Ladda ner den kompletta programboken här! - SFAI

Transcription

SFAI-veckan 2012
19-21 september | Borås
Programbok
H U V U D PA R T N E R
www.sfaiveckan.se
dexdor ® (dexmedetomidin) för
•
•
•
•
Lätt till måttlig sedering
Bättre samarbete med patient*
Lättare kommunikation med patient*
Kortare tid till extubation*
www.dexdor.eu
* Jämfört med propofol och midazolam, se produktresumé.
dexdor ® (dexmedetomidin) [Rx] 100 µg/ml koncentrat till infusionsvätska,
lösning. Selektiv alfa-2-receptoragonist för sedering av vuxna intensivvårdspatienter vilka behöver en sederingsnivå som inte är djupare än att de
kan väckas av verbal stimulans (motsvarande Richmond Agitation-Sedation
Scale (RASS) 0 till -3). Omfattas ej av förmånssystemet. Senaste översyn av
produktresumé: 2011-09-16. För ytterligare information se www.fass.se.
Orion Pharma AB, Box 520, 192 05 Sollentuna
08–623 64 40, www.orionpharma.se
[dexmedetomidine hcl] injection
ÖVERSIKT AV PROGRAMINNEHÅLL
VÄLKOMMEN
4
OM BORÅS
5
STYRELSEN HAR ORDET
6
ALLMÄN INFORMATION
7
SOCIALT PROGRAM
8
KURSER OCH MÖTEN
9
WORKSHOPS
9
HALLPLAN & UTSTÄLLARE
12-13
ÖVERSIKTSPROGRAM
16-18
PROGRAM
19
ABSTRACTS
39
KARTA HOTELL
63
SPONSORER
64
3
Välkommen till Borås och
SFAI-veckan 2012!
Vi har glädjen att inbjuda kollegor, föreläsare och utställare att besöka Borås under SFAI- veckan den
19-21 september 2012.
Att vi samlas i Borås detta år kommer sig av att det är
60 år sedan Dr Åke Bauer startade sin postanestetiska
avdelning på dåvarande Borås lasarett. En avdelning
som var med och lade grunden till svensk intensivvård.
Programmet kommer förutom att uppmärksamma
att intensivvården i Sverige firar 60 år följa upp dess
utveckling och framtid med ämnen som patientsäkerhet, elektroniska övervakningskurvor, antibiotikaresistens, långtidsuppföljning efter ARDS samt juridiska/etiska aspekter inom sjukvården. Inom anestesi
tas ämnen som perioperativ monitorering, prehospitalt omhändertagande, obstetrisk- och pediatrisk
anestesi samt GUCH-patienter upp. Vi diskuterar även katastrofmedicin och prehospitalt omhändertagande. Vi kommer att ha workshops som handlar om luftvägen, ultraljud för diagnostik samt även
dialys i praktiken.
På kvällen den 20 september samlas vi på Åhaga för en trevlig middag med lokal underhållning!
Vårt varmaste tack till våra partners, utställare, Södra Älvsborgs Sjukhus och Borås stad som gör mötet möjligt.
SFAI-VECKAN 2012, 19 - 21 SEPTEMBER, BORÅS
Väl mött!
Organisationskommittén från Anestesi-och Intensivvårdskliniken
vid Södra Älvsborgs Sjukhus
På bilden ovan: Mikael Larsson, Anki Snygg, Anders Almqvist, Kerstin Westerling, Ulf Lundahl och Katalin Kiss.
Saknas på bild: Bernt Turesson, Claes Lundberg, Peter Geiger, Monika Bielecka, och Maria Ahlerup.
Borås lasarett från förr.
4
Om Borås
Borås är Sveriges 13:e största stad med över 100 000 invånare. Staden grundades år 1621 av kung
Gustav II Adolf. Starten till Borås var handelsverksamhet. På 1500-talet fanns här bönder som drygade
ut försörjningen genom att sälja sitt hantverk, smide och träslöjd. De vandrade över stora delar av landet
och sålde sina varor. De kom att kallas knallar.
I dag har Borås fortfarande en stark förankring i knalletraditionen. Staden kallas inte för inte
”Knallestaden” och har utvecklats till en livlig handelsstad med flera stora postorderföretag som ett arv
från knallarna. Bygden runt omkring har en lång tradition inom textil och konfektionsindustri och
har idag ambition att bli landets ledande centrum för mode och design. Högskolan i Borås har 15 000
studenter och erbjuder bland annat utbildningar inom textil och design, bibliotek och information,
data- och affärsvetenskap samt flera ingenjörsutbildningar.
konstnärer som gärna vill ställa ut i Borås. Det finns ett hundratal
skulpturer runt om i Borås. Bodhi, som står i Viskan vid Knalletorget, är
en av de mest omtalade näst efter den stora skulpturen av Pinocchio.
Borås ligger naturnära mitt i den vackra Sjuhäradsbygden. Här finns
närheten till Göteborg men lika nära till skog och sjö. Borås kombinerar
småstadens charm med storstadens utbud.
5
På senare tid har Borås även gjort sig känt för sina statyer och kända
Styrelsen har ordet
Välkommen till Borås och SFAI-veckan 2012!
Utbildning, fortbildning och ett livslångt lärande, SFAI-veckan utgör ett fundament i föreningens
verksamhet. Det är här vi tar med oss kunskap, erfarenhet och influenser från när och fjärran, utbyter
idéer med varandra och skapar/underhåller såväl professionella som sociala kontaktnät. SFAI´s styrelse
beslöt för fem år sedan att SFAI-veckan, under en försöksperiod på fyra år, skulle ”turnera” i Sverige.
Målet var att ge en geografisk spridning till SFAI-veckan, öka kontaktytorna mellan olika nationella
sjukhus/arbetsplatser och möjliggöra en ökad exponering av svensk anestesi inom landet.
I år har turen kommit till Borås. Här startade Sveriges första intensivvårdsavdelning 1952 under
ledning av Dr Åke Bauer. Med hjälp av modern teknik och specialutbildad personal kunde patienter
med skallskada, svikt i vitala funktioner och/eller akuta hjärtsjukdomar tas om hand. Borås startade
också den första rehabiliteringsavdelningen för polio-, ryggmärgs- och skallskadade patienter 1958,
där man förstod att det gällde att komma tidigt in i den akuta vården. Detta är än idag en verksamhet
i framkant med ett samarbete med neurointensivvården i Göteborg. Under årets SFAI-vecka kommer
vi att få höra mer om intensivvård i framkant samt redovisning av riktlinjen ”Behandlingsstrategi inom
intensivvården”.
Det vetenskapliga programmet är fullt av kliniska hands-on föreläsningar, workshops och vetenskapliga
presentationer med mål att täcka hela anestesi-, smärta, pre-hospital och intensivvårdsverksamheten.
Här kommer också kliniska ST-projekt och utlandsverksamheter att presenteras.
Den lokala programkommittén har arbetat intensivt och erbjuder Er alla en
spännande SFAI-vecka 2012.
Tillsammans med ”Borås-gänget”, inbjudna föreläsare och
programansvariga önskar styrelsen Er alla varmt välkomna!
Heléne Seeman-Lodding, ordförande SFAI
6
Allmän information
Garderoben är bemannad under vissa tider under
kongressen. För värdesaker ansvaras ej.
Transporter
Bussar till Åhaga
Comfort Hotel Jazz: 033-799 45 00
Bussar kommer att gå torsdag och fredag morgon från
hotellen till Åhaga. Bussarna utgår från Scandic Plaza
och Grand Hotel. De bussar som utgår från Scandic
Plaza gör ett stopp vid Hötorget (mitt emot City
Sparköp på Allégatan) för att ta upp gäster från Hotel
Borås och Comfort Hotel Jazz.
Scandic Borås Plaza: 033-785 82 00
Torsdag 20/9 kl. 07.30
Hotell
First Hotel Grand: 033-799 00 08
Hotel Borås: 033-799 01 00
Internet
Finns att tillgå.
Kongressanläggning
Fredag 21/9 kl. 08.00
Flygbussar
Swebus trafikerar från Landvetter flygplats till Borås.
Läs mer på www.swebus.se
SFAI-veckan 2012 äger rum på Åhaga, Lillåvägen 4,
504 33 Borås. Telefon: 033-13 15 10.
Hemsida: www.ahaga.se
Taxi
Måltider
Vi rekommenderar dig att välja Taxi Borås eller Taxi
Kurir Borås om du åker taxi från Landvetter flygplats
till Borås. De har ett fast pris på 495 kr under vardagar.
Taxi Göteborg tar 670 kr för samma resa.
Luncher och kaffe serveras i utställningen.
Namnskylt
Taxi Borås: 033-12 70 70
Taxi Kurir Borås: 033-12 13 14
När du registrerar dig får du din namnskylt. Den
fungerar som inträdesbiljett till alla föreläsningar.
Namnskylten är personlig. Av säkerhetsskäl ber vi alla
deltagare att alltid bära sin namnskylt under mötet
samt under övriga aktiviteter.
Lokaltrafik Borås
Posters
Hållplats Åhaga
Posterutställningen är integrerad i
industriutställningen.
Buss nr 159 till Borås Södra Torget och Borås
Resecentrum
Sekretariat och registrering
Resecentrum
Du anmäler din närvaro i registreringen som är belägen
innanför Åhagas huvudingång. Här finns personal som
svarar på dina frågor om allt från kongressen till vad
Borås kan erbjuda.
Registreringen har följande öppettider:
Onsdag 19 september: 07.30-18.00
Torsdag 20 september: 07.30-16.00
Fredag 21 september: 08.00-13.00
Västtrafik trafikerar lokaltrafiken i Borås. Köp SMSbiljett genom att skicka BV till 72450. Läs mer på
www.vasttrafik.se.
Det finns två busshållplatser nära Åhaga:
Hållplats Trandögatan vid Ica Maxi
Resecentrum
Buss nr 5 till Borås Södra Torget
Utställningens öppettider
Onsdag 19 september: 10.00-20.00
Torsdag 20 september: 07.30-15.15
Fredag 21 september: 08.00-12.30
7
Garderob
Socialt program
Get-together-party & invigning av utställningen
Tid: Onsdag 19/9 kl. 18.00-20.00
Kongressens första dag avslutas med ett get-together-party och invigning
av utställningen. Här serveras mat och dryck och det är en utmärkt
möjlighet att mingla med övriga kongressdeltagare och besöka utställarna
i deras montrar. Vi får också besök av elever från Nordisk Designskola
i Borås som bjuder på modevisning. De beskriver den såhär: ”En
glamourös visning av aftonklänningar, vars design är inspirerad av
världens ledande modehus”. Ingår i kongressavgiften men föranmälan vid
registreringen krävs.
Pubkväll Ung i SFAI
Tid: Onsdag 19/9 kl. 20.00
Pubkväll i den autentiska engelska miljön på puben Bishops Arms på
Stora Brogatan 3 i Borås. Alla är välkomna!
Bankett med unikt lokalt inslag
Tid: Torsdag 20/9 kl. 19.00
På Åhaga. Trerätters middag, dryck och underhållning. Föranmälan vid
registreringen krävs. Anmälan på plats i Borås är begränsad och plats kan
ej garanteras. Bussar till banketten på Åhaga kommer att gå från Grand
Hotel och Scandic Plaza kl. 18.45. Bussarna som utgår från Scandic Plaza
gör ett stopp på Hötorget (mitt emot City Sparköp på Allégatan) för att
ta upp gäster boende på Hotel Borås och Comfort Hotel Jazz.
Borås – skulpturernas stad
Tider: Onsdag 19/9 kl. 19.00, torsdag 20/9 kl. 18.00
8
Guidad visning bland Borås skulpturer - vackra, roliga, charmiga, fula,
annorlunda och många. En staty för varje smak och sinne. Somliga lockar
till lek, andra till ett småleende och ytterligare några till behag och glädje.
En upplevelse som du kanske gärna återkommer till eller i varje fall
kommer att minnas länge. Guidningen startar vid Pinnoccio.
Kurser och möten
SFAI:s styrelsemöte
17-18 september
Verksamhetschefsmöte
18 september, ca 10.30-17.00. Middag kl. 19. Mötet fortsätter den 19 september på förmiddagen.
KVAST/studierektorsmöte
18 september, ca 10.00-17.00. Middag kl. 19.
IVA-chefsmöte i samarbete med SIR och SIS
18 september, ca 13.00-17.00. Middag kl. 19.
Workshops
Echo-kurs
RACE med Anthony McLean. 18 september, ca 08.00-17.00, med fortsättning onsdag morgon. För föranmälda
deltagare. Se detaljerat program på s. 10.
Coniotomi, Percutan Trakeotomi och Transtrakeal ventilation
19 september kl. 08.45-10.45. Övningarna sker med gristrakea (en trakea per kursdeltagare). Huvudhandledare
Per Nellgård, Göteborg, och Patrik Hansson, Linköping. För föranmälda deltagare.
Dialys - praktik & kunskap
Interaktiv diskussion - mentometerknappar - med Anders Enskog, Johan Malmgren och Alma Syrous. För
föranmälda deltagare.
Redo för en utmaning?
Läkare Utan Gränser är en medicinsk humanitär organisation som arbetar där vi behövs mest. Vi söker nu narkosläkare som vill arbeta i fält
världen över.
Du kommer att sköta offren efter en väpnad attack, operera och ta hand om traumapatienter efter
en jordbävning, eller bedöva inför ett akut kejsarsnitt;
ibland alla tre på samma dag. Det enda du vet med
säkerhet på ett fältuppdrag med Läkare Utan Gränser är
att dina kunskaper och din uppfinningsförmåga kommer
att sättas på sin spets samt att din insats gör skillnad för
dina patienter.
Som anestesiläkare räcker det att du är tillgänglig för fältuppdrag 4 till 8 veckor.
Ansök direkt på www.lakareutangranser
9
19 september kl. 9.15- 10.45
An anaesthesia/critical care ultrasound course for practitioners, given by
anaesthesia/critical care echo specialists- At your SFAI meeting
Rapid Assessment By Cardiac Echo: A practical course on the application of
ultrasound in assessing the heart and chest in the acute setting as well as critical
care ultrasound techniques
Course leader: Michelle Chew (michelle.chew@med.lu.se)
Course faculty: Anthony McLean, Stephen Huang, Iris Ting, Michelle Chew,
Lill Bergenzaun, Marzena Tympalska, Roman Aroch
Objectives- To enable the acute care physician to evaluate the following:
•
•
•
•
•
•
•
Pericardial effusion/Tamponade
Left ventricular contraction
Right heart function
Right heart preload
Pleural effusions
Critical care ultrasound technique
Assessment of fluid responsiveness and lung ultrasonography
The workshop is suitable for physicians with little/no prior knowledge of echocardiography wishing to learn
critical care ultrasound techniques, as an extension of the physical examination. There is a strong focus on
HANDS-ON teaching. Topics include left and right heart assessments, pericardial effusion and tamponade, and
fluid status assessment by IVC.
