarbetspartners inom familjecentralen. I en del ärenden förekommer också en extern
remittering, vilket kommer att beskrivas nedan, som komplement eller som enda insats.
Utvärdering efterfrågas av personalen
Familjecentralens personalgrupp tycker att de saknar dokumentation av sitt arbete
utöver den verksamhetsberättelse man producerar varje år och som främst innehåller en
viss statistisk rapportering av arbetet. Man efterfrågar utvärdering utifrån två syften,
dels att visa ”utåt” fler aspekter av arbetet än vad verksamhetsberättelsen innehåller och
vad det leder till för familjerna, dels att själva få mer information för att få material till
det egna utvecklingsarbetet.
Den här rapporten redovisar en utökad dokumentation av socialtjänstens förebyggande
arbete vid familjecentralen, dvs kurator och familjebehandlare. Dokumentationen har
genomförts i fyra faser tidsmässigt, då nya frågor väckts under arbetets gång och
stimulerat till ny materialinsamling och ny analys. Det har överraskat oss hur mycket
intressant kunskap som ligger dold i den sammanfattande reflektionen över en
arbetsprocess med en familj. Nedan redovisas de områden vi valt att belysa, men i
texten som helhet har de fått en sammanhållen framställning.
1/ Länkning – en speciell form av samverkan
I en första systematisering av familjecentralens arbete önskade arbetsgruppen illustrera
samverkan. Man ville ge en bild av hur man använder sig av möjligheten att länka
familjerna, beroende på deras behov och problem, mellan sig i de fyra organisatoriska
sammanhang som familjecentralen innehåller. Länkning är motsvarigheten till vad man
inom medicin kallar remittering, men länkning bygger mer på fortsatt samarbete kring
den länkade än vid remittering (tex Andersson Holmer, 2003, Lundström Mattsson,
2004).
7
När personalen vid familjecentralen för över en familj till annan vårdgivare kallas det
fortsättningsvis remittering, därför att den kan, men behöver inte, innebära ett fortsatt
samarbete kring familjen.
Materialet som presenteras här är en beskrivning av den del av länkningen som sker till
familjecentralens kurator och familjebehandlare, de som representerar det förebyggande
sociala arbetet, dvs. socialtjänstens råd och stöd. Denna länkning går alltså från mvc,
bvc eller öppna förskolan till familjecentralens socialtjänst.
2/ Samverkan hälsovård – socialtjänst utan familjecentralen som ram i en jämförelse
Som komplement till denna beskrivning av de egna erfarenheterna har familjecentralens
kurator genomfört ett antal intervjuer med hälsovårdspersonal som arbetar utan
familjecentralen som organisatorisk ram, men i områden med liknande bostadsstruktur
som Vårby. Man var intresserad av en jämförelse mellan familjecentralens länkning och
remitteringen i andra organisationsformer när det gäller tillgängligheten på psykosocialt
stöd för familjerna.
3/ Men familjerna som inte länkades då?
Efter en systematiserad redovisning av länkningen till socialtjänsten väcktes frågan:
Men de familjer som inte blivit länkade, utan kommer till kurator och familjebehandlare
på eget initiativ, skiljer de sig på annat sätt också från de länkade familjerna? Nästa
material som redovisas är därför ett antal familjer som kurator och familjebehandlare
arbetat med under samma period men som kommit på eget initiativ, dvs. som inte var
länkade.
4/ Den mångkulturella förorten – ett drivhus för barnfattigdomen?
Vid en genomgång av de familjer som sökt stöd hos socialtjänsten på familjecentralen,
såväl om de länkats dit eller kommit på eget initiativ, visar sig många familjer ha
mycket begränsade resurser – de är fattiga. Inte minst gäller det den grupp som
genomgår en mycket lång väntan på uppehållstillstånd. Inför frågan om hur livet ter sig
för barnen i dessa familjer skapades ett material av personalens berättelser kring sitt
arbete med några familjer som kan inordnas i denna kategori. Familjearbetet ur ett
”barnfattigdomsperspektiv” har därför fått ett eget avsnitt sist i rapporten.
8
Länkningen till socialtjänsten inom Familjecentralen Vårby
Undersökning av länkningen inom familjecentralen
Den statistik som presenteras avser de 44 familjer som socialtjänst (kurator och
familjebehandlare) arbetat med under januari – juni 2010, och som länkats från mödraoch barnhälsovårdens (mvc, bvc) barnmorskor och barnsjuksköterskor och från öppna
förskolans (öf) förskollärare.
Kurator och familjebehandlare har under samma period även arbetat med 40 familjer,
som själva tagit kontakt, utan att bli länkade från annan profession inom
familjecentralen. Denna rapport innehåller en kartläggning även av dessa ärenden, efter
redovisningen av de länkade fallen.
Nu visade det sig vid genomgången av det förebyggande sociala arbetet vid
familjecentralen under det första halvåret 2010, att flertalet av de familjer som
kategoriseras som icke länkade, även de vid ett tidigare tillfälle länkats till
kurator/familjebehandlare från mvc/bvc/öppna förskolan. Den länkningen kan ligga ett
flertal år tillbaka i tiden. Kontakten har sedan avslutats och familjen söker nu hjälp igen,
direkt hos socialtjänstens personal.
Hur genomfördes undersökningen av de länkade familjerna?
En blankett (se bilaga 1) konstruerades i samarbete mellan familjecentralen och FoUSödertörn, som konsulterades av familjecentralens personal inför planering och
genomförande av den utökade dokumentationen i utvärderingssyfte.
Blanketten fylldes i av kuratorn och familjebehandlaren, en blankett för varje familj
som länkades till henne. Den är kortfattad och innehåller endast några grundläggande
frågor, dem som personalen uttryckte intresse för att få mer systematiserad information
om. De handlar om familjekonstellation, problembild som framträder, behov av hjälp
och stöd och om kuratorn själv tar extern hjälp med familjen.
Det är kvinnan/mamman som är huvudperson i blankettens uppgifter. Det beror på att
det är ett samtal med mamman som givit upphov till länkningen, alltså det handlar om
mammans formulering av familjeproblemen.
En sammanställning av dokumentationen, fråga för fråga, finns i bil. 2.
Det är den sammanställningen som använts vid formulering av slutsatserna, samt en del
reflektioner över organisation och arbetssätt på familjecentralen.
Sammanställning av dokumentationen – de länkade familjerna
Vem länkade?
44 kvinnor aktualiserades till kurator och familjebehandlare.
Av dem kom 29 stycken från barnmorskorna, 13 stycken från barnsjuksköterskorna och
1 från en av pedagogerna vid öppna förskolan.
Det är många kvinnor som länkats till kuratorn, speciellt från barnmorskemottagningen.
Här kan det vara mycket intressant att jämföra med en mottagning som inte finns inom
ramen för en familjecentral men i ett bostadsområde av samma karaktär som Vårby, den
9
mångkulturella förorten. Hur många gravida kvinnor uppmärksammas med sitt
stödbehov inom det psykosociala området när man inte har den psykosociala
specialkompetensen inom de egna väggarna?
Att det framför allt är barnmorskemottagningen som länkar, tolkar jag som att det finns
en beredskap att upptäcka familjer i behov av stöd på ett mycket tidigt stadium, vilket är
i linje med diskursen om att det är till fördel för barnet/fostret med en tidig
problemupptäckt.
Av de 44 ”remitteringarna” till kurator och familjebehandlare blev det 3 som aldrig
kom. Kvinnan uteblev eller gav flera återbud till första besöket. Det är inte ovanligt att
föräldrar ångrar sin överenskommelse om att söka hjälp inom det psykosociala området,
det handlar om att prata om känsliga förhållanden som man kanske behöver en lång
startsträcka för att ta steget att våga formulera för andra. Exempelvis hade en av
kvinnorna önskemål om att få råd om maken som hon misstänkte höll på att ut veckla
ett missbruk.
En kvinna avslutade kontakten, som kuratorn menade, ”i förtid”. Det betyder att
personalen menade att hjälpbehov, som man hade kunnat bistå med, kvarstod.
Sammanfattningsvis är det mycket få kvinnor som inte inleder någon kontakt när sådan
föreslagits av den som står i första ledet på familjecentralen och möter alla föräldrar.
Det betyder att tröskeln att söka speciell hjälp är låg, troligen kan det hänföras till
kuratorns tillgänglighet i de avseende som nämnts ovan.
Den svenska familjen i minoritet
Några ”helsvenska” familjer, 3 stycken, finns med i materialet. Vårby är inte bara ett
mångkulturellt område utan också ett bostadsområde med ständig inflyttning av nyligen
anlända flyktingar. Det fördjupar och ökar de migrationsrelaterade problemen.
Oro och behov bland besökarna på familjecentralen
Både under rubrik oro för familjen och behov formuleras problem som tycks listade i
ordning efter vilket allvar de tillmäts ur barnets synvinkel. Nedan presenteras problemen
samt i vissa fall korreleras med varandra.
Existensproblem i det praktiska livet
8 familjer har problem med bostad och ekonomi.
6 familjer har problem med uppehållstillstånd och har fått avslag på sin ansökan om
tillstånd från Migrationsverket.
Migrationsrelaterade existentiella problem
För 10 kvinnor är migrationen en källa till kris och konflikt.
Problem i parrelationen
16 kvinnor berättar om svåra problem i parrelationen. Av dem uppger 4 att de är utsatta
för våld av sin partner.
10
Förändrad familjestruktur är aktuell för 4 kvinnor. I två fall betyder det att ett äldre
barn, som hittills bott i hemlandet, kommer till Sverige för att bo med sin mamma. I de
övriga innebär det att maken funderar på och planerar att ta hit en familj han har i
hemlandet. I några fall sammanfaller den förändrade familjestrukturen med en svår
parrelation.
Problem med ursprungsfamiljen
Relationen till uppväxtfamiljen får aktualiserad betydelse, som vi vet, när unga
människor blir föräldrar. Tidigare eventuella problem i ursprungsfamiljen känns åter
närvarande.
Ett flertal kvinnor, 9 stycken, berättar om sin ursprungsfamilj på ett sådant sätt att den
bedöms som en dysfunktionell uppväxtmiljö.
1 kvinna har förlorat kontakten med sin ursprungsfamilj. En annan ser en tidig förlust av
föräldrarna som ett närvarande svårt problem inför eget föräldraskap.
Egen psykisk ohälsa bedöms 19 kvinnor ha.
Problem med reproduktionen
9 kvinnor söker stöd i samtal på grund av problem kring reproduktiva frågor. Det
handlar om svårigheter att bli gravid, svårt att acceptera graviditeten, missfall i olika
perioder av graviditeten eller att ett foster dött. 6 av dem har också psykisk ohälsa.
Anknytningsproblem mellan mor och barn
I 11 fall bedöms föreligga anknytningsproblem mellan mor och barn. I 4 fall
förekommer kvinnan också i kategorin egen psykisk ohälsa. I 3 fall finns både
anknytningsproblem och problem med reproduktionen.
