STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM B 11287

Transcription

1
STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
meddelad i
Stockholm
Mål nr B 11287-07
PARTER (Antal tilltalade: 6)
Åklagare
Kammaråklagare Stig Åström och vice chefsåklagare Yngve Rydberg
Ekobrottsmyndigheten
6:e kammaren i Stockholm
Tilltalad
Eric OSSIAN Christofer Hellers, 720701-0195
Styrmansgatan 21, 5 tr
114 54 Stockholm
Offentlig försvarare:
Advokat Leif Gustafson
Advokatgruppen i Stockholm AB
Box 5153
102 44 Stockholm
DOMSLUT
Begångna brott
Grovt skattebrott
Lagrum
4 § skattebrottslagen (1971:69)
Påföljd m.m.
Fängelse 2 år
Följande åtal ogillas
Grova insiderbrott åtalspunkterna C 1-23.
Förverkande och beslag
Samtliga förverkandeyrkanden ogillas.
Sekretess
Vad tingsrätten förordnat om sekretess ska bestå.
Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond.
Postadress
Box 8307
104 20 Stockholm
Besöksadress
Scheelegatan 7
Telefon
Telefax
08-561 654 70
08-561 650 05
stockholms.tingsratt.avdelning5@dom.se
E-post:
www.stockholmstingsratt.se
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00 - 16:27
2
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ersättning
1. Leif Gustafson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 2 686 475 kr. Av
beloppet avser 2 063 880 kr arbete, 72 800 kr tidsspillan, 12 500 kr utlägg och 537
295 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska Ossian Hellers till staten återbetala
170 100 kr.
2.
Av den ersättning Leif Gustafson tillerkänns har 1 000 000 kr utbetalats i förskott.
Ossian Hellers tillerkänns ersättning av allmänna medel med 3 000 kr. Beloppet
avser utlägg för tryckkostnader.
Övrigt
1. Avvisningsyrkandena i åtalspunkterna A och C 12 lämnas utan bifall.
2. Kvarstadsbeslutet hävs.
3
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
meddelad i
Stockholm
Mål nr B 11287-07
Åklagare
Tilltalad
ANDREAS Johannes Hofmann, 720208-0110
Villavägen 11
181 46 Lidingö
Advokat Hans Strandberg
Advokatfirman Nordia KB
Box 70389
107 24 Stockholm
DOMSLUT
Begångna brott
Grovt skattebrott
Lagrum
4 § skattebrottslagen (1971:69)
Påföljd m.m.
Fängelse 2 år
Följande åtal ogillas
Grova insiderbrott åtalspunkterna C 1-12, 14-20 samt 22.
Sekretess
Brottsofferfond
Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond.
Postadress
Box 8307
104 20 Stockholm
Besöksadress
Scheelegatan 7
Telefon
Telefax
08-561 654 70
08-561 650 05
E-post:
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00 - 16:27
4
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ersättning
Hans Strandberg tillerkänns ersättning av allmänna medel med 2 567 575 kr. Av
beloppet avser 1 984 500 kr arbete, 66 560 kr tidsspillan, 3 000 kr utlägg och 513 515 kr
mervärdesskatt. Av denna kostnad ska Andreas Hofmann till staten återbetala 170 100
kr.
Av den ersättning Hans Strandberg tillerkänns har 1 625 000 kr utbetalats i förskott.
Övrigt
1. Avvisningsyrkandena i åtalspunkterna B och C 12 lämnas utan bifall.
2. Kvarstadsbeslutet hävs.
5
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
meddelad i
Stockholm
Mål nr B 11287-07
Åklagare
Tilltalad
KEN Richard Douglas Lennaárd, 710529-0279
4575 South Dean Martin Drive
Las Vegas
Nevada 89103
USA
Advokat Thomas Johansson
Advokaterna Johansson & Fredriksson AB
Eriksbergsgatan 44
114 30 Stockholm
DOMSLUT
Åtalet ogillas.
Sekretess
Ersättning
Tomas Johansson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 671 757 kr. Av
beloppet avser 1 292 760 kr arbete, 43 680 kr tidsspillan, 966 kr utlägg och 334 351 kr
mervärdesskatt. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.
Av den ersättning Thomas Johansson tillerkänns har 500 000 kr utbetalats i förskott.
Övrigt
Avvisningsyrkandet i åtalspunkten C 12 lämnas utan bifall.
Postadress
Box 8307
104 20 Stockholm
Besöksadress
Scheelegatan 7
Telefon
Telefax
08-561 654 70
08-561 650 05
E-post:
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00 - 16:27
6
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
meddelad i
Stockholm
Mål nr B 11287-07
Åklagare
Tilltalad
Karsten Storgaard, 740506-3137
Jellingegade 1, St. th.
2100 Köpenhamn Ö
Danmark
Medborgare i Danmark
Advokat Jan Karlsson
Advokatfirman Falk, Sjöberg & Partners AB
Box 3206
103 64 Stockholm
DOMSLUT
Åtalet ogillas.
Förverkandeyrkandet ogillas.
Sekretess
Ersättning
1. Jan Karlsson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 989 319 kr. Av beloppet
avser 742 770 kr arbete, 38 480 kr tidsspillan, 10 205 kr utlägg och 197 864 kr
Av den ersättning Jan Karlsson tillerkänns har 93 750 kr utbetalats i förskott.
2. Karsten Storgaard tillerkänns ersättning av allmänna medel med 6 659 kr. Beloppet
avser utlägg i samband med inställelse till huvudförhandlingen.
Övrigt
Avvisningsyrkandena i åtalspunkterna C 10-12 lämnas utan bifall.
Postadress
Box 8307
104 20 Stockholm
Besöksadress
Scheelegatan 7
Telefon
Telefax
08-561 654 70
08-561 650 05
E-post:
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00 - 16:27
7
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
meddelad i
Stockholm
Mål nr B 11287-07
Åklagare
Tilltalad
Sven Johan Magnus Göte Kjellberg, 730227-0058
Strandvägen 37
114 56 Stockholm
Advokat Henrik Olsson Lilja
Advokatfirman Althin
Skeppsbron 28, 3 tr
111 30 Stockholm
DOMSLUT
Åtalet ogillas.
Sekretess
Ersättning
Henrik Olsson Lilja tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 215 438 kr. Av
beloppet avser 907 200 kr arbete, 57 200 kr tidsspillan, 7 950 kr utlägg och 243 088 kr
Postadress
Box 8307
104 20 Stockholm
Besöksadress
Scheelegatan 7
Telefon
Telefax
08-561 654 70
08-561 650 05
E-post:
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00 - 16:27
8
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
meddelad i
Stockholm
Mål nr B 11287-07
Åklagare
Tilltalad
JAN Wilhelm Felländer, 680925-4136
77 Cite Am Wenkel
8086 Bertrange
Luxemburg
Advokat Tomas Nilsson
Sju Advokater KB
Box 22016
104 22 Stockholm
DOMSLUT
Åtalet ogillas.
Sekretess
Ersättning
1. Tomas Nilsson tillerkänns ersättning av allmänna medel med 1 179 150 kr. Av
beloppet avser 902 664 kr arbete, 32 710 kr tidsspillan, 7 946 kr utlägg och 235 830
kr mervärdesskatt. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten.
2. Jan Felländer tillerkänns ersättning av allmänna medel med 32 468 kr. Beloppet
avser utlägg i samband med inställelse till förhör och huvudförhandling.
Postadress
Box 8307
104 20 Stockholm
Besöksadress
Scheelegatan 7
Telefon
Telefax
08-561 654 70
08-561 650 05
E-post:
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00 - 16:27
9
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
INLEDNING ...................................................................................12
YRKANDEN M.M. ............................................................................13
ANSVAR .......................................................................................14
A och B. GROVA SKATTEBROTT ........................................................14
SAKFRAMSTÄLLNINGAR ...................................................................................... 15
FÖRHÖR ........................................................................................................... 19
Tingsrättens bedömningar…...…………………………………………………………………………...……32
C. GROVA INSIDERBROTT ...............................................................41
ALLMÄN DEL ..................................................................................................... 41
SAKFRAMSTÄLLNINGAR .......................................................................................................... 41
FÖRHÖR ................................................................................................................................ 64
TINGSRÄTTENS INLEDANDE ÖVERVÄGANDEN OCH ALLMÄNNA BEDÖMNINGAR. ............ 81
CEVIANDELEN ............................................................................ 116
ÅTALSPUNKT 1 VISMA 2005 ................................................................................. 116
SAKFRAMSTÄLLNINGAR .........................................................................................................116
FÖRHÖR ...............................................................................................................................118
ÅTALSPUNKT 2 VISMA 2006 ................................................................................ 145
FÖRHÖR ...............................................................................................................................149
ÅTALSPUNKT 3 METSO OY 2005 ............................................................................ 170
FÖRHÖR ...............................................................................................................................172
ÅTALSPUNKT 4 METSO OY 2006 ............................................................................ 185
FÖRHÖR ...............................................................................................................................187
ÅTALSPUNKT 5 LINDEX 2006 ............................................................................... 194
FÖRHÖR ...............................................................................................................................196
ÅTALSPUNKT 6 VOLVO 2006 ................................................................................ 208
FÖRHÖR ...............................................................................................................................212
ÅTALSPUNKT 7 TeliaSonera ................................................................................... 223
FÖRHÖR ...............................................................................................................................227
ÅTALSPUNKT 8 OUTOKUMPU TECHNOLOGY OY (Outotec)........................................... 253
FÖRHÖR ...............................................................................................................................257
ÅTALSPUNKT 9 SKANDIA ................................................................................... 278
FÖRHÖR ...............................................................................................................................283
TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I CEVIANDELEN ...................................................... 314
1. Visma ASA 2005. ....................................................................................................................318
2. Visma 2006. .........................................................................................................................321
3. Metso OYJ 2005. ...................................................................................................................325
4. Metso OYJ 2006.....................................................................................................................327
5. Lindex 2006..........................................................................................................................329
6. Volvo. ................................................................................................................................331
7. TeliaSonera. .........................................................................................................................334
8. Outukumpu Technology............................................................................................................340
10
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
9. Skandia..............................................................................................................................343
CARNEGIEDELEN......................................................................... 349
ÅTALSPUNKT 10 OSTASIATISKE KOMPAGNI EAC ..................................................... 349
FÖRHÖR ...............................................................................................................................355
ÅTALSPUNKT 11 FRANS MAAS ............................................................................. 377
FÖRHÖR ...............................................................................................................................381
ÅTALSPUNKT 12 ASUR ....................................................................................... 402
FÖRHÖR ...............................................................................................................................409
TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I CARNEGIEDELEN .................................................. 439
10. EAC ........................................................................................................... 441
11. Frans Maas .................................................................................................... 446
12. ASUR ......................................................................................................... 450
MORGAN STANLEYDELEN ............................................................. 455
ÅTALSPUNKT 13 FINDEXA .................................................................................. 455
FÖRHÖR ...............................................................................................................................463
ÅTALSPUNKT 14 GAMBRO .................................................................................. 490
FÖRHÖR ...............................................................................................................................498
ÅTALSPUNKT 15 OMX ........................................................................................ 526
FÖRHÖR ...............................................................................................................................534
ÅTALSPUNKT 16 TRADEDOUBLER ........................................................................ 567
FÖRHÖR ...............................................................................................................................576
TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I MORGAN STANLEYDELEN ...................................... 608
13. Findexa. ............................................................................................................................612
14. Gambro.............................................................................................................................614
15. OMX. ...............................................................................................................................620
16. TradeDoubler. .....................................................................................................................623
OKÄNDA TIPSARE ........................................................................ 627
ÅTALSPUNKT 17 BIACORE .................................................................................. 627
FÖRHÖR ...............................................................................................................................635
ÅTALSPUNKT 18 HiQ .......................................................................................... 651
FÖRHÖR ...............................................................................................................................657
ÅTALSPUNKT 19 INTENTIA .................................................................................. 668
FÖRHÖR ...............................................................................................................................675
ÅTALSPUNKT 20 IXONOS PLC .............................................................................. 686
FÖRHÖR ...............................................................................................................................691
ÅTALSPUNKT 21 MANDATOR............................................................................... 696
ÅTALSPUNKT 22 TELEDANMARK (TDC) ................................................................. 710
11
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
FÖRHÖR ...............................................................................................................................715
ÅTALSPUNKT 23 TRACTION HOLDING AB .............................................................. 728
FÖRHÖR ...............................................................................................................................730
TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I OKÄNDA TIPSARE ................................................. 734
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
Biacore. ............................................................................................................................735
HiQ. ................................................................................................................................737
Intentia. ............................................................................................................................740
Ixonos Plc. .........................................................................................................................742
Mandator. ..........................................................................................................................744
Teledanmark, TDC. ..............................................................................................................746
Traction Holding AB. .............................................................................................................749
ÅTALSPUNKT 24 MEDHJÄLP TILL GROVA INSIDERBROTT ................... 750
FÖRHÖR ...............................................................................................................................754
Tingsrättens bedömningar.............................................................................................................764
PÅFÖLJD .................................................................................... 767
FÖRVERKANDEN M.M. .................................................................. 768
RÄTTEGÅNGSKOSTNADER ............................................................ 768
12
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
INLEDNING
Ossian Hellers är född 1972. Efter att ha examinerats som civilekonom från
Handelshögskolan i Stockholm 1997 fick han anställning som managementkonsult
hos Bain & Co i Stockholm. 2003 började han arbeta som aktieanalytiker hos
Cevian Capital Advisory AB, ett rådgivningsbolag till de på Jersey baserade
fonderna Cevian Capital I och II. Anställningen avslutades 2007 sedan de i målet
aktuella händelserna blivit allmänt kända.
Andreas Hofmann är född 1972. Han var skolkamrat med Ossian Hellers under
uppväxttiden på Lidingö och har sedan dess hållit kontakten med denne. Efter
utbildning till civilekonom i Köpenhamn 1999 har han haft flera olika anställningar,
bl.a. inom itsektorn, på If Skadeförsäkring AB och senast på Nordea Liv och
Pension sedan september 2006. Han är gift och har tre barn.
Ken Lennaárd är född 1971. Även han känner Ossian Hellers från uppväxttiden.
Efter ett år på Handelshögskolan i Stockholm avbröt han studierna och har därefter
ägnat sig åt professionellt pokerspel, även internationellt. Han har dessutom drivit
ett hotell tillsammans med sin far och en bror och en restaurang.
Karsten Storgaard är född 1974 och har vuxit upp i Köpenhamn. Efter examen
från Handels-högskolan i Köpenhamn 2000 fick han anställning hos Bain & Co i
Stockholm där han lärde känna Ossian Hellers. Han slutade på Bain & Co i
Stockholm 2004 då han i stället började på företagets kontor i Los Angeles. Den 15
september 2005 tillträdde han en anställning hos Carnegie i Köpenhamn som
analytiker.
Magnus Kjellberg är född 1973. Han var studiekamrat med Ossian Hellers på
Handelshögskolan i Stockholm varifrån han tog examen 1997. Han fick därefter
13
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
anställning hos Morgan Stanley i Stockholm och var 2007 chef för rådgivningen vid
företagsöverlåtelser i Norden. Han är sammanboende och har ett barn.
Jan Felländer är född 1968. Han är ekonom och har arbetat som
förmögenhetsförvaltare hos SEB i många år. I maj 2000 började han arbeta hos SEB
i Luxemburg med samma syssla. Han slutade hos SEB i augusti 2005 och började
arbeta hos Nordea i Luxemburg den 4 november samma år. Jan Felländer är gift och
har barn.
Åklagarna har väckt åtal mot Ossian Hellers, Andreas Hofmann, Ken Lennaárd,
Karsten Storgaard och Magnus Kjellberg för grova insiderbrott och mot Jan
Felländer för medhjälp till grova insiderbrott samt mot Ossian Hellers och Andreas
Hofmann dessutom för grovt skattebrott. Åklagarna har vidare yrkat att
förverkanden ska ske.
De tilltalade har förnekat brott.
Oavsett att åtalen för grovt skattebrott har prövats sist under huvudförhandlingen
har tingsrätten valt att följa dispositionen i stämningsansökningen och redovisar
bedömningarna av dessa åtal först i domen.
YRKANDEN M.M.
Åklagarna har yrkat ansvar enligt stämningsansökan med de justeringar som
beträffande åtalet mot Jan Felländer skett före huvudförhandlingen och vad gäller
övriga tilltalade under denna,
domsbilaga 1.
14
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åklagarna har lagt ner en mindre del av åtalet mot Ossian Hellers och Andreas
Hofmann för grovt insiderbrott avseende Visma 2006 (åp. 2) och för Andreas
Hofmanns del helt beträffande Intentia (åp. 19).
De tilltalade har varit berövade friheten enligt följande:
Ossian Hellers; den 16 – 19 april och den 25 april – 28 maj 2007.
Andreas Hofmann; den 16 april – 15 maj 2007.
Ken Lennaárd; den 21 – 24 maj 2007.
Karsten Storgaard; den 23 maj – 21 juni 2007.
Magnus Kjellberg; den 13 – 26 juni 2007.
Jan Felländer; den 11 maj – den 23 maj 2007.
Stockholms tingsrätt har genom beslut den 19 april 2007 förordnat om kvarstad på
så mycket av Andreas Hofmanns egendom att ett förverkande på 35 635 108 kr kan
antas bli täckt vid utmätning.
Genom beslut den 29 februari 2008 har Svea hovrätt bifallit åklagarnas yrkande om
kvarstad på så sätt att kvarstad har beviljats på så mycket av Ossian Hellers
egendom att ett förverkande på 56 970 969 kr kan antas bli täckt vid utmätning.
--------------ANSVAR
A och B. GROVA SKATTEBROTT (Ossian Hellers och Andreas Hofmann).
De tilltalade har i första hand yrkat att åtalen för grova skattebrott ska avvisas.
Åklagarna har motsatt sig att avvisningsyrkandena bifalls.
15
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Någon grund för avvisning av åtalen för skattebrott finns inte. Den svenska
lagstiftningen är förenlig med innehållet i europarätten.
Målet började som en utredning om insiderbrott. Ekobrottsmyndigheten (EBM)
hade fått in anmälningar om olaglig handel med värdepapper som skulle utredas.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann greps den 16 april 2007. De hördes då om de
brottsmisstankar som de kunde delges. Under förhören och vid
häktningsförhandlingarna framförde EBM till Ossian Hellers och Andreas Hofmann
att utredarna ville se deras kontoutdrag för att få del av hela deras handel med
värdepapper. EBM ville att de frivilligt skulle berätta om den handel som de hade
genomfört. Ossian Hellers och Andreas Hofmann ville emellertid inte berätta och
EBM tvingades vänta på kontoutdragen.
När EBM hade fått kontoutdragen kunde åklagarna delge Ossian Hellers och
Andreas Hofmann misstanke om skattebrott så att de kunde höras om det.
När de tilltalade blivit medvetna om att EBM försökte få ut kontoutdragen gav de
till Skatteverket in en begäran om frivillig rättelse för taxeringsåret 2006.
När Ossian Hellers och Andreas Hofmann greps den 16 april 2007 hade tiden inte
gått ut för att lämna deklarationen för inkomståret 2006. Sedan de hade släppts ur
häktet deklarerade de inkomsterna för år 2006. De kom också in med en begäran
om omprövning av 2006 års taxering. De hade inte kunnat höras om skattebrott,
men EBM hade begärt in inkomstdeklarationerna. De affärer som EBM hörde
Ossian Hellers och Andreas Hofmann om fanns inte med i deklarationerna.
16
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann
Andreas Hofmann greps den 16 april 2007, häktades den 19 april 2007 och frigavs
den 15 maj 2007. Den 4 juni 2007 lämnade han till Skatteverket in en begäran om
omprövning av 2006 års taxering avseende kapitalinkomster under inkomståret
2005. Skatteverket kom att fatta ett omprövningsbeslut som innefattade bl.a. frågan
om detta var att anse som frivillig rättelse.
Den 27 juli 2007 fattade länsrätten beslut om betalningssäkring hos Andreas
Hofmann avseende bl.a. skattetillägg för taxeringsåret 2006.
Den 11 september 2007 gjorde Skatteverket en anmälan till EBM om misstänkt
skattebrott. Anledningen till Skatteverkets anmälan var att inkomsterna inte hade
tagits med i deklarationen som Andreas Hofmann hade lämnat in den 14 juli 2006.
Inga kapitalvinster eller kapitalförluster fanns upptagna i den (s. 16). Ingenting
angavs under Övriga upplysningar. Deklarationen hade inte godkänts direkt. Den 6
oktober 2006 gick det ut en förfrågan från Skatteverket med begäran att Andreas
Hofmann skulle redovisa fastighetsskatt och utgiftsräntor samt med ett övervägande
att påföra förseningsavgift. Andreas Hofmann svarade till Skatteverket den 27
oktober 2006 med en blankett för småhus bifogad. Den 22 november 2006 fattade
Skatteverket beslut om avvikelse från deklarationen angående fastighetsskatt och
utgiftsräntor (s. 9). I den deklaration som Andreas Hofmann lämnade i juli 2006
fanns inga aktieaffärer över huvud taget. Han kom sedan att göra vad som
rubricerats som en frivillig rättelse.
Ossian Hellers
Ossian Hellers deklarerade taxeringsåret 2006 i tid. I deklarationen har han tagit
upp cirka 38 000 kr i kapitalvinster (s. 53). På Cevian Advisory AB, där Ossian
Hellers var anställd, finns en aktiesparklubb, Naivec AB, där ledningen investerar i
enlighet med fondens investeringar. Klubben genererar kapitalvinster som påförs
medlemmarna och måste redovisas. Ossian Hellers redovisade en kapitalvinst om
19 564 kr i Intrum Justitia med en uträkning av genomsnittligt anskaffningsvärde (s.
17
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
57). Han redovisade även en andel i Naivec AB (s. 60). Utöver Intrum Justitia
redovisade han en kapitalvinst i Intentia på 18 479 kr (s. 64). Någon utredning av
anskaffningstidpunkter o.s.v. för Intentiaaffären har inte gjorts. För de affärer i
värdepapper som han har genomfört via Luxemburg och rättat finns inte några
kontrolluppgifter hos Skatteverket.
Den 4 juni 2007 kom det in en begäran till Skatteverket om omprövning av 2006 års
taxering med en frivillig rättelse (s. 46). Till ansökan var fogad K4 blanketter där
Ossian Hellers tog upp kapitalvinster och kapitalförluster (s. 47, 48). Han
redovisade affärer i HiQ, Acando Frontec, Intentia, IGE, TDC, Findexa,
Cherryföretagen, EAC, PA Resources, NGM Holding, Traction Holding och New
Science samt en kapitalvinst på handel med optioner i TDC (s. 51).
Den 11 september 2007 anmälde Skatteverket Ossian Hellers till EBM för
misstänkt skattebrott. Länsrätten beslutade om betalningssäkring och skattetillägg
påfördes för de oredovisade intäkterna.
Innan EBM kunde delge Ossian Hellers och Andreas Hofmann misstankar om
skattebrott måste EBM fråga myndigheterna i Luxemburg om EBM fick använda
materialet i processen. Sådana beslut fattades den 11 april 2008 och den 5 maj 2008.
Därefter kunde Ossian Hellers och Andreas Hofmann delges misstanke om
skattebrott.
Ossian Hellers genom Leif Gustafson:
Ossian Hellers har påförts skattetillägg genom beslut av Skatteverket den 28
februari 2008 med 40 procent av dels den inkomstskatt som utgår på ett
höjningsbelopp om 17 608 876 kr avseende kapitalvinst dels den förmögenhetsskatt
som belöper på ett underlag om 21 005 000 kr. Skattetillägget uppgår till 2 239 094
kr, varav 2 113 065 kr gäller den del som åtalet omfattar.
18
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Skattetillägget är att betrakta som ett straff. Då beslutet om skattetillägg är baserat
på omständigheter som är identiska med de som ligger till grund för åtalet strider
det mot Europakonventionen artikel 4.1 i sjunde tilläggsprotokollet att lagföra
Ossian Hellers en andra gång i brottmålet. Ossian Hellers delgavs misstanke om
skattebrott den 28 maj 2008.
Om vinsterna anses vara skattepliktiga har Ossian Hellers under alla förhållanden
avgett en sedan länge planerad frivillig rättelse (den 4 och 13 juni 2007). När
rättelsen avgavs hade inget skatteärende inletts för den aktuella taxeringen. Det
hade inte varit möjligt för Skatteverket att påföra en korrekt beskattning utan Ossian
Hellers rättelseåtgärd. Rättelsen ska därför anses som frivillig.
Andreas Hofmann genom Hans Strandberg:
Åtalet ska avvisas med stöd av artikel 4.1 sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen eftersom Andreas Hofmann genom beslut den 28 februari 2008
påförts skattetillägg och talan därför strider mot förbudet om dubbelbestraffning, ne
bis in idem. Skattetillägget uppgår till 40 procent på dels den inkomstskatt som
utgår på höjningsbeloppet om 28 517 386 kr dels den förmögenhetsskatt som
belöper på ett underlag om 20 853 735 kr.
Om tingsrätten skulle finna åtalet för insiderbrott styrkt föreligger inte skatteplikt
för kapitalvinsterna.
Andreas Hofmann har gjort en frivillig rättelse.
Enbart halva skattebeloppet vitsordas eftersom åklagarna har hävdat att brotten har
begåtts tillsammans och i samråd med Ossian Hellers.
19
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
FÖRHÖR
En del av förhöret med Andreas Hofmann har hållits inom stängda dörrar och
återges inte i domen.
Andreas Hofmann:
I samband med restitution av släktens tavla, ett porträtt målat av Gustav Klimt, från
den österrikiska staten år 2000 gjorde de som var berörda en privat skatteutredning.
Denna visade att restitutionen inte är skattepliktig och inte heller försäljningen av
det som varit restituerat. De kom överens om att öppna konton i Luxemburg dit
pengarna skulle föras. Vid utgången av 2006 eller år 2007 skulle kapitalvinsterna
redovisas. Beloppet skulle vara preskriberat. De kunde fokusera på de 5 åren utan
att tänka på kapitalbeloppet. Hans syster gjorde en självrättelse i december 2007
som accepterades, men för honom kom insideråtalet emellan.
Om han hade velat vinstmaximera och inte hade haft för avsikt att deklarera hade
han agerat så att han andra året hade fått pengarna och gjort förlust. Det hade inte
varit en så smart idé att ha pengarna i Luxemburg när han kunde ha tagit hem dem
och då hade kunnat använda förlustavdragen till och med på den deklarerade
inkomsten. Han avstod emellertid från att använda förlustavdragen eftersom hans
handlande inte hade med vinstmaximering att göra. För honom var det en fråga om
integritet och respekt mot resterande delen av familjen.
Eva Bergman sade vid förhör med honom på Kronobergshäktet 2007 inför ett vittne
”tur för dig att vi inte kan använda materialet för att väcka skatteåtal mot dig.”.
Utsläppt från häktet framskred han med skattestrategin och fick då följdfrågor som
han svarade på.
Upptaxeringen baserades på det material som de hade lämnat in. Ärendet
diariefördes efter det att de hade lämnat in sina papper.
20
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Enligt en TTartikel som publicerades när han satt häktad med fulla restriktioner
sade Skatteverket 2 saker som innebär att han har avgett en frivillig rättelse: de
visste inte att det pågick någonting och att han måste ha förstått detta. Han visste
dock inte att artikeln skrevs. Det sista han skulle göra när han släpptes ur häktet
vore att sätta sig och scrolla artiklar när han hade en familj som smulats samman.
Skatteverket påstår vidare att den pågående insiderutredningen skulle leda till att
man hade fått reda på affären ändå. Detta förutsätter att åtal skulle ha väckts. Åtal är
en förutsättning för att uppgifterna ska bli offentliga. Det var inte alls självklart.
Han har aldrig strävat efter att undvika att betala skatt på pengarna från
restitutionen. Att göra en rättelse var en sedan länge bestämd strategi och han
utnyttjade inte förlustavdragen.
När han var häktad var han övertygad om att han inte var misstänkt för skattebrott
och han trodde inte att han skulle bli misstänkt för det. Fulla restriktioner gällde.
Hans förhörsledare sade att man inte skulle åtala för skattebrott. Vakterna och
advokaten satt bredvid och sade ”här har du tur”. Det är inte rimligt att han skulle
tro det motsatta mot vad som sagts.
När han förberedde den frivilliga rättelsen gjorde de en snabb utredning för att få
verifierat att Luxemburgmaterialet inte hade lämnades ut. Den skatteadvokat han
hade var inblandad i ett annat mål. Han informerade om liknande fall där precis
samma sak hade hänt.
Brevväxlingen från Skatteverket visar vart de hade kommit i saken.
Den 28 april 2009 sade processledaren Claes Engren att det finns argument för att
det är att anse som en frivillig rättelse, men att det finns starkare argument mot.
Skatteverket ville att det skulle ges in handlingar som klargjorde att det förhöll sig
21
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
på ett annat sätt. Det känns som om Skatteverket började förstå vad han menade.
Det är lite aggressivt att åtala innan man visste Skatteverkets syn på saken.
Att hans inkomster i depån fullständigt exploderade under 2005 har inget med
skatteåtalet att göra. Det fanns inte i hans begreppsvärld att hans handel skulle
väcka uppmärksamhet. Avkastningen var fantastiskt bra, men inte exceptionellt bra
eftersom handeln skedde i en uppåtgående börs. Till och med PPM fonderna
uppvisade jämförbar avkastning.
Affärerna som genomfördes under 2002 genererade en kapitalförlust på 1,7 milj kr.
2003 var kapitalförlusten 2,1 milj kr. 2004 tjänade han 2 milj kr.
Han tog risker men var samtidigt försiktig och säkrade upp. Det var bara någon
gång som det gick över styr med investeringarna. Han riskerade aldrig upparbetade
vinster på det sättet.
Det har inte funnits i hans tankevärld att en omfattande handel skulle kunna
uppfattas som misstänkt insiderhandel och rapporteras eftersom han inte har gjort
något fel. Se t.ex. på hur Stefan Stjerngern hos SEB i Luxemburg tillsatte en
speciell granskare efter optionsaffärerna. Denne trodde att han arbetade på Skandia.
Han förklarade handeln. Av optionsaffärerna är han inte misstänkt för 1 av 3. Trots
att han hade en egen granskare har de inte anmält fler affärer. Alla affärerna därefter
är således att betrakta som ok.
Han har bevisat att överföringen på 6,5 milj kr till Ossian Hellers var ett lån. Det
fanns 3 rader i det dokument som åklagarna har åberopat som bevisning mot
honom. Där fanns en summa till var och en av hans mor, hans bror och Ossian
Hellers. Allt detta stod under skuld. Han hade skickat pengar som ett bidrag efter
det att de hade fått restitutionen till dem som hade hjälpt dem med utredningen. Det
22
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
blir konstigt när man lyfter ut allt ur sin kontext och bara sitter och smutskastar. Det
här har aldrig varit konstigt.
Han kände till att det finns marknadsövervakning, compliance och
Finansinspektioner i olika länder. Det var mycket obehagligt när den holländska
Finansinspektionen hörde av sig.
Självrättelsen gjordes p.g.a. att det hade gått 5 år från restitutionen. Det var enligt
det planerade förfarandet och precis som hans syster gjorde. Syftet var att allt skulle
bli korrekt och fullständigt redovisat och att han skulle betala den skatt han var
skyldig. Han redovisade inte för tidigare år eftersom den ackumulerade vinsten för
de åren var 0 kr.
Förmögenhetsskatten blev så liten att den var försvinnande i sammanhanget. I den
redovisning som han gjorde hade han väl tilltagna marginaler. Han betalde mer
skatt än han egentligen skulle göra. Han visste att förmögenhetsskatten fanns
inbakad i den skatt han betalade. Han rättade inte deklarationerna för samtliga år för
att den ackumulerade kapitalinkomsten t.o.m. inkomståret 2004 var 0 kr.
Summeringsmässigt skulle det bli rätt. Han hade absolut en marginal som täckte
förmögenhetsskatten för de åren. För honom handlade det om 150 000 – 200 000 kr.
Hans advokat sade att det var svårt att gå tillbaka och räkna ut exakt hur
förmögenhetsskatten låg, men då sade de sig att beloppet ändå kommer att bli rätt
med tanke på de reserver de hade lagt in i rättelsen och att de kunde disponera om
det i efterhand.
När han gjorde rättelsen hade han väldigt bristfälliga kontoutdrag. Den var planerad
på det sättet som han har förklarat. När han greps hade han inte samlat in material
och påbörjat arbetet med deklarationen. Förseningsavgiften är 1 000 kr. Om han
hade blivit sen var inte hela världen. Ambitionen var att få in den i tid. Han hade
23
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
vissa kontouppgifter. En del fick han på nätet, annat kompletterade han med och
några grejer hade han tillgång till via Internetbanken.
Han ringde och beställde uppgifterna från SEB från 2001 till 2005 pappersvägen.
Kontoutdragen är ögonblicksbilder och är felaktiga. Han måste räkna igenom alla
affärer som han har gjort för att få de exakta beloppen vid årets slut.
Det var uppenbart fel så att i stället för att räkna igenom alla transaktioner sade de
att så länge summan stämde kunde de disponera om det senare om det blev några
vidare frågor. Men det har inte blivit några vidare frågor om det. För redovisningen
av förmögenheten var det viktiga att totalsumman stämde.
Skatteverket hade haft 1,5 månad på sig att agera från det att han släpptes. Han
gjorde rättelsen för att göra rätt för den ackumulerade kapitalinkomsten.
Inkomståret 2005 började de stora vinsterna att komma. Dessförinnan var det
snarast minus eftersom de hade skickat iväg bidrag till dem som hade hjälpt till. Vid
rättelsen gjordes skatteinbetalningar.
Vid rättelsen var de pengar han hade hemma i kontaknter, fordringar o.s.v.
beskattade. Fordringen på Ossian Hellers på 5,5 milj kr vid utgången av 2005 tog
han upp. I den rättade deklarationen fanns inte de pengarna med. De fanns med, de
var skattade för. Ossian Hellers betalade skatt på de pengarna och han hade inte fått
någon ränteintäkt från honom som skulle beskattas. Det var ingen förmögenhetsskatt på fordringen 2007 eller 2006. Den skulle komma tillbaka. Han hade tänkt
rätta den när han fick tillbaka pengarna.
Hans syster tyckte att det var jobbigt att ha pengar utomlands. I utskrifter från de
samtal han haft med henne under den tid han var avlyssnad skrattade de i ett samtal
åt tanken. Tänk sade hon, tänk om hon är avlyssnad för att hon har pengar
utomlands och någon skulle komma på det innan de hinner skicka in den frivilliga
24
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
rättelsen. De skrattade och sade att i så fall kunde de säga så här till dem, ”vi har
pengar i Luxemburg” och sedan upprepa det flera gånger. Samtalet styrker att de
var rädda för att någon skulle komma på att de hade pengar utomlands. Han vet att
det samtalet finns inspelat. De var mest rädda för att det skulle finnas en koppling.
När tillslaget skedde fanns det ingenting som kunde knyta honom till Luxemburg
över huvud taget, inga kontouppgifter eller liknande. Det enda som knöt honom till
Luxemburg var Jokertelefonen. Hans hustru visste hur det låg till och hur rädd han
var. Att be henne kasta ut telefonen var inte det bästa beslutet han har tagit. Det har
tagit en konstig vändning och det var inte avsett att det skulle gå på det sättet.
Telefonen slängdes ut för den var den enda kopplingen till pengarna. Hans hustru
befann sig på andra våningen och han ropade till henne. Allting var väldigt panikoch chockartat. Det var ett förhastat och konstigt beslut.
Självrättelsen var planerad sedan han fick pengarna och dröjde för att han inte
skulle behöva svara på varför han hade pengar i Luxemburg. Direkt när han blev
frigiven den 15 maj 2007 började han samla in uppgifter för en frivillig rättelse.
Han kontaktade Börje Leidhammar nästan direkt. Från början hade han kontakt med
advokat Lillienberg som hade hjälpt dem med restitutionen. Att kontrollera
Skatteverkets diarium skedde rutinmässigt. Han ville kontrollera om det var tekniskt
möjligt med en självrättelse.
Han var orolig att man genom telefonen skulle få vetskap om pengarna innan han
hade hunnit vidta rättelsen. I telefonen gick hälften av alla samtal till Luxemburg
och det var det enda spåret dit. I efterhand inser han att om det hade varit i
skattesyfte hade man inte kunnat göra något med den. Han önskar därför att den inte
hade kastats ut.
Tidigare år hade han gjort affärer i Luxemburg via telefon också, men väldigt
restriktivt.
25
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han ringde via arbetet och sällan hemifrån. Från början tror han att han ringde från
sin mor, men oftast gjorde han det från arbetet. På Nordea kunde man inte dra av
utlandssamtal och betala själv. Det hade man kunnat göra på tidigare arbeten genom
att slå in en stjärna plus någonting och få en privat räkning.
Han måste ha en Jokertelefon för att han inte kunde särskilja utlandssamtalen och få
dem på en separat privat räkning och han ville inte att arbetsgivaren skulle ställa
frågor om varför han ringde till Luxemburg hela tiden, vilket var lite extra känsligt
när han dessutom arbetade på Nordea. För att undvika det skaffade han en privat
telefon.
Han hade ingen aning om skillnaden mellan förvaltningsdomstol och brottmålsdomstol. Om Mr White hade deklarerat sin andel av vinsten i Gambro hade denne
nog sagt till Andreas Hofmann innan. Att det var hemligt uteslöt inte att andra fick
göra affärer på hans depå. Vid tillslaget hade han sin tjänstetelefon och sin privata
mobil, d.v.s. Jokertelefonen. Han var rädd för att polisen kunde komma över
telefonen och begära ut listor för att se vilka samtal han hade ringt.
Samtalet med systern skedde på hemtelefonen. Han redovisade hur mycket kapital
han hade. Varför skulle han redovisa hur mycket kontanter han hade? De
tillgångarna hade han redan skattat för. Dessutom var en stor del förbrukat. Han
gjorde av med pengarna löpande. De möbler som han köpte i Danmark fanns kvar
när kronofogdemyndigheten kom. Små delar av de 3 203 000 kr han tog ut den 7
november 2005 fanns kvar. Pengar förbrukades på de renoveringar han berättat om.
Ossian Hellers:
Han har betalat 25,6 milj kr i skatt de senaste 5 åren. Åtalet handlar om 20 procent
av dessa 25,6 milj kr som härrör från kapitalinkomster under 2005. Han deklarerade
dem under 2005. 2007 gjorde han en självrättelse avseende 2005. Skatteverket
26
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
ignorerade denna frivilliga rättelse och eftertaxerade i stället baserat på de uppgifter
som han lämnat in och påförde skattetillägg. Skatteverket brottsanmälde honom i
september 2007. EBM delgav misstanke om skattebrott i maj 2008. Bevisningen
består enbart av hans egna uppgifter.
Den frivilliga rättelsen var planerad. När 2005 års inkomster skulle deklareras våren
2006 var han orolig för att stora kapitalinkomster skulle uppmärksammas medialt.
En sådan medial uppmärksamhet skulle troligtvis skada den fondresning som
Cevian bedrev och vars mål var att Cevian II skulle nå över 30 mdr kr. Han visste
att utelämnade inkomster lagligen kunde deklareras senare i en s.k. frivillig rättelse.
Eftersom fondresningen skulle vara klar senast våren 2007 planerade han att
deklarera 2005 års kapitalinkomster därefter, vilket troligtvis skulle bli samtidigt
som 2006 års kapitalinkomster. Detta skedde också.
I februari 2006 var fondresningsprocessen igång. I början av april 2006 gicks allt
igenom. Det skedde många möten och telefonsamtal. Det handlade om att
presentera affären för potentiella investerare. I juli 2006 hade de 15 mdr. Intresset
var dock större. Fas 2 påbörjades. Det pågick en diskussion och i januari 2007
informerades personalen om den fortsatta fondresningen. 5 dagar innan han anhölls
meddelades att fondresningen var klar.
Cevian var omskrivet i media, vilket EBM har utnyttjat. Det fick medialt genomslag
p.g.a. att han arbetade på Cevian. Han var rädd att om han lämnade in uppgifter
skulle det komma ut i media och han skulle förstöra den pågående fondresningen.
Han pratade med journalister som sade: varför står det inget om Cevian i
förundersökningen och förklaringen var att han inte sade ett ord om detta i denna
rättegång. Han har visat lojalitet mot Cevian och den har alltid funnits. Hans mål
var att vänta med detta till fondresningen var färdig. Det skulle kunna deklareras när
han deklarerade för 2006. Han frågade sin bror som är advokat och denne påvisade
att denna möjlighet finns.
27
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Onsdagen den 11 april 2007 kom uppgifterna om Cevians nya fond ut. Alla kontrakt
var påskrivna. Om EBM hade agerat 1 - 1,5 månad tidigare hade Cevian troligtvis
fått in avsevärt mindre pengar till fonden. De första 15 mdr var då redan investerade. Under hans tid som analyschef på Cevian investerade de totalt 18 mdr kr.
Det var stort fokus på Christer Gardell och resten av företaget. Han har alltid
försökt att undvika media. När han anhölls den 16 april 2007 gjordes det med en
enorm medial bevakning. Åklagarna höll t.o.m. presskonferens.
EBM gör gällande att hela Ossian Hellers nettokapitalinkomster 2005 är ett resultat
av brottslig verksamhet och ska förverkas. EBM har gjort gällande att alla hans
aktieaffärer är brottsliga, vilket innebär att EBM påstår att det saknas laglig
verksamhet.
En frivillig rättelse får lagligen göras i Sverige. Den omöjliggör skattetillägg och
efterföljande åtal. Enbart en konkret åtgärd av Skatteverket mot en skattskyldig
omöjliggör en frivillig rättelse; en direkt förfrågan, annonserad kontroll o.s.v.
När Ossian Hellers ombud kontaktade Skatteverket med en frivillig rättelse i början
av juni 2007 hade Skatteverket inte hört av sig till Ossian Hellers. Därför framskred
han. Han var häktad under lång tid och om de hade haft planer att göra något hade
de kunnat agera. Skatteverket hade inte heller något ärende på Ossian Hellers och
inget diarienummer fanns. Han kunde inte lämna uppgifter till EBM för då hade de
lämnat dem till Skatteverket och han hade betagits sin möjlighet att göra en frivillig
rättelse.
Han blev släppt den 19 april 2007. Han kunde inte tänka klart men hans bror hjälpte
honom att få kontakt med Börje Leidhammar. Därefter blev han häktad i hovrätten.
Han kontrollerade om de hade uppgifter om honom. Andreas Hofmann hade inga
28
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
pengar. Därför fick han följa med till Börje Leidhammar på Ossian Hellers nota.
Man kan bara göra rättelse om det inte är brottspengar.
EBM var tvungna att få tillstånd att använda materialet från Luxemburg.
Skatteverket har än idag inte tillgång till hans kontoutdrag. Om han inte hade
lämnat någon rättelse hade pengarna inte blivit beskattade.
Han har alltid betalat skatt. När han slutade sin anställning hos Cevian i juni 2007
sålde han sina aktier i Naivec. Det blev en ansenlig summa och en ansenlig summa
skatt.
Skatteverket godtog inte hans frivilliga rättelse utan gjorde i stället en eftertaxering
och beslutade att påföra honom skattetillägg. Han har inte hört ett enda riktigt skäl
till att det inte är en frivillig rättelse som han har lämnat in. EBM meddelade honom
att de hade full insyn i detta. Han ifrågasätter emellertid om Skatteverket har agerat
på egen hand. Han har fått frågor av Skatteverket som inte hade med skattefrågan
att göra. EBM och Skatteverket har samarbetat från dag 1.
Hans deklaration är riktig efter rättelsen. De berättade för Börje Leidhammar om
lånet. Börje Leidhammar sade beträffande förmögenheten att de hade 2 val;
antingen skulle de ta bort det från Ossian Hellers förmögenhet och lägga på det hos
Andreas Hofmann eller så lät man det vara kvar. För Skatteverket är det sak samma
intäktsmässigt, men det blev kladdigt att fördela mellan deklarationer. De uppgav
detta för Skatteverket från första början och Skatteverket har godtagit uppgifterna i
de frivilliga rättelserna. Det var en praktisk lösning. De har också sagt detta i
kammarrätten när de var där i betalningssäkringsärendet.
Hans tidigare deklarationer innehöll extremt lite. Alla aktiesparklubbar och liknande
dokument var ifyllda av personal på Cevian. Han har en ytterst begränsad
skatteerfarenhet, har aldrig ägnat sig åt några skatteupplägg eller dylikt. Han har
inte heller varit med och planerat hur Cevian var upplagt i skattehänseende. Han har
29
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
aldrig läst om beskattning. Cevian hjälpte honom med de skattefrågor som hade
med Cevian att göra. Utöver det hade han förenklad självdeklaration.
Vid de påstådda bolagsförsäljningarna hade de ett svenskt moderbolag som ägde de
utländska bolagen. Det var på 1990-talet. Han ägde 15 – 20 procent av bolaget. Han
tror att Ken Lennaárd ägde lite mer. Det ägdes av 4 – 5 personer.
Beträffande Jokertelefonen sade Andreas Hofmann att han skulle ha en privat
telefon för att ringa till Luxemburg eftersom han inte ville ta kostnaden på sin
arbetstelefon. På Cevian var han i telefonsamtal med utlandet många gånger per
dag. Han tyckte inte det var så farligt men Andreas Hofmann försökte övertala
honom att skaffa en för att ringa till Luxemburg. Men så blev det inte, utan de
ringde varandra på den istället.
Han vet inte hur förtroendet för Cevian hade påverkats om det hade kommit fram att
han var den mest välbetalde på Cevian. Om han i den frivilliga rättelsen måste lägga
till ytterligare 17,6 milj kr skulle han ändå inte vara mest välbetald. Cevian kände
inte till hans aktieaffärer i Luxemburg. Om det hade uppmärksammats massmedialt
att han redovisade så hög inkomst skulle det kunna komma frågor på hans arbetsplats om var pengarna kom ifrån. Varför han inte kunde deklarera inkomsterna i tid
har han förklarat. Det var en förtroendesak.
De som skulle stoppa in pengar i fonden utgick från att pengarna förvaltas med 100
procent uppmärksamhet, d.v.s. att de anställda inte ödslar energi på något annat.
Ingenting kom upp i april 2006. Han hade inte ens lämnat deklarationen då. Mötena
började i april 2006 och fortsatte till juni 2006. Därefter hade de möten fortlöpande
till april 2007 för att ta in pengar. Sedan pågick förhandlingar om hur mycket
pengar, vilket tillgångsslag och med vilka bindningstider de skulle investera. Det
var diskussioner ända till april 2007. Kontrakten skrivs på löpande. När det var
färdigt gick Cevian ut med det massmedialt den 11 april 2007. Om det någon gång
30
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
under den perioden hade hänt något eller om EBM hade startat detta 1 månad
tidigare hade det garanterat skadat Cevians fondresning markant.
Cevian låg extremt mycket på plus och hade extremt mycket vinstdelning. En sådan
vinstdelning betalas ut när fonden avvecklas. De avvecklade den första fonden 2006
för att ge plats åt den nya fonden. De som gick in med investeringar i den senare
fonden ville veta att den tidigare fonden skulle vara avvecklad för att fokus skulle
läggas på den senare. De nya investorerna ville inte att de arbetade med den gamla
fonden. Därför måste man per automatik avveckla den gamla fonden innan man
startade en ny fond. Allt det handlar om att förstå hur den här typen av fonder
fungerar.
Han visste att det fanns börsövervakning och en Finansinspektion. Varför skulle han
vara rädd för att bli misstänkliggjord? Han har inte gjort något fel. Han utgick också
från att sådana här utredningar görs på ett bra sätt. När han fick brev från den
holländska Finansinspektionen 2006 kändes det givetvis extremt obehagligt, men
han har inte gjort något fel. Om han inte hade haft ett syfte att skydda Cevian hade
han korrigerat 2005 års deklaration direkt och inte avvaktat Cevians fondresning.
Det var en risk för honom men det var lojalitetens pris.
Han utgick från att hans handel var en obetydlig sak på den internationella
kapitalmarknaden. Han lånade pengar från Andreas Hofmann som hade sina pengar
i Luxemburg, Om han skulle ta hem dem måste han förklara ursprunget och det
skulle Andreas Hofmann aldrig gå med på. Självklart lade han dem i Luxemburg.
Där finns dessutom hårda banksekretessregler. Om han hade handlat privat via
mäklare i Sverige skulle det ha tisslats och tasslats. Det vet han eftersom han har
hört sådant om andra personer som har handlat i Sverige.
När han gjorde sin självrättelse hade Kaupthing Bank i Luxemburg stängt av hans
Internetbank. Han ringde legal på både Swedbank och Kaupthing. De skickade
31
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
kontoutdragen till Börje Leidhammar och därefter satte han ihop det på 1 - 2 dagar
till en frivillig rättelse. Det var 34 affärer. Han tog fram alla siffrorna själv, sedan
hjälpte Börje Leidhammar honom.
Han visste inte hur det fungerar på Skatteverket. Han hade pratat med Andreas
Hofmann om frivillig rättelse och den timing han pratade om. Han frågade sin bror
som är advokat. Självklart tog han del av Skatteverkets information.
Han höll det som uteslutet att myndigheterna skulle få tag på uppgifterna innan han
hann göra rättelsen. Detta baserade han på den information som han hade fått från
Luxemburg. De lämnar inte ut information för ”tax avation” över huvud taget. Han
hade inte för avsikt att gömma detta för evigt. Om han skulle kunna använda
pengarna måste han deklarera dem. Men att Skatteverket skulle få tag i det höll han
för uteslutet. De har än idag inte fått tag i något.
Han träffade Börje Leidhammar när han blev släppt av tingsrätten. Därefter träffade
han honom när han åter blev släppt. Hans bror hade fullmakt från honom att agera.
Det var en extremt roddig situation. Han var inne i ett bygge o.s.v. Han sålde 6
bolag under perioden. Innan rättelsen tog han inte del av artikeln i Andreas
Hofmanns presentation om vad Skatteverket har gjort och avser att göra innan man
ger in självrättelsen.
----Parterna har efter huvudförhandlingens slut och efter det att Högsta domstolens
nedan angivna beslut meddelats i skrifter till tingsrätten argumenterat i
avvisningsfrågan.
32
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Tingsrättens bedömningar.
Enligt 2 § skattebrottslagen döms för skattebrott den som på annat sätt än muntligen
uppsåtligen lämnar oriktig uppgift till myndighet eller underlåter att till myndighet
lämna deklaration, kontrolluppgift eller annan föreskriven uppgift och därigenom
ger upphov till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller annan.
I 4 § stadgas att om brottet är att bedöma som grovt döms för grovt skattebrott till
fängelse mellan 6 månader och 6 år.
Åklagarna har hävdat att Ossian Hellers i den självdeklaration som han gav in den 2
maj 2006 uppsåtligen har utelämnat kapitalvinster för år 2005 på sammanlagt
17 608 876 kr, vilket har gett upphov till fara för att skatt skulle undandras det
allmänna med 5 282 662 kr.
Andreas Hofmann har lagts till last att han i den självdeklaration som han avgav den
14 juli 2006 för inkomståret 2005 uppsåtligen har lämnat oriktig uppgift genom att
underlåta att redovisa kapitalvinster om sammanlagt 28 517 386 k, vilket har gett
upphov till fara för att skatt på egna och/eller annans kapitalvinster skulle undandras
det allmänna med 8 555 215 kr.
De tilltalade har yrkat i första hand att åtalet ska avvisas, i andra hand att det ogillas
då de har gjort självrättelse av respektive deklaration.
Avvisninsyrkandet.
33
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ossian Hellers och Andreas Hofmann har till stöd för sina yrkanden anfört i
huvudsak följande.
Sverige är sedan länge anslutet till Europakonventionen för de
mänskliga rättigheterna. Konventionen är införlivad i svensk lag. En
grundläggande mänsklig rättighet enligt artikel 4 i det sjunde
tilläggsprotokollet är att en person inte får lagföras och straffas på nytt
i en brottmålsrättegång i samma stat för ett brott för vilket han redan
blivit slutligt frikänd eller dömd i enlighet med lagen och
rättegångsordningen i denna stat, det s.k. dubbelbestraffningsförbudet.
I Sverige finns 2 parallella system där samma brott kan bestraffas i ett
administrativt förfarande genom påförande av skattetillägg och i ett
straffrättsligt förfarande genom åtal för skattebrott.
Europadomstolen har slagit fast att ett skattetillägg är att anse som ett
straff i Europakonventionens mening. Domstolen har dock i sin praxis
gjort en distinktion mellan olika brotts ”essential elements”, brottens
rekvisit. Då ett skattebrott kräver såväl objektiva som subjektiva
rekvisit, medan ett skattetillägg endast kräver objektiva rekvisit, är det
att betrakta som 2 olika brott som kan prövas utan att det strider mot
dubbelbestraffningsförbudet.
Den 10 februari 2009 avgjorde Europadomstolen i stor
sammansättning målet Sergej Zolotukhin v Ryssland. Sergej
Zolotukhin hade brutit sig in på ett militärt område och för denna
gärning hade han dels blivit påförd en administrativ avgift dels blivit
dömd för brott. Sergej Zolotukhin hävdade inför Europadomstolen att
hans mänskliga rättigheter hade blivit kränkta.
34
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Europadomstolen fann med avståndstagande från sin tidigare praxis
att vad som hädanefter ska avgöra vad som utgör 2 brott inte är
principen om ”essential elements” utan om den gärning som bestraffas
hänför sig till identiska omständigheter. Det strider således mot
dubbelbestraffningsförbudet att lagföra en person 2 gånger för
identiska omständigheter. Denna harmonisering av tolkningen gör
historiska tolkningar obsoleta.
Europadomstolen slog också fast att det räcker med lagföring av ett
brott för att en andra lagföring ska strida mot
dubbelbestraffningsförbudet. Det är således inte en förutsättning att
den första lagföringen lett till ett lagakraftvunnet avgörande.
Norge har tidigare tillämpat ett liknande system som Sverige där
gärningar relaterade till skattskyldighet bestraffas genom både
skattetillägg och åtal för brott. Såväl det Norska Finansministeriet som
Skattedirektoratet och Riksadvokaten har uttalat att denna praxis
uppenbart strider mot Europakonventionen som den nu ska tolkas och
har gett sina respektive underlydande instruktioner om hur
dubbelbestraffning ska undvikas.
Det krävs inte heller i Sverige någon lagändring för att undvika
dubbelbestraffning utan en domstol är skyldig att tillämpa
Europakonventionen, som även direkt är svensk lag, som den nu ska
tolkas.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann har av Skatteverket blivit
påförda skattetillägg under påstående att de inte har deklarerat
inkomster för 2005. Åklagarna har i detta mål åtalat dem för
skattebrott under påstående av exakt samma omständigheter. Åtalen
ska i dessa delar med hänsyn till det anförda avvisas.
35
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
----Högsta domstolen har i beslut den 31 mars 2010 i målen B 2509-09 och 5498-09
prövat den aktuella frågan. I målen hade var och en av de för grovt skattebrott
åtalade männen genom ett beslut som hade vunnit laga kraft påförts skattetillägg för
de oriktiga uppgifter som låg till grund för åtalet. Högsta domstolen hade meddelat
dispens i frågan om, och i så fall i vilken utsträckning, som bestämmelsen i artikel 4
punkt 1 i det sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen innebär att åtalen
ska avvisas på den grunden att de lagakraftvunna besluten om skattetillägg utgör
hinder mot lagföring i enlighet med åtalet.
Högsta domstolen fann i besluten att
Europadomstolens dom i fallet Zolotukhin och efterföljande domar där slutsatserna
i domen bekräftats innebär att tidigare praxis när det gäller bedömningen av vad
som utgör samma ”brott” enligt artikel 4 måste anses överspelad.
Att det får anses uteslutet att Europadomstolen med tillämpning av sin nya praxis
skulle anse att förfaranden som gäller sanktioner för samma oriktiga
uppgiftslämnande med hänsyn till skillnader i de subjektiva rekvisiten inte avsåg
samma ”brott”.
Europadomstolens praxis lämnar visst utrymme för att ha flera sanktioner för
samma ”brott” som också kan beslutas om av olika organ vid skilda tillfällen.
En förutsättning för att med hänvisning till Europakonventionen underkänna en
ordning som gäller enligt intern svensk reglering bör vara att det finns klart stöd för
detta i konventionen eller i Europadomstolens praxis.
Det saknas sådant stöd för att generellt underkänna det svenska systemet med
dubbla förfaranden.
Det har inte framkommit några andra omständigheter som ger anledning att göra
den bedömningen att bestämmelsen i artikel 4 protokoll 7 medför att det föreligger
hinder mot att pröva eller bifalla åtalet mot vederbörande i de fall där skattetillägg
påförts honom.
Genom besluten har Högsta domstolen således slagit fast att det inte strider mot
Europakonventionens regler att döma en person för skattebrott när denne har påförts
skattetillägg. 2 ledamöter var skiljaktiga och uttalade att det finns ett klart stöd för
36
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
att skattebrott och skattetillägg utgör dubbel bestraffning. 1 ledamot var skiljaktig
gällande motiveringen och ansåg att det saknas stöd i Europakonventionen eller i
Europadomstolens praxis för att generellt underkänna den enligt intern svensk rätt
gällande ordningen. 1 av de i majoriteten ingående justitieråden gjorde ett särskilt
tillägg.
Frågan om dubbel straffbarhet har aktualiserats med jämna mellanrum under de
senaste 10 åren. Den internationella rättsutvecklingen har gått mot en allt tydligare
uppfattning om att det strider mot lag att påföra någon en administrativ avgift och
dessutom lagföra vederbörande i en straffprocess. Särskilt tydligt har detta blivit i
länder som inte har 2 skilda domstolssystem. Måhända skulle problematiken
framstå som tydligare i Sverige om de administrativa och straffrättsliga påföljderna
prövades av samma domstol. En lösning för Sveriges del vore att låta de mindre
allvarliga överträdelserna drabbas av skattetillägg och att pröva övriga förfaranden
enbart straffrättsligt.
Frågan om dubbla straff har berörts i t.ex. propositionen till lagen om marknadsmissbruk (prop. 2004/05:142 s. 43 f.) där det beträffande införande av
administrativa sanktioner enligt artikel 14 i marknadsmissbruksdirektivet anfördes
att flera länder hade invändningar mot att en viss utformning av bestämmelsen
skulle innebära att personer kunde riskera att drabbas av både straffrättsliga och
administrativa påföljder för samma sak, vilket skulle strida mot principen om att
man inte ska kunna straffas 2 gånger för samma sak. I prop. konstaterades därefter
att artikel 14 i marknadsmissbruksdirektivet enligt regeringens uppfattning ger
medlemsstaterna fortsatt valfrihet i frågan huruvida straffrättsliga eller
administrativa sanktioner ska tillämpas. I de fall medlemsstaterna väljer att behålla
en straffrättslig reglering kan direktivet alltså inte anses ställa krav på att det därutöver ska finnas en möjlighet att besluta om administrativa påföljder för samma
sak.
37
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Högsta domstolens avgöranden har utsatts för kritik från flera håll. Det är
naturligtvis olyckligt när ett avgörande från domstolen innehåller så många olika
meningar som dessa beslut gör. Prejudikatvärdet blir ofrånkomligen lägre. Å andra
sidan utgör dissenserna en tydlig bekräftelse på hur komplex frågan är och visar att
ett slutligt svar torde komma först efter det att Europadomstolen har gjort en
prövning av det svenska systemet.
För tingsrätten framstår det som relativt klart att grundläggande straffrättsliga
principer innebär att det inte är förenligt med Europakonventionens regler att en
person både påförs skattetillägg och ådöms en straffrättslig påföljd.
Högsta domstolens avgöranden är vägledande, inte bindande. En underinstans
saknar i och för sig inte möjlighet att frångå ett avgörande från Högsta domstolen.
För att detta ska kunna ske krävs dock att välmotiverade skäl anförs (jfr. ansvar
enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen). Det som tingsrätten anfört ovan är inte av sådan
dignitet att domstolen kan avvika från Högsta domstolens beslut.
I de mål som Högsta domstolen har prövat hade besluten om skattetillägg vunnit
laga kraft. Frågan har därmed varit huruvida res judicata varit för handen. I
förevarande mål där skattetilläggen alltjämt är under prövning, f.n. i kammarrätten,
är frågan huruvida lis pendens föreligger.
Högsta domstolen har i besluten slagit fast att Europadomstolens praxis lämnar ett
visst utrymme för att ha flera sanktioner samtidigt för samma brott som också kan
beslutas av olika organ vid skilda tillfällen samt att en förutsättning för att med
hänvisning till Europakonventionen underkänna en ordning som gäller enligt intern
svensk reglering, bör vara att det finns klart stöd för detta i konventionen eller
Europadomstolens praxis.
38
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Högsta domstolens prövning innefattar således även situationen att skattetillägget
inte har vunnit laga kraft.
Högsta domstolen har haft att ex officio pröva frågan huruvida en avvisning skulle
ske enligt rättegångsbalkens regler (iura novit curia). Tingsrätten utgår från att
domstolen hade avvisat talan om det har kunnat ske enligt dessa regler.
Av det anförda följer att avvisningsyrkandena ska lämnas utan bifall.
Självrättelse.
De tilltalade har medgivit att de i sina deklarationer för taxeringsåret 2006 inte har
tagit upp de belopp avseende tidigare oredovisade kapitalinkomster, om för Ossian
Hellers del 17 608 876 kr och för Andreas Hofmanns del 28 517 386 kr, som de har
redovisat i den 4 juni 2007 till Skatteverket ingivna ändrade deklarationer.
Inkomsterna skulle rätteligen ha redovisats i de avgivna deklarationerna. Fara har
således förelegat för att skatt skulle undandras det allmänna med för Ossian Hellers
del 5 282 662 kr och för Andreas Hofmanns del 8 555 215 kr. Därmed finns
förutsättningar att, med hänsyn till beloppens storlek, döma till ansvar för grovt
skattebrott.
De tilltalade har invänt att deras avsikt ända sedan tidpunkten då de lämnade
deklarationen för taxeringsåret i fråga varit att vidta självrättelse och att de således
inte har haft uppsåt att begå brott.
Enligt 12 § skattebrottslagen döms den som frivilligt vidtar åtgärd som leder till att
skatten kan påföras, tillgodoräknas eller återbetalas med rätt belopp, inte till ansvar
enligt 2 – 8 §§.
39
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åtgärden ska således ha vidtagits frivilligt. Vid bedömningen av huruvida detta har
skett brukar samma kriterier som vid frivilligt tillbakaträdande enligt 23 kap. 3 §
brottsbalken från försök till brott tillämpas. Kravet på frivillighet anses uppfyllt så
snart som gärningsmannen inte har känt sig tvingad av yttre omständigheter att
vidta en rättelse. Enligt rättsfallet NJA 1974 s. 26 anses en rättelse inte vara frivillig
när taxeringsmyndigheten har meddelat den skattskyldige att en taxeringsrevision
skulle påbörjas.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann greps den 16 april 2007 misstänkta för grova
insiderbrott bestående i handel med värdepapper via banker belägna i Luxemburg
och Schweiz under 2005 – april 2007. Vinsterna från handeln avseende inkomståret
2005 hade inte redovisats i de deklarationer som de avgett för taxeringsåret 2006.
Sedan de tilltalade hade försatts på fri fot begärde de hos Skatteverket omprövning
av taxeringarna 2006 och gav till verket in rättade deklarationer som innehöll de
kapitalvinster som de tidigare inte hade redovisat.
Att den handel med värdepapper som de tilltalade hade bedrivit i utlandet skulle
komma att förknippas med frågan om beskattning av vinsterna från handeln och att
Skatteverket så småningom skulle komma att kopplas in på frågan måste ha varit
uppenbart för dem. Att så varit fallet styrks inte minst av det förhållandet att de
genast efter frigivandet kontaktade en skatteexpert som därefter biträdde dem. Det
står klart att rättelserna har getts in som en direkt följd av de åtgärder som EBM
vidtagit mot dem. Att åtgärderna utförts av annan myndighet än Skatteverket kan
inte tillmätas betydelse vid prövningen av frågan huruvida rättelsen har varit
frivillig.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann har hävdat att det sedan länge varit deras
avsikt att vidta rättelserna.
40
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ossian Hellers har hävdat att Cevian vid tiden då han gav in deklarationen 2006 var
engagerad i att anskaffa kapital till fonden Cevian II, att en uppgift i hans
deklaration att han året innan uppburit inkomster av kapital med över 17 milj kr
kunde avhålla finansiärer från att investera i fonden och att hans agerande varit
förestavat av omsorg om Cevian.
För uppgifter i en självdeklaration gäller sekretess. Endast de samlade uppgifterna
om intäkter i de olika förvärvskällorna blir offentliga. Detta sker när den slutliga
skatten har fastställts och slutskattsedel distribueras till den skatteskyldige, vilket
sker någon gång under senhösten taxeringsåret. Först någon gång i månadsskiftet
november/december 2006 hade uppgiften om Ossian Hellers kapitalinkomster
kunnat bli offentliga. Huruvida dessa, om de blivit kända för finansiärerna, skulle
ha tillmätts någon betydelse måste betraktas som i högsta grad ovisst med tanke på
de många gånger höga inkomster som förekommer i finansbranschen.
Såsom kommer att framgå nedan under den del som avser insiderbrott har Ossian
Hellers handel med värdepapper skett i strid mot de regler som gällde för hans
anställning hos Cevian Advisory AB. Hans påstående om att hans handlande har
styrts av lojalitet mot Cevian kan därför mycket starkt ifrågasättas.
Tingsrätten finner att det inte finns skäl att sätta tilltro till Ossian Hellers påståenden
om anledningen till att kapitalinkomsterna inte redovisats i deklarationen 2006 och
att hans avsikt hela tiden varit att deklarera dessa genom en självrättelse.
Andreas Hofmann har uppgett att han underlät att deklarera kapitalintäkterna p.g.a.
rädsla för att det kunde bli känt att dessa härrörde från kapital ursprungligen
hänförligt till en restitution från den österrikiska staten. Han har påstått att det redan
när han erhöll beloppet från restitutionen gjordes en rättsutredning i skattefrågan
och att resultatet av denna mynnade ut i ett beslut att förfara på sätt som skett med
avsikten att kunna deklarera intäkterna 2007, varvid en självrättelse skulle ske.
41
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann hade när han greps den 16 april 2007 ännu inte vidtagit några
åtgärder i form av anskaffande av kontoutdrag och andra handlingar för att kunna
genomföra rättelsen eller ens lämna korrekta uppgifter om kapitalinkomster i det
årets deklaration, vilken skulle avlämnas ungefär 2 veckor senare. Hela agerandet
runt handeln med värdepapper visar att det har funnits en avsikt att så långt det varit
möjligt dölja denna för myndigheterna. Andreas Hofmann har inte varit trovärdig i
sina uppgifter om avsikten att lämna in en rättelse av deklarationen. Hans uppgifter
lämnas därför utan avseende.
Det är inte utrett att handeln med värdepapper har grundats på brottsligt förfarande.
Av det anförda följer att Ossian Hellers och Andreas Hofmann ska dömas för
skattebrott. Andreas Hofmann har utfört den handel som angivna kapitalintäkter
avser i sitt namn och har anmält beloppen till beskattning. Annat har därmed inte
framkommit än att han ska svara för dessa intäkter. Med hänsyn till beloppens
storlek ska brotten bedömas som grova.
C. GROVA INSIDERBROTT
ALLMÄN DEL
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Tisdagen den 23 augusti 2005 kom det in en anmälan till EBM från Enskilda
Security i Stockholm. Enskilda Security hade genomfört flera affärer åt SEB Private
Bank och hade reagerat på att en kund i Luxemburg hade gjort mycket stora affärer
kort före kursdrivande händelser. Affärerna gällde optioner i Skandia, Electrolux
42
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
och Tele 2. Omräknat i underliggande aktier motsvarade affärerna inköpta aktier i
t.ex. Tele 2 för 38 milj kr och i Skandia för 114 milj kr. Detsamma gällde
Electrolux. EBM bestämde sig för att inleda en förunder-sökning och började med
att begära rättslig hjälp från Luxemburg för att veta vem kunden var och hur dennes
transaktioner såg ut.
På våren 2006 fick EBM beskedet att kunden var Andreas Hofmann. Under hösten
2006 fick EBM värdepappersutdrag från SEB Private Bank i Luxemburg. Det
visade sig att kunden hade flyttat sina affärer till en annan bank. Dessutom kom det
in nya anmälningar. I dessa var Andreas Hofmann namngiven. Anmälningarna
gällde bl.a. Frans Maas.
Under hösten 2006 kom det in anmälningar från Kaupthing Bank i Luxemburg där
Ossian Hellers var namngiven. På hösten 2006 kände EBM till att Ossian Hellers
hade gjort affärer i Findexa, Frans Maas och Biacore. Eftersom Andreas Hofmann
och Ossian Hellers hade en gemensam affär, Frans Maas, uppkom det misstankar
om att de handlade tillsammans. På EBM behandlades de dock som 2 separata
utredningar.
I februari 2007 påbörjades avlyssning av de misstänktas telefoner. Denna gav bilden
att Ossian Hellers tog emot och förmedlade information. De kom att avlyssna ett
samtal mellan Karsten Storgaard, tidigare arbetskamrat med Ossian Hellers på Bain
& Co i Stockholm, angående en affär i det mexikanska bolaget ASUR. De fick
också veta att Ossian Hellers hade kontakt med Magnus Kjellberg, som var anställd
på Morgan Stanley, frekventa samtal med Ken Lennaárd, känd från
pokersammanhang, och Andreas Hofmann, som Ossian Hellers varit skolkamrat
med. Andreas Hofmann genomförde sina affärer genom aktiemäklaren Jan
Felländer på Nordea i Luxemburg. Under avlyssningen förvånades utredarna av att
det inte förekom något öppet tal om aktier, värdepappersaffärer, analyser eller
43
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
värderingar av företag. På EBM beslutade man att skaffa in värdepappersutdrag för
att se vilka affärer Andreas Hofmann och Ossian Hellers hade genomfört.
----Den 16 april 2007 skedde tillslag. Ossian Hellers och Andreas Hofmann greps.
Myndigheterna i Luxemburg frös de misstänktas tillgångar på konton och
värdepappersutdrag rekvirerades. I slutet av avlyssningen fanns samtal som visade
att personkretsen gjorde affärer i samma värdepapper. Vid husrannsakningar
säkrades datorer, telefoner och USBminnen.
I början av utredningen ville man på EBM veta varför de misstänkta hade handlat i
bolagen. De tilltalade gav emellertid inte några svar. De talade inte heller om
varandras inblandning. Den 15 februari 2008 överlämnade Ossian Hellers till EBM
12 presentationer på ett USBminne som motiverade handeln i aktierna.
Husrannsakan genomfördes också för att se om det fanns analyser eller utfört arbete
som, om affärerna var seriösa, förklarade varför de hade handlat som de gjort.
Några sådana uppgifter fanns emellertid inte.
----EBM tog in de tilltalades deklarationer för flera år för att se vilken typ av handlare
de var. Vilken var deras investerarprofil? Var de försiktiga sparare, investerare eller
spelare?
Ossian Hellers redovisade i sin deklaration taxeringsåret 2000 inkomst av tjänst från
Bain & Co för 1999 med 434 607 kr och kapitalinkomster med 97 012 kr. De
aktieaffärer som han hade gjort 1999 gällde Assi Domän, Balder, Columna, Drax
Holding, SHB, SCA, Swedish Match och Sydkraft. Det totala anskaffningsvärdet
44
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
för aktierna var 441 429 kr. De gav en vinst på 97 012 kr. Han hade en fond hos
SHB på 20 026 kr. Hans totala tillgångar uppgick vid utgången av 1999 till 300 911
kr. Taxeringsåret 2001 var hans lön från Bain & Co 692 041 kr. Förmögenheten om
346 287 kr bestod av medel på konton om 269 066 kr, fonden hos SHB 18 263 kr
och aktier i Ericsson och Astra om 77 221 kr. Deklarationen för taxeringsåret 2002
utvisar en lön på 947 658 kr. Deklarationen innehåller inte några uppgifter om
kapitalvinster eller kapitalförluster. Han hade kvar fonden hos SHB och aktierna i
Ericsson och Astra. Det totala värdet på tillgångarna var enligt kontrolluppgifterna
471 333 kr. Taxeringsåret 2003 redovisade han en lön på 1 013 169 från Bain & Co.
Han hade en kapitalförlust på 855 kr från försäljning av fonden i SHB. Inte heller
2002 hade han gjort några aktieaffärer. Tillgångarna uppgick till 720 597 kr på
konton samt aktier i en depå hos Skandiabanken värda 3 376 kr. Deklarationen för
taxeringsåret 2004 upptar en lön på 1 338 688 kr, varav 254 478 kr från Amarant
Capital Advisory AB och 1 079 210 kr från Bain & Co. Han redovisade inga
kapitalvinster eller – förluster. På konton hade han 550 275 kr och i aktier 7 030 kr.
Deklarationen för taxeringsåret 2005 visar hur det såg ut när handeln med utlandet
började. Han redovisade en lön från Cevian Capital där han påbörjat en anställning
som aktieanalytiker. För inkomståret 2004 finns inte redovisat några kapitalvinster
eller kapitalförluster. På konton hade han 347 033 kr och aktier värda 476 098 kr.
Under året hade han avyttrat aktier i Astra för 1 736 kr, vilket rätteligen skulle ha
redovisats.
Ingenting i Ossian Hellers bakgrund under åren 1999 - 2004 tyder på ett stort
intresse för aktier med stort risktagande i aktier och optioner. När han lämnade
deklarationen för taxeringsåret 2006 hade han alltså påbörjat verksamheten i
utlandet. Denna redovisades emellertid inte i Sverige. Endast lönen från Cevian om
1 099 440 kr och en kapitalvinst om 38 043 kr redovisades. En del av kapitalvinsten
avser en vinst i Intrum Justitia som gällde en andel i en aktiesparklubb hos Cevian.
Dessutom hade han gjort egna affärer i Intentia med ett anskaffningsvärde på
611 978 kr som gav en vinst på 18 479 kr.
45
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Detta var den bild som skattemyndigheten hade fått av Ossian Hellers från 1999 och
framåt. Frågor skulle ha väckts om han hade börjat redovisa stora vinster under
kapitalinkomster. EBM har utgått från att detta gjorde att han valde att förlägga
värdepappersaffärerna till Luxemburg. Kanske skedde det även för att slippa betala
skatt på pengarna.
----EBM gjorde en likadan bedömning av Andreas Hofmann. Åklagarna har gått
igenom hans deklarationer på motsvarande sätt. Taxeringsåret 2000 hade han en
redovisad bruttolön på 428 783 kr. Kapitalvinsterna uppgick enligt en anteckning
som troligen var gjord av Skatteverket till 967 263 kr. Han skrev senare till
Skatteverket och begärde omprövning. Under 1999 var hans kapitalinkomster ringa.
Eftersom han inte redovisade aktieförsäljningar men Skattverket hade kunskap om
vilka aktier det gällde, dock inte när aktierna hade anskaffats, förde Skatteverket in
beloppet för försäljningen. 20 procent av värdet togs upp som en anskaffningskostnad. De aktier som han redovisade var i första hand itföretag, bl.a. Addera,
Doro och Framfab. Den totala anskaffningskostnaden för aktierna var 1 188 663 kr.
Hans lön var till största delen hänförlig till Addera Stockholm AB. Hans tillgångar
uppgick till 26 469 kr. Enligt inkomstdeklarationen 2001 fick han lön från Framfab
Innovation AB med 206 000 kr. Han redovisade en kapitalvinst på 20 915 kr och en
kapitalförlust på 26 000 kr. Han hade under året sålt värdepapper med ett anskaffningsvärde på 1 956 377 kr. På det gjorde han en vinst på 20 915 kr. Affärerna
avsåg bl.a. Addera. Det var ungefär lika många vinster som förluster. Tillgångarna
uppgick till 77 838 kr på konto. Summan aktier var nere på 0. I deklarationen 2002
var bruttolönen 650 532 från If Skadeförsäkring. Han redovisade en kapitalförlust
om 30 000 kr på Addera-optioner. Summa tillgångar uppgick till 68 362 kr på
konton. I självdeklarationen 2003 var lönen 741 916 kr. Inga kapitalvinster
redovisades. Förmögenheten uppgick till 573 094 kr och bestod till sin huvuddel av
46
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
en bostadsrätt. På konto hade han 27 364 kr. Inkomstdeklarationen 2004 upptar en
lön om 790 459 kr från If. Han redovisade en kapitalförlust om 44 800 kr. Som
förklaring angav han att personaloptioner hos Addera förföll 2000/2001 och att
köpesumman 1999 hade varit 64 000 kr. Inga andra värdepappersaffärer redovisades. Totala tillgångar var 0 kr. Inkomstdeklarationen 2005 innehåller 808 612 kr
i lön från dels If dels Bearingpoint Sweden AB. Han redovisade ingen kapitalvinst
eller -förlust. Förmögenheten uppgick till 25 056 kr och bestod av bankmedel.
Inkomstdeklarationen 2006, som gäller inkomståret 2005 då aktieaffärerna i
Luxemburg tagit fart, upptar en lön om 663 305 kr från bl.a. PA Consulting Group
AB och Bearingpoint Sweden AB, 1 305 kr. Inga kapitalvinster eller -förluster finns
redovisade. Hans totala förmögenhet var enligt deklarationen 3 kr på ett konto.
----Ken Lennaárd är pokerspelare och redovisade för taxeringsåret 2000 0 i inkomster.
Han hade angett i deklarationen att han bodde i London och inte hade arbetat i
Sverige. En kapitalförlust uppgick till 400 kr. På konto hade han 374 138 kr, i JM
Bofond 34 095 kr. En avyttring hade skett från HQ med 16 800 kr. Deklarationen
för taxeringsåret 2001 upptog 0 i lön. I rutan för kapitalförlust hade han skrivit ja
utan att redovisa något belopp. Han hade angett att han arbetat med ett itprojekt som
inte hade gått bra och att han hade gjort förluster på sina aktieaffärer det året,
liksom alla andra. Förmögenheten bestod av banktillgångar hos Nordnet med
61 889 kr, en bofond hos Robur, med 112 804 kr i totala tillgångar. I ersättning för
avyttrade aktier hade han uppburit 110 173 kr. Inkomsterna taxeringsåret 2002 var
upptagna till 0. I specifikationen uppges inkomster från JM Bofond på 658 kr. Det
fanns ett mindre belopp hos Nordnet. I deklarationen hade han angett en förlust på l
47 185 kr för köp-optioner i LM Ericsson och att han hade levt på sparat kapital till
den 1 september då han fick arbete i London och flyttade ut från Sverige. Genom
Nordnet hade han avyttrat sina värdepapper och fått totalt 12 815 kr. I inkomstdeklarationen för taxeringsåret 2003 finns inga inkomster, kapitalvinster eller -
47
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
förluster upptagna. Under övriga upplysningar angav han att han arbetade och var
skriven i London under 2002. I deklarationen för taxeringsåret 2004 finns inte några
inkomster eller förluster redovisade. Han svarade på frågor att han ville göra avdrag
för en angiven förlust om 11 925 kr som var hänförlig till aktier i bl.a. Fabege,
Telia, Sandvik, Assa Abloy, Investor och Nokia. Han hade mindre tillgångar och
skulder på 1 979 050 kr. Totalt belopp för sålda aktier var 539 786 kr.
År 2005 tog Ken Lennaárds affärer i Luxemburg fart. Deklarationen för
taxeringsåret 2006 upptar en lön från Sveriges Radio på 640 978 kr.
Kapitalvinsterna uppgick till 5 151 644 kr, men avsåg inte de affärer han gjort
utomlands. Det fanns en kapitalvinst på aktier om 1 121 022 kr, en förlust på
405 081 kr samt vinster på optioner om 3 678 957 kr och 10 230 kr. Dessutom
redovisade han en vinst från en försäljning av en bostadsrätt samt pokervinster.
Aktieaffärerna avsåg Cherryföretagen, Intentia, Lindex, Skandia och 24 H Poker.
Den stora optionsvinsten avsåg köp-optioner i Electrolux via Avanza. Den totala
vinsten var 3 678 957 kr. Det totala beloppet som han satsat var 1 112 200 kr.
----Någon gång i början av 2005 började Andreas Hofmann att genomföra aktieaffärer i
utlandet. Han hade sedan 2000 anlitat SEB Private Bank i Luxemburg. År 2000 fick
han ett arv på ungefär 12 milj kr efter en släkting. Pengarna sattes in på ett konto i
Luxemburg där han hade Jan Felländer som rådgivare. Efter 2005 flyttade han sina
affärer från SEB Private Bank till Nordea Bank i Luxemburg dit Jan Felländer
flyttat. Dessutom anlitade han mot slutet av 2006 UBS i Schweiz och Nordea i
Schweiz för aktieaffärer.
Ossian Hellers öppnade i april 2005 ett konto hos Swedbank i Luxemburg där han
bedrev sina affärer i 1 år, varefter han flyttade sina pengar till Kaupthing Bank i
Luxemburg. Ken Lennaárd öppnade konto hos Kaupthing Bank i Luxemburg och
mot slutet av 2006 använde han Credit Suisse i Schewiz för sina affärer. Detta var
48
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
ett medvetet förfarande för att försvåra bankernas möjligheter att bedöma affärerna
och inte ge dem något incitament till att göra anmälningar av affärerna. Det har
också försvårat EBMs möjligheter att kontrollera affärerna i Luxemburg och
Schweiz.
Efter tillslaget mot Andreas Hofmann och Ossian Hellers den 16 april 2007 tog Ken
Lennaárd den 18 maj 2007 ut 18 066 000 kr hos Credit Suisse och stängde kontot.
Andreas Hofmanns portfölj hos SEB Private Bank var en rådgivande förvaltning.
Den 31 december 2004 var värdet på de förvaltade medlen 8 250 101 kr. Det var
detta belopp som Andreas Hofmann disponerade när han började sina affärer. Av
beloppet var 3 223 271 kr aktiefonder.
Andreas Hofmann gjorde likartade affärer som Ken Lennaárd, med bl.a. stora
vinster på affärer i optioner i Electrolux. Den 31 mars 2005 förde Andreas Hofmann
från sitt konto över 6 550 000 kr till ett konto som Ossian Hellers hade öppnat hos
Swedbank.
Andreas Hofmanns konto hos SEB Private Bank hade hold mail, d.v.s. inga
meddelanden skickades ut om affärer m.m. Trots att uttag skedde från hans konto
under året (2005) fanns på detta vid årets slut 13 378 786 kr. Den 27 januari 2006
flyttade Andreas Hofmann över det beloppet till Nordea Bank i Luxemburg.
Därefter skedde inga aktieaffärer över SEB Private Bank. Rådgivare hos Nordea var
Jan Felländer. Det första inkommande beloppet på kontot hos Nordea var
14 378 274 kr den 27 januari 2006. Affärerna ägde sedan rum hos Nordea.
Hos Nordea upprättades ett s.k. client information sheet för att banken skulle lära
känna kunden. I denna har Jan Felländer angett bl.a. att Andreas Hofmann hade ärvt
en förmögenhet av en familj i Schweiz, vilken var en återbetalning från andra
världskriget, att han arbetade som rådgivare och var en mycket aktiv klient som Jan
49
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Felländer hade känt i 5 år. Under riskprofil angavs att Andreas Hofmann var en
aggressiv placerare. Den beräknade förmögenheten var 4 milj Euro och han inkomst
200 000 Euro. Syftet med kontot var investeringar. Skälet att anlita Nordea Bank
angavs vara Jan Felländer. Handlingen är undertecknad av Jan Felländer den 30
november 2005 som account manager.
Affärerna kom i fortsättningen att ske över Nordea Bank men pengar flyttades även
till Schweiz. Detta skedde genom att en check på 23 040 000 kr ställdes ut den 27
juni 2006. Av en uppställning över hur kontot använts framgår att man hämtade
pengar kontant från detta när man behövde. Den 26 maj 2006 gjordes ett
kontantuttag på 4 717 850 kr. Den 22 maj 2006 ställdes en check ut på 12 000 328
kr och den 26 juni 2006 en check på 23 040 323 kr. De pengar som togs ut från
Nordea flyttade Andreas Hofmann vidare till UBS i Schweiz. Detta framgår av ett
kontoutdrag från Credit Suisse.
Ossian Hellers ansökte den 15 februari 2005 om att öppna konto hos Swedbank.
Även detta konto var ett hold mail account. Han fick 6 550 000 kr från Andreas
Hofmann, men i den ruta där han skulle ange pengarnas ursprung angav han
bolagsförsäljningar i Antigua och Malta. I handlingen anges att han har blivit
informerad av Swedbank om sin skyldighet att upplysa berörda myndigheter om sitt
konto i Luxemburg. Det första beloppet som kom in på kontot var 6 550 000 kr den
5 april 2005. Beloppet användes därefter för fortlöpande aktieaffärer.
Från kontot hos Swedbank tog Ossian Hellers den 11 maj 2006 ut 42 363 000 kr
och flyttade över beloppet till Kaupthing Bank i Luxemburg. Han öppnade kontot
hos Kaupthing Bank den 9 mars 2005. Det var ett hold mail account. Kontot låg
oanvänt till den 11 maj 2006 då överföringen skedde. Därefter gjorde han affärerna
där. Den sista affären hos Kaupthing Bank före tillslaget som skedde den 16 april
2007 gällde andelar i OMX för 86 milj kr, varav drygt 17 milj kr finansierades med
lån och resterande belopp med egna medel.
50
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Även Ken Lennaárd öppnade konto i Luxemburg. I ansökan hos Eurotrade angav
han att han använde Avanza och HQ som mäklare. Som investerare angav han sig
vara måttligt försiktig och att han accepterade måttliga förändringar i
investeringarna. Han ansökte också om konto hos Kaupthing Bank den 2 juni 2005.
Även han flyttade när det blev fråga om stora pengar dessa vidare till annan bank.
Detta skedde i juni 2005 då han flyttade pengarna till Credit Suisse.
----Andreas Hofmann och Ossian Hellers frihetsberövades den 16 april 2007 och
försattes på fri fot den 15 respektive den 24 maj 2007. Det första som hände därefter
var att de lämnade in sina inkomstdeklarationer för taxeringsåret 2007.
Dessförinnan hade de haft anstånd.
Ossian Hellers deklaration kom in till skatteverket den 13 juni 2007. I denna
redovisade Ossian Hellers att han hade gjort kapitalvinster i Luxemburg på
24 831 054 kr. Han redovisade en lön på 1 212 960 kr från Cevian Capital.
Dessutom redovisade han aktieaffärer i aktiesparklubben. I övrigt redovisade han
vinster på aktieaffärer med 19 111 759 kr och förluster med 3 197 455 kr samt
vinster på optionsaffärer med 8 916 750 kr. Netto blev det 24 831 054 kr. De affärer
som han redovisat och som omfattas av åtalet är Frans Maas, Gambro, Biacore och
TradeDoubler. Optionsaffärerna gjordes i Gambro.
Han kom också in med en s.k. frivillig rättelse den 13 juni 2007 för 2005. I denna
angav han att vinsterna på aktieaffärer var 14 334 715 kr, förluster 600 182 kr och
vinster på optionsaffärer 3 874 343 kr. Nettobeloppet var 17 608 876 kr för de
affärer han genomförde under 2005. Av dessa affärer omfattar åtalet HiQ, Intentia,
TDC, Findexa, EAC och Traction. Köpoptioner som han handlat med i TDC
omfattas av åtalspunkt 22. Vinsten på dem var 3 874 343 kr. Förmögenheten var
51
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
enligt de uppgifter som Skatteverket hade enligt kontrolluppgifter 1 544 589 kr i
banktillgodohavanden och 15 279 kr i aktier.
Andreas Hoffman gjorde på motsvarande sätt i en skrift angående inkomståret 2005
som kom in till Skattverket den 28 juni 2007 då han samtidigt gav in sin
inkomstdeklaration för taxeringsåret 2007. I deklarationen var lönen 524 764 kr.
Han redovisade en kapitalvinst om 20 791 666 kr. Tillgångarna uppgår till
38 641 841 kr. På blanketten K 4 redovisade han kapitalvinster med 20 556 669 kr,
kapitalförluster med 1 519 979 kr och vinster på optioner med 1 856 963 kr. Totalt
netto var 20 791 666 kr. De värdepapper han handlade med och som omfattas av
åtalet var Visma, Gambro, Lindex, Volvo, Biacore, Telia, Metso, TradeDoubler,
Outokompo Technology och Frans Maas. De optioner han handlat i var bl.a. Volvo.
Han redovisade lön från Nordea med 153 303 kr, P A Consulting Group med
332 341 kr och ersättning från Försäkringskassan. I rättelsen för taxeringsåret 2006
redovisade han aktievinster med 10 113 647 kr, kapitalförluster med 310 702 kr,
vinster på optioner med 22 298 950 kr och förluster på optioner med 3 584 510 kr.
Total kapitalvinst för 2005 var alltså 28 517 386 kr. Dessa värdepapper var bl.a.
EAC, Visma, HiQ, Lindex, Metso och Frans Maas. Han gjorde optionsvinster i bl.a.
Skandia och TDC med sammanlagt 22 298 950 kr.
Även Ken Lennaárd kom in med en rättelse. Det skedde den 23 maj 2007. Den
advokatbyrå som han anlitade skrev i ett brev till Skatteverket bl.a. att några affärer
i utländsk depå inte hade gjorts före 2005 och att Ken Lennaárd inte var beredd att
till Skatteverket lämna efterfrågade depåhandlingar och transaktionslistor som visar
samtliga utförda affärer. I brevet angavs vidare att man bara lämnade de uppgifter
som behövdes för att Skatteverket skulle kunna göra en riktig taxering, att
sammanlagda vinster och förluster vid försäljning av marknadsnoterade aktier var
vinster 5 033 021 kr, förluster 274 149 kr, netto 4 758 872 kr som skulle tas upp
som ytterligare kapitalvinst för taxeringsåret 2006. De aktier som det fanns
kontrolluppgifter för hade han handlat hos Avanza och gällde Skandia, Lindex,
52
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Intentia, Cherryföretagen, Inter Gold och 24 H Poker. Skatteverket hade också
kontrolluppgifter för de optionsaffärer som han hade genomfört i Electrolux hos
Avanza. I den deklaration som han lämnade för 2007 redovisade han kapitalvinster
med 3 222 264 kr. Den aktie som han redovisade var Eight Solutions. De aktier som
han handlat i utomlands och genererat vinster i redovisade han med 3 644 242 kr
utan att specificera vilka aktier det gällde. För 2006 hade Skatteverket bara
uppgifter om de aktier i Eight Solutions som han sålt. I övrigt bestod hans tillgångar
av drygt 128 000 kr på konton.
----Affären rullades upp genom att Enskilda Securities anmälde misstänkta affärer till
Finans-inspektionen. Vinsterna på affärerna är inte avgörande för om det är en
misstänkt insideraffär. Vad man tittat på är i stället timingen i affärerna. De affärer
som Andreas Hoffman genomfört och som väckte misstankar preciserade Enskilda
Securities i sin anmälan. Anmälan upptar affärer i 2 000 optioner i TDC,
Teledanmark med köp den 12 augusti 2005. Affären motsvarade om den skulle avse
aktier 200 000 aktier i TDC. För att få motsvarande värdeökning skulle man ha
behövt köpa aktier för 58 milj kr. I anmälan anges också att samma kund tidigare
hade gjort derivataffärer i Skandia i maj 2005. Dessa 3 400 köpoptioner motsvarade
drygt 3 milj aktier för ett pris om 114 milj kr. Enskilda Securities hade vidare
upptäckt optioner i Electrolux i januari och februari 2005. Anmälan tog fasta på
timingen i affärerna, inte storleken på dessa.
Handeln uppmärksammades även i utlandet. Ossian Hellers gjorde affärer i Biacore.
Den 5 juli 2006 gjorde Finansinspektionen i Luxemburg en anmälan till den
svenska Finansinspektionen att man hade fått in en underrättelse från Kaupthing
Bank om affärerna i Biacore. Man ville få besked huruvida Finansinspektionen i
Sverige avsåg att vidta åtgärder mot Ossian Hellers med anledning av affärerna. När
handlingen kom till EBM kunde myndigheten inte koppla ihop Ossian Hellers
53
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
handel med Andreas Hofmanns. Som en första åtgärd måste man vända sig till
Kaupthing Bank för att få veta vilka transaktioner vederbörande hade gjort.
Affärerna avsåg handel i juni 2006 för sammanlagt 30 817 000 kr. Aktierna såldes
den 21 juni 2006 för 38 150 000 kr. Kaupthing Bank hade reagerat på att Ossian
Hellers hade investerat i en aktie, att ett kontanterbjudande kommit på Biacore med
en premie på ungefär 35 procent, att det inte fanns några särskilda rykten runt aktien
de senaste veckorna och att Ossian Hellers inte hade uttryckt något särkilt skäl för
att göra affären.
Ytterligare en anmälan gjorde att de kunde koppla ihop Ossian Hellers med Andreas
Hofmann. Det var ett brev den 21 augusti 2006 från den holländska Finansinspektionen till Ossian Hellers gällande Frans Maas med beskedet att man avsåg
att starta en utredning avseende köpet. Ossian Hellers ombads att besvara ett antal
frågor, vilket han gjorde. Bl.a. svarade han att han hade tillgång till analyser från
alla stora banker och att Frans Maas var en undervärderad aktie. På frågan vilken
relation han hade till ett antal banker m.m. svarade han nej trots att frågan gällde
bl.a. Carnegie Köpenhamn där Karsten Storgaard arbetade och t.o.m. var inskriven i
loggboken som gällde för affären. Handlingen var undertecknad den 7 september
2006.
Även Andreas Hofmann fick från den holländska Finansinspektionen frågor
angående köp i Frans Maas. Han svarade att hans investeringserfarenheter var 0 – 6
månader, att han grundade sina investeringar på analyser från olika mäklarhus och
att han grundade sitt beslut i Frans Maas på en analys som skickats till honom från
Kempen & Co. På samtliga frågor gällande inblandade rådgivare svarade han nej.
----Åklagarna var vid husrannsakan framför allt ute efter material som visade att de
tilltalade hade arbetat med investeringarna och t.ex. gjort analyser. Något sådant
54
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
material hittade de emellertid inte. I stället fann de bl.a. på Ossian Hellers
arbetsplats i 2 arkivmappar buntar med 1 000 kr sedlar som hämtats från UBS i
Schweiz den 12 april 2007. Dessa härrörde från Andreas Hofmanns konto i Zürich.
Han hämtade då ut 5 milj kr. Hos Andreas Hofmann påträffades i en bilbarnstol
drygt 400 000 kr.
Ett mönster vid insideraffärer är att den som först får informationen handlar först.
Genom avlyssningen har de förstått att Andreas Hofmann och Ken Lennaárd inte
har talat med varandra. Däremot har Ossian Hellers varit vän med såväl Andreas
Hofmann som Ken Lennaárd. Detta framgår av den redogörelse för olika affärer
som åklagarna har upprättat avseende bl.a. Electrolux, Skandia, HiQ, Intentia,
International Gold Exploration, Tele Danmark, Lindex, EAC, Frans Maas, Teleca,
Gambro, La Seda Barcelona, TeliaSonera, Amer Sports, TradeDoubler, ASUR,
Mandator, OMX, Lindex, Visma, Ixonos, Metso, Volvo och Outokumpo. Ossian
Hellers var i de flesta fall den som hade informationen, tillåten eller otillåten, som
han förmedlade till de övriga. I de fall då informationen fanns hos Cevian Capital
handlade inte Ossian Hellers, däremot Ken Lennaárd.
Den 5 april 2005 överförde Andreas Hofmann 6 550 000 kr från sitt konto hos SEB
i Luxemburg till Ossian Hellers konto hos Swedbank. Den 16 november 2005
gjorde Andreas Hofmann 2 kontantuttag hos SEB i Luxemburg, ett på 400 600
DKK och ett annat på 3 203 200 kr Vid den tidpunkten hade det tillkännagetts en
stor affär i EAC och de tilltalade hade tjänat stora pengar på aktieköp (åp 10).
Karsten Storgaard hade gett information angående den affären. När affären hade
gått i lås åkte Andreas Hofmann till Luxemburg och gjorde uttagen. Även i övrigt
har förekommit överföringar av stora belopp.
Vid husrannsakan i Andreas Hofmanns bostad den 16 april 2007 togs en mobiltelefon i beslag. Den telefonen hade inte avlyssnats. Den hade ett kontantabonnemang hos Comvic med namnet Joker. Både Andreas Hofmann och Ossian
55
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Hellers hade telefoner med sådana kontant-abonnemang. När de skulle tala med
varandra om affärer och ville tala i klartext använde de dessa Jokertelefoner. De
använde sig då inte av de avlyssnade telefonerna. Enligt anteckningar från
husrannsakan upprättade av polismannen Jan Hultin kastade Andreas Hofmanns
hustru Malin Hofmann vid husrannsakan ut en mobiltelefon från fönstret till
makarnas sovrum på andra våningen. Det var Jokertelefonen. Syftet med att kasta ut
telefonen var att polisen inte skulle hitta den och kunna finna spår av samtalen i
den, alltså att undanröja bevis. Av polisförhör framgår att Andreas Hofmann hade
sagt till Malin Hofmann att kasta ut telefonen. Samtidigt stod Andreas Hofmann vid
entrédörren till huset och talade med polisen.
----En sammanställning som upprättats över de affärer som Andreas Hofmann och
Ossian Hellers gjort med en ingående balans per den 1 januari 2005 på 4 898 586 kr
visar en ackumulerad avkastning per den 12 april 2007 på 2 488 procent. Sammanställningen innehåller både åtalade och inte åtalade affärer. Den summan användes
för den första affären. Vissa av dessa affärer genomfördes gemensamt. Sammanställningen har skett för att visa hur pengarna har förräntats. Det belopp som fanns
den 1 januari 2005 var den 12 april 2007 126 788 787 kr. Handel har skett för över
1 mdr kr. Den höga avkastningen visar att många av dessa affärer måste grunda sig
på insiderinformation.
Hos Ossian Hellers beslagtogs en bärbar dator. Den analyserades. I datorn
påträffades ett antal exceldokument, bl.a. ett som är rubricerat KID. Filen är skapad
den 13 februari 2006. KID är Gambro, en affär där Magnus Kjellberg har lämnat
uppgifter. På Morgan Stanley har man måndagsmöten. När Ossian Hellers skapade
dokumentet i Gambro kl. 21.49 angiven dag hade han räknat på utfallet på Gambrooptioner beroende på hur Gambro-aktien skulle komma att utvecklas. I exceldokumentet har han särskilt markerat 2 kolumner med fet stil. Vid denna tidpunkt
56
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
pågick förhandlingar om ett uppköp av Gambro. Det första budet var 106 kr. Det
förkastades, nya förhandlingar skedde och det slutliga priset blev 111 kr. Han
räknade på olika alternativ som grundades på uppgifter som han fått från Magnus
Kjellberg.
I datorn finns även ett exceldokument kallat eric.xls. Det upprättades tisdagen den
11 april 2006. Mr White i dokumentet var Magnus Kjellberg. Mr Bling var Ossian
Hellers. Tabellen är en vinstfördelning där Mr White har en fordran på 855 000 kr
som är hänförlig till Kid, d.v.s. Gambro. Där har man räknat ut vinsten på 35 000
aktier. Mr Bling hade 15 083 662 kr. Med WHITE avses Electrolux i februari 2006.
Det var en affär som Ossian Hellers genomförde själv. KID 1 är en affär i Gambro
genomförd av Andreas Hofmann med förlust. RÖD är Visma, en aktie som Ossian
Hellers hade ingående kunskap om hos Cevian. Köpkurs och säljkurs är angivna
liksom en växlingskurs för norska kr (NOK). Vinstfördelning gjordes för Mr White.
RÖD DIV är en utdelning om 99 000 kr, 3 kr per aktie. KID 2 är Gambro vid ett
senare tillfälle. Skillnaden mellan belopp brutto om 3 389 750 kr och netto om
2 962 250 kr är 427 500 kr, d.v.s. halva det belopp om 855 000 kr som Mr White
skulle ha. Detta är en vinstdelning som visar att Ossian Hellers hade kontroll på de
affärer som Andreas Hoffman genomförde i Gambro och Visma och utvisar att det
fanns en överenskommelse om vinstdelning på det sätt som åklagarna har hävdat.
Handlingen är resultatet av en sådan överenskommelse.
Hos Andreas Hofmann togs i beslag en dator som undersöktes. I denna återfanns
följande raderade dokument, d.v.s. sökvägen från biblioteket i datorn var raderad
men fanns kvar på hårddisken.
Hej
Först lite kort om Outokompo Tech – jag är skyldig dig en uppdatering med tanke på att inget har
tillkännagetts ännu. Volvo affären är – trots sin kursuppgång – en motgång för Cevian. På grund av
den missade styrelseplatsen - och prestigeförlusten som den har inneburit – så ställer detta högre
krav på att de framtida investeringarna har en solid förtroendeplattform att verka utifrån. Med andra
ord: i framtiden gäller bättre förankringsarbete innan announcement.
Det samma gäller således för Outokompo. Men jag har ändå ett par nya (och nygamla) Cevian
relaterade investeringar åt dig, men dessa återkommer jag med under nästa vecka.
57
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Tänkte köra en annan lead, som inte har ngt med Cevian att göra: Det var så tramsigt så att jag blev
förbannad när Ticker och andra stackars analytiker försöker rationalisera det som händer i OMX
med att en ”färsk” analys från ABG anger en riktkurs på 170 spänn. Och att industrin genomgår en
konsolidering. PAH.
OMX har ett bud på sig och öppnade sina böcker för NASDAQ i slutet av förra veckan. Det
indikativa budet ligger på 192 spänn och presenterades för OMX styrelse för 1 ½ vecka sedan.
Processen har varit i rullning i drygt 1 månad och Morgan Stanley har för närvarande 2 team som
jobbar med detta. Den 12:e har OMX ett styrelsemöte för att få en dragning om ”future operating
moder”. Hedgefonderna ligger och toktankar och så får man serverat ngt svammel om en pågående
industrikonsolidering. Verkligen insiktsfullt … Gäsp.
Bara en person som var anställd på Cevian kan ha skrivit en sådan text. Den visar
att Ossian Hellers läckte insiderinformation till Andreas Hofmann. Eftersom texten
fanns i Andreas Hofmanns dator visar detta att Ossian Hellers har läckt i vart fall i
den riktningen. Slutsatsen är att Ossian Hellers har skickat meddelandet.
På Andreas Hofmanns skrivbord på arbetsplatsen beslagtogs ett USBminne. I en
sökning på detta har återskapats ett raderat exceldokument som heter A&O Inv.
Åklagarnas slutsats är att detta är Andreas och Ossians investeringar. I den första
kolumnen anges företag, bl.a. Intrum Justitia, Neonet, Visma, Metso, Intentia m.fl. I
handlingen finns också angivet antalet köpta aktier, köpkurser, inköpspris,
försäljningspris m.m. och därefter har vinsten för varje köp räknats ut och delats.
Dessa affärer har ägt rum under 2004 och omfattas inte av åtalet, men visar att
Andreas Hofmann och Ossian Hellers gjort gemensamma affärer. Tydligen har
handlingen varit så hemlig att det upprättades en likadan handling med krypterad
text. I dokumentet har angetts bl.a. skyldig mamma 105 000 och Ossian 5 500 000.
Lite senare kom även den filen att krypteras. Ossian kallades då Mr Big.
Handlingen visar att de haft gemensamma affärer och att det fanns en skuld till
Ossian Hellers på 5,5 milj kr.
De Skandiaaffärer som Ossian Hellers gjort var på information som fanns hos
Cevian. Ossian Hellers har inte själv handlat i Skandia, vilket Andreas Hofmann
däremot gjort. I ett excel-dokument har Andreas Hofmann räknat ut hur stora
58
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
vinster det blev på Skandia-optioner och fördelat vinsterna från dessa affärer mellan
honom och Ossian Hellers. EBM har inte kunnat se när dokumenten har skapats.
Däremot har det gått att skaffa sig en uppfattning om detta med utgångspunkt i de
kurser som angetts.
I Andreas Hofmanns bostad beslagtogs en bärbar dator, IBM Think Pad, som har
speglats. Ett exceldokument som påträffats i datorn innehåller i kolumnerna 6 – 9
redovisning av de vinster som uppkommit i affärer i Outotec. Ossian Hellers har
inte handlat i den aktien. En vinst har räknats ut i kolumn 8 till 2 567 304, som i
kolumn 9 har delats i 2 d.v.s. 1 283 652 som han har delat med någon som måste
vara Ossian Hellers eftersom denne genom Cevian hade kunskap om Outotec.
En annan aktie som nämns i handlingen är TradeDoubler under november och
december 2006. Om det bolaget hade inte Ossian Hellers någon exklusiv
information. I stället har Magnus Kjellberg läckt den informationen. När vinsten på
de aktierna räknats ut delades den på 3 poster: 348 572, 627 865 och 627 865 kr,
sammanlagt 1 603 430 kr. Detta styrker att Ossian Hellers varit med och delat på
vinsterna i Andreas Hofmanns depå. Eftersom man här hade en läcka har man delat
vinsten på 3 personer.
Ett annat exceldokument som fanns i datorn var kodat. Med hänsyn till belopp och
kurser avser handlingen en förlustaffär i ASUR. Sidan är en förlustfördelning i
ASUR. Handlingen redovisar en total förlust på 800 000 kr. I dokumentet nämns
RED, som i det här fallet var Karsten Storgaard, som läckte informationen i ASUR.
Med BI i dokumentet menas BIG, d.v.s. Ossian Hellers.
I Andreas Hofmanns dator har återfunnits ett exceldokument i vilket han har räknat
på priset på OMX-optioner. Han har gjort en beräkning på 10 procent d.v.s. vad en
tioprocentig ökning på aktien skulle innebära för hans köp av optioner.
59
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Om man gör affärer över Europa och dessutom Mexico måste man göra analyser
som man fortlöpande uppdaterar för att hitta uppköpskandidater. Det var därför
viktigt för åklagarna att leta efter sådant material. På Nordeas server återfanns ett
mail från Jan Felländer på Nordea i Luxemburg med en analys gjord av Merrill
Lynch och en annan gjord av Credit Suisse som avsåg ASUR. Jan Felländer sände
dessa till Andreas Hofmann och talade dessutom om bolaget med denne. Andreas
Hofmann hade emellertid då redan bestämt sig för att genomföra affären.
Telefonsamtalet från Jan Felländer skedde för att ge sken av att affären gjorts på Jan
Felländers rekommendation. Karsten Storgaard hade nämligen långt tidigare lämnat
information om affären till Ossian Hellers.
I en annan brottsutredning hos EMB hade Reidar Östman, som var styrelseledamot i
Scan Mining, handlat aktier och åtalats för insiderbrott. De affärer han hade gjort
stämde i många fall överens med de affärer som Andreas Hofmann gjort. Reidar
Östman hördes om dessa affärer, varvid han uppgav att han inte visste något alls om
de flesta bolagen. Han berättade att hans mäklare hos Nordea i Luxemburg Palle
Kaj hade ringt honom vid olika tillfällen och rekommenderat köp av dessa aktier.
Andreas Hofmanns mäklare Jan Felländer var kollega med Palle Kaj. Det måste ha
varit högintressant att kopiera Andreas Hofmanns affärer och ge rekommendationer
till andra kunder om dessa. Aktierna är Lindex, Metso, Sanama Inter, Outotec,
TradeDoubler, Electrolux och ASUR. Dessa är de affärer som Reidar Östman gjort
som stämmer överens med Andreas Hofmanns. Inte i något fall har han handlat före
Andreas Hofmann.
----Ossian Hellers verkade vara mycket intresserad av fastighetsbranschen och ville in i
den. Den 20 mars 2007 förvärvade han en tredjedel av ett holdingbolag i
fastighetsbranschen med 13 anställda och en nettoomsättning på 63 milj kr. Även
60
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann och Karsten Storgaard var less på sina arbeten och ville göra
något annat.
Fr.o.m. januari 2007 till tillslaget den 16 april 2007 hade åklagarna avlyssning av de
tilltalades telefoner. Många av de samtal som de tilltalade ringde var väldigt korta
och innehöll hänvisning till Jokertelefonerna. I ett samtal den 10 april 2007
nämndes Ofelia, vilket var OMX. Av samtalet framgår också att Ossian Hellers och
Andreas Hofmann åkte bil när de hämtade pengar i Luxemburg. Vid samtal mellan
Ossian Hellers och Karsten Storgaard framgår att Karsten Storgaard hatade sitt
arbete och att han startat ett företag i U.S.A. Samtalen mellan dem handlade i övrigt
om köp av aktier i det mexikanska bolaget ASUR. Flera uppdateringar av affären
förekom under samtalen. Det förekom också samtal i februari, mars och april 2007
mellan Ossian Hellers och Ken Lennaárd angående ASUR. Av samtalen framgår
bl.a. hur osjälvständig Ken Lennaárd var. De talade också om köp av aktier i
Mandator, som de kallade Maggan, och att det kunde dra ut på tiden innan något
hände. Det förekommer också anspelningar på Frans Maas. Även Ossian Hellers
och Andreas Hofmann avhandlade ASUR-aktien på telefon.
Ossian Hellers har inte använt sig av otillåten information. Han har inte haft del i
Andreas Hofmanns depå. Åklagarnas beräkning av de vinster som de tilltalade har
gjort är inte korrekt. Siffrorna kan inte användas på det sättet. Åklagarnas påstående
om timingen i affärerna är inte heller genomgående korrekt. De tilltalade har inte
alltid investerat i den ordning som åklagarna har hävdat. Vid flera tillfällen har det
förekommit att Andreas Hofmann har köpt före Ossian Hellers. Andreas Hofmann
har också investerat i många aktier som Ossian Hellers inte har handlat i. Försvaret
har gjort egna utredningar för att se hur händelseförloppet för respektive bolag såg
ut när transaktionerna gjordes. Här har åklagarna sett den faktiska händelsen,
finalen på ett händelseförlopp och utifrån det presumerat att insiderinformation har
61
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
förelegat långt dessförinnan. Åklagarna har inte analyserat hur det såg ut vid tiden
för transaktionen. Detta gäller flera åtalspunkter, bl.a. EAC och Frans Maas.
Med hänsyn till hur det ser ut på finansmarknaden idag krävs för att någon ska
kunna åtalas för insiderbrott en mycket hög grad av konkretion. Det är många
gånger svårt att bedöma hur det såg ut när en transaktion ägde rum. I några fall kan
det kanske finnas grund för åklagarnas påstående att det har funnits
insiderinformation, men Ossian Hellers har då inte haft tillgång till den.
Genomgående i åtalet är att flertalet, om inte alla investeringar, avser finansiella
instrument som ostridigt har varit föremål för omfattande information,
ryktesspridning och spekulation. Den typiska insidersituationen sker när det är
relativt tyst mot omvärlden vid den tidpunkt då den otillåtna affären sker. I brist på
bevisning om det centrala förhållandet att otillåten information har funnits försöker
åklagarna lägga pussel genom att visa hur de tilltalade har utfört sin handel. I många
fall fungerar det emellertid inte. Pusselbitarna passar inte. Det som åklagarna kallar
ett handelsmönster motbevisas i flera fall. Det finns exempel som visar att Andreas
Hofmann har sålt innan det har blivit känt att Cevian har gått in och när det inte har
funnits någon information hos Cevian. Det finns också situationer där det har gjorts
en liten investering samtidigt som det har funnits information som har varit i princip
100 procent säker. Sådana exempel är Visma och Lindex. Köp och försäljning har i
t.ex. Volvo skett samma dag med förlust. Andreas Hofmann har där sålt strax före
en förväntad budhöjning. Det finns andra situationer där transaktioner har skett på
felaktig medial information i stället för på den riktiga. Ken Lennaárd och Andreas
Hoffman har också handlat mot varandra och är trots det åtalade.
Andreas Hofmanns släkt kommer från Österrike. Stora delar av familjen utplånades
under andra världskriget. År 2001 ärvde Andreas Hofmann pengar som kom från ett
skadestånd som härrörde från Österrike. Det var därför fullt naturligt för honom att
62
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
ha konton i Luxemburg och Schweiz. Andreas Hofmann och Ossian Hellers är
barndomsvänner och har aktier som gemensamt intresse. De har haft ett stort antal
kontakter under den aktuella tiden. Andreas Hofmann har genomfört ett antal
aktieaffärer. Han har inte vid någon av dessa fått insiderinformation från Ossian
Hellers.
Karsten Storgaard genom Jan Karlsson:
Karsten Storgaard har inte lämnat någon insiderinformation till Ossian Hellers. Han
är bara bekant med Ossian Hellers och känner inte till de övriga tilltalade. Hans
första arbete var hos Bain & Co i Stockholm. Det var där han lärde känna Ossian
Hellers. Han slutade på Bain & Co och började så småningom den 15 september
2006 hos Carnegie i Köpenhamn.
Magnus Kjellberg genom Henrik Olsson Lilja:
Magnus Kjellberg har inte läckt insiderinformation till Ossian Hellers. Inte i något
av de fall där han är åtalad har det funnits någon sådan information. Åklagarna har
hävdat att han har fått kännedom om vissa saker på måndagsmöten hos Morgan
Stanley. Det har emellertid inte gått att utreda när sådana möten har hållits eller
vilka som har deltagit i dessa. Dessutom förmedlas inte känslig information av
insiderslag på dessa möten. Magnus Kjellberg har inte varit verksam i något av de
projekt som dessa bolag gäller. Magnus Kjellberg är inte Mr White och det finns
inte något samtal under den tid som telefonavlyssning pågått där det framgår att han
skulle vara Mr White. Magnus Kjellberg har inte deltagit i någon vinstdelning och
har inte tagit mot pengar från någon.
Ken Lennaárd genom Tomas Johansson:
Ken Lennaárd har gått på high school i U.S.A., treårigt ekonomisk gymnasium och
därefter 1 år på Handelshögskolan samt läst enstaka kurser på Universitetet. Sedan
1997 har han varit professionell pokerspelare, en av de allra bästa även
internationellt. Han har placerat sig bra i internationella tävlingar och har tjänat
pengar på sitt spel. Åren 1999 - 2005 hade han inkomster i form av pokervinster och
63
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
var bosatt i London. Pokervinster är inom EU inte skattepliktiga och ska inte
deklareras. År 2006 redovisade han i inkomst 640 000 kr som var vinstpengar från
tv-programmet Riket. Det första avsnittet av programmet spelades in 2004. Han
vann tävlingen och fick angiven summa i prispengar, som han redovisade. Han
tjänade mycket pengar på pokerspel under åren 2004 – 2005 och hade därför ett
ansenligt kapital i början av 2005. Dessa pengar satsade han på optioner i Electrolux
och Tele 2 som han deklarerade för.
Han har alltid varit intresserad av aktier. Han har emellertid inte, som åklagarna
hävdat, underlåtit att redovisa dessa affärer. Det har inte funnits någon
överenskommelse mellan honom och Ossian Hellers av det slag som åklagarna
påstått. Han är nära vän till Ossian Hellers men kände inte till någon av de övriga
innan denna förundersökning påbörjades. Han hade aldrig hört talas om Andreas
Hofmann. De har inte ingått någon överenskommelse av det slag som åklagarna
påstått. Det har gjorts husrannsakan hos Ken Lennaárd utan att polisen har funnit
något av värde att ta i beslag. Han har inte heller haft någon Jokertelefon. Alla
inspelade samtal är mellan Ken Lennaárd och Ossian Hellers. Från maj 2005 har
han gjort 21 aktieaffärer, av vilka 7 har gått med förlust med drygt 4,4 milj kr.
Någon samstämmighet i handeln mellan Ken Lennaárd och Ossian Hellers finns
inte. I TeliaSonera sålde Andreas Hofmann och köpte Ken Lennaárd på samma
information. Han har aldrig fått någon information av insiderkaraktär från Ossian
Hellers.
Jan Felländer genom Thomas Nilsson:
Jan Felländer har arbetat i Luxemburg som förmögenhetsförvaltare fr.o.m. maj
2000. I augusti 2005 slutade han hos SEB och gick över till Nordea där han p.g.a.
regler om karantän började han 4 november 2005. Jan Felländer tog över Andreas
Hofmann som kund från en kollega 2004. Han hade Andreas Hofmann som en av
flera kunder till augusti 2005 när han slutade. Därefter blev det ett uppehåll till
64
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
januari 2006 då Andreas Hofmann öppnade konto hos Nordea och åter blev kund
hos Jan Felländer.
Åtskilliga andra kunder gjorde större vinster än Andreas Hofmann. Jan Felländer
tyckte att Andreas Hofmann tog stora risker i sina affärer, men bara i en affär fick
han anledning att reagera. Det gällde Skandia 2005 och då rapporterade han denna
till sin överordnade. Flera av de köp och försäljningar som Andreas Hofmann gjort
har han inget specifikt minne av. Andreas Hofmann har även gjort affärer via
kollegor i banken. Jan Felländer har träffat Andreas Hofmann vid 3 eller 4 tillfällen
i Luxemburg. Jan Felländer har inte fått någon ersättning av Andreas Hofmann för
någon slags medverkan. Jan Felländer ifrågasätter vilket motiv åklagarna kan se hos
Jan Felländer för en medverkan i ett brottsligt förfarande. Han har inte insett att
Andreas Hofmann skulle ha tillgång till insiderinformation i någon av dessa bolag.
Jan Felländer har inte haft någon kännedom om Ossian Hellers eller någon av de
övriga tilltalade i målet. Jan Felländer har inte varit en fasad för att dölja
insiderinformation och har inte vidtagit någon åtgärd för att dölja
insiderinformation.
FÖRHÖR
Ossian Hellers:
Studierna på Handelshögskolan skedde med inriktning på finansiell ekonomi. Under
de 6 år som han arbetade på Bain & Co sysslade han med operationella projekt och
förvärv. På Cevian ansvarade han för ett analysteam om 5 personer. Han
analyserade aktier och ledde teamet. Han hade kontinuerlig kontakt med
aktieanalytiker, mäklarchefer och investmentbanker. Han hade tillgång till ett stort
informationsbrus, d.v.s. idéer, rykten och spekulationer om bolag och aktier, dock
inte insiderinformation.
65
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det mesta av idéerna, ryktena och spekulationerna var kortsiktiga, vilket var
ointressant för Cevianfonderna som har en investeringshorisont på 2 – 7 år. För att
tillvarata de analyser han gjort, baserat på informationsflödet, började han att göra
egna investeringar 2005. Som analytiker har han pratat med alla, såväl då
analyserna gällt potentiella Cevianinvesteringar som privata. Anledningen till detta
är att det är nödvändigt att samla idéer och testa dessa. Att bolla idéer är inte
insiderinformation.
Han har arbetat på Cevians svenska rådgivningsbolag som ger information till
fonderna. Det är inte märkligt att bolaget har stor spridning i världen Cevianfonder
finns i många länder. Att ha pengar i Luxemburg är normalt i finansbranschen. Det
är mycket vanligt med konton i olika länder. Cevian i Sverige har inte fattat några
beslut. Finansieringsbesluten sker i fonderna på Jersey. Han har inte varit
inbegripen i besluten om investeringarna. Han har varit analytiker.
Cevian investerar i börsnoterade bolag i Norden och gör små investeringar på i de
flesta fall runt 2 procent i ägarandel. Det finns dock exempel där Cevian ägt över 10
procent, men det är undantag. Investeringshorisonten är normalt 2 - 7 år, vilket
också framgår i fondernas kontrakt med investerarna. Cevian letar efter bolag med
en potentiellt positiv utveckling på 2 - 7 års sikt, d.v.s. betydligt bättre än börsen i
helhet. Cevian sysslar inte med kortsiktiga investeringar. Cevian kan men måste
inte offentliggöra sina innehav. Christer Gardell pratar om och undersöker hur de
vill förändra bolaget för att göra det mer lönsamt, men ibland investerar man bara
p.g.a. att det är en bra investering. Om Cevian försöker påverka bolaget kan man
göra det utifrån eller i vissa fall få en styrelsepost.
I hans arbete på Cevian ingick frekventa kontakter med de flesta aktörer på
finansmarknaden, mäklarchefer, fonder, investerare, bolag o.s.v. Han hade tillgång
till ett stort informationsbrus, idéer, rykten osv. Detta är inte insiderinformation.
Han förnekar inte att han hade ett informationsövertag på Cevian p.g.a. att han
66
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
träffade mycket kunnigt folk, lärde sig och hörde hur de utvärderade saker och
träffade bolagsledningarna. Detta är dock inte att likställa med insiderinformation.
Spekulationer i tidningar o.dyl. är mycket kortsiktig information som var helt
ointressant för Cevian p.g.a. investeringshorisonten. Han började göra egna
investeringar 2005, för att utnyttja den kortsiktiga informationen som Cevian inte
nyttjade. I Norden tittade Cevian/han själv på nästan alla bolag. Det finns inte ett
oändligt antal intressanta bolag. Han kan något om nästan alla dessa bolag. När han
nåddes av informationsbruset kunde han följaktligen redan något om bolaget. Han
började inte på ruta 1 och hade således ett informationsövertag gentemot övriga.
Alla på finansmarknaden pratar med alla för att få information. Alla bollar idéer
mellan varandra.
Han avstod av etiska skäl från att investera i samma aktier som Cevianfonderna. Det
uppstod därför aldrig några konflikter mellan det egna innehavet och Cevians
investering. Hans var kortsiktiga, Cevians långsiktiga. Ingen av de investeringar
som han gjort hade kunnat göras av Cevianfonderna då investeringshorisonterna var
helt olika.
Om man summerar hans privata investeringar finner man att han under perioden
från 2005 till april 2007 gjorde 34 eventdrivna investeringar, d.v.s. i snitt 1 var
tredje vecka. 22 av affärerna gav vinst, 12 gav förlust. Han hade aldrig mer än 3
investeringar samtidigt och oftast bara 1. Investeringarnas storlek varierade från
cirka 0,1 milj kr till 81 milj kr, med ett genomsnitt på 19,1 milj kr. Den kortaste
investeringen varade 2 dagar, den längsta 125 dagar.
Årsavkastningen blir konstiga siffror när allt läggs ihop. EBM har framfört att han
har haft avkastningar på smått fantastiska 1 000 procent. Detta är helt fel. I
beräkningen ska hänsyn tas till 2 lyckosamma småinvesteringar i optioner som han
gjorde under 2005 – 2007. För att få en rättvis jämförelse har han valt att ta bort
67
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
dessa affärer och bara ta aktieaffärerna då options-affärerna var extremt lyckade.
Hans årsavkastning på aktier var år 2005 103 procent, år 2006 57 procent och år
2007 33 procent.
Cevianfondernas genomsnittliga årsavkastning under 2005 - 2006 var 90 procent,
vilket är bättre än Ossian Hellers avkastning. I Börs-SM hade han fått placering
100. Ossian Hellers placeringar under dessa år har gett cirka 2,4 – 3,1 gånger bättre
avkastning än börsen. Eventdrivna investeringar är en offensiv strategi där man
tjänar mycket i uppåtgående börs och vice versa.
Eventdrivna investeringar är ett vedertaget begrepp för en investeringsstrategi som
också kallas ”special situation”- investering. Fram till finanskrisen var det vanligt
att använda denna strategi och det fanns ett stort antal fonder med denna inriktning.
Strategin går ut på att göra saker under kort tid och i spekulativa situationer, ofta i
bolag som är medialt omskrivna och omgärdade av rykten. Ossian Hellers
investerade alltid i spekulativa situationer. Strategin har inget med insiderinformation att göra. Strategin finns beskriven i pressen (s. 17-18). Det finns
exempel på att en fond har gjort en vinst på 122 procent.
Det finns 5 specifika investeringssituationer som förekommer ensamma eller i
kombination och som kan skapa läge för en eventdriven investering. Vid en
rapportspekluation spekulerar man i att en rapport ska bli bättre än väntat. Inför en
rapport förekommer alltid en förhöjd handel i en aktie. Många vill ta eller bli av
med positioner.
Trendspekulation (the trend is your friend) innebär spekulation i en pågående
aktietrend. En uppåtgående trend fortsätter upp och vice versa. Om anledningen till
trenden inte försvinner fortsätter trenden. Vid mediaspekulation finns ett
informationsbrus. Olika scenarion förekommer. Bolagen pratar själva och skapar
68
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
spekulation, tidningar spekulerar, alla spekulerar. Detta är en del av finansbranschen.
En rekylspekulation är komplicerat att förklara. Vid en dålig rapport blir säljtrycket
stort och priset kan sjunka längre än kursen ”borde”. En rekyl kommer p.g.a. att
aktien var ”översåld”. Överreaktionen utnyttjas genom en investering. Utdelningsspekulation innebär en spekulation i att kursen för en aktie som har gett rätt till
utdelning minskar i värde mindre än vad som är matematiskt korrekt. Om aktien är
värderad till 100 kr och företaget delar ut 5 kr borde kursen gå ner 5 kr. Det sker
dock sällan p.g.a. att ägarna köper mer aktier för pengarna de fått i utdelning.
Hans motiv för investeringarna har ofta varit en kombination av trendoch
mediaspekulation samt ibland en rapportspekulation. Om trenden är positiv blir det
ett köptryck på aktien. Riskerna har värderats enligt money management teori. Han
tänkte alltid att han skulle ha råd att förlora 10 procent, där gick gränsen.
Den som är mycket övertygad om sin strategi köper optioner p.g.a. hävstångseffekten. Avkast-ningen kan bli flera 100 procent. Om strategin inte håller blir
köpet värdelöst: Då förlorar man allt. Aktier är till för den mer försiktige.
I 32 av de 34 investeringar som han gjort har han bara köpt aktier trots att det har
funnits optioner. Om han har haft insiderinformation varför har han då inte köpt
optioner? I 2 fall har han köpt både aktier och optioner. Detta visar att han trott på
sina idéer men aldrig varit säker. Den som har insiderinformation vet vad som ska
hända och köper följaktligen optioner, men han har inte varit i den situationen.
Han arbetade med stora summor i Bain & Co och hos Cevian. Cevian hade 35 mdr
att investera under 2007. Han har aldrig tappat respekten för, men däremot rädslan
för pengar. Han har vant sig vid att hantera stora summor. Ett kommatecken fel slår
100 milj kr på en stor investering. Hans privata investeringar började i liten skala
69
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
men när kapitalet växte ökade risktagandet. Han behövde inte pengarna. Det var en
intellektuell utmaning. Aktier är hans stora intresse. Han går in 100 procent i det
han gör. Morgon som kväll tänker han på aktier. Så är det även i resten av hans
familj. Han kan investera milj kr men kollar Pricerunner om han t.ex. köper en
printer privat och tittar om han kan hitta en som är 500 kr billigare. Då åker han dit
och köper den.
Han gick ut Handelshögskolan med toppbetyg och har haft en bra karriär. Han har
haft tur och har inte fuskat sig till en bra karriär. Han började med privata
investeringar för att öka sin analysskicklighet. Fusk förtar glädjen i den framgång
som han har skapat. Det går helt emot syftet med affärerna och mot hans sätt att
tänka i livet.
Han har pratat med många människor om företeelsen insiderinformation för att
fånga in vad andra tycker. Problemet för honom är att EBM inte har utrett om det
över huvud taget har funnits insiderinformation när han har gjorde de misstänkta
affärerna. Åklagarna påstår bara det. Fakta visar att det inte har funnits
insiderinformation vid köptillfällena.
Insiderinformation är information som är okänd för marknaden och kurspåverkande.
Det finns 2 typiska tillfällen då insiderinformation föreligger; en kvartalsrapport
före publicering som väsentligt skiljer sig från marknadens förväntningar eller om
ett framförhandlat bud läggs (budpremie). Om det t.ex. inträffar en extraordinär
händelse är det en tredje kategori..
Förväntningarna på ett bolags resultat styrs till stor del av bolaget självt genom dess
resultatguidning. Om bolaget t.ex. säger att det ska växa med x procent är bolaget
skyldigt att sköta det. Om väsentliga förändringar inträffar måste bolaget gå ut med
en vinstvarning, positiv eller negativ. Vinstvarning handlar om att en avvikelse
föreligger från förväntningar man själv skapat. Man kan tidigarelägga publiceringen
70
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
av resultatet, vilket ofta sker. Syftet med dessa bestämmelser är att insiderinformation ska finnas så kort tid som möjligt.
Private equity (pe) fonder lever på att köpa bolag. Hur ser då en process ut som
leder till ett bud? Förenklat uttryckt kan man säga att alla räknar på alla. Alla
börsbolag har ständigt analyser på sig. Om man frågar chefer på investmentbanker
om hur många analyser som blir affärer blir svaret att omkring 90 procent eller mer
läggs i malpåse. Ett fåtal analyser leder till bud. När det kommer ett bud och man
har gått från analysfas till affärsfas finns det insiderinformation eftersom det då är
sannolikt att något ska hända. I analysfasen är det osannolikt att något ska hända
och det föreligger inte någon insiderinformation.
Bolagen anlitar konsulter för att göra analyser. Preliminära diskussioner förs med
banker. Förberedelser görs inför kommande förhandlingar. Man kontaktar
målbolaget och säger att man analyserar bolaget. Denna fas är inte hemlig eftersom
det fortfarande är 90 procents sannolikhet för att analysen inte resulterar i en affär. I
affärsfasen inleder man förhandlingen och kontaktar ägare o.s.v., gör en due
diligence, d.v.s. tittar på interna data som bolag aldrig berättar om utåt, t.ex.
detaljspecifikt som vinst på ett kylskåp o.s.v.
I analysfasen finns inte insiderinformation eftersom denna process förekommer
ibland i alla bolag. Om man befinner sig i affärsfasen är det självklart att det finns
insiderinformation. Hur lång är en affärsfas? Detta beror på situationen och regler.
Alla aktörer vill hålla denna fas så kort som möjligt. Inget bolag vill ha insiderinformation. Bolaget ger t.ex. ut resultatet tidigare om det avviker. Av utredningen
om respektive bolag i förundersökningen framgår att affärsfaserna vanligtvis har
varit mycket korta.
71
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Att föra loggbok handlar om att dokumentera vem som gör vad. Det görs redan i
analysfasen, men betyder inte att insiderinformation föreligger då. Om det inte finns
en loggbok finns inte insiderinformation, dock inte tvärtom.
På 1970 och -80 talet var uppköp på börsen ovanliga. Numera är alla börsbolag
potentiella uppköpskandidater. Detta beror på en strävan efter omkonsolidering
samt inträdet av pefonderna på den svenska marknaden (3 stora i Sverige NC, EQT,
Cevian). Bankerna är villiga att låna ut mycket pengar till dem. Analysfasen var förr
så sällsynt att den då ofta innehöll insiderinformation. Numera är analysfasen så
vanligt förekommande att det inte är insiderinformation.
Det har blivit en hårdare konkurrens mellan investmentbankerna, som är rådgivare
till bolagen vid ett eventuellt köp av ett annat bolag. Rådgivarna får ofta betalt bara
om det blir affärer. Bara 5 av 100 analyser leder till något, men då får man så bra
betalt att det ändå är lönsamt. Bankerna räknar mycket på investeringar vilket inte
heller är insiderinformation.
Det fanns analysfaser under hans investeringar, men de var kända på marknaden.
Varför? Läckte någon? När man gör analyser pratar man med alla som har med
bolaget att göra. Telefonen ska glöda. Han pratade konstant med folk när han
arbetade som analytiker. Hans far, som är professor på KTH, blir ofta uppringd av
folk som frågar om material o.s.v. Det tar honom då 2 minuter att ta reda på vilket
bolag det avser och han är inte registrerad som insider. Hans far pratar med kollegor
som kanske också har blivit uppringda. Det finns även aktörer som vill att rykten
ska spridas: Det handlar om taktik. Ett tydligt exempel på detta är France
Telecom/TeliaSoneraaffären där processen förstördes av ryktesspridning.
Finns det något problem i att ett bolag är omskrivet? Rykten blir inget problem
eftersom det är vanligt förekommande. Finansbranschen gillar att spekulera, att dela
med sig om vad man hört. Det är missvisande att påvisa att processer läcker (se en
artikel från den 24 augusti 2008 där en åklagare säger att 3 av 4 processer läcker).
72
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han vill istället säga att 3 av 4 analysfaser blir kända. Det är fullt naturligt att
analysfaser blir kända. Följaktligen blir 1 av 4 analyser aldrig känd. Där har han
aldrig investerat. Om man hade investerat i dessa analyser skulle det vara en tydlig
signal på att insiderinformation har förelegat.