Organised by the Swedish Society of Anaesthesiology and Intensive Care and the Nepean Institute of Critical
Care Education and Research (Australia)
RACE program, SFAI Borås 2012
Day 1 (September 18, 2012)
0830‐0845
0845‐0900
0900‐0915
0915-0945
0945‐1045
1045‐1100
1100‐1200
1200‐1245
1245‐1330
1330‐1415
1415‐1445
1445-1530
1530‐1545
1545‐1700
1700
Welcome & Introduction
Knobology
Basic TTE views
Demonstration: How to perform TTE?
Hands‐on session I: Parasternal views
Morning break
Hands‐on session II: Apical and subcostal views
Lecture: Left heart assessment Right heart assessment
Lunch break
Lecture: Pericardial effusion and tamponade, Fluid status assessment
Demonstration/Case: Going through & interpret a RACE study
Hands-on session III: Performing a RACE
Afternoon break
Hands‐on session IV: Performing a RACE
Conclusion for Day 1
PROGRAM
Day 2 (September 19, 2012)
0800‐0915
0915‐0930
0930‐1030
1030‐1045
10
Interactive case studies
Morning break
Interactive case, studies/quiz
Course evaluation and CONCLUSION
GE Healthcare
ar
m
s
e
B
Et
l.
ita
g
i
d
e
t. B
ol.
r
t
n
Co
Protect your patient.
Protect your investment.
Protect your environment.
Can you afford not to?
GE imagination at work
© 2012 General Electric Company, GE Healthcare Sverige AB, doing business as GE Healthcare
”Min idé:
design som
fungerar.”
Och vad är din idé?
Konfigurera din anestesiarbetsstation – på
www.draeger.com/myperseus
3696
Dräger Perseus® A500
Scen
05
04 06
07
Sal 1
11
02
03
12 14
13
15
17
28
23
16
18
33
30
60
58
27 32
29 34
25
20 22
24 26
Buffé
19
21
Garderob
Registrering
01
08 10
09
Bankettlokal
Sal 3
31:1
35
Buffé
31:2
31:3
31:4
35:2
12
35:1
39
49
51
56
42
37
40
38
36
54
44
52
Sal 2
47
41
46
45
43
50
48
Hallplan
Utställare
Huvudpartner
Orion Pharma
Monter
33
Dräger Medical Sverige
Fresenius Kabi
30
17
GE Healthcare Sverige
Läkarjouren i Norrland
Philips Healthcare
25
23
28
Utställare
Monter
Utställare
Monter
3M Svenska
Abbott Scandinavia
Abcur
Akademiska sjukhuset Uppsala
Allytec
Alteco Medical
Ambu
Argon Medical Devices
Astellas Pharma
B.Braun Medical
Bard
Baxter Medical
BeneChill
BK Medical
CODAN TRIPLUS
Cook Sweden
Covidien Sverige
CSL Behring
Edwards Lifesciences Nordic
EVRY Healthcare Solutions
Fresenius Medical Care
Gambro
GM Medical
Gothia Medical
Grunenthal Sweden
56
11
43
49
24
46
26
54
58
39
45
48
35:2
42
22
60
16
38
19
44
52
12
9
37
40
Histolab Products
Intensivvården 60 år
Jatab Care
KARL STORZ ENDOSKOP
Läkare utan gränser
Meda
Medinor
Meteko
Neovitalis
Nordic Medcom
Novo Nordisk
Octapharma Nordic
Pfizer
Physio-Control/Jolife
Salubrious
Scandinavian Medical
SECMA
SFAI Kansli
Smiths Medical
Swedish Orphan Biovitrum
Techno Systems
Terumo Sweden
Triolab
Vingmed
Zonare Medicinska System
7
2
21
50
31:1
8
29
51
1
27
6
32
5
4
18
10
20
36
47
34
3
41
13
14
31:2
13
Partners
Välkommen till SFAI-veckan i Åre 2013
18-20 september 2013 på Holiday Club Åre
Huvudföreläsare: R Bellomo och G Van den Berghe
Gilla oss på
Facebook
http://www.facebook.com/SfaiAre2013
Kontakt: Överläkare Mattias Schindele, mattias.schindele@jll.se
Sponsorkontakt: Överläkare Gunnar Green, gunnar.green@jll.se
www.sfaiveckan.se
nyfiken på smofkabiven?
Läs mer på www.fresenius-kabi.se
smofkabiven, Rx, aTC-kod b05ba10 (spC per 2008-12-08) ef
Utdrag av fasstext (www.fass.se) infusionsvätska, emulsion. näringslösning med aminosyror, fett, kolhydrater och elektrolyter för intravenös nutrition i central ven. Indikationer: parenteral nutrition
till vuxna patienter när oral eller enteral nutrition är omöjlig, otillräcklig eller kontraindicerad. Kontraindikationer: Utöver allmänna kontraindikationer mot infusionsterapi:Överkänslighet mot fisk ,
ägg , soja eller jordnötsprotein eller mot någon aktiv substans eller hjälpämne, svår hyperlipidemi, svår leversvikt, svåra koagulationsrubbningar, medfödd rubbning av aminosyrametabolismen, svår
njursvikt utan tillgång till hemofiltration eller dialys, akut chock, okontrollerad hyperglykemi, patologiskt förhöjda serumnivåer av någon av de ingående elektrolyterna.
fks 218 07/12
www.fresenius-kabi.se tel 020-116 68 44 kundservice@fresenius-kabi.com
SMOFannons_SFAI.indd 1
2012-07-03 13:41:03
Kliniskt beslutsstöd börjar här: IntelliVue MX800
Information tillgänglig nära patienten leder till bättre beslut och en säkrare vård. Philips har utvecklat
IntelliVue MX800, en patientmonitor och en klinisk arbetsstation. Den kan enkelt integreras i befintlig
IT-infrastruktur och den kombinerar patientövervakning med tillgång
till journalsystem och beslutsstöd vid sängplatsen. IntelliVue MX800
förser dig med information där du behöver den som bäst.
15
16
20.00 - 01.00
18.00 - 20.00
Stora Brogatan 3, Borås
The Bishop`s Arms
Ung i SFAI`s pubkväll
Get-together arrangemang
Invigning till utställningen
vars design är inspirerad av världens ledande modehus”
Modevisning av Nordisk Designskola. ”En glamourös visning av aftonklänningar,
Non-invasive brain stimulation: a new treatment option for pain? Didier Bouhassira
Kvalitetsregister - till vilken nytta? Claes Mangelus
SFAI:s stipendieutdelning
Evidence-based treatment of neuropathic pain; Per Hansson
Kliniskt Informationssystem - Datorjournal för OP/IVA; Martin Holmer
17.45 - 18.00
Moderator: Märta Segerdahl
Capsaicin for peripheral neuropathic pain; Per Hansson
NEW METHODS FOR NEUROPATHIC PAIN TREATMENT
Moderator: Heléne Seeman-Lodding
Moderator: Michael Haney
PERIOPERATIV KVALITETSKONTROLL
17.30 - 17.45
16.00 - 17.30
Andrew Rhodes
Perioperative hemodynamic monitoring & Early Goal-Directed Therapy
KEY NOTE LECTURE
Treatment of acute renal failure in sepsis; Detlef Kindgen-Milles
Fallgropar vid diagnostik av total hjärninfarkt; Bengt-Åke Henriksson
15.30 - 16.00
Invasiv Candida infections in surgical ICU`s in Europe; Lena Klingspor
Donation efter cirkulationsstillestånd: Kan vi? Vill vi? Får vi? Michael Wanecek
☕ kaffepaus
Multiresistent bacteria in the ICU; Christina Agvald-Öhman
Identifiering av organdonator; Stefan Ström
☕ kaffepaus
Moderator: Christina Agvald-Öhman
Moderator: Bengt-Åke Henriksson
15.00 - 15.30
INFECTIOUS PROBLEMS AND ORGAN FAILURE IN THE ICU
ORGANDONATION & TRANSPLANTATION
13.30-15.00
LUNCH
LUNCH
Moderator: Prof.Lars I Eriksson
Intensive care today & tomorrow; Andrew Rhodes
TORSTEN GORDHS HÖGTIDSFÖRELÄSNING
SAL 2
12.30 - 13.30
11.40-12.30
60 ÅR INOM INTENSIVVÅRD I SVERIGE
11.10 - 11.40
Lars-Åke Augustsson
INVIGNING
11.00 - 11.10
SAL 1
Per Nellgård, Patrik Hansson
WORKSHOP 2
Anthony McLean, Michelle Chew, Michael Haney
8.45 - 10.45
Coniotomi, percutan trakeotomi och transtrakeal ventilation
WORKSHOP 1
Ultraljud diagnostik för anestesiologer / intensivister
8.00 - 10.45
ONSDAG, 19 SEPTEMBER 2012
WORKSHOP 3
FRIA FÖREDRAG I. Moderator: Claes Frostell, Sophie Lindgren
Earlier detection of coagulopathy with thromboelastometry during paediatric cardiac surgery:
a prospective observational study. Birgitta Romlin
Intraoperative thromboelastometry is associated with reduced transfusion prevalence in paediatric
cardiac surgery. Birgitta Romlin
The plasma volume expansion of normal saline is non-existing in septic rat. Björn Bark
Comparison of myocardial and plasma cytokines in porcine endotoxemic and hemorrhagic shock.
Maria Naredi
Hyponatremia stimulates ventilation, and respiratory compensation is set aside when hypertonic
saline infusion causes hyperchloremic metabolic acidosis; Vibeke Moen
Proximal femoral fracture patients’ postoperative outcomes: a randomised controlled trial of
goal-directed haemodynamic treatment; Erzsebet Bartha
16.00 - 17.30
☕ kaffepaus
LUNCH
SAL 3
Anders Enskog, Johan Malmgren, Alma Syrous
Dialys - praktik & kunskap
9.15 - 10.45
ÖVERSIKTSPROGAM SFAI-VECKAN 2012 | ONSDAG
SAL 1
Preeklampsi - inteaktiv diskussion med mentometerknappar
Moderator: Christian Rylander
Obesa patienter - en respiratorisk utmaning; Karin Löwhagen
Optimera ventilationen med stöd av EIT; Helena Odenstedt Hergés
Vilken hjälp har vi haft av dexdor® i samband med förändring av våra
19.00 - 24.00
Jannicke Mellin-Olsen, Jesper Eriksson, Emma Larsson, Jenny Skytte, Jan-Erik Kull
BANKETT
Moderator: Anna Wennmo
Critical Care Echocardiography - indispensable in a modern ICU, Anthony McLean
mechanism of cerebral injury; Björn Reinsfelt
En GUCH patient på operationsprogrammet - problem? Klaus Kirnö, Eva Furenäs
UT I VÄRLDEN - NÅGOT FÖR DIG?
Eva Bålfors Franklin, Carolina Lindberg Samuelsson, Tomas Block
Moderator: Sven-Erik Ricksten
Cardiac surgery and the brain - studies on cerebral blood flow autoregulation and
Varför skaver ledartröjan? Chefsskapet - attraktivt för framtidens läkare?
DET SVIKTANDE och MISSBILDADE HJÄRTAT
15.00 - 16.30
BÄSTA AKADEMISKA AVHANDLING INOM ANESTESI & INTENSIVVÅRD 2011
Moderator: Malin Ugarph-Edfelt
☕ kaffepaus
14.30 - 15.00
16.30 - 17.00
UNG i SFAI
SFAI årsmöte och Bolagsstämma SFAI Verksamheter AB
13.30 - 14.30
Diskussion
☕ kaffepaus
Felaktig ventilation under anestesi ger lungskada; Stefan lundin
α2-agonist som α2-agonist? – är det någon skillnad? Lars Berggren
sederingsstrategier? Kristina Swärd
LUNCHSYMPOSIUM - Dräger: Lungorna i fokus
Sömn och oro hos IVA patienten - vilket tillskott är dexdor®? Anders Öwall
Ove Karlsson
Kommunikation - EDA, barnmorska & narkosläkare. Varför kan det bli så tokigt?
LUNCHSYMPOSIUM - Orion Pharma
Rehabilitation -is it Possible? Margaret Herridge
Does Acute Lung Injury Heal? Elizabeth Wilcox
Anette Hein, Nina Kjellqvist
Moderator: Susanne Ledin-Eriksson
Part 2 - Future Areas of Interest
Will Neuromuscular Function be Restored? Margaret Herridge
OBSTETRISK ANESTESI & INTENSIVVÅRD - SFOAI
LONG-TERM OUTCOME AFTER CRITICAL ILLNESS
10.50 - 12.20
☕ kaffepaus
När bör barnintensivvårdsavdelning kontaktas? Urban Fläring
Psychiatric and Physiological Function; Elisabeth Wilcox
The Spectrum of Disability after Critical Illness; Margaret Herridge
Anestesi för vaken kraniotomi. Kerstin Metcalf
Perioperativ vätsketerapi hos barn; Åsa Jungner
Survival and QOL - the Nordic Perspective; Reidar Kvåle
☕ kaffepaus
Moderator: Stefan Lundin, Carolina Lindberg-Samuelsson
POSTERPRESENTATION på utställningen
☕ kaffepaus
Bi-modal dialysis and surgery - two alternatives in exreme hyperkalemia. Kai Knudsen
"Pain-out" - En internationell databas för postoperativ smärtbehnadling. Ragnar Bäckström
VAP-prevention, ett utvecklingsprojekt på IVA B46, Karolinska Huddinge. Elin Erlandsson
Kärltillgång på barn - hu gör man i praktiken? Arvid Otterlind
Moderator: Christian Rylander
in The Intensive Care Team. Hans Hjelmqvist
Moderator: Suzanne Odeberg-Wernerman
Growing Together or Growing Apart - Intreprofessional Collaboration Between Students
Part 1 - What we know now
☕ kaffepaus
12.20 - 13.30
FRIA FÖREDRAG 2
Moderator: Silvana Naredi, Helena Odenstedt Hergés
8.50 - 10.20
SAL 3
PEDIATRISK ANESTESI & INTENSIVVÅRD - SFBABI
SAL 2
Moderator: Heléne Seeman-Lodding
Anesthesia Education in an Asymmetrical World; Angela Enright
MARTIN H:SON HOLMDAHLS HÖGTIDSFÖRELÄSNING
10.20 - 10.50
8.50 - 10.20
8.00 - 8.45
TORSDAG, 20 SEPTEMBER 2012
ÖVERSIKTSPROGAM SFAI-VECKAN 2012 | TORSDAG
17
18
medicinsk behandling; Ralph Bolander
Thomas Nolin (SFAI)
12.55 - 13.15
VI SES I ÖSTERSUND 2013!