Trauma från erfarenheter i hemlandet gör sig påmint i 1 fall trots långvarig
behandling och kontakt med RKC, Röda Korsets center för torterade flyktingar.
Hot från grannar är skälet till att familjen söker hjälp i 1 fall
Konflikt mellan förälder och förskola utgör problemet i 1 fall.
Sammanfattning av problembild hos familjer länkade till socialtjänst
Sammanfattningsvis är det en mycket stor del av besökarna vid familjecentralen som
blir länkade till socialtjänstens personal, kurator och familjebehandlare, inom
familjecentralens ram.
Synnerligen intressant är att så stor del av länkningen till kuratorn sker från
Barnmorskemottagningen. Det betyder att familjerna som behöver stöd och hjälp inom
det psykosociala området upptäcks mycket tidigt. Barnmorskorna har en stor kompetens
på att hitta dem. Det är mycket troligt att det handlar om den ömsesidiga kännedom om
varandras yrkeskompetens som växer fram ur närheten mellan olika yrkeskategorier på
en familjecentral.
Sammanfattningsvis är det också en tung problematik som de länkade familjerna
uppvisar.
11
Egen psykisk ohälsa och problem i parrelationen är de vanligaste problemen och
förekommer i nära hälften av familjerna.
Anknytningsproblem mellan mor och barn och problem med reproduktionen är också
stora problem till antalet, och inte minst naturligtvis, för den drabbade individen.
De olika problemen är naturligtvis inte varandra uteslutande, ett flertal familjer i
materialet uppvisar en komplex problembild som innehåller flera av dessa tunga
livssituationer som problemen innebär.
Det är lätt att förstå att de barn som växer upp i dessa familjer befinner sig i en riskzon
för hälsa och utveckling om inte hjälp och stöd finns. Här kan man anknyta till
Cederblad (2003) ovan med sin definition av faktorer i det privata och det professionella
nätverket som viktiga skyddsfaktorer, eller ”friskfaktorer”, för barnet under uppväxten.
En fråga blir då om familjecentralen som professionellt nätverk förmår ersätta det
privata nätverk som saknas, eller till och med är en belastning, för så många av dessa
kvinnor. Vi undersöker därför nätverket kring familjecentralen, dvs de externa
remitteringsmöjligheterna när det psykosociala stödet inom familjecentralen inte räcker
utan hänvisning till specialister behövs. Samtidigt är det viktigt att påpeka att
familjecentralens gemensamma yrkeskompetens innebär att service finns inom medicin,
pedagogik och psykosocialt arbete, och att den interna länkningen innebär ett
kontinuerligt samarbete kring familjerna.
Den externa remitteringen – finns ett specialistnätverk kring
familjecentralens psykosociala stöd?
Vårdcentralen en viktig samarbetspartner
Det visar sig att den lokala vårdcentralen är kuratorns mest frekventa samarbetspartner.
10 kvinnor, så mycket som en fjärdedel av de familjer som länkades till kuratorn, får tid
på vårdcentralen genom familjecentralens försorg. Det tycks som om vårdcentralen i
Vårby fungerar som första linjens vårdgivare inom såväl medicin som psykiatri. För 3
av familjerna är remitteringen allmän till vårdcentralen, för 4 stycken rör remitteringen
en läkarkontakt, i 3 ytterligare fall är det en kontakt med vårdcentralens kurator som
remitteringen gäller.
4 kvinnor remitterades direkt till specialistpsykiatri, den öppna psykiatriska mottagningen.
Oron för kvinnornas psykiska ohälsa i samband med graviditet och förlossning motiverade remiss till ”specialist-mvc” (Psykosomatiska teamet vid specialistmödravården vid
kvinnokliniken) i 2 fall.
För 3 kvinnor åtgärdades våldsproblematiken inom familjen genom en remiss till
Kvinnofridsenhet i 1 fall och i 2 fall genom kontakt med kvinnojour.
I 2 familjer föranledde en överbelastad mamma intyg angående utökad tid på förskola
från familjecentralens kurator.
Kontakten med den egna organisationen – Barnenheten inom socialtjänsten
I 5 fall har kontakt tagits med Barnenheten inom den egna organisationen, den som till
vardags brukar kallas ”myndighetsdelen”, dvs där utredningar genomförs efter anmälan
eller ansökan. Det har rört sig om konsultativ kontakt eller en anmälan. Med avseende
12
på den närhet som ”borde” föreligga mellan det förebyggande och det utredande arbetet
måste det ses som en begränsad kontakt.
En förklaring till att remitteringen till Barnenheten är fåtalig, kan vara att arbete med
gravida, dvs med ofödda barn, känns främmande. Dock fanns äldre barn i flera av
familjerna också. Det måste också finnas en benägenhet att satsa på de yngsta åldrarna
inom den enhet som arbetar med utredningar för att man ska kunna matcha
familjecentralens tidiga upptäckt av de små barnen med psykosociala problem. De små
barnens problembild ser ju helt annorlunda ut än de äldres, den är framför allt mindre
högljudd.
Kontakten med den egna organisationen – andra enheter än Barnenheten
Kuratorn har beställt ett nätverksmöte för 2 familjer – i kommunen finns en central
enhet som arbetar med nätverksmöten.
I 3 fall har familjens existens i ekonomiska termer föranlett kontakt med enheten för
försörjningsstöd.
Remittering som innebär konfliktlösning
Några familjer som söker hjälp befinner sig i en konfliktsituation som medför en stark
känsla av utsatthet. Så initierar kuratorn i 1 fall 3-partssamtal på en förskola, där
föräldrarna känner sig missförstådda, och initierar kontakt med hyresvärden i 2 fall, i ett
av dem hade familjen blivit hotad till livet av en granne.
Migrationsverket har kontaktats i 1 ärende.
Kringkontakter per telefon
För 4 familjer har behoven varit både stora och varierande och de har medfört särskilt
många kontakter per telefon.
Föreslagits kontakt - men tar den själv
Det vanligaste är att kvinnorna gärna tar emot hjälp att nå kontakt med den myndighet
eller institution som man kommer överens om bäst kan komplettera det stöd som
familjecentralen ger. Personalen vet också att många hinder uppstår på vägen när
familjer med språkproblem på svenska, och i utsatta positioner på andra sätt, ska skaffa
sig en vårdkontakt på egen hand. Att detta ofta misslyckas har skapat en speciell term
för vad som händer i dessa lägen – familjer ”bollas runt” mellan olika myndigheter och
institutioner. Deras problematik verkar aldrig vara någons uppdrag (tex Andersson
Holmer, 2003).
Så det är bara i 3 fall som kontakt har föreslagits men kvinnan beslutat att ta kontakten
själv. Det gällde för 1 familj kontakt med familjerådgivningen och för 2 familjer
vårdcentralen.
13
Men den vanligaste modellen: ingen remittering utan egen kontakt med familjen
I 17 familjer förekom ingen remittering. Det är nästan hälften av de länkade familjerna
som fick hjälp inom familjecentralens ram, av de två personer som representerar det
förebyggande sociala arbetet, kurator och familjebehandlare.
Nu framgår inte av materialet om det stora antalet familjer som får en insats inom
familjecentralens ram ”egentligen” hade behov av en remittering även i dessa fall, eller
om den hjälp de fått är den mest adekvata och räcker, dvs motsvarar deras behov.
Tänkbart är att en hel del familjer kan få tillräcklig hjälp inom familjecentralen eftersom
den erbjuder en så bred kompetens inom tre områden: medicin, pedagogik och
psykosociala insatser.
Tänkvärt är likaså att den externa remitteringen faktiskt inte motsvarar behov av
densamma, helt enkelt genom att det finns för få institutioner att remittera till, och de
som finns ofta har en lång väntelista eller andra hinder för kontakt. Denna vetskap ingår
i personalens beprövade erfarenhet och får konsekvenser för arbetssätt och rutiner.
14
MVC och BVC utanför familjecentralen – hur ser då remitteringen
ut?
Några intervjuer med hälsovårdspersonal utan familjecentralen som
organisationsform
I ett försök att jämföra länkningen till psykosocial kompetens inom en familjecentral
med den remittering som står till buds för hälsovårdspersonal som inte ingår i en
familjecentral genomförde kuratorn vid familjecentralen några intervjuer med
barnmorskor vid mödravårdscentral och sjuksköterskor vid barnavårdscentral som
arbetar under sådana villkor. Hon ville undersöka tillgängligheten på psykosocialt stöd,
i form av möjligheten att remittera/hänvisa familjer som behöver mer när barnmorskans
eller bvc-sjuksköterskans kompetens inte räcker. Den personal som tillfrågats arbetar i
bostadsområden som är jämförbara med Vårby befolkningsmässigt. Samtliga områden
är grannar till Vårby i södra storstockholmsområdet.
2 övergripande slutsatser av intervjumaterialet:
1/ När familjer/kvinnor/barn remitteras ”försvinner” de vanligen för remittenten. Inget
vidare formaliserat samarbete med remissinstanserna finns, annat än i undantagsfall. Det
finns helt enkelt ingen motsvarighet till samarbetet inom familjecentralsformen.
2/ Man uppger de möjligheter som finns – inte i vilken utsträckning de utnyttjas. Det
förefaller inte ingå i den årliga verksamhetsberättelsen att uppge antalet remitterade
familjer/kvinnor/barn.
2 barnmorskemottagningar – med information från de arbetsledande barnmorskorna
Det handlar om 2 ganska stora barnmorskemottagningar med 6 barnmorskor, och de
arbetar mot 3 barnavårdscentraler vardera.
Informanten på den ena barnmorskemottagningen beskriver remitteringsmöjligheterna
enligt följande lista:
− Familjesociala mottagningen (Huddinge sjukhus, tar emot gravida med
missbruksproblem)
− Psykosomatiska specialistmödravården vid kvinnokliniken
− Öppenvårdspsykiatrimottagningen, finns i samma hus som
barnmorskemottagningen
− Samverkansteamet för psykiskt sköra deltar mödravården i
− Samtalsmottagningen inom socialtjänsten, hänvisar eller följer med till
− Kvinnorådgivningen inom socialtjänsten, hänvisar eller följer med till
Barnmorskan kommenterar samarbetet med öppenvårdspsykiatrin och
samverkansteamet för sköra som ”bra”.
Något samarbete med Barn- och ungdomspsykiatrin fungerar ej. När mvc hänvisar
familjer till BUP får man svaret att det är ”inte deras ärende”.
15
I denna kommun har mödra- och barnhälsovården tidigare organiserats i familjecentralsform, vilken upphörde för några år sedan. Informanten har kommentarer till
utvecklingen av samarbetet kring det psykosociala arbetet efter nedläggningen av
familjecentralerna. Hon anser att det blivit en stor skillnad. Hon menar att samarbetet
med socialtjänsten försämrats och blivit mer formaliserat.