Rykten börjar i samtliga de investeringar som de pratar om. Det står om
investeringarna i media. Man får ta del av ett analysbrus. Ryktena skapar ett
köpintresse. Eventdrivna fonder börjar t.ex. agera på ryktesspridningen. Utbud och
efterfrågan trycker upp kursen. Det gör att marknaden prisar in en sannolikhet för
att något ska hända. Om en kurs går upp 20 procent och 30 procent finns en budpremie. Marknaden har prisat in budet och någon insiderinformation föreligger inte.
Det stod i tidningarna om Gambro att ett specifikt bud om 105 kr per aktie skule ha
lämnats, vilket var fel. I själva verket skulle analysfasen precis starta. Det fanns
följaktligen ingen insiderinformation eftersom det inte fanns någon information som
inte var inprisad i kursen. I slutet av affärsfasen finns insiderinformation under en
mycket kort tid.
Om man tittar på det handelsmönster som åklagarna menar visar att insiderinformation har förelegat har Ossian Hellers misslyckats fler gånger än han har
lyckats vid budspekulation. I 12 fall har han köpt på budrykte men har förlorat
pengar. Ibland har ryktena varit sanna men först i ett senare skede. Man kan säga att
detta är ett handelsmönster men i själva verket är det bara sannolikhetens lagar som
har skapat det utfallet. Han har agerat då det inte har funnits någon insiderinformation och kan därför inte ha begått brott.
Vid en eventdriven investering sker handeln i spekulationsfasen, d.v.s. tiden innan
insider-information uppkommer. En insiderbrottsling handlar när informationen
uppstått, d.v.s. strax innan offentliggörandet av en affär. Om någon får
insiderinformation behöver man inte investera i förväg. Om någon handlar flera
73
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
gånger precis innan budet kan man börja prata om timely trade. En eventdriven
investerare handlar ofta över många handelsdagar för han vill se hur kursen utvecklar sig. Det vore dumt att göra det om man är insider. Insidern är istället orolig
för att inte hinna handla innan marknaden nås av informationen och handlar allt på
en gång. Ossian Hellers har varit priskänslig i alla sina köp. En insiderhandlare är
ofta prisokänslig. En eventdriven investerare borde köpa aktier och optioner ibland
medan insiderhandlaren borde handla uteslutande med optioner eftersom han är
säker på att ha rätt. En eventdriven investerare blandar vinster och förluster.
Han har gjort investeringar i omspekulerade situationer som varit tillgängliga.
Åklagarna har försökt göra poäng på att man inte hittade information vid
husrannsakningar. Ossian Hellers har mjukvaruinformation i sin dator. Gamla
investeringar är inte intressanta. Han slänger papper. På Cevian kan man inte hitta
gammal information. Sådan slängs. Handeln visar att Ossian Hellers inte har haft
insiderinformation och att han inte har handlat när insiderinformation funnits.
Handelsmönstret är konsekvent eventdrivet.
Andreas Hofmann:
Han har gjort lika bra affärer som inte är föremål för åtal. Det finns inget särdrag i
dessa affärer. Hans handel följer inget misstänkt mönster. Investeringarna har haft
en ganska god avkastning, men inte ojämförligt bra. Åklagarna har påstått att han
har utfört timely trade, men många av hans största investeringar ingår inte i åtalet.
Han är gift och har 3 barn. Efter geologistudier i USA och lärlingsarbete som
diamantslipare där läste han in en MBA i Köpenhamn. 1999 arbetade han på UK
Smart i London, 2000 på Framfab i Stockholm, 2001 – 2004 på If i Stockholm,
därefter på Bearingpoint och PA Consulting innan han i september 2006 fick
anställning på Nordea Liv som executive advisor, d.v.s. rådgivare åt vd.
74
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han är duktig på verksamhetsnära frågor rörande industri och bank. Han har inte
arbetat dagligen med aktieplaceringar men det har legat naturligt kopplat till hans
arbete. 2001 fick han ett krigsskadearv på cirka 12 milj kr. Han har dessutom alltid
haft en bra lön. Han är en risktagare och en spelare som har svårt att göra saker utan
tävlingsmoment.
Arvet kom under efterdyningarna till itkraschen. Förluster som uppstod i samband
med 2001 gjorde att han fick ta ett mer aktivt ansvar för sina affärer. 2004 kom
förmögenheten tillbaka till ursprungligt belopp efter lyckade optionsaffärer. Han
investerade väldigt mycket redan 2004.
Baserat på ett lyckat år 2004 och en stark börstrend accelererade han 2005.
Investeringarna blev större och mer riskabla. Börsen gick upp på bred front så även
om han tog en felaktig position blev det inga fatala konsekvenser p.g.a.
börsklimatet. Strategin vid investeringar var eventdriven med fokus på omskrivna
aktier med en kommande trigger, t.ex. en Q-rapport el. dyl. 2 kritiska element krävs
för eventdrivna investeringar 1) tillgång till analyser och information som krävs för
att vara påläst 2) förmåga att kvalificera de rykten som florerar.
Åklagarna har påstått att det borde ha funnits analyser av olika bolag som man
skulle ha hittat vid husrannsakan. Som Ossian Hellers sagt tidigare är tidningar
färskvara. Han använde dessutom mycket digital materia. Han skötte sin email via
yahoo.comkonto och alla telefonsamtal skedde via privat telefon. Om EBM skulle
ha tittat på yahoo mail skulle de ha hittat 130 analyser i specifika bolag och
sektorer, bl.a. analyser om det världsekonomiska läget 2005-11-20 – 2007-04-10.
Han hade/har dessutom lösenord till samtliga nyhetstjänster som finns och
prenumeration på DI och Svd.
Den eventdrivna strategin är vedertagen och är inget ”påhitt”. Om man som
investerare sitter med en aktie tillräckligt länge kommer det förr eller senare ett
75
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
rykte och en Q-rapport, d.v.s. det finns alltid tillfällen för en aktie att röra på sig
p.g.a. externa faktorer som inte är bolagsspecifika. Han gjorde inte investeringar
som en blixt från klar himmel. Alla hans investeringar hade en lång historik med
spekulationer om bud, att aktiekursen utvecklats abnormalt el. dyl. Han kan alltid
med stöd av något ”event” förklara varför han köpte en aktie.
En genomgång av alla bolagen (A till S) på börslistan (large och mid cap) visar att
de i snitt 5 gånger per år påverkas av ett rykte, Q-rapporterna inte inräknade. Det
innebär att om man äger en aktie 3 månader kommer den att påverkas av en Qrapport och ett rykte. Man ska inte dra för stora växlar på rykten om ett bolag. Det
är standard snarare än en avvikelse. När ryktet väl är ute på marknaden är det fel att
prata om timely trade, då är det en vanlig ryktesspekulation.
I enlighet med Andreas Hofmanns investeringsstrategi är samtliga de åtalade
affärerna föremål för uppköp, utköp eller dylikt. Inte i något av fallen saknas det en
uppenbar köpanledning. Storleken på investeringarna var i genomsnitt 22 milj kr, på
optionsaffärer 2,5 milj kr. Genom-snittlig innehavstid för aktierna var 25 dagar.
Han har känt Ossian Hellers sedan 12 års ålder. De har gått i samma klass.
Familjerna känner varandra. De har umgåtts sporadiskt i vuxen ålder. Båda har
arbetat mycket. Sedan 2003 har de träffats genom sina arbeten. 2005 när båda var
stationerade i Sverige började de umgås tätt igen. Ossian Hellers kände till
krigsskadeståndet på 12 milj kr. Han kände till att Andreas Hofmann höll på med
investeringar. När Ossian Hellers insåg att Andreas Hofmann handlade aktivt och
tjänade pengar på det bad han Andreas Hofmann om ett lån. Han lånade ut drygt 6
milj kr. Han lämnade lånet innan den första misstänkta affären genomfördes. Lånet
är inte anmärkningsvärt i ljuset av att Andreas Hofmann visste att Ossian Hellers
hade andelar som skulle bli värda pengar, att Ossian Hellers hade ett arv att vänta
och att Ossian Hellers familj var solvent. Andreas Hofmann och Ossian Hellers
talar mycket om aktier, vilket inte är unikt för just deras relation.
76
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann och Ossian Hellers har köpt samma aktier många gånger utan att
de affärerna ingår i åtalet. Många andra i deras umgängeskrets har köpt samma
aktier för mindre belopp. Han har diskuterat aktier med många, även med Ossian
Hellers, men har alltid fattat egna köp- och säljbeslut.
Investeringsresultatet kan mätas på 1) avkastning på sysselsatt kapital (omsättning),
2) avkastning på eget kapital (inklusive skatt men exklusive courtage). Tidsperioden
är från den första misstänkta affären till den sista.
Andreas Hofmann hade ett kapital, bl.a. arvspengar innan den första affären, på
cirka 20 milj kr. I början av 2005 hade han ett eget kapital om 20,7 milj kr. Det året
hade han 89,9 procent i avkastning. I slutet av år 2005 hade han en vinst på 18,6
milj kr. Det var bra, men inte oöverträffbart bra. När åklagarna gör en jämförelse
med ppmfonder blir det felvisande eftersom dessa är strikt reglerade. Några av
maktsfärerna gör omkring den avkastning som Andreas Hofmann gjorde.
Om han hade deltagit i Börs-SM hade han hamnat under plats 150. I Börs-SM får
man bara investera i aktier. Andreas Hofmann gjorde även optionsaffärer. Han
sysselsatte 109 milj kr, hade en vinst på 18,6 milj kr och en avkastning på 17,1
procent. 2006 började han med ett eget kapital på 40 milj kr. I slutet av 2006 hade
han tjänat ihop ytterligare 21,6 milj kr, med en avkastning på 54 procent. Det var
många som uppnådde den avkastningen det året, t.ex. Stenasfären. På det sysselsatta
kapitalet 241 milj kr var avkastningen 9 procent. Vid ingången av 2007 hade han 61
milj kr. De 3 första månaderna tjänade han 3 milj kr. Avkastningen på eget kapital
var 5 procent. Om man benchmarkar det mot generalindex som gick upp 10 procent
är det inte ens nödvändigt att göra jämförelser med andra referenspunkter.
Ej misstänkta affärer var 193 milj kr, avkastningen på sysselsatt kapital 3,8 procent.
Misstänkta affärer var 331 milj kr, med en avkastning på 9,6 procent.
77
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Optionsaffärer som han inte är misstänkt för gav 159 procents avkastning.
Optionsaffärer som han är misstänkt för avkastade 69 procent.
Slutsatser av det sagda är att avkastningen på eget kapital har varit bra, men inte
osannolikt bra. Det finns fonder och investerare som har gått bättre. Hans
avkastning på eget kapital i den misstänkta portföljen var 2007 5 procent. Under
denna period gick OMX index upp med 10 procent. Avkastningen i den misstänkta
portföljen understeg 2007 generalindex. Det är inte ett orimligt bra resultat om man
betänker den generellt starka börsutvecklingen.
Andreas Hofmanns investeringar saknar ett tydligt mönster. Storleken på affär
(investeringssumman) och avkastning stämmer inte. Om åklagarnas påstående är
korrekt ska stora investeringar ge stora vinster, men investeringarna är jämnt
fördelade över hela diagrammet. Semcon, en liten investering, gav bäst lönsamhet
av alla affärer. De största affärerna, Metso och Gambro 2, var förlustaffärer. Det
finns ingen koncentration av hans affärer.
Det har sagts att så här stora investeringar gör man inte om man inte har
insiderinformation. Av hans 12 största investeringar är han misstänkt för 7
(överstigande 20 milj kr). Av de affärer som överstigit 40 milj kr är han misstänkt
för 1 av 3 investeringar. De stora investeringarna har inget med insiderinformation
att göra.
Hans 10 mest lönsamma affärer saknar korrelation avkastning/storlek på
investeringen. Några av de mest lönsamma investeringarna har varit de minsta.
Under åren 2005 - 2007 gjorde Andreas Hofmann 39 investeringar. I 21
investeringar har ingen annan i målet investerat. 10 affärer av 39 gjordes av alla 3
på ett heterogent vis.
78
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann har gjort många Cevianinvesteringar efter det att Cevian
tillkännagett sitt intresse. Cevians intresse är en kvalitetsstämpel för Andreas
Hofmann. Andreas Hofmann har respekt för Ossian Hellers. Andreas Hofmann och
Ossian Hellers har en snarlik syn på hur man analyserar aktier, hur bolag sköts, hur
de är värderade o.s.v. I 3 - 4 fall har Andreas Hofmann handlat i det som senare
blivit Cevianbolag, d.v.s. innan Cevian investerat, t.ex. Intrum Justitia.
De Cevinarelaterade affärerna, bara aktier inte optioner, saknar mönster. Han har
slagit ihop Telia som egentligen är 5 affärer. Han har investerat cirka 171 milj kr i
Cevian-aktier med en avkastning på 4,7 procent på sysselsatt kapital. Detta är i nivå
med den icke misstänkta portföljen där avkastningen är 3,7 procent. I optioner har
han investerat cirka 16 milj kr med en avkastning på 46 procent. Den sammanlagda
avkastningen är 8 procent på sysselsatt kapital i Cevianrelaterade investeringar. De
genomsnittliga misstänkta Cevianinvesteringarna har varit mindre än Andreas
Hofmanns normala investeringar i bolag där han inte är misstänkt.
Cevianaffärerna saknar således helt särdrag. Totalt har Cevianinvesteringar (aktier +
optioner) gett sämre avkastning än i den icke misstänkta portföljen. Cevianrelaterade investeringar har varit färre än i den icke misstänkta portföljen. Vid 34
tillfällen som Cevian har haft insider-information har Andreas Hofmann investerat i
6, d.v.s. han har missat 28.
Han har använt smeknamn för saker som inte ingår i åtalet. I de flesta av arken finns
de vanliga namnen med. Åklagarna kallade White Electrolux och Magnus Kjellberg
var mr White, men Morgan Stanley hade inget med Electrolux att göra. Visma
kallades red. Carnegiemannen kallades också red, men de hade inget med varandra
att göra. Visma kallades också LF Liv. Det finns ingen systematik. MOA ska enligt
åklagarna tolkas franskt fonetiskt och vara han själv. Ossian Hellers är Mr Big och
Mr Bling. Han använder försäkringstermer på ett annat ställe. Är det ett annat
system kanske?
79
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann använde smeknamn på telefon och på arbetet. När han pratade
privata affärer på arbetet var det viktigt med viss diskretion. Han använde koder för
att ingen annan skulle få veta vad de pratade om. Det var deras hemlighet. Det fanns
ingen plan. Smeknamnen hittades på ad hoc. Alla namn överlappar. LF Liv var red
sedan något annat. Det var inget sofistikerat system.
Han vill ge 3 exempel på hur projektnamn användes.
Ex 1) (ab. 282 A s. 338). ASUR köptes vid 6 tillfällen från Luxemburg och
Schweiz. Det var inget annat än för att hålla isär affärerna. Det var olika köp av
samma aktier. Han ville hålla reda på snitt o.s.v. Det är inte personer.
Ex 2) (s. 11) olika aktier hade olika namn vid olika tillfällen, helt ad hoc. White var
Electrolux ibland, men ibland var Gambro white. Kid var 2 olika köp av samma
aktie. Poängen han försöker göra är att det var osammanhängande och förvirrande,
för det var osammanhängande och det fanns inget system. Han köpte A vid 6 olika
tillfällen. Han satt och redovisade det för sig själv. Han skrev inte namnen på
aktierna för han var på arbetet och på tjänstedatorn. Kid är Gambro. Han tog namn
som t.ex. choklad för att inte prata öppet om en viss aktie.
Ex 3) (s. 12) på hur smeknamn användes. Portföljer hade smeknamn, t.ex. Bling. De
innehöll Andreas Hofmanns riskpengar som han kunde förlora. Om han förlorade
riskpengarna var det ändå ok. Eftersom han har arbetat med diamanter blev riskportföljen Bling. Han delade vinster i 2 delar, egna pengar och pengar att återinvestera. Olika portföljer hade olika namn p.g.a. att han inte ville skriva officiellt
på arbetet o.s.v. Åklagarna har sagt att de har kommit på att Gambro är Kid.
Eftersom de har haft deklarationerna är det inte svårt att se att Gambro är Kid. Det
är en faktapunkt, ingen slutsats som man lyckats dra. Pratet om att det har
förekommit kryptering är dumheter.
80
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Skulder till Andreas Hofmann, ”debts” (s. 15). På ett excelark (ab. 282 A s. 210)
stod bl.a. mamma, Daniel. Dokumentet upprättades innan den första misstänkta
affären genomfördes. Skulder ska läsas som fordringar (förklaring affärsområden
som heter purchase debts), d.v.s. skulder till Andreas Hofmann.
Vid 3 tillfällen är debts fortfarande fordringar; den 26 mars, den 17 maj och den 17
november 2004 lånade hans mor pengar av Andreas Hofmann (s. 16., ab. 282 A s.
176). 2005-03-29 Nordea rad 4 överföring till Nordea A-C Hofmann (mamma)
45 000 kr + ytterligare 2 överföringar som sammanlagt adderar till 105 000 kr. Den
sista överföringen av de 3 skedde i november 2003. Ett mail gäller att skicka pengar
till Andreas Hofmanns mamma. Andreas Hofmann svarade javisst, alla betalningar
är skickade nu. Debts ska alltså läsas som fordringar.
Ossian Hellers skulder den 31 mars 2005 (finns på samma ark) var en överföring på
6,5 milj kr till Ossian Hellers. Denne betalade tillbaka 1 milj kr. Skulden var
därefter 5,5 milj kr. Allt skedde innan arket upprättades och innan den första
misstänkta affären i åtalet gjordes. På sista raden står det Daniel. Det betyder att
Andreas Hofmann skickade 245 000 kr till sin brors konto. Han bad Jan Felländer
att hjälpa honom med detta. Det fördes upp som skuld i arket de pratat om.
Skulderna är en knäckfråga. Allt var pengar som betalades ut innan dokumentet
upprättades, men han har insett att den sista betalningen låg nära inpå det att arket
upprättades. Det var mycket vanligt att Andreas Hofmann förde över pengar till sin
bror (s. 22). Han och hans syster ärvde 12 milj kr vardera. Brodern ärvde inte.
Andreas Hofmann kan i kronologisk ordning visa hur beloppen har betalats ut. Det
finns inga inbetalningar som styrker att han lånat pengar av sin mor eller bror.
Brodern var student, mamman sjukpensionär och han själv mångmiljonär.
Åklagarnas teori om att han skulle låna pengar av sin mor och bror saknar logik och
sammanhang. Pengarna till Ossian Hellers är lån, inte vinstdelning, vilket styrks av
att utbetalningen gjordes innan den första misstänkta insideraffären ägde rum.
81
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
TINGSRÄTTENS INLEDANDE ÖVERVÄGANDEN OCH ALLMÄNNA
BEDÖMNINGAR.
Tillämpliga lagrum.
Tingsrätten har att i målet tillämpa lag som gäller såväl före som efter den 1 juli
2005, d.v.s. insiderstrafflagen (2000:1086) och lagen (2005:377) om straff för
marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument.
Enligt 2 § insiderstrafflagen döms för insiderbrott, till fängelse högst 2 år, den som
har anställning, uppdrag eller annan befattning, som normalt innebär att han eller
hon får kännedom om omständigheter som har betydelse för kursen på finansiella
instrument, och som på grund härav fått insiderinformation eller den som får
insiderinformation som rör ett aktiebolag i vilket han eller hon äger aktier och
1. för egen del eller någon annans räkning genom handel på
värdepappersmarknaden förvärvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som
informationen rör, eller
2. använder informationen till att med råd eller på annat sådant sätt föranleda någon
annan till förvärv eller avyttring som avses i 1.
Enligt 3 § insiderstrafflagen döms också den för insiderbrott som i annat fall än som
anges i 2 § får insiderinformation som antingen måste ha röjts av någon som avses i
2 § eller på annat sätt kommit ut obehörigen och
1. för egen del eller någon annans räkning genom handel på
värdepappersmarknaden förvärvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som
informationen rör, eller
2. använder informationen till att med råd eller på annat sätt föranleda någon annan
till förvärv eller avyttring som avses i 1.
82
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Enligt 2 § första stycket marknadsmissbrukslagen döms den som får
insiderinformation och som för egen eller någon annans räkning, genom handel på
värdepappersmarknaden, förvärvar eller avyttrar sådana finansiella instrument som
informationen rör för insiderbrott till fängelse 2 år. Om brottet med hänsyn till
affärens omfattning och övriga omständigheter är att bedöma som grovt är
påföljden enligt andra stycket fängelse från 6 månader till 4 år.
Enligt 1 § i såväl insiderstrafflagen som marknadsmissbrukslagen förstås med
insiderinformation information om en icke offentliggjord eller inte allmänt känd
omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen/priset på finansiella
instrument.
De grundläggande rekvisiten är i de angivna lagarna i stort desamma. För den
prövning som tingsrätten har att företa i detta mål föreligger ingen skillnad mellan
om bedömningen ska ske enligt insiderstrafflagen eller marknadsmissbrukslagen.
Bakgrund.
Insiderstrafflagen och marknadsmissbrukslagen ingår som delar i ett regelverk som
syftar till att reglera kapitalmarknaden.
Den första regleringen med inriktning på att direkt motverka insiderhandel infördes
år 1985 genom lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.
I insiderlagen (1990:1342) fanns ett förbud mot handel i vissa situationer.
Insiderlagen ersattes år 2000 av insiderstrafflagen (2000:1086).
Marknadsmissbrukslagen trädde i kraft den 1 juli 2005. Lagen implementerar
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om
insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan, det s.k.
marknadsmissbruksdirektivet.
83
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Definitionen av för insiderinformation relevanta begrepp är för marknadsmissbrukslagen hämtade från marknadsmissbruksdirektivet som i sin tur är en produkt
av tidigare lagstiftning inom EG. Även insiderdirektivet från 1989, som upphävdes
genom marknadsmissbruksdirektivet, har betydelse vid bestämningen av de begrepp
som återfinns i insiderstrafflagen och marknadsmissbrukslagen.
I marknadsmissbruksdirektivet slås fast bakgrunden till lagregleringen, nämligen
det förhållandet att en verklig inre marknad för finansiella tjänster är avgörande för
ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen i gemenskapen samt att
marknadsmissbruk skadar finansmarknadens integritet och allmänhetens förtroende
för värdepapper och derivatinstrument.
Marknadsmissbrukslagen ersatte alltså insiderstrafflagen. Genom den senare lagen
infördes begreppet insiderinformation i lagtexten i syfte att förenkla denna och
uppnå större överensstämmelse med insiderdirektivet och allmänt språkbruk.
Tidigare hade begreppet endast förekommit i förarbeten och doktrin som beteckning
för information om en omständighet som ledde till att handelsförbudet i
insiderlagen blev tillämpligt.
Insiderdirektivet berördes vid införandet av insiderlagen. Begreppet insiderinformation förekom inte i lagtexten, men i 4 § återfanns en legal definition av
vilken slags information som utlöste förbudet att handla.
Vad som är att anse som insiderinformation har också behandlats i Marknadsmissbruksutredningens betänkande SOU 2004:69.
Insiderinformation m.m.
84
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Insiderinformation är enligt lagtexten en icke offentliggjord eller inte allmänt känd
omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen/priset på finansiella
instrument.
I marknadsmissbruksdirektivet har begreppets definierats som ”icke offentliggjord
information av specifik natur, som direkt eller indirekt hänför sig till en eller flera
emittenter av finansiella instrument eller till ett eller flera finansiella instrument och
som om den offentliggjordes skulle kunna förväntas ha en väsentlig inverkan på
priset på dessa finansiella instrument eller på priset på relaterade
derivatinstrument.” Det är således information av specifik natur som ska ha en
väsentlig inverkan på priset på det finansiella instrumentet.
Frågan vad som är en icke offentliggjord eller inte allmänt känd omständighet har
berörts vid flera tillfällen under lagstiftningsarbetets gång.
I prop. 1984/85:157 s. 89 uttalade departementschefen bl.a. följande. ”En
omständighet är ägnad att förändra kursen på aktierna i bolaget om det framstår
som mycket sannolikt att ett tillkännagivande av omständigheten kommer att driva
kursen uppåt eller nedåt. Annorlunda uttryckt ska aktierna i bolaget, med
beaktande av den icke offentliggjorda omständigheten, te sig under- eller
övervärderade och det ska samtidigt kunna förutsättas att marknadens reaktion på
omständigheten medför kursstegring eller kursfall. Det avgörande är alltså om en
omständighet erfarenhetsmässigt påverkar kursen då den offentliggörs. Om en
kursförändring faktiskt inträffat som en följd av offentliggörandet av
omständigheten saknar däremot betydelse. Handel som företagits med kännedom
om en i bolaget inträffad omständighet som framkallat en oväntad kursändring kan
alltså inte stå i strid mot förbudet i denna paragraf. Om en kursrörelse uteblivit
fastän en sådan framstått som mycket naturlig då affären företogs är situationen
den omvända. Man kan dock utgå från att överträdelse av förbudet i allmänhet inte
beivras i sådant fall.”
85
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
I prop. till insiderlagen (1990:1342) hänvisade departementschefen till detta
uttalande och anförde att det är naturligt att låta insiderregleringen omfatta all
information och kunskap om icke offentliggjorda omständigheter som är ägnade att
väsentligt påverka kurssättningen på värdepapper som omfattas av förbudsregeln.
Som exempel på sådana omständigheter kan nämnas allmänna förhållanden som
t.ex. uppgifter om det allmänna ränteläget eller nya skatteregler, en stor aktieägares
kommande affärer eller kunskaper hos en kapitalförvaltare om en kunds avsikt i ett
visst avseende.
Ordet information är enligt vanligt språkbruk en samlingsbeteckning för uppgifter,
kunskaper och vetande av vilket slag som helst och rymmer således alla typer av
uppgifter oberoende av deras karaktär. Den vidsträckta innebörden av ordet
information gör att gränserna för vad som utgör insiderinformation sätts av de
övriga kriterierna i definitionen (prop. 1999/2000:109 s. 81).
Uttalanden till vägledning för frågan när en omständighet ska anses vara allmänt
känd förekommer av naturliga skäl i relativt begränsad omfattning i förarbetena.
Förhållandet kan förändras allteftersom informationstekniken utvecklas och det är
naturligt att saken avgörs i rättstillämpningen. I prop. 1990/91:42 s. 83 sägs att ”en
omständighet anses vara allmänt känd om den t.ex. har publicerats på en
marknadsplats eller varit omnämnd i massmedia. Den avgörande tidpunkten bör
vara då en nyhet kommer upp på förekommande bildskärmar t.ex. Reuters eller när
tidningar lämnar tryckeriet. Det bör vid spridning via massmedia få anses
tillräckligt att t.ex. en lokal tidning publicerat informationen.” Som ett i detta mål
intressant exempel nämns vidare att ”Om en fondkommissionärsfirma färdigställer
en analys och den når målgruppen d.v.s. kundkretsen och de egna börsombuden är
uppgifterna i analysen att betrakta som offentliggjorda.” I sammanhanget sägs
ingenting om vilket material analysen grundas på. Avslutningsvis konstateras att
”För att information ska anses allmänt känd krävs således att den ska vara
86
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
tillgänglig för envar som vill söka efter den i massmedia, bland uttalanden från
bolaget i fråga, offentliga föredrag eller liknande.”
Det anförda kan inte uppfattas på annat sätt än att informationen i fråga ska
innehålla korrekta uppgifter och komma från någon som är direkt berörd av
omständigheten eller annars har säker information om denna. För det fall att rykten
eller gissningar som senare skulle visa sig vara riktiga publiceras i pressen kan inte
detta anses innebära att en omständighet har blivit offentlig eller allmänt känd i
lagens mening. Lagen skulle annars enkelt kunna kringgås av den som begår
insiderbrott genom att sprida rykten med samma innehåll som insiderinformationen
och därefter påstå att omständigheten är allmänt känd.
Innebörden av väsentlighetsrekvisitet har diskuterats vid flera tillfällen under
lagstiftningsprocesserna. I prop. till lagen om värdepappersmarknaden sades bl.a.
att det inte går att ange rekvisitets innebörd i procent eftersom bedömningen bör
påverkas av den allmänna tendensen på marknaden, av om marknadsvärdet på
värdepapperet är högt eller lågt eller om det normalt är föremål för kraftiga
fluktuationer. Till ledning för bedömningen angavs att en ändring av kursen på ett
värdepapper med 10 procent i allmänhet är att anse som väsentlig.
I prop. till insiderlagen anfördes, att det är svårt att ange en procentuell gräns för
vad som ska anses vara väsentlig kurspåverkan och att innebörden av begreppet
varierar mellan olika marknader. Exempelvis kan på marknaden för räntebärande
instrument mycket små kursförändringar anses vara väsentliga medan en
tioprocentig kursförändring på optionsmarknaden brukar vara fullt normal.
I prop. till insiderstrafflagen (1999/2000:109 s. 53) anförde departementschefen att
det med gällande lagstiftning finns utrymme att bedöma kursrörelser som väsentliga
med tillämpning av flera olika parametrar. Ett sätt kan vara att utgå från den
87
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
procentuella kursavvikelsen och ett annat att utgå från kursförändringar i form av
standardavvikelse individuellt för varje aktie.
Departementschefen konstaterade i prop. till marknadsmissbrukslagen (2004/05:142
s. 56) att uttalandet om en gräns på 10 procent i den praktiska rättstillämpningen har
getts en alltför stor betydelse och slog fast att bedömningen av om väsentlighetsrekvisitet är uppfyllt inte ska utgå från någon fast procentsats. Vad som är väsentlig
påverkan varierar mellan olika marknader. I stället ska, som angetts i tidigare
förarbeten, hänsyn tas till ett flertal olika parametrar, t.ex. allmänna tendenser på
marknaden och det finansiella instrumentets speciella egenskaper, såsom t.ex. om
en akties värde är högt eller lågt eller normalt föremål för stora fluktuationer.
Av för detta mål särskild betydelse är departementschefens konstaterande att
tioprocentsgränsen i praxis har fått en alltför stor betydelse. Innebörden av hans
uttalande är att gränsen för vad som är väsentlig kurspåverkan ska bedömas från fall
till fall. Med tanke på de stora svängningar som har skett på börserna under de
senaste åren, där det inte är ovanligt att kursen på en aktie rör sig rejält både uppåt
och neråt under en dag utan att någon till bolaget hänförlig händelse inträffat
framstår detta synsätt som det enda hållbara. Detta medför att det i vissa fall kan
krävas kursförändringar på mer än 10 procent för att väsentlighetsrekvisitet ska
anses uppfyllt.
Att en omständighet ska vara ägnad att väsentligt påverka priset/kursen på ett
finansiellt instrument innebär att förändringen ska vara en objektiv följd av
omständigheten. En bedömning ska alltså göras av vilket resultat som objektivt sett
skulle följa på omständigheten i fråga vid den tidpunkt när placeringen gjordes. Vad
som i realiteten har skett är således inte avgörande, även om detta, såsom skett i
förevarande mål, brukar tillmätas betydelse i den brottsutredning som sker.
Avgörande är i stället om en omständighet erfarenhetsmässigt påverkar kursen när
den offentliggörs. Om en omständighet faktiskt inträffar eller inte saknar således
88
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
betydelse. I realiteten blir det dock svårt att bortse från vad som faktiskt har skett.
Detta rekvisit är inte helt lätt att bedöma i ett åtal.
Praxis.
Praxis på området är relativt sparsam. Följande rättsfall från senare tid kan nämnas.
I Tivoxfallet, NJA 2008 s. 292, uppkom frågan om vad som är insiderinformation.
Vid ett besök hos Tivox´ bank fick styrelsen i företaget beskedet att banken inte
avsåg att förlänga en checkkredit för bolaget, vilket fick till följd att styrelsen
tvingades att genast begära Tivox i konkurs. Kort efter mötet, under en promenad
från banken till ett advokatkontor i närheten, ringde en adjungerad ledamot i
styrelsen som deltagit i mötet till en god vän och meddelade att en för kvällen
planerad grillfest måste ställas in. Under det korta samtalet besvarade ledamoten en
fråga från vännen huruvida denne borde sälja sina Tivox-aktier jakande. Vännen
ringde därefter sin mäklare och sålde på kort tid på ett aggressivt sätt hela sitt
aktieinnehav i Tivox. Högsta domstolen uttalade att någon insiderinformation inte
förelåg eftersom uppgiften att styrelseledamoten hade aktuell position framgick av
register och rådet att sälja eller köpa finansiella instrument inte utgör information
om en omständighet som är ägnad att påverka priset på instrumenten, då det enligt
rådets direktiv ska vara fråga om information av specifik natur. Högsta domstolen
anförde vidare att det visserligen kan tänkas förekomma fall då ett råd lämnas under
sådana förhållanden att den som ger rådet också i praktiken lämnar information om
en viss omständighet av specifik natur. Vad riksåklagaren hade påstått i detta fallet
kunde emellertid inte anses innebära att ett sådant fall förelåg. Åtalet mot säljaren
av aktierna ogillades därför. Styrelseledamoten däremot fälldes till ansvar för
uppsåtligt insiderbrott.
I Biacorefallet (Svea hovrätts dom den 4 januari 2008 i mål B 7956-07) åtalades en
senior anställd på en investmentbank, som var delaktig i GE Healthcares köp av
Biacore, och en vän till denne för insiderbrott. Den bankanställde hade i anslutning
89
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
till budprocessen varit i kontakt med vännen som därefter kort tid före affären sålde
aktieinnehav i andra bolag och i stället köpte 12 000 aktier i Biacore. När budet
offentliggjordes steg kursen på Biacore kraftigt, varvid vännen sålde Biacoreaktierna med god vinst och köpte tillbaka samma sorts aktier som han ägt tidigare,
varvid ett underskott i hans depå försvann. Tingsrätten, som fann åtalet styrkt,
uttalade bl.a. att det är i stort sett omöjligt att säkra bevis om vad som har sagts
exakt mellan 2 personer, men att det för att insiderbrott ska vara styrkt räcker att det
av omständigheterna framgår att det måste ha förhållit sig så som åklagaren har
påstått. Hovrätten hade samma uppfattning som tingsrätten i fråga om beviskraven
och anförde att ett åtal för insiderbrott kan vara styrkt även om åklagaren inte kan
visa exakt vilken information som lämnats ut, förutsatt givetvis att det ändå är
tillförlitligen styrkt att insiderinformation verkligen har lämnats ut. Hovrätten fann
att det inte var ställt utom allt rimligt tvivel att de tilltalade hade gjort sig skyldiga
till de åtalade gärningarna och ogillade åtalet.
Hovrättens avgörande ger således ett visst stöd för åtalet i detta mål.
Beviskrav.
För att någon ska dömas för de gärningar som vederbörande har åtalats för krävs att
såväl de objektiva som de subjektiva rekvisiten är uppfyllda. Det rekvisit eller
moment som anges för ett brott ska således föreligga. Dessutom ska det vara styrkt
att den åtalade har haft uppsåt beträffande samtliga rekvisit som har angetts för
gärningen.
Vid sin bedömning ska domstolen finna, att det är ställt utom varje rimligt tvivel att
den tilltalade har begått gärningen i fråga. Innebörden av beviskravet är att det inte
ska finnas utrymme för någon rimlig alternativ förklaring till åklagarens påstående.
Beviskravet gäller för varje moment i gärningsbeskrivningen. I ett mål där
bevisningen består av indicier har åklagaren således en tung börda att bära.
90
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åtal för insiderbrott.
Mål om ekonomisk brottslighet är ofta omfattande och inte så sällan juridiskt
komplicerade. Detta gäller även mål om insiderbrott. De rekvisit som enligt lagen
ska vara uppfyllda gör att särskilda krav många gånger måste ställas på den
utredning som görs innan åtal väcks. Som framgått av förevarande mål är de
omständigheter som måste presenteras för att saken ska bli riktigt belyst detaljerade
och komplicerade. Detta kräver god kunskap om den bransch och den del av denna
där den tilltalade har agerat. Små detaljer kan göra att möjligheten att utkräva
ansvar faller bort. Särskilt viktigt är att de tidssamband som kan finnas framgår
tydligt.
Processen i insidermål skiljer sig något från den som tillämpas i brottmål av
sedvanligt slag genom att den till sin karaktär framför allt när det gäller formen för
huvudförhandlingen och förebringandet av utredningen blir ett mellanting mellan
brottmål och tvistemål. Trots detta ska de beviskrav som gäller för brottmål
tillämpas. Målet skulle lika gärna kunna vara en civilrättslig process om skadestånd
eller avtalsbrott (jfr. åklagarnas påståenden om obehörig vinst, letter of intent
m.m.). För det fall att en civilrättslig prövning av ett moment i gärningspåståendet
utfaller annorlunda än åklagaren ansett innebär detta för det mesta att ett
straffrättsligt ansvar inte kan utkrävas. Vidare medför beviskravet att den tilltalade
ska frikännas om han kan presentera ett alternativ till åklagarens påstående och
detta inte är så osannolikt att det ska lämnas utan avseende. Ju mer komplicerat ett
skeende är desto mer ökar den tilltalades möjlighet att lägga fram ett sådant
alternativ och desto mindre blir åklagarens möjligheter att nå en fällande dom.
Åklagarens svårigheter att få bifall till åtal i insidermål har berörts bl.a. i
Marknadsmissbruks-utredningens betänkande (SOU 2004:69 s. 68) där det
diskuterades om den straffrättsliga regleringen inte borde överges för en rent
administrativ sådan. Bl.a. sades att den straffrättsliga regleringen ställer alltför höga
krav, framför allt i subjektivt hänseende, för att regelsystemet ska anses tillräckligt
91
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
effektivt. Samma resonemang återkom i propositionen till lagen (prop. 2004/05:142
s. 46).
Detta mål skiljer sig från de flesta andra insidermål inte bara genom sin omfattning
utan även genom att många av åtalspunkterna avser handel i aktier i stora och
välkända företag. Dessa är flitigt omskrivna i pressen, vilket medför att
möjligheterna att finna bevis för en viss ståndpunkt ökar i jämförelse med vad som
är fallet beträffande små bolag.
Loggbok.
Enligt 10 a § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella
instrument åligger det vissa fondpappersbolag att fortlöpande föra en förteckning
över fysiska personer som på grund av anställning eller uppdrag arbetar för bolaget
och som har tillgång till insiderinformation som rör bolaget. Av förteckningen ska
framgå av vilken anledning vederbörande har tagits upp i förteckningen och
relevanta datum. Enligt bestämmelsen ska förteckningen uppdateras så snart som
förhållandena ändras. Den som har tagits upp i förteckningen ska underrättas om
detta.
Bestämmelsen tar inte sikte på personer som normalt har tillgång till
insiderinformation i sin verksamhet. En förteckning över sådana personer ska finnas
hos Finansinspektionen. Reglerna gäller i stället personer som vid olika tillfällen
hamnar i situationer där de får tillgång till känsliga uppgifter. Syftet med
bestämmelserna är naturligtvis att dessa personer ska vara medvetna om det ansvar
de har och att uppgifter om detta finns dokumenterat. Reglerna underlättar dessutom
möjligheterna att utreda insiderbrott.
I förarbetena konstateras att förteckningen inte har någon typ av rättsskapande
verkan, som att den som finns upptagen i en loggbok men ändå handlar med de
finansiella instrument som denna avser med automatik ska anses ha gjort sig skyldig
92
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
till insiderbrott. Förteckningen kan av någon anledning ha varit felaktig (prop.
2004/05: 142 s. 91).
Bestämmelserna är försedda med sanktioner. Det bolag som underlåter att upprätta
en loggbok när det ska ske kan åläggas att betala en avgift. En följd av detta är att
företag av rädsla för att bryta mot reglerna tar det säkra före det osäkra och börjar
föra loggbok trots att en insidersituation inte har förelegat. Som nyss har
konstaterats kan man därför inte utgå från att det förhållandet att en loggbok har
förts innebär att insiderinformation då har funnits.
Parternas talan.
Åklagarna har till stöd sina påståenden om de tilltalades skuld åberopat en stor
mängd omständigheter och förhållanden. Sådana påståenden är de vänskapsband
som har funnits mellan vissa av de tilltalade (”Ringen”), deras sätt att handla med
värdepapper och affärernas storlek, det förhållandet att deras handel har skett i
utlandet med hold mail instruktioner för kontona, uttalanden under avlyssnade
telefonsamtal, förekomsten av dokument som enligt åklagarna utvisar att
vinstdelningar skett, hantering av stora summor i kontanter samt bruket av kodord
och Jokertelefoner.
De tilltalade har hävdat att åklagarna har intagit en felaktig grundinställning till hur
målet ska bedömas och att en prövning av brottspåståendena i varje enskilt fall ska
ske utifrån huruvida insiderinformation har förelegat vid respektive transaktion, om
någon av de tilltalade har haft tillgång till denna information, om informationen har
förts vidare från denne och sedan har legat till grund för den handel som har skett.
Målet innehåller, som nyss anförts, en stor mängd omständigheter och en mycket
omfattande bevisning. Såsom målet har presenterats av åklagarna och i syfte att ge
en så allsidig bedömning av materialet som möjligt har tingsrätten valt att börja med
att pröva de indicier som åklagarna har åberopat. Den grundläggande prövningen
93
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
måste dock, såsom vid all rättstillämpning, ske med utgångspunkt i de rekvisit som
de i målet tillämpliga lagarna uppställer.
Åtalen för grova insiderbrott omfattar 23 åtalspunkter som har behandlats dels
separat och dels i fyra block. Eftersom de omständigheter och den bevisning som
har åberopats både är övergripande och tar sikte på detaljer utgör målet en helhet.
Vad som har förekommit under en åtalspunkt kan därför tillmätas bevisvärde
beträffande en omständighet i en annan del av målet.
För det fall att en omständighet eller ett bevis som en part har åberopat inte har
berörts i domen innebär inte detta att tingsrätten har förbisett materialet, utan i så
fall att detta inte har ansetts ha tillräcklig betydelse för att nämnas i bedömningen.
Bevisning.
Såväl åklagarna som Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Magnus Kjellberg har
åberopat en omfattande skriftlig bevisning bestående av bl.a. kontoutdrag, grafer
över aktiekurser, tidningsartiklar och förhörsutsagor. Detta material har så långt det
varit möjligt vävts in i den löpande texten. Åklagarna har dessutom som skriftlig
bevisning åberopat utskrifter av bandade telefonsamtal mellan de tilltalade.
Åklagarnas grundläggande påståenden.
Ossian Hellers är åtalad i samtliga 23 åtalspunkter som gäller grova insiderbrott.
Andreas Hofmann är åtalad i (ursprungligen) 21 punkter. Ken Lennaárd är åtalad
för att ha handlat i 11 åtalspunkter. Karsten Storgaard och Magnus Kjellberg är
åtalade för att, i 3 respektive 4 åtalspunkter, ha lämnat insiderinformation till Ossian
Hellers som denne enligt åklagarna har fört vidare till Andreas Hofmann och Ken
Lennaárd.
Åklagarna har påstått att Ossian Hellers i slutet av år 2004 eller början av 2005 har
träffat avtal med Ken Lennaárd och Andreas Hofmann om att systematiskt utnyttja
94
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
insiderinformation för handel med finansiella instrument, varvid de har kommit
överens om att handeln skulle ske diskret via utländska värdepappersinstitut och
inte redovisas till Skatteverket i syfte att inte riskera att ådra sig uppmärksamhet
från svenska myndigheter.
Åklagarna har vidare hävdat att Ossian Hellers har träffat en överenskommelse med
Andreas Hofmann om en hälftendelning av de vinster som uppkommit på Andreas
Hofmanns depåer.
Påståendena tar sikte på samtliga de åtalspunkter där Ossian Hellers och Andreas
Hofmann förkommer.
De tilltalade har förnekat att några överenskommelser av angivet slag har träffats.
Åklagarna har att styrka vart och ett av påståendena enligt det ovan redovisade
beviskravet.
Överenskommelser.
Enligt åklagarna har överenskommelserna om handel på ovan angivet sätt träffats
någon gång under slutet av 2004 eller början av 2005.
Den 5 april 2005 lät Andreas Hofmann föra över 6 550 000 kr från sitt konto hos
SEB i Luxemburg till Ossian Hellers konto hos Swedbank i Luxemburg.
Tingsrätten har uppfattat att denna överföring tillsammans med åklagarnas
uppfattning om hur handeln med värdepapper från början av april 2005 har gått till,
utgör skälet till åklagarnas påståenden om när de angivna överenskommelserna har
ingåtts.
Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har hävdat att de aldrig har träffats före
huvudförhandlingen i målet eller ens känt till varandras existens. Att de är
95
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
jämngamla, sedan många år tillbaka har funnits i Ossian Hellers bekantskapskrets
och umgåtts i dennes familj talar mot deras påståenden. Å andra sidan har den
samtalskontroll och telefonavlyssning som åklagarna har åberopat inte gett något
belägg för att de har känt varandra. Det är därför inte utrett att de har haft kontakt
med varandra i detta sammanhang. Om några överenskommelser har funnits om
handel med insiderinformation har dessa därför funnits mellan Ossian Hellers å ena
sidan och var och en av Andreas Hofmann och Ken Lennaárd å den andra.
Åklagarnas första påstående är att de tilltalade har kommit överens om att
systematiskt utnyttja insiderinformation för handel med finansiella instrument. Här
skulle tingsrätten kunna välja att pröva huruvida insiderinformation har förelegat
vid varje åtalad affär. Domstolen väljer emellertid att, som sagts ovan, först pröva
de indicier som åklagarna har åberopat, trots att denna väg kräver långt mer
omfattande överväganden än den först nämnda. Ett stort antal omständigheter måste
vägas in i bedömningen.
Ossian Hellers.
Enligt åklagarna har Ossian Hellers varit något av spindeln i nätet. I Ceviandelen
har han enligt dem haft tillgång till insiderinformation genom sin anställning hos
Cevian, i övriga delar av åtalet påstås att han har tagit emot insiderinformation från
Karsten Storgaard respektive Magnus Kjellberg samt i övrigt från personer som
åklagarna inte har kunnat avslöja. Den information som Ossian Hellers har fått
tillgång till har han enligt åklagarna fört vidare till Andreas Hofmann och Ken
Lennaárd, vilka han har förmått att investera i värdepapper.
Ossian Hellers fick efter examen från Handelshögskolan i Stockholm 1997
anställning som managementkonsult hos Bain & Co. Ossian Hellers har uppgett att
han under den tiden inte sysslade med analys av företag. 2003 började han som
aktieanalytiker hos Cevian Capital Advisory AB. Bolaget lämnar förslag på förvärv
av nordiska aktier till de på Jersey belägna fonderna Cevian Capital I och II.
96
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Anställningen hos Cevian var förenad med ett förbud mot att handla med
värdepapper. För detta krävdes tillstånd från bolagets ledning. För att inte utesluta
möjligheten för de anställda att investera i värdepapper finns hos Cevian en
aktiesparklubb som placerar i samma aktier som Cevian köper. Av förhör med
Christer Gardell har framgått att förbudet gäller generellt. Det var således inte,
vilket Ossian Hellers har hävdat, upp till honom att bedöma och avgöra huruvida
han kunde handla i aktier som Cevian av något skäl inte förvärvade. Motsvarande
regler finns av uppenbara skäl hos en rad aktörer på finansmarknaden.
Ossian Hellers har således 2 år efter det att han anställdes hos Cevian inte dragit sig
för att åsidosätta en för de anställda grundläggande regel med bäring på
verksamheten. Att han har haft insikt om att detta har kunnat skada arbetsgivaren
framgår vad han under åtalet för grovt skattebrott har åberopat för att styrka
påståendet att han avsåg att företa en frivillig rättelse. Den nonchalans mot en viktig
princip i ett anställningsförhållande som agerandet ger uttryck för påverkar hans
tillförlitlighet och trovärdighet generellt i målet och väcker frågan vilka andra regler
han har varit beredd att bryta mot.
Arbetet hos Cevian innebar för Ossian Hellers del att på ett grundligt sätt analysera
bolag på börser i Norden. Analyserna var inriktade på förvärv i ett långsiktigt
engagemang och skilde sig från de relativt kortasiktiga förvärv som den åtalade
handeln har inneburit. Analyserna grundade sig enligt vad Christer Gardell har
uppgett på allmänt kända uppgifter. Detta utesluter inte att Ossian Hellers i sitt
löpande arbete hos Cevian har fått del av en mycket stor mängd information som
har varit icke allmänt känd i insiderlagstiftningens mening.
Ossian Hellers har medgett att hans syfte med den egna handeln var att utnyttja den
information som han fick hos Cevian. Genom dessa kunskaper har han enligt egen
uppfattning fått ett informationsövertag gentemot, som det får förstås, det stora
97
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
flertalet privatpersoner som handlade på börsen. Den information som Ossian
Hellers har syftat på får i de allra flesta fall antas ha varit information som hos
Cevian har betraktats som företagshemligheter (i allmän mening) och som det inte
har stått de anställda fritt att använda för privat bruk.
Under målet har hävdats, framför allt från Ken Lennaárd, att Ossian Hellers är en av
landets skickligaste aktieanalytiker och att det framgångsrika resultatet av den
handel som han utfört har varit en följd av denna förmåga samt att han inte har varit
beroende av insiderinformation för att uppnå de resultat som han gjort.
Under huvudförhandlingen har, bl.a. genom det sätt som de har lagt fram sin sak
och bemött åklagarnas argument, framkommit att Ossian Hellers, liksom andra
tilltalade, är en begåvad person med mycket goda kunskaper om finansbranschen
och handel med värdepapper. En framgångsrik handel i värdepapper förutsätter
emellertid inte i första hand en skarp hjärna utan tillgång till rätt information.
Det är allmänt känt att finansbranschen flödar av uppgifter om olika förhållanden,
särskilt när något är på väg att hända i ett bolag. Uppgifterna är i vissa fall riktiga,
men många gånger delvis riktiga, ibland osanna och i vissa fall t.o.m. planterade i
ett visst syfte. Att handla på börsen på grundval av rykten är således förenat med
mycket stor risk. Hur skicklig en analytiker än är kräver en framgångsrik analys att
denna grundas på säkra uppgifter. Detta illustreras bl.a. av Ossian Hellers handel i
Traction.
Till det anförda kan möjligen läggas att det torde vara lättare att ge framgångsrika
råd under perioder då börsen stiger och att det t.o.m. kan krävas en negativ
personlighet för att träffa rätt i en tid då börsen efter en lång period av uppgång
vänder ner. Under den period som åtalet omfattar steg Stockholmbörsen, avbrutet
av smärre nedgångar, med omkring 80 procent. Detta förhållande har naturligtvis
underlättat möjligheterna att under den i målet aktuella tiden göra goda affärer i
98
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
värdepapper utan tillgång till insiderinformation. De tilltalade har hävdat att de i
linje med detta inte har kunnat genomföra så lyckade affärer på en fallande börs.
Andreas Hofmann.
Även Andreas Hofmann är en begåvad och verbalt skicklig person. Han är
välutbildad inom ekonomi och har genom studier och anställningar utomlands
förvärvat goda kunskaper om internationella förhållanden. Efter återkomsten till
Sverige 2000 har han varit verksam inom itsektorn och försäkringsbranschen. Han
har goda vänner inom medicinteknik och media. Andreas Hofmann har således haft
kompetens, kunskaper och kontakter som han har kunnat tillgodogöra sig vid sin
handel med värdepapper under den tid som åtalet avser. Det arv som han erhöll
omkring år 2000 var grundplåten till den handel som han och Ossian Hellers har
utfört. Som placerare har han varit aggressiv och riskvillig. Han har under
huvudförhandlingen varit självsäker och ibland nedlåtande mot åklagarna. Vad som
har legat bakom hans uppträdande är svårt att säga.
Ken Lennaárd.
Ken Lennaárd gick på Handelshögskolan samtidigt som Ossian Hellers, men avbröt
studierna efter 1 år för att i stället i huvudsak ägna sig åt poker med sikte på en
internationell etablering. Hans kunskaper om ekonomi är av naturliga skäl
begränsade. Med undantag för en investering, TeliaSonera, har han handlat i de
bolag som Ossian Hellers har nämnt som lämpliga investeringsobjekt. Hans
grundläggande investeringsfilosofi är att gå ”all in”.
Ken Lennaárd har under huvudförhandlingen varit sarkastisk mot åklagarna.
Huruvida det har skett i vredesmod över att vara åtalad eller för att värja sig mot
besvärliga frågor har tingsrätten inte kunnat avgöra.
99
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
De tilltalades handel.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann har åberopat utredning som visat att många
investerare på börsen, t.ex. fonder och delar av näringslivet, under den tid som
åtalet omfattar har nått långt bättre resultat än de själva gjort. Jan Felländer har gjort
gällande att många av hans kunder i Luxemburg hade högre avkastning på sitt
kapital än Andreas Hofmann hade. Uppgifterna bekräftar förhållandet att
möjligheterna att göra framgångsrika affärer i en uppåtgående börs är mycket goda
även för den som inte är särskilt riskbenägen. I avsaknad av utredning om hur de
åberopade placeringarna har sett ut är det emellertid inte möjligt att dra några mer
långtgående slutsatser av dessa uppgifter, annat än att de ger ett visst stöd för de
tilltalades påståenden om hur deras handel har gått till.
Handel på en värdepappersmarknad är alltid förenad med risk. Även om en skicklig
handlare genom olika åtgärder kan minska risken finns i det förflutna många
exempel på hur en enskild händelse kan orsaka plötsliga börsfall och därmed stora
kapitalförluster. En känd följd av detta är att de som placerar stora belopp på kort
sikt inte gärna behåller sina placeringar ens över ett veckoslut.
Åklagarnas övergripande uppfattning är att de tilltalade har handlat utan risk och att
de därför, enligt en mellan dem träffad överenskommelse, måste ha haft tillgång till
insiderinformation.
Såväl Ossian Hellers som Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har genomfört ett
stort antal affärer som inte är föremål för åtal. Detta gäller investeringar i bl.a.
Electrolux, Ericsson, Intrum Justitia, Tele2, Semcon, NeoNet, Acando Frontec,
New Science, Cherryföretagen, PA Resources, Consafe, Teleca, Danware, Eircom,
La Seda Barcelona, PEAB, Sonesson, Satama, Amer Sports, Astra och Elanders.
Åklagarna har bekräftat att dessa affärer inte har grundats på insiderinformation.
Detta utesluter visserligen inte att de tilltalade vid de åtalade affärerna har haft
tillgång till och använt insiderinformation. Enligt den utredning som de tilltalade
100
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
har presenterat skiljer sig övriga affärer i fråga om upplägg och resultatet inte i
någon högre grad från de åtalade affärerna. Detta förhållande försvagar i viss mån
åklagarnas påståenden.
Åklagarna har hävdat att de tilltalade har investerat i en viss ordning, vilket
överensstämmer med en internationellt bekräftad princip att den som först får
insiderinformation investerar först, följd av dem som han har delat med sig av
informationen till. De tilltalade har hävdat att detta påstående inte stämmer överens
med den handel som har skett. I ett mycket stort antal fall stämmer åklagarnas
påståenden, men det finns också situationer där t.ex. Andreas Hofmann har sålt vid
samma tid som Ken Lennaárd har köpt. Det mönster för handeln som åklagarna har
hänvisat till är således inte obrutet, men ger i huvudsak stöd för åklagarnas
påstående.
Analyser.
Enligt åklagarna är det anmärkningsvärt att EBM vid husrannsakan inte har
återfunnit något material som visar vilka analyser som de tilltalade har gjort inför
sina köp. Åklagarnas uppfattning synes grundas på föreställningen att analysarbete
inför ett aktieköp sker genom att material från olika håll sammanställs fysiskt och
därefter mynnar ut i ett dokumenterat beslut. Detta torde vara en felaktig syn. Ett
beslut om en investering sker många gånger genom att en övertygande analys eller
rekommendation kommit. Ofta tas det definitiva beslutet utan någon längre
betänketid, efter en överraskande kursrörelse eller efter det att rykten eller
information kommit ut.
Ossian Hellers har anfört att information i finansbranschen är färskvara och att det
inte finns någon anledning att spara sådan samt att han aldrig tog med sig något
material hem.
101
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann har anfört att han har grundat sina beslut i huvudsak på analyser
som han har fått från olika håll, bl.a. Jan Felländer, samt hållit sig informerad om i
media. Han har hänvisat till att det fanns omkring 130 analyser på hans Yahookonto
och att hans påstående skulle ha bekräftats såvida EBM hade undersökt detta. Han
har uppgett att hans analysarbete har bestått i att jämföra och väga olika bankers
analyser mot varandra.
Ken Lennaárd har uppgett att han i vissa fall grundade sina köp på analyser som han
fick från Ossian Hellers, men att han inte sparat dessa.
Vad de tilltalade har anfört kan inte lämnas utan avseende. Åklagarnas påståenden
att den omständigheten att EBM hos de tilltalade inte har återfunnit spår av några
analyser talar inte för att deras handel har grundats på insiderinformation.
De tilltalades tidigare handel.
Åklagarna har hävdat att det för bedömningen av skuldfrågan är av intresse att
granska hur de tilltalades handel i värdepapper har sett ut före den åtalade perioden.
År 2000 ärvde Andreas Hofmann 12 milj kr. Han har berättat att en del av pengarna
placerades i it-aktier med stora förluster vid itkraschen och missnöje med
förvaltaren som följd. Resultatet av detta blev enligt Andreas Hofmann att han insåg
att han måste engagera sig mer i sina värdepappersaffärer. Under 2004 ökade
behållningen på hans konto från 6,7 till 8,2 milj kr. Förvaltningen av
värdepappersportföljen under 2004, som skedde utan insiderinformation, var
således framgångsrik.
Ossian Hellers fick sin första anställning 1997. Hans handel i aktier var under
början av 2000-talet enligt deklarationerna relativt liten. Han ägde aktier utan att
omsätta dessa i någon högre grad. Vid anställningen hos Cevian blev han medlem i
företagets aktiesparklubb. Ossian Hellers möjligheter att dessförinnan handla för
102
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
större belopp i aktier var till följd av hans ålder och ekonomiska förhållanden
begränsade. Hur hans handel såg ut före 2005 har därför inte särskilt stor relevans.
Ken Lennaárd har uppgett att han redan i 17-årsåldern var intresserad av aktier och
då investerade i en ölproducent, dock med dåligt resultat. Av hans
inkomstdeklarationer framgår att han därefter regelbundet handlade med aktier i för
en privatperson normal omfattning. Han har under vissa perioder på 2000-talet
vistats utomlands och då haft vinster från pokerspel.
Handelsstrategi.
Såväl Ossian Hellers som Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har påstått att de
vid sin handel har varit beredda att ta stora risker. Ossian Hellers har tillagt att han
efter en tid förlorade respekten för pengar och mer såg handeln som ett spel där
utmaningen och spänningen var det primära, inte resultatet i kr. Ossian Hellers och
Andreas Hofmann har hävdat att de har handlat värdepapper med tillämpning av en
eventdriven strategi som är internationellt känd och som tidigare med goda resultat
använts av många hedgefonder. Strategin går ut på att under en kort tid investera i
speciella situationer som kan uppkomma i ett bolag, särskilt när dessa är omskrivna
och föremål för rykten. Situationer som är lämpade för sådana spekulationer finns i
anslutning till att en rapport kommer (rapportspekulation), när en aktie rör sig under
en längre tid i en viss trend (trendspekulation), när ett bolag är omskrivet i media
(mediaspekulation), när en kurs rör sig hastigt åt endera hållet (rekylspekulation)
och i samband med att ett bolags utdelning ska betalas ut (kupongspekulation).
De tilltalade har pekat på att samtliga de åtalade affärerna har skett när någonting
speciellt har inträffat i bolaget, såsom en Q-rapport eller ett bud. Med något
undantag är detta riktigt. Å andra sidan är det just i sådana situationer som det kan
finnas insiderinformation i ett bolag.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann har vidare pekat på att hela investeringen i en
aktie många gånger inte har gjorts direkt, utan att en post har köpts som en start på
103
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
investeringen och att denna därefter har fortsatt när kursen har stigit och vinst har
uppkommit på det första köpet. Det kan konstateras att Ossian Hellers och Andreas
Hofmann i många fall har handlat på detta sätt. I några fall, t.ex. EAC, har de även
fortsatt handla när kursen har sjunkit. Det torde vara naturligt för den som handlar
på insiderinformation att satsa stort direkt, förvissad om att investeringen är rätt och
säker. Vad de tilltalade här anfört får därför anses tala för att investeringen i fråga
inte har skett med insiderinformation.
Ken Lennaárds investeringsstrategi har vid handeln på börsen liksom vid annan typ
av spel som han bedrivit varit att i de flesta lägen gå all in. Vid många investeringar
har han, som sagts ovan, hänvisat till att han har tagit rygg på Ossian Hellers, dock
utan att från denne ha erhållit omdömen av mer specifikt slag. Ossian Hellers
uppgifter har i stället bestått i ett allmänt lovprisande av en investering i bolaget
eller att denne har sänt över analyser avseende detta.
Olika värdepapper.
En viss del av de tilltalades handel har skett i optioner. Åklagarna har vid några av
dessa tillfällen, för att illustrera hur riskbenägna de tilltalade har varit, angett den
mängd aktier som de tilltalades köp av optioner har motsvarat. Jämförelsen är
emellertid inte relevant. Olika typer av derivat finns på en rad olika områden och
har kommit till just för att inte behöva handla i den underliggande tillgången.
Som Ossian Hellers anfört är handel i optioner generellt mer riskfylld än handel i
aktier. Möjligheten till vinst är påtagligt mycket större i optioner samtidigt som
dessa snabbt kan bli värdelösa. En följd av detta är enligt Ossian Hellers att den som
är säker på en investering köper optioner och den som är mer försiktig köper aktier.
Vid de tillfällen då de tilltalade har köpt optioner skulle alltså sannolikheten för att
de tilltalade har gjort sig skyldiga till insiderbrott vara större än annars och omvänt.
Tingsrätten har vid sin granskning av utredningen kunnat konstatera att dessa
påståenden inte kan leda till säkra slutsatser i någon riktning.
104
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Jokertelefoner.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann började i februari 2007 att använda
kontantkortstelefoner med Jokerabonnemang (Jokertelefoner) vid samtal med
varandra och vid Andreas Hofmanns kontakter med Jan Felländer. Samtalen över
telefonerna kunde inte avlyssnas av polisen. Åklagarna har hävdat att Jokertelefonerna användes för att dölja när de diskuterade insiderinformation med
varandra och planerade sina köp.
Åklagarnas påståenden får stöd av det förhållandet att Andreas Hofmann vid
polisens tillslag den 16 april 2007 gav sin hustru instruktionen att kasta ut telefonen
genom ett fönster. Han har uppgett att han skaffade telefonen för att han inte ville
använda arbetstelefonen vid samtalen till mäklaren i Luxemburg. Instruktionen till
hustrun att kasta ut telefonen har han förklarat med att han inte ville att hans handel
skulle bli känd för polisen då han inte deklarerat kapitalvinsterna och avsåg att
senare göra en självrättelse samt att kortet i telefonen var det enda som knöt honom
till denna handel.
Andreas Hofmann har således medgett att avsikten med handlandet var att
undanröja bevis. Vad han har uppgett om skälet till att Jokertelefonen användes
framstår inte som trovärdigt.
Ossian Hellers har uppgett att han skaffade Jokertelefonen p.g.a. att Andreas
Hofmann hade ett sådant abonnemang för att liksom denne ringa till sin mäklare,
men att han egentligen inte hade något behov av telefonen och kom att använda den
enbart vid samtalen med Andreas Hofmann. Ossian Hellers har såvitt framkommit
inte använt Jokertelefonen vid samtal med Ken Lennaárd.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann var vid denna tid medvetna om att deras
handel i vissa värdepapper hade uppmärksammats av myndigheter utomlands. De
kan inte ha varit omedvetna om att dessa uppgifter har vidarebefordrats till
105
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
motsvarande myndighet i Sverige. Av de avlyssnade samtalen framgår att de i flera
fall har ringt upp på en fast telefon bara för att bestämma att de skulle talas vid på
Jokertelefonerna. Agerandet kan inte ha berott på de skäl som de angett. Det kan
inte uteslutas att de i februari 2007 anade att de var föremål för någon slags utredning och ville dölja sina samtal. Innehållet i dessa är i vissa fall komprometterande,
oavsett om de avsett insiderinformation eller företagshemligheter.
Samtal och kodord.
Ossian Hellers har uppgett att det har ingått i hans anställning på Cevian att tala
med ”alla” om aktier, att detta har medfört att han har pratat aktier även med
Andreas Hofmann och Ken Lennaárd, dock utan att läcka någon form av otillåten
information till dem.
Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har anfört att ett av de med Ossian Hellers
gemensamma intressena var aktier och att de kontinuerligt har diskuterat ämnet med
denne, utan att kräva besked av honom i känsliga frågor. Magnus Kjellberg har
uppgett att vissa frågor hos deras respektive arbetsgivare har medfört att det har
varit naturligt att de har avhandlat dessa med varandra.
Åklagarna har som bevisning för att insiderinformation har spritts mellan de tilltalade, enligt påstådd överenskommelse, åberopat ett stort antal avlyssnade samtal
mellan Ossian Hellers å den ena sidan och Andreas Hofmann, Ken Lennaárd,
Karsten Storgaard och Magnus Kjellberg å den andra samt mellan Andreas
Hofmann och Jan Felländer. Samtalen har skett under tiden februari – april 2007.
Åklagarna har särskilt pekat på att Ossian Hellers har använt kodord vid sina samtal
med Andreas Hofmann, Ken Lennaárd och Magnus Kjellberg.
106
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
De tilltalade har invänt att det är vanligt i finansbranschen att man använder kodord
och att de gjort detta för att inte avslöja för den som kunde höra deras samtal vad de
talade om.
En sak är att använda kodord i en näringsverksamhet där många parter är
inblandade och oaktsamhet med viktig information kan orsaka mycket stor
ekonomisk skada. Det är en annan sak att göra det i privat handel, även om denna
har avsett för privatpersoner stora belopp. De tilltalades förklaringar framstår inte
som övertygande.
Dessutom är innehållet i flera av samtalen anmärkningsvärt. Särskilt uppseendeväckande är Ossian Hellers diskussioner med Karsten Storgaard i mars 2007 i
anslutning till Ossian Hellers, Andreas Hofmanns och Ken Lennaárds förvärv av
aktier i ASUR. Ossian Hellers har också under mars och april 2007 pratat med
Andreas Hofmann om Maggan, vilket torde ha varit Mandator, och Ofelia, d.v.s.
OMX. Med Ken Lennaárd har Ossian Hellers pratat om samma bolag och med
Magnus Kjellberg om Ofelia. Samtalen har skett på ett sätt som starkt indikerar att
de rört förmedling av information som det i något avseende inte varit tillåtet att föra
vidare. Ken Lennaárd har dessutom nämnt Morgan och Stanley, vilket starkt tyder
på att Ossian Hellers har fått information från en anställd på denna bank.
Kontanter.
Andreas Hofmann och Ossian Hellers har vid resor till kontinenten hämtat stora
belopp i kontanter. En av dessa resor har gått via Köpenhamn där Andreas Hofmann
enligt åklagarna har överlämnat 400 000 DKK till Karsten Storgaard.
Ett utmärkande kännetecken för brottslig verksamhet är intresset att kontrollera och
dölja penningströmmarna. Detta förekommer inte bara vid ekonomiska brott utan
t.ex. i narkotikabrottslighet. Det förhållandet att Andreas Hofmann och Ossian
107
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Hellers har hämtat kontanter i Schweiz och Luxemburg och har transporterat dessa
till Sverige talar starkt för att de i sin handel med värdepapper har sysslat med brott.
Andreas Hofmann har uppgett att förklaringen till att han tog ut en del av beloppen i
dansk valuta var att han avsåg att handla möbler i Köpenhamn och även gjorde det.
Andreas Hofmann har emellertid haft märkligt svårt att erinra sig vilka möbler som
köptes och vilken transportör som fraktade möblerna till Stockholm. Han har
dessutom saknat kvitton på inköpen, vilket av flera skäl är anmärkningsvärt.
Andreas Hofmann har vidare uppgett att stora delar av beloppen användes till
betalning av reparationer och förbättringar på familjens bostadsfastighet. När frågan
om vilka arbeten som gjorts på fastigheten först kom upp hade han svårt att
redogöra för dessa. När han följande förhandlingsdag återkom i frågan hade han fler
besked. Dock saknades kvitton på de stora beloppen. Enligt Andreas Hofmann hade
många av hantverkarna krävt svart betalning, vilket Andreas Hofmann godtagit,
trots de skatte- och försäkringsmässiga nackdelar som kan följa av detta.
Ossian Hellers har uppgett att stora delar av de pengar som han hämtade
investerades i den fastighetsrörelse som han drev. Han har förklarat resorna till
kontinenten, såväl tillsammans med Andreas Hofmann som med Ken Lennaárd,
med att han tycker om att köra bil.
Andreas Hofmanns och Ossian Hellers förklaringar till varför deras medel inte
överfördes via det etablerade betalningssystemet kan inte vara sanningsenliga.
Ordvalet i deras konversation kl. 17:59 den 10 april 2007 inför deras sista resa
tillsammans visar att pengar skulle tas ut från Andreas Hofmanns konto och tyder
på att Ossian Hellers har ansett sig ha rätt till dessa. Pengar från det uttag som
därefter skedde från Andreas Hofmanns konto återfanns vid husrannsakan på
Ossian Hellers arbetsplats.
108
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Hold mail.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann har för kontona i Luxemburg och Schweiz
beslutat att några underrättelser inte skulle sändas till dem. Syftet kan inte ha varit
något annat än att eliminera risken för att någon handling från banken skulle
komma svensk myndighet till handa.
Excelhandlingar.
I datorer och ett USBminne som har tillhört Andreas Hofmann har återfunnits
exceldokument. Åklagarna har hävdat att dokumenten är vinstdelningar mellan i
första hand Ossian Hellers och Andreas Hofmann samt i några fall annan person
och att de styrker att dessa personer har investerat tillsammans samt att Ossian
Hellers har haft del i vinsten från Andreas Hofmanns handel.
Andreas Hofmann har förnekat att dokumenten är vinstdelningar med den innebörd
som åklagarna har påstått. Han har hävdat att de är uppdelningar av hans tillgångar i
vad han kallat säkerhetskapital och riskkapital, d.v.s. de delar som han har kunnat
använda för handel. Han har dock medgett att Red i det dokument som rör ASUR är
Karsten Storgaard och att han själv och Ossian Hellers har delat på en förlust som
uppkommit vid Karsten Storgaards handel.
I ett USBminne som har återfunnits på Andreas Hofmanns skrivbord på hans
arbetsplats, har funnits 7 exceldokument. Åklagarna har påstått att blad 1, som
döpts till A&O Inv, visar vinstberäkningar i affärer som har gjorts under 2004 och
början av 2005, och att samtliga affärer utom en, som påstås vara Intentia, har delats
på 2. Affären i Intentia har delats på 3. Dokumentets namn är enligt åklagarna en
förkortning av Andreas & Ossians investeringar. De bolag som avses är Intrum
Justitia, Neo Net, Visma, Metso och Intentia. Ytterligare excelblad utgör versioner
av det förstnämnda bladet, ett av dem med rubriker och företagsnamn utbytta till
namnen på försäkringsbolag. I ett annat finns meningen ”O owes 150 000…” samt
ett belopp om 5 500 000 kr. Enligt åklagarna innebär det senare beloppet att
109
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann är skyldig Ossian Hellers detta belopp. I 2 andra handlingar finns
enligt åklagarna belopp som utgör värderingar av Andreas Hofmanns köpoptioner i
Skandia 2005. Dokumentet visar enligt åklagarna hur stor vinsten skulle bli per
person för Andreas Hofmann och Ossian Hellers vid dåvarande kursnivåer. I ett
annat dokument finns en skuld på 5 500 00 upptagen till en MRBIG. Åklagarna har
påstått att MRBIG i anteckningen är Ossian Hellers.
Andreas Hofmann har medgett att han har upprättat excelhandlingarna, men har
påstått att de har utgjort hastigt tillkomna minnesanteckningar som har skett för att
kontrollera hans ekonomiska ställning just när anteckningarna tillkom. Han har
förnekat att A&O Inv betyder Andreas och Ossians investeringar. A&O betyder
enligt honom i stället Alfa och Omega, 2 beteckningar som tillkom i hastigheten
som beteckningar på hans uppdelning i respektive risk- och säkerhetsportfölj. Han
har vidare förklarat att dokumenten har skapats på hans arbetsplats och krypterats
för att innehållet inte skulle röjas för hans chef eller arbetskamrater.
Beträffande de som skulder angivna beloppen har Andreas Hofmann bestämt hävdat
att samtliga belopp, d.v.s. 150 000 och 5 500 000 kr är skulder till honom. Till stöd
för sitt påstående har han angett att det i dokumentet även finns upptaget 105 000
kr, vilket var en summa som han lånade ut till sin mor. Beloppet om 150 000 kr var
ett lån till hans bror Daniel, som inte fick del av arvet. Ossian Hellers är enligt
Andreas Hofmann Mr Big. 5 500 000 kr är den skuld till Andreas Hofmann som
återstod efter det att Ossian Hellers hade amorterat 1 milj kr av det ursprungligen på
våren 2005 utlånade beloppet om drygt 6,5 milj kr.
Det ligger nära till hands att uppfatta rubriken på dokumenten på det sätt som
åklagarna har hävdat, d.v.s. att de avser investeringar som Andreas Hofmann och
Ossian Hellers har gjort tillsammans. I så fall utgör de också ett gott stöd för att de
har investerat gemensamt på Andreas Hofmanns depå och att Ossian Hellers har
varit berättigad till del i Andreas Hofmanns vinst. En sådan teori skulle innebära att
110
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ossian Hellers har betingat sig ersättning av Andreas Hofmann inte bara i de
Cevianrelaterade bolag där han inte handlade själv utan även i de bolag där han
investerade. Det kan ifrågasättas om Andreas Hofmann skulle ha gått med på ett
sådant upplägg. Å andra sidan har Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken
Lennaárd, enligt vad de själva uppgett, inte varit öppna mot varandra med hur
mycket de har investerat. Åklagarnas tolkning av handlingarna framstår som
sannolik. Å andra sidan kan Andreas Hofmanns förklaring till innehållet i
dokumentet inte frånkännas betydelse.
Andreas Hofmanns påstående om det dokument där olika skulder har upptagits att
samtliga belopp avser skulder till honom framstår för tingsrätten som logiskt och
korrekt. Åklagarna har när det gäller det ursprungliga beloppet som överfördes från
Andreas Hofmann till Ossian Hellers presenterat en beräkning som upptar affärer
som har gjorts även under 2004 och som inte kommer ens i närheten av 6,5 milj kr.
Påståendet innebär att insideraffärer skulle ha skett redan 2004, något som
åklagarna uttryckligen sagt att de inte gör gällande. Dokumentet styrker därför
Andreas Hofmanns påstående att överföringen till Ossian Hellers var ett lån som
upptagits för att ge Ossian Hellers en möjlighet att börja handla i värdepapper och
som skulle amorteras senare.
I en dator som har tagits i beslag i Ossian Hellers bostad har funnits ett dokument
kallat eric.xls som har skapats kl. 00:03:39 den 11 april 2006. I dokumentet
förekommer en rad olika belopp samt namnen Mr White, Mr Bling och
benämningarna Kid, White, Kid 1, Röd, Röd Div och Kid 2. Enligt åklagarna är Mr
White Magnus Kjellberg, som för sin medverkan i Gambroaffären har erhållit
855 000 kr i ersättning. Mr Bling är enligt åklagarna Ossian Hellers, som i enlighet
med uträkningar i dokumentet har fått del av Andreas Hofmanns affärer med
15 083 662 kr. Med Kid avses Gambro, med White Andreas Hofmanns affärer i
Electrolux den 13 och 14 februari 2006, med Kid 1 Andreas Hofmanns affärer i
Gambro den 14 februari – 15 mars 2006, med Röd Andreas Hofmanns affärer i
111
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Visma den 2 februari – 22 mars 2006, med Röd Div utdelning i Visma den 21 mars
2006 och med Kid 2 Andreas Hofmanns affärer i Gambro den 22 mars – den 3 april
2006.
Åklagarna har hävdat att en delning har skett vid denna tidpunkt p.g.a. att det i
Andreas Hofmanns depå hos Nordea i Luxemburg inte fanns annat än svensk
valuta.
Åklagarna har vidare påstått att dokumentet har upprättats av Andreas Hofmann och
har sänts till Ossian Hellers som en redovisning av en vinstdelning. De tilltalade har
gjort gällande att Andreas Hofmann har skapat dokumentet i Ossian Hellers dator
vid en tid då han inte hade tillgång till en egen dator från arbetet och att Ossian
Hellers inte behövde den dator han hade lånat från Cevian på grund av att de mail
som kom från Cevian sändes till hans mobiltelefon.
Andreas Hofmann och Ossian Hellers har under huvudförhandlingen ingående
förhörts om saken. På åklagarnas begäran har poliskommissarien Leif Oja hörts som
vittne angående den beslagtagna datorn. Genom förhöret med denne har åklagarna
emellertid inte förmått styrka att saken har förhållit sig på annat sätt än de tilltalade
har gjort gällande.
Enligt Andreas Hofmann är Mr White en person i hans bekantskapskrets som
hjälpte honom med råd vid hans investeringar i Gambro och i gengäld fick
möjlighet att med Andreas Hofmanns tillgångar investera i bolaget på hans depå,
varvid en vinst uppkom med 855 000 kr. I övrigt är Mr Bling enligt Andreas
Hofmann ett ord utan någon innebörd som han använde som beteckning på den
delen av kapitalet som han kunde använda för fortsatta affärer.
Åklagarnas analyser av och teorier runt handlingen framstår som väl genomtänkta
och matematiskt övertygande. Andreas Hofmanns påstående försvagas av att han
112
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
inte vill uppge namnet på den person som han påstår är Mr White. Så som tabellen
är utformad bör dessutom Mr Bling vara en person eftersom Mr White är det.
Andreas Hofmanns version är emellertid inte så osannolik att den kan lämnas utan
avseende.
Åklagarna har till stöd för sina påståenden vidare åberopat en fil som har återfunnits
i Andreas Hofmanns arbetsdator. Denna innehåller 6 exceldokument som enligt
åklagarna upptar vinstdelningar avseende affärer i TradeDoubler som Andreas
Hofmann gjort i november – december 2006. Enligt åklagarna innebär de siffror
som anges i handlingarna att Andreas Hofmann har behållit 627 865 kr i vinst, att
Ossian Hellers har tilldelats lika mycket och att en tredje person, som påstås vara
Magnus Kjellberg då denne har läckt i affären, erhållit 348 572 kr.
I dokumenten finns ytterligare beräkningar som enligt åklagarna avser affärer i
Outotec, i Midelfart Sonesson i oktober – november 2006 och i Electrolux i februari
2006 och som påstås innebära att Andreas Hofmann och Ossian Hellers erhållit
1 283 652 kr vardera.
Ett annat dokument avser enligt åklagarna beräkningar av affärer genomförda i
ASUR. Åklagarna har hävdat att beteckningen MOA avses Andreas Hofmann, BI är
Ossian Hellers och RED avser Karsten Storgaard. Ossian Hellers har uppgett att han
fått tillstånd av Andreas Hofmann att för en kamrats räkning, som var Karsten
Storgaard, handla på Andreas Hofmanns depå under motiveringen att han inte själv
kunde handla aktier i ASUR. Resultatet av affären blev en förlust som Andreas
Hofmann och Ossian Hellers kom överens om att stå för. Dokumentet utgör således,
som åklagarna hävdat, en delning av den förlust som uppkommit i ASUR.
ASURdokumentet, som således utgör en vinstdelning, skiljer sig inte till sin
utformning från övriga exceldokument. Detta styrker att även innehållet i övriga
dokument är vinstdelningar. Därigenom är emellertid inte visat att handeln har skett
113
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
med insiderinformation som grund. De tilltalades uppfattning kan ha varit att rätt till
ersättningar dem emellan har förelegat även när informationen har grundats på
affärshemligheter.
Åklagarna har vidare åberopat en handling som enligt dem utgör en resultatberäkning avseende köp av aktier i OMX i april 2007. I en kolumn har kalkylerats
med en avkastning på 10 procent, vilket skulle ge en vinst på 1 849 200 kr efter
avdrag för courtage. De har hävdat att handlingen visar att Andreas Hofmann inte
visste vilken nivå som skulle bli aktuell för budet på OMX, utan bara att ett bud var
på gång, och att han kalkylerade med en kursuppgång på 10 procent, vilket han
baserade på att en kursdrivande händelse, t.ex. en tidningsartikel, skulle komma
inom kort. Detta skedde också när DI några dagar senare publicerade en artikel om
saken.
Det framstår som tveksamt om handlingen ger underlag för de påståenden som
åklagarna gjort.
Förhör och presentationer.
Åklagarna har till stöd för sina påståenden att affärerna har grundats på
insiderinformation åberopat att Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken
Lennaárd har varit påfallande kortfattade när de under polisförhören har ombetts att
redogöra för de skäl som låg bakom deras investeringar. Åklagarnas påståenden är i
och för sig riktiga. Å andra sidan är det en grundläggande princip att en misstänkt
har rätt att tiga eller svara kortfattat på frågor utan att det ska läggas denne till last.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann har hävdat att de funnit det lönlöst att svara
dels p.g.a. att förhörsledarna var okunniga och inte brydde sig om de svar de
lämnade dels då det förekom läckage från polisen till pressen om vad de uppgett i
förhören.
114
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åklagarna har under sakframställningarna presenterat en omfattande bevisning som
har syftat till att skildra de sammanhang i vilka affärerna har skett till styrkande av
att de tilltalade har handlat på insiderinformation. Ossian Hellers och Andreas
Hofmann har åberopat mer omfattande presentationer för att visa det omvända. De
har inte hävdat att de i samtliga fall har handlat just på de omständigheter som har
framkommit i presentationerna eftersom de i många fall inte kan minnas vad de har
grundat sin handel på. I stället har de gjort gällande att förhållanden som har
framkommit i presentationerna sannolikt har styrt deras handel. I vissa fall har
presentationerna syftat till att visa att insiderinformation inte har funnits vid tiden
för handeln.
Omfattningen av och grundligheten i presentationerna har överraskat åklagarna,
som har hävdat att de är efterhandskonstruktioner. Åklagarna har framfört kritik
mot att de tilltalade inte har lämnat uppgifterna i förhör eller i vart fall presenterat
dem före huvudförhandlingen
De tilltalade har till bemötande av kritiken anfört bl.a. att EBM inte har genomfört
den grundliga förundersökning som har krävts för att kunna avgöra om
insiderinformation har funnits vid relevanta tidpunkter och att de tilltalade själva
därför har måste göra denna utredning.
De tilltalades utredningar innehåller liksom åklagarnas bevisning en presentation av
företagen, utredningar om hur kursen har rört sig och storleken på omsättningen vid
olika tillfällen samt artiklar ur pressen. De är i grunden desamma som åklagarnas.
Skillnaden mellan utredningarna ligger däri att de tilltalade mer har tagit sikte på
frågan huruvida insiderinformation har förelegat.
De tilltalade har en laglig rätt att åberopa och förebringa den bevisning som de
anser erforderlig för att deras försvar ska vara fullgott. Någon grund för kritik mot
de tilltalades agerande finns inte.
115
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Påstådda överenskommelser.
Den ovan redovisade genomgången har försökt klargöra huruvida åklagarna har
kunnat styrka att de tilltalade har träffat en överenskommelse om att handla på
insiderinformation och att Ossian Hellers skulle ha rätt till del av vinsten i Andreas
Hofmanns affärer.
Av utredningen framgår klart att de tilltalade har handlat i i stort sett samma aktier
vid samma tillfällen. Detta tyder på att de har talat med varandra om vilka affärer de
skulle göra och att Ossian Hellers har delat med sig av information till Andreas
Hofmann och Ken Lennaárd. Att detta har skett under den tid som telefonavlyssningen har pågått framgår klart av utskrifterna av samtalen. Huruvida deras
samarbete har vilat på en uttrycklig överenskommelse som har träffats vid ett visst
tillfälle eller varit följden av ett skeende som ytterst berott på börsens utveckling
och resultatet av handeln måste vara svårt att avgöra och saknar kanske också delvis
betydelse. Under alla omständigheter har åklagarna inte förmått styrka detta
påstående.
Det är styrkt att Ossian Hellers i april 2005 lånade omkring 6,5 milj kr av Andreas
Hofmann utan att någon revers upprättades. Vilka villkor som gällde för lånet är
outrett. Att Ossian Hellers förutom förmånen att utan säkerhet få låna detta stora
belopp, samtidigt som han själv gjorde framgångsrika affärer, skulle vara berättigad
till en stor del av ett överskott i Andreas Hofmanns värdepappersaffärer framstår
som mindre sannolikt. Ett sådant scenario får anses förutsätta att Ossian Hellers har
fört Andreas Hofmann bakom ljuset när det gäller omfattningen av den egna
handeln, ett förhållande som i och för sig inte kan uteslutas. Att affärerna i något
avseende har varit gemensamma framgår dock av vinstdelningarna och i vart fall ett
av telefonsamtalen mellan Ossian Hellers och Andreas Hofmann den 10 april 2007.
Utredningen är dock i dessa delar så motsägelsefull att det är svårt att dra några
säkra slutsatser av den.
116
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Slutsatsen av det anförda är att åklagarna inte har kunnat styrka vare sig att någon
överenskommelse träffats av det slag som åklagarna har påstått eller att Ossian
Hellers skulle ha del i vinsten i Andreas Hofmanns affärer i den omfattning som
åklagarna påstått.
CEVIANDELEN
ÅTALSPUNKT 1 VISMA 2005 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann).
Ossian Hellers och Andreas Hofmann har förnekat brott.
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Visma var ett norskt företag som var noterat på Oslobörsen. Det var en av Nordens
största program- och tjänsteleverantörer inom itsektorn och hade 2003 cirka 2 000
anställda. I koncernen ingår den svenska programleverantören SPCS. Öisten Moan
var koncernchef.
Omsättningen 2003 var 1,5 mdr kr. 2004 var omsättningen 1,8 mdr kr. Cevian hade
analyserat företaget under en tid och avsåg att gå in i det. Den 7 april 2005, strax
innan Cevian tog beslutet att investera i Visma, hade det gjorts en sammanställning
inför Vismas rapport för Q 1 2005 om vad 7 analytiker ansåg om Visma. Man
förväntade sig ett resultat före avskrivningar på 62 milj kr och en omsättning på 471
milj kr. Dessa uppgifter var spridda i media och offentliggjorda i Norge. Fredagen
den 8 april 2005 tog Cevian Advisory beslutet att rekommendera Cevian att gå in i
Visma.
117
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
På morgonen tisdagen den 12 april 2005 offentliggjorde Visma rapporten för Q 1
2005 innan börsen öppnade. Den var lite svagare än förväntat. Resultat var 60 milj
kr och omsättningen 458 milj kr. Styrelsen i Visma ansåg dock inte att den avvek så
mycket från förväntningarna att det fanns anledning att gå ut med en vinstvarning.
Handeln i aktien var medelstor den dagen och kursen sjönk något.
Cevian började investera i Visma. Den 28 april 2005 hade man köpt 1 500 000
aktier. Man valde att ligga precis under flaggningsgränsen 5 procent för att invänta
ett större block. Man fick dock vänta ganska länge på detta. Först den 5 augusti
2005 köpte man ett stort block och flaggade sitt innehav. Kursen steg då 8,1
procent.
Åklagarna har inte någon utredning som visar att Cevians investeringar är av en
sådan kategori att de ger stora kursförändringar. Av utredningen i målet kan man
dock se att handel strax innan Cevian går in i ett bolag har haft den effekten i flera
fall. Andreas Hofmann har haft kännedom om att Cevian skulle gå in i aktien. Om
Cevian går in i aktien och satsar stort får man en kursökning bara genom att Cevian
går in. Därefter kommer en ökning när det görs offentligt att detta skett.
Andreas Hofmann förvärvade aktier i Visma enligt följande. När rapporten kom på
morgonen den 12 april 2005 köpte han 50 000 aktier till kursen 71,50 NOK för
sammanlagt 3 594 837 NOK. Den 14 april 2005 förvärvade han ytterligare 40 400
aktier till kursen 71,12 NOK för 2 886 191 NOK.
Samtliga aktier såldes under tiden den 28 april – den 4 maj 2005 med en vinst på
55 803 NOK. Andreas Hofmanns handel framgår av kontoutdrag från depån hos
SEB i Luxemburg. När alla kostnader för affären har räknats samman blev vinsten
48 815 kr. Affären blev inte så stor som Andreas Hofmann hade räknat med p.g.a.
att Cevian valde att ligga under flaggningsgränsen så länge.
118
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ingen insiderinformation har existerat. Cevians beslut att handla är inte att betrakta
som sådan information. Informationen har inte varit ägnad att i tillräcklig grad
påverka kursen och har inte heller gjort det. Han har inte röjt den aktuella
informationen till Andreas Hofmann. Andreas Hofmanns handel har skett på andra
grunder och har inte till någon del skett för Ossian Hellers räkning.
Han har inte fått någon information från Ossian Hellers. Han har handlat i samband
med en rapport och har gjort en rekylspekulation. Ossian Hellers har inte haft någon
insiderinformation.
FÖRHÖR
Ossian Hellers:
Allmänt om Ceviandelen
En grundläggande fråga i åtalspunkterna 1 - 9 är huruvida han har gett Andreas
Hofmann insiderinformation. I finansbranschen finns mycket information. Detta
förhållande kan klarlägga vad som har hänt. Det finns 2 huvudfrågor av intresse. 1)
Har Andreas Hofmann investerat då Cevian har haft kurspåverkande information?
Cevian hade 5 styrelseposter. Genom dessa har Cevian fått rapporter i förväg etc.
som kan ha varit kurspåverkande. 2) Har Andreas Hofmanns investeringar i
Cevianbolag varit extraordinärt bra?
Fråga 1. Vid 33 tillfällen under 2005 - 2007 hade Cevian information som
marknaden saknade. Dessa tillfällen avsåg 28 kvartalsrapporter, 4 annonseringar
och 1 bud. Han räknar då med de tillfällen då information funnits om att Cevian
skulle köpa aktier. Vid 7 tillfällen föranledde detta mer än 5 procents kursuppgång.
3 affärer ledde till nedgång med mer än 5 procent. Där kan man också tjäna pengar,
119
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
genom blankning. Om EBMs påstående om Andreas Hofmanns investeringar är
korrekt borde man kunna se att han har investerat med hög avkastning (s. 4,5). Men
Andreas Hofmann har spritt ut sina affärer mellan bra och dåliga. Affären med den
bästa avkastningen, Lindex Q 2 2006, är den minsta investeringen i Cevianbolag
som Andreas Hofmann gjort. Andreas Hoffmans affärer har en bred spridning. De
har inte ett mönster för en person som har insiderinformation.
Vid de 10 tillfällen som har lett till störst kursuppgång har Andreas Hofmann bara
ägt aktier vid 1 (s. 6). När Q 4-rapporten för Intrum Justitia släpptes i februari 2007
satt Lars Förberg i styrelsen. Då var Ossian Hellers avlyssnad. Detta är den enskilt
bästa Q-rapport som något Cevianbolag någonsin har släppt, med en kursuppgång
på över 13 procent. Andreas Hofmann ägde inga aktier då. Han har aldrig avslöjat
något om Cevian någon gång. Detta framgår bl.a. av telefonavlyssningen.
När en budhöjning kom på Visma satt Ossian Hellers i styrelsen för bolaget.
Andreas Hofmann ägde då inga aktier i Visma. När en Lindexrapport kom
investerade Andreas Hofmann 1 milj kr, vilket var hans minsta investering under
hela perioden. Det är märkligt att Andreas Hofmanns bästa investering var hans
minsta. När Metsorapporterna kom köpte Andreas Hofmann vid de rapporter då
kursen gick ner. Vid efterföljande rapporter när kursen gick upp ägde Andreas
Hofmann inga aktier i bolaget.
Anledningen till att Andreas Hofmann inte investerade då det fanns bra information
var att han inte har haft insyn i Cevianbolag. Vid ett tillfälle gick det bra, men då
var det hans minsta investering, vilket också visar något. Andreas Hofmann har inte
fått kurspåverkande information av Ossian Hellers.
2) Har Andreas Hofmanns investeringar i de bolag som EBM kallat Cevianbolag
varit extra-ordinärt bra? Av satsade 180 milj kr har 90 milj kr satsats i vinstaffärer
och vice versa, d.v.s. han har blandat vinster och förluster (s. 9). Det gör knappast
120
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
en person med insyn. En person med insyn gör vinst varje gång. Om man jämför
med alla affärer Andreas Hofmann gjort har Andreas Hofmann tjänat pengar i 77
procent av dessa. Samma siffra för affärer i Cevianbolag är 50 procent. Andreas
Hofmann gjorde alltså sämre affärer i Cevian än i övrigt. Så investerar en person
som inte har insikt. Om man räknar ut avkastningen på en aktie under den tid som
Andreas Hofmann ägt den har avkastningen i övriga bolag varit 7 procent, medan
Cevianbolag bara har gett 4 procent. Det är inte mycket i en uppåtgående marknad.
Slutsatsen beträffande Andreas Hofmanns Cevianinvesteringar är att dessa har gått
sämre än andra investeringar som Andreas Hofmann gjort. Detta förhållande visar
att Ossian Hellers inte har läckt kurspåverkande information till Andreas Hofmann.
Det är inte märkligt att Andreas Hofmann investerade i Cevianbolag. De flesta i
Ossian Hellers omgivning har köpt aktier i Cevianbolag. Om man trodde på Cevian
och Christer Gardell kunde man ta rygg på Cevian. Det var bättre att göra än att
investera i andra bolag p.g.a. den kvalitetsstämpel som åsattes om Cevian trodde på
bolaget. Många investerare agerar precis så. Han har alltid rekommenderat de aktier
som Cevian äger. Han trodde på de bolagen. Om Cevian inte tror på ett bolag längre
säljer Cevian de aktierna.
Cevian har en investeringshorisont på 2 - 7 år, men vid en extraordinär händelse kan
man gå ur aktien tidigare. Eftersom det finns mycket information gäller det att se
om den gängse informationen är korrekt och få fram information utöver den gängse
bilden. Alla fonder som investerar försöker skaffa sig en mer avancerad bild än
övriga. Man vill ta reda på de riktigt grundläggande drivkrafterna bakom ett bolags
framgång. Fonderna och Cevian kan t.ex. uttala sig om utvecklingen i ett bolag mer
än 18 månader framåt i tiden, vilket är det tidsintervall som analytikerna tittar på,
eftersom man gör en mer grundläggande analys av bolaget.
-----
121
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Cevian är egentligen 2 fonder (Cevian I och Cevian II) på Jersey. Runt fonderna
finns ett antal bolag, såsom ägarbolag och rådgivningsbolag. Fonden förvärvar
externa pengar som den förvaltar. Cevians investeringar styrs av fondstadgarna som
finns i de kontrakt som sluts med externa investerare, enbart i publika bolag och
enbart i Europa med fokus på norra Europa. Cevian I var en draw down fond, vilket
innebär att investerarnas pengar togs in då en investering skulle göras. Cevian II är
en ”evergreen” fond, vilket innebär att alla pengar ges in till fonden som sedan
investerar. Man ringer runt och arbetar in kapital från investerarna baserat på den
ägarandel de hade i fonden.
Cevian är en aktivistfond, d.v.s. en åsiktsfond. Detta innebär att dess företrädare
kan, men inte måste, göra innehavet känt och därefter försöka påverka bolaget att
vidta aktiviteter som fondens företrädare tror ska gynna aktieägarna: t.ex. att dela ut
mer kapital. Cevians primära fokus är avkastning. Aktivism i ett innehav är dock
inte nödvändigt. Cevian har gjort investeringar helt utan aktivism och tillkännagivande av innehav, exempelvis i Outotec. Genom att vara en aktivistfond kan man
söka en styrelseplats, men man måste då komma ihåg att en styrelseplats innebär att
man representerar alla aktieägare och inte bara fonden.
I Sverige finns inom Cevian ingen fond, men väl ett rådgivningsbolag, Cevian
Capital Advisory AB. I bolaget arbetar samtliga anställda, däribland grundarna
Christer Gardell och Lars Förberg, samt alla analytiker, däribland Ossian Hellers
fram till 2007. Rådgivningsbolaget analyserar publika bolag utifrån vilka som kan
förväntas ge bäst avkastning på 2 – 7 års sikt. Fonden på Jersey har inget inflytande
på vilka bolag som analyseras eller hur analysen ska se ut.
När rådgivningsbolaget har analyserat ett bolag och kommit fram till att det är en
lämplig investering, sätts en investeringsrekommendation samman enligt en av
rådgivningsbolaget framtagen mall. Rådgivningsbolaget har då en färdig analys.
Om rådgivningsbolaget anser att fonden på Jersey ska göra en investering får
122
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
fonden denna rekommendation (inklusive analys) av rådgivningsbolaget. Fonden
har en investeringskommitté som tar emot rekommendationen och sedan fattar det
formella beslutet. Fonden har ingen egen analyskompetens utan följer rekommendationen i samtliga fall. Detta beslut skickas sedan till fondadmininistratören, som är
en extern firma specialiserad på fondadministration, exempelvis ABACUS, vilka
ger ett köpmandat till en aktiemäklare. Mäklaren köper sedan aktier till fonden.
Rådgivningsbolaget i Sverige får inte vara inblandat i aktieköpen. Detta köper inga
aktier.
Cevian tar, om de ska gå in i ett bolag, ibland in parallellinvesterare. Det handlar
om att de ska få supporters till den agenda man vill driva. Cevian har ibland fått
fullmakter från sina parallell-investerare för att rösta på bolagsstämma, t.ex. Lindex
bolagsstämma. Parallellinvesterare får ta del av den analys som Cevians
rådgivningsbolag gjort. Då finns vinstdelningplaner mellan fonderna.
Cevian är inte en utköpsfond, d.v.s. Cevian lägger aldrig bud på något bolag, köper
aldrig en majoritetspost, utan köper oftast bara 2 - 4 procent av bolaget. Cevian
bestämmer inte över något publikt bolag. Det är en medial konstruktion. Om
Cevians företrädare får 1 styrelseplats, måste man representera alla aktieägare.
Cevian beslutar inte om vem som ska leda bolaget eller om styrelsens sammansättning. Cevian beslutar inte om utdelning, om bolaget ska styckas, eller om utköp
ska ske vid bud. Det gör aktieägarna.
EBM har gjort gällande att Cevians köp utgör insiderinformation. Ingenstans har
emellertid EBM sagt varför detta är fallet. EBM har inte klart angett när man anser
att insiderinformation uppstår. Om detta sker när viss sannolikhet finns för att ett
bud ska komma från Cevian, eller när beslutet fattas eller vid köp.
Det finns akademiska studier som visar på effekter av aktivistfonders köp: the value
of change – hur påverkar ägarförändringar kursen på en aktie. Man har med 2
123
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
kategorier investerare; passiva och aktiva. Cevian tas i studien som exempel på en
aktiv investerare. Därför är studien mycket relevant. Studien tittar bara på bolag på
O-listan som går över en flaggningsgräns. Studien finner att när passiva ägare
flaggar upp händer ingenting med kursen. När aktiva ägare flaggar ger det en
överavkastning på 1,4 procent på flaggningsdagen och 2,7 procent under en
tredagarsperiod räknat från dagen före flaggningen.
Flaggningsreglerna finns för att marknaden ska få information om vem som äger
bolaget och för att insiderinformation inte ska uppstå. Man hade sänkt gränsen för
flaggningsreglerna om man hade ansett att en ägarförändring under 5 procent hade
varit insiderinformation. Marknaden har således redan reglerat så att ändrade
ägarförhållanden inte ska bli insiderinformation (ab. 301 s. 12 o 13).
Vilka kurspåverkningar har då skett vid Cevianköp? Det finns 5 annonseringar som
EBM åberopat då Andreas Hofmann ägt värdepapper. Om man tittar nominellt ser
man den rena kurspåverkan under dagen. Det rör sig om 2 - 4 procents kurspåverkan i snitt, d.v.s. så stor kurspåverkan medför det att Cevian gör sitt ägande
känt. Om man tittar på den genomsnittliga rörelsen under en handelsdag rör sig
kursen vid Cevians offentliggörande normalt inte mycket mer än vad kursen rör sig
i vanliga fall. Om kursen normalt rör sig med ett visst antal procent kan det inte
vara väsentligt kurspåverkande att en kurs rör sig en liknande procent för att Cevian
offentliggör sitt innehav.
För Metso 2005 - 2007 (s. 16) var kursuppgången 4,7 procent den dag Cevian
gjorde sitt ägande känt. Det var den 30e största ”kurspåverkansdagen” under
perioden. Det finns alltså 29 dagar med större kurspåverkan än denna dag. Det
skulle således ha varit väsentlig kurspåverkan under alla dessa 29 dagar. I
TeliaSonera finns minst 75 dagar med väsentlig kurspåverkan om man skulle se
saken på det sätt som EBM gör. Även för Volvo finns flera dagar o.s.v. Med detta
kan han visa att det är vanligt att aktierna ofta rör sig mycket. För att det ska vara
124
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
väsentligt kurspåverkande måste man uppnå en viss gräns för att särskilja
händelserna från en normal handelsdag.
Varför dras en parallell till analytikerrapporter? En anlytikerrapport kan ha en viss
kurs-påverkande effekt när rapporten blir allmänt känd. Detta kan jämföras med
studien när en aktivistfond köper aktier och annonserar sitt innehav. I båda fallen är
den rimliga teoretiska förklaringen till kurspåverkan att köpsidan växer betydligt
snabbare än säljsidan momentant. I båda fallen är den rimliga teoretiska
förklaringen att bolaget är undervärderat och att detta blivit känt tack vare analysen
eller annonseringen. En aktivistfond baserar sitt aktieköp på en analys lik den
analytikern gör. Förtroendet för de som gjort analysen är det som ger kurspåverkan.
Goldman Sachs har en avdelning som gör analyser av olika bolag. När en ny analys
kommer säger man köp, behåll eller sälj. Kursrörelser sker för stunden när dessa
rapporter blir kända, men blir inte kända direkt utan sprids först till storkunder o.s.v.
i den ordningen. Efter det blir analysen känd i media. I båda fallen (Cevian
offentliggör och analytikerrapport kommer) går kursen upp momentant p.g.a. att
efterfrågan på aktierna ökar (under förutsättning att analytikerrapporten inte säger
sälj). Förtroendet för den som gjort analysen är det som är kurspåverkande.
Informationen har ett mycket likt spridningsförlopp i båda fallen, allmänheten får
den senare. Analytiker-rapporter betraktas inte och har aldrig betraktats som
insiderinformation. Skillnaden mellan hur en analytiker och en aktivistfond arbetar
är liten.
I studien ”Value of analysis” från 2003 har en analys av 7 000 analytikerrapporter i
USA visat att de gett i genomsnitt 5,7 procents kurspåverkan, dubbelt så stor effekt
som en aktivistfond (2,7 procent).
Den 16 mars 2009 höjde UBS rekommendationen i TeliaSonera till ”köp” från
”neutral”. Kursen gick upp 3,7 procent den dagen. Andra exempel på samma
125
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
fenomen är Electrolux, SHB, SEB, Volvo m.fl. (ab. 301 s. 22). Vid analytikerrapporter uppkommer temporärt ett köptryck på aktien på samma sätt som det gör i
en affär som en aktivistfond vidtar. Samma spridningsfenomen av informationen
finns. En kund betalar för att få ett informationsövertag och skulle inte betala om
alla fick informationen samtidigt. Studier visar att en analytikerrapport ger dubbelt
så stor kurs-påverkan som en ägarflaggning i en aktivistfond.
Hur ser processen ut när Cevian gör en analys (s. 25)? Vid analysen används
offentlig informa-tion. Cevian intervjuar kunder och leverantörer o.s.v., vilket alla
kan göra. Sedan fattas beslut om köp, varefter man börjar köpa aktier i eget namn
hos vanliga aktiemäklare. Om det varit insiderinformation skulle detta ha smittat
mäklaren som i sin tur inte skulle kunna rekommendera köp i den aktien utan att
begå insiderbrott. Parallellinvesteringar söks. Sedan går man ut till mer perifera
investeringar, analyserar innehavet för att veta om man ska vara aktiv eller inte för
att börja påverka bolaget.
Implikationer av EBMs påståenden blir, vilket är märkligt, att analyser som Cevian
gör genererar insiderinformation. Vid köp av aktier uppstår insiderinformation.
Fonden begår brott som köper aktier eftersom fonden får informationen från
rådgivningsbolaget som således sprider insider-information (ägs inte av samma
personer d.v.s. olika bolag). Vid sök av parallellinvesteringar sprider man insiderinformation och parallellinvesterarna begår insiderbrott när de köper aktierna. Vid
perifera kontakter blir alla insiders; mäklarna, back office. Först när man gör det
offentligt upphör insiderinformation för då är den allmänt känt. Alla aktivistfonder
blir brottslingar om EBMs påstående är riktigt. Detta är inte rimligt och
finansbranschen ser inte så på fenomenet.
Cevian har aldrig betraktat sina aktieköp som insiderinformation. Analyserna sker
på offentlig information. Cevian insiderregistrerar inte om man säger till någon att
Cevian har intresse för ett bolag. Cevian har alltid handlat i eget namn, men har
126
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
aldrig insiderregistrerat mäklare, aldrig fört loggbok på analyser, aldrig annonserat
köp innan man genomför köpen, vilket man med EBMs synsätt skulle behöva göra
om man efter en analys beslutat sig för att köpa aktier: då finns nämligen insiderinformation enligt EBM. Aktiesparklubben på Cevian följde fonden innan all form
av offentliggörande skett, vilket innebär att alla klubbmedlemmar blir brottslingar
genom aktiesparklubben.
Visma
Andreas Hofmann köpte och sålde i stort sett alla sina aktier i Visma innan Cevian
ens hade börjat investera i Visma-aktier. När Cevian flaggade sitt innehav hade
Andreas Hofmann inte ägt aktier i Visma på 3 månader. Detta talar för att Andreas
Hofmann inte hade information om vad Cevian gjorde.
Andreas Hofmann köpte den 12 april 2005, samma dag som Q 1-rapporten kom. En
vecka senare började han sälja sina aktier. Cevian började köpa den 28 april 2009
och köpte 1,5 milj aktier. Andreas Hofmann hade då mindre än 20 procent kvar av
sina aktier. Han sålde sina sista Visma-aktier den 3 maj 2005.
Vismas volatilitet kan mätas på 3 olika sätt 1) den genomsnittliga dagliga
förändringen av slutkursen var i snitt 1,3 procent, Oslobörsens i dess helhet var 0,7
procent 2) genomsnittlig kursförändring under en handelsdag (här saknas data p.g.a.
att Visma avregistrerats) 3) standardavvikelse mätt på slutkurser: För Visma var det
1,3 procent, för Oslobörsen i sin helhet 0,6 procent.
Kursen på Visma gick år 2005 lite sämre än, men likt Oslobörsen i sin helhet.
Kursen på Visma stod still under sommaren 2005. Det går inte att visa vad det
berodde på, men illikvida aktier handlas lite och blir sommartrötta. Det skedde
ingen förändring av bolaget, utan aktien fortsatte att underprestera och landade 10
procent under index. Inget trendskifte på kursen skedde till följd av att Cevian gick
in i bolaget. När likviditeten i aktien ökade steg kursen mer än om likviditeten
127
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
tidigare hade varit bra. Därför blev det en kursuppgång i Visma på 8,1 procent när
Cevian annonserade sitt innehav.
Han ledde analysen av Visma hos Cevian och presenterade den för investeringskommittén. Han visste om att ett beslut om investeringen skulle komma. Fonden var
en draw down-fond och det kunde ta 1 vecka eller 2 att samla in kapital från
investerarna. Detta förklarar varför handeln tog fart först efter ett tag. Han visste när
Cevian skulle börja köpa aktier och ungefär hur köpet gick eftersom han fick
rapporter. När Cevian hade köpt 4,99 procent var det omöjligt att få tag i större
block. Mäklaren sade att det skulle komma block efter sommaren. Han visste därför
att flaggningen skulle komma någon gång efter sommaren. Det skedde den 5
augusti 2005.
Cevian har aldrig trott att man har haft insiderinformation p.g.a. att Cevian har
analyserat ett bolag. Vismas största produkt i Sverige var SPCS´ ekonomisystem för
bolag med upp till 10 anställda. De flesta småbolag i Sverige har en produkt från
Visma. Han ringde runt i sin bekantskapskrets och frågade hur de trivdes med
Vismas produkter. Han ställde frågor om Visma till mängder av människor. Han
träffade vd och finanschefen i målbolaget. Dessa får träffa investerare, men inte
under ”black period”, d.v.s. 1 månad innan rapporten. De gav samma svar som de
gav till hela marknaden. De fick inte ge någon exklusiv information. De berättade
om planer på att ta marknadsandelar o.s.v. Han satt ofta med personer på investor
relations-avdelningar, som vet vad de kommunicerat till marknaden. De lämnar
ungefär samma information som på en kapitalmarknadsdag. Cevian handlade i eget
namn. Mäklarna visste därför att Cevian handlade.
Cevians anställda diskuterar alla aktier med alla inom finansbranschen. Han pratade
om Visma med väldigt många, men inte om när de skulle offentliggöra o.s.v. För att
kunna göra analysen måste han prata med alla. Han har dock inte sagt vad, när och
hur Cevian köpt.
128
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
För den som har haft insyn i Cevians styrelsepositioner har det funnits många goda
tillfällen att investera. Andreas Hofmann har emellertid inte investerat i dessa. EBM
har under telefon-avlyssningsperioden om 3 månader inte funnit något tillfälle då
han sagt olämpliga saker om eller ifrån Cevian, inte heller ett enda olämpligt mail
från Cevian. Ken Lennaárd har bara investerat 1 gång i Cevianbolag. Då var det
redan känt att Cevian skulle investera i Telia. Ken Lennaárd borde ha handlat mer
om Ossian Hellers hade läckt information.
EBMs anklagelser håller inte för en granskning. När Cevian började köpa aktier
hade Andreas Hofmann köpt alla aktier och sålt 80 procent av dem. Han hade inte
ägt Visma-aktier på 3 månader när Cevian flaggade sitt innehav. Han borde ha
investerat mer om han var säker på hur kursen skulle utveckla sig. Det är osäkert
om resultatet i Vismainvesteringen berodde på valutakurser, men det blev i stort sett
ett 0 resultat på Vismaaffären. Förfarandet visar att Ossian Hellers inte har läckt.
Varför ägde Andreas Hofmann inte aktier i Visma när Cevian skulle gå över 4,99
procent precis efter sommaren? Det var ett utmärkt tillfälle att fånga in en
kurseffekt. Att Andreas Hofmann inte köpte berodde på att han inte visste vad som
hände hos Cevian.
Om en aktie är illikvid köper och säljer man block. Man kan inte gå in på
marknaden och köpa eftersom man då trycker upp kursen. Det blir en sekundär
marknad där mäklarna diskuterar med varandra. Under sommaren kan man inte
köpa block p.g.a. att alla på marknaden är på semester och handeln är låg. Det kom
fram ett block efter sommaren och då registrerades det på börsen samtidigt som
Cevian flaggade upp eftersom man gick över 5 procents ägarandel.
Han slutade på Cevian 2007 p.g.a. att han inte kunde fortsätta att arbeta där med de
misstankar som fanns mot honom. Alla knutar löstes upp med delägarskap p.g.a. att
han inte ville att Cevian skulle drabbas. Det fanns regler i Cevian om egen handel
med aktier.
129
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ett beslut från Cevian om förvärv av en aktie har varken hos Cevian eller hos andra
ansetts som insiderinformation. I sitt umgänge har han många gånger fått frågor om
Cevians intresse för olika aktier. Om det blev spekulationer därför att Cevian gick
på en kapitalmarknadsdag hanterade han det genom att prata vitt och brett om alla
aktier. Om han hade sagt att han inte ville prata om det hade han gett mer
information än om han pratade om alla aktier.
Han kände inte till att Andreas Hofmann handlade specifikt i Visma, däremot visste
han att Andreas Hofmann handlade generellt i Cevianbolag. Det har många gjort
och det var inget konstigt med det. När det sker en allmän diskussion om alla aktier
är det klart att han får frågor om Cevianbolag. Men när Cevian har gått in i ett bolag
har man en allmän redogörelse för varför man tror att aktien är undervärderad.
Christer Gardell har pratat om varför vissa bolag är undervärderade och varför
Cevian tror på en investering. Cevian marknadsför sin investering för att få upp
kursen, få en styrelseplats o.s.v. Ossian Hellers har också pratat om varför Cevian
tror på en viss aktie likt Christer Gardell m.fl. gjort. Det har varit allmänt känd
information som kommunicerats till alla.
----Vid en analys arbetar man alltid i grupp. Han var ansvarig för analysteamet. Han
höll 2 - 3 analyser gående parallellt. Kunskapsövertaget uppkommer därför att han
som analytiker gör analyserna på mer offentlig information än andra. Det är inte
många analytiker som ringer till alla kunder. Cevian har tid och resurser för detta. I
kunskapsövertaget finns ingen information från bolaget som inte kommunicerats
från bolaget.
Han kan inte komma ihåg varför han lånade 6,55 milj kr av Andreas Hofmann. Han
tror att de sade 6,5. Han vet inte varför det blev 50 000 kr extra. Det är inte möjligt
130
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
att låna för aktieköp. Han hade en mycket god ekonomi, men alla likvida medel var
upplåsta.
Han gjorde inga aktieaffärer mellan 1999 och 2003. Han började arbeta på Cevian
2003. Tidigare var han managementkonsult. Han har alltid varit aktieintresserad
men först när han började arbeta på Cevian lärde han sig hur aktiemarknaden
fungerar och hade den branta inlärnings-kurvan. Längre tillbaka i tiden hade han
inget kapital att handla för. Han gick ut Handelshög-skolan 1997.
Det var aldrig aktuellt att låna från arbetsgivaren i stället för från Andreas Hofmann.
Någon gång innan sommaren 2005 betalade han tillbaka 1 milj kr. Den miljonen
kom från Ken Lennaárd. Han hade sponsrat honom, eller borgat för honom, i poker
med 250 000 kr och fick tillbaka 1 milj kr. Ken Lennaárd gjorde vinstavräkningen.
Ken Lennaárd behövde inte få alla pengar om det gick bra direkt. Han lånade inte ut
några pengar till Ken Lennaárd utan sponsrade honom. Det var inte skattepliktigt.
Han fick pengarna kontant av Ken Lennaárd, hade pengarna hemma och betalade
sedan Andreas Hofmann eftersom han inte behövde 1 milj kr i Sverige.
De hade kommit överens om återbetalning först i slutet av 2007, men det var fritt
fram för honom att betala tillbaka lånet tidigare om han kände för det. De kom
överens om att antingen skulle båda ta upp lånet i deklarationerna eller ingen. De
bestämde sedan att ingen skulle ta upp det. Det skulle bli så kladdigt annars och
skatten skulle bli betald oavsett vad de gjorde.
I anslutning till att han tog emot 6,55 milj kr kontaktade han ett flertal banker för att
höra sig för om vilken service och vilka villkor han skulle få. Han fick bäst deal
med Swedbank och Kauphting Bank. Han träffade key account manager på
respektive bank och spelade ut dessa mot varandra. Efter att ha kontrollerat vilken
bank som erbjöd mest fördelaktiga villkor valde han Swedbank. Efter 1 år
kontaktade mäklaren på Swedbank honom och berättade att han skulle byta till
131
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Kauphting Bank samt ville ta med Ossian Hellers till det nya jobbet. Denne
förhandlade fram bättre villkor för honom.
I sin kontoansökan hos Swedbank (ab. 282 A s. 107) uppgav han om tillgångarnas
ursprung bolagsförsäljningar i Antigua och Malta p.g.a. att man i Luxemburg av
terroristskäl vill spåra ursprunget på pengarna. Om han hade sagt att han lånat
pengarna av Andreas Hofmann skulle denne ha varit tvungen att förklara pengarnas
ursprung. Han ville inte att Andreas Hofmann skulle behöva göra det. Han sade då,
på instruktion från rådgivaren i Luxemburg, att pengarna kom från spelbolag som
han startat tillsammans med Ken Lennaárd och avyttrat. Det ser inte så snyggt ut,
men det skedde inte på Ossian Hellers initiativ utan på Christian Ledertaugs. Han
vet inte var Christian Ledertaug, som är dansk, arbetar idag.
I allmänhet tar det 2 månader att göra en analys. Ibland tar det längre tid p.g.a. att
man väntar på att något speciellt ska hända i bolaget. Man vill se bolaget prestera
något speciellt och bolaget kan då ligga färdiganalyserat ett tag. Analysen av Visma
startade i januari eller februari 2005. Det kan också ha varit under hösten 2004.
Analyser sker med olika djup. Den enklaste analysen sker på 2 - 3 dagar. Sedan har
man en ”gateway”, d.v.s. en bedömning om det är intressant att fortsätta analysen,
som sker i etapper.
Det förhållandet att Andreas Hofmanns köp sammanföll med Cevians köp ändrar
ingenting p.g.a. att kurseffekten kom först under hösten 2005. Då hade Andreas
Hofmann inte ägt aktier på 3 månader och det är tydligt att Andreas Hofmann
saknat insyn.
Han har inte pratat med Andreas Hofmann specifikt om Visma och om att Cevian
var intresserat av bolaget. Andreas Hofmann frågade kanske generellt, men det
gjorde väldigt många han känner. Eftersom han alltid pratar aktier med sina vänner
132
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
har han diskuterat aktier med Andreas Hofmann. De har diskuterat otroligt många
aktier, men han har ingen minnesbild av att de pratat om Visma.
Lånet från Andreas Hofmann dokumenterades genom att han gav 1 kuvert till sina
föräldrar med uppgift om hur mycket han var skyldig Andreas Hofmann. Om något
skulle hända Ossian Hellers skulle Andreas Hofmann inte bli utan sina pengar.
Beträffande förhållandet att återbetalningen till Andreas Hofmann skedde i
kontanter rör sig Ken Lennaárd i en utpräglad kontantekonomi. Andreas Hofmann
visste inte att kontanterna kom från Ken Lennaárd. Incitamentet till återbetalningen
var att Andreas Hofmann behövde pengarna för renovering av sitt hus.
Själv betalade han kanske 70 000 - 80 000 kr till Ken Lennaárd. Han hade sponsrat
Ken Lennaárd både före och efter detta tillfälle med dåliga resultat. Under denna
period gick det bra. Ken Lennaárd hade spelat upp resultaten. Därför fick han 1 milj
kr.
Hans ekonomi var väldigt bra under 2005. Att lånen ökade under denna period
berodde på Cevians aktiesparklubb. Anledningen till att han betalade tillbaka 1 milj
kr till Andreas Hofmann trots att hans skulder ökade och bankmedlen minskade var
att han inte behövde pengarna. Lånet han tog var täckt av tillgångarna i Cevians
aktiesparklubb. Han hade inget kapitalbehov för verksamhet i Sverige. Varför han
lånade just 6,55 milj kr vet han inte. Han frågade hur mycket han fick låna. Det blev
det beloppet. Han skulle bli delägare i Cevian, vilket skulle generera pengar, och
visste att han skulle kunna betala tillbaka pengarna. Man ska försöka betala tillbaka
skulder så fort man kan.
Hans investeringsrekommendationer innefattade även en rekommendation om
volymen som borde köpas. I det här fallet var det över 5 procent. De genomförde en
analys av hur stor omsättningen var i aktien och hur lång tid det tar att handla upp
133
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
den volym som de önskade anskaffa. Cevian gör aldrig investeringar på ett sådant
sätt att de blir kursdrivande. Visma-aktien var känd för att vara illikvid, vilket
innebar att Cevian visste att det skulle ta lång tid att handla upp aktierna.
TeliaSonera och Volvo tog 6 veckor att handla. Beträffande Visma gjorde de den 8
april 2005 bedömningen att det skulle ta ett antal månader att köpa aktierna.
Andreas Hofmann:
Vid affären i Visma var konton i såväl NOK som Euro och kr berörda.
Vismaaffären blev därför en förlust. Transaktionerna som sådana kan vitsordas.
Vismaaffären var en rekylspekulation. Den hade samband med en rapport som blev
något sämre än väntat. Han köpte på rapportdagen och ytterligare lite aktier 2 dagar
senare.
Vid den tiden arbetade han i Oslo 2 dagar i veckan och läste därför norska tidningar.
Dessa skrev om Visma vid årsskiftet 2004 - 2005. Stora ägarskiften skedde i Visma
vid den tiden. Visma-aktien var illikvid men började plötsligt att omsättas mer. Man
funderade över vad det berodde på. Media spekulerade om att stora internationella
investerare positionerade sig. Aktien gick starkt och han avvaktade med köp för att
vänta på att aktien skulle bli billigare. Den 26 januari 2005 kom Q 4-rapporten. Den
bröt uppgången. Därefter följde en period när aktien utvecklades väsentligt sämre
än index, 16 procent, men det fanns fortfarande en underliggande optimism
eftersom Visma verkade i en intressant sektor.
Om man ställer alla bolag inom den nordiska sektorn bredvid varandra får man en
ganska bra översikt eftersom alla bolag täcks av samma analytiker. Han avvaktade
med köp till efter rapporten. Om det kommer en rapport i en aktie som befinner sig i
en svag trend kan en rapport-besvikelse slå hårt. Därför väntade han. Rapporten var
sämre än väntat. Han handlade på den rekyl som uppkom. I media fanns
spekulationer om att Visma skulle sälja ett stort affärsområde. Han köpte dagen
134
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
efter detta och hoppades på att spekulationerna skulle fortsätta och få fart på Visma.
Ingen rekyl uppåt kom dock och han valde att sälja och köpa Intentia-aktier istället,
en affär som åklagarna har slängt med i åtalet. Han ville avvakta Intentias Q-rapport
på samma sätt som han avvaktat Vismas Q-rapport.
Han köpte aktier i Visma för 7,8 milj kr fördelat på 2 tillfällen, den 12 och 14 april
2005. Rapporten kom den 12 april 2005 och han sålde inom loppet av 2 - 3 veckor
därefter.
I Dagens IT och Finansavisen den 16 november 2004 fanns artiklar där man tittade
på vilka som började ta positioner i Visma och spekulerade kring detta. Det pratades
om en hög andel utländskt ägande (s. 9, 10). Under loppet av den sista veckan hade
mer än 10 procent av aktierna skiftat ägare o.s.v. Cirka 35 procent av kapitalet
ägdes av utländska aktörer. Det var alltså inte några lokala norska spelare som
agerade.
Strax efter artiklarna började Visma gå starkt (s. 11). Aktien gick bättre än Oslobörsen. Något hände den 14 januari 2005. Nervositeten var stor inför Q-rapporten
den 26 januari 2005. Rapporten klarade inte förväntningarna. Den var starten för en
sämre utveckling av Visma (s. 14). Aktien gick 16 procent sämre än börsen i sin
helhet.
Nästa Q-rapport kom den 12 april 2005. Index hade då gått starkare än Visma och
att köpa på en Q-rapportspekulation i en aktie i en svag trend är inte att
rekommendera om man inte är komfortabel med bolaget. Koncernchefen Öystein
Moan kommenterade rapporten (s. 16). Eftersom denne sade att det inte fanns några
surdegar kvar i bolaget bestämde han sig för att investera samma dag. Aktien gick
ner 0,5 procent.
135
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Dagen efter rapporten ryktades att ett affärsområde hos Visma var till salu (s. 18).
Sådana spekulationer kommer alltid när en aktie varit under stark press. Industriella
aktörer börjar titta på fallet/aktien och om värderingen nått bottenpunkt. På
uppgiften om försäljning av ett affärsområde gick aktien upp 2, 1 procent.
Aktien fortsatte upp (s. 19). Han hoppades att utköpsspekulationer skulle fortsätta
och fortsatte därför att investera. Han trodde att Visma skulle komma ur den
negativa trenden. Det hände inte utan aktien fortsatte att falla mellan den 21 och 23
april 2005. Då sålde han. Ett måtto är att om trenden i en aktie är stark ska man inte
handla mot trenden. Han sålde 83 procent av sina aktier med förlust (s. 20).
Den 28 april 2005 gjorde Cevian sina första köp. 3 månader efter hans sista köp och
4 månader efter hans första flaggade Cevian sitt innehav. Då hade han inte ägt
aktien på 3 månader (s. 21). Hans förlust på affären var 131 000 kr.
Den 12 och 14 april 2005 köpte han sammanlagt 90 400 Visma-aktier. Den 21 och
25 april 2005 sålde han 75 000 av dessa. Den 28 april 2005 köpte Cevian 1 500 000
Visma-aktier. Den 29 april och 5 maj 2005 sålde han återstående 15 400 Vismaaktier. Den 8 augusti 2005 flaggade Cevian sitt innehav. Detta bevisar att han inte
handlat på insiderinformation. Han har inte fått någon information från Ossian
Hellers. Han visste inte att Cevian började handla den 28 april 2005.
Han stod vid sidan om när Ossian Hellers lämnade in sitt material. Detta bemöttes
inte på rätt sätt. Väldigt mycket i denna presentation var upptaget även i Ossian
Hellers presentation.
Efter en våg av massivt felaktig information och felaktiga gärningsbeskrivningar
ville han inte säga något om investeringen i Visma (bil. A s. 192) vid förhör den 11
mars 2008. EBM hade kontoutdrag över affärerna men hade missat att det växlades
från ett Eurokonto. Inte heller vid förhör om Visma den 17 april 2007 (bil. A s. 148)
sade han något utöver att han ville minnas att det var förlust även i Visma, att han
136
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
inte hade någon egen information om utländska affärer och att han hade fått
rekommendationer från Jan Felländer eller Per Åberg. Detta stämmer till viss del.
Man bestämmer sig inte över en fika för att köpa aktier utan det är en process där
man hör sig för.
Han kan ha frågat Ossian Hellers om Cevian ägde aktier i Visma när det ryktet
florerade, men det tror han inte att han gjorde. Han har inte pratat med Ossian
Hellers om Visma. Varför skulle han göra det? Han pratade med Ossian Hellers om
de flesta aktier han handlade med under den här tiden, men kommer inte ihåg
specifikt vilka aktier han pratade med denne om. Han visste inte vilken uppfattning
mäklaren hade om Visma. När han fattar beslut har han en rätt bestämd uppfattning
och mäklaren har då spelat ut sin roll. Mäklaren ger mer inledande rådgivning och
påverkar mer i det skedet än senare. Han har gjort presentationen själv.
Beträffande de frågor han fick den 2 februrai 2009 (bil. A 1 s. 223) då han
hänvisade till tidigare lämnade uppgifter resulterade de försök att samarbeta som
han gjorde bara i tsunamivågor av pressklipp. Han valde därför att sitta tyst för att
minimera skadorna för familjen. Han var övertygad om att det skulle gå till
rättegång. Därför har han valt att berätta först när han kan få en objektiv
bedömning.
Under den tid som han handlade i Visma hade han en tjänstetelefon och en
privattelefon som han hade ägt i 3 månader. Han vet inte vilken han ringde från.
Han hade inte en Jokertelefon vid den tiden. Det finns en strikt policy på Nordea om
hur man får använda sin tjänstetelefon. Under Vismatiden kunde han ringa på
tjänstetelefonen eftersom han var konsult.
Han började på Nordea i september 2006. År 2000 fick han ett arv på 12 milj kr
som betalades ut under 2001. Vid ingången av 2004 hade han 6,3 milj kr. Den 31
december 2004 ägde han 8,3 milj kr, varav 5 milj kr kontant och resten i fonder.
137
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Fonder var en naturlig del i investeringsmixen. 2004 var det andra året som börsen
kom tillbaka efter itkraschen. Under det året tog han mycket risk, gjorde bl.a.
optionsaffärer. Det första han gjorde under 2005 var några lyckade aktieaffärer.
4 månader senare lånade han ut 6,55 milj kr till Ossian Hellers. Överföringen till
dennes konto hos Swedbank i Luxemburg skedde den 31 mars 2005. Då hade
Andreas Hofmann 20,5 milj kr i kapital. Anledningen till lånet var att de hade pratat
om investeringar och att Ossian Hellers ville börja investera. Ossian Hellers frågade
därför Andreas Hofmann om han kunde få låna pengar. Han hade sagt nej tidigare,
men nu hade han pengar att låna ut. Det var inte sannolikt att Ossian Hellers skulle
få låna 6,5 milj kr på bank för att köpa aktier. Han hade ingen bostadsrätt att sätta i
pant, var solid men inte likvid. De skrev ingen revers.
De kom överens om att Ossian Hellers skulle betala 2 procent över marknadsränta,
inte amortera löpande utan betala tillbaka allt i slutet av 2007. Lånet var då på 5,5
milj kr eftersom Ossian Hellers redan hade betalat 1 milj kr i slutet av april 2005.
2004 hade han en del i räntefonder. Han tyckte att det var en bra investeringsmix att
ha ett lån med ränta som översteg marknadsräntan. Han hade alltså en fordran på
5,5 milj kr + ränta på Ossian Hellers. När de bestämde lånebeloppet till 6,55 milj kr
diskuterade de avdrag för transaktions- och uppstartskostnader. Beloppet är inte
hälften av (ab. 282 A s 182) summan av vinsterna på 10 338 000 kr + 2 milj kr av
vinsterna från 2004 = 6,162 milj kr vardera. Det är inte en vinstdelning. Om man får
associera fritt hittar man alltid något som gör att foten passar i skon.
En raderad excelfil från ett USBminne (ab. 282 A s. 207) kan ha att göra med
optionsaffärerna som gjordes hos SEB i Electrolux. Eftersom han har skrivit Ossian
där nere, skulle han ha skrivit det där uppe om O var Ossian Hellers och det var till
honom. Ossian var sannolikt courtaget. Det blev ofta fel med courtaget i samband
med optionsaffärerna. Det var säkert så i det här fallet också. Det finns återföringar
rakt igenom hela materialet så det går nog att hitta om man tittar igenom materialet.
138
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
O skulle kunna vara återföringar i Luxemburg. Det kan ha varit precis vad som
helst. Om han hade menat Ossian Hellers hade han skrivit det eftersom det står en
bit ner på sidan. A och O betyder inte Andreas och Ossians affärer. Det betyder alfa
och omega, d.v.s. det var de viktigaste investeringarna och har inget med Andreas
och Ossian att göra. Det kändes lämpligt vid det tillfället att upprätta ett
excelschema för dessa investeringar. Det är som minnesanteckningar.
Där det i ett excelblad (ab. 282 A s. 205) står Visma 90 400 aktier ganska högt upp
och vinst per head hade det i dagsläget sett konstigt ut vad som än stått där. Det är
en fördelning där ena delen är riskkapital och den andra delen kapital som inte ska
förloras. Det hjälpte honom att komma ihåg investeringarna. Han investerade även
med vinstpengarna (säkra pengarna) i aktier men ville veta att riskkapitalet skulle
han kunna använda och förlora. Han gick in med riskpengar och kapitalpengarna i
investering men ville aldrig förlora de säkra pengarna.
Hans ekonomi under 2005 var bra. Han tjänade pengar. Han tog hem pengar från
Luxemburg via banksystemet och kontant. Hans mor är sjukpensionär och behövde
pengar liksom hans bror som studerade. Brodern fick inte någon del av arvet.
Därför betalade han kontinuerligt pengar till brodern. Tidigare hade han inte så
mycket pengar att han kunde betala denne. Av de pengar han tog ut i Luxemburg
gav han brodern en betydande summa. Själv gjorde han renoveringar av huset.
Han redovisade inte fordringen på Ossian Hellers i inkomstdeklarationen för 2005.
Inte heller tog han upp mångmiljonförluster under åren 2002 - 2003. I rättelsen
redovisade han korrekta uppgifter, bortsett från lånet till Ossian Hellers p.g.a. att
han hade investerat de pengarna och haft avkastning på dessa. Skulden till Ossian
Hellers ingår inte i den skattepliktiga förmögenheten vid tax 2006 om 26,89 milj kr.
Ossian Hellers hade gjort kapitalvinster genom investeringar och skulle ta dessa. De
fattade ett gemensamt beslut att inte ta upp den trots att det rörde förmögenhet.
139
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Anledningen till att han fick 1 milj kr i kontanter från Ossian Hellers var att han
behövde pengar, delvis för att betala kontant vid renoveringarna av sitt hus.
Hantverkarna ville ha kontant betalt i vissa delar.