Prisutdelning: ACTA Foundation
Moderator: Per Nellgård
Rikard Berling
Terrorattacker, katastrofhantering. Erfarenheter från Ringerike Sjukhus, 22 juli 2011
KEY NOTE LECTURE
Ambulanssjukvård - från transposrtorganisation till kvalificerad
Anders Printz (Socialstyrelsen); Ing-Marie Bergbrant (Kvalitetsdirektör, SU);
12.10 - 12.55
Hans Morten Lossius
Hur stöttas den enskilde kollegan som utsätts för kritik?
LUNCH
Avancerad prehospital luftvägshantering - hur bör standarden vara?
Klarar rådande intensivvårds-etik modern juridik?
11.20 - 12.10
Moderator: Bengt Eriksson
Moderator: Maria Kock
LUNCH
Prehospitala läkare, behövs det verkligen?; Per Örninge
PREHOSPITAL VÅRD
ETIK - JURIDIK
9.50 - 11.20
☕ kaffepaus
SAL 2
☕ kaffepaus
Moderator: Michael Haney
Is it safe? Managing the tension between production and hazard; Richard Cook
KEY NOTE LECTURE
SAL 1
9.20 - 9.50
8.30 - 9.20
FREDAG, 21 SEPTEMBER 2012
ÖVERSIKTSPROGAM SFAI-VECKAN 2012 | FREDAG
PROGRAM
19
ONSDAG 19/9
60 ÅR INOM INTENSIVVÅRD I SVERIGE
SAL 1 11.10-11.40
Lars-Åke Augustsson, Anestesi och Intensivvårdskliniken, SÄS, Borås
TORSTEN GORDHS HÖGTIDSFÖRELÄSNING
SAL 1 11.40-12.30
INTENSIVE CARE TODAY AND TOMORROW
Andrew Rhodes, FRCP FRCA, Clinical Director of Critical Care. St George’s Healthcare NHS Trust, London, SW17
0QT, UK
Intensive care medicine is a relatively young specialty that is evolving quickly into an established and vital
hospital discipline. For a variety of reasons the discipline faces a number of challenges that need to be addressed
in the near future:
1. There are marked differences in how countries resource this service in terms of bed numbers and staff.
This can be seen in the variations in intensive care bed numbers per country even when corrected for
population size and economic wealth of the country.
2. Although CoBaTrICE has defined the core competencies for medical training in Intensive Care Medicine
there are still big differences in how these are achieved and assessed.
3. There are big differences within Europe in how Intensive Care is delivered, from both the medical and the
nursing perspective. For instance several Northern European countries (e.g. the United Kingdom) aim to
have one nurse per bed whereas this is very different in many Southern countries.
4. Many countries having growing and ageing populations. This combined with the changing perceptions as
to what Intensive Care can deliver is likely to lead to a mismatch between what we can supply and what is
needed.
5. Unless we start planning to meet this mismatch then we may end up with major problems.
6. There needs to be a greater understanding of what can be done and the best way of achieving this.
Understanding what quality is and how it can be influenced is likely to be key if we are to be able to
provide adequate numbers of beds for the future demand.
This lecture will cover many of these issues and points and summarize recent work that has looked into the
variations of provision and resource in Europe and how quality can be viewed and assessed and improved.
ORGANDONATION OCH TRANSPLANTATION
SAL 1 13.30-15.00
IDENTIFIERING AV ORGANDONATOR
PROGRAM
Stefan Ström, Regional Donationsansvarig läkare, Uppsala Örebro regionen, Västmanlands sjukhus Västerås
Sedan 1988 gäller enligt svensk lag hjärnrelaterade dödskriterier i form av total hjärninfarkt. Då total
hjärninfarkt utvecklats och döden konstaterats med direkta kriterier (klinisk neurologisk undersökning eller
aortocervical angiografi) får medicinsk behandling fortgå under högst 24 timmar. Under dessa 24 timmar är
det intensivvårdens ansvar att utreda frågan om donation av organ. Transplantation av organ är i Sverige sedan
1960 talet en väl etablerad medicinsk behandlingsform vid terminal svikt i flera organ. Transplantation av hjärta,
lunga och lever är livräddande och transplantation av njure, pankreas och ö-celler förbättrar livskvalitet och
förlänger livet. Organtransplantation är också samhällsekonomiskt lönsamt. En förutsättning för transplantation
är dock att det finns människor som vill donera sina organ och vävnader efter sin död och att möjligheten till
donation uppmärksammas inom intensivvården. ”Utan donation ingen transplantation”. I Sverige som i många
20
andra länder råder brist på organ för transplantation. Organ från avlidna donatorer är alltför få i förhållande
till det medicinska behovet. Bristen leder till att patienter uppsatta på väntelistan för transplantation avlider
samt att livsuppehållande behandling som dialys måste fortgå under lång tid. Under 2011 identifierades och
realiserades 143st avlidna organdonatorer inom svensk intensivvård. Totalt transplanterades 744st organ 2011.
I januari 2012 väntade 763 personer på organ för transplantation. Intensivvården har ansvar för att identifiera
möjliga organdonatorer. Att uppmärksamma möjliga donatorer och utreda den avlidnes vilja i donationsfrågan
är intensivvårdens ansvar. Möjlig organdonator är den patient som under pågående intensivvård utvecklar
total hjärninfarkt, behandlas med respirator, har pågående cirkulation, är positiv till donation och accepteras
medicinskt av ansvarig transplantationskirurg. Vilka patienter som kan bli organdonatorer kommer att diskuteras.
Även den kliniska bilden beskrivs då total hjärninfarkt kan misstänkas.
DONATION EFTER CIRKULATIONSSTILLESTÅND: KAN VI? VILL VI? FÅR VI?
Michael Wanecek, ANOPIVA, Karolinska Universitetssjukhuset,regional DAL, Stockholm
Donation efter cirkulatorisk död (DCD) var fram till mitten av 80-talet den enda möjligheten till organdonation
i Sverige. DCD tillämpas idag i flera länder inom EU, dock inte längre i Sverige. Idag väntar ca 800 svenskar
på att blir transplanterade. Trots en förbättrad organisation och en intensifierad utbildning av sjukvårdspersonal
växer kön kontinuerligt och varje år inträffar flera dödsfall bland de som väntar på att bli transplanterade. DCD
har i flera länder, dock inte alla, ökat tillgången på organ. I princip tillämpas det på två grupper av avlidna:
oväntade hjärtstillestånd utanför sjukhus där återupplivning ej lyckas samt på obotligt sjuka där man bestämmer
sig för att avbryta behandlingen. Införandet av DCD i andra länder har inte varit okomplicerat och ett eventuellt
införande i Sverige kräver goda förberedelser och en förändrad organisation. Allmänhetens inställning och
personalens attityder har avgörande betydelse. De etiska aspekterna är flera. Hur vida införandet av DCD i
Sverige kräver en lagändring eller lagöversyn utreds för närvarande i samband med den pågående översynen av
donationsarbetet regeringen arbetar med. Kan vi i Sverige idag genomföra organdonation efter cirkulatorisk död?
Är det önskvärt? Får vi inom ramen för nuvarande lagstiftning genomföra det?
FALLGROPAR VID DIAGNOSTIK AV TOTAL HJÄRNINFARKT
Bengt-Åke Henriksson, An/Op/IVA, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Sverige har som dödsbegrepp att hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort, orsakade av
en total hjärninfarkt. Den totala hjärninfarkten uppstår pga. syrebrist i hjärnan antingen orsakad av att syresatt
blod inte pumpas till hjärnan pga. andnings- och/eller cirkulationsstillestånd eller att cirkulationen genom
hjärnans blodkärl hindras pga. en hjärnsvullad med komprimering av hjärnans blodkärl.
Vid en primär hjärnskada svullnar hjärnan och om svullnaden blir tillräckligt stor kommer blodkärlen att
komprimeras och cirkulationen i hjärnan upphör med en total hjärninfarkt som följd. De patienter som vårdas
i respirator kommer att ha en fortsatt cirkulation och syresatt blod pumpas till övriga organ i kroppen även efter
att hjärnan slutat fungera. Dödsfallet i dessa situationer fastställs med de direkta kriterierna och innebär att två
kliniska neurologiska undersökningar skall göras och i vissa fall skall resultatet av dessa bekräftas med en cerebral
angiografi.
Vid den kliniska neurologiska undersökningen skall ett antal förutbestämda kranialnervsreflexer undersökas.
Vid undersökning av dessa reflexer kan ibland tveksamhet uppstå om det svar som fås vid stimulering av reflexen
är kranialnervsutlöst eller om det är ett svar utlöst via en spinalnerv. I undersökningen ingår också att göra ett
21
PROGRAM
Efter ett andnings- och/eller cirkulationsstillestånd sker diagnostik av total hjärninfarkt när stilleståndet varat
tillräckligt länge för att hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt skall ha fallit bort. Hur lång tids
stillestånd som krävs för total hjärninfarkt varierar beroende på yttre faktorer t.ex. kroppstemperatur och är därför
inte förutbestämt utan får avgöras av den läkare som fastställer dödsfallet.
apnétest för att undersöka om spontanandningen har upphört. Hur detta test skall gå till kommer att diskuteras
ingående och även de förutsättningar som krävs för att kunna tolka ett uteblivet andningssvar som tecken på
upphävd funktion och spontanandning.
För att konstatera total hjärninfarkt med de direkta kriterierna krävs att hjärnan och reflexer är farmakologiskt
och metabolt opåverkade, att kroppstemperaturen är >33 grader Celsius samt att orsaken till den totala
hjärninfarkten är känd. Betydelsen av dessa krav och deras innebörd kommer att diskuteras.
INFECTIOUS PROBLEMS AND ORGAN FAILURE IN THE ICU
SAL 2 13.30-15.00
MULTI-RESISTANT BACTERIA (MRB) IN THE ICU
Christina Agvald-Öhman, MD PhD EDIC, Anestesi-och Intensivvårdskliniken Karolinska Universitetssjukhuset
Huddinge
The increasing resistance among bacteria is a threat worldwide and an especially great problem in the ICUs.
This lecture will give an overview of the incidence worldwide and in Sweden with a special focus on the
carbapenamases. Transmission of MRB and how to deal with the problem in our own units will also be a subject
for this talk. In addition, prevention hygienic measures will be discussed as well as the increasing need for
isolation of patients in our ICUs.
EPIDEMIOLOGICAL SURVEY OF INVASIVE CANDIDA/YEAST INFECTIONS IN SURGICAL
PATIENTS IN INTENSIVE CARE UNITS IN EUROPE: PRELIMINARY RESULTS
Lena Klingspor (Karolinska University, Sweden) 1, A. M.Tortorano (Italy), B. Willinger (Austria), J. Peman
(Spain), P. Hamal (Czech), B. Sendid (France), A. Velegraki (Greece), Ch. Kibbler and R. M. Barnes (UK), J.
Meis (Netherland), R. Sabina (Portugal), M. Ruhnke (Germany), S. Arikan (Turkey) J.Salonen (Finland), I. Dóczi
(Hungary)
Candida species are the fourth most common isolates in nosocomial bloodstream infections and the incidence of
candidaemia has been shown to be highest in intensive care units (ICU) and in general surgery units (44.7% and
40.2%, respectively) .
The European Confederation of Medical Mycology (ECMM) initiated a prospective survey on deep seated
Candida infections in ICU surgical patients. The study started 2006 and ended 2008.
Each participating centre had to report the cases to the coordinator of the study, fill out a questionnaire
(concerning demographic data, index of severity, risk factors or predisposing diseases, diagnosis of fungal
infection, prophylaxis, antifungal treatment and outcome at 30 days after diagnosis),and mail it, to the
Coordinator.
PROGRAM
The aims of the survey are:
i) to expand the knowledge on the characteristics of surgical ICU patients with deep seated mycoses and on the
diagnostic procedures used,
ii) to collect information on the management of the infection and outcome,
iii) to determine the distribution of fungal species causing infections in this patient population.
22
A total of 779 surgical patients from 14 countries had invasive candidosis.
It was 62.5% males and 37,5 % females . Mean (median) age: was 59 (63) years, (range 3 days-91 years.).
Of the 779 patients 401 underwent abdominal surgery,108 thoracic surger ,49 vascular , 47 neuro -surgery, 54
multiple trauma and 108 other surgery.
The median rates of candidaemia were 9 per 1000 surgical admissions.
Duration of ICU stay until detection of invasive Candida infection was a median of 12 days.
Candida albicans was identified in 53 % of the episodes followed by C. parapsilosis (18.2%), C. glabrata (13.6%),
C. tropicalis (6%) C.krusei 2.5% and other Candida species (6.7 %).
Crude mortality at day 30 in surgical patients in ICU was 38 % .
More data and additional results will be presented.
TREATMENT OF ACUTE RENAL FAILURE IN SEPSIS
Prof. Dr. Detlef Kindgen-Milles, Leiter Interdisziplinäre Operative Intensivstation ZOM-I
Klinik für Anästhesiologie, Universitätsklinikum Düsseldorf
Severe sepsis and septic shock account for more than 50 % of all cases of acute kidney failure in the ICU. Despite
recent advances the mortality in those patients is extraordinarily high. In this lecture it will be discussed whether
patients with AKF and sepsis require a specific renal replacement therapy, i.e. higher dialysis doses, different
modes of RRT, or newly designed haemofilters targeting at mediator removal.
KEY NOTE LECTURE
SAL 1 15.30-16.00
PERIOPERATIVE HEMODYNAMIC MONITORING AND EARLY GOAL-DIRECTED
THERAPY
Andrew Rhodes, FRCP FRCA, Clinical Director of Critical Care. St George’s Healthcare NHS Trust, London, SW17
0QT, UK
It is estimated that 12.5% of all surgical procedures account for 80% of post-operative deaths, yet not more than
15% of these patients are admitted to critical care units after surgery. Complications following surgery can be related
to a number of factors that include the post-operative physiological derangement, the co-morbid burden and the
age of the patient, the type of procedure performed and the urgency in which the procedure was undertaken.
Surgery is associated with a systemic inflammatory response and an associated increase in oxygen demand. An
increase in oxygen delivery and tissue oxygen extraction may meet this increase in oxygen demand. Failure to do
so can result in anaerobic metabolism, cellular dysfunction, and ultimately organ failure. Surgical procedures that
cause a significant increase in peri-operative oxygen demand, such as major intra-abdominal surgery, are therefore
high-risk.