Så formulerar informanten vad man saknar i sitt vardagsmöte med sina patienter: Någon
som har tid att reda ut vad som är problemet, sortera, hjälpa och hänvisa till rätt hjälp.
Målgruppen har stora behov, stor okunskap om mycket i livet och samhället, patientmötena tar mycket tid.
I den andra barnmorskemottagningen listar informanten, likaså en arbetsledande
barnmorska, följande institutioner som man har möjlighet att remittera till:
− Samverkansteamet för psykisk sköra, i denna samverkan har mvc många
ärenden att ta upp, 5-10 stycken för närvarande.
− Samarbetet med socialtjänsten sker genom att mvc lämnar ”orosanmälningar”
till socialtjänstens mottagningsgrupp, nyligen har tre överlämnats. Dock finns
ingen särskild person knuten till mödravården som kontaktperson.
− Remisser kan skickas till kurator på vårdcentralen. Feedback saknas dock.
− Man har också upptäckt att det är möjligt att hänvisa till områdets
ungdomsmottagning för gravida under 23 år.
− Samarbetet med psykiatrin har varit gott men har fallit det senaste halvåret på
grund av omorganisation.
Mvc saknar representation av socialtjänsten i mötena inom Samverkansteamet för
psykiskt sköra.
Det är många familjer barnmorskorna inte kan hänvisa. De bedömer att behovet av hjälp
när det gäller psykosociala insatser handlar om 2-5 familjer per barnmorska.
2 barnavårdscentraler – med information från vårdutvecklare och barnsjuksköterskor
På den ena barnavårdscentralen listar man möjligheterna till remittering så:
Kurator på vårdcentralen är möjlig att remittera till, hon finns också ”i huset”.
”Samverkansteamet för psykiskt sköra under graviditet och tidigt föräldraskap” deltar
bvc i, men saknar att någon från socialtjänsten i området deltar.
Barn- och ungdomspsykiatrin vill i första hand att familjerna söker själva, men det är
möjligt att remittera.
Bvc har möten med representant från socialtjänsten terminsvis och tar upp familjer.
Samtidigt rapporterar informanterna om en del samarbetsproblem:
Sjuksköterskorna önskar ett närmare samarbete med mödrahälsovården. 2 barnmorskor
är ansvariga för överrapporteringen till bvc men möten som bokas blir inte alltid av.
Vid remittering till kuratorn på vårdcentralen uppstår ofta ett problem med att få
familjerna att komma.
16
Samarbetet inom ”Samverkansteamet för psykiskt sköra under graviditet och tidigt
föräldraskap”: här saknar man representation från socialtjänsten, som över huvud taget
är mycket otillgänglig.
I mötet med socialtjänsten en gång per termin uppstår problem då det inte är personalen
som deltar i mötet som familjerna får träffa om man remitterar.
Bvc har försökt få igång ett samarbete med förskolorna och försöker bjuda in till möten,
men intresset verkar lågt.
På den andra barnavårdscentralen har man under det första halvåret 2010 hänvisat 4
barn till socialtjänsten för hjälp. Ingen annan remittering har förekommit.
Vid behov får familjer extra tid hos läkaren på bvc.
Möjlighet att hänvisa till Barn- och ungdomspsykiatrin finns, men informanten menar
att många föräldrar tackar nej till annan hänvisning än till sjukvårdspersonal.
Sammanfattning av rapportering om remittering vid mvc och bvc utanför
familjecentralens ram
Mödra- och barnhälsovården är traditionellt effektiva arenor för preventiva och
uppsökande insatser i kraft av att man når så hög procent av alla familjer. Det blir
tydligt att detta förhållande inte utnyttjas i de områden som rapporterats ovan och som
inte ingår i ett familjecentralsammanhang. Så blir också remitteringen slumpvis, låg till
antalet och sker inte i ett uppföljande samarbete. Sammanfattningsvis har inte några
erfarenheter tagits till vara som gjorts om nödvändigheten av ett tvärvetenskapligt
perspektiv.
17
Länkning och extern remittering från en familjecentral – i jämförelse
med hälsovård inom annan organisatorisk ram
Organisation och arbetssätt av hälsovården för små barn – i enlighet med forskning
och beprövad erfarenhet…
Familjecentralen i Vårby är en fullskalig familjecentral. Samlokaliseringen av de i
familjecentralen ingående verksamheterna och en aktiv länkning, dvs. en nära
samverkan, dem emellan karakteriserar den. Det är denna typ av förebyggande
verksamhet som förordas i de flesta policytexter om prevention av psykisk hälsa tidigt i
livet.
I en jämförelse med några barnmorskemottagningar och barnavårdscentraler i
närområdet presenterar dessa en traditionell problembild av samverkan. Där gör
personalen sitt bästa för att hitta samverkanspartners inom det psykosociala fältet som
motsvarar behoven hos deras familjer. Det stöter ofta på patrull, inte ens barn- och
ungdomspsykiatrin verkar numera definiera de yngsta barnens psykiska hälsa som sitt
uppdrag.
Intressant är att det faktiskt ser ut som om den hälsovård som står utanför en
familjecentral till och med har en till omfattningen mindre extern remittering än
Familjecentralen Vårby, där man har en egen psykosocial resurs inom de egna
väggarna.
Det är svårt att förstå hur en situation accepteras som innebär avsevärda svårigheter för
föräldrar att få hjälp i situationer som innebär risk för barnets psykiska hälsa, när man
faktiskt sitter på kunskap om lämpliga förändringar. Kuratorns reaktion på en av
kollegornas berättelser om sina svårigheter att skaffa adekvat hjälp till familjer inom det
psykosociala området var också: ”Att prata med denna bvc-sjuksköterska känns om att
gå tillbaka till tiden, när vi började jobba ihop med bvc.” I uppsatsen Det spökar i
barnkammaren (Asker & Gessler Doberhof, 2005), en beskrivning av arbetssätt och
organisation på familjecentralen i Vårby, citeras också en av personalen: ”Vi är stolta
över vår familjecentral. Vi är jättestolta över att det samarbete vi har fungerar så bra, att
vi utvecklas.” Men personalens motivation för denna utveckling behöver nog understöd
i de egna organisationernas erkännande att hälsovårdsarbetet med de små barnen i
Vårby faktiskt har stöd i forskning och beprövad erfarenhet.
…och med stöd hos brukarna
Få kvinnor tycks utebli när de länkas från den medicinska personalen till socialtjänstens
råd och stöd på familjecentralen. De kommer till besöket hos kuratorn. Länkningen till
psykosociala insatser tycks enkel när personerna finns samlokaliserade med dem som
länkar. Även här kan jämföras med de barnmorskemottagningar och barnavårdscentraler
utanför familjecentralens ram, som fått komma till tals. Ofta uteblir familjerna från
besök de remitteras till, alternativt man vet inte om familjen har ”kommit fram”
eftersom man saknar en gemensam uppföljning. Det tycks som om även ett tredje ben i
den evidensbaserade praktiken kan vara uppfyllt på familjecentralen – arbetsformen har
stöd i brukarnas erfarenhet.
18
Familjerna som länkades – i sammanfattning
Några slutsatser om de familjer som länkades till socialtjänstens råd och stöd från
medicinsk och pedagogisk personal under första halvåret 2010 inom Familjecentralen
Vårby är särskilt intressanta.
De flesta kvinnorna kommer från barnmorskorna, vilket kan tolkas som att en stor
kompetens utvecklats i att hitta kvinnor med behov på det psykosociala området –
annars skulle de hinna gå längre på familjecentralen för att bli aktualiserade för
länkning. Det handlar om en kompetens som utvecklas i ett nära samarbete som ger stor
ömsesidig vetskap om varandras arbetssätt.
Kvinnorna har en tung problematik, med inriktning mot existentiella frågor. Psykisk
ohälsa, svårigheter i parrelationen, erfarenheter av svår uppväxt, problem med
reproduktion och anknytning till sitt nyfödda barn, samt migrationsrelaterad
problematik finns hos dem i olika blandningar. Problembilden kräver en
specialkompetens som, överraskande nog, snarast blivit obefintlig i
utbildningssammanhangen för olika människovårdande yrken på senare tid. Trots att en
mycket hög procent av befolkningen så småningom kommer att ha en bakgrund med
ovanstående ingredienser i sin livserfarenhet, själva eller i tidigare generation.
Den externa remitteringen
Kurator och familjebehandlare arbetar själva med de flesta familjer som länkats till dem
men en hel del remitteras också externt. Här visar sig den lokala vårdcentralen vara en
tillgång.
Det är få remitteringar externt över huvud taget. Få möjligheter nämligen att få familjen
någon annanstans, kanske främst på vuxensidan. Det säger dock materialet inget om
utan är en synpunkt från personalen.
På barnområdet kunde man förvänta ett tätt samarbete med Barnenheten inom
kommunen, i kraft av att man tillhör samma organisation. Här förefaller dock
traditionella svårigheter i samarbetet föreligga, främst svårigheter att sammanjämka
olika arbetssätt så att det blir till gagn för familjerna. Inga specialkrav på ingång till att
få hjälp, ansökan om hjälp och anmälan är olika rutiner för en familj att komma i
kontakt med socionomer inom socialtjänsten. Familjerna kan nog anpassa sig till olika
rutiner. Men de socionomer som arbetar utifrån olika utgångspunkter har svårt att
samarbeta med varandra och kunna använda varandra som en resurs. Det är ett
utvecklingsområde.
Några personalreflektioner från familjecentralen över undersökningen av
länkningen
Kuratorn skriver:
Efter vårt möte (om resultatet av undersökningen) har vi (personal på familjecentralen)
pratat vidare och lyft fram länkningen inom familjecentralen. Det blir tydligare för oss
hur mycket vi länkar hela tiden i det vardagliga arbetet och hur användbart det
begreppet är, som ju innefattar samarbete. Vi ser att vi har avgränsat undersökningen till
en viss del av all länkning inom familjcentralen under första delen av 2010.
19
Det pågår ju en hel del andra länkningar inom familjecentralen: Mvc till bvc, mvc och
bvc till öf, öf till mvc och bvc. Föräldragruppsarbetet samplanerar vi, och arbetar över
yrkesgränserna i alla grupper för att komplettera våra kompetenser som service till
familjerna, men det är väl inte direkt länkning? Kan man i denna rapport få med något
om barnmorskornas och sjuksköterskornas förändrade yrkesroll, att länkning/samarbete
tar tid? Vi pratade om det när vi planerade undersökningen att de skulle registrera alla
sina ”diffus oros-länkningar”. Detta föll ju under våren på grund av överbelastning av
personalen.