Beträffande hans påstådda skicklighet och intresse för att göra affärer efter 2004 ska
man inte utesluta att tur har varit förknippad med affärerna. Han gick också på
många minor. I en underliggande stark börs handlar det om hur mycket risk man
vågar ta och vilket risktagande man orkar leva med. Det krävdes inte en fantastisk
skicklighet för att uppnå den avkastningen han uppnått. Riktig skicklighet syns först
i lågkonjunktur. Kompetensen beträffande aktier har han alltid haft. Sedan växte
intresset fram p.g.a. att han förlorade mycket pengar när han inte investerade.
Han sysslade inte med aktier när han arbetade som konsult. Makroekonomin hade
mycket stor påverkan i affärerna. Han följde det noga, tragglade alla rapporter och
alla tidningar precis som alla som följer aktiemarknaden gör. Genom hans arbete är
ekonomi en naturlig del, hur man positionerar företaget o.s.v. Han prenumererade
på SvD och DI, specialmagasin som ”Risk och försäkring” och Wall Street Journal.
Financial Times läste han varje dag när bodde i London.
Han dokumenterade inte fordringen på Ossian Hellers. Hans hustru visste att Ossian
Hellers hade lånat pengar av honom och att Ossian Hellers säkerställt kännedom om
lånet genom underrättelse till sin mor eller annan.
På åklagarens begäran har Christer Gardell, vd och styrelseordförande i Cevian
Capitals, hörts som vittne och uppgett bl.a. följande.
Ossian Hellers anställdes som analytiker i Cevian i slutet av 2003. Han var ansvarig
för att leda analysarbetet. Cevian byggde ett team på 5 personer, där Ossian Hellers
var koordinerings-ansvarig. Alla står varandra nära på Cevian och arbetar som ett
140
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
team. Inklusive supportpersonal är 10 - 12 personer anställda. Cevian arbetar med
investeringar och ser dessa som affärshemlig-heter som inte ska spridas utanför
bolaget. Av det skälet regleras i anställningsavtalet hur privata aktieaffärer ska
skötas.
Analysfasen för ett bolag tar typiskt sett 2 - 6 månader. Då träffar de stakeholders
(leverantörer, kunder och övriga intressenter). I en typisk analysfas har de kontakt
med cirka 100 personer. Analysarbetet baseras på publik och allmänt tillgänglig
information.
Cevian följer många bolag. Listan över intressanta bolag minskas till ett fåtal bolag.
Sedan djupanalyseras ett antal bolag under 2 - 6 månader. Detta mynnar ut i ett
beslut att antingen gå vidare eller att inte gå vidare. Sannolikheten för att Cevian går
vidare med en analys som inletts och rekommenderar fonden att köpa aktier i ett
visst bolag är 25 – 30 procent.
De gör en värdering av hur bolaget utvecklar sig idag, en analys av möjliga
förbättringar i ägarstruktur och ledning, operativa förbättringsmöjligheter, kostnader
o.s.v. De tittar även på förbättringspotentialen i strategiarbetet och i bolagets
finansiella struktur. Dessa utgångspunkter för värderingen svarar på om det finns en
värdepotential i bolaget.
Andra aspekter som beaktas vid analysen är möjligheten att påverka bolaget genom
kontroll. Cevian tittar därför på att det inte finns några konstigheter som motverkar
rationellt besluts-fattande, t.ex. ägare som sitter på a-aktier och historik om
emotionellt beslutsfattande. Då går Cevian sannolikt inte vidare med investeringen.
Värdepotential och påverkansmöjlighet i beslutsfattandet är således de avgörande
faktorerna vid ett investeringsbeslut.
141
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
När Cevian fattar ett köpbeslut finns 2 möjliga utfall; 1) De kan köpa så många
aktier som man önskar 2) Om de inte kan göra det säljer Cevian aktierna. Detta kan
ha att göra med att värderingsförutsättningarna eller kontrollförutsättningarna
förändrats under tiden man köpt på sig aktier. I de fallen får allmänheten aldrig reda
på att Cevian köpt in sig i bolagen.
Om Cevian köper tillräckligt många aktier är en ägarposition etablerad. Då finns ”
möjliga scenarion: 1) Man flaggar upp 2) Man flaggar inte upp. Om man har
tillräckligt inflytande i bolaget för att påverka detta att fatta vettiga beslut att skapa
värde kan det vara en fördel att inte flagga upp och därmed slippa det mediala
strålkastarljuset. I den nuvarande portföljen förhåller det sig på det viset, d.v.s. det
är inte allmänt känt, med 30 - 35 procent. I de bolag Cevian flaggar upp går man
vidare genom att antingen få en styrelseposition eller inte få en sådan. Om Cevian
får en styrelseposition får de tillgång till insiderinformation, d.v.s. information om
uppköp, Q-rapporter, vinstvarningar o.s.v.
Kontroll för Cevian är inte att köpa 50 procent och kontrollera en position genom
bolags-stämman. I stället sker det genom att tillskansa sig en styrelseposition. Då
får Cevians representant argumentera och övertala de övriga ledamöterna om det
riktiga i att fatta det beslut som Cevian önskar. Cevian vill ha god kunskap om de
bolag de är ägare i och argumentera väl. De måste påverka majoriteten i styrelsen så
att lämpliga beslut fattas.
Cevians investeringsbeslut betraktas som affärshemligheter. Cevian vill inte ha
någon som läcker information när man köper aktier. När de köpt färdigt eller går
över flaggningsgränsen är det en plikt att gå ut och informera. Ibland informerar
Cevian ändå. I Skandia ville de gå ut för att nå nomineringskommittén och
därigenom komma åt en styrelsepost.
142
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han tror att Cevian började analysen av Visma runt julhelgen 2004. Analysarbetet
pågick 3 - 4 månader. Det första beslutet tog general partnern ett par veckor in i
april 2005. Visma-aktien var inte speciellt likvid. Det handlade om att hitta block
som kom ut på marknaden. Cevian hamnade med en ägarandel som låg precis under
flaggningsgränsen och letade då block. Det tog lång tid, 4 - 5 månader, innan man
hittade vad man sökte. Cevian är långsiktiga och ser utvecklings-potentialen på 3 - 5
års sikt. De är måna om det långa värdeskapandet. Cevian var inte stressade att köpa
på sig och driva kursen därigenom. Därför var de försiktiga. Köpstrategin varierar
beroende på bolagstyp. I t.ex. Lindex köpte de initialt 10 procent.
Vad som händer med kursen när Cevians köp blir känt beror på yttre omständigheter. Ofta blir det en positiv effekt som gör att kursen går upp momentant. Om
aktiekursen är dålig och Cevian gjort dåliga affärer innan skapar det inte så positiv
effekt på kursen. Runt 2005 fanns många hedgefonder. De är numera nästan helt
borta från marknaden. Detta beror på hur kapitalet på marknaden är strukturerat.
Effekten kan vara betydande. Cevian började investera 2003. De första
investeringarna var Lindex och Intrum Justitia. Under 2004 gick Lindex ganska
dåligt. De blev idiotförklarade i media, men jobbade långsiktigt och började få
effekt 2005 - 2006. 2004 var ett halvbra år. 2005 - 2006 var betydligt bättre.
Rekommendationen gick den 8 april 2005 och beslutet fattades i general partnern
den 11 april 2005. Enligt hans anteckningar köpte Cevian aktier (2005) den 3 maj,
den 8 juli, den 4 augusti, den 9 september och den 19 oktober. Enligt den
sammanställning han har med sig från ekonomichefen Göran Casserlöv finns inga
noteringar före den 3 maj 2005. Den dagen settlades (d.v.s. kom Cevian till handa)
1,5 milj aktier. Det beror på när affären gjordes och när den betalades.
Ossian Hellers bröt mot regeln om aktiehandel; all handel med aktier skulle
godkännas av Christer Gardell och Lars Förberg. Regeln finns för att undvika att
hamna i denna situation, d.v.s. rättegång. Om Lindex köper KappAhl och någon
143
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
anställd har handlat aktier där skulle det inte se bra ut. Därför krävdes tillstånd vid
all typ av aktiehandel.
Det fanns mycket spekulation om läckor på Cevian, en del tidningsskrivelser, bl.a.
på SvDs förstasida om att Cevian hade gått in i Securitas, vilket inte stämde. 2
läckor stämde däremot, det var investeringen i Outokumpu och en tidig läcka i
Teliainvesteringen. I Outokumpu valde mäklaren att göra en ordentlig undersökning. De misstänkte att läckan kom därifrån. Senare tog man in en säkerhetskonsult som gick igenom rutinerna. De visste inte var det läckte. De såg allvarligt
på det och var mycket irriterade.
Om Cevian beslutar att investera vill de hålla den informationen för sig själva. De
vill gå in i bolagen lugnt och under ordnade former. Om detta kommer ut tidigt kan
förutsättningarna för affären förändras. Bolaget kan t.ex. vidta ogynnsamma
förändringar för att försvåra Cevians agerande. Risken finns att kursen stiger om
informationen om Cevians köp läcker ut. Det blir då dyrare för Cevian. Handeln
från Cevians sida har skett öppet och i eget namn.
I analysfasen gör de ett omfattande analysarbete med hundratals personer
inblandade. Analysen baseras på publik information. De går vidare med cirka 30
procent av de bolag som analyseras till en djuplodad analys, som fortfarande
baseras på publik information. Den enda gången som Cevian har insiderinformation
är när man lyckats få en styrelserepresentation.
Cevian anser att den djuplodande analysen är affärshemligheter. De hanteras
konfidentiellt inom Cevian, men de är tveksamma till att det är insiderinformation
eftersom analysen inte är baserad på icke tillgänglig information. Ossian Hellers har
haft ett analysövertag, men sannolikt även ett informationsövertag vilket beror på
det sätt som Cevian analyserar bolag på och den mer djuplodande och
144
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
resurskrävande analys de gör av varje bolag. Andra aktörer gör inte detta på samma
grundliga sätt.
Cevians investeringsprocess går från initialt intresse till att rekommendera fonderna
på Jersey att köpa aktier i ett bolag. När sannolikheten ökar för köp betraktar
Cevian inte detta som insider-information. Han har svårt att se att det skulle vara
insiderinformation eftersom de köper försiktigt under mycket lång tid.
Cevian agerar inte alltid ensam utan söker ibland medinvesterare/
parallellinvesterare. Fonderna har begränsningar av möjligheterna att satsa kapital i
specifika investeringsobjekt. De söker då extrakapital genom att bjuda in andra
investerare. De går till dem och frågar om de vill vara med. Detta är känslig
information. När de hamnar i den situationen börjar det med omfattande
konfidentialavtal som ska signeras. Han ser inte något känsligt där när det gäller
insider-problematiken.
Cevians aktiesparklubb Naivec köpte med fonden. De såg ingen känslighet i det i
insider-hänseende.
Typiskt är en analytiker hans bollplank. Det sker internt och analytikern fortsätter
att följa bolaget. De informerar bara på need to know nivå, d.v.s. de som behöver
veta får information. Informationen sprids inte till alla.
Tillståndskravet för anställda på Cevian att handla aktier regleras i anställningsavtalet. De affärer som han sett att Ossian Hellers har gjort är inte bolag som Cevian
har handlat i. Christer Gardell och Lars Förberg behöver inte ha någon motsvarande
reglering i sina anställningsavtal eftersom de överblickar verksamheten. De sitter i
styrelsen och vet vilka investeringar Cevian planerar. Ossian Hellers har inte haft
överblick över verksamheten på samma sätt, bara över de bolag som analyserats och
145
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
som han därigenom har kommit i kontakt med. Han är en mycket duktig analytiker.
Han har aldrig sett Ossian Hellers in action som kortsiktig aktiehandlare.
ÅTALSPUNKT 2 VISMA 2006 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann)
Osssian Hellers och Andreas Hofmann har förnekat brott.
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Cevian genom fonder flaggade sitt ägande i Visma den 5 augusti 2005. På en extra
bolagsstämma i Visma i Oslo måndagen den 17 oktober 2005 valdes Ossian Hellers
in i styrelsen som representant för den störste ägaren i bolaget, Cevian. Den 1
februari 2006 informerade den administrative direktören Öisten Moan Ossian
Hellers på telefon att det hade kommit ett brev från Sage Group i England att de
önskade ett samtal för att undersöka möjligheten att köpa Visma.
Den 2 februari 2006 upptäckte Ossian Hellers att börsen hade meddelat att Visma
hade återköpt 14 300 aktier. I ett mail samma dag till Öisten Moan där han
hänvisade till brevet från Sage Group den 1 februari 2006 informerade Ossian
Hellers om att det p.g.a. brevet var mycket olämpligt att köpa egna aktier. Därefter
togs kontakter mellan Sage Group och Visma.
Ossian Hellers fungerade som rådgivare till Visma om hur bolaget skulle gå fram
med Sage Group. I ett brev till styrelsen för Visma den 21 mars 2006 lämnade Sage
Group ett kontant-erbjudande som offentliggjordes den 22 mars 2006. I detta
angavs att Sage Group var berett att betala 125 NOK kontant per aktie och att
styrelsen rekommenderade aktieägarna att godta erbjudandet. Erbjudandet var
beroende av att ett due diligenceförfarande skedde.
146
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åklagarnas uppfattning är att Sage Group hade analyserat Visma och hade gått över
i affärsfasen när den inledande kontakten togs. I det läget använde man ett letter of
intent. Problemet med ett letter of intent är att detta kan innehålla formuleringar
som innebär att man blir bunden genom brevet. Det rekommenderas därför att man i
stället skriver ett personligt utformat brev. Visserligen var brevet riktat till
styrelseordföranden, men innebörden av detta var att Sage Group ville inleda
förhandlingar om ett köp av Visma. Man hade lämnat analysfasen och gått in i en
affärsfas.
Den 2 februari 2006 köpte Andreas Hofmann 50 000 aktier till kursen 104,99 för
5 265 248 NOK, den 3 februari 66 400 aktier till kursen 105 för totalt 6 992 916
NOK, den 3 februari 50 000 aktier till kursen 104,98 för 5 264 747 NOK. Totalt
köpte han för 17 522 911 NOK, eller cirka 20,3 milj kr. Den 15 februari 2006 sålde
han 50 000 aktier till kursen 104 för 5 189 600 NOK och samma dag 16 600
aktier till kursen 105 för 1 737 771 NOK, totalt 6 927 371 NOK. Den 15 februari
2006 sålde han alltså ungefär 40 procent av sitt innehav i Visma. Den 14 mars 2006
gick han in i Visma igen och köpte 100 000 aktier till kursen 105,9085 för
10 622 622 NOK. Den 13 mars 2006 köpte han 30 000 aktier till kursen 104 för
3 129 360 NOK. Den 16 mars köpte han 40 000 aktier till kursen 102,50 för
4 112 300 NOK. Han köpte alltså ytterligare Visma-aktier för 17 864 282 NOK.
Den 22 mars 2006 hade Sage Groups erbjudande blivit offentliggjort. Då sålde han
aktierna för 33 128 156 NOK. Vinsten på kontot var 4 668 332 NOK.
Det som är intressant för fortsättningen var att han från början köpte 180 800 aktier.
Av dessa sålde han 66 400 aktier. I mitten av februari 2006 hade han 99 800 aktier
kvar. Han blev för dessa berättigad till en utdelning på 449 500 NOK. Därefter
köpte han ytterligare 170 000 aktier. Den totala investeringen i Visma var
33 562 000 kr.
147
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann hade hos Nordea i Luxemburg olika konton för olika valutor.
Köpen i Visma- aktier gjordes i NOK. När han flyttade sina tillgångar från SEB i
Luxemburg var saldot 14 288 000 kr. Detta användes för dessa köp. Han växlade till
12 047 534 NOK. På kronkontot fanns kvar ungefär 89 000 kr.
Andreas Hofmann låg i Visma därför att han hade kunskap om att det skulle komma
ett bud på bolaget. Efter försäljningen av Visma-aktier den 16 februari 2006
växlade han över från NOK till kr. Anledningen till det var att han fick kunskap om
Gambro. På kvällen måndagen den 13 februari 2006 satt Ossian Hellers och
räknade på Gambro-optioner och gick in och köpte optioner. Eftersom han inte hade
pengar att köpa Gambro för växlade han över från Visma- aktier till Gambro-aktier
så att han var med i båda affärerna. Ossian Hellers hade gått in i optioner i Gambro
det datumet. Andreas Hofmann hade investerat sina tillgångar i Visma och Gambro.
Ossian Hellers var bollplank vid affären mellan Sage Group och Visma. Det var
därför Andreas Hofmann gick ur Gambro och köpte ännu fler Visma-aktier. Den 14
mars 2006 började affären i Visma att närma sig sitt slut. Det var därför som han
sålde sina Gambo-aktier och under tiden den 13 till den 16 mars 2006 köpte Vismaaktier för sammanlagt omkring 17,8 milj NOK. Den 22 mars 2006 offentliggjordes
budet. Då sålde Andreas Hofmann aktierna för 33 128 156 kr och gick in i Gambro
med hela beloppet.
Någon loggbok upprättades inte i det inledande skedet. I en loggbok som upprättats
i Norge med anledning av budsituationen anges att Ossian Hellers antecknats i
boken den 10 mars 2006. Innebörden av detta var att de personer som antecknats i
loggboken var förhindrade att handla med aktier i bolaget.
I en dator tillhörig Ossian Hellers som togs i beslag hos Ossian Hellers sambo finns
filer gällande Gambro som upprättades den 13 april 2006. Den 14 april 2006 köpte
Ossian Hellers optioner i Gambro. Ett dokument som skapats den 11 april 2006,
d.v.s. efter det att Vismabudet kommit, och Andreas Hofmann sålt sina aktier har
148
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
funnits i Ossian Hellers dator. De transaktioner som Andreas Hofmann gjort i
Visma har således Ossian Hellers haft i sin dator. Under Mr White och Mr Bling
står RÖD DIV. Detta avser utdelningen i Visma. 99 000 aktier är del i beräkningen.
Vid detta tillfälle hade Andreas Hofmann nämligen 99 800 utdelningsberättigade
aktier. 3 avser NOK. 85 procent. 99 000 aktier x 3 NOK = 277 000 NOK efter
avdrag för kupongskatt x avräkningsfaktor 1,18 blir exakt 297 891 kr. RÖD intill
135 000 är hälften av 270 000 aktier. Andreas Hofmann hade 269 800 aktier när han
sålde. I kolumnerna e och f finns anskaffningspris och snittpris. Så får man fram
siffran 2 800 671. 135 000 aktier x 123,17 16 627 950 kr – 135 000 x 104,7 =
14 134 500 NOK. Vinsten blir 2 493 450 NOK – courtage 120 000 NOK. Kvar är
2 373 450 NOK x 1,18 = 2 800 671 kr, d.v.s det belopp som står i kolumn B. Ossian
Hellers har i sin dator räknat ut den exakta vinsten på Andreas Hofmanns affärer i
Visma. Detta visar att de har handlat tillsammans.
EBM har i media nästan inte hittat någonting om en affär i Visma. Däremot finns
artiklar om reaktionen när affären offentliggjordes.
Andreas Hofmann hade när han handlade i Visma information som den övriga
marknaden inte hade.
Åtalet avser påstådd förmedling av information i 3 skeden, vilket skulle ha lett till
köp, delförsäljning och senare ytterligare köp från Andreas Hofmanns sida.
Insiderinformation har inte förelegt i något av dessa skeden. Ossian Hellers har inte
röjt information avseende Visma till Andreas Hofmann. Andreas Hofmanns handel
har skett på andra grunder och inte till någon del för Ossian Hellers räkning.
Handelsmönstret är inte heller förenligt med åtalspåståendet.
149
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann har inte fått någon information från Ossian Hellers. Ossian
Hellers har inte haft insiderinformation. Någon sådan har inte funnits. Investeringen
var en mediaspekulation och en kuponginvestering.
FÖRHÖR
Ossian Hellers:
Filen som EBM tagit upp till diskussion (den rörande Mr White o.s.v. som hittats i
Ossian Hellers dator) har han talat mycket med förhörsledaren Torbjörn Nilsson
om. Han trodde de var överens om att filen inte hade skapats av Ossian Hellers. Han
hade virus i sin dator och den blev då utblåst. Han har dessutom summeringsfiler till
vänster, inte till höger. Andreas Hofmann lånade denna dator vid ett antal tillfällen.
Filen är Andreas Hofmanns.
Det tog EBM lång tid att förstå att det var 2 budgivare inblandade i denna process.
När Andreas Hofmann köpte aktier i Visma fanns ingen insiderinformation. Sage
Group hade då inte approcherat Visma med något som ens kunde antyda ett bud.
När Sage Group väl lade sitt bud den 21 mars 2006 visste styrelsen i Visma inte på
förhand vilket intresse Sage Group hade i Visma och absolut inte att de skulle lägga
ett bud. När ett konkurrerande högre bud kom hade styrelsen i Visma insyn i att
detta var troligt. Då ägde emellertid Andreas Hofmann inte några aktier i Visma.
Detta visar att han inte har fått otillåten information och använt den. När Ossian
Hellers hade insyn i Visma handlade Andreas Hofmann inte några aktier.
Sage Group var Europas största företag för ekonomisystem för företag med upp till
200 anställda. Sage Group fanns i hela Europa förutom i Norden, där Visma
dominerade. Visma hade vuxit genom förvärv och det var allmänt känt att Sage
Group bara kunde komma in i Norden genom att förvärva Visma. När Cevian
gjorde sin analys av Visma hade de analyserat fram ett scenario med Sage Group
som trolig köpare av Visma. Marknaden hade god kännedom om att företagen
150
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
utgjorde en god kombination och att Sage Group troligen tittade på Visma. Sage
Group tyckte inte att Visma var prisvärt vid den inledande diskussionen i maj 2005.
Efter det att han hade blivit invald i styrelsen den 17 oktober 2005 fick han
kontinuerligt information om fonder och bolag som närmat sig Visma för att inleda
samtal. Ingenting av detta ledde till någonting.
Den 30 januari 2006 kom ett brev till Visma från Sage Group i vilket man
förklarade att man ville ha ett möte med styrelseordföranden i Visma. Brevet ska
inte likställas med ett letter of intent eftersom det var allmänt hållet. Vismas aktier
var 50 procent dyrare vid brevets ankomst än när Sage Group hoppade av sina
uppköpsplaner av Visma föregående gång med motiveringen att det var för dyrt. Kl.
10:49 den 31 januari 2006 ringde Öysten Moan till Ossian Hellers och berättade att
Visma hade fått ett brev med en mötesförfrågan och frågade om Öysten Moan
kunde komma förbi Cevians kontor och ha ett möte med Ossian Hellers. (ab. 308.)
De pratade om brevet och förvärvsobjekt under mötet samt Öysten Moans önskemål
om att rösta ut styrelseledamoten Per Moasson ur Vismas styrelse p.g.a. att de var
gamla antagonister. Per Moasson hade sålt sitt bolag till Visma och satt i styrelsen
för Visma men kunde inte hålla sig till det utan lade sig i organisationen. Öysten
Moan kände sig kränkt av detta och ville ha Cevians stöd för att tvinga Per Moasson
att lämna styrelsen. Ossian Hellers har alltid kritiserat att bolag köper egna aktier,
vilket Visma gjorde vid den här tidpunkten (brevet hade anlänt precis). Ossian
Hellers skickade då ett mail till Öysten Moan p.g.a. att återköp av egna aktier
skapar ett artificiellt köptryck, speciellt i en illikvid aktie som Visma. Öysten Moan
ringde och sade bara att brevet var en fortsättning på en lång rad diskussioner som
pågått under lång tid.
Den 1 februari 2006 godkändes ett optionspaket på 650 000 aktier, vilket hade varit
omöjligt om det hade funnits ett konkret bud på Visma. Den 2 och 3 februari 2006
köpte Andreas Hofmann aktier i Visma. Den 16 februari 2006 sålde han aktierna.
151
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Den 6 mars 2006 sålde Michael Jackson, styrelseordförande i Sage Group, aktier i
det egna bolaget. Michael Jackson skulle inte ha kunnat sälja om det hade funnits
ett konkret bud.
Eftersom budgivarens aktier oftast går ner efter ett bud skulle det vara att utnyttja
insiderinformation. Att en loggbok skapades den 10 mars 2006 berodde på att
HgCapital ringde och ville ha en middag den 14 mars 2006. Ingenting konkret fanns
dock. Den 21 mars 2006 betalades den ordinarie utdelningen ut. Samma dag blev
Vismas styrelse informerad om att ABG Sundal Collier hade skickat ett brev och
gett ett muntligt bud. I Norge får man inte göra en due diligence innan ett konkret
bud har lämnats.
Den 22 mars 2006 sade Visma bara att Sage Group hade lämnat ett bud eftersom
man ville stödja budet. Sage Group och HgCapital gavs möjlighet till en begränsad
due diligence. Samma dag sålde Andreas Hofmann sina aktier. Den 24 mars 2006
upprättades en NDA med HgCapital. Den 18 april 2006 lade HgCapital ett högre
konkurrerande bud.
Visma var en tydlig och attraktiv uppköpskandidat. Den hade varit det länge utan att
några konkreta bud hade kommit. Visma blev kontaktat mycket ofta. Sannolikheten
för ett bud var låg eftersom kontakt hade tagits så många gånger tidigare.
Brevet från Sage Group var endast en mötesförfrågan. Denna syn delas av EBM.
Brevet innehöll ingenting om bud eller något liknande. Mötets agenda var oklar.
Många möten mellan bolagen hade hållits förut och detta var antagligen bara en
fortsättning på en kontinuerlig dialog. Jämförelsen med ett letter of intent är mycket
märklig. Någon loggbok upprättades inte trots stor försiktighet med upprättande av
sådana. Brevet ansågs så oviktigt att det slängdes. Det blev inte ens föremål för ett
styrelsemöte, vilket framgår av förundersökningen.
152
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Visma-aktien hade under perioden maj 2005 till januari 2006 gått upp 50 procent,
d.v.s. betydligt mer än Sage Groups aktiekurs hade gått upp. Detta innebar att det
var dyrare både absolut och relativt att köpa Visma vid den tidpunkten. Det fanns
följaktligen ingen anledning att tro på ett bud eftersom Sage Group hade backat ur
tidigare när Visma dessutom var en billigare investering.
Styrelsens ordförande Svein Goli fastställde den 1 februari 2006 ett optionsprogram
på 650 000 aktier värda 70 milj NOK. Programmet skulle aldrig ha kunnat
genomföras om det hade funnits insiderinformation. Ossian Hellers ansåg att
styrelsen inte skulle få ett optionsprogram. Det blev därför inget av förslaget att
styrelsen skulle delta i optionsprogrammet.
Visma var Ossian Hellers första styrelsepost. Han representerade Cevian och ville
tänka på sitt rykte och därigenom undvika kritik för sitt agerande. Det fanns en
sannolikhet, om än låg, för att ett bud kunde komma på Visma. Att då köpa egna
aktier skulle kunna trycka upp priset. Ossian Hellers ville markera att han inte
tyckte om det. Försiktighetsprincipen måste gälla för honom eftersom han var ny
som styrelseledamot och inte ville riskera någon kritik för sitt agerande. Han fick ett
samtal om att brevet inte betydde något. Det fick han veta den 2 februari 2006 och
det var då Andreas Hofmann köpte, vilket är märkligt. Varför väntade inte Andreas
Hofmann om han hade insiderinformation.
Brevet från Sage Group var inte ens en punkt på styrelsemötet i Visma den 17
februari 2006. Sage Group kontaktade aldrig någon av de 3 stora budgivarna. Om
Cevian hade sagt nej skulle budet aldrig ha gått igenom. Cevian blev aldrig
kontaktade. Loggboken den 10 mars 2006 handlar om HgCapitals intresse.
Budet från Sage Group den 21 mars 2006 kom som en överraskning. Sage Group
skickade in ett take it or leave it bud. Sage Group ville inte att Cevian skulle kunna
agera för en budhöjning. Budet var inte förankrat. Det kom in under natten. Jan
153
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Lombach satt under natten i ett team och förhandlade, budet kom ut till allmänheten
på morgonen efter.
Budprospektet (ab. 309) var noga förhandlat med advokater. Kontakter hade skett
fortlöpande mellan Sage Group och Visma och man hade diskuterat
sammanslagning ofta men aldrig haft konkreta förhandlingar. De hade haft
sporadiska kontakter och arbetat för en affär. Inga diskussioner hade skett sedan
maj 2005 står det i budprospektet. Före den 21 mars 2006 fanns ingenting.
Michael Jackson skulle inte ha fått sälja sina aktier om bidder return, d.v.s. kursen
går ner när man lägger ett bud. Det hade varit att utnyttja insiderinformation.
HgCapital ringde den 10 mars 2006 angående middag den 14 mars 2006. Loggbok
upprättas ofta för tidigt. HgCapital kändes dock som en relevant part, hellre för
tidigt än för sent. HgCapital hade helt enkelt börjat titta på Visma. Att någon
loggbok inte upprättades vid Sage Groups bud visar ännu tydligare hur liten
sannolikhet det var för budet.
Den 14 mars 2006 meddelade HgCapital Visma att man hade inlett en analysfas.
HgCapital, som var en private equity fond, hade gjort flera investeringar i bolag
med samma verksamhet som Visma. De som ledde HgCapital hade startat Sage
Group och kunde branschen väl. HgCapital kontaktade Visma direkt efter Sage
Groups bud och ville göra en due diligence med syfte att försöka komma med ett
högre bud. Detta var sannolikt eftersom de höll frekventa möten med ledning och
styrelse i Visma efter Sage Groups bud. HgCapital kom de facto med ett högre bud,
135 NOK per aktie. Andreas Hofmann ägde inte några aktier när budet kom.
Sage Groups bud kom som en överraskning. Han visste att Sage Group hade skickat
ett brev om ett möte. Han visste om middagen mellan Visma och HgCapital den 14
mars 2006 och att HgCapital gav sig in i en parallell process med Sage Group för att
kunna lägga ett högre bud den 22 mars 2006. Han visste om mötena mellan
154
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
HgCapital och Visma, men fick inte själv delta i möten med en potentiellt högre
budläggare enligt avtalet med Sage Group.
Om Andreas Hofmann hade fått insiderinformation skulle han ha avvaktat att Sage
Group blev konkreta med sin avsikt innan han investerade. Han hade haft kvar
aktierna efter Sage Groups bud och väntat på HgCapitals bud. Ossian Hellers satt i
styrelsen när den första rapporten kom i januari 2006. Ossian Hellers visste att
rapporten var bra. Kursen gick upp ett par procent på rapporten men Andreas
Hofmann ägde inga aktier då.
Av hans Outlook i datorn framgår att han kl. 10:49:56 den 31 januari 2006 lagt in
ett möte den 1 februari 2006. Det måste vara mötet med Öysten Moan som han lagt
in efter telefonsamtalet. Han vet att samtalet från Öysten Moan handlade om
brevet, d.v.s. brevet måste ha kommit innan detta samtal, d.v.s. före den 1 februari
2006.
Anledningen till att han gjorde ett kontantuttag den 10 juli 2006 på cirka 3 milj kr
var att han alltid varit intresserad av byggnation. Just då byggde han en vindsvåning. Han köpte också ett projekthus i Järfälla och behövde pengar till att bygga
dessa saker. För honom var det bäst med kontanter. Han hade toppbelånat
lägenhetsköpet och lånat på fastigheten i Järfälla. Det var ett dåligt läge att låna mer
pengar. Han hade också planerat att göra en frivillig skatterättelse. Därför var det
inte lämpligt att göra denna transfer under den tiden. Pengarna förvarades i ett
bankfack och han använde dem löpande under hösten.
Innehållet i KID filen är en standardsnurra för optioner. Dokumentet är skapat och
färdigställt inom ett fåtal sekunder (ab. 305 s. 13). Han har bara petat in siffrorna för
Gambro. Filen används löpande för olika beräkningar. Det fanns en tidningsartikel
som sade att det skulle finnas ett bud på 105 kr hos styrelsen. Efter Q-rapporten
sjönk Gambro till 82 - 83 kr (budpremie på 25 procent), men innan rapporten var
155
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
kursen uppe på 90 kr. Det gav en budpremie på 16 - 17 procent, d.v.s. en för låg
premie. Därför estimerade han att budet skulle ligga på 105 - 110 kr. Om han hade
vetat att det skulle komma ett bud på en viss nivå, varför räknade han då på olika
utfall? Om han visste vad som skulle hända, d.v.s. budnivån, behövdes inte en rad
alternativa beräkningar.
Andreas Hofmann bytte arbete på hösten 2006. Då lånade han ut datorn till denne.
Ossian Hellers hade datorn hemma för att ta emot email. Ossian Hellers arbetade
inte hemma. Om han någon gång arbetade hemma tog han med papper hem. Han
behövde ha access hemma om någon skickade något på mail. På sommaren 2006
bytte Cevian system och fick push email d.v.s. email till mobilen. Då använde han
inte datorn. Hans sambo Frida använde den inte heller. Andreas Hofmann frågade
om han kunde låna den. Han fick tillbaka den under våren 2007, men han kommer
inte ihåg när. När Andreas Hofmann lämnade tillbaka den var det ett glapp i den
och Ossian Hellers hade inte behov av den.
Filen är inte skriven på den datorn. Han har bara använt filen där. Han har inte
upprättat den eftersom summeringskolumnen är till vänster. Han har alltid
summeringskolumnen till höger. Andreas Hofmann har använt filen på Ossian
Hellers dator.
En likadan räknesnurra låg på hans jobbdator. Det är en standardsnurra där man
stoppar in siffrorna. När han förhördes om räknesnurran (bil A1 s 57) kom han inte
ihåg vad det rörde sig om. Nu har han haft tid att gå igenom vad det innebar.
Beträffande mailet till Öysten Moan var det den första styrelsen han satt i. Han
ifrågasatte hellre för mycket än för lite. Han var tacksam att Öysten Moan tyckte att
han var engagerad. Han har kritiserat aktieåterköpen ofta och ifrågasatte
lämpligheten i detta. Brevet innebar enligt Öysten Moan ingen intention att göra
156
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
någonting. Öysten Moan skulle också ha problem att köpa tillbaka aktier i samband
med bud men det här var ingenting.
Vad gäller frågan om han diskuterade Visma med Andreas Hofmann har Cevian en
berättelse om varför man går in i en aktie och vad de vill ska hända med bolaget
som man kommunicerar offentligt. Den diskuterade han med mäklare, analytiker,
vänner osv. Det gjorde han innan han kom in i en styrelse. Han kunde givetvis inte
diskutera det då han satt i styrelsen.
De kallade aktien för Visma när de diskuterade den. Många ringde och frågade om
Visma. Visma var aldrig en investeringsmöjlighet för honom. I så fall hade han inte
pratat i telefon på det sättet med Andreas Hofmann. Om han skulle investera själv i
Visma hade den haft ett projektnamn.
Han skaffade Jokertelefonen vid årsskiftet 2006/2007. Dessförinnan hade han den
vanliga mobilen. Andreas Hofmann sade vid en diskussion att han ringde sin
mäklare i Luxemburg privat eftersom han tyckte att det var olämpligt att ringa med
jobbmobilen. Ossian Hellers insåg då att det var olämpligt att ringa mäklaren på
jobbmobilen. Därför skaffade han Jokern. Pengarna skulle emellertid ta slut om han
ringde Luxemburg med Jokern och han skulle bli tvungen att fylla på den hela
tiden. Därför pratade han bara med Andreas Hofmann i Jokern. Cevian gick
dessutom ut i pressen och misstänkte att de var telefonavlyssnade. Andreas
Hofmann sade då att han inte ville prata med Ossian Hellers om han var
telefonavlyssnad. Därför pratade de på den privata telefonen.
När Cevians första fond startade 2003 fanns bara 2 delägare i fonden, Christer
Gardell och Lars Förberg. Han visste att det skulle ta tid innan han blev delägare.
För att göra honom och övriga delaktiga i resultatet startades sparklubben. 10
procent satsades med eget kapital, resten lånades ut av SHB. Sparklubben
inkluderade 8 - 9 personer. Ossian Hellers hade störst summa exponerad i klubben,
157
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
cirka 2,5 - 3 milj kr. 300 000 kr sköt han till kontant. Resten lade SHB om lånen
betalades av först när avyttring skedde. Klubben handlade identiskt med fonden.
Ossian Hellers var inte engagerad i klubben. Ingen enskild anställd bestämde över
fonden. När Cevian köpte in aktier tilldelade man aktier till aktieklubben. De
enskilda medlemmarna kunde inte styra eller påverka detta.
Visma ägs nu av HgCapital. Avslut skedde i slutet av juni eller början av juli 2006.
Andreas Hofmann:
Det som är av särskilt intresse beträffande denna aktie är utdelningen samt bud 1
och bud 2.
Åren 1999 och 2000 bodde han i England och arbetade med Michael Jackson som
grundade Sage Group. P.g.a. arbetsrelationen med Michael Jackson följde han det
som sades om Sage Group i pressen. I december 2005 sades att Sage Group skulle
fortsätta investera och Skandinavien nämndes specifikt. I januari 2006 förstod han
att det rörde sig om Sage Group och Visma.
Han hade inte mycket att förlora om investeringen inte skulle ske i Visma utan Sage
Group köpte någon av de andra 3 aktörerna på marknaden. Det skulle ändå innebära
en positiv utveckling för kursen i Visma. Kupongen lovade en utdelning på 3
procent, vilket var en stor anledning till att investeringen genomfördes. Om bolaget
delar ut pengar ska aktien teoretiskt sett gå ner, men aktien går ofta upp i stället
p.g.a. att aktieägarna återinvesterar kapitalet. Vid det tillfället hade han 2
investeringsobjekt, Visma och Gambro. Det som styrde valet mellan dessa 2 var
spekulationerna i media. Spekulationerna gick heta om Gambro. Hans investeringar
i Gambro stämmer med ryktena i media.
158
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Vid investeringarna i Gambro och Visma hade han cirka 40 milj kr i förmögenhet
(s. 6). Under februari och mars 2006 investerade han samtidigt i båda. Han var
aldrig uppe över total förmögenhet och utnyttjade inte sitt belåningsutrymme.
Åren1999 – 2000 bodde han i Storbritannien och lärde känna Sage Groups grundare
Michael Jackson. Han kontrakterades för att starta upp UK Smart. UK Smart
startades för att utnyttja Royal Mails kundströmmar och goda varumärke på
Internet. Han var 1 av 3 personer som anställdes för att genomföra kapitalanskaffningen och starta bolaget. UK Smart kapitaliserades med £ 20 milj. Michael
Jackson var genom sitt investmentbolag Elderstrett en av huvudägarna och
styrelseordförande för UK Smart. Som sådan rapporterade ledningen till honom vid
regelbundna styrelsemöten. Senare anställdes Michael Jacksons närmaste
medarbetare på Elderstrett som vd för UK Smart. Han hade alltså en relation till
Michael Jackson och följde Sage Group lite extra.
Den 8 december 2005 fanns en artikel om Sage Group av Alex Hawkes där den
skandinaviska marknaden nämndes. Under perioden den 7 – 12 december 2005 gick
Vismas aktiekurs upp med 6,3 procent samtidigt som index steg 0,4 procent. Redan
här fanns en koppling mellan Sage Group och Visma. Att människor följde den
kopplingen framgår av kursutvecklingen. Den 24 januari 2006 levererade Visma en
stark rapport och reducerade därmed risken för ett bakslag innan utdelningen. Man
kunde då gå in i aktien och ro hem utdelningen. Rapporten berördes av Dagens IT,
Enskilda och Danske Bank. Den 27 januari 2006 fanns rykten på marknaden om att
Sage Group förberedde ett stort uppköp. I en artikel i Daily Mail sades att Sage
Group hade mycket pengar och att balansräkningen talade för en möjlighet till en
stor investering. Sage Group sade i artikeln att man hade en stor investering på
gång. På torsdagen (s. 2 - 3) i den följande veckan köpte han aktier för 14 milj
NOK.
159
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Sage Group täckte hela världen utom Ryssland och Skandinavien. Sage Group sade
att Skandinavien var intressant. Sage Group var sedan länge utpekat som en
potentiell budgivare på Visma p.g.a. att kundsegmenten var lika. Norden skulle bli
en brygga till Ryssland. Visma var sedan tidigare utpekat som en uppköpskandidat.
Om Sage Group köpte något annat bolag skulle ändå kursen i Visma gå upp.
Vid kuponginvesteringar söker man aktier med låg risk. Det fanns ingen rapportrisk
i Visma. Det fanns en stark Q-rapport. Han spred ut köpen för att få ett bättre snitt
då risken att förlora pengar är mindre. Visma fanns i en konsoliderande bransch.
Det var ett stort intresse för industrin, vilket gjorde att likviditeten i aktien steg. Han
hade gjort affärer i Visma tidigare. Analytiker tyckte också att aktien såg bra ut.
Statistik visar att aktien under åren 2003 - 2006 alltid hade gått upp i samband med
utdelningen. Eftersom de flesta återinvesterar utdelningen i stället för att sitta med
pengar i handen brukar det bli en positiv utveckling efter utdelningen.
Slutsatser.
Han hade en god investeringsrational. Det finns bevis som verifierar att han ägde
aktien 48 dagar innan budprocessen påbörjats. Om man associerar fritt kan man nog
hitta ett brev varannan månad. Det går alltid att hitta kopplingar mellan breven.
Brevet var aldrig det stora starskottet. Att brevet skulle vara ett letter of intent har
han aldrig hört någon säga. Insidertransaktioner och utfärdande av optionsprogram i
såväl Sage Group som Visma skedde efter det att han hade gjort sitt första aktieköp.
Dessa pågick till mars 2006 då insiderlistan upprättades. Michael Jacksons
försäljning av aktier i det egna bolaget skulle ha varit olaglig om han samtidigt
förberedde ett bud.
Drygt 3 veckor efter det att han hade sålt sina aktier kom ett konkurrerande och
högre bud på Visma. Vid detta tillfälle ägde han inte några Visma-aktier. När han
sålde sina aktier kände styrelsen till det kommande budet. Varför sålde han sina
aktier om Ossian Hellers visste att det skulle komma ett nytt bud och de är de
160
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
personer som åklagaren påstått? Som styrelseledamot hade Ossian Hellers tillgång
till samtliga Q-rapporter i förväg. Han har inte gjort en investering i Visma under
hela den tid då Ossian Hellers satt i styrelsen med tillgång till information. Varför
ägde han inte aktier innan Q 4-rapporten då den var bättre än förväntat?
----Vid förhöret med honom i april kände han till ganska mycket, men han har gått
tillbaka och tittat. Vid förhöret sade han att det var en kuponginvestering. Det är
möjligt att det kom en rekommendation att göra affären. Han kan inte komma ihåg
vad han sade i förhör.
Beträffande uppgiften (bil. A s. 161) att anledningen till köpet i Visma var att
mäklarna rekommenderade köp, Per Åberg och/eller Jan Felländer, fann han inte
stöd för att så var fallet när han senare gick igenom sin yahoomail. I denna har han
alla rekommendationer samlade. Han fann inget råd från dessa herrar. Anledningen
till att han inte berättade att han följt aktien under lång tid var att han hållit
informationen till polisen kort p.g.a. att det inte har funnits ett samarbetsklimat. Det
slutade illa när Ossian Hellers en gång skickade in någonting till EBM.
I ett förhör den 11 mars 2008 (bil. A s. 180) blev han tillfrågad om anledningen till
investeringen och uppgav att det var en kuponginvestering. Han berättade i häktet
om Electrolux Q-rapport 2007, vilket ledde till absolut ingenting. Polisen visste inte
ens vad en investmentbank är. De ville inte förstå. De frågade om han köpte
optioner för att aktierna var slut. De kommer från olika världar. Beslut från
Skatteverket läckte ut. Allt gick att läsa i pressen. Så fort polisen fått ut det minsta
papper läckte det ut. Åklagarna har själva gjort en JO-anmälan.
161
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han valde Visma p.g.a. att det sammanföll med ryktena. Han tittade på Axfood som
hade haft en dålig rapport. Det var dock inte bara utdelningen som var rationalen till
investeringen, även medialaspekulationer spelade in.
Att Cevian var storägare i Visma var offentligt sedan 6 månader tillbaka. Han visste
att Ossian Hellers satt i styrelsen. Han frågar inte någon som sitter i styrelsen om
det ligger ett bud på bolaget. Eventuellt frågade han något om kupongränta el.dyl.,
men han kan inte komma ihåg något specifikt som han frågade om.
Påståendet att han gick in med alla tillgängliga pengar är inte riktigt. 14 milj kr
växlades in till NOK. Vid den tidpunkten hade han 38 milj kr. Eftersom han
skickade allt från SEB till Nordea måste de ha funnits på Nordea i Luxemburg (bil.
C s. 73). När SEB kontot avslutades var värdet 28,9 milj kr. Han hade 35 - 40 milj
kr i februari 2006. Jan Felländer visste att han hade pengar och kunde dessutom ge
kredit om det skulle behövas.
Han vet att han pratat med Ossian Hellers under tiden p.g.a. att Cevian ägde Visma
och Ossian Hellers satt i styrelsen, men han skulle aldrig fråga om bud o.s.v.
Sannolikt hade han frågat Ossian Hellers om kunder, strategi, affärsmodell,
expansionsplaner etc.
Han kommer ihåg att Per Åberg ringde i januari 2006 och tyckte att Visma såg
intressant ut. Han hade goda investeringsrational och tänkte inte på att om det var
en bra affär kunde den kasta en skugga på Ossian Hellers. Han hoppade mellan
Gambro och tradade upp och ner i Gambro. Gambro var hans riskinvestering.
Visma var den investering han föll tillbaka på när Gambroryktena klingade av. Han
väntade på utdelningen i Visma. Det var den 13 mars 2006 som gällde i Visma.
Direkt efter utdelningen gasade han eftersom uppgången kommer 1 - 9 dagar efter
utdelningen. Han ansåg inte affären olämplig p.g.a. att Ossian Hellers satt i
162
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
styrelsen och det var 1 bud på gång på Visma. Efteråt kan han känna att han är glad
att han missade andra affärer.
Beträffande påståendet att hans köp i Visma finns i Ossian Hellers dator finns det
telefon-avlyssning som visar att han lämnade tillbaka datorn i april 2006. Han
lånade Ossian Hellers dator i 7 - 8 månader. Han tror att det finns flera samtal om
detta (bil. B s. 170). Därför finns hans inköp i den datorn.
Exceldokumentet (ab. 282 A s. 16) omfattar inte, som åklagaren påstått, hälften av
aktierna. I Electrolux var hela affären, 48 000 aktier, med. Han har gjort uppställningen. Mr Bling är hans portfölj. Gambro kallade han först White. Han frågade
en vän till honom inom läkemedels-industrin mycket om Gambro. Vännen bad att
få göra en investering. Han vill inte avslöja vem denne är. Röd är ett smeknamn.
Det är hälften av aktierna eftersom han räknade upp dessa till Blingportföljen. Detta
är en justering han gjorde i Gambroportföljen för att vännen gjort sin investering. I
den andra portföljen finns den andra delen av vinsten. Upplägget var färgat av att
han precis kom ur itkrisen. Det var mycket stora svängningar. Han fick sedan ett
stort arv som försvann i aktieaffärer. Känslan växte fram han måste ha kvar hälften
av sina investeringar. De fick inte gå förlorade. Han måste känna att han kunde
riskera hälften. Därför delade han upp vinsterna i 2 olika delar. Han var dock inte
100 procent konsekvent i sin strategi. Ibland förlorade han mer än hälften.
Han gjorde sammanställningen i anslutning till affärerna i Gambro och Visma. Han
bytte arbete hela tiden. Det finns 18 andra datorer med osammanhängande filer i.
Filerna ska betraktas som minnesanteckningar. Det är inget sammanhängande
system. Mr Bling avser hans riskportfölj och Mr White är i det här fallet en bekant
som han frågade om medicinteknikbolaget. Denne var kunnig inom det området och
han behövde få hjälp att förstå branschen. 855 000 kr symboliserar kompisen som
önskade göra en investering. Han kommer inte ihåg vad hälften av Mr White avser.
Det var inte så att han skulle få hälften av tipspengarna. Han lät kompisen göra
163
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
investeringen i Andreas Hofmanns portfölj, d.v.s. han lånade ut pengarna. Han
skulle ha sin vinst och om han förlorade skulle han ta förlusten. Det upprättades
inget skuldebrev eftersom det är en god vän till honom. Han kommer inte ihåg vad
brutto och netto på rad 13 betyder. Tabellen ska förstås så att 855 000 kr är hans
vinst, d.v.s. Mr Whites. Skillnad mellan brutto och netto är 427 500, d.v.s. exakt
hälften av 855 000 kr som var den totala vinsten. 855 000 kr skulle Mr White ha.
Han tog hälften av Mr White eftersom det var den totala vinsten, 2 962 000 kr. Det
finns ingen systematik i detta. I Electrolux t.ex. är alla aktier med. Om han hade
saminvesterat i ”röd div” hade han inte haft del i utdelningen. Det var bara en
anteckning som kändes rätt då. Mr Whites vinst var 855 000 kr. Hur han sedan
splittade upp den är bara gamla överföringar och gamla grejer. Andreas Hofmann
betalade ut 855 000 kr till Mr White kontant. Han gjorde en vinst i Gambro på
855 000 kr som låg hos honom och sedan betalade han Mr White hela summan
kontant.
Han tog alla avräkningsnotorna. De affärer som Mr White gjorde i hans depå är
deklarerade. Mr Whites del skulle han ta upp själv. Han gjorde avdrag hos sig för de
aktieaffärer som Mr White gjorde på hans depå. Han betalade skatt på Mr Whites
affärer. I rättelsen av hans inkomst-deklaration har han redovisat Gambro som sina
affärer eftersom Mr White inte redovisade sin vinst. Annars skulle det inte stämma
med de kontoutdrag som fanns.
Mr White är en kamrat som han inte vill låta gå igenom den process som han själv
går igenom. Det är det värsta som kan hända en människa. Anteckningen om
Blingportföljen är bara en minnesanteckning. 15 083 000 kr t.ex. hade han i
huvudet. Sedan öppnade han inte den filen mer. Därefter gjorde han en ny fil. Han
gjorde inga filer som skulle fortleva och finnas till som redovisningssystem. Detta
var 10 rader av tillfälliga tankar. Det finns inte, tvärtemot vad åklagarna påstått,
något system i detta. Åklagarna sade t.ex. från början att röd var ASUR och nu att
164
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
det är Visma. Om Mr White var Magnus Källberg är white 2 rader Electrolux. Det
finns ingen förklaring. Det är bara tankenoter.
Uttagen av kontanter under 2006 var hans sätt att använda pengarna på och försörja
familjen; hans fru och halvsyster arbetade inte, modern var sjuk och hans halvbror
behövde pengar. Han reste, köpte möbler och byggde om huset. Uttaget på 4 717
000 kr den 26 maj 2006 efter Gambro och 503 000 kr den 27 juni 2006 efter
Vismaaffären, som åklagarna påstått vara vinstdelnings- eller tipspengar, användes
till försörjning. Man ska då ha i minnet att åklagarna försökte bevisa vinstdelning
med Ossian Hellers genom att hänföra sig till de 5,5 milj kr som fanns i en fil, men
han har bevisat att det var pengar som han betalade ut till sin mor och bror. Den
logiska slutsatsen är att Ossian Hellers fick låna pengarna. Detta bevis angående
vinstdelning har således fallit. Därefter har åklagarna påstått att Mr White på rad 1
är Magnus Kellberg, sedan ska Mr white vara Electrolux. Vem sätter ihop 2 namn
som inte hänger ihop med varandra om det ska fortlöpa? Det finns inget system.
Alla siffror som flyger omkring är lösryckta. För de pengar han tog ut i slutet av
2005, 3 203 000 kr + 400 000 DKK, renoverade han, köpte möbler, hjälpte brodern
som pluggade och mamman samt lade pengar i bankfacket. Mr White och WHITE
skiljer sig inte åt egentligen för i samma kolumn finns kid i gemener. Han kan ha
dragit in caps lock precis där.
Pengarna från de stora kontantuttagen cirka 5 månader in på 2006 förvarade han i
bankfacket. Han hade en stor utgift genom att han var ensamförsörjare; hans fru och
mamma arbetade inte. Han renoverade huset för flera milj kr; bytte panna, staket
och köpte nya möbler. Dessutom gjorde han inte av med alla pengar. Han förvarade
pengarna i bankfacket eftersom de skulle användas och han kände sig bekväm med
att ha det så. Den strategin skulle under de senaste 2 åren vara en god investering
med den kursutveckling som varit på börsen. Resten av pengarna försvann på ett
ganska besynnerligt sätt.
165
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Från det första köpet i Visma till det sista gick det 48 dagar. Men huvuddelen av
aktierna hade han under kortare period (ab 310 s. 26). Det som fanns i hans depå
under 48 dagar var i princip det som fanns kvar efter den första försäljningen, d.v.s.
cirka 60 000 aktier. De sista aktierna som han köpte i mars 2006 innehade han bara
ett fåtal dagar. Han har inte gjort beräkningarna på excelblad på optionerna i
Gambro.
Anteckningarna på excelarken är bara anteckningar som telefonnoter, som att han
bara satt och skrev i ett block men gjorde det i datorn. Han kladdade i datorn. Han
bytte arbete varje år sedan 2005. Det var inte tänkt som ett redovisningssystem. Det
finns lika många yrkesminnesanteck-ningar som hör ihop med arbetet som det finns
privata.
De flyttade in i sitt nya hus i mitten av 2004. Det var ett ruckel. Samma personer
hade bott där i 20 år. Ombyggnadskostnaderna uppgick till 3 130 000 kr. Han
betalade 100 000 kr för en ny bil. Hustrun startade ett företag som gick i konkurs,
d.v.s. annat 205 000 kr. Han har summerat de uppskattade kostnaderna utöver
levnadskostnader till ca 4,3 milj kr. De gjorde ingen stor renovering vid
inflyttningen utan det kom efter hand. Ett uttag av likvida medel om 2 568 000 kr
gick säkert till renoveringar. En räkning från Huddinge Energi om 55 233 kr gällde
troligen betalning för bergvärme. Det finns inte kvitton på allt eftersom vissa delar
gjordes svart.
På åklagarnas begäran har Öystein Moan hörts som vittne och uppgett följande.
Han var vd i Visma vid den aktuella händelsen 2006. Han kom att bli medlem i
styrelsen därför att Cevian köpt in sig i Visma. Cevian köpte cirka 10 procent av
aktierna. Cevian begärde en styrelseplats, resten av styrelsen tyckte att det var ok.
Cevian utsåg Ossian Hellers till deras representant i styrelsen. Han valdes in i
styrelsen den 17 oktober 2005. Ossian Hellers fick ingen speciell uppgift i
styrelsearbetet utan Öystein Moan använde Ossian Hellers och alla andras
166
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
kompetens. Ossian Hellers var relativt aktiv som styrelseledamot med ett
engagemang för frågor som företagsstrategi, corporate governance d.v.s. hur
företaget skötte sin information till marknaden.
Visma fick ett brev från Sage Group ungefär den 1 februari 2006. Brevet var ställt
till styrelsens ordförande. Sage Group är ett större företag än Visma och Visma
hade haft löpande kontakt med dem sedan 2003 - 2004. Sage Group hade tidigare
uttalat ett visst intresse för att förvärva eller samarbeta med Visma. En kontakt
mellan bolagen togs i början av 2005. Sage Group indikerade då (ej formellt bud)
även att ett bud skulle komma att ligga runt 95 kr per aktie, men det blev inget mer
med den processen. Han hade löpande kontakt med Sage Group under 2005 och
diskuterade då produktstrategi och strategi i förhållande till Microsoft. Mycket
kontakt ägde rum mellan bolagen under 2004 - 2005.
När Sage Group återkom under 2006 lämnade de inte ett officiellt bud. Intrycket var
att Sage Group ständigt var för snåla. När brevet kom den 1 februari 2006 ansåg
Öystein Moan och styrelseordföranden i Visma att det bara var en del av den
pågående processen som bolaget diskuterade med Visma. Visma ansåg att brevet
innehöll så lite förpliktande för Sage Group att man inte såg det som ett bud. Brevet
sågs som en del av en oförpliktande löpande dialog och inte som en offert. Sage
Group uttalade t.o.m. att Visma inte hade någon informationsplikt gentemot börsen
i anledning av brevet. Brevet är inte ett letter of intent.
Ossian Hellers fick kännedom om brevet dagen efter det att det anlänt då Öystein
Moan träffade Ossian Hellers i Stockholm för att diskutera personförändringar i
styrelsen för Visma. Öystein Moan nämnde då att man fått ett brev från Sage Group
men att det inte var något konkret eller mer specifikt innehåll i det.
Ossian Hellers skickade ett mail till Öystein Moan den 2 februari 2006 med
innehållet att han ansåg det olämpligt att köpa egna aktier. Öystein Moan kom ihåg
att Ossian Hellers var angelägen att de uppträdde korrekt ur corporate governance
167
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
synpunkt, men Öystein Moan svarade då att i Norge kan bolaget alltid köpa egna
aktier, eftersom det anses vara till fördel för alla aktieägare. Han trodde att Ossian
Hellers var ovan med denna praxis eftersom han inte hade suttit i styrelsen länge
eller i någon norsk bolagsstyrelse tidigare. Öystein Moan informerade om att det är
vanligt i Norge att återköpa aktier. Ofta sker detta t.ex. dagen före en årsrapport.
Bolaget har alltid insiderinformation och bolaget kan alltid köpa då det är till fördel
för aktieägarna. Ossian Hellers accepterade detta och det blev ingen stor diskussion
om det.
Efter det att brevet hade mottagits ägde ett möte rum mellan styrelseordföranden i
Visma och vd i Sage Group. Det var fortsatt mycket lite konkret, men mer konkret
var att Visma blev kontaktat av HgCapital. De ringde i februari 2006 och sade att de
var mycket intresserade av att köpa Visma och att de ville mer än bara tala.
HgCapital ville börja med en middag den 14 mars 2006 och deras intentioner var så
tydliga att Öystein Moan ansåg det bäst att upprätta en loggbok. Den upprättades
den 10 mars 2006. HgCapital var tydliga med att de följt Visma under lång tid och
var nära att komma med ett bud.
Öystein Moan informerade hela styrelsen om att de blivit kontaktade av HgCapital
som var så tydliga med sitt intresse att de ansåg att en loggbok krävdes. Den 21
mars 2006 sade rådgivarna att Sage Group hade skickat brev om att de ville ge ett
bud. Den 22 mars 2006 kom Sage Group med ett offentligt bud. Det var
överraskande att de blev konkreta och kom med ett bud.
Öystein Moan känner inte så väl till saken, men det intryck han hade var att Sage
Group inte tog kontakt med de stora investerarna som t.ex. Cevian. Sage Group
hade Rothschild som rådgivare i England och Carnegie i Oslo. Det är inte helt
ovanligt att rådgivare tar kontakt med de stora aktieägarna vid denna typ av process,
men Sage Group var, som de uppfattade det, lite arroganta och hade liten kontakt
med ledning och de stora ägarna. Många ägare tyckte att budet på 125 NOK per
168
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
aktie var för lågt. Sage Group undervärderade aktieägarnas betydelse och hade nog
för liten kontakt med dessa. Han tror inte att Sage Group hade förankrat budet väl,
men känner inte till det. I så fall hade de möjligen accepterat budet på 125
NOK/aktie.
Ossian Hellers var en mycket rationell och engagerad styrelsemedlem som arbetade
bra med ledningen. Han blev överraskad när insideraffären kom upp eftersom han
inte hade någon grund att misstänka något märkligt. Han minns mötet med Ossian
Hellers den 1 februari 2006 på Cevians kontor. De diskuterade styrelseledamoten
Per Boasson, som de önskade få ut ur styrelsen. De hade en telefonkontakt den 31
januari 2006 då de bestämde mötet. Då fick Ossian Hellers även information om
Sage Group. Möjligen är det korrekt att det var då de planerade in mötet.
Man kan beskriva brevet som en odramatisk fortsättning på en händelse som pågått
under en längre tid. De var lite trötta på Sage Group då de aldrig kom till skott med
sina intressen för Visma. Brevet är tydligt ”don´t even an intention to make an
offer”, skulle inte uppfattas som en intention att lägga bud på bolaget. De tog det
inte så seriöst då det hållit på så i 3 år. Därför fann man inte heller skäl att upprätta
en loggbok och kontaktade inte heller börsen p.g.a. ”not even an intention to make
an offer”. Vidare skrev man att Sage Group “has taken legal advice that the letter
does not include any disclosure obligations for Visma”. Om Visma kontaktat börsen
i.a.a. brevet hade han skapat felaktig information till marknaden.
Han tror inte att man pratade om brevet på det första styrelsemötet efter det att
brevet tagits emot (17 februari 2006). Han kommer inte ihåg om det skedde ett möte
mellan Sage Group och styrelseordföranden för Visma före den 21 mars 2006 eller
om han deltog. De loggade inte möten på den tiden. Det fanns möten som han inte
deltog i. Det skulle bli dyrare för Sage Group att lägga ett bud nu än tidigare. De
bjöd 95 NOK 2005. Visma tyckte att ett lämpligt pris var minst 130 NOK per aktie
och att Sage Group var för snåla.
169
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Sage Groups bud kom som en överraskning. Det var inte så väl förankrat som man
brukar göra vid ett publikt bud. Man kan spekulera i att Visma hade talat detaljerat
med HgCapital och han kan inte utesluta att en rådgivare tipsade Sage Group att de
måste snabba på om de ville köpa Visma för det fanns andra spekulanter. Han
pratade med de stora aktieägarna som sade att 125 NOK var för lite. Sage Group
hade inte diskuterat med Öystein Moan vad han skulle göra i framtiden, vilket han
tyckte hade varit lämpligt. Sammantaget fanns ingen stor entusiasm över budet
bland ägare och ledning. Han trodde att HgCapital skulle övertrumfa budet från
Sage Group, vilket han sade till styrelsen.
Vid denna tid kontaktade andra bolag Visma nästan varje vecka och sade att de
önskade förvärva Visma. 2005 – 2007 var en aktiv tid med många aktiva pebolag.
Oftast var det dock mycket prat och lite action. Ett bolag per vecka kunde tänka sig
att se på Visma och ville ha ett möte. Sage Group såg man något mer seriöst på än
övriga intressenter eftersom man hade haft löpande kontakt under en tid, men
Visma tyckte att Sage Group aldrig kom till skott.
Loggboken som upprättades den 10 mars 2006 berodde på HgCapitals intresse.
HgCapital hade gjort liknande investeringar tidigare så de visste att de kunde gå till
action. HgCapital ville dessutom prata om vilken position ledningen skulle ha i
framtiden. De ville komma överens med ledningen för att diskutera det. Ledningen
gillade att HgCapital var öppna.
Ossian Hellers var fullt orienterad i processen liksom resten av styrelsen. Primärt
var det dock ledningen och styrelseordföranden som hade en roll. De andra
styrelseledamöterna var informerade men hade inte en aktiv roll. Ossian Hellers
användes liksom övriga styrelseledamöter som bollplank. Öystein Moan pratade
även med de andra styrelseledamöterna.
170
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han hade hört att Cevian accepterade Sages bud om det inte skulle komma ett bättre
bud. Han hade inte hört om förhandlingar mellan Cevian och Sage, men de försökte
säkert förankra budet, men responsen var så där eftersom man reserverade sig mot
högre bud. Cevian sade att om det inte kom ett högre bud sålde de för 125 NOK.
De ville diskutera hur man kunde kombinera verksamheterna, men brevet var
tydligt att det inte var något bud. När brevet kom fanns inga rykten på marknaden
eller tidningsartiklar om att Sage Group var intresserat av Visma. Det fanns dock
analytiker som talat i flera år (sedan 2003) om att det var intressant att kombinera
Sage Groups och Vismas verksamheter.
ÅTALSPUNKT 3 METSO OY 2005 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann)
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
I april 2005 hade Cevian Capital analyserat Metso Oy färdigt. Man gjorde en
investerings-rekommendation som innebar att om bolagets Q-rapport som
offentliggjordes den 27 april 2005 var bra skulle Cevian gå in i Metso. Andreas
Hofmann hade kännedom om detta och köpte aktier i Metso med början den 25
april 2005. Det var inte offentliggjort att Cevian skulle börja investera i Metso.
Den 26 april 2005 köpte Andreas Hofmann 28 000 aktier för 378 274 Euro, den 28
april 2005 17 000 aktier för 240 259 Euro och 15 000 aktier för 210 037 Euro. Den
29 april 2005 köpte han ytterligare 29 000 aktier för 626 755 Euro. Totalt var det
100 000 aktier.
171
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Från den 1 april 2005 var det en ganska omfattande handel i Metso-aktien innan Qrapporten kom den 27 april 2005. Kursen steg därefter fram till den 15 juni 2005.
Metso rymde 3 separata verksamheter; minerals, paper och automation. Synergier
saknades. Den 20 maj 2005 fanns en artikel i Hufvudstadsbladet om Metso och den
25 maj 2005 flera artiklar i Dagens PC och den 27 maj 2005 i DI. I dessa sades bl.a.
att kursen i Metso stigit sedan Cevian Capital, med den amerikanske
dollarmiljardären Carl Icahn, köpt aktier i Metso i tysthet och att köpen inte var
kända på marknaden.
Metso steg med 6,4 procent på Helsingforsbörsen sedan det blivit känt att Cevian
köpt aktier i Metso. Andreas Hofmann sålde den 25 maj 2005 när nyheten
publicerats 27 800 aktier för 450 022 Euro, den 27 maj 2005 45 000 aktier för
723 087 och den 30 maj 2005 27 200 aktier för 441 392 Euro. Den vinst han gjorde
på affärerna uppgick till 159 175 Euro.
Cevians investeringar utgör inte insiderinformation. Ossian Hellers har inte röjt
information till Andreas Hofmann. Andreas Hofmann har handlat självständigt.
Faktiskt kan Cevians inträde i ett bolag innebära en kursnedgång. Andreas
Hofmanns handelsmönster motsäger att han har handlat på information från
Andreas Hofmann. Ossian Hellers motsätter sig att Cevian fattat beslut att handla
efter det att Q-rapporten blev känd. Det fanns inget beslut från Cevian att köpa
aktier när Andreas Hofmann handlade. Ossian Hellers har haft vetskap om
information från Cevian att köp började närma sig. Kursen den 25 maj 2005 gick
upp 6,4 procent. Stängningskursen den dagen var dock en uppgång på 4,7 procent.
Köpen påbörjades den 26 april 2005. Det var en rapportspekulation.
172
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
FÖRHÖR
Andreas Hofmann:
Investeringarna var rapportspekulationer. En stor kursstegring den 3 januari 2005
var resultatet av den föregående resultatrapporten, vilket var anledningen till att
aktien hamnade på hans radar. Det var en spektakulär stegring. Även om man inte
är en aktiv aktieinvesterare uppmärksammar man en sådan kursutveckling.
Metso-aktien hade varit inne i en positiv trend länge. Det var först en rapportspekulation men blev sedermera en trendspekulation. Han väntade för att se om
aktien skulle komma in i en nedåtgående fas. Metso rapporterade ett mycket starkt
Q 4 2004 och analytikerna som följde bolaget konstaterade att Metso hade lyckats
vända den negativa trend som bolaget hade befunnit sig i. Om Andreas Hofmann
hade varit Cevian hade han investerat redan efter Q 4-rapporten. Metso sålde av
delar och renodlade verksamheten, gjorde balansräkningen mer attraktiv. Aktien
hade en tillfällig nedgång inför rapporten Q 1 2005. Det var då han gick in i Metso.
Metso guidade upp, höjde estimaten för vilka siffror de skulle leverera under 2005.
Detta var startskottet för den fortsatta positiva utvecklingen. Aktien steg med nästan
1 procent per dag under resten av året. Andreas Hofmann var med på 8 - 9 procent
av denna uppgång. Analytikerna var euforiska och sade att Metso lyckats vända
bolaget.
Vid investeringstillfället hade han information i form av analysmaterial från DI,
Direkt, SHB, Kaupthing Bank, Citigroup, Carnegie och Enskilda.
I helårsrapporten/Q 4 2004-rapporten slogs fast att Metso var på väg att lyckas med
sin påbörjade turn around. På den rapporten rusade aktien. Den 2 februari 2005
spådde man högre rörelseresultat för hela 2005. Aktien gick upp 9,2 procent. SHB
kom med en analys med positiv information om att intjäningen skulle vända upp
under 2005 och att det skulle bli Metsos år. Metso visade att de fortsatte att vara
173
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
aktiva efter Q 4 2004-rapporten och genomförde åtgärder för att visa att turn
arounden framskred. Ett steg i processen var att renodlingen skulle fortsätta. Man
avyttrade verksamhetsdelar och fokuserade på de lönsamma delarna. Kauphting
Bank kom den 4 mars 2005 med en analys som sade köp Metso. De pekade på att
Metso strukturerade om verksamheten. Riktkursen höjdes. Metso hade 2 separatata,
disparata verksamheter. Många var oroliga för det.
Nervositet inför rapporten fick Metso att sjunka tillbaka. Han ville verkligen ha
aktien före rapporten. Metso hade gått ner 10 procent. Rapporten, Q 1 2005, kom
och överträffade alla förväntningar. Kursen gick upp kraftigt, med 5,8 procent.
Metso var en fenomenalt volatil aktie. Den gick alltså upp 9,2 respektive 5,8
procent på de senaste 2 rapporterna.
Cevians publicering av köp var inte så spektakulär om man jämför med de senaste
rapporterna och i ljuset av den normala volatiliteten. Helårsresultatet skrevs upp
igen, d.v.s. 2 kvartal i följd. Ingen som handlade med aktier aktivt hade missat vad
Metso var vid det här tillfället.
Dagen efter rapporten fick Metso mycket uppmärksamhet. Samtliga analytiker
(Citigroup, Carnegie, Enskilda, SHB) uppgraderade riktkurserna för bolaget. Med
all respekt för Cevian och deras kompetens hade han tillgång till investmentbankernas information och rapporter. När Cevian gick ut och sade att de ville vidta
en viss åtgärd i ett bolag var det inte en åtgärd som ingen sett tidigare. Cevian vill
fånga in så många som möjligt som ska vara i favör för att Cevian ska komma in i
styrelsen.
De positiva omdömena gjorde att han handlade fler aktier. Han var tudelad när det
gällde risk, både offensiv och defensiv. När han mentalt hade gjort en vinst hade
han en pott med pengar som han redan tjänat. Aktien genererade vinster som han
investerade plus mera pengar. Den 28 april 2005, d.v.s. dagen efter rapporten, hade
174
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
han redan gjort 60 procent av sin investering. En ojämförbar uppgång följde. Aktien
gick upp i snitt 1 procent per dag den nästkommande månaden. Det var inte konstigt
att han hittade denna aktie, som rusade. Han köpte de sista 40 procenten av sin
investering den 23 maj 2005.
Den 25 maj 2005 fanns ett rykte i DI att Cevian hade gjort en investering i Metso.
Ryktet gjorde att Metso stängde 4,6 procent upp. Han hade då gjort en vinst på 8,9
procent och sålde under de kommande 3 dagarna: den 25 maj sålde han 28 procent,
den 27 maj 45 procent och den 31 maj kvarvarande 27 procent.
Han köpte således Metso på spekulation inför den kommande rapporten. En enig
analytikerkår pekade på att positiva strategiförändringar var på gång i Metso. Under
en treveckorsperiod innan han gjorde sin första investering gick Metso ner mer än
index. Rapporten som kom överträffade förväntningarna och aktien gick upp med
5,8 procent. Med vinst i affären fortsatte han att successivt öka sin investering.
Detta pågick under cirka 1 månads tid. Han tjänade 1,2 milj kr exklusive courtage
och ägde aktierna under 34 dagar.
Sammanfattningsvis kan följande sägas. Han hade fullgoda investeringsskäl. Cevian
hade inte någon styrelseplats när han gjorde sina första köp i Metso. Han kunde
därför inte få någon insiderinformation om innehållet i rapporten. I stället sade man
att rapportens resultat skulle avgöra huruvida en investering skulle göras eller inte.
Det var samma rapport som han investerade inför. Den största delen av hans vinst
kom från uppgången i samband med kvartalsrapporten och den positiva utvecklingen som följde denna. När ryktet om Cevians inträde nådde marknaden hade
aktien ett intra day trading intervall på 4,9 procent. Normalt är 4 procent. Detta
uppfyller inte väsentlighetsrekvisitet. Den 25 augusti 2008 flaggade Cevian ånyo
upp ett innehav om 4 procent, efter att ha avslutat investeringen under 2007.
Kursrörelsen blev – 0,02 procent. Att Cevian investerar i ett bolag är varken
insiderinformation eller väsentligt kurspåverkande.
175
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Den s.k. Cevianeffekten märktes inte heller när det ryktades att fonden trädde ut ur
Metso. Aktiekursen steg när det i början på november 2006 skrevs i pressen om att
Cevian var på väg bort från Metso. Aktiekursen följde alltså inte hur Cevian såg på
Metso. I stället handlade det om utbud mot efterfrågan. Efter det att han avyttrat sitt
sista innehav och fram till början av 2007 gick aktien upp 177 procent. Den var
mycket volatil. Att säga att 4 procents uppgång när Cevian gick in var en väsentlig
kursförändring är nonsens.
De 22 sidor som han presenterat är inte en efterhandskonstruktion. Beträffande vad
han sagt i polisförhöret (bil. A s. 174) att han har dåliga minnesbilder gällande
investeringen i Metso, men att den borde ha varit en rekommendation, gjorde
polisen felet att man inte tog i beslag alla analyser som han hade. När han har gått
igenom sina anteckningar har minnet fallit på plats. Anledningen till att han gick in
i aktien var att det fanns 2 kontracykliska delar av verksamheten. Alla sade att
bolaget skulle satsa på den ena delen. Alla analyser sade att en portföljrekonstruktion påbörjats. Man ville renodla Metso. Gällande frågan varför han
hoppade av aktien när han fick veta att Cevian var inne i bolaget visar
kursutvecklingen att aktien tog en paus efter ett tag. Aktien hade gått upp 10 - 11
procent på 25 dagar. Han ville ta hem sin vinst.
Bolaget var kontracykliskt på så sätt att Minerals gick bra under högkonjunktur och
utrustningen gick bra under lågkonjunktur.
Han kan inte komma ihåg om han pratade med Ossian Hellers om Metso. Han kan
säkert ha frågat denne något om bolaget. Beträffande påståendet om samstämmighet
mellan hans investeringar och Cevians gäller dessa stora bolag som är offentliga.
Åklagarna har målat upp en bild av Cevian, eftersom de inte vet vad Cevian är, som
en trollkarl med trollstav, men så fungerar det inte. Cevian köper också
176
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
omdiskuterade och omtyckta bolag som är på tapeten, de följer ett tema. Han har
handlat både före och efter Cevian i diverse affärer. Det finns inget handelsmönster.
Anledningen till att han i förhör den 23 april 2007 sade att han hade dålig
minnesbild av investeringsskälen i Metso och därefter i förhör den 11 mars 2008
och den 2 februari 2009 hänvisade till tidigare förhör var att han som bisittare till
Ossian Hellers såg att EBM försökte få tillgång till den information de hade och den
inhumana behandling som de fick.
Metso-aktien finns också med på ett excelark (ab. 282 A s. 205) felstavat (Mat). Det
är ett bra exempel på att han inte använde kodord. Han använde kodord på arbetet
men hemma använde han de vanliga namnen. Det är riktigt att räknat på snittpriser
blev vinsten 164 708 Euro, vilket delat på 2 ger en vinst på 82 354 Euro omräknat
till 746 950 kr 78 öre. Den ena delen är riskkapital, resten skulle han ha kvar. Det
var dags att byta strategi om han förlorade kapitaldelen. Det är riktigt att han sedan
satsade alla pengar utan någon uppdelning. Beträffande förekomsten av ett antal
filer där det bara står delat på 2, inte delat ”per head” är han en klotterperson.
Vinsten i Metso per head finns med i hans alfa och omega investeringar, hälften
skulle till Blingportföljen o.s.v.
Beträffande åklagarens påståenden att man hamnar ganska nära utbetalningen till
Ossian Hellers på 6,5 milj (6 169 000) kr om man tar 2 milj kr i vinster för 2004
från Luxenburgdepån och hälften av vinsterna i bolagen Skandia, Electrolux,
Semcon, Eniro, som han hade avslutat innan betalningen till Ossian Hellers skedde
(ab. 282 A s. 182), diffade det på 1,2 milj kr. Dessutom har åklagarna innefattat alla
affärer; bl.a. de som inte är med i åtalet såsom Neonet, Semcon o.s.v. Att just de
bolagen är med i avräkningen (s. 205)beror på att det var de han skrev upp. Det
finns väl någon kronologi i siffrorna. Han har haft olika datorer och gammal
information har försvunnit. Det finns ingen systematik. Förklaringen kan vara att
han gick igenom kontot på Internetbanken och skrev upp de bolagen där.
177
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han och Ossian Hellers kom fram till att de skulle gå igenom materialet och
redovisa det för att alla skulle kunna förbereda sig. Eftersom målet är omskrivet i
media bestämde de att Ossian Hellers skulle testa att lämna in underlag p.g.a. att
Andreas Hofmann har familj o.s.v. Ossian Hellers skulle springa front.
Återrapporteringen var en medial storm efter det. EBM sade att det var
efterhandskonstruktioner o.s.v. Han insåg då att det var poänglöst att ge in något
material. Han har jobbat för att det skulle bli så tyst som möjligt.
Ossian Hellers:
Cevians analys av Metso började hösten 2003. De kom fram till att det inte var en
lämplig investering p.g.a. att finska staten var ägare och hade en styrelseplats. Den
finska staten prioriterade nämligen genom sin representant sysselsättning och inte
avkastning. Cevian beslutade 2003 att det inte var en bra investering. Bolaget var
dock analyserat och man följde det vidare som en potentiell investering, utan att
veta när det skulle bli intressant. Man visste inte vid vilken Q-rapport det skulle bli
aktuellt att investera.
Att Cevian köper aktier är inte att likställa med insiderinformation. Det förändrar
varken bolaget eller dess värdering. Andreas Hofmann handlade innan Cevian
beslutat sig för om de skulle köpa eller inte. Ossian Hellers befann sig i USA när
Andreas Hofmann köpte och deltog inte i Cevians arbete då. Av en stämpel i hans
pass framgår att han reste in i landet måndagen den 25 april 2005.
Andreas Hofmann började köpa aktier den 26 april 2005. Den 27 april 2005
presenterade Metso sin Q 1-rapport. Den var stark och kursen gick upp 5 procent.
Under tiden den 27 – 29 april 2005 köpte Andreas Hofmann fler aktier. Den 27 april
2005 fattade Cevians investerings-kommitté beslutet att köpa aktier i Metso. Köp
skedde därefter under tiden den 28 april – den 9 maj 2005. Den 25 maj 2005 gick
Cevian ut offentligt med uppgifter om sitt förvärv på strax under 4 procent.
178
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Cevian beslutade alltså att köpa aktier i Metso efter det att Andreas Hofmann hade
börjat köpa. Andreas Hofmann handlade på en rapportspekulation och sedan på en
trendspekulation. När Andreas Hofmann började handla var det osäkert om Cevian
över huvud taget skulle handla. En jämförelse mellan Metso och Helsingforsbörsen
(s. 9) visar hur volatil Metso-aktien var.
Den dagen då Cevian annonserade sitt innehav gick kursen upp 4,6 procent. Metsos
aktiekurs gick upp 16 procent månaden innan Cevian annonserade och 11 procent
månaden efter. Cevian ändrade således varken värdering eller trend på aktien (s.
10). Vid Q-rapporten skedde en omvärdering av aktien. Att aktien fortsatte upp efter
Cevians annonsering av sitt köp berodde på att många investerare haft frågetecken
och legat och väntat med att kliva in till dess att frågetecknen rätats ut. Rapporten
var så bra att kursen vände upp 30 procent på 2 månader.
Bolaget blev fundamentalt omvärderat till följd av rapporten, vilket är mycket
ovanligt. Cevians intåg spelade ingen roll. Det ändrade inte trenden. Möjligtvis
skapade det momentant ett litet köptryck precis vid köptillfället. Om man ser till
kursförändringar per vecka var veckan då Cevian annonserade bara den tredje bästa
under tvåmånadersperioden efter Q 1-rapporten (s. 11). Dessutom sjönk kursen
veckan efter. Sedan 2006 har Cevian sålt sina aktier i Metso (s. 12). När Cecian
gick ur Metso gick kursen upp 2,6 procent. Det fanns ingen Cevianeffekt vid
avyttringen och heller ingen effekt vid förvärvet. När Cevian köpte aktier igen
borde det ha lett till en kursuppgång, men i stället ledde det till en liten nedgång.
Någon Cevianeffekt finns således inte generellt, kursen gick t.ex. ner vid Cevians
flaggning
Han ledde analysen av Metso på Cevian. Han presenterade Metso för parallellinvesterare som exempelvis Carl Icahn. Han visste att beslutet om en investering
var avhängigt den kommande rapportens styrka. Han visste att Cevian efter att
179
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
beslutet tagits i investeringskommittén började köpa aktier. Cevians innehav blev
publikt den 25 maj 2005. Han visste att Cevian hade köpt färdigt den 9 maj 2005.
Han visste att innehavet skulle annonseras, dock inte exakt vilken dag.
Han har inte läckt någon information. Cevians analys av bolaget var omfattande och
innebar bl.a. intervjuer och möten med målbolaget, konkurrenter, kunder,
leverantörer, analytiker, bransch-experter, andra investerare m.fl. Under analysen av
ett bolag pratade han med 100 personer. Många visste därför att Cevian tittade på
Metso. Det finns 10 tillfällen då Cevian haft information som lett till kursförändringar på cirka 5 procent eller mer. Andreas Hofmann var aktieägare vid enbart 1 av
dessa tillfällen och detta var 1 av hans minsta aktieinvesteringar under 2005 -2007.
Han reste till USA måndagen den 25 april 2005. Han tog alltid SAS morgonflyg
och landade på eftermiddagen lokal tid. Han hade möten tisdag och onsdag och vet
inte när han åkte hem efter-som det var länge sedan. Många investerare i Cevian har
kontor i New York. Cevian underhåller och diskuterar med parallella investerare.
När han åkte till New York och pratade hade han fått det förtroendet från Christer
Gardell och Lars Förberg. Han pratade om potentiella parallell-investeringar och
uppdaterade befintliga investerare om hur det gick i Cevians innehav. Eftersom
Ossian Hellers inte satt i någon styrelse och därmed inte såg Q-rapporterna i förväg
var det lättare för honom att diskutera befintliga innehav än vad det var för Christer
Gardell och Lars Förberg. Andreas Hofmann köpte aktier tisdagen den 27 april
2005. Ossian Hellers flög tillbaka senare samma vecka. Detta har betydelse även för
den felaktiga anklagelsen i Skandia.
Anledningen till USAresan var bl.a. att träffa Carl Icahn, vilket skedde den 26 eller
27 april 2005. Han berättade att Cevian väntade på rapporten. De gick igenom
Cevians analys av bolaget. Sedan skedde förhandlingarna mellan Carl Icahn och
Christer Gardell. De avvaktade med Metso till efter rapporten eftersom de hade
180
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
hypoteser som Cevian ville ha svar på. Det är dock Cevians affärshemligheter hur
de analyserar bolag.
Han talade med alla om alla aktier. Då riskerade han inte att avslöja något. Han sade
absolut inte till Andreas Hofmann att Cevian avvaktade och eventuellt skulle gå in
efter Q-rapporten. Andreas Hofmanns agerande bevisar att han inte har sagt något
om Metso. Han har inte någon minnesbild av att Andreas Hofmann ställt frågor om
Metso. Det blev ett känsligt läge först när Cevian hade fattat beslut om att handla.
Han kommer inte ihåg om han diskuterade Metso med Andreas Hofmann, men tror
inte det.
I början av 2005 hade Cevian tillkännagett att man hade investerat i Lindex, Intrum
Justitia och Skandia av de publika bolagen. Beträffande de inte tillkännagivna
bolagen vill han inte uttala sig. Han kan inte spekulera i varför Andreas Hofmann
under april 2005 investerade i just Visma, Skandia-optioner och Metso, samtliga
Cevianbolag, av bolagen som finns på börserna. Det var dock redan känt att Cevian
var inne i Skandia. Övriga bolag var intressanta. Cevian hade bara 3 - 4 bolag att
investera i. Resten var uteslutna. Cevian blev ofta kontaktat av mäklarhus som ville
att Cevian skulle handla ett visst bolag. Ofta gällde samstämmighet i det avseendet.
Det var samma bolag som återkom och Metso var ett sådant.
Cevian köpte aktier till den 9 maj 2005. Christer Gardell har sagt att Cevian inte
köper aktier på ett kursdrivande sätt. Kursuppgången kom av sig själv och aktien
fortsatte upp till 40 Euro. Det berodde inte på Cevian. Att Cevian köpte aktier för
800 milj kr hade ingen kurspåverkande effekt. Han minns inte om han pratade med
Andreas Hofman om någon aktie innan han åkte till USA. Att han köpte HiQ på
torsdagen och fredagen innan han åkte var en rapportspekulation. Han tror att han
diskuterade HiQ med Andreas Hofmann, men minns inte. Metso har de inte
diskuterat för det var ingen investering för Ossian Hellers.
181
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han blev anhållen den 16 april 2007. I fokus låg då Electroluxaffärerna. Han fick
frågor om den senaste Electroluxaffären som skett 2 månader innan. Han redogjorde
tydligt på flera sidor och hänvisade till olika personer som han långt innan
rapporten kom berättat för att den skulle bli bättre än vad de personerna förväntade
sig. Det fanns dock ingen vilja hos EBM att lyssna och man tog inte tag i det. Han
bad EBM att kolla upp det. I stället blev han häktad. Under 35 dagar hölls 2
halvtimmesförhör där han blev tillfrågad om han kunde bevisa att han inte begått ett
insiderbrott. Han svarade att han hade cirka 100 bolag som han analyserade och att
det var omöjligt att säga varför han gjort investeringar när han satt häktad och inte
hade tillgång till alla underlag.
Efter att ha släppts i maj 2007 hördes EBM inte av på 8 månader. När de väl möttes
i februari 2008 fick han frågan om han kunde redogöra för sina investeringsskäl.
Han ville presentera underlaget även muntligt. De bokade ett möte den 15 februari
2008. Då frågade EBM om man kunde få de skriftliga underlagen i förväg. Den 12
februari 2008 lämnade han 13 presentationer till EBM, samtliga affärer som han då
var misstänkt för.
När han kom till EBM den 15 februari 2008 var mötet inställt. De ställde 3 korta
frågor, sedan fick han gå hem. EBM vill inte diskutera affärerna. Han uppfattade det
då som att EBM hade tagit till sig av hans argumentation. Därefter märkte han att
EBM var ointresserade av att lyssna på vad han hade att säga. Efter det har han bara
väntat på att en opartisk bedömning sker, d.v.s. i rättssalen. Därför har EBM inte
fått mer material. Att EBM inte fått del av detta material tidigare beror på deras
agerande. Det som han lämnade in blev allmänt känt och kallat för
efterhandskonstruktioner. Det går dock inte att efterhandskonstruera
analytikerrapporter, aktiekurser och tidningsartiklar.
Eftersom frågorna berörde tredje part svarade han inte under alla de förhör som
hölls fram till tidpunkten för det planerade mötet på frågorna som ställdes till
182
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
honom. Om man bortser från Electrolux svarade han inte på frågor om sina
investeringar. Eftersom EBM inte lyssnade på honom om Electrolux, varför skulle
han då fortsätta? Hans advokat sade till honom att inte svara om han var osäker. Det
fanns en risk för att han blandade ihop bolag. Han hade analyserat 100 bolag.
På Bain var de flesta klienterna inte börsnoterade bolag. Frågan om insiderinformation var därför inte ett problem. På Bain fanns ett wall room. Om man
arbetade på ett projekt rörande ett publikt bolag med känslig information hölls
projektet i ett separat rum där bara de som arbetade med projektet fick vara. De fick
inte ta ut något material därifrån. På Cevian gällde need to know basis, d.v.s. man
fick bara information om det som behövdes, t.ex. inte Q-rapporter i förväg. På
Cevian diskuterade de vad som är insiderinformation. Sådan information är t.ex. Qrapporter osv. Diskussionen om detta växte fram när Cevian kom in i styrelser.
Cevian var inte med i styrelser när han anställdes.
Han handlade med aktier under sin anställning på Cevian. Detta var skälet till att
han avskedades. Anledningen till att han bröt mot förbudet var att han ville ägna sig
åt privata investeringar. Det var dock aldrig en intressekonflikt mellan det som han
gjorde privat och det han gjorde i Cevian. Han kände aldrig något behov av att
berätta det för Christer Gardell och Lars Förberg. Han har haft 2 umgängeskretsar,
ingen i dessa arbetar som analytiker. Det är mycket vanligt att man handlar privat
trots att det finns förbud mot detta. Cevian har förbjudit privathandel. Alla pe-bolag
har förbjudit all privat handel efter den här händelsen.
Han började handla privat med aktier i början av 2005. Han kommer från en släkt
med byggarbakgrund och tänkte förr eller senare ägna sig åt byggande. Han hade
dock inga konkreta planer på att sluta arbeta på Cevian, men det var extremt
stressigt och arbetsbelastat på Cevian med cirka 65 timmars arbetsvecka.
183
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det hade inte gått att fortsätta att göra vinster på det sätt som Andreas Hofmann
gjorde även kommande år. Q-rapporter går alltid att tjäna pengar på oavsett om de
blir bra eller dåliga om man vet hur resultatet blir. I en uppåtgående börs belönas
den riskvillige och vice versa. Se t.ex. på de eventdrivna fonderna som nu i stort sett
har dött ut. Det är svårt att tjäna pengar i en nedåtgående börs. En eventdriven
strategi i en nedåtgående börs är inget att rekommendera.
På åklagarnas begäran har Christer Gardell hörts som vittne och uppgett i
huvudsak följande:
Investeringsrekommendationer tas fram efter ett omfattande analysarbete som pågår
2 - 6 månader. I arbetet ingår ett team om 1 - 3 personer. I Metso leddes arbetet av
analytikern Tomas Merits. Ossian Hellers hade en koordinerande roll i det.
Materialet ställs sedan samman till en investeringsrekommendation som skickas
över till general partnern som därefter fattar ett beslut. Efter en investering i t.ex.
Metso, där Christer Gardell gick in i styrelsen vid stämman ett år senare, satt han
ned tillsammans med analytiker för att komma väl förberedd till styrelsemötet. En
analytiker fortsätter att arbeta med investeringen när denna är gjord. Denne stämmer
oftast av direkt med Christer Gardell.
Metso hade haft det turbulent sedan köpet av Svedala 2001. Bolaget hade gått
dåligt, men det fanns tecken på att det gick bättre. En rapport skulle komma. De
ville avvakta rapporten innan de skickade rekommendationen till general partnern.
De köpte inte aktier i Metso förrän efter rapporten. Denna var relativt bra. Metso
var ett förhållandevis stort bolag, Cevian gjorde bedömningen att det var
nödvändigt att ta in en medinvesterare. De vände sig därför till Carl Icahn som man
hade samarbetat med tidigare och saminvesterat med i Cevian. Investeraravtalet är
ett limited partnership som skapas. Det innebär att beslutanderätten över pengarna
överlämnas till Cevian som styr investeringen fullt ut.
184
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
När Cevian börjar köpa får mäklaren en instruktion från general partnern på Jersey
om pris och volym. Informationen som kom ut i DI valde de att gå ut med.
Informationen var alltså ingen överraskning. Skälet till att de offentliggjorde var att
de fick tag i mycket aktier. Det var god likviditet i Metso efter rapporten. De
bedömde att de var färdigköpta och ville förbereda för att komma in i styrelsen inför
nästa bolagsstämma. Det var ganska många på Cevian som visste att informationen
skulle komma ut. Han tror att Ossian Hellers träffade Carl Icahn och hans team i
USA. Resan var föranledd av Metsoinvesteringen. Han vet inte om Ossian Hellers
var där ensam. Han tror att Tomas Merits var med på resan. Det är klart att de
diskussioner som fördes där rapporterades tillbaka till Christer Gardell och Lars
Förberg.
Slutprodukten av analysen är ett analysdokument som går igenom bolaget noggrant
för att förstå verksamheten fullt ut, med en redogörelse för potentiella förbättringar.
Dokumentet innehåller bl.a. resultatprognoser och cash flow. Alla ser sedan hur
bolagen utvecklas i och med att det är publika bolag med Q-rapporter o.s.v. På det
sättet blir det en naturlig feed back. De vill begränsa de som följer bolaget efter en
investering till 1 person eftersom de hela tiden letar efter nya investeringar. Den
resursen följer bolaget och den relevanta information som finns om bolaget. Tomas
Merits hade den rollen på Cevian rörande Metsoinvesteringen 2005.
Han sitter fortfarande i styrelsen för Metso och kan bara svara generellt om bolaget.
De bedömde framtidsutsikterna som goda med en långsiktig tillväxt. Han såg ett
antal åtgärder som kunde höja värdet på bolaget. Inga delar i Metsos verksamhet är
kontracykliska. De stora affärsområdena är utrustning i form av pappersmaskiner,
utrustning till olja, gas och energi och utrustning till gruvindustrin. Inget av dessa är
speciellt kontracykliskt. Det är inte riktigt att pappersverksam-heten var
kontracyklisk i förhållande till gruvdelen.
185
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Carl Icahn fick innan den gemensamma investeringen läsa Cevians investeringsunderlag. Eftersom de behövde en medinvesterare hade de vänt sig till en annan om
Carl Icahn hade sagt nej. Carl Icahn skrev på ett konfidentialavtal och ett stand still
avtal om att han inte fick köpa aktier i bolaget. Det sattes upp ett limited partnership
som styrdes av Cevian. Han funderade inte på om detta var insiderinformation. Carl
Icahn hade ett stand still som förpliktigade honom att inte investera. Han fick sedan
del i aktier som de investerade i gemensamt och fick en finansiell exponering i
bolaget, men bolaget som köpte aktierna (Limited partnership) kontrollerades av
Cevian. Tanken med att ge Carl Icahn information var att han skulle fatta ett beslut
om att investera. Han måste få ett underlag att grunda sitt investeringsbeslut på.
ÅTALSPUNKT 4 METSO OY 2006 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann).
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Christer Gardell blev ledamot av Metsos styrelse den 4 april 2006. Som
styrelseledamot fick han del av Q-rapporterna innan de offentliggjordes. Andreas
Hofmann köpte under tiden den 24 till den 26 april 2006 sammanlagt 152 000 aktier
i Metso för sammanlagt 3 925 199 Euro. Rapporten offentliggjordes den 28 april
2006. Den redovisade ett resultat som var klart bättre än marknaden hade förväntat
sig. Rörelseresultatet för det första kvartalet var 95,4 Euro, vilket motsvarade en
marginal på 8,8 procent. 2005 var resultatet 54,7 Euro, vilket motsvarade en
marginal på 7,7 procent. Analytikerna hade förväntat sig ett resultat på 78 milj Euro
och en marginal på 7,7 procent. Flera viktiga nyckeltal var bättre än vad man hade
förväntat sig. Dessa var sådana att de var ägnade att påverka kursen på aktien.
Andreas Hofmann kände till dessa uppgifter när han gick in i och spekulerade i
186
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
aktien. Av någon anledning kom marknaden inte att reagera som han hade förväntat
sig. Det ledde till att han gjorde en liten förlust på affärerna. Denna typ avv
rapporter är typiskt ägnade att påverka priset på ett finansiellt instrument.
Det fanns inte någon insiderinformation, d.v.s. ingen väsentligt kursdrivande
information vid aktuell tidpunkt. Rapporten ledde till en kursnedgång. Ossian
Hellers har inte haft tillgång till denna information, d.v.s. Q-rapporten. Det
ifrågasätts inte att Christer Gardell har haft informationen, men han har bara
förmedlat denna på need to know basis. En annan person var Cevians analytiker i
den här affären. De affärer som är föremål för åtal är förlustaffärer. Efterföljande
rapporter har lett till kursuppgångar och då har Andreas Hofmann inte ägt några
aktier.
När Andreas Hofmann anhölls var han mycket omtumlad och omskakad. Andreas
Hofmann förklarade omedelbart att det fanns naturliga förklaringar till alla affärer.
Häktning bestreds på den grunden att det fanns normala underlag för alla affärer.
Hans Strandberg gjorde då klart för Andreas Hofmann att han måste ta fram alla
underlag som låg till grund för alla affärer som han misstänktes för. Andreas
Hofmann började alltså rekapitulera sina affärer på Hans Strandbergs inrådan. Det
material som presenterats vid huvudförhandlingen var omöjligt att presentera i
häktet. De flesta av de förhör som åklagarna hänför sig till har skett under
anhållandetiden. Denna investering var en rapportspekulation om ett bud från
Sandvik AB. Andreas Hofmann har inte fått någon information från Ossian Hellers.
187
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
FÖRHÖR
Andreas Hofmann:
Beloppen gällande den andra Metsoaffären är riktiga bortsett från förlusten.
Åklagarna har inte räknat bort courtaget. Han förlorade 713 000 kr på affären. Båda
köpen i Metso var Q 1-spekulationer.
Han köpte aktierna i Metso mellan den 24 och 28 april 2006, d.v.s. strax innan Qrapporten kom den 28 april 2006. Han sålde aktierna den 28 april och den 2 maj
2006.
Redan innan Metsoinvesteringen hade han ökat fokus på att finna nya investeringar
i Finland. Börsen hade gått dåligt i Finland. Han kände till Metso-aktien sedan
tidigare. Cevian var ägare i Metso. Metso hade haft en positiv trend under lång tid.
Spekulationer fanns i media om kommande bud på Metso Minerals från Sandvik
AB. Minerals ansågs vara guldägget i Metso och man ville knoppa av delar av
verksamheten, vilket Christer Gardell propagerade för.
Q 1-rapporten 2006 var den första Q-rapporten sedan Christer Gardell hade valts in
i styrelsen. Andreas Hofmann hoppades på att ryktena i pressen berodde på hans
inhopp och att detta var en fråga som han hade drivit på. Det spekulerades även om
att Sandvik skulle lägga ett bud på Höganäs. När han såg att Sandvik tittade på
Höganäs beställde han analyser även av Höganäs. Det skedde långt innan Qrapporten i Metso och visar att han inte bara var fokuserad på Metso och att
investeringen lika gärna kunde ha gjorts i Höganäs. Många analytiker rekommenderade Metso.
Redan den 2 december 2005 bad han i ett mail sin mäklare Per Åberg att skicka en
analys på den finländska marknaden, heta och kalla aktier, eftersom han ansåg att
värderingarna i Finland var mer attraktiva (s. 8). Under december 2005 publicerades
188
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
ett antal artiklar som pekade ut Metso Minerals som uppköpskandidat (s. 9 – 13).
Det spekulerades om att Sandvik var intresserat o.s.v.
Den 2 februari 2006 (s. 11) kom DI med en köprekommendation på Metso. Värdet
på Metso Minerals lyftes återigen fram. Metso ansågs vara undervärderat. I början
av april 2006 kom åter rykten om Sandvik och Metso. Den här gången nämndes
även Höganäs. Han följde dessa rykten.
Eftersom han hade hört innan artikeln att Sandvik var intresserat av Höganäs bad
han Jan Felländer att skicka en analys på Höganäs. Han hade alltså ögonen på
Metso långt innan investeringen vid Q-rapporten gjordes. När han beställde
analyser o.s.v. fanns inte rapporterna färdiga och sammanställda. Han valde dock att
investera i Metso. Till grund för beslutet låg ett antal analyser av Metso som
rekommenderade köp. Rapporten skulle komma kl 12:00. Fram till kl. 11:55
släpptes uppdaterade siffror på konsensus om vad rapporten skulle innehålla. En
analys som han fick kl. 7:51 den 28 april 2006 sade att rapporten skulle komma in
något över förväntan. I samma mail (s. 17) fanns uppdaterade konsensussiffror. Net
sales estimate var 1,1 mdr Euro. Operating margin låg på 7,7. Metso rapporterade
en sämre försäljningssiffra, 1,078 mdr Euro, och en operating margin på 8,8
procent, d.v.s. lite bättre marginal men lite sämre avseende försäljningen. Detta
förklarar reaktionen på aktien (s. 18). Ingenting hände. Han började avyttra sitt
innehav.
Han investerade 46 milj kr, ägde aktierna i 6 dagar och gjorde en förlust på 713 000
kr. Investeringen i Metso var alltså baserad på offentlig information som han fick
genom media och via analytikerrapporter. Rapporten kunde leda till vad som helst.
Det var hans näst största investering någonsin. Han hade inte tillgång till
insiderinformation.
189
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Höganäs tillverkade bl.a. krossat metallpulver. Metso Minerals tänkte nog att de
kunde hitta billigare råvaror, men Höganäs hade haft en varierande utveckling.
Höganäs var vid den tiden värt 4 - 5 mdr kr.
Det är riktigt att han (s. 3) efter rapporten köpte för 4 milj kr. Han hade i sin dator
130 externa analyser från investmentbanker av den typ som han har visat.
Analyserna fanns på hans yahoo-konto, inte i hans dator. ASURanalyserna t.ex.
kommer från yahoo-kontot. De stora investmentbankernas analyser verifierar hans
tankemönster och hur han har resonerat. Hos den bank där han var kund hade han
tillgång till de analyser som fanns. Det är vanligast att man har en frekvent dialog
med mäklaren. Man kunde diskutera artiklar och mäklaren spann vidare på något de
diskuterat. Annars kunde han ta den inledande kontakten och ge uppslag till
mäklaren.
Investeringen i Metso började innan Q-rappporten. Tanken var att Christer Gardell
satt i styrelsen för första gången. Rapporten han hade sade tydligt att Cevian ville
spinna av Metso Minerals. Han trodde och hoppades att detta skulle bli sanningen
och att det skulle komma information kring detta vid Q-rapporten. När rapporten
kom rörde sig kursen marginellt. Den gick kanske ner någon procent. Man kan inte
göra någon bedömning utifrån den initiala reaktionen (ab. 317). Det är ett faktum att
kursen kan tippa åt vilket håll som helst när det är en så hårfin skillnad mellan
marknadens konsensus och det resultat som rapporteras. Att kursen gick ner efter 20
minuter berodde kanske på att man omvärderade rapporten efter hand.
Jan Felländer skickade material till honom eftersom det var genom hans investmentbank som hela kunskapen fanns. Där fick han tillgång till sin kunskapsbank
och sista minuten reviews som kommer precis innan rapporter. Det var naturligt att
Jan Felländer skickade den typen av analyser till honom. Han hade tillgång til
Nordeas information, men han bad honom att skicka informationen för att hålla koll
på utvecklingen i bolagen. De kom inte överens om att försöka släta över att han
190
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
visste om informationen och att det skulle se ut som om informationen kom från Jan
Felländer. Det orimliga i den diskussionen är att han började intressera sig för de
aktuella bolagen 24 dagar innan. Då fanns det inte någon Q-rapport upprättad eller
sammanställd.
Han fick vilka analyser han ville och från vem som helst i världen. Han gick
därefter in och ifrågasatte analyser från analyshusen och började dra egna siffror.
Baserat på den informationen drog han sin egen slutsats av vilka analyser han skulle
följa och vilka investeringar han skulle göra. Sedan 2004 hade han daglig kontakt
med Per Åberg eller Jan Felländer och efterfrågade underlag flera gånger per dag.
På arbetet hade han via sina datorer tillgång till massor med analysmaterial. Han
sökte själv information och talade med sina rådgivare. När han gjorde bedömningen
att handla skrev han inte ner det utan gjorde det för sig själv. Han kunde göra någon
spontan-uträkning. När han var klar med beslutet köpte han. Han byggde inte upp
någon dokumentation.
Anledningen till att han i förhör i mars 2008 inte redogjorde för Metso var att
samarbetet med EBM inte fungerade. Han visste att EBM gjort beslag av hans dator
och yahooadress. Eftersom han har arbetat bara med offentligt material överraskade
det honom att EBM reodvisat vad som står i pressen bara i små bitar i stället för att
ge den kompletta bilden. När han i polisförhör den 17 april 2007 (bil. A s. 148) blev
tillfrågad av Eva Bergman och berättade om sina värdepappersaffärer uppgav han
att han handlade på alla marknaden, cirka 85 - 90 procent sådant som Jan Felländer
tipsat om. Av de aktier som togs upp vid häktningen hade Jan Felländer tipsat om ca
85 procent. Man fattade sina egna beslut men fick investeringsuppslag som kunde
komma från olika personer. Jan Felländer sade inte ”köp”, utan han sade ”har du
sett denna aktie” och han fick då upp aktien på radarn. Han började söka upp
information om bolaget.
191
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ossian Hellers:
Det är märkligt att, som åklagarna gör, måla upp scenarion där bolag kraftigt
överträffar de för-väntningar som finns men där kursen samtidigt går ner. Det måste
då finnas fler pusselbitar än de som EBM visat upp. Marknadens förväntningar var
kanske inte de som åklagarna gjort gällande.
Det är knappast insiderinformation när kursreaktionen är en nedgång med 0,2
procent. Rapporten var i linje med marknadens förväntningar (s. 3). Däremot var de
2 efterföljande rapporterna sådana att kurseffekten var en uppgång med 5 procent
per tillfälle. Då investerade inte Andreas Hofmann, vilket visar att han inte har haft
tillgång till insiderinformation. Ossian Hellers hade inte tillgång till den här Qrapporten p.g.a. att han inte analyserade den aktien. Han såg aldrig någon Q-rapport
från Metso i förväg.
Enligt rapporten gick försäljningen upp med 21 procent och vinsten med 74 procent
(s. 5). Orderna gick upp med 32 procent. Rapporten är en förlängning av den
rapport som kom tidigare och som också var bra. Det var samma tillväxttakt, vinst
och orderingång o.s.v. Anledningen till att förväntningarna från marknaden var låga
framgår av kursen före respektive efter rapporten. Kursen på den föregående Qrapporten gick upp från 27 Euro till nästan 29 Euro. Innan den nu aktuella Qrapporten var kursen nästan 10 procent högre än på förra rapportdagen. Varför hade
kursen gått upp 10 procent? Enligt Kauphtings analytikerrapport hade företaget på
en roadshow i London varit mer positivt än vad analytikerna var. Man sade att
tillväxten var mer än 10 procent. När rapporten kom visade den att bolaget växt
med 21 procent. Rapporten efter var klart över 10 procent. Då växte man än mer.
Bolaget var inne i en tillväxtfas. Det var då viktigt vad man sade om framtiden.
Man höjde inte guidningen trots att kursen nu var 10 procent högre. I en artikel (ab.
315 s. 7) sades att ”Metso upprepar prognosen, man höjer den inte”. Man fick inte
en uppåtgående kurs p.g.a. att man upprepade vad man sade på roadshowen.
192
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Analytikerna brukar lagga efter i sina estimat. De brukar säga att vinsten ökar om 2
- 3 månader, men det brukar ske redan efter 1 månad.
Priset på en aktie styrs av utbud och efterfrågan (s. 6). Utbud och efterfrågan styrdes
i detta fallet av hur investerarna uppfattade rapporten. Analytiker analyserar aktier.
Analyserna baseras på förväntade resultat där analytikerna är styrda av bolagets
guidningar. Analytikernas förväntningar är inte att likställa med marknadens
förväntningar, analytikerna guidar marknaden. Den genomsnittlige analytikern låg
vid tillfället under marknadens förväntningar i och med att de visste att det varit en
roadshow som höjt marknadens förväntningar, men man hade inte fått någon högre
guidning. Det var fullständigt naturligt att detta blev ett icke-event. Det är inte
korrekt att säga att rapporten var högre än marknadens förväntningar utan den var
precis vad marknaden hade förväntat sig. Därför låg kursen still.
Ossian Hellers ledde analysen av nya investeringar på Cevian (s. 11). Han skötte
inte översynen av befintliga innehav. Han fick således inte ta del av kommande
rapporter. Om diskussion hade uppstått i styrelsen el. dyl. kunde han få material i
förväg för att förbereda detta till Christer Gardell, men det skedde inte med Metso.
Han vet inte om någon annan än Christer Gardell såg rapporten i förväg.
Kursen var redan uppe över 31 Euro innan Q 1 rapporten 2006. Rapporten var bra
men bolaget behöll samma helårsprognos. Kursreaktionen var -0,2 procent. Inför de
2 följande rapporterna hade kursen gått ner (s. 5). Redan vid Q 3-rapporten ökade
man prognosen för helåret 2007, vilket är mycket ovanligt. Kursen gick upp 5
respektive 4,2 procent. Guidning styrde kursen i bolaget. Guidningen var
bibehållen, marknaden blev inte positivt överraskad och kursen gick inte upp. Det
fanns ingen väsentligt kurspåverkande information i den rapporten som är föremål
för diskussion.
193
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
En Q-rapport är på 15 sidor. Det är därför inte rimligt att titta på de första 4
minuterna efter det att rapporten släppts. Ingen hinner läsa igenom rapporten på den
korta tiden. En insider-registrerad får inte handla samma dag som rapporten. Man
överväger att förlänga det till 2 dagar eftersom man anser att det tar så lång tid att
processa en Q-rapport. Det är inte rimligt att tro att man ska hinna analysera hela
rapporten på 4 minuter. I så fall skulle en styrelseledamot kunna handla 5 minuter
efter det att rapporten kommit ut. Man måste ge marknaden tid att värdera
rapporten.
På åklagarnas begäran har Christer Gardell hörts som vittne och uppgett bl.a.
följande:
Han har ingen detaljerad minnesbild av rapporten Q 1 2006. Han har dock för sig att
den var rätt bra. Om Tomas Merits fick frågor från t.ex. Ossian Hellers om
innehållet i rapporten var han inte förhindrad att svara. Alla arbetar efter
konfidentialavtal och ingen är explicit förhindrad att svara. Arbetsmodellen är att
efter att ha gått in i ett bolag följer 1 person bolaget. Om Christer Gardell sitter i
styrelsen arbetar den personen med Christer Gardell o.s.v. Konfidentialavtal är
skrivet med alla på Cevian för att Cevian får del av känslig och konfidentiell
information som ska stanna på bolaget. Konfiavtalen är generella för alla bolag.
Anledningen till att de inväntade rapporten innan investeringsbeslutet fattades var
att de ville se att den förbättring som de sett tendenser till var tydlig. De ville ha
ytterligare säkerhet, särskilt p.g.a. Metsos turbulenta historia. Om de inte hade varit
nöjda med rapporten är det osannolikt att de hade gjort mer analysarbete. Man kan
inte alltid bestämma på förhand om en investering ska bli offentlig. Om kursen går
upp kraftigt är det möjligt att man agerar på ett annat sätt och kanske investerar
mindre. Det är svårt när man börjar köpa en aktie att bedöma när investeringen ska
bli publik. Det beror på hur många aktier Cevian får tag på. Investeringen i Metso
gick snabbare än de trodde.
194
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
ÅTALSPUNKT 5 LINDEX 2006 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann)
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Cevian gick in i Lindex 2003. Fonden kom att äga 10 procent av bolaget. Christer
Gardell och Lars Förberg gick in som styrelseledamöter i Lindex. De anställda fick
skriva under konfidentialavtal med anledning av det. Det första som de gjorde var
att styra upp resultatrapporteringen över utvecklingen i Lindex.
Under sommaren 2004 arbetade Ossian Hellers och Marcus Alexandersson med
Lindex och byggde upp ett styrsystem för styrelsens rappportering. Denna kom
därefter att ske månadsvis; man talade om var information fanns, ordervägen m.m.
Månadsrapporterna skickades fortlöpande till styrelseledamöterna, även till Christer
Gardell och Lars Förberg. Dessa skulle ha handlingarna 1 vecka innan
styrelsesammanträdet. De fick också del av kvartalsrapporter innan de blev publika.
Marcus Alexandersson hade uppgiften att analysera kvartalsrapporterna.
Andreas Hofmann var inne i Lindex vid delårsbokslutet för Q 4 och kom även att
göra en affär andra kvartalet 2006. Q 2 rapporten för december 2005 – februari
2006, som publicerades den 28 mars 2006, överträffade marknadens förväntningar.
Andreas Hofmann köpte den 27 mars 2006 10 000 aktier till kursen 106,50 kr för
1 065 000 kr. När rapporten blev offentlig sålde han aktierna till kursen 113 kr för
1 130 000 kr, med en vinst på 65 000 kr. Andreas Hofmann gjorde affären på sitt
Nordeakonto i Luxemburg. Jan Felländer var rådgivare. Andreas Hofmann var
samtidigt inblandad i affärer i Gambro och Visma och gjorde affären i Lindex
195
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
däremellan. Mr White hade även tipsat om affären i Electrolux. När rapporten
offentliggjordes den 28 mars 2006 steg kursen rejält.
I tidningsartiklar om rapporten sades bl.a. att vinsten ökade från 68 milj kr året
innan till 151 milj kr, att kursen steg med 6 procent på en halvtimme och att
aktieägarna skulle få en extrautdelning på 4,75 kr per aktie. Med tanke på att all
information om Lindex fanns hos Cevian och på det sätt som de tilltalade handlat
har Andreas Hofmann haft dessa uppgifter.
Den 10 augusti 2005 köpte Ossian Hellers TDC-optioner för 877 000 kr och den 11
augusti 2005 TDC-aktier för 10 milj kr. Andreas Hofmann köpte TDC den 12
augusti 2005 och Ken Lennaárd TDC för 3,2 milj kr den 12 och 16 augusti 2005.
Ossian Hellers köpte International Gold den 18 augusti 2005. Den 22 augusti 2005
köpte Andreas Hofmann Lindex för 7,7 milj kr. Den 12 september 2005 köpte Ken
Lennaárd Lindex för 648 000 kr. Handeln visar att dessa personer måste ha pratat
med varandra. Det fanns många andra bolag att handla i.
Det vitsordas att Cevian varit representerat i Lindex´ styrelse. Det ifrågasätts inte att
styrelse-representanterna fått information om rapporten innan den offentliggjordes.
Han ifrågasätter inte heller informationen i rapporten och reaktionen på
aktiemarknaden. På Cevian hade denna typ av information kommit Ossian Hellers
till del bara om det funnits något arbetsmässigt skäl för det. Sådana skäl förelåg
inte. Ossian Hellers fick inte del av informationen. Denna åtalspunkt belyser att det
handelsmönster som åklagarna gjort gällande inte finns. Andreas Hofmann hade
kunnat investera mycket pengar om han hade haft kännedom om rapportinnehållet.
Ossian Hellers har inte haft insiderinformation och har följaktligen inte röjt någon
sådan information.
196
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det var en liten investering i en rapportspekulation. Andreas Hofmann har inte fått
någon information från Ossian Hellers.
FÖRHÖR
Ossian Hellers:
Cevian köpte in sig i Lindex under 2003. Innehavet på cirka 10 procent ökades
senare till 16 - 17 procent. Lindex hade brutet räkenskapsår. Anledningen till det
var att januari - februari var de sämsta månaderna och december den bästa, vilket
gav en jämnare fördelning av resultatet. Detta innebar att Q 2-rapporten inte kom
där den normalt gör o.s.v.
Christer Gardell gick in i styrelsen efter Q 4 hösten 2003. Lars Förberg valdes in
senare. Jörgen Johansson var chef för Lindex. Lindex tjänade vid den här tiden 2 –
3 procent. Cevians analys sade att det fanns en potentiell förtjänst på 10 procent
eller mer. Christer Gardell såg att Lindex var ett härke när han kom in i bolaget.
Bolaget hade ett dåligt itsystem som inte fungerade. Fullständigt kaos rådde. VD
klarade inte av situationen och valde att avgå. Conny Karlsson blev temporär vd.
Sedan rekryterades Göran Bille från H & M som ny vd.
Christer Gardell insåg att underlagen som styrelsen fick för att fatta beslut var så
dåliga att man inte kunde agera proaktivt. Det var mycket otillfredsställande. Ossian
Hellers och Marcus Alexandersson klev in och tittade på vilken information man
kunde ge till styrelsen för att denna skulle kunna agera proaktivt. Detta skedde
under 2004. Månadsrapportering infördes. 3 månadsrapporter gör inte 1 Q-rapport. I
denna finns centrala kostnader (marknadsföring, it-projekt m.m.) och många
kostnader som inte går att läsa ut av månadsrapporterna, vilka fokuserar på
försäljning och marginaler i butiken.
197
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
När 2005 kom hade Cevian tripplat sin investering. Allt var på rätt väg i Lindex.
Under våren 2005 blev Lindex approcherat av ett stort antal pefonder som sett den
positiva utvecklingen i Lindex och att bolaget var lågt skuldsatt. Bolaget beslutade
att göra en vendor due diligence. Om man är approcherad av flera intressenter har
man en process där man bjuder in alla intressenter att göra en due diligence.
Deutsche Bank var involverad som rådgivare. Christer Gardell ville att Ossian
Hellers skulle bistå processen, vilket han gjorde.
När Q-siffrorna var släppta i slutet av mars och det inte fanns någon icke publik
information approcherades pefonderna som fick titta på siffrorna i den senaste Qrapporten. De fick se mer djuplodande siffror än de som förekommer i rapporterna.
Siffrorna visar hur respektive marknadssegment går, bryter ner siffrorna, men det är
samma siffror och de lämnas för att öka förståelsen.
I juni 2006 återkom intressenterna och sade att Lindex var för dyrt. De tackade nej.
Detta var Ossian Hellers andra engagemang i Lindex. Det första var att ordna
styrelserapporteringen.
Åklagarna har påstått att Andreas Hofmann köpte inför Q 4-rapporten, men de har
då utelämnat att rapporten var ganska dålig och att kursen gick ner nästan 4 procent.
Alla due diligence processer var då avslutade och det fanns inget annat än dåliga
siffror. Det är märkligt att påstå att det finns ett handelsmönster när Andreas
Hofmann investerade 34 milj kr i en dålig rapport där kursen gick ner 4 procent och
sedan investerade 1 milj kr i en bra rapport där kursen gick upp 8 procent.
Slutsatsen gällande handelsmönstret är således att handeln har skett genom
insynslös spekulation. Om det hade varit tvärtom hade det möjligtvis funnits ett
mönster.
198
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Den rapport i Lindex, Q 2 2006, som Andreas Hofmann spekulerade i innehöll
enligt hans uppfattning inte någon insiderinformation. Det kan dock anses oklart hur
det förhöll sig med saken och det får bedömas av rätten. Man ska emellertid komma
ihåg att detta var Andreas Hofmanns minsta investering under aktuell period, 2005 2007. Detta motsäger att han har haft insyn i rapporten. Inför en tidigare
kvartalsrapport, Q 4 i Lindex, gjorde Andreas Hofmann sin största aktieinvestering i
s.k. Cevianbolag under 2005 - 2007. Rapporten kom in under förväntan, kursen gick
ner och han gjorde en förlust.
Ossian Hellers fick inte med automatik alla rapporter. Den rådande principen är
need to know. Om det fanns ett analytiskt behov fick Ossian Hellers informationen.
I det här skedet gick Lindex bra. Cevian hade redan fyrdubblat investeringen. Det
fanns inget analysbehov för Ossian Hellers eftersom rapporten var bra. Christer
Gardell gav således inte rapporten till Ossian Hellers. Ossian Hellers hade inte sett
rapporten innan den offentliggjordes. Ossian Hellers analyserade inte Lindex över
huvud taget efter våren 2005. Det var inte så att all information flöt omkring på
Cevians kontor.
Lindex Q 2-rapport var stark och bättre än väntat. Kursen gick upp 8 procent.
Lindex var under åren 2003 – 2005 en betydligt mer volatil aktie än Stockholmsbörsen. Den rörde sig i genomsnitt 2 procent per handelsdag.
Den 1 juli 2006 startade Cevian en ny fond. Det kom in 3 mdr kr var tredje månad
som skulle investeras i bra bolag i Nordeuropa. Det innebar ett starkt tryck på
analysteamet att ta fram nya investeringar. Ossian Hellers skötte aldrig översynen
av befintliga innehav och fick följaktligen inte del av rapporterna i förväg. Marcus
Alexandersson skötte översynen av Lindex, men inte ens han fick nog del av
rapporterna. Vid specifika tillfällen då analyser skulle ske t.ex. 2004 och 2005, fick
Ossian Hellers ta del av relevant material. Det är okänt för Ossian Hellers om någon
199
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
annan än Christer Gardell såg rapporten i förväg. Ossian Hellers har i alla fall inte
sett den.
Investeringen var Andreas Hofmanns näst minsta affär under åren 2005 - 2007 och
procentuellt 1 av de bästa investeringarna (s. 12). Handelsmönsterteorierna faller
pladask. Att han inte läckt information är uppenbart. Det fanns 10 tillfällen då
Cevian hade information som ledde till kursförändringar på cirka 5 procent eller
mer. Andreas Hofmann var aktieägare vid enbart 1 av dessa tillfällen. Hälften av
Andreas Hofmanns satsningar i s.k. Cevianbolag ledde till förluster (s. 14).
När Ossian Hellers approcherade åklagarna i ett s.k. 23:18 möte strax innan åtalet
var Lindex-investeringen under 2005 fortfarande en brottsmisstanke. Den föll sedan
bort eftersom det var uppenbart att en så dålig rapport inte är något man investerar i
med insiderinformation. Ossian Hellers försökte säga att det var en liten investering
för Andreas Hofmann och att det således var uppenbart att det inte var en
insideraffär. EBM hävdade då att Andreas Hofmann var fullinvesterad och inte hade
pengar. Sedan har EBM nöjt sig med den hypotesen eftersom den passade bra för
dem, men åklagarna kontrollerade aldrig att det verkligen var så. Faktum är att
Andreas Hofmann skulle ha kunnat investera 20 milj kr till i rapporten och det fanns
mycket aktier på marknaden inför rapporten. Han kunde ha investerat 50 milj kr om
han ville p.g.a. att han kunde ha avyttrat andra papper. Ossian Hellers har inte
spridit och har inte ens haft någon information.
Christer Gardell kunde inte ha visat honom rapporten eftersom bolaget redan var
lyft och Cevian hade fyrdubblat sin investering. Det fanns inget behov av det. Det
var 50 meter mellan hans kontor och de rum där Christer Gardell och Lars Förberg
satt. Han gick inte förbi deras kontor om det inte var nödvändigt. Det fanns
arbetsdagar när de inte sågs över huvud taget. Ibland sågs de i fikarummet eller till
lunch. Om han som analyschef hade tagit fram 3 bolag som skulle analyseras
arbetade de på med de analyserna och hade deadlines när analyserna skulle
200
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
presenteras för Christer Gardell och Lars Förberg. Han träffade inte Christer Gardell
under analysarbetet innan presentation. Han hade ingen anledning att gå förbi
Christer Gardell och Lars Förberg. Christer Gardell satt i möten i stort sett hela
tiden.
Med tanke på need to know principen vore det anmärkningsvärt om Christer
Gardell hade visat rapporten. Om det inte fanns något analyssyfte hade det varit
mycket märkligt. Cevian hade redan köpt det som fonden ville ha. Det fanns inget
pågående uppdrag för honom i Lindex vid tidpunkten.
Att det skulle bli en markant vinsthöjning hade man sagt redan i tidigare rapporter.
Men det fanns lägre vinstförhoppning på marknaden än vad som kom att
presenteras i rapporten. Risken att kursen skulle gå ner var 0 procent. Att för dem
som satt i styrelsen gissa på en uppgång borde ha varit en till 100 procent riskfri
investering.
En person med insyn i ett bolag är inte förhindrad att diskutera detta. VD träffar
t.ex. investerare och det är fritt fram för investerare att berätta om ett bolag. När
Cevian går in i ett bolag vill man marknadsföra den investeringen så att andra
investerare ska gå in. Det ökar stödet för strategin med bolaget och det blir lättare
att gå in i styrelsen o.s.v. Han kan garantera att Christer Gardell har haft hundratals
samtal med olika personer trots att han har suttit i styrelser o.s.v. Människor i
finansbranschen måste kunna prata med varandra utan att hålla koll på vad man
sagt. Att påstå något annat är fel. Christer Gardell var ute i media och svarade på
varför Cevian köpt in sig i Lindex, både i tv och radio. Han berättade om varför han
gjorde ändringar i ledningen, varför han sålde Twilfit o.s.v. Det pratades konstant
om detta publikt.
Alla Ossian Hellers vänner frågade varför Cevian hade gått in i vissa bolag. Det var
inga problem att berätta varför Cevian gått in i ett bolag. Det tillhör deras sätt att
201
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
arbeta. Det kunde Ossian Hellers berätta även för Andreas Hofmann. Att diskutera
en aktie är inget problem om Christer Gardell som sitter i styrelsen kan göra det.
Ossian Hellers kunde också göra det. Ossian Hellers skulle se det som en
oförskämdhet om någon frågade om innehållet i Q-rapporter. Det visar att man inte
kan branschen om man tror att man inte kan fråga om olika saker. Han har varit
telefonavlyssnad en lång tid men det finns inte ett enda misstänkt samtal där han har
diskuterat insiderinformation. Han ville inte se Q-rapporter i onödan. Att mystifiera
samtal inom finansbranschen är okunnigt.
Beträffande Lindex kom det en byxmiss som alla skrattade åt. Bolaget trodde att
dragkedjor på sidan skulle bli mode, men det var iskallt på marknaden. 50
containrar med byxor som man hade i Göteborgs hamn måste skickas till Afrika.
Det blev en anekdot. Folk ringde och frågade och det blev lite humor om det. När
Jörgen Johansson fick gå och Göran Bille offentliggjordes som ny vd pratades det
om den saken. Det var diskussioner om alla stora events.
När han nämner samtalsämnen är det sådant som de kan ha pratat om. Lindex är lätt
att följa. Hans mamma handlar där och han fick feed back på hur kläderna var eller
om det var mycket folk i butikerna. Analytiker mäter sådana saker och analyserar.
Man kan lätt känna pulsen på en sådan verksamhet, fråga personalen om det är
mycket etc. När Göran Bille kom in visste de att det skulle ta tid innan de fick se
något resultat. Förändringarna kom inte direkt i butikerna genom ökad försäljning
och vinst.
Han pratade med sina vänner om aktier på mobilen, men allmänna diskussioner
skedde nog oftare på en lunch o.s.v. Han pratade med många hedgefonder om
Cevians innehav. Christer Gardell kunde säga att ”4 hedgefonder vill prata Volvo,
kan du ta de samtalen”. Han vet inte om han tog de samtalen på den fasta telefonen
eller på mobilen. Beträffande frågan om han pratade om Cevianrelaterade
investeringar med sina vänner kom Intrum Justitia i februari 2007 med den i
202
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
särklass bästa Q-rapport där Christer Gardell suttit i en styrelse. Han fick samtal
från vänner där de kommenterade saken och sade ”jag som funderade på att gå in
men inte gjorde det”. Det borde finnas i telefonavlyssningen. Detta stärker hans
påstående att han inte har gett ut någon information.
Beträffande frågan varför han pratade kvinnonamn gällande icke Cevian relaterade
aktier skulle han aldrig ta upp en Cevian relaterad investering med vänner på
mobilen. Han frågade kompisar som arbetade med pefonder hur det gick med deras
bolag allmänt. Beträffande Cevian gick Christer Gardell hösten 2006 ut och sade att
de blivit utsatta för spionförsök och att de kunde vara avlyssnade. Om Ossian
Hellers ringde Christer Gardell hade de projektnamn för alla aktier; Volvo (Violet),
Telia (Truddan) osv. Om däremot en kamrat ringde handlade det inte om
investeringar och då sade de de rätta namnen. Men när Christer Gardell trodde att
de var avlyssnade hade de projektnamn. I branschen säger man inte de riktiga
namnen. Han pratade inte om Truddan med sina kompisar. Om det var en potentiell
investering som man inte ville att någon skulle snappa upp hade man ett
projektnamn, men om det var en reflektion över en Q-rapport eller om han var inne
i Lindex butik och det var fullt pratade han inte i projektnamn. Det är olika saker.
Om han hade pratat med Andreas Hofmann om Lindex skulle han ha sagt Lindex.
Det var ingen investering för honom. Därför använde han inget projektnamn.
När Cevian berättar för marknaden om ett bolag är det en allmän marknadsföring av
analysen och bolaget och vad de tror om detta. Det är som vilken analytikerrapport
som helst. Om hans vänner frågade t.ex. varför Cevian gått in i Volvo hade han inga
problem att berätta det. Ju mer folk som var intresserade desto bättre avkastning
blev det för Cevian. Vad folk gjorde med marknadsföringen brydde sig inte Cevian
om.
Andreas Hofmann var eventdriven. Att det skedde i Cevianbolag var inte något
problem. Christer Gardells vänner investerade i Cevianbolag. Ossian Hellers
203
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
rekommenderade alltid alla aktier som Cevian investerat i lika mycket. När han
förhördes pratade de inte på detta sätt. Han fick prata med en förhörsledare som inte
ens vet vad ebit är. Han diskuterade inte Andreas Hofmanns affärer när EBM inte
talade om varför han var brottsmisstänkt. Det var mycket få förhör under
frihetsberövandet, 2 halvtimmesförhör under 38 dagar.
Persondatorn hade han fått från Cevian 2003 för att han skulle kunna se mailen
hemma. Hans flickvän skaffade sedan en dator som var mycket bättre och sedan
fick han push e-mail i tele-fonen. Han hade som policy att läsa rapporter hemma
men inte knåpa på datorn.
När han lämnade datorn till Andreas Hofmann var den rensad. Men han arbetade
inte med Cevianrelaterade grejer på den utan hade den för att få tillgång till email
om t.ex. Christer Gardell en lördag ville skicka ett email i stället för att ringa alla,
t.ex. om att det skulle bli möte följande dag och att de skulle komma till kontoret.
Push email fick de sommaren 2006. Han lämnade inte tillbaka datorn eftersom den
inte var värd något. Någon gång under hösten 2006 ville Andreas Hofmann låna
den. Andreas Hofmann lämnade tillbaka den innan resan till Schweiz för att han
skulle lämna in den på reparation. Men han gjorde aldrig det eftersom han satt i en
cell från måndag morgon. Han har nu lämnat tillbaka den till Cevian, som ringde
och frågade om den. Det var Cevians dator, den stod i deras böcker. Annars hade
han fått skatta för den.
Marcus Alexandersson var ansvarig för Lindexrapporten. Han ingick i analysteamet
där Ossian Hellers var chef. Om han hade frågat Marcus Alexandersson om Lindex
och hur det gick skulle denne nog undra, men han skulle nog få svar och utgå från
att det fanns analysskäl. Han skulle nog fråga vad de skulle göra nu, vad han
behövde infon till, om det var en ny analys på gång. Om han bara gick och fiskade
information skulle Marcus Alexandersson undra vad han skulle ha den till eftersom
han var ansvarig analytiker och den som skulle arbeta med det.
204
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Marcus Alexanderssons uppgifter på Cevian fanns i hans dator, troligen i hans
excelark. Observera dock att en 2 månaders rapport inte gör en Q-rapport. Man
måste ha ytterligare information för den sammanställningen. Ossian Hellers hade
aldrig till uppgift att samla in information och följa spreadsheets o.s.v. Ossian
Hellers ledde analysen av nya investeringar.
Rapporten från Lindex 2005 var dålig. Månadsrapporterna för juni och juli gav
tillsammans knappt halva resultatet för kvartalet trots att de var 2 månader av 3. Det
var bara tack vare en rekordstark augusti som rapporten nästan levde upp till
marknadens förväntningar. När Andreas Hofmann investerade under sommaren
tangerade Lindex en katastrofrapport och att investera då var helt ologiskt.
Andreas Hofmann:
Investeringen avvek från hans vanliga investeringar av en enkel förklaring.
Vid Q 4-rapporten innan hade han gjort en investering på 31 milj kr. Den ledde till
en förlust på 173 000 kr. Den efterföljande investeringen var signifikant mycket
mindre än den första. Ibland gör man investeringar med hjärtat. Han var
revanschlysten efter den föregående förlusten. Han köpte en lottsedel för 1 milj kr
som föll relativt väl ut. Jfr. att snittet för 2006 var 18 milj kr. Han tjänade 58 000 kr.
Slutsatsen av denna affär är att om man får associera utan verklighetsanknytning
kan man hitta mönster i allting. Detta är ett ickemönster. 31 milj kr ledde till en
förlust. När han investerade 1 milj kr fanns det potentiellt bra information i bolaget
och det var ett väldigt bra resultat. Om han hade haft insyn i bolaget hade han
självklart inte agerat på detta sätt. Åklagarna försöker göra sken av att Ossian
Hellers hade all Cevianinformation jämt och ofta före Christer Gardell. Då infinner
sig 2 frågor; om han hade haft denna insiderinformation, varför köpte han så sent
och varför för ett så litet belopp?