23
PROGRAM
The human and financial cost of post-operative mortality and morbidity is highly significant, and is potentially
avoidable. Patients who suffer from post-operative complications are also at risk of long-term morbidity, however
these patients make up only a small proportion of total surgical cases. Identification of patients who are at greater
risk of post-operative complications is crucial, as therapeutic measures aimed at this specific group of patients may
reduce morbidity and mortality.
Patients who are unable to increase their global oxygen delivery or extraction to meet the demands of major surgery
are at greater risk of post-operative complications. Shoemaker demonstrated that the haemodynamic responses of
survivors and non-survivors of high-risk surgery were different. Non-survivors of high-risk surgery had significantly
lower oxygen delivery index (DO2I) than survivors, and were therefore less likely to meet the increased metabolic
demand. The cohort of patients who achieved a median post-operative DO2I of greater than 600 ml/min/m2,
cardiac index of greater than 4.5 l/min/m2, and an oxygen consumption of greater than 170 ml/min/m2 were
more likely to survive. By augmenting DO2I with a combination of intravenous fluids and inotropes, guided by
pulmonary artery catheter monitoring, the post-operative mortality of high-risk patients was reduced from 33% to
4%. Subsequent studies have also shown that peri-operative goal-directed therapy (GDT) aimed at matching this
increase in need for oxygen to a greater supply reduces post-operative mortality and morbidity.
This lecture will discuss the rates and causes of surgical complications and then provide an update on the evidence
behind goal directed haemodynamic interventions in order to improve outcomes.
PERIOPERATIV KVALITETSKONTROLL
SAL 1 16.00-17.30
KLINISKT INFORMATIONSSYSTEM: “DATORJOURNAL FÖR OP/IVA”
Erfarenheter från införandet av ett gemensamt kliniskt informations system (PDMS, Patient Data
Management System). Samma system (Metavision) har införts på samtliga 3 sjukhus i Jönköpings
Län och i hela den perioperativa kedjan samt IVA.
Martin Holmer, Verksamhetschef på Operations- och Intensivvårdskliniken på Länssjukhuset Ryhov i Jönköping
Är digitalisering av OP/IVA journalen en revolution eller en evolution? Oavsett vilket står det klart att ett
införande av denna typ påverkar långt fler processer än man kanske först anar.
Några tydliga erfarenheter är att läkarens arbetssätt påverkas mest och att denna förändring många
gånger också upplevs tung. Utbildningsbehovet är stort, långt större än vad försäljarna vill låta påskina.
Läkemedelsordinationer är ett område där förändrade arbetssätt blir särskilt tydliga. Detta känns igen från
flertalet andra digitaliseringar. Till vardags är det uppenbart att läkemedelshanteringens komplexitet inte är fullt
medveten hos läkaren. Det blir också lätt för mycket information att behandla i olika situationer. Att träffa rätt i
anpassningen av användargränssnittet är en särskilt grannlaga uppgift. Inte minst varje enskild läkare har specifika
önskemål om hur det ska utformas. Och det som passar en går absolut inte för en annan. Givetvis kan detta
bero på en ovana vid system av denna typ och att processerna till vilka systemet ska anpassas inte är tydliga eller
hanteras olika av varje enskild läkare. D v s den standardisering man trott sig haft, visar sig vara väldigt avlägsen
många gånger.
I stort sätt alla processer påverkas av en förändring av denna typ. Väldigt många väletablerade processer måste
gås igenom och förtydligas. Överraskande många processer är inte så tydliga som man trott. Hur räknar du t ex
vätskebalans? Gör inte alla som du? Hur svårt kan det vara?
PROGRAM
Även processer långt utanför det primära påverkas och måste åtgärdas. T ex datorhårdvara, nätverk, lokaler,
utrymme, ergonomi, elektricitet, ventilation m m.
Deltagande i kvalitetsregister ställer många gånger saker på sin spets. Datainsamlingen blir enklare och knivskarp
i sina definitioner. Men data kan fortfarande vara fel. Och den knivskarpa gräns som dras i o m databehandlingen
visar att definitionerna i t ex SIR kanske behöver ses över.
Utdata kan man ju kanske tro ska bli en bagatell i o m datoriseringen. Men felen i registreringen blir inte mycket
mindre i o m digitaliseringen. Datamängderna blir enorma och det skapar istället nya problem med att t ex söka
ut rätt informationsmängd.
24
System av denna typ ger också stora fördelar T ex: Ordning och reda (Standardisering). Automatisk
datainsamling. Frigör tid till andra uppgifter för vissa yrkesgrupper. Tydligare och bättre dokumentation.
En sammanhållen dokumentation i hela länet för IVA-vårdtillfällen och i hela den perioperativa kedjan. I
förlängningen en ökad säkerhet och kvalitet. En guldgruva för uppföljning och forskning. Förutsättningar för
förenklad rapportering till kvalitetsregister.
KVALITETSREGISTER - TILL VILKEN NYTTA?
Mangelus Claes, Verksamhetsöverläkare, Centraloperation, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Mölndal.
claes.mangelus@vgregion.se Ordförande arbetsgruppen, SPOR, Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård, SFAI
Bakgrund. Operationsprocesser är ofta komplicerade med krav på väl fungerande samverkan mellan vårdgivare,
mellan olika enheter inom sjukvården och mellan olika personalkategorier. Operationsprocessen blir ofta
gränssättande, kostnadsdrivande, innehåller stor volym akutverksamhet, är svårplanerad, orsakar köer och är en
dominerande orsak till vårdskador. Operationsverksamheten omfattar i Sverige cirka 600.000 ingrepp årligen.
I Sverige saknas för närvarande ett övergripande nationellt perioperativt register och befintliga ”diagnos- eller
ingreppsregister” kan inte ge en integrerad bild av hur operationsresurser utnyttjas och inverkar på patientfall.
På uppdrag av SFAI har därför det tidigare initiativet till ett anestesiregister (SAR) starkt omarbetats till Svenskt
Perioperativt register (SPOR).
Syfte. Syftet med SPOR är att med hjälpa av integration med befintliga operationsplaneringssystem snabbt
nå bred nationell täckning och erbjuda ett verktyg för lokal kvalitetsutveckling av operationsprocessen i bred
bemärkelse. Viktiga delar är samverkan mellan operations- och anestesispecialiteter och då för all inblandad
personal.
Ett ensidigt fokus på kostnadskontroll i sjukvården i stort, och i operationsverksamheten i synnerhet, kommer
inte att räcka för att frigöra resurser till bland annat det ökade vårdbehov som förväntas med hänsyn till den
kraftiga ökningen av antalet äldre i befolkningen. Överdriven kostnadskontroll kan också leda till sämre kvalitet i
och utveckling av vården. Kvaliteten måste därför mätas och följas upp med till exempel nationella jämförelser.
I Sverige finns idag ett hundratal kvalitetsregister där många exempel finns på hur öppna jämförelser inneburit
kraftiga kvalitetsförbättringar. Så har man tillexempel kunnat halvera mortaliteten vid akut hjärtinfarkt vid flera
kliniker samt minskat antal reoperationer efter höftleds- och bråckkirurgi.
25
PROGRAM
Resultat. Projektarbetet inom SPOR har definierat process- och utfallsmått som en start i att bygga upp en
nationell databas. Arbetet följer SKL´s handbok för kvalitetsregister och genomförs i samarbete med Uppsala
Kliniska Forskningscentra (UCR). Under våren 2012 har ett 30 tal kliniker anmält sig. Ett pilotprojekt vid ett
mindre antal sjukhus har påbörjats. Resultatet från pilotprojektet kommer att presenteras vid SFAI-mötet.
NEW METHODS FOR NEUROPATHIC PAIN TREATMENT
SAL 2 16.00-17.30
EVIDENCE-BASED TREATMENT OF NEUROPATHIC PAIN
Per Hansson, Professor/senior consultant/section head, Section of neuropathic pain, Pain center,
Dept. of Anesthesiology and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Solna,
Several guidelines for pharmacological treatment of neuropathic pain have been published in recent years. The
lecture will highlight the recommendations published in 2010 by the European Federation of Neurological
Societies (EFNS). In addition, the EFNS guidelines on neurostimulation will be briefly reviewed.
NON-INVASIVE BRAIN STIMULATION: A NEW TREATMENT OPTION FOR PAIN?
Didier Bouhassira, MD, PhD, INSERM U987, « Pathophysiology and Clinical Pharmacology of Pain »
Ambroise Pare Hospital, 92100 Boulogne-Billancourt, France
Repetitive Transcranial Magnetic Stimulation (rTMS) and transcranial Direct Current Stimulation (tDCS) are
non invasive brain stimulation (NIBS) techniques which have raised an increasing interest in recent years for the
treatment of various pain conditions, including not only peripheral and central neuropathic pain syndromes, but
also non neuropathic pain syndromes such as fibromyalgia.
A large number of randomized sham-controlled trials have confirmed that it is possible to induce analgesic
effects lasting up to several days after a single session of stimulation of the primary motor cortex or dorsolateral
prefrontal cortex. More recently, it has been shown that it is possible to maintain the analgesic effects of rTMS
of the primary motor cortex in patients with chronic pain over more than 6 months, strengthening the idea that
NIBS could represent a valid option for the treatment of chronic pain patients.
Although the mechanisms of the analgesic action of NIBS are still poorly understood, recent studies have
suggested that they depend on endogenous opioid system and changes in cortical excitability.
CAPSAICIN FOR PERIPHERAL NEUROPATHIC PAIN
Per Hansson, Professor/senior consultant/section head, Section of neuropathic pain, Pain center,
Dept. of Anesthesiology and Intensive Care, Karolinska University Hospital, Solna
PROGRAM
Qutenza™ is a dermal patch of high-concentration capsaicin (8%) developed to rapidly deliver a therapeutic
dose of capsaicin into the skin. Qutenza is indicated for the treatment of peripheral neuropathic pain in nondiabetic adults. Approval of the drug by the European Medicinal Agency was based on clinical trials conducted
in adult patients with post herpetic neuralgia or HIV- associated painful polyneuropathy. The lecture will probe
mechanisms of action of capsaicin, review recently published studies on Qutenza and results from a recent
Swedish multicenter observational study.
26
TORSDAG 20/9
MARTIN H:SON HOLMDAHLS HÖGTIDSFÖRELÄSNING
SAL 1 08.00-08.45
ANESTHESIA IN AN ASYMMETRICAL WORLD
Angela Enright, President of World Federation of Societies of Anaesthesiologists
It is only in recent years that major organizations such as the World Health Organization (WHO) have begun to
pay any attention to surgery and anesthesia. Surgery was considered too expensive for low-income countries. Yet
surgical problems occupy at least 11% of the burden of disease. Many conditions can be treated easily, quickly
and at low cost. In its Safe Surgery Saves Lives campaign of 2008, WHO recognized that without safe anesthesia
there can be no safe surgery.
The provision of safe anesthesia in all areas of the world brings many challenges. Anesthesia mortality rates in
high-income countries have diminished steadily to about 1:250,000. Compare that to a mortality rate of about
1:150 in some low-income countries. There are many reasons why this is the case – lack of basic resources such a
continual supply of electricity and water, lack of anesthesia resources such as drugs and functioning equipment,
long distances travelled by patients who may arrive in a terminal state, but probably the major cause is a lack of
trained providers of anesthesia. This does not necessarily mean only specialist physicians, who are in very short
supply, but also the non-physician providers who deliver most of the anesthesia care in low- and middle-income
countries (LMICs). Anesthesia is often given by people without any anesthesia training at all.
The World Federation of Societies of Anaesthesiologists supports educational activities in a variety of ways. There
are basic and sub-specialty programs in anesthesia in many parts of the world. These provide training in a variety
of areas such as pediatric anesthesia, obstetrical anesthesia, cardiac anesthesia, pain management, intensive care
and regional anesthesia. WFSA experience shows that the young physician graduates from these programs return
home and share their knowledge with their colleagues. They are also able to effect changes in how anesthesia is
practiced in their own departments and countries. They are encouraged to teach the non-physician providers
and to develop continuing medical education programs for them. WFSA also provides educational material in
the form of a journal - Update in Anaesthesia - which is available free of charge, and also Tutorial of the Week
which is a peer-reviewed tutorial available on line. In addition, WFSA produces and distributes other learning
materials such as a CDROMs on obstetric anesthesia and a books on pediatric and obstetric anesthesia. A major
programme to improve the quality of teaching was developed in recent years. This has now been used in 22
countries in Europe and has begun in Latin America.
27
PROGRAM
WFSA has published Standards for the Safe Practice of Anaesthesia and works to improve patient safety in
anesthesia. The Lifebox project provides suitable pulse oximeters, with the accompanying education, for
anesthesia providers in LMICs. Anesthesia societies all over the world have joined with the WFSA in this effort.
The improvements in anesthesia care as a result of these efforts could save millions of patients’ lives.
SAL 1 Part I.
8.50-10.20 WHAT WE
SAL 1 Part II. 10.50-12.20
KNOW NOW
FUTURE AREAS OF INTEREST
Reidar Kvåle, MD, PhD, Department of Anaesthesia and Intensive Care, Haukeland University Hospital, Bergen, Norway
Margaret S. Herridge, MSc MD FRCPC MPH, Associate Professor, University of Toronto, Scientist, Director of ICU Research, Critical Care and Respiratory Medicine, University Health Network, Toronto, Canada
Elizabeth Wilcox, Department of Lung diseases and Critical Care Medicine, Toronto Western Hospital, Toronto, Ontario, Canada
Critical illness represents a heavy burden for patients, relatives and society. Many countries face the challenge of
little unused ICU capacity and an increasing demand for their services. These are among several strong reasons
why we should not admit patients to intensive care without a reasonable chance of benefit – i.e. survival with an
acceptable quality of life. Since prognostication of subjective outcome is notoriously difficult if not impossible in
the ICU, we need to learn more from the patient perspective. In this seminar, internationally renowned speakers
will take you through the present ground of knowledge and then focus on where we need to go to broaden our
perspective on recovery from critical illness.
The first part will map the ground on which we stand at present. Some of the early work emanated from the
Nordic countries, where pioneering colleagues were helped by several factors – relatively small populations,
national population registries to trace patients/citizens and life expectancy databases for the normal population.
Reidar Kvåle will summarize the main findings from Sweden, Finland, Denmark and Norway and also comment
shortly on the national and international use of our intensive care registries. Large studies of long-term function
have recently been carried out in Europe and Canada. They have highlighted the link between functional
status of the patient and his/her experienced quality of life. Margaret Herridge will discuss the different clinical
phenotypes of critical illness and their varied outcomes and morbidities. Elizabeth Wilcox will elucidate the
range of cognitive dysfunction and psychiatric sequelae (depression, anxiety and posttraumatic stress disorder)
experienced by survivors of critical illness and review the postulated mechanisms.