Det är ett fåtal länkningar från öf. Vi tror att mycket problem fångas upp av mvc-bvc
tidigt och att öf huvudsakligen blir ett komplement som resurs för att åtgärda och
avhjälpa problem. Därmed kan man också tänka att länkningen sker mellan nivåerna
inom preventionsbegreppet, från förebyggande – uppsökande – avhjälpande –
förebyggande. Familjecentralens arbete genomförs helt enkelt på flera preventionsnivåer.
20
Rapporten hittills har ägnats den del av det förebyggande familjearbetet som
aktualiseras hos socialtjänstens personal genom länkning från övriga samarbetspartners
inom familjecentralen. Men en hel del familjer söker hjälp direkt hos socialtjänstens
personal. Under motsvarande tidsperiod som för de länkade familjerna (januari – juni
2010) redovisas nedan de som kom på eget initiativ direkt till kurator eller
familjebehandlare. De som kom på eget initiativ var nästan lika många som de som
länkades – 40 familjer.
Kurator och familjebehandlare har i jämförelsesyfte gjort en övergripande granskning
av dessa 40 familjer. Ovan nämndes att det faktiskt rörde sig om få nya bekantskaper –
majoriteten hade tidigare förekommit i kontakt med socialtjänstens personal vid
familjecentralen – då länkade från mvc, bvc eller öf.
40 familjer sökte hjälp direkt hos socialtjänstens personal
Av de 40 familjer som sökte hjälp hos kurator eller hos familjebehandlare:
•
•
•
•
•
var 11 familjer helt nya för personalen – ingen kontakt tidigare med dem
15 familjer hade vid ett tidigare tillfälle länkats från mödravårdscentralen
4 familjer hade vid ett tidigare tillfälle länkats från barnavårdscentralen
3 familjer hade vid ett tidigare tillfälle länkats från öppna förskolan
7 familjer får kategoriseras som ”bortfall” när det gäller information. Det rör sig
om enstaka besök, information, bostadsfrågor etc. och personalen har svårt att
minnas tillräckligt från deras besök för att de ska bli relevant beskrivna.
En ”förkortad metod” för denna kartläggning
För granskningen av materialet från de familjer som sökte socialtjänsten på eget initiativ
användes en liknande blankett som för de länkade familjerna, men något förkortad. Den
finns i bilaga 3.
En sammanställning av dokumentationen i blankettform av dessa familjer finns i bilaga
4.
Vad karakteriserar de icke länkade familjerna?
Den svenska familjen i stark minoritet – även bland de icke länkade
I materialet är två familjer ”helsvenska”, dvs både mor och far har svenskt ursprung, i
tre familjer är den ena föräldern svensk.
Migrationsrelaterade problem
Som i materialet med länkade familjer förekommer migrationsrelaterade problem i ett
stort antal av de familjer som söker hjälp på egen hand, nämligen i 24 av de 40
familjerna. Det rör sig bla om att
• den ena föräldrar tar hit barn från hemlandet som fötts i tidigare äktenskap,
21
•
•
•
•
•
tvingas vänta på uppehållstillstånd i åratal,
få svårt med samlevnaden när de kulturella olikheterna mellan makarna är stora,
få svårt att se barnens behov när man inte är van vid ett fokus på barn i
ursprungssamhället,
en mycket pressad livssituation sammanhänger med våld i familjen,
mannen eller kvinnan känner sig fångad i isolering då han / hon anländer till
Sverige för att gifta sig
De tidigare länkade familjerna i jämförelse med de som kommer för första gången,
på eget initiativ
Av de familjer som står för den mest långvariga kontakten med socialtjänstens
representanter på familjecentralen, är de som länkades redan av barnmorska. Ett flertal
av dem är stora familjer med svåra och långvariga både vuxen- och barnproblem.
Hälften,15, av de tidigare länkade ärendena kan kategoriseras som långvariga med svåra
problem, och de återkommer också då och då under flera år.
De som söker själva utan att ha någon tidigare länkning, dvs. är helt nya ärenden, har
mer avgränsade problem. Dessa familjer är också mindre, dvs barnaskaran.
De långvariga fallen med tung problematik
Bland de tidigare länkade familjerna är det 7 av 40 familjer som har fler än tre barn,
alltså minst fyra. Ett flertal föräldrar, särskilt bland dem som länkats från mvc, har
också varit gifta tidigare, och en del av barnen är födda i tidigare äktenskap.
Några exempel på familjer som återkommit med hjälpbehov
Isra har i tidigare äktenskap två pojkar som är 10 och 7 år gamla. Med sin nuvarande
make, som kommer från ett annat land i västra Asien än hon själv, har hon två pojkar
som är 1 år respektive några månader gammal. Under första graviditeten år 2000
länkade mvc modern till kurator på familjecentralen på grund av oro för mammans
hälsa och relationsproblem med dåvarande maken, som mamman beskrev som våldsam.
Kontakten varade i 7 år innan den avslutades. 2009 länkade öppna förskolan mamman
till kurator igen då de ansåg att en av pojkarna var i behov av BUP-kontakt. Mamman
talar mer om den nyfödda babyn som gråter mycket, hon vill sluta amma då hon är
gravid igen uttrycker farhågor om hur hon skall orka med barnen framöver. Under sin
nästa graviditet, 2010, separerar mor och far. Kontakten med kurator på familjecentralen
kan ses som kontinuerlig igen från 2009 men avslutas 2010 i och med Isras flyttning till
annat bostadsområde i kommunen. Isra aktualiseras på familjecentralen i sitt nya
bostadsområde.
Anna och Tommy är en av de mycket få svenska familjer som aktualiseras för
socialtjänstens personal på familjecentralen Vårby. De har tillsammans 4 barn mellan
1,5 och 7 år. Familjen länkades från mvc 2008, då föräldrarna hade svåra relationsproblem. Kontakten kring samlevnadsfrågor och parrelation pågick en tid och föräldrarna remitterades till familjerådgivning. Familjen avslutades. När de nu återkommer
22
2010 är det åter relationsproblem mellan föräldrarna som är huvudproblemet, och
mamman beskriver flera misshandelstillfällen från pappans sida. I samtalen på
familjecentralen motiveras familjen för kontakt med kvinnofridsteamet, vilken pappan
men inte mamman tackar ja till. För övrigt görs en anmälan till barnenheten för
utredning av barnens situation. Man tänker sig nog att familjen återkommer framöver i
samband med nya krissituationer i familjen.
Föräldrarna Amina och Ali kommer från ett nordafrikanskt land. De har en dotter, 4 år,
boende hos sig i Sverige men de andra fyra äldre barnen bor hos morföräldrarna i
hemlandet. Föräldrarna motiverar det med att de båda är sjukliga och inte orkar ha
barnen här. Familjen länkades från mvc för 10 år sedan och kontakten med kurator vid
familjecentralen varade då i fyra år. Under 2008, i samband med yngsta flickans
födelse, återupptogs kontakten då föräldrarna behövde stöd när man upptäckte att
flickan har en synskada.
När föräldrarna återkommer till kurator 2010 behöver de hjälp med att reda i systemet
med sjukersättning och kontakt med Försäkringskassan. En ny kontakt inleds, där
föräldrarna gärna pratar om ekonomi men familjecentralens personal vill arbeta med
föräldraskapet då man drar slutsatsen att dessa föräldrar har svårt att se till sina barns
behov. Nu pendlar den yngsta flickan mellan Sverige och morföräldrarna i hemlandet
och för närvarande har föräldrarna valt att lämna henne i hemlandet och ta sin äldsta
dotter till Sverige i stället.
Elena är ensamstående mamma från ett land i f.d. Sovjetunionen och har två barn, en
pojke på 7 år och en flicka på 3 år. Hon har ingen kontakt med barnens far. Elena
länkades till familjecentralens kurator 2008 då hon mådde dåligt på grund av att ha varit
långvarigt asylsökande. Hela familjens hälsa har påverkats av livssituationen som
ständigt asylsökande och vårdkontakterna är många. Efter hjälp med vårdkontakter, med
kontakt med Migrationsverket, med dispans till förskoleplats för sonen, avslutades
familjen under en tid. När mamman återkommer 2010 fortsätter samtalen med kurator
på familjecentralen och i slutet av 2010 får familjen uppehållstillstånd, efter mer än sju
års väntan.
Familjer med separerade föräldrar, tidigare eller aktuell skilsmässa
I sjutton av de 40 familjerna sammanhänger problemen med separation eller skilsmässa
mellan föräldrarna. Den kan ha några år på nacken eller vara aktuell just nu. De fyra
fallen som kort beskrivits ovan innehåller exempel på hur skilsmässan blir en del av
familjeproblemen, från att en del föräldrar förefaller vara mer särbos än frånskilda efter
separation till att barnen i vissa familjer inte har någon kontakt alls med sin pappa. I
stort handlar huvudproblemet, som föräldrarna söker hjälp för, om separationsrelaterade
frågor i de familjer där föräldrarna skilt sig. Vårdnad, umgänge och boende för barnen
är sådana frågor som föräldrarna har svårt att lösa.
Problem i parrelationen utan separation
Precis som för de länkade familjerna som redovisats tidigare, är allvarliga
relationsproblem mellan föräldrarna, ofta med våldsrelaterade inslag, det vanligaste
problemet. I tretton av de 40 familjerna finns allvarliga relationsproblem mellan de
23
vuxna. Även de nya familjerna som inte sökt hjälp tidigare visar mycket problem med
vuxenrelationen, även om just den gruppen har en större variation i problembilden än
bland de familjer som tidigare länkats till socialtjänstens personal på familjecentralen.
Om man lägger ihop problemen med genomförda skilsmässor mellan föräldrarna med
relationsproblemen där föräldrarna fortfarande lever tillsammans så kan man konstatera
att samlevnadsproblem mellan föräldrar utgör huvudproblem i 75% av de 40 familjerna.
Så präglar det också kurators / familjebehandlares arbetssituation så att föräldrars
konflikter tar mycket av deras resurser i anspråk.
Problembilden hos ej tidigare länkade familjer – utöver problem i parrelationen
Som nämnts ovan finns en större variation bland de 11 familjer som var nya för
personalen inom familjecentralens socialtjänst än bland de tidigare länkade familjerna.
Problemen utöver relationsproblem mellan föräldrarna var:
Uppfostran ett konfliktämne mellan föräldrarna.
Stöd i den förestående förhandlingen i vårdnadskonflikt.
Önskemålen om förskoleplats snabbt, eller utökad tid på förskolan.
Moderns psykiska ohälsa.
Remitteringar – men 11 familjer som inte remitterades utan hade sin kontakt med
personalen på familjecentralen enbart
En hel del externa remitteringar gjordes, följande kan redovisas:
Förskoledispans i tre familjer, det kan gälla barn utan uppehållstillstånd som
”egentligen” inte har rätt till förskola.
Kvinnofridsteamet i tre familjer.
Anmälan till utredning (barnenheten) om barn som riskerar att fara illa i fem familjer.