205
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åklagarna har liksom beträffande Visma räknat fel beträffande hans
investeringsutrymme (ab. 321). Med belåning hade han kunnat gå in med 25 milj kr
ytterligare dagen innan rapporten då likviditeten var mycket hög och Andreas
Hofmann hade kunnat köpa. Visma var avvecklat när han köpte Lindex. Han hade
Gambro och Lindex och var inte fullinvesterad.
Han blev intresserad av Lindex p.g.a. att alla skrev om aktien och att Cevian hade
vänt bolaget som var ett stort härke innan Cevian ställde allt till rätta. Cevian hade
gjort ett signifikant arbete, ett av Cevians bästa. Det kröner tillsammans med Intrum
Justitia deras förbättringar i olika bolag.
Han talade med all säkerhet med Ossian Hellers många gånger om Lindex, hur
bolaget fungerade. Ossian Hellers var stolt över Cevians arbete i Lindex. Ossian
Hellers har omdömet att ge ut det som han kan ge ut. På t.ex. kapitalmarknadsdagar
återger inte pressen allt. Det kan t.ex. vara sådan information som Andreas
Hofmann frågade Ossian Hellers om. Han har inte något minne av vilken
information han fick från Ossian Hellers. Han minns inte något specifikt tillfälle
som de diskuterade Lindex, men man kan utgå ifrån att de har gjort det.
Ossian Hellers berättade aldrig mer än det man kunde läsa i tidningen. Han lämnade
aldrig information som var hemlig, men allt behövde inte ha stått i tidningen.
Informationen fanns tillgänglig och var inte opublicerad. Han kan inte komma ihåg
något specifikt tillfälle när de pratade om Lindex, men Lindex var ett
uppmärksammat case och han nästan vet att de pratade om Lindex. Inget av det han
diskuterade med Ossian Hellers om Cevianrelaterade investeringar var något
problem p.g.a. att de diskuterade redan publik information. Ossian Hellers har ju
t.o.m. sagt att han inte hade insiderinformation om Lindex. De har pratat i allmänna
ordalag t.ex. om hur nye vd var, kul att det går bra för Lindex o.s.v. Han tänkte
aldrig på att han utsatte Ossian Hellers för risken att säga för mycket. Han litar på
206
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
dennes omdöme, men ställde aldrig frågor som skulle kunna få honom att hamna i
ett sådant läge.
Ossian Hellers sade ingenting som gjorde att han investerade 2005. Lindex var en
omskriven aktie inför Q-rapporten. Anledningen till att han inte berättade om detta i
förhör var att EBMs misstanke grundades på att en Q-rapport innehåller 3 månader
och när han investerade hade 1 månad gått. Således fanns det inte någon rapport
sammanställd. Hans minne av den investeringen är att det var inför en Q-rapport, att
den var omskriven och att investeringen kändes rätt. Han började handla den 18
augusti 2005. Då fanns bara junirapporten. Han började köpa för 5 milj kr.
Det skrevs allmänt positivt om aktien. Man hade rensat kostnader. Det var första
kvartalet med ny vd som hade rensat bordet och det skrevs mycket om bolaget i
tidningarna och fanns höga förväntningar. Han investerade successivt för att få en
bra genomsnittskurs.
Anledningen till att han inte ville berätta det här i förhöret var att det inte fanns ett
samarbets-klimat och att information som han gav kom ut i pressen. Beträffande
investeringen Q 2 2006 är det vanligt i spelsammanhang att man spelar av
revanschlust. Det skedde här, men han höll den potentiella förlustrisken till ett
minimum genom en liten investering. Han kände en viss oro eftersom han inte hade
gjort någon analys. Anledningen till att han inte investerade i Q 1 var att det då inte
var tillfälle. Han följde inte Lindex så noga att han visste rapportdagarna i bolaget.
Ibland blev det bara så att han tog en investering vid en tidpunkt. Om han hade haft
en analys hade han investerat mer, men här var det av känsloskäl och därför blev det
en liten investering. Även i Skandia var det mycket känsla.
Per Åberg eller Jan Felländer rekommenderade inte den andra affären. Den första
affären vet han inte, men han utgår från att han pratade med någon av dem eftersom
den var så stor. Om han sökte information skulle han fråga Jan Felländer om denne
hade några analyser, eventuellt också Per Åberg. En investering är en interaktiv
207
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
process. Jan Felländer kunde t.ex. initiera en affär, tipsa om att en rapport kommer
osv. Så till vida var han eller Per Åberg inblandade i 85 - 90 procent procent genom
att bistå med någon form av analys.
Den 30 mars 2006 hade han i tillgångar och aktier över 40 milj kr på kontot vilka
han kunde belåna till kanske 20 - 30 procent. Han hade Ixonos-aktier för 10 milj kr.
EBM har missat alla återföringar och trott att han gjorde en optionsaffär i Gambro
som EBM hade fel tidpunkter på. Han hade 26 - 28 milj kr i januari 2006 och sedan
ökade tillgångarna fram till mars till cirka 36 milj kr. Den 15 mars 2006 hade han
tillgång till nästan 50 milj kr eftersom han då hade belånat sin depå och investerat
både i Visma och i Gambro.
Han lånade Ossian Hellers dator någon gång efter sommaren 2006 och hade den i
nästan 1 år. Han hade haft tillgång till datorer på sitt arbete, men hade bytt arbete i
snitt var åttonde månad sedan 2004. Det finns mycket information på varje dator.
Då hade han bara en stationär dator hemma. Den dator som togs i beslag hemma
hos honom hade han haft sedan oktober 2006. Datorn som tillhörde Ossian Hellers
var trasig och låg bara där. Ossian Hellers frågade inte om den. Sedan gjorde han
det och då ville Andreas Hofmann lämna tillbaka den. Andreas Hofmann skulle
lämna sin väska och datorn precis innan de åkte till Schweiz.
På åklagarnas begäran har Christer Gardell hörts som vittne och uppgett bl.a.
följande:
Cevian gick in i Lindex 2003. Analysen började under 2003. Han kommer inte
exakt ihåg när, men det var en omfattande analys. Om han minns rätt var Marcus
Alexandersson och Ossian Hellers inblandade. Det är möjligt att någon ytterligare
person var med. De åkte runt i butiker och gjorde intervjuer o.s.v. Cevian hade en
långsiktig ambition att bli en betydande ägare för att ta fram den potential som de
fått fram i analysarbetet.
208
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Marcus Alexandersson var ansvarig för arbetet med Lindex. Han själv och Lars
Förberg satt i styrelsen för Lindex. Marcus Alexanderssons arbete gick ut på att,
eftersom Christer Gardell var styrelseordförande, arbeta igenom materialet
tillsammans med 1 person på Lindex infoavdelning inför varje Q-rapport, vilket tog
1 - 2 dagars arbete.
Innan Q-rapporterna följde analytikerna det relevanta informationsflödet för varje
bolag. I övrigt låg tyngdpunkten kring rapporttillfällena. Mellan Q-rapporterna
fanns månadsrapporter då analytikerna gick igenom för att ha koll på det material
som gick ut och om några frågor behövde lyftas mot bolaget, d.v.s. samma
förberedelse som vid Q-rapport. Om Ossian Hellers hade ställt frågor om
resultatutveckling och om prognoser skulle hålla hade han sannolikt fått svar av
Marcus Alexandersson.
Vad han kan komma ihåg hade Ossian Hellers vid tidpunkten för Q-rapporten 2006
i Lindex inte någon arbetsuppgift med anknytning till Lindex. Han minns inte att
det hände något speciellt vid den tiden.
ÅTALSPUNKT 6 VOLVO 2006 (Ossian Hellers och Andreas Hofmann)
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Cevian analyserade Volvo under 2006 och var färdig med analysen i början av juni
2006. Det var då bestämt att Cevian skulle investera i Volvo. Den 9 juni 2006 köpte
Andreas Hofmann 10 000 aktier i Volvo till kursen 341 kr per aktie för sammanlagt
209
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
3 420 230 kr inklusive avgifter. Kursen gick ner den dagen och Andreas Hofmann
gick ur aktien samma dag.
Volvo-aktien kom därefter att stiga under sommaren 2006 och Cevian investerade i
Volvo. Den 5 september 2006 visste man på Cevian att man dagen därpå skulle
flagga sitt 5procentiga innehav av Volvo-aktier. Den 5 september 2006 köpte
Andreas Hofmann 220 köp-optioner september till kursen 4,75, 350 optioner till
kursen 5,75 och 30 optioner till kursen 5,50 för en sammanlagd summa om 333 001
kr. Dagen därpå flaggade Cevian sitt innehav i Volvo. Kursen steg då. Andreas
Hofmanns optioner ökade 92 procent i värde. Han sålde optionerna och gjorde en
vinst på 305 937 kr.
I DI den 1, 4 och 5 september 2006 fanns artiklar om köp av aktier i Volvo. Den 6
september fanns artiklar från TT och Nyhetsbyrån Direkt samt i Affärsvärlden och i
DI om Cevians köp och att kursen steg (ab. 323 s. 13 – 19, 21, 25). Den 11
september 2006 fanns en artikel i Affärsvärlden (s. 25). De affärer som Andreas
Hofmann gjorde under tiden juni – september 2006 visar att han och Ossian Hellers
talade med varandra om de affärer som gjordes (ab. 324).
Köpen i Volvo var Cevianrelaterade. Ossian Hellers handlade inte i sådana bolag,
vilket däremot Andreas Hoffman gjorde. Andreas Hoffmans köp i Volvo den 9 juni
2006 var en frontrunning. Det var då klart att Cevian skulle investera i Volvo.
Ossian Hellers däremot gick in i Biacore den 9 juni och handlade för 580 000 kr.
Med början på måndagen den 12 juni 2009 handlade båda för stora belopp i
Biacore. Båda sålde den 20 juni 2006. Investeringarna i Volvo den 5 september
2006 sammanföll för Andreas Hoffmans del med köp av optioner i Telia den 4
september för 519 000 kr, köp av optioner i Electrolux den 5 september för 528 000
kr och köp av aktier i Electrolux den 7 september 2006 för 22,7 milj kr.
En genomgång av handeln visar vidare att under tiden från den 20 juni till mitten på
augusti 2006 skedde ingenting. Den 15 september 2006 gick Ossian Hellers in i det
210
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
spanska bolaget La Seda Barcelona och köpte aktier för 6,3 milj kr, varefter han
under de följande 3 dagarna köpte för ytterligare 38,5 milj kr. Den 18 augusti köpte
Ken Lennaárd aktier i La Seda för 4,8 milj kr och den 22 augusti för ytterligare 5
milj kr. Andreas Hoffman däremot köpte inte aktier i La Seda. I stället började hans
handel den 28 augusti 2006 då han köpte optioner i Telia för 453 000 kr, vilka han
sålde den 31 augusti för 1 743 000 kr. Därefter följde affärerna i Volvo och
Electrolux.
Ossian Hellers gjorde inledningsvis alla sina affärer i Swedbank. Den 16 maj 2006
flyttade han 42 353 000 kr från Swedbank till Kaupthing Bank. Därefter gjorde han
affärerna i Biacore. Han satsade ungefär 43 milj kr. i La Sedan Barcelona.
Andreas Hofmann flyttade den 30 maj och den 28 juni 2006 sina pengar till UBS i
Zürich. Därefter hade han på sitt konto drygt 45 milj kr. Under tiden den 29 juni till
den 7 september 2006 lånade han ut 35 milj kr till olika kreditinstitut med ränta.
Den 24 augusti 2006 kunde Andreas Hofmann göra affärer med ett mindre belopp.
När pengarna kom in den 7 september 2006 lånade han inte ut dem, utan då
investerade han dem i Electrolux. På sitt konto i Nordea köpte han den 28 augusti
2006 optioner för 453 860 kr. De likvida medlen uppgick då till 2 149 785 kr.
Optionerna avyttrades den 31 augusti 2006 med en vinst på 1 745 994 kr, d.v.s. en
avkastning på 384 procent. Han hade då 3 895 779 kr i likvida medel. Den 4
september 2006 köpte han optioner i Telia för 519 876 kr.
Den 4 september 2006 köpte han Volvo-optioner för 333 001 kr. Den 6 september
2006 avyttrade han dem med en vinst på 305 939 kr, d.v.s. en avkastning på 92
procent. Han hade då 3 153 712 kr i likvida medel på kontot. Det intressenta i
sammanhanget är bl.a. att han köpte 600 kontrakt, vilket motsvarade 60 000 aktier.
Detta innebär att han skulle ha tvingats att köpa aktier för 25,8 milj kr för att göra
motsvarande affär i aktier. Optionerna hade så kort löptid att minsta
211
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
värdeförändring i aktien slog igenom på optionens pris. De löstes in den 15
september 2006 och han gjorde vinsten.
När Andreas Hofmann utnyttjade tipsen från Ossian Hellers skulle Ossian Hellers
ha del av vinsten. EBM har därför kontrollerat vilka kontantuttag som har gjorts och
vilka resor de har gjort tillsammans. Den 17 november 2005 gjorde Andreas
Hofmann ett uttag på 3 203 000 kr. De fann hos Ossian Hellers en hotellräkning i
Hamburg den 18 november 2005. Den 26 maj 2006 gjorde Andreas Hofmann ett
uttag på 4 717 000 kr. Ossian Hellers har en hotellräkning i Hamburg samma dag.
Den 27 juni 2006 gjordes ett direktuutag om 503 000 kr, med en måltid för Ossian
Hellers på Münchens flygplats. Den 6 juli 2006 gjorde Ossien Hellers ett direktuttag
på 3 008 000 kr. Inget kvitto har återfunnits för Andreas Hofmann från detta
tillfälle.
Det har inte skett någon hälftendelning av vinsten mellan Ossian Hellers och
Andreas Hofmann. Ossian Hellers ifrågasätter inte uppgifterna om den handel som
Andreas Hofmann och Cevian påstås ha bedrivit. Vad gäller junitransaktionen gör
åklagarna samtliga fel på en gång i samma punkt. Sakuppgifterna är felaktiga p.g.a.
att Volvo inte var färdiganalyserat. Cevian hade inte beslutat att handla aktier i
Volvo och Cevian hade inte fonden som skulle köpa aktierna klar. Andreas
Hofmann sålde aktierna samma dag med förlust.
För septembertransaktionen gäller de invändningar som nyss nämnts. Till detta
kommer det förhållandet att det var allmänt känt att Cevian köpte in sig i Volvo
under denna period då kursen var starkt stigande. Ryktena om detta hade florerat
sedan juli 2006 och kursuppgången knöts ihop med spekulationerna, vilket framgått
av den redogörelse åklagarna gett.
212
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ossian Hellers har uppfattat det som att han och åklagarna är överens om att det
fanns en omfattande ryktesspridning om att Cevian köpte aktier i Volvo.
Gärningspåståendet måste förstås som att Ossian Hellers på något sätt har bekräftat
för Andreas Hofmann att ryktet stämde. Ossian Hellers har inte lämnat någon
information till Andreas Hofmann.
Affärerna var media- och rekylspekulationer. Beträffande påståendet att Ossian
Hellers röjt investeringsbeslutet i juni 2006 hänvisas till vad Leif Gustafsson sagt.
Angående septemberinvesteringen steg kursen med 3 procent när flaggningen kom.
Detta är inte att påverka priset väsentligt. I juni 2006 ägde inte Cevian aktier i
Volvo, vilket har betydelse ur rättslig synpunkt. Den första affären slutade i förlust.
FÖRHÖR
Ossian Hellers:
Cevian I var på 300 milj Euro. Cevian II som togs in under våren 2006 och var på
plats den 1 juli 2006 var på 3 mdr Euro. Således var det inte längre små utan stora
bolag som var intressanta. Om man tittade på Sverige var bolag på A-listan aktuella.
Om man tog bort banker och de ägar-kontrollerade bolagen, t.ex. bolag där Investor
kontrollerar ägandet, återstod inte så många bolag. Cevian tittade dessutom på de
bolag som hade en svårvärderad struktur. Då kunde man räkna bolagen som var
aktuella på ena handens fingrar. TeliaSonera och Volvo var de klart mest intressanta
kandidaterna för Cevian. Finansmarknaden insåg detta och många pratade med
Cevian om det.
En annan sak som är relevant för denna åtalspunkt samt punkterna 7 och 8 är att det
fanns ett tydligt mönster när Cevian började köpa aktier i Volvo, Telia och Outotec.
När Cevian köpte i eget namn via svenska mäklare blev det i dessa fall känt inom
213
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
10 dagar. Inte många har kontakt med aktiemäklare dagligen, men det är en bransch
där man lever på att prata. Ingen har ansett att det var insiderinformation att Cevian
köpte aktier i eget namn. Därför ansåg man att det var fritt fram att prata.
Inom Cevian var ”Violet” projektnamn för Volvo. Den 28 juni 2006 skulle
investment committe ha sitt beslutsmöte.
Andreas Hofmann köpte aktier i Volvo den 9 juni 2006 och sålde aktierna samma
dag med förlust. Cevian hade då ingen fond att investera från. Den var på plats den
1 juli 2006. Beslutet att investera fattades den 28 juni 2006. Eftersom analysen sker
hela vägen fram till beslutet var Volvo inte färdiganalyserat innan dess.
Att Cevian köpte aktier i Volvo är inte insiderinformation. Det förändrar inte
bolaget eller dess värdering. Det var redan vida känt på marknaden att Cevian
handlade aktier i Volvo. Ossian Hellers som analyschef hade många samtal med
fonder kring Cevian där man frågade om Volvo och Telia, d.v.s. det var känt. Det
stod i tidningarna mindre än 10 dagar efter det att Cevian hade börjat köpa aktier i
Volvo. Andreas Hofmann köpte långt efter att det att Cevian börjat handla aktier i
Volvo. Detta tar död på allt prat om ett mönster.
Cevian började köpa aktier i Volvo under juli 2006. Åklagarna har pratat om ”front
running”. Han vill då hänvisa till vad Christer Gardell sagt i förhör, nämligen att
Cevian aldrig köper kurs-drivande. Det är en uttrycklig policy och direktiv till
mäklarna. Det får ta lång tid att handla. Det fanns m.a.o. ingen möjlighet till ”front
running” när det gällde Cevians handel. Det är ett feltänk från åklagarnas sida.
Andreas Hofmann köpte optioner för 300 000 kr i Volvo men köpte för mer i Telia
och Electrolux samtidigt. Den 5 september 2006 bildade Cevian och Parvus Violet
Partners. Violet var alltså Cevians projektnamn för Volvo. Det enda syftet att bilda
denna konstellation var att få flagga upp innehavet. Det skedde den 6 september
2006. Cevian ville visa upp sig, ville in i nomineringskommittén, ville in i styrelsen.
214
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det var alltså inte Cevian som flaggade upp utan en konstellation. Parvus var en
Londonbaserad hedgefond som leddes av en dansk vid namn Mats Gensman.
Parvus hade liknande strategi som Cevian och hade varit inne i flera svenska bolag.
Köpet av optioner i Volvo var Andreas Hofmanns minsta investering under 2005 2007. Cevian hade redan köpt under 2 månader när Andreas Hofmann handlade.
Det var redan känt när Andreas Hofmann handlade att Cevian ägde aktier. I en
artikel (ab. 323 s. 32) från den 6 september 2006 står att Cevian ökat till 5 procent,
d.v.s. man ökade från något till något. Artikelförfattaren visste att Cevian redan
ägde aktier i Volvo.
Av artiklar bl.a. i DI den 14 juli 2006 och Veckans affärer den 26 oktober 2006
framgår att det redan var känt att Cevian köpt aktier i Volvo (s. 10). Om Christer
Gardell spred information till Öresund, spred han insiderinformation. Detta visar att
ingen betraktat detta som insider-information eftersom det inte var
insiderinformation.
Volvo är en betydligt mer volatil aktie än börsen i övrigt (s. 13). Cevian letar efter
svårvärderade bolag. Dessa är mer volatila p.g.a. att marknaden är osäkrare på hur
de ska värderas.
Vid Violets flaggning i september 2006 gick kursen upp 3,1 procent. Under
september 2006 gick dock Volvo exakt som Stockholmsbörsen. Volvo följde index
nästan bibliskt. Det fanns ingen väsentlig kurspåverkan och därför ingen
insiderinformation (s. 14).
Han ledde analysen av Volvo på Cevian eftersom han har arbetat som konsult åt
både Scania och Saab och presenterade caset för parallellinvesterare. Han blev
kallad på möte (ab. 325). Han visste i juli 2006 att Cevian skulle börja köpa aktier.
Han var inte delaktig i förhandlingen med Parvus. Han visste att man skulle flagga
upp innehavet förr eller senare men inte exakt när det skulle ske. Först den 5
215
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
september 2006 kan Parvus och Cevian ha kommit överens om att gå ihop och bilda
Violet Partners eftersom de måste flagga sitt innehav direkt.
Cevian hade väldigt många Volvomöten under våren. Han förstår inte hur åklagarna
menar; om Ossian Hellers träffade Leif Johansson och Cevian visade intresse blev
Leif Johansson då insider-registrerad? Ingen som Cevian träffat har blivit
insiderregistrerad. Cevian talade med bransch-analytiker, konkurrenter, kunder,
leverantörer, andra investerare o.s.v. som de ringde. Det blev således känt att
Cevian var intresserat av Volvo. När Cevian sedan köpte blev det känt via
mäklarna.
Han pratade absolut inte med Andreas Hofmann om Cevians agerande i Volvo.
Andreas Hofmann frågade och var intresserad av att veta hur Cevian såg på Volvo
och Telia. Ossian Hellers sade bara att han inte ville kommentera det. Ossian
Hellers vet inte hur Chister Gardell och Lars Förberg agerat. Cevian ville ha med
fler på båten för att öka sannolikheten för att komma in i styrelsen genom
nomineringskommittén.
När det blev känt att Cevian gått in i Volvo pratade han med alla. Startskottet att
berätta var den 6 september 2006. Då pratade han med bl.a. Andreas Hofmann, med
fonder o.s.v. Han har ingen aning om vad de diskuterat. Han sade varför de
investerade, vad de trodde om caset o.s.v. Det var inget konstigt. Som framgår av
artiklarna som åklagarna åberopat var Christer Gardell ute och kommenterade i
pressen om kapitalstrukturer, lönsamhetsmål o.s.v. Den 6 september 2006 kunde
han prata om Volvo som en investering av Cevian. Innan dess kunde han prata
generellt om Volvo eftersom andra anser honom vara duktig på fordonsindustrin.
Ken Lennaárd kom till honom i maj 2006 och ville gå in tungt på börsen. Ken
Lennaárd funderade på Ericsson eller Volvo. Ossian Hellers sade att det var fina
aktier. Ken Lennaárd gick in i Ericsson och förlorade. Om han hade valt Volvo hade
han tjänat 10 - 15 procent. Han kommenterade bolag till höger och vänster i
allmänna termer, men det innebar inte att han avslöjade vad Cevian skulle göra.
216
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Efter den 6 september 2006 fick han ofta frågan varför Cevian såg Volvo som
undervärderat. Han kunde då, precis som Christer Gardell gör, prata med alla om
detta. Hans mor ägde t.ex. aktier i Volvo och hade funderingar om hur hon skulle
förvalta dem. Han minns inte att han pratat med Andreas Hofmann om Volvo vid
något tillfälle. Inte heller kommer han ihåg om de pratade om några specifika bolag
under resan till Luxemburg i slutet av maj 2006. Eftersom han hade Biacore på
radarn kan de mycket väl ha pratat om den. Om de har pratat om Volvo skulle
Andreas Hofmann ha frågat vad han tyckte om Volvo och han hade svarat att det är
ett jättefint bolag. Scania är också ett fint bolag.
När de gick in i Volvo fick han ta frågorna från press och analytiker eftersom
Christer Gardell hade annat för sig. Han förutspådde då ett samgående mellan
Scania och MAN. Man kunde lista ut att en strukturaffär skulle komma. Vid den här
tidpunkten hade Cevian ingen fond. De analyserade Volvo som ett av 25 bolag. Det
enda han inte kunde ha sagt var att Volvo var en aktiv analys av 25 bolag som de
analyserade. Han kunde ha sagt att Volvo var en fin aktie och ett bra bolag men det
kan han säga om 100 bolag. Han skulle aldrig berätta att nu köper vi aktier. Det
kunde han först säga i juli 2006. Investeringsbeslutet togs i slutet av juni 2006, men
då handlade inte Andreas Hofmann. Det är möjligtvis då alla åklagarnas ”front
running teorier” skulle kunna vara aktuella men då skedde ingen handel. Det går
inte ihop.
Vid resan till Luxemburg lånade han inte pengar av Andreas Hofmann eller fick del
av dem. Han åkte ner 5 veckor senare och hämtade ut 3 milj kr från sitt konto.
Andreas Hofmann behövde pengar till sig och frågade om han ville följa med. Han
tycker det är kul att köra bil och roligt med en roadtrip genom Europa. Han åkte
med Ken Lennaárd 5 veckor senare. Denne ville inte åka 300 mil ensam och riskera
att somna på resan.
217
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann:
Denna punkt gäller 2 affärer, vilket inte har framgått i åtalet. Han ägde aktier i
Volvo under 2 perioder; den 9 juni 2006 och den 5 - 6 september 2006.
Affären den 9 juni 2006 var baserad på en rekyl- och mediaspekulation. Under
perioden innan den första affären var det en period med ett långt börsfall som
drabbade såväl Volvo som börsen i allmänhet. Affärsvärlden skrev mycket om
Volvo under den här tiden, speciellt 1 journalist som var väldigt positiv till Volvo.
Han köpte aktier i Volvo den 9 juni 2006 p.g.a. att han trodde att börstrenden skulle
vända. Affärsvärlden rekommenderade köp i Volvo ett antal gånger. Dagen när han
köpte gick börsen ner. Han trodde att det skulle fortsätta ner och sålde för tidigt för
att avvakta ett mer stabilt börsklimat. Han förlorade pengar på investeringen.
I affärspressen talades det under våren 2006 konstant om börsfall. Man kände att det
var akut. I det här klimatet försökte man att hitta en botten, men man vet inte när
botten infinner sig. Ett antal positiva artiklar (s. 11) om Volvo kom 4 dagar innan
han köpte. Volvo var svåranalyserat. Konsensus på marknaden var att 3 saker låg i
potten. 1) Man tittade på de synergier som inte kommit för att man köpt MAC i
USA och Renault, synergierna hade inte realiserats och det fanns en stor del som
bolaget kunde tillgodogöra sig. 2) Det fanns delar inom Volvo som var självstående
och som man tyckte kunde leva ett eget liv och användas till att dela ut till
aktieägarna. 3) Volvo var i stort sett obelånat vilket innebar en stor utdelningspotential. Det pratades om 20 mdr kr. Volvo hade vinstmarginal på ebit på 6 - 7
procent. Scania låg på nästan 10 procent. Volvo hade en potential att dubbla
lönsamheten om man skulle lyckas åstadkomma detta.
Han köpte aktier för 3,4 milj kr och sålde samma dag p.g.a. att han kände att han
hade gått in för tidigt med en förlust på drygt 60 000 kr. Vid den tiden existerade
inte Cevian II som senare skulle komma att investera i Volvo.
218
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Affär nummer 2 var en mediaspekulation. Under tiden mellan den första och den
andra affären gick kursen på Volvo upp 20 procent. Vad berodde det på? Under
denna 3 månadersperiod var det dagliga rykten om Volvo och vad som skulle hända
med bolaget; uppköp, utköp, samman-slagning och nya huvudägare. Det var
svåranalyserat. Det var en aggressiv stämning kring Volvo. Detta spreds även i den
allmänna pressen, inte bara i affärstidningarna. Det spekulerades om Cevian som
ägare i Volvo. Inte mindre än 75 artiklar pekade ut Cevian som ny investerare i
Volvo. Således var det vida känt att Cevian hade gjort en investering i Volvo.
Andreas Hofmann gjorde investeringen efter det att han gjort en Teliaaffär i vilken
han tjänade 1,5 milj. kr. Dessa 1,5 milj. kr delade han upp på 3 potter. Han köpte
Electrolux för 528 000 kr, Telia för 519 000 kr och Volvo för 330 000 kr. Volvo är
den affär som han är misstänkt för och Volvo var det minsta optionsköpet. Detta är
anledningen till att han köpte vid den tid som han gjorde.
Dagen efter hans köp den 6 september 2006 bekräftade Cevian sitt köp. Den
informationen var redan känd på marknaden efter månader av spekulationer, vilket
framgår av mängder av artiklar i pressen under sommaren 2006 (s. 23 – 72).
Offentlighetsrekvisitet var ut och in vänt. Under en period talades i pressen om
Tomas Sandells hedgefond ”Castlerigg” från USA som specialiserar sig på eventaktier, kallad arbitragefond. Cevianspåret svalnade lite under den perioden.
Anledningen till de korta löptiderna på optionerna var att det var val och man trodde
att hela index skulle få en knuff p.g.a. att det var troligt med en borgerlig valseger.
Investeringen i Volvo-optioner var hans minsta. Electrolux som han inte är
misstänkt för var 70 procent större än Volvoaffären.
Om det, som åklagarna påstått, skulle vara misstänkt att han inte haft investeringar
under sommaren 2006 vill han poängtera att han inte lånade ut pengar utan att han
219
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
gjorde ränte-investeringar. Åklagarna har också påstått att det gjordes stora
investeringar med pengar på Luxemburgkontot. Han vill poängtera att han aldrig
gjorde investeringar som översteg det han hade på kontot. Om han hade velat göra
en jätteinvestering var belåningsutrymmet mycket stort, upp till 95 procent av
värdet på ränteplaceringarna. Han köpte för mindre än 1 procent av det totala
kontoutrymmet. Det måste anses vara rätt blygsamt om det ska vara en insideraffär.
Ingen bevisning stöder påståendet att Ossian Hellers skulle ha lämnat någon
information till Andreas Hofmann.
När det gäller materialet har han gått tillbaka och rekonstruerat det som hänt. Fakta
är fakta. Den här informationen har legat till grund för investeringen. Han hade läst
alla artiklarna vid tidpunkten för sin investering. Det framgår av de prenumerationer
som han hade vid tillfället. Han hade också tillgång till Affärsdata där man kan söka
upp samtliga artiklar om ett bolag. Han sökte säkert på många bolag vid tillfället,
men Volvo var i fokus då. Första gången han gick in i Volvo var Volvo huvudspåret. Han hade då följt Volvo under lite mer än 1 månad. Han hade ett antal bolag
på sin radar. Vilka bolag han hade på radarn varierade med mediebruset. Bolagen
byttes allteftersom. Andra bolag som var aktuella då var bl.a. Telia och Skandia.
En analys från en investmentbank är djuplodande. Den täcker kassaflöden,
värderingar, jämför multiplar mellan konkurrenter, styrkor, svagheter, segment man
verkar i o.s.v. En modern investerare bryter inte ner siffrorna och får fram värdet.
Det arbetet görs löpande av investment-bankerna. Idag tar man summan av alla
analyser och ställer dem mot varandra o.s.v. Man gör inte en ny modell över t.ex.
kassaflödet varje gång. Han hade flera sådana modeller och använde den senast i
februari 2007. Man använder dessa när man anser att det finns informationsbehov
utöver det som framgår av analysen. När han använde modellerna räknade han på
reserver i försäkrings-bolag.
Normalt sett består analysarbetet i att analysera analyserna från investmentbankerna, ställa dem mot varandra o.s.v. Riskvärderingar ingår som tumregel i
220
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
analyserna. SWOT-analyser finns i analyserna från investmentbankerna. De
analyser som han pratat om kommer från investment-bankerna. Han analyserade
mellan 5 och 10 bolag per månad genom att utvärdera analyserna. Normalt har
analytiker ett investeringsperspektiv på 3 – 6 månader. Det blir sedan ett
individuellt investeringsarbete att pussla samman analyserna från investmentbankerna med t.ex. mediabruset som finns eller de artiklar som skrivs, rykten o.s.v.
Det finns också exempel på att analytikerna har ett väldigt kortsiktigt perspektiv,
efterrapporter t.ex. kommenterar utvecklingen under den kommande veckan m.m.
Investeringen den 9 juni 2006 föregicks av ett börsfall. Det var hans första sätt att
sticka ner tån i vattnet. När det fortsatte att gå dåligt sålde han samma dag. Det var
börsfall och han kände att han hade gått in för tidigt. Man måste vara så flexibel.
Han delar inte Ossian Hellers uppfattning att man måste vara beredd att förlora 10
procent om man ska investera. När kursen sedan hade börjat stiga trodde han att det
skulle komma en rekyl nedåt. Där skulle han gå in. Men den kom aldrig. Med facit i
hand borde han definitivt ha gått in tidigare.
När han hördes om Volvoaffären i mars 2008 sade han att det var en mediaspekulation, vilket det var. Han diskuterade sannolikt affären med Jan Felländer.
Denne kan ha skickat något. De pratade vid ett eller annat tillfälle om Volvo. I och
med att han vet hur kunnig Ossian Hellers är på fordonsindustrin vore det naturligt
att fråga honom, men han kommer inte ihåg om han frågade specifikt om Volvo.
Han vet att om han frågat, vilket nog är sannolikt, är han säker på att han hade fått
ett svar som inte varit avslöjande rörande sådant som Ossian Hellers inte fick
avslöja. Det är inte säkert att han frågade Ossian Hellers eftersom det fanns mycket
mediespekulation som drev och styrde hans investeringar. I synnerhet synergierna
skulle han ha kunnat fråga Ossian Hellers om, men det var mediedebatten som
gjorde att han investerade. De underliggande faktorerna var lite sekundära.
221
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han kommer inte ihåg om Ossian Hellers var med när han gjorde kontantuttaget på
4 717 000 kr från kontot i Luxemburg den 26 maj 2006, men det kan han ha varit.
Han minns inte om de då pratade om Volvo, men de pratade absolut om aktier. Det
finns mycket att prata om förutom Volvo som inte var så omskrivet vid det tillfället,
men det fanns rekommendationer på Volvo redan då t.ex. i Affärsvärlden. Det
skulle inte ha varit konstigt om han frågat Ossian Hellers. Han hade dock inte fått
ett svar som hade satt Ossian Hellers i en olämplig situation, d.v.s. avslöjade vad de
gjorde på Cevian. Cevian hade inte börjat investera vid den tidpunkten. Han frågade
i alla fall inte Ossian Hellers vid den andra investeringen eftersom det var så
omspekulerat.
Vid den första investeringen i Volvo, som var på 3,4 milj kr ville han känna av läget
eftersom han då inte hade ägt aktier på länge. Han valde en trygg och stabil
folkaktie som han ansåg hade en god potential. Det fanns ingen långsiktig plan. Han
hade analyserat Biacore parallellt med Volvo. Biacore var omdiskuterad och sjukt
stark tekniskt till skillnad från Volvo. Biacore trotsade börsen och gick bra på hög
omsättning. Den var nästan frånkopplad den övriga börsutvecklingen. Han kan
mycket väl ha nämnt Biacore för Ossian Hellers, men minns inte specifikt om de
pratade om den aktien.
Köpen av optionerna i Volvo som förföll tredje fredagen i september var tydligt en
åter-investering av en vinst. Köpen i september 2006 hade bara med att göra att han
ville diversifiera och sprida ut vinsten. Det var ett allmänt positivt klimat runt
september 2006 med anledning av valet och de flesta ”Galluparna” visade att de
borgerliga skulle vinna och det skulle ge en positiv utveckling generellt på börsen
med en mycket positiv utveckling på storbolagen, i synnerhet de statsägda bolagen.
Investeringen gjordes för att få draghjälp av den allmänna positiva inställningen
som valet skulle medföra. Han sålde sedan inför valet, men valet var skälet till
investeringen. Han köpte oktober för Telia och Electrolux och september i Volvo.
222
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det var en slump vilka som blev vad. Han hade kunnat köpa oktober-optioner även
för Volvo.
När det gällde vilka aktier han hade i fokus fanns det inte en predefinierad mall.
Han styrdes mycket av om aktier var omspekulerade. Det individuellt viktigaste
skälet till att han investerade var om det fanns mycket spekulation eller inför en Qrapport. Han höll sig i första hand till stora listan. Scania tittade han på mer som en
referensinvestering. Den var intressant p.g.a. att den gick upp efter att budet drogs
tillbaka. Den uppgången missade han helt p.g.a. att han trodde på en rekyl efter
budet.
På åklagarnas begäran har Christer Gardell hörts som vittne och uppgett följande.
Fonden Cevian II etablerades i slutet av juni 2006. De höll på under hela första
halvåret med att etablera fonden, men formellt etablerades den först i slutet av juni
2006. Under förberedelsefasen tittade de på ett antal potentiella
”förstainvesteringar”. Volvo var en av dem, Telia en annan. Arbetet med analysen
av Volvo började under våren 2006 och höll på fram till slutet av juni 2006.
Investeringskommittén rekommenderade till general partnern den 30 juni 2006.
Beslutet att gå in i Volvo togs av general partnern den 3 juli 2006. Därefter började
Cevian att köpa aktier i Volvo. Han kan tänka sig att de analyserade Volvo 3
månader plus minus. Han kommer inte ihåg de exakta datumen. De hade en process
där de tittade på ett antal bolag. Listan skalades ner till ett antal djupanalyser av
vissa bolag, varefter de gjorde en bedömning om djupanalys av dessa 2 bolag. Den
nya fonden var en större fond som kunde gå in i stora företag. Därför tittade de på
dessa stora bolag.
I början av juni 2006 pågick analysarbetet av Volvo. Givetvis hade de en plan att
vid den tidpunkten då fonden var etablerad skulle analysen vara färdig, d.v.s. i slutet
223
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
av juni. Om analysen pågick 3 månader var 2/3 av arbetet gjort i början av juni
2006. Han kommer inte ihåg vilken bedömning Cevian gjorde i början av juni 2006.
Fondstyrelsen har aldrig gått emot deras beslut att rekommendera general partnern
en aktie. De skickar inte över rekommendationer som de inte är väldigt säkra på.
Det är en hård gallringsprocess innan beslutet om rekommendation fattas. General
partnern har i samtliga fall följt rekommendationen. Ibland har de velat ha
kompletterande information.
De hade en process med Parvus där de fick fullmakt att rösta för deras aktier. Det
föranledde flaggningen. Detta visste de som var involverade i Cevian ett antal dagar
innan. Han utgår från att Ossian Hellers visste om det. Han kommer inte ihåg hur
marknaden reagerade vid flaggningen. Det hade gått en del a-aktier och viss
mediespekulation hade skett innan och han skulle tro att överraskningsmomentet
inte var så stort. Han kommer inte ihåg hur kursen utvecklades under sommaren.
Det var en hyfsat stark börs. Volvoinnehavet utvecklade sig väldigt väl under ett års
tid, men han kommer inte ihåg exakt hur aktien gick under sommaren 2006.
Han deltog i analysarbetet i form av avstämning, inte på en daglig basis. Han är
försiktig med att visa upp sig i analysfasen. Det är möjligt att det förekom kontakter
vid kapitalmarknadsdagar eller analytikerdagen. Han utgår från att de hade kontakt
med Volvo under analysarbetet.
ÅTALSPUNKT 7 TeliaSonera (Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken
Lennaárd).
Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har förnekat brott.
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
224
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Cevian hade i samarbete med Carl Icahn avsatt medel för fonden Cevian II. Ossian
Hellers ledde analysen av TeliaSonera. Bolaget blev färdiganalyserat på våren 2006.
Cevian började förvärva aktier i Telia genom fonden den 5 juli 2006. Under juli
2006 förvärvade fonden 50 milj aktier i Telia. I mitten av augusti 2006 förvärvade
fonden ytterligare 5 milj aktier i Telia och den 25 augusti 2006 ytterligare 5 018 00
aktier.
Den 31 augusti 2006, en torsdag, skrev DI en artikel om att Cevian investerade i
Telia. Detta kom som en obehaglig överraskning för Cevian. Vid den tiden hade
Cevian ännu inte köpt alla de aktier som man avsåg att förvärva. Ungefär 10 milj
aktier återstod att köpa. När artikeln kom den 31 augusti 2006 medförde det en ökad
volym i handeln och kursen på Telia-aktien steg. Därefter genomförde fonden de
ytterligare köpen av Telia-aktier som var avsedda. Den första dagen med den nya
borgerliga regeringen berättade Lars Förberg att Cevian hade förvärvat cirka 72 milj
i TeliaSonera den 9 oktober 2006. Även den artikel där Lars Förberg uttalade sig
medförde en volym- och kursökning för Telia-aktien. Den 20 oktober 2006
meddelade Cevian Capital att de hade fått in en representant i valberedningen i
TeliaSonera.
Telia behandlades i en rad artiklar i pressen under augusti 2006 (ab. 328 s. 1 – 4).
Kursen för Telia steg den 31 augusti 2006 (ab. 328 s. 5, ab. 329). 61 162 865 Teliaaktier omsattes den dagen. Under samma dag hände inte särskilt mycket på den
övriga Stockholmsbörsen. Den 28 augusti 2006 var kursförändringen för Teliaaktien 0 procent, den 29 augusti var uppgången 0,47 procent, den 30 augusti var
uppgången 1,42 procent och den 31 augusti 2006 då nyheten om Cevian kom ut i DI
steg kursen för Telia-aktien med 4,19 procent. Den 1 september 2006 var
uppgången för Telia-aktien 0,67 procent. Effekten av nyheten i DI den 31 augusti
2006 var alltså att kursen för Telia-aktien steg kraftigt.
225
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
OMXS30 är kursutvecklingen för de 30 mest omsatta aktierna på
Stockholmsbörsen. Av denna framgår att börsen den 28 augusti 2006 rörde sig 0,59
procent uppåt medan Telia-aktien låg stilla. Den 29 augusti 2006 rörde sig börsen
0,86 procent uppåt och Telia-aktien rörde sig 1,42 procent. Den 31 augusti 2006 när
nyheten kom rörde sig Telia-aktien uppåt 4,19 procent medan den övriga börsen i
princip stod still. Detta är en information som väsentligen har påverkat kursen.
Den 9 oktober 2006 var första vardagen med en borgerlig regering (ab. 328 s. 13,
ab. 328, jfr. ab. 329). Kursen steg 2,29 procent den dagen medan index steg med
enbart 0,67 procent. Sådana förändringar blir betydande om man har investerat i
optioner. Detta visar kursförändringarna när Cevian bekräftat att man var storägare i
TeliaSonera. Det förelåg en signifikant ändring i handeln när nyheterna
offentliggjordes.
Andreas Hofmann köpte Telia-optioner den 28 augusti 2006 för 453 000 kr. Efter
artikeln den 31 augusti 2006 sålde Andreas Hofmann optioner för 1 743 000 kr.
Andreas Hofmann hade flyttat över pengarna från Nordeakontot i Luxemburg till
UBS i Schweiz. De pengarna kom att användas för ränteplaceringar. Han gjorde
optionsaffärerna med de pengar som fanns på Nordeakontot. Den 4 september 2006
köpte Andreas Hofmann optioner för 519 000 kr och den 12 september 2006 köpte
han optioner för 371 000 kr. Den 28 september 2006 sålde han optioner för 278 000
och 445 000 kr. Han gjorde sig av med optionerna och gick in i aktier eftersom han
inte visste när nyheten skulle komma att offentliggöras. Han upphörde sedan att
köpa aktier efter det att nyheten offentliggjorts och den 12 oktober 2006 sålde han
samtliga aktier.
Ken Lennaárd köpte optioner den 2 oktober 2006. Sedan köpte han ytterligare
optioner den 5 oktober. Efter att nyheten om Cevians förvärv av Telia-aktier blivit
offentliggjord sålde han optionerna och gjorde en vinst på 749 000 kr samt
2 200 000 kr.
226
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Efter artikeln i DI den 31 augusti 2006 uppstod rykten angående Cevians handel
med Telia-aktier. Det har därmed varken avslöjats eller offentliggjorts.
Ingen insiderinformation har funnits vid Andreas Hofmanns förvärv. Det var
allmänt känt såväl före som efter den 31 augusti 2006 att Cevian investerade i Telia.
Ossian Hellers har haft tillgång till information om Cevians förvärv i Telia, men han
har inte röjt den till Andreas Hofmann eller Ken Lennaárd. Beträffande
handelsmönstret har Andreas Hofmann och Ken Lennaárd gjort tvärtemot varandra
vid handeln i oktober 2006.
Andreas Hofmann har inte fått någon insiderinformation från Ossian Hellers. Det
var allmänt känt under sommaren 2006 att Cevian var en eventuell köpare i Telia.
Investeringen gjordes bl.a. som en mediaspekulation inför valet.
Ken Lennaárd genom Thomas Johansson:
Det var allmänt känt sedan länge när Ken Lennaárd handlade att Cevian köpte
aktier i Telia. Ken Lennaárd har inte fått någon insiderinformation från Ossian
Hellers. Han investerade på egen hand inför det kommande riksdagsvalet. Det är få
svenska aktier som allmänt har handlats i sådana mängder som Telia och som har
varit utsatt för sådana rykten och spekulationer som Telia. Detta var särskilt aktuellt
inför riksdagsvalet 2006 där man trodde att de borgerliga skulle vinna valet och
påbörja en utförsäljning av statliga bolag, av vilka Telia troligen var det första.
Christer Gardell bekräftade i en intervju att Cevian var involverade i Telia redan
under sommaren 2006. Ken Lennaárd handlade i en uppåtgående trend som började
under sommaren 2006 och fortsatte under hela hösten. Han köpte drygt 1 månad
efter det att Andreas Hofmann gått in och handlat. Under den period som Ken
Lennaárd ägde optionerna var uppgången i Telia 7 procent. Lars Förbergs
227
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
offentliggörande den 9 oktober 2006 ledde till en uppgång på 2 procent. Den hade
egentligen ingen påverkan på kursen eftersom aktien befann sig i en uppåtgående
trend.
FÖRHÖR
Ossian Hellers:
I artikeln i DI den 10 oktober 2006 (ab. 328 s. 9) sägs att ”Sedan de första
uppgifterna om fondens köp i somras har aktien stigit bortåt 30 procent”. Kursen
stod i 49 kr när artikeln kom. Om aktien då hade gått upp 30 procent får man ett pris
på 38 - 39 kr när ryktena startade. Den sista dagen som kursen var 40 kr var den 18
juli 2006, vilket innebär att det var då tidningen menade att ryktena startade. Det går
hand i hand med det han sade under den förra åtalspunkten. Cirka 10 dagar efter det
att Cevian börjar köpa blir det känt på marknaden.
I DN den 9 oktober 2006 anfördes (ab. 328 s. 6) att ”det har under flera månader
spekulerats i att Cevian köpt aktieposter i TeliaSonera”. Vidare framgår av en
artikel i DN den 31 augusti (ab. 328 s. 2) att ”Telia Sonera rusade 4,2 procent till
44,80 under hög omsättning efter tidningarnas uppgifter om Cevians möjliga
köpräd mot teliaoperatören”, ”ryktena är inte ens nya”. 3 artiklar som åklagarna
åberopat fastställer alltså att detta var gamla rykten. Hur kan det komma sig att
kursen gick upp 4 procent om det var gamla rykten?
I pressen framgick att flera procent kontrollerades av Christer Gardell samt
medfinansiärer. Artiklar slår fast att Cevian kontrollerade 3 - 5 procent. Sanningen
är att Cevian efter köpet i oktober 2006 kontrollerade 1,6 procent. I tidningarna
påstås, som sagt, att Cevian skulle ha kontrollerat flera procent, d.v.s. mer än 3
procent. Det måste dock vara mindre än 5 procent då man måste flagga om det
skulle vara över 5 procent. Det som han just beskrivit kallas på finansmarknaden
”Pump and dump”. Man tar ett gammalt rykte eller hittar på ett nytt och sprider ut
228
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
det överdrivet, felaktigt så hårt man kan. Det leder till att kursen går upp och man
säljer sina aktier. Detta är ett vanligt fenomen som EBM har utrett. Att en lögnaktig
uppgift leder till en kurseffekt är knappast det som insiderlagstiftningen tar fasta på.
När Cevian sedan gick ut och sade att man kontrollerade 1,6 procent visade det sig
att det var betydligt lägre än vad marknaden förväntat sig. Det visade sig ganska
tydligt att det inte fick någon kurseffekt över huvud taget.
Han anklagas för att ha gett information till både Andreas Hoffman och Ken
Lennaárd, men den ene köpte och den andre sålde samma option (ab. 328 s. 14) –
”oktoberoptionen”. Dessa personer handlade alltså helt mot varandra. Det bevisar
att han inte har läckt.
Att Cevian köpte aktier i Telia var inte insiderinformation. Det förändrade varken
bolaget eller dettas värdering. Tidningsryktet att Cevian köpt in sig i Telia var
gammalt och således sedan länge allmänt känt, men också kraftigt överdrivet.
Tidningsryktet kom från flera oberoende källor, vilket visar att när Cevian köpte
aktier blev det snabbt känt på marknaden.
Den 25 augusti 2006 började Cevian att köpa aktier i Telia. Den 28 augusti 2006
köpte Andreas Hofmann optioner i Telia för 400 000 kr. Den 31 augusti 2006 skrev
DI att Cevian hade köpt flera procent av Telia (Volvo och TietoEnator). Det mesta i
artikeln var fel eller överdrivet. Samma dag sålde Andreas Hofmann optionerna.
Den 4, 12 och 28 september 2006 köpte Andreas Hofmann optioner. Den 5 oktober
2006 sålde han alla optioner. Den 6 oktober 2006 köpte han aktier. Den 9 oktober
2006 konfirmerade Cevian 1,5 procents innehav i Telia tillsammans med Carl
Icahn. Samma dag köpte Andreas Hofmann fler aktier. Telia-aktiens volatilitet var
under 2004 - 2006 större än övriga Stockholmsbörsens (s. 9).
Standardavvikelsen mätt på slutkurs var för Telia 1,1 procent och för Stockholmsbörsen 0,7 procent. Siffrorna är ännu högre för enbart 2006. Dagen då Cevian
229
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
ryktades ha gått in i Telia gick kursen upp 4,2 procent. När detta konfirmerades gick
kursen upp 2,2 procent. Telia gick dock mycket bättre än index både före och efter
valet. Cevians intåg ändrade varken trend eller värdering över huvud taget (s. 10).
Teliakursen gick spikrakt uppåt i en rak trend. Den stora differensen mellan Telia
och index uppstod efter alla rykten och valet. Under oktober, november och
december 2006 tog kursen fart och skilde sig från index. Det berodde på att Telia
flaggade upp att styrelsen skulle bytas, att fokus på bolaget skulle skiftas o.s.v.
Aktien var i ropet och gick från 40 kr i juli 2006 till 57 kr vid årsskiftet. Att påstå att
Cevian ändrade aktietrenden eller värderingen stämmer inte. Telia har varit
underpresterande under de flesta åren.
I DIs artikel den 31 augusti 2006 finns flera fel. Cevian hade inte försökt köpa
TietoEnator. Cevian hade inte ens analyserat bolaget seriöst. Det står att Cevian
kontrollerade flera procent av Telia. Cevian och parallellinvesterare hade dock
precis börjat köpa och köpte månaden efter upp sig till 1,5 procent. Detta felaktiga
påstående kan antas ha gett kursen en större uppgång än vad sanningen skulle ha
gjort. Uppgiften att informationen kom från flera oberoende källor visar att det inte
hade läckt från Ossian Hellers utan var känt på flera håll på marknaden. Ett
uttalande av Christer Gardell tolkades av vissa som att denne erkände att Cevian
köpt in sig i Telia och att uppgifterna om flera procent var sanna, vilket de inte var
(s. 11). Kommentarerna efter artikeln visar att ryktena var både överdrivna och
gamla.
Han ledde analysen av Telia på Cevian oc h var den som presenterade caset för
parallell-investerare som Carl Icahn. Han visste att Cevian började köpa aktier, men
inte hur köpen gick annat än på ett ungefär och att det var färdigköpt i slutet av
september 2006. Han var dock inte delaktig i eller hade kännedom om hur och när
innehavet skulle annonseras. Det var klart att det inte skulle göras före
230
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
riksdagsvalet. Cevians intresse av ett bolag blev känt naturligt på det sätt som han
redogjort för tidigare (s. 16).
De möten och den research som Cevian gjorde kunde inte insiderflaggas. Köpet
blev snabbt känt, ofta på 10 dagar eller mindre. Det fanns inte 300 bolag i Sverige.
På sin höjd fanns det 5 bolag som var intressanta. Volvo och Telia var utpekade
som 2 bolag som Cevian borde begrunda seriöst.
La Seda Barcelona är ett plastbolag som han känner till ganska väl eftersom han var
konsult 2001 - 2002 åt en av deras konkurrenter, det danska bolaget Borealis som är
Nordens största plastbolag. La Seda kommer ur en plastbusiness men har lite andra
moment. Det var vid den tidpunkten spekulationer om att det skulle bli
omstruktureringar. Sedan sjönk bolagets kurs. Omstruktureringar skedde som tog
tillbaka bolaget i kurs. Han tror att han slutade +-0. Efter-som han inte är misstänkt
för den här affären får han gå rakt ur minnet utan faktabild. Han minns att de skulle
knoppa av olika divisioner. Han följde inte bolaget, han kunde branschen. Han vet
inte hur det hamnade på radarskärmen.
Amer Sports hade kommit med en Q-rapport som var riktigt dålig. Kursen hade gått
ner som om den var ännu sämre. Det var en spekulation i (1) att kursen skulle
rekylera uppåt, och (2) att Amer som håller på med olika sportbusiness utan
synergier var utpekat som en uppköpskandidat. Om det är någon som har förtroende
för ett bolag och tror att man kan skapa värde ska man lägga ett bud precis efter en
dålig Q-rapport. Kursen fortsatte ner och han sålde med förlust.
Han berättade om dessa överväganden för Ken Lennaárd. Ken Lennaárd har alltid
ställt frågan till honom: berätta för mig om du köper en aktie privat. Ibland
handlade Ken Lennaárd inte efter honom, då de inte samspråkat om det, ibland tog
det lite tid. Ken Lennaárd frågade; alla människor får fatta sina egna beslut. Han har
inte hållit några föreläsningar för honom. Han brukade printa ut 2 - 3
231
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
analytikerrapporter så att Ken Lennaárd fick läsa själv. Om det var diskussioner om
något som inte fångats upp av analytikerrapporterna kunde han tillägga det.
De umgås socialt, äter middag. Han kunde fråga, ”vad tror du på nu”. – Han har
investerat i det och det. – ”Kan jag få några analytikerrapporter”. – ”Javisst”.
Han har inte någon minnesbild från tiden mellan La Seda och Amer. Beträffande
Telia kom artikeln den 31 augusti 2006. Det var en ”pump and dump”-artikel. Det
fanns inte någon på finansmarknaden som hade minsta tvivel om att Cevian var
inne i Telia. Om han hade fått en fråga hade det blivit ”inga kommentarer”. Ett
dilemma var att det stod i artikeln att Cevian tagit en position på 3 - 5 procent . I
själva verket hade Cevian köpt 1 procent. Det är möjligt att den informationen
skulle vara känslig. Man kan inte ta 1 procent av ett bolag och sedan tro att man kan
styra det.
Det enda han minns säkert från perioden den 31 augusti – 9 oktober 2006 är att i
september var han, Christer Gardell och Lars Förberg i London. De hade en middag
på en restaurang där de träffade 10 Londonbaserade hedgefonder. De åkte dit för att
promota Cevians Volvoaffär. Diskussionen kom in på Telia lika mycket. Alla de
fonderna visste att de var inne. Alla andra han pratade med visste att Cevian var
inne. Det var inget de kunde kommentera. När Lars Förberg gick ut den 9 oktober
2006 var det inte för att informera marknaden. Det var för att börja bearbeta att
komma in i valberedningen. Val till valberedningen skedde på hösten 2006. Cevian
gick ut den 9 oktober 2006 av taktiska skäl. Utan att konfirmera kan man inte
begära en position i valberedningen.
Om Ken Lennaárd hade frågat om Telia hade han inte talat om bolaget. Christer
Gardell hade gått ut och sagt inga kommentarer. Givetvis sade även han inga
kommentarer, även om alla redan visste det. Han var inte förhindrad att prata om
någon aktie generellt. Men det fanns en problematik i det. Om man diskuterar en
232
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
aktie, avslöjar ens kunskapsnivå hur insatt man är i aktien. Väl insatt är man bara
om man har analyserat den mycket. Har man analyserat en aktie mycket är det
troligare att man har köpt den. Man får basera på en känsla hur generellt man kan
hålla något utan att gå in på detaljer. Efter den 31 augusti 2006 fick han en enorm
mängd frågor om Telia. Han kommenterade inte.
Ken Lennaárd köpte när Andreas Hofmann sålde. Visar inte det att handeln inte var
baserad på information från honom? Han kan inte ge väsentlig information som gör
att den ena säljer och den andra köper. Han har inte någon minnesbild av att någon
av dem har pratat med honom om Telia eller att han har sagt ”inga kommentarer”
till dem. Om de hade frågat hade de fått det svaret. Om de hade frågat ”Är det sant
att Cevian köpt flera procent av Telia?”, hade de fått det svaret. Han hade kunnat ge
generella svar på generella frågor, men han hade inte kunnat ge några insiktsfulla
svar. Dessutom hade Cevian gjort sin analys på material som är tillgängligt för alla.
Som alla tidningsartiklar visar pratades det om kassa, organisation och struktur.
Visst hade han kunnat kommentera det.
Analysarbetet på Telia påbörjades redan i mars 2006. Det var inte helt oanalyserat
dess-förinnan. Han och Andreas Hofmann diskuterade aktier med glädje, men inte
Cevian-relaterade aktier. Han skulle aldrig lyfta ett samtalsämne om ett bolag som
de aktivt analyserar.
Andreas Hofmann:
Köpet av aktier i Telia var baserat på mediaspekulation inför riksdagsvalet.
Den första gången som han rekommenderades att köpa Telia var i ett mail daterat
den 10 maj 2006, d.v.s. mer än 2 månader innan Cevian börjat köpa aktien och långt
innan något seriöst analysarbete hade påbörjats. Rekommendationen kom från Jan
Felländer i ett mail tillsammans med 2 analyser, en från Enskilda Securities och en
från Kaupthing Bank. Redan i dessa analyser pekade analytikerna på det stundande
233
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
valet som en potentiell trigger i och med det borgerliga blockets tillkännagivande
beträffande utförsäljningsplanerna av 7 statligt ägda bolag.
I media bedömdes Telia vara det bolag där aktieägarna hade mest att vinna på en
fortsatt privatisering, d.v.s. att staten skulle sälja ut sina 43,5 procent. Detta ansågs
vara lösningen på många av Telias problem; att Telia var kraftigt överkapitaliserat,
led av för höga kostnader samt saknade en stark och kunnig huvudägare med tydlig
agenda. Telia var egentligen 2 olika bolag. Det första, i Sverige och Finland, var
moget. Där var det fråga om att kapa kostnader. Det andra Telia fanns i Spanien,
Turkiet och Baltikum. Detta Telia växte väldigt snabbt. Där skulle det investeras.
Det krävde att ägaren var flexibel. Man ansåg att staten inte kunde leverera detta.
Det kunde vara en lösning att staten sålde ut sitt innehav.
Finansindustrin och media ansåg att en borgerlig valseger skulle vara odelat positiv
för Telia och höjde riktkursen för bolaget. Kalkylerna var delvis baserade på de
gigantiska utdelningsmöjligheterna. Enligt konsensus skulle en sådan utdelning
ligga på cirka 30 mdr, vissa menade att det fanns 40 mdr att dela ut.
Allteftersom valet närmade sig intensifierades rykten om nya huvudägare som tog
positioner inför riksdagsvalet. Vidare visade opinionsundersökningar att det
borgerliga blocket hade en god chans att vinna valet. Den centrala frågan var då
vem som skulle komma att köpa statens aktier och varför. Detta var kärnan i hela
investeringen. När man efteråt tittar på vilka potentiella ägare som figurerat i rykten
är det inte speciellt märkligt. Det var orsaken till att investeringen gjordes. Det
skulle till ett ägarbyte.
Att Cevian skulle komma upp som en potentiell ägare i de här spekulationerna var
självklart. Han hade ingen aning om när de skulle komma upp. Det ryktades om
dem under sommaren. T.o.m. i mars/april 2006 fanns det en artikel som spekulerade
i att Cevian skulle vara intresserat av Telia. Hans beslut att investera i Telia i
234
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
samband med valet togs långt innan Cevian påbörjade sina köp och analyser av
Telia.
Han vitsordar inte att investeringarna gjordes på det sätt som åklagaren hävdat. Det
ser ut på ett annat sätt.
Tanken vid den första affären var att han skulle äga optionerna över valet. Han
köpte för 450 000 kr. Han skulle rulla optionerna och utöka positionen till dess att
valet kom, vilket han också gjorde. Sedan kom artikeln den 31 augusti 2006. Denna
gjorde att han sålde de optionerna med en vinst på 1,3 milj kr (s. 7).
Vinsten från den första Teliaaffären återinvesterade han direkt på måndagen den 4
september 2005. Då köpte han optioner i 3 bolag, 519 000 kr i Telia, 528 000 kr i
Electrolux och 330 000 kr i Volvo den 5 september 2006 (s. 8) Den sammanlagda
investeringen blev strax över 1,3 milj kr, d.v.s. summan på vinsten från den första
Teliaaffären. Optionerna såldes den 5 oktober 2006. 3 handelsdagar före valet
utökade han optionsinvesteringen med 371 000 kr (s. 9).
Hans fjärde transaktion i Telia ägde rum efter valet och var inte en ny affär (s. 10).
Han rullade optionerna med löptid oktober 06 till förmån för optioner med löptid
november 06. En förutsättning för att något skulle hända var en borgerlig valseger.
Det var steg 1. Det var en tvåstegsraket. Dels skulle det bli ett positivt sentiment av
en borgerlig valseger, dels skulle eventuella nya ägare ge sig till känna efter valet.
Det skulle komma nya ägarlistor. Han ville därför vara i aktien en stund till.
De 3 optionsaffärerna hade ett sammanlagt optionsvärde på cirka 1 milj kr. Under
perioden den 4 september till den 5 oktober 2006 hände ingenting. Artikeln kom
den 31 augusti 2006. Han har inte fått någon motivering till att dessa affärer är
upptagna i åtalet. Det blev inte ”ännu mer” känt att Cevian var inne i affärerna och
det bekräftades inte. Vid det här tillfället ägde han optioner för 1 milj kr. För att
235
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
använda åklagarnas inte helt riktiga analogi: Han ägde ett värde av aktier om
ungefär 44 milj kr.
Vid den femte affären i Telia sålde han sina optioner och köpte aktier. Teliainnehavet var efter valet inte tidsbestämt. Därför sålde han sina optioner den 5
oktober 2006 och köpte den 6 oktober 2006 aktier i Telia för 7 milj kr (s. 11). Det
skedde 3 dagar innan Cevian flaggade. Optionerna som han sålde skulle ha haft en
otroligt mycket bättre hävstångseffekt vid ett tillkännagivande av Cevian. De övriga
10 milj kr köpte han aktier för efter det att Cevian tillkännagjort sitt ägande. Dels är
han misstänkt för att han köpt på ett rykte den 28 augusti, sedan är han misstänkt för
gud vet vad den 4 september, den 12 september och den 28 september, sedan är han
misstänkt för att han köpt aktier den 6 oktober och sedan för att han köpt aktier efter
Cevians tillkännagivande den 9 oktober 2006.
Inför affären utgick han från analyser från DI, Enskilda Securities, Kaupthing Bank,
JP Morgan, Merrill Lynch, Mandatum och Affärspress (s. 12). Analyserna
skickades till honom på hans Yahooadress.
Av ett antal tidningsartiklar framgår att det inför valet var vanligt förekommande
med spekulationer att en borgerlig seger skulle leda till utförsäljningar av statliga
bolag (s. 14).
Den 5 maj 2006 fick han ett mail från Jan Felländer i vilket han rekommenderades
att köpa Telia (s. 15, 16). I mailet nämns summan 45 mdr. Redan här hade man
börjat plocka upp Telia som ett case. Det här accelererade allteftersom valet
närmade sig. I en artikel i DI den 17 augusti sades bl.a. att en privatisering ansågs
kunna leda till stora utdelningar och en ny ägarstruktur (s. 17, 18). Aktien
diskuterades mycket och alltid i positiva ordalag.
Trots att man kunde dela ut 46 mdr, vilket var över marknadens konsensus, skulle
de kunna driva sin verksamhet utan problem utan de här pengarna. Trots den nya
236
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
balansräkningen skulle ett aktiepris på 55 kr motiveras. Vid tillfället stod den i 42
eller 43 kr (s. 19).
DI förväntade sig i en artikel den 26 augusti 2006 en rockad i Telias ägarlista på
grund av det kommande riksdagsvalet (s. 20). Efter att ha läst Enskildas analys och
DIartikeln bestämde han sig på måndagen för att göra sin första och som han trodde
enda investering i Telia på 440 000 kr. Syftet var att vara exponerad över valet (s.
21). Nyheterna om Cevians inträde i Telia var givetvis gamla och att aktien gick
upp med 4 procent ansågs vara en överdriven reaktion (s. 25). Vid tidpunkten
ryktades det extremt mycket om olika köp. Om bolag som Cevian och andra
hedgefonder tog en position var det så mycket vardagsmat att någon journalist reste
frågan ”Är det här en ny strategi från hedgefonderna? Att läcka uppgifterna till
massmedia för att få upp kurserna.” ”Gå in, investera, läcka uppgifterna, sedan
sälja.” Det tjänar man pengar på också. Som Christer Gardell sade är det inte ristat i
sten att en investering ska tillkännagöras. Till syvende och sist är det egenintresset
som styr. Har man tjänat sina pengar är det inte omöjligt att man säljer och går
vidare.
Innan valperioden inleddes hade Telia-aktien underpresterat. Finansanalytiker ansåg
att Telia var det bolag som hade mest att vinna på en privatisering (s. 28).
Ägarfrågan var den största orsaken till att bolaget inte kunde vidta de åtgärder
marknaden efterfrågade. I pressen ökade spekulationerna allt eftersom valet
närmade sig (s. 29). En styckning skulle komma aktie-ägarna till godo. 40 – 45 kr
var ett rimligt värde på Telia-aktien. Upp till 60 kr var för dyrt. Kapitalstrukturen
behövde åtgärdas, verksamheten renodlas, konstnadsnedskärningarna fortsätta och
förändringar genomföras i ledningen (s. 30).
Valspekulationen var lyckad. Aktien steg på valresultatet och gick de 4 första
dagarna upp 3,8 procent till 46,90 kr. Rykten i London gjorde gällande att
hedgefonder hade tagit positioner. Under perioden den 1 augusti till den 12 oktober
237
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
2006 presterade aktien dubbelt så bra som index (s. 32). De 5 affärer han gjorde (s.
34) har åklagarna bakat ihop på ett osaligt och saligt sätt. Han och Ken Lennaárd
handlade mot varandra. Det är ett ickemönster.
De obligationer som han köpte under sommaren 2006 var höglikvida och korta
räntepapper. De var, i motsats till vad åklagarna anfört, fullständigt likvida. Han
kunde avyttra och belåna dem vilken dag som helst.
Teliainvesteringen var uteslutande en valspekulation. Ossian Hellers visste inte mer
om valet än någon annan. Efter artikeln var det möjligt att han pratade med honom,
eftersom det nästan bekräftades att Cevian ägde i Telia. Han kommer inte ihåg det
specifikt. Han tvivlar på att han fick ett svar på den frågan som var av intresse.
Det var en tvåstegsraket. Valet möjliggjorde det som skulle hända efteråt. Valet var
det ena, det som skulle hända sedan var den andra. Det är klart att han hängde kvar
för att se om något av det han spekulerat om skulle hända.
Efter artikeln i DI den 9 oktober där Cevian bekräftade att man hade aktier i Telia
började han att gradvis backa ur. Han sålde optioner till ett underliggande värde om
44 milj kr. Han ville ändå ha kvar en liten del. Han köpte aktier för 7 milj kr. Sedan
annonserade Cevian. Han köpte aktier för ytterligare 10 milj kr. Sedan låg han kvar
för att se om något skulle hända. Aktien rörde sig i sidled och då backade han ur
ytterligare.
När han köpte de 10 milj kr på måndagen var han utomlands och läste om att
Cevian hade gjort investeringen. Han ringde sin mäklare eller vice versa och sade
”köp lite till”. Han kommer inte ihåg samtalet men vet att nyheten kom ut dagen
innan han köpte. Han minns dock att han pratade med mäklaren på UBS i Schweiz i
telefon och ordern lades där och då, den 9 oktober.
238
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Vid något tillfälle gick han igenom en analys för att se vilka element som finns.
SWOT – Strenghts, weaknesses, opportunities, threats. Sum of parts-värdering.
Affärsområden, utsikten för rapporter. Det är analyser på 50 eller hundratals sidor.
Allt som man tidigare upprättade själv finns i dessa. De möjliga hoten fanns
redovisade. Det största hotet var dock att den borgerliga alliansen inte skulle vinna
valet.
I och med att det var en valspekulation var det lite av en lottsedel. Det gällde
förhållandevis blygsamma summor, 500 000 kr, 600 000 kr upp till 1 milj kr i
optioner. Hälften av vinsten var riskkapital, hälften var förmögenhet som inte fick
röras. Man har dock inte samma kontroll på optioner. Det kan gå snabbt.
Optionsaffären i Skandia 2005 då han förlorade 2,5 -3,5 milj kr var den sista stora
optionsaffären han gjorde. Den var på nästan 9 milj kr. Efter det var hans
optionsaffärer i storleksordningen 500 - 700 000 kr.
Vad gäller de räntebärande papperna i Schweiz var det sommartider. Han var
bortrest. Ränteavkastningarna var bara ett sätt att förvara pengarna. Det var
förhållandevis blygsamma intäkter som han inte särredovisade. Under tiden som
han genomför affärerna i Telia hade han säkert kontakt med Ossian Hellers och
pratade med honom om aktier. Han utesluter inte att de pratade om investeringen i
Electrolux vid den här tiden. Hans var på 500 000 kr. Han vet inte hur Ossian
Hellers investering såg ut.
Han gjorde den första transaktionen i Telia den 28 augusti 2006. Det var ett köp på
453 000 kr. Han hade då merparten av sitt kapital i obligationer men ett restkapital
på Nordea om 4 - 6 milj kr kanske. Om han hade velat satsa 5 milj kr på optioner
hade han kunnat göra det.
Han fick ofta mail från Jan Felländer. Han pratade med mäklare i stort sett varje
dag. Det var ett sätt som gjorde att aktierna kunde hamna på radarn. Det här är ett
239
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
bra exempel på hans mäklar-klientrelation. Båda de här analyserna lyfte fram valet
som tillfälle att investera. Valet var den stora triggern. Han hade analyser även från
Kaupthing Bank och en från SEB, f.d. Enskilda. Han hade inte bett Jan Felländer att
skicka något på Telia i maj 2006. Då hade han inte formulerat sig så. Många gånger
har han frågat om en aktie, så har han återkommit.
Halvårsrapporten som sänkte kursen och fick storägare att hoppa av Telia var långt
innan han investerade. Han handlade inte på någon halvårsrapport utan inför valet.
Ken Lennaárd:
Åklagarna har pekat på att det finns ett aggressivt investeringsmönster och att dettta
visar eller indikerar insiderbrott. Av en sammanställning över hans affärer som
omfattas av åtalet,
(ab. 332) framgår att han har gjort 14 plusaffärer och 7 minusaffärer. Han har alltid
köpt en aktie i taget. Hans avkastning är 6,4 procent på satsat kapital. Den
avkastningen är han väldigt nöjd med.
Vanligtvis har han investerat 100 procent av sin ”bankrulle”, d.v.s. det kapital som
han haft på bankkontot. Detta betyder minst 100 procent eftersom han i flera fall har
belånat. På pokerspråk kallas 100 procent ”all in”. Det är inte lätt för honom att
komma ihåg varför han gick ”all in” i en aktie. Det är lättare att komma ihåg varför
han inte gick ”all in”. Det är som i poker. Ibland kommer man ihåg en pott,
eftersom det hände något speciellt, men de flesta potter kommer man inte ihåg. Det
kan också vara så att en annan person kommer ihåg en pott som man har glömt bort,
men när han berättar kommer man ihåg den och då kan man diskutera den utifrån
ett strategiperspektiv. Det är samma sak med sportsbetting. Det kan finnas många
anledningar till varför man satsar. Man kan följa en idé från någon annan, en duktig
person om man tycker att hans analys låter bra. När han gör sportsbettingvad utgår
han från att marknaden har satt priset ganska rätt. Det var samma analys när han
240
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
satsade på aktiemarknaden. Han försökte hitta något annat. Han försökte använda
sin spelteorikunskap eller sin psykologiska kunskap till att hitta något som någon
annan missat.
Han kommer inte ihåg varför han köpte aktier i HiQ International. Han gjorde en
analys, köpte aktien och så kom det ett resultat. Sedan gick han vidare till nästa vad.
Så var det också i sportsbetting och i poker. Om han går igenom en affär kan han
fräscha upp minnet. Han kan dock inte förklara varför han bara köpte 25 procent i
International Gold Exploration. Förmodligen trodde han att det inte var en lika bra
investering. Men han kommer inte ihåg, vilket var synd då den gick upp 54 procent.
Han minns varför han investerade bara 50 procent i Ericsson i maj 2006. Han
frågade Ossian Hellers som trodde att börsen skulle gå ner. Därför skulle han ligga
likvid över sommaren. Det fick Ossian Hellers tro. Själv trodde han att man ska
köpa till midsommar och sälja till kräftorna. Han ville in och spela. Det är kul, ett
spelvärde, en underhållning att ha en aktie och följa den i tidningarna. När börsen
går upp 30 procent per år känns det dumt att ligga utanför marknaden. Han ville ha
ett bolag som hade stor del av index och kom fram till Ericsson eller Volvo. Ossian
Hellers sade att båda var bra och välvårdade bolag. Antingen var han upptagen eller
var han stött över att han inte trodde på Ossian Hellers analys att börsen skulle gå
ner under sommaren. Han köpte bara 50 procent eftersom Ossian Hellers är duktig
och då kanske man inte ska gå all in på att börsen ska gå upp. Och Ossian Hellers
fick rätt som vanligt.
De har hört att insiderinformation är en färskvara, maximalt 4 dagar. Efter 10 dagar
är den eventuella informationen stendöd. Hans snittinvestering är 36,8 dagar. Det är
en lång investering jämfört med en snabb insiderinvestering. Inte i någon av hans 3
kortaste investeringar (nr 9, 14 och 18) är han misstänkt för insiderbrott.
241
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han ägde endast 1 aktie åt gången (ab 333). Det går inte att hävda att han hade
insider-information i ett visst fall och att han köpte 100 procent för det var så han
alltid handlade. När man ska leta mönster för när han har handlat i de misstänkta
bolagen och i de inte misstänkta bolagen ser man att snittlängden på affärerna är i
princip lika lång. Det är samma mönster i misstänkta och inte misstänkta affärer.
Hans handelsmönster är likadant hela tiden.
Telia var speciellt. Han var övertygad om att borgarna skulle vinna valet. Det var
klart att man skulle köpa Telia om man trodde på det. Spelbolag erbjuder odds på
vem som ska vinna val, men de tillåter bara att man får spela några 100 kr, och det
är professionella spelare inte intresserade av. Veckan efter valet satt han och pratade
med några professionella spelare som var väldigt glada eftersom de köpt Teliaaktier innan valet och tjänat massor med pengar på det. Han var övertygad om att
tåget hade gått. Sedan började han läsa i tidningen. Det var 3 anledningar till att han
köpte. Det var ett otroligt surr om denna aktie, hundratals artiklar. Det andra var att
borgarna skulle sälja ut Telia. Det tredje var att det verkade som om en
omstrukturering var på gång. Det var vad marknaden önskade, och då skulle priset
på aktien gå upp. De 3 argumenten hängde ihop.
När man köper aktier går man inte och tänker och sedan helt plötsligt kommer man
på att man ska köpa, utan det är en mognadsprocess. Det går inte att säga att en viss
artikel gjorde att han köpte. Han kan ta fram hundratals artiklar, men han har valt att
ta fram artiklar bara från DI, som han läser varje dag, för att visa att det var ett
konstant nyhetsflöde och peka på punkter som fick honom köpintresserad.
Kursen gick upp 7 procent under den tid som han ägde optionerna (ab. 334). Han
lyckades pricka in en uppåtgående trend (2 – 12 oktober). Aktien gick upp hela
tiden och så sålde han. Han kan inte se att dagen då Lars Förberg uttalade sig, den 9
oktober 2006, skulle sticka ut. Anledningen till att han valde att köpa optioner var
att han ville ha revansch när hans pokerkompisar satt och skröt om Telia. När han
242
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
trodde att aktien skulle fortsätta upp var det ett bra köpläge och varför inte köpa
optioner eftersom han då kunde knäppa dem på näsan då den procentuella vinsten
kunde bli mycket högre.
I hans fall finns det en rationalitet bakom, nämligen pokervärlden, som är väldigt
speciell. Man ska vara en vinnare, man ska vara skicklig och man ska ha tur.
Genom att köpa optioner och vinna en massa pengar visade han att han var
skickligast och hade mest tur. Det här kan han förvalta på ett positivt sätt när han
spelar poker. Det är en extremt tävlingsinriktad miljö. Han skjuter från höften:
ibland köper han optioner, ibland aktier. Det var därför han köpte optioner.
Han hänger med i vad som händer i affärsvärlden och är som andra intresserad av
Cevian (ab 335). Christer Gardell är ett mediafenomen. Hans bäste vän var
stjärnanalytiker hos Christer Gardell. Det var en intressant ägarstrid mellan Skandia
och Mutual. Den följde han intensivt. Det är klart att han läste artikeln i DI den 31
augusti 2006 och gjorde sin egen analys av den. För honom innebar innehållet i den
att det var 100 procent klart att Cevian köpt in sig i Telia. Om Christer Gardell sade
”ingen kommentar” betyder det att Cevian har gått in för annars skulle han säga nej.
När det står att ”Det förekommer spekulationer…” tolkade han det som ett
hundraprocentigt erkännande att Cevian hade gått in i Telia. Artikeln är intressant.
Den gör att han vet att han aldrig pratade med Ossian Hellers om Telia för han
pratade inte om bolag som Cevian investerat i. Eftersom han visste att Cevian gått
in i Telia behövde han inte fråga Ossian Hellers vad denne trodde om Telia.
Han lade en köporder fredagen den 29 september 2006. I DI den 19 september 2006
stod att Marie Ehrling överraskande slutade som Sverigechef för Telia (ab 336). Det
tolkade han som att det var turbulens i styrelsen och att en omstrukturering var på
gång. Det lät som ett spännande köptillfälle.
Den 20 september 2006 stod i DI (ab 337): Det är bäddat för statliga kurslyft
(rubriken) och vidare ”förväntningar om strukturaffärer är aktiemarknadens
243
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
mantra just nu” och sedan kommer det som han som spelare tyckte är otroligt
intressant: ”När aktier för kanske uppemot…” När staten skulle sälja ut sitt 40
procentiga innehav pratade man om en försäljning på 100 mdr kr enligt artikeln. Det
skulle bli mycket för mäklarhusen som skulle förmedla försäljningen. ”De statliga
delägda bolagen kommer att ha ett större kursstöd än tidigare”. Journalisten sade
att ingen mäklare skulle komma att snacka skit om Telia, för då skulle de inte få
vara med och sälja. Det var strålande nyheter, för den köptrend som han trodde på
skulle komma att underbyggas. Alla skulle prata gott om Telia för alla ville vara
med och sälja ut Telia.
Ytterligare artiklar i DI den 21 och 22 september 2006 (ab. 338 och 339) om Carl
Bennet och styrelsen var tecken på att en omstrukturering var på gång, att borgarna
ville visa att de var för marknadsekonomi och ville sälja ut bolag och att Telia stod
först i raden. Troligen var det en krönika i DI den 25 september 2006 (ab. 340) som
fick honom att bli otroligt intresserad av att investera i Telia. Aktiekursen var då
46,60 kr. En krönika skrivs av någon som är insatt, har gjort en analys och kommit
fram till en slutsats. Han tyckte att det var intressant att veta vad den personen
tyckte. Kvartalsrapporter är siffror som han inte kan läsa bättre än proffsen. Om han
hittade en sådan här analys kunde han ta rygg på en person som visste vad han
pratade om. Varje dag skrev de om Telia (ab. 342, 343, 344 och 345).
1. Om Hofmann och han har handlat på samma information, som skulle vara
insiderinforma-tion, hur kommer det sig att Andreas Hofmann sålde både dagarna
innan och dagarna efter det att han köpte? Den logiken går inte ihop.
2. Cevian hade investerat i ett stort antal aktier. Om han har fått information från
Ossian Hellers, varför har han inte handlat i en enda aktie förutom Telia?
3. Han har investerat 100 procent av sitt kapital mest hela tiden. Om han skulle ha
insider-information, varför investerade han bara 13 procent av sitt kapital? Det är ett
bevis på att han inte visste någonting.
244
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
4. Om han har fått information från Ossian Hellers varför köpte han inte Telia-aktier
i juni? Han handlade 1 månad efter det att Christer Gardell uttalade sig.
Han har varit intresserad av aktier och affärer sedan han var 7 - 8 år. Han tror att
hans första aktieaffär var Spendrups. Han var ung och intresserad av att dricka öl, så
han trodde på den aktien. Det gick inte bra. Om han är på mobilmarknaden kan han
läsa en avancerad rapport som han förstår halvhyfsat eller kan han gå in i 10 butiker
och fråga ”Vad ska ungdomar ha idag, är det Nokia eller Ericsson?” Det var så han
investerade.
Han har köpt aktier och optioner i hela sitt liv. Summorna har berott på dagsformen.
Ibland är han intresserad av idrott, då blir det sportsbetting, ibland är han intresserad
av poker och då blir det inget sportsbetting. Han har haft tillgång till samma
information när det är fråga om att bedöma aktier som alla andra: tidningar, tv,
snack med folk. Det kunde vara en mängd olika skäl till att han gick in i en aktie.
Om han trodde att en aktie skulle gå upp satsade han all in. Det är den enda röda
tråden. Självklart har han pratat med Ossian Hellers om aktier och bolag en hel del.
De pratar om allt. Ossian Hellers är otroligt duktig och har arbetat med det här i 10
år på elitnivå. Om Ossian Hellers satsade sina pengar räckte det som
investeringsskäl.
Han frågade Ossian Hellers när han skulle köpa en aktie, om han skulle binda
räntan vid lägenhetsköp, om han skulle köpa dollar nu eller vänta 3 månader.
Ossian Hellers har berättat vilka aktier han har köpt och varför.
Innan beslutet att gå in i Ericsson pratade han med Ossian Hellers och frågade om
Ericsson eller Volvo. Det var de alternativ han hade. Ossian Hellers svarade: ”Båda
bolagen är bra och välskötta.” Det var förvånande, eftersom Ossian Hellers
brukade ta ut svängarna. Antingen var han stött över att han trodde att
aktiemarknaden skulle gå upp eller hade han inte tid att prata. Det är dock klart att
det berodde på att Volvo var föremål för analys på Cevian.
245
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ägarstriden i Skandia och Old Mutual var intressant bl.a. eftersom han är
intresserad av hur media rapporterar. Han frågade Ossian Hellers om det här. Denne
sade att han rekommenderade alla bolag som Cevian har gått in i och för övrigt
hade han inget att säga. Det var locket på, som att titta in i en betongvägg. Han har
aldrig gjort någon investering i Cevian eftersom han inte har haft någon
information. Cevian investerar på flera års sikt, vilket han inte var intresserad av.
Vad Cevian investerar i är helt ointressant för honom, han ville göra en snabb
investering.
Det står inte om La Seda Barcelona i DI, men det går att följa med på Internet. Han
gick in i La Seda Barcelona för att Ossian Hellers hade köpt i den. Han kommer inte
ihåg dennes skäl, men han tyckte väl att det lät bra. Han kommer inte ihåg enskilda
affärer. Om han är miss-tänkt för köp av den aktien måste han plugga på. Han
behövde inte investera för att han följt med i tidningen. Han kunde investera för att
han trodde att det var en bra affär. Det var en extra krydda. Han kommer inte ihåg
om han visste något annat än att Ossian Hellers hade köpt La Seda Barcelona. Han
kommer inte ihåg varför han köpte Telia. Han har gått tillbaka och läst för att
komma ihåg.
Amer Sports var ingen bra affär. Han förlorade 1,1 milj kr. Han gick in för att
Ossian Hellers hade gått in. Han hade argument som han inte kommer ihåg. Bolaget
var inte intressant för honom. Det som var intressant var att tjäna pengar. Det
intressanta är att Ossian Hellers, som kanske är Sveriges bäste aktieanalytiker, gjort
en analys och satsat sina egna pengar. I vissa fall visste han att de hade köpt samma
aktie. Då diskuterade de den aktien. På hur lång sikt han investerade behövde han
inte bry sig om för Ossian Hellers gjorde analysen. Han sålde när Ossian Hellers
sålde. Analysen var kortsiktig eftersom det var de affärerna som han var intresserad
av. 37 dagar i snitt är inte så kortsiktigt. I vissa fall gick aktien upp mycket, då
gillade han att sälja. Ibland gick det dåligt, då kanske han låg kvar lite längre.
246
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han minns inte om det var något speciellt som de väntade på. Det är över 4 år
sedan. I sportsbetting kan han göra 30 – 40 spel om dagen. Han minns inte
investeringsrationalen för alla dessa. När han spelar poker fattar han hundratals
beslut i timmen. Det är klart att han inte kommer ihåg varför i alla fall.
Han minns lite mer hur han resonerade kring Telia än de andra, då det var en egen
idé. Han minns att det var mycket surr, att staten skulle sälja ut och att det var
därför han köpte. Artiklarna kommer han inte ihåg. Dessa har han tagit fram för att
visa att det var mycket surr hela veckan innan han köpte. Han tänkte inte på att köpa
Telia före valet. Det kanske var inprisat. Han tyckte att det var självklart att de
borgerliga skulle vinna valet. Han kan ha varit på en pokerresa och inte läst DI de 5
dagarna. Hans pokerkompisar triggade honom att kolla på Telia.
Det var mycket surr efter valet och han trodde att kursen skulle fortsätta upp. Det
var omstrukturering på gång. Styrelsen bråkade med varandra. Nu skulle staten sälja
ut bolag. Telia stod först i kön. Han undrar också varför han inte var kvar i den
optionen. Om han hade behållit den hade han tjänat mer pengar. Han var i Polen
med sin flickvän vid den tiden. De spelade in dokusåpan Riket i ett slott i södra
Polen. Hans flickvän, som är från Polen, var platschef. Täckningen på Internet var
inte bra. Hans kontakt på Credit Suisse, Nikolaj, var inte så lätt att få tag på.
Optioner svänger mycket i värde. Nikolaj tyckte att han skulle sälja. Om han hade
varit hemma och hängt med hade han aldrig sålt. I och med att han var i skogen
tänkte han ”okej, jag tar hem vinsten”.
Han behövde inte prata med Ossian Hellers om ryktena att Cevian hade investerat i
Telia Sonera. Det var redan klart till 100 procent enligt hans analys. Dessutom
visste han att Ossian Hellers aldrig pratar om bolag som Cevian har eller ska
investera i. Det var inte rykten. I tidningen stod ”Enligt flera oberoende källor”. På
journalistspråk är det 100 procent. Han kan ta in 375 000 journalister från hela
247
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
världen som säger samma sak. Om nöjesjournalisterna har de här kriterierna måste
ekonomijournalisterna ha ännu starkare kriterier. Telia stod först i raden att säljas
ut. Vilka som stod i tur kommer han inte ihåg. Artiklarna är en efter-konstruktion
för att visa ett mönster. Han kommer ihåg att han läste massor den veckan.
Han har varit kamrat med Ossian Hellers sedan 13 årsåldern. De har lånat pengar
fram och tillbaka. Han lånade pengar av Ossian Hellers när han skulle satsa på en
paint ball bana. Ossian Hellers har sponsrat honom på poker, både på cashgame,
över längre perioder och vid enstaka turneringstillfällen. Ossian Hellers har tagit en
avsevärd risk. Det är ordentliga belopp, men det går inte att ange en summa. Ossian
Hellers har gått ordentligt plus, så han klagar nog inte.
Det är inte känsligt för honom att han har tagit rygg på Ossian Hellers eller pratat
med honom om aktier. Som andra spelare gillar han att själv ta äran för vinsterna.
Skälet till att han köpte optioner och inte aktier i Telia var att han ville visa sina
pokerkompisar att han gick in senare men vann mer. I flera fall har han handlat efter
eget huvud. Ibland skickade Ossian Hellers analytikerrapporter. Han kunde fråga
sin egen mäklare om analyser, läsa i tidningar, söka på Internet. Han beslutade själv
om sina investeringar.
I La Seda Barcelona och Amer Sports handlade han för att Ossian Hellers handlade.
Han tog rygg på Ossian Hellers investeringar. Han pratar med Ossian Hellers om
allt, inklusive aktier. Han brukade fråga: ”Har du köpt några aktier.” – ”Ja, jag har
precis köpt den här aktien”. Det visar mönstret. Ibland köpte han 1 dag efter, ibland
3 - 4 veckor efteråt. Oftast ville han veta hur Ossian Hellers hade tänkt för att bilda
sig en egen uppfattning. Han ville ha analysrapporter från Morgan Stanley,
Goldman Sachs eller SHB. I något fall hade han inte tid att prata. ”Jag har köpt
Gambro.”, utan motivering. Men det räckte för honom att Ossian Hellers hade köpt
Gambro. Det var extrem högkonjunktur, börsen hade gått upp. För honom var
risken att ligga utanför aktiemarknaden. Då kunde han missa en uppgång. Att köpa
248
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
en aktie är ingen risk, antingen går den upp eller så går den inte upp. Den kan gå
ner, men det är smällar man får ta.
Han och Ossian Hellers har en vänskapsrelation där de kan stödja varandra med
likvida medel vid behov. De höll på att köpa en korvkiosk tillsammans. Ossian
Hellers har sponsrat honom på poker vid ett flertal tillfällen. Då var det antingen ett
specifikt tillfälle, t.ex. WPT-finalen som kostar 25 000 USD eller i cashgame då det
är över en period. Det finns en standarddeal: en person satsar hela summan och så
delar man lika på vinsten respektive förlusten. Den som blir återbetalningsskyldig
behöver inte betala tillbaka med en gång. Han betalade tillbaka när han kunde,
vilket kunde vara flera år senare. Det är ingen ränta på pengarna. Det kan
förekomma andra avtal.
År 2000 startade han, Ossian Hellers och Martin de Kniif, som grundade bolaget, ett
sports-bettingföretag som hette Parbet. Han kommer inte ihåg om det var ett svenskt
bolag. PNP Investments Ltd tillhörde Martin de Kniif och låg i Schweiz. Han hade
många affärer ihop med honom, bl.a. stakade han Ken Lennaárd i poker under cirka
ett halvår från april 2005. Ossian Hellers stakade honom från hösten 2004.
Pokerboomen hade precis kommit igång. Det var fantastiskt spel på nätet, på Casino
Cosmopol och på privata ställen i Stockholm.
Han hade dålig likviditet och frågade Ossian Hellers om han ville sponsra honom.
Det ville han. Anledningen var att han ville spela högre än han annars kunde göra.
Han hade en plan att bli mr Poker i Sverige. Då måste han spela på de högsta
nivåerna. Ossian Hellers garanterade en kvarts milj och sade att upp till den kan du
bara köra. När han kom upp till den summan fick de ta en ny diskussion. Han fick
pengar och vann direkt. Sedan rullade det på. Han vann 3 milj kr och några
tusenlappar. När han hade tur i en optionsaffär i början av 2005 förde han över en
halv milj kr från sitt konto till Ossian Hellers konto.
249
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
När man spelar poker handlar det inte bara om hur mycket pengar man har i fickan,
utan också om hur mycket pengar man har i ryggen. Man kan spela ut och våga
skicka ut en 50 000 kr bluff eller syna ner en kille på 50 000 kr. Det gav honom
power. Även om den andra personen tror att han bluffar är det jobbigt att syna
50 000 kr. Det innebar en stor standardavvikelse för hans bankrulle. Han skulle gå
och spela och fick 70 000 kr av Ossian Hellers. Ofta när man spelar på Casino
Cosmopol och privata ställen kan man vinna på kredit. Han lämnade tillbaka en och
en halv milj kr. Det var lite mer, men Ossian Hellers sade att de där tusenlapparna
kunde han köpa något gott för.
Han flyttade över en halv milj kr. Resten fick han kontant ett par månader senare. I
spel-världen är detta inget konstigt. Det är en fråga om säkerhet. I det högsta spelet i
Sverige spelar de om 100 000-tals kr. Även om man spelar på Casino Cosmopol
innebär det en säkerhetsrisk när man ska gå hem. Det har hänt att folk har stått
utanför och följt efter spelare som har haft mycket pengar på sig. De föredrar därför
att spela på krita. Om han vinner 230 000 kr kanske han bara får 20 000 kr i
kontanter. Resten får man nästa vecka. Troligen fick han miljonen kontant i mars.
Han vann på olika former av pokerspel, cashgame och på nätet, Ladbrokes och
Unibet.
Det var inte konstigt att han avslutade sitt konto på Credit Suisse den 18 maj 2007
och tog ut hela beloppet på 12 milj kr. Hans vän satt häktad. Det var en häxjakt i
media. Genom kontakter med journalister visste han att EBM hade lagt ut
uppgifterna. Han visste att han hade köpt vissa aktier som Ossian Hellers hade
handlat så det var klart att han var orolig att häxjakten skulle spilla över på honom,
särskilt som han är en medial person.
Hans pappa fyller år den 9 maj. De åkte hem igen på söndagen, som är den stora
nätpoker-dagen. Han åkte till sitt kontor och spelade poker hela natten. På
måndagmorgonen ringde hans flickvän och var upprörd. Någon hade bankat på
250
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
dörren och skrikit att det var polisen. Hon vågade inte öppna dörren. Han tänkte att
det kanske handlade om det här.
Via Leif Gustafson fick han kontakt med Tomas Johansson. På tisdagen ringde de
från Tomas Johanssons kontor till polisen, som ville förhöra honom. Han frågade
Tomas Johansson om han kunde bli anhållen och misstänkt, vilket man enligt
Tomas Johansson inte skulle utesluta. Dessutom kunde de lägga kvarstad på
pengarna. Han ringde till sin bankman Niklas Zethreus på Credit Suisse och sade att
han hade handlat i flera av aktierna i häxjakten. Han sade att det var konstigt för han
såg inget konstigt mönster. Det var stora förlustaffärer och stora vinstaffärer.
Eftersom åklagarna kan sitta på hans pengar i 10 år är det bättre att han har dem.
Efter det har han betalat flera milj kr i skatt för aktievinster och lägenhetsaffärer.
Han sitter på pengarna någonstans. Efter den 18 maj 2007 har han inte gjort några
aktie-affärer. Han var trött på börsen och livet. Det här förstörde för honom totalt.
Han hade en medial karriär som tvärdog. Hans konsultarbete försvann. Hans sociala
gemenskap dog. Hans flickvän blev av med sitt jobb. Han har varit väldigt
deprimerad efter det här och ser ingen framtid i Sverige.
Han har aldrig handlat med insiderinformation, vilket hans handelsmönster visar.
Han har handlat på spekulation. Ett telefonsamtal om ”du och dina polare på Eight
Solution” handlade om några killar i finansbranschen som skulle investera i bolaget
Eight Solution. Det var en riktad nyemission där man fick erbjudande om att köpa
in sig på en halv eller en milj kr. Han köpte 100 procent, så mycket som han fick.
Ossian Hellers var med på något möte för att kolla dels om han ville investera dels
vad han tyckte som en allmäninvestering.
Han avslutade sitt konto hos Kaupthing Bank och förde över pengarna till Credit
Suisse den 20 juni 2006. Han ville hela tiden ha Credit Suisse eftersom Niklas
Zethreus hade hand om många pokerklienter. De lever ett annat liv och har ett annat
251
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
kassaflöde än andra människor. Han hade en förståelse för kontantproblematiken.
De hade ett minimum på 1 milj Euro. När han fick ihop 1 milj Euro bytte han. Han
har följt med Ossian Hellers en gång när denne, som han tror, skulle hämta pengar.
På åklagarnas begäran har Christer Gardell hörts som vittne och uppgett bl.a
följande.
Analysen av Telia drevs parallellt med analysen av Volvo under cirka 3 månader på
våren och försommaren 2006. En rekommendation skickades den 30 juni 2006 och
beslut togs den 3 juli 2006. I analysarbetat hade Ossian Hellers det övergripande
koordinerande ansvaret. Analytikern som bedrev arbetet på heltid heter Martin Oliv.
Den mäklare som Cevian använde lagerhöll köpen i Telia och stämplade ut dem var
tredje dag. Under juli 2006 köptes cirka 50 milj aktier. De tog in en medinvesterare
under augusti 2006 och köpte totalt cirka 70 milj aktier.
Beträffande tidningsuppgiften den 31 augusti 2006 blev de förvånade och irriterade
över att det var en läcka. Det är mycket spekulationer om huruvida de ska in
någonstans, men den här läckan stämde. Informationen måste ha kommit från någon
som var involverad i diskussionerna som föregått köpen. Det kändes initierat. Det
ledde till att Cevian tog in en säkerhetskonsult som gick igenom rutiner på kontoret.
Rutinerna förändrades till exempel avseende hur man hanterar konfidentiell
information. Mäklaren och mäklarens organisation är alltid en potentiell källa för
läckage. Vid ett senare tillfälle bad de mäklaren att göra en undersökning. De kom
ingenstans med den undersökningen. Mäklaren kom tillbaka och sade att de inte
hade hittat någonting.
Vid den här tiden var det ganska mycket fokus på Cevian. Intresset byggdes upp
genom media. Man kan se på reaktionen när informationen att Cevian gått in
kommer ut. I detta fallet reagerade säkert kursen lite grann. Läckor kan göra att det
252
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
tar längre tid att komma till den situation man vill. Alternativet var att möjligheten
att bygga upp positionen försvann, vilket skulle leda till att Cevian tvingades sälja
positionen och överge investeringen.
En aktiemäklare kan ha en uppfattning om att Cevians intresse grundar sig i ”stark
balansräkning, låg värdering och spretande dotterbolag”. Det låter generellt och
kan inte uteslutas. Investeringen på cirka 70 milj aktier var från början bestämd till
den storleksordningen.
Lars Förberg bekräftade att Cevian var involverade den 9 oktober 2006. När
spekulationen kom fram var Cevian inte färdigköpta och valde att inte bekräfta.
Mäklarens organisation var en möjlig läcka. Antalet personer som Cevian har
kontakt med under analysarbetet på ett bolag varierar, men det är rätt många
personer. Det finns möjligheter till spekulationer för dessa personer. Han kommer
inte ihåg om det var spekulationer och rykten på samma sätt som i fallet Volvo före
den 31 augusti 2006. Han känner inte till att det var någon läcka tidigare än den 31
augusti. Det speciella med informationen den 31 augusti 2006 var att den stämde
och att DI hade det på förstasidan. De borde därför ha haft en trovärdig källa.
Cevian och medinvesterare hade då köpt kanske 1,5 procent i Telia. I pengar är
skillnaden mellan 3 procent och 1,5 procent cirka 3 mdr kr. I första steget var
Cevian II fonden cirka 15 mdr kr. Pengarna kom in i 4 steg. Vid denna tidpunkt var
den cirka 4 mdr kr. 3 procent skulle ha överstigit hela fondens kapital och krävt
medinvesterare.
Det stora intresset kring Cevian berodde på att de varit duktiga på investeringar.
Den första fonden var framgångsrik, vilket ledde till att det byggdes upp ett intresse
i media. Man får utgå från att det ligger i det arbetssätt och den investeringsstrategi
de har. Den grundar sig alltid på publik information. De tog in endast en
medinvesterare under augusti, Carl Icahn. Det har hänt i andra fall att de har
253
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
kontaktat medinvesterare och att det inte har blivit någon medinvestering. Det har
säkert hänt att de då har fått reda på underlaget. Han har inte betraktat det som att
Cevian har gett dem förbjuden information. De skriver också på standstill och får
inte gå in i aktien.
Analysprocessen baserar sig helt på publik information. Det är säkert många som
genomför grundlig information innan de investerar i ett bolag. Det är en knivig
bedömning om Cevian passerar ett slags förädlingsvärde. Om Cevian går in i ett
bolag är sannolikheten för att Cevian kommer att gå hela vägen och flagga upp
kanske inte ens 50 procent. Hur kursdrivande Cevian är bestäms mycket av
huruvida Cevian är framgångsrika. I Cevian använder de alltid kodnamn i sina
interna dokument. Det är vanligt förekommande.
ÅTALSPUNKT 8 OUTOKUMPU TECHNOLOGY OY (Outotec) (Ossian
Hellers och Andreas Hofmann).
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Outotec noterades på Helsingforsbörsen den 10 oktober 2006. Det var från början
en gren inom det finska företaget Outokumpu som är en av de ledande tillverkarna
av stål i världen, har verksamhet i över 30 länder och en omsättning på ungefär 5,5
mdr Euro. Outokumpu har omkring 8 000 anställda och är noterat på
Helsingforsbörsen sedan 1988. Bolaget producerar verktyg, kabel, plåt,
armeringsjärn, rör o.s.v.
254
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Outokumpu bestämde sig för att sälja ut 80 procent av aktierna i Outotec. Bolaget
var nystartat och få personer i Sverige kan ha hört talas om det. En sökning i
Affärsdata visar att det fanns omkring 26 artiklar gällande Outotec under 2006 (ab.
348 s. 2 – 15). Artiklarna visar hur lite det fanns att läsa i svensk press om Outotec
innan Andreas Hofmann började handla. Mycket i artiklarna handlade om
börsintroduktionen. I övrigt var det 3 artiklar.
Outokumpu hade en roadshow i Stockholm den 8 - 10 november 2006 där man
berättade om avknoppningen av Outotec. Med anledning av roadshowen gjorde
Cevian en snabb analys av bolaget och rekommenderade på måndagen den 13
november 2006 investeringen i bolaget till general partnern. Cevian började handla
aktier i Outotec den 14 november 2006.
Den 13 november 2006 började Andreas Hofmann att handla aktier i Outotec via
Nordea i Luxemburg.
Den 14 november 2006 handlade han via UBS i Schweiz aktier i Outotec för
17 199 Euro, 139 242 Euro och 298 135 Euro. Den 17 november 2006 köpte han för
167 927 Euro, 335 854 Euro och 497 412 Euro. Av åberopade kontoutdrag framgår
inte hur många aktier Andreas Hofmann köpte.
Den 23 november 2006 kom det ut ett avslöjande i flera tidningar, bl.a. DI, att
Cevian hade köpt aktier i Outotec. Då började Andreas Hofmann att sälja aktier.
Sista försäljningen han gjorde var den 29 november 2006.
Andreas Hofmann gjorde också affärer via Nordea i Luxemburg. Måndagen den 13
november köpte han 30 000 aktier (s. 22). Han sålde dem den 29 november 2006
för 545 349 kr, med en vinst på 95 290 kr (s. 22).
255
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Outotec utvecklades fram till vecka 46 inte så bra som index. Måndagen den 13
november 2006 började Andreas Hofmann att handla. Dagen därpå började Cevian
att handla (ab. 349). Under den tiden som de handlade gick kursen rakt upp och
fortsatte att utvecklas positivt. Den 23 november 2006, den dag då det tillkännagavs
att Cevian hade köpt aktier i Oututec, steg kursen med 4,82 procent, vilket var den
största kursförändringen under hela året. Den dagen ökade börsen med endast 0,11
procent. Den 18 oktober 2006 var förändringen högre, men då gick börsen upp 1,81
procent.
Att Cevian börjat köpa aktier i Outotec uppmärksammades i pressen (ab. 348 s. 31 34) och resulterade i att aktien steg med 6,5 procent.
Den 13 november 2006 köpte Andreas Hofmann 30 000 aktier för totalt 450 058
Euro till kursen cirka 14,71, den 14 november cirka 29 500 aktier för 454 576 Euro
till kursen 15,41, fredagen den 17 november cirka 60 678 aktier för 1 001 193 till
kursen 16,5 Euro. Under veckan han gick in ökade aktien med 12,2 procent.
När artikeln i DI kom den 23 november 2006 sålde han aktier för 409 258 Euro, den
28 november för 53 001 Euro och den 29 november för 1 032 777 Euro (s. 40).
Mitt i investeringen i Outotec hade Ossian Hellers fått nys om en affär i
TradeDoubler. Den kom när han hade köpt Outotec (s. 41). Den 21 november 2006
började Ossian Hellers att handla i TradeDoubler. Den 27 november 2006 började
Andreas Hofmann att köpa TradeDoubler. Den 21 december 2006 började båda att
sälja TradeDoubler.
Måndagen den 16 april 2007 togs en dator i beslag i Andreas Hofmanns bostad. I
denna hittade polisen ett raderat meddelande (s. 45) Där står att mailet inte kunde
skickas varför det kom tillbaka till Andreas Hofmann. Däremot har EMB inte hittat
den adress dit mailet har skickats.
256
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åklagarnas uppfattning är att Ossian Hellers ligger bakom det mail (är skrivet av
honom) som kommit till Andreas Hofmann. Ossian Hellers ligger också bakom
läckan. Uppgifterna härstammar från Cevian och bara den som arbetade på Cevian
kunde känna till dessa.
Mailet är av intresse p.g.a. att Cevians investering i Outotec aldrig blev offentlig.
Först står det kort om Outotec; inget hade tillkännagivits ännu. Den som skrev
mailet hade kunskap om Cevians investering i Outotec utan att detta bekräftats från
Cevian.
Vinsten på affärerna i Outotec delades i 2, med 1 283 652 kr till var och en. Detta
framgår av en vinstdelning som återfanns i Andreas Hofmanns dator (ab. 359 s. 1)
Carl Rinman redovisade för taxeringsåret 2006 kapitalvinster om 308 074 kr från
aktieaffärer. Han hade gjort affärer i en rad bolag på börsen samt dessutom handlat
med köpoptioner. Detta var fallet även de följande åren (s. 12 – 15). 2007 gjorde
han omfattande optionsaffärer i Carnegie och SHB.
Cevians investering i Outotec utgör inte insiderinformation. Det är särskilt tydligt
gällande den här typen av investeringar eftersom det är en passiv, rent ekonomisk
investering där Cevian inte avsåg att utöva inflytande i bolaget. Cevian hade inte för
avsikt att vare sig flagga eller på annat sätt offentliggöra affären. Man bör se affären
i ljuset av detta. Det hänger även ihop med hur litet bolaget är i förhållande till
Cevians storlek som fond.
Beträffande kursutvecklingen (ab. 349) kan man sätta fokus på intervallet den 13
november, d.v.s. början av vecka 46 till ”toppen på berget” där det står 1871. Den
sista biten ligger efter rykten. Om Cevians investering har läckt ut, hur kan man
säga att den fortsatta kursutvecklingen hade med Cevians investering att göra?
257
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ossian Hellers har över huvud taget inte lämnat någon information till Andreas
Hofmann om Cevians tilltänkta agerande i Outotec. Andreas Hofmann började köpa
före Cevian, t.o.m. innan Cevian fattat beslut om köp. Beslutet fattades på kvällen
den 13 november 2006.
Det har inte funnits någon insiderinformation. I stället har handeln skett p.g.a.
roadshowen som ägde rum innan Andreas Hofmann handlade på måndagen.
Trendspekulation och rekommendation av mäklare ligger bakom investeringen.
Information om att Cevian ska köpa är inte insiderinformation.
Beträffande frågan om när aktien rörde sig mest vill Andreas Hofmann framhålla att
den 18 oktober 2006 då det var lägre än 4,82 procent spelade det ingen roll hur
index rörde sig. Aktien hade de facto gått upp så mycket den dagen oavsett hur
index i övrigt har rört sig.
Mailet (ab. 348 s. 46, stycke 3) är skrivet den 7 april 2007, d.v.s. flera månader efter
avslöjandet om Cevians investering i DI. Där står from Hofmann to Hofmann.
Ingenting tyder på att mailet har kommit från Ossian Hellers.
FÖRHÖR
Ossian Hellers:
Han har inte skrivit mailet. Allt som står i det om Cevian är felaktigt eller kan läsas
i media. Om något är det ett bevis för att Andreas Hofmann hade dålig insyn i
Cevian. Det talar till fördel för Ossian Hellers.
258
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Outotec var en annorlunda Cevianinvestering för att vara hösten 2006. Telia och
Volvo hade börsvärden på 180 respektive 100 mdr kr. Det är stora bolag som
Cevian kan gå in i och Cevian hade vid denna tidpunkt fokus på stora bolag.
Outotec hade vid den tiden ett börsvärde på 5 mdr kr och om Cevianfonden skulle
köpa 5 procent (250 milj kr) var det mindre än 1 procent av Cevianfondens storlek.
Det var naturligt att Cevian inte kunde fokusera på sådana investeringar. Outotec
var ett för litet bolag för Cevian helt enkelt.
Martin Oliv fick ett samtal där de frågade om Cevian skulle komma på roadshowen
den 8 november 2006. Alla visste att Christer Gardell hade uttalat sig extremt starkt
om gruvindustrin därför att Cevian hade investerat i Metso. Metallanvändningen
ökade drastiskt, Kina drev på detta. Gruvbolagen måste investera i nya gruvor vilket
innebar mycket arbete för bl.a. Metso och Outotec. Om man trodde på detta hade
man 5 - 10 års bra tider. Det tar tid att bygga en gruva. Därför blev Martin Oliv
uppringd. Han bokade ett personligt möte one on one. Den 8 november 2006 fick
Ossian Hellers samtal från branschkollegor som satt på konferensen (roadshowen).
Där blev det känt att Cevian skulle träffa dem senare på dagen. Det var inget
konstigt med det. Alla frågade om detta hela tiden.
Ossian Hellers hade aldrig hört talas om bolaget innan han blev kontaktad av
branschkollegorna. Ossian Hellers träffade bolaget på eftermiddagen den 8
november 2006 eftersom han blivit intresserad av bolaget och därför gick på mötet,
vilket han nog inte hade gjort annars. Ossian Hellers trodde att aktiepriset var för
lågt mot bakgrund av gruvindustrins potentiella utveckling.
Ossian Hellers sade till Christer Gardell att han inte kunde motivera en djupanalys
på Outotec därför att Cevian maximalt kunde investera 0,5 procent av fonden i
bolaget. En passiv investering kunde de dock göra. Han gjorde en snabbanalys och
259
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
tittade på att det var ungefär så det såg ut. Analysen pågick den 9, 10 och 13
november. Analysen presenterades på måndag kväll. Den sade att det var en
naturlig följdinvestering av Metso att gå in i Outotec. Den skulle inte ha blivit
tillkännagiven. Christer Gardell satt i styrelsen i Metso. Outotec var beställare hos
Metso. Christer Gardell kunde alltså inte gå in i styrelsen. Beslutet läckte dock ut.
Cevian kallade till sig mäklaren.
Att Cevian köpte aktier utgör inte insiderinformation. Köpet förändrade inte bolaget
eller dess värdering. Det var aldrig planerat att köpet skulle bli offentligt. Att det
läckte ut till marknaden visar att Cevians aktieköp snabbt blir kända. Köpet hade
därför rimligtvis ingen kurseffekt på Cevians investering. Andreas Hofmann köpte
innan Cevian beslutat att köpa. Ossian Hellers sade att Cevian tror på en stark
gruvkonjunktur när folk ringde honom den 8 november 2006.
Kronologin är viktig. Outotec sattes på börsen den 10 oktober 2006. Den 8 och 9
november var Outotecs ledning på en roadshow i Stockholm och träffade potentiella
investerare, bl.a. Cevian. Den 13 – 17 november köpte Andreas Hofmann aktier i
Outotec. Den 13 november beslutade sig Cevians investeringskommitté för
aktieköp. Den 14 – 20 november köpte Cevian aktier i Outotec. Den 21 november
2006 räknades aktierna av från Enskilda Securities till Cevian Capital på Jersey,
d.v.s. Enskilda hade köpt på egen bok innan och sedan fördes aktierna över till
Cevian och Enskilda fick betalt. Informationen läckte ut den 23 november 2006,
men det var en massa fel i artikeln. Under 2007 såldes aktierna utan att Cevian
någon gång konfirmerat att de köpt. Det är trams att Cevian skulle avvakta att
tillkännage, vilket står i mailet.
Andreas Hofmann köpte efter roadshowen. En snabbanalys gjordes på Cevian av
bolaget över helgen, d.v.s. 3 dagar. Det är då inte möjligt att skapa
insiderinformation av publik information med hjälp av 1 analytiker. Aktien var
extremt lågt prissatt vid börsintroduktionen. Kursen fyrdubblades. Det var en av de
260
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
största ökningarna han någonsin sett på de nordiska börserna gällande bolag av
denna storlek. Cevian ville inte söka en styrelseplats. Bolaget var mycket litet för
Cevian. Cevian skulle inte kunna investera ens 1 procent av sin fond i bolaget utan
att behöva flagga. Det var ett rent värderingscase och en passiv investering. Cevian
köpte för 0,4 procent av fondens kapital. Det var en liten tilläggsinvestering som
följde på Metsoanalysen.
Outotecs volatilitet under 2006-2007 var i genomsnitt 2,1 procent per dag (s. 9).
Rörelsen under en handelsdag var i snitt 4 procent. Outotec var mer än dubbelt så
volatil som den finska börsen.
Den dag då Cevian ryktades ha ett innehav gick kursen upp 4,8 procent. Kursen
gick upp 23 procent månaden innan Cevian annonserade och 20 procent månaden
efter. Cevian ändrade således varken värdering eller trend på aktien (s. 10).
Under 3 handelsdagar av de 7 dagarna innan Cevianryktet kom gick kursen upp
över 4 procent (s. 11). Åklagarna har påstått att just denna dag berodde det på
Cevian. Men de andra dagarna då? Den 16 november 2006 var den största
kursutvecklingen om man räknar som åklagarna gör och tar hänsyn till hur börsen i
sin helhet rörde sig (se graf ab. 349). Kursökningarna berodde inte på Cevian.
Ossian Hellers stödde och rekommenderade analysen av Outotec (s. 13). Analysen
var dock mycket begränsad. Han beslutade vilka kortfattade analyser som skulle
göras på Outotec och satt med vid investeringsbeslutet den 13 november på kvällen.
Han visste att Cevian efter beslut i investeringskommittén började köpa aktier, han
visste ungefär hur många aktier som köptes, att det var färdigköpt den 20 november
2006 och att det inte fanns några planer på att offentliggöra.
261
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Cevian pratade vid denna investering inte med så många. Ossian Hellers hade dock
mycket kontakt med någon Kajsa på Enskilda. Han fick mycket av hennes tid för att
fråga om Outotec.
EBM har påstått att det skulle ha varit han som läckte till DI. Så var inte fallet. Han
var inte i kontakt med media en enda gång under sin tid på Cevian. Artikeln kan
inte ha skrivits av Ossian Hellers. Det är massor med fel i den. Hur ska man kunna
sälja bolaget vidare om man bara har aktier motsvarande 10 - 12 procent av bolaget
och dessutom till ett förutbestämt pris. Det är omöjligt. Mäklare på Enskilda blev
uppkallade eftersom man hos Cevian trodde att läckan fanns där. Cevian skapade
efter detta subfonder t.ex. ”abrakadabra” på Jersey för att handla under fingerat
namn så att ingen skulle veta att Cevian handlade.
Att han inte har läckt information är uppenbart. Hälften av Andreas Hofmanns
satsningar i Cevianbolag har lett till förluster (s. 17).
Av information från Stockholmsbörsen om Enskildas totala köp under november
2006 framgår att Enskilda slutade köpa aktier i Outotec när Cevian slutade köpa
samt att handeln åt andra kunder var rekordhög när Cevian köpte. Den 14 november
2006 var handeln intensiv, men framför allt den 21 november 2006 då Enskilda
rekordhandlade (s. 20).
När Cevian köpte den 14 november 2006 var det intensiv handel i Outotec, men
framförallt den 22 november 2006 då Enskilda rekordhandlade när det läckte. Sedan
var det nästan ingen handel. Cevian trodde att någon sagt att Cevian köpte Outotec,
ska inte ni också handla, och sedan läckte man ut det i media för att skapa tro om att
det ökat intresset i aktien. Cevian trodde att Enskilda hade läckt. Det är fräckt av
EBM att säga att Ossian Hellers läckt. Cevian ville ju inte göra detta känt (s. 21).
262
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
EBMs anklagelser är märkliga. Före kvällen den 13 november 2006 fanns inget
beslut att Cevian skulle köpa aktier i Outotec. Andreas Hofmann handlade
dessförinnan. Det skulle aldrig bli känt att Cevian handlade i Outotec. Eftersom det
aldrig skulle bli känt att Cevian ägde aktier i Outotec finns det inte någon potentiell
trigger av aktiepriset annat än bolagets egna prestationer. Dessa saknade Cevian helt
insyn i. Hur räknar man investeringar på något som aldrig ska bli känt?
Andreas Hofmann kunde ha investerat betydligt mer i Outotec och kunde ha gjort
det med bättre timing. Åklagarna säger i någon slags moteld till att de påstått att det
är konstigt att Ken Lennaárd köpte det som Andreas Hofmann sålde. Åklagarna
säger då att informationen man fått kan värderas på olika sätt, men på vilket sätt är
det då insiderinformation och väsentligen kurspåverkande i någon riktning. Om det
är osäkert hur kursen ska gå, på vilket sätt är det då insiderinformation? Åklagarna
motsäger sig.
Beträffande mailet skulle han aldrig skriva ”gäsp” osv, ”Pah” etc. Cevian hade inte
köpt en aktie på 4 månader när texten skrevs. Författaren hade inte den insikten.
Gällande Volvo var det media som skrev att det var en prestigeförlust. Cevian
tyckte inte det. Delen i mailet om att Cevian ska börja ställa högre krav på solid
förtroendeplattform är taget direkt från en artikel. Cevian nyannonserade inte en
enda investering under 2007. Detta är således felaktigt. Det är inte hans språk. Om
han hade skrivit det hade EBM hittat det i hans dator. Det som står om Cevian är
helt fel.
I mailet står inget om hur man arbetar på Cevian. Det är insiktslöst skrivet.
Förändringsarbetet tas upp i artikeln som Andreas Hofmann lämnade in (ab 355).
När Cevian gick in i Volvo började Industrivärden att köpa upp aktier. De ville
slippa få en större ägare. Cevian ville inte gå ut med Outotec. Cevian hade ju ingen
förändringsagenda på en så liten investering. Han vet inte om någon på Cevian var
med på roadshowen? Eventuellt var one on one mötet ett substitut til roadshowen.
263
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Cevian hade inga problem att visa sig på roadshows. Det gjorde även Christer
Gardell.
Han hade ett möte den 8 november 2006 kl. 15:30 då han träffade bolaget. Då
förstod han givetvis att det var på roadshow. De visade samma material som när de
träffade de andra investerarna, men det blir mer interaktion vid ett one on one.
Det är svårt att kunna ett bolag på 1 timme. Om råvarupriserna går upp slår det
direkt på Boliden o.s.v., vilket i sin tur gör att de vill investera mer. Det i sin tur gör
att capex ökar och investeringsbeslut tas som trillar ner till t.ex. Metso och Outotec
som gör turn key solutions att t.ex. bygga nästa gruva, projekt som slår igenom på
lång sikt. Metso och Outotec låg sent i cyklarna men orderböckerna växte snabbt.
De närmaste 3 årens omsättning skulle komma från befintliga kontrakt och det tog
några år innan det gav effekt. Detta måste analyseras. Det fanns potentiella giftpiller
i andra bolag, exempelvis vem beslutade i bolaget, konkurrerande teknik o.s.v. Han
gick ut från mötet med en väldigt positiv bild av bolaget, men det var långt ifrån
självklart att det skulle bli en Cevianinvestering. Därför gjorde de en analys. Om
han hade velat hade han kunnat styra bort investeringen från Cevian och investerat
privat i stället. Det blev en Cevianinvestering för den kunde ses som en
tilläggsinvestering.
Han kommer inte ihåg om han hade några samtal med Andreas Hofmann under den
här tiden. Han fick ett antal samtal innan roadshowen och blev sugen på bolaget.
Han har inte gett något till Andreas Hofmann. Han kan inte säga något om bolaget
eftersom han inte visste något om det. Men om man trodde på gruvindustrin var det
en bra investering. Innan roadshowen kände han inte till Outotec. Efter mötet
pratade han med Christer Gardell om bolaget. Någon ringde honom säkert, men
ingen frågade honom för att han skulle vara någon slags auktoritet. Han kunde ju
inte bolaget. De ställde allmänna frågor om att det borde vara en investering för
264
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Cevian o.s.v. Han hade inga problem att ta sådana samtal. Att de hade en positiv
syn på gruvindustrin hade Cevian sagt i media tidigare.
Att Cevian går in i ett bolag förändrar inte värderingen men kan ge ett momentant
köptryck. I t.ex. Outotec gick kursen ner de följande 3 dagarna efter Cevians
investering. Han vet inte hur mycket av uppgången som berodde på Cevian. Bolaget
värderades t.ex. fortfarande till 12 gånger vinsten oavsett om Cevian köpte eller
inte. Så fungerar bolagsvärdering.
Det blir känt inom 10 dagar när Cevian köper via mäklare. Det är ett faktum. Det
var aldrig planerat att något skulle tillkännages. Att det läckte är en
efterhandskonstruktion. De blev klara med Outotecanalysen precis innan beslutet
togs. De pratar om 5 dagar varav 2 helgdagar. Ingen färdig analys låg och
skvalpade. Det var ett race in på målsnöret.
Kursen låg stilla från den 23 oktober till den 23 november 2006. Den låg helt stilla
även efter Cevians investering. Så fungerar aktier. Vissa gör vinsthemtagningar
o.s.v. Beträffande hans påstående att Cevian inte förändrat en trend handlades under
tiden den 13 till den 29 november cirka 1 milj aktier om dagen. Cevian köpte
700 000 aktier av 7,7 milj aktier, d.v.s. mindre än 10 procent. Cevian köpte så för
att inte driva kursen. Åklagarna kan lägga på Andreas Hofmanns köp, men det
påverkar inte. Aktien hade en fundamental omvärdering. EBM kan inte hävda att
det beror på Cevian när snittköpet ligger på 1 milj aktier om dagen.
Andreas Hofmann:
Outotecs börsintroduktion den 11 oktober 2006 var den största introduktionen under
det fjärde kvartalet 2006, av totalt 16. Intresset för Outotec-aktien var stort och
introduktionen övertecknades. Det är inte riktigt att det skulle vara ett litet företag.
Det var ett relativt stort bolag. Dagarna efter introduktionen hade Outotecs aktie en
spektakulär utveckling. Det gjorde att bolaget uppmärksammades. Åklagarnas graf
265
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
över aktiekursen ger en missvisande bild. Det är inte en tillfällighet att den visar vad
den visar.
Roadshowenen gjordes för att sälja in bolaget hos så många investerare som
möjligt. Det var ett bra bolag med en intensiv roadshow som det pratades om.
Bolaget anlände för sin roadshow den 8 november 2006. I samband med denna fick
han upp ögonen för bolaget. Han träffade flera som varit på konferensen och var
imponerande. Alla förstod att bolaget inte var felvärderat men om man trodde på att
stålkonsumtionen skulle växa med 20 procent per år betydde det att Outotecs vinst
skulle öka mycket och kursen skulle gå upp med minst 30 - 40 procent. Han
diskuterade med många. Det skulle ha varit hjärnsläpp att inte ringa Ossian Hellers
eftersom Cevian var inne i gruvindustrin.
Han ringde även Jan Felländer och slängde upp ett antal bollar. Jan Felländer
återkom i ett mail måndagen den 13 november 2006 och sade att det var en
superaktie och rekommenderade köp (s. 7). Eftersom bolaget bara kunnat handlas
under 4 veckor var det en massa överlappande intressen t.ex. var det många som
Christer Gardell kände som säkert köpte aktien samtidigt som Andreas Hofmann.
Han började köpa 4 veckor efter det att aktien hade introducerats på börsen. Kursen
hade vid tillfället gått upp med över 13 procent. 10 dagar senare kom artikeln i DI
om Cevian. Den 29 november 2006 sålde han sina aktier.
Under tiden den 11 oktober 2006 till den 24 juli 2007 var det en spektakulär
utveckling i bolaget (s. 4). Om man tittar på den tid som han ägde aktien var det fel
att sälja när han sålde. Aktien är extremt volatil. Han ägde den en kort tid.
Inför noteringen av Outotec var intresset stort. Intresset ökade ytterligare efter
bolagets starka rapport den 23 november 2006. Analytikerna höjde då sina
riktkurser. Trots det sjönk kursen 1,4 procent. Outotec har aldrig omsatt så många
aktier som under de första 2 veckorna (s. 8). Aktien rörde sig mycket och handlades
266
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
mycket. 20 eller 40 procent av vinsten i denna affär låg innan något hände i Cevian.
Analytikerna var generellt positiva (s. 9). Under kursuppgången under hela året kan
man säga att analytikerna låg långt efter verkligheten. De reviderade upp sina
prognoser hela tiden.
Den kraftiga kursuppgången och omsättningen i Outotec-aktien gjorde den
uppmärksammad
(s. 10). Under tiden den 11 t.o.m. den 31 oktober omsattes 16,8 milj aktier. Outotec
var extremt omsatt vid tillfället. Att Cevian hoppade in hade liten effekt på
omsättningen. Redan 3 dagar efter noteringen ägdes 70 procent av bolaget av
utländska personer (s. 11). Informationen om bolaget spreds snabbt.
Uppgången på 4,7 procent var inte stor i ljuset av den normala rörelsen (s. 12). Vid
35 tillfällen under 12 månader rörde sig kursen mer än 3 procent mellan öppning
och stängning. Cevianryktet resulterade i den femtonde största kursuppgången
under det året.
Outotec-aktien steg näst mest i Norden (s. 13). Hos Avanzas kunder handlades den
åttonde mest av alla aktier. Alla rekommenderade den. Den var extremt omsatt och
omtyckt. Detta var ingen liten och okänd aktie.
Aktien hade låg risk eftersom den befann sig i en stark trend. Investeringen gjordes
successivt och ökade i värde. Detta motiverade en fortsatt investering. Investeringen
var i linje med hans vanliga investeringar (s. 16).
Han vet inte hur det ser ut på Cevian, men han kan tänka sig att en analys där man
involverar 100 personer är väl förankrad och sällan avslås, men att påstå att en
investering som föregåtts av 3 dagars analys skulle skapa fantastiskt värde är
nonsens.
267
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Om man sätter texten i mailet i dess kontext framgår det ganska odiskutabelt att det
inte finns dunkla syften med den här texten.
Texten i fråga är inte ett email (s. 2). Det är en text som han skickade till sin yahoomail. Man kan skicka en text till sig själv för att ha tillgång till texten var man än är.
Texten har skickats till honom själv och har bara funnits lokalt på hans dator. Det
var en fortsättning på en diskussion där han tipsade en vän vid namn Carl Rinman
om Outotec och OMX. De rykten som han skrev om var helt felaktiga och fanns
redan tillgängliga i media eller på marknaden.
Texten har inget med Ossian Hellers att göra (s. 3). Han köpte Outotec i november
2006. Därefter florerade ett rykte om att Cevian hade investerat i Outotec. I mitten
av januari 2007 rekommenderade han Carl Rinman att köpa i Outotec. Denne är
egen företagare inom media och nära vän till Andreas Hofmann sedan 8 år tillbaka.
De umgås på tu man hand och familjevis. Han känner inte till Carl Rinmans
aktiehandel i detalj men uppfattar honom som ointresserat intresserad av aktier.
Denne kände inte till Cevianryktet eftersom han inte läste affärstidningar. Andreas
Hofmann var Carl Rinmans öra mot marknaden och gjorde bedömningar. I
mars/april 2007 frågade Carl Rinman vilka aktier Andreas Hofmann köpte. Han
berättade då om OMX och lovade att återkomma med mer information.
Carl Rinman kontaktade Andreas Hofmann den 9 januari 2007 för att följa upp en
diskussion där Andreas Hofmann hade rekommenderat köp av Outotech (s. 5).
Detta var mer än 2 månader efter DIs publicering av artikeln om Cevians köp i
Outotec. Han förklarade att Outotec var en aktie han kunde köpa i samband med
OMX, därför sade han att han var skyldig en uppdatering kring OMX.
Texten i stycke 2 om Volvo kommer helt från en analyserande artikel i
Affärsvärlden den 4 april 2007 (ab. 355). Han skrev texten 2 dagar efter det att
artikeln hade publicerats. Texten i stycke 3 syftar på de hundratals rykten om
Cevian som förekom i pressen. Han uttryckte sig ”nya och nygamla” för att Carl
268
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Rinman inte läser tidningar och inte visste om ryktet om Cevians investering i
Outotec. Det fanns en buffé av rykten och han tog tacksamt emot dem. Det var
trevligt att prata om på middagarna.
I mail den 9 januari 2007 skrev Carl Rinman till honom ”Var det Outokumpu och
Wärtsilä du tyckte var intressanta? Du nämnde någon aktie runt 21 euro men de
står i 27 resp 39 euro. Tänkte börja följa dem lite grann”. och Andreas Hofmann
svarade ”Tack själv, hur gick det på tennisen? Inte bara Outokumpu utan
Outokumpu technology, en spinn off till Outokumpu.” Carl Rinman den 10 januari
2007 ”Outtech är nere på 19,30, köpläge? Eller föredrar du Wärtsilä? Jag har
fingret på köpknappen.” Andreas Hofmann ”vänta lite, det ligger och väger för
mycket nu. Avvakta en bit in i rapportsäsongen, typ 1-2 veckor. Nu tror jag att cash
är en bra strategi – men vem fan vet”. Dessa mail styrker att han rekommenderat
Outotec den 10 januari 2007.
I ett ytterligare mail till Carl Rinman den 11 januari 2007 skrev Andreas Hofmann
”Ingen fallhöjd enligt min mening. Bolaget är starkt i sig.” Detta styrker att
Andreas Hofmann rekommenderade Carl Rinmann att köpa Outotec den 11 januari
2007.
2006 var det inte ovanligt att det förekom rykten kring kommande Cevianinvesteringar (s. 13, 14). I dessa fanns det gamla och nygamla tips. Dessa var Carl
Rinman inte uppdaterad om och det var enkelt för honom att vidarebefordra dessa.
Därför använde han formuleringen nya och gamla tips. Det var nästan 1 artikel i
veckan. Att han sade nya eller gamla investeringar var uteslutande refererande till
ryktena i pressen.
Beträffande uttrycket ”Tänkte köra en annan lead”, som inte har något med Cevian
att göra frågade Carl Rinman vilka aktier Andreas Hofmann hade på radarn. Carl
Rinmans Outotecinvestering hade gått bra och Carl Rinman var beredd att investera
269
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
mer. Diskussionen skedde både personligen och via mail. Denna text var även tänkt
som en uppföljning till den dikussionen.
Då Andreas Hofmann och Carl Rinman precis hade pratat om Outotec, som ju hade
med Cevian att göra, var det naturligt att säga ”ngt som inte har med Cevian att
göra”, som brygga från Outotec till OMX. Andreas Hofmann visste att Carl Rinman
och Andreas Hofmann även skickade ett par mail om OMXinvesteringen som var
snarlika de mail som skickades kring Outotecinvesteringen. Om 2 maildialoger
hänger samman innehållsmässigt och tidsmässig är det så gott som bevisat att det
inte finns något dunkelt syfte med detta email.
Ett saknat mail är mycket viktigt då det binder samman den funna textens innehåll
med Andreas Hofmanns och Carls Rinmans dialog såväl innehållsmässigt som
tidsmässigt. Han har i september 2009 försökt att få tag på detta mail hos Nordea,
hos Carl Rinman och hos EBM, utan att lyckas
(s. 17 – 30).
Roadshowen var mest avgörande för köpet. Sedan kontaktade han sannolikt Jan
Felländer i samband med roadshowen. Denne återkom. Han utgår från att det
skedde på fredagen eller lördagen och att han fick underlagen på måndagen. Han
kommer inte ihåg vid vilken tid han handlade.
Han kan ha varit på arbetet på måndagen. Han hade gått igenom mycket material
redan innan. Jan Felländer återkom efter helgen och sade att det här skulle han
köpa, det var intressant. Därefter skickade han en kompletterande analys. Själv hade
han delar av materialet från roadshowen. Han slängde ut krokar efter roadshowen,
frågade sin bror och Jan Felländer om vad han hade hört om Outotech. Han återkom
och sade att det såg bra ut.
270
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Man investerade om man trodde på tvåsiffrig tillväxt i Kina och Indien och trodde
att Capex skulle utvecklas på samma sätt, vilket skulle medföra 10 - 20 procent
vinsttillväxt varje år. Det var ett unikt bolag.