The second part will focus on the mechanisms and limitations of the biophysical recovery, an important future
area of research. Margaret Herridge will describe the spectrum of functional disability after critical illness and
review some basic science in the area of muscle injury and its clinical implications. Elizabeth Wilcox will review
the respiratory symptoms experienced by survivors of ARDS out to 5 years after their critical illness and discuss
the relative contributions of underlying pulmonary, as compared to extra-pulmonary, pathology. Finally, Margaret
Herridge will discuss ICU and post-ICU programs and the need to embrace a family-centred rehabilitation.
The presentations are designed to give room for interactive discussions. They are open to anybody with an interest
in this area of clinical activity and/or research. Do join us and let your say influence further development of this
highly scientific and humanistic field!
PROGRAM
Welcome!
28
PEDIATRISK ANESTESI OCH INTENSIVVÅRD – SFBABI
SAL 2 08.50-12.20
KÄRLTILLGÅNG PÅ BARN - HUR GÖR MAN I PRAKTIKEN?
Arvid Otterlind, Överläkare i Barnanestesi och Intensivvård, Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus
Handfasta råd och tips för nålsättning och CVK-inläggning på barn. Genomgång av tillgängliga hjälpmedel med
tyngdpunkt på ultraljudsledd kärlpunktion.
PERIOPERATIV VÄTSKETERAPI HOS BARN
Åsa Jungner, Narkosläkare, Barnkirurgiska Kliniken och Barnhjärtcentrum, Skånes Universitetssjukhus
1992 publicerades en retrospektiv genomgång av postoperativ hyponatrem encefalopati hos tidigare friska barn
som genomgått mindre kirurgi. Alla barn hade behandlats med hypoton vätska i det perioperativa förloppet.
Efter publiceringen har den tidigare perioperativa vätsketerapin med hypotona vätskor omvärderats, och
nationella patientsäkerhetsorgan i såväl Storbritannien som Kanada och USA har varnat för behandling med
hypoton vätska.
Föredraget kommer att behandla de fysiologiska förhållanden och den forskning vad gäller natrium- och
glukosbalans hos barn som lett fram till dagens tankar kring den perioperativa vätsketillförseln. Det europeiska
konsensusdokument avseende intraoperativ vätsketillförsel som antogs 2010 kommer att presenteras, och de
diskussioner SFBaBi för med myndigheter och läkemedelsindustri för att hitta den lämpligaste vätskan för
perioperativ användning hos barn kommer att beröras.
NÄR BÖR BARNINTENSIVVÅRDSAVDELNING KONTAKTAS?
Urban Fläring1, Per Westrin2, Suzanne Odeberg-Wernerman3, Kerstin Sandström4 1.Verksamheten
för Barnanestesi-Operation-Intensivvård Astrid Lindgrens Barnsjukhus Stockholm. 2.Barnanestesi och
Intensivvårdskliniken Universitetssjukhuset Lund 3. Anestesi och Intensivvårdskliniken Karolinska Universitetssjukhuset
Huddinge . 4. Barnanestesi och Intensivvårdskliniken Drottning Silvias Barnsjukhus Göteborg
29
PROGRAM
Under 90-talet startade ett arbete med att centralisera barnintensivvården på flera håll i västvärlden.
Inte minst i Nordamerika, Australien och Storbritannien har man genomfört en centralisering av
barnintensivvård. Bakgrunden var ett flertal rapporter som visade en ökad mortalitet samt längre vårdtid när
intensivvårdskrävande barn vårdades på intensivvårdsavdelningar där företrädesvis vuxna behandlas, jämfört
med barnintensivvårdsavdelningar. Studier genomförda efter centralisering visar inte på förlust av lokal klinisk
kompetens eller förmåga att remittera rätt patienter. Mortalitet och vårdtid hos intensivvårdkrävande barn har
minskat efter centralisering.
Svenska förhållanden är ofullständigt kartlagda och det är först de senaste åren som kritiskt sjuka barn registreras
med avseende på sjukdomsgrad i form av PIM-2, vilket är en förutsättning för korrekt analys. Tillgängliga data i
Sverige visar att intensivvårdskrävande barn generellt har en låg mortalitet och att överföring till specialistcentra
fungerar acceptabelt men antyder parallellt att överföring bör ske mer frekvent.
Sammanfattningsvis kan konstateras att vård av kritiskt sjuka barn som kräver intensivvård är komplicerad och
kräver stor vana och kompetens hos vårdgivaren, vilket skall omfatta samtliga delar av vårdkedjan. Detta gäller
i synnerhet barn < 3 år. Tillgängliga data visar att mortaliteten hos barn är högre på intensivvårdsavdelningar
där i huvudsak vuxna och endast enstaka barn vårdas jämfört med mortaliteten på specialiserade
barnintensivvårdsavdelningar. I landet finns för närvarande tre specialiserade barnintensivvårdsavdelningar, vilka
åtar sig att fungera som konsultativt stöd alternativt ta över vården av patienterna.
SVENSK FÖRENING FÖR OBSTETRISK ANESTESI OCH INTENSIVVÅRD SFOAI
SAL 2 10.50-12.20
PREEKLAMPSI
Anette Hein, Anestesikliniken,Danderyds Sjukhus, Nina Kjellqvist, Anestesikliniken, Södersjukhuset, Stockholm,
Havandeskapsförgiftning, preeklampsi, drabbar varje år 3-7 procent av alla gravida kvinnor. Cirka 5000 blivande
mödrar drabbas i Sverige varje år. Preeklampsi är en av de ledande dödsorsakerna under graviditeten hos både
mödrar och foster. I dag finns inga etablerade undersökningar eller laboratorieprov som på ett tidigt stadium kan
identifiera de kvinnor som löper ökad risk för att utveckla preeklampsi.
Sjukdomen definieras som hypertoni och proteinuri som debuterar efter 20:e graviditetsveckan. Symtomen
är diffusa, vilket gör den kliniska bilden svårbedömd. I dag finns endast symtomatisk blodtrycksbehandling,
och den enda kurativa åtgärden är att avbryta graviditeten genom att förlösa modern. Optimal tidpunkt för
förlossning bestäms genom att beakta både barnets och moderns välmående.
Preeklampsi orsakar 15 procent av alla prematura födslar och leder dessutom till intrauterin tillväxthämning i
ca 25 procent av fallen. Sammantaget bidrar preeklampsi till stort lidande och hög mortalitet för såväl mor som
barn.
PROGRAM
Handläggningen av en gravid kvinna med svår preeklampsi ska involvera anestesiolog. Det råder speciella
förhållanden kring smärtlindring, vätskebehandling, blodtrycksbehandling, krampbehandling och profylax mot
kramp, samt anestesi vid ett eventuellt sectio. Detta sammantaget gör att anestesiologens roll är betydande. Då
dessa mammor kan finnas på vilken förlossningsavdelning som helst ställer det krav på att samtliga anestesiologer
som arbetar med akut verksamhet, har de speciella kunskap som krävs för att korrekt kunna handlägga dessa
patienter.
Vid vårt symposium kommer vi att presentera de kommande riktlinjerna kring handläggning av svår preeklampsi.
Dessa riktlinjer skrivs i ett samarbete mellan SFOAI och SFOG (Svensk förening för obstetrik och gynekologi).
Framställningen kommer att vara interaktiv, där du som lyssnare kan kolla av dina egna kunskaper, och en
fruktbar diskussion eftersträvas.
30
KOMMUNIKATION - EDA, BARNMORSKA OCH NARKOSLÄKARE. VARFÖR KAN DET
BLI SÅ TOKIGT?
Ove Karlsson, Vårdenhetsöverläkare KK-op, An/Op/IVA Område-2, Östra Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Den svenska anestesispecialiteten kännetecknas av mycket hög medicinsk vetenskaplig kvalitet. Svenska
anestesiologer är mycket välutbildade och kunniga. Ändå sker tillbud och incidenter. Man estimerar att i ca
70% av tillbud inom vården så har bristande kommunikation varit helt eller delvis bidragande faktor till den
ogynnsamma utgången.
För att ytterligare förbättra svensk anestesiverksamhet så är det nödvändigt att aktivt arbeta för bättre
kommunikation.
Inom obstetrisk anestesi är detta behov klart och tydligt, då arbetsuppgifterna kräver gott samarbete mellan
anestesiolog, obstetriker, barnmorska och operationspersonal.
Vi presenterar ett projekt från Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Östra, där man på ett systematiskt sätt tagit tag
i uppgiften att förbättra kommunikationen mellan personalkategorier.
Kom – lär – inspirereras!
Symposiets bildframställning kommer att läggas ut på www.sfai.se, välj ”delföreningar” välj ”SFOAI”.
Referens: Läkartidningen 2011 nr 43 sid 2151-6
DET SVIKTANDE OCH MISSBILDADE HJÄRTAT
SAL 1 15.00-16.30
EN GUCH PATIENT PÅ OPERATIONSPROGRAMMET - PROBLEM?
Eva Furenäs, Kardiolog, GUCH-centrum, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Östra, Klaus Kirnö, Thoraxanestesi/
TIVA, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
I början av 1980-talet skedde ett genombrott i den kirurgiska behandlingen av barn med medfödda hjärtfel.
Detta har medfört att fler nu överlever till vuxen ålder. Uppskattningsvis finns nu 30.000 GUCH patienter i
Sverige. En del av dessa kommer givetvis under sitt vuxna liv att bli aktuella för annan kirurgi än hjärtkirurgi och
därmed också för anestesi. Andra kommer att bli gravida och behöva anestesiologisk assistans i samband med
förlossningen.
31
PROGRAM
Vi kommer att gå igenom några av de vanligaste hjärtfelen och några få ovanliga men mycket allvarliga, ge
tips om hur man kan få hjälp med det anestesiologiska handläggandet och varna för vissa fallgropar. Någon
”golden standard” för anestesi till GUCH patienter finns inte, men med ett strukturerat förhållningssätt och bra
kännedom om de hemodynamiska effekterna av våra narkosmedel ökar möjligheterna för att balansera GUCH
patienten genom anestesin.
CRITICAL CARE ECHOCARDIOGRAPHY - INDISPENSABLE IN A MODERN ICU
Anthony McLean, Professor and Head of Department of Intensive Care Medicine, Sydney Medical School - Nepean,
Sydney, Australia
The critical care specialist has the frequent need to accurately evaluate cardiac function and the noninvasive technique
of echocardiography is increasingly utilised in the critical care setting. Traditionally this application was provided by
external teams, predominantly cardiology; yet the clinical need is often urgent, must be interpreted in the setting
of hemodynamic instability, and has applications beyond that of diagnosis offered by a cardiological approach.
Increasingly the service is provided internally and in many parts of the world intensive care specialist training
programs now mandate basic competency in the technique. Basic critical care echocardiography should be seen as
goal directed study, to be applied anytime day or night and not reliant on competency in advanced techniques. Four
questions to which answers should be attempted in the acute setting include [1] what is left ventricular contraction
like? [2] what is the right heart function ?[3] is the patient likely to respond to fluid ?[4] is there a pericardial
tamponade? A review of the literature on the subject of in critical care echocardiography has increasingly separated
recommended competency into two levels, basic and advanced.
The advanced level of competency, which would take on average 2 years training, concurrent with clinical speciality
training, is envisaged to be undertaken by a much smaller number of intensivists, but would bring into any
particular ICU the expertise required to provide advanced diagnostic and hemodynamically monitoring capacity.
Hemodynamic instability is commonly encountered in the critical care setting, resulting from both central and
peripheral mechanisms which include peripheral vasodilation/constriction, endothelial dysfunction, pulmonary
and cardiac abnormalities. There are numerous potential contributors to cardiac dysfunction including left
ventricular systolic impairment, left ventricular diastolic dysfunction, right ventricular dysfunction, valvular
abnormalities, pericardial pathology, elevated pulmonary artery pressures, myocardial ischemia, and preload
insufficiency. Monitoring of a single or multiple parameters can be performed noninvasively.
Echocardiography can explore all of these potential contributors and has become an indispensible tool in the
hemodynamic assessment of a critically ill patient. The debate on whether the transthoracic or transesophageal
approach if preferred is a superfluous one as expertise in both at the advanced level is important. For the basic
level of competency the transthoracic approach is appropriate.
Doppler echocardiography continues to evolve with modern machines being smaller and more portable, containing
ever increasing technological sophisticated software. Doppler Tissue Imaging, double harmonics, strain rate and
digitised images are now routine with 3D and velocity vector tracking also available on some machines. These allow
for the automated evaluation of many important parameters.
References:
1. International expert statement on training standards for critical care ultrasonography. Int Care Med
2011;37:1077-1083
2. Critical Care Ultrasound Manual. McLean A,Huang S . Published by Elsevier Press,2012.
PROGRAM
3. Hemodynamic monitoring using Echocardiography in the Critically Ill. De Backer D,Cholley BP,Slama
M,Vieillard-Baron A,Vignon P. Springer Press, 2011
32
BÄSTA AKADEMISKA AVHANDLING INOM ANESTESI OCH INTENSIVVÅRD
I SVERIGE 2011 - framröstad av SFAIs delförening för forskning och undervisning
SAL 1 16.30-17.00
CARDIAC SURGERY AND THE BRAIN - STUDIES ON CEREBRAL BLOOD FLOW
AUTOREGULATION AND MECHANISMS OF CEREBRAL INJURY
Björn Reinsfelt: Department of Anesthesiology and Intensive Care Medicine, Institute of Clinical Science,
Sahlgrenska Academy, University of Gothenburg, Gothenburg, Sweden
Huvudhandledare: Sven-Erik Ricksten, Bihandledare: Anne Westerlind Försvarad: 6 december 2011
Baserad på 4 delarbeten:
I. Reinsfelt B, Westerlind A, Houltz E, Ederberg S, Elam M, Ricksten S-E. The Effects of Isoflurane-Induced
Electroencephalographic Burst Suppression on Cerebral Blood Flow Velocity and Cerebral Oxygen Extraction
During Cardiopulmonary Bypass. Anesthesia & Analgesia 2003;97:1246 –50.
II. Reinsfelt B, Westerlind A, Ricksten S-E. The effects of sevoflurane on cerebral blood flow autoregulation and
flow-metabolism coupling during cardiopulmonary bypass. Acta Anaesthesiol Scand 2011; 55: 118–123.