Förskolekontakt angående att ett barn som inte mår bra i förskolan i två familjer.
Ökad tid på förskola behövdes för barnen i två familjer.
Samspel mor-barn problematiskt, behov av deltagande i gruppverksamhet.
Kontakt med familjerätt.
Kontakt med syo-konsulent för en mamma.
Kontakt med kurator på vårdcentralen för mammans räkning i tre familjer.
Trappan-remiss för barnet i en familj (barnet bevittnat våld).
Kontakt med familjerådgivning,
Läkarkontakt för mor.
Men i 11 fall hade familjen enbart kontakt med personalen på familjecentralen. Ingen
remittering alls förekom.
De icke länkade familjerna i sammanfattning
Intrycket från den första undersökningen, 44 familjer länkade till familjecentralens
socialtjänst från övriga enheter inom familjecentralen, mvc, bvc och öppna förskolan,
består: När mvc har en möjlighet till armkrok med socialtjänsten så greppar de tag
24
ordentligt och i många ärenden. Bland de ärenden som tidigare länkats till kurator och
familjebehandlare, så kom även då många från mvc. Även i det här materialet
kompletterar bvc och öppna förskolan, de hittar de familjer som mvc inte funnit när det
gäller behov av socialt stöd.
Familjerna som länkats tidigare och nu återkommer, många har också flera
återkommanden bakom sig, är stora familjer, många har många barn, ofta kombinerat
med långvariga problem i parrelationen. Man föder alltså nya barn till en problematisk
relation. 75% av de 40 familjerna i det här materialet uppvisar relationsproblem i form
av tidigare eller aktuell skilsmässa, alternativt man lever i en konfliktfylld relation.
Internationell forskning visar att mammors utbildning är det som framför allt medverkar
till att de får ett varierat liv med både föräldraskap och arbete. Hur kan de utländska
kvinnorna komma in i ett utbildningssammanhang? Kan det tänkas att antalet
graviditeter skulle begränsas även i Sverige om de fick vara del av ett sådant, eller ett
arbetssammanhang?
Familjer som lever med mångårig ansökan om asyl, och samtidigt många barn, behöver
särskilt uppmärksammas. Det finns en familj i materialet som har väntat på
uppehållstillstånd mer än 7 år. Vilken mening är det att utsätta barn för ett sådant
lidande?
En rimlig slutsats av denna kartläggning generellt är: I det mångkulturella området
passar den förebyggande funktionen som socionom/socialtjänstpersonal på grund av sin
tillgänglighet vad gäller plats, tid och personlig närhet. Ett traditionellt utredningsarbete ger inte samma stödmöjligheter på sikt eftersom man här arbetar efter formen
utredning-avslut. En hel del av de svåra familjerna med en tung situation behöver just
tillgängligheten.
I många situationer med extern remittering finns en ömsesidig förståelse och en
samdefinierad uppgift att ge familjer service och förebygga problem och psykisk hälsa
hos barn. Men ibland försätts familjecentralens förebyggande socialtjänstpersonal i en
märklig position. Inte sällan får denna personal fungera som talesman för familjer som
inte får bra hjälp hos ibland samma myndighet som man faktiskt själv företräder, dvs
andra enheter i socialtjänsten som försörjningsstöd, barnenhet etc. När familjer inte får
sina intressen tillgodosedda utan att ha förebyggande personal med sig, då får man nog
se detta som en organisations- och arbetsledarfråga. Det är inte rimligt att behöva
fungera som försvarsadvokat, eller tolk av rättigheter, inom den förebyggande
socialtjänsten.
25
Familjen som söker hjälp hos socialtjänstens personal på
familjecentralen i det mångkulturella området – exempel på
barnfattigdomen
Att välja ett annat perspektiv på målgruppen familjer som söker hjälp hos socialtjänsten
inom familjecentralen kan vara fruktbart ur ett förändringsperspektiv. Den
mångkulturella förorten vi här har rört oss inom i vår kartläggning bebos av många
fattiga barn. De som har föräldrar som väntat i åratal på uppehållstillstånd, de som har
arbetslösa föräldrar, de med föräldrar som inte anses meriterade för att skriva under ett
hyreskontrakt – dessa barn tillhör den grupp som återkommer i årliga rapporter om
barnfattigdomen. En hel del av dem är helt medellösa. Ett steg till i undersökningen av
dessa barns livssituation är en kartläggning av hur deras materiella resurser påverkar
deras situation, i avseenden som umgänge med kamrater, fritidsaktiviteter etc.
I Rädda Barnens rapport om barnfattigdomen i Sverige (2010) definieras tre grupper
barn som särskilt utsatta och som inte nåtts av den ”allmänna välfärdsutvecklingen”:
• Barn med utländsk bakgrund
• Barn i storstädernas förorter
• Barn till ensamstående
Som komplement till rapporten har Salonen (2011) gjort en fördjupningsstudie av i
vilken grad den svenska familjepolitiken förmått att bemästra fattigdomsfrågan och
utjämna barnfamiljernas ekonomiska villkor under senare år. Hans slutsats landar i att
familjepolitiken ”uppvisar en allt svagare fattigdomsbekämpande förmåga” (sid.11).
De barn som presenterats i den här kartläggningen, som är målgrupp för
familjecentralens resurser för socialtjänstens förebyggare, tillhör ofta alla tre
kategorierna ovan; de har rötter i annan kultur än den svenska, de bor i ett
miljonprogramsområde och deras föräldrar är ofta separerade. Faktiskt är det nog så att
en större del av dessa barn skulle kunna betecknas som helt medellösa, med tanke på att
den mångkulturella förorten rymmer de familjer som kallas papperslösa och de har, med
en kvalificerad gissning, vårt samhälles lägsta inkomster.
Vad betyder det då att vara fattig? - skyddslöshet
Det är vanligt att beskriva det fattiga barnets vardag med materiella brister eller att
barnet inte kan delta i aktiviteter. Att inte kunna följa med på skolutflykter kanske är det
klassiska exemplet, som väl handlar om skam. Att vara fattig är något att skämmas för i
förhållande till sina rikare kamrater. Det är självklart inte bra för barnet personligen.
Mera skadligt är dock troligen konsekvenserna av de vuxnas utsatthet i den fattiga
familjen då denna utsatthet leder till att barnet upplever brist på vuxet beskydd. Det
handlar om att fattiga barn lever med fattiga föräldrar, och därmed utsätts även för den
”vuxna fattigdomen”.
I samtal med socialtjänstens personal vid familjecentralen, kurator och familjebehandlare, har nedan några slutsatser dragits som karakteriserar den fattigaste familjen som
uppväxtvillkor för en ung människa. Det är en sammanfattning utifrån den beprövade
erfarenheten men också utifrån det material som redovisats i den tidigare kartläggningen
26
av personalens arbete med enskilda familjer som länkats till dem, alternativt själva sökt
deras hjälp och stöd.
-
-
-
-
-
-
En billig bostad kan man hitta genom generösa grannar, landsmän osv. Men man
kan inte vara säker på att dessas välvilja består. Om inte så står man när som
helst på gatan med sina barn.
Vänner och landsmän som har det litet bättre ställt är en möjlighet att bli bjuden
på mat som går utöver den som är den billigaste man kan hitta.
Besök hos vänner och landsmän blir också viktiga därför att det finns mera
resurser för barnens lek och sysselsättning där än i den egna lägenheten. Man tar
inte heller emot besök i den egna lägenheten så barnens sociala liv är beroende
av andras goda vilja att ge dem en fristad för lek och stimulans.
Relationerna i familjen blir mycket ansträngda. Föräldrarnas relation har svårt
att klara desperationen inför det ständiga problemet med överlevnaden, som blir
en källa till konflikter och inte sällan våldshandlingar. Tålamodet med barnen
blir litet och barn som lever med vuxna i konflikt använder samma
kontaktmodell i förhållande till andra barn som de vuxna gör sinsemellan.
Den fattiga vuxna med en känsla av att vara beroende av andra för sin, och sina
barns, överlevnad är också benägen att snabbt förena sig med en ny partner när
den gamla relationen krackelerar. Det innebär stor risk för att hamna i ännu ett
förhållande som inte fungerar, vilket också får konsekvenser för barnen. Man
kan säga att den fattiga föräldern lever mera på hoppet än litar till sitt goda
omdöme.
Den fattiga föräldern är deprimerad och frustrerad över sin oförmåga att sörja för
sin familj, och den psykiska ohälsan leder till en avskärmning från barnens krav
på närhet.
Risken för att hamna i kriminalitet är större om man är fattig, för såväl gammal
som ung.
Ett sammanfattande tema av dessa konsekvenser av fattigdom är att denna livssituation
sammanhänger med att bli beroende av andras välvilja, eller godtycke. Det är då barn
upplever att föräldrarna har tappat sin skyddande kraft. Den här rapporten får avslutas
med en redovisning av arbetet med några familjer där fattigdom och låga inkomster
kombineras med andra dramatiska problem, som kan hänföras till konsekvenser, eller
orsaker, till fattigdomen. Familjerna har sina rötter i andra kulturer än den svenska,
vilket också kommer att ha betydelse för hur livssituationen utvecklar sig.
Den fattiga familjen som uppväxtvillkor
Tysta och följsamma barn
Följsamhet och passivitet karakteriserar de barn som finns i de fattiga och även på andra
sätt än materiellt resurssvaga familjerna. Personalen beskriver situationer där modern
står på familjecentralens tröskel, gråtande och övergiven, och ber om hjälp. Barnen står
bredvid, också när samtalet fortsätter om den katastrofala familjesituationen. De ger inte
intryck av rädsla men av litenhet, och undviker att ställa krav på den förälder som ändå
upplever att hon har svårt att klara överlevnaden i de flesta avseenden. När barnen finns
i rummet stör de inte, säger personalen om de akuta krissamtal där man inte har
27
möjlighet att på förhand planera för barnen under samtalstiden. Även i andra studier har
det framkommit hur barnet i familjen i svår kris tystnar och undviker att ställa till
problem för sina föräldrar (Nyberg, 1993). Hos det späda barnet kan man anknyta till
begreppet ”failure to thrive” när barnet ger upp kontaktförsöken som inte blir bemötta
av den vuxna (Allmänna Barnhuset, 2010, Nyberg, 1998).
Om jag hade anmält mer…
De familjer som krävt omfattande och långvariga kontakter med kurator och
familjebehandlare vid familjecentralen väcker funderingar, förstås, om man kunde
arbetat på annat sätt och då nått resultat man skulle varit mera nöjd med. Den
förebyggande personalen står ofta inför vägvalet i bedömningen om barnet skulle
gynnas av att anmälas till utredningsenheten för barn och ungdom, dvs till
myndighetsdelen inom den egna organisationen. Den förebyggande socialarbetaren har
alltid stått inför det valet (Lundström Mattsson, 2004), att arbeta med familjen själv
eller att genom en anmälan överlämna familjen för utredning. Men olika perioder
karakteriseras av olika kriterier för vad man väljer. Några förhållanden som
sammanhänger med detta val just nu är
att psykologisk service försvunnit i och med att landstinget inte längre har ett
specialistteam för mödra- och barnhälsovården,
att det i varje ärende är osäkert om familjecentralens personal kommer att
inbegripas i utredning och insatser,
att det interna samarbetet förbättrats kontinuerlig sedan samlokaliseringen av
alla familjecentralens enheter för några år sedan.