Han köpte inte alla aktier den 13 november 2006 eftersom man inte gör så.
Eventuellt gör man så inför en rapport, men annars köper man successivt. Det är en
tydlig indikation på att han inte visste något säkert när han köpte successivt. När
investeringen utvecklades positivt kompletteringsköpte han. Hans genomsnittsaffär
2005 låg på 21 dagar. Den här låg på 16 dagar.
Anledningen till att det blev 16 dagar var att med signalerna för bolaget och det
allmänna köpläget var detta det rätta att göra eftersom aktien steg konsekvent. När
den var inne i en positiv trend sålde man inte, utan avvaktade till det ebbat ut.
Han gick inte in i den sedan eftersom han hade gjort sina pengar. Om man tittar
bakåt borde man ha gjort många investeringar. Cevian sålde aktierna 2007. De hade
en uppgång på 230 procent. Det borde han ha gjort men gjorde det inte. Han tjänade
2 milj kr på aktien. Efter det att Cevian gått in sackade den tillbaka under 3 - 4
dagar. Då hoppade han ur den.
Han höll koll på hur aktien fortsatte. Men om man köpt och sålt och gjort vinst
känner man att man kan gå in först när den är tillbaka på den nivå där man köpte.
Med på roadshowen var bl.a. analytiker från Nordea som han pratade med. Han kan
dock inte namnge dessa. Industrin är väldigt liten. Alla känner indirekt alla. Man får
reda på om någon varit någonstans. Om åklagarna har telefonlistor kan man se vilka
personer han ringde till. Han kan omöjligt minnas telefonsamtal 2006.
Eftersom Outotec hade en roadshow i Stockholm behövde han inte läsa om bolaget.
Showen var en försäljningsturné där de kom för att sälja sitt bolag. Det görs inte i
271
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
tysthet, det görs högt, vitt och brett. De ville nå ut med sitt budskap. Han fick reda
på informationen genom detta. Det skedde omkring 100 roadshows på 1 år. Han
gick på denna p.g.a. att det gällde gruvindustrin och att det var kursdubblingar i
sikte.
Han har inget minne av någon reaktion från Ossian Hellers. Han har ett vagt minne
av att han ringde honom därför att det hade varit ologiskt att inte ringa honom och
att Ossian Hellers hävdade att han inte kände till bolaget. Detta kan också vara en
slutsats som han drar. Han kommer inte ihåg samtalet, men om han ringde var det
sannolikt veckan innan han handlade, kanske på onsdagen.
Han använde RSI (Relative strenght index) under 50, d.v.s under 50 gav signal för
köp av aktier. Då ser man om aktien har momentum, d.v.s. om den är underköpt
eller överköpt. Man sitter inte och gör en analys av data som finns i alla
applikationer överallt, DI, Avanxza, Affärsvärlden. Blanda inte ihop teknisk analys
med tekniskt beteende på en aktie. Outotec rörde sig i en extremt starkt trend. Det
kan alla se om man lägger ett ”Bollinger band”.
Om det är en extremt ryktesdriven aktie är det irrelevant om den är under- eller
överköpt. Kursen drivs bara av rykten. Men om man tittar på t.ex. Outotec, som var
ett omvärderingscase, kan man förutsätta att om aktien gick upp så mycket var den
överköpt under hela perioden.
RSI är ingen svart box. De aktier som han var intresserad av kunde han göra
tekniska analyser på. Analyserna har ett medellångt perspektiv. Om man tar en
teknisk analys är det normalt sett kortsiktigt. Man kan göra en tilläggsanalys som
komplement till investmentbankers analyser. De tar normalt sett inte upp tekniska
variabler i sina rapporter. Svaret är att han tittade på Outotec som hade ett starkt
tekniskt beteende och noterade därför köp.
272
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han har investerat i fler affärer där Cevian har investerat än affärer som Cevian inte
har investerat i. Den icke misstänkta portföljen gick bättre än den misstänkta och
om man lyfte ut Cevianinvesteringar ur den misstänkta portföljen hade den gått
bättre. Det är således inte sannolikt att han har haft insiderinformation, i så fall har
han genomfört det på absolut sämsta sättet.
Vad gäller Volvo köpte han i juni och sålde i juni. Samma sak inträffade i
september. Han köpte aktier i en av Sveriges bredaste folkaktie. Skulle han alltså
vara den ende svensk som inte kan köpa Volvo om han vill undvika att dras till
tingsrätten? Han har köpt folkaktier. Det har varit större sannolikhet att köpa Telia
än att inte köpa Telia.
Angående påståendet att hans affärer sammanföll med Cevians var det inte bara han
som köpte Outotec. EBM slänger in rapporter med förlust och säger titta det är
mönster där det är känt att Cevian finns med och har investerat. Att lägga det till
grund för att styrka mönster är miss-visande. Statistiskt är åklagarnas datamaterial
totalt missvisande. Beträffande påståendena om Cevian Is investeringar i Metso,
Skandia, Lindex, Cevian 2:s investeringar i Vovo, Telia, Outotec är de skolade i
samma skola. Båda är konsulter och utgår från ett snarlikt sätt. Av de nämnda
bolagen var några Q-rapporter, några återinvesteringar, något bud. Man måste
kategorisera materialet för att visa på ett mönster.
Han ser Cevians inhopp som ett tillfälligt köptryck. Långsiktigt påverkar inte
Cevian om de inte gör förändringar i bolaget. Det beror på. På Telia, Volvo och
Outotec fanns inte någon långsiktig effekt. Svaret på om Cevian gjort ett bra jobb
får man ett halvår efter det att de suttit i styrelsen där de kunnat påverka.
Han gick in i Metso, Telia, Visma, Lindex, Volvo och Skandia efter det att Cevian
tillkännagett sin investering.
273
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han hade inte koll på Outotecs konkurrenter. Han hade koll på att Outotec arbetade
med gruvor, med processförbättringar och kapacitetsutnyttjande. Som han förstod
det låg många av konkurrenterna inom andra bolag och var inte självständiga.
Många av konkurrenterna var inte sådana att de gick huvud mot huvud med Outotec
utan snarare att det var en avdelning på företaget som gjorde det Outotec gjorde.
Huvudkonkurrenter hittar man nog inte självständigt, men ett exempel är Rio Tinto.
Han har inte hört talas om FFE Minerals eller SFL Smith.
Skälet till att han klev av Outotec och gick in i TradeDoubler var att Outotec
började sjunka tillbaka. Han låg kvar efter det att Cevian hade gått in. När den
började sjunka hade han fått ut en bra vinst och klev ur. Han kontaktade inte Ossian
Hellers innan han klev av. Han hade säkert kontakt med Ossian Hellers angående
TradeDoubler, men frågade inte om det var dags att kliva av Outotec. Han vet att
han pratade med Jan Felländer, men vet inte om han bad honom om råd. Han var
nöjd med sin vinst och avvecklade successivt. På Enskilda Securities känner han
Stefan Nelson som är analytiker och vän till honom. Olle Palmlöv och Johan Hessel
känner han indirekt.
Allt i texten till mailet gick att läsa om i tidningarna. Det var dessutom felaktigt.
Cevian annonserade aldrig sitt innehav. Beträffande hans beskrivning av
arbetssituationen på Cevian i mailet hade han läst artikeln, det kändes lite genant
även om han tror att han tjänade pengar på sitt sätt att följa upp det. Han försökte
nog vara lite ”allan ballan” och få det att låta som han kunde mer än han gjorde,
men allt är en tolkning av publik information.
Han började lämna aktietips till Carl Rinman kanske 2006. Astra, OMX, Skandia,
Nordea och Metso är de bolag han kommer ihåg. Mailväxlingen visar att han
handlade i Outotec under 2007. Han trodde på aktien men handlade inte själv. Han
skulle ha gjort som Cevian och ägt den hela 2007.
274
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Hur mycket aktiekursen påverkas av ett rykte att Cevian ska gå in i ett bolag beror
på. Om de måste flagga blir kursreaktionen större. Enligt de studier som visas ligger
de över påverkan från ett aktivt investmentbolag. Rensat från standardavvikelse kan
kursuppgången ligga runt 2 - 3 procent d.v.s. snäppet under en analytikerrapport.
Rykten om att Cevian tittar på olika bolag läser han med nyfikenhet och följer upp,
men han sätter sig inte ned och analyserar det. Många rykten florerar.
Det normala är att man köper sina aktier och han förutsätter att Ossian Hellers inte
begår några fel. Han kan inte vara begränsad i sina köp för att Ossian Hellers skulle
sitta i ett bolag och det går rykten om Cevian. Det är inte insiderinformation. Man
kan inte sätta folk på svarta listor för att man känner någon. Han utgår från att
Ossian Hellers beter sig korrekt. Ossian Hellers skulle inte svara och Andreas
Hofmann skulle inte fråga på ett olämpligt sätt.
På åklagrnas begäran har Christer Gardell, Per Friberg och Göran Casserlöf hörts
som vitten.
Christer Gardell:
Han började titta på Outotec i samband med ett möte på kontoret med vd eller
finansdirektören för Outotec som presenterade bolaget. De var på en roadshow i
Stockholm. På Cevian kände de då att bolaget var lågt värderat och tillsatte en
grupp som tittade på det. De var familjära med den bransch som bolaget agerade
inom, vilket gjorde analysfasen kort, 4 - 6 veckor. Han har inget säkert minne av
tiden, den kan ha varit något kortare eller något längre. Han hade hört talas om
moderbolaget tidigare. Outotec hade noterats på börsen inte så långt innan de hade
mötet på kontoret. Han kände till Outotec tidigare men hade inte lagt ner tid på det.
En kort analysfas resulterade i beslut om köp. Köpen skedde i fond II. Beslut togs
av general partnern den 14 november 2006. Därefter började Cevian att handla. De
275
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
tyckte att bolaget var tydligt undervärderat. Bolaget levererar mot gruv- och
metallarbetande sektorn. Cevian hade investerat i den industrin under lång tid och
hade därför kort startsträcka i investeringen i Outotec. Martin Oliv och Fredrik
Edström analyserade. Ossian Hellers koordinerade.
När det kom ut en artikel om att Cevian investerat i Outotec blev han arg och
irriterad eftersom det följde på läckan i Telia. Han blev också förvånad över att det
läckte om Cevians investering i det bolaget. Det var inte många som hade tillgång
till informationen att de handlade i bolaget. De misstänkte mäklaren och bad denne
göra en undersökning. Det måste ha varit en läcka. De gav sin reaktion direkt till
mäklaren. Christer Gardell eller Lars Förberg ringde upp honom och bad honom att
undersöka saken. Eventuellt kom mäklaren till Cevians kontor vid ett senare
tillfälle. Det var samma mäklare som i Telia. Göran Casserlöf höll i undersökningen
internt. De anlitade en konsult som gick igenom rutinerna på kontoret, hur material
m.m. hanterades, samt höll intervjuer med några anställda. Ingenting kom fram.
Analystiden var väsentligt kortare än vanligt i alla fall eftersom de hade en god
branschkännedom.
Per Friberg:
Sedan 2006 är han anställd på EBM som specialist på handel med värdepapper. Han
har en bakgrund som professionell aktör på värdepappersmarknaden, har arbetat 14
år som mäklare hos olika fondkommissionärer i Sverige och England. Kunderna var
banker och fonder. Han har mäklarlicens för de flesta börser i Europa och USA.
Hans eftergymnasiala utbildning består av 10 p i ”Ekonomistyrning bas”. Han har
inte haft arbetsuppgifter inom corporate finance eller investment banking.
Han kände inte till Outotec hösten 2006. I november 2006 rapporterades att Cevian
köpt aktier i Outotec. Det offentliggjordes inte av Cevian utan en tidningsartikel i
DI avslöjade det, utan att det bekräftades från Cevian.
276
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Under 2005 - 2006 fanns ett stort intresse för det som Cevian gjorde. Cevian hade
ett väldigt gott rykte som en bra investerare och många ville göra liknande affärer
som de. Hela tiden finns rykten. Om ett rykte sade att Cevian handlade var det
många som köpte för att vara med i Cevians strategi. När artikeln kom gick
Outotec-aktien upp strax under 5 procent. Beträffande Ossian Hellers påstående (ab.
319 s. 10) att Cevian varken ändrade värderingen eller trenden på aktien går det
utifrån grafen inte att se vad som berodde på Cevians agerande eller inte.
Uppgifterna i Ossian Hellers framställning (s. 20) om Enskilda tyder på att Enskilda
stod för en stor del av omsättningen i aktien. Enskilda hade förutom Cevian andra
kunder som köpte aktier i Outotec. Det fanns flera som var intresserade av att
investera i aktien vid samma tillfälle. Mäklaren läcker inte vad andra kunder gör.
Då riskerar mäklaren att förlora kunden. Det var mer troligt att flera hade träffat
bolaget på en roadshow och att många ville handla till följd av den. Enskilda hade
sedan tidigare koll på flödet och man kunde då vända sig till dem för att handla i
aktien. Uppgifterna ger inte stöd för slutsatsen att det måste ha läckt från Enskilda.
Han fick uppfattningen att man på marknaden tyckte att Cevian var duktiga. Om
han nåddes av ett rykte att Cevian handlade aktier när han var mäklare, hindrade det
honom inte från att tipsa en kund. Inte alla aktörer var kursdrivande.
Offentliggörandet av Cevians handel var kursdrivande.
Cevians investering i Outotec blev kursdrivande. Aktien hade inte varit noterad så
länge. Den gick upp cirka 5 procent precis efter noteringen. Annars var denna
stegring nog den största. Vad de andra uppgångarna som var nästan lika stora
berodde på vet han inte. Troligtvis berodde denna uppgång på att Cevian gick in,
men han vet inte detta säkert. Många faktorer påverkar aktiekursen. Men det var ett
väldigt stort intresse för Cevian och positivt att Cevian gått in i ett bolag.
277
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Enligt hans uppfattning kan en annan aktör vara så duktig att vetskapen om detta
kan utgöra hinder för honom som mäklare att agera. På frågan hur duktig man ska
vara, hur mycket man måste driva kurs finns inget exakt svar. Han har i utredningen
inte försökt att analysera väsentlighetskriteriet, som är en juridisk analys, utan bara
om det varit kursdrivande.
Han har funderat på frågan att analyser kan vara så kvalificerade att de kan utgöra
otillåten information. Vissa framgångsrika analytiker har stor genomslagskraft. Om
de har bra historik med lyckosamma rekommendationer fortsätter många kunder att
följa deras analyser, vilka kan bli kursdrivande. Att analysen delges olika kunder
vid olika tidpunkter skulle kunna vara otillåtet. Analyser kan mycket väl spridas
hierarkiskt hos kunderna, men aldrig till enskilda individer som får den först. Det är
ett offentliggörande om man ger den till en grupp av människor. Man delar upp
distributionen av analysen bland olika grupper men det ser han inte som olagligt.
Det är möjligt att Cevians analyser är otillåten information, men det är svårt för
honom att ha en uppfattning eftersom han inte har sett dem.
Där han arbetade utmynnade analyserna i ett råd som han skulle delge sina kunder.
Analytikerna grundade inte analysen på insiderinformation. Om analysen blir
kursdrivande skulle man kunna tänka sig att den blir insiderinformation.
Göran Casserlöf:
Han är inte involverad i investeringsverksamheten men följer den eftersom han är
ekonomichef på Cevian. Fonden tog bslut i november 2006 att investera i Outotec.
Fonden gjorde det första köpet den 15 november 2006. Under en vecka köpte
fonden en större mängd aktier i bolaget.
Artikeln i DI som spekulerade i att fonden köpte i bolaget ledde till att man på
Cevian misstänkte läckage. Det blev aldrig klarlagt var läckan fanns. De tittade på
interna rutiner, pratade med mäklaren som hade agerat om det fanns något i dennes
278
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
organisation som gjorde att det läckt, men fick aldrig konkreta fakta. Han pratade
med en jurist hos mäklaren och bad mäklaren se över sina interna rutiner och vilka
som varit involverade i affären. Han hade ett flertal telefonsamtal med juristen hos
mäklaren. Mäklaren kom tillbaka och sade att det inte fanns anledning att tro att
mäklaren läckte. De tittade säkert på om mäklaren var aktiv i det värdepapperet. Att
det läckte betydde för Cevian att det blev svårare för fonden att fortsätta investera i
företaget. I det här fallet gjorde de fortfarande ett par investeringar efter att det kom
ut, men aktierna såldes ett halvår senare. När Cevian investerar vill man göra det
utan att någon vet det. Om det finns misstanker om att Cevian handlar blir det mer
intresse för det bolaget och analytikerna kollar om det sker större köp i de bolagen.
ÅTALSPUNKT 9 SKANDIA (Ossian Hellers och Andreas Hofmann).
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Kursen på Skandia-aktien pendlade under 2004 mellan omkring 25 och drygt 30 kr.
Den 13 december 2004 gick Skandias aktiekurs rakt upp efter det att rykten hade
börjat florera om att en storägare hade gått in i bolaget. Den 14 december 2004
fortsatte aktien upp 2,5 procent. Då flaggade Cevian att man hade uppnått 3 procent
av aktierna i Skandia. Många var förvånade att man valde att flagga vid 3 procent
eftersom gränsen för flaggning är 5 procent.
Kursökningarna den 13 och 14 december 2004 berodde på ”Gardelleffekten”.
Cevian hade då ett mycket gott anseende. Cevian förvärvade under perioden
november – december 2004 30,7 milj aktier för ca 900 milj kr. Den 23 december
2004 fick styrelseordföranden i Skandia ett brev från Old Mutual som ville föra
279
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
samtal om förvärv av Skandia. Under tiden december 2004 – januari 2005
diskuterade Skandias styrelse olika alternativ, t.ex. avknoppning av den brittiska
verksamheten. Man anlitade Morgan Stanley som rådgivare. På ett styrelsemöte den
14 januari 2005 beslutade man att Morgan Stanley skulle sortera intressena från
externa intressenter. Den 21 januari 2005 blev Christer Gardell adjungerad i
Skandias valberedning.
Den 25 januari 2005 köpte Andreas Hofmann köp-optioner i Skandia för 1 940 920
kr. Detta köp omfattas inte av åtalet men visar Andreas Hofmanns intresse för
bolaget. Han sålde optionerna den 4 februari 2005 med en vinst på cirka 312 000 kr.
Den 4 februari 2005 skrev Näringsliv om en uppgörelse mellan Skandia och den
förre styrelse-ordföranden Lars Ramqvist. En annan artikel handlade om Christer
Gardell och en försäljning av den engelska delen, Skandia UK. Denna visar att en
styckning av bolaget var på gång (ab. 360 A s. 6 och 7). Kursen på Skandia-aktien
låg relativt oförändrad under den här tiden (s. 8). Den 25 januari 2005 var
omsättningen hög. Då förvärvade Andreas Hofmann de nämnda optionerna, som
han avyttrade den 4 februari med en vinst på 312 460 kr.
Den 28 februari 2005 presenterade Skandia sin årsredovisning. Årsstämma hölls
den 14 april 2005. På denna valdes Christer Gardell in i styrelsen. Den 20 april
2005 hölls ett stormöte i Skandia om strukturen i bolaget. I detta deltog
styrelseordföranden i Skandia Bernt Magnusson, Björn Björnsson, Christer Gardell
och Hans Erik Andersson. På mötet fanns också med ett antal personer från Morgan
Stanley, bl.a. Per Hillström, Per Gisslén, Jakob Lindqvist o.s.v. Olika scenarion för
Skandia och värden på bolaget diskuterades.
Den 21 april 2005 träffade Christer Gardell Skandias vd Hans Erik Andersson för
att diskutera verksamheten i England. Samma dag köpte Andreas Hofmann köp-
280
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
optioner i Skandia för 653 000 kr. Han sålde dem den 4 maj 2005 för 388 000 kr,
d.v.s. med en förlust på cirka 264 960 kr. Affären omfattas inte av åtalet.
Den 5 maj 2005, när Hans Erik Andersson befann sig i Nice, blev han uppringd av
Bernt Magnusson. Det hade varit en kontakt mellan Old Mutuals vd Jim Sutcliff
och Christer Gardell som ledde till en muntlig budindikation på Skandia. Hans Erik
Andersson fick i uppdrag att ringa Jim Sutcliff eftersom Hans Erik Andersson
kände honom sedan tidigare. Under samtalet mellan dem diskuterades högre
prisnivåer än det som sedan kom i budet. Andreas Hofmann köpte köp-optioner i
Skandia under perioden den 9 - 10 maj 2005 för 4 181 000 kr.
Den 12 maj 2005 träffade Hans Erik Andersson och Christer Gardell Jim Sutcliff
m.fl. hos Morgan Stanley i Stockholm. De fick då uppgifter om ett budbrev (s. 9).
Brevet var ett letter of intent. Skandia benämndes Stone, Old Mutual Opal. I brevet
övervägdes ett bud på 48 kr med betalning med aktier i Old Mutual alternativt 45 kr
kontant. Ett villkor var att man först måste genomföra en due diligence. Brevet
innehöll också en konfidentialitetsklausul (s. 14). Budet kom senare att läcka ut.
Detta framgår av tidningsartiklar i bl.a. DN, DI och Ticker (s. 15-19).
När nyheten läckte ut den 13 maj 2005 och det blev en kursrusning i Skandia sålde
Andreas Hofmann de 30 400 optioner som han köpt den 9 och 10 maj 2005 för
sammanlagt 13 794 160 kr med en vinst på 9 613 024 kr (s. 20). Andreas Hofmann
kände då till att det var skarpt läge mellan Old Mutual och Skandia och att det fanns
kontakter mellan olika personer i bolagens ledning.
Därefter fortgick förhandlingarna. Den 5 juli 2005 blev Stockholmsbörsen
kontaktad av Gunnar Nord hos Skandia som informerade att Old Mutual och
eventuellt något ytterligare bolag var intresserat att lägga bud på Skandia. Under
sommaren 2005 genomfördes en due diligence. Morgan Stanley hjälpte till. Där
fanns Magnus Kjellberg. Andreas Hofmann kunde få information från flera håll,
281
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
både Ossian Hellers på Cevian och Magnus Kellberg på Morgan Stanley. Detta är
bakgrunden till att en försiktig man som Andreas Hofmann under tiden den 7 juli
2005 – den 12 augusti 2005 köpte optioner för sammanlagt 9 843 618 kr (s. 21, 22).
Sista köpet skedde alltså fredagen den 12 augusti och avsåg 10 000 kontrakt. Under
denna tid pågick due diligence-processen.
På tisdagen den 16 augusti 2005 hölls ett möte på Almare Stäket. Due
diligenceprocessen var avslutad. Morgan Stanley var med liksom ett antal personer
från Skandia och Old Mutual. Mötet började kl. 11:00. Old Mutual presenterade till
allas stora förvåning ett väsentligt lägre bud på Skandia än det som tidigare hade
angetts, 42 kr. Sannolikt berodde det på att Old Mutual hade insett att man var
ensamma kvar. Mötet slutade någon gång mellan kl. 14:30 och 15:00. Andreas
Hofmann vräkte därefter ut alla sina köpoptioner mellan kl. 15:38 och 15:39. Han
satt med lösenpriser på 42,50 och 45 som löpte ut i september 2005. Här hade Old
Mutual lagt ett bud på 42 kr per aktie. Detta innebar att optionerna skulle bli
värdelösa om det nya lägre budet skulle bli känt.
EBM har försökt klarlägga när optionerna avyttrades. Av utredningen (s. 31)
framgår att det vid denna tid såldes dels 27 500 kontrakt dels 17 600 kontrakt med
olika lösenpris. De har anmälan från Enskilda Luxemburg som rapporterade om en
märklig handel företagen av en privatperson.
Processen hade dragit ut på tiden. Det fanns en del frågetecken om huruvida ett bud
eller inte skulle komma. Det skrevs flera tidningsartiklar i ämnet under helgen (s. 23
– 25). Andreas Hofmann kände till att det skulle bli ett möte på tisdagen den 16 och
att det skulle komma ett bud då. Detta framgår av att han laddade för fullt på
fredagen. Om han hade tagit till sig innehållet i tidningsartiklarna kunde han ha sålt
på måndagen den 15 augusti 2005, men han väntade till på tisdagen när han kände
till resultatet av mötet som då ägde rum.
282
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Måndagen den 15 augusti 2005 låg kursen runt 42,80 kr. På tisdagen den 16 augusti
öppnade kursen uppåt men gick sedan utför under eftermiddagen (s. 35). Andreas
Hofmanns optioner förföll den tredje fredagen i september 2005 (den 16) med en
lösenkurs på 42,50 kr. Kursen den 16 september 2005 var nere på 40,60 kr när
optionerna förföll (s. 36). Lösenpriset låg alltså högre.
I Andreas Hofmanns dator återfanns en excelfil som avsåg affärer under första
halvåret 2005 och omfattade Intrum Justitia, NeoNet, Visma, Metso och Intentia (s.
37). Excelfilen var således upprättad efter den tidpunkten. Skandia är inte med i
filen. Det beror på att affären inte var avslutad då. Om filen upprättades för Andreas
Hofmanns skull borde Skandia ha varit med. En tänkbar förklaring är att den affären
inte omfattades av någon vinstdelning.
Ett annat (s. 39) excelblad har påträffats hos Andreas Hofmann. Affärerna (där det
står 45 juli ska det vara 45 september) som står där är de som finns på kontoutdrag
(s. 41- 42). Slutsatsen av handlingarna är att Andreas Hofmann har fört in förvärv
den 7 - 15 juli och sedan gjorde ytterligare affärer. Intressant är att när han gjorde
beräkningen i slutet av juli fanns det en uppgång. Han kunde ha gjort vinst om han
avyttrat då. Andreas Hofmann gjorde inget åt det. Han tyckte att det faktum att det
redan fanns vinster var ointressant. Han hade räknat ut vinsten så långt till 325 000
kr. Delat på 2 blir det 162 500 kr, vilket angetts under rubriken per head
(s. 40). Uttrycket per head visar att han delade vinsten med någon.
Kontoutdragen visar det sätt som Andreas Hofmann handlade optionerna på. Om
man tittar på option 45 kr med lösen den 7 juli till priset 1,90 kr den 14 juli
handlade han men priset var nere på 1,75 kr. Den 5 juli sjönk priset till 1,70 kr. Han
fortsatte att handla den 4 augusti med priset kvar på 1,79 kr. Option 42,50 kr köpte
han den 7 juli med lösen på 3,05 kr. Den 15 juli hade den sjunkit till 2,80, men han
fortsatte att köpa. Den 11 augusti köpte Andreas Hofmann 10 000 kontrakt för 2 kr,
den 12 augusti 2005 köpte han ytterligare 10 000 för 2 kr respektive 2,10 kr. Han
283
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
avvecklade inte optionerna trots att kursen gick ner eftersom han visste att
processen levde. Det viktiga var vad som kom ut när processen var avslutad och
därför låg han kvar.
Andreas Hofmanns affärer är inte baserade på information från Ossian Hellers. Inte
vid något tillfälle under den angivna processen har det funnits insiderinformation.
Den pågående processen har varit allmänt känd. Andreas Hofmann skulle inte ha
agerat som han gjort om han hade haft den information som åklagarna påstått.
Åklagarna har påstått att Ossian Hellers och Andreas Hofmann har gjort affärerna
gemensamt, men med den information som Ossian Hellers haft skulle han aldrig ha
deltagit i Andreas Hofmanns affärer.
Åtalspunkten omfattar 2 affärer. Köpen den 9 och 10 maj 2005 var en fortsättning
på en investering som Andreas Hofmann gjorde den 20 april 2005. Det handlade om
återköp efter en långhelg. Den 13 maj 2005 sålde han på en kursuppgång p.g.a. en
artikel i Financial Times. Det andra köpet var en mediaspekulation. Han köpte efter
terrorattacken i London med lösen 45 kr. Den 16 augusti 2005 sålde han sedan New
Yorkbörsen öppnat nedåt. Det har inte funnits någon insiderinformation och han har
inte fått någon sådan från Ossian Hellers.
FÖRHÖR
Ossian Hellers:
Han var delgiven misstanke tidigt. Därefter togs åtalspunkten bort. Sedan
misstänktes Magnus Kjellberg för Skandiaaffären. När åtalet kom var Ossian
Hellers misstänkt igen. Åtalspunkten visar vad som i normala fall är svårt att visa,
nämligen vad han inte har gjort.
284
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Skandia-aktien hade varit uppe på 250 kr i slutet av 1990-talet. I
försäkringsbranschen säljs produkterna via mäklare som vill ha betalt direkt. Sedan
får man tillbaka pengarna efter flera år. Skandia hade en extrem växtvärk.
Situationen havererade år 2001. När Skandia sålde American Skandia började det
gå åt rätt håll. Cevian intresserade sig och gick in i bolaget i november eller
december 2004. I december 2004 hände viktiga saker. Bernt Magnusson
intervjuades i DN och uttalade att Skandia var vidöppet för bud o.s.v. Detta satte
igång det hela. Skandia kom i spel. Cevian gick ut 10 - 12 dagar senare. Det är i det
sammanhanget man ska se Old Mutuals bud på Skandia, d.v.s. det var ett svar på
inviten i DN.
Efter december 2004 förekom en omfattande budspekulation kring Skandia. Detta
var känt. Det kom propåer hela tiden. Old Mutual pekades redan i maj 2005 ut som
en spekulant. Det var inte insiderinformation att Old Mutual förde samtal med
Skandia, utan en för marknaden känd säljprocess. Alla visste att de pratade med
varandra. Stora delar av värdena hos Skandia låg i England. Värdet i Sverige var
litet. I det indikativa budet som kom 3 dagar efter det att Andreas Hofmann
handlade var offentliggörandet planerat till efter det att Andreas Hofmanns optioner
hade löpt ut. Först då skulle budet komma.
Andreas Hofmann skulle ha köpt optioner med längre löptid om han hade haft
insider-information. Ossian Hellers hade ingen större insyn i Skandia eller denna
process. Han svarade på frågor eller gjorde analyser på Christer Gardells begäran i
början av maj 2005. När han påstås ha kunnat få information var det dessutom
långhelg och han var ledig.
Andreas Hofmann gjorde 3 kluster av affärer under 2005 i Skandia-optioner.
Christer Gardell satt inte i styrelsen vid den första affären. Han kom in den 16 april
2005. Christer Gardell hade alltså ingen insyn innan dess. Andreas Hofmann kan
inte ha gjort affären på någon insyn. Dessutom är Andreas Hofmann expert på
285
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
försäkringar, inte Ossian Hellers. Andreas Hofmann har arbetat i ledningsgruppen
för flera stora bolag både operationellt och som konsult. Han är specialist såväl
inom sak- som livförsäkring.
Andreas Hofmann köpte optioner den 29 mars 2005. Vid det datumet fanns ingen
ickepublik information. Det var 2 veckor veckor innan Christer Gardell gick in i
styrelsen. Den 25 april träffade Christer Gardell 2 investmentbankers på middag
som representerade Old Mutual. Inget konkret diskuterades.
Den 29 april 2005 träffade Christer Gardell Jim Sutcliff informellt i London. Inget
konkret diskuterades. Den 4 maj 2005 sålde Andreas Hofmann sina optioner i
Skandia. Den 5 - 8 maj var Kristi Himmelsfärdshelgen. Den 5 maj var en helgdag.
Ossian Hellers brukar vara ledig då. Cevian var inte i slutskedet av någon analysfas.
Ossian Hellers var med stor sannolikhet ledig.
Den 5 maj 2005 träffade Christer Gardell Jim Sutcliff informellt i London. Inget
konkret diskuterades. Den 9 maj 2005 köpte Andreas Hofmann tillbaka de optioner
han tidigare sålt. Enligt Morgan Stanley fanns vid detta datum ingen icke publik
information. Den 12 maj 2005 lämnade enligt Morgan Stanley Old Mutual det
indikativa budet som en överraskning. Budet läckte ut till media i både Sverige och
England samtidigt. EBM har inte berättat vad alla inblandade parter sade. Alla
inblandade trodde att Old Mutual läckte för att skrämma bort andra budgivare. Den
13 maj 2005 sålde Andreas Hofmann sina optioner.
Skandia var ett utpekat uppköpsobjekt. Bernt Magnusson hade ju redan i december
2004 i en intervju sagt att Skandia tittade på strukturella möjligheter, inklusive att
bli uppköpta. Alla tittade på Skandia. Redan den 23 december 2004 skickade Old
Mutual ett brev till Skandia där de indikerade sitt intresse för att lägga ett bud. Den
27 januari 2005 stod det i brittisk press att Old Mutual tittade på att lägga ett bud på
Skandia. Old Mutual skickade ett nytt brev den 17 februari 2005 där de gick så
286
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
långt som till att indikera en budnivå på 40 kr per aktie. Jim Sutcliff är inte hörd i
målet.
Christer Gardell menar att det fördes en allmän diskussion vid deras möte den 29
april 2005. Det var inget konstigt med att de pratade. Man kan gissa att Jim Sutcliff
ville veta vilka nivåer som Christer Gardell skulle kunna tänka sig att acceptera. Jim
Sutcliff ville ha information av Christer Gardell, inte ge honom information.
Observera att Andreas Hofmann sålde efter det första mötet. Detta bevisar att han
inte fått information från Ossian Hellers.
Den 12 maj 2005 skickade Old Mutual ett brev med ett konkret indikativt bud.
Samma dag läckte brevet till media. När det blev känt bjöd Skandia in alla som ville
titta på bolaget. De kunde gå in och göra due diligence om de var seriösa i sitt
intresse. En lång process med många parter uppkom. Hela processen läckte som ett
såll. Det gick att läsa i media var och varannan dag om hur saker och ting
utvecklade sig. Till sist lade Old Mutual ett publikt bud den 2 september 2005.
Redan den 27 januari 2005 stod det i bl.a. The Guardian om Old Mutuals intresse
för Skandia (s. 8). Ryktena om Skandia var alltså inte nya.
Ossian Hellers arbete var att leda nya investeringar i Cevian. Han var inte ansvarig
för befintliga innehav. Martin Olin var ansvarig för Skandia. Ossian Hellers pratade
med Carl Icahn om denna investering och övertalade honom. Han kan inte tro att
Christer Gardell berättade om sitt möte med Jim Sutcliff för Ossian Hellers. Han
kan inte minnas att Christer Gardell skulle ha diskuterat Old Mutual med honom
förrän efter det att budbrevet hade läckt ut i media. Det finns ingen anledning till att
det skulle ha skett. Förvåningen var stor på Cevians kontor vid budet. Alla ville få
tag i Christer Gardell som var ute och flög. Alla storägare i Skandia fick åka till
Sydafrika för att lära känna Old Mutual. Ossian Hellers följde inte med. Cevian
representerades av Martin Olin.
287
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Genom att titta på budbrevets detaljer kan det enkelt slås fast att Andreas Hofmanns
optionsköp omöjligen gjordes med insyn. Det står i budbrevet att det planerade
budet skulle lanseras till marknaden den 22 juli 2005. Detta var mycket optimistiskt
och det var mer troligt att det skulle komma senare. Andreas Hofmann köpte
mestadels optioner med löptid till juli. Dessa gick ut den tredje fredagen i juli, d.v.s.
den 15 juli. De flesta av Andreas Hofmanns optioner skulle alltså vara utgångna då
det planerade budet skulle läggas. Den enda möjligheten för dessa optioner att bli
påverkade av något budintresse från Old Mutual var att ett sådant skulle läcka ut i
media. Detta kan dock knappast vara en investeringsrational.
Budbrevet läckte ut den 12 maj 2005. Bernt Magnusson blev uppringd av DI som
hade ingående kunskaper om brevet. Morgan Stanleys projektledare blev också
uppringd av media. Hur visste media vem som var projektledare? Det hade inte
offentliggjorts. Ossian Hellers kände inte till brevet och var inte att betrakta som en
”very reliable source” av Financial Times. Han kan därför uteslutas som läcka till
Financial Times. Om det läckte var det nog för att försöka stjäla processen. Det
finns denna typ av ”fulspel” i finansbranschen.
Om Andreas Hofmann hade vetat om Old Mutuals bud i februari 2005 upp till 40
kr, att Christert Gardell och Jim Sutcliff träffats den 29 april 2005 och skulle träffas
igen hade Andreas Hofmann knappast sålt sina optioner den 4 maj 2005. Andreas
Hofmanns köp den 9 maj 2005 matchar ingen information i processen. Det var
irrationellt att köpa p.g.a. att optionerna skulle ha löpt ut innan budet kom.
Andreas Hofmanns köp i juli 2005 gick mot en 100 procent säker förlust. Han kan
enbart ha agerat på det som står i media. Med insyn skulle han ha vetat att köpen
skulle ge en förlust. Om Ossian Hellers hade haft insyn skulle han inte ha investerat
4,5 milj kr på en garanterad förlust. Det faller på sin egen orimlighet.
288
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Under juli 2005 hände ingenting speciellt i processen och ingen ny för marknaden
okänd information uppkom (s. 4). Här fanns alltså ingen insiderinformation. Ändå
har EBM försökt att göra en poäng av meddelandet till börsen som gavs den 5 juli
2005. Ossian Hellers var i USA på semester från den 2 till den 28 juli. Han hade
ingen som helst insyn i Skandia. Andreas Hofmanns optioner kunde aldrig ge
pengarna tillbaka baserat på det bud som Old Mutual lämnat. Detta visar att han
saknade insyn. Att sälja när Andreas Hofmann sålde, d.v.s. när ett högre bud och ett
ytterligare potentiellt bud kom, är inte insynshandel. Det visar att han saknade
insyn.
När Andreas Hofmann köpte optioner i Skandia under tiden den 7 till den 12
augusti 2005 fanns ingen publik information. Under juli och augusti 2005 fanns
många tidningsartiklar om Old Mutuals bud och budnivån.
Det fanns emellertid en annan budgivare och den 15 augusti trodde man att det
skulle komma ett ytterligare bud (s. 6). Man träffades på Almare Stäket och lade ett
bud som låg över aktiekursen. Detta är inte negativ insiderinformation som EBM
sagt eftersom det låg över börskursen. Christer Gardell var inte med på mötet.
----Old Mutuals budbrev läckte direkt och blev känt på marknaden den 13 maj 2005.
Efter detta bjöd Skandia in alla som kunde tänkas vara intresserade av bolaget. Ett
flertal intressenter dök upp. Bl.a. Nordea gick ut offentligt med sitt intresse för
Skandia. Påståendet från EBM att Skandia den 5 juli 2005 kontaktade
Stockholmsbörsens bolagsövervakning är effektsökeri och fräckt. Det har ingen
som helst substans och är inte insiderinformation. Eftersom det redan var medialt
känt att ett flertal bolag var tänkbara budgivare på Skandia är EBMs påstående helt
utan substans. Det var snarare så att det fanns fler intressenter. Skandias vd uppgav
att de var åtminstone 5.
289
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Old Mutuals bud i budbrevet var inte 45 – 48 kr, utan följande. Mellan 50 – 67
procent av aktierna skulle köpas kontant för 45 kr per aktie. Mellan 33 och 50
procent av aktierna i Skandia skulle köpas med Old Mutual-aktier. Detta värderades
i maj till 48 kr per Skandia-aktie. Om kontant- eller aktiedelen övertecknades skulle
nedräkning ske pro rata. Eftersom budgivaren i ett aktiebud tenderar att få sin egen
aktie nedvärderad är den tredje punkten viktig. Den anger att aktiedelen skulle vara
minst 33 procent och om värdet på aktiebudet gick under 45 kr skulle Skandias
aktieägare ändå bli tvingade att acceptera Old Mutuals aktier som betalning.
Väntevärdet på detta bud var troligtvis mest korrekt 45 kr per aktie och maximalt
46,50 kr per aktie. Andreas Hofmann köpte optioner med strike 42,50 till 45 kr. Om
Andreas Hofmanns aktier skulle vara ”in the money” (förtjänst) måste kursen upp
till 47 kr. 47 kr fanns inte i budbrevet. Vem köper en option som man inte ens kan
få tillbaka pengarna på?
Marknaden hade förväntan om bud på 50 kr, men budbrevet angav 45 kr (bil. G s.
108, se även ab. 360 s. 15 ”DN sticker ut hakan o.s.v.”). Om man trodde på
marknaden köpte man optioner som Andreas Hofmann gjorde, men om man visste
vad som stod i budbrevet kunde man inte köpa sådana här optioner. För de som var
på 42,50 kr måste kursen upp över 45 kr, men man kunde inte köpa dessa om man
inte trodde på att kursen skulle gå upp till 50 kr. Detta bevisar att Andreas Hofmann
inte hade fått insiderinformation från Ossian Hellers. Det vore en säker förlust att
handla dessa optioner. Om man trodde på bud på 50 kr kunde man handla. Andreas
Hofmann har följaktligen agerat på media och inte på insyn.
Ossian Hellers hade insyn och således kan man utesluta Ossian Hellers som
medinvesterare. Ossian Hellers skulle ju inte investera i en säker en förlust.
Optionerna är upptagna i den fil som heter ”A&O invest” och i någon form av
delning. O i A&O är alltså inte Ossian Hellers. Varför Andreas Hofmann delade
290
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
upp sina investeringar lägger inte han sig i men det är uteslutet att Ossian Hellers
var med.
EBM har hävdat att Old Mutual sänkte sitt bud från 45 – 48 kr till 43,60 kr och
meddelade Skandia detta den 16 augusti 2005 (s. 9). Ett flertal artiklar fram till den
dagen har emellertid sagt att 42 - 45 kr var ett troligt budintervall. Marknaden följde
det budet, vilket aktiekursen visar. Skandias styrkommitté hade redan den 1 augusti
2005 tagit upp att Old Mutuals bud blivit lägre än det ursprungligen var.
Aktiekursen den 16 augusti 2005 var mellan 42,10 och 43,20 kr och stängde på
42,50 kr. Budet kom in på 43,60 kr. Det var alltså högre än den dagens aktiekurs.
Det är inte en negativt påverkande kursinformation. Det var ju över då aktuell
aktiekurs.
I många artiklar, bl.a. en i Ticker den 9 augusti 2005, stod att budet skulle komma
in mellan 42 och 44 kr, vilket visade sig stämma (s. 10). Det var alltså känt på
marknaden. Ossian Hellers hade ingen roll i Skandia under sommaren och tidig höst
2005. Det finns inget stöd för att Bernt Magnusson skulle ha spridit information
från mötet på Almare Stäket som senare via Christer Gardell och Ossian Hellers
skulle ha landat hos Andreas Hofmann. Ett potentiellt bud från en annan budgivare
var väntat följande dag. Detta står i styrkommittéprotokollet från den 15 augusti.
Om Andreas Hofmann hade haft insyn i detta borde han rimligtvis ha väntat med att
sälja sina optioner, särskilt som Old Mutuals bud dessutom var i linje med eller över
förväntan.
Det fanns ingenting att läcka vare sig inför köp eller försäljning av Andreas
Hofmanns optioner. Den information som fanns hade inte den minsta
kurspåverkande potential. Detta visar att Andreas Hofmann agerade ensam och utan
insyn i processen. Han närmade sig en garanterad förlust. Han förlorade 3,5 milj kr
på dessa optioner. Det är knappast resultatet av insiderbrott. Man kan utesluta
291
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ossian Hellers som medinvesterare. Trots det finns han på excelfilen, vilket visar att
Andreas Hofmann delade på sina affärer och omkullkastar allt som EBM lagt fram.
Andreas Hofmann:
Under 2005 genomförde han 3 affärer i Skandia-optioner; nr 1 den 25 januari 2005,
nr 2 a den 20 april 2005, nr 2 b den 9 maj 2005 och nr 3 den 7 juli 2005. Han är inte
åtalad för de 2 första affärerna, men vill ändå redogöra även för dem.
Investeringarna byggde på mediaspekulation.
Under 2005 var Skandia det mest omspekulerade bolaget på börsen. Ryktena täckte
alla scenarion; utköp, sammanslagning, avknoppning och uppköp. Dessutom
spekulerade media om vilka som skulle köpa, när och för hur mycket. Uppgifterna
som cirkulerade i media var ofta specifika och, har det visat sig i efterhand, riktiga.
Det var naturligt att Skandia omgärdades av rykten. I början av 2005 var Skandia ett
ryktesmässigt sargat bolag som var fundamentalt undervärderat med ett attraktivt
produktutbud och en god geografisk täckning på viktiga marknader.
Ingen missade Skandiaaffären 2005 oavsett om man investerade eller inte. De mest
specifika uppgifterna som läckte ut presenterades i DN. Många handlade på den
informationen. Hos gemene man uppfattades Skandia som ett företag i kris, men det
var felaktigt. Skandia bestod till under 15 procent av försäljningen från Sverige,
resten från England och Asien. Debatten om ett sargat Skandia ägde rum i Sverige.
Skandia var ett fint bolag som var väl positionerat, sargat ryktesmässigt inte
affärsmässigt.
Andreas Hofmann kan allt om försäkringsindustrin. Det fanns inga rykten som inte
nådde Andreas Hofmann oavsett om de gällde Norden eller Europa. Skandia var
extremt lågt värderat. Det tar lång tid att förstöra värden i ett försäkringsbolag.
Försäkringar löper under lång tid. Kunder byter sällan försäkringsbolag. 80 procent
är normalt fasta och långt löpande intäkter. Nyförsäljningen kan ha viss variation
292
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
men av nyförsäljningen var det bara de 10 procenten i Sverige som var drabbat. Det
fanns ingen nersida värderingsmässigt i Skandia.
Beträffande affären som han är misstänkt för i anslutning till Kristi Himmelsfärds
dag sålde han inför långhelgen om 5 dagar eftersom han inte ville ligga på optioner
så lång tid. Options-investeringar är riskfulla och måste förvaltas aktivt. Vidare
förlorar man tidsvärde på investeringen. När marknaden är stängd under en längre
tid är det direkt olämpligt att äga optioner. Det är därför inget mystiskt med att sälja
inför en längre helg. Efter att ha sålt köpte han direkt på måndagen efter helgen
tillbaka optionerna och utökade investeringen på grund av en rad positiva artiklar.
De källor som han utgick från var DI, affärspress och morgontidningar, fackpress
via arbetet och så gott som samtliga analyser som fanns om Skandia vilka han hade
tillgång till via arbetet.
2005 var det inte ovanligt att Skandias aktiekurs rörde på sig p.g.a. mediaspekultaion. T.ex. i januari 2005 skrevs en rad artiklar i bl.a. Privata affärer, DI och
DN om Skandia (s. 9). Alla räknade på Skandia och inte bara en gång utan många
gånger. Skandia var artspecifikt eftersom det var ett svenskt bolag som var
paneuropeiskt, d.v.s. det var inte självklart för svenska banker att köpa Skandia
eftersom man då skulle komma att sitta på en försäkringsverksamhet som var spridd
i världen. Under 2005 var det inte ovanligt att Skandias aktiekurs rörde sig p.g.a.
mediaspekulation (s. 10, 11). Det skreks om att bolaget befann sig i kris, men det
sista stället man såg detta på var i resultaträkningen. Andreas Hofmann gjorde
affärer i alla försäkringsbolag som finns, skulle han tro.
Redan i januari 2005, d.v.s. 3 månader innan den affär han är misstänkt för att ha
fått påstådd insiderinformation om, var det känt på marknaden att Old Mutual var
intresserat av Skandia (s. 13). Den 27 januari 2005 gick Skandia-aktien upp 5
procent på denna nyhet. Hans affär den 25 januari 2005 var en optionsaffär på 1,9
milj kr. Ryktet att Skandia skulle bli uppköpt av Old Mutual var anledningen till att
293
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
han handlade då. Ryktet startade den 24 januari 2005 (s. 14) med en artikel i The
Guardian. Allt det som EBM påstått att Andreas Hofmann fick veta 3 månader
senare fanns redan i januari 2005 och han hade redan handlat på den informationen.
Priset var runt 47 kr per aktie.
Andreas Hofmanns andra Skandiaaffär skedde den 20 april 2005. Skandia var ett
case som folk från hela världen investerade i. Bernt Magnusson hade hängt en stor
reaskylt på bolaget genom sitt uttalande i pressen. Flera nya ägare positionerade sig.
Detta framgår av bl.a. en artikel i DI den 13 april 2005 (s. 17). Det var ett stort
intresse för bolagsstämman den 15 april 2005. Denna skulle sätta punkt för eran
med skandaler som hade varit. Lars Ramqvist skulle betala tillbaka o.s.v. (s. 18).
Årsstämman bekräftade det som alla redan visste – många nya ägare visade upp sig
och stödet för en strukturaffär var brett förankrat (se artikel i DN den 16 april 2005,
s. 19). Artikeln inleds med att ytterligare en stor ägare dök upp i röstlängden,
nämligen DNB. Det är insiktslöst att säga att det var en köpsignal att någon
lämnade information till Stockholmsbörsen om att någon/några enstaka var
intresserad. Om det hade kommit ut på börsen att så var fallet ”hade kursen gått ner
i källaren”. Efter att ha letat köpare så lång tid och bara fått ihop 2 var det en
mycket stark signal på att kursen skulle ned. Vid den här tiden pågick diskussionen
mellan Jim Sutcliff och personer på Skandia. Att detta läckte visar bl.a. en artikel i
Affärsvärlden den 20 april 2005 (s. 20). Den 20 april köpte han optioner för
670 000 kr. Han är inte åtalad för denna affär.
I pressen spekulerades det dagligen om olika strukturgrepp och lösningar. Detta har
åklagarna använt som anledning till att Andreas Hofmann skulle ha sålt aktier trots
att det fanns rykten om att ledningen skulle köpas ut i England. Men det fanns inte
en chans att Skandias ledning skulle ha gått med på att sälja ut den engelska
verksamheten. England stod inför en stor pensionsreform som kulle garantera
294
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
inkomster för Skandia. Skandia skulle få en stor tillväxt genom detta. Det var
kronjuvelen i Skandia vid den tiden (s. 22).
Han sålde optionerna, som hade löptid juli 35, den 4 maj 2005. Det var halvdag på
börsen som stängde kl. 13:30. Optioner har tidsvärde. Tidsvärdet gröper ur värdet
om man sitter med optioner samtidigt som det är öppet på andra börser. Det kan
hända saker och man kan ha noll kvar om det blir en ny 9/11. Han sålde inför den
kommande helgen i syfte att expandera sin investering på måndagen. Det var inte
självklart eftersom han redan hade förlorat cirka 300 000 kr. Tanken var att köpa
tillbaka optionerna efter helgen. För en person med insyn var detta ologiskt
eftersom det var dagen innan Jim Sutcliff skulle träffa Christer Gardell. Om Ossian
Hellers hade haft insiderinformation hade han sagt det till Andreas Hofmann och
det hade varit mycket ologiskt att sälja dagen innan detta möte (s. 23). En rad
positiva artiklar gav honom stöd att fatta beslut om ytterligare investeringar i
Skandia-optioner.
Efter en tillfällig nedgång i kursen ansågs Skandia-aktien vara köpvärd (s. 24). Det
var många artiklar runt den 4 maj 2005 och det var enligt pressen klart att det skulle
bli styckning. Alla läste om detta. Skulle inte Björn Wahlroos på Sampo veta att
Old Mutual var sugna på att köpa Skandia?
Fredagen den 6 maj 2005 var en klämdag. Börsen saknade styrfart och
omsättningen var låg. Måndagen den 9 maj 2005 framskred han med sin plan
genom att köpa tillbaka gamla optioner och dessutom utöka investeringen. Denna
blev 3,8 milj kr, 49 procent med löptid juli, 51 procent med löptid september.
En vecka efter hans köp, den 12 maj 2005, var det en artikel i Financial Times som
drev upp kursen med 20 procent (s. 31). I denna sades att samtalen var på ett
mycket tidigt stadium och att inget formellt bud hade lagts. Detta avfärdar att
295
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann och Ossian Hellers skulle ha läckt till Financial Times. Processen
läckte rakt igenom. Old Mutual hade anlitat prkonsulter för att trissa upp läget.
Skandia var ett av Europas lägst värderade försäkringsbolag. I förhållande till
potentialen var det lägst värderat (s. 38). Om man den 2 februari 2005 mätte
börsvärdet delat på nettotillgångarna kunde man köpa 1 krona för lite mindre 1 en
krona och få verksamheten gratis (s. 39). Alla som kunde något om bolagsvärdering
visste att Skandia inte skulle finnas på börsen inom 1 år. Den låga värderingen
berodde på dålig publicitet, att Skandia skulle anpassa sig till nya redovisningsprinciper, vilket skapade oro och diverse pågående rättsprocesser. Utländska
investerare blev osäkra att handla för de visste inte hur man skulle värdera bolaget,
vilken princip som skulle användas. Den dåliga publiciteten var dock begränsad till
Sverige och Skandia hade endast en begränsad andel av sin försäljning till Sverige.
Stämningarna skulle inte hugga ut ett stort värde ur Skandia. De skulle kosta
bolaget runt 70 öre per aktie. Skandia var ett starkt case, trots sitt rykte, och det
visste analytikerkåren och media (s. 43). Risken i aktien var hög, men den var
omspekulerad och det gick att anta att köptrycket skulle bestå. Han investerade 3,8
milj kr i 3 affärer och tjänade 9,3 milj kr.
Offentlighetskriteriet borde omöjliggöra denna åtalspunkt med tanke på det stora
antalet artiklar som detaljerat rapporterade om budnivåer, tidplaner och budgivare.
Redan i januari cirkulerade specifika rykten om att Old Mutual skulle köpa Skandia,
något som senare skulle visa sig vara sant. När han köpte fanns ingen hemlig
information kvar. Det är en tillfällighet som är omöjlig att han skulle göra 2 affärer
med en mellanliggande helg på olika investeringsrational och vara misstänkt för den
ena affären men inte den andra. Varför sålde han den 4 om han visste att de skulle
träffas den 5 maj 2005.
I investeringen den 7 juli 2005 köpte han för 9 milj kr och förlorade 3,5 milj kr. Det
var en mediespekulation. Under juni 2005 publicerades dagligen artiklar med
296
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
detaljerad information om budet på Skandia. Det spekulerades i budnivåer, tidplaner
och nya konkurrerande bud. Den 7 juli 2005 drabbades London av en terrorattack.
Världens börser föll kraftigt men återhämtade sig under slutet av dagen.
Stockholmsbörsen var som mest ned med 3,8 procent för att stänga ned med 1,5
procent. Skandias aktie var en av dem som drabbades hårdast. Den stängde ned med
3 procent. Timmen efter terrordådet passade han på att köpa optioner. Kursen hade
då nått sin dagslägsta nivå, ned med mer än 3,8 procent. Ett par dagar efter terrorattacken återgick allt till det normala, åtminstone vad gällde mediaspekulationerna
runt Skandia. Han fortsatte att köpa optioner. Han investerade hela vinsten från den
föregående affären på 9 milj kr i denna affär. Han rullade fram den vinsten.
Konsensus kring budet låg på cirka 50 kr/aktie. Han köpte därför optioner med
lösenkurs 45.
Plötsligt började media spekulera i att en budsänkning var att vänta. Detta rykte
kablades ut i samtliga affärstidningar. Mellan den 8 och 11 augusti 2005
publicerades fler än 10 artiklar som alla hävdade att budnivån förväntades hamna i
intervallet 42 – 44 kr per aktie. Tidigare hade marknaden förväntat sig en budnivå
på 45 – 50 kr per aktie. Åklagarna har sagt att Old Mutual presenterade ett bud som
var väsentligt lägre än väntat på Almare Stäket 8 dagar senare. Den enda som det
var förvånande för är åklagarna eftersom det redan fanns ett 10 tal artiklar om detta.
Andreas Hofmann ägde optioner för 45 kr. Alla optioner var värda 0 kronor. Han
trodde att budet skulle hamna lite över 42 - 44 kr, men läckorna tidigare hade varit
riktiga och man måste därför tro på det som skrevs. Han försökte gasa sig ur
svackan och vikta ner snittpriser genom att köpa fler 42,50 kr optioner. Det kom
dock fler negativa artiklar och därför sålde han optionerna med förlust på 3,5 milj
kr. Han hade gjort ett försök att vikta ner, men alla artiklar hade en negativ underton
och diskussioner förekom om det skulle bli någon affär över huvud taget. Angående
tidpunkten kl 15:30 då han sålde finns en perfekt logisk förklaring till den.
297
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han hade liksom tidigare tillgång till ett stort analysmaterial. Under juni 2005
skrevs ett stort antal artiklar om den pågående processen. Allt läckte ut i media (s.
9). I DN den 15 juni 2005 fanns en artikel som handlade om att ett lägre bud var att
vänta och en uppskjuten tidsplan (s. 10, 11). Old Mutual-aktien hade gått ner i pris
och budet hade förlorat i attraktivitet. Aktien sjönk 10 öre. En artikel i Nyhetsbyrån
Direkt den 16 juni 2005 ifrågasatte om Old Mutual skulle köpa Skandia alls (s. 14).
I Privata Affärer, DI och DN den 17 juni 2005 sades att Skandia hade ingått en
förlikning i den amerikanska rättsprocessen, vilket innebar att flera bud sannolikt
skulle komma (s. 16 - 18).
I en artikel i DI den 18 juni 2005 sades att Old Mutual var på väg till Sverige för att
möta Skandias stora aktieägare, men att en annan stor intressent, som var redo att
lägga ett bud på hela Skandia, hade dykt upp (s. 20 - 21). Budnivån sades ligga på
45 – 50 kr per aktie. Den 22 juni 2005 spekulerade Affärsvärlden om nya köpare
kunde vara AXA, Allianz, Avivia eller Storebrand (s. 23).
Enligt en artikel i DN den 27 juni 2005 var ägarna till Skandia upprörda. De
menade att Old Mutual gick runt styrelsen och man undrade över vilka Old Mutual
egentligen förhandlade med. Old Mutuals strategi var att affären skulle läcka (s.
25). När börsen föll i samband med terror-attacken i London den 7 juli 2005
handlade Andreas Hofmann 30 minuter efter attacken med en lösenkurs på 45 kr. I
synnerhet Skandia föll. Ryktena på marknaden var då att budet skulle hamna runt
45 – 50 kr. Han köpte optioner för 3,1 milj kr, hälften med en lösenkurs på 45 kr.
Den 9 juli 2005 var det en ny artikel i DI med rubriken Old Mutual granskar
Skandia (s. 31).
Han köpte optioner igen den 14 och 15 juli 2005 för 1,6 milj kr, hälften med
lösenkurs 45 kr. Han kom ihåg från tidningsartiklar att budet skulle läggas den 22
juli 2005. Detta var alltså en vecka innan budet skulle komma (s. 32). Alla väntade
298
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
på budet. I DI den 22 juli 2005 pekades på att denna dag enligt tidningsuppgifter i
juni var slutdagen för ett bud från Old Mutual.
När budet inte kom den 22 juli och inte heller dagen därpå förändrades bevakningen
i pressen. Plötsligt började tidningarna skriva om den osäkerhet som omgärdade
processen. Detta satte även press på aktien.
I en artikel i DN den 23 juli 2005 sades att affären såg ut att dra ut på tiden och att
nya ägare hade strömmat till (s. 37, 38). Skulle Old Mutual dra sig ur? Enligt
Nyhetsbyrån Direkt den 25 juli 2005 ville Old Mutual fortfarande köpa hela bolaget
och avfärdade rykten om flera köpare (s. 40).
Försökte Skandia finna andra köpare (s. 41, 42)? Var bud på gång från Axa eller
Friends Provident?
Skandias aktiekurs gick ner efter Andreas Hofmanns senaste köp. Den 4 augusti
2005 köpte han optioner för 884 250 kr med en lösenkurs på 45 kr per aktie (s. 44).
Ryktet på marknaden var att budet skulle hamna runt 45 – 50 kr. Under juni skrevs
ett stort antal artiklar om den pågående processen. Allt läckte ut till media. Den 8
augusti kom ett nytt rykte på marknaden som sade att Old Mutual planerade att
lägga ett bud på 42 – 44 kr (s. 47 - 49). Budnivån var inte en över-raskning. Trots
det påstår åklagarna att den var en överraskning den 16 augusti 2005. Den 10
augusti 2005 konstaterade TT att intresset för Skandia hade minskat (s. 51).
Budnivån 42 – 44 kr nämndes i ytterligare artiklar den 10 augusti 2005 (s. 52, 53).
Detta medförde att folk började sälja Skandia. Budnivån var känd.
När den nya budnivån läckte ut skapade det osämja. Enligt DI den 11 augusti 2005
började irrita-tionen bli stor över budryktena (s. 55). Old Mutual var irriterad över
att uppgifter kommit ut i media. Vid denna tid förstod han att hans optioner med
lösenpris 45 kr var värdelösa. Han inve-sterade därför 4 milj kr i optioner med
lösenpris som låg inom det nya förväntade intervallet (s. 56).
299
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Den 13 augusti 2005 publicerade DN en artikel där de sade att intresset att lägga ett
konkurrerande bud på Skandia var lägre än väntat (s. 58, 59). I en artikel den 15
augusti 2005 skrev Veckans Affärer att det kanske inte skulle bli någonting alls av
budet (s. 63). När sedan gamla uppgifter kom tillbaka i en artikel i DN den 16
augusti 2005 (s. 64) kände Andreas Hofmann att detta kunde sluta hur som helst.
Det är mycket komplicerat med ett konsortium. Det var inte självklart att Nordea
och Storebrand skulle lägga bud eftersom man då måste hitta och gå samman med
en köpare som intresserade sig för de delar av Skandia som man själv inte ville ha.
Att han sålde kl. 15:38 var helt naturligt (s. 66). USA öppnade kl. 15:30. Om man
ska sälja och ligger på minus avvaktar man USA. Om USA går upp går Sverige upp
och vice versa. Han hoppades få stöd från USA som han gjort förr (s. 66). Ett mail
från 2004 visar att modus operandi är att sälja vid den tidpunkten. Han avvaktade
öppningen i USA. Att alla skulle ha ringt varandra efter informationen på mötet är
inte sannolikt.
De affärer som han gjorde i Skandia tidigare minns han inte. De var lika många som
under 2005 men ingår inte i åtalet. Han hade kontakt med Ossian Hellers, som ville
veta saker om Skandia. Alla pratade om Skandia. Ossian Hellers ringde och frågade
konstant om försäkringsbranschen. Det skedde även när han arbetade på Bain & Co.
Andreas Hofmann frågade Ossian Hellers om gruvindustrin och denne frågade om
försäkringsindustrin. Ossian Hellers frågor var generella. Alla frågade honom om
branschen under 2004. Skandia var den utlösande faktorn men överlag genomgick
försäkringsindustrin en turbulent tid. Skadeförsäkringsindustrin sanerades och
pensionssidan växte kraftigt. Skandia var i blickfånget. Många andra hamnade
automatiskt i försäkringsbranschen. Ossian Hellers frågade om branschen och om
vilka bolag som gjorde vad o.s.v. Det var svårt att räkna på synergier i
försäkringsbranschen. De berodde på nationella regelverk o.s.v.
300
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det skulle förvåna honom om han inte gjorde vinster på affärerna i Skandia 2004.
Han köpte optioner för att han kan den industrin. Han gick in 2005 för att man
kunde köpa 1 kr för 90 öre och sen få hela bolaget gratis. Det var själva
investeringen. Bolaget var så lågt värderat att dess nettotillgångar värderades till
vad de var värda. Man kunde köpa bolaget för de pengar som fanns i kassan och få
bolaget gratis. Det fanns ingen nedsida. Han köpte optioner för att det ger bättre
utväxling och det inte fanns någon nersida. Optionsaffärerna blev dock en dyrköpt
erfarenhet. Det var den sista stora optionsaffären han gjorde fram till idag.
Beträffande teknisk analys är det fel att han skulle ha handlat på glidande
medelvärde. Det finns olika investeringsmetoder och olika investeringsrationaler.
Han berättade om varför han köpte Outotec just då. I Skandia var det inte en teknisk
analys som låg bakom köpet. Det var en mediaspekulation. Han kan
försäkringsindustrin och visste att det inte fanns någon nersida. Han har köpt aktier i
samtliga försäkringsbolag i Norden utom Sampo. 2003, 2004, 2005 köpte han dessa
bolag via Luxemburg.
Jan Felländer var inte hans mäklare då, bara hans samtalspartner, men inte under
den perioden. Han handlade både liv- och sakbolag. Hur stor del av hans depå som
dessa under 2002 – 2004 bestod av varierade. Han kan inte ange en exakt procent
för det.
Att han p.g.a. den dåliga värdeutvecklingen tog ett aktivt ansvar själv under 2004
berodde på att engagemanget växte alltmer. Det finns inget motsatsförhållande
mellan att någon sköter förvaltningen och att han säger att han vill köpa vissa bolag.
Den aktiva delen växte. Anledningen till att 2002 - 2003 var förlustår och 2004 gav
en vinst på 2 milj kr var att han 2003 satt i breda fonder som hade ”saggig”
utveckling. Han kommer inte ihåg 2002.
301
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Av vinsterna var 50 procent hans buffert. Resten skulle han återinvestera.
Fördelningen av förlusterna på optionerna hade inget med utfallet att göra. Han
gjorde inte en enda stor options-affär efter den stora förlusten på 3,5 milj kr.
Beträffande förhållandet att den första investeringen urholkades allt mer när kursen
gick ner spelade det ingen roll att riskkapitalet var aggregerat. Den aggregerade
vinsten fick inte understiga en viss nivå. Beräkningarna gjordes inte på affärsnivå.
Uppdelningen gav en mental vägledning. Han hade en total summa över sitt
riskkapital. Han visste hur mycket han kunde förlora utan att behöva ändra strategi.
Att han köpte optioner som höll på att bli värdelösa spelade roll eftersom han inte
handlade mer i optioner. Han tjänade 9 milj kr i föregående optionsaffär, sedan
förlorade han 3,5 milj kr och sade inga fler optionsaffärer på det sättet.
Anledningen till att han strax innan den 16 augusti 2005 nästan gick emot
marknaden och köpte väldigt mycket trots tidningsartiklarna var att det var 10 - 12
artiklar ute och han hade köpt optioner för mycket pengar (5 - 6 milj kr med lösen
45 kr). Hans enda sätt att ta sig ur den fällan var att vikta ner och köpa optioner med
lägre lösenkurs. Han snittade ner, köpte optioner med lösenpris 42,50 kr och
positionerade sig inför det kommande budet.
Uppgifterna längst ner om A och O inv är Alfa och Omega d.v.s. hans viktigaste
investeringar.
På åklagrnas begäran har Christer Gardell, Hans Erik Andersson och Bernt
Magnusson hörts som vittnen och anfört följande.
Christer Gardell:
302
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han valdes in i styrelsen i Skandia den 14 april 2005. Han kontaktades av 2
investmentbankers från en investment banking firma som han träffade på middag
den 25 april 2005. Under middagen sade de att de representerade Old Mutual och
att de kontaktat Skandia tidigare men inte fått någon respons och att de nu ville att
han skulle träffa Jim Sutcliff. Det sattes upp ett möte den 29 april 2005 i London på
deras HK. Jim Sutcliff presenterade Old Mutual och berättade om det intresse som
kunde finnas för Skandia. Det förekom dock inte konkreta diskussioner om
budnivåer. Det var snarare ett introduktionsmöte för att lära känna varandra.
Ett nytt möte skedde den 5 maj 2005. Jim Sutcliff var då mer konkret kring ett bud
med andel kontanter och aktier. Det var en stor kontantdel. Budnivån gick ut på runt
45 kr men indikerade ”upper fourties”. Han uppfattade det som att Jim Sutcliff
kunde sträcka sig upp mot 50. Christer Gardell ringde omedelbart Bernt Magnusson
och Hans Erik Andersson och informerade om mötet och innehållet i detta. Bernt
Magnusson beslutade att det var tillräckligt konkret för att sammankalla ett extra
styrelsemöte.
Mötet hölls den 9 maj 2005. Innan det konkretiserade Old Mutual sitt bud och lade
sig på 45 kr samt ändrade förhållandet mellan cash och aktier till en ökad
aktieandel. Dessa åtgärder uppfattades som negativa. De tyckte att budet borde
ligga högre. Christer Gardell och Hans Erik Andersson fick i uppdrag att förhandla
upp nivåerna för att Skandia skulle kunna ta processen vidare. Förhandlingar skedde
under den veckan. Old Mutual bestämde sig för att höja budnivån för att hamna på
en attraktiv nivå så att de kunde gå vidare.
Den 12 maj 2005 var sista förhandlingsdagen. Ett styrelsemöte skedde igen den 13
maj. Den 13 maj 2005 uppdagades en läcka i Financial Times där innehållet i
diskussionen kom ut. Skandias styrelse tog ställning till det konkretiserade budet
och gick vidare med processen.
303
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Skandia var inte annorlunda än någon annan investering. Under analysfasen
arbetade någon analytiker tillsammans med Ossian Hellers. När det blev
investeringsläge var det den styrelseledamot som gick in som serverades av bara en
analytiker. Det skedde för att frigöra resurser för nya investeringar. I det här fallet
var det Martin Oliv som servade. Lars Förberg var givetvis fortsatt informerad. Han
utgick från att han informerade Lars Förberg och Martin Oliv om mötet med Jim
Sutcliff.
Han kommer inte ihåg vilka på Cevian som kände till förhandlingarna med Old
Mutual, men i normalfallet var det Lars Förberg och Martin Oliv. Sannolikt hade
även Ossian Hellers den informationen, men han kommer inte ihåg det. Han tror
inte att det var några speciella förberedelser inför mötet den 9 maj, men han
kommer inte ihåg detta i detalj.
Läckan till Financial Times var inte bra. Financial Times tar inte in vilda gissningar
i tidningen. Han tror att det var en initierad läcka och han trodde att den kom från
Old Mutual som var rädda för konkurrerande bud. Det var taktik för att snabba på
processen och försvåra för sent inkommande konkurrerande bud att få tillräckligt
med tid. För Cevian var det negativt med en läcka. Han gjorde bedömningen att det
fanns konkurrenter som skulle kunna trissa upp priset, men om det läckte tidigt såg
han det som försvårande att det skulle ske.
Därefter tillsattes en arbetsgrupp i Skandia där han tror att Bernt Magnusson, Björn
Björnson, Lennart Jansson, Hammarqvist deltog och förde diskussioner med Old
Mutual. Old Mutual fick tillgång till due diligence på Skandia. Arbetsgruppen drev
arbetet under juni – augusti 2005. Han tror att gruppen startade sitt arbete relativt
snart efter mötet i maj 2005.
304
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Man har alltid förhoppningar att budgivaren i en due diligence process kan se att det
föreligger mindre risk och att denne därför blir villig att höja sig en aning.
Förhoppningen under sommaren var att Old Mutual skulle förbättra budet.
Han kommer ihåg skriverier före mötet på Almare Stäket den 16 augusti 2005 om
att ett lägre bud skulle komma från Old Mutual. Samtidigt trodde han att Old
Mutual förstod att det behövdes ett bra bud för att kunna hålla processen vid liv och
vinna. Men i och med att han visste att någon läckte var han lite bekymrad.
Han deltog inte i mötet på Almare Stäket, men kände till det. I normalfallet skulle
Bernt Magnusson om det var något negativt eller annars speciellt som kom fram ha
informerat relativt omgående. Han kommer inte ihåg när han fick informationen,
men utgår från att han fick den rätt så snart efter mötet.
Reaktionerna på Cevian av informationen var att han blev besviken för han visste
att det skulle vara tungt att driva vidare processen och att det skulle leda till stor
osäkerhet kring att budet skulle gå igenom. Det var extremt nära att processen dog
efter mötet. Han utgår från att han delade med sig av sin oro på Cevian, definitivt
till Martin Oliv och Lars Förberg. Om Ossian Hellers fick veta det vet han inte men
han skulle bedöma att det är sannolikt att även han fick reda på det.
Beträffande uppgiften om att ett bud som skulle komma dagen därpå från ett
konsortium drev Morgan Stanley på för ett konkurrerande bud. Om han minns rätt
var det 2 ”ihoppusslade konsortier” som kom in med budindikationer som också var
på besvikelsenivå. Det var lite under Old Mutuals nivå, men de hade med sig mer
komplexitet i genomförandet. Skandias styrelse bedömde därför att de inte skulle gå
vidare med de alternativen. Han kommer inte ihåg den exakta tiden för dem.
Processerna försökte drivas parallellt, men de hade handikappet att de kom in sent i
processen.
305
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han minns inte när han fick informationen om vad som hade hänt på Almare Stäket,
men utgår från att det var relativt snart. När Bernt Magnusson fick tillfälle att
komma ut och kunde ringa gjorde han det.
Ossian Hellers hade i förhållande till Skandia inte haft något uppdrag utöver
analysarbetet. Ossian Hellers hade information men definitivt inte full information
om utvecklingen i Skandia-processen. Mötet med Jim Sutcliff den 25 april ägde
rum i Stockholm, mötet den 29 april i London. Han visste inte innehållet i det första
mötet men berättade nog för Lars Förberg och Martin Oliv. Det var ingen hemlighet
på Cevian att han var på dessa möten.
Han kommer inte ihåg om han hade kontakt med personalen under skedet mellan
den 5 och 9 maj (Kristi Himmelsfärdshelgen), men han skulle definitivt ha
informerat Lars Förberg och sannolikt även Martin Oliv, men i övrigt var det
osannolikt att informationen gick till en vidare krets eftersom det var helg. Han
minns inte vad Ossian Hellers gjorde under sommaren eller om han hade kontakt
med denne.
Bidders return, d.v.s. att kursen hos budgivaren går ner p.g.a. premie kan bli fallet
om marknaden uppfattar det som negativt. Han har för sig att Old Mutuals kurs gick
ner en aning.
Han tror att han var på kontoret när han fick beskedet att det gick dåligt på Almare
Stäket, men är inte helt säker. Han kommer inte ihåg om Ossian Hellers var på
kontoret.
Inför mötet på Almare Stäket förekom spekulationer i media om ett sänkt bud från
Old Mutual. Ett antal företag var med, men han hade inte insyn i det. Han hade
dock en liten misstanke om att Old Mutual använde media och information som
kom ut gjorde honom lite orolig. Han visste att om ryktet var sant var den fortsatta
306
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
processen i extrem risk. Han kommer ihåg att det i media cirkulerade indikationer
på en lägre nivå.
Hans Erik Andersson:
2005 var han vd och koncernchef i Skandia. Idag är han rådgivare och
styrelseproffs.
I april 2005 hade det varit ett antal kontakter med Old Mutual. Bl.a. kom det i slutet
av 2004 ett brev från Old Mutual och en del annan skriftväxling. Han fick ett brev
till bolaget om att Old Mutual var intresserat. Därefter hände inte speciellt mycket.
Han ägnade inte Old Mutuals intresse full kraft. I början på maj 2005 när stämman
var över blev det en ändring. Den 5 maj 2005 kom en indikation från Old Mutual att
de var intresserade av att betala väsentligt över börskursen för köp av Skandia.
Om han förstått saken rätt kontaktade Jim Sutcliff Christer Gardell. Det var
förmodligen vid pingst. Hans Erik Andersson fick ett samtal från Bernt Magnusson
på semestern och de debatterade budindikationen som kommit. De kom överens om
att Hans Erik Andersson skulle ringa Jim Sutcliff och höra närmare, vilket han
gjorde. Då fick han en indikation på att de var beredda att betala 48 kr, varav 70
procent kontant. Efter detta var det många telefonkontakter. Skandia kopplade in
sina rådgivare med full kraft. Nästa stora händelse var mötet på Morgan Stanleys
kontor kl. 08 den 12 maj 2005. Christer Gardell och Hans Erik Andersson
representerade Skandia och Jim Sutcliff Old Mutual. De fick då en skriftlig
budindikation som var något lägre än den på telefon. Beroende på kontantdelen var
budet på mellan 45 och 47 kr.
Därefter kopplades många människor in; konsulter och egen personal m.fl, som
finns i liggare på Skandia över vem som fick veta vad. Ett par andra bolag hade hört
av sig, framförallt på senhösten 2004. De flesta refererade till en intervju med Bernt
307
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Magnusson som hade varit i november 2004 där han gav uttryck för att Skandia
kunde tänka sig en strukturell förändring.
De hade vissa delar de var mer intresserade av än andra. Alla har sina specialområden. Den springande punkten med Old Mutual var att det skriftliga budet den
12 maj 2005 läckte i Financial Times den 13 maj. Börskursen steg på grund av
detta. Styrelsen hade ett möte och bestämde att det var nödvändigt att ta situationen
på allvar och gå vidare med en process. De startade ett projekt internt där valda
delar av stabscheferna deltog. Ett antal olika arbetsgrupper bildades. Minnesbilden
är att detta kom igång snart efter mötet den 12 maj och var i full gång i början på
juni. De analyserade också om ett konsortium skulle köpa delar av Skandia var för
sig.
Old Mutual och ett antal andra bolag bjöds in till en due diligence. I stort sett varje
dag var det en mängd besvärliga frågor som skulle lämnas ut. Alla ska ha samma
information i en sån här process. Alla vill veta allting och om man lämnar ut
information och det sedan inte blir någon affär har man lämnat ut mycket
information till konkurrenterna. Han hanterade många av dessa frågor. Under
sommaren 2005 pågick detta med ett antal intressenter bl.a. Old Mutual. Detta ledde
till ett möte den 16 augusti 2005 där Old Mutual summerade sina insikter om
Skandia.
Förväntningarna på mötet var att gå från ett oklart läge till mer konkreta
diskussioner (de hade bara ett non binding agreement från den 12 maj). Sedan ville
de ha reda på om Old Mutual hade hittat något i due diligence som föranledde
justeringen av budet eller om det framkommit nya frågeställningar. Alla hoppades
på en mer rejäl indikation på vad de var villiga att bjuda på Skandia, vilket de också
fick.
308
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Innan mötet den 16 augusti 2005 pratade rådgivarna möjligen prisnivåer, men det
fanns ingen skriftlig kommunikation till Skandia om en annan nivå än den som
lades den 12 maj 2005. Tidningsuppgifter om en revidering av budet till en lägre
nivå var spekulationer p.g.a. att processen drog ut på tiden. Det var mycket
diskussioner om huruvida Skandias styrelse skulle ställa sig bakom budet.
Christer Gardell tyckte att det var intressanta nivåer, vilket många tyckte i maj
2005. Nivåerna sänktes och fram till det verkliga budet hade alla marknader gått
upp cirka 15 procent och budet hade gått ner. Detta gjorde att det blev olika
uppfattning om budet var bra eller dåligt.
Med på mötet den 16 augusti 2005 var Bernt Magnusson, Björn Björnson, Hans
Erik Andersson, Jan-Erik Back, Per Ljungqvist och Lennart Jansson. Från Old
Mutual var det Jim Sutcliff och Julian Roberts, kanske någon till. Hans minnesbild
är att rådgivarna var med på Almare Stäket men inte på själva mötet. De hade ett
förmöte på Skandia kl. 10:00. Almare Stäket började med en måltid, varefter mötet
började cirka 11:30. Han har noggranna anteckningar från det mötet. Jim Sutcliff
och Julian Roberts gick igenom en lång presentation av Old Mutual, vilka synergier
man såg med ett samgående, beskrivning av de kompetenser som det nya bolaget
skulle få, lite om syftet från deras sida och hur de trodde att kombinationen skulle
vara positionerad, också en beskrivning av hur de ville behandla Skandias
varumärke. De kommenterade Skandias 3 divisioner. Efter det gick man igenom
vad man funnit vid due diligence, tillväxt, marginaler, embedded value på den affär
som finns, skattefrågor, en del värderingsfrågor om dotterbolag och återigen
synergier. De pratade även om hur de skulle finansiera ett bud, att de hade
ratingproblem o.s.v. med något av ratingbolagen (Modus), de kanske var tvungna
att sälja en del av Skandia för att lätta på balansräkningen. Det kokade ner till 20 kr
och 1,235 aktier vilket motsvarade 42,67 kr den dagen.
309
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Budet var väsentligt under deras förväntningar. Efter en massiv tystnad sade de att
de skulle åka hem och fundera. Alla hade väntat sig ett mycket högre bud. Vid ett
möte på Skandia kl. 15:30 samma dag var de övertygade om att det var ett för dåligt
bud och att det inte kunde leda till affär.
Efter beskedet kontaktade han inte någon. De körde det i en liten grupp från
ledningen. De ville sköta de vanliga affärerna. Bara den absoluta koncernledningen
hade detaljerad information.
Han kommer inte ihåg om de den 16 augusti 2005 väntade på någon annan
intressent, men Morgan Stanley hade förhoppningar att det skulle gå att intressera
olika konstellationer av bolag som skulle kunna lägga ett bud som matchade Old
Mutuals, men de teorierna stämde inte alls. De fick inte ett enda konkret bud från
Morgan Stanley. Exakt när den bilden växte fram kommer han inte ihåg, men det
kan ha varit vid den tidpunkten. Det var spekulationer att Old Mutual var ganska
ensamma som köpare av helheten.
Det var ett styrelsemöte redan den 18 augusti 2005 som varade ganska länge där
frågor om budet m.m. behandlades. Det var en mängd styrelsemöten i augusti
angående frågeställningen om de skulle rekommendera budet eller inte.
Han tror att det första brevet från Old Mutual kom den 23 december 2004. Hans
spekulation om brevet var att Old Mutual var väldigt intresserade av att växa.
Bolaget hade sina rötter i Sydafrika med en Riksbank som inte tillät allt och med en
reglerad valuta. Detta genererade låga värderingar på Old Mutual jämfört med
vinstnivåerna i europeiska bolag. Ett av huvudskälen var att späda ut det som kallas
”Merger market discount”.
3 av de bolag som dök upp på hösten 2004 hänvisade till Bernt Magnussonartikeln i
DN. Hans Erik Andersson blev förfärad när han såg den. Han förstod att det skulle
310
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
leda till reaktioner utanför bolaget. Det var tydligt att Skandia ville genomföra
strukturförändringar. Konkret blev det 3 eller 4 bolag som hörde av sig inom 1
månad. Han tror att många bolag uppfattade det som att Skandia var i spel. Den
första budindikationen kom nog i ett brev i januari/februari 2005 där det stod något i
stil med att bolaget skulle kunna vara värt cirka 40 kr.
Skandia hade under denna tid en hel del kontakter med Stockholmsbörsen om de
diskussioner som pågick. Skandia hade ett styrelsemöte den 5 juli, men han kan inte
komma ihåg vad som sades eller avhandlades då. Vid den tiden var nog ytterligare 4
bolag med; Axa, French Providence, Great Leafs, Storebrand och Nordea.
Han kan inte komma ihåg hur de tänkte inför mötet den 16 augusti 2005. De visste
att det inte hade kommit fram några stora svarta hål i Skandias balansräkning eller
liknande. Det som Old Mutual gick igenom den 16 augusti 2005 för att motivera
värdesänkningen var framförallt tillväxttakten inte minst på den nordiska
marknaden, och mariginalantagandena där. Det var huvudanledningen till att man
tog ner värderingen.
Han hade visserligen tagit del av spekulationer i media att Old Mutual skulle
komma med ett sämre bud än det man indikerat i maj 2005, men eftersom han var
delaktig i en process som handlade om konkreta tekniska eller ekonomiska frågor
lade han större vikt vid det.
Att Old Mutual hade problem av olika slag var uppenbart, bl.a. aktieägarbasen, men
att tolka vad den ena eller andra ägaren tyckte hade bara varit spekulationer. Det
fanns inget konkret i due diligenseprocessen som indikerade ett lägre bud. De fick
inga uppgifter från rådgivarna om att det som stått i tidningarna stämde. De har
dock olika ”spelplaner”. Bl.a. försökte rådgivarna ge en positiv bild bl.a. om
konsortier som skulle slå det tidigare budet.
311
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Budet som kom den 16 augusti blev 42,67 kr. Det slutliga budet låg där någonstans.
Det är svårt att jämföra för dels har det varit olika kontantdelar dels har värdet på
Old Mutual-aktien varierat.
Enligt ett styrkommitéprotokoll från den 15 augusti 2005 kunde ett konkurrerande
bud väntas från ett konsortium den 17 augusti 2005.
Ledningen i Skandia läste tidningarna före mötet den 16 augusti 2005. Det skrevs
oerhört mycket i svensk och internationell press. Han har inget minne av de olika
budbeloppen som nämndes i dessa. Det var ständiga rykten, men de försökte
fokusera på det som skulle göras, dels driva bolaget dels driva due diligenceprocessen och hålla den kort för att inte tappa värden. Det som stod i tidningarna
var säkert korrekt, men på mötet den 16 augusti 2005 var det som att sticka hål på
en ballong. Alla på Skandiasidan var lite chockade eftersom det lagts en indikation i
maj 2005 och då ska man vara i närheten av den indikationen om man inte hittar
några stora saker. Dessutom hade marknaden börjat stiga under den här tiden.
Värderingarna hade hoppat upp sedan den 12 maj 2005. Old Mutual kan ha känt att
de var ensamma på banan och utnyttjade det.
Morgan Stanley slet för att få till ett konsortium som budgivare. Han kommer inte
ihåg att det skulle komma ett bud utan att läsa styrkommittéprotokollet från den 15
augusti 2005. Det var en mängd sådana olika spekulationer. Han kan inte minnas
vilket bolag detta var. Storebrand var intresserat av Norden. Då gällde det att hitta
en partner till Storebrand som villa ha resten. En stötesten var vem som skulle ta
hand om HK-kostnaderna. En mängd sådana frågor förekom och de hade inte delat
upp balansräkningen på ett sätt som gjorde att det skulle vara naturligt att dela upp
bolaget.
Bernt Magnusson:
312
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Under 2005 var han styrelseordförande i Skandia. Idag sitter han i ett antal styrelser;
Volvo, Höganäs samt några pebolag o.s.v.
Han fick en intresseindikation från Old Mutual redan vid årsskiftet 2004/2005. Han
träffade Jim Sutcliff som var vd på Old Mutual första gången i januari 2005 på
Morgan Stanley tillsammans med Björn Björnsson och Per Hillström. Under våren
förekom viss kommunikation, men de hade an annan stor sak att ta ställning till,
nämligen huruvida Skandia skulle stämma den föregående styrelsen. Därför höll
man tillbaka Old Mutual och dess intresse till efter bolags-stämman. Den dåvarande
styrelsen ansåg det inte framgångsrikt att stämma den föregående styrelsen och det
gillade inte ägarna och svenska folket i övrigt. De trodde att de skulle bli bortlyfta
ur styrelsen p.g.a. detta men alla gick sedan på deras linje utom Lars-Erik
Forsgårdh. Efter det fick de tid att titta på budet.
Old Mutual kom tillbaka igen efter stämman. Han har en anteckning att Hans Erik
Andersson och Christer Gardell träffade Jim Sutcliff i början av maj och att Jim
Sutcliff ringde Bernt Magnusson, att på styrelsemötet den 10 maj frågan togs upp
om styrelsen var seriös i sitt intresse, att det inrättades en kommitté med anledning
av Old Mutuals intresse bestående av Bernt Magnusson, Hans Erik Andersson,
Björn Björnson, Lennart Jansson, som skulle arbeta med hur seriös Old Mutuals
approach var. I en anteckning den 13 maj om styrelsemöte konstaterades att det
fanns mycket läckor, DI och Financial Times. Under maj, exakt vilket datum vet
han inte, indikerade de att det kunde vara aktuellt med en budnivå på mellan 45 och
48 kr. 45 kr var kontant, 48 kr var aktierna. Olika andelar aktier och kontanter
förekom. Huvuddelen skulle vara i aktier.
Sedan hände inte mycket under sommaren, förrän den 16 augusti vid mötet på
Almare Stäket. 2 dagar efter mötet på Almare Stäket hade de ett styrelsemöte på 2
dagar. De konstaterade då att mötet den 16 augusti på Almare Stäket skickade
negativa signaler. På det mötet var huvudnumret att Old Mutuals ekonomichef
313
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Julian Roberst gick igenom de olika delarna av Skandia och satte ett pris på det
samt summerade att man inte kunde hålla fast vid den tidigare budnivån på 45 - 48
kr utan nu kom man ner till en sammanvägd budnivå på 42,67 kr, vilket i och för sig
berodde på dagsformen på deras aktie och valuta (pund). Mötet den 16 augusti blev
en viss besvikelse med anledning av sänkningen av budet. Den budnivå de hade i
huvudet när de gick dit var 45 – 48 kr. De reagerade negativt när de sänkte budet.
Hans och Björn Björnssons reaktion var att de noterade att det var en sänkning och
att det måste ses som negativt. När mötet var klart bad Bernt Magnusson om ett
samtal med Jim Sutcliff. De satte sig i ett eget rum. Jim Sutcliff sade att han tyckte
att det var tråkigt att de inte kunde hålla tidigare budnivån. Bernt Magnusson sade
att han inte var säker på att detta skulle komma att falla i god jord hos styrelsen.
Med de orden skildes de åt.
Han är säker på att de i styrelsen som inte var med på Almare Stäket visste den 18 –
19 augusti vad som sagts på mötet, men telefonen gick varm under den här tiden.
Det är osannolikt att inte alla kände till det innan styrelsemötet 2 dagar efter mötet.
Han utgår från att de flesta visste om det relativt omgående. Han har inte antecknat
vem han ringde. Mötet var nog slut vid lunchtid eller strax efteråt.
Han har ingen anteckning om att han tagit kontakt med Christer Gardell. Det är
väldigt sannolikt att han pratat med honom innan den 18 augusti. Han skulle inte ha
gått runt själv med den informationen. En hel del personer visste om den nivå som
presenterats. Det var besvärande med läckandet. De påpekade i styrelsen att
informationen skulle hållas tight.
Han gissar att mötet den 16 augusti slutade cirka 14 - 15. Han kommer inte ihåg om
de åt lunch där eller inte.
314
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Alla var djupt engagerade i processen. Det var förstasidor i alla tidningar och det
läckte som ett såll, vilket var besvärande. Han vet inte om Christer Gardell var mer
eller mindre engagerad än övriga. De hade styrelsemöten väldigt ofta under den
perioden. Christer Gardell representerade sig själv som stor aktieägare och var
väldigt kunnig eftersom han hade en bakgrund i branschen.
Han fick rapporter från Hans Erik Anderssons och Christer Gardells möte med Jim
Sutcliff i början av maj att de talat om budnivåer på 45 - 48 kr. Det läckte väldigt
mycket och han sade till styrelsen att det måste bli skärpning. Han kommer inte
ihåg om det inför den 16 augusti läckte om ett lägre bud. Att Old Mutual sänkte
budet kom som en blixt från klar himmel. Alla tidningar hade någon egen siffra om
det. Sänkningen var inte väntad vid mötet på Almare Stäket. De var inte helt insatta
i hur Old Mutuals finansiella situation skulle se ut vid ett bud, hur mycket de tänkte
nyinvestera o.s.v. Ett problem var deras rating hos Modus. Ett skambud var det
dock inte. Köparen vill alltid pressa ner priset. De på säljarsidan ville tvärtemot. Det
var en sänkning på 5 procent. Aktien var väldigt volatil. Den hade gått från 220 kr
till 9 kr och sen upp till 35 - 36 kr. En allmän gissning var mellan 45 och 50 kr, som
det sades i tidningarna eftersom pundet var volatilt vid tidpunkten. När dealen
gjordes senare blev det ungefär 50 kr.
Det förekom siffror hela tiden. Han minns inte en artikel i DI den 8 augusti där man
skrev att på onsdag måste Old Mutual kommentera budet på Skandia och att det
skulle komma ett bud på mellan 42 och 44 kr. När en sådan uppgift släpps bli det
följa John i andra tidningar. På Skandia hade de inte uppfattningen att budet skulle
sänkas med de pengarna som det gjordes.
TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I CEVIANDELEN
Allmänt.
315
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Denna del omfattar 9 åtalspunkter och gäller bolagen Visma, Metso, Lindex, Volvo,
TeliaSonera, Outokumpu Technology (Outotec) och Skandia.
Åklagarna har hävdat att Ossian Hellers i sin anställning som aktieanalytiker hos
Cevian Capital Advisory AB har fått insiderinformation gällande de nämnda
bolagen, att han har förmedlat denna information vidare till Andreas Hofmann som
han har förmått att för bådas räkning på sin depå förvärva värdepapper i de nämnda
bolagen. Åtalet beträffande TeliaSonera omfattar även Ken Lennaárd.
Den åtalade handeln i bolagen har skett vid följande tider: Visma i april 2005 och
mars 2006, Metso i april – maj 2005 och april 2006, Lindex i mars 2006, Volvo i
juni – september 2006, Telia i augusti – oktober 2006, Outotec i november 2006
och Skandia i maj – augusti 2005.
I 5 fall är brottspåståendet att Ossian Hellers har röjt beslut av Cevian att förvärva
aktier i ett bolag, i 3 fall att det hos Cevian har funnits kunskap om att bud har lagts
på bolag i vilket Cevian har ägt aktier och i 3 andra fall att det hos Cevian har
funnits kunskap om innehållet i en Q-rapport som Ossian Hellers har röjt.
Frågan har aktualiserats om när insiderinformation har funnits hos Cevian och
huruvida Cevians agerande generellt kan sägas ha (varit ägnat att påverka) påverkat
kursen på en aktie väsentligt.
Av Ossian Hellers och Christer Gardells utsagor, framgår att Cevians investering i
ett bolag föregås av en analysfas som normalt sträcker sig mellan 2 och 6 månader.
I målet har förekommit uppgifter om att Cevians framgångar som investerare beror
på att analyserna görs på ett grundligare sätt än andra jämförbara investerares.
Enligt Ossian Hellers har analyserna utförts genom att analytikerna har talat med
alla de aktörer som har funnits runt företaget i fråga i syfte att få en så välgrundad
och genomlyst bild av bolaget som möjligt. Christer Gardell har uppgett att
316
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
analyserna utförs på information som är tillgänglig för alla. Cevians analys har hos
rådgivningsbolaget i Sverige, Cevian Advisory Capital AB, betecknats som en
affärshemlighet, inte som insiderinformation.
Cevian är en s.k. aktivistfond, vilket innebär att investeringar i de flesta fall har
skett med syftet att få en styrelseplats i företaget i fråga för att därigenom kunna
påverka företagets verksamhet och på så sätt öka dettas värde. När en investering
når 5 procent av bolagets aktier inträder en skyldighet att flagga innehavet. Vissa
köp når av olika skäl inte den gränsen.
Otillåten information i lagens mening tar sikte på omständigheter som är hänförliga
till ett bolag och som medför att bolagets värde är ett annat än den aktuella kursen
utvisar. Att en fond eller en annan aktör på finansmarknaden har funnit att bolaget
av något skäl är felvärderat och därför förvärvar aktier i bolaget innebär att
någonting händer eller kan komma att hända i bolaget och bör vara en omständighet
som utgör en sådan exklusiv information att den utgör insiderinformation. Under
analysfasen, innan ett avgörande beslut i förvärvsfrågan fattats, finns däremot inte
någon sådan information. Insiderinformation uppkommer däremot, såsom parterna
hävdat, när ett beslut att investera fattas.
I åtalspunkten som avser Volvo förekommer tidningsuppgifter gällande Cevians
förvärv av aktier som inte är riktiga så vitt avser omfattningen av förvärven. Någon
annan utgångspunkt kan inte godtas än att endast sådan information som är korrekt
kan tillmätas relevans i sammanhanget.
Tingsrätten har ovan pekat på ett förarbetsuttalande där det sägs att om en
fondkommissionärsfirma färdigställer en analys och den når firmans kunder och
börsombud är uppgifterna i analysen att betrakta som offentliggjorda. Påståendet
synes bygga på uppfattningen att analysen enligt lagstiftarens mening innehåller
insiderinformation. En sådan uppfattning kan ifrågasättas. Fondkommissionärens
317
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
analys kan rimligen inte grundas på annat än allmänt känd information. I annat fall
har kommissionären erhållit insiderinformation och kan därmed ha gjort sig skyldig
till brott. Vidare torde fondkommissionären förfara felaktigt när analysen, som
brukligt är, först ges ut till de mer exklusiva och kapitalstarka kunderna innan den
distribueras till det stora flertalet. Någon skillnad bör i angivet hänseende inte
föreligga mellan ett arbete som har utförts av en fondkommissionärsfirma och en
fond av Cevians karaktär. Det arbete som Cevian utför i analysfasen innebär således
inte att insiderinformation uppkommer.
Beträffande de andra 2 kategorierna av information som Ceviandelen omfattar,
uppgifter om bud på ett bolag och innehållet i Q-rapporter som avviker från det
förvärntade, är det uppenbart att information av den arten kan påverka kursen och
därmed utgör insiderinformation.
Ytterligare en fråga är huruvida Cevians köp av aktier uppfyller
väsentlighetsrekvisitet., d.v.s. om det förhållandet att Cevian köper är ägnat att
påverka kursen i tillräckligt hög grad.
Redan det förhållandet att en aktör säljer eller förvärvar stora mängder aktier
innebär normalt en påverkan på kursen. I Cevians fall har handeln skett med
försiktighet för att inte driva kurs och i huvudsak utanför börsen. Man kan därför
inte utgå från att redan det förhållandet att Cevian förvärvar stora mängder aktier
generellt är kursdrivande.
Åklagarna har hävdat att kursen på en aktie stiger när det blir känt att Cevian har
förvärvat aktier i bolaget. Emellertid har åklagarna avstått från att förebringa någon
utredning som styrker påståendet. Detta kan därför inte utan vidare tas för gott.
Påståendet synes ha sin grund i en allmän uppfattning om att Cevian är en skicklig
investerare som genom sitt inflytande i ett företag kan förbättra dess verksamhet
och därmed höja värdet på bolaget.
318
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Christer Gardell har uppgett att frågan huruvida Cevians köp driver kurs inte kan
besvaras generellt, att Cevian i början av sin verksamhet inte lyckades helt och
ådrog sig en del kritik, men att verksamheten från 2005 har varit framgångsrik och
att det väcker uppmärksamhet när fonden investerar i ett bolag. Å andra sidan har
Andreas Hofmann gett exempel på situationer, t.ex. i Metso, där någon påtaglig
kursreaktion inte har uppkommit när Cevian förvärvat eller sålt aktier.
Den utredning som finns i målet i denna del får anses ge vid handen att det
föreligger en presumtion för att kursen stiger när det blir känt att Cevian beslutat att
investera i en aktie, men att det inte går att slå fast att det är förhållandet i varje
enskilt fall.
Huruvida Cevians agerande är ägnat att väsentligt påverka kursen kan sättas i fråga
och får avgöras från fall till fall.
Cevian är en relativt liten arbetsplats, med 10 – 12 anställda. Enligt Christer Gardell
tillämpas när det gäller känslig information principen need to know, d.v.s. endast de
personer som för sina arbetsuppgifter behöver ha tillgång till viss information får
del av denna. Hur känsliga handlingar har förvarats eller vilken datasäkerhet som
har funnits hos Cevian har inte berörts närmare. Det säger sig självt att för en person
som är väl insatt i branschen kan ett par ord eller några meningar från en
arbetskamrat under en lunch eller en kaffepaus ofrivilligt ge värdefull information,
särskilt till en person med Ossian Hellers ställning som befordrad. Det kan därför
inte uteslutas att denne har haft information, även insiderinformation, i betydligt
större omfattning än vad som varit avsikten från fondbolagets ledning.
1. Visma ASA 2005.
Åklagarna har hävdat att Ossian Hellers genom sin anställning på Cevian har fått
insiderinformation om att Cevian den 11 april 2005 har beslutat att investera i
319
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Visma, att informationen har varit ägnad att väsentligt påverka priset på aktien och
att han obehörigen har röjt informationen till Andreas Hofmann, som med
utnyttjande av informationen för bådas räkning den 12 och 14 april 2005 har
förvärvat 90 400 aktier i Visma för cirka 7 milj kr. Åklagarna har vidare anfört att
Cevian flaggade sitt innehav i Visma den 5 augusti 2008, varvid kursen på aktien
ökade med 8,1 procent.
Åklagarna har åberopat att affären finns med i ett dokument hos Andreas Hofmann
som är en vinstdelning.
På morgonen den 12 april 2005 offentliggjorde Visma rapporten för Q 1 2005.
Resultatet var något sämre än vad analytikerna hade förväntat. Omsättningen i
aktien den dagen var medelstor och kursen sjönk ungefär 1 procent.
Christer Gardell har uppgett att Cevian hade börjat analysera Visma troligen runt
julhelgen 2004. Måndagen den 11 april 2005 fattade Cevian beslutet att investera i
Visma. För att inte riskera att det skulle bli känt att Cevian köpte aktien och för att
inte driva kurs handlade Cevian aktien i block utanför börsen. Den 28 april 2005
hade Cevian, enligt vad som framkommit, förvärvat 1,5 milj aktier i Visma.
Därefter dröjde det ända till den 5 augusti 2005 innan Cevian hade köpt så många
aktier att fonden nådde upp till ett så stort innehav att Cevian flaggade detta.
Åklagarna har således gjort gällande att Ossian Hellers har berättat för Andreas
Hofmann om Cevians beslutat att investera i Visma och att denna uppgift har legat
till grund för Andreas Hofmanns handel. Andreas Hofmann köpte den 12 april 2005
50 000 aktier till kursen 71,5 NOK och den 14 april 2005 40 400 aktier till kursen
71,1 NOK. Andreas Hofmann första köp inträffade således efter det att Q 1rapporten kommit.
320
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann har uppgett att han kände till Visma p.g.a. att han arbetade i
Norge 2004/2005 och genom artiklar i norska tidningar under hösten 2004
uppmärksammade aktien till följd av att det sades att utländska investerare hade gått
in i bolaget. Av utredningen framgår att aktien efter en topp i början av februari
2005 hade sjunkit tillbaka och gått väsentligt sämre än index. Andreas Hofmann har
hävdat att han köpte aktien den 12 april 2005, d.v.s. samma dag som Q 1-raporten
kom, som en rekylspekulation. Förhoppningen var enligt Andreas Hofmann att
aktien skulle stiga rejält efter rapporten och ta tillbaka vad den tidigare hade tappat.
Genom tidningsartiklar har Andreas Hofmann påvisat att det den 13 april 2005
spekulerades i norska tidningar om att en del av Visma skulle avyttras. På dessa
rykten steg kursen den 13 april 2005 2,1 procent. Kursen fortsatte upp följande dag,
vilket enligt Andreas Hofmann ledde till nya förhoppningar om en fortsatt
kursökning och att han därför köpte ytterligare aktier. Av den bevisning som
Andreas Hofmann har åberopat framgår att kursen därefter vände ned och under de
följande veckorna låg kvar i den tidigare trenden. Andreas Hofmann har uppgett att
detta var skälet till att han den 25 april avyttrade 45 000 aktier och den 28 april
30 000 aktier till kursen 73 NOK samt den 4 maj 2005 återstående 15 000 aktier till
kursen 70 – 71,50 NOK. Resultatet av investeringen var en förlust på 131 000 kr.
Ossian Hellers ledde analysen av Visma hos Cevian och hade genom detta arbete
säkra kunskaper om Cevian Capital Advisorys rekommendation till fonden att köpa
aktien, fondens beslut om detta och de köp som fonden därefter gjorde.
Det finns ett påtagligt och anmärkningsvärt tidssamband mellan Andreas Hofmanns
köp och Cevians beslut att investera i Visma. En rekylspekulation inför en Qrapport sker vanligtvis innan rapporten kommer. När rapporten väl har
offentliggjorts sker den kursrörelse som rapporten leder till vanligtvis snabbt. För de
allra flesta som vill göra en spekulationsvinst är det då för sent att handla i aktien.
Detta talar mot Andreas Hofmanns påstående att han har handlat på rapporten.
321
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
För Andreas Hofmanns påstående att han inte har fått kännedom om att Cevian
köpte i aktien talar att han sålde större delen av sitt innehav innan eller i vart fall i
anslutning till att Cevian börjat köpa och den återstående delen kort därefter. För en
person med insiderinformation borde den förväntade kurseffekten ha kommit
ungefär vid den tiden då Andreas Hofmann valde att sälja aktierna. Detta
förhållande talar mot att Andreas Hofmann har haft insiderinformation.
Vad Andreas Hofmann har anfört om skälet till den handel han genomfört är väl så
sannolikt som åklagarnas påståenden om att han har haft insiderinformation.
Åklagarna har därmed inte förmått styrka sitt påstående att Andreas Hofmann har
fått information från Ossian Hellers om att Cevian hade beslutat att förvärva aktier i
Visma. Åtalet avseende Visma 2005 ska därför lämnas utan bifall.
2. Visma 2006.
Åklagarna har hävdat att Ossian Hellers under perioden den 1 februari 2006 – den
22 mars 2006 har försett Andreas Hofmann med insiderinformation gällande Sage
Groups intresse att förvärva Visma samt det bud som Sage Group senare lade.
Åklagarna har gjort gällande, att Sage Group genom ett brev som ankom till Visma
den 1 februari 2006 begärde ett möte med bolagets företrädare i syfte att lämna ett
indikativt bud på bolaget, att Andreas Hofmann genom Ossian Hellers fått del av
innehållet i brevet varefter han den 2 och 3 februari 2006 förvärvat 164 000 aktier i
Visma för 20 047 853 NOK.
Åklagarna har vidare anfört att Ossian Hellers därefter har informerat Andreas
Hofmann om att brevet inte hade lett till något resultat, vilket ledde till att Andreas
Hofmann den 15 februari 2006 sålde 66 500 av de förvärvade aktierna i Visma för
8 005 961 NOK. Åklagarna har under huvudförhandlingen återkallat denna del av
åtalet, varefter Ossian Hellers och Andreas Hofmann har yrkat frikännande dom.
Förutsättningar föreligger att genom frikännande dom ogilla åtalet i denna del.
322
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åklagarna har dock vidare påstått att Ossian Hellers senare har informerat Andreas
Hofmann om att ett förvärv åter var aktuellt och att Visma den 10 mars 2006 börjat
föra loggbok med anledning av att en budprocess hade startats. Ossian Hellers
uppgifter till Andreas Hofmann har enligt åklagarna lett till att Andreas Hofmann
med användning av insiderinformationen den 13, 14 och 16 mars 2006 förvärvat
170 000 aktier i Visma för sammanlagt 21 069 134 NOK.
När nyheten kom den 22 mars 2006 att Sage Group bjöd 125 NOK per aktie steg
kursen enligt åklagarna med 17 procent. Samma dag sålde Andreas Hofmann
aktierna i Visma för drygt 39 milj kr. Hans vinst uppgick till 6 223 000 kr.
Åklagarna har åberopat att investeringen har funnits med i ett
vinstdelningsdokument kallat eric.xls.
Som åklagarna påstått ingick Ossian Hellers sedan den 17 oktober 2005 i Vismas
styrelse. Det är uppenbart att Ossian Hellers var väl informerad om vad som hände i
bolaget under den period som åtalet avser och att han kände till bud som lades på
bolaget.
Andreas Hofmann hade, som han angett under den föregående åtalspunkten,
kännedom om Visma p.g.a. att han hade arbetat i Norge. Till följd av att han under
2001 hade varit anställd hos UK Smart i London och då hade lärt känna Sage
Groups huvudägare Michael Jackson hade han även goda kunskaper om detta bolag,
liksom om branschen i stort.
Som Ossian Hellers påpekat har åklagarnas sakframställan varit oklar så till vida att
det inte har framgått att 2 bolag vid aktuell tid visade intresse för Visma, nämligen
Sage Group och HgCapital.
323
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Den 31 januari eller i vart fall den 1 februari 2006 mottog Vismas
styrelseordförande ett brev från Sage Group enligt vilket företrädare för Sage Group
önskade ett sammanträffande med företrädare för Visma. Syftet med
sammanträffandet skulle vara att diskutera ett förvärv av Visma. Åklagarna har
hävdat att brevet var ett letter of intent avseende ett förvärv och att brevet medförde
att insiderinformation uppkommit hos Vismas styrelse och således funnits när
Andreas Hofmann den 2 och 3 februari 2003 förvärvade aktier i Visma.
Av förhöret med Vismas dåvarande vd Öystein Moan framgår bl.a. att det före den i
åtalspunkten aktuella tiden hade funnits kontakter mellan Sage Group och Visma,
att olika alternativ såsom samarbete och förvärv mellan bolagen hade diskuterats,
att Sage Group hade ansett att Visma var för dyrt att förvärva samt att en rad andra
bolag hade visat intresse för att förvärva Visma. Öystein Moan har angående brevet
från Sage Group uppgett att detta inte ledde till några särskilda åtgärder inom
Vismas styrelse.
För att en handling ska betecknas som ett letter of intent krävs att denna uttrycker
en klar avsiktsförklaring avseende ett förhållande och att detta binder avsändaren
(jfr. t.ex. rättsfallet NJA 1990 s. 745). Åklagarna har hävdat att brevet från Sage
Group i realiteten var ett letter of intent p.g.a. att aktörer inom näringslivet avstår
från att rubricera en handling som ett letter of intent eller att uttrycka sig i termer
som vanligtvis används i dessa för att inte riskera att bli juridiskt förpliktade i något
avseende.
Åklagarna har, således utan att förete brevet, hävdat att detta ska tolkas som ett
letter of intent. Öystein Moans uppgift om att ingen inom Visma uppfattade att
brevet hade denna innebörd motsäger emellertid åklagarnas uppfattning. Att Sage
Group i en tvist mot Visma om brevets innehåll skulle kunna vinna framgång med
ett påstående att brevet var ett letter of intent framstår som föga sannolikt. Ännu
324
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
mindre är åklagarnas möjligheter att i detta brottmål styrka att brevet var ett letter of
intent. Åklagarna har således inte förmått göra detta.
Då åklagarna alltså inte har kunnat visa att brevet har haft den rättsliga innebörd
som de hävdat har de inte heller kunnat visa att det i februari 2006 har funnits någon
information hos Visma som har varit att klassa som insiderinformation. Ossian
Hellers har därmed inte kunnat lämna någon sådan information till Andreas
Hofmann vid dennes handel i februari 2006.
Den 10 mars 2006 upprättade Visma en loggbok. Loggboken upptog Ossian Hellers
namn. Av åklagarnas uppgifter har inte framgått av vilket skäl loggboken
upprättades. Ossian Hellers har hävdat att det skedde p.g.a att HgCapital kontaktat
Visma och önskade ett sammanträffande den 14 mars 2006. Ossian Hellers
uppgifter framstår som korrekta. Vid sådant förhållande kan ifrågasättas av vilket
skäl en loggbok upprättades. Att en loggbok förs innebär dock inte alltid att
information av insiderkaraktär finns.
Åklagarna har hävdat att uppgifterna att en loggbok upprättats låg till grund för
Andreas Hofmanns köp av ytterligare aktier i Visma den 13, 14 och 16 mars 2006.
Det måste betraktas som anmärkningsvärt att Andreas Hofmann förvärvat aktier
kort tid efter det att en loggbok hade upprättats, även om det inte varit befogat. Han
har varit påfallande kortfattad angående skälen till investeringen och har endast
påstått att förvärven var en kupongspekulation som ägde rum i kombination med
spekulationer i Gambro.
Av någon anledning, möjligen att Sage Group fått vetskap om HgCapitals intresse,
återkom Sage Group på kvällen den 21 mars 2006 till Visma med ett bud. Detta
offentliggjordes följande dag, vilket ledde till att kursen på Visma-aktien steg med
17 procent. Andreas Hofmann sålde då sina aktier med en stor vinst.
325
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Vid Andreas Hofmanns köp av aktier den 13, 14 och 16 mars 2006 fanns, såvitt har
framkommit, inte någon kännedom hos Visma om att Sage Group fortfarande var
intresserat av att förvärva Visma. HgCapitals intresse för Visma befann sig
fortfarande i en analysfas. Någon insiderinformation har därför inte heller funnits
vid de tillfällen när Andreas Hofmann förvärvat aktier i mars 2006.
Av det anförda följer att åklagarna inte har kunnat styrka att någon
insiderinformation har funnits vid affärerna i Visma 2006. Åtalet i den delen ska
därför ogillas.
3. Metso OYJ 2005.
Åklagarna har påstått att Ossian Hellers har läckt insiderinformation till Andreas
Hofmann om att Cevian tillsammans med den amerikanske miljardären Carl Icahn
har beslut att förvärva aktier i Metso, vilket har skett med början den 27 april 2005.
Mellan den 27 april och den 9 maj 2005 köpte Cevian 3,5 milj aktier i Metso.
Åklagarna har gjort gällande att Ossian Hellers har använt informationen till att
förmå Andreas Hofmann att för bådas räkning förvärva aktier i Metso den 26, 28
och 29 april för 378 274 Euro, den 28 april för 450 296 Euro och den 23 maj 2005
för 626 755 Euro. Andreas Hofmann sålde aktierna den 25 maj 2005 med en vinst
på 1 202 000 kr.
Åklagarna har åberopat att investeringen finns med i ett vinstdelningsdokument
kallat A&O Inv.
Andreas Hofmann har medgett att han har förvärvat aktier i Metso vid de tidpunkter
som åklagarna har påstått. Han har hävdat att investeringen var en rapportspekulation som övergick i en trendspekulation och att han uppmärksammade
aktien genom en stor kursökning den 3 januari 2005 i samband med den Q-rapport
som kom då. Han har vidare uppgett att han när han investerade hade analyser av
aktien från DI, SHB, Kaupthing Bank, Citigroup, Carnegie och Enskilda. Vidare har
326
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
han pekat på att om han hade legat kvar i aktien hade han gjort en ännu större vinst
eftersom kursen under tiden 2005 – 2006 gick upp med 177 procent.
Det kan, som åklagarna gjort, i och för sig ifrågasättas varför Andreas Hofmann
investerade i ett finländskt bolag. Metso är emellertid en internationellt verksam
koncern i verkstadssektorn och ett av Finlands största företag. Det är noterat på
Helsingforsbörsen och på Nasdaq. Bolaget omnämns återkommande i svensk press
och av svenska analytiker bl.a. vid jämförelser med svenska bolag i samma sektor.
Det kan därför inte ses som förvånande att Andreas Hofmann, efter arbeten i
U.S.A., Storbritannien och Norge samt studier i ekonomi i Danmark, fastnade för
ett finländskt företag som ett lämpligt investeringsobjekt.
Andreas Hofmann har uppgett att det första köpet, den 26 april 2006, skedde efter
det att han hade uppmärksammat att Metso, trots goda omdömen, hade utvecklats
sämre än marknaden och att han såg en god möjlighet att rapporten skulle leda till
en kursuppgång. Av den skriftliga bevisningen framgår att Q-rapporten som kom
den 27 april 2006 överträffade marknadens förväntningar och ledde till en
kursökning på 5,8 procent. Andreas Hofmann har visat att bl.a. Citigroup, Carnegie,
Enskilda och SHB var mycket positiva till aktien och förutspådde en fortsatt
uppåtgående potential på 20 – 25 procent. Dessa omdömen ledde enligt Andreas
Hofmann till att han den 28 och 29 april 2005 köpte fler aktier i Metso. Den 23 maj
2005 köpte Andreas Hofmann den sista delen i investeringen, vilken utgjorde 40
procent av det totala köpet. Skälet till köpet var enligt Andreas Hofmann att han då
låg med en vinst på 16 procent av det investerade beloppet och såg att trenden i
aktien fortfarande var stark.
När Cevian den 25 maj 2005 lät DI offentliggöra att fonden hade köpt aktier i
Metso ägde Cevian omkring 3,5 milj aktier som hade förvärvats under tiden den 27
april till den 9 maj 2005. Andreas Hofmann sålde då samtliga aktier, omkring 13,5
milj kr, och gjorde en vinst på 1,2 milj kr.
327
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Av förhöret med Christer Gardell framgår att Metso hade varit inne i en flera år
lång svacka, att bolaget hade återhämtat sig och att Cevian efter att ha analyserat
bolaget under den tid som var normal för Cevian hade beslutat sig för att gå in i
bolaget, men att man först ville inhämta resultatet av Q-rapporten som skulle
komma den 27 april 2005. Christer Gardell har också uppgett att det var relativt
allmänt känt på Cevians kontor att Cevian skulle investera i Metso.
Ossian Hellers reste till U.S.A. den 25 april 2005. Syftet med resan var att träffa
Carl Icahn och informera denne om Cevians planer på att investera i Metso.
Eftersom Cevian började köpa aktier redan den 27 april 2005, då rapporten kommit,
måste det redan inför Ossian Hellers avresa ha funnits en mycket stor sannolikhet
för att köp skulle ske.
Det finns således ett anmärkningsvärt tidssamband mellan Andreas Hofmanns köp
och Cevians köp av aktier i Metso. Det kan emellertid inte helt uteslutas att Andreas
Hofmanns investeringar har berott på de välgrundade skäl som han har redogjort
för. Det är därmed inte ställt bortom varje rimligt tvivel att Andreas Hofmann har
handlat med insiderinformation som grund. Med hänsyn till det beviskrav som
åvilar åklagarna ska åtalet i denna del därför ogillas.
4. Metso OYJ 2006.
Åklagarna har påstått att Ossian Hellers genom sin anställning hos Cevian har fått
insiderinformation bestående i att Metsos rapport Q 1 2006 skulle överträffa
marknadens förväntningar, att han har röjt denna information till Andreas Hofmann
och med denna kunskap har förmått Andreas Hofmann att för bådas räkning den 24
– 26 april 2006 förvärva aktier i Metso för sammanlagt 3 924 199 Euro.
Christer Gardell var sedan den 4 april 2006 ledamot i Metsos styrelse. Åklagarna
har anfört att Christer Gardell genom uppdraget hade kännedom om innehållet i
328
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Metsos Q 1 2006-rapport som publicerades den 28 april 2006. Åklagarna har hävdat
att Ossian Hellers därigenom och genom sin anställning hos Cevian har fått vetskap
om innehållet i rapporten.
Andreas Hofmann har medgett att han har förvärvat aktier i Metso under den tid
som åklagarna har påstått. Han har hävdat att han sedan den förra investeringen i
Metso hade ögonen på aktien och att investeringen gjordes som en rapportspekulation och en spekulation om ett kommande bud på bolaget från Sandvik. Den
24 april 2006 köpte han 10 000 aktier, den 25 april 2006 50 000 aktier, den 26 april
2006 60 000 aktier, den 27 april 2006 12 000 aktier och den 28 april 2006 20 000
aktier.
Av utredningen framgår att Andreas Hofmann köpte aktierna i Metso med början
några dagar innan rapporten kom den 28 april 2006 och att förvärvet pågick till
rapportdagen, varefter han sålde aktier med början denna dag. Det finns således ett
tydligt tidssamband mellan Andreas Hofmanns investering och publiceringen av Qrapporten som måste betecknas som anmärkningsvärt.
Ossian Hellers har förnekat att han fick del av Q-rapporten beträffande Metso. Han
har hänvisat till att arbetsfördelningen hos Cevian innebar att han ledde
analysarbetet gällande nya förvärv och när dessa var gjorda inte ägnade sig åt
Cevians befintliga innehav, till vilka Metso hörde.
Av Christer Gardells utsaga framgår att annan person förutom denne och Lars
Förberg hade kännedom om innehållet i Metsos kommande Q-rapport och att
Ossian Hellers har haft möjligheter att på Cevians kontor få uppgifter om innehållet
i denna.
Av den skriftliga bevisningen framgår att Andreas Hofmann redan den 2 december
2005 bett mäklaren Per Åberg att sända uppgifter om investeringsmöjligheter på
329
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
den finländska marknaden till honom. Andreas Hofmanns påstående om att han i
början på april 2006 var intresserad av gruv- och metallsektorn, där Metso ingår,
styrks av ett mail den 4 april 2006 från Jan Felländer med en analys på Höganäs.
Andreas Hofmann har hävdat att beslutet att investera i Metso i stället för Höganäs
eller Sandvik berodde dels på att det i fackpressen fanns rykten om att Sandvik
skulle lägga ett bud på en del av Metso dels att ett antal analyser, bl.a. en som kom
på morgonen rapportdagen, rekommenderade köp av Metso.
Andreas Hofmann har lämnat preciserade och välgrundade uppgifter om
anledningen till att han investerade i Metso. Det är inte utrett att hans påståenden är
efterhandskonstruktioner. Det kan därför inte uteslutas att investeringarna har skett
av de skäl som han har uppgett. Det finns därmed utrymme för rimligt tvivel
angående åklagarnas påståenden om att han har handlat på insiderinformation från
Ossian Hellers. Åtalet i denna åtalspunkt ska därför ogillas.
5. Lindex 2006.
insiderinformation bestående i att Lindex Q 2 2006-rapport visat att bolagets
resultat mer än fördubblats, att han har röjt denna information till Andreas Hofmann
och med denna kunskap har förmått Andreas Hofmann att för bådas räkning den 27
mars 2006 förvärva 10 000 aktier i Lindex för 1 065 000 kr. Åklagarna har gjort
gällande att kursen steg med 8 procent när rapporten offentliggjordes den 28 mars
2006, varvid Andreas Hofmann sålde aktierna.
Åklagarna har åberopat att invsteringen finns med i en vinstdelningshandling som
Andreas Hofmann upprättat.
Christer Gardell satt i Lindex styrelse sedan 2003 och var vid aktuell tid ordförande.
Även Lars Förberg ingick i Lindex styrelse. Genom sina positioner hade de på
förhand kännedom om innehållet i Lindex Q 2 2006-rapporten.
330
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann har uppgett att investeringen var en rapportspekulation och att
han inte fått någon information om innehållet i rapporten från Ossian Hellers.
Ossian Hellers har förnekat att han har känt till innehållet i rapporten. Han har
uppgett att hans arbetsuppgifter hos Cevian innebar att det inte fanns något skäl till
att han skulle informeras om innehållet.
Christer Gardell har bekräftat att Ossian Hellers arbetsuppgifter vid den tiden inte
innebar att han fick vetskap om innehållet i rapporten, men att han sannolikt hade
fått besked om detta om han hade frågat den person hos Cevian som skötte Lindex.
Utredningen ger således vid handen att det har funnits möjlighet för Ossian Hellers
att få den vetskap som åklagarna har påstått att han hade.
Andreas Hofmann investerade dagen innan rapporten kom 1 065 000 kr i Lindexaktier och sålde följande dag, när kursen efter rapporten stigit med 6 procent,
aktierna med en vinst på 58 000 kr.
Andreas Hofmann har åberopat att han kände till Lindex efter att vid rapporten Q 4
2005 ha investerat 31 milj kr i en rapportspekulation och gjort en förlust på 178 000
kr. Han har uppgett att han efter den affären kände revanschlust och att han agerade
som om han hade köpt en lottsedel för 1 milj kr.
Andreas Hofmann och Ossian Hellers har gjort gällande att Andreas Hofmann
aldrig skulle ha handlat i Lindex på det sätt som han gjort i de 2 affärerna för det
fall att han hade haft insyn i bolagets resultat vid rapporterna.
De har hänvisat till att logiken säger att man inte gör en mycket stor investering när
rapporten visar ett dåligt resultat med en kursnedgång på 4 procent som följd och en
relativt sett liten investering när rapporten har ett bra innehåll som ger en
kursuppgång på 8 procent.
331
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann har således gjort en kort investering som har gett en bra
avkastning. Det enda omständigheten som tyder på att handeln har skett med
tillgång till insiderinformation är att investeringen har skett under kort tid. Detta
förhållande, liksom den omständigheten att Andreas Hofmanns sätt att handla i
Lindex motsäger åklagarnas påståenden, medför att det föreligger rimligt tvivel om
att åklagarnas påståenden om handel på insiderinformation är riktiga. Åklagarna har
därmed förmått styrka sitt påstående att Ossian Hellers har läckt insiderinformation
till Andreas Hofmann. Åtalet i denna del ska därför ogillas.
6. Volvo.
Åtalspunkten avser Andreas Hofmanns förvärv av aktier i Volvo den 9 juni 2006
och optioner i Volvo den 5 september 2006.
kännedom om att Cevian hade analyserat Volvo färdigt under våren 2006 och att
sannolikheten var mycket stor för att Cevian skulle investera i Volvo. Enligt
åklagarna har Ossian Hellers vidarebefordrat denna insiderinformation till Andreas
Hofmann och förmått denne att för bådas räkning den 9 juni 2006 köpa 10 000
aktier i Volvo för cirka 3,4 milj kr.
Åklagarna har vidare hävdat att Ossian Hellers till Andreas Hofmann har röjt
uppgifter om att Cevian den 6 september 2006 skulle flagga sitt innehav i Volvo
och att han har förmått Andreas Hofmann att för bådas räkning med användning av
insiderinformationen den 5 september 2006 förvärva köpoptioner i Volvo med 2
veckors löptid kvar för 333 001 kr. Vid flaggningen ökade optionerna med 92
procent och en vinst på optionerna uppkom med 305 000 kr.
332
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åklagarna har som bevisning åberopat att dokument återfunnet i Andreas Hofmanns
dator i vilket bl.a. Volvo nämns. Åklagarna har hävdat att texten har skrivits av
Ossian Hellers. Tingsrätten har dock funnit att åklagarna gentemot de tilltalades
invändningar mot påståendet inte har lyckats styrka detta.
Ossian Hellers och Andreas Hofmann har invänt att det vid köpet av aktier den 9
juni 2006 inte var klart att Cevian skulle investera i Volvo och beträffande förvärvet
av optioner den 5 september 2006 att det dessutom var allmänt känt att Cevian vid
den tiden köpte stora poster i Volvo.
Andreas Hofmann förvärvade den 9 juni 2006 10 000 aktier i Volvo för 3,4 milj kr.
Han har förklarat att Volvo sedan någon dryg månad tillbaka, liksom börsen i
övrigt, hade fallit 13 procent och att han vid denna tid trodde att nedgången efter
några positiva artiklar i pressen angående Volvos resultat och framtid hade nått sin
botten. Andreas Hofmann har särskilt pekat på en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt
den 8 juni 2006 som rekommenderade köp av Volvo. Av dessa skäl gjorde han
investeringen den 9 juni 2006. Eftersom ingenting hände med kursen och han kände
en fortsatt oro på börsen sålde han aktierna samma dag med en förlust på 60 000 kr.
Åklagarna har hävdat att köpet gjordes p.g.a. att Andreas Hofmann hade fått
vetskap om att Cevian hade analyserat Volvo färdigt och att sannolikheten var stor
för att Cevian skulle investera i Volvo. Åklagarna har emellertid inte pekat på
någon enskild händelse som har föranlett Andreas Hofmann att handla vid just
denna tid.
Christer Gardell har uppgett att fonden Cevian II etablerades i slutet av juni 2006,
att analysen av Volvo sannolikt pågick i omkring 3 månader, att Volvo var en av
flera potentiella förstainvesteringar, att analysarbetet pågick till slutet av juni 2006,
att investeringskommittén lämnade sin rekommendation till general partnern den 30
juni 2006 och att denne fattade beslutet att handla i Volvo den 3 juli 2006. Enligt
333
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Christer Gardell var, om analysarbetet pågick till slutet av juni 2006, 2/3 av detta
utfört i början av månaden.
Även om det i början av juni 2006 var sannolikt att Cevian skulle komma att
investera i Volvo måste en viss osäkerhet ha funnits huruvida detta verkligen skulle
ske. Analysarbetet pågick alltjämt. Den nya fonden var ännu inte inrättad. 3 veckor
är en lång tid på finansmarknaden. Tveklöst har det funnits utrymme för en rad
händelser som har kunnat omkullkasta Cevians planer. Med hänsyn till det
beviskrav som gäller i målet finner tingsrätten därför att åklagarna inte har förmått
styrka att det vid Andreas Hofmanns köp den 9 juni 2006 har funnits information av
sådan kvalitet beträffande en investering i Volvo att den varit att beteckna som
insiderinformation. Ossian Hellers och Andreas Hofmann kan därmed inte fällas till
ansvar för insiderbrott avseende köpen den 9 juni 2006.
Enligt Andreas Hofmann skedde förvärvet av köpoptioner i Volvo den 5 september
2006 efter det att han gjort en vinst på handel i Telia och skulle återinvestera
1 377 000 kr. Den 5 september 2006 köpte han därför optioner i Volvo för 330 000
kr, optioner i Electrolux för 528 000 kr och följande dag optioner i Telia för
519 000 kr. Den minsta investeringen skedde således i Volvo.
Anledningen till att han förvärvade optioner i Volvo var enligt Andreas Hofmann
att det efter hans misslyckade affär i Volvo den 9 juni 2006 förekommit dagliga
spekulationer om olika scenarion i Volvo och att kursen under denna tid stigit 20
procent. Andreas Hofmann har företett ett antal artiklar från tiden mitten av juli till
början av september 2006 i vilka det sägs att en aktör köpt stora mängder Volvoaktier serie A och där det spekulerades och av vissa betecknades som säkert att
denna aktör var Cevian.
Även om det i artiklarna inte sägs säkert att köparen av Volvo-aktier var Cevian
måste det för den som vid denna tid följde börsen och var något så när insatt i
334
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
värdepappershandel ha framstått som relativt säkert att det, med hänsyn till den
strategi som Cevian har, var Cevian som förvärvade de stora mängder A-aktier som
under sommaren omsatts på börsen.
Under alla omständigheter var det klart att en stor aktör handlade Volvo-aktier.
Oavsett vem denne aktör var måste de stora förvärven ha bidragit till att kursen i
Volvo steg och att en flaggning av aktien för förvärvaren kom allt närmare.
Uppgifterna i pressen, som har haft karaktären av rykten, har inte inneburit att
Cevians köp kan anses ha varit offentliggjorda vid aktuell tid.
Med hänsyn till den utveckling som skett i Volvo-aktien har det inte varit onaturligt
att Andreas Hofmann har köpt optioner i bolaget. Andreas Hofmann har pekat på att
investeringen i Volvo var den minsta av de 3 optionsköp som han gjorde och att
han, för det fall att han hade haft insiderinformation och varit beredd att agera på
denna, skulle ha fördelat inköpen på ett annat sätt. Rimligt tvivel finns därför
beträffande åklagarnas påstående att investeringen har skett på insiderinformation.
Av det anförda följer att åklagarna inte har förmått bevisa att Andreas Hofmanns
köp av aktier och optioner i Volvo har skett på insiderinformation. Åtalet i denna
del ska därför ogillas.
7. TeliaSonera.
Åtalspunkten gäller Andreas Hofmanns köp av dels optioner i TeliaSonera den 28
augusti 2006 samt den 4, 12 och 28 september 2006 dels aktier den 6 oktober 2006
samt Ken Lennaárds köp av optioner i bolaget den 2 – 3 oktober 2006.
Åklagarna har påstått i huvudsak följande. Ossian Hellers har genom anställningen
hos Cevian fått insiderinformation om att Cevian investerade i TeliaSonera. Ossian
335
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Hellers har röjt informationen till Andreas Hofmann och har förmått denne att för
bådas räkning den 28 augusti 2006 förvärva köpoptioner i Telia. När DI den 31
augusti 2006 publicerade en artikel om Cevians förvärv ökade aktiekursen med 4,19
procent och optionerna med 280 procent, vilket ledde till en vinst på optionerna
med 1 289 000 kr.
Åklagarna har vidare påstått att Ossian Hellers har fått information om att Cevians
investering i TeliaSonera skulle offentliggöras efter riksdagsvalet den 17 september
2006, att Ossian Hellers har röjt denna information till Andreas Hofmann och
förmått denne att köpa optioner den 4, 12 och 28 september samt aktier den 6
oktober 2006. Andreas Hofmann avyttrade optionerna den 28 september och den 5
oktober 2006, med en vinst på 437 000 kr.
Åklagarna har även gjort gällande att Ossian Hellers har röjt den ovan nämnda
insiderinformationen till Ken Lennaárd och har förmått honom att förvärva
köpoptioner den 2 och 3 oktober 2006. Ken Lennaárd avyttrade optionerna den 10 –
12 oktober 2006 med en vinst på 1 727 000 kr.
De tilltalade har hävdat att det var känt redan under sommaren 2006 att Cevian
köpte aktier i TeliaSonera och att någon insiderinformation därför inte fanns vid de
tillfällen då Andreas Hofmann och Ken Lennaárd förvärvade värdepapper i Telia.
De har förnekat att de har fått någon information om Telia från Ossian Hellers.
Av Christer Gardells utsaga framgår att Cevian hade analyserat TeliaSonera under
ungefär 3 månader på våren och försommaren 2006, ungefär samtidigt som
analysen av Volvo skedde, att Cevian rekommenderade köp till general partnern
den 30 juni 2006 och att investeringskommittén fattade beslut om köp den 3 juli
2006.
336
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Under juli 2006 köpte Cevian omkring 50 milj aktier i TeliaSonera, under augusti
cirka 10 milj aktier, den 6 och 7 september cirka 2 milj aktier, den 27 och 28
september 5 milj aktier och den 2 och 3 oktober 2006 drygt 1 milj aktier.
Ossian Hellers har uppgett att han ledde analysen av TeliaSonera och presenterade
företaget för påtänkta parallellinvesterare som Carl Icahn. Ossian Hellers var
således väl insatt i processen och visste att Cevian hade börjat förvärva aktier i Telia
i juli 2006.