III. Reinsfelt B, Westerlind A, Ioanes D, Zetterberg H, Fredén-Lindqvist J, Ricksten S-E. Transcranial
Doppler microembolic signals and serum marker evidence of neuronal injury during transcatheter aortic valve
implantation. Acta Anaesthesiol Scand; Acta Anaesthesiol Scand 2012; 56(2): 240-7.
Abstract
Cerebral dysfunction (CD), ranging from cognitive dysfunction to stroke, occurs frequently after cardiac surgery
with cardiopulmonary bypass (CPB) and interventional cardiac procedures. CD is independently associated with
increased postoperative mortality. The main causes of CD are cerebral hypoperfusion, cerebral microembolization
and disruption of the blood brain barrier (BBB). Data on the effect of the frequently used anaesthetics isoflurane
and sevoflurane on cerebral oxygen supply/demand and cerebral metabolic rate (CMRO2) during CPB are scarce
and inconsistent. Furthermore the effect of cerebral micro-embolization on the release of serological markers
of neuronal injury after transcatheter aortic valve replacement (TAVI) has not been described. Finally the BBB
function, release pattern of markers of neuronal injury to the cerebrospinal fluid (CSF) and their relationship to
the microembolic load during surgical open aortic valve replacement surgery (OAVR) have previously not been
described.
Patients and methods: Analysis of the effects of isoflurane (n=16) and sevoflurane (n=16) on cerebral blood flow
velocity (CBFV), cerebral oxygen extraction (COE) and flow autoregulation were performed during cardiac
surgery on CPB, using transcranial Doppler (TCD) of the right medial cerebral artery (RMCA) and a right
jugular bulb catheter for measurement of jugular bulb pressure and jugular bulb saturation (SjO2). Furthermore,
patients receiving TAVI (n=21) by transfemoral access were studied with TCD for measurements of cerebral
microembolic load, and with measurements of postoperative serum release pattern for S100B, a marker of glial
cell injury. Finally the BBB function and the release of markers of neuronal and glial-cell injury were studied by
analysis of pre- and postoperative CSF analysis from lumbar punctures in patients treated with OAVR (n=10).
The microembolic load during surgery in these patients was also measured.
Results: Isoflurane induced a 27% decrease in CBFV and a 13% decrease in COE. In a similar manor sevoflurane
reduced CBFV with 17% and COE with 22%. The slope of the autoregulation curve relating cerebral perfusion
pressure (CPP) to CBFV was more positive than control both for isoflurane and sevoflurane. During the TAVI
we registered a mean of 282±169 (SD) microembolic signals (MES), approximately 2/3 appeared during the
balloon valvuloplasty of the native valve. S100B level in serum increased sharply within the first hour after the
balloon valvuloplasty, and returned toward baseline levels within 4-6 hrs. There was a correlation between the
33
PROGRAM
IV. Reinsfelt B, Ricksten SE, Zetterberg H, Blennow K, Fredén-Lindqvist J, Westerlind A. Cerebrospinal Fluid
Markers of Brain Injury, Inflammation, and Blood-Brain Barrier Dysfunction in Cardiac Surgery. Ann Thorac
Surg 2012; 94(2): 549-55
total amount of MES detected and the 24hr release pattern of S100B. In the study on OAVR patients the two
markers of glial cell injury, S100B and GFAP, increased by 35% and 25%, respectively. The two CSF markers
of neuronal injury, Tau and NFL, were not significantly affected postoperatively. The CSF/serum albumin ratio
increased by 61%. A total of 354±79(SEM) MES were detected, but their magnitude correlated neither to the
changes in CSF levels of neuronal damage, nor to the degree of BBB disruption expressed by the serum/CSF
albumin ratio.
Conclusions: Both isoflurane and sevoflurane exerted an intrinsic cerebral vasodilatory effect which impaired
the CBF autoregulation. In addition, for both these agents CBF turned out to be in excess relative to oxygen
demand indication a partial loss of the cerebral flow -metabolism coupling. In TAVI patients we found a
substantial amount of cerebral emboli during the procedure, and the microembolic load correlated to the degree
of post-procedural release of a marker of glial cell injury S100B. In patients subjected to OAVR surgery we found
that markers of glial cell damage, but not neuronal damage, increased in CSF after the procedure. Furthermore
the BBB was disrupted. As expected the microembolic load detected during OAVR surgery was extensive, but
its magnitude correlated neither to the changes in CSF levels of neuronal damage, nor to the degree of BBB
disruption expressed by the serum/CSF albumin ratio.
UNG I SFAI
SAL 2 15.00-17.30
VARFÖR SKAVER LEDARTRÖJAN? CHEFSKAPET - ATTRAKTIVT FÖR FRAMTIDENS
LÄKARE?
Moderator: Malin Ugarph-Edfeldt, Specialistläkare, Universitetssjukhuset Örebro
Gäster i panelen: Eva Bålfors Franklin, Verksamhetschef på Karolinska sjukhuset, Solna
Carolina Lindberg Samuelsson, Läkarchef, Halmstadsjukhus
Tomas Block, ST-läkare, deltagare i ledarskapsprogram på S:t Görans sjukhus
Varför är det inte så lockande att bli chef idag? Hur vänder vi den trenden?
Med utgångspunkt från ovanstående frågor har Ung i SFAI valt att fokusera sitt symposium 2012 kring hur vi
kan motivera yngre läkare att bli chefer. Eva Bålfors Franklin, Carolina Lindberg Samuelsson och Tomas Block,
alla på olika chefspositioner, eller på väg till, kommer delta i en paneldiskussion. Under symposiet kommer de att
få presentera sina tankar kring formellt ledarskap och deras väg till den position de har idag.
Vi kommer även diskutera de olika ledarskapsprogram som startas upp inom flera landsting. Vad tycker
deltagarna om programmen? Hur söker man, vad ska man presentera för meriter? En enkätundersökning
kommer att presenteras, där vi försöker kartlägga yngre läkares syn på chefskap.
PROGRAM
Målet med symposiet är att deltagarna ska ha fått en uppfattning om vilka förutsättningar var och en önskar, för
att det skulle kännas attraktivt att axla ett chefskap. Först då kan vi ju formulera vår individuella målbild.
34
UT I VÄRLDEN - NÅGOT FÖR DIG?
Moderator: Anna Wennmo, ST-läkare, Anestesi- och Intenivvårdskliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Ung i
SFAI`s Ordförande
Tag chansen och möt anestesiologer som arbetat/undervisat i utvecklingsländer. En av våra gäster menar att vi
hjälper inte bara andra utan också oss själva genom att åka ut och arbeta. Kom och lyssna på deras äventyr och få
tips om hur man kommer iväg!
35
PROGRAM
Medverkande:
Emma Larsson, Jesper Eriksson, ST-läkare vid Karolinska Universitetssjukhuset Solna som gjort sina ST-projekt
på Muhimbili National Hospital i Dar es Salaam, Tanzania via MKAIC (Muhimbili-Karolinska Anesthesia and
Intensive Care Collaboration).
Jannicke Mellin-Olsen, norsk anestesiolog som har mer än 25 års erfarenhet av internationellt arbete över hela
världen genom bl.a. FN och Röda korset, men särskilt genom internationella anestesiologi-organisationer.
Jan-Erik Kull, anestesiolog vid Lunds Universitetssjukhus som startat upp ett utbyte mellan Lund och University
Collage Hospital i Ibadan i Nigeria där han har hospiterat och undervisat.
Jenny Skytte, anestesiolog på Sahlgrenska Universitetssjuhuset som arbetat för MSF (Läkare utan gränser) på Haiti
och i Demokratiska Republiken Kongo.
FREDAG 21/9
IS IT SAFE? MANAGING THE TENSION BETWEEN PRODUCTION AND HAZARD
SAL 1 8.30-9.20
Richard Cook, Professor av Systemsäkerhet i vårdorganisationer, KTH, Stockholm
The combination of better knowledge, skills, drugs, and monitors has surely changed anesthesia practice in the
80 yrs since the first IV anesthetic was reported. But is our practice safer than that of our predecessors? The
question is surprisingly difficult to answer. The achievements made have not been applied just to reducing the
morbidity and mortality of anesthesia. Instead, these advances have been consumed in procedural production. In addition, the changes have dissolved many of the technical boundaries that formerly defined the specialty
itself. Intensivists, emergency room physicians, proceduralists and others are now doing things that look a lot like
the practice of anesthesia. We will look for answers to the following questions:
• Is our safety success real? If so, where did it come from and is it now in jeopardy?
• What does anesthesia patient safety mean for the conduct of anesthesia by non-anesthetists?
• What can the experience with anesthesia safety tell us about the likely effect of pursuing patient safety in
other settings and with other practitioners? • What should anesthesiologists do to advance patient safety?
ETIK - JURIDIK
SAL 1 9.50-11.20
Anders Printz, Socialstyrelsen, Ing-Marie Bergbrant, Kvalitetsdirektör, Sahlgrenska Universitetssjukhuset,
Thomas Nolin, leder SFAI´s arbetsgrupp som reviderat riktlinjer angående behandlingsbegränsning
Symposiet önskar belysa den nya Patientsäkerhetslagens konsekvenser för verksamhet inom Anestesi och
Intensivvård.
Anders Printz redogör för viktiga förändringar i Patientsäkerhetslagen jämfört med den tidigare lagstiftningen,
bla. vad gäller begränsning av vårdåtgärder. Hur tolkar socialstyrelsen begreppet fast vårdkontakt i jämförelse med
PAL begreppet? Har patientens och närståendes rättigheter förändrats? Hur tolkas patientens rätt till ”second
opinion”?
PROGRAM
Ing-Marie Bergbrant belyser arbetsgivarens ansvar för att begreppet ”fast vårdkontakt” verkligen ska kunna
fungera i praktiken så som det är tänkt. Vilka möjligheter och skyldigheter har arbetsgivaren att stötta enskilda
läkare som har att verkställa konsensusbeslut som möter kritik och anmäls? Vilken juridisk expertis finns?
Thomas Nolin (leder SFAI´s arbetsgrupp som reviderat riktlinjer angående behandlingsbegränsning) kommer att
redogöra för SFAI´s reviderade riktlinjer angående behandlingsstrategi på IVA. Varför har den tidigare riktlinjen
reviderats? Varför har riktlinjen en annan titel? För vem är den skriven? Har vissa termer och begrepp olika valörer
inom medicinen och juridiken? Vad menas med behandlingsstrategi? Vem ansvarar för vad hos patient med
livshotande tillstånd före/under/efter intensivvård? Fast vårdkontakt – vem är det? Hur dokumenterar jag beslut om
behandlingsstrategi hos patient med livshotande tillstånd? Hur följer vi upp patienter med livshotande tillstånd?
36
PREHOSPITAL VÅRD
SAL 2 9.50-11.20
AVANCERAD PREHOSPITAL LUFTVÄGSHANTERING - HUR BÖR STANDARDEN VARA?
Hans Morten Lossius, MD, PHD, Professor of Pre-hospital Critical Care, Head of Research and Development The
Norwegian Air Ambulance Foundation, Universitetet Stavanger
Hans Morten Lossius er leder for forskning og utviklingsavdelingen i Stiftelsen Norsk Luftambulanse og
professor i prehospital avansert akuttmedisin ved Universitetet i Stavanger. Han er utdannet anestesiolog og
intensivmedisiner og har 20 års erfaring fra operativ luftambulanse og redningstjeneste i Norge. Hans forskning
er hovedsaklig rettet mot organisering og effekt av avanserte akuttmedisinske systemer og traumatologi.
AMBULANSSJUKVÅRDEN I UTVECKLING - FRÅN TRANSPORTORGANISATION
TILL KVALIFICERAD MEDICINSK BEHANDLING. KONKURRENTER ELLER VIKTIGA
SAMARBETSPARTNERS?
Ralph Bolander, Ambulansöverläkare, Stockholm
Ambulanssjukvården har genomgått en stark utveckling mot en högre medicinsk kompetens. Specialistutbildade
sjuksköterskor med nationella behandlingsriktlinjer som arbetsredskap utgör basen för omfattande
medicinsk bedömning och läkemedelshantering. Triageringssystem , medicinteknisk utrustning och nya
kommunikationsmöjligheter skapar grund för nya vårdkedjor för specifika patientkategorier. Magisterarbeten
under specialistutbildningen resulterar samtidigt i en ökande andel personal med forskningsintresse och
engagemang för utvecklingsarbeten. Det pågår även flera arbeten om hur den verksamhetsförlagda prehospitala
utbildningen för blivande anestesiologer kan utföras. Hur har utvecklingen sett ut och hur vill och kan vi
samverka?
PREHOSPITALA LÄKARE, BEHÖVS DET VERKLIGEN?
Per Örninge, Regional överläkare prehospital akutsjukvård, Prehospitalt och katastrofmedicinskt centrum, PLMC,
Västra-Götalandsregionen
Behövs det läkare prehospitalt eller ej är en aktuell fråga. Som alltid när olika personalkategoriers kompetenser
ställs mot varande blir diskussionerna animerade och tyvärr mynnar dessa ofta endast ut i mer eller mindre
känslomässiga utspel. Nyttan av läkarmedverkan diskuteras oftast i termer av vem som bäst kan ta hand om
patienter som drabbats av livshotande tillstånd. Ett perspektiv som mer sällan diskuteras är om läkare kan göra
nytta för övriga patienter som faktiskt utgör en överväldigande majoritet av patientunderlaget. En annan fråga
som man måste ta ställning till är vem skall leda den medicinska utveckligen av den prehospitala akutsjukvården i
framtiden?
37
PROGRAM
Jag kommer att diskutera prehospital läkarmedverkan ur olika perspektiv – för det finns flera! Jag kan redan nu ge
en hint om att jag är övertygad om att läkarmedverkan är helt nödvändig - även inom denna del av sjukvården.
Jag kommer att berätta varför jag är så övertygad.
KEY NOTE LECTURE
SAL 1 12.10-12.55
TERRORATTACKER, KATASTROFHANTERING - ERFARENHETER FRÅN RINGERIKE
SJUKHUS
Rikard Berling, Ringerike Sykehus, Norge
Utøya och 22 juli i Norge. Erfarenheter från Ringerike Sykehus, ett lokalsjukhus som ligger 10 minuter från
Utøya och som var det sjukhus som fick flest patienter denna kväll. Vad gör man när man får 35 skadade flickor
och pojkar under en tidsperiod på 2 timmar (7 st kom på 9 minuter)? 15 hadde multipla skottskador och andra
allvarliga tillstånd. Hur utföll denna test av Katastrofberedskap och Katastrofplan. Vad gick bra och vad gick
mindre bra. Fallbeskrivningar. Rtg bilder av hur det ser ut efter att man träffats av expanderande jaktamunition.