Presentation av några familjer där fattigdomen står fram ur olika
aspekter
Nedan presenteras kontakten med några familjer där fattigdom, i olika bemärkelser som
beskrivits i livsvillkor ovan, tar sig uttryck i olika kombinationer i vardagslivet. Det
vanligaste problemområdet är relationen mellan föräldrarna som konsekvens av den
påfrestande livssituationen.
Miriam från Tunisien – den hämtade hustrun
Miriam gifte sig som 19-åring med en man mer än dubbelt så gammal som hon själv.
Hon var gravid då hon flyttade till sin man i Sverige, där han hade en tidigare familj och
barn som var lika gamla som Miriam. Barnmorskan på mödravårdscentralen länkade
familjen till kurator med oro för den unga blivande mamman. Men kuratorn nådde inte
fram till föräldrarna då ingen av dem uttryckte några problem med den nyanlända
kvinnans situation.
Men det var ändå till familjecentralens kurator som mamman kom, flera år och 2 barn
senare, då det blivit kris mellan föräldrarna med våldsamma inslag från faderns sida.
Miriam berättade nu att hon levt kontrollerad och förtryckt, och också blivit fysiskt
misshandlad under en längre tid. Efter besök av polis och socialjour hade fadern nu
lämnat hemmet och lämnat in en ansökan om äktenskapsskillnad.
28
De två små flickorna i familjen, fyra och två år gamla, hade varit i hemmet hela tiden
och bevittnat våldsamheterna som förevarit. Det var barn som inte krävde någon
uppmärksamhet längre.
Så inleddes en långvarig kontakt mellan familjecentralens socialtjänstpersonal, både
kurator och familjebehandlare, där mamman fick praktisk hjälp inom det juridiska och
sociala området, med skilsmässa, ekonomi, bostad m.m. Barnen bedömdes som
understimulerade och förskoleplatser ordnades.
När Miriam hade möjlighet att känna sig som, kanske inte fri men befriad från det liv ”i
bur” som hon själv såg sin tillvaro som gift, fanns det spärrar som fortsatte begränsa
hennes liv. Hon blev sittande hemma och klarade inte att organisera sin tillvaro. Miriam
var en hårsmån från vräkning. Hon tog inte sina barn till förskolan.
Det var svårt att förstå Miriams hinder för att börja sitt eget liv. Det kan dock vara
betydelsefullt att sakna referenspunkter för hur man ordnar det. Miriam hade aldrig haft
möjlighet att koordinera sina drömmar och sitt hopp med ett praktiskt vardagsliv. Det
var svårt att hjälpa henne och kontakten med familjecentralen blev gles.
När Miriam kom till familjecentralen igen i kris och rädsla hade det gått ca 8 år sedan
hennes första besök vid ankomsten till Sverige. Barnens pappa var åter i Sverige. Den
här gången remitterades Miriam till kommunens ”kvinnofridsteam” och anmälan
gjordes till barnenheten.
Remi från Nigeria – att söka trygghet i parrelationen
Barnmorskan länkade Remi till familjecentralens kurator vid en kontroll. Remi var gift
med en man från ett grannland till Nigeria och han hade planer på att gifta om sig med
en kvinna från hemlandet. I familjen fanns då en 3-årig pojke.
I samband med en kritisk diskussion blev Remi slagen av mannen, socialjouren
tillkallades och Remi beslutade sig för skilsmässa. Mannen flyttade utomlands. Remis
ekonomiska situation var svår då hon stod ensam med hennes och f.d. makens skulder.
Men hon hade ett arbete på en vårdinstitution och sonen gick på förskola.
Det var inkörsporten till en drygt årslång kontakt med familjecentralens kurator som
handlade om en långvarig krisbearbetning med känslor av ensamhet och övergivenhet i
fokus. Kontakten avslutades då vardagen började fungera för Remi.
Hon återkom till kuratorn, åter länkad av barnmorskan, hon levde åter i en dålig
relation, med en man hon gift om sig med och stod inför en ny skilsmässa. Sonen bodde
nu med sin pappa i ett annat land.
Under ett besök i hemlandet hade Remi träffat en ny man, som nu var den hon gärna såg
sin framtid tillsammans med. Hon var osäker på vem som var pappa till det barn hon
väntade nu, en situation som medförde känslor av skam, depression och tankar om
suicid. Hennes sökande efter trygghet i parrelationen leder till nya existentiella problem
för Remi. Situationen fungerar också isolerande eftersom hennes grupp av landsmän, de
närmaste kontakterna hon har, kan vara mycket moraliskt fördömande. En ny och
långvarig stödkontakt med familjecentralens kurator inleds, liksom med vårdcentralen i
området.
Maken flyttade och Remi stod ensam med ett litet barn igen. Hon har ett spädbarn som
reagerar på hennes avskärmning med skrikighet och viktproblem. När barnets pappa
måste resa till hemlandet för att söka uppehållstillstånd i Sverige föreslår Remi att han
tar barnet med sig. På familjecentralen tar man upp frågan och avstyr arrangemanget.
29
Att skicka iväg barnet som en garanti för faderns återkomst blir svårsmält för den
svenska personalen mot bakgrund av de västerländska anknytnings- och
separationsteorierna för små barn. Afrikanska mammor är vanligen inte så bevandrade i
dessa teorier men när man avråder Remi från att lämna sitt barn följer hon ändå
personalens rekommendation.
När kontakten avslutas denna gång är Remi alltså gift för tredje gången. Hon har
återgått i yrkesarbete och fått sitt vardagsliv att fungera. Hennes pojke har återhämtat
sig en hel del från ett tufft spädbarnsår.
Inoka från Sri Lanka – minst av tre barn i skuggan av vuxenkonflikter
När Inoka föddes var hans äldre systrar Nirosha och Shyam 7 och 4 år gamla. När det
fanns giftermålsplaner för hans mamma träffade hon barnens pappa och blev gravid
med Inokas äldsta syster. Men mamman gifte sig ändå med den man som det var
planerat skulle bli hennes man och de flyttade till Sverige. När mannen fick reda på att
han inte var biologisk far till Nirosha blev skilsmässan ett faktum och mamman levde
ensam under en period. Kontakten med pappan till barnet återupptogs och han flyttade
så småningom till Sverige, föräldrarna gifte sig och fick ytterligare två barn, Shyam och
Inoka. Så kunde historien ha slutat bra och de tre syskonen fick en uppväxt tillsammans
efter litet komplikationer med relationer och äktenskap emellan.
Men det blev inte så. När barnmorskan länkade mamman till familjecentralens kurator
strax efter giftermålet så fanns historien med den man som kom och gick under
graviditeten med de äldsta barnet som ett störande moment mellan föräldrarna. Och så
har det fortsatt. I skuggan av de vuxnas konflikter om hemarbete, kvinnosyn,
förhållandet till landsmännens kritik, graviditeter, och den gemensamma historien med
komplikationer har det tyckts som om de tre barnen med gemensamma krafter har tagit
över dominansen i familjen. De vuxna har hela tiden brustit i att bli en gemensam kraft.
Mamman har ägnat mycket av sin tid till egna vårdkontakter. En hel del talar dock för
att de är starkt bundna till varandra i en negativ och destruktiv kommunikation.
Inokas bidrag i utvecklingen av barngruppen som den dominerande kraften har varit att
inte lyssna och lyda och ha svårt att sysselsätta sig med något meningsfullt. Nirosha har
i kraft av sin väl utvecklade verbalitet blivit den som bestämmer och mellansyster
Shyam är en avundsjuk person som spelar ut sin upplevelse av att vara förbigången. Det
är troligt att Inoka mer ser den syskongrupp han är en del av som sin trygghet än
föräldrarna vars samvaro är ett ständigt gräl.
Särskilt i samband med att barnen frekvent uteblev från förskolan intensifierade
familjecentralen genom sin familjebehandlare insatserna i familjen. Man försökte satsa
på att få föräldrarna att fokusera på barnen genom samspelsbehandling som tex Marte
Meo. Familjebehandlarens uppfattning är att Inoka, och också systrarna, blir lugnare
och kan föra en dialog med henne men att föräldrarna inte förmår ta till sig sin egen roll
i bristen på positiv kommunikation mellan barn och vuxna i familjen. Familjecentralens
förebyggande personal har nu känt familjen i 5 år. Kontakten har ökat och minskat i
intensitet under olika perioder men kanske kan kategoriseras som att hålla familjen
under armarna utan att det blir så beständig förändring.
30
Sammanfattning
Att bo eller arbeta i den mångkulturella storstadsförorten idag
Ett kännemärke för den mångkulturella förorten sammanhänger med den enda typ av
invandring Sverige haft sedan 70-talet, flyktinginvandringen. En stor del av flyktingarna
bor i sådana bostadsområden åtminstone de första åren i Sverige. På senare år har
alltmer ställts förväntningar på att det sociala arbetet ska genomföras i den
mångkulturella förorten på samma sätt som i områden utan inslag av migrerad
befolkning med erfarenheter av krig och förföljelse. Det kan leda till att personalen
upplever sig marginaliserad i samhället, i en parallell process med de invandrade
familjerna. Marginaliseringen förstärks genom den segregerade bosättningen, de
personer som arbetar med flyktingar är genom den ganska få inom varje yrkesgrupp.
Inom både hälsovårdsarbete och socialt arbete med de minsta barnen och deras familjer
finns en modell som förespråkas i så gott som alla offentliga dokument och
policyskrifter om hur ett effektivt förebyggande arbete ska bedrivas, inte minst för att
identifiera och stödja de minsta barnen i sociala riskmiljöer (SOU, 2008). Det är
familjecentralen. Men trots att organisationsformen förespråkas så flitigt och entydigt är
den inte alls någon självklarhet idag i det förebyggande arbetet med barnfamiljer.
I förorten Vårby söder om Stockholm är mödrahälsovård (mvc), barnhälsovård (bvc),
öppen förskolepedagogik (öf) och förebyggande socialt arbete (kurator / familjebehandlare) samordnad och samlokaliserad i en sådan familjecentral. Precis i enlighet
med alla aktuella rekommendationer. Personalen på familjecentralen finner också denna
organisationsform av arbetet tillfredsställande i förhållande till de boendes behov. Deras
beprövade erfarenhet stöder med andra ord denna arbetssituation som nu funnits i 3 år.