Åklagarna har påstått att Ossian Hellers och Andreas Hofmann har handlat
gemensamt i Andreas Hofmanns depå, eftersom Ossian Hellers inte kunde handla i
ett bolag som Cevian investerade i. Ossian Hellers har därmed haft ett intresse av
hur investeringarna gick.
Åklagarna har inte företett någon utredning om TeliaSonera-aktiens utveckling
under sommaren 2006. Enligt Ossian Hellers stod Telia i omkring 38 kr i början och
mitten av juli 2006. Därefter skedde en uppgång till omkring 44 kr den 31 augusti
2005. För det fall att Ossian Hellers och Andreas Hofmann handlade gemensamt på
insiderinformation med antaganden om en kommande kursuppgång kan antas att
Andreas Hofmann skulle ha förvärvat optioner tidigare än han gjort. Ossian Hellers
kände redan i slutet av juni och i vart fall i början av juli 2006 till att Cevian skulle
investera i Telia och att detta skedde kort tid därefter. Det förhållandet att Andreas
Hofmann köpte optioner i Telia först den 28 augusti 2006 medför att påståendet att
de har handlat på insiderinformation kan sättas i fråga. Vid den tiden hade Cevian
köpt omkring 60 milj aktier.
Andreas Hofmann har hävdat att hans köp av optioner i TeliaSonera den 28 augusti
2006 för 450 000 kr var en spekulation inför det kommande riksdagsvalet.
337
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann har till stöd för sitt påstående anfört bl.a. följande. Redan den 5
maj 2006 fick han ett mail från Jan Felländer med 2 analyser av Telia där
investeringsskälet angavs vara en spekulation inför det kommande riksdagsvalet.
Vid denna tid var Cevians analys av Telia långt ifrån färdig. Under sommaren 2006
förekom spekulationer om att Cevian köpte aktier i Telia. Det fanns även ivriga
spekulationer om att Telia efter riksdagsvalet vid en borgerlig valseger skulle bli
föremål för ytterligare privatisering, vilket skulle leda till förbättringar i företagets
resultat.
Andreas Hofmanns påståenden stöds av den skriftliga bevisningen som han har
företett.
Andreas Hofmann har vidare uppgett att köpet av optioner måndagen den 28
augusti 2006 var följden av en analys av Enskilda och en artikel i DI, som han hade
tagit del av under den gångna helgen, och att syftet var att äga optionerna vid valet.
De köp av optioner som Andreas Hofmann därefter genomförde följdes av
försäljningar, vilket innebar att han inte samtidigt innehade flera poster optioner.
Detta har inte framgått tydligt av åklagarnas talan.
Den 31 augusti 2006 publicerades artikeln i DI i vilken sades att Cevian som en
investerare bland många andra hade förvärvat flera procent av TelaiSoneras aktier
och kontrollerade flera procent av rösterna. Enligt Ossian Hellers var denna uppgift
inte sann. Cevian ägde, vilket har bekräftats av Christer Gardell, vid den tiden
ungefär 1,5 procent av aktierna i Telia. Enligt Christer Gardell avstod Cevian från
att bekräfta uppgifterna om köp eftersom Cevian skulle förvärva ytterligare aktier.
Tidningsartikeln ledde till att aktiekursen steg med 4,19 procent och kursen på
optionerna med 280 procent.
Uppgiften i artikeln om storleken på Cevians köp var således inte korrekt. Vidare
namngavs i artikeln ett antal investerare som hade gått in i Telia eller ökat sin
338
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
investering i bolaget, nämligen hedgefonderna Zenit och Eikos, Capital Group,
Mercury Fonder, GMO Internationals Funds, TRowe Price och ING Fonder samt
Robur, SEB Fonder och Alecta.
Även om man utgår från att Cevian var den aktör som hade investerat mest i
TeliaSonera under sommaren 2006, vilket framgår av utredningen, kan den
kursuppgång i Telia som följde på artikeln inte knytas direkt och uteslutande till
uppgiften om Cevian. Den kan lika väl ha varit en följd av uppgifterna om flera
placerares gemensamt stora intresse för aktien.
Åklagarnas påstående att den kursuppgång som följde på artikeln berodde på
uppgiften om att det var Cevian som förvärvat aktier i TeliaSonera är således inte
styrkt.
Vidare kan konstateras att de skäl som Andreas Hofmann har lämnat för
investeringen är välgrundade och inte utan vidare kan lämnas utan avseende.
Andreas Hofmann har uppgett att han av den vinst som uppkom vid försäljningen
av Telia-optionerna om 1 289 000 kr den 4 september 2006 investerade 519 000 kr i
nya Telia-optioner. Dessutom köpte han, såsom har berörts under den föregående
åtalspunkten, för resten av beloppet optioner i Volvo och Electrolux.
Åklagarna har beträffande de återstående affärerna under denna åtalspunkt hävdat
att insiderinformationen har bestått i att Ossian Hellers har uppgett till Andreas
Hofmann och Ken Lennaárd att Cevians köp i Telia skulle offentliggöras efter
riksdagsvalet den 17 september 2006.
För det fall att åklagarnas uppfattning är att Cevians köp i Telia blivit offentliga
genom artikeln den 31 augusti 2006 kan någon insiderinformation av den art som
åklagarna påstått inte ha funnits efter denna dag.
339
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Av utredningen framgår att Lars Förberg bekräftade uppgifterna om Cevians köp i
en intervju den 9 oktober 2006, d.v.s. mer än 3 veckor efter valet. Detta var den
första dagen med den borgerliga regeringen på plats. Uppgiften om den tidsmässiga
kopplingen till riksdagsvalet kan således ifrågasättas.
Andreas Hofmann har anfört att det är uppenbart att förvärvet av optioner den 4
september 2006 var en vinsthemtagning och återinvestering av ungefär samma
belopp som han köpt för tidigare. Tingsrätten delar denna uppfattning.
Han har beträffande köpet av optioner den 12 september 2006 påstått att det måste
vara uppenbart att skälet var det kommande riksdagsvalet. Tidpunkten, liksom det
förhållandet att Andreas Hofmann köpt i små poster, talar för att hans påstående är
riktigt. Han sålde optionerna den 28 september 2006 med en vinst på 94 000 kr.
Den 28 september 2006 köpte Andreas Hofmann ytterligare optioner för 445 000
kr, d.v.s. det tidigare investerade beloppet tillsammans med en stor del av vinsten.
Han sålde dessa optioner den 5 oktober 2006 med en vinst på 112 000 kr. För det
fall att Andreas Hofmann har känt till att Cevian skulle offentliggöra investeringen i
Telia inom kort hade det varit mer förmånligt för honom att ligga kvar i optioner.
Detta talar naturligtvis mot att han har haft denna kännedom.
Den 6 oktober 2006 köpte Andreas Hofmann 7,2 milj aktier och den 9 oktober 9,9
milj aktier i TeliaSonera för sammanlagt 17 milj kr. Han har hävdat att han köpte
den senare posten efter det att artikeln i DI med Lars Förbergs uppgifter publicerats.
Därmed har någon insiderinformation definitivt inte funnits beträffande Cevians
förvärv i Telia. Han sålde aktierna den 12 oktober 2006 med en vinst på 77 000 kr.
Andreas Hofmann har således rullat förvärven och återinvesterat vinsterna.
340
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ken Lennaárd har hävdat att han inte diskuterade TeliaSonera med Ossian Hellers,
utan att han fick idéen till investeringen genom att det i spelkretsar talades om
möjligheterna att tjäna pengar på att inför valet investera i Telia och att Ken
Lennaárd köpte optioner för 1 249 000 kr den 2 och 3 oktober 2006 efter att ha hört
några kamrater skryta om de vinster som de hade gjort på Telia-aktien. Han sålde
optionerna den 10 – 12 oktober 2006 med en vinst på 1 727 000 kr som följd.
I den utredning som har presenterats finns inga uppgifter som motsäger de
påståenden som Ken Lennaárd har lämnat om skälet till hans handel. Cevian köpte
de sista aktierna i Telia vid den tid då Ken Lennaárd gjorde sina förvärv och han
sålde kort tid efter det att Cevian offentliggjort sina innehav i Telia. Enbart detta
tidsmässiga samband räcker inte för att slå fast att Ken Lennaárd har handlat med
tillgång till insiderinformation.
Av det anförda följer att det inte är styrkt att Andreas Hofmann och Ken Lennaárd
har handlat på från Ossian Hellers mottagen insiderinformation. Åtalet gällande
TeliaSonera ska således ogillas.
8. Outukumpu Technology.
Åtalspunkten gäller Andreas Hofmanns köp av aktier i Outotec den 13 och 14
november 2006 för 450 134 Euro via Luxemburg och den 14 – 17 november 2006
för 1 455 770 Euro via Schweiz.
Åklagarna har gjort gällande att Cevian den 13 november 2006 hade analyserat
Outotec färdigt och under tiden den 14 – 20 november 2006 förvärvade aktier i
bolaget. Ossian Hellers har enligt åklagarna haft kännedom om investeringsbeslutet
och läckt detta till Andreas Hofmann samt har förmått denne att för bådas räkning
förvärva de ovan nämnda aktierna. Efter det att DI den 23 november 2006 hade
publicerat uppgifter om Cevians köp av aktier i Outotec steg kursen kraftigt.
341
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann sålde aktierna den 29 november 2006 med en vinst på dels
833 000 kr dels 1 761 000 kr.
Åklagarna har som bevisning åberopat bl.a. ett exceldokument som enligt deras
uppfattning visar att Andreas Hofmanns vinst delats på 2 personer samt ett brev
som de påstår att Ossian Hellers har skrivit. Tingsrätten har funnit utrett att brevet
skrivits av Andreas Hofmann.
Ossian Hellers har uppgett att han inte hade hört talas om Outotec innan
Outokumpus roadshow i Stockholm den 8 november 2006 då han blev kontaktad av
några kollegor som nämnde bolaget för honom och hävdade att det var intressant.
Enligt Ossian Hellers gjordes därefter hos Cevian en analys av bolaget som pågick
den 9, 10 och 13 november 2006. Analysen blev enligt Ossian Hellers klar på
kvällen den sistnämnda dagen.
Christer Gardell har uppgett att analysen pågick under 4 – 6 veckor, eller i vart fall
väsentligt kortare än en normal analystid p.g.a. att Cevian kände branschen väl och
att general partnern fattade beslutet att Cevian skulle investera den 14 november
2006.
Med hänsyn till att Ossian Hellers synes inneha mer aktuella uppgifter om
händelseförloppet än Christer Gardell utgår tingsrätten från att den förres uppgifter
om analysperioden är riktiga.
Ossian Hellers har förnekat att han har läckt uppgifter om Outotec till Andreas
Hofmann.
Även Andreas Hofmann har hävdat att han fick upp ögonen för Outotec vid
roadshowen i Stockholm. Han har uppgett att han den 13 november 2006 fick ett
mail från Jan Felländer tillsammans med en analys av bolaget och en
342
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
rekommendation att köpa aktier i detta. Av mailet framgår att det skickades kl. 4:17,
d.v.s. mycket tidigt på morgonen. Rekommendationen tillsammans med den
uppgång som skett i aktien dessförinnan gjorde att Andreas Hofmann bestämde sig
för att investera i aktien, vilket skedde med början samma dag.
När Andreas Hofmann började köpa aktier i Outotec var, enligt vad som
framkommit, analysen hos Cevian ännu inte klar och något beslut om köp ännu inte
träffat. Andreas Hofmann köpte under de följande 8 dagarna aktier i Outotec för
ungefär 17,5 milj kr. Av utredningen framgår att kursen i aktien under denna tid
steg med omkring 13 procent.
När det genom en artikel i DI den 23 november 2006 kom fram att Cevian hade
investerat i Outotec sålde Andreas Hofmann aktierna, 59 procent den 24 november
och 41 procent den 29 november 2006, med en vinst på 2,29 milj kr.
Christer Gardell kommenterade inte uppgifterna i artikeln. Skälet till detta var enligt
Ossian Hellers att köpet i Outotec var en för liten investering för Cevian och att
fonden inte avsåg att offentliggöra denna. Det är inte styrkt att läckan till DI, vilket
åklagarna påstått, kommit från någon anställd hos Cevian.
Andreas Hofmann har motiverat skälet för sin handel i Outotec på ett trovärdigt sätt.
Han har handlat under 8 dagar och vid varje tillfälle köpt som mest 25 procent av
det totala innehavet. Efter det att uppgifter om Cevians investering publicerats har
han inte sålt direkt utan har avyttrat vid 2 tillfällen. Ingenting i Andreas Hofmanns
handel tyder på att han har haft tillgång till insiderinformation. Åtalet ska därför
ogillas.
343
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
9. Skandia.
Åtalspunkten gäller Andreas Hofmanns köp av optioner i Skandia den 9 och 10 maj
2005 och den 7 juli – 12 augusti 2005 samt försäljningen av dessa. Investeringarna
har enligt åklagarna skett även för Ossian Hellers räkning.
Åklagarna har hävdat att Ossian Hellers i sin anställning hos Cevian har fått vetskap
om att Old Mutual den 5 maj 2005 lämnade ett indikativt bud på köp av Skandia
och att han löpande har lämnat information till Andreas Hofmann om processen
samt att han har förmått Andreas Hofmann att den 9 och 10 maj 2005 förvärva
köpoptioner i Skandia för 4 181 136 kr. Sedan Old Mutual lämnat ett skriftligt bud
den 12 maj 2005 läcktes innehållet i budbrevet till Financial Times som den 13 maj
2005 publicerade innehållet i detta med en uppgång i Skandia-aktien på 20 procent
som följd. När Andreas Hofmann sålde optionen den 13 maj 2005 uppkom en vinst
på 9 600 000 kr.
Åklagarna har vidare gjort gällande att förhandlingarna mellan Skandia och Old
Mutual fortsatte under sommaren 2005, att Skandia den 5 juli 2005 meddelat
Stockholmsbörsens bolagsövervakning att det fanns flera tänkbara budgivare på
Skandia, att Ossian Hellers har fått vetskap om detta och har röjt informationen till
Andreas Hofmann, som under tiden den 7 juli – 12 augusti 2005 köpt optioner i
Skandia för 9 843 616 kr.
Åklagarna har slutligen påstått att Ossian Hellers fått vetskap om att Old Mutual vid
ett möte på Almare Stäket den 16 augusti 2005 sänkt sitt bud i förhållande till i
budbrevet angivet belopp, att han röjt informationen till Ossian Hellers som med
vetskap om uppgiften sålt optionerna samma dag, varigenom en förlust på
6 400 000 kr undveks.
Åklagarna har åberopat att investeringen i Skandia finns med i ett dokument som är
en vinstdelning mellan Ossian Hellers och Andreas Hofmann.
344
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Av utredningen framgår att Cevian hade investerat i Skandia under hösten 2004
med Ossian Hellers som analytiker och att Christer Gardell blev ledamot i Skandias
styrelse den 16 april 2005. Fr.o.m. den senare tidpunkten har det således funnits
information på Cevian om vad som hände i budprocessen. Ossian Hellers hade vid
denna tidpunkt inte något ansvar för Skandia gentemot Christer Gardell. Den
sysslan sköttes av en annan person hos Cevian.
Det har hävdats att möjligheterna att lägga ett bud på Skandia kom i dagen efter en
intervju med styrelseordföranden Bernt Magnusson som publicerades i DN i
december 2004. Enligt Ossian Hellers skrev Old Mutual på grund av innehållet i
artikeln redan den 23 december 2004 till Skandia och anmälde intresse för att lämna
ett indikativt bud på bolaget. Under 2005 tillkom ytterligare intressenter. Av den
skriftliga bevisningen framgår att det därefter förekom ett mycket stort antal artiklar
i media som behandlade ett förvärv av Skandia och att det redan i januari 2005
talades i brittisk press om att Old Mutual skulle lägga bud på Skandia.
Andreas Hofmann har uppgett att han genom sin tidigare anställning på If är väl
förtrogen med försäkringsbranschen och hur de olika bolagen skulle värderas. Han
har anfört att han insåg att Skandia genom sina internationella verksamhetsgrenar
var mycket mer värt än det rykte som fanns om bolaget i Sverige utvisade. Skandia
visade goda resultat och kunde förväntas generera goda vinster i framtiden. Kursen
sjönk dock till följd av de skandaler som förekom runt bolaget och gjorde att
Skandia vid aktuell tid var det lägst värderade försäkringsbolaget i Europa.
Den 25 januari 2005 gjorde Andreas Hofmann sin första investering i Skandia då
han förvärvade optioner för 1,9 milj kr. Enligt Andreas Hofmann var det en
mediaspekulation grundad på att Old Mutual skulle lämna ett bud på Skandia. Efter
en artikel i The Guardian den 27 januari 2005 steg aktiekursen med 5 procent.
Andreas Hofmann sålde optionerna med en vinst på 312 000 kr. Åklagarna har inte
345
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
hävdat att denna affär gjordes på insiderinformation och den omfattas följaktligen
inte av åtalet.
Andreas Hofmanns handel i januari 2005 visar att han redan då hade Skandia under
bevakning och var beredd att handla med optioner i Skandia på ungefär det sätt som
kom att ske senare.
Andreas Hofmann återkom i Skandia den 20 april 2005 då han förvärvade 230 000
optioner för 3 kr styck till en total kostnad om 690 000 kr med lösen i juli 2005. På
årsstämman den 15 april 2005 hade det enligt pressen visat sig att det fanns flera
nya stora ägare i Skandia, bl.a. Cevian och Den Norske Bank.
Andreas Hofmanns investering var, enligt vad han uppgett, åter en spekulation i att
det skulle komma ett bud på Skandia. För att inte inneha optionerna under en
långhelg (Kristi Himmelfärdshelgen den 5 – 8 maj 2005) sålde Andreas Hofmann
optionerna på onsdagen den 4 maj 2005. Åklagarna har inte hävdat att affären
grundades på insiderinformation och den omfattas följaktligen inte av åtalet.
Angivna affärer visar att Andreas Hofmann har förvärvat optioner i Skandia utan att
ha tillgång till insiderinformation. Detta förhållande får anses reducera
sannolikheten för att han har handlat på insiderinformation vid de tillfällen som
åtalet avser.
Enligt Andreas Hofmann var hans avsikt när han sålde optionerna att köpa tillbaka
dessa efter långhelgen. På måndagen den 9 maj 2005 förvärvade han 3 040 optioner
för sammanlagt 4 181 136 kr, 25 procent med löptid juli lösen 35, 24 procent med
löptid juli lösen 37,5 och 51 procent med löptid september lösen 40. Skälet till att
han köpte fler optioner än de han sålt var enligt Andreas Hofmann att han hade tagit
del av positiva artiklar om Skandia och därför fann skäl att utöka investeringen.
346
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åklagarna har hävdat att detta köp har grundats på insiderinformation som har
bestått i att Ossian Hellers på Cevain har fått kännedom om att Old Mutuals
företrädare Jim Sutcliff den 5 maj 2005 muntligen har lämnat en indikation på ett
bud på Skandia på viss nivå.
Av Christer Gardells utsaga framgår att Jim Sutcliff vid mötet den 5 maj 2005
angett en konkret budnivå runt 45 kr per aktie med indikationer upp mot 50 kr och
att dessa uppgifter ledde till att Bernt Magnusson fann skäl föreligga att
sammankalla ett extra styrelsesammanträde som hölls den 9 maj 2005. Innan mötet
hölls blev Old Mutual, enligt Christer Gardell, mer konkret i budnivån och angav
priset till 45 kr per aktie med en mindre andel kontant, vilket var en försämring i
förhållande till det som tidigare angetts. Eftersom Skandia ansåg att budet var för
lågt följde förhandlingar mellan bolagen, med Skandia företrätt av Hans Erik
Andersson och Christer Gardell. Sista förhandlingsdagen var den 12 maj. Old
Mutual lämnade då ett skriftligt bud.
Christer Gardell har uppgett att 2 personer på Cevian och sannolikt även Ossian
Hellers kände till förhandlingarna med Old Mutual.
Den 13 maj 2005 publicerade Financial Times uppgifter om innehållet i budbrevet,
vilket medförde att kursen i Skandia steg med 20 procent. Samma dag sålde
Andreas Hofmann sina optioner med en vinst på 9 600 000 kr.
För det fall att Andreas Hofmanns påstående ska godtas, att han redan vid
försäljningen den 4 april 2005 planerade att förvärva nya optioner den 9 maj 2005,
är det inte styrkt att hans handel grundades på information om processen. En
försäljning den 4 april 2005 får nämligen anses visa att han inte har varit informerad
om den då redan inledda budprocessen.
347
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ossian Hellers har hävdat att han med största sannolikhet var ledig under Kristi
Himmelsfärdshelgen och att Christer Gardell inte informerade honom om buden på
Skandia. Vad Christer Gardell uppgett motsäger inte Ossian Hellers påståenden. Det
är därmed inte styrkt att Ossian Hellers har haft vetskap om innehållet i de
buddiskussioner som förekom.
Ossian Hellers har vidare uppgett att innehållet i budbrevet angav att budet skulle
lanseras på marknaden den 22 juli 2005. En stor del av de optioner som Andreas
Hofmann hade köpt skulle emellertid ha gått ut den 15 juli 2005 och hade således
inte påverkats av ett bud som kom en vecka senare. Även detta talar mot att
Andreas Hofmann har haft insyn i processen.
Det har således funnits ett påtagligt tidssamband mellan Andreas Hofmanns handel
med optioner den 9 – 13 maj 2005 och budprocessen på Skandia. Med det beviskrav
som gäller i målet räcker emellertid detta förhållande inte för att slå fast att Andreas
Hofmann har fått insiderinformation från Ossian Hellers.
Enligt de tilltalade läckte även den fortsatta budprocessen.
Den 7 juli 2005 köpte Andreas Hofmann 5 000 optioner för 1 594 400 kr. Efter det
förvärvade han ytterligare optioner den 14 och 15 juli samt den 4, 11 och 12 augusti
2005. Investeringen var på sammanlagt 9 843 616 kr.
Åklagarna har hävdat att Skandia den 5 juli 2005 kontaktat Stockholmsbörsen och
uppgett att Old Mutual tillsammans med 2 konsortier var tänkbara budgivare på
Skandia.
Andreas Hofmann har uppgett att hans köp den 7 juli 2005 skedde p.g.a. en
terrorattack i London, vilket ledde till nedgångar på världens börser och att kursen
på Skandia hade sjunkit med 3,8 procent vid det tillfälle då han köpte.
348
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Motiven för de fortsatta köpen var enligt Andreas Hofmann en spekulation i att de
rykten som fanns i media om att Skandia skulle köpas upp också skulle infrias.
Enligt Andreas Hofmann började det i affärstidningar mellan den 8 och 11 augusti
publiceras uppgifter om att budnivån förväntades hamna på mellan 42 och 44 kr per
aktie, vilket var en sänkning från nivån 45 – 50 kr per aktie. Enligt Andreas
Hofmann innebar detta, att om uppgiften var riktig var merparten av de optioner för
5 milj kr som han innehade värdelösa. I ett försök att tjäna tillbaka förlusten, som
uppgick till 2,5 milj kr, köpte Andreas Hofmann för 4 milj kr optioner med
lösenpriset 42,50 kr. När ytterligare negativa artiklar publicerades under tiden den
10 – 16 augusti bestämde han sig för att sälja optionerna.
Den 16 augusti 2005 inväntade han New Yorkbörsens öppning för att se hur denna
gick. När börsen öppnade neråt bestämde han sig för att sälja optionerna, vilket
skedde på mycket kort tid med början kl 15:38.
Åklagarna har påstått att Ossian Hellers har läckt om den avslutande delen av
budprocessen till Andreas Hofmann och därmed har förmått honom att sälja
optionerna vid angiven tid. Dessa förhandlingar ägde rum vid ett möte mellan
inblandade parter den 16 augusti 2005 på Almare Stäket.
Vittnenas utsagor ger inga säkra uppgifter om när förhandlingarna på Almare Stäket
avslutades. Det kan inte uteslutas att detta har skett så sent som kl. 14 eller t.o.m.
strax därefter. Åklagarnas teori om att Andreas Hofmann har fått besked om utfallet
av förhandlingarna och därför börjat sälja sina optioner kl. 15:38 förutsätter att
informationen har förmedlats från Bernt Magnusson till Christer Gardell, som inte
var närvarande på Almare Stäket, och vidare till Ossian Hellers, som därefter tagit
kontakt med Andreas Hofmann.
349
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Bernt Magnusson har uppgett att han efter sammanträdets slut hade ett enskilt
samtal med Old Mutuals företrädare. Han har inte kunnat erinra sig när mötet
avslutades eller när han meddelade Christer Gardell vad som förevarit under detta.
Av hans uppgifter framgår inte att han har ringt Christer Gardell samma dag.
Christer Gardell har inte kunnat erinra sig var han befann sig denna eftermiddag
eller att han har talat med Ossian Hellers. Det är således inte styrkt att Andreas
Hofmann har fått information om utfallet av förhandlingarna på Almare Stäket
innan försäljningen av optionerna.
Något annat har inte framkommit i målet än att Andreas Hofmann har sålt
optionerna av de skäl som han uppgett.
Av det anförda följer att åklagarna inte har förmått styrka sina påståenden att
Andreas Hofmann vid sina investeringar i Skandia har handlat på
insiderinformation. Åtalet i denna del ska således ogillas.
CARNEGIEDELEN
ÅTALSPUNKT 10 OSTASIATISKE KOMPAGNI EAC (Ossian Hellers,
Andreas Hofmann, Ken Lennaárd, Karsten Storgaard).
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Ostasiatiske Kompagnie, EAC, grundades 1897 och är noterat på
Köpenhamnsbörsen. Bolaget hade 5 500 anställda. Företagets vinst uppgick 2008
till 5,3 mdr DKK. Bolaget har etablerade verksamheter i Asien och Venezuela.
350
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Vid ingången av år 2005 bestod bolaget av 4 affärsområden:
EAC Foods arbetade inom köttindustrin, bearbetade kött och hade egna grisfarmer,
slakterier m.m. Verksamhet bedrivs lokalt i Venezuela i Sydamerika. Bara
huvudkontoret finns i Köpenhamn. EAC Industrial Ingredients hade verksamhet i
Asien. Moving och Relocation Services hade olika flytt-, lokaliserings- och
arkivtjänster m.m.
EAC Nutrition, den del som åtalet avser, sysslade med mjölkersättningar och
spädbarnsprodukter i Asien, Australien och Nya Zeeland o.s.v. EAC Nutrition
avyttrades under 2005.
Andreas Hofmann sålde sina aktier i Lindex från den 29 september 2005 och gick
sedan in i EAC. Hans första köp i EAC skedde tisdagen den 4 oktober 2005 då han
köpte aktier för 6 695 003 DKK. Sedan skedde fortlöpande köp till den 8 november
2005. Han köpte via SEB i Luxemburg för totalt 24 546 000 DKK (avrundat).
Multiplicerat med växelkursen 1,24 blir det 30 437 000 kr (ab. 363 s. 2 - 4).
Ossian Hellers första köp skedde fredagen den 30 september 2005 då han
förvärvade 10 000 aktier till kursen 454,0900 för sammanlagt 4 561 157 DKK. Den
3 oktober köpte han 11 000 aktier, den 4 oktober 9 000 aktier och den 1 november
2005 15 000 aktier. Totalt köpte han aktier i EAC för 25 854 000 kr, efter
omräkning.
Den 14 november 2005 kom EAC med nyheten att bolaget hade sålt Nutrition till
ett holländskt bolag. Detta skedde i samband med EACs Q 3-rapport. När denna
nyhet kom ut sålde Andreas Hofmann samtliga sina 56 000 aktier i EAC till kursen
570, 93 respektive 570 DKK med en vinst på 7 253 546 DKK. Ossian Hellers sålde
sina 45 000 aktier för 25 554 521 DKK med en vinst på 4 704 085 DKK.
351
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
EAC behandlades i pressen under denna tid bl.a. den 24 och 25 oktober samt den 15
november 2005 (s. 11, 12, 14 – 18).
Uppdraget att genomföra en strukturell säljprocess överlämnades till Carnegie i
Köpenhamn. Karsten Storgaard kom dit i mitten av september 2005. Han var
tidigare arbetskamrat med Ossian Hellers på Bain & Co i Stockholm. De är bekanta
med varandra. Karsten Storgaard var således nyanställd på Carnegie och fick dela
rum med Johan Lindhardt. Johan Lindhardt var delaktig i projektet att sälja EAC
Nutrition.
Av en sammanställning över viktiga händelser i projektet som Kim Böttkjaer, chef
för projektet, upprättat (där andra intressenter kallats för X, Y och Z) framgår att
projektet började den 17 maj 2005 med ett indikativt bud från företaget X. I juli
skedde möten i Singapore mellan Carnegie och EAC. Den 2 juni 2005 fanns ett
utkast till uppdragsbrev. Från den 16 juni 2005 upprättades kontaktlistor och ett
tidsschema. Den 11 augusti 2005 fick Johan Lindhart ett uppdrag att förhandla på
plats. Från den 27 september till den 2 oktober 2005 började man sätta sig ned och
planera datarummet där due diligence skulle ske. Den 28 oktober 2005 hade bolaget
X lämnat ett slutligt bud. Under den följande tiden kom ytterligare bud från olika
parter. Pressinformation gick ut den 14 november 2005. Samma dag sålde Ossian
Hellers och Andreas Hofmann. Ken Lennaárd sålde något senare.
I teamet på Carnegie ingick Kim Böttkjaer, Oscar Moesgaard, Ulrika Falk, René
Elster, Sigurd Jensen, Johan Lindhardt, Jeppe Rindom och Lene Klintebaek (s. 23).
Ken Lennaárd köpte aktier i EAC via Nordnet i Luxemburg den 4 november 2005
för 247 320 DKK. Ken Lennaárd köpte också via sitt konto hos Kupthing Bank i
Luxemburg. Den 26 oktober 2005 köpte han aktier i EAC för 2 159 145 DKK, den
2 november för 958 980 DKK, den 3 november för 1 308 039 DKK, den 4
352
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
november för 477 585 DKK, den 8 november för 284 103 DKK, den 15 november
för 5 182 867 DKK och den 16 november 2005 för 3 402 800 DKK (s. 25).
Kursutvecklingen för aktien hade varit negativ från den 1 september 2005 (s. 26).
Den hade sjunkit från 464 DKK. När Q 3-rapporten för 2005 och nyheten att EAC
hade sålt Nutrition till Royal kom den 14 november 2005 steg kursen med 16,47
procent och omsättningen sköt i höjden. Stängningskursen den 14 november 2005
var 580 DKK. När Ossian Hellers gick in i aktien den 30 september 2005 var
stängningskursen 460,50 DKK. Andreas Hofmann köpte första gången den 4
oktober 2005 då stängningskursen var 445 DKK. När Ken Lennaárd köpte första
gången den 26 oktober 2005 var kursen 455 DK (s. 27, 28).
Sedan affärerna hade avvecklats den 14 november 2005 begav sig Andreas
Hofmann tillsammans med Ossian Hellers till Luxemburg för att hämta kontanter.
Den 18 november 2005 hämtade Andreas Hofmann ut 3 203 200 kr i 1 000 kr sedlar
(s. 28, 29). Han hämtade också ut 400 000 DKK i 1000 sedlar. Dessa pengar
lämnade Andreas Hofmann till Karsten Storgaard på hemvägen. Den 19 november
2005 använde Andreas Hofmann sitt Master Card kort för att tanka på Q Star i
Mjölby. De har alltså inte stannat för en weekend i Köpenhamn utan resan har skett
snabbt ner och tillbaka.
Andreas Hofmanns handel skedde i en period när han sålde Lindex i början av
oktober 2005 och gick in i EAC. Ken Lennaárd köpte aktier i Cherry den 5 oktober
2005, Ossian Hellers gick in i Cherry med början den 18 oktober 2005 (s. 33, 34).
Ossian Hellers hade en genomsnittlig innehavstid på 33 dagar, Andreas Hoffman 22
dagar, Ken Lennaárd 25 dagar. För Q-rapporter var innehavstiden betydligt kortare.
Ossian Hellers genom Leif Gustafsson:
Ingen insiderinformation har funnits vid Ossian Hellers eller övrigas förvärv. Inget
bud med förväntad väsentlig kurspåverkan fanns vid denna tid. Det var allmänt känt
353
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
att det pågick en försäljningsprocess. När Ossian Hellers förvärvade aktier fanns det
inte något bud på den aktuella delen av företaget. Ossian Hellers har inte tagit emot
någon information från Karsten Storgaard och det ifrågasätts om denne har haft
någon information att lämna. Ossian Hellers har följaktligen inte vidarebefordrat
någon information från Karsten Storgaard till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd.
Handeln har skett på andra grunder och beträffande Andreas Hofmann inte till
någon del för Ossian Hellers räkning.
När Ossian Hellers började köpa hade Karsten Storgaard arbetat på Carnegie i 2
veckor. Han var närmast att betrakta som en trainee. Det finns omständigheter som
talar mot att han fått information, bl.a. att arbetet inte gjordes i Carnegies lokaler.
Det finns inga påvisade kontakter under den aktuella perioden mellan Ossian
Hellers och Karsten Storgaard. Ossian Hellers har baserat sina investeringar på
rationella skäl.
Han tolkar åtalet som att åklagarna påstått att redan en säljprocess är att betrakta
som kursdrivande oavsett villkoren för hur försäljningen kommer att gå till.
Slutpunkten i denna investering blev lyckosammare än väntat. Men man måste titta
på tidpunkten för förvärvet. Det var allmänt känt att försäljningen kunde komma att
ske.
Ossian Hellers redovisade i ett överklagande till hovrätten den juli 2007 av
kvarstadsfrågan de investeringsskäl man hade för de 12 affärer som han då var
misstänkt för. Kortfattat kan anges att EAC ägde 4 företag, hade gjort klart att flera
delar skulle avyttras, aktien hade dessutom gjort en stegring under 2005 och Ossian
Hellers hade goda skäl att gå in innan Q 3-rapporten.
354
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det har inte funnits någon insiderinformation när handeln skedde och Andreas
Hofmann har följaktligen inte mottagit någon sådan information från Ossian
Hellers.
Karsten Storgaard har inte erhållit någon insiderinformation om denna säljprocess,
om bolaget eller de bolag som lämnats till Carnegie och har inte röjt någon sådan
information. Han har över huvud taget inte deltagit i projektet. Vid tiden för Ossian
Hellers förvärv har det inte förelegat insiderinformation. Det var känt på marknaden
att försäljning skulle ske. EAC hade sålt av en stor mängd av divisionerna under
lång tid. Det var bara en tidsfråga innan även denna division skulle säljas. Karsten
Storgaard bestrider att han har erhållit ersättning på sätt åklagarna har gjort
gällande.
Karsten Storgaard började på Carnegie den 15 september 2005 och hade bara
arbetat ett fåtal dagar vid de aktuella tidpunkterna. Karsten Storgaard har deltagit
och varit engagerad i andra affärer som har handlagts på det kontoret hos Carnegie.
Det har funnits ett stort antal sälj-processer som har innehållit insiderinformation.
Karsten Storgaard har inte systematiskt spritt information. Det har funnits
åtminstone 8 tillfällen när han kunde ha läckt men inte har gjort det. Om Karsten
Storgaard hade velat begå insiderbrott har det funnits många tillfällen att göra det,
men det har inte skett.
Ken Lennaárd vitsordar köptillfällen och belopp. Han har inte fått någon specifik
information från Ossian Hellers, men visste att Ossian Hellers handlat i EACaktien. Ken Lennaárd handlade först 26 dagar efter det att Ossian Hellers påbörjade
sina köp. När Ossian Hellers och Andreas Hofmann köpte EAC köpte Ken
Lennaárd Cherryföretagen. Ken Lennaárd kände vid denna tidpunkt inte till
Andreas Hofmanns existens.
355
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ken Lennaárd investerade 51 procent i Ericsson och 100 procent i Eight Solution.
Det var dåliga affärer som innebar tapp på 8,7 respektive 40,6 procent. Varför har
inte åklagarna nämnt dessa?
FÖRHÖR
Ossian Hellers:
När uppstod insiderinformation och vad bestod den i? Han tolkar det åklagarna har
påstått som att insiderinformation uppkom den 17 maj 2005.
Att EAC skulle sälja 1 division utgör inte insiderinformation. Tidigare erfarenhet
visar att kännedom om en sådan sak inte har kurspåverkande effekt. Inget bud på
divisionen hade kommit eller var beslutat när han köpte sina aktier. Budet kom först
1 månad senare. Först då kan insiderinformation ha uppstått. Karsten Storgaard
arbetade inte på projektet och saknade helt insyn i processen. Allt av vikt i projektet
hölls enligt projektledaren på ett externt kontor.
EAC var ett konglomerat, 4 bolag i 1. Konglomerat finns inte längre på börserna,
men EAC finns kvar. EAC hade redan sålt 17 divisioner och hade 4 kvar. Man hade
gjort klart att det var till salu. EAC var dessutom utpekad som en uppköpskandidat.
Studier på försäljningar av divisioner från börslistade bolag visar att sådana
försäljningar inte kan förväntas ha en väsentlig kurspåverkan. I fallet EAC
värderade marknaden redan bolaget utifrån vad varje division var värd, d.v.s. vad
marknaden trodde att någon var beredd att betala för divisionerna. (s. 6) Detta var
ett bud på en division, budet kunde komma över eller under marknadens värdering.
Det var fullkomligt klart att de 4 divisionerna kunde komma att säljas.
I samband med att årsrapporten för 2002 publicerades den 27 mars 2003
offentliggjorde ledningen att divisionerna Foods, Industrial Ingredients samt
356
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Moving & Relocation var till salu. Kurseffekten var + 0,3 procent. Dessa 3
divisioner motsvarade för 2002 42 procent av försäljningen och 59 procent av den
operationella vinsten. Bolagsledningen satte alltså mer än halva bolaget till salu. En
annonsering om att delar av bolaget var till salu var alltså bevisligen inte positivt
kurspåverkande för EAC. Det är således först om ett bud kommer som är väsentligt
över marknadens värdering på en division som insiderinformation uppstår (s. 8).
Han har varit i kontakt med EAC som har bekräftat att delar var till salu. Det ger
ingen kurseffekt att säga att saker är till salu. Först när det kommer ett bud påverkar
det marknaden. Det kan bli en budstrid, men det kan komma ett lägre bud än väntat.
Först vid en avvikelse från marknadens förväntningar kan insiderinformation
uppstå.
Att avyttringar fortfarande var högst tänkbara även 2005 framgår av kallelsen till
bolagsstämma den 28 april 2005 (s. 9). EAC nämner divest innan man nämner
invest. Detta indikerar att försäljning är det primära.
Akademiska studier visar att försäljningar har en mycket liten genomsnittlig effekt
på aktiepriset och att det är ganska jämnt mellan bolag som får ökning respektive
minskning av aktiepriset (s. 10). Studien omfattar sammanlagt 200 bolag. Om man
tittar på positiva och negativa tillfällen är det ungefär 50/50 om kursen skall gå upp
eller ner. Störst effekt har det på bolag i ”financial distress”. För ett välmående
bolag skulle effekten bli mindre än 1 procent. Att sälja är inte väsentligen
kurspåverkande. Enbart bud som avviker från förväntningar är väsentligen
kurspåverkande.
Att beslutet att försöka sälja divisionen Nutrition inte utgjorde insiderinformation
stöds av att en person i ledningsgruppen handlade i EAC-aktien 10 dagar efter
beslutet (s. 11). EAC ansåg alltså inte att det var insiderinformation.
357
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Under tiden den 17 maj till den 14 november 2005 måste det enligt åklagarna ha
funnits insiderinformation. Påståendet går mot alla regler som finns, t.ex. danska
börsregler. Dessa, som är snarlika de svenska, hade nödvändiggjort att detta
offentliggjordes om det var i tillräcklig grad kurspåverkande. Gränsen för krav på
offentliggörande är betydligt lägre än för insiderinformation. EAC gjorde
bedömningen att detta inte var kurspåverkande. Först om de hade fått in ett bud
hade det varit det. EAC släppte under denna tid information till marknaden. Man
släppte informationen den 14 november 2005, tidigare än planerat, för att man ville
få ut insider-informationen. Nutrition var kronjuvelen. Den stod för 70 procent av
värdet på EAC och var den del som hade tillväxt och skapade värde. Att sälja den
var att ge upp. Detta skulle kunna tolkas som att ingen ville köpa det andra. Då
sålde EAC Nutrition i stället (s. 12).
Värderingen vid tiden för hans köp var baserad på summan av delarna per aktie (s.k.
konglomeratvärdering). I genomsnitt värderades Nutrition till över 6,5 mdr DKK (s.
14). Konsensusvärderingen var 469 DKK per aktie. Efter slutbudet på 8,3 mdr
DKK, vilket motsvarar 441 DKK per aktie, skulle aktien om konsensusvärderingen
var korrekt gå upp till cirka 560 DKK (s. 15). Aktien gick också efter slutbudet upp
till strax över 560 DKK, vilket visar att konsensusvärderingen av analytiker delades
av marknaden. Nutrition var således värderat till över DKK 6,5 mdr när han köpte
sina aktier (s. 16). Enskilda Securities hade värderat Nutrition till 7,8 mdr DKK (s.
17).
Under den period då han köpte aktier, den 30 september – den 4 oktober 2005,
fanns inga bud på Nutrition och inte någon insiderinformation. Den 28 oktober
2005 kom ett bud på 7,5 mdr DKK på enterprice value av vilket 6,8 mdr var för det
egna kapitalet och 0,7 mdr för divisionens skulder. Detta var således 0,3 mdr över
marknadens värdering och ledde till en kursuppgång på 3 - 4 procent, vilket alltså
inte gjorde den väsentlig. Det visade sig finnas 2 intressenter på Nutrition och ett
budkrig påbörjades.
358
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Den 31 oktober 2005 kom ett högre konkurrerande bud. Detta hade lett till en
kursuppgång på 11 – 12 procent. Här uppstod insiderinformation. Den 1 november
2005 kom rykten i media om ett stundande bud på hela EAC. Kursen gick upp 4
procent. Förmodligen upphörde insider-information denna dag. Ossian Hellers
köpte fler aktier trots att Carnegie Danmark visste att det budet var felaktigt. Ossian
Hellers handlade på uppgifter i media, inte på insiderinformation. Slutbudet den 7
november 2005 var på 9 mdr DKK och gav en kurseffekt på 17 - 18 procent. Ossian
Hellers handlade inte då. Åklagarna har inte sagt någonting om när
insiderinformation uppkommit.
Han hade inte någon kontakt med Karsten Storgaard under denna period. Ossian
Hellers handlade fler aktier på att det skulle komma ett bud på hela bolaget.
Carnegie Danmark visste att det var fel.
Efter att ha gjort investeringar i Lindex, Intrum Justitia, Volvo, Telia och Skandia
hade Cevian analyserat den svenska marknaden intensivt. Temporärt var möjliga
svenska investeringar uttömda. På grund av att Cevian är en nordisk fond skedde en
omfokusering. Tidigt 2005 skedde en aktiv analys utanför Sverige med bl.a. Metso
och Visma. Övriga Norden täcktes in väldigt väl. Ossian Hellers tittade mycket på
Danmark. Cevian har inte officiellt investerat i Danmark, det har dock varit nära,
men han hade bra kontakt med analytiker där. Dessa resulterade i hans investeringar
i TDC, EAC och Frans Maas. TDC, EAC och DSV var 3 av Danmarks 5 mest
omspekulerade bolag under den här perioden. Det var inte märkligt att han
investerade i dessa bolag.
Det finns 5 olika saker som en eventdriven investerare letar efter. De kommer ofta
tillsammans. EAC var en rapport- (spekulation i justerad vinstuppdatering), trendoch mediaspekulation.
359
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
EAC var det enda nordiska bolaget som gav investerare en exponering mot Kinas
och Indiens konsumentmarknader. Det skedde enbart via Nutrition. Exponeringen
skedde mot en framväxande medelklass i dessa länder. Detta gjorde bolaget
attraktivt. Av företaget var 25 procent inriktat på Kina, 20 procent på Thailand, 28
procent på Venezuela (s. 5). Nutrition var nästan hälften av EAC och växte
snabbast. Den 17 november var planerad dag för Q 3-rapporten, men den lades
tidigare p.g.a. att insiderinformation förelåg.
EAC hade successivt sålt av divisioner och var 2005 mindre än 1/3 av vad det hade
varit som störst. Bolaget omsatte 18 mdr DKK 1997 (s. 6). 2003 var omsättningen
under 4 mdr DKK. Bolaget var en spillra av vad det hade varit tidigare. Det hade
dock lyckats förbättra ebit (operationell vinst förenklat), d.v.s. vinst innan skatt och
finanskostnad. Aktien hade gått bättre än index sedan 2002 (s. 7). Kursen hade i
snitt gått upp med 1,2 procent på rapportdag de senaste 8 kvartalen (s. 8).
Kursutvecklingen på rapportdagen hade under dessa kvartal varit bäst för Q 1 och Q
3 (s. 9).
Kursen började i augusti 2005 gå ner och gick under 2 månader sämre än index,
vilket skapade ett köpläge för den som trodde att den positiva grundtrenden skulle
fortsätta. Bolaget kom med en positiv vinstvarning den 24 oktober 2005. I media
spekulerades det den 1 november kring ett uppköp av bolaget, vilket var mycket
logiskt. Utöver detta var bolaget på väg in i Köpenhamns-börsens top 20 index. Det
fanns alltså en analytiskt god möjlighet att spekulera i att kursen skulle stiga (s. 11).
Det är svårt att värdera ett aktiebolag. Att värdera 4 bolag är naturligtvis ännu
svårare. Guidningen för helåret 2005 höjdes, dock inte så mycket som väntat. De
kinesiska konsumenterna började komma igång. Viktigt att veta är att vissa fonder
får investera bara i bolag som ligger i det top 20 segmentet. Att komma in i det
segmentet kan således skapa ett köptryck.
360
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Under 2005 fram till slutet av juli gick aktien upp i snitt 0,4 procent per dag, vilket
är en fantastisk utveckling (s. 15). I Q 2-rapporten 2005 var försäljningen betydligt
bättre än väntat. Marginalerna var dock sämre (s. 16). Bolaget höjde sin
helårsguidning för 2005 med 7 procent (s. 17). Ossian Hellers spekulerade i höjd
helårsguidning. År 2003 skedde ingen tillväxt i Nutrition. Den kom 2004 – 2005
och berodde på att medelklassen ökade, kvinnor ammade mindre och köpte mjölkersättning i stället (s. 18). Den positiva trenden i aktien upphörde dock i augusti och
september 2005. Aktien gick t.o.m. sämre än index, vilket skapade ett köpläge för
den som trodde att den positiva grundtrenden skulle fortsätta. (s. 19). Han trodde
hårt på marknaderna Kina och Indien. Då var det här en bra aktie. När kursen gick
ner var det ett bra läge att gå in. Men han gick in för tidigt, vilket är sådant som
händer. Den positiva vinstvarningen den 24 oktober 2005 var en effekt driven av
den kinesiska marknaden (s. 20). Bolaget höjde för andra kvartalet i rad sin
helårsguidning, denna gång med 10 procent (s. 21).
Den 1 november 2005, dagen då han köpte fler aktier, publicerade Börsen i
Danmark en artikel som spekulerade i att ett bud på EAC var nära förestående.
Detta gav ett köpläge. EAC var en omspekulerad aktie i Danmark (s. 22). Ett utköp
av EAC hade en ganska klar logik (s. 23). Ingen ägare kunde blockera ett bud. Det
fanns ingen synergi mellan delarna i konglomeratet. Om värdet på de enskilda
delarna plus synergier var större än bolagets börsvärde plus budpremie var ett bud
lönsamt och troligt. I en annan artikel den 20 augusti 2005 nämndes Danisco, DSV,
NKT och OK som de troligaste uppköpsobjekten (s. 24). Han var med i 2 av dessa.
Han köpte i slutet av september/början av oktober 2005. Han gick emellertid in för
tidigt eftersom börsen gick ner. Om han hade haft insiderinformation borde han inte
ha köpt på botten. Carnegie visste om den positiva vinstvarningen enligt deras egna
uppgifter. När dessa kom vände kursen. När budspekulationen kom gick kursen
upp. Han hade gjort en vinst och köpte då 33 procent mer (s. 28). Det finns bara en
361
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
förklaring till detta och det är att han inte hade någon insyn och att det inte fanns
någon insiderinformation.
Den 15 november 2005 gick EAC ut med sin Q 3-rapport och meddelade att bolaget
skulle sälja Nutrition för 8,3 mdr DKK i equity value.(s. 29). Det fanns då 0,7 mdr i
skulder, vilket skulle dras av för att få en rättvisande bild av vad aktieägarna skulle
få. När kursen gick över 560 DKK sålde han hela innehavet (s. 31). Agerandet visar
tydligt att detta var en ren spekulation.
Modus operandi för honom var följande. Han investerade först genom en stor men
inte full position. Ibland köpte han lång tid ibland koncentrerat. När han låg på plus
som här hade risken minskat (s. 34). Han hade då fallhöjd och kunde kliva in med
mer pengar. Han hade minskat risken för sina sista investeringar om han redan låg
på plus. Om han hade haft insiderinformation kunde han ha köpt när han låg på
förlust för att jämna ut snittet.
Han satsade 66 procent av kontoutrymmet i den första fasen, 27 procent i den andra
(s. 35).
Han investerade alltså inte allt direkt utan ökade investeringen efter hand när han
började göra vinst. Han hade råd att förlora 10 procent när han låg plus och kunde
investera mer p.g.a. att han då hade fallhöjd. Vinsten blev 5 927 581 kr, efter skatt
4 149 307 kr (s. 36). Kursen har beräknats efter 1,26. Checklistan visar att detta var
en eventdriven investering (s. 38).
Utan belåning hade han cirka 18 milj kr att handla för. Belåningsgraden var 50
procent. Han hade tänkt behålla aktierna minst över Q 3–rapporten. Han var beredd
att ta en förlust på 10 procent som regel. Han började 2005 med 6,5 milj kr. Hans
stora lyckosamma affär var TDC-optionen som gav honom 7 milj kr i vinst som
362
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
precis hade realiserats. Detta innebar större riskbenägenhet. Han skulle aldrig
handla extremt offensivt i optioner, det är 1 eller 0.
Christer Gardell har sagt att det inte fanns intressekonflikter i Ossian Hellers
affärer. Ossian Hellers visste vad Cevian investerade i och analyserade. Han gjorde
bedömningen att hans investeringar inte hade någon intressekonflikt med Cevian.
Det verkar som han var med när pengar hämtades den 18 november 2005.
I början av 2005 när de tittade runt i Norden var Karsten Storgaard i Los Angeles.
Varför skulle han ringa honom då bara för att han är dansk? Det skedde en
bearbetning av dessa aktier och en investering i Visma. Karsten Storgaard hade bott
i Sverige i 5 år, sedan i USA. Han hade inte koll på den danska marknaden. Han
började arbeta i september 2005 och kunde inte något om aktier det första året.
Karsten Storgaard fanns inte i hans inre krets av vänner som visste att han gjorde
privata investeringar. Inte heller deras tidigare kollega norrmannen på Bain kände
till det. I en inre krets på 10 - 15 personer visste några att han gjorde privata affärer.
De kunde i Cevian inte undgå EAC eftersom den var omtalad. Cevian var dock inte
intresserad av EAC p.g.a. att Cevian hade en lång placeringshorisont. EAC passade
inte in i Cevians mall på en bra investering. EAC kom upp när han analyserade
andra bolag. Han hade fått förslag om att Cevian skulle gå in i och styra upp
konglomeratet men så vill man inte göra entré på en ny marknad. Cevian plockade
inte ut 3 bolag och sade att de här djupanalyserar de, utan man gjorde 2 - 3
dagarsanalyser och sedan bestämde man om man skulle gå vidare. Till denna fas
gick EAC, DSV och TDC, men inget av dessa gick vidare till djupanalys som skulle
ha kunnat leda till en investering.
363
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Beträffande frågan varför han med hänsyn till kursutvecklingen inte gick in tidigare
kan han titta på vilken aktie som helst på hela börsen och säga ”här skulle jag ha
gått in”. Som investerare lever man här och nu.
Han ringde inte Ken Lennaárd så fort han handlade i en aktie. När de umgicks
kanske de pratade om aktier och Ken Lennaárd frågade vad han trodde på. Eftersom
Ken Lennaárd investerade i Cherry trodde han på det. Det visar att de pratat om
aktier. Ken Lennaárd gick all in på Cherry. Det visar att han inte hade
insiderinformation. Ken Lennaárd valde Cherryföretagen före EAC och han
förlorade massor.
Han har gjort 34 investeringar. För varje investering finns 3 - 4 bolag som han inte
har investerat i men som han har analyserat. Till dessa kommer alla som han har
analyserat på Cevian. Han utgår från att han lanserade EAC idén till Andreas
Hofmann när denne studerade i Köpenhamn och han arbetade där en del. Han visste
att Andreas Hofmann hade koll på Danmark. De har säkert diskuterat den, bollat
fram och tillbaka.
Andreas Hofmann:
Investeringen i EAC var en rapport- och mediaspekulation
Den 30 augusti 2005 kom Q 2-rapporten som guidade upp resultatet. Den 4 oktober
2005 köpte han första gången i EAC, den 8 november 2005 sista gången. Den 14
november 2005 kom Q 3-rapporten (s. 3). En process som denna är extremt
dynamisk. Mycket händer under loppets gång och att hävda att något var klart redan
den 4 oktober 2005 inför den 14 november 2005 är orimligt. Inga processer är
färdiga så långt i förväg.
EAC var ett av få konglomerat som var kvar på börsen och en uppköpskandidat.
Konglomerat-liknande väsen finns idag, men de blir hackade på. Att inte utnyttja
364
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
synergier medför lägre vinstnivåer. Marknaden pressar därför på för försäljning. Ett
exempel är Volvo/Volvo Aero. Det var känt att renodlingen skulle fortsätta. När han
studerade på högskolan i Köpenhamn var EAC ett av de vanligaste casen att köra.
Det var ett uppmärksammat och känt bolag. Han kände dock inte till det ingående,
bara till namnet. Vid tidpunkten innan han handlade följde han inte bolaget
dagligen. Det förekom spekulationer om uppköp. Att EAC skulle köpas upp var
anledning till att bolaget skulle handlas med en premie (s. 4).
Han investerade efter Q 2-rapporten drygt 1 månad före Q 3-rapporten.
Investeringen baserades på Q 2. Bolaget guidade upp vid Q 2 men uttalanden från
samtliga analytiker sade att det ändå var för låga indikationer från bolaget och att de
skulle komma att höja estimaten ytterligare. Uppguidningen gjordes innan en Qrapport och det var ganska självklart att höjningen skulle komma. Aktien fortsatte
dock att falla. Han investerade dels inför Q 3 (rapportspekulation) dels på
spekulationer om EAC och dels fanns det vinsthöjning i potten (s. 6).
I en artikel i Nyhedsbureauet Direkt den 30 augusti 2005 var marknaden besviken
på EAC. Marknaden sade att detta inte var vad den förväntade sig och att bolaget
skulle ut med mer vinst till ägarna. I EAC fanns ett policybeslut att 1/3 av vinsten
skulle ges ut till ägarna. Det var därför inte ok att ”undanhålla” vinster för
marknaden (s. 8).
Trots detta höjde Jyske Bank sin rekommendation för EAC 2 dagar efter rapporten
(s. 10). Jyske Bank höjde riktkursen med 11 procent, indikerade att fortsatta
avknoppningar var att vänta och pekade på att EAC stod i begrepp att genomföra
stora återköp, vilket skulle höja aktiekursen. Fortsatta köp rekommenderades. Det
lyftes fram att bolaget hade en underliggande potential att växa med 30 – 40 procent
per år. Marknaden förväntade sig inte att det skulle sälja kronjuvelen. Alla visste
dock att det inte skulle fortsätta att vara ett konglomerat, men det debatterades över
vilken del man skulle sälja. Det spekulerades i att man kunde sälja allt utom
365
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Nutrition. Aktiepriset skulle även ges en positiv knuff av ett återköpsprogram på 0,5
mdr. När bolaget köper tillbaka aktier makuleras de och varje aktie blir värd mer
pengar. Det planerades en generös utdelning och återköp. Därför gick kursen upp.
Jyske Bank pekade dessutom på att EAC var en självklar uppköpskandidat, ett en
uppgradering av resultatet var trolig och att spekulationer om eventuella uppköp var
troliga, vilket skulle verka positivt för aktiekursen (s. 11). Den 6 september 2005
rekommenderade och uppgraderade Sydbank EAC (s. 13).
Under tiden den 4 – 21 oktober 2005 köpte han 92 procent av sina aktier. Han
pratade med Ossian Hellers om aktier. Om Ossian Hellers handlade i Danmark var
det klart han kollade med Andreas Hofmann eftersom han hade studerat där. De
pratade garanterat om denna aktie. Det var ett intressant bolag.
Han köpte löpande under en lång period och låg som mest 7 - 8 procent back. Om
han hade varit otålig vid det laget hade han kunnat säga ”den här trenden är sur och
det kommer inte att vända”, men det fanns så många möjliga triggers att det var värt
att ligga kvar.
Uppjusteringen kom. Den var pådriven av aktieägare som ville ha utdelning. Han
köpte långt innan det kommit något bud på Nutrition. Att det pågick en strukturell
säljprocess i EAC var en självklarhet. Det var företagets existensberättigande.
Aktien gick upp 9 procent på informationen om höjt vinstestimat (s. 17).
Den positiva vinstvarningen följdes av en artikel i Börsen den 25 oktober 2005 (s.
19). Dagen efter artikeln gick aktien upp med 4,6 procent. De är med andra ord
misstänkta för en strukturell process som alla kände till. Artikeln gav en uppgång på
4,6 procent och trenden var hans vän. Vid det här laget hade han tjänat 1 - 2 milj kr.
Det var lätt att vara kaxig. Han köpte lite mer senare.
366
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ytterligare en artikel i Börsen fick kursen att lyfta ytterligare (s. 21). Artikeln säger
att det skvallrats om den här aktien under lång tid och att uppköpsspekulationer
pågått under lång tid.
Han köpte ytterligare 8 procent av sina aktier med de här artiklarna som underlag
till något högre kurs, men då med vinst i systemet.
När EACs Q-rapport kom den 14 november 2005 ackompanjerades den av en
väntad överraskning. Det var väntat att någonting skulle kommenteras, men
överraskningen var att Nutrition skulle säljas. Alla tyckte att det var lustigt eftersom
så mycket av värdet fanns där. Man sålde kronjuvelen i bolaget och då fanns det
bara slamsor kvar (s. 24).
Investeringen var 41 dagar. Hans genomsnittliga investeringstid under 2005 var 32
dagar, inte 22 dagar som åklagaren sagt. I en investering är det relevanta inte
innehavstiden utan hur han agerat under innehavstiden.
Han visste att Ossian Hellers hade handlat i EAC, men inte när och för hur mycket.
De hade diskuterat aktien men han kommer inte ihåg specifikt och det finns heller
inga uppgifter presenterade från EBM om detta.
Beträffande hans svar i de förhör som hölls med honom om EAC fanns inte något
samarbets-klimat och han förberedde sig för rättegång. Han såg passivt på vad det
ledde till när Ossian Hellers presenterade sina uppgifter. Då gick åklagarna bara
hem och ändrade i gärnings-beskrivningarna. Han har sagt att så vill han inte
använda sitt material. Det ville han använda i rättssalen. Han har dock gett korta
teman till varför han gjorde sina investeringar.
367
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han investerade 28 milj kr och hade 10 milj kr som bas, d.v.s. i runda slängar hade
han 38 milj kr. Det var en aggressiv affär, men mindre aggressiv eftersom han
handlade under en längre tid.
Det är riktigt att han köpte 15 000 aktier, sedan 5 000 aktier och att han därefter
fortsatte att köpa till sjunkande kurser samt att kursen var nere på 411 DKK innan
köpet den 21 oktober 2005. På köpet den 4 oktober 2005 hade han förlorat 7
procent, nästan 500 000 kr, och 1 milj kr när han köpte mer den 21 oktober 2005.
Man måste emellertid titta på den procentuella utvecklingen. Han trodde att det
skulle guida upp resultatet, trodde på de spekulationer som förekom om bolaget och
han trodde att Q 3 skulle vara bra. En nedgång på 7 procent är snarast en avvikelse,
inte en jättegrej. Aktien gick upp igen.
Anledningen till att han gick in redan den 4 oktober 2005 var att det inte fanns
någon information 42 dagar tidigare. Om han hade haft insiderinformation hade han
inte köpt 42 dagar tidigare och drabbats av nedgången på 7 procent. Q 3uppjusteringen spekulerade man i redan efter Q 2. Han trodde att den skulle komma
under hösten 2005 och han positionerade sig inför den i god tid innan Q 3-rapporten
kom.
EAC hamnade på hans radar när Ossian Hellers ringde och frågade om han hade
hört talas om bolaget. Eventuellt pratade de om det vid någon lunch.
Angående hans svar i förhör den 23 april 2007 (bil. A s. 170), att han inte kunde
något om bolaget och därför var säker på att han måste ha fått en analys från Jan
Felländer eller Per Åberg, finns 2 aspekter. Antingen ville han inte prata innan han
gjort sin analys och tittat i sina papper eller hade han ett bestämt minne av att det
här kom från Per Åberg p.g.a. att Per Åberg rekommenderade en rad aktier under
denna period, bl.a. 4 - 5 danska aktier. Han kom bara ihåg den tidsperioden så han
trodde att Per Åberg hade tipsat om EAC. Danisco, Avile och Bang Olufsen var
368
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
aktier han rekommenderat. Han tror att han pratade med Ossian Hellers eftersom
det enligt den kontroll han gjort inte kom något från Per Åberg rörande EAC.
Angående hans svar i andra stycket av förhöret att han mot bakgrund av
misstankens formulering drog slutsatsen att det måste ha funnits med i någon analys
att ett bud skulle komma över marknadspriset skulle han inte gå igenom förhören i
detalj eftersom han ville gå hem och kolla upp först, men det scenario åklagarna
pratat om att det skulle spinna av något eller köpas upp alternativt att ett bud skulle
komma på hela eller delar av konglomeratet sade alla analyser. Detta var hans
minnesbild. Han svarade ingen aning när polisen frågade om Ossian Hellers gjort
affärer i EAC eftersom han inte ville prata om andra personer och vilka affärer de
gjort.
Ossian Hellers följde med när han hämtade pengar den 18 november 2005. Han har
åkt själv någon gång, flugit, åkt bil med Ossian Hellers o.s.v. Han hämtade ut
pengar till renovering av huset och ytterligare pengar som han och hans fru skulle
handla möbler för i Danmark. De har konton på det danska auktionshuset
Lauritz.dk. De åkte till Danmark över en helg 1 eller 2 månader senare och beställde
ett Jakobsen bord, Werner Panton lampa, fåtöljer och stolar. Han tror att de köpte
för 250 - 270 000 kr. Resten växlade han in.
Han köpte bord, 6 stolar, 2 lampor, soffbord och eventuellt 2 ytterligare sofflampor
hos Brun Rasmussen och affärer runt omkring. Bordet, stolarna och något
ytterligare transporterades till Stockholm. Vad transportföretaget heter kommer han
inte ihåg. Han har inte kvar kvitton från några möbler som han köpt. Bordet kostade
50 - 60 000 kr, en stol kanske 7 000 kr, fåtöljerna 30 000 kr styck. Det är Jacobsen
P22 eller vad de nu heter. Han betalade via nätet utomlands. Eftersom han inte fick
några kvitton fick han rabatt på 15 – 20 procent. Eventuellt fick han kvitto på bordet
och stolarna. För reparationerna på fastigheten betalade han vissa hantverkare
kontant. De som ville ha kvitto fick det. Vissa betalade han över konto.
369
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ken Lennaárd:
För honom är det rationellt och självklart att handla offensivt. Han har gått all in på
60 procent av sina affärer. Han gick all in på Lindex och Cherry med stora förluster.
Det hindrar inte honom.
I Cherryföretagen tog Ossian Hellers rygg på honom. Om man trodde på
pokerbranschen fanns 3 alternativ, Cherry, Unibet och Boss Media. Allt hängde på
hur pokerutvecklingen gick. Han såg stark tillväxt och trodde därför stenhårt på
Cherry. Han borde ha behållit den i stället för att göra en massa andra affärer.
Anledningen till att han kommer ihåg lite om EAC är att han trodde på Cherry och
Ossian Hellers på EAC. Ossian Hellers handlade EAC till början av oktober 2005.
Själv handlade han då Cherry trots att åklagarna påstår att Ossian Hellers haft
insiderinformation. Men det brydde han sig alltså inte om. Detta visar att trots att
han gärna lyssnar på Ossian Hellers handlar han efter eget huvud.
Han köpte Cherry p.g.a. att han trodde att det skulle komma en bra rapport, men det
blev tvärtom. Sedan när det kom en positiv vinstvarning den 24 oktober och en
positiv artikel den 25 oktober och han hade fått in pengar igen på kontot köpte han
för 2,1 milj DKK den 26 oktober 2005. Sedan låg han kvar i Cherry trots en dålig
utveckling. Den 1 november 2005 kom rykten i media och en positiv artikel. Ossian
Hellers och han pratade om detta. Han hade då tröttnat på Cherry och köpte EAC i
stället den 2 - 4 november 2005 för de pengar han sålde Cherry för. Den 8
november 2005 köpte han ytterligare aktier.
Han vet att bolaget är danskt och i övrigt det som sagts under huvudförhandlingen.
Beträffande frågan vad han sagt i förhör känner han inte igen utskrifterna. Det har
visat sig att Torbjörn Nilsson hade redigerat svaren när han begärde ut
inspelningarna i efterhand.
370
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det intressanta är vilken analys Ossian Hellers gjort. Han högaktar Ossian Hellers
och har träffat hans familj. Hans far är professor i konstruktionslära och svensk
mästare i huvudräkning. Ossian Hellers bror var svensk juniormästare i schack när
han var 12 år. Ossian Hellers gick Handels-högskolan med honom, hade lätt för sig,
pluggade inte mycket men fick bra betyg. Ossian Hellers fick på en tentamen i
statistik alla rätt som den förste i Handels historia. Han är ett matematiskt geni. Det
är självklart att Ken Lennaárd tog rygg på honom. Han kommer inte ihåg direkt vad
han kände till om EAC. Det viktiga var att Ossian Hellers hade satsat pengarna, inte
varför. Han frågade inte så mycket om varför.
Eftersom polisen har klippt i hans svar från förhören är de inte relevanta. (bil. A1 s.
139-140, 3 jan 2009, s. 140 fråga 5). Om han förde ett allmänt resonemang och
Torbjörn Nilsson inte gillade vad han sade eller svarade för långt klippte han bort
det. Han beställde ut banden och hörde hur de hade mixtrat med dessa. Dessutom
sade hans advokat till honom att svara så kortfattat som möjligt.
Det blev Cherryföretagen, inte EAC. Han kunde ha köpt 50/50, men gick all in
eftersom han trodde mer på sin än Ossian Hellers analys. Efter rapporten verkade
EAC fortsatt intressant så han köpte den istället.
Han kommer inte ihåg om Ossian Hellers sade något om New Science. Han vet att
Ossian Hellers trodde på EAC och han själv på Cherry. Han köpte bara Cherry för
det är så han spelar.
Om Ossian Hellers trodde på något brukade han säga varför han trodde på det och
sedan printade han rapporter så att Ken Lennaárd kunde läsa på själv. Därför är det
är troligt att han fick material. Han kommer inte ihåg. Ossian Hellers gav honom
ofta rapporter från andra bolag. I vissa fall tog han inte rygg på Ossian Hellers.
371
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Karsten Storgaard:
Han är dansk och bosatt i Danmark. Under åren 1995 – 2000 utbildade han sig till
civilekonom i Köpenhamn. Därefter arbetade han 5 år på Bain & Co i Stockholm.
Under den tiden lärde han känna Ossian Hellers. Från sommaren 2004 till mars
2005 arbetade han på Bain & Co i Los Angeles.
Under 2004 kontaktades han av en headhunter som frågade om han ville arbeta för
Carnegie i Danmark. När kom hem till Danmark pratade han med headhuntern och
hade 2 samtal med Carnegie under våren. Han erbjöds arbetet och tackade ja till det.
Han sade upp sig på Bain i slutet av maj 2005, men arbetade kvar t.o.m. juni 2005.
P.g.a. de danska skattereglerna började han på Carnegie den 15 september 2005.
Han sysslade med analyser och klientmöten, var inte trainee som Ossian Hellers
sagt, men var där för att lära.
Han slutade på Carnegie i mars 2007 efter att under sommaren och hösten 2006 ha
insett att det inte var det han ville arbeta med. Under sommaren 2006 köpte han in
sig i ett vin/alkoholbolag i Los Angeles.
Han blev intresserad av aktier 1998. Dotcomeran bidrog till hans intresse. Han
tjänade bra med pengar på aktier under den tiden. Han handlade dock inte för så
mycket pengar och har aldrig haft aktier för mer än 100 - 200 000 DKK.
Han är vän med Ossian Hellers. De har hållit kontakten sedan tiden på Bain. Bl.a.
var Ossian Hellers på hans 30-årsfest. Han har inte pratat aktieköp med Ossian
Hellers och har inte vetat att Ossian Hellers har handlat.
Under sommaren 2006 insåg han att de som han handlade med i USA lurade honom
och hans kompanjon. Hela investeringen, mycket pengar, gick åt skogen. De måste
då besluta om de skulle gå vidare. Han berättade om detta för Ossian Hellers och
sade att han behövde mer kapital om han skulle gå vidare. Ossian Hellers erbjöd sig
372
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
att låna ut pengar till honom och om det gick bra kunde Ossian Hellers bli ägare. De
pratade då aktier, vilket ledde till ASUR-aktien.
Han arbetade inte med EAC projektet, men delade kontor med Johan Lindhardt.
Han diskuterade inte projektet med honom. Det fanns inga fredags möten på den
tiden och han fick inte någon uppdatering kring projekten på det sättet då. När han
började på Carnegie arbetade han med Oscar Moesgaard. Projektet var ett pe ägt
bolag som han skulle titta på. Carnegie skulle försöka sälja in det till pebolaget.
Sedan arbetade han på Morten Vindfeldts projekt.
Han diskuterade inte EAC med Ossian Hellers. Han har inte vetat om att Ossian
Hellers handlade och har inte tagit emot pengar från Ossian Hellers eller någon
annan. Han kände inte de andra åtalade innan den här tiden.
Innan 2006 då de pratade om hans problem med investeringen i Los Angeles
pratade han inte om aktier med Ossian Hellers. Tillsammans med Oscar Moesgaard
skulle han göra en pitch på ett pebolag som köpt ett bolag som de försökte sälja in
ett projekt till. Pitchen var till en pefond. De skulle försöka hitta en köpare till
pebolagets nyköpta bolag. Han diskuterade inte arbete i detalj med Ossian Hellers.
På Carnegie visade de honom hur de arbetade och de material de hade. Johan
Lindhardt arbetade med säljprocess och han med köpprocess, detsamma som han
arbetade med på Bain.
På kontoret hade han tillgång till allt som han ville ha. Han tittade på projektet i
Frans Maas. Han hade fått presentationer för att se hur man bygger upp dessa. Han
kommer inte ihåg att han tittat på EAC, men han kan ha tittat på en slide el. dyl.
som han behövde ha för något projekt och som han kunde få vägledning från.
373
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han har inget minne av att han har diskuterat EAC ens på ett övergripande sätt. Han
var ny och fokuserade inte på vad Johan Lindhardt höll på med. Han arbetade 100
procent med projektet som han skulle göra åt Oscar Moesgaard.
Han visste att det fanns ett projekt för EAC och det fanns en lista där han kunde se
vilka rådgivare som var med i projektet. Det finns en plan för varje projekt, men
han kunde inte få reda på den. Ibland kunde han se vilka möten som fanns mellan
personerna, ibland på excelark och ibland på out looken. Han vet inget om EAC.
Han har inte arbetat med det projektet och vet inte hur mötesplaneringen gick till
där.
Den 15 september 2005 fick han inte någon genomgång av vilka projekt de höll på
med. Det var en upp starts tid med att få fungerande dator o.s.v. Dag 2 fick han ett
projekt av Oscar Moesgaard. Han kände inte Johan Lindhardt sedan tidigare. Han
var där ibland, men ibland var han på möte. Han kommer inte ihåg i detalj. Han
visste snabbt att man jobbade med EAC och visste att EAC skulle sälja Nutrition.
Han har inte tagit emot pengar från Ossian Hellers eller Andreas Hofmann.
På åklagarens begäran har Kim Böttkjaer hörts som vittne och anfört bl.a. följande.
Han var chef för investmentbanken i Carnegie Bank i Danmark under åren 1991 2006.
Karsten Storgaard anställdes på våren 2005. De sökte en person som kunde vara
projektledare i de projekt som de hade på investment banking delen. Han var
anställd på ett annat företag och började i mitten av september 2005.
Han kommer inte ihåg exakt var Karsten Storgaard satt, men de hade 2 man på varje
rum. Karsten Storgaard delade rum med Johan Lindhardt som sysslade med
investment banking- affärerna. Karsten Storgaard anslöt sig till de personer som han
374
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
arbetade med i projekten, inte med Johan Lindhardt, som jobbade med Frans Maas.
Karsten Storgaard arbetade lite med ett projekt med ESE.
Hos Carnegie fanns 15 - 20 anställda. Kontoret hade glasrutor. De hade policyn att
de inte levererade all information till alla. Bankens affärer omhöljdes med
säkerhetsrutiner. Om man inte var anställd fick man inte tillgång till information.
De ville inte dölja information för de anställda.
I huvudsak visste man vilka som arbetade med ett projekt. När man arbetar nära sin
kollega har man koll på folk när de är ute och reser o.s.v. och har tillgång till den
informationen som fanns på kontoret i stort sett. Informationen berodde på vilket
projekt det var, t.ex. vem som var köpare respektive säljare i en transaktion,
tidsplaner o.s.v. En person som inte var inblandad i ett projekt kunde ha tillgång till
den informationen.
Om det fanns ett konkret bud o.s.v. berättade de inte det utan anledning till alla på
kontoret, men om någon skulle göra en presentation eller dylikt fick personen
givetvis del av all nödvändig information. Karsten Storgaard var på samma rum
som Johan Lindhardt. Johan Lindhardt gjorde de presentationer som skulle dras för
ledningen i EAC. Presentationerna innehöll all information och taktik så att
styrelsen kunde fatta ett beslut o.s.v.
Carnegie hade tidigare haft en bra relation till ordföranden och CFO i EAC och
gjort en del återköpsprogram för dem. Ordföranden i EAC ringde i maj 2005 till
Carnegie och sade att de hade fått ett bud på sig. De fattade beslutet att de ville göra
en auktion på bolaget. De arbetade på EACs huvudkontor i Singapore. De inbjöd ett
antal bolag att bjuda på Nutrition. De fick ett bud första gången den 28 oktober
2005 på 7,5 mdr och ett bud från ett holländskt bolag på 8,2 mdr den 31 oktober
2005. Vid förhandling den 3 november 2005 ökade budet till 8,5 mdr. Den 7
november 2005 kom ett bud på 9 mdr och där stängde de affären. Alla dessa var
375
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
final bids. 3 indikativa bud lämnades i början på september. Under hela processen
gjorde Johan Lindhardt flera styrelsepresentationer. Den 5 september 2005
upprättades en översikt över de olika buden till styrelsen. Därefter arbetade de
mycket på presentationerna och höll en sådana i mitten eller slutet av oktober 2005.
Som han kommer ihåg det hade de sagt att EAC funderade på att göra någonting
med Nutrition och som han kommer ihåg det trodde de flesta analytiker att denna
division skulle vara värd 5 - 6 mdr DKK. Det var marknadens förväntningar. Den
14 november 2005 offentliggjorde de affären och meddelade ett mycket högre pris
än väntat (9 mdr DKK).
Processen började i maj 2005. Hos Carnegie var 4 – 5 personer inblandade. Oscar
Moesgaard arbetade tillsammans med Kim Böttkjaer. Som seniora personer var de
ansvariga för projektet. Oscar Moesgaard var med på alla styrelsemöten.
De hade ett kontor som glaskuber och man kunde se varandra på de flesta kontoren.
Carnegie hade ingen extern personal inkopplad på projektet, men bolaget hade en
advokatbyrå, samma som ordföranden arbetade på. De hade Bain i Singapore,
PWC, och ett stort antal anställda i Carnegie Asien involverade. Hos Carnegie satt
bara deras anställda. Under ett par dagar fanns en flicka från bolaget i Singapore
hos Carnegie och arbetade med presentationerna.
I det s.k. datarummet, på advokatbyrån, fanns en samling med uppgifter om bolaget
som blev tillgängliga för budgivarna, d.v.s. eventuella köpare. Där fanns även en
del elektroniskt. En del personer arbetade under en tid ganska mycket i Singapore.
När de skulle göra presentationer för köparna hyrde de ett rum i Wella Center
eftersom köparna var många. Där höll de presentationerna. Alla hade arbetat med
dem. Det var presentationer för eventuella köpare men även presentationer till
376
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
styrelsen när de skulle fatta beslut om vem de skulle förhandla med.
Köparpresentationerna innehöll inte uppgifter om bud o. dyl. Bain i Singapore
analyserade baby market (infinite nutrition).
Alla Carnegies projekt var inte öppna för alla anställda. De som var anställda på
investment banking, 15-20 personer, hade tillgång till den informationen som de
ville koma åt. De som inte arbetade i projektet hade inte nödvändigtvis full insikt,
men man diskuterade problemställningar, hjälpte varandra och lånade material av
varandra om någon t.ex. gjort en bra slide. När man anställs gör Carnegie tydligt att
all information skall hållas inom bolaget och att det är insiderinformation. Detta
repeterade de så ofta som man kunde bl.a. i samband med det aktuella projektet.
Man kände inte nödvändigtvis till alla detaljer i allas uppdrag. Det berodde på vem
man delade kontor med. Man hörde om de pratade om saker o.s.v. Om man inte
delade projekt och inte delade kontor visste man inte i detalj, då visste man mindre.
Han arbetade inte själv särskilt nära Karsten Storgaard. Han har inte kunnat iaktta
om han ställt konstiga frågor o.s.v. De hade mycket att göra. De som arbetade med
ett projekt hade fullt upp med det. Om någon frågade mycket om ett annat projekt
var det inte säkert att man skulle reagera. Man fick bonus och alla intresserade sig
för hur det gick med olika projekt då det var bestämmande för bonusen. Man ville
också lära sig nya taktiska trick o.s.v. Därför var det naturligt att fråga om
processen.
Om någon bad att få en presentation som inte var helt färsk var det ok, men om
någon var intresserad av budnivåer o.s.v. var man mer försiktig. Han vet inte hur
Karsten Storgaard arbetade, men denne hade naturlig access till den informationen
eftersom han delade kontor med Johan Lindhardt. Johan Lindhard hade 2 - 3 års
erfarenhet och hade tidigare arbetat i London.
377
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
EAC var ett konglomerat och försäljningstankar var vanliga i den typen av bolag.
Det indikativa budet låg på 6 mdr DKK.
Han vet inte när de indikativa buden kom, men det var innan summeringen den 5
september 2005. Han tror att de 3 indikativa buden var på 6.5, 7,8 och 6 - 8 mdr. De
bjöd in 5 – 6 köpare, 3 kom med bud.
Det är i och för sig riktigt att han i polisförhör sagt att många förhandlingar skedde
på en advokatbyrå, men det gjordes också presentationer till styrelsen under den här
tiden. Slutförhandlingen skedde i huvudsak på advokatbyrån. Därför fanns de inte
så mycket på kontoret och de kommunicerade inte den informationen tillbaka till
kontoret. Undantaget var när de skulle göra presentationer.
ÅTALSPUNKT 11 FRANS MAAS (Karsten Storgaard, Ossian Hellers, Andreas
Hofmann och Ken Lennaárd).
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Det holländska bolaget Frans Maas hade år 2005 en omsättning på 8 mdr DKK och
hade 7 800 personer anställda. Bolaget drev transportverksamhet i 32 länder med
40 000 kunder. Speciellt för bolaget var att det inte hade några egna bilar utan hyrde
ut arbetet på andra.
DSV AS är ett danskt företag som är verksamt i samma bransch. Omsättningen
2005 var 22 mdr DKK. Bolaget hade 11 000 anställda, var representerat i 36 länder
378
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
själva eller genom partners. DSV hade växt genom förvärv i branschen. Under 2005
blev det aktuellt för DSV att titta på Frans Maas.
Projektet startades hos Carnegie i Köpenhamn som DSV hade goda kontakter med
(s. 1). Under tiden från den 27 maj 2005 och framåt skedde olika analyser. Från den
30 maj 2005 upprättade man olika power point presentationer om Frans Maas. Den
1 juni 2005 upprättade man ett memo över aktieägarstrukturen i Frans Maas. Från
den 8 september 2005 och framåt arbetade man med en analys över aktiens
kursutveckling. Den 15 september 2005 hade man ett möte med Frans Maas. Från
den 22 september 2005 arbetade man med att sammanställa marknadsvärdet för
liknande bolag. Man började den 26 september 2005 att sammanställa de regler som
gällde för företagsförvärv i Holland. Den 24 oktober gjorde man en värdering av
Frans Maas. Den 9 november gjorde man en presentation till en aktieägare. Den 22
november 2005 gjorde man utkast till presentationer till ägarna i Frans Maas.
Den 22 november 2005 började Ossian Hellers att handla i Frans Maas och kom
sedan att följas av Ken Lennaárd och Andreas Hofmann.
Frans Maas var det första projektet som Karsten Storgaard kom att ingå i på
Carnegie Danmark. Övriga personer på Carnegie i Köpenhamn som ingick i
projektet var Morten Windfeldt, Henrik Krüger, Jeppe Rindom, Lene Klintebaek
och Tina Stahr Egerup. Inblandade företag var BIF, ABN Amro, Plesner, Clifford
Chance, KPMH, Ajaxa Management, Ajax Legan Counsel, Lazard, Ajax Auditor.
Frans Maas-aktien rusade i slutskedet av förhandlingarna på börsen. Detta ledde till
att den holländska Finansinspektionen inledde en undersökning om handeln.
Kursökningen gjorde att man tidigarelade ett pressmeddelande från Frans Maas.
I ett brev den 21 augusti 2006 skrev den holländska Finansinspektionen till Ossian
Hellers och bad denne svara på frågor angående köp i Frans Maas (s. 5). Syftet var
enligt brevet att undersöka möjlig insiderhandel innan pressreleasen den 22
379
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
december 2005. En kopia skickades till den svenska Finansinspektionen där man
begärde information.
Ossian Hellers svar kom den 12 september 2006 (s. 7 f). På frågan varför han gjorde
investeringen i Frans Maas svarade han att det var en undervärderad aktie och
sektor (s. 8) och att transportindex sedan november 2005 hade gått upp med mer än
100 procent. På frågan om han hade några relationer med bl.a. Carnegie
Köpenhamn svarade han inga. Vidare angav han att han inte hade haft någon
anknytning till de företag som angavs och att han aldrig hade fått någon icke allmän
information från eller beträffande de nämnda företagen.
Samma frågebatteri gick till Andreas Hofmann som inte svarade i tid. Han skulle ha
kommit in senast den 12 september 2006. Den holländska Finansinspektionen skrev
då brev till den svenska Finansinspektionen och angav att man inte hade fått svar
från Andreas Hofmann. Han svarade den 21 oktober 2006 (s. 10,11). I svaret angav
han bl.a. att hans investeringserfarenhet var 0 - 6 månader. Vidare uppgav han att
han grundade sina affärer på analyser från mäklare. På frågan om varför han
investerade i Frans Maas angav han att han hade fått en analys från Kempen & Co.
Han uppgav också att han inte hade någon relation till något av de företag som
angavs, bl.a. Carnegie Köpenhamn.
Frans Maas-aktien steg kraftigt i december 2005. Omkring den 17 december 2005
gick kursen upp från 28 till 38 EUR och landade strax under det indikativa budet.
Detta ledde till att man gick ut den 22 december 2005 och informerade om att det
pågick förhandlingar. Saken berördes i pressen (s. 12 – 15).
Ossian Hellers köpte aktier i Frans Maas under tiden den 22 – 24 november 2005
till kursen 28,790 - 29,530 för sammanlagt omkring 2 080 000 Euro och under tiden
den 13 – 15 december till kursen 32,5 – 33,2 för sammanlagt omkring 913 000 Euro
eller totalt för 2 657 710 Euro, d.v.s. mer än 24 450 000 SEK (s. 17).
380
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann handlade under tiden den 24 november – den 7 december 2005
till kursen 29,5584 – 32,964 för 991 845 Euro, mer än 9 124 000 kr (s. 24).
Ken Lennaárd köpte den 30 november 2005 891 aktier till kursen 9,5470 för
254 031 kr (s. 29).
I pressreleasen den 22 december 2005 angavs att man befann sig i förhandlingar
och hade 1 indikativt bud på 38 Euro. Ossian Hellers sålde emellertid inte då. Han
började i stället sälja den 9 januari 2006 till kursen 37,50 Euro. Han sålde också den
11, 18 och 19 januari 2006. Nettoresultatet blev en vinst på 621 322 Euro.
Andreas Hofmann delade upp försäljningen i 2 delar, dels sålde han vid
pressreleasen den 22 december 2005 15 600 aktier till kursen 37,20 Euro.
Försäljningsintäkten var 576 934 Euro. Den 11 januari 2006 sålde han återstående
16 400 aktier till kursen 37,45 för totalt 610 482 Euro. Vinsten på affärerna blev
195 569 Euro.
Ken Lennaárd sålde den 17 januari 2006 för 308 815 kr. Hans vinst blev 54 783 kr.
Karsten Storgaard var delvis delaktig i projektet och var inskriven i loggboken, men
var mer av en support i projektet. Karsten Storgaard har inte erhållit
insiderinformation och har inte röjt sådan information. Det fanns inte
insiderinformation vid tiden för Ossian Hellers förvärv eftersom det var känt från
båda parter i affären att denna var på gång.
Det fanns inte insiderinformation vid tiden för Ossian Hellers förvärv. Budet var då
inte beslutat eller ens sannolikt. Analysfasen pågick. Man hade ännu inte gått in i
381
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
affärsfasen. I pressklippen som lästes upp från den 22 december säger man att man
inlett diskussionen. Det var osedvanligt allmänt känd att sonderingar pågick enligt
uppgifter från bolagen. Ossian Hellers har inte fått information och har inte fört
vidare information utan har baserat sina investeringar på offentlig information.
Affären skedde delvis på rekommendation från Per Åberg i Luxemburg. Det fanns
ingen insiderinformation. Informationen var allmänt känd. Förfrågningarna från den
holländska Finansinspektionen var inte föranledda av någon brottsutredning (s. 9). I
stället var det en ren formsak att man frågade.
Ken Lennaárd vitsordar beloppen och tidpunkterna för köp och försäljning. Han
bestrider att det existerat insiderinformation när han köpte den 30 november 2005.
Han har inte fått någon särskild information från Ossian Hellers. Detta var hans i
särklass minst affär av de som åtalet omfattar.
FÖRHÖR
Karsten Storgaard:
Det är korrekt att han arbetade delvis på Frans Maasprojektet. Han var mest
engagerad inledningsvis. Det konkreta som han gjorde var att i början undersöka de
holländska reglerna för att köpa ett bolag. Han kommer inte ihåg vilket datum han
började, men (ab 363 s.1) det var ppt-presentationer den 26 september – 24 oktober
2005 om take overs i Holland. Han arbetade med detta under den perioden.
Han gjorde även analyser på DSV/Frans Maas gällande operationella synergier
mellan bolagen; om de skulle lägga ner terminaler, var de skulle placera terminaler
o.s.v. Han hjälpte också till genom att göra en presentation till Danske Bank för att
382
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
undersöka hur DSV skulle klara finansieringen om det skulle bli aktuellt med ett
uppköp. Han gjorde även olika saker åt Morten Windfeldt under den här perioden.
Efter det att ABN Amro klev in i processen blev han uppdaterad 1 gång i veckan
eller 1 gång varannan vecka om Morten Windfeldt ville ha några analyser eller
dylikt. Under perioden arbetade han primärt på ett annat projekt gällande ett annat
möjligt uppköpsalternativ. Han reste mycket till Sverige och Frankrike med DSVs
management och pratade med uppköpskandidaten.
Han har inte pratat med Ossian Hellers om denna aktie och har inte vetat om
huruvida Ossian Hellers köpt eller sålt aktier. Han har inte mottagit några pengar
från Ossian Hellers eller Andreas Hofmann.
Hans huvudsakliga arbetsuppgift var ett annat projekt som hade med DSV att göra
där Morten Windfeldt också var projektledare.
Han är inte säker på när han kom in i projektet, men mellan den 26 september och
den 24 oktober 2005 tittade han på de holländska reglerna om DSV kunde köpa ut
Frans Maas från den holländska börsen, vilken acceptansnivå som krävdes bland
aktieägarna för att få igenom ett bud o.s.v.
Morten Windfeldt var projektledare och hade kontakten med DSV. Carnegie hade
varit rådgivare åt DSV vid många andra uppköp och Morten Windfeldt var DSVs
man på Carnegie. Han vet inte vad Henrik Kruger gjorde eller om han arbetade på
projektet länge. Jeppe hade samma uppgift som Karsten Storgaard, d.v.s. att
assistera Morten Windfeldt.
De hade en folder som hette DSV och olika foldrar på de projekt Carnegie hade
gjort för DSV. Detta hette Frans Maas. Alla som arbetade på Carnegie Danmarks
investeringsbank kunde titta i pärmarna. Carnegie tittade även på ett annat bolag
383
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
under den här tiden. Han vet dock inte om det är offentligt. Det uppköpet är inte
gjort.
Han tror att ganska mycket arbete hade lagts ner innan han började. Han tittade på
andra möjliga förvärv som DSV kunde göra. Han hade ett möte med Morten
Windfeldt där han fick i uppdrag att titta på de holländska reglerna. Han vet inte om
det var bara han som arbetade med take over-regler mot annat land. Han tror att det
bara var Frans Maas kvar vid den tiden.
Han började satsa pengar i det amerikanska bolaget Curmant Bottling and destilling
i augusti eller september 2006. Investeringen var på 500 000 USD fördelat på 2
tillfällen. Den bestod av besparingar och lån i banken. Banklånet skulle återbetalas
när han fick bonusen från Carnegie som kom i januari 2007. Den var på 600 000
DKK.
Han fick uppdraget att titta den på holländska lagstiftningen för att undersöka
förutsättningarna för köp. Frans Maas hade varit ett ganska gott mål för Carnegie
sedan maj 2005. Han tittade på reglerna och gjorde en presentation fört Morten
Windfeldt som sedan lämnade den till advokater. Han talade inte med Ossian
Hellers om detta. De talades vid på telefon, ibland 1 gång i veckan, ibland 1 gång
per månad. Det var olika om han var i Stockholm o.s.v. I foldern som låg på datorn
lade han in reglerna kring den holländska marknaden, analyser, presentationer, vilka
som arbetade i projektet o.s.v, allt material som var relevant i projektet.
Han tog inte del av allt material i projektet, bara det som Morten Windfeldt ville ha
hjälp med. Det mesta gjorde ABN Amro. Morten Windfeldt uppdaterade honom
löpande om projektets framskridande, om han ville ha något utfört eller liknande.
Samtidigt gav Morten Windfeldt honom arbetsuppgifter i andra projekt.
Ossian Hellers:
384
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Beträffande brevet från den holländska Finansinspektionen ringde han och frågade
varför han fick det och vad de undrade. De uppgav att de undrade om han arbetade
på eller med någon av de firmor som nämndes i frågeformuläret. Han förklarade att
han inte gjorde det. Det handlar inte om huruvida man känner någon som arbetar
där. Så ska ordet relations läsas. Därför svarade han nej.
Kursen gick inte från strax under 34 till 36 - 37 på en dag (ab. 369 s. 16). Kursen
innan pressreleasen var 35 Euro. Om grafen hade sträckt sig tillbaka till den 1
oktober hade man sett att kursen stod i 25 Euro då. Kursen gick sedan upp 40
procent och upp 5,5 procent när pressreleasen lämnades. Den 22 november till den
21 december 2005 gick kursen upp 21 procent. Detta är anmärkningsvärda
kursuppgångar som tarvar en förklaring och fick Finansinspektionen i Holland att
agera. Men de gjorde ingen bedömning av huruvida insiderinformation förelåg eller
inte. De ville kontrollera om någon som arbetade på nämnda bolag handlade i
aktien.
EBM vill koppla samman Ossian Hellers handel med draft presentation den 22 - 25
november 2005 och har påstått att det fanns insiderinformation då (ab. 369 s. 1).
Frans Maas ledning hade i media gjort känt att den var positiv till ett bud. Bolaget
hade alltså bjudit in till bud. DSVs ledning hade i media gjort känt att den tittade på
och därmed analyserade Frans Maas. Om man tittar på något är det självklart att
man har rådgivare inblandade. Detta kan således inte ha utgjort insiderinformation
(s. 3). Holländska budregler som bolagen hänvisar till gör det klart att ett bud skulle
bli troligt först i slutet av december 2005. Detta var mer än 1 månad innan Ossian
Hellers köpte. När han köpte fanns således ingen insiderinformation, men väl
omfattande medial spekulation.
DSV var en av branschens konsolidatorer (s. 6). Bolaget hade tidigare köpt upp
stort och integrerat. Den 7 oktober 2005 gick DSVs vd ut och lovade nya stora
385
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
förvärv. Analytiker pekade ut Frans Maas som det mest troliga alternativet. Frans
Maas hade en ny ledning. Redan den 26 september 2005 hade vd gått ut och
konfirmerat att bolaget var en uppköpskandidat och att de inte skulle försvara sitt
oberoende på aktieägarnas bekostnad.
Den 5 oktober 2005 kom en analys av Kempen som pekade på att utköp var det
troligaste alternativet och att bolagets nya management var positiva till detta, till
skillnad från den tidigare ledningen. Frans Maas var ett underpresterande bolag som
inte klarade av att tjäna pengar. Den 10 november 2005 gick finanschefen ut och
bekräftade att DSV var intresserat av Frans Maas. Det är ovanligt att ett börsbolag
tittar på att förvärva ett annat börsbolag. Detta förklarade att kursen rusade.
Marknaden prisade således in alltmer att Frans Maas skulle bli uppköpt, och då
troligast av DSV. Det var en parningsdans som pågick.
Under 2004 - 2005 hade DSV köpt upp 15 bolag. DSV köpte alla små bolag man
kom över (s. 7).
I en tidningsartikel i Transport den 7 oktober 2005 pekades Frans Maas ut som
DSVs kanske mest troliga förvärv (s. 8). I en artikel den 26 september 2005
konfirmerade Frans Maas vd att bolaget var mottagligt för bud (s. 9). Detta läste
alla i finansbranschen. Man stod vidöppet för bud. Han har inte sett många
uttalanden likt detta. Det var en invit till en potentiell budgivare.
Analytikerna började med anledning av artikeln att spekulera. En analytiker vid
Kempen hade den 5 oktober 2005 t.o.m. uttryckt att det troliga uppköpspriset var 38
Euro. Han prickade alltså det kommande budet väl. Aktien var vida omspekulerad
och det var ganska klart var budet skulle komma.
I ett uttalande i pressen den 10 november 2005 konfirmerade DSVs finanschef att
DSV tittade på Frans Maas (s. 11). Detta var ett ganska tydligt uttalande från ett
386
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
bolag till ett annat att DSV kunde tänka sig att förvärva Frans Maas. Det var öppet
för bud helt enkelt. Det ena bolaget sade att det var vidöppet för bud, det andra att
det kunde tänka sig att köpa. Det var inte konstigt att kursen gick upp. Det var en
parninsgdans inför öppen ridå. Man kan inte hävda att det fanns insiderinformation
då.
Frans Maas aktiekurs hade fallit under de första 9 månaderna 2005 och
underpresterat kraftigt i förhållande till AEX (s. 12). Det fanns inga Q-rapporter i
detta bolag, bara halvårsrapporter.
Spekulationerna kring Frans Maas som uppköpsobjekt och DSV som budgivare
vände aktietrenden till uppåtgående och presterade kraftigt över AEX (s. 13).
Med hänsyn till vad som var känt på marknaden var det först om ett beslut om ett
bud var taget som det fanns insiderinformation. Frågan blir således när DSV
beslutade sig för att lägga bud på Frans Maas. (s. 14).
Den 21 december gick bolagen ut med en gemensam pressrelease i enlighet med
holländska börsregler (s. 15). Det framgår av denna att diskussionerna precis hade
påbörjats. Först nu gick man in i strategiska diskussioner. Man brukar samla in
sådant stöd från aktieägarna som omtalas kvällen innan och inte flera veckor innan.
Först den 21 december 2005 skrev man ett stand still. Några förhandlingar hade inte
skett dessförinnan. Recent movements i det näst sista stycket var 40 procent.
Uttrycket justified expectations kommer från 9 b 1 och 2 i de holländska reglerna (s.
16).
Informationen måste ut direkt. I Holland kan man inte sitta och förhandla hur länge
som helst. Då går informationen ut till marknaden direkt. Observera att detta var en
månad efter att det att han hade köpt.
387
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Enligt 9A:2 B uppkom det den 21 december 2005 en situation där båda parterna
bedömde att ett bud från DSV kunde komma att läggas (s. 17). De behöver inte ha
kommit överens, bara justified reasons krävdes. Eftersom reglerna ställer krav på
direkt offentliggörande gällde motsatsen. Före den 21 december 2005 förelåg det
inte någon bedömning från parterna att ett bud skulle komma att läggas eller ens att
det fanns goda skäl att förvänta sig detta. Innan detta fanns det ingen
insiderinformation. Detta skedde alltså 1 månad efter det att han hade köpt aktier.
När han köpte fanns det således inga skäl att anta att ett bud skulle komma att
läggas. Uppenbarligen hade inga förhandlingar inletts och DSV hade med stor
sannolikhet inte ens kontaktat Frans Maas.
Dagen innan Ossian Hellers handlade aktier i Frans Maas handlade en
styrelseledamot i DSV i DSV-aktien (s. 18). Om bolaget hade gått in i en affärsfas
handlar man inte i sin egen aktie, oavsett om man köper eller säljer. Uppenbarligen
gjorde han och bolaget bedömningen att ingen insiderinformation fanns då.
Loggboken visar att Carnegie Danmark fick ett mandat av DSV att titta på Frans
Maas den 23 november 2005, d.v.s. efter det att Ossian Hellers börjat köpa. Innan
dess hade Carnegies arbete varit i form av en pitch (oavlönad införsäljning).
Uppenbarligen insåg de att DSV kunde vara en bra köpare av Frans Maas. Den 21
december 2005 när pressreleasen kom eller dagen innan uppkom insiderinformation
(s. 19). Karsten Storgaard hade viss insyn i projektet för DSV (s. 21). Om Karsten
Storgaard hade läckt skulle Ossian Hellers ha börjat handla den 14 november 2005.
Om Ossian Hellers hade fått insyn i Frans Maasprojektet och var beredd att begå
insiderbrott skulle han rimligtvis ha väntat till den punkt då DSV hade beslutat sig
för att lägga ett bud eller inte (s. 25). Men den här aktien hade ett stort spekulativt
inslag. Om bolaget hade gått ut och förnekat detta hade kursen gått ner till 24 - 25
Euro igen Ossian Hellers handlade på 29 Euro, d.v.s på spekulation. Vid den
388
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
tidpunkten var ryktena på marknaden längre gångna än verkligheten. Det fanns med
100 procents säkerhet ingen insiderinformation när Ossian Hellers handlade aktier.
Hans investeringsskäl gavs in till EBM innan han ens hade fått ta del av
förundersökningen. Investeringen var en mediaspekulation.
DSV var på Ossian Hellers radar, inte Frans Maas. Det hängde ihop med att han
följde den danska marknaden noga. Christer Gardell satt i styrelsen för ASG när han
var vd på Custos. ASG var ett lokalt nordiskt baserat speditionsbolag. Eftersom
Christer Gardell inte var förtjust i speditionsbranschen avbröts analysen. Ossian
Hellers hade dock DSV på sin agenda. Man äger inte omlastningsstationer i
speditionsbranschen utan lejer ut transporterna till åkare och man äger inte lastbilar.
Efter låg lönsamhet med bottennotering 2004 blev ledningen utbytt (s. 5). Under 5
år hade bolaget tjänat cirka 2 procent, DSV däremot tjänade 5 procent. DSV hade
tidigare visat att man kunde lyfta lönsamheten på det man köpte till 5 procent. Om
man kunde lyfta från 2 till 5 procent dubblade man värdet på förvärvet.
Det fanns många skäl att investera i aktien (s. 8 p. 1 – 8). En aktie som har en
positiv trend kan man investera i bara för att det spekuleras i den. Förr eller senare
måste man dock göra en avvägning om den skall fortsätta upp eller inte.
Enligt analysen från Kempen den 5 oktober 2005 var anledningen till Frans Maas
svaga lönsamhet att bolaget hade för liten skala (s. 9). Bolaget var pressat. Det
fanns 2 lösningar på problemet; att växa via allianser eller att bli uppköpt (s. 10).
Bara ett bud kunde lösa problemet. Ett stort antal förvärv i speditionsbranschen
visade att man slog ihop bolagen (s. 11).
389
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Halvårsrapporten underpresterade och visade en lägre tillväxt än väntat. Den
negativa trenden fortsatte med – 1,5 procent i månaden. Det gjorde bolaget billigare
och förstärkte dess stämpel som uppköpskandidat (s. 13).
DSV hade genom att kontinuerligt köpa upp företag vuxit sig stort och hade en hög
lönsamhet för att vara i speditionsbranschen (s. 18). Under 2002 - 2003 var man
dock av konkurrensskäl tvungen att avyttra en del innehav. DSV hade varit mycket
aktiva i uppköp under 2004 och 2005 (s. 19). Bolaget hade köpt omsättning för 4,2
mdr DKK. Affärsmodellen var att köpa på 1 procent lönsamhet och lyfta den till 5
procent. Till följd av bolagets lönsamhet hade kursen från den 1 april 2004 till den
30 september 2005 gått upp 149 procent (s. 20).
Även DSV var pressat. Samtliga analytiker pekade på att förvärv var DSVs fortsatta
väg framåt (s. 21). Marknaden satte ett värde i att DSV skulle fortsätta att köpa upp.
DSVs management var därför pressat att fortsätta förvärva. Spekulationerna kring
Frans Maas som uppköpsobjekt skapade läge för en mediaspekulation samtidigt
som de gjorde att aktietrenden vände uppåt och skapade läge för en
trendspekulation (s. 22). Frans Maas aktiekurs började stiga av spekulationerna om
köp.
Den 22 december 2005 infriades mediaspekulationen då DSV offentliggjorde att de
diskuterade med Frans Maas om att lägga ett bud på bolaget på 38 Euro per aktie.
Analytikerna tyckte att DSV gjorde rätt som köpte eftersom synergierna mellan
bolagen var höga (s. 26). Från början av december 2005 till slutet av januari 2006
gick DSV-aktien upp ytterligare 31 procent (s. 27).
Han köpte i en uppåtgående trend, väntade och köpte sedan lite till (s. 28). Hans
vinst var 250 – 300 000 Euro när han gjorde den andra investeringen. Om man har
arbetat upp en vinst kan man köpa mer eftersom man har skapat en fallhöjd, skapat
utrymme för att inte riskera så stor förlust (s. 31). Av kontoutrymmet satsade han 55
390
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
procent i den första fasen, 15 procent i den andra (s. 32). Han hade ytterligare 12 13 milj kr att satsa. Ossian Hellers hade ingen anledning att ta del av Andreas
Hofmanns konto som åklagarna påstått eftersom han hade utrymme själv att
handla. Vinsten efter skatt uppgick till 3 488 228 kr (s. 33). Affären var så
eventdriven som en affär kan vara (s. 35).
Ett investeringsbeslut fattas inte eller växer fram på en timme. Det växer fram
successivt. Han och Andreas Hofmann diskuterade denna aktie. Han kommer inte
ihåg vem som nämnde den först. Han utesluter inte att han hade läst om den
tidigare. Han följde den danska marknaden, hade DSV upplagt på sin tradesida och
hade därför läst om deras uppköpsstrategi. Huruvida Frans Maas blev analysens
objekt tack vara att Andreas Hofmann berättade vet han inte. Han arbetade mycket
med företagsförvärv som konsult och när ett bolag säger att de vill bli uppköpta blir
det ofta så. Dessutom såg han hur Frans Maas utvecklades och det såg ut som en
naturlig investering. Anledningen till att man ser ett köp mönster i hans
investeringar som rör sig över tid var inte bara att det fanns en upparbetad vinst hos
honom utan även att caset utvecklades.
Han ringde garanterat upp de analytiker som täckte Frans Maas och DSV. Kanske
ringde han flera gånger, om kursen t.ex. gått upp sedan sist. Han fråga om hur
spekulationerna gick vid aktiebordet osv. Ju mer pengar han satsade desto mer
information behövde han. Då vill man vara säkrare i sina investeringsbeslut.
Spekulationerna kring Frans Maas ville aldrig ta slut utan de växte sig snarare
starkare. Det pratade säkerligen han och Andreas Hofmann om. De utbytte säkert
information om vad mäklare och analytiker sagt om bolaget vid sina kontakter med
dem.
Anledningen till att han gick in i Frans Maas först den 22 november 2005 var att
hans bet under hösten var EAC. Han planerade att ha kvar EAC till den 17
november eller eventuellt ända till den 30 november eftersom det då eventuellt
391
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
kunde komma in på Copenhagen top 20 index. Där hade han sina pengar. Det var
den aktien som han trodde mest på. När nyheten kom ut där och han hade realiserat
sitt innehav tittade han på andra alternativa investeringar och det blev Frans Maas.
Han pratade med många om den aktien. Han pratade garanterat med Andreas
Hofmann och Ken Lennaárd. Han pratade absolut inte med Karsten Storgaard. Det
här var en spekulativ aktie. Då pratar man med analytiker och mäklare. Det får
ingen effekt att prata med en investmentbankir.
Han hade kontakt med den holländska Finansinspektionen för 3 år sedan. Han
minns inte vem han talade med. Myndigheten ville veta om han hade arbetat på
eller med något av de listade företagen. Det är det som relations går ut på. Frågan
var inte om han kände någon på firmorna. Frågan var om han hade en relation till
firmorna, d.v.s. om han arbetade på firmorna eller med dem. Det var så den
holländska Finansinspektionen beskrev för honom att frågan skulle förstås.
Företagen är objektet inte dess anställda. Frågan handlar om huruvida han hade en
professionell relation till företagen, inte om han kände någon som arbetade där. Den
tolkningen gjorde han innan han ringde och den tolkningen fick han reda på att han
skulle göra när han ringde dit. Han ringde inte och frågade hur frågan skulle tolkas.
Han ringde och frågade varför de skickat formuläret till honom.
Anledningen till han inte ville berätta om Frans Maas när han satt häktad, t.ex. den
19 april 2007, var att man inte behöver vara geni för att förstå att allt han sade
skulle komma att användas mot honom i en rättegång. Därför gav han hellre ett
kortfattat än ett långt svar under förhören och åklagarna fick i stället svaren när han
hade hunnit kolla upp saker.
Anledningen till att han besvarade frågan om han visste att Karsten Storgaard
arbetade med projektet med att han inte kommenterar tredje part var att åklagarna
var ute på den mediala språngbrädan, ute i media varje dag. Därför ville han inte
kommentera andra personer. Det beslutet tog han direkt.
392
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Materialet om Frans Maas hade han på Ticker system som heter On Trade, med full
täckning över hela världen. Han printade ut analyserna. Han kunde ha
direktbevakning på företag och fick då alla pressreleaser på sin arbetsdator.
På Cevian tittade de på bl.a. DSV, som var ett intressant aktivistcase, men det var
inte den typ av investering som Cevian letade efter. Bolaget var på rätt spår och det
fanns liten förändrings-potential. Christer Gardell tyckte att det var för hård
konkurrens i speditionsbranschen. Därför blev DSV ingen djupanalys för Cevian.
Han gjorde ändå analysen av DSV och Frans Maas på Cevian. All finansiell analys
som han gjorde, all kunskap var bra och gjorde honom till en bättre investerare. Det
hade Cevian nytta av. Han minns att han diskuterade aktien med Andreas Hofmann,
men inte detaljerna i samtalet. Som med Ken Lennaárd frågade Andreas Hofmann
vad han tittade på för tillfället, tittade på det och följde eventuellt efter. Det är
riktigt att han när han tidigare fick den frågan sade att den saknar relevans. Det
gjorde den eftersom åklagarna inte ens visste om det fanns insiderinformation.
Utan ett mandatavtal, som skrevs under av DSV den 23 november 2005, är man inte
i en försäljningsprocess. Först pitchar man, sedan får man mandat. Eventuellt kan
man få betalt även om det inte blir något. En investment bank får ofta en del av en
affär. Det finns dock en ”retainer”. Om det inte blir någon affär får man ändå en
viss summa betalt. Att man inte kommit längre än så vid den tidpunkten säger en
del. Han vet å andra sidan inte vilken relationen mellan DSV och Carnegie
Danmark var. Han reagerade dock på att man inte hade mandat att agera förrän så
sent. Det visar att man var på idéstadiet.
Affärsfasen började i slutet av december 2005. Dessutom kom budet först den 9
januari 2006. Man gick ut den 22 december 2005 med en pressrelease p.g.a. att den
holländska lagen ställer krav. Möjligtvis hade man då kommit till en affärsfas.
393
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han kommer inte ihåg att Karsten Storgaard var i Stockholm under hösten 2005. De
umgicks en del i gamla Baingänget. Då hade de nog träffats över middag el. dylikt.
Andreas Hofmann:
Investeringen var en mediaspekulation understödd av en teknisk analys. Vid denna
tid gick branschen igenom en konsolidering (s. 4). DSV skapades genom att de
köpte upp bolag. Frans Maas var ett underpresterande bolag som var utpekat som ett
uppköpsobjekt. Analytiker hävdade att ett uppköp av Frans Maas var nära
förestående och att ett bud troligtvis skulle hamna runt 38 Euro, vilket det också
gjorde.
Det skrevs ett flertal artiklar om Frans Maas och DSV. Hans mäklare Per Åberg
uppmärk-sammade honom på artiklarna. Andreas Hofmann följde spekulationerna i
media och diskuterade dessa med Per Åberg och Ossian Hellers. Per Åberg återkom
dessutom senare med analyser på bolaget, varefter Andreas Hofmann började köpa
aktier. Samtidigt utvecklades aktien starkt på börsen (s. 4). Per Åberg efterträdde
Jan Felländer som Andreas Hofmanns mäklare när Jan Felländer slutat på SEB och
var Andreas Hofmanns mäklare från den 26 augusti 2005 till den 10 februari 2006.
Han hade även pratat med Per Åberg innan han formellt blev Andreas Hofmanns
mäklare.
Han gjorde bara en affär i Frans Maas. Efter en längre tids uppköpsspekulation i
media inledde Frans Maas-aktien en spektakulär uppgång. Han blev
uppmärksammad på spekulationerna som startade rallyt. Han passade på att köpa.
Köpen pågick under cirka 1 månad. Drygt 1 månad efter det första köpet lades ett
bud på bolaget. Budet kom från DSV, den uppköpskandidat som hade pekats ut i
pressen sedan tidigare (s. 69. Rallyt var mycket atypiskt för hur kursen brukar röra
sig. Han tjänade 2 milj kr på affären.
394
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Anledningen till kursrusningen den 5 oktober 2005 var en analys från Kempen.
Analysen följdes av ett antal tidningsartiklar som pekade ut Frans Maas som en
uppköpskandidat. Efter det att artiklarna publicerats kontaktade Per Åberg Andreas
Hofmann och berättade att han hittat artiklarna och läst dem. Nordea Luxemburg
består från början av Unibank. Nordea Luxemburg hade därför stort fokus på
Danmark och det är mest danskar som arbetar där.
Under hösten 2005 blev en underpresterande aktie plötsligt en högpresterare, mer
kopplad till rykten och mindre till hur börsen utvecklades i övrigt (s. 9).
Utvecklingen gick i 3 perioder som inte var lika långa. Den bästa utvecklingen var
innan han köpte. Den tekniska brytpunkten kom den 5 oktober 2005 vid
Kempenanalysen (s. 10). Där satte huggsexan om Frans Maas igång.
I analysen pekade Kempen ut Frans Maas som en självklar uppköpskandidat, och
utan budpremie undervärderad upp till 25 procent. I analysen angavs riktkursen till
32 Euro samtidigt som kursen låg runt 25 Euro. I ett take over scenario ansågs
aktien vara värd 38 Euro. Den positiva analysen fick aktien att gå upp med 4
procent trots att börsen i övrigt föll 1 procent (s. 11). Analysen heter ”time to act”.
Huvudtemat brukar inte vara att bolaget ska köpas upp som det är i denna analys.
Sådan information brukar ligga mer som en potentiell pricetrigger. Om Frans Maas
inte var proaktivt skulle ett hostile bid komma när som helst.
Analysen följdes upp av första sidan i Börsen (s. 13) 2 dagar efter analysen. Där
stod att DSV jagade fusionspartner. Frans Maas-aktien gick upp 5 procent. Den steg
alltså 9 procent på 2 dagar på analysen och en artikel som sade samma sak. Temat
om konsolidering i industrin fanns överallt (s. 14).
Den 31 oktober 2005 kom en artikel i Börsen (s. 16) som sade att ett formstarkt
DSV självt kunde bli uppköpt. Industrin konsoliderades. DSV var den som köpte,
inte den som blev äten.
395
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann och Per Åberg pratade löpande under den här perioden och följde
bolaget efter det att artiklarna hade publicerats. Andreas Hofmann frågade om Per
Åberg kunde hitta något. Det fanns inte analyser hos de nordiska aktörerna. Den 24
november 2005 köpte han 11 procent av sitt innehav. Per Åberg hade då sagt att ”vi
tar en bet i den här”. Per Åberg var på resa. Andreas Hofmann hade pratat om
aktien med Ossian Hellers. Per Åberg hittade artiklarna först och Andreas Hofmann
bollade över aktien till Ossian Hellers.
Dagen efter Andreas Hofmanns köp skickade Per Åberg en analys till Andreas
Hofmann per mail (s. 19). Hans genomgång av analysen ledde till att han köpte
ytterligare 5 procent (s. 20). Under den följande månaden köpte han successivt mer
löpande (s. 21). Han våldförde sig inte på aktien utan köpte successivt i små
positioner under lång tid. I och med att diskussionerna var i sin linda kan man fråga
sig varför han köpte under så lång tid om han hade haft insiderinformation. Då hade
han väntat till dess att informationen fanns.
Han investerade under sammanlagt 52 dagar, köpte under 20 dagar, sålde under 32
dagar (s. 21). Han sålde vid 2 tillfällen. Han investerade 11 milj kr, cirka 1/3 av det
han hade på kontot vid tidpunkten (s. 23). Resultatet var cirka 2 milj kr.
Offentlighetsrekvisitet borde ha omöjliggjort åtal (s. 25). Det var känt att Frans
Maas var budgivare. Spekulationerna föregick sanningen. DSV och Frans Maas
tvingades att göra något annars hade budpremien ätits upp. Även om det inte fanns
på ritbordet var de tvungna att gå ut för att rädda budpremien. 52 dagar är en
evighet, även under de 20 dagar han köpte är det en evighet. Det finns inte
processer som är ristade i sten på det sättet att man kan ha koll under en så lång tid.
Investeringsuppslaget kom från Per Åberg. Han har ett svagt minne av att han då
ringde Ossian Hellers p.g.a. att han visste att han var duktig på logistik och fordon
och frågade om han hade något på den. Han minns inte vad Ossian Hellers svarade.
396
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Hans presentation handlar inte om att lägga till rätta. Han återskapar förloppet.
Beträffande frågan vad han svarade i förhör i april 2007 refererar han till tidigare
svar. Dessutom har han i inlagan till holländska Finansinspektionen angett
investeringsskälen på ett koncist sätt. Att det skulle vara återskapat är fel. Han
vidhåller att det inte fanns ett samarbetsklimat. Han ville inte svara innan han tittat
igenom handlingar.
Han såg analysen från Kempen för första gången den 25 november 2005. Analysen
släpptes i oktober 2005. Kursen gick då upp 5 procent. Han fick tag i den kanske 1
eller 2 månader senare, men den förlorade inte i relevans för det. Att kursen gått
upp mycket innan han gick in oroade inte honom. Det fanns bra konkreta
spekulationer kring aktien. Det var dem han handlade på. I backspegeln kan man
alltid köpa tidigare, men han hade inte tillgång till analysen tidigare.
Visserligen kom analysen efter det att han köpt, men tidningsartiklarna låg som en
bombmatta med entydiga spekulationer. Det var självklart att han följde Börsen,
alla svenska dagstidningar och alla telegram. Han tittade en gång per dag på Dagens
näringsliv och Börsen. Med all säkerhet pratade han med Ossian Hellers om
investeringen, men han kommer inte ihåg vad han sade. Han har ett bestämt minne
av att han pratat med Ossian Hellers efter det att han pratat med Per Åberg i och
med att Ossian Hellers hade arbetat med logistik. Han minns inte vad han sade, men
det var innan Ossian Hellers köpte. Om EBM hade haft telefonavlyssning hade de
inte behövt spekulera i saken. Per Åberg ringde honom efter artikelserien den 5 - 10
oktober. Han var dock inte övertygad. Han ringde Ossian Hellers o.s.v.
Han kommer inte ihåg varför han handlade precis när han gjorde det. Det berodde
inte på att han var fullinvesterad i EAC. Beträffande hans tidigare uttalande att han
inte hade egen kunskap om utländska aktier hade han kompetens att bygga upp
kunskap om ett specifikt bolag. Han vet t.ex. troligen allt om alla försäkringsbolag i
397
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
hela världen. Frans Maas är ett exempel där han inte hade kunskap om bolaget.
Mäklaren ringde och uppmärksammade honom på artiklarna.
När han i svaret till holländska Finansinspektionen skrev att hans investerarerfarenhet var 0 - 6 månader trodde han att han svarade på sitt investeringsspann,
d.v.s. hur lång tid han hade innehaven. Det var uppenbarligen fel. Det dröjde lång
tid innan han svarade p.g.a. arbete eller att han var ute och reste. Han kommer inte
ihåg.
Han har inget specifikt minne av att han talade med Ossian Hellers och stämde av
läget i aktien. Han hade daglig kontakt med mäklaren. De diskuterade säkert att
köpa mer o.s.v. Det var en stark aktie och det fanns ingen anledning att sälja vid det
tillfället när den spikade upp i himlen.
Per Åberg förde aktien på tal i oktober 2005. Vid mailet till honom från Per Åberg
(ab. 372 s. 19) ”hej det var detta bolag jag nämnde”, subject Frans Maas, analysen
bifogad, hade han handlat 6 procent av det totala innehavet. Sedan handlade han
löpande fram till mitten av december. Han bildade sig en ganska bra uppfattning
redan innan han fick analysen. Aktiens utveckling var en viktig del i
beslutsfattandet. Analysen var en pusselbit. Per Åberg hade nämnt artiklarna som
han redovisat, men han var redan på gång att handla i aktien den 25.
De pratade om Frans Maas i samband med artiklarna som skrevs veckan efter den 5
oktober. Sedan hade de en sporadisk dialog och han skickade en analys. Han hade
då köpt dagen innan baserat på den diskussion som de hade haft.
Svaren i polisförhöret (bil. A1 s 172) var inte hans kunskaper vid det tillfället. Det
var hans svar vid det tillfället. Han visste att han kunde lappa ihop
händelseförloppet ganska exakt eftersom han sparade mail och tidningsartiklar.
398
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ken Lennaárd:
I denna affär har han investerat 4 procent av sitt kapital. Ossian Hellers trodde på
denna aktie och köpte för 25 milj kr Han trodde inte på den. Det var ett kompisbet.
Han ville ”vara med på matchen”. I slutet av november 2005 hade han 9 - 10 milj
kr. Han hade bara cash och kunde ha handlat för den summan.
Som vanligt frågade han Ossian Hellers om han hade handlat och fick en rapport.
Det verkade inte intressant och han kommer inte ihåg detaljer. De är nära vänner;
pratar i telefon, äter lunch och middag ihop och hemma ibland, ibland tar de en
bakfyllepizza, ibland är de på utlandsresa, ibland på fotboll. De pratar om allt. Med
100 procents sannolikhet har de pratat om Frans Maas. Man kan utesluta att han
själv kom på att investera i aktien.
Ossian Hellers arbetade inte på det sättet tidigare. Då arbetade han på Bain. Nu
arbetade han med att värdera bolag. Om han fattade ett stort beslut t.ex. att binda sin
rörliga ränta, köpa USD eller dylikt skulle han definitivt fråga Ossian Hellers
eftersom han högaktar Ossian Hellers kunskap och åsikt. Det är mycket möjligt att
han frågade Ossian Hellers även vid tidigare aktieaffärer.
De har en vänskapsrelation och pratar om allt. När det började gå bra för Ossian
Hellers steg hans analyser i värde. När man fick ihop pengar pratade de mer om
aktier. Han kan ha diskuterat sina affärer med honom innan Ossian Hellers började
arbeta på Cevian. Det kommer han inte ihåg. Han förlorade 850 000 kr på affären i
Mandator där han följde Ossian Hellers och är misstänkt för insiderbrott.
Åklagarna blandar ihop analys med resultat. Man måste skilja på tur och
sannolikhet när det gäller investeringar. Han kommer inte ihåg om Ossian Hellers
rekommenderade honom affärerna i Sandvik, Investor o.s.v. under 2004. Ju större
beslut det var desto större anledning hade han att prata med Ossian Hellers. När
399
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
denne började på Cevian ökade anledningen att prata med honom om detta eftersom
han fick större kunskap då.
På åklagarnas begäran har Morten Windfeldt hörts som vittne och uppgett
följande.
Under 2005 arbetade han på Carnegies corporate finance avdelning med
kundportföljer. Han hade ingen särskild titel.
Han hade känt företrädare för DSV i många år. Han träffade dem första gången
1995 när han arbetade i London då han bl.a. följde med på roadshows. Sedan han
flyttat till Danmark tog han kontakt med dem på corporate finance sidan. Han har
gjort ett antal transaktioner på uppdrag av DSV, bl.a. köpt DFDS och sålt ut vissa
divisioner bl.a. en miljödel. Han har gjort mer än 10 transaktioner från 1998 till
2005 och även 2 emissioner åt dem. 2003 - 2004 sålde Carnegie miljödivisionen hos
DSV. Carnegie var involverat i alla DSVs transaktioner sedan 1999, vilket var
allmänt känt.
Han har tittat igenom sammanställningen och kommer ihåg förloppet, men inte i
detalj. Frans Maasdiskussionen började tidigt på sommaren 2005. Han hade samtal
med DSVs vd. De hade försökt köpa ett annat större europeiskt bolag, EBX, men
misslyckats. De letade efter en annan uppköpskandidat på kontinenten. De
diskuterade Frans Maas som en möjlig kandidat och hur de kunde komma i dialog
med dem. De kontaktade vd i DSV och coo i Frans Maas. De hade ett möte första
gången i juli 2005 för att lära känna varandra. Inget hände.
En belgisk investmentbank (Peder Camm på listan) hade en dialog med dem om hur
börsen såg på Frans Maas och hur aktieägarna såg på bolaget och vilka aktieägarna
var. De hade en dialog fram och tillbaka. När Frans Maas offentliggjorde resultatet
fick de information från Peder Camm vad som hade rapporterats. Omkring augusti
knackade ABN Amro på hos DSV i Bröndby och försökte sälja in att DSV skulle
400
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
köpa Frans Maas. Det verkade som om de hade en bra relation till bolaget och de
stora aktieägarna. DSV ringde Morten Windfeldt och de kom överens om att ABN
Amro och Carnegie skulle arbeta ihop för att få till stånd affären.
De tog då upp en dialog igen med bolaget och passade på att komma i dialog med
styrelsen och ordföranden. De hade väldigt många möten i Amsterdam. Han
kommer inte ihåg exakt när de möttes. Det var 5 - 6 möten under hösten. Frans
Maas tog Lazard som corporate finance rådgivare. De hade en dialog och träffade
styrelsen första gången i november 2005. De anhängiggjorde sin avsikt att lägga ett
bud på bolaget på börsen. Samtidigt behövde de support av bolaget. De pratade
också med de största aktieägarna om de tyckte att det var en bra idé. De signade
insider agreements. Den delen skötte ABN Amro p.g.a. holländska regler.
Aktieägarna indikerade intresse av dealen om DSV kom med ett bud på vissa
villkor.
De höll sedan möte med hela styrelsen i december 2005. De diskuterade också
vilket pris de skulle bjuda. Det var relativt nära julen. Den 20 december 2005 när
han var på väg hem kontaktade den holländska börsen Frans Maas p.g.a. att kursen
steg kraftigt. De kontaktade bolaget och frågade om något var på gång. De pratade
ihop sig med ABN Amro och Lazard och med bolaget om att en pressrelease skulle
gå ut den 21 december 2005 om den strategiska dealen som var på gång. Det var
första gången det blev känt att de förde samtal. Det ledde fram till att det kom en
avsiktsförklaring den 5 januari 2006 om den deal de ville göra. Processen i Holland
är ganska olik den de har i Sverige och Danmark.
De arbetade i team som arbetade i olika projekt. De tittade även på bolag i
Frankrike. Det var 4 personer på DSV projektet. Vem som gjorde vad kommer han
inte ihåg. Karsten Storgaard var informerad om projektet. Han hjälpte till med
förberedelser och presentationer till holländarna. Han tror att han gjorde en
401
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
granskning av aktien, kursen i aktien, pris och mängd och följde kursutvecklingen.
Karsten Storgaard var inte med i Holland.
Han hade ett ramavtal med DSV sedan 1999, som täckte många transaktioner. Detta
var ett av många bolag de tittade på genom åren. De hade ett ramavtal med DSV.
Alla var informerade om vad som hände i bolaget. De pratade om många
transaktioner. De hade de villkor som de skulle arbeta under om det blev en
transaktion klar. Om han kommer ihåg rätt skrev de inte på något avtal för Frans
Maas förrän i november. Det var ett bra exempel på att de arbetade 5 månader på
projektet utan att ha ett formellt avtal på plats. Det inledande arbetet omfattades av
ramavtalet. De fick inte löpande arvode från dem. De fick betalt när det kom en
transaktion. Om det inte blev en transaktion fick de inget betalt.
Ramavtalet var inte kopplat till något särskilt motbolag. De hade inte särskilt många
gemensamma möten om projektet. De pratade öppet om de projekt de arbetade på
men hade inga organiserade fasta genomgångar. Han är nu vice vd i miljödivisionen
som han hjälpte till att sälja ut från DSV.
Han har ingen aning om varför kursen i Frans Maas steg 40 procent från början av
oktober. Det var ett ganska långvarigt förlopp. Om någon hade hört talas om att det
pågick aktivitet vet han inte. Den anmärkningsvärda stegringen gjorde att de satte
igång granskningen av pris, volym och kursutvecklingen för att hålla koll på
aktiekursen via ABN Amro. De fick dock inte någon konkret uppfattning.
Det hade varit spekulationer om DSV och samtliga europeiska transportbolag på on
going basis. Det var naturligt att det spekulerats om DSV. T.e.x. om EBX, franska
bolag, tyska bolag osv. DSV köpte många bolag.
402
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Frans Maas var ett ganska litet bolag sett till marknadsvärdet. De levde ett tyst liv
för de stora aktieägarna. Han minns inget uttalande från Frans Maas att man ställde
sig välvilliga till ett uppköp. Det tror han inte att de var beredda att göra.
Han kommer inte ihåg exakt datum när DSVs styrelse fattade beslutet. De
formulerade det på det sättet de gjorde eftersom facket enligt holländska take over
regler har ett starkt inflytande. Man måste förhandla med facket för att göra en take
over. Det är olikt från Sverige och Danmark.
Det kom en ny pressrelease den 5 januari 2006 på DSVs hemsida med mer detaljer,
men de formulerade det som en avsiktsförklaring p.g.a. att man först måste prata
med alla intressenter innan man kan lägga ett publikt bud.
ÅTALSPUNKT 12 ASUR (Karsten Storgaard, Ossian Hellers, Andreas Hofmann
och Ken Lennaárd)
De har, som deras inställning får uppfattas, yrkat att åtalet i denna del skall avvisas
då svensk domstol inte är behörig att pröva detta.
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Den 19 januari 2007 tillkännagavs i Mexico City att styrelsen i Groupa Aeroporto ASUR hade utnämnt Chico Pardo till ny tillförordnad ceo (s. 1). Chico Pardo ägde
403
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
51 procent av ITA (Inversiones y Técnices Aeroportuaries) som i sin tur ägde 15
procent av ASUR-aktierna serie BB som representerade 15 procent av ASURs
kapital. Dessutom ägde han 2,5 procent av bolagets aktier i serie B. I fotnot nr 1
angavs att ITA tillhandahöll lednings- och konsulttjänster till ASUR. Resterande 49
procent av ITA ägdes av Copenhagen Airport (Köpenhamns Flygplats).
ASUR är ett mexikanskt flygplatsbolag med koncession att driva och utveckla
flygplatserna i Cancun, Merida, Cozumel, Villahermoza, Oaxaca, Veracruz,
Huatulco, Tapachula och Minatitlan. Bolaget var noterat både i Mexico och på
NYSE. Ett amerikanskt depåbevis motsvarade 10 aktier i serie B. Ossian Hellers
handlade depåbevis på NYSE. Ken Lennaárd och Andreas Hofmann handlade
aktier på den mexikanska börsen.
ASUR grundades 1998 och var en del av den mexikanska regeringens planer på att
privatisera statligt ägda flygplatser. Ett av de första stegen som den mexikanska
regeringen tog var att försöka finna en strategisk partner med expertis i både det
mexikanska näringslivet och hos flygplatsoperatörer. En första andel på 15 procent
av bolagets kapital lades ut för försäljning 1998 och det vinnande budet lämnades
av det internationella konsortiet ITA. Den 28 september 2000 sålde regeringen 74
procent av de återstående 85 procenten och ASUR noterades på NYSE och blev
därmed den första allmänt handlade flygplatsgruppen på kontinenten.
Regeringens återstående andel på 11 procent såldes på aktiemarknaden den 7 mars
2005 och ASUR blev ett till 100 procent privatägt bolag. ASUR placerade sig som
ledande flygplatsoperatör i Mexico. Med teknisk assistans från ITA uppgraderar
bolaget flygplatserna för att förbättra kapacitet och säkerhet och öka bolagets
avkastning. Chico Pardo som är en framstående internationell affärsman ägde 51
procent av ITA. Köpenhamns Flygplats ägde resterande 49 procent.
404
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
I början av 2007 fick Carnegie Köpenhamn ett uppdrag från Finansministeriet i
Danmark att titta närmare på vad ASUR kunde vara värt. Anledningen var att
Finansministeriet ägde 38 procent av Köpenhamns Flygplats som indirekt ägde
aktier i ASUR och i ITA. Ett australiensiskt bolag vid namn Macquarie, som
tillsammans med andra investorer ingick i ett konsortium, avsåg att lägga ett bud på
hela ASUR. Carnegies uppdrag var att se vad ASUR-aktierna kunde vara värda.
Karsten Storgaard var inte direkt inblandad i projektet.
Projektet kom inte att genomföras p.g.a. att Chico Pardo skaffade sig en
kontrollpost och meddelade att han skulle lämna bud på ett begränsat antal aktier i
ASUR. Detta tillkännagavs i en pressrelease den 30 mars 2007 (s. 6). I denna
angavs bl.a. att Köpenhamns Flygplats skulle sälja upp till 6,10 procent i ASUR.
Försäljningen skulle ske i samband med ett bud på 42,65 procent av aktiekapitalet i
ASUR, vilket föreslagits av Chico Pardo. Meddelandet fick kursen på aktier och
depåbevis att stiga (s. 7 - 9). Den gick upp från under 50 pesos till upp mot 53
pesos. Detta bud omfattas inte av åtalet.
Andreas Hofmann handlade när kursen ökade kraftigt den 13 – 16 februari 2007 (s.
8). Även depåbevisen på NYSE ökade vid den tiden då Ossian Hellers handlade (s.
9) i samband med att budet på ett begränsat antal aktier tillkännagavs.