Anestesiologiska reflektioner – Varför hade de inte ont? Samarbetet med kirurgerna.“Damage control surgery“ i
praktiken. “Krigskirurgi/anestesi“ – Att arbeta i ett helt annat modus än det vanliga. Traumaberedskap. Triagering
på skadeplatsen. Livet har nu gått tillbaka till det nästan normala och samtidigt som vi gärna delar med oss av
våra erfarenheter hoppas vi att ni aldrig skall behöva dem!
38
ABSTRACTS
Innehåll:
Lista fria föredrag
Lista posterpresentationer
Samlade abstracts
39
Fria föredrag
Onsdag 19/9 kl 16:00 – 17:30 (sal 3)
1. Earlier detection of coagulopathy with thromboelastometry during paediatric cardiac surgery: A
prospective observational study (Birgitta Romlin)
2. Intraoperative thromboelastometry is associated with reduced transfusion prevalence in paediatric cardiac
surgery (Birgitta Romlin)
3. The plasma volume expansion of normal saline is non-existing in septic rat (Björn Bark)
4. Comparison of myocardial and plasma cytokines in porcine endotoxemic and hemorrhagic shock (Maria
Naredi)
5. Hyponatremia stimulates ventilation, and respiratory compensation is set aside when hypertonic saline
infusion causes hyperchloremic metabolic acidosis (Vibeke Moen)
6. Proximal femoral fracture patients’ postoperative outcomes: a randomised controlled trial of goal-directed
haemodynamic treatment (Erzsebet Bartha)
Torsdag 20/9 kl 8:50 – 10:20 (sal 3)
1. Growing Together or Growing Apart - Interprofessional Collaboration Between Students in The Intensive
Care Team (Hans Hjelmqvist)
2. VAP-prevention, ett utvecklingsprojekt på IVA B46, Karolinska Huddinge (Elin Erlandsson)
3. Anestesi för vaken kraniotomi (Kerstin Metcalf )
4. “Pain-out” - En internationell databas för postoperativ smärtbehandling (Ragnar Bäckström)
5. Bi-modal dialysis and surgery - two alternatives in extreme hyperkalemia (Kai Knudsen)
ABSTRACTS
6. Severe overdose of quetiapine treated successfully with extracorporeal life support (Kai Knudsen)
40
Posterpresentationer
Postersessionen 20/9 10:50 – 12.20 i utställningen
1. Ultra-low concentration naloxone restores endomorphine-1-evoked Ca2+ signaling in inflammatorytreated astrocytes (Linda Block)
2. Hyponatremi - klinikövergripande vårdprogram (Hanna Drougge)
3. Pituitary insufficiency in the acute phase of traumatic brain injury or subaachnoid hemorrhage, prevalence
and predictive factors: a prospective , population based study (Petur Sigurjonsson)
4. Quality of anaethesia for Caesarean section at Muhimbili National Hospital, Dar es Salaam, Tanzania
(Jesper Eriksson)
5. Kartläggning av incidensen av dränrelaterad menigit på NIVA, SU. Jämförelse mellan olika sätt att tolka
cellstegring i likvor. (Alma Syrous)
6. Postoperative pain relief following total hip arthroplasy. A comparison between intrathecal morphine and
lokal infiltration analgesia (Jan Kuchalik)
7. Bone cement implantation syndrome in acute hemiarthroplasy after displaced fracture of the hip,
incidence, predisposing factors and impact on perioperative mortality. A single centre, 2-year retrospective
study (Fredrik Olsen)
8. Illicit drugs and GHB most common finding in ICU-treated poisonings in western Sweden (Kai Knudsen)
9. Assessment of overall toxicity of different illicit drugs (Kai Knudsen)
41
ABSTRACTS
10.Påverkar anestesimetoden återhämtning efter abdominell hysterektomi? (Oksana Dons-Möller)
Abstracts
Ultra-low concentration naloxone restores endomorphin-1-evoked Ca2+
signaling in inflammatory-treated astrocytes
Linda Block2, Johan Forshammar2, Anna Westerlund1, Ulrika Björklund1, Christopher Lundborg2, Björn
Biber2, and Elisabeth Hansson1
Department of Anaesthesiology and Intensive Care Medicine, Institute of Clinical Sciences2, Department of Clinical
Neuroscience and Rehabilitation, Institute of Neuroscience and Physiology1, The Sahlgrenska Academy, University of
Gothenburg, SE 413 45, Gothenburg, Sweden
Aim and investigation: Long-term pain is a disabling condition that affects thousands of people. Pain may
be sustained for a long time even after the physiological trigger has resolved. Possible mechanisms for this
phenomenon include low-grade inflammation in the CNS. Astrocytes respond to inflammatory stimuli, and may
play an important role as modulators of the inflammatory response in the nervous system. This study aimed to
assess how astrocytes in a primary culture behave when exposed to the endogenous μ-opioid receptor agonist
endomorphin-1 (EM-1), concerning intracellular Ca2+ responses, and to investigate exposure of astrocytes with
the inflammatory agent lipopolysaccharide (LPS). To restore the EM-1-evoked Ca2+ transients, naloxone was
assessed as a proposed anti-inflamatory substance
Methods: Primary astrocytic cultures, and calcium imaging.
Results: Naloxone, or pertussis toxin (PTX), did not totally block the EM-1-evoked Ca2+ responses. However,
a combination of ultra-low concentration naloxone (10-12 M) and PTX (100 ng/ml) totally blocked the EM-1evoked Ca2+ responses. This suggests that ultra-low (picomolar) concentrations of naloxone, should block the
µ-opioid receptor coupled Gs protein, and that PTX, should block the µ-opioid receptor coupled Gi/o protein.
After four hours of LPS incubation the EM-1-evoked Ca2+ transients were attenuated, and after 24 hours of
LPS incubation the EM-1-evoked Ca2+ transients oscillated. In ultra-low picomolar concentration naloxone
demonstrated the ability to restore the Ca2+ transients.
Conclusions: The main findings of this study are that the endogenous opioid agonist EM-1 induces intracellular
Ca2+ release in astrocytes. This Ca2+ release is attenuated when the cells are exposed with the inflammatory
inducer LPS for a short-time but increased after a long-time incubation. The intracellular Ca2+ release attenuated
by LPS is restored by ultra-low concentration of naloxone (10-12 M). This probably is due to switching the
stimulation of the μ-opioid receptor from the inhibitory Gi/Go protein to the stimulating Gs protein. Picomolar
concentration naloxone blocks the Gs protein and the stimulatory effect switches the μ-opioid receptor back to
the Gi/Go protein. Naloxone seems to have a homeostatic effect, and in this way the EM-1-evoked astrocytic Ca2+
signalling is restored.
Hyponatremi- klinikövergripande vårdprogram
ABSTRACTS
Hanna Drougge, AnOpIVA, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg
hanna.drougge@vgregion.se
Bakgrund- Hyponatremi är den vanligast förekommande elektrolytrubbningen och associeras med ökad
mortalitet och morbiditet, längre vårdtider samt högre vårdkostnader. Hyponatremi kan ses hos patienter
som söker på akuten, men ungefär hälften av patienterna utvecklar elektrolytrubbningen under vårdtiden och
dessa patienter vårdas på de flesta kliniker. Hyponatremi bör alltid utredas då det kan vara tecken på allvarlig
bakomliggande sjukdom där specifik behandling krävs, och det är därför viktigt att det finns god kännedom
om utredning och behandling. Det har tidigare funnits flera vårdprogram och PM på SU, och riktlinjerna har
bitvis skiljt sig åt vilket skapat osäkerhet och kunnat leda till oklarheter framför allt i samband med att patienter
42
bytt avdelning/klinik. Riktlinjerna för behandling av SIADH har också förändrats då ny specifik farmakologisk
behandling nu finns tillgänglig. Mot denna bakgrund fanns det ett behov av att sammanfatta det aktuella
kunskapsläget och skriva ett gemensamt vårdprogram med utredning och behandlingsriktlinjer för SU/S.
Syfte – Sammanfatta de aktuella medicinska kunskaperna om hyponatremi hos vuxna patienter avseende
klassificering, etiologi, diagnossättning och terapi samt att betona vikten av utredning och behandling i ett
klinkövergripande vårdprogram för att möjliggöra att denna patientgrupp får likvärdig och säker vård.
Metod- Arbetet har gjorts i form av ett förbättringsarbete för ST-läkare enl Socialstyrelsens riktlinjer med
samarbete mellan endokrinologen och intensivvårdskliniken. En arbetsgrupp bestående av två ST-läkare och
två handledare från endokrinologen och anestesi- och intensivvårdskliniken på SU/S har tillsammans arbetat
med litteratursökning och sammanställt aktuell kunskap kring hyponatremi. Därefter har ett nytt vårdprogram
skrivits. Detta har granskats och reviderats av kollegor på våra respektive kliniker, och även av endokrinologer och
akutläkare runt om i Sverige med särskild kompetens på området.
Resultat- Arbetet har lett fram till att ett sjukhusgemensamt vårdprogram och ett kortfattat PM om hyponatremi
skrivits. Detta har granskats av kollegor inom sjukhuset men även på nationell nivå, vilket har lett till att
Svenska Endokrinologföreningen godkänt arbetet och presenterar det på sin hemsida i form av ett Nationellt
vårdprogram.
Slutsats- Det nya vårdprogrammet med tillhörande kortfattat PM finns nu tillgängligt och möjliggör att alla
patienter med hyponatremi utreds och behandlas på likvärdigt sätt, oavsett vilken avdelning de vårdas på. Detta
ger en säkrare vård med mindre risk för felbehandling och underlättar vid överrapportering då patienten byter
avdelning.
Growing Together or Growing Apart – Interprofessional Collaboration
Between Students in The Intensive Care Team
Helen Conte, Anders Nilsson, Hans Hjelmqvist, Department of Anaesthesiology and Intensive Care, Karolinska
University Hospital, Huddinge, Sweden and Division of Anaesthesia, Dept for Clinical Science Intervention and Technology, Karolinska Institutet, Stockholm, Sweden.
hans.hjelmqvist@ki.se
Each year fifty nurses and fifteen physicians enter their specialist program in intensive care in Stockholm County.
A well functioning collaboration between nurses and physicians in the intensive care team leads to significant
lower risks for the ICU patient and a higher quality of care, but no inter-professional education (IPE) options
has been available until the spring of 2008 when a small scale IPE ward opened in the ICU at the Karolinska
University Hospital, Huddinge.
Factors that supported growth of the interprofessional collaboration were; a) working together in a learning
environment, b) enough time for discussions and reflections, c) pedagogic structure and d) continuity in
supervision.
The growth of interprofessional collaboration can be described in three phases:
Phase 1: Unstructured dialogue in the team and limited autonomy
Phase 2: Improved direct and focused dialogue within the team and strengthened autonomy.
Phase 3: Aim orientated, open and self-critical dialogue within the team
43
ABSTRACTS
The results from a three day pilot study during 2007 indicated that collaboration between nurses and physicians
in the student team grew through an active process by learning with, from and about each other. Based on the
results from the pilot study, we continued to study the process of team collaboration between specialist nurseand physician students during the first regular course, spring 2008. Seven student teams were included. The
methods used, were open observations, questionaire, semistructured interviews and daily reflection sessions.
In Conclusion learning together stimulates growth in the clinical specialist education by active/passive
supervision aiming for student responsibility, reflection in action, structured aims and a supporting environment.
Students in the interprofessional team develop satisfaction of their capacity. Evaluations from the first course
2008 indicate that the concept of interprofessional collaboration is a necessary part of a specialist education in
intensive care. In the future, the collaboration process and the pedagogic methods need further studies.
Pituitary insufficiency in the acute phase of traumatic brain injury or subarachnoid hemorrhage, prevalence and predictive factors: a prospective,
population based study
Sigurjónsson P, MD1,2, Jónasdóttir ÁD, MD1, Ólafsson IH, MD3, Kárason S, MD, Phd, Assoc.prof2,7,
Sigthórsson G, MD, Phd4, and Sigurjónsdóttir HÁ, MD, Phd, Assoc.prof, helgaags@landspitali.is5,6.
1
Dept of Internal Medicine; 2Dept of Intensive Care; 3Dept of Neurosurgery; 4Dept of Clinical Chemistry; 5Dept of
Endocrinology, Landspitali University Hospital, Reykjavik, Iceland and 6University of Iceland, Reykjavik, Iceland.
Background: Traumatic brain injury (TBI) and subarachnoid hemorrhage (SAH) can cause long-term
morbidity and death. Studies indicate that this may partially be due to transient or chronic hypopituitarism
(HP). Guidelines recommend screening for HP in moderate and severe TBI patients (TBIp), Glasgow coma
score (GCS) 9-12 and <9 respectively. The aim of this study was to evaluate markers of severity and physiologic
changes as predictive factors for HP following TBI and SAH.
Subjects and methods: During 12 months, patients admitted to the National University Hospital were included,
21 TBIp, (6 moderate, 15 severe, 17 males, 4 females, mean age 34±13 years) and 19 patients with SAH (SAHp)
(12 males, 7 females, mean age 54±14 years). Baseline hormone levels were measured on admission and on day 6
when a synacthen test was also performed. Variables recorded were GCS, Hunt and Hess grade (SAHp), Injury
severity score (TBIp), APACHEII, length of ICU stay and occurrence of systolic blood pressure (SBP) <90
mmHg and SpO2 <90% anytime during the first 24 hours. Correlation was tested in SPSS using Spearman´s rho
(rho).
Results: On day 6, 9 of 21 TBIp, and 5 of 19 SAHp, had HP of one or more axis. Lost to follow up on day 6
were 4 TBIp and 3 SAHp. A significant correlation was found between length of ICU stay and any HP (rho
0,473, p<0,01) and occurrence of SBP below 90 mmHg during hours 2-24 (rho 0,337, p<0,05). Correlation
between HP and other variables was non-significant.
Conclusion: The prevalence of HP in the acute phase following TBI and SAH was 42,9% and 26,3%
respectively. The length of ICU stay and episodes of SBP below 90 mmHg during hours 2-24 may indicate HP.
Further studies are needed on predictive factors making screening for HP following TBI and SAH effective.
Quality of Anaesthesia for Caesarean Sections at Muhimbili National Hospital, Dar
es Salaam, Tanzania
ABSTRACTS
Jesper Eriksson, Emma Larsson and Tim Baker. Dept of Anesthesia and Intensive Care Medicine, Karolinska
University Hospital, Solna
Maternal mortality in Tanzania is high. Estimates vary between 620 and 1300 per 100.000 live births. The
Muhimbili Karolinska Anaesthesia & Intensive Care Collaboration (MKAIC) was started in 2008. It aims to
improve the care given to patients in Muhimbili and to develop cross-cultural understanding and partnership.