Men dessförinnan har man haft ett nära och strukturerat samarbete sedan 15 år tillbaka,
inom projektet Vårbys barn.
Familjecentralen Vårbys personalgrupp omfattar 9 personer: 2 barnmorskor vid mvc, 3
barnsjuksköterskor vid bvc, 2 förskollärare vid öppna förskolan och 2 personal inom
socialtjänsten (kurator och familjebehandlare).
Den här rapporten tillkom på personalens initiativ, då man kände behov av att
dokumentera sitt arbete utöver den statistiska beskrivning av arbetsinsatserna som
lämnas varje år.
En utvärdering – efter personalgruppens behov och önskemål
Den här rapporten redovisar en utökad dokumentation av socialtjänstens förebyggande
arbete vid familjecentralen, dvs kurator och familjebehandlare. Dokumentationen har
genomförts i fyra faser tidsmässigt, då nya frågor väckts som stimulerat till ny
materialinsamling och ny analys. Nedan redovisas de områden vi valt att belysa.
1/ Länkning – en speciell form av samverkan
I en första systematisering av familjecentralens arbete önskade arbetsgruppen illustrera
samverkan. Man ville ge en bild av hur man använder sig av möjligheten att länka
31
familjerna, beroende på deras behov och problem, mellan sig i de fyra organisatoriska
sammanhang som familjecentralen innehåller. Länkning är motsvarigheten till vad man
inom medicin kallar remittering, men länkning bygger mer på fortsatt samarbete kring
den länkade än vid remittering, det senare ett begrepp som inte fokuserar samarbetet på
samma sätt (tex Andersson Holmer, 2003, Lundström Mattsson, 2004).
Materialet som presenteras här är en beskrivning av den del av länkningen som sker till
familjecentralens kurator och familjebehandlare, de som representerar det förebyggande
sociala arbetet, dvs. socialtjänstens råd och stöd. Denna länkning går alltså från mvc,
bvc eller öppna förskolan till familjecentralens socialtjänst.
2/ Samverkan hälsovård – socialtjänst utan familjecentralen som ram i en jämförelse
Som komplement till denna beskrivning av de egna erfarenheterna har familjecentralens
kurator genomfört ett antal intervjuer med hälsovårdspersonal som arbetar utan
familjecentralen som organisatorisk ram. Man var intresserad av en jämförelse mellan
familjecentralens länkning och remitteringen i andra organisationsformer när det gäller
tillgängligheten på psykosocialt stöd för familjerna.
3/ Men familjerna som inte länkades då?
Men de familjer som inte blivit länkade, utan kommer till kurator och familjebehandlare
på eget initiativ, skiljer de sig på annat sätt också från de länkade familjerna? Därför
redovisas också ett antal familjer som kurator och familjebehandlare arbetat med under
samma period men som inte var länkade.
4/ Den mångkulturella förorten – ett drivhus för barnfattigdomen?
Vid en genomgång av de familjer som sökt stöd hos socialtjänsten på familjecentralen,
såväl om de länkats dit eller kommit på eget initiativ, visar sig många familjer ha
mycket begränsade resurser – de är fattiga. Inte minst gäller det den grupp som
genomgår en mycket lång väntan på uppehållstillstånd. Inför frågan om hur livet ter sig
för barnen i dessa familjer skapades ett material av personalens berättelser kring sitt
arbete med några familjer som kan inordnas i denna kategori. Familjearbetet ur ett
”barnfattigdomsperspektiv” har därför fått ett eget avsnitt sist i rapporten.
Sammanfattning av problembild hos familjer länkade till socialtjänst
Sammanfattningsvis är det en mycket stor del av besökarna vid familjecentralen som
blir länkade till socialtjänstens personal, kurator och familjebehandlare, inom
familjecentralens ram.
Synnerligen intressant är att så stor del av länkningen till kuratorn sker från
Barnmorskemottagningen. Det betyder att familjerna som behöver stöd och hjälp inom
det psykosociala området upptäcks mycket tidigt. Barnmorskorna har en stor kompetens
på att hitta dem.
Sammanfattningsvis är det också en tung problematik som de länkade familjerna
uppvisar. Egen psykisk ohälsa och problem i parrelationen är de vanligaste problemen
32
och förekommer i nära hälften av familjerna. De flesta problem är migrations- och
flyktingrelaterade.
Anknytningsproblem mellan mor och barn och problem med reproduktionen är också
stora problem till antalet, och inte minst naturligtvis, för den drabbade individen.
De olika problemen är naturligtvis inte varandra uteslutande, ett flertal familjer i
materialet uppvisar en komplex problembild som innehåller flera av dessa tunga
livssituationer som problemen innebär.
Finns remitteringsmöjligheter till specialister för de här svåra familjerna?
En familjecentral har, som vi sett, stor kompetens i att upptäcka familjer med
psykosociala hjälpbehov. Därför behöver familjecentralen varierade remitteringsmöjligheter. Sammanfattningsvis finns dock få institutioner att remittera till, och de som
finns har ofta väntelista eller andra hinder som försvårar kontakt för en hjälpsökande
familj. Den mest frekventa samarbetspartnern finns på vuxensidan, den lokala
vårdcentralen med kuratorsresurs. Konstateras kan också att kontakten mellan
familjecentralens förebyggare och kommunens Barnenhet för utredningar är ett
utvecklingsområde.
I ca hälften av familjerna förekom ingen remittering utan de fick hjälp inom familjecentralens ram, av de två personer som representerar det förebyggande sociala arbetet,
kurator och familjebehandlare.
Nu framgår inte av materialet om det stora antalet familjer som får en insats inom
familjecentralens ram ”egentligen” hade behov av en remittering även i dessa fall, eller
om den hjälp de fått är den mest adekvata och räcker, dvs motsvarar deras behov.
Tänkbart är att en hel del familjer kan få tillräcklig hjälp inom familjecentralen eftersom
den erbjuder en så bred kompetens inom tre områden: medicin, pedagogik och
psykosociala insatser.
Mödra- och barnhälsovårdens samarbete med socialtjänsten och andra vårdgrannar
utanför familjecentralens ram – några exempel från grannkommunerna
Mödra- och barnhälsovården är traditionellt effektiva arenor för preventiva och
uppsökande insatser i kraft av att man når så hög procent av alla familjer. Det blir
tydligt att detta förhållande inte utnyttjas där hälsovården inte ingår i en familjecentral.
Då blir också remitteringen slumpvis, låg till antalet och sker inte i ett uppföljande
samarbete.
En hel del familjer söker hjälp direkt hos socialtjänstens personal inom familjecentralen.
Under motsvarande tidsperiod som för de länkade familjerna (januari – juni 2010)
redovisas också de som kom på eget initiativ direkt till kurator eller familjebehandlare.
De var nästan lika många som de som länkades – 40 familjer.
Kurator och familjebehandlare har i jämförelsesyfte gjort en övergripande granskning
av dessa 40 familjer: det rörde sig faktiskt om få nya bekantskaper – majoriteten hade
33
tidigare förekommit i kontakt med socialtjänstens personal vid familjecentralen – då
länkade från mvc, bvc eller öf.
De icke länkade familjerna i sammanfattning
Många av de här familjerna har också flera ”återkommanden” bakom sig, så att
kontakten med kurator och/eller familjebehandlare kan vara så lång som ett decennium,
med varierande intensitet under åren. Det rör sig om stora familjer, många har många
barn, ofta kombinerat med långvariga problem i parrelationen. Man föder alltså nya
barn till en problematisk relation. 75% av de 40 familjerna i det här materialet uppvisar
relationsproblem i form av tidigare eller aktuell skilsmässa, alternativt man lever i en
konfliktfylld relation.
Familjer som lever med mångårig ansökan om asyl, och samtidigt många barn, behöver
särskilt uppmärksammas. Det finns en familj i materialet som har väntat på
uppehållstillstånd mer än 7 år. Vilken mening är det att utsätta barn för ett sådant
lidande?
En rimlig slutsats av denna kartläggning generellt är: I det mångkulturella området
passar den förebyggande funktionen som socionom/socialtjänstpersonal på grund av sin
tillgänglighet vad gäller plats, tid och personlig närhet. Ett traditionellt utredningsarbete
ger inte samma stödmöjligheter på sikt eftersom man här arbetar efter formen utredningavslut. En hel del av de svåra familjerna med en tung situation behöver just
tillgängligheten.
I många situationer med extern remittering finns en ömsesidig förståelse och en
samdefinierad uppgift att ge familjer service och förebygga problem och psykisk hälsa
hos barn. Men ibland försätts familjecentralens förebyggande socialtjänstpersonal i en
märklig position och får fungera som talesman för familjer som inte får bra hjälp hos
ibland samma myndighet som man faktiskt själv företräder, dvs andra enheter i
socialtjänsten som försörjningsstöd, barnenhet etc. Då ställer man sig frågan om det är
rimligt inom den förebyggande socialtjänsten att behöva fungera som försvarsadvokat,
eller tolk av rättigheter för klienter.
Familjen som söker hjälp hos socialtjänstens personal på familjecentralen i
det mångkulturella området – exempel på barnfattigdomen
Den mångkulturella förorten vi här har rört oss inom i vår kartläggning bebos av många
fattiga barn. De som har föräldrar som väntat i åratal på uppehållstillstånd, de som har
arbetslösa föräldrar, de med föräldrar som inte anses meriterade för att skriva under ett
hyreskontrakt – dessa barn tillhör den grupp som återkommer i årliga rapporter om
barnfattigdomen. En hel del av dem är helt medellösa. Ett steg till i undersökningen av
dessa barns livssituation är en kartläggning av hur deras materiella resurser påverkar
deras situation, i avseenden som umgänge med kamrater, fritidsaktiviteter etc.
Fattigdom som skyddslöshet och beroende av andras välvilja
Det är vanligt att beskriva det fattiga barnets vardag med materiella brister eller att
barnet inte kan delta i aktiviteter. Mera skadligt är dock troligen konsekvenserna av de
34
vuxnas utsatthet i den fattiga familjen då den medför att barnet upplever brist på vuxet
beskydd. Det handlar om att fattiga barn lever med fattiga föräldrar, och därmed utsätts
även för den ”vuxna fattigdomen”.
I samtal med socialtjänstens personal vid familjecentralen, kurator och familjebehandlare, har nedan några slutsatser dragits som karakteriserar den fattigaste familjen
som uppväxtvillkor för en ung människa.
Rapporten avslutas med en beskrivning av familjecentralens möte med några familjer
där fattigdom i olika bemärkelser präglar vardagslivet. Det vanligaste problemområdet
är relationen mellan föräldrarna som konsekvens av en livssituation med praktiska och
existensiella problem i samband med migration och flyktingskap.
Referenser
Allmänna Barnhuset (2010) Barnet som anhörig – hur kan vi forma hållbara strukturer
för att uppmärksamma det späda barnets behov när en förälder har en psykisk
sjukdom? Dokumentation från ett seminarium 1-2 februari 2010.