Den 12 februari 2007 köpte Ossian Hellers 80 000 depåbevis för (omräknat) 24,8
milj kr, den 13 februari 2007 46 400 depåbevis för 14,8 milj kr, den 14 februari
73 600 depåbevis för 24,3 milj kr och den 15 februari 2007 50 000 depåbevis för
cirka 16,5 milj kr.
Den 14 februari 2007 köpte Andreas Hofmann ASUR-aktier för 7 milj kr via UBS i
Schweiz och 250 000 aktier för 8,2 milj kr via Nordea i Schweiz. Den 15 februari
2007 köpte han aktier för 7 milj kr via UBS i Schweiz och 120 000 aktier för cirka
3,9 milj kr via Nordea i Schweiz och den 16 februari 120 000 aktier för cirka 5,9
405
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
milj kr via Nordea i Luxemburg. Ken Lennaárd köpte den 15 februari 2007 150 000
aktier för 5 milj kr.
Som framgått av en graf rörde sig kursen kraftigt upp och ner i februari 2007.
Åklagarna har uppfattat det som att Andreas Hofmann blev nervös när kursen sjönk
och började avyttra den 1 mars 2007. Han sålde då 100 000 aktier för 3,2 milj kr.
Den 8 mars sålde han för 3 milj kr via UBS, den 16 mars 50 000 aktier för 1,5 milj
kr via Nordea i Luxemburg, den 21 mars för 210 000 kr via UBS, den 22 mars för
10,5 milj kr via UBS, 60 000 aktier och 40 000 aktier för 1,2 milj kr via Nordea i
Luxemburg. Den sista försäljningen gjorde han den 23 mars 2007 då han sålde
90 000 aktier för 4,1 milj kr.
Ossian Hellers sålde den 28 mars 2007 80 000 depåbevis för 24,9 milj kr, den 29
mars 50 000 depåbevis för 15,7 milj kr och den 30 mars 2007 när pressreleasen kom
120 000 depåbevis för 40,5 milj kr. Ken Lennaárd sålde sina 150 000 aktier den 30
mars 2007 för 5,1 milj kr.
I början av 2007 hade EBM avlyssning på Andreas Hofmanns och Ossian Hellers
mobiltelefoner, men de pratade inte aktier där. De gick över till Jokrarna.
Transaktionen bygger klart på insidertips. Trots att det verkade vara mycket bråttom
spred man ut inköpen och handlade relativt försiktigt. Trots att det var fråga om
insidertips skedde ingen belåning.
Det första inköpet var Ossian Hellers handel måndagen den 12 februari 2007.
Affären började på lördagen den 10 februari 2007 då Karsten Storgaard kontaktade
Ossian Hellers och sade att han visste att det skulle komma ett bud på ett företag på
fredagen och att det därför var bråttom.
De tilltalade hade jobbat på det här sättet 2005 - 2006. Ossian Hellers Jokertelefon
laddades för första gången den 8 februari 2007. Den 9 februari 2007 laddades
406
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmanns Jokertelefon för första gången. De hade säkert bytt ut
telefonerna löpande under resans gång.
Måndagen den 12 februari hade Ossian Hellers och Andreas Hofmann 6 samtal,
tisdagen den 13 februari 11 samtal, onsdagen den 14 februari 14 samtal, torsdagen
den 15 februari 15 samtal och fredagen den 16 februari 3 samtal. Under tiden den 9
– 16 februari 2007 ringde Andreas Hofmann till Ossian Hellers och till Jan
Felländer ett stort antal gånger (s. 17 – 19).
Ossian Hellers handel med depåbevis i ASUR gav en vinsten på 98 628 USD (s.
25). Andreas Hofmanns handel i ASUR via UBS gav en förlust på dels 1 182 656 kr
(s. 28) dels 399 881 MXN (s. 29).
Enligt uppgifter från åklagarmyndigheten i Zürich den 27 oktober 2008 har Andreas
Hofmann via Nordea i Schweiz genomfört följande transaktioner i ASUR-aktien (s.
32): köp den 14 februari 2007 av 200 000 + 50 000 aktier, den 15 februari 2007
120 000 aktier, den 1 mars 2007 sålt 100 000 aktier, den 21 mars 2007 sålt 200 000
+ 10 000 aktier, den 22 mars 2007 sålt 60 000 aktier.
Ken Lennaárd köpte den 19 februari 2007 via Credit Suisse 150 000 ASUR-aktier
till kursen 4,703193 för 5 030 981 kr (s. 36). Han sålde aktierna den 4 april 2007 för
5 090 143 kr (s. 37).
Vid husrannsakan tittade de på datorer och annat. I servern på Nordea där Andreas
Hofmann tog emot mail m.m. återfann de en analys från Merrill Lynch avseende
ASUR uppdaterad den 7 februari 2007 (s. 38), en analys från Credit Suisse. Equity
research av ASUR uppdaterad den 8 februari 2007 (s. 39).
I hans dator på arbetsplatsen fann de även ett exceldokument (s. 52). De siffror som
nämns i de första kolumnerna är det totala antalet inköpta aktier i ASUR, 980 000
anskaffade till en snittkurs på 51,70 för 50 666 000 pesos. Aktien såldes till en
407
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
snittkurs på 50 pesos d.v.s. för 49 000 000 pesos, ett courtage på detta och en
framräknad förlust på 2 362 192 pesos.
Vad SALAN 1, SALAN 2, SALOA och RED med där angivna belopp står för vet
inte åklagarna. Summan blir mer än 980 000, i stället 1 300 000. Mitt på sidan är
angivet en kapitalförlust om 462 000; EBM har räknat ut att den förlusten borde
vara mer än 1 milj kr. Beloppet 822 525 kr består av kapitalförluster 462 000 kr,
courtage 60 902 kr, ränta 277 621 kr och växling 22 000 kr. Det intressanta är att
han angett kapitalförlusten till 462 000 kr när den egentligen är över 1 milj kr. Det
visar att förlusterna är fördelade mellan flera personer.
Denna affär kommer från Karsten Storgaard där Ossian Hellers handlade först och
sedan delade med sig till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd. Affären skedde via
Jan Felländer. Jan Felländer rekommenderade alla andra kunder på Nordea i
Luxemburg att genomföra samma typ av affär. Reidar Östman, som var kund hos
Jan Felländer, har handlat i ASUR den 20 februari 2007. Det innebär att Nordeas
2 000 mest förmögna svenska kunder hakade på Andreas Hofmanns affär.
Karsten Storgaard ifrågasätter tingsrättens behörighet att pröva åtalet i denna del
eftersom handeln har ägt rum på börsen i Mexiko. Mexikos regler för handel med
värdepapper är helt annorlunda de svenska och det som åklagarna har lagt de
tilltalade till last är inte ett brott i Mexiko.
Karsten Storgaard var inte med i uppdraget. Det har inte funnits någon loggbok på
Carnegie Köpenhamn över detta. Han har fått viss information men det har inte
varit insiderinformation. Det som han har diskuterat på telefon med Ossian Hellers
har möjligen inte varit offentligt men det har inte haft karaktär av
insiderinformation. När Ossian Hellers handlade fanns det inte insiderinformation.
408
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Affären man talade om var inte den som senare kom att äga rum utan spekulativa
diskussioner om förvärv som aldrig inträffade.
Handeln har ägt rum på börsen i Mexico och det påstådda brottet är i sin helhet
begånget i Mexico. Handeln är inte kriminaliserad i Mexico. Kravet på dubbel
straffbarhet är därmed inte uppfyllt.
Ossian Hellers gjorde sitt förvärv genom s.k. ADR. Detta gör att handeln till synes
har ägt rum i USA, men den teknik som ligger bakom d.v.s. att man handlar andelar
i en portfölj som består av ASUR-aktier noterade i Mexico skall ses så att handeln
har ägt rum i Mexico. Denna fråga har varit uppe flera gånger under
förundersökningen, men åklagarna har inte angett någon uppfattning och då ligger
det på åklagarna att föra bevisning om innehållet i utländsk lagstiftning. I Mexico
måste man tillhöra en viss personkrets för att kunna dömas för insiderbrott. Det
måste vara information som de facto leder till något. Inget rekvisit av innebörden
ägnat finns i den mexikanska lagen. Kravet är 10 procents kurspåverkan.
Ossian Hellers har fått information från Karsten Storgaard. Av många skäl kan den
dock inte klassificeras som insiderinformation p.g.a. arten och graden av
informationen.
Utredningen visar att det uppdrag som kom till Carnegie var endast att värdera
Köpenhamns Flygplats ägarandel. Därutöver fanns det ett brus om möjliga
eventuella avsikter.
Det har aldrig funnits en avsikt från Macquarie att lägga bud på hela ASUR och det
har dessutom inte funnits förutsättningar att få igenom ett sådant bud. Att det inte
lades något bud berodde inte på det partiella budet som lades från annat håll den 13
409
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
mars 2007. Det fanns inget förhållande av orsak - verkan. När Ossian Hellers
började handla var bilden oklar.
Andreas Hofmann vidgår att han har gjort affärerna gemensamt med Ossian Hellers.
Han har gjort affären för bådas räkning efter önskemål från Ossian Hellers som inte
uppgav sig ha möjlighet att själv genomföra affären på den mexikanska börsen.
Handlingen är inte straffbar i Mexiko. Det föreligger därför inget brott i Sverige.
Det har inte funnits någon insiderinformation och Andreas Hofmann har inte fått
någon sådan från Ossian Hellers. Andreas Hofmanns handel ligger galet om det
skulle finnas insiderinformation och han gjorde en förlust på 2,8 milj kr. Jan
Felländer rådde Andreas Hofmann att gå in i affären. Ivesteringsrationalen var en
medie- och rapportspekulation.
Köp- och försäljningstidpunkter liksom angivna belopp är riktiga. Han ansluter sig
till det som sagts om den dubbla straffbarheten.
FÖRHÖR
Karsten Storgaard:
Hans investering i USA började när han arbetade på Bain i Los Angeles och hans
vän Brian från Danmark besökte honom. De tyckte om USA och drömde om landet.
Men det var mest prat då. På våren 2006 var han inte nöjd med sitt arbete inom
investment banking. Han tyckte att det var tråkigt. Många lämnade kontoret och
började på andra ställen.
Brian ägde 3 nattklubbar i Danmark men hade börjat tröttna på dem. De började
bolla lite fram och tillbaka. De kom fram till alkoholindustrin och hade en idé kring
410
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
en vodkaprodukt. De kontaktade det danska konsulatet i Los Angeles och bad dem
titta på hur marknaden i USA såg ut. De betalade dem 10 000 – 15 000 DKK.
Rapporten innehöll 3 - 4 tänkbara producenter. Brian åkte till Los Angeles i juni
2006 och besökte producenterna. Han mötte Kerman Bottling and destilling, som
var ett nystartat företag och hade idéer om nya produkter på alkohol-marknaden.
Brian tyckte att det såg intressant ut och sade till Karsten Storgaard att de skulle
köra på det. Efter månader av diskussioner och due diligence besökte Karsten
Storgaard USA under sommaren 2006 och tittade på deras faciliteter. I oktober
2006 investerade de 250 000 USD vardera och fick 51 procent av aktierna. I januari
2007 gjorde de ett ytterligare kapitaltillskott på 80 000 USD.
Innan han fick bonusen i slutet av februari 2007 hade han ett lån på 810 000 DKK.
Han fick en bonus på 450 000 DKK. Han hade fortlöpande betalat av lånet med sin
lön. Hans inkomst var cirka 45 000 DKK efter skatt varje månad Han bodde i sin
studentlägenhet i Köpenhamn med en hyra på ca 2 200 DKK. Han ägde ingen bil
och hade låga kostnader för att spara till USA-äventyret. Han hade besparingar på
cirka 800 000 DKK från tiden hos Bain och Carnegie. Han fick en sign on fee och
bonus på Bain. Hans lån nu är fortfarande 350 000 DKK. De hotade med att åtala
amerikanerna för att de hade blivit lurade. Det slutade med att amerikanerna skall
betala tillbaka 200 000 USD under de närmaste sex åren. Deras advokat hade en
räkning på 100 000 USD.
USA investeringen var anledningen till att han började prata med Ossian Hellers i
slutet av 2006. Den var dålig och de måste sätta till ytterliggare pengar om de skulle
fortsätta med den. Han pratade med Ossian Hellers om det och att han ville sluta på
Carnegie. Ossian Hellers erbjöd honom att låna pengar som kunde övergå i ägarandelar om det gick bra. Ossian Hellers berättade att han gjorde småinvesteringar i
olika bolag här och där. Ossian Hellers hade medel att göra aktieinköp. Ossian
Hellers frågade om han hade bra aktietips så de kunde göra en investering
411
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
tillsammans. I slutet av december 2006/januari 2007 kastade de idéer fram och
tillbaka på möjliga aktieaffärer.
Om han ville utnyttja den information som fanns på Carnegie hade han en bra
möjlighet från december 2006 till den 17 januari 2007 då han arbetade på ett projekt
tillsammans med Johan Lindhardt. Han hade full insikt i projektet och visste att
aktien skulle gå upp. Den steg först 9 procent och gick sedan upp 30 procent under
ett par månader. Han hade lätt kunnat tjäna pengar, men han ville inte lämna
insiderinformation till Ossian Hellers.
Så kom då ASUR projektet. Han hörde talas om det första gången fredagen den 9
februari 2007 på kontorsmötet. Kl. 14 samma dag åkte han till Paris med sin
flickvän. Han blev intresserad av ASUR. Från sin tid på Bain i Los Angeles och
genom en kamrat som arbetar i Sydamerika visste han att Mexiko har andra regler
för aktiemarknaden. Han kollade upp mexikansk lagstiftning och fann att den här
typen av information inte var olaglig att hantera. Detta var inte insider-information.
Vid fredagsmötet förstod han att Macquarie ville köpa ITA. Därför sade han till
Ossian Hellers att det skulle komma ett bud på fredagen. ITA ägde aktier i ASUR.
Indirekt var det en handel med ASUR-aktierna.
Vid en senare tidpunkt, den 25 februari – den 5 mars 2007, blev han klar över att
Macquarie hade planer på ett större bud på hela ASUR eller en del av det. Budet
skulle ligga på 51 USD per aktie. Situationen blev obehaglig. Han hade pratat med
Ossian Hellers om mexikansk lagstiftning och att det inte är lagstridigt att ge
information till tredje person, men det började bli en gråzon, en komplicerad sak.
Som det hörs på banden var det mycket spekulationer från honom och Ossian
Hellers. Ingen visste någonting om vilket bolag som bjöd på vilket. Än idag har han
dålig koll på förloppet och tror inte heller att åklagarna har koll på det. Han har
diskuterat aktien med Ossian Hellers, det är det ingen tvekan om.
412
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han förstod det som att Ossian Hellers köpte för totalt 10 milj kr. Han visste inte att
Ossian Hellers hade handlat så mycket som han gjorde. Han visste inte att Ken
Lennaárd och Andreas Hofmann hade handlat. Han känner inte till dem. Han har
inte mottagit pengar av Ossian Hellers för detta. Ossian Hellers skulle låna honom
100 000 USD, men 50 000 USD var det enda han behövde. Han skulle komma
tillbaka om han behövde mer. Det bud som kom, från Chico Pardo, var inte det bud
som de diskuterade. Det budet hade han ingen aning om. Han har aldrig fått några
pengar från Ossian Hellers. Det blev ett 0 resultat. Ossian Hellers sade att han inte
visste hur mycket det blev eftersom han inte fått avräkningen från Schweiz. De
gjorde affären tillsammans.
Åklagarna har påstått att han har lämnat information gällande EAC och Frans Maas.
Det är konstigt då att de inte en enda gång pratade om hur det var i Frans Maas där
de var tvungna att vänta en månad som förra gången o.s.v. Anledningen är att han
inte visste att Ossian Hellers hade handlat de aktierna. Han har inte mottagit pengar
från Andreas Hofmann.
Om han hade vetat att Ossian Hellers gjorde lyckosamma affärer hade han tagit
rygg på honom precis som Ken Lennaárd gjorde. Han handlade själv aktier. Ett bra
år gjorde han en vinst på 50 000 DKK. Han hade 800 000 DKK i förmögenhet. Han
ägde aktier för 150 000 DKK. Han och Ossian Hellers pratade inte om aktier vid
den här tidpunkten.
Han ångrar att han pratade med Ossian Hellers om ASUR eftersom han sitter här i
denna konspirationsteori. Att han pratade med honom var en onetimeevent. Han
behövde kapital för att kunna arbeta i USA. Han ville inte begå lagbrott.
I januari/februari 2007 visste han inte att de hade blivit lurade. De investerade
ytterligare 80 000 USD i januari 2007 med förhoppningen att de talade sanning. De
hade emellertid inte gjort någonting då. De hade inte sålt en enda produkt.
413
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han frågade Ossian Hellers om lån första gången i december 2006 eller januari
2007. Ossian Hellers skulle bli delägare om han ville, annars skulle Karsten
Storgaard betala tillbaka lånet. Han hade sin lägenhet i Köpenhamn kvar där hans
flickvän bodde. Lägenheten hade han köpt som student. Den var obelånad och värd
500 000 DKK. Rättssaken i USA avslutades under sommaren 2008.
Om han hade ett bra aktietips skulle han säga det och de skulle investera ihop.
Ossian Hellers hade kapitalet. Det var inte kopplat till arbetet på Carnegie. Han
hade ju en chans att ge insiderinformation i projektet i januari 2007 utan att göra
det. De hade mer en allmän diskussion. Han är säker på att han fick höra något på
fredagsmötet den 9 februari 2007. På mötena gick man ganska snabbt igenom
uppdragen på kontoret. Någon berättade att de precis hade haft samtal med
Finansministeriet och berättade om ägarbytet i ITA. D.v.s. Macquarie skulle köpa
ITA. De ville köpa ut ASUR-aktierna från Köpenhamns Flygplats. Carnegie hade
inget uppdrag just då. Det kom senare.
När han sedan talade med Ossian Hellers på helgen att det skulle bli ett bud på
bolaget på fredagen avsåg det ett bud på ITA. Han engagerade sig inte i uppdraget.
Han har aldrig hört talas om någon loggbok för projektet på Carnegie och vet inte
vem som förde den. Beträffande loggboken i Frans Maas vet han inte om det var en
loggbok. Det var nog en efterkonstruktion. Han har aldrig sett en loggbok på
Carnegie. Han kände inte till existensen av loggbok. Det var aldrig någon som
talade om att en loggbok skulle finnas.
De fick uppdateringar på fredagsmötet, vilket han refererade till i samtalen med
Ossian Hellers. Man kunde titta i kalendern i Outlook om det var något möte internt
eller externt, vem som skulle träffa vem och när. Vad han kommer ihåg fick han
inte någon annan information om projektet. Det är klart att han pratade med folk på
lunchen eller dylikt om vad de höll på med o.s.v. Via servern kunde han bara se om
414
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
de höll på med en presentation el dyl. Han såg också vem som arbetade med vilket
projekt och hur långt man hade kommit.
Han skulle inte lägga in några pengar i affären. Han hade lån och investerade allt
han hade i USA. Hans intryck var att Ossian Hellers hade investerat för 10 milj. kr
och att de skulle dela vinsterna och förlusterna 50/50.
Det slutade med att inget hände utan att en husrannsakan skedde hos Ossian Hellers
och hos honom i Köpenhamn tre - fyra dagar efter det sista samtalet. Torbjörn
Nilsson ringde honom och undrade var han var. Då var han i USA. Ossian Hellers
funderade på om de gjorde vinst eller förlust, men han fick aldrig något svar.
Innan fredagsmötet den 9 februari 2007 kände han till Köpenhamns Lufthamn och
visste att Macquarie köpt in sig där ett år innan ungefär. Det var mycket skriverier
om Lufthamnen och att de ville sälja de internationella aktierna de hade, bl.a.
ASUR. Det allmänt känt att Lufthamnen ville avyttra sina internationella tillgångar.
Före mötet kände han inte till ITA. Hennnig Aasmul var den person som blivit
kontaktad och berättade vid mötet. Han verkade vara den ende som visste om det.
Han förstod uppdraget som ett intresse från Macquarie av att förvärva aktierna i
ITA. Lufthamnen ägde 49 procent i ITA. ITA ägde 15 procent i ASUR. Indirekt
ägande i ASUR 7,5 procent. Lufthamnen ägde direkt 2, 5 procent i ASUR. D.v.s.
sammantaget hade Finansministeriet intresse i knappt 10 procent och det var det
som, enligt vad han uppfattade, var Carnegies uppdrag den 9 februari 2007.
Uppdraget ändrade sedan karaktär mellan den 25 februari och den 5 mars 2007.
Ingenting hände som ändrade karaktären på uppdraget innan Ossian Hellers köpte
sina aktier. Först vid månadsskiftet februari/mars 2007 började det att hända saker.
Det är klart att om en stor aktivistfond som Macquarie gick in som ägare i ITA
skulle det få en positiv effekt på ASUR-aktien. Han vet dock inte om kursen i
415
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
ASUR skulle sticka till himlen på en sådan nyhet. Macquarie hade investerat i
Köpenhamns Lufthamn och andra flygplatser.
Han visste att mexikanska regler om insiderinformation var annorlunda. Ossian
Hellers hade också kontrollerat det. Han delgav Ossian Hellers sina tankar om
innehållet i den utländska lagstiftningen.
På Carnegie gäller insiderlagen om saken avser börsnoterade bolag. När han
berättade om projekten på Carnegie gjorde han det därför att han inte tyckte att det
var insiderinformation. Det stämmer att alla på Carnegie hade tillgång till
information och att de hade chinese walls utåt.
På fredagsmötet den 9 februari 2007 förstod han att det skulle komma ett bud på
ITA. Det var ASUR-aktierna som var i ITA. Det var en del av ITA så att säga. Kl.
14:00 åkte han till Paris.
I Paris kontrollerade han via sin dator på fredagskvällen, innan han ringde Ossian
Hellers på lördagen och sade att det skulle komma ett bud på fredagen, att det var
tillåtet att insiderhandla på den börsen. Han hade också tittat på några rapporter på
ASUR.
Det stod inte i rapporterna något om insiderreglerna och att det var tillåtet att
insiderhandla i ASUR-aktien. Om han inte hade kontrollerat reglerna innan han
ringde Ossian Hellers hade han inte ringt denne.
Han kommer inte ihåg när han och Ossian Hellers kom överens att dela på vinster
och förluster. De diskuterade vilken affär de skulle göra och hur stor den skulle
vara. Det var perioden från december 2006 och framåt.
416
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han skulle läsa danska tidningar eller annars kolla med analytiker eller läsa
rapporter. Han handlade själv med aktier.
När Ossian Hellers ringde och frågade hur det gick i ASUR och han lämnade
uppgifterna förstod han inte att det var olagligt. Det gjorde inget att det var
moraliskt fel att göra det mot bolaget. Han visste inte att Ossian Hellers skulle
sprida informationen vidare till sina kamrater. Ossian Hellers talade inte med
honom om hur mycket han hade satsat. Det sista han hörde var det telefonsamtal
som spelades upp. Då var det en vinst, men som Ossian Hellers sade hade han inte
fått avräkning på affären. Han har inte fått några pengar från Ossian Hellers. Han
kallas inte Red.
Att detta var ok enligt den mexikanska börsen men man handlar över NYSE är en
teknikalitet. Ossian Hellers funderade väl själv på om han ville köpa på NYSE eller
inte. Det hade Karsten Storgaard inget inflytande över. De pratade om mexikansk
lag när han lämnade informationen.
Ossian Hellers:
Investeringen karaktäriseras av att den började relativt struligt. Den var en klar
avvikelse från den eventdrivna strategi som han brukade ha. Det sade han också till
Ken Lennaárd på telefon. När affären var över sade han att affären var tveksam och
att han inte skulle göra sådana typer av investeringar.
Åtalspunkten är märklig eftersom ingenting hände. Åklagarna likställer ordet bud
med att det skulle vara bud på alla aktier och att det skulle vara väsentligt kurspåverkande. Finansbranschen fungerar inte så. Det finns olika nivåer och typer av
bud. Han skall gå igenom tre av de typerna.
1) Bud på en aktiepost. Man lägger t.ex. bud på 11 procent av aktierna. Budet kan
vara både på marknadspris eller lite högre beroende på vem som initierar det. Om
417
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
säljaren initierar budet kan det vara under marknadspris. Denna typ av bud har
ingen väsentlig kurspåverkan.
2) Partiellt bud. Det är grekiska i Europa eftersom vi har budplikt på över 30
procent. Sådana bud finns inte här. Partiellt bud är vanligare än fullständiga bud i
USA. Den som vill ha kontroll över ett bolag köper 51 procent av aktierna. Man kan
sälja ut aktierna på börsen. För att förhindra detta är det av någon anledning
förbjudet att handla så i Sverige. Partiella bud är inte heller väsentligt
kurspåverkande.
3) Bud på hela bolaget.
Åklagaren gör ett misstag som tror att ett bud per automatik är bud på hela bolaget.
Det här är de facto en tvåstegsraket. Det man först avser är ett bud på Köpenhamns
Flygplats 9,85 procentiga ägande i ASUR. Sedan utvecklades detta och Macquarie
funderade på att lägga ett partiellt bud, men inte heller det var väsentligen
kurspåverkande. Dessutom var allt detta i Mexico.
Åtalet är på denna punkt väldigt bristfälligt utrett. Det var ett komplicerat
händelseförlopp. Det kan ha funnits planer som aldrig genomfördes men det är
oklart än idag vilka planer detta var. Det fanns planer som uppenbart var på
idéstadiet som aldrig blev förverkligade. Bara Macquarie kan svara på vilka planer
det fanns, men de har inte blivit hörda. I stället har man frågat Carnegie Danmark,
men de arbetade inte mot Macquarie. Carnegie Danmark hade inte någon insyn. De
var ett par led bort från Macquarie. Han har försökt utreda detta i två år, men är
fortfarande inte säker. Han gissar även om han tror att det stämmer.
Ägarfördelningen i ASUR var komplicerad (ab. 378 s. 3). 7,4 procent handlades på
den danska börsen. Chico Pardo kom senare att lägga ett partiellt bud.
418
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ingenting hände med ASUR och EBM kan inte förklara varför. Den ägarförändring
som var föreslagen gällande 9,85 procent av ASUR-aktierna blev aldrig av. Något
bud på bolaget, helt eller partiellt, från Macquarie kom aldrig. Långt senare lade
ASURs mexikanske styrelseordförande Chico Pardo ett partiellt bud, cirka 43
procent av utestående aktier, som varken påverkade kursen väsentligt eller hade
något med Carnegie Danmark eller Macquarie att göra. Budet gick dessutom inte
igenom. EBM har nu sagt att det faktum att ingenting hände berodde på att Chico
Pardo kom med sitt bud, men man kan utgå från att det inte var så. Budet gick inte
igenom. Han fick bara in 13 procent, vilket i sin tur förklarade att det inte var hans
köp som förhindrade Macquaries bud.
Carnegie är inte rätt källa att få klarhet i händelseförloppet (s. 5). Macquarie påstås
ha drivit någon form av process. Carnegie Danmark blev inkopplat för att råda det
danska Finans-ministeriet. Ministeriet var minoritetsägare i Köpenhamns Flygplats
som i sin tur var minoritets-ägare i ASUR. Projektledaren på Carnegie Danmark
Henning Aasmul vet inte vilka planer Macquarie hade eller varför deras planer
aldrig genomfördes. Macquarie hade en majoritet av Köpenhamns Flygplats och
behövde inte fråga Finansministeriet. Macquarie kunde fatta vilka beslut de ville
ändå. Henning Aasmul har sagt att han själv inte kände till planerna eller varför de
inte genomfördes. Carnegie Danmark träffade aldrig Macquarie. Henning Aasmul
har sagt att Macquarie övervägt något. Han tror att det var att delta i Chico Pardos
partiella bud som inte var kurspåverkande.
Det blev känt i media att Macquarie och den danska staten inte drog jämnt angående
Köpenhamns Flygplats och att Flygplatsbolaget skulle sälja alla sina internationella
tillgångar, varav ASUR-aktierna var den klart största. Macquarie ville köpa loss de
aktier i ASUR som bolaget redan kontrollerade och samtidigt finansiera en del av
Köpenhamns Flygplats kommande investeringsprogram.
419
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
När ASURprojektet kom upp hos Carnegie Danmark diskuterade Karsten Storgaard
detta med Ossian Hellers. Ossian Hellers investerade i ASUR. Anledningen till att
ASUR var en attraktiv investering var att bolaget var mycket lågt värderat och hade
en stark tillväxt. Om ägarbilden blev tydligare och en aktivistköpare visade intresse
skapade detta en skarpare bild av att bolaget var undervärderat. När Macquarie
började sondera möjligheterna för någon form av bud på hela eller delar av ASUR
stoppade Köpenhamns Flygplats försäljningen av sin aktiepost.
Han begick många fel i den här investeringen. Han var slarvig och gjorde tekniska
fel. Macquarie kom från ingenstans och byggde upp världens största
infrastrukturinvesteringsgrupp. De var extremt duktiga. Om de ville köpa något
hade de gjort en bra analys och han trodde på dem. Vad som troligtvis hände var att
när Macquarie började sondera möjligheterna för någon form av bud kunde
Köpenhamns Flygplats inte sälja på det sättet.
Macquarie köpte till slut 8,5 procent av ASUR-aktierna men först i augusti 2008 (s.
8). Kursreaktionen på detta blev + 1 procent på en börs som steg 0,5 procent, d.v.s.
det blev i stort sett ingen reaktion alls. Först den 7 mars 2007, d.v.s. en månad efter
det att han köpte, blev idéerna konkreta och specifika och då visade det sig att det
blev ett partiellt bud. Han började då så småningom att sälja. Mexikos
insiderlagstiftning tillåter tredje part att agera på vilken information som helst. Inte
ens om det hade varit insiderinformation och han hade känt till den skulle han ha
begått brott.
Macquaries verksamhet startade 1985 i Australien. Verksamheten har genom åren
vuxit från en liten global bank till en global grupp som har specialiserat sig på
infrastrukturinvesteringar. Gruppen börslistades i Australien 1996. Idag har
Macquarie såväl en listad investmentbank i Australien som listade
investeringsfonder i många länder, däribland USA. Macquarie har omkring 14 000
420
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
anställda i en stor mängd bolag och fonder över hela världen. Macquarie har alla
tänkbara funktioner i bolaget, t.o.m. en egen investmentbank (s. 11).
Macquariemodellen är att göra en infrastrukturinvestering (s. 12). Man kan säga att
man sålde bort risk och försökte att ta ut så mycket vinst som möjligt. Modellen
liknar en vanlig bankfond. Macquarie arbetade mycket med skatteupplägg för att få
ut utdelningar (s. 13).
Macquarie Airports var en del av Macquarie Group 2007. Bolaget gjorde 2007 6
större investeringar i flygplatser. Bolaget köpte aldrig 100 procent av en flygplats.
Macquarie Airports ägde via Köpenhamns Flygplats indirekt mer än 5 procent av
ASUR och kontrollerade nästan 10 procent (s. 18). Köpenhamns Flygplats ägde
9,85 procent i ASUR. Chico Pardo ägde 10,15 procent. ITA är ett managementbolag med viss teknisk kompetens. Man driver flygplatser via ITA.
Den 18 januari 2007 blev det känt att Köpenhamns Flygplats skulle sälja sina aktier
i ASUR (s. 19). Den 2 februari 2007 stod det om den nya strategin i Berlinske (s.
20). Köpenhamns Flygplats skrev även om det i sin årsredovisning i början av
februari 2007. Det var således ingen tvekan om att Flygplatsbolagets aktier i ASUR
var till salu (s. 22). Det var mer en interntransaktion där Macquire behöll kontrollen
över aktierna men frigjorde kapital till Köpenhamns Flygplats som behövde detta
för sina investeringsprogram. Att Macquarie ville köpa ut aktier som officiellt var
till salu och som de redan kontrollerade är inte insiderinformation.
När Macquarie den 20 augusti 2008 köpte 8,6 procent av aktierna i ASUR blev
kursreaktionen endast + 1 procent. Under hela augusti 2008 gick ASUR ner 2,2
procent (s. 23, 24). Om Macquarie hade köpt 9,8 procent i februari eller mars 2007 i
en interntransaktion hade som högst en liknande försumbar kurspåverkan inträffat.
421
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han förstår att aktietransaktionen stoppades p.g.a. budsonderingarna. Men
sonderingarna var i februari 2007 bara i en analysfas och den 7 mars 2007 kom ett
embryo till ett förslag. När han har pratat med Henning Aasmul har denne sagt att
Macquarie sonderade tillsammans med Chico Pardo att göra något tillsammans.
Chico Pardo lade ett partiellt bud, vilket han var inställd på. Möjligtvis var det detta
som Macquarie var intresserade av, men då blir frågan varför man gick till
Köpenhamns Flygplats. Att Macquarie ville köpa ut aktier som officiellt var till salu
och som de redan kontrollerade är inte insiderinformation (s. 25, 27).
Budsonderingarna var inte konkreta. Det fanns ingen färdig struktur. Det var oklart
vilka som skulle komma att ingå i ett eventuellt budkonsortium. Det fanns ingen
tilltänkt budnivå och ingen färdig finansiering eller tidsplan (s. 28).
Det hade inte funnits någon anledning att kontakta det danska Finansministeriet om
det bara handlade om att lägga bud på de aktier som Köpenhamns Flygplats redan
hade satt till salu. Sonderingarna gick i stället ut på att ett eventuellt bud, helt eller
partiellt, på ASUR skulle läggas av Köpenhamns Flygplats. Detta hade krävt det
danska Finansministeriets medverkan, inte bara som minoritetsägare i Köpenhamns
Flygplats, utan även som finansiär då Köpenhamns Flygplats på egen hand inte
kunde finansiera köp av ASUR-aktier. Detta hade också skapat ett ägande via
Danmark, som har mycket fördelaktiga utdelningsvillkor för skatt på dotterbolag,
något som Macquaries amerikanska fonder eftersträvade.
Att sonderingarna var villkorade av det danska Finansministeriets medverkan
framgår av förhören med Henning Aasmul (s. 29). Detta är the hot potatoe. Det var
detta som han och Karsten Storgaard pratade om i mars i de uppspelade samtalen.
Det finns ingen anledning att kontakta Finansministeriet för att någon lägger ett bud
på något som man har sagt är till salu. Om man har sagt att man skall sälja behöver
det inte sonderas om den saken.
422
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Vittnena svävar på målet i det här fallet. Det handlar om att budet på ASUR skulle
läggas av Köpenhamns Flygplats men då skulle Finansministeriet behöva delta i
detta. Den danska staten ville inte använda skattepengar att köpa upp aktier i ett
mexikanskt bolag. Man gick till Finansministeriet och frågade om de ville vara med
och lägga ett bud via Köpenhamns Flygplats. Finansministeriet sade nej och då dog
det. Kan detta leda till ett bud och kan det vara väsentligt kurspåverkande när en
stor aktör inte vill vara med och lägga bu? Det kan inte vara väsentligt
kurspåverkande.
Även om Finansministeriet skulle kunna sälja vidare kunde man inte delta (s. 30).
Pengar går från statliga bolag och sen försvinner de. Finansministeriet tackade nej
och då dog budsonderingarna och även om man hade tackat ja hade det inte med
automatik kommit något bud. Det är således bara en icke-konkret sondering.
Efter den 7 mars 2007 uppkom ett tilltänkt budpris på ASUR-aktierna på 51 USD
per aktie. Detta pris motsvarade en budpremie på 10 – 12 procent. Om ett bud läggs
på ett helt börsbolag i Sverige ligger budpremien på 20 – 35 procent. Motsvarande
spann på budpremier i mindre utvecklade länder som Mexiko ligger högre. Det
partiella budet (43 procent) som kom i slutet av mars 2007 var på 50,9 USD per
aktie. Detta tyder, om något, på att Macquarie sonderade möjligheterna för ett
partiellt bud och då troligtvis att Köpenhamns Flygplats skulle delta i det bud som
Chico Pardo lade. Detta verkar också troligt med tanke på att Chico Pardo och
Köpenhamns Flygplats redan ägde 15 procent av ASUR via ITA och att målet med
hans partiella bid var att kontrollera 51 procent av ASUR. Det är också viktigt att
detta partiella bud inte accepterades av marknaden (bara cirka 13 procent), vilket
innebär att ett bud på samtliga aktier på 51 USD per styck inte skulle ha haft någon
chans att gå igenom. Partiella bud som detta kvalificerar sig inte som väsentligt
kurspåverkande (s. 31). Han tror inte ens att Carnegie Danmark visste om huruvida
det var ett bud på hela bolaget eller ett partiellt bud.
423
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det var inte möjligt att lägga bud på hela bolaget med denna låga budpremie (ab.
379). Man behöver inte vara geni för att förstå att om någon skulle vilja lägga bud
på hela bolaget skulle man inte få in mer än 13 procent då heller. Ett partiellt bud
kan man däremot lägga, det bevisar fakta.
Chico Pardos bud den 30 mars 2007 på 42,65 procent av aktierna var på 50,8 USD
per aktie. Ossian Hellers köpte sina aktier på 46 USD. Marknadspriset var 45 USD
per aktie. Matematiskt borde kursen ha gått upp till 47,51 USD. Kursen gick till
47,22 USD per aktie, vilket visar att marknaden prisade in det matematiska priset
omedelbart eftersom det är vanligt i USA med sådana här affärer. Kursuppgången
för ASUR-aktien blev således 4,9 procent trots att budpremien var 13 procent.
Budet vare enbart på en minoritet av aktierna. 47,22 USD är bara 2,6 procent högre
än kursen när han köpte. Kursuppgången var inte väsentlig. Carnegie visste inte att
detta bud skulle läggas (s. 32). Det fanns inte insiderinformation vare sig före eller
efter det att han köpte (s. 33).
Inget av vittnena har sagt att detta var ett partiellt bud, d.v.s. samma sak som man
fått höra den 8 mars 2007, men Macquarie ville inte vara med och Chico Pardo lade
det själv. Ett sådant bud kan inte driva kurs. Det är värt 4,9 procent. Om man skall
göra en sannolikhetsbedömning i och med att det är 50 procents chans att det
kommer är det då långt ifrån väsentligt kurspåverkande och åtalspunkten borde vara
slut där.
Den mexikanska insiderlagstiftningen är klar. Tredje part får agera på vilken
information som helst. Insiderinformation är dessutom endast sådant som inträffar
och resulterar i en faktisk vinst. Även om händelseförloppet kastas om och
omtolkas är förfarandet tillåtet enligt mexikansk lagstiftning (s. 36). Detta innebär
att vdn för ASUR eller någon annan kunde ha handlat utan att ha blivit lagförd för
det. Förfarandet är därmed inte heller straffbart enligt svensk lag (s. 37).
424
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Angreppsobjektet är den mexikanska marknaden. Bara där finns aktien noterad. Det
är ologiskt att det svenska rättssystemet ska skydda ett land som inte själv skyddar
denna typ av handel.
Han köpte ADR via NYSE. En ADR, American Derivate Receipt, fungerar enligt
följande. En marketmaker äger en stor andel mexikanska ASUR-aktier i en portfölj
som ligger i Mexiko. Andelar av denna portfölj säljs i USA. Varje andel motsvarar
10 ASUR-aktier. Ägaren av en andel kan när som helst begära att få 10 ASURaktier ur portföljen och får då det. Således äger en andelsägare mexikanska ASURaktier om än via portföljen. Anledningen till att denna struktur valts i stället för en
listning i USA är att man vill undvika att ha amerikanska aktier som då står under
amerikansk lagstiftning och regelverk i övrigt (s. 40).
När han handlade visste han inte att han köpte ADR. Genom att ha ADR och inte
amerikanska aktier kunde och kan ASUR ha en viss bolagsordning. Ingen kan påstå
att amerikansk lagstiftning kan gälla ASUR. Han var av bolaget att betrakta som
mexikan (s. 41).
Det är korrekt som Karsten Storgaard sagt att han har fått information från honom
om att en transaktion skulle ske som sedan utvecklade sig till ett partiellt bud.
Investeringsskäl.
ASUR hade nästan dubblat sin omsättning på 6 år och hade mycket hög lönsamhet
(s. 5).
Såväl aktien som Mexikos börs hade utvecklats starkt (s. 6). Samtliga analytiker
hade etydigt högre riktkurser. Bolaget skulle släppa sin kvartalsrapport den 21
februari 2007. Copenhagen Airport hade satt sina aktier i ASUR till salu, vilket
öppnade för en ny ägare att direkt ta en större post i bolaget. En spekulation i aktien
var analytiskt välgrundad (s. 9). Han fick information från Karsten Storgaard att
425
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Macquarie skulle ta position och han beundrar Macquarie. Aktien hade i snitt gått
upp med 1,1 procent i veckan det senaste året (s. 10). Han trodde därför inte att
kursen skulle dala neråt.
ASUR var trots högst tillväxt lägst värderat i branschen (s. 11). Aktien handlades
med stor rabatt. Han förstod att Macquarie var intresserade av bolaget. Det hade en
stor dipp då en omfattande orkan ödelade en flygplats i slutet av 2005. Oavsett
multipel var bolaget billigt. December 2006 hade varit en mycket bra månad med en
tillväxt i passagerare på 58 procent (s. 13). Den starka tillväxten fortsatte i januari
2007 med 38 procent. Det gav en bra respons hos analytiker (s. 14).
Den viktigaste flygplatsen, Aicun, växte med 50 procent i januari 2007 (s. 15).
Riktkursen var 20 procent över priset som han handlade för. Han trodde på ett starkt
golv för aktien. Om Macquarie skulle handla var det positivt, men marknaden
belönade det inte (s. 16).
Den 21 februari 2007 skulle Q 4 2006-rapporten komma. I en artikel i Börsen den
18 januari 2007 framgick att Köpenhamns flygplats redan hade sina aktier till salu
(s. 18). Den 21 februari 2007 kom rapporten. Vinsten var 12 procent bättre,
omsättningen och marginalen betydligt bättre. Det är en kanonrapport men aktien
gick rakt ner i källaren (s. 21). Kursen föll med mer än 11 procent på 2 veckor i
linje med marknaden som var mycket svag (s. 22).
Från bottennoteringen den 5 mars 2007 började kursen och marknaden att rekylera
och när rekylen verkade ha tagit slut började Ossian Hellers att sälja (s. 23). Efter
den 13 mars 2007 hade Carnegie inget med detta att göra och ingen visste vad som
skulle hända. Han ville säkra sina pengar. Det var en dålig investering.
Den 30 mars 2007 annonserade ASURs styrelseordförande att han ville köpa så
mycket som 43 procent av aktierna i bolaget. Ossian Hellers hade då sålt 52 procent
av sina aktier dagarna innan.
426
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Macquarie var intresserade av att delta i detta bud. Kursreaktionen var 4,9 procent
och relativt index 4,7 procent (s. 25). Det är tveksamt om det är att betrakta som
väsentligt kurspåverkande. I Mexiko skulle det inte vara fallet.
Det ekonomiska utfallet kräver en förklaring. EBM vet att när han pratade med
Karsten Storgaard den 10 februari 2007 pratade de om den. Han tog in rapporter av
analytiker. Han förstod att det var tillåtet att handla i Mexico och han hade både
livrem och hängslen. Han vill göra ”good clean bets”. Detta var inte ett sådant.
Denna aktie hade kommit på radarn av fel skäl. Hans mäklare sade att han inte
kunde handla i Mexico. Kaupthing sade att de inte hade något avtal i Mexico. Han
ringde då Andreas Hofmann och frågade om han kunde handla i Mexico. Då
frågade Ossian Hellers om han kunde investera på dennes konto för honom och en
vän. Andreas Hofmann sade att han kunde få investera 12 milj kr. Han hade 60 milj
kr på sitt konto så det var inte en stor investering för honom. Hans mäklare ringde
tillbaka och sade att han kunde köpa samma aktie via en ADR i USA. Då ville han
ha mer exponering men han förstod inte att han fick 10 aktier för en ADR. Då
gjorde han fel, men eftersom kursen gått upp var han 10 000 USD upp. Då blev han
glad, men när kursen rasade och han var 10 milj kr back var han inte lika glad. Han
borde ha sålt. Han sade till Andreas Hofmann att hans kamrat ska sälja av. När
kursen återhämtade sig den 20 mars trodde han att trenden skulle fortsätta. När den
inte gjorde det sålde han. Med skatt och courtage är resultatet precis över
nollstrecket.
Han skickade in 81 milj kr, vilket var betydligt mer än han tänkt göra. Resultatet var
ungefär 0 kr (s. 31). Om man räknar hans andel på Andreas Hofmanns konto var det
1 milj kr i förlust bara där. Då är man nere under 0. Det är märkligt att man inte
påstår att de delat resultat i den här affären när det finns goda skäl för det. När han
kunnat investera mer själv påstår man att han delat med honom. Det spelar ingen
roll eftersom det inte funnits någon insiderinformation.
427
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann:
Han köpte ASUR-aktier den 14 februari 2007. Rapporten kom den 21 februari. Han
började sälja den 1 mars 2007. Han hade sitt fulla innehav från den 14 februari till
den 1 mars 2007. Det var en rapport- och mediespekulation.
I början av 2007 pratade han med ett flertal personer, inklusive Ossian Hellers, om
att göra infrastrukturrelaterade investeringar. Infrastruktur var den hetaste trenden.
Bland annat skrev DI artikeln ”Infrastruktur lockar riskkapital” den 15 januari 2007.
Bland aktörerna som investerade i infrastruktur var Macquarie den främsta. Runt
årsskiftet 2006/2007 förekom Macquarie i pressen dagligen på grund av sitt bud på
Qantas – världens största affär inom flygindustrin. Macquarie Airports lade ett bud
på Köpenhamns Flygplats i oktober 2004 på 2 000 DKK per aktie. Macquarie köpte
drygt hälften av dessa aktier. Den 18 januari 2007, en månad innan Andreas
Hofmann gjorde sin investering i Asur, avgick chefen med motiveringen att man
skulle sälja av de internationella innehaven (s. 4).
Mindre än 2 veckor efter hans investering publicerade Börsveckan (alla småsparare
läser denna) rekommendationer som sade köp Köpenhamns Flygplats. Detta visade
att det inte var något obskyrt att det skulle diskutera Köpenhamns Flygplats och att
Mexico nämndes i bisatser.
Han fick tillgång till ASURanalyser den 14 februari 2007. Den 21 februari
förväntades ASUR komma med sin Q 4-rapport. Han köpte mellan den 14 och 16
februari med förhoppningar om uttalande om planen för ägandet. Det indikerades
att Köpenhamns Flygplats var på väg ut som ägare. Han kände till Köpenhamns
Flygplats p.g.a. att han hade diskuterat den med Ossian Hellers.
I förhör har Claus Jörgenssen, chef för Nordea Private Bank i Luxemburg uppgett
att kunder på Nordea Luxemburg hade handlat aktier i ASUR innan Andreas
428
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Hofmann genomförde sitt första köp. När det köptes flygplatsaktier i Mexiko var
det en självklarhet att det spred sig till de andra mäklarna. Andreas Hofmann var
inte den förste som köpte ASUR-aktier på Nordea. Det som diskuterades mellan
Karsten Storgaard och Ossian Hellers hade nått Nordea Luxemburg och han fick
information från 2 olika källor även om den kom från Ossian Hellers först. Jan
Felländer fick sitt investeringsuppslag genom sin arbetsplats, inte genom Andreas
Hofmann (s. 7).
Jan Felländer följde den 16 upp med en ny propå och ville att han skulle köpa
ytterliga flygplatsaktier. Han försökte lura på Andreas Hofmann fler aktier (s. 8).
Ossian Hellers uppgav att hans mäklare inte kunde köpa aktier på den mexikanska
börsen. Andreas Hofmann fick frågan om Ossian Hellers kunde investera på
Andreas Hofmanns konto. Han hade även en kompis som ville ta en ”stake”.
Andreas Hofmann svarade att det var ok, men först efter Electrolux Q-rapport den
14 februari 2007 där Andreas Hofmann hade investerat cirka 50 milj kr. Andreas
Hofmann och Ossian Hellers kom överens om att Ossian Hellers skulle ta en
position på cirka 13 milj kr själv och 4 milj kr till sin kamrat. Ossian Hellers
återkom senare och sade att Ossian Hellers kamrat ville sälja sina aktier. Efteråt har
han förstått att Ossian Hellers lade kamraten på sitt eget konto. Detta var ett par
dagar efter det att Andreas Hofmann hade köpt. Andreas Hofmann sade då att han
skulle sälja av dennes del, vilket han dock avvaktade med. När kursen sjönk
uppstod en förlust till aktier som ”ingen ägde” och som Andreas Hofmann skulle ha
sålt. Det är denna förlust som Andreas Hofmann och Ossian Hellers talade om att
dela ”Reds förlust”.
Jan Felländer skickade ASUR-analyser till honom. Sven Gottner skickade analyser
från UBS. Han hade i och för sig redan en uppfattning eftersom Ossian Hellers
skulle köpa med anledning av de artiklar som skrivits (s. 11). I dessa stod att läsa att
ASUR var en av världens lägst värderade flygplatsoperatörer (s. 12).
429
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Q-rapporten den 21 februari 2004 var bättre än väntat, men kursen sjönk (s. 13).
Han tyckte sig inte göra någon ”jätteanalys” av aktierna.
När rapporten kom hoppades att man skulle kommentera kommande
ägarförändringar, men det skedde inte. I stället gick aktien ner i källaren. Andreas
Hofmann var redan den 26 februari 2007 i samtal med Jan Felländer och bad honom
att sätta en stopp loss d.v.s. om aktien föll under den nivån så såldes aktien
automatiskt. Ordern lämnas den 26, men stopp lossen släpptes och han sålde istället
den 1 mars och 8 mars. Henning Aasmul sade att den 7 mars fick Carnegie ta del av
Danske Banks fairness opinion och den 8 mars hölls ett möte. Om han hade haft
insyn hade det varit helt orimligt att han sålde den 1 mars och sedan den 8 mars.
Den 8 mars har han sålt 55 procent, d.v.s. hela hans andel och det enda som fanns
kvar var Ossian Hellers andel. Han hade tom sålt ”red”s del. Det är inget konstigt
med att Ossian Hellers sade ”red” om Karsten Storgaard. Ossian Hellers behövde
inte säga hans fullständiga namn till Andreas Hofmann.
Under den period då han ägde aktier i ASUR hände ingenting av intresse (s. 15).
Han sålde residualen den 21 mars 2007. När det partiella budet kom ägde han inga
aktier i ASUR.
Han investerade 33,1 milj kr och gjorde en förlust på 2,8 milj kr (s. 17). P.g.a. att
han lånade pesos av UBS till 25 procents ränta och peson sjönk mycket i värde
trodde han en tid att han skulle bli tvungen att lämna hus och hem.
Telefonavlyssningen som spelats upp har visat att han inte har fått någon okänd
information om ASUR. Inte en gång har nämnts någon okänd information i
samtalen mellan honom och Ossian Hellers, inte ens när Andreas Hofmann helt
överraskande sålde Ossian Hellers aktier utan att fråga honom först. Informationen
som Ossian Hellers och Karsten Storgaard diskuterade via Ossian Hellers
arbetstelefon vidarebefordrades inte till Andreas Hofmann. Detta framgår tydligt att
430
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmanns handelsmönster. Om Andreas Hofmann sålde Ossian Hellers
aktier utan vetskap borde Ossian Hellers ha sagt något om att ”det och det” skall
hända. I samtalen finns ingenting som indikerar att han vet mer än det som
diskuterades mellan honom och Ossian Hellers. Det som sades mellan Ossian
Hellers och Karsten Storgaard kände han inte till. Den visar vidare att han tog sina
egna beslut. Andreas Hofmann visste inte att Ossian Hellers hade aktier/ADR i
USA.
Från den 26 februari 2007 och framåt i avlyssningen var han påtagligt angelägen
om att sälja sina aktier trots att han ägt dem bara 12 dagar. Han satte stopp loss 5
dagar efter det att den kom in. Ossian Hellers och han handlade under samma
period. Han började sälja mindre än 10 vardagar efter det att Ossian Hellers gjort
sitt köp. Han hade sålt hela sitt innehav när Karsten Storgaard sade till Ossian
Hellers att det kommer ett bud nästa vecka (s. 20).
Andreas Hofmann och Ossian Hellers förde en annan diskussion kring ASUR
investeringen än Ossian Hellers och Karsten Storgaard gjorde. Det framgår av
Andreas Hofmanns handelsmönster. Han påbörjade sin försäljning mer än en månad
innan Ossian Hellers började sälja sina aktier. När Ossian Hellers och Karsten
Storgaard den 14 mars 2007 pratade om att ”det kan hända nästa vecka” hade
Andreas Hofmann redan sålt 55 procent av sina aktier. Efter det partiella budet den
31 mars 2007 då Andreas Hofmann redan hade sålt sina aktier sade han till Ossian
Hellers ”såg du hur den stängde hela budet luktar konstigheter”. Om Ossian
Hellers hade haft specifik information om detta och varit villig att sprida denna
hade det varit ett naturligt tillfälle för Ossian Hellers att säga ”ja du skulle ju sitta
kvar” eller ”ja det var fel att du sålde mina aktier”. Det fanns 2 naturliga tillfällen
att återkoppla med den diskussion som förts mellan honom och Karsten Storgaard,
men han sade ingenting. Han fattade sina egna beslut och fick inga instruktioner
eller någon insiderinformation från Ossian Heller (s. 22).
431
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det finns 1 affär där Ossian Hellers har tagit ”del” på Andreas Hofmanns konto.
Det är ASUR. Av samtliga anteckningar som åklagarna har tagit i beslag är detta
det enda där summorna inte har delats med 2. Redovisningen av denna affär skiljer
sig påtagligt från resten av de gjorda beslagen (s. 24).
Analyserna i åklagarnas sammanställning från Merill Lynch och Credit Suisse
kunde också ha skickats från Janne Schlager eller Sven Gottner. Han fick 3 eller 4
analyser beträffande ASUR från Jan Felländer.
Beträffande exceldokumentet ville han inte dra in någon annan. Han pratade bara
om sig själv när han satt häktad.
Vid polisförhören var det fel tidpunkt att berätta om att Ossian Hellers investerade i
ASUR. En stor del av sitt yrkesverksamma liv har han arbetat som konsult. De löser
problem genom att prata med kunder och intervjua dem. 3 saker måste finnas på
plats för att få ut bra svar och lyckas med projektet. 1) kunskapsplattform 2) visar
att om man frågar ska man kunna tillgodogöra sig informationen och använda den
för att komma vidare 3 ) man måste agera objektivt. Bästa sättet att få någon att bli
en mussla är att säga visst måste det varit så o.s.v. EBM gjorde fel på alla punkter.
T.ex. frågade man varför han köpte optioner i Gambro, vilket han inte gjort, och
undrade om det berodde på om aktierna tagit slut, o.s.v. Därför ville han inte prata.
Han skaffade Jokertelefonen av 2 anledningar; han ringde till Jan Felländer kanske
100 gånger. Det gör man på sin privata telefon inte från sin arbetstelefon. Han hade
ingen anledning att ringa Luxemburg från sin arbetstelefon och det gick inte att dra
av för det. Det andra var att det kom sig helt naturligt att han och Ossian Hellers
började pratade på de telefonerna och när de väl börjat göra det fortsatte de ringa på
den.
432
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han ville inte ta privata samtal på sin privata telefon på det sättet och investeringar
ville han inte ta på sin arbetstelefon, så enkelt var det.
Vid samtalen, 6 samtal till Ossian Hellers på måndagen, 11 på tisdagen och 14 på
onsdagen, diskuterade de att han skulle investera på Andreas Hofmanns konto.
Dessutom hade båda gjort Electrolux investeringar och han sålde hela sitt innehav
innan något hände den 1 och 8 mars 2007. Samtidigt hade de sitt första möte. Det
går inte ihop kronologiskt. Det fanns inget kostigt i de samtal som de hade på den
telefonen vid de tillfällena. Han höll Ossian Hellers uppdaterad om snittkurser och
ville få bekräftat att Ossian Hellers ville handla ASUR. Sedan sade han att hans
kompis skulle gå ur aktien och att Andreas Hofmann skulle sälja dem osv.
Ossian Hellers sade att han skulle investera på Andreas Hofmanns konto. Han hade
ingen aning om att dennes kompis också skulle investera på Andreas Hofmanns
konto. Ossian Hellers sade att han inte kunde köpa i Mexico och Andreas Hofmann
hade ingen aning om att han köpte i USA. Efteråt har han förstått att Ossian Hellers
sade till honom att han skulle sälja Karsten Storgaards aktier, men Andreas
Hofmann sålde aldrig. Det fanns alltså en slatt där som var ägarlös och det var
därför som de pratade om hur de skulle dela förlusten eftersom förlusten uppstod på
aktier som ingen ägde. Han sålde mina och Karsten Storgaards aktier den 1 och 8
mars 2007. Han visste inte att det var Karsten Storgaards aktier utan han sålde bara.
Därefter sålde han Ossian Hellers aktier utan att diskutera det med honom den 21
och 22 mars 2007.
Han tror att Ossian Hellers skulle ha för 13 -15 milj kr och kompisen för 4 - 5 milj
kr. Han fick inte veta vem kompisen var. Han litade på att Ossian Hellers skulle
betala om det skulle gå åt pip-svängen och pip svängen var precis vartåt det gick.
De kallade Ossian Hellers kompis för RED och det var därför de pratade om att dela
på redförlusten. Han var 100 procent ointresserad av vem det var som skulle
investera. Om det hade uppstått vinst hade de löst det då på något sätt.
433
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
I deklarationen redovisade han hela förlusten på sig eftersom det var enklast så.
Skulden hade inte reglerats eftersom det hände så nära på och förlusten varit på
hans konto hela tiden. Han och Ossian Hellers delade på förlusten.
Anledningen till att han sade till Jan Felländer när denne ringde honom på onsdagen
”vad sa du att bolaget hette oj det var ett långt namn” var att om Jan Felländer
ringde och hade gjort sig besvär och hittat något som han tyckte var 10 poäng och
sade titta vad jag hittat var det sämsta han kunde säga ”du det är old news” om han
ville att Jan Felländer skulle fortsätta att leta och komma med nya tips.
Ken Lennaárd:
Han köpte vid ett tillfälle och sålde allt vid ett tillfälle. Han hade aktien i 47 dagar,
investerade 41 procent av sin bankrulle och gick 1,2 procent plus. Han fick ett
annorlunda samtal från Ossian Hellers som frågade om han kunde handla aktier i
Mexico. När han svarade ja sade Ossian Hellers att det inte behövdes. Han sade
vidare att han hade en idé om bolaget ASUR. Ossian Hellers hade under längre tid
visat sig göra bra analyser. Ken Lennaárd ville också handla och bad honom att
skicka rapporter så han kunde läsa på men i det här fallet var det inte lika lätt som
vanligt eftersom han i det här fallet fick lita helt på Ossian Hellers analys. Han
gillade det han hörde och investerade.
Han frågade Ossian Hellers om han skulle investera i det här och han sade ja och
förklarade skälen varför. Han kommer inte ihåg varför han skulle köpa, men det lät
bra. Han har aldrig hört talas om Karsten Storgaard. Morgan Stanleysamtalet ägde
rum den 15 februari 2007 och handlade om Electrolux och om Morgan Stanleys
analysrapport inför investeringsbeslutet. Mexican fortune låter som en könssjukdom
om han får gissa. Han kommer inte ihåg samtalet.
På åklagarnas begäran har vittnesförhör hållits med Christian Hassel och Henning
Aasmul.
434
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Christian Hassel:
I början på 2007 var han ansvarig för corporate finance avdelningen hos Carnegie
Köpenhamn. Vid den tiden fick de ett uppdrag från finansministeriet. Ministeriet
ville ha Carnegies hjälp vid en möjlig investering av aktier i ASUR, ett eventuellt
köp, men transaktionen hade flera olika möjligheter.
Det var en komplicerad situation eftersom majoritetsägarna i Köpenhamns
Flygplats Macquarie var inblandad, men delvis också den danska staten. Dessa var
de två största ägarna. Det var därför Finansministeriet blev involverat i ärendet. Han
var inte så involverad i själva arbetet.
Vid den tiden arbetade 18 - 20 personer på avdelningen. De hade avdelningsmöten
på fredagarna då alla deltog. De enskilda projektteamen berättade om status i de
olika projekten. Man berättade vad som pågick i de olika projekten och vad som
hänt under veckan. Det kan ha varit så att inget hänt eller att man pratade en kvart
om vad som hänt i ett visst projekt. Det berättades om alla projekt som de arbetade
med även på planeringsstadiet och de blev kända för alla. Det var det formella sättet
som de informerade alla på, men på en sådan liten avdelning finns det även
informella diskussioner där de anställda blir informerade.
Han tror inte att Karsten Storgaard ingick i projektet. Karsten Storgaard kunde få
information utöver den han fick på fredagsmötena också genom att de satt två och
två på kontoret och alla pratade informellt med alla. I deras arbete finns
presentationsdokument och beräkningar, t.ex. information om köp o.s.v.
Dokumentationen finns på datorer och på papper. De hade en ”open door policy”
d.v.s. alla hade tillgång till all information när man väl var inne på avdelningen,
men folk utanför avdelningen hade inte tillgång till informationen. Man kan kanske
klandra Carnegie för det, men ingen utanför avdelningen kunde få tillgång till
informationen eftersom man var tvungen att ha en speciell kod.
435
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
En anställd på corporate finance avdelningen har tystnadsplikt och får naturligtvis
inte prata med andra. Det är som att vara anställd på en advokatbyrå, men gäller det
börsnoterade bolag får man ta hänsyn till det. När det gäller icke noterade bolag
gäller tystnadsplikten, men inte insiderlag-stiftningen. Man måste ta hänsyn till
bolaget. På Carnegie Köpenhamn var det inte tillåtet att förmedla information till
någon utanför bolaget innan affären var offentliggjord. I projekten med
börsnoterade bolag var man ännu mer försiktig.
Vissa uppdrag pratar man mindre om, men i en liten grupp pratar man om det
mesta. Om t.ex. fyra personer ingår i en grupp och man behöver en femte med
speciella kunskaper inom ett visst område kan man fråga denne. Om ett bud
kommer eller lämnas och de arbetar med det är det känslig information, men
dokumenten ligger framme och man kan inte garantera att det inte är någon som ser
det. För särskilt känslig information, om de t.ex. skulle skicka information eller ett
dokument per email använde de kodord, men så länge dokumentet var in house
gjorde man inget särskilt med det.
Beträffande t.ex. belopp och köpkurser håller man det internt i början och så länge
man inte behöver skriva ut det. När man börjar skicka ut dokument måste man
skriva ner det. Man väntar med en del saker men man kan inte undvika att skriva
allt. Det var ingen policy. Vid ett slutbud väntar man typiskt sett till slutet innan
man avslöjar det eftersom man inte når överenskommelse förrän i slutet av
förhandlingarna.
Uppdraget var ett omfångsrikt projekt. När man får ett uppdrag från Finansministeriet vill man att allt skall vara korrekt och perfekt. Han tror att fyra personer
arbetade med det. Det speciella med uppdraget var att Finansministeriet inte var en
part i det hela, men de var aktieägare i Köpenhamns flygplats och kunde på så sätt
bli en part. Det var dock ett litet projekt på så sätt att arvodet var begränsat och
Finansministeriet inte var en för Carnegie typisk uppdragsgivare.
436
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han vet inte om det fanns en specifik insiderloggbok, men det fanns en bok där man
skrev vem som arbetade på vilket projekt gällande börsnoterade bolag. Han var
överordnad men arbetade inte själv i projektet.
Henning Aasmul:
Idag arbetar han på Danske Bank. I början av 2007 ingick han i seniorteamet på
investment banking på Carnegie i Köpenhamn. Han arbetade bl.a. med att leda
projekt. Han har pratat med Leif Gustafsson i telefon två gånger. Ossian Hellers
deltog i det första mötet i telefonkonferens.
Uppdraget från Finansministeriet var ett ovanligt projekt för Carnegie investment
banking. Han blev kontaktad av Finansministeriet i början av februari 2007. De
undrade om han var tillgänglig för att assistera dem i deras egenskap som minoritets
aktieägare i Köpenhamns Flygplats. Vid tidpunkten fick han information om att det
rörde sig om köp av ett mexikanskt bolag vid namn ASUR. ASUR driver 9
flygplatser i Mexico och är börsnoterat på NYSE och i Mexico. Han sade att han
gärna kunde assistera dem. Det var omedelbart före en semesterperiod i Danmark,
vinterklovet.
Han fick kompletterande uppgifter om uppdraget. Han sammanförde det som han
förstod av den förestående transaktionen och lämnade den till Finansministeriet.
Han har läst igenom den presentation han lämnade till Finansministeriet den 9
februari 2007 inför förhöret idag. Det står i presentationen sammanfattningsvis att
Macquaries köp skulle annonseras den 16 februari 2007. Finansministeriet var
minoritets aktieägare i Köpenhamns Flygplats och Macquarie var huvudaktieägare i
Flygplatsen. Finansministeriet tyckte att det fanns en potentiell intressekonflikt och
ville att bolagsstämman och inte styrelsen i Köpenhamns Flygplats skulle behandla
frågan. Styrelsemedlemmar var från Macquarie och man ville inte att styrelsemedlemmarna skulle ta ställning i den här frågan. Ganska många rådgivare var
437
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
engagerade. Hans nuvarande arbetsplats Danske Bank var engagerade på styrelsens
vägnar i Köpenhamns Flygplats. Transaktionen gick ut på att de framställde
köpintresse men han fick inte reda på något pris.
Huvuduppdraget för honom var värderingen av aktieposterna i ASUR. Köpenhamns
Flygplats ägde direkt eller indirekt cirka 10 procent av aktierna i ASUR.
Huvuduppgiften var att bedöma köp eller försäljningspris för ASUR. Danske Bank
skulle avge en fairness opinion till styrelsen i Flygplatsen och han skulle avgöra om
den fairness opinionen var rättvisande och gjordes ordentligt. Han var insatt i de
sakerna. Tyvärr skulle budet framställas den 16 februari under hans semester. Det
gjorde inget för det skulle komma en bolagsstämma i Flygplatsen som skulle ta
ställning. Den förväntades äga rum 4 veckor efter den 16 februari 2007.
Han åkte på semester och såg när han kom hem att det inte hade kommit något bud.
Han vet inte varför det inte kom, men i perioden efter det att han kom hem provade
man att få till ett möte med Finansministeriet där Danske Bank, Köpenhamns
Flygplats, representanterna för Maquiere i Flygplatsens styrelse, Finansministeriet
och Carnegie skulle delta. Det mötet ägde rum den 8 mars 2007. Den 7 mars 2007
var de hos Danske Bank. Han lämnade uppgifter om den fairness opinion som
Danske Bank skulle lämna. Den 8 mars 2007 hade de ett möte med Finansministeriet. Under mötet lämnade Macquarie genom deras styrelserepresentanter i
Flygplatsen en presentation över transaktionen. Den presentationen och andra
upplysningar gick de igenom och sedan sammanträdde de den 13 mars 2007 och
presenterade den för Finansministeriet. Carnegies uppdrag för Finansministeriet
slutade med det.
Presentationen innehöll bl.a. priset, vilket han inte visste innan. Den förklarade även
bakgrunden till affären (rationalen). Det framgick också att Macquarie inte skulle
lämna erbjudandet ensam utan tillsammans med en mexikansk affärsman (Chico
Pardo) som var styrelseordförande i ASUR och hade aktier i ASUR.
438
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Man presenterade transaktionen ur Köpenhamns Flygplats perspektiv eftersom de
ville sälja några aktier. Köpenhamns Flygplats bistod med driften av ASURs nya
flygplats och några ägare i ASUR som hade särskilt rättslig ställning. De aktierna
låg i ITA. Det var delat mellan Pardo och Köpenhamns flygplats. Man ville veta om
regeringen ville stödja en försäljning av aktierna och om de ville medverka i
transaktionen.
En fairness opinionen säger inte vad värdet skall vara. Parterna blir eniga om en
köpeskilling och en fairness opinionen säger om beloppet man blir eniga om är
rimligt. Köpenhamns Flygplats hade anlitat Danske Bank att göra fairness opinion.
Macquarie meddelade också sin fairness opinion till ASURs styrelse. Fairness
opinionen avsåg transaktionen. I fairness opinion bedömdes priset på ASURaktierna.
Carnegies huvuduppdrag var att göra en bedömning av värdet av transaktionen men
Finansministeriet ville också att Carnegie skulle assistera med andra saker i affären
som var av vikt för Finansministeriet. Carnegie uppdrag var att granska denna
fairness opinion. Den första presentationen var den 9 februari 2007 då Carnegie
sammanfattade hur man uppfattade uppdraget. Den 8 mars 2007 kom Macquaries
presentation. Den 13 mars 2007 gjorde Carnegie sin presentation.
Fyra personer arbetade med projektet, han själv inkluderad. Karsten Storgaard var
inte med. Han kunde genom en insats få all information som de andra hade.
Investment banking arbetar med förtroende för information och alla uppgifter man
får är konfidentiella för utomstående. Man sätter chinese walls utåt men inte inom
banken, mellan de 15 - 16 personerna som arbetade där, Alla hade tillgång till all
information, till alla mappar osv. Det var orientering av de ärenden man höll på
med. De skyddade det utåt genom att man hade kodord på bolagsnamnen och pass
word på dokumenten.
439
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Presentationen den 9 februari 2007 baserades på uppgifter från Finansministeriet
efter ett telefonsamtal han haft. Han hade den första direktkontakten med Macquarie
i början på mars. Någon annan kontakt förekom inte.
Uppdraget handlade om att värdesätta Köpenhamns flygplats ägande i ASUR och
bedöma riskerna. Flygplatsen ägde 2.5 procent direkt och 49 procent av ITA som
ägde 15 procent, vilket blir dryga 7 procent genom ITA. Aktieposten i ITA hade 2
olika delar, 1 var teknologi och det andra var aktierna i ASUR som hade speciella
rättigheter.
Vid mötet hos Danske Bank den 7 mars 2007 fick han klart för sig prisnivån och att
Macquarie ville göra något ihop med Chico Pardo. Den 30 mars blev transaktionen
offentlig, men Macquarie var inte involverade.
Han fick frågan i början av mars att sälja 6,1 procent av Copenhagen Airport. I och
med presentationen den 13 mars 2007 var Carnegies uppdrag slutfört.
Ett bud på ett börsnoterat bolag skall ut till många aktieägare för att se om de
accepterar det. Han fick veta ganska precis vad det handlade om. Men tre saker var
ovanliga 1) att det var ett mexikanskt bolag 2) rådgivning skulle lämnas till en
minoritetsaktieägare 3) det var en komplicerad struktur eftersom bland annat en
huvudaktieägare skulle lägga bud och samtidigt sälja en del och styrelseordföranden
skulle investera.
TINGSRÄTTENS BEDÖMNINGAR I CARNEGIEDELEN
Denna del omfattar köp av aktier i det danska bolaget Ostasiatiske Kompagnie,
EAC, den holländska bolaget Frans Maas och det mexikanska bolaget Groupo
Aeroport, ASUR.
440
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åklagarna har hävdat att Karsten Storgaard, som var anställd hos Carnegie i
Köpenhamn, har fått kännedom om att det förekom försäljningsprocesser i dessa
bolag, att han har läckt information om dessa till Ossian Hellers, som har förvärvat
aktier i bolagen och dessutom har läckt uppgifterna vidare till Andreas Hofmann
och Ken Lennaárd, som också har köpt aktier i bolagen. Åklagarna har påstått att
Andreas Hofmann i sin depå har handlat inte bara för egen del utan även för Ossian
Hellers räkning eftersom Ossian Hellers har haft rätt till del i vinsten på affärerna.
Den åtalade handeln i EAC har ägt rum under oktober och november 2005, i Frans
Maas under november och december 2005 och i ASUR i februari 2007.
Karsten Storgaard har invänt att svensk domstol inte är behörig att pröva åtalet mot
honom eftersom de påstådda gärningarna inte är att anse som begångna i Sverige.
Enligt 2 kap. 4 § brottsbalken anses ett brott begånget där den brottsliga handlingen
företogs eller där brottet fullbordades. Karsten Storgaard är åtalad för att ha läckt
insiderinformation till Ossian Hellers, som har befunnit sig i Sverige och härifrån
har handlat i de aktier som Karsten Storgaards påstådda information har avsett, samt
dessutom har läckt informationen vidare till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd.
Det är uppenbart att Karsten Storgaards handlingar omfattas av det angivna
lagrummet. Tingsrätten är således behörig att pröva åtalet mot honom. Yrkandet,
som tingsrätten uppfattar avser avvisning, skall därmed ogillas.
Karsten Storgaard är liksom Ossian Hellers välutbildad ekonom och var från 2000
till 2004 arbetskamrat med Ossian Hellers på Bain & Co i Stockholm. De har
därefter hållit kontakten och har av och till umgåtts. Efter en sejour på Bain & Co i
Los Angeles fick Karsten Storgaard anställning hos Carnegie i Köpenhamn där han
tillträdde den 15 september 2005. Av Karsten Storgaards egna uppgifter framgår att
han, liksom andra på Carnegie i Köpenhamn, inte trivdes på arbetet och någon gång
på våren 2006 började fundera över att syssla med annat. Detta ledde till att han på
sommaren 2006 tillsammans med en dansk vän kom att investera i ett relativt
441
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
nystartat amerikanskt bolag som var verksamt inom alkoholsektorn. Investeringen
blev emellertid inte lyckosam. Den ledde till behov av ytterligare kapital och så
småningom till en rättsprocess mot säljarna. Under slutet av 2006 diskuterade
Karsten Storgaard dessa problem med Ossian Hellers, som erbjöds att gå in i
bolaget ekonomiskt.
Av bandupptagningar från telefonsamtal mellan Ossian Hellers och Karsten
Storgaard under februari och mars 2007 framgår att de på ett anmärkningsvärt sätt
har diskuterat handel med aktier i ASUR, varvid Karsten Storgaard lämnat uppgifter
och Ossian Hellers frågat på ett sätt som tydligt visar att han sökt information om
specifika förhållanden. Innehållet i samtalen har påtagligt rubbat Karsten Storgaards
trovärdighet och tillförlitlighet.
Carnegie i Köpenhamn är en relativt liten arbetsplats där vissa anställda delade rum,
där informationssäkerheten inte var särskilt utvecklad och där det förefaller att ha
varit relativt enkelt att få tillgång till information som var av insiderkaraktär. Detta
har framgått bl.a. av Henning Aasmals utsaga. Att Karsten Storgaard har utnyttjat
denna möjlighet framgår av hans samtal med Ossian Hellers den 9 mars 2007 där
han anförde bl.a. följande. ”My guy is away next week I but still have access to the
folders and I can see they are making presentations now, but I can´t go to I one of
the partners to ask.”
10. EAC
Åklagarna har påstått att Karsten Storgaard i sin anställning hos Carnegie
Köpenhamn har fått kännedom om att Carnegie biträdde EAC i en försäljning av
EACs dotterbolag Nutrition, att Karsten Storgaard har röjt informationen till Ossian
Hellers och har förmått honom att köpa aktier i EAC, att Ossian Hellers i sin tur har
röjt informationen till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd och har förmått dem att
köpa aktier i EAC, Andreas Hofmann även för Ossian Hellers räkning.
442
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Efter justering av gärningsbeskrivningen har åklagarna påstått att
insiderinformationen har bestått i dels uppdraget från EAC att avyttra Nutrition dels
ett samtidigt meddelat löfte om att hålla mottagaren av informationen uppdaterad
om processen. Informationen och löftet har tillsammans, enligt åklagarna, varit
ägnade att väsentligt påverka priset på aktien. Åklagarna har, tillfrågade om
innebörden av påståendet om det utställda löftet, förklarat detta med att löftet
inneburit ”ett titthål in i styrelserummet”, d.v.s. att information förmedlades om
vilka beslut som tagits av styrelsen. De har vidare uppgett att information om
momenten i en budprocess, även till synes banala uppgifter, för Ossian Hellers del
har inneburit att han har kunnat bedöma hur nära ett bud parterna varit. Åklagarna
har emellertid inte påstått att löftet har uppfyllts, vilket torde vara den första
förutsättningen för att det ska ha någon betydelse.
Insiderinformation består av information om en omständighet som kan påverka
värdet på ett bolag. Tingsrätten kan inte se hur ett löfte om att hålla en annan person
informerad om en påbörjad försäljningsprocess kan påverka värdet på bolaget och
därmed kursen på bolaget i fråga.
Åklagarnas påstående om vad som utgjort insiderinformation har således i
gärningsbeskrivningen inskränkt sig till påståenden om uppdraget från EAC.
Åklagarna har vidare åberopat att Andreas Hofmann efter det att affären genomförts
har hämtat 3 203 000 kr och 400 000 DKK i Luxemburg och att hemresan gått via
Köpenhamn. Karsten Storgaard har hävdat att han inte har fått några pengar från
Ossian Hellers eller Andreas Hofmann. Några klara bevis för att hans påstående är
osant finns inte.
Karsten Storgaard har förnekat att han har haft tillgång till information om
försäljningsprocessen i EAC. Han har hänvisat till att han var nyanställd på
Carnegie och att han i den positionen inte hade tillgång till någon information om
443
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
EAC. Av de uppgifter som Kim Böttkjaer lämnat framgår att Karsten Storgaards
rumskamrat Johan Lindhardt utförde presentationerna i processen angående EAC.
Därmed hade Karsten Storgaard goda möjligheter att få del av viktig information
om EAC. Dock saknas helt utredning om huruvida Karsten Storgaard vid denna tid
har haft någon kontakt med Ossian Hellers och om han har lämnat någon
information till denne (jfr. kravet på konkretion enligt Tivoxfallet).
Med hänsyn till det nyss anförda är frågan huruvida det av de tilltalades handel kan
utläsas att de har handlat på insiderinformation.
Av utredningen framgår att Ossian Hellers den 30 september 2005 köpte 10 000
aktier till kursen 454 DKK för sammanlagt 4 561 157 DKK, den 3 oktober 2005
11 000 aktier till kursen 453 respektive 454,85 DKK för sammanlagt 9 081 000
DKK, den 4 oktober 2005 9 000 aktier till kursen 448,83 för sammanlagt 4 057 475
DKK och den 1 november 2005 15 000 aktier till kursen 478,37 DKK för
sammanlagt 7 207 593 DKK. Han sålde aktierna den 14 november 2005 till kursen
570 DKK för sammanlagt 25 554 521 DKK. Vinsten på affärerna uppgick till
4 704 085 DKK eller 5 927 000 kr.
Ossian Hellers har pekat på att han köpte den första delen av sitt innehav, 67
procent, i månadsskiftet september/oktober 2005, varefter kursen sjönk, och att han
köpte ytterligare aktier sedan kursen hade stigit.
Andreas Hofmann köpte den 4 oktober 2005 15 000 aktier till kursen 444,36 DKK
för 6 695 003 DKK, den 6 oktober 2005 5 000 aktier till kursen 440 DKK för 2 209
830 DKK, den 7 oktober 2005 5 000 aktier till kursen 434 DKK för 2 182 085
DKK, den 10 oktober 2005 6 000 aktier till kursen 429,9 DKK för 2 595 208 DKK,
den 13 oktober 5 000 aktier till kursen 431,5 DKK för 2 167 359 DKK, den 13
oktober 2005 5 000 aktier 430,5 DKK för 2 162 DKK, den 18 oktober 2005 4 550
aktier till kursen 423,9 DKK för 1 934 531 DKK, den 19 oktober 2005 4 450 aktier
444
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
till kursen 420,98 DKK för 1 878 981 DKK, den 21 oktober 2005 2 000 aktier till
kursen 411 DKK för 826 260 DKK, den 5 november 2005 2 000 aktier till kursen
471 DKK för 948 398 DKK, den 8 november 2005 dels 2 000 aktier till kursen 471
DKK för 946 540 DKK. Han sålde sina aktier den 14 november 2005 med en vinst
på 8 786 000 DKK.
Ken Lennaárd köpte sina aktier i EAC med början den 26 oktober 2005 då han
förvärvade för 2 159 145 DKK. Den 2 november 2005 köpet han för 958 980 DKK,
den 3 november 2005 för 1 308 039 DKK, den 4 november 2005 för 477 585 DKK
och den 8 november 2005 för 284 103 DKK. Han sålde aktierna den 15 och 16
november 2005 med en vinst på 1 892 000 DKK.
Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd har således börjat handla vid
olika tidpunkter, Andreas Hofmann 4 dagar efter Ossian Hellers och Ken Lennaárd
ungefär 1 månad senare.
Samtliga har handlat för anmärkningsvärt stora belopp.
Ossian Hellers har efter sin inledande handel avbrutit denna och har sedan behållit
aktierna under det att kursen sjunkit. Andreas Hofmann har fortsatt att köpa i en
fallande trend. Ken Lennaárd har uppgett att han investerade i EAC efter det att
Ossian Hellers hade berättat om sina köp. Av de tilltalades sätt att handla i EAC kan
inte någon säker slutsats dras i frågan huruvida handeln har skett med tillgång till
insiderinformation.
Ossian Hellers har uppgett att hans handel var en rapport-, trendoch
mediaspekulation, Andreas Hofmann att det var en rapport- och mediaspekulation.
Enligt Ossian Hellers började investeringsmöjligheterna i Sverige i början av 2005
att vara uttömda för Cevians del. Cevian Capital Advisory såg sig därför om i
445
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Norden och kom att investera i bl.a. Visma och Metso. Cevian tittade även, enligt
Ossian Hellers, på danska bolag, varvid EAC och DSV uppmärksammades.
Därigenom fick Ossian Hellers ögonen på EAC.
Andreas Hofmann har uppgett att han kände till EAC ända sedan den tid då han
studerade på Handelshögskolan i Köpenhamn, där EAC ofta användes som
övningsexempel.
Angivna skäl, tillsammans med den utveckling som bolaget haft under 2004 och
2005, var enligt Ossian Hellers och Andreas Hofmann anledningen till att de kom
att investera i EAC.
Av utredningen framgår att EAC bestod av 4 separata verksamheter. Som Ossian
Hellers påpekat bör det vara möjligt att med relativt stor säkerhet avgöra värdet på
var och en av dessa verksamheter. Ossian Hellers har vidare uppgett att Nutrition
var den mest framgångsrika delen av EAC och att en försäljning av bolaget inte
kunde ha någon positiv effekt på bolagets värde. Ossian Hellers påståenden framstår
som välgrundade och övertygande. Ett konstaterande att en försäljning av Nutrition
inte skulle ha en väsentligen kurspåverkande effekt ligger således nära till hands.
Detta innebär att det kan sättas i fråga huruvida åklagarna har förmått visa att
omständigheten, d.v.s. försäljningen, varit ägnad att väsentligen påverka kursen på
aktien i positiv riktning.
Av förhöret med Kim Böttkjaer har beträffande säljprocessen framkommit följande.
Carnegie började arbeta med uppdraget att sälja Nutrition i maj 2005. EAC ville
sälja Nutrition genom ett auktionsförfarande. Till detta bjöds i vart fall 3
intressenter in. I början på september 2005 lämnades 3 indikativa bud. Det första
slutliga budet kom den 28 oktober 2005. Ytterligare bud kom den 28 oktober, den
31 oktober och den 3 november 2005. Den 7 november 2005 stängde affären på 9
mdr DKK
446
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
En säljprocess består till en början av en analysfas som om den fullföljs går in i en
affärsfas. I målet har framgått att även många processer som går in i affärsfasen
aldrig leder till något avslut. Skälet till detta kan vara att parternas värderingar av
objektet skiljer sig alltför mycket åt eller att processen läcker med kurshöjningar
som följd, vilket förändrar värdet på bolaget. Affärsfasen bör därför i förevarande
fall anses föreligga först när ett definitivt bud kommer, varvid insiderinformation
uppkommer.
I detta fallet har information av insiderkaraktär uppkommit den 28 oktober 2005 när
det första slutliga budet lämnades. Vid den tiden hade de tilltalade redan genomfört
huvuddelen av sin handel.
Av det anförda följer att åklagarna inte har förmått styrka sitt påstående att de
tilltalade har handlat på insiderinformation. Åtalet i denna del ska därmed ogillas.
11. Frans Maas
Åklagarna har påstått att Karsten Storgaard har ingått i det projekt som Carnegie i
Köpenhamn har haft åt det danska bolaget DSV att förvärva det holländska bolaget
Frans Maas och att projektet den 21 november 2005 hade kommit så långt att
presentationer skulle utarbetas till ledningen i Frans Maas. Enligt åklagarna har
Karsten Storgaard röjt information till Ossian Hellers om att DSV avsåg att förvärva
Frans Maas och har förmått Ossian Hellers att köpa aktier i Frans Maas. Ossian
Hellers röjde i sin tur informationen till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd och
förmådde dessa att förvärva aktier i Frans Maas, Andreas Hofmann även för Ossian
Hellers räkning.
447
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Efter justering av gärningsbeskrivningen har åklagarna påstått att insiderinformationen har bestått i dels uppdraget från DSV dels ett samtidigt meddelat
löfte att hålla mottagaren av informationen uppdaterad om processen och att dessa
omständigheter tillsammans har varit ägnade att väsentligt påverka priset på aktien.
Åklagarna har emellertid inte påstått att löftet har uppfyllts, vilket torde vara en
förutsättning för att det ska ha någon betydelse.
Tingsrätten har under föregående åtalspunkt redogjort för tingsrättens ståndpunkt
beträffande påståendet. Tingsrätten gör samma bedömning under denna punkt.
Åklagarnas påstående om vad som utgjort insiderinformation har således inskränkt
sig till uppgifter om uppdraget från DSV att förvärva Frans Maas.
Karsten Storgaard har uppgett att hans roll i projektet var att undersöka de
holländska börsreglerna vid ett förvärv av Frans Maas. Enligt Morten Windfeldt
arbetade han emellertid även med presentationer. Han har således varit delaktig i
projektet och var inskriven i den loggbok som fördes. Med hänsyn till angivna
förhållanden och till den säkerhetsnivå som gällde hos Carnegie Köpenhamn för
information får det anses utrett att Karsten Storgaard har haft god insyn i vad som
har skett i projektet. Dock saknas helt utredning om huruvida han har haft någon
kontakt med Ossian Hellers vid denna tid och om han har kunnat överföra
information till denne (jfr. dessutom kravet på konkretion enligt Tivoxfallet).
Fråga uppkommer då om det av de tilltalades handel kan utläsas att de har handlat
på insiderinformation.
Av utredningen framgår att Ossian Hellers den 22 november 2005 förvärvade 9 662
aktier till kursen 28,79 för 280 283 Euro, den 23 november 2005 sammanlagt
43 680 aktier till kursen 29 Euro för totalt 1 278 406 Euro, den 24 november 2005
17 584 aktier till kursen 29,53 respektive 29,32 Euro för sammanlagt 521 315 Euro,
448
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
den 13 december 2005 2 000 aktier till kursen 32,5 Euro för sammanlagt 65 484
Euro, den 14 december 2005 617 aktier till kursen 32,5 Euro och 10 000 aktier till
kursen 33,2 Euro för totalt 491 964 Euro. Ossian Hellers sålde aktierna under tiden
den 9 januari till den 19 januari 2006, med en vinst på 4 983 000 kr.
Andreas Hofmann började köpa aktier i Frans Maas den 24 november 2005 då han
förvärvade 4 400 aktier till kursen 29,5 Euro för sammanlagt 130 589 Euro. Den 25
november köpte han 2 000 aktier till kursen 30 Euro, den 28 november 230 aktier
till kursen 29,8 Euro, den 29 november 7 172 aktier till kursen 29,8 Euro, den 30
november 2005 3 232 aktier till kursen 30,3 Euro, den 1 december 2005 2 585
aktier till kursen 31 Euro och den 9 december 2005 10 381 aktier till kursen 31,9
Euro. Den totala investeringen uppgick till cirka 991 000 Euro. Andreas Hofmann
avyttrade 15 600 aktier den 22 december 2005 till kursen 37,2 Euro och 16 400
aktier den 11 januari 2006 till kursen 37,45 Euro. Resultatet blev en vinst på
1 819 000 kr.
Ken Lennaárd köpte 891 aktier den 30 november 2005 för 26 608 Euro och
avyttrade dem den 17 januari 2006 för 33 149 Euro. Vinsten på affären uppgick till
54 000 kr.
Andreas Hofmann har således börjat handla 2 dagar efter Ossian Hellers och Ken
Lennaárd drygt 1 vecka senare. De har alltså i och för sig handlat enligt det mönster
som enligt åklagarna ofta har kunnat iakttas vid konstaterad insiderhandel, d.v.s. att
den som först får tillgång till insiderinformation handlar först, följd av dem som han
förmedlat informationen vidare till.
Ossian Hellers har handlat i 2 perioden, den 22 – 24 november och den 13 – 14
december 2005, under den senare perioden till en något högre kurs. Andreas
Hofmann handlade under tiden den 24 november - den 1 december samt den 9
december 2005 till, med undantag för det sista tillfället, en i stort sett jämn kurs.
449
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Av de tilltalades sätt att handla i Frans Maas kan inte några säkra slutsatser dras i
frågan huruvida handeln har skett med tillgång till insiderinformation. Den långa tid
under vilken Ossian Hellers och Andreas Hofmann har handlat talar snarast mot att
detta har varit fallet.
Det förhållandet att deras handel har uppmärksammats av den holländska
finansinspektionen och lett till att Ossian Hellers och Andreas Hofmann ombetts att
besvara vissa frågor kan inte tillmätas något större självständigt bevisvärde.
Ossian Hellers har uppgett att han uppmärksammade DSV i början av 2005 när han
hos Cevian gick igenom lämpliga investeringsobjekt utom Norden, men att Christer
Gardell p.g.a. tidigare erfarenheter av speditionsbranschen inte tyckte om denna och
att det bl.a. därför inte var aktuellt för Cevian att investera i bolaget. I samband med
att fokus låg på DSV kom han att intressera sig även för Frans Maas.
Enligt Ossian Hellers och Andreas Hofmann var deras förvärv i Frans Maas en
trendoch mediaspekulation, understödd av en teknisk analys. Den tekniska
analysen lämnades den 5 oktober 2005 av Kempen & Co. Av den skriftliga bevis
som Ossian Hellers och Andreas Hofmann har åberopat framgår att bolaget
presterat dåliga resultat under 2004 och början av 2005 och att kursen började stiga
efter det att uppgifter under början på hösten 2005 börjat cirkulera i media om att
Frans Maas var en uppköpskandidat samt att den relativt sett låga kursen gjorde
bolaget intressant som ett uppköpsobjekt.
Andreas Hofmanns påstående att han under hösten 2005 diskuterade aktien med sin
mäklare Per Åberg styrks av det mail innehållande en analys som denne skickat till
Andreas Hofmann den 25 november 2005, d.v.s. dagen efter det att Andreas
Hofmann hade köpt den första posten.
450
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ken Lennaárd har uppgett att han köpte i Frans Maas sedan han fått uppgifter från
Ossian Hellers om dennes köp och att han inte haft tillgång till någon
insiderinformation.
En budprocess består av en analysfas och en affärsfas där bud läggs.
Insiderinformation finns inte i analysfasen utan uppkommer först i affärsfasen.
Av förhöret med Morten Windfeldt framgår att Carnegie träffade DSVs styrelse och
diskuterade vilket bud de skulle lägga först någon gång i december 2005. Vid den
tidpunkten har insiderinformation uppkommit. Huruvida detta skett före eller efter
Ossian Hellers sista köp den 14 december 2005 och Andreas Hofmanns sista köp
den 9 december 2005 har inte framgått av utredningen.
Under alla omständigheter har emellertid åklagarna endast påstått att
insiderinformationen har bestått i att Ossian Hellers har fått information om det
uppdrag som Carnegie fått från DSV. Med hänsyn till vad som har framkommit om
processen fanns då inte någon insiderinformation.
På grund av det anförda finns rimligt tvivel beträffande åklagarnas påståenden att
handeln i Frans Maas har skett på insiderinformation. Åtalet i denna punkt skall
därför ogillas.
12. ASUR
Åklagarna har påstått att Karsten Storgaard i sin anställning hos Carnegie i
Köpenhamn har fått vetskap om att Carnegie i början av år 2007 har fått uppdraget
av det danska Finansministeriet att värdera det mexikanska flygplatsbolaget Grupo
Aeroportuario del Sureste, ASUR, och lämna en fairness opinion inför ett bud på
hela eller del av bolaget, att Karsten Storgaard i februari 2007 har röjt denna
information till Ossian Hellers och förmått denne att handla aktier i ASUR. Enligt
451
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
åklagarna har Ossian Hellers i sin tur förmedlat informationen vidare till Andreas
Hofmann och Ken Lennaárd och förmått dem att handla aktier i ASUR.
Efter justering av gärningsbeskrivningen har åklagarna påstått att
insiderinformationen har bestått i dels uppdraget från det danska Finansministeriet
dels ett samtidigt meddelat löfte om att hålla mottagaren av informationen, d.v.s.
Ossian Hellers, uppdaterad om processen. Enligt åklagarna har informationen och
det samtidigt meddelade löftet tillsammans varit ägnade att väsentligt påverka priset
på aktien.
Tingsrätten har bedömt dessa frågor under de förra åtalspunkterna och gör ingen
annan bedömning beträffande ASUR än vad som anförts där.
Åklagarna har åberopat att Andreas Hofmann och Ossian Hellers under ett
avlyssnat telefonsamtal har diskuterat hur förlusten på handeln skulle delas samt ett
dokument där delning av förlusten har skett. Av Andreas Hofmanns och Ossian
Hellers uppgifter framgår att Ossian Hellers hos Andreas Hofmann har utverkat
möjligheten för Karsten Storgaard att handla på Andreas Hofmanns depå och att en
handel genomförts där som har utmynnat i en förlust.
Såsom åklagarna påstått har Ossian Hellers under tiden den 12 – 15 februari 2007
på New York Stock Exchange förvärvat depåbevis i ASUR för sammanlagt
11 750 000 USD genom sin mäklare hos Kaupthing Bank i Luxemburg.
Andreas Hofmann köpte genom sin mäklare hos UBS i Schweiz den 14 och 15
februari 2007 aktier i ASUR för 41 274 000 MXN och den 16 februari 2007 genom
sin mäklare hos Nordea i Luxemburg aktier i ASUR för 9 349 000 MXN.
Ken Lennaárd köpte den 15 februari 2007 genom sin mäklare hos Credit Suisse i
Schweiz aktier i ASUR för 5 030 000 kr.
452
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åklagarna har gjort gällande att handeln har grundats på den ovan nämnda
insiderinformationen.
De tilltalade har invänt följande. Den mexikanska lagstiftningen gällande
insiderbrott ser annorlunda ut än den svenska. I Mexiko måste man tillhöra en viss
personkrets för att kunna dömas för insiderbrott. De tilltalade tillhör inte denna
krets. Vidare måste det vara visat att informationen de facto har lett till en
kurspåverkan på 10 procent. Det är inte tillräckligt att handlandet ”varit ägnat att”.
Detta gäller även Ossian Hellers köp av depåbevis över New York Stock Exchange
p.g.a. att de underliggande aktierna har köpts på börsen i Mexiko.
Åklagarna har hävdat att förfarandet är straffbart i Sverige eftersom handeln har
skett härifrån.
Frågan bör prövas som en invändning om rättegångshinder.
Enligt 2 kap 1 § brottsbalken döms för brott som har begåtts här i riket efter svensk
lag och vid svensk domstol. I 2 och 3 §§ brottsbalken finns bestämmelser för brott
som har begåtts utom riket. I 4 § stadgas att ett brott anses begånget där den
brottsliga handlingen företogs, så och där brottet fullbordades.
En grundläggande princip i detta sammanhang är att så snart en del av den brottsliga
handlingen har skett i riket är handlingen i sin helhet att anse som begången inom
Sverige (jfr. rättsfallen NJA 2008 s. 1135 och RH 2000:84).
I förevarande fall har handeln skett från Sverige via Luxemburg respektive
Schweiz, för Ossian Hellers del i depåbevis köpta på NYSE, och har såvitt
framkommit genomförts på börsen i Mexiko. Ett viktigt moment i
händelseförloppet, nämligen besluten om att handla aktierna i fråga, har således
utförts i Sverige. Något hinder för tingsrätten att pröva åtalet i denna del föreligger
453
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
därför inte. Invändningen, som tingsrätten uppfattar som yrkanden om avvisning
från var och en av de tilltalade, ska därför ogillas.
Karsten Storgaard har medgett att han har haft viss information om projektet men
har gjort gällande att detta inte var insiderinformation och att de frågor som han
berörde under telefonsamtalen med Ossian Hellers inte gällde den affär som åtalet
avser. Han har också uppgett att det inte har funnits någon loggbok hos Carnegie
gällande affären.
Ossian Hellers har vidgått att han har fått information från Karsten Storgaard men
har hävdat att det inte var insiderinformation. Han har påstått att det uppdrag som
Carnegie fått endast gällde att värdera den del som Köpenhamns Flygplats ägde och
att det aldrig fanns någon avsikt från Macquarie att lägga ett bud på ASUR. Han har
gjort gällande att bilden var oklar när han köpte depåbevisen. Ossian Hellers
invändningar på denna punkt får anses motsagda av det förhållandet att han köpte
värdepapper i ASUR.
Andreas Hofmann har vidgått att han har gjort affärerna i ASUR i sin depå och att
viss del av handeln har skett för dels Ossian Hellers dels en kamrats till denne
räkning. Han har hävdat att det inte har funnits någon insiderinformation när han
har handlat och att han därmed inte heller har tagit emot någon sådan från Ossian
Hellers.
Ken Lennaárd har bestritt att han har fått någon insiderinformation från Ossian
Hellers.
Åklagarna har uppgett att anledningen till det uppdrag som Carnegie fick av det
danska Finansministeriet var att det australiska bolaget Macquarie avsåg att lägga
ett bud på hela eller delar av ASUR.
454
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Av utredningen i målet framgår beträffande ägarförhållandena i ASUR följande.
Köpenhamns Flygplats ägde 2,5 procent av aktierna i ASUR. ITA ägde 15 procent
och Chico Pardo 2,5 procent. I Köpenhamns Flygplats ägde Macquarie Airports
53,4 procent och Danska Staten 39,2 procent. ITA ägdes till 49 procent av
Köpenhamns Flygplats och till 51 procent av Chico Pardo. Macquarie Airports ägde
således via Köpenhamns Flygplats och ITA ungefär 5,4 procent av ASUR. Den
danska staten ägde på samma indirekta sätt ungefär 3,9 procent av ASUR.
De aktier som skulle beröras av en försäljning som avsåg det uppdrag som Carnegie
fått av Finansministeriet var Köpenhamns Flygplats andel om 9,85 (7,35 + 2,5)
procent av ASUR.
En fairness opinion är en bedömning av huruvida den köpeskilling som parterna i
en budprocess kommit överens om är rimlig. Enligt Henning Aasmul, som skötte
uppdraget åt Finansministeriet, hade inte bara ministeriet utan även Köpenhamns
Flygplats och ASUR låtit utföra en fairness opinion som bedömde priset på ASURaktien. Den 9 februari 2007 skedde en första presentation där Carnegie, baserat på
de uppgifter banken fått från ministeriet, sammanfattade hur man hade uppfattat
uppdraget. Henning Aasmul har uppgett att han först vid ett möte hos Danske Bank
den 7 mars 2007 fick klart för sig vilken prisnivån för köpet var. Då sades också att
Macquarie ville göra någonting tillsammans med Chico Pardo. Den 8 mars 2007
gjorde Macquarie en presentation. Den 13 mars 2007 gjorde Carnegie sin
presentation. I och med den var Carnegies uppdrag slutfört. Först den 30 mars 2007
blev en transaktion offentlig, dock inte med Macquarie involverad.
Av de uppgifter som Henning Aasmul lämnat framgår att det omkring den 7 mars
2007 var klart vilken nivå ett eventuellt bud skulle komma att ligga på och att när en
transaktion blev offentlig den 30 mars 2007 involverade denna inte den part som
åklagarna påstått, d.v.s Macquarie.
455
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Utredningen ger närmast vid handen att något bud inte hade lämnats då de tilltalade
förvärvade värdepapper i ASUR, d.v.s. den 12 – 16 februari 2007, utan att
processen då befann sig i en analysfas som blev mer konkret någon gång i mars
2007.
Telefonsamtalen mellan Karsten Storgaard och Ossian Hellers innehåller
diskussioner om ett kommande bud. De samtal som ägde rum före de tilltalades köp
innehåller emellertid inte några uppgifter som är tillräckligt konkreta för att de ska
bedömas utgöra insiderinformation
Åklagarna har således inte förmått visa att det vid tiden för de tilltalades handeln
har funnits någon insiderinformation. Åtalet för handeln i ASUR ska därför ogillas.
MORGAN STANLEYDELEN
ÅTALSPUNKT 13 FINDEXA (Magnus Kjellberg och Ossian Hellers).
Magnus Kjellberg och Ossian Hellers har förnekat brott.
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
Findexa är ett norskt bolag som var noterat på Oslobörsen. Det är Norges
motsvarighet till Eniro. Bolaget bröt sig loss från Telenor 2001. Eniro var
intresserat av Findexa redan 2001 men förlorade då budstriden till riskkapitalfonden
Texas Pacific Group (TPG). TPG ägde bolaget till dess att Findexa introducerades
456
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
på börsen under 2005. TPG hade efter börsintroduktionen 40 procent av
aktiekapitalet.
I juli 2005 presenterade Morgan Stanley olika affärsupplägg för Eniros styrelse
inför ett tänkt förvärv av Findexa. Eniro kom att uppdra åt Morgan Stanley att agera
rådgivare i affären.
Morgan Stanley är ett amerikanskt bolag. Moderbolaget har sitt högkvarter i New
York. Ett dotterbolag i London sköter den europeiska verksamheten. Det
Londonbaserade dotterbolaget har i sin tur ett dotterbolag vid namn Morgan Stanley
AB som är ett Stockholmskontor med ansvar för Norden.
När Morgan Stanley tar in en ny kund sker det på koncernnivå. Avtalet med kunden
träffas dock med Londonkontoret som ansvarar mot kunden via en vice president.
De anställda inom Morgan Stanley har olika titlar beroende på erfarenhet; analysts,
associates, vice presidents, executive director och managing director.
Stockholmskontoret har cirka 11 anställda inom investment banking. Magnus
Kellberg var executive director och nummer 3 i rangordning på
Stockholmskontoret.
Morgan Stanley i Stockholm är en liten arbetsplats. 11 personer arbetar med
investment banking, åtskilda från de 4 personer som arbetar med
förmögenhetsförvaltning. Londonkontoret sätter samman projekten och därför är
ofta folk därifrån med i dessa.
Hos Morgan Stanley kallade man projektet att förvärva Eniro för Tango. Andreas
Fredriksson var projektansvarig.
457
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Den 18 juli 2005 hade man ett möte i London där 2 representanter för Morgan
Stanley träffade Steven Peal, som var styrelseledamot i Findexa och i TPG. Morgan
Stanley uppgav på mötet att Eniro var villigt att förvärva Findexa.
Ytterligare ett möte skedde den 29 juli 2005 där Eniros vd träffade Steven Peal.
Flera möten ägde rum i augusti 2005. I början av september 2005 skickade Eniro
förfrågningar till banker för att söka finansiering av ett eventuellt förvärv av
Findexa. Det skissades på en budnivå på cirka 32,50 kr/aktie. Eniro begärde in
offerter från 4 banker.
I september 2005 var projektet i en slutfas. Findexa hade krävt att Eniro skulle klara
av due diligence på 1 vecka. Arbetet på due diligence började den 20 september
2005 och Findexa sade att det måste bli klart den veckan. Under tiden den 20 - 22
september 2005 genomfördes flera möten mellan Findexa och ledningen i Eniro.
De träffades under helgen och på söndagen den 25 september 2005 var de överens
om villkoren för ett förvärv. Man bestämde att handelsstoppa båda bolagen. På
måndagen den 26 september 2005 tillkännagav man att Eniro skulle förvärva
Findexa.
Ossian Hellers handlade i aktien på måndagen den 19 och onsdagen den 21
september 2005, när due diligence pågick.
Ossian Hellers handel är en insideraffär sett mot bakgrund av hur han har handlat i
flera affärer. Han har varit fullt investerad i eventdrivna investeringar eller inför Qrapporter. Han har inte tagit någon marknadsrisk. I det här fallet hade Q-rapporten
redan kommit och kursen hade till följd av den gått upp 1 procent. Under den här
tiden kom det inga nyheter i Findexa. Det var en ”timely trade”. Han gick in innan
deadlinen gick ut för Eniro och budet kom sedan på måndagen.
458
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
På Morgan Stanley har man måndags möten för att uppdatera personalen om olika
projekt som är på gång. Åklagarna har sett att Ossian Hellers alltid har handlat på
tisdagar. I det här fallet har han emellertid handlat på måndag eftermiddag. Han har
inte delat med sig affären till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd p.g.a. att det var
en illikvid aktie. Den låga omsättningen är anledningen till att han har spridit ut
inköpen över 2 dagar.
Findexaspåret landade på EBMs bord p.g.a. att Finansinspektionen genom kontakter
med utlandet hade fått fram uppgifter om Ossian Hellers handel. Den norska
Finansinspektionen hade startat en utredning om misstänkt insiderhandel som ledde
till fällande domar (ab. 385 s. 1, 2).
Ossian Hellers köp den 19 september 2005 avsåg 259 000 Findexa-aktier till kursen
28,32 NOK för 7 370 860 NOK, köpet den 21 september 2005 141 000 aktier till
kursen 29,37 NOK för 4 160 964 NOK (s. 3). Försäljning av hela innehavet om
400 000 aktier skedde måndagen den 26 september 2005 till kursen 33,24 NOK,
den dag då budet tillkännagavs, för 13 235 686 NOK (s. 4).
Innan den 26 september 2005 var det nästan inga volymer alls i aktien (s. 5). Den 1
september 2005 var stängningskursen 27 NOK med 94 408 aktier omsatta (s. 6).
Dagen därpå omsattes 200 288 aktier. Den 19 september 2005, när Ossian Hellers
köpte 259 000 aktier, omsattes totalt 452 436 aktier. Ossian Hellers stod alltså för
större delen av omsättningen den dagen. Vid Ossian Hellers köp av 141 000 aktier
den 21 september 2005 omsattes 1 318 360 aktier. Den 23 september 2005, sista
dagen för due diligence, omsattes 917 261 aktier. Den posten utreddes i Norge och
ledde till fällande domar för insiderhandel. Fram till dess att budet offentliggjordes
den 26 september 2005 var Findexa en illikvid aktie.
Det har varit viktigt för EBM att titta på när Ossian Hellers handlade. Måndags
möten var bara ett sätt att få information om pågående projekt. Av den utredning
459
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
som skett (s. 7) kan man sluta sig till att Ossian Hellers handlade aktier efter lunch
den 19 september 2005.
I finanspressen nämndes Findexa först måndagen den 19 september 2005 (s. 8 – 11)
och då endast som 1 av 4 spekulanter på det danska katalogföretaget TDC.
Norges motsvarighet till Finansinspektionen startade en utredning med anledning av
kurs-ökningen och handlade volymer och begärde svar från Eniro och Findexa om
hur processen hade gått till (s. 12 – 19). Detta framgår av svaren från Eniro och
Findexa.
Magnus Kjellberg var inte med i projektet för Eniro men det ägde rum på hans
arbetsplats och informationen fanns på Morgan Stanleys kontor. Magnus Kjellberg
var inte heller med på mötena eller införd i någon loggbok.
En loggbok är EBMs viktigaste arbetsredskap. EBM begär alltid in loggböcker när
myndigheten startar en insiderutredning. Loggböcker regleras i art 3 i
Marknadsmissbruksdirektivet. Där framgår att medlemsstaterna ska föreskriva krav
på loggbok för noterade bolag eller de som arbetar för ett sådant bolags räkning.
Loggboken ska ta upp alla personer med tillgång till insiderinformation. En loggbok
ska upprättas och sedan skickas till myndigheten på begäran.
I 10 a § lagen om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument
finns reglerna om loggbok. Ett svenskt aktiebolag som har emitterat finansiella
instrument måste föra en förteckning över de personer som har insiderinformation.
De personer som tas upp i förteckningen ska underrättas om det och man ska ange
anledningen till att personerna får informationen och uppdatera loggboken
fortlöpande. Personerna ska få en skriftlig underrättelse att de är med i loggboken.
Tanken är att de ska avhålla sig från att handla. Materialet arkiveras i 5 år. Vid
460
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
underlåtenhet att föra loggbok eller brister i loggboken kan Finansinspektionen
besluta om avgifter.
Det finns många problem med loggböcker. Ett problem är att reglerna gäller bara
målbolaget, i det här fallet Findexa, medan Eniro föll utanför loggbokskravet.
Loggbokskravet avser aktiemarknadsbolag, men 2 budgivare bildar ofta ett icke
aktiemarknadsbolag som inte omfattas av kravet på loggbok. Dock brukar de flesta
ändå upprätta en loggbok.
En förteckning över de personer som var involverade i projektet upptar 21 namn
hos Morgan Stanley (s. 21). Listan innehåller förmodligen även de personer som
arbetade med finansieringen.
Kursen den 1 september 2005 var 27 NOK. Den 16 september 2005 då Ossian
Hellers handlade var kursen 28 NOK. Under den tiden hade man en kursökning på
3,7 procent. Fredagen den 23 september 2005 var stängningskursen 29,40 NOK.
När nyheten kom den 26 september 2005 var stängningskursen 33,10 NOK. Kursen
steg alltså med 12,6 procent. När Ossian Hellers handlade första gången, 259 000
aktier, stod han ensam för 57,2 procent av den omsatta volymen den dagen. Jämför
med torsdagen (85 000 aktier omsattes) och fredagen (32 000 aktier omsattes).
Det har inte funnits någon insiderinformation vid Ossian Hellers handel. Magnus
Kjellberg har i vart fall inte haft insiderinformation. Magnus Kjellberg har inte haft
kontakt med Ossian Hellers och har således inte röjt någon information till honom.
Findexa-aktien var utsatt för ryktesspridning vid aktuell tid. Det framgår av
kursutvecklingen under september 2005. Det finns uppgifter om att man t.ex. tyckte
att det fanns för många diskussioner med för många lånefinansiärer. Magnus
Kjellberg arbetade inte i projektet och var inte insiderloggad. Under perioden juni -
461
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
september 2005 arbetade han mestadels i London och var inte mycket på
Stockholmskontoret.
Åklagarna har utgått från att Magnus Kjellberg har haft information. Initialt har de
säkert resonerat som beträffande Karsten Storgaard och Carnegie Danmark, d.v.s.
att alla kände till ett pågående projekt. Så är det inte på Morgan Stanley. Morgan
Stanley vill visa på försiktighet i informationshanteringen inför kunderna. Det är
svårt att få tillgång till information om ett projekt om man inte arbetar i detta. Det
finns chinese walls inom Morgan Stanley mellan mäklardelen och investment
banking. Det finns även celler inom investment banking delen, d.v.s. man låter inte
andra få del av information i ett projekt om man inte arbetar i detta. Man har
kameraövervakning på Stockholmskontoret från London.
Utöver detta arbetar man på Morgan Stanley utifrån need to know principen. Den
innefattar 2 delar: 1) du frågar inte om du inte har någon anledning att fråga, vilket
innebär att det finns viss risk med att fråga om du inte är involverad i projektet 2)
för ett börsnoterat bolag innebär det att projektet kallas ntk projekt (need to know
projekt), vilket innebär en förhöjd försiktighet att prata om projektet internt. Om
man inte är behörig (chef som t.ex. Per Hillström eller arbetar i projektet) kan man
inte få tillgång till information via intranätet.
Magnus Kjellberg hade en relativt hög position på Morgan Stanley, men om han
inte arbetade i ett projekt hade han den lägsta nivån av tillgång till information.
Med det anförda som bakgrund kan man fråga sig hur åklagarna har resonerat i
frågan om Magnus Kjellberg har fått information. Under förundersökningen sade
åklagarna att informationen hade delgivits Magnus Kjellberg på måndags möten
och då blev hans svar utefter det, d.v.s. att han inte kunde ha fått någon djupare
information under dessa möten. Men man vet inte när mötena ägde rum. De äger
rum bara ibland beroende på om man kan eller inte. Dessutom går det inte att i
462
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
efterhand säga vem som varit närvarande. Ändå skrev åklagarna i sina
gärningsbeskrivningar att informationen kommit Magnus Kjellberg till handa
genom dessa måndags möten och satte ihop det med måndagen den 19 september
2005. Sedan lyckades Magnus Kellberg visa genom alibi att han var på semester
måndagen den 19 september 2005 och inte besökte kontoret den dagen. Det kan
även nämnas att man inte insiderloggas på måndags möten, d.v.s. den övergripande
informationen man får är inte insiderapplicerbar.
Det har inte varit möjligt för Magnus Kjellberg att röja information till Ossian
Hellers. Magnus Kjellberg var en av de mest hårt arbetande personerna på Morgan
Stanley. Han har stundtals inte kontakt med sin omgivning utan lever ett osocialt
liv. Telefonlistor mellan Ossian Hellers och Magnus Kjellberg visar att de nästan
inte har haft någon kontakt; 1 samtal i juni och 1 i december är allt som finns.
Ossian Hellers vitsordar uppgifter om handeln och budet som kom att läggas av
Eniro. Han är överens med åklagarna att det inte hände något speciellt i Findexa.
Det ska ställas mot den kursutveckling som åklagarna presenterat (ab. 385 s. 6).
Utan någon händelse i målbolaget ökade kursen 8,8 procent från den 1 till 23
september 2005. Ännu intressantare blir det om man går tillbaka till den 1 augusti.
Då blev kursökningen 14,4 procent fram till den 23 september 2005, d.v.s. det var
en högre kursutveckling under den perioden än den effekt som uppstod då budet
lades. Marknaden hade alltså hög medvetenhet om det som kunde komma att hända.
Det ifrågasätts att händelseförloppet fortskridit så långt att informationen varit att
betrakta som insiderinformation. Marknaden hade prisat in detta bud fram till
tidpunkten för Ossian Hellers förvärv.
Ossian Hellers har inte fått någon information från Magnus Kjellberg. Ossian
Hellers har inte diskuterat Findexa-aktien med Magnus Kjellberg. Ossian Hellers
kan inte vitsorda att Magnus Kjellberg ens har haft tillgång till sådan information.
463
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det är riktigt att Ossian Hellers den 19 september 2005 svarade för en stor andel av
omsättningen. På onsdagen den 21 september 2005 utgjorde Ossian Hellers handel
10,75 procent av omsättningen i aktien.
FÖRHÖR
Magnus Kjellberg:
På Handelshögskolan läste han med inriktning finansiell ekonomi. Under den tiden
var hans dröm att arbeta på en internationell investmentbank som agerade som
rådgivare i samband med nyemissioner, börsintroduktioner, köp- och försäljning av
företag samt olika corporate finance studier. Drömmen gick i uppfyllelse. Han
älskade sitt arbete; arbetade dag som natt och helger. Vid tiden för
misstänkliggörandet hade han nyligen blivit tillfrågad om han ville bli chef för
rådgivningen rörande företagsöverlåtelser i Norden. Idag är han inte anställd på
Morgan Stanley längre. När åtal väcktes blev situationen ohållbar. Redan blotta
misstanken om den här typen av brott i branschen är förödande för personen och
banken.
Informationen har inte, som åklagarna påstått, flödat fritt på Morgan Stanley.
Informations-säkerhet är A och O på Morgan Stanley eftersom det har att göra med
bankens viktigaste tillgång, nämligen klienternas förtroende. Det här är inte
Carnegie Danmark, det här är inte en bank som har förlorat sitt tillstånd. På Morgan
Stanley finns det principer och regler för sådana här frågor och det sker kontinuerlig
utbildning och träning i dessa. Ovanpå detta har man en kontinuerlig övervakning.
Det finns en rad säkerhetsåtgärder. Uppdragen utförs i separata celler. Måndagsmötena är projektuppdateringsmöten, det är inte ”hemliga klubben”.
Morgan Stanley har handböcker med regler och principer om hur man ska uppträda.
Code of conduct är tillsammans med employee handbook en del av
464
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
anställningskontraktet. Häri finns regler och principer om t.ex. penningtvätt,
kommunikation med media och hur informations-hantering ska gå till generellt.
Man får löpande träning i informationshantering. Första dagen på Morgan Stanley
blev han skickad på ett 10 veckors träningsläger i New York om detta. Dag 1 som
associate blev han på nytt sänd till New York 10 veckor för att tränas i dessa frågor.
Han har klarat engelska Finansinspektionens tester. Han har dessutom fått
kontinuerlig träning på detta via kurser och moduler och man tränas att vara
professionell. Morgan Stanley vill vara ledande på regelefterlevnad. Det är en del av
affärskonceptet. Morgan Stanley är också reglerat av den amerikanska
Finansinspektionen som är världens tyngsta tillsynsmyndighet.
Det finns skyddsmurar i flera lager på Morgan Stanley. Som anekdot kan han
nämna att efter det att Sarbanes Oxley Act infördes 2002 fick han inte ens tala med
analytiker utan att få lov till det. Han måste få godkännande från compliance och
fick sedan tala med analytiker bara om compliance var med på linjen. Han fick inte
vistas i samma rum som en analytiker, mäklare och en klient. Han fick inte vistas på
ett seminarium eller på en kurs. Då krävdes ett undantag. Det finns även
skyddsmurar inom investment banking. Uppdragen inom Morgan Stanley utförs i
celler.
Det finns övervakningskameror på kontoret. En söndag satt han på
Stockholmskontoret och blev uppringd från London som sade att dörren mellan
köket och korridoren var öppen, vänligen stäng den, vilket han gjorde.
Det finns ett starkt fokus på säkerhet. Man slänger t.ex. papper i en container som är
låst. Varje måndag kommer ett specialföretag och hämtar behållarna.
Sekretess är a och o, oavsett kontor och oavsett storlek, inklusive Stockholm.
Information om uppdrag delges enbart av affärsmässiga skäl. Morgan Stanley liknar
465
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
på detta sätt McDonalds – en Big Mac smakar likadant oavsett var man köper den.
Om Morgan Stanley ska värdera ett biotech-bolag har de samma angreppssätt
oavsett vilket kontor som gör det. På samma sätt fungerar informationssäkerheten.
Måndags mötena har 2 syften; att sprida kunskap som ska komma klienten till gagn
och team building. Morgan Stanley Norden är en geografisk grupp. Organisationen
har 3 axlar: geografi, industri och produkt. På mötena får man t.ex. information om
hur en produkt eller en industrigrupp fungerar, t.ex. en hedge lösning, eller
information om hur en bransch fungerar. Man får också information om
transaktioner som Morgan Stanley genomfört och offentliggjort. Det är en viktig
marknadsföringsåtgärd – lessons learned är viktigt i kommunikationen med klienter.
Syfte nr 2 är lika viktigt. Det här är personer som arbetar dygnet runt och som viker
sina liv åt att arbeta. Då är team building väldigt viktigt.
Måndags mötena äger inte rum varje måndag. Ibland sker de 3 gånger per månad,
ibland 0 gånger per månad, ibland 1 gång per månad. I genomsnitt har det blivit 2
gånger per månad och de som kan deltar. Mötet börjar kl. 09 och fortsätter till
maximalt kl. 10 eftersom Per Hillström då har möte med Londonkontoret. En
genomgång av transaktioner som Morgan Stanley Norden genomfört är en viktig
del av mötena. Morgan Stanley offentliggjorde under misstankeperioden 35
transaktioner, d.v.s. cirka 2 per månad. Det är viktigt att få input från andra delar av
banken, industrigrupper och produktgrupper. Det ges bara en övergripande
information om uppdrag som begränsas till projektnamn och eventuellt kundnamn,
team och fee. Det sägs inte vad uppdraget går ut på. Under den här perioden hade de
mellan 10 och 30 projekt löpande. Tiden var alltså för knapp för att gå igenom varje
uppdrag och om något sades var det övergripande. Regel-efterlevnad är a och o på
Morgan Stanley. Man insiderloggas om man arbetar på eller får information om ett
uppdrag. På måndags mötena insiderloggas inte de närvarande.
466
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Finansindustrin omges ständigt av ett informationsbrus. Det är en lång och
mödosam väg till en affär. Det krävs många skott på mål. Man springer på allt för
om det blir affär är arvodet högt. Det är lönsamt att springa på allt. Statistiken visar
att det blir 3 förvärv på 700 försök. Investmentbankerna gör analyserna.
Ett uppdrag är ett steg i rätt riktning, men ett uppdrag är inte lika med en affär. Att
det finns insiderinformation i analysfasen är helt fel, det vet alla. Den uppkommer
först i affärsfasen, som har krympt p.g.a. ryktesspridningen i finansindustrin.
Flera 100 personer är insiderloggade i varje uppdrag, men vetskapen är mycket mer
spridd än så i praktiken. I sådana här uppdrag hittar man finansieringsbanker,
strategikonsulter, investmentbanker, advokatbyråer, revisorer, miljökonsulter och
prbyråer. TeliaSoneras styrelseordförande har nämnt att i diskussionerna mellan
Telia och France Telecom sommaren 2008 hade mer än 1 000 personer kännedom
om affären. När Morgan Stanley rådgav ett engelskt riskkapitalbolag att köpa ett
svenskt bolag var mer än 150 banker involverade. Man kan tycka att det är många,
men i praktiken är det ännu fler som känner till det. Till exempel hade
Regerigskansliet länge ett ramavtal med 10 investmentbanker. Varje bank fick
komma med synpunkter på t.ex. försäljningen av Nordea. En bank vinner, de andra
9 räknar och analyserar – kanske SEB vill köpa Nordea eller Danske Bank eller
någon annan. EBMs synsätt är alldeles för snävt. Vetskapen om en situation är ofta
mer spridd än bara till dem som är insiderloggade.
Ryktesspridningen hinner ofta längre än verkligheten. 3 faktorer bidrar till det 1)
informationen som tidigare var lokal sprider sig globalt på några sekunder, Internet
och Black Berries 2) det finns inga barriärer för kapital att flyta över gränserna, kan
analysera investeringar världen över 3) det har skett en medialisering av
transaktioner, intresset har ökat, intressegrupper kan använda media som verktyg i
kommunikationen. När Scania och MAN diskuterade ryktades det om att
fackföreningen på Scania spred information för att försvåra en affär.
467
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Bruset blir starkast i stora affärer och åtalet gäller sådana, de största i sitt slag.
Ryktesspridning och skriverier gör att handelsutvecklingen är anmärkningsvärd i de
här papperna före offentlig-görande. Bruset är starkast i stora affärer. Det är
finansindustrins miljö.
3 omständigheter i utredning läggs honom till last. Han var anställd vid Morgan
Stanley. Han känner Ossian Hellers. Han har använt 1 kodnamn.
Åklagarna har påstått att det är anmärkningsvärt att handel har skett när Morgan
Stanley var rådgivare, men det vore snarare konstigt om Morgan Stanley inte hade
varit med eftersom Morgan Stanley är med nästan överallt.
Om man tittar på de tilltalades handel är han misstänkt i 4 av de 34 affärer där
Morgan Stanley var med. Om man tar bort de affärer som gäller Q-rapporter o dyl.
och tittar på enbart uppköps-situationer framkommer det tydligt att Morgan Stanley
är underrepresenterat i de tilltalades affärer i förhållande till Morgan Stanleys
marknadsandel.
Han lärde känna Ossian Hellers på Handelshögskolan i ett kamratskap som har
fortsatt efter examen. De har också haft en yrkesmässig relation då Cevian blivit en
maktfaktor i finansbranschen. Den har gått från att vara en fond på 3 mdr kr till 35
mdr kr och Morgan Stanley har liksom med andra aktörer såsom Industrivärden,
Nordic Capital o.s.v. relationer med Cevian. Detta var viktigt för Morgan Stanley.
Magnus Kellberg var med och byggde den relationen.
Han har inte haft någon personlig vinning av sin relation med Ossian Hellers. Det
finns inga penningströmmar mellan dem. Han har inte använt någon Jokertelefon.
Han har tvärtom varit öppen med affärsrelationen mellan Morgan Stanley och
Cevian, vilket styrks av utdrag ur hans kalender. Han hade t.ex. möten med Lars
468
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Förberg som grundade Cevian tillsammans med Christer Gardell, om Telia;
skuldsättningsgrad, utdelningspolitik, uppdelning av bolaget och
situationen utomlands. De räknade på om ett peföretag skulle kunna ta Telia privat.
Det var naturligt för honom att inför mötena med Lars Förberg bolla dessa frågor
med Ossian Hellers. Per Hillström uppmanade honom att bygga relationer med
juniorpartners på investerarföretag i Stockholm.
Han hade ett yrkesmässigt ansvar mot Morgan Stanley och Per Hillström som
känner Christer Gardell privat. Han fick frågor som Christer Gardell frågade Per
Hillström och frågan hamnade i hans knä. Han ville då kunna ge svar. Det skulle ju
hamna hos en klient. Christer Gardell kunde fråga Ossian Hellers och sedan
hamnade frågan i hans knä. Då ville han ge svar. Situationen med Cevian var inte
unik. Det var så de arbetade.
Bollplank och nätverk är viktiga i branschen. Kanske hade inte Morgan Stanley
varit rådgivare åt OMX och Skandia/Old Mutual o.s.v. om inte Per Hillström känt
folk på dessa bolag. Relationer är viktiga inom investment banking. Självklart tog
han rygg på Per Hillström i detta tänk. Han blev inbjuden till middagar och luncher
o.s.v., där de fick uppdrag. När ComHem såldes lärde han känna bolagsledningen
och köparen kommer förr eller senare att sälja bolaget. Det har varit naturligt att
hålla kontakten med ComHem för att få vara med i nästa affär.
Att tala om bolag är naturligt för honom som finansnörd. Det förekommer en ocean
av företagsnamn i utredningen och lika många kodnamn på företag och projekt.
Som Christer Gardell sade i sitt vittnesmål är detta vanligt i finansbranschen (s. 41,
42). Information är kapital och man vill skydda sitt kapital.
Kodnamn är ett uttryck för professionalitet. Kodnamn skyddar kapital. Vissa
använder det mer, andra mindre. Yrkesmässigt var det rätt av honom att använda
kodnamn när han hade folk omkring sig, t.ex. på Arlanda om han skulle på ett flyg.
469
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Findexas vd Cornel Riklin beskrev i förundersökningen Eniros intresse för Findexa.
Han uttalade att det enligt deras åsikt den 18 september 2005 var lika troligt att
processen skulle leda till ett bud på bolaget som att det inte skulle bli så (s. 8). En
affär var långtifrån uppgjord.
I den publika domänen fanns vid den tiden en omfattande ryktesspridning och
eventuellt läckage. Eniros vd hade öppet deklarerat sitt intresse för Findexa.
Förvärv i Norden var en del av bolagets strategi. Findexa var det enda realistiska
förvärvsobjektet av storlek. Branschen genomgick en konsolidering. Huvudägaren
av Findexa hade inlett en reducering av ägandet i bolaget. Det fanns budrykten
sedan slutet av augusti/början av september som marknaden funnit trovärdiga.
TPGs strategi var inte att äga innehav över börsen under längre tid.
Handelsutvecklingen återspeglar trovärdigheten i ryktesspridningen. Ryktesspridningen hade hunnit åtminstone lika långt som verkligheten. Ryktesspridningens trovärdighet verifierades av volym- och aktieprisutvecklingen (s.10).
Från Findexas börsintroduktion i maj 2004 till september 2005 gick Oslobörsen upp
67 procent. Findexa utvecklade sig horisontellt och gick upp 9 procent, d.v.s.
knappt 60 procent sämre än index (s. 11).
Från den 1 september 2005 fram till Ossian Hellers handel och budet gick aktien
utan ny information från bolaget upp 8 procent, d.v.s. markant bättre än marknaden.
Detta tyder på omfattande ryktesspridning och eventuellt läckage.
Budpremien var 10 procent. I en konventionell situation är den mellan 20 och 35
procent. Varför skulle Findexas aktieägare acceptera en lägre budpremie än vad
som var brukligt? Jo, börskursen hade inflaterats, blåsts upp, på ryktesspridning och
eventuellt läckage. En typisk budpremie nåddes endast på data från slutet av augusti
470
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
2005. Detta visar att aktiekursen under en längre tid hade blåsts upp på
ryktesspridning och ett eventuellt läckage (s. 13).
I en konventionell budsituation, d.v.s. utan ryktesspridning, förklarar budet cirka
100 procent av avkastningen, men i det här fallet förklarade budet bara 60 procent.
40 procent av avkastningen kan tillskrivas ryktesspridningen och 25 procent av
avkastningen genererades innan Ossian Hellers handel. Detta visar på omfattande
ryktesspridning och eventuellt läckage (s. 14).
Samma bild får man om man tittar på en analys av volymutvecklingen (s. 15).
Medianvolymen under 6 månader fram till den 1 september 2005 låg på 77 000
omsatta aktier per dag.
Medianvolymen under september 2005 fram till Ossian Hellers handel den 19
september 2005 visar på en 57 procentig ökning. Medianvolymen under perioden
från den 1 september 2005 fram till dess att budet offentliggjordes var 159 procent
högre. Volymen under september 2005 var signifikant högre än historiska data.
Detta visar på omfattande ryktesspridning och eventuellt läckage.
Volymerna var betydande såväl före som efter Ossian Hellers handel (s. 16, 17).
Detta visar volymer omsatta aktier per dag. Den 8 september 2005 var volymen 400
procent över historiska data på normal nivå. Den 14 september 2005 var volymerna
nästan 700 procent över genom-snittliga historiska data. Under en knapp tredjedel
av handelsdagarna i september 2005 låg handelsvolymerna hundratals procent över
historiska data kombinerat med en aktieprisutveckling som var markant bättre än
marknaden. Detta visar på omfattande ryktesspridning och eventuellt läckage.
Den allmänt kända informationen visar att Findexa var en uppköpskandidat och att
Eniro hade bekräftat ett intresse för Findexa (s. 20). Beträffande uppdragets status
hade Eniro indikerat intresse via email. Det var först efter genomförd due diligence
471
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
den 22 september 2005 som Eniro var redo att kalibrera sitt intresse och som
bankerna godkände förvärvsfinansieringen. På kvällen den 23 september 2005
möttes styrelsen i Eniro. Inget beslut togs om ett formellt bud förrän under helgen.
Slutsatsen är att bara Eniros mail om intresse var allmänt känt vid tiden för
aktiehandeln (s. 21).
Vid tidpunkten för aktiehandeln fanns inget bud, vare sig indikativt eller formellt,
inga förslag på villkor, ingen finansiering och ingen due diligence hade skett (s. 22).
Slutsatsen är att Eniros intresse var allmänt känt och diskonterat i aktiekursen.
Konkretion skedde först den 23 – 25 september, den tiden som målet i Norge berör,
och det var först då som eventuell insiderinformation kunde uppstå (s. 23) Det fanns
alltså ingen insiderinformation vid Ossian Hellers handel. Inget av rekvisiten
avseende begreppet insiderinformation är uppfyllt (s. 24). Ryktesspridningen hade
hunnit lika långt som affärens status.
Han var inte insiderloggad, hade inte tillgång till den elektroniska mappen eller till
s.k. pipeline och hanterade inte jävskontroll av nya uppdrag (s. 29).
Han har försökt vara EBM behjälplig under utredningen och har försökt ta fram
uppgifter för att se om det hölls något måndags möte i anslutning till aktiehandeln.
Det förs dock inga anteckningar om när måndags möten sker eller vilka som är
närvarande. I genomsnitt sker de varannan vecka. Det är alltså inte fastställt om
något måndags möte hölls eller vilka som närvarade än mindre vad som sagts. EBM
menar ändå att Magnus Kellberg fick information på måndags mötet den 19
september 2005. Han var inte på kontoret den dagen och telefonlistor visar att han
inte ringde dit. Det är inte tillräckligt att hänvisa till att information kan ha funnits
och att han kan ha vistats där – under en period som han var stationerad i London.
Begreppet löpande delgivning är omöjligt att försvara sig mot. Det skapar en
omvänd bevisbörda.
472
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
EBM har påstått att han var en serieläckare från september 2005 till april 2007. Men
varför har han inte läckt om andra överlåtelser där Morgan Stanley var inblandat (s.
39), t.ex. Nordic Capitals köp av Capio, Logicas av WM-Data, MANs bud på
Scania? Det sistnämnda hade gett mellan 30 och 40 kr tillbaka på en investerad
hundralapp. I samtliga angivna affärer hade han perfekt insyn utan att läcka, t.ex.
Nycomed eller Lindab där han var projektledare och kunde buden utantill på
decimalen, bud som låg mer än 100 procent över värdet i böckerna. Detta gav
självklart en väsentlig kurspåverkan.
Mer än 600 personer var inloggade och insiderregistrerade i Findexa (s. 40). Han
däremot hade inte någon som helst delaktighet i uppdraget. Om han inte var med
ska han då som anställd hos en av rådgivarna bli misstänkt? Av åklagarnas
resonemang följer att alla som arbetar åt någon av rådgivarna är potentiella tipsare.
Detta handlar om tusentals personer. Hans integritet framgår av en tidningsartikel
om budstriden i Vin & Sprit (s. 42).
Han har känt starkt stöd från Morgan Stanley under hela resan. Förtroendet
förändrades inte med anledning av att det kom fram att han pratat med Ossian
Hellers om OMX. Hans roll på Morgan Stanley gick ut på att vinna nya mandat och
genomföra mandat. De hade ett antal olika mandat under resans gång och
förväntansbilden av honom var att han kan mycket om olika bolag, så att om det
kommer en fråga om ett bolag som de hade ett uppdrag för var det naturligt för
honom att ge ett övergripande svar. Man ska dock komma ihåg att han inte arbetade
på uppdragen. Det är en teoretisk fråga vad det betydde att han talat med Ossian
Hellers. Om han hade haft känslig information hade det varit än viktigare att ge ett
övergripande svar. Det vore märkligt om han pratade om 99 bolag men inte det
hundrade bolaget.
473
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Beträffande Ossian Hellers uttalande under utredningen att han inte har talat med
Magnus Kjellberg om aktier över huvud taget tog frågorna under förundersökningen
sikte på om han lämnat insiderinformation. Han vidhåller det han sagt i förhör. Han
har inte lämnat information om eller från Morgan Stanleyuppdrag. Han och Ossian
Hellers har gått på Handels ihop, båda arbetade i finansbranschen och deras
respektive arbetsgivare hade en affärsrelation. Det är naturligt att de pratade om
bolag. De är finansnördar.
Ossian Hellers påstående tog sikte på hans privata investeringar. Han har inte haft
med dem att göra. Läkare, hantverkare, jurister handlar i aktier. Han har utgått från
att Ossian Hellers gjort det också, men att det skulle vara så omfattande har han inte
känt till. De har pratat om en mängd olika bolag. Han har inget minne av att de har
pratat om Eniro. Han hade inte problem att hantera Ossian Hellers om denne krävde
för mycket i deras diskussioner om aktier eller investeringar. Ossian Hellers agerade
professionellt. Han märkte inte att Ossian Hellers sökte insiderinformation.
----Så vitt han vet pågår kameraövervakningen på arbetsplasten i Stockholm hela tiden.
Han var stationerad i London till oktober 2007, men spenderade tid på Stockholmskontoret på olika uppdrag. Han hade eget rum hela tiden förutom under en period i
slutet av 2006 då han temporärt delade rum. Alla har egna rum utom analytikerna
som sitter i öppet landskap
Morgan Stanley Norden där han ingick består av Stockholm och London. Han var
nummer 3 - 4 ungefär. I Stockholm arbetar 15 - 20 man, 4 personer på asset
management och resten på investment banking. Kompensationen är baserad i
huvudsak på 3 steg 1) hur firman går 2) Nordenteamets prestation 3) din egen
prestation. Vid slutet av året sker en utvärdering där man får kommentera enskilda
474
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
individers arbete. Frågor håller man framförallt i projektteamet, men det kan
förekomma generiska frågor utanför teamen. Need to know principen gäller.
Carnegie Köpenhamn blev av med sitt banktillstånd. Compliance har inte varit den
bankens starka sida. De stora amerikanska bankerna investerar väldigt mycket
pengar och resurser i compliance. De har större compliance avdelningar än USAs
största advokatbyråer.
Beträffande samtalet med Ossian Hellers på kvällen den 6 februari 2007 (ab. 297 s.
56) att de ska snacka i helgen o.s.v. om jaktsäsongen var det bara ett allmänt uttryck
för att på hans front var allt ok, d.v.s. inget var nytt. Vilken jaktsäsong som börjar i
början av februari får Ossian Hellers svara på. Han borde kanske ha frågat denne
vilken jaktsäsong han avsåg. Vad han vet har inte Ossian Hellers vapenlicens. Det
kunde handla om att Q 4-rapporterna kommer i februari. Q-rapporter kan vara en
typ av ingångsperiod för Cevian.
Beträffande hans uttalande kl. 16:12 (s. 57) ”läget för övrigt inte så mycket
eftersom sjuk, tissel och tassel, lite action osv” kunde han ha tyckt att det var lugnt
på jobbet. Han ville inte tala om sina uppdrag med någon som inte var en del av
uppdraget. På så vis kunde det bli lite otydligt. De hade delvis en yrkesmässig
relation. Ossian Hellers arbetsuppgift gick ut på att analysera trender och företag,.
När de pratade om aktier var det självklart att använda kodnamn om det var folk
runt omkring. Så fungerar branschen. Han använder dock inte alltid kodord. Vid
samtal med Ossian Hellers har han använt kodorden Ofelia, Assar, allt mellan
himmel och jord. Kodorden var en stundens ingivelse, den association han hade just
då. Assar kan ha varit Assa Abloy.
De hade inte kommit överens om att använda kodord för ett visst bolag. Om någon
för in kodord i hans sfär tänker han inte på det. Om han t.ex. står på flygplatsen och
det är uppdrag för Ericsson är det självklart att han använder kodord. Information är
475
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
kapital. Det är dina unika idéer som du har som bygger relationer och skapar
förtroende. Han vill inte att någon annan ska ta hans idéer. Detsamma gällde för
hans samtal med Ossian Hellers.
Han har medverkat i uppdrag för Vin & Sprit, börsintroduktion för ett bolag i
biotech som de sedan hoppade av då de inte tyckte att bolaget hade önskvärd
kvalitet. Han var projektledare för försäljningen av ComHem kabeltv/trippelplay
företag, tv/telefoni/bredband. Han var projektledare för rekapitalisering och
ansvarade för försäljning av Ahlsell 2005-2008. 2006 var han delaktig i det största
utköpet av riskkapitalbolag inom healthcare då Nordic Capital köpte ut bolag. I
december 2006 hade han ansvaret att sätta Lindab på börsen på Ratos vägnar,
TeliaSonera på börsen, Telefonica Mobiles på börsen. Det har spänt över många
olika sektorer. Lindab och Altana kunde han ha läckt till Ossian Hellers.
Svaret till Ossian Hellers att han inte har några större babeuppdateringar avsåg tjejer
eller bolag (ab. 297 s. 60, 2 april 2007 kl. 14:59) ”kaffe idag osv men har inga
större babeuppdateringar, dricka kaffe ändå, att vi inte hann prata osv kolla
lägenhet med KL”. Det här är längesen. Bolag kan ha en mängd olika benämningar.
Med facit i hand kanske han skulle ha klargjort vad Ossian Hellers menade, det är
ett ganska generiskt samtal. Det kunde ha att göra med en lägenhet som var till salu
i det hus där han bor. Om det gällde bolag har de en yrkesmässig relation där det
ingår att prata om bolag med olika personer. Alla talar med alla men man agerar
professionellt. Vad han kan minnas hade han inte lovat honom att uppdatera honom
på något. De kan inte ha diskuterat något av bolagen som ingår i åtalet utan att
förstå att han lämnade insiderinformation eftersom det inte har funnits insiderinformation i något av de aktuella fallen. Om det har funnits har han inte haft den
och har inte överfört den.
476
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det ingick i hans arbete att vara uppdaterad på Bloomberg, DI, Financial Times
o.s.v. Han levde med sin Black Berry, kollade t.ex. email när han gick upp på
natten. Han hade den alltid med sig.
När han pratade med Ossian Hellers utgick han från att denne skulle använda den
efterfrågade informationen professionellt. Han kände inte till omfattningen på
Ossian Hellers privata investeringar och hur aktiv han varit. Han har utgått från att
man agerar professionellt och från hur han själv agerar. Han har aldrig träffat Ken
Lennaárd före den här rättegången.
De pratade väldigt generellt om bolag. Det handlade inte om känslig information
eller insiderinformation som kunde vara kurspåverkande som han delade med sig
av. De hade generella diskussioner om många bolag. Han har utgått från att det varit
yrkesmässigt.
Babeuppdateringar o.s.v. kan ha att göra med att Ossian Hellers och hans flickvän
hade en fnurra på tråden. Han minns dock inte. Det får bli hypoteser. Det kan ha att
göra med tjejer. De pratade om tjejer. Tidvis pratade han ofta med Ossian Hellers.
Under andra perioder gick han ner i arbete och hade inget socialt liv. Det gick i
vågor och berodde på arbetet. Kontakterna med Ossian Hellers var ömsesidiga. De
talade inte bara om bolag, utan även makroperspektiv. Han och Ossian Hellers har
aldrig diskuterat de projekt som pågått på Morgan Stanley. Han var inte med i
Findexa. Han ställde inga frågor om det. Om han hade gjort det hade det varit
mycket udda. Han delar uppfattningen att han ska insiderloggas om någon frågar
honom om en budnivå, men sådana frågor ställer man inte.
Ossian Hellers:
Han har mycket goda kunskaper om branschen och dess aktörer. Han har träffat
Lars Berg som företrädde Tomas Franzén som vd i Eniro, har haft möte med Tomas
477
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Franzén, har träffat Findexas ledning efter börsintroduktionen 2004, och företrädare
för det riskkapitalbolag som ägde det norska Fonecta.
Han handlade på måndag eftermiddag den 19 september och onsdag eftermiddag
den 21 september 2005. Det har framkommit i målet om Neonet i Stockholms
tingsrätt att handeln ägde rum på eftermiddagen på onsdagen. Det innebär att han
handlade under 20 procent av den öppna börstiden under den veckan vid
Oslobörsen. Av totalt 3,1 milj omsatta aktier i Findexa på Oslobörsen den veckan
köpte han 400 000. Det fanns 2,7 milj aktier till som hade säljare och han kan
garantera att såväl Andreas Hofmann som Ken Lennaárd kunde ha investerat
massor i den här aktien. Detta var en bra eventdriven investering, men den krävde
en omfattande bakgrundsinformation om branschen för att kunna förstås.
Det fanns förklarliga och offentliga anledningar till att spekulationer uppstod om att
Eniro skulle lägga bud på Findexa. Marknaden hade vid tiden för hans aktieköp
redan prisat in åtminstone 50 procents sannolikhet för att Eniro skulle lägga ett bud
på Findexa. Därmed fanns ingen insiderinformation (s. 3).
Alla Gulasidorbolag har sitt ursprung i gamla Televerk (s. 5). Man har sedan
bolagiserat Gulasidor bolagen till enskilda bolag och därefter sålt ut de flesta
eftersom man anser att en telekomoperatör och en informationsbusiness är skilda
saker och finansmarknaden accepterar inte konglomerat. I Norden fanns fyra
aktörer: Eniro, Findexa, TDC Förlag och Fonecta (s. 5).
Tomas Franzén gick sommaren 2005 ut och sade att han skulle växa i Norden. Det
var en tydligt kommunicerad strategi att man skulle sälja av Polen och en del andra
verksamheter. Vad innebär det då att fokusera på Norden? Det fanns 3 spelare man
kunde köpa, men i praktiken fungerade det inte så eftersom Findexa inte hade någon
överlappning i katalogdelen. On line delarna var redan konkurrensutsatta och kunde
478
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
därför fusioneras utan problem med konkurrensmyndigheter. Eniro hade varit
intresserat av att köpa Findexa redan innan börsintroduktionen 2004 (s. 6).
Om Eniro skulle köpa TDC Förlag skulle man vara tvungen att sälja av antingen
”Lokaldelen” eller ”Din Del” eftersom ett bolag inte får köpa sig till ett monopol.
Ett köp av TDC skulle kräva en fire sale d.v.s. en snabb måste försäljning som inte
skulle inbringa några stora summor. Man hade även till viss del samma
försäljningsorganisation, vilket skulle innebära att det skulle bli en ganska kladdig
affär.
TDC sade vid denna tid (ab. 389 s. 3) ungefär att man skulle sälja (Undersöker de
strategiska möjligheterna). I juli höll man en auktion men Eniro deltog inte i
auktionen och det var känt. Om Eniro varit suget på TDC skulle man ha gått in i det
här skedet. Detta visste marknaden. I förundersökningen finns information från ett
styrelsemöte i Eniro där man snabbt avfärdade en investeringen i TDC Förlag.
Beträffande Fonecta gjorde en enorm överlappning av kataloger i Finland en
investering omöjlig (s. 6). Koncernchefen i Fonecta sade att man skulle konkurrera
med Eniro överallt och inte ha kvar några geografiska uppdelningar. Då kunde inte
Eniro köpa Fonecta.
När Macquarie köpte Yellow Brick Road där Fonecta ingår (ab. 389 s. 2) innebar
det att det bara var Findexa man kunde köpa. Strategin att växa i Norden var alltså
att köpa Findexa eller att inte köpa Findexa. Om man ville växa skulle man köpa
Findexa. Det betydde dock inte att man visste om eller när detta förvärv skulle ske.
I en artikel i Veckans Affärer den 7 juni 2005 (s. 7) sades att Tomas Franzén varit
vd i 1 år, att han hade styrt om företaget och gjort om försäljnings- och
produktionsorganisationen samt utseendet på katalogerna. Eniro hade för låg
skuldsättning tyckte aktiemarknaden, vilket borde lösas antingen genom att de
479
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
köptes ut från börsen eller att Eniro köpte någon annan. Det fanns alltså en press på
Eniro att agera.
Den 16 september 2005 hände något (s. 8). Findexa var mest intresserat av TDC
Förlag och var inne i auktionens slutrunda i september 2005. Processen hade startat
i juli 2005. 2 eller 3 aktörer var kvar, varav Findexa troligen var det bolag som hade
mest synergier att hämta i en sådan affär, en dansk-norsk business som slås ihop,
delade teknikplattformer, en bolagsledning o.s.v. De hade helt enkelt innerspår i
affären. Den här informationen spred sig först till Dow Jones, sedan till Bloomberg
och sedan fick DI informationen den 19 september 2005 (ab. 389 s. 6). Analytiker
m.fl. visste naturligtvis om detta redan under helgen.
Vad innebar det att Findexa var nära att köpa TDC (s. 9)? Jo, om Findexa köpte
TDC skulle det bli alldeles för stort för Eniro att köpa. Det nya företaget skulle
dessutom innehålla delar som Eniro inte ville ha. De nya finansiella delägarna
skulle inte vara intresserade av en snabb försäljning, vilket skulle ta bort objektet
från marknaden. Alla Eniros köpmöjligheter i Norden skulle försvinna. De visste att
det var nu eller aldrig ett bud skulle läggas. Spekulationerna tilltog om att Eniro
skulle lägga ett bud på Findexa. Han vill här poängtera att uppgiften om att Findexa
var 1 av ett fåtal kvarvarande intressenter avseende TDC kom fredagen den 16. Den
kvällen skickades mailet där Eniro approcherade Findexa.
Det blev en direkt reaktion på nyheten. Man insåg att det inte var så lång tid kvar.
Den 14 oktober, d.v.s. 4 veckor senare, sålde man TDC Förlag,. Detta visar att man
var inne i den absoluta slutrundan. Findexa låg bra till. Eniro måste bestämma sig
snabbt om de skulle köpa Findexa. Därför var processen bara 1 vecka lång.
Spekulationerna satte igång om att såvida Eniro var seriösa i sin tillväxtstrategi
skulle de köpa Findexa nu.
Att Findexa var med i budgivningen blev känt redan i augusti 2005 (s. 10). Då
började kursen på Findexa att gå upp. Från början av augusti fram till före budet
480
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
gick kursen upp nästan 14,5 procent och vid budet 12 procent, d.v.s. den gick upp
mer innan budet.
Findexa börsnoterades den 1 juni 2004 på 25 NOK per aktie. Exakt 14 månader
senare stod kursen i 25,70 NOK, d.v.s. 3 procent högre. Samtidigt hade den norska
börsen stigit 55 procent. Detta visar att Findexas aktiekurs inte påverkades av
börsen i övrigt och att kursen vid denna tid inte hade spekulativa inslag. Inga
nyheter av kurspåverkande natur släpptes från Findexa från denna tidpunkt, den 1
augusti, fram till budet den 26 september 2005. All kursstegring från den 1 augusti
får således anses bero på spekulationer om ett bud. Budet som släpptes den 26
september 2005 var på 32,35 NOK. Det var 26 procent högre än kursen den 1
augusti, vilket är nära mitten för en vanlig budpremie. Även detta stöder att kursen
den 1 augusti 2005 var utan spekulation (s. 11). Det var på den kursen man lade
budet. Kursstegringen därefter berodde enbart på spekulationer om ett kommande
bud.
Om marknaden prisade in 0 procents sannolikhet för ett bud den 1 augusti 2005 och
100 procents sannolikhet den 26 september 2005 blev marknadens inprisade
sannolikhet för bud när han köpte över 50 procent (s. 12). Om det visade sig att det
inte blev något bud skulle kursen gå ner så mycket som den hade gått upp eftersom
kursökningen berodde på spekulationer om bud.
När han köpte den 19 september 2005 hade marknaden prisat in en sannolikhet för
ett bud på 50 procent eller mer (s. 13). Kursstegringen fram till det att han köpte var
lika stor som efter det att han köpt fram till budet. Den 19 september 2005
meddelade Findexa den norska börsen att de såg att ett bud skulle komma var lika
sannolikt som att det inte skulle komma ett bud. Det var första gången som Findexa
kommunicerade med Oslobörsen om Eniros sonderingar, vilket visar att förloppet
var kort. Eniro hörde av sig fredagen den 16 september. Att det var en 50 - 50
situation får ytterligare stöd av att Eniro 4 dagar senare, efter att ha gjort en due
diligence, inte kunde fatta beslut i styrelsen om att gå vidare med ett bud.
481
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Först under helgen den 24 – 25 september 2005 fattade styrelsen ett beslut att lägga
ett bud och meddelade Findexa detta. Att man bordlade frågan om budet visar att
det stod och vägde. När Ossian Hellers köpte var sannolikheten för ett bud 50
procent och den inprisade sannolikheten var 50 procent. Om man skulle ha
offentliggjort Eniros planer på ett bud på Findexa och den sannolikhet som fanns
för budet (50 procent) skulle inte detta föranleda någon kursreaktion eftersom den
redan var inprisad. Någon väsentlig kurspåverkan skulle inte ske.
Han hade investeringsskäl som inte var baserade på någon icke publik information
och som inte hade någonting med Magnus Kjellberg att göra. Telefonlistor visar att
Magnus Kjellberg och Ossian Hellers inte ens hade någon kontakt under perioden.
Ossian Hellers och Magnus Kjellberg är goda vänner. De umgås ibland mycket,
ibland inte alls under perioder. Magnus Kjellberg arbetar dygnet runt ibland. Ossian
Hellers och Magnus Kjellberg spelar tennis, golf, ses på middagar, fester, julbord
o.s.v. De umgås i samma personkrets, ett gäng på 14 - 15 personer från
Handelshögskolan (s. 17).
Det fanns ingen insiderinformation när han handlade, ingen kurspåverkande
information, än mindre någon väsentligt kurspåverkande information. Detta är
förvisso den av alla event drivna investeringar han gjorde som träffade det faktiska
eventet bäst i tiden. Annars har han varit ute lite för tidigt. Han köpte långt ifrån vad
hans konto medgav.
Om han hade haft insyn i Findexaprocessen och varit beredd att begå insiderbrott
hade han väntat till den punkt då Eniro hade beslutat sig för att lägga ett bud eller
inte. Då han handlade var ryktena på marknaden lika långt eller längre gångna än
verkligheten. Även detta styrker att han inte haft någon information och att
insiderinformation inte fanns (s. 19).
482
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Investeringsskäl.
Investeringen var en trendoch mediaspekulation.
Under 2004 publicerade Findexa 115 tryckta kataloger i sammanlagt cirka 9 milj
exemplar. Bolaget hade en stor verksamhet med kontor överallt i Norge.
Findexas omsättning var stabil och lönsamheten hög (s. 5), men utvecklingen av
Findexa hade i princip stagnerat. Man låg still i omsättning (1 600 milj NOK) och
hade en ebit marginal på 45 procent. Bolaget hade lönsamma affärer, man kan säga
monopolaffärer. Kursen låg still på 25 NOK med mycket små variationer och
korrelerade inte med börsen i övrigt (s. 6). Det fanns en god möjlighet till en lönsam
trendspekulation (s. 8).
Många av Gulasidornabolagen i Europa var/är ägda av pefonder då bolagen har
stabilt kassaflöde som kan skuldsättas hårt. Texas Pacific Group ägde Findexa och
satte det på börsen under 2004 men behöll cirka 60 procent av aktierna (s. 10). Det
finns budregler även i Norge och om någon skulle köpa TPGs del av aktierna skulle
köparen vara tvungen att lägga bud på hela bolaget. Att hela bolaget blev uppköpt
var i stort sett det enda sättet som Texas Pacific Group kunde komma ur innehavet.
Det spekulerades i att innan dess hade Eniro gett bud på bolaget, men inte
tillräckligt högt för att få igenom affären.
Kursen hade inte gått upp under 14 månader. Den följde inte index (s. 12). I augusti
2005 gick kursen plötsligt upp 6 procent (s. 13). Det berodde inte på rapporten. Q 2
2005-rapporten hade lite sämre försäljning och lite bättre marginal än väntat.
Aktiekursen gick upp knappt 1 procent. I september 2005 gick kursen upp 10
procent på 20 dagar (s. 15) p.g.a. spekulation. Marknaden spekulerade i att det var
nu eller aldrig. Eniro skulle köpa Findexa (s. 16). Det fanns en god möjlighet till en
lönsam trendspekulation (s. 17). Den 26 september 2005 lade Eniro ett kombinerat
483
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
aktie/kontantbud på Findexa (s. 19). Budet var på 32,35 NOK per aktie. Kronologin
visar tydligt att han köpte på en trendspekulation (s. 20).
Redan vid slutet av den 20 september 2005 låg han cirka 180 000 NOK plus. När
han köpte mer den 21 låg han ytterligare plus och kunde köpa mer. Det är typiskt
för hur han handlade. Först tog han en position och om trenden fortsatte kunde han
handla mer. Han investerade bara 54 procent av sitt kontoutrymme (s. 24). Det
fanns 2,7 milj aktier till som sökte köpare under den veckan. Han kunde investera
fullt om han satt med någon slags insiderinformation. Hans
resultat efter skatt blev 1 246 704 kr (s. 25).
Detta är en rent eventdriven investering i ett läge när det inte fanns någon som helst
insider-information.
Vid förhöret i april 2007 var affären nästan 2 år gammal för honom och han hade
gjort många affärer efter det privat och ett hundratal analyser på arbetet. Faktabasen
är som den är. Han hade ingen tillgång till fakta i sin häktescell. Förhörsledaren
Torbjörn Nilsson förstod inte någonting. Han förklarade Electrolux utförligt och
ingående. Ändå förstod Torbjörn Nilsson inte. Han bad honom uttryckligen att höra
personer, men det gjorde Torbjörn Nilsson inte. EBM var helt ointresserade av allt
han hade att säga. Då kom han fram till konklusionen att innan han fick prata med
någon som kunde någonting och innan han fick tillgång till informationen sade han
ingenting.
Han gav in sina investeringsskäl redan den 15 februari 2008. De skulle ha ett möte
då. Han sade att skälen inte var kompletta utan en muntlig framställning. Han hade
inte haft tillgång till Merger Market o.s.v. då. Det är en betaltjänst, men mycket av
materialet hade han redan då. Om EBM hade gått med på att ha mötet hade
åklagarna fått det här presenterat redan då, men i stället ställde EBM in mötet i sista
stund. Åklagarna har själva bäddat för att de får se allt detta vid huvud-
484
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
förhandlingen. Dessutom hade de 23:18 möten där åklagarna satt helt stilla och ville
att Per Friberg skulle bedöma uppgifterna. Sedan fick de tag på hans cv och alla
möten med honom ställdes in och i stället väcktes åtal.
Index hade ingenting med den här aktien att göra. Börsen gick upp 55 procent från
börsintroduktionen och sedan 3 procent. Man kan hitta perioder när de gått lika,
men det beror inte på att aktien följde index. Det var bara en slump, inte en drivande
faktor. Aktien levde ett eget liv. Man slår sönder åklagarnas påståenden med att om
aktien hade följt index skulle budpremien ha behövt vara 20 - 30 procent, men den
var bara 10 procent p.g.a. att alla visste att detta bara var spekulativa inslag.
Beträffande samtalen den 6 februari (ab. 297 s. 56) ”nicht neue på min front”,
”jaktsäsong osv” undrar han också vad samtalen gällde. Att det skulle bero på Q 4rapporter stämmer inte. De strömmade in redan under januari. De hade samtal på
natten, de pratade om inredning, Åreresa, kläder o.s.v. Han har ingen aning om vad
det handlade om. EBM har klippt i alla samtal och tagit ut vissa bitar och säger att
det är snack om insiderinformation. Det här kanske var vettigt då men går inte att
förklara nu. Han pratade i mobil 1 timme per dag. Det går inte att komma ihåg vad
20 sekunder i ett samtal på över 20 minuter handlade om.
För att förstå hans samtal med Magnus Kjellberg måste man veta vissa saker. Alla
pratade med alla, men alla pratade inte med alla om allt. I finansbranschen finns
många olika yrkesroller och när man diskuterar något och känner att här vill han
ställa en fråga frågar man den yrkesroll som kan svara bäst. Om han vill höra vilka
som köper aktier just nu, pratar han med mäklare. Om man pratar om rykten o.s.v.
pratar han med analytiker och mäklare. Om han vill fråga hur andra investerare ser
på något pratar han med analytiker som pratar med många investerare och har en
bild av det. När det gäller specifika rykten talar man om det med andra investerare.
Att fråga Magnus Kjellberg om ett specifikt aktierykte var meningslöst. Han hade
485
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
inte örat mot marknaden. Man diskuterar inte ett specifikt rykte med investment
banker. De har kompetens inom allmän finansiell rådgivning.
Cevian har 2 bestämda tidpunkter, före och efter fond II. Före fond II hade de 3
mdr. De hade inte muskler att gå in i stora bolag. Det fick Cevian genom att kunna
ta in 30 mdr p.g.a. att de var duktiga. Då kom alla investmentbanker upp till Cevian
för de förstod att Cevian skulle försöka gå in i stora bolag och dessas styrelser.
Investmentbankerna ville sitta med i passagerarsätet. Morgan Stanley var där, JP
Morgan var där, Deutsche Bank, Rotschild, alla investmentbanker var där. När
Cevian annonserade Telia och Volvo blev det ännu mera spring. De kunde föreslå
bolagen nya rådgivare genom sina nya styrelseuppdrag. När sedan specifika frågor
runt Telia kom upp var det inte konstigt p.g.a. att Morgan Stanley satte dem på
börsen. Magnus Kjellberg samtalade med Lars Förberg och han vet att Magnus
Kjellberg ringde Ossian Hellers för att hamna rätt i sina idéer gentemot Lars
Förberg. Det blev en mer professionell dialog där man kunde ställa frågor av mer
specifik natur men inte av aktienatur, t.ex. hur mycket skuld skulle man kunna ta
upp i denna typ av bolag och vad skulle det kosta.
Magnus Kjellberg hade med sin erfarenhet bra kontroll på WACC (weighted
average cost of capital). Han kunde ringa Magnus Kjellberg och fråga om han t.ex.
fick en fråga av Christer Gardell om det. De utvecklade en professionell relation
under våren 2006 till 2007. En naturlig förklaring till deras professionella relation
var att de dessutom är vänner. De pratade om aktier men om han såg ett rykte i en
tidning skulle han aldrig be Magnus Kjellberg att kommentera det. Antingen visste
han inte eller så hamnade han i en obekväm situation. Däremot skulle han kunna
fråga om skuldsättningen om någon typ av bolag var populära bland pebolag –
d.v.s. allmänna finansiella frågor. Det var inget konstigt med deras samtal, men
åklagarna tror att så fort man pratar finans med kodord så sprider man
insiderinformation.
486
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Magnus Kjellberg har aldrig pratat om något projekt på Morgan Stanley.
Investmentbankirer hör man aldrig något om när de arbetar med något, men när det
är offentligt springer de runt och talar om det på stan för att få fler uppdrag.
Beträffande åklagarnas påstående att han inte var avvisande mot att ta emot
insiderinformation (s. 38 samtal den 7 februari 2007 - Peder säger att ”fan jag var
inte så snabb o.s.v., jag fattade inte o.s.v.”.) är hans kommentar att om han ser en
vd för ett börsbolag på ICA 3 dagar innan en Q-rapport och denne ser nöjd och glad
ut anser åklagarna att han då har fått insiderinformation? Det gäller att passa på om
man tror på någonting. Detta säger ingenting om att personen har sagt vad som
finns i rapporten. Dessutom påstod personen det här efteråt. Han skapade en bild
efter det att han hade sett att kursen hade gått upp. Om åklagarna anser att detta är
insiderinformation har de inte förstått någonting. Hans kamrats kompis träffade en
person på HM som sett nöjd och glad ut. Om han ska reagera om någon sett en glad
person får han inte investera. Magnus Kjellberg visste inte att han gjorde privata
investeringar. Inte många visste om det.
På åklagarnas begäran har Andreas Fredriksson hörts som vittne och uppgett
följande.
Han arbetar idag i Citigroup, en investmentbank som liknar Morgan Stanley. 2005
var han vice president på Morgan Stanley. Det kan liknas vid en projektledare. Han
arbetade i Nordenteamet och var baserad i Stockholm. Han arbetade företrädesvis
med M & A-affärer men även med andra affärer som marknadsrelaterade affärer,
både på equity- och kreditsidan. På Stockholmskontoret hade han 2 personer över
sig och i London ytterligare några överordnade.
De arbetade med Eniro och flera förvärvsidéer under hela 2005 utan att ha något
formellt uppdrag. Uppdraget med Findexa minns han med start i mitten av
sommaren 2005. De hade pågående diskussioner med ledningen i Eniro. I början av
487
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
sommaren styrdes diskussionerna in på Findexa och de tittade mer uteslutande på
det förvärvet. De hade pågående diskussioner med Eniro under större delen av 2005
där Findexa var en av de möjliga investeringarna, men de hade inget direkt uppdrag
att titta på det. Från Morgan Stanleys perspektiv fanns det andra möjligheter än
Findexa, men han minns inte vilka. Han minns inte vilka andra bolag de tittade på.
Det var kanske 3 - 4.
Fr.o.m. februari 2005 tills de fick uppdraget tittade de på 3 - 4 bolag i branschen
och hade kontakt med Eniros management. När uppdraget drog igång under
sommaren 2005 skedde någon kontakt mellan Morgan Stanley och troligtvis
styrelsen i Eniro där det upprättades ett uppdragsbrev som skrevs under och de
officiellt fick i uppdrag att titta på en möjlig kombination av Eniro och Findexa.
Teamet bestod av personer från Nordenteamet, Andreas Fredriksson, Per Hillström
och representanter från Morgan Stanleys mediateam som är baserat i London. Där
är det en managing director som leder projektet från mediateamets perspektiv. Det
var också representanter från M & A-avdelningen som hade goda kontakter med
ledningen i Findexa. Personer från Morgan Stanleys finansieringsteam tittade på att
finansiera projektet men fick inte det uppdraget.
Han hade en koordinerande roll där allt material och all analys gick via honom och
sedan vidare till klienten antingen direkt eller via hans överordnade.
Det är vardagsmat för internationella banker att arbeta från olika städer i stora
projektteam eftersom klienter och olika kompetenser inom Morgan Stanley befinner
sig på olika platser. De vill utföra uppdraget på bästa sätt. De samlar input från de
olika individerna och levererar sedan svar på frågor och en analys till klienten.
Det var en kort period från juli – september som det här var skarpt läge. Det togs
fram dels ett strukturarbete d.v.s. alternativa lösningar på hur affären skulle kunna
genomföras. De tog också in en värdering och levererade ett förslag till klient på var
488
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
budet borde ligga för att få igenom det hos aktieägarna. Den tredje delen var
finansieringen, men den avbröts och någon lokal bank fick uppdraget. En fjärde
möjlig bit hörde ihop med strukturen och de dokument som skulle fram, bud
dokument, pressreleaser o.s.v. De 4 bitarna arbetades på under de 2 månaderna.
De gjorde först ett internt arbete på var bud nivån borde ligga, men det behövde inte
vara nära sanningen eftersom det finns en motpart som har saker att säga till om.
Bud nivån fastställs först på slutet, men det interna arbetet med värderingen började
tidigt i juli och fortgick till sista stund innan budet lades i slutet på september.
Den preliminära indikationen på var ett bud bör ligga används när man diskuterar
med klienten och resonerar om det är ett vettigt bud och om man har råd att betala.
Det gäller att hitta en balans så att budet går igenom och befintliga aktieägare tycker
att det är OK, d.v.s. att hitta en balans som accepterades av aktieägarna i såväl Eniro
som i Findexa.
Han minns inte exakt när finansieringen var klar, men han tror att det var strax
innan man approcherade Findexa på officiell basis. De ville ha det nästan klart då.
Det måste vara helt klart när man lägger budet.
Han tror att det var en av de lokala bankerna som skötte finansieringen. Det arbetet
var klart veckor innan budet lades.
Det blev en kort period. Det fanns ingen deadline. I alla typer av M & A situationer
är det bättre ju snabbare det går. Generellt försöker man komma till avslut så fort
som möjligt när diskussionerna inletts. 2 månader var inte bestämt i förväg. Efter 2
månaders arbete var parterna överens och då måste man ut med annonseringen. Det
fanns ingen anledning att hålla inne på annonseringen när beslut hade fattats av
styrelsen.
489
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Bland personalen i Stockholm fanns allmän kännedom om att de hade ett uppdrag
för Eniro att titta på Findexa. Utan att veta tror han att de flesta visste om det p.g.a.
att kontoret är så litet att de flesta vet om vad andra arbetar med. Det är dock på en
allmän nivå. Det finns ingen detalj-kunskap runt något projekt som är vida allmänt
känt i Stockholm.
Det finns s.k. måndags möten som sker på måndagar då tillräckligt många kan vara
med. På de mötena sker en generell avrapportering om status på olika projekt, men
inte statistik som förmedlas där, inga preliminära värderingar, tidsramar eller bud
nivåer. Det är ett forum för att alla som är med i det nordiska investment banking
teamet och ett telefonmöte för de som befinner sig i London.
Man är inte tvungen att vara med på mötena. Alla vet när de äger rum och man
försökte vara med. Det skickas 2 typer av kallelser. En kalenderinvitation som alla
medlemmar får. Sedan skickas ett email med en agenda d.v.s. ett spread sheet med
projektnamn som används som agenda. Beträffande ett projekt kan man säga att det
fortskrider enligt plan, att parterna har börjat prata, att det är en positiv anda i
samtalen o.s.v. Man är mer försiktig med information i publika transaktioner och
situationer eftersom det är mer känsligt.
Måndags mötena hålls för att de juniora ska känna sig delaktiga. Om flera med
samma erfarenheter samlas kan man dra nytta av andras erfarenhet. Det finns
definitivt flera syften med mötena, att ställa frågor och se hur man löst liknande
frågor tidigare. Magnus Kjellberg var en erfaren person. Om någon i ett projekt
frågade honom mer detaljerat skulle han ha insiderloggats. Frågan kan bestå i att
man har hamnat i en liknande situation som annan medarbetare varit med om och
hur man löste det.
Magnus Kjellberg har arbetat i branschen i 10 - 12 år och har bred erfarenhet.
Dessutom arbetade han på samma nivå som Andreas Fredriksson och var en
490
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
naturlig samtalspartner generellt. Han har ingen minnesbild av att han pratade med
Magnus Kjellberg om projektet. Under de 2 månaderna projektet pågick var
Magnus Kjellberg säkert på plats.
Generellt sitter de som kallas analytiker och associates i landskap. De över dem har
egna rum, men det varierar. Per Hillström delade rum med andra ibland trots att han
var senior. Det hände att associates och analytiker ringde London. Då fanns kodord
för respektive projekt, men man kunde höra ena delen av samtalet. Presentationer
om projekt förvaras gärna i låsta utrymmen som finns vid varje arbetsplats. Hur
respektive analytiker/associate hanterade det går inta att säga. Man får absolut inte
prata med utomstående om vad man gör på Morgan Stanley. Det ligger djupt rotat i
branschen. Man pratar inte med någon extern om något som skulle kunna härledas
till en klient eller vart man reser o.s.v.
Need to know principen är väldigt grundmurad. Den är kärnan i hela verksamheten.
Från dag ett drillas man i att aldrig lämna papper framme, väskan obevakad o.s.v.
Om man ställer detaljerade frågor om projekt som man inte är delaktig i uppfattas
det som udda och det sker sällan. Man försöker undvika att sätta sina kollegor i den
situationen. Frågorna går snarare åt andra hållet, d.v.s. projektgruppen frågar de
som är utanför projektet.
ÅTALSPUNKT 14 GAMBRO (Magnus Kjellberg, Ossian Hellers, Andreas
Hofmann och Ken Lennaárd).
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
491
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Åklagarna:
Av en artikel i Affärsvärlden den 22 februari 2005 (ab.392) framgår bl.a. att
Gambro hade sålt dialyskliniker i USA under 2004 och att vd Sören Mellstig
arbetade för att konsolidera verksamheten, att bolaget hittat nya verksamhetsområden internationellt samt tittade på möjliga förvärv. Avsikten var att Gambro
skulle växa i början av 2006
Den 3 april 2006 kom nyheten att Gambro hade blivit uppköpt av Investor och
EQT. Åtalet handlar om att Ossian Hellers, Andreas Hofmann och Ken Lennaárd
köpt aktier i Gambro och gjort ordentliga vinster. De sålde när pressmeddelandet
kom. Aktien börsstoppades då. Kursen var cirka 96 kr innan stoppet. Efter stoppet
steg den till 110 kr.
I det här fallet har Magnus Kjellberg läckt. Det finns en läcka i affären som heter
Mr White. Magnus Kjellberg är Mr White. Vidare var Bain o Co med, men de var
inne redan i januari 2006 som rådgivare åt EQT som kom att vara med på budet på
Gambro.
Morgan Stanley fick ett uppdrag från Investor den 11 februari 2006. Den 14
februari 2006 handlade Ossian Hellers. Andreas Hofmann handlade senare samma
dag. Ken Lennaárd handlade den 16 februari 2006.
Vid månadsskiftet januari/februari 2006 var aktien uppe i 90 kr, men den började gå
ner inför en Q-rapport som kom den 8 februari 2006. Kursen låg på ungefär 83 kr
den 8 februari 2006. Rapporten kommenterades i en artikel i DI samma dag med
rubriken Svagt bakåt för Gambro (s. 2 - 3).
Enligt en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt den 23 februari 2006 (s. 4) sänkte SHB
riktkursen för Gambro till 90 kr. Då hade Ossian Hellers, Andreas Hofmann och
Ken Lennaárd redan köpt aktier. Här var kursen cirka 81 kr. Man sade att riktkursen
492
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
på 6 månader borde vara 90 kr. När Ossian Hellers handlade aktier köpte han också
optioner med lösen i maj; på 80, 85 och 90 kr.
Enligt en artikel hos Ticker den 27 februari 2006 skrev Börsveckan att en strukturaffär kunde ge aktien ett lyft (s. 5). Den 2 mars 2006 fanns en artikel hos
Nyhetsbyrån Direkt om att aktien föll 6 procent efter ett möte hos FDA
(amerikanska läkemedelsverket). Den dagen köpte Andreas Hofmann ytterligare
Gambro-aktier för 9,6 milj kr. Den 3 mars 2006 fanns en artikel hos Nyhetsbyrån
Direkt med rubriken Något överdriven kursreaktion på FDA-note (s. 7). Analytiker
trodde inte att Gambro skulle bli någon kursvinnare. I en artikel den 23 mars i DI
sades att analytiker inte trodde på uppköp av Gambro (s. 8). Artikeln handlade om
en större sannolikhet för att de köpte än att de blev uppköpta. Dagen efter artikeln
köpte Ossian Hellers optioner i Gambro med lösenpris 95 kr i maj. I ytterligare
artiklar i DI samma dag sades att det fanns heta rykten om Gambro (s. 9 - 11) som
gällde att Christer Gardell hade gått in i Gambro. I en artikel den 28 mars 2006 hos
Nyhetsbyrån Direkt sade Hagströmer & Qviberg att Någon form av strukturaffär
väntas inom 6 månader. Under hela den här tiden pågick arbetet med budet och
förhandlingar.
Den 3 april 2006 handelsstoppades aktien och därefter kom en pressrelease med
nyheten att Investor och EQT genom Indap AB hade lagt ett bud på Gambro på 111
kr per aktie kontant (s. 13). Finansinspektionen kom därefter att starta en utredning
om eventuell insiderhandel i Gambro. Myndigheten ställde frågor till företagen och
bad dem redogöra för processen.
Eftersom EQT och Investor bildade ett gemensamt ägt bolag, Indap AB, för att
lägga budet var de inte skyldiga att föra loggbok, men gjorde det ändå. Projektet
kallades Gordon. Till deras svar till Finansinspektionen var fogad en loggbok som
innehåller namnen på de personer i de olika bolagen som var inblandade (s. 20). I M
& A teamet på Morgan Stanley ingick Per Hillström, John Hepburn, Per Franzén,
493
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Stephen Munger, Philip Apostolidis, Andreas Fredriksson, Mattias Odenberg m.fl.
Intressant i sammanhanget är den 11 februari 2006. Loggboken avseende datumet
den 14 mars 2006 var således fel (s. 22, 23).
Magnus Kjellberg finns inte med i Morgan Stanleys lista över de personer som
ingick i projektet, som kallades St. Barths (s. 26). Däremot är flera av hans
arbetskamrater med.
Ossian Hellers vinst på transaktionerna i Gambro var 12 136 366 SEK (s. 28).
Andreas Hofmanns transaktioner är mer komplicerade. Han gick in samtidigt som
Ossian Hellers men Vismaaffären löpte parallellt och Andreas Hofmann hoppade
mellan dessa investeringar. När det fanns spekulationer om att budet skulle komma
att höjas klev Andreas Hofmann in igen efter pressreleasen, men sedan klev han av
med ett litet minusresultat. Ken Lennaárd gjorde en vinst på 2 430 392 kr.
Den 14 februari 2006 köpte Ossian Hellers dels 80 000 aktier till kursen 84
respektive 83,99 kr för sammanlagt 6 751 677 kr dels 2 500 optioner med lösen i
maj 2006 för sammanlagt 1 101 750 kr. Den 22 februari 2006 köpte han 1 000
optioner med lösen i maj för sammanlagt 168 500 kr. Den 22 mars 2006 köpte han
totalt 56 600 aktier till kursen 87,50 kr respektive 87,66 kr för sammanlagt
4 977 609 kr. Den 24 mars 2006 köpte han 1 000 optioner för 226 500 kr och den
27 mars 1 000 optioner för 206 000 kr, båda med lösen i maj 2006. Den 3 april 2006
sålde han sina värdepapper i Gambro med en vinst på 12 136 366 kr (s. 28).
Andreas Hofmann gjorde sina affärer via Nordea i Luxemburg. Han började köpa
aktier den 14 februari 2006. De affärer som ledde till en förlust på 215 303 kr är inte
relevanta. Intressant är i stället de affärer som resulterade i en vinst på 7 042 465 kr.
Den 14 februari 2005 köpte Andreas Hofmann 50 000 Gambro-aktier för 4 225 137
kr och 9 000 aktier för 760 524 kr. Den 15 februari 2006 köpte han 20 000 aktier
för 1 685 040 kr, 25 000 aktier för 2 106 300 kr, 50 000 aktier för 4 212 600 kr,
494
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
17 000 aktier för 1 428 021 kr och 20 000 aktier för 1 680 025 kr. Den 16 februari
2006 köpte han 24 000 aktier för 2 046 120 kr. Den 24 februari sålde han 50 000
aktier för 4 050 312 kr och den 1 mars 2006 57 400 aktier för sammanlagt
6 404 927 kr. Den 2 mars 2006 köpte han 147 400 aktier för sammanlagt
11 930 378 kr. Dessa affärer, som var en förlustaffär på 215 303 kr, kommer i ett
excelark med en vinstdelning att kallas kid 1.
Sedan gick Andreas Hofmann in i Visma. Den 22 mars 2006 gick han in i Gambro
igen. Den 22 mars 2006 köpte han 100 000 aktier för 8 826 400 kr. Den 27 mars
2006 köpte han 100 000 aktier för 8 926 700 kr och den 28 mars 2006 100 000
aktier för 9 001 925 kr. Den 3 april 2006 köpte han 50 000 aktier för 4 663 950 kr.
När budet blev offentligt den 3 april 2006 sålde han Gambro-aktierna. Vinsten blev
7 042 465 kr. Detta kommer att kallas för Kid 2 i ett excelschema.
Ken Lennaárd köpte den 16 februari 2006 79 000 aktier i Gambro för 6 712 689 kr
och ytterligare 11 000 aktier för 927 930 kr. Den 3 april 2006 köpte han 13 000
aktier för 1 210 878 kr. Den 6 april 2006 sålde han 13 000 aktier för 1 423 927 kr
och 90 000 aktier för 9 857 962 kr. Han köpte aktier för totalt 8 851 497 kr. Vinsten
blev 2 430 392 kr.
En dator togs i beslag hos Ossian Hellers i lägenheten på Sveavägen. I datorn har
hittats 2 dokument i excelformat som är av intresse (s. 47). Det ena är en s.k.
räknesnurra för optioner (s. 51). Denna var öppnad bara några sekunder kl. 21.49
måndagen den 13 februari 2006. Följande dag handlade han aktier och optioner i
Gambro. Det andra dokumentet är döpt till Kid, vilket betyder Gambro. Filen är
skapad på en dator som tillhör Ossian Hellers. Den har därefter förts över till ett
pinnminne och därifrån till en dator som Ossian Hellers hade i bostaden. Därför ser
det ut som om han bara har varit inne i filen några sekunder. Dokumentet visar att
Ossian Hellers innan han gick in i aktien räknade på rimliga budnivåer i Gambro.
Kolumnerna L och M i dokumentet är budnivåer. Dessa innehåller 105 och 110 kr.
Det första budet som lades fram var 106 kr. Han låg alltså nära budet.
495
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
För Andreas Hofmanns del kan man säga att det fanns 2 affärer. Dessa kom att
kallas Kid 1 och Kid 2. I Ossian Hellers dator fanns ytterligare ett dokument kallat
eric.xls som var skapat den 11 april 2006 (s. 53). Det innehåller en vinstavräkning.
Gambroaffären var avslutad då eftersom den kunde avräknas den 3 april 2006 när
budet kom och Andreas Hofmann sålde av.
På ett annat excelark (s. 54, EBM har satt bokstäverna)) står det på en rad Mr
White, 855 000, Kid, köpkursen 85, säljkursen 110 och 20 000 (som avser
courtage). På nästa rad står det Mr Bling och 15 083 862. RÖD i dokumentet avser
Visma, det bolag där Ossian Hellers satt i styrelsen och där han inte skulle handla
över huvud taget. Trots det har han här Andreas Hofmanns handel i Visma i ett
vinstavräkningsschema på sin dator. RÖD DIV betyder utdelning i Visma. KID 1 är
Andreas Hofmanns affärer i Gambro som han klev av p.g.a. att han gick in i Visma
och sedan tillbaka in i Gambro den 22 mars. Man har räknat på 117 000. 84,45 var
inköpskursen och 82,50 säljkursen. Courtaget var 64 000. I kolumn B finns vid
beloppet 292 150 ett minustecken. Det beror på att det blev förlust när Andreas
Hofmann räknade av den första affären. Ossian Hellers var med och tog den
förlusten. Siffran 117 000 kände de inte igen, men när de vid genomgång av
Andreas Hofmanns affärer (s. 41) räknade igenom alla aktier blev det 235 000
aktier som han sålde den 14 och 15 februari. Hälften av 235 000 aktier är 117 500,
men i avräkningen har de räknat på 117 000 och kommit till en förlust på 292 150 i
Kid 1.
Kid 2. När Andreas Hofmann handlade Gambro igen köpte han 355 000 aktier med
början den 22 mars. Hälften av dessa 355 000 aktier är 177 500. I kolumn D (s. 54)
på rad 12 finns denna summa, d.v.s. en vinstberäkning som hänför sig till hälften av
det antal aktier som Andreas Hofmann köpte andra gången som Andreas Hofmann
var inne i Gambro. Denna andra omgång är rubricerad som Kid 2. I denna har man
räknat ut vinster eller förluster på RÖD, KID 1 och KID 2. I kolumnen B på rad 7
496
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
står det Mr Bling och 15 083 662. Ovanför står det Mr White och 855 000. Summan
av dessa belopp är 15 938 662 kr. 15 083 662 kr är Mr Blings fordran på hälften av
vinsterna eller förlusterna i Kid 1 på Andreas Hofmanns depå. Skillnaden mellan
rad 12 och 13 är att den exakta skillnaden är hälften av det som Mr White ska ha
855 000 kr, hälften 427 500 kr, brutto 3 389 750 minus 427 500 kr ger
nettobeloppet 2 962 250.
Dokumentet visar tydligt att Ossian Hellers ska ha del av vinsterna på de affärer
som Andreas Hofmann har gjort på sitt konto. Det är upprättat den 11 april, d.v.s.
efter det att Kid 2 affären avslutats.
Mr White är Magnus Kjellberg. Under tiden den 15 februari till den 20 april 2006
var det 12 kontakter via mobiltelefon mellan Ossian Hellers och Magnus Kjellberg
(s. 46). Efter den 20 april 2006 var det ingen kontakt förrän den 9 juni 2006.
Någon insiderinformation fanns inte vid aktuell tid. Magnus Kellberg arbetade inte
på projektet. Morgan Stanley kom in i bilden den 11 februari 2006. Det är
osannolikt att informationen gick ut på ett måndags möte den måndagen. Dessutom
var Per Hillström i London då. Troligen var det inte något måndags möte den
måndagen. Magnus Kellberg har inte röjt insiderinformation. Han har inte haft
någon sådan. EBMs expert har kommit fram till sin åsikt genom följande analys:
(ab. 393 s. 50 4 st andra meningen) ”Morgan Stanley var rådgivare i affären och
Magnus Kellberg misstänks ha läckt information. Sannolikt fick Kellberg betalt för
detta genom att ta del av vinsten på Hofmanns depå. Kjellberg är Mr White.”
497
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Det fanns inte någon insiderinformation vid den tid då han handlade. Det var genom
uppgifter i media allmänt känt att bolaget var utsatt för bud. Han har inte tagit emot
någon information från
Magnus Kjellberg. Denne har inte haft tillgång till den information som åklagarna
påstått. Ossian Hellers har följaktligen inte fört någon information vidare till
Andreas Hofmann och Ken Lennaárd. Samtligas handel har skett på andra grunder.
Andreas Hofmanns handel har inte till någon del skett för Ossian Hellers räkning.
Andreas Hofmann har inte fått någon insiderinformation från Ossian Hellers. I
stället har det varit fråga om en mediaspekulation. Uppgifter om tidpunkten för
handeln och köpens storlek är riktiga.
Ken Lennaárd genom Thomas Johansson :
Tidpunkterna för förvärv är riktiga. Han har inte fått insiderinformation från Ossian
Hellers. Det har inte funnits någon insiderinformation. Han tog rygg på Ossian
Hellers när han fick reda på att Ossian Hellers trodde på den här aktien och gick
som alltid all in med 90 000 aktier den 16 februari. När han talade med sin mäklare
gick aktien upp i början av april. Då köpte han för 1 milj kr till. Den 3 april köpte
Ken Lennaárd. Då sålde de andra. Det finns ingen samstämmighet mellan hans och
de andras handel.
498
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
FÖRHÖR
Magnus Kjellberg:
Han har inte haft någon insyn i uppdraget, har inte haft någon information och har
inte överfört information till Ossian Hellers. EBM har påstått att informationsmängd X var insiderinformation. Denna var emellertid redan diskonterad, d.v.s.
allmänt känt.
Åklagaren har gått igenom 13 artiklar gällande Gambro och kunde ha fortsatt.
Under 12 månader fram till dess att budet lades fanns i pressen 2 469 artiklar om
Gambro. Åklagarna missade alltså många artiklar. I Investors inlaga till EBM läste
inte åklagaren en viss del (ab. 393 s. 23). I denna sägs följande ” I mitten av
februari 2006 fanns från vår sida ett intresse beträffande Gambro och en ambition
att undersöka en möjlig investering. Det fanns på detta stadium dock inget beslut
hos oss om en sådan investering, det togs först i mars 2006.” Investor har analyserat
700 bolag under de senaste åren. Det fanns alltså bara en ambition att analysera
Gambro.
Åklagarna har sagt att förhandlingar skett, vilket är tveksamt, men för honom är det
inga tveksamheter om man tittar i budprospektet som skickades till aktieägarna.
Indap tillkom i mars 2006. Kontentan av det som sägs i erbjudandet till aktieägarna
är att förhandlingar och due diligence skedde i slutet av mars (s. 9). Transaktionens
beskaffenhet började således ta form först i slutet av mars, d.v.s. 1 månad efter det
att Ossian Hellers hade inlett sin handel.
Vid tidpunkten för handeln var det allmänt känt att det fanns ett bud på 105 kr på
Gambro, att budgivare fanns bland både branschkonkurrenter och riskkapitalbolag.
Investor-EQT var utpekade som en specifik budgivarkonstellation. Hedegefonder
handlade Gambro-aktier i stora volymer och det var en kraftig utveckling av
volymer och pris (s. 11). Ryktesspridningen hade hunnit längre än verkligheten.
499
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Ryktesspridningens trovärdighet verifierades av volymen som omsattes och
utvecklingen av priset.
I januari 2006 (se en artikel från Nyhetsbyrån Direkt den 26 januari) cirkulerade
konkreta uppköpsrykten i media och på marknaden, nämligen ett bud på 105 kr på
Gambro (s. 13). Detta var 18 dagar innan Ossian Hellers handlade. Det är inte
märkligt att 105 -110 kr finns med i Ossian Hellers räknesnurra när det fanns
budrykten på detta. Snurran var mitt i prick på var en premie brukar ligga, d.v.s. 20
– 35 procent.
Redan under hösten 2005 hade Gambro av media samt banker och fondkommissionärer pekats ut som en av de hetaste uppköpskandidaterna (s. 14, DI den 6
september 2005). Media menade att såväl branschkonkurrenter som pebolag kunde
köpa ut Gambro från börsen. Media pekade dessutom ut EQT/Investor som en
eventuell budgivarkonstellation, vilket visade sig vara rätt (se Affärsvärlden den 20
december 2005, s. 15).
Under hösten/vintern intensifierades ryktesspridningen. En artikel i Affärsvärlden
den 1 februari 2006 tog återigen upp de konkreta uppköpsryktena och 105 kr (s. 16).
Artikeln pekade ut riskkapitalister som troliga köpare. Artikeln lade också ut en
potentiell strategi för en ny ägare, vilket synliggjorde potentialen i bolaget för såväl
nuvarande som eventuella nya aktieägare (s. 17).
Från december 2005 t.o.m. artikeln i Affärsvärlden gick Gambro-aktien utan ny
information från bolaget nästan 3 gånger bättre än marknaden, med en överavkastning på 9 procent. Detta är ett tecken på trovärdigheten i ryktesspridningen (s.
19).
Effekterna av ryktesspridningen den 26 januari 2006 var en kursökning med mer än
6 procent (upp 10 procent den dagen, börsen i helhet upp 0,9 procent) och en
500
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
volymökning på 1024 procent (s. 20). Detta visar att det var intressant information
som inkluderats i kursen. Omsättningsvolymen och aktiekursutvecklingen den
dagen var den största under 6 månaders-perioden fram t.o.m. den 26 januari 2006.
Kursen den dagen rörde sig mer än 40 gånger jämfört med en normal dag (normalt
15 procent, dagen 615 procent). Detta var tecken på trovärdigheten i
ryktesspridningen.
Volymerna i aktien låg på cirka 500 000 per dag med en liten variation.
Medianvolymerna från den 1 t.o.m. den 13 februari, d.v.s. fram till Ossian Hellers
handel, var 1,2 milj aktier, d.v.s. flera 100 procent i ökning jämfört med historiska
data. Detta visar att marknaden reagerade kraftigt på informationen. Under mer än
83 procent av handelsdagarna var volymen mer än dubbelt så hög som historisk
nivå (s. 25).
Flera under processen viktiga datum sammanfaller med kraftig handel och
kursutveckling. (Den 26 januari 2006 när DI skrev om ett bud på 105 kr, den 22
mars när ett indikativt bud på 106 kr lades, den 28 mars 2006 när budet höjdes till
109 kr och den 31 mars som var sista handelsdagen före budet, s. 26)). Mer än 95
procent av denna handel kommer från andra än de tilltalade. Den 22 mars 2006
omsattes 3,3 milj aktier. Kursen gick upp 3,5 procent, volymen ökade 612 procent.
Den 28 mars 2006 omsattes drygt 3 milj aktier och kursen gick upp 3 procent. Den
31 mars 2006 omsattes drygt 2,6 milj aktier och kursen gick upp 1,4 procent. Detta
visar på omfattande rykten som marknaden funnit trovärdiga.
Av förhör med Electrolux´ ekonomidirektör framgår att det var allmänt känt att
internationella hedgefonder, t.ex. MAN Financial, spekulerade och köpte Gambroaktier före uppköpet (s. 27).
Åklagarna har pratat om en artikel den 2 mars 2006 angående problem med
Gambros dialysprodukt. Från den 2 mars och fram till budet gick börsen upp 5
501
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
procent. Gambro gick upp 18 procent, d.v.s. mer än 33 gånger mer än marknaden.
Det kan också vara intressant att vd i Gambro handlade aktier den 13 och 17 mars
2006. Han ansåg alltså att det inte fanns insiderinformation då (s. 28).
Volymökningen var under början av 2006 fram till dess att budet offentliggjordes
mycket hög, över 200 procent över historiska nivåer (s. 29). Detta visar på
omfattande ryktesspridning.
Under 12 månadersperioden fram till budet den 3 april 2006 (3 mån 2006 + 9 mån
2005) borde av de 25 största handelsdagarna 75 procent komma under 2005 och 25
procent under 2006. Det var dock tvärtom (s. 30). 92 procent av de 25 största
handelsdagarna är från 2006, 8 procent är från 2005. Detta visar på en omfattande
ryktesspridning och eventuellt läckage.
Slutsatsen av den allmänt kända informationen var att Gambro var en
uppköpskandidat (s. 31). Det fanns uppgifter i media om budgivare och bland
mäklare om bud på Gambro på 105 kr från riskkapitalbolag.
När det gäller uppdragets status sade (som nämndes tidigare på s. 23 i ab. 393)
Investors chefsjurist att Investor och Morgan Stanley troligen hade ett möte den 14
februari 2006 där uppdraget kan ha diskuterats och att i mitten av februari 2006
fanns bara en ambition att undersöka en investering (s. 32).
Vid tiden för aktiehandeln i mitten av februari 2006 fanns det inget bud, inga
förslag på villkor, ingen finansiering, inget avtal mellan Investor och EQT om
erbjudandets genomförande, inget avtal om gemensamt ägande i ett gemensamt ägt
bolag och inget sådant bolag upprättat (s. 33). Vid den tiden saknade uppdraget
substans och konkretion (s. 34). Det fanns ingen insiderinformation. Han var inte
delaktig i uppdraget om Gambro. Han var inte insiderloggad, hade inte tillgång till
502
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
elektroniska mappen eller den s.k. pipelinen och hanterade inte jävskontrollen av
nya uppdrag. Han hade ingen som helst insyn i uppdraget.
Det har inte fastställts att något måndags möte hölls vid detta tillfälle eller vilka som
var närvarande, än mindre vad som sagts (s. 41). På lördagen den 11 februari 2006
sändes viss information till Morgan Stanley. Den 13 februari 2006 var Per
Hillström, Morgan Stanleys chef för Norden, i London och mötet ställdes troligen in
(s. 42).
Morgan Stanley är underrepresenterat i aktiehandeln jämfört med sin
marknadsandel. Ossian Hellers har gjort totalt 34 investeringar. I 4 situationer där
Morgan Stanley varit rådgivare är han misstänkt för insiderbrott (s. 48). Om han
hade varit den serieläcka som EBM påstår hade han haft en mängd tillfällen att
läcka (s. 49). Om han hade utnyttjat tillfällena hade han på varje satsad 100 kr i
genomsnitt fått 37 kr i avkastning. I affären fanns mer än 500 personer på 46 företag
insiderloggade, varav mer än hälften i Stockholm (s. 51).
Av åklagarnas resonemang följer att alla som arbetat för något av de företag som
var inblandade i affären är potentiella tipsare. Det skulle i så fall handla om
tusentals personer (s. 52). Han har inte haft någon insyn, inte överfört något. Det har
inte ens funnits någon insiderinformation.
Att hedgefonder inklusive MAN tankade aktier i Gambro inför utköpet framgår av
förhöret med Fredrik Rydstedt, ekonomidirektör på Electrolux. Han har inget minne
av att tidningsartiklar under den här tiden pratade om att Christer Gardell samlade
aktier genom MNA. Att följa affärs-pressen ingår i hans arbete
Ossian Hellers:
503
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Utredningen har gjorts med fel ansats. Man måste börja med att titta på om det
fanns insider-information vid viss tid. Denna utredning har gått till på fel sätt. Alla
hans affärer har varit misstänkta på ett eller annat sätt. Detta är inte seriöst.
Under hans tid som aktiv på börsen fanns inte ett enda fall som var lika omryktat
som Gambro. Våren 2006 var Gambro den stora grejen. På hösten 2006 var Scania
och TradeDoubler de omspekulerade bolagen. På våren 2007 var det OMX.
Han har minst 10 vänner som köpte Gambro på denna spekulation. Alla som var
intresserade av Gambro gick in i bolaget. Det fanns väldigt många rykten och
frågan var inte om utan när det skulle hända något. Handeln var markant mycket
större under den här perioden. Magnus Kjellberg har visat det mesta. Han vill lägga
fokus på vissa detaljer som gör det ännu mer tydligt.
I media stod det att ett bud på 105 kr per aktie låg hos styrelsen i Gambro. Detta var
allmänt känt. Bud ryktet var onormalt specifikt. I verkligheten fanns inget bud utan
enbart en ambition att studera Gambro hos Investor/EQT. Mediaspekulationen var
således längre gången än verkligheten och ingen insiderinformation fanns. Börje
Ekholm kommer från pe (private equity) världen. Han sade när han kom in i
Investor att han skulle titta igenom hela innehavet. Om man kombinerar det med
alla rykten är det ett påstående utan substans. Detta styrks av att en styrelseledamot
köpte aktier efter det att Ossian Hellers köpt. Man skulle inte ge ut aktier till vd vid
denna tidpunkt om det fanns konkreta bud o.s.v. Först efter den 22 mars 2006 kunde
man misstänka att det fanns insiderinformation. Dessutom bevisar telefonloggar att
Ossian Hellers och Magnus Kjellberg inte hade någon kontakt före Ossian Hellers
köp (ab. 396 s. 3).
Gambro var i ett antal artiklar (s. 5, 6) utpekat som uppköpsobjekt och ryktena om
ett bud i slutet av januari 2006 fick kursen att stiga.
504
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
I månadsskiftet januari/februari 2006 hade Investor och EQT påbörjat en preliminär
analys. Enligt Petra Hedengran på Investor fanns det i februari 2006 en ambition att
undersöka en möjlig investering. Bain & Co engagerades för att göra en
kommersiell analys den 31 januari 2006. Denna analys blev inte färdig förrän den 9
mars 2006. Bain & Co arbetar enbart i analysfaser. Deras analyser grundas enbart
på offentlig information. Investor inväntade analysen för att ha den som
beslutsunderlag.
Morgan Stanleys projektledare Michel Antakly beskriver situationen i mitten av
februari 2006 som ”quite preliminary.” Vid denna tidpunkt fanns inget tilltänkt
budpris, inget budbolag bildat och inga beslut tagna. Allt detta uppstod först 1
månad senare, i mitten av mars 2006. Det var med andra ord en precis påbörjad
analysfas. Detta förstärks av att Claes Dahlbäck den 21 februari 2006 meddelade
Gambros vd Sören Mellstig att: ”Investor och EQT utredde förutsättningarna för ett
eventuellt bud.” Claes Dahlbäck gav svaret på en direkt fråga från Sören Mellstig
om bud förbereddes.
Detta visar att många rykten florerade, så många att Gambros vd såg sig tvungen att
fråga Claes Dahlbäck om det fanns någon sanning i dem. Det framgår av
budprospektet. Det ska också påpekas att Investor och EQT inte approcherade
Gambro förrän den 22 mars 2006, mer än 5 veckor senare (s. 7). Sannolikheten för
att en affär kommer tillstånd när man börjar med en analys är mycket låg.
Den 23 mars 2006 underrättade Gambro börsen om att man blivit approcherade den
22 mars. Sannolikt hade man blivit kontaktad efter arbetstid den 22 mars. Kvällen
den 22 mars var alltså startskottet. Handeln innan dess ska inte misstänkliggöras.
I mitten av februari 2006 hade Investor och EQT precis påbörjat en analysfas. Detta
utgör inte insiderinformation. Den mediala bilden var att Investor och EQT var en
utpekad bud duo samt att det redan fanns ett bud på 105 kr per aktie hos styrelsen i
505
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Gambro. I ryktet om ett bud fanns givetvis premissen att rådgivare var inblandade.
Den mediala bilden var längre gången än verkligheten, vilket gör att verkligheten
helt saknade väsentlig kurspåverkanspotential. Insiderinformation fanns således inte
(s. 8).
Att ingen insiderinformation fanns förrän efter mitten av mars 2006 styrks av att
Peter Grassman den 15 februari 2006 köpte 5 000 aktier i Gambro och att vd Sören
Mellstig den 13 mars 2006 fick sig tilldelat 35 600 aktier. Man skulle inte bli
tilldelad aktier om bolaget var utsatt för ett bud. 22 andra personer fick också aktier
den dagen (s. 9).
Ossian Hellers har inte fått information om Gambro. Hans investeringsskäl hade
inget med Magnus Kjellberg att göra. Ossian Hellers och Magnus Kjellberg hade 15
telefonkontakter under tiden januari – mars 2006 (varav 6 var sms och 3
telefonsvarare).
Han hade 2 stora inköpsdagar i Gambro; den 14 februari och den 22 mars 2006.
Inför den första av dessa dagar hade han och Magnus Kjellberg inte haft
telefonkontakt på över 3 veckor och ingen kontakt alls på 8 dagar. Morgan Stanleys
första kontakter i projektet (10 – 11 februari) uppstod efter Ossian Hellers och
Magnus Kjellbergs sista kontakt den 6 februari. Inför den andra av dessa inköps
dagar (den 22 mars) hade Magnus Kjellberg och Ossian Hellers inte haft någon
kontakt på 10 dagar och det senaste telefonsamtalet var 20 dagar innan. Märk väl att
Ossian Hellers och Magnus Kjellberg inte hade kontakt vare sig innan eller efter
budet som lades den 3 april 2006 (s. 15). Det är märkligt att de inte ringde varandra
om Magnus Kjellberg hade läckt information.
Vid samtalet den 21 januari på 67 sekunder var de på en svensexa i Åre. Han har
inte behövt dölja några kontakter och har inte gjort det. Det står varje gång de ska
på lunch o.s.v. rakt upp och ner i hans kalender.
506
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han investerade långt ifrån vad hans konto hade medgett. 31 milj. kr var inaktiva på
sidan. Varför skulle han behöva investera på Andreas Hofmanns konto när han hade
dessa pengar?
Investeringsskäl.
Gambro var 2006 ett bolag med 3 olika divisioner (s. 4): Gambro Renal Products,
Gambro BCT och Gambro Healthcare. Efter försäljning av den amerikanska
klinikverksamheten år 2004 var Gambro ett betydligt mindre bolag, men med hög
lönsamhet (s. 5). Rörelsevinsten var cirka 10 procent. Aktien hade varit mycket
stark sedan 2004 och bolaget delade ut 29 kr extra per aktie i slutet av 2005 (s. 6).
Innan Q 4-rapporten spekulerades det mycket om att ett bud på Gambro skulle
komma. Det skapade läge för en mediaspekulation. Ingen lägger bud precis innan
en Q-rapport p.g.a. att marknaden och värderingen inte har fräsch information. Man
måste få ut den informationen först. Då har man en rättvisande kursutveckling.
Normalt är 2 - 5 veckor efter en rapport det vanliga bud tillfället. Ryktena var inte
användbara innan Q-4 rapporten kom. Kursen hade månaden innan rapporten gått
upp mer än 10 procent. Det skapade läge för en trendspekulation.
Media och trend går hand i hand. Q 4-rapporten kom in som en negativ
överraskning och kursen föll med mer än 8 procent. Det skapade läge för en
rekylspekulation. Det dåliga resultatet berodde mest på engångskostnader men
analytiker sänkte ändå sina förväntningar.
Aktiekursen låg efter rapporten långt under mål priserna. Alla visste att bolaget var
fundamentalt undervärderat. Man kan fråga sig redan här varför de ökade
volymerna inte drev kursen mer. Det handlar om att den varit en vinnaraktie länge.
Stora fonder tenderar då att sälja. Fonder gillar inte heller att sitta på bolag som har
gett en dålig rapport. Det kallas för over shooting; överdriven kursreaktion uppstår.
507
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Rekylen kom så småningom och spekulationen fortsatte. Det fanns en analytiskt
god möjlighet att spekulera i att kursen skulle rekylera efter ett stort kursfall (s. 8).
Månaden innan Q 4-rapporten hade aktiekursen gått upp mer än cirka 10 procent på
denna spekulation, medan index låg still den 9 januari till 3 den februari. En riktig
pike kom den 26 januari 2006 när ryktet om ett bud kom (s. 11).
Q 4 2005-rapporten var mycket bra i försäljningen men missade vinstförväntningarna med 13 procent eller 50 milj kr (s. 12). När den ena faktorn är bra och den andra
dålig skapar det alltid konstiga situationer. Om man säljer mer brukar man tjäna mer
och vice versa. Kursen gick ner 8 procent den veckan och skapade läge för en
rekylspekulation (s. 13). Den dåliga marginalen var skapad av ökade kostnader, till
största del av engångskaraktär (s. 14). Vinstförväntningarna sänktes inte med 50
milj kr utan prognostiserade minus 200 milj kr. Då ska man ha klart för sig att mål
kurserna efter Q 4 låg på 90 - 105 kr. 105 kr var 30 procent över aktuell kurs, vilket
är ganska unikt. Kursen föll långt under de mål kurser som analytikerna hade.
När Ossian Hellers gick in den 14 februari 2006 trodde han på en rekyl. Det kom 2
rekyler. 2 dåliga nyheter från FDA sänkte kursen ytterligare, men efter det kom
rekylen.
Det fanns en analytiskt god möjlighet att spekulera i att kursen skulle rekylera efter
ett stort kursfall.
Den 3 april 2006 kom det bud som vissa på marknaden hade spekulerat i från
Investor och EQT. Budet höjdes den 15 maj 2006 med 3 kr (s. 11). Kronologin visar
tydligt att Ossian Hellers inte var insatt i någon process utan enbart sysslade med
spekulation (s. 22). Vid den dåliga Q 4-rapporten köpte Ossian Hellers. Sedan köpte
han lite till. Sedan kom beskeden från FDA. Om han hade haft insiderinformation;
varför köpte han inte när aktien var som billigast? När kursen steg och var mycket
508
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
högre än när han först köpte, köpte han igen. Efter det att han sålt kom det en bud
höjning. Det var de enklaste pengarna som finns. Varför ägde han inte aktier då om
han hade full insyn? Det skulle garanterat Morgan Stanley ha vetat. Han borde ha
haft optioner i det läget.
Han började köpa den 15 februari 2006 för 7,9 milj kr. Den 23 februari 2006 när
kursen sjunkit köpte han optioner för 0,3 milj kr. När kursen sedan ökat och en
ordentlig vinst uppstått köpte han för 5 milj kr, för 0,2 milj kr och ytterligare 0,2
milj kr (s. 25).
Han köpte aktier i 2 etapper för sammanlagt 13,5 milj kr och optioner för 1,8 milj
kr. Han hade 31,1 milj kr som satt på läktaren (s. 26). Om han räknar med de vinster
som han arbetat upp hade han 35 milj kr. Om det var som åklagarna påstått att han
hade insyn i slutet av mars och visste om budet, varför gick han då inte in med 35
milj kr? Beträffande filen där mr White finns med (ab. 393 s. 54) varför skulle han
investera hos Andreas Hofmann när han själv hade 31 milj kr? Det är inte hans fil
och det handlar inte om hans pengar. Det har inget med honom att göra över huvud
taget.
Han tjänade 12 136 761 kr på affärerna, varav nästan 9 milj kr på optionerna (s. 27).
Han skulle ha kunnat göra en vinst på 45 milj kr om han hade suttit på
insiderinformation.
Vad han vet har han inte kallats mr Bling.
Gambro var mycket omspekulerat. Han ringde till många analytiker och mäklare
och pratade med dem i 2 omgångar, dels efter rapporten och dels inför hans andra
köp den 22 mars 2006. Han hade bra access till alla aktörer på finansmarknaden. Då
började det plötsligt ryktas om att Cevian skulle in i Gambro. Det har inte varit ett
analysuppslag över huvud taget i Cevian. Detta motsäger åklagarnas teorier tydligt
eftersom han inte hade behövt ringa runt till analytiker och mäklare om han hade
509
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
haft insiderinformation. Nu ringde han runt eftersom han gjorde en spekulativ
investering och då kunde sådana rykten uppstå. Det var inte den enda gången det
hände. Och sedan stod det att Christer Gardell skulle ha träffat Gambro o.s.v., vilket
var fel. Mäklare som fått många samtal från Cevian trodde att Christer Gardell var
på väg in i något bolag och det kom sedan i tidningen. Det finns således många
falska rykten om vilka bolag som Christer Gardell går in i. Rykten som är mer
”intresserykten” beroende på att Cevian ringer runt dör ut ganska snabbt.
Om det skedde riktigt stora aktieköp under en period och Cevian var engagerade i
någonting brukade ryktena få mer trovärdighet, men i Gambro var det en
efterrationalisering av kursökningen som berodde på spekulationer om bud.
Gambro växte fram hos honom. Det var otroligt mycket skriverier. Börsgolvet hade
t.ex. skrivit 10 gånger om detta. Meditech var inte ett område som Cevian hade som
prioriterat. Han var tvungen att läsa på när det här kom på radarn. Cevian fick fokus
på läkemedel först hösten 2006. Han kunde inte prata med någon utan att prata om
Gambro. Vid alla besök m.m. av analytiker o.s.v. pratades det om den. Gambro var
alltid ett ämne under våren 2006.
Han talade inte med Magnus Kjellberg om Gambro. Man pratar aldrig rykten med
en investment banker. Man ställer frågor som är av finansiell natur, men man pratar
inte rykten. Det gör man bäst med mäklare, analytiker och andra investerare. Han
kan inte komma ihåg att han pratade med Magnus Kjellberg en enda gång under den
tiden. Han lade upp Magnus Kjellberg i kalendern när de hade lunch. Han har i
kalendern att de åt lunch på Prinsen den 19 januari kl. 12:00. Det bokades in den 16
januari 2006. Eftersom de åt på Prinsen innebär det att någon av dem tog det som
representation.
Han minns att han när han i förhör blev tillfrågad om varför han investerade i
Gambro svarade att det var en omvänd rapportspekulation. Det är en del av vad han
510
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
har sagt nu. Det var en rekyl- och budspekulation. Rekylspekulation är samma sak
som en omvänd rapportspekulation.
Trend och media har varit där sedan dag 1. Han ville bara att EBM skulle sätta sig
och göra sin hemläxa, men de fick ingen kommunikation. Han har inte pratat med
någon från EBM som kan någonting om finans. Hur skulle han som har 100 bolag i
huvudet komma ihåg detaljer? Det är helt omöjligt.
Optionssnurran är en standardräknesnurra som ger både procent och kr. Man kan
lägga in olika variabler. Han tog med alla kurser från 80 kr till 115 kr. Om han
visste den 13 februari 2006 att det skulle komma ett bud och på vilken nivå det kom
varför tog han då med ett helt spann och varför tog han med scenarion där han
förlorade 100 procent på optionerna. I den här räknesnurran lägger man in olika
variabler och tittar på olika utfall beroende på vilka optioner man handlar.
Han köpte optioner i flera steg, inte efter snurran, för sammanlagt 6 procent av
kontot, vilket innebar att det fanns 94 procent kvar på kontot som han inte handlade
för. Det är inga konstigheter och att 105 kr och 110 kr är high lightade är inte heller
konstigt. I den cell som är längst till vänster står 84 kr. Budspann är 20 - 35 procent
och 27,5 procent i genomsnitt. Om han lade på det på 84 kr hamnade han på 107,1
kr och med jämna 5 steg hamnade det mellan 105 kr och 110 kr. Det är inte konstigt
att han boldade 105 – 110 kr. Det är en räknesnurra.
Han köpte aktier också den 14 februari. Dessutom räknade han på olika scenarion
och om han hade vetat att det var ett bud hade han tagit den optionen med mest
leverage i, men det gjorde han inte. Han tog optioner som var ganska nära att vara
in the money. Dessa kunde man köpa på en rekylspekulation också.
511
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han räknade på alla utfall. Det här är en matris som tar med alla utfall. Det är klart
att man hoppas att bud rykten ska bli besannade om man gör en investering. Men
det var inget han visste. Då hade han inte behövt ta med andra scenarion.
Snurran har använts många gånger i olika situationer och har troligtvis legat på hans
jobbdator. Filen är skapad kl. 21:49. Kanske arbetade han hela dagen och ville ha
den hemma eller mailade han den till sig själv för att kunna arbeta med den. Han
har inget minne av det.
Excelfilerna ”kid” och ”eric” i hans dator är inte hans filer. Han hade 31 milj kr på
sidlinjen. Varför skulle han då gå till Andreas Hofmann och låna av honom? Han
investerade inte ens en tredjedel av sitt totala kapital. Andreas Hofmanns handel
fanns inte i hans dator, men Andreas Hofmanns fil finns på hans dator för att han
lånade datorn.
Ossian Hellers använde inte datorn själv. Andreas Hofmann kan ha lånat den,
Ossian Hellers ha fått tillbaka den och Andreas Hofmann lånat den igen. Under
vilken tid datorn var utlånad vet han inte, kanske under hösten 2006. En viktig fråga
är om filen är skapad på den datorn. Datorn fanns hos honom och den var trasig,
fick inte ström. Den skulle lämnas in på reparation men den kom aldrig dit.
Andreas Hofmann:
Han gjorde 2 affärer i Gambro; den ena på 31,8 milj kr, den andra på 44 milj kr.
Den senare gick med förlust. EBM har aldrig ställt en fråga om denna. Affären på
31,8 milj kr gick med vinst. För den affären är han åtalad (s. 2).
Affär nr 2 är hans näst största affär. Spekulationerna var i båda fallen mycket
omfattande. Han sålde före och efter buden (s. 3).
512
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Strax efter det att han hade sålt aktierna i affär 1 köpte han aktier på nytt (s. 4).
Anledningen var en spekulation om budhöjning. Direkt efter Investors och EQTs
bud, genom Indap, på Gambro den 3 april 2006 steg kursen över den lagda
budnivån. Marknaden spekulerade om en kommande budhöjning samtidigt som
media ökade trycket på Investor genom dagliga spekulationer. Det var en signal om
att marknaden inte var nöjd med budet utan trodde på en budhöjning (s. 5).
Under 1 månad köpte han aktier i Gambro för mer än 44 milj kr (s. 6).
Efter Investors och EQTs bud på Gambro spekulerades det i pressen om en
kommande budhöjning (s. 7, 8, 9). Ett amerikanskt företag vid namn Paulsson & Co
hade börjat tanka aktier för att försöka få corner position d.v.s. 10 procent eller mer
(s. 10). 90 procent är minimikravet för hur många aktieägare som måste acceptera.
Om någon har 10 procent eller mer kan han stoppa budet och därigenom tvinga
fram en budhöjning. Det var därför de köpte. Men Robur höjde sitt ägande och hann
före. De var tydliga med vad de ville och sade att de inte skulle acceptera budet (DI
den 6 maj 2006, s. 11).
Investor stod inför 2 val; antingen höja budet eller att dra sig tillbaka (DN den 8 maj
2006, s. 12, TT den 10 maj 2006, s. 13, DI den 12 maj 2006, s. 14). Det sades bl.a.
att av kursutveckingen att döma oroade sig delar av placerarkollektivet för att en
bud höjning inte skulle komma och att Investors vd Börje Ekholm varit mycket
tydlig och upprepat budskapet att marknaden kunde känna sig snuvad på det. Detta
var ett rävspel, annars gick kursen över nästa bud nivå. Han väntade dock på bud
höjning. I början på maj 2006 bestämde han sig för att backa ur investeringen då
både fallhöjd och osäkerhet var stor och då Börje Ekholm var mycket tydlig med att
man inte skulle höja budet. Han sålde sina aktier under tiden den 5 – 11 maj 2006
med en förlust på cirka 200 000 kr (s. 15).
513
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
4 dagar efter försäljningen kom budhöjningen. Han var den ende av de tilltalade
som gjorde affären. Morgan Stanley var ansvariga även för budhöjningen, men här
sålde han 4 dagar innan budet (s. 16, 17, 18). Det visar att han inte hade
insiderinformation.
Slutsatserna kan sammanfattas med följande frågor. Vilket är mönstret? Han gjorde
denna affär ensam. Var finns timingen? Han sålde 4 dagar innan budhöjningen.
Vem är källan? Samma investmentbank skötte budhöjningen som det ursprungliga
budet. Gjorde han stora investeringar utan påstådd insiderinformation? Ja. detta var
hans näst största investering någonsin (s. 19). Av hans 3 största investeringar är nr 1
och 2 inte misstänkta. Han gjorde stora investeringar utan att de har med
insiderinformation att göra.
När det gäller den affär som han är misstänkt för hamnade Gambro på hans radar
genom ett antal spekulativa artiklar i media. Investeringen var således följden av en
omfattande media-spekulation (s. 21).
Med start i januari 2006 gick mediaspekulationerna heta om att ett bud förbereddes
på Gambro. Ryktesspridningen var omfattande och verkar bitvis ha föregått det
faktiska händelseförloppet. Allt som hände i Gambro gick det att läsa om i media.
Redan 4 månader innan budet presenterades spekulerades det i media om att
Investor och EQT skulle lägga bud på Gambro. Därefter skrevs 42 artiklar om att ett
bud skulle komma. 2 veckor innan hans första köp blev ryktena mer specifika. Det
påstod att Investor förberedde ett bud på 105 kr per aktie. Slutligen blev budnivån
111 kr per aktie. Han ville investera i aktien men önskade undvika rapportrisk då de
spekulativa inslagen hade drivit upp kursen mer än 10 procent på 1 månad.
En sämre kvartalsrapport än väntat gav en negativ rekyl den 8 februari. Efter en
nedgång på 7 procent passade han på att köpa aktier. Det var 2 veckor efter det att
Affärsvärlden hade skrivit artikeln ”Räkna med storaffär i Gambro”, som
spekulerade i en gemensam aktion mellan EQT och Investor där Gambro skulle
514
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
köpas ut (s. 22). Den 23 februari 2006 skrev tidningarna om en negativ analys från
SHB som fick honom att sälja en del av sina aktier. Analysen pekade på stark kritik
från FDA mot en av Gambros produkter. Den 2 mars 2006 köpte han tillbaka
aktierna till ett lägre pris. Ryktena hamnade återigen i fokus. Den 15 mars 2006
skickade Ticker ut ett telegram som berättade att Sören Mellstig hade köpt aktier.
Han gjorde analysen att en eventuell bud process med ett eventuellt bud låg längre
fram i tiden, annars hade inte vd för bolaget kunnat köpa aktier. Trots detta fortsatte
aktien sin rusning. Han vågade inte stå utanför utan ökade återigen successivt sitt
innehav ( s. 23 – 25).
Under Gambroinvesteringen använde han en f.d. kollega som arbetat som konsult
inom meditec sektorn som löpande samtalspart. I samband med nedgången som
föranleddes av spekulationerna om det förlängda FDA embargot fick han frågan om
denne kunde få investera genom Andreas Hofmann. Kollegan hade inga egna
pengar utan fick som tack för hjälpen investera på Andreas Hofmanns konto. Han
investerade cirka 3 milj kr. Personen är ingen insider. Läget gör att han har valt att
hålla den f.d. kollegans namn utanför utredningen (s. 26).
Redan i en artikel i Affärsvärlden den 21 december 2005 listades Gambro som en
möjlig utköpskandidat (s. 29) med Investor och EQT som köpare. Den 25 januari
2006 fanns ett rykte om ett bud på Gambro från bl.a. Investor (s. 30). Den 26
januari 2006 fanns ett rykte att Investor hade tackat nej till ett bud på 105 kr (s. 32).
Ryktena fortsatte i en artikel i Affärsvärlden den 1 februari 2006 (s. 36). Den 8
februari 2006 kom rapporten som över lag var sämre än väntat och som ledde till att
kursen sjönk med 4 procent (s. 38). Fortsatta negativa kommentarer kring rapporten
gjorde att aktien fortsatte att sjunka med 1 procent dagen därpå (s. 40). Veckan efter
rapporten, den 8 t.o.m. den 14 februari, sjönk aktien med 7 procent. Mellan den 8
och 16 februari passade han på att köpa aktier för drygt 18 milj. kr. Kursen var då
84 - 85 kr (s. 42).
515
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
SHBs analys den 23 februari 2006 med spekulationer om att FDA embargot skulle
komma att förlängas sänkte Gambro (s. 44). Aktien gick ner 2 procent men
omsättningen var hög (s. 45).
Oron över prismaeffekten fick honom att sälja hälften av sina aktier den 24 februari.
Han minskade sitt ägande från 18 till 10 milj kr (s. 47). Marknaden fortsatte att oroa
sig för detta och kursen sjönk igen (s. 48). Torsdagen den 2 mars 2006 sjönk aktien
med 5,7 procent (s. 49). Prismasystemen var ännu inte åtgärdade. Han passade på
att köpa tillbaka aktierna på dippen (s. 50). Den 2 mars 2006 ökade han sitt ägande
från 10 till 19 milj kr (s. 51). Handeln går att härleda till olika artiklar. Han
påverkades av den mediedebatt som var i pressen och justerade därefter.
Den 7 mars 2006 snurrade rykteskarusellen vidare, nu om att Cevian kanske skulle
gå in i Teleca, SCA eller Gambro (s. 53). Den 8 mars pekade Affärsvärlden åter ut
Gambro som en uppköpskandidat (s. 56). Den 15 mars 2006 köpte Sören Mellstig
m.fl. aktier i Gambro. Detta gjorde att han tvivlade på att processen var så långt
gången som media gjorde gällande. I så fall skulle Gambros vd inte kunna köpa
aktier. Han började tveka och sålde den 15 mars 2006 135 000 aktier till kursen
82,77 för 11 173 950 kr (s. 59). Hans ägande i Gambro minskade från 19 milj kr till
cirka 8,5 milj kr. Mellan den 15 och 22 mars steg kursen med mer än 5 procent.
Den 22 mars publicerades ytterligare ett antal artiklar som handlade om bolaget (s.
60, 61). Omsättningen fortsatte att stiga. Den 22 mars 2006 var han rädd att missa
uppgången och köpte tillbaka 100 000 aktier till kursen 88 kr. Han ökade sitt
ägande från 8,5 till 17 milj kr (s. 62).
Rykteskarusellen snurrade vidare med bl.a. en artikel i Affärsvärlden den 23 mars
2006 (s. 63).
Det var en otroligt intensiv period med massor av rykten (s. 67 – 70). Hagströmer &
Qvibergs analys den 27 mars 2006 var gjord av en gammal kollega till Andreas
Hofmann. Frågan var inte om utan när det skulle hända något i Gambro (s. 70).
516
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Samma dag ökade han sitt ägande från 17 milj till 26 milj kr (s. 71). På morgonen
samma dag som budet kom, den 3 april 2006, köpte han ytterligare 5 000 aktier (s.
72). Dagarna innan budet kom var det en massiv handel i Gambro med en aldrig
tidigare skådad omsättning (s. 73). Alla var på aktien. När nyheten om budet kom
sålde han alla aktier till kursen 110 kr (s. 75). 2 dagar senare påbörjade han sin
spekulation om en höjning av budet (s. 76).
Gambro är ett gott exempel på att åklagarnas mönsterteori inte stämmer. Han har
gjort stora affärer utan att vara misstänkt för insiderhandel. Han agerade inte som
Ossian Hellers utan följde medierapporteringen och sålde t.ex. vid prismanotiserna.
Han fick koll på aktien första gången när tidningarna började skriva. Det var
massiva spekulationer. Affärsvärlden hade skrivit om den redan i december 2005.
Den var på radarn under mycket lång tid. Den var lika omspekulerad som Skandia.
I backspegeln kan man alltid hitta dagar då det hade varit bättre att gå in.
Intensiteten ökade. Det var strax efter rapporten den 8 februari och i och med den
hade kursen gått ner 7 - 8 procent. Rapportrisken var således borta. Kursen hade
gått väldigt hårt på spekulationerna. I en spekulationsdriven aktie är risken extra
hög vid en Q-rapport. Han rapportspekulerade inte i aktien för att den var så
spekulationsdriven.
Han minns inte om han hade samtal med Ossian Hellers om aktien vid den här
tidpunkten, men alla pratade om Gambro. Carl Rinman köpte också Gambro. Med
all säkerhet pratade han med alla kompisar om Gambro. Det var ett tema
Han utesluter att han och Carl Rinman inte pratade om aktien. Sedan kommer han
inte ihåg vad de sade. Att han köpte den var inte något exklusivt för honom.
Gambro var en folkaktie det året. Åklagarna har i sin framställning åkt slalom runt
alla artiklarna där spekulationerna verkligen vändes ut och in på. Att fråga någon
517
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
som handlar aktier varför man köpte Gambro är inte relevant. Det är nästan den
omvända frågan som ska ställas.
Skälet varför han i förhör inte berättade om hur han tänkte och resonerade
framförallt efter den 3 april är den anledning som han uppgett tidigare. Förtroendet
fanns inte där. Detta är ett bra exempel på förtroendeförhållandet. Åklagarna
frågade om det ena investeringstillfället fullt medvetna om att han hade gjort 2
investeringar. Ni kan förstå hur uppgiven en misstänkt person känner sig när han
inser att det är lönlöst att ta upp den investeringen som kom efteråt, var mycket
större och ledde till förlust. Den uppgivenheten reflekterar bra hur stämningsläget
var.
Åklagarna tog inte upp frågan trots att de hade kontona och bevisligen tittat på dem.
Han insåg att det var lönlöst att ta upp det för de lyssnade inte och förstod inte
riktigt vad det handlade om. De satt i ett låst läge. Åklagarna var en stor anledning
till det.
Med all säkerhet pratade han med Jan Felländer om Gambro. Alla som höll på med
aktier pratade om den. Han lade order via Jan Felländer och de pratade nog dagligen
om Gambro. Det kan ha varit så att han inte fick några analyser från denne. Det
behövdes inga analyser för denna aktie. Den var ut- och invänd. Framförallt var det
en värdebaserad investering. Han kan villigt erkänna att han inte var speciellt
kunnig om Gambro utan att investeringen var spekulativt driven.
Aktien gick så extremt starkt och omsättningen var så stor, den uppträdde så
atypiskt att i kombination med artiklarna var det ingen tvekan om att utifrån sett
skulle det hända. Någon klimax skulle komma.
Han kan inte utesluta att han under den tiden som han hade investeringen hade
kontakt med Ossian Hellers. Baserat på hans handelsmönster jämfört med Ossian
518
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Hellers handelsmönster ser det inte ut som att de haft allt för frekvent kontakt under
den här perioden, om man ska anta att de influerades av varandra. Man kan nog
utgå från att han var medveten om att Ossian Hellers hade investerat i aktien och att
flera andra hade gjort det.
Han har inget minne av att han frågade Ossian Hellers om ryktet att Christer Gardell
var på väg in som storägare i Gambro stämde. Det var en sådan marginalföreteelse i
förhållande till hur många artiklar det var. Det skrevs en artikel varannan dag från
januari fram till mars. Dessutom var det så uppenbara felaktigheter i rapporteringen
Christer Gardell beskrevs som uppköpare när han är en minoritets köpare.
Dessutom fanns det en stark huvudägare.
Beträffande excelfilerna (ab. 393 s. 54) lånade han Ossian Hellers dator mellan
jobb. Sedan lyckades han på sin hemmaplan ha sönder den och den låg där och
skräpade. Men filen är skapad på hans arbetsdator då han använde andra namn än
de faktiska. Under skulder är ”debts” skulder till Andreas Hofmann och inte från
honom. Där står mamma och OH. Mamma kallade han AMF och Ossian Hellers
kallade han MF. Mamma är inte del av konspirationsteorin men det styrker att han
använde andra namn än de faktiska. Det är inte konstigare än så.
I excelbladet (s. 54) är den första på sidan Electrolux, den andra är Gambro, den
tredje Visma och den fjärde är Gambro. Mr White är hans vän, den f.d. konsulten
som investerade 3 milj kr i början. Sedan sålde han av alla aktier, men han fick
samma köpkurs ändå d.v.s. 85 kr. Resten är uppdelat mellan trygghets- och
riskkapital som han berättat om tidigare. Mr Bling är riskkapitalet.
Mr White investerade på hans konto eftersom denne varit behjälplig som f.d.
konsult inom meditec branschen, kunde mycket om den och var hans samtalspart.
Denne fick investera 3 milj kr. Det är mycket pengar och 800 000 kr är också
mycket pengar. Magnus Kjellberg tjänade som senior på Morgan Stanley troligen
519
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
600 000 – 800 000 kr per månad. De gjorde en vinst på 800 000 kr. Det inte rimligt
att tro att Magnus Kjellberg skulle vara Mr White när det handlar om en sådan
summa.
Mr Bling är inte en person i detta sammanhang. Han kan skämtsamt ha kallat någon
för det, men det finns ingen som är Bling och som har det namnet. Det är hans
trygghetskapital, som han har sagt så många gånger.
Sådant här, att en f.d. kollega fick investera i hans portfölj, är mycket vanligare än
åklagarna tror. Han fick väldigt mycket hjälp av honom löpande. Han hade inget
kapital själv trots att han hade en bra lön och frågade om han fick ta en stake på
Andreas Hofmanns portfölj. Andreas Hofmann sade ja som tack för hjälpen. Han
köpte 35 000 aktier för 85 kr för vännens räkning.
Det är riktigt att det är 2 skeden och att han sålde en del med förlust. Han har aldrig
köpt en aktie för 85 kr och sålt den för 110 kr. 85 kr stod den i precis i början och
när han köpte tillbaka den var den över 85 kr. Han har inget minne av att han sålde
av allt på det här sättet.
Han lämnade hela bruttosumman 855 000 kr till honom. Sedan har han deklarerat
för den 1 gång till eftersom han ville deklarera allt för fullständighetens skull. Han
vet inte om den andre deklarerade det. I bästa fall har det tagits upp 2 gånger. Han
gjorde inget avdrag för ränta eller skatt.
Den andre hade arbetat länge som konsult inom meditec i många år, dock inte på
Gambro och inte inom dialys. Detta var ett specifikt företag där denne guidade
Andreas Hofmann genom vad de höll på med och hur han skulle tolka prismagrejen.
Det kan vara förklaringen till att han sålde sina aktier men att Ossian Hellers inte
gjorde det, om de hade en dialog under den perioden.
520
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
När det står minus hälften av Mr White betyder det att hälften skulle tas från
trygghetskapitalet och hälften från riskkapitalet. Det var bara anteckningar. Han
kommer knappt ihåg arket och förklarar mer än vad han kommer ihåg.
85 - 90 procent av hans värdepappersaffärer kom vid en eller annan tidpunkt också
från Jan Felländer.
En anteckning i hans Outlook gällande ett möte med Mr Bling (3 på s. 344) den 8
februari 2007 kl. 13 gällde troligen ett möte om någon riskinvestering. Med vem
kommer han inte ihåg. Ossian Hellers har smeknamnet Mr Big. Bling är ett roligt
ord. Det är ett ord och det blev bara Bling.
Blingmötet kl. 13 den 8 februari 2007 kan ha haft något att göra med att han på
måndagen köpte Electrolux för 5,5 milj kr plus 34 milj kr och sedan på tisdagen för
25 milj kr. Han hade flera saker på gång samtidigt. Det enda han har kallat Ossian
Hellers är mr Big. Det är orimligt att han skulle börja kalla honom för mr Bling
plötsligt. Bling är hans portfölj. Ibland skrev han mr ibland inte. Det är
minneanteckningar och helt odramatiskt och mindre än vad åklagarna tror och vill
göra det till. Bling relaterade investeringar till riskportföljen. Det kan vara någon
han träffade och pratade med. När han skrev Bling handlade det om investeringar
som var riskfyllda. Det kunde vara en lunch med någon kompis som arbetar i
industrin. Han minns inte vilka aktier de diskuterade på lunchen.
Vid köpen den 14 – 16 februari 2006 handlade han på kurser mellan 83 - 85 kr. Den
1 mars 2006 sålde han till kurserna 81,25 – 83 kr. Han minskade sitt innehav med
cirka 8 milj kr med förlust p.g.a. rädsla för prismagrejen. Vid nästa
prismaspekulation när aktien gick ner 5,7 procent köpte han tillbaka dem den 2
mars 2006. Under den tidsperiod som åklagarna redogjort för klev han alltså ur och
sålde bort nästan hälften med förlust.
521
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Hans kollega informerade om att det var gamla nyheter, men det betyder inte att
marknaden tolkade det på ett rationellt sätt. Därför ville han sälja ut och låta det
verka ur systemet. Det gjorde det så aktien gick ner ytterligare 5,7 procent och han
gick in igen.
Ken Lennaárd:
Han har tidigare hört att insiderinformation är färskvara som ska ut efter 2 - 3 dagar.
Hans affär sträckte sig över 67 dagar. Han och Andreas Hofmann handlade enligt
åklagarna på samma information. Det här är inte den första affären där Andreas
Hofmann sålde och han själv inte sålde. De gjorde helt olika på samma information.
Han förstår inte hur man kan få ihop det. För honom finns det 2 anledningar till
detta. 1) utredningsarbetet är dåligt. 2) det måste vara ett missförstånd från
åklagarna.
Han är herre över sina pengar och fattar sina egna beslut. Han hade frågat Ossian
Hellers vid något tillfälle vilka aktier som Ossian Hellers hade investerat i. Han
kommer inte ihåg men antar att Ossian Hellers hade investerat i Gambro för att han
trodde på den aktien. Då ville han ha rapporter om det bolaget och han tyckte att det
verkade som en bra investering. Han hade många kompisar som hade gått in i den
aktien och trodde på den, både finansfolk och pokerkompisar.
Han följde också med vad som skrevs i tidningarna. Med stor sannolikhet var det
vissa artiklar som han reagerade på. Om man har gjort en så här stor investering
följer man kursen nära och kollar den flera gånger varje dag. Man läser även vad
som skrivs om bolaget och försöker att tolka den informationen. Han och Andreas
Hofmann tolkade bevisligen informationen olika.
Han kommer inte ihåg om han hade kontakt med Ossian Hellers under resans gång.
Om han och Ossian Hellers var i Sverige vid den tidpunkten hade de med allra
största sannolikhet kontakt. Eftersom de är nära vänner hördes de hela tiden. Strax
522
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
innan han gick in i Gambro var han inne i Teleca och Frans Maas. De
investeringarna var relativt små i jämförelse med Gambro eftersom Frans Maas och
Teleca inte är svenska aktier och svårare att skaffa information om och sätta sig in i.
Gambro är ett stort svenskt bolag som det är lättare att få information om. Gambro
trodde alla på vid den här tiden. Det var dessutom mycket spekulation i media varje
dag. Men det var inte Gambroaffären som stack ut, det var de andra affärerna.
Han gick i normalfallet all in. Det är de andra affärerna som är konstiga. I ASUR
investerade han 41 procent. Förklaringen är att det är svårare att sätta sig in i en
utländsk aktie. Ju längre bort geografiskt det är desto större var osäkerheten p.g.a.
att det var svårare att få tag på information som man kunde utvärdera. Alternativt
kan det ha att göra med att han ville ha pengar tillgängliga för poker eller en annan
investering. Generellt sett är det svårare att sätta sig in i ett mexikanskt
flygplatsbolag. Men i Gambro kände han att det var lätt att få fram information.
Alla pratade om den och aktien var inne i en positiv trend. Det var klockrent, bara
att gå all in. Han behövde inte ens tänka på det.
Investeringsbeslutet grundade han på en kombination av att Ossian Hellers pratade
om den, att alla pratade om den och hans egen bedömning. Han minns inte specifikt
vad Ossian Hellers sade, bara att det var många rykten om den och att han hade
handlat.
Finanskillar som han känner har mer skickliga kommentarer medan folk från
spelvärlden som han skjuter från höften. Det är ett annat slags snack där. Spelare
kan komma fram och säga att det är klart att det ska komma ett bud på Gambro,
men man får inte haka upp sig på vad en specifik person säger. Man måste samla
input och skapa en känsla. Den som talade väl om Gambro var Ossian Hellers. I
övrigt kommer han inte ihåg något namn. Han känner mycket folk i
finansbranschen och ville inte gissa. Han fick rapporter av Ossian Hellers som
vanligt, från investmentbolag som gjort analyser, t.ex. Goldman Sachs o.s.v. Det
523
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
vara i alla fall från stora och välrenommerade bolag på vilkas analyser folk tar rygg.
Sedan satt han på kammaren och läste artiklar från DI, Affärsvärlden m.fl.
Han har tagit rygg på Ossian Hellers ett antal gånger och det har visat sig att han är
en väldigt skicklig analytiker. Han har stort förtroende för Ossian Hellers och hans
satsningar. Om han hade möjligheten var det klart att han ville sätta sig in i Gambro
själv, medan t.ex. ASUR var väldigt svårt för honom att analysera själv. Då vägde
Ossian Hellers investeringsbeslut tyngre.
Anledningen till att han satsade så mycket i ASUR, som ligger i Mexico, men lite i
Frans Maas som ligger i Holland var att han trodde mer på ASUR. Geografi är en
minimal fråga. Vad han sade var bara att det är svårare att få tag i information.
Bransch kan vara av betydelse ibland. Han känner inte Magnus Kjellberg. Han vet
inte om Ossian Hellers känner någon på Morgan Stanley.
De kallade bolaget Gambro. Om Ossian Hellers ringde från sin arbetstelefon kan
han ha använt kodord. Han vet emellertid inte ens om de har pratat om aktien och
om de i så fall har använt kodord.
På åklagarnas begäran har Andreas Fredriksson hörts som vittne och uppgett:
Hans roll i Gambro var mycket lik den som han hade i Findexa, d.v.s. att som
projektledare koordinera alla analyser och presentationer som gick vidare till
klienten Investor. De fick det första officiella mandatet under en helg i början av
februari 2006. Vilken helg det var kommer han inte ihåg. Det var ett oerhört stort
projekt för Morgan Stanley, d.v.s. storleken på affären och då Investor är en viktig
kund för Morgan Stanley. Det var ett prestigemandat.
På Stockholmskontoret fanns en allmän kännedom om att de hade fått ett uppdrag
från Investor, men alla i London visste inte om det eftersom de är så många där.
524
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han vet inte om det hände något den helgen, men de började med möten med
Investor strax efter, jobbade både med värdering och lade upp tekniken inför
förhandlingarna såväl med EQT som med aktieägare i bud bolaget och även med
förhandlingar gentemot Gambro. De arbetade även med finansiering. Morgan
Stanley och en annan bank fick det uppdraget.
Det här var i mitten eller början av februari 2006 och budet skulle komma till så
snart som möjligt. Det var arbete med alla arbetsströmmar parallellt. Där ingick
internt arbete med värdering, med diskussioner om var bud nivån borde ligga samt
arbete med finansieringen med bankerna och krediten och att de var bekväma med
den. De arbetade med hur man skulle approchera de olika parterna i affären. Dessa
4 arbetsströmmar skedde parallellt under februari och mars 2006.
Finansieringsteamet var någorlunda separerat från resten. De andra strömmarna
sköttes av samma team, där bl.a. han ingick och en rad andra personer från
Stockholmskontoret och London.
Kärnteamet som hade en aktiv roll bestod av John Heppern, baserad i London och
med en lång relation med Wallenbergarna, Per Hillström baserad i Stockholm,
Michelle Antacli baserad i London, jobbat mycket med M & A, Philip Appostolidis,
baserad i London och delvis med en medicinteknikbakgrund, han själv, Per Franzén
och Mattias Ordenberg som var baserade i Stockholm. Detta var kärnteamet. Sedan
arbetade ytterligare ett team med finansieringen och där kommer han ihåg att Kim
Andersson var inblandad. John Heppern tillhörde det nordiska teamet. De andra
tillhörde det Londonbaserade M & A teamet.
Han minns inte att det rapporterades någon specifik måndag, men med största
sannolikhet tror han det utan att ha någon konkret minnesbild om vad som sades.
Om man berättade om projektet för andra människor som inte deltog i detta sade
man ungefär att de hade fått ett stort uppdrag för Investor att titta på 1 av deras
525
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
portföljbolag. På ett sånt möte skulle det inte nämnas några namn som ligger bakom
projektnamnen i de officiella sammanhangen. I de flesta fallen visste de som deltog
i mötet vilka bolag som var inblandade eller avsågs.
Det är klart att det pratades mellan kollegor, men generellt sett var man försiktig
med exakta tider p.g.a. att det var känslig information, men också p.g.a. att ingen
egentligen visste hur fort ett bud kunde komma. Det kunde t.ex. tvingas fram p.g.a.
en läcka. Det är svårt även med full insyn att veta när ett bud kommer att
annonseras i marknaden. I och med att det var informella samtal hade olika
individer olika kunskap eftersom det inte skedde officiellt som t.ex. måndags
mötena.
Magnus Kjellberg ingick inte i projektet Vad Magnus Kjellberg arbetade med under
den här tiden, vilka projekt, vet han inte exakt. Han tror inte att denne arbetade med
något noterat bolag under 2006. Han jobbade mycket med pebolag.
Han, Magnus Kjellberg och Per Franzén delade rum under den här ombyggnaden.
Han kommer inte ihåg exakt när de flyttade in i samma rum men hans minnesbild är
någon gång under våren 2006. Det kan dock vara en differens på några månader.
Han har ingen specifik minnesbild av någon specifik fråga han ställt till Magnus
Kjellberg, men de satt i samma rum så det är högst troligt att han rådfrågade honom
vid något tillfälle, men om vad kommer han inte ihåg.
Han minns att aktien var omskriven i media vid den här tiden. Alla ärenden är på en
need to know basis. Det är ingen skillnad på det här och Findexa i termer av
informationssäkerhet.
526
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Han fick reda på via email under helgen att mandatet kommit dem till handa. Han
håller med om att uppdraget var precis i början. Det hade inte ens ställts en fråga till
mål bolaget. De fick uppdraget den 11 februari.
ÅTALSPUNKT 15 OMX (Magnus Kjellberg, Ossian Hellers, Andreas Hofmann
och Ken Lennaárd).
SAKFRAMSTÄLLNINGAR
Åklagarna:
OMX är en ledande expert inom börsindustrin. Genom den Nordiska Börsen erbjuder
OMX tillgång till cirka 80 procent av den nordiska och baltiska
värdepappersmarknaden. Den Nordiska Börsen är ett begrepp som används i
marknadsföringssyfte och inte en juridisk person. OMX´ integrerade
teknologilösningar täcker transaktionskedjan och möjliggör effektiva
värdepapperstransaktioner för över 60 börsorganisationer i fler än 50 länder. OMX är
ett Nordic Large Cap bolag i den finansiella sektorn på OMX Nordiska Börs.
Den 16 april 2007 skrev DI om att Nasdaq hade blivit intresserat av OMX (s. 2, 3).
Artikeln publicerades efter det att de åtalade hade börjat handla aktier i OMX. Morgan
Stanley hade anlitats och förhandlingar hade påbörjats i slutet av mars 2007. Budet
läckte ut den 12 april 2007. Efter det började man skriva om saken.
Den 2 januari 2007 stängde kursen för OMX på 126,50 kr. Antalet omsatta aktier den
dagen var 264 890. Under januari 2007 hade aktien en uppgång på 9,5 procent. Under
februari 2007 gick aktien ner 3 procent. Under mars 2007 gick kursen upp 12,6
procent. Kursen den 30 mars 2007 var 145,25 kr. Den genomsnittliga dags volymen var
527
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
690 938 aktier. Ossian Hellers kom att handla 500 000 aktier, vilket var ett stort antal
jämfört med den normala omsättningen.
Enligt en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt den 3 april 2007, samma dag som Ossian
Hellers handlade, höjde ABG Sundal Collier rekommendationen för aktien till köp med
170 kr som ny riktkurs (s. 6). Denna analys kommenterades nedlåtande i en text som
hittades i Andreas Hofmanns dator.
När det den 12 april 2007 blev känt att Nasdaq hade lämnat ett bud på OMX på 192 kr
per aktie tog kursen ett kraftigt hopp uppåt och stängde på 175,50 kr mot 159,50 dagen
innan (s. 7, 8). Den 12 april 2007 omsattes 9 milj aktier.
Den 2 april 2007 stängde kursen på 145 kr med en omsättning på 621 094 aktier. Den 3
april 2007 handlade Ossian Hellers 500 000 aktier i OMX. Kursen steg under dagen
från 145,75 kr och var som högst 157 kr för att falla tillbaka till 152,50 kr. Antalet
omsatta aktier var 3 495 769. Den 4 april 2007 stängde kursen på 159 kr.
Kursen 158,50 kr den 10 april 2007 är viktig att komma ihåg p.g.a. ett samtal mellan
Andreas Hofmann och Ossian Hellers denna dag där Andreas Hofmann kommenterade
att Ofelia bajsade ner sig under dagen och stängde på 158,50 kr. Man kan alltså
identifiera att med Ofelia avsågs OMX.
Dagen när Ossian Hellers handlade var omsättningen hög. Det förekom även
lappningar, d.v.s. handel som inte gjordes över börsen men rapporterades till börsen
(t.ex. s. 9).
Den 12 april 2007 fanns i en artikel i DI information om att Nasdaq hade lagt ett bud på
OMX och att OMX hade öppnat sina böcker för en due diligence (s. 10). Samma dag
fanns en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt med påståendet att analytiker hade olika
åsikter om värdet av ett Nasdaqbud på 192 kr (s. 12). Den 13 april 2007 fanns bl.a. en
528
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
artikel i DI om att ledningen bekräftade samtal med konkurrenter (s. 15), men inte ville
kommentera ett eventuellt bud från Nasdaq.
Den 25 maj 2007 sades i DI att Nasdaq skulle köpa OMX i en aktie- och kontantaffär
där Nasdaq bjöd totalt 208,1 kr per aktie (s. 16). De tilltalades affärer kom att avslutas
olika p.g.a. EBMs tillslag den 16 april 2007. De hade suttit på aktierna då budet
presenterades om inte tillslaget hade skett.
Hos alla rådgivare som var involverade fördes loggböcker. Det var bl.a. Morgan
Stanley, Credit Suisse, PWC, Cleary Gottlieb och Lenner & Partners. Magnus
Kjellberg finns inte med på listan från Morgan Stanley (s. 19f.). Enligt boken blev
affären offentlig den 12 april 2007. Projektet kallades Terra. OMX´ loggbok började
föras söndagen den 18 mars 2007 (s. 21).
Den 18 mars 2007 hade Morgan Stanley precis fått uppdraget från OMX. Den 22 mars
2007 sålde Andreas Hoffman ASUR-aktier för 14,6 milj kr (s. 22). Den 27 mars 2007
sålde Ossian Hellers Mandator-aktier för 0,7 milj kr, den 28 mars ASUR-aktier för 25,1
milj kr, den 29 mars ASUR-aktier för 15,7 milj kr och den 30 mars Mandator-aktier för
0,8 milj kr och ASUR-aktier för 40,4 milj kr. Den 3 april 2007 köpte Ossian Hellers
OMX-aktier för 76,1 milj kr. Samma dag sålde Ken Lennaárd ASUR-aktier för 5 milj
kr. Följande dag sålde han Mandator-aktier för 4,9 milj kr och köpte OMX-aktier för
17,9 milj kr. Den 10 april 2007 köpte Andreas Hofmann ytterligare OMX-aktier för 9,5
milj kr. Affärerna kom att avvecklas på olika sätt. När nyheten offentliggjordes den 12
april 2007 sålde Andreas Hofmann 130 000 aktier i OMX. Den 16 april 2007 gjorde
EBM sitt tillslag.
Den 4 och 10 april 2007 köpte Andreas Hofmann via Nordea i Schweiz totalt 215 000
aktier i OMX för 27,8 milj kr. Han sålde 130 000 av dessa den 12 april 2007 när
artikeln i DI kom. Resten av dessa aktier sålde han den 30 maj 2007. Hans köp var på
sammanlagt 34 225 000 kr och gav en vinst på 6 115 000 kr (s. 27). Den 10 april 2007
529
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
köpte Andreas Hofmann via Nordea i Luxemburg 20 000 OMX-aktier till kursen 156
kr för 3 129 360 kr (s. 23).
Ossian Hellers köpte den 3 april 2007 via Kaupthing i Luxemburg 500 000 aktier i
OMX för 76 183 062 kr (s. 28). Han köpte för mer än vad han hade disponibelt på
kontot (s. 28). Värdet på aktierna när budet offentliggjordes den 12 april 2007 var
87 750 000 kr (s. 30). Vinsten vid det tillfället var 11 566 938 kr.
Ken Lennaárd handlade genom Credit Suisse den 4 april 2007 115 000 OMX-aktier för
17 957 016 kr. Efter hans affärer fanns ett underskott på kontot på drygt 5,9 milj kr.
Ken Lennaárd fick därefter vetskap om EBMs tillslag den 16 april 2007. Han hade
därför inte kvar aktierna när det indikativa budet kom. Han sålde dem den 17 maj 2007
för 17 853 713 kr (s. 35). Han avslutade kontot den 18 maj 2007 genom att ta ut alla
pengar kontant (s. 31, 32). Affären gav ingen vinst.
Under den tid som Morgan Stanley hade detta uppdrag, d.v.s. fr.o.m. den 18 mars 2007,
förekom flera telefonsamtal mellan de tilltalade (s. 36). I ett tidigare samtal mellan Ken
Lennaárd och Ossian Hellers i februari 2007 som gällde ASUR uttalade Ken Lennaárd
”var det Morgan och Stanley som kokat ihop roligheterna…” Samtalet utspelade sig
inte under tiden som handeln i OMX skedde, men visar att Ken Lennaárd var medveten
om att Ossian Hellers fick tips från Morgan Stanley.
Den 18 mars 2007 fick Morgan Stanley uppdraget. Den 23 mars 2007 förekom ett
samtal mellan Ossian Hellers och Andreas Hofmann (s. 38, 39). Där sade Ossian
Hellers att ”Mr White vill ha lunch på onsdag” ” och ”säger att det börjar koka nu och
Du vet.”
Kl. 21:54 onsdagen den 28 mars 2007 ringde Andreas Hofmann till Jan Felländer.
Samtalet handlade om att Jan Felländer skulle skicka analyserna på OMX till Andreas
Hofmann en gång till (s. 40). Samma dag fanns ett samtal mellan Magnus Kjellberg
530
DOM
2010-06-01
Avdelning 5
Enhet 52
B 11287-07
och Ossian Hellers som handlade om huruvida de behövde träffas under helgen (s. 41).
På tisdagen handlade Ossian Hellers aktier.
Under ett telefonsamtal mellan Ossian Hellers och Ken Lennaárd fredagen den 30 mars
2007 sade Ossian Hellers att Ken Lennaárd skulle dumpa Maggan och vara beredd.
Med Maggan avsågs Mandator (s. 41). Samtalet resulterade i att Ken Lennaárd sålde
Mandator-aktierna på onsdagen. I ett samtal samma dag från Ossian Hellers till
Magnus Kjellberg sade Ossian Hellers bl.a. att ”Det börjar bli dags att smida nu om
någonting ska smidas.” (s. 43).
På måndagen den 2 april 2007 ringde Ossian Hellers till Magnus Kjellberg efter lunch.
Magnus Kjellberg sade då bl.a. att han inte hade några ”större babeuppdateringar” och
att de inte hann prata under söndagen.
Den 4 april 2007 kl. 20:42 hade Ossian Hellers ett samtal med Ken Lennaárd där
Ossian Hellers talade om att processen var på gång och var glödhet. Han hade handlat
115 000 OMX-aktier för över 17 milj. kr (s. 46). Det som i samtalet föreföll vara
obegripligt är Ossian Hellers beskrivning av en due diligence process. Ken Lennaárd
fick vetskap om att det skulle komma ett bud ”inget är klart med andra ord”? Ossian
Hellers tolkade processen åt Ken Lennaárd och sade att han skulle få veta mer om 2
veckor.
I ett samtal samma dag kl. 17:14 mellan Magnus Kjellberg och Ossian Hellers sade
Magnus Kjellberg att han hade ”lärt känna den här Ofelia lite bättre” (s. 48). De talade
om att träffas under kvällen. Ofelia stod för OMX och det var Magnus Kjellberg som i
samtalet nämnde Ofelia först. Det var dagen efter det att Ossian Hellers hade köpt
aktier i OMX.
Den 10 april 2007 kl. 17:59 ringde Andreas Hofmann till Ossian Hellers. I samtalet
talade de om Ofelia och Andreas Hofmann talade om att den bajsade ner sig till 158:50
kr. OMX slutade den 10 april 2007 på den kursen och således var OMX Ofelia.
531
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Den 28 mars 2007 kl. 22:09 ringde Magnus Kjellberg till Ossian Hellers (s. 52).
Samtalet är svårt att höra och har tolkats av EBM. I samtalet sade Magnus Kjellberg
bl.a. att han hade lite nyheter om den där bruden Ofelia och att de skulle träffas under
helgen.
Övervakning av Ossian Hellers mobiltelefon visar att det har varit många kontakter
mellan honom och Magnus Kjellberg under tiden från måndagen den 26 mars till den 4
april 2007 (s. 63).
I Andreas Hoffmans dator som togs i beslag i hans hem återfanns raderade dokument
och filer. I ett sådant dokument fanns bl.a. följande text. Det är ett mail som har
skickats från hans dator och sedan kommit tillbaka. Det står Date: Sat, 7 apr 2007
10:04:11 – 0700 (PDT).
I femte stycket står följande.
”OMX har ett bud på sig och öppnade sina böcker för NASDAQ i slutet av förra
veckan. Det indikativa budet ligger på 192 spänn och presenterades för OMX styrelse
för 1 ½ vecka sedan. Processen har varit i rullning i drygt 1 månad och Morgan
Stanley har för närvarande 2 team som jobbar med detta. Den 12:e har OMX ett
styrelsemöte för att få en dragning om ”future operating model”.
Hedgefonderna ligger och toktankar och så får man serverat ngt svammel om en
pågående industrikonsolidering. Verkligen insiktsfullt. Gäsp.”
Senare under lördagen den 7 april har dokumentet kommit i retur kl. 13:57. Det lyder
likadant utom att det har ändrats beträffande ett styrelsemöte den 12 april och
kursuppgång.
”OMX har ett bud på sig och öppnade sina böcker för NASDAQ i slutet av förra
veckan. Det indikativa budet ligger på 192 SEK och presenterades till OMX styrelse för
drygt 1 ½ vecka sedan. Processen som har Morgan Stanley som lead I-bank, har
pågått under 1 månad. För närvarande sysselsätter detta 2 team heltid. Den 12:e har
532
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
OMX ett andra styrelsemöte för ställningstagande till budet (men även för att diskutera
hur man ska hantera kommunikationen kring den senaste – och den kommande tidens
kursuppgång). (s. 64-67).
Torsdagen den 12 april 2007 hade OMX ett styrelsemöte. Det var inte offentliggjort
eller allmänt känt. I kallelsen till styrelsemötet talades om projekt Terra, d.v.s. Nasdaq
och OMX. Man berättade om Nasdaq och kommande steg (s. 68 - 69). På styrelsemötet
gjorde Magnus Böcker en föredragning för styrelsen som han kallade The Way
Forward (s. 70 – 71). De som tog fram materialet till presentationen var Credit Suisse,
Morgan Stanley och Lenner & Partners (s. 72).
Samtalen mellan Ossian Hellers och hans mäklare i Luxemburg Tomas Svensson den 3
april 2007 visar att priset på aktien under dagens lopp justerades upp från 148 kr till
150 kr och därefter ytterligare, att Ossian Hellers var besviken över att inköpen gick
sakta och höjde till 152 kr och därefter till 153 kr samt att Ossian Hellers ville att
mäklaren skulle leta efter block. Kl. 17:34 sades i samtalet att snittet hade blivit 151,90
kr.
Eftersom EBM gick in den 16 april 2007 avvecklades affären annorlunda än vad
Ossian Hellers hade planerat. Om Ossian Hellers hade haft kvar aktierna till den 25 maj
2007 hade han gjort en vinst på OMX-aktierna på 28,1 milj kr. Andeas Hofmann sålde
130 000 aktier vid artikeln den 12 april 2007. En beräkning på det kvarvarande
innehavet om man räknar till den 25 maj 2007 hade gett en vinst på 6 277 500 kr. Ken
Lennaárd sålde sina aktier den 15 maj 2007. Om han hade hållit kvar aktierna till den
25 maj 2007 hade han gjort en vinst på 6 118 000 kr. De tilltalade hade tillsammans
gjort en vinst på 40 495 500 kr.
OMX var ett av de mest omskrivna bolagen i Norden vid denna tid. Även Nasdaq var
mycket omskriven som förvärvare redan under hösten 2006. Det var mycket svårt att
fastställa vad som var brus eller information, senare eventuellt insiderinformation.
533
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Köprekommendationerna haglade. ABG t.ex. höjde rekommendationen för aktien.
Beträffande OMX har åklagarna valt att ensidigt titta på OMXsidan, förhört vittnen
från OMX och från Morgan Stanley, men de har inte tittat på Nasdaq sidan över huvud
taget. Nasdag har enligt amerikanska skadeståndsregler gjort en undersökning som
beskriver läget i början på april 2007. Det entydiga svaret var att ingenting hände. De
vittnen som kommer att höras om OMX kommer att berätta att ingenting hände vid den
här tidpunkten, d.v.s. i april. Man hade börjat föra vissa samtal. I pressmeddelandet
som OMX gick ut med den 12 april 2007 i anledning av artikeln i DI bekräftade OMX
att de var i diskussioner med ett flertal budgivare men att de inte fått något konkret bud.
Under förundersökningen har Magnus Kjellberg frågat åklagarna hur de ser på insiderinformation och vad det är. Vad gör åklagarna gällande? Vad var insiderinformation
vid den här tidpunkten? Var det att Morgan Stanley hade anlitats som rådgivare, att det
var ett styrelsesammanträde den 12 april 2007 eller var det att man förde preliminära
samtal?
Det har inte funnits någon insiderinformation vid tiden för Ossian Hellers förvärv.
Innehållet i de samtal som förekommit mellan parterna hade sedan länge varit allmänt
kända på marknaden. Ossian Hellers har inte tagit emot någon information från
Magnus Kjellberg. Magnus Kjellberg hade inte heller tillgång till den påstådda
informationen. Ossian Hellers har inte röjt och inte kunnat röja någon från Magnus
Kjellberg erhållen information till Andreas Hofmann och Ken Lennaárd. De tilltalades
handel har skett på andra grunder.
Det är riktigt att Morgan Stanley fick ett uppdrag. Åklagarna säger inte när budet
lämnades mellan parterna. Påbörjades en due diligence innan den 3 april 2007 eller
lämnades ett bud före den 3 april 2007?
534
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Andreas Hofmann vitsordar de påstådda köpen. Han har inte fått någon insiderinformation från Ossian Hellers. Investeringen var en mediaspekulation. Han sålde i
samband med pressmeddelandet och artikeln den 12 april 2007.
Ken Lennaárd har tagit rygg på Ossian Hellers, som trodde på aktien.
FÖRHÖR
Magnus Kjellberg:
OMX var det mest omskrivna bolaget i modern tid. Vid tiden för handeln fanns bara
preliminära samtal och ett omfattande informationsbrus. Någon insiderinformation
fanns inte vare sig från Nasdaqs eller OMX´ perspektiv.
Åklagarna har redogjort för sin tolkning av OMX´ perspektiv, men har gett en selektiv
och snedvriden bild. Om man hade kontrollerat all dokumentation som OMX
presenterat och vad som kommit fram i utredningen hade man sett att det inte fanns
någon insiderinformation. EBM har fokuserat på fel part. I diskussioner mellan 2 bolag
finns det en potentiell budgivare och ett mål bolag, i det här fallet OMX. Nasdaq satt i
förarsätet. OMX kunde inte lägga bud på sig självt. Åklagarna har inte sagt något om
Nasdaqs perspektiv. Den informationen kunde EBM lätt ha tagit fram eftersom Nasdaq
är reglerat av den amerikanska Finansinspektionen. Nasdaq avkrävdes en detaljerad
dokumentation av den amerikanska Finansinspektionen. Denna är offentlig och således
allmänt tillgänglig information. Vid handeln fanns preliminära samtal som var
offentliggjorda av OMX´ vd långt dessförinnan. Dessutom fanns det ett omfattande
informationsbrus, vilket gör att det inte fanns någon insiderinformation.
535
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Nasdaqs s.k. filings till SEC, den amerikanska finansinspektionen, är allmänt
tillgänglig information (s. 7). Dokumentet går detaljerat igenom transaktionen. Det
framkommer att den började ta form först i maj 2007. Första gången som villkor och
dokumentation diskuterades var vid mötet den 28 april 2007 (s. (8). Förhandlingar
skedde under perioden den 16 - 24 maj 2007 (s. 9), inte fr.o.m. slutet av mars 2007,
vilket åklagarna sagt. Nasdaq anser att analysfasen sträckte sig t.o.m. maj 2007.
Insiderinformation uppkommer först i affärsfasen (s. 10).
Nasdaqs dokument till SEC har gjorts under skadeståndsrättsligt och eventuellt
straffrättsligt ansvar. Man kan därför lita på att informationen från Nasdaq till SEC är
riktig. Dokumentet är på 323 sidor (s. 11). Advokater i London som kan amerikansk
rätt har sagt att säkert 100 personer hade läst och prickat in varenda siffra i dokumentet.
Securities exchange act från 1934 reglerar dokumentet.
Från Nasdaqs perspektiv fanns ingen viktig information vid tidpunkten för aktiehandeln. Det fanns preliminära samtal med flera parter om ett möjligt samarbete. Första
gången som styrelsen informerades om de sonderande samtalen var den 12 april 2007,
d.v.s. efter aktiehandeln. Diskussionerna gällde olika områden för möjligt samarbete
inklusive ett samgående. Liknande diskussioner (med London Stock Exchange och
Deutsche Börse) hade förts tidigare utan resultat. Transaktionens beskaffenhet började
ta form först i maj 2007 (s. 14).
OMX är omgärdat av svenska Finansinspektionens pressmeddelanden. OMX´ syn på
saken den 12 april 2007, d.v.s. efter det att handeln skett, var enligt ett
pressmeddelande att preliminära samtal fördes med flera parter om ett möjligt
samarbete (s. 15). Det är oklart om åklagarna ansett att det fanns något bud vid den här
tidpunkten. Det fanns det inte. Om åklagarna påstått det är det fel. Första gången som
styrelsen informerades om de sonderande samtalen var på styrelsemötet den 12 april
2007 (s. 16). Möjliga former för samarbete diskuterades (s. 18, 19, 20).
536
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
Vid ett samgående var det intressant hur kombinationen skulle komma att se ut, vem
som skulle leda bolaget, var det skulle ha sitt säte o.s.v. Dessa saker var den 12 april
2007 ”not discussed yet” (s. 21). Detta var 9 dagar efter det att handeln skett.
Liknande diskussioner hade, som framgick av styrelsepresentationerna, förts tidigare
utan resultat (s. 22, 23).
Due diligence processen påbörjades först i mitten på maj 2007, d.v.s. mer än 1 månad
efter det att aktiehandeln skett (s. 24). Vid handeln fanns ingen viktig information.
Däremot fanns ett omfattande informationsbrus. Det var den mest omskrivna
situationen i modern tid.
Förloppet var kontinuerligt omgärdat av rykten och läckor (s. 28). Åklagarna har valt
en kort del av detta. Först kom Nasdaq in i bilden, sedan Dubai, sedan Qatar, sedan
kom Dubai och Nasdaq samtidigt in i bilden. Kursen gick upp 140 procent på kort tid,
när hela börsen gick upp 20 procent. Detta var drivet av informationsbruset.
I ett axplock av det informationsbrus som fanns kan följande nämnas. Redan i
september 2006 inleddes ryktesspridningen om en affär mellan Nasdaq och OMX (s.
31). Av ryktesspridningen framgick att Credit Suisse fått uppdraget att vara finansiell
rådgivare till OMX (s. 32) och att Nasdaq förberedde ett bud på OMX (s. 33). Detta
fick till effekt att aktiepriset steg kraftigt under andra veckan i september 2006 (s. 34).
På 3 dagar gick priset upp 19 procent, börsen gick upp 2 procent. OMX gick 10 gånger
bättre än börsen. Den kraftiga reaktionen bekräftar substansen i informations-bruset.
Samma bild framkommer vid en analys av volymerna (s. 35). 500 000 aktier var en
normal volym men under de nästkommande dagarna i september omsattes 2 - 3,5 milj
aktier per dag, d.v.s. 500 -7 700 procents volymökningar. Detta bekräftade substansen i
ryktena.
Artiklar i Financial Times den 11 september 2006 och DI den 14 september 2006 tyder
på att läckor skett under hösten 2006 (s. 36). En omfattande ryktesspridning och
537
Avdelning 5
Enhet 52
DOM
2010-06-01
B 11287-07
läckage tycks ha fortsatt även under hösten 2007 och föranledde EBM att anta
marknadsmissbruk (s. 38). Den 19 september 2007 sjönk OMX-aktien med 7 procent
på en stigande börs. Kursförändringarna var så kraftiga att bolaget handelsstoppades.
Dagen efter presenterade Nasdaq och Dubaibörsen uppgiften att budet på OMX inte
skulle höjas. Reaktionen återspeglar trovärdigheten i informationsbruset (s. 39). Samma
sak framkommer vid en analys av volymerna (s. 40).
I en artikel i DI i maj 2007 sades att ”Läckorna är pinsamma” och att de hade
förekommit under en längre tid (s. 42). Under den period då förhandlingar skedde
mellan Nasdaq och OMX, den 16 – 24 maj 2004, steg OMX-aktien 21 kr, eller 14
procent, medan börsen utvecklades horisontellt (s. 43). Volymerna var skyhöga. Den
21 maj 2007 omsattes 3 930 014 aktier (s. 44). Detta visar på trovärdigheten i
informationsbruset.
I en artikel hos Nyhetsbyrån Direkt den 8 mars 2007 angående OMX´ strategiska
ambitioner menade vd bl.a. att bolaget kunde tänka sig partnerskap med någon av
jättarna i branschen (s. 46). Bolagets uttalande om bl.a. partnerskap med jättar i
branschen inklusive Nasdaq ledde till att aktien steg kraftigt jämfört med marknaden på
stora volymer jämfört med historiska data (s. 47).
Ytterligare konsolidering i branschen fick sektorn inklusive OMX att stiga kraftigt den
15 mars 2007 (s. 48). OMX gick upp 3,8 procent på nyheten (s. 49).
I en artikel i DI den 12 april 2007 sades bl.a. följande ”Sedan i början av mars har
OMX-aktien rusat med närmare 20 procent. Samtidigt har Nasdaqaktien fallit lika
mycket. Bakom kursuppgången ligger bland annat spekulationer om ett uppköp.” (s.
50). Rykten om en fusion hade drivit upp kursen den senaste månaden (DI den 16 april
2007, s. 51). Även uttalanden från de största ägarna, Investor och staten, kunde tolkas
som att en försäljn

STOCKHOLMS TINGSRÄTT Avdelning 5 DOM B 11287

Transcription

Similar documents

Allmänhetens anmälningssedel för förvärv av aktier i Recipharm AB

SPARA HELA LIVET

appen som gör alla till börsvinnare

Nu kan det vara läge att se över sina placeringar

Hansa Medical AB (publ)

Läs hela rapporten här.

News 2 - Klargöra

Ladda ner Teckningsblankett

här - E2 Trading