Andersson Holmer, M. m.fl. Familjehuset – ett samhällsarbete med utsatta
barnfamiljer. Del I. FoU-Södertörn Skriftserie nr 30:03: Del I.
Asker, S. & Gessler Doberhof, S. (2005) Det spökar i barnkammaren. Stockholms
universitet: Institutionen för socialt arbete. Uppsats, kurs Fältstudier.
Cederblad, M. (2003) Från barndom till vuxenliv: en översikt av longitudinell
forskning. Stockholm: Gothia.
Lundström Mattsson, Å. (2004) Socialt förebyggande arbete – med familjecentralen
som arena. FoU-Södertörn Skriftserie nr 41/04.
Nyberg, E. (1993) Barnfamiljers migration. Familjers relationer i en förändrad
livssituation. Avhandling. Stockholms universitet: Pedagogiska institutionen.
Nyberg, E. (1998) Spädbarn och deras mödrar i ett mångkulturellt område. En
spädbarnsverksamhet i samverkan. FoU-rapport 98-01. Stockholms läns landsting:
Omsorgsnämnden, Barn- och ungdomspsykiatri, FoUU-enheten.
Rädda Barnen (2010) Barnfattigdomen i Sverige. Årsrapport 2010.
Salonen, T. (2011) Välfärd, inte för alla. Den ekonomiska familjepolitikens betydelse
för fattigdomen i Sverige. Rädda Barnen.
Samuelsson, W. (1999) Det finns gränser. Sveriges Utbildningsradio AB.
SOU 2008:131. Föräldrastöd – en vinst för alla. Nationell strategi för samhällets stöd
och hjälp till föräldrar i deras föräldraskap.
35
Bilaga 1.
Frågeformulär/enkät vid länkning till det psykosocialt förebyggande arbetet inom
Familjecentralen Vårby:
Familjen presenterar problem de vill ha hjälp med, är allmänt hjälpsökande eller
väcker min oro ordentligt. Indikerat förebyggande arbete.
Familjen aktualiserad hos barnmorskemottagning / bvc / öppen förskola /
socialtjänstens råd och stöd (stryk under)
Av vem? ………………………………………………………….
Oro för familjen därför att: ……………………………………….
Familj: namn
Familjen länkas till barnmorskemottagning / bvc / öppen förskola / socialtjänstens råd
och stöd (stryk under)
Till vem? …………………………………………………………
Familjen bedöms här ha följande behovsområden:
1/ ………………………………………
2/ ………………………………………
3/ ………………………………………
4/ ………………………………………
5/ ………………………………………
Extern remittering till ……………………………………………….
Remitteringsförfarande: ……………………………………………………………..
…………………………………………………………………………………………
36
Bilaga 2.
Familjecentralen Vårby: sammanställning av material från de länkade familjerna
under perioden januari – juni 2010
Remittering, BMM: 29 st.
BVC: 13 st.
ÖF: 1st.
Kom aldrig: 3 stycken
Avbröt för tidigt kontakten: 1
Relationer vuxna:
Tillståndsproblem migration: 6, 13, 17, 21, 30, 36
Förändrad familjestruktur aktuell: 1, 2, 15, 24 (äldre barn kommer, F vill ta hit tidigare
familj fr hemlandet)
Migrationen blir en kris: 3, 4, 14, 15, 33, 34, 36, 37, 39, 42
Svår parrel: 3, 5, 9, 10, 15, 22, 24, 26, 31, 32, 35, 36, 38, 39, 42
Dysfunktionell uppväxtfam: 2, 3, 4, 7, 8,15, 18, 26, 31
Förlorad kontakt m urspr-fam: 8
Förlorat fldrar tidigt: 39
Uppger våld i parrel: 2, 15, 24, 26
Mor-barnrelation, ankn-brist: 7, 14, 19, 20, 26, 31, 33, 34, 36, 37, 41
Egen psyk ohälsa: 1, 4, 5, 6, 7, 9, 10, 14, 15, 16, 18, 25, 28, 31, 34, 38, 39, 40, 42
Bostad ekonomi: 2, 8, 11, 13, 15, 18, 25, 42
Problem kring reproduktion (svårt bli gravid, svårt acceptera grav., foster dött,
missfall): 3, 4, 16, 22, 25, 31, 32, 34, 38
Traumaerfarenhet m RKC: 28
Hotade av grannar: 29
Konflikt förskola: 27
Extern remittering:
VC: 4, 18, 39,
VC-läkare:1, 26, 28, 31
VC-kurator: 1, 31, 40
Kvinnofrid: 1
37
Försörjningsstöd: 2, 15, 36
MV: 13,
Nätverksmöte beställs: 2
3-partssamtal m förskolan: 27
Kontakt kvinnojour: 2
Intyg utökad tid förskola: 20, 37
Barnenheten, kons eller anmälan: 4, 15, 19, 26, 36
Psyk. mottagn: 4,
Specialist-mvc: 4, 28
Hyresvärd: 4, 29
Kringkontakter telefon (i särskilt stor utsträckning i dessa ärenden): 4, 13, 15, 29
Ingen remittering, egen kontakt: 3, 5, 6, 7, 8, 16, 17, 21, 22, 24, 30, 32, 34, 35, 38, 41,
42
Föreslagen kontakt men tar den själv: 9 (fam-rådg), 10 (vc), 25 (soc + vc)
38
Bilaga 3.
Frågeformulär/enkät för familjer som själva söker hjälp inom det psykosocialt
förebyggande arbetet inom Familjecentralen Vårby:
Familjen presenterar problem de vill ha hjälp med.
Familjen tidigare länkad från / ej tidigare länkad utan söker på egen hand
Familj: namn
Familjen vill ha hjälp med
……………………………………………………………………………………
……………………………………………………………………………………
Familjen bedöms ha följande behovsområden:
1/ ………………………………………
2/ ………………………………………
3/ ………………………………………
4/ ………………………………………
5/ ………………………………………
Extern remittering till ……………………………………………………………..
…………………………………………………………………………………………
Remitteringsförfarande: ……………………………………………………………..
…………………………………………………………………………………………
39
Bilaga 4.
Familjecentralen Vårby: sammanställning av material från de icke länkade
familjerna under perioden januari – juni 2010
Tidigare länkning?
15 fam tidigare länkade från BMM,
4 fam tidigare länkade från BVC
3 fam tidigare länkade från öppna förskolan
11 fam ej tidigare länkade – kommer på eget initiativ
2 familjer som inte länkats, och som bor i annan förort än Vårby, kommer genom att de
besöker öppna förskolan, länkas inte men tar själva reda på att förebyggande socialtjänst
finns på familjecentralen.
Migrationsrelaterade problem: 24 familjer
I en hel del familjer finns många barn:
Från BMM: Familjer med mer än 3 barn: 6 stycken.
Från BVC: Familjer med mer än 3 barn: 0
Från ÖF: Familjer med mer än 3 barn: 1
Ej tidigare länkade familjer: 0 familjer har mer än 3 barn.
Familjernas nationalitet:
Från BMM: 1 svensk familj, 2 familjer med svenska mödrar, make utländska rötter.
Från BVC, ÖF: 0 familjer var svenska.
Ej tidigare länkade familjer: 1 familj med svensk far medan modern har utländskt
ursprung,
1 familj är ”helsvensk”.
Familjer med separerade föräldrar, tidigare eller aktuell skilsmässa
Från BMM: Separation eller skilsmässa tidigare eller aktuell i 9 familjer. Dock
förefaller några av dessa föräldrar snarare vara särbos än frånskilda, gäller några fall där
fadern lider av psykisk ohälsa.
Från BVC: I 1 familj vill modern skiljas nu, i de 3 övriga familjerna är föräldrarna
separerade.
ÖF: I 1 familj står en separation mellan föräldrarna för dörren.
Ej tidigare länkade: I 3 familjer är föräldrarna skilda.
Ett flertal föräldrar, särskilt bland dem som länkats från BMM, har också varit gifta
tidigare, och en del av barnen är födda i tidigare äktenskap.
I stort handlar huvudproblemet, som föräldrarna söker hjälp för, om
separationsrelaterade frågor i de familjer där föräldrarna skilt sig. Vårdnad, umgänge,
boende för barnen är sådana frågor som föräldrarna har svårt att lösa.
40
Problem i parrelationen utan separation:
BMM: I 6 familjer finns allvarliga problem i parrelationen, ofta våldsrelaterade
problem.
BVC: I 2 familjer finns allvarliga problem i parrelationen.
ÖF: 0 familjer har problem med föräldrarnas relation.
Ej tid länkade: I 5 familjer finns allvarliga relationsproblem mellan föräldrarna.
Familjer med många barn och både vuxen- och barnproblem i familjen:
15 ärenden kan kategoriseras som långvariga ärenden med svåra problem, vilka
återkommer då och då under flera år.
Det är skillnad mellan de familjer som tidigare länkats och de som söker själva utan
länkning. De förra som återkommer är de som är stora familjer som har stora problem.
Det är mer avgränsade problem inom gruppen de som själva söker utan tidigare
länkning.
Problem i gruppen ej tidigare länkade (förutom problem i parrelationen):
Uppfostran ett konfliktämne mellan föräldrarna.
Vårdnadskonflikt med förestående förhandling.
Önskemålen om förskoleplats snabbt, alt. utökad tid på förskolan: Modern sjuk – önskar
mer tid på förskola, familjen har många barn – önskar mer förskoletid, familjen har
många barn - försöker få en plats snabbare än lovats.
Modern har psykisk ohälsa i 2 familjer.
Remitteringar alla grupperna:
Förskoledispans i 3 familjer, det kan gälla barn utan uppehållstillstånd som inte har rätt
till förskola.
Kvinnofridsteamet i 3 familjer.
Anmälan till utredning om barn som riskerar att fara illa i 5 familjer,
Förskolekontakt ang barn som inte mår bra i förskolan i 2 familjer.
Ökad tid förskola behövs för barnen i 2 familjer.
Samspel mor-barn, deltagande i gruppverksamhet.
Kontakt med familjerätt.
Kontakt med syo-konsulent för en mamma.
Kontakt med kurator på vårdcentralen i 3 familjer, för mammans räkning.
Trappan-remiss för barnet i 1 familj (barnet bevittnat våld).
Kontakt med familjerådgivning,
Läkarkontakt för mor.
Familjer som ej remitterades någonstans, enbart samtalskontakt med familjecentralens
socialtjänst: 11 familjer.
41

Familjecentralen Vårby

Transcription

Similar documents

Projektbeskrivning

De sticker ut - Svenska kyrkan

Socialtjänstens hyresrättsliga roller vid risk för påtvingad avflyttning

Utomlänsvårdens kostnader - Landstinget Västernorrland

Familjebehandling i skolsamverkan - Med varandra

Hannes vill upp