Training courses, staff exchanges, longer clinical placements and equipment supply are all planned within the
collaboration.
The quality of obstetric anaesthesia in Tanzania is unknown. Approximately 800 children are delivered and 400
caesarean sections are performed each month at Muhimbili. Ten of these mothers die in the hospitals each month
44
and newborn mortality is close to 10%. The department of anaesthesia at Muhimbili is severely over-stretched,
with only six specialist doctors. The vast majority of the anaesthesia is conducted by anaesthetic nurses and
anaesthetic officers.
This study aims to audit the current state of the quality of anaesthesia for caesarean section using a newly
developed assessment instrument, to provide a needs-assessment and be a background for further work looking at
how care can be improved in appropriate ways.
Methods The study is an observational audit looking at the quality of anaesthesia for caesarean section using a
newly developed assessment instrument. 50 caesarean sections were observed in Nov 2011. Two researchers (JE/
EL) from Karolinska collected the data from different shifts using the data collection instrument. Outcome data
were collected by visiting the patients on the wards afterwards and studying the medical charts.
Results The median age was 28.5 years. Anaesthetic charts, oxygen supply, face masks, tilting table, spinal
needles, syringes, gloves, disinfectant to skin, blood pressure monitor, pulse oximeter were always present.
Neonatal bag and mask, laryngoscope, entotracheal tube, suction apparatus were present in most of the cases.
Adult bag and mask, oropharyngeal airway, bougie stylets and pressure infusion bag were present at various
degrees. WHO checklist, pelvic wedge pillow, ECG were not used.
Drugs and medications were present at most times.
Airway were almost never evaluated. Spread of spinal were about 30% of the cases. All patients had an i.v. line,
and pulse oximeter. Wedge pillows were not used, although 30% of the patients received some object under their
right hip. Anaesthetic chart was always filled in. Anaesthetic personnel were not always present in the theatres
during the entire operation.
The babies mean APGAR were 8,54. Seven required ventilation. Four babies were stillborn. All mothers were
alive two days post surgery, two of those were treated at the ICU.
Conclusion We strongly believe that there is a potential to improve the standards of obstetric anesthesia with
a structured approach to anaesthetic routines and education for the anaesthetic staff. Over the next three years
MKAIC is planning several quality improvement interventions and will assess their success with follow-up audits
in 2013 and 2014. With our personal experiences, the results from our audit and with help from the personnel
at Muhimbili, we designed a basic anaesthetic checklist to be used when performing caesarean sections. We plan
to implement the checklist in near future on site at Muhimbili. We hope this will be a small step towards safer
anesthesia during caesarean sections in Muhimbili.
Kartläggning av incidensen av dränrelaterad meningit på NIVA, SU. Jämförelse mellan olika sätt att tolka cellstegring i likvor.
Alma Syrous, ST-läkare, AN/OP/IVA SU/Ö, Christina Grivans, VÖL/NIVA, An/Op-IVA, SU/SS.
Bakgrund: Extern dränering av likvor via ventrikel-drän (s.k. öppet V-drän) är ofta nödvändigt vid bland annat
Det finns olika sätt att tolka en cellstegring i likvor.
För närvarande används sedan flera år på NIVA/SU en kvot mellan Sp-LPK och Sp-Ery; om denna kvot ar större
än 1:100 kan infektion övervägas och bedöms mycket sannolik om kvoten är 1:10. Antalet celler har också
betydelse för tolkningen eftersom färre erytroyter lättare leder till en högre kvot.
45
ABSTRACTS
subarachnoidalblödning. Förekomst av ventrikel-drän innebär en risk för utveckling av infektion – ”dränrelaterad
meningit”. Det föreligger i litteraturen ingen entydig definition av denna diagnos. De flesta är överens om
att positiv odling utgör en stark indikation för infektion även om risken av kontamination måste beaktas. En
cellstegring i likvor kan tala för infektion men måste relateras till mängden blod i likvor.
Det finns andra sätt att tolka likvorcellerna; till exempel om differensen (Sp-LPK – (SpEry/1000)) > 100
bedöms sannolikheten för infektion vara hög. SIR har 2012 antagit följande förslag från en NIVA-arbetsgrupp;
cellkvoträkning enligt (Sp-Poly-(Sp-Ery/1000)) > 100 stärker misstanken på dränrelaterad meningit.
2004 publicerades en artikel som föreslog ett cellindex som instrument för tidig diagnos av ventrikulit
(tidigare än resultat av odling). Detta cellindex utgörs av kvoten mellan leukocyter i likvor/erytrocyter i
likvor respektive leukocyter i blod/erytrocyter i blod – s.k. likvor-cellindex. Ett cellindex ~10 eller mer
skulle indicera ventrikulit.
Denna studie ämnade svara på följande frågor:
• Hur stor är incidensen av dränrelaterad meningit på NIVA/SU?
• Vilken betydelse för diagnostiken skulle det ha om någon av de andra definitionerna skulle användas
istället för den nuvarande?
Metod: Retrospektiv insamling av data genom journal-genomgång av samtliga patienter med öppet V-drän
som vårdats under år 2008 - 2010 på NIVA. Patienter med föreliggande CNS-infektion vid ankomst till NIVA
exkluderades. Kartläggning av antalet konstaterade dränrelaterade meningiter (genom identifiering av de patienter
som erhållit antibiotika i CNS-dos) och jämförelse mellan olika sätt att bedöma likvorproverna.
Resultat: 155 patienter hade V-drän. Av dessa hade 21 (=13,5%) patienter dränrelaterad meningit varav 8
patienter hade positiv odling (6st KNS och 2 Staph. Aureus) och därmed säker ventrikulit. 13 patienter hade
negativ odling men klinik och likvorparametrar förenligt med ventrikulit. 15 av de 21 patienterna hade diagnosen
Subarachnoidalblödning.
De likvorparametrar som mest indikerar dränrelaterad meningit är laktat > 4, glukoskvot < 0,35, övervikt
av polynukleära celler > 50%. Den cellkvotsberäkning som används på NIVA/SU är enligt vårt resultat mer
känslig än den av SIR antagna cellkvotsberäkningen, men möjligen med risk för en överdiagnostisering.
Cellkvotsberäkning enligt Pfaustler et al selekterar i vårt resultat inte ut fler patienter, tveksamt om det skulle
möjliggöra tidigare diagnostisering vilket också skulle förutsätta daglig provtagning.
Diskussion: Vid feber eller försämrad status som inte kan förklaras på något annat sätt bör ventrikulit misstänkas
och utredas. Det krävs en sammantagen bild av klinik, odling/PCR och likvorparametrar för diagnostisering.
Fortsatt forskning och resultat kring diagnostiska metoder och infektionsincidens vid användning av antibiotikaoch silverimpregnerade ventrikeldrän ses framemot då det skulle kunna möjliggöra konsensus nationellt och
internationellt kring definition.
Postoperative Pain Relief following Total Hip Arthroplasty.
A comparison between Intrathecal Morphine and Local Infiltration Analgesia.
ABSTRACTS
J Kuchalik, B Granath, E Åberg, A Ljunggren, A Gupt, Departments of Anesthesiology and Intensive Care and
Orthopaedic Surgery, University Hospital, Örebro, Sweden
Introduction: Postoperative pain following total hip arthroplasty (THA) (1) is often considered moderate
to severe and can therefore influence the postoperative course of event and result in delayed postoperative
mobilization and prolonged hospitalization. It is therefore necessary to find the most optimal method for
alleviation of pain for these patients. Traditionally, this has been managed by epidural analgesia, continuous
peripheral nerve blocks, parenteral- or spinal opioids. Recently, local infiltration analgesia (LIA) technique (2)
was introduced in Scandinavia and has been shown to be efficacious during knee (3) and hip surgery (4). The
LIA technique is based on a systemic infiltration of a mixture of a long-acting local anaesthetic (ropivacaine 300
mg), a non-steroidal anti-inflammatory drug (ketorolac 30 mg), and epinephrine (0.1 mg) into the peri-articular
46
tissues in order to achieve satisfactory pain control with little physiological disturbance. The primary aim of this
study was therefore to evaluate whether intraoperative administration of ropivacaine, ketorolac and epinephrine
into the operating field during THA will provide similar analgesia compared to our standard of care, intrathecal
morphine.
Methods: This was a randomized, double blind, parallel-group study where two different methods for
postoperative pain relief after total hip arthroplasty, intrathecal morphine (Group IM) and local infiltration
analgesia (Group LIA) were assessed in 80 patients undergoing THA. Anesthesia was standardized (spinal
anesthesia with 17.5 mg bupivacaine plain) in all patients and either morphine special 0.1 mg (0.25 ml) (Group
IM) was administered intrathecally or LIA mixture (Group LIA) was administered peri-articularly (total volume
151.5 ml). The study was blinded to all personnel by administering equal volumes of saline in both groups.
Postoperatively at 24 h, another 22 ml of the LIA mixture was administered in Group LIA and a similar volume
of saline in Group IM. Parameters recorded included: rescue morphine consumption at 24 h was measured
(primary endpoint) as well as pain, mobilization, home discharge, patient satisfaction and health-related quality
of life. Patients were followed-up after 3 and 6 months.
Results: No differences were found in the rescue morphine consumption between the groups (15.1 +/- 14.1 and
13.4 +/- 10.6 mg in Groups IM and LIA respectively). Pain at rest was lower at 8 h postoperatively in Group
IM (p = 0.004), but greater at 24 h while standing (p = 0.005) and up to 48 h on walking (p < 0.001). Time to
mobilization and home readiness was similar between the groups.
Conclusions: Local infiltration analgesia is equi-efficacious compared to intrathecal morphine. However,
significantly lower pain scores were reported at 8 h in patients receiving intrathecal morphine while higher pain
scores were recorded in this group compared to LIA at 24 and 48 h. LIA is a good alternative to intrathecal
morphine, and is associated with a low risk of side effects and, together with ease of administration, could be the
standard of care for patients undergoing total hip arthroplasty in the future.
Bone Cement Implantation Syndrome in Acute Hemiarthroplasty after
Displaced Fracture of the Hip, Incidence, Predisposing Factors and Impact on Perioperative Mortality. A single centre, 2-year retrospective study
Fredrik Olsen, Mathias Kotyra, Sven-Erik Ricksten, AnOpIva SU/M, Mölndal
Objective: The use of bone cement in hemiarthroplasty of hip fractures is associated with risk of cardiovascular
and pulmonary complications, known as Bone Cement Implantation Syndrome (BCIS). The aim of this
retrospective study is to investigate the incidence, predisposing factors and impact on 30-day mortality of BCIS
in acute cemented hemiarthroplasty after displaced fracture of the hip, in a single centre during 2 years.
Summary and background data: Emergency cemented hemiarthroplasty involves cementation of the femoral
stem is associated with BCIS and risk of hemodynamic instability and intraoperative death.
47
ABSTRACTS
Methods and Materials: Retrospective chart analysis was performed on all cases. Demographics, perioperative
data, comorbities, biochemical markers and mortality data were collected. Evidence of BCIS was collected and
categorized. 628 cases of cemented hemiarthroplasty performed during 2008-2009 were included.
Results: The incidence of BCIS in our material was 26,2%, for grades 2 and 3 combined the incidence rate was
7,5%. BCIS grades 2 and 3 are a significant risk factor for 30 day mortality (OR, Odds-ratio 12,3). Risk factors
for the development of BCIS grade 2 or 3 are; ASA grade 3 or 4(OR 3,36), beta blocking drugs (OR 2,49),
diuretic drugs (OR 1,93), warfarin therapy (OR 2,57) and history of chronic obstructive pulmonary disease
(COPD) (OR 2,16).
Conclusions: BCIS is a common complication in cemented hemiarthroplasty. The more severe grades are a major
risk factor for 30-day mortality. The variables we have found to be correlated to severe BCIS are all indicative of
congestive heart failure, hypertension and lung disease.
Intraoperative Thromboelastometry is Associated with Reduced Transfusion Prevalence in Pediatric Cardiac Surgery
Birgitta S. Romlin, MD*, Håkan Wåhlander, MD, PhD‡, Håkan Berggren MD, PhD§, Mats Synnergren
MD, PhD§, Fariba Baghaei MD, PhD¶, Krister Nilsson MD, PhD*, Anders Jeppsson MD, PhD§#,
Background The majority of pediatric cardiac surgery patients receive blood transfusions. We hypothesized that
the routine use of intraoperative thromboelastometry, as decision support to guide transfusions, would reduce the
overall proportion of patients receiving transfusions and alter the transfusion pattern in pediatric cardiac surgery.
Methods One hundred pediatric cardiac surgery patients were included in the study. Fifty patients
(study group) were prospectively included and compared to fifty procedure- and age-matched
control patients (control group). In the study group routine thromboelastometry, performed during
cardiopulmonary bypass, guided intraoperative transfusions in combination with clinical signs.
Intraoperative and postoperative transfusions of packed red blood cells, fresh frozen plasma, platelets
and fibrinogen concentrate and postoperative blood loss and hemoglobin levels were compared between
the two groups.
Results The proportion of patients receiving any intraoperative or postoperative transfusion of packed
red blood cells, fresh frozen plasma, platelets or fibrinogen concentrate was significantly lower in the
study group than in the control group (32/50 (64%) vs.46/50 (92%), p<0.001). Significantly fewer
patients in the study group received transfusions of packed red blood cells (58 vs. 78%, p=0.032) and
plasma (14 vs. 78%, p<0.001), whilst more patients in the study group received transfusions of platelets
(38 vs. 12%, p=0.002) and fibrinogen concentrate (16 vs. 2%, p=0.015). Neither postoperative blood
loss nor postoperative hemoglobin levels differed significantly between the study group and the control
group.
Conclusions The results suggest that routine use of intraoperative thromboelastometry in pediatric
cardiac surgery as support to guide transfusions is associated with a reduced proportion of patients
receiving transfusions and an altered transfusion pattern.
ABSTRACTS
Earlier detection of coagulopathy with thromboelastometry during paediatric cardiac surgery: A prospective observational study
Birgitta S. Romlin, MD*, Håkan Wåhlander, MD, PhD‡, Mats Synnergren MD, PhD§,
Fariba Baghaei MD, PhD¶, Anders Jeppsson MD, PhD§#, Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Mölndal
Introduction Cardiac surgery with cardiopulmonary bypass (CPB) induces a coagulopathy which may
contribute to bleeding complications. The coagulopathy can be detected with thromboelastometry (TEM).
Earlier detection of the coagulopathy increases the possibility to initiate countermeasures. The aims of the present
study were to investigate if 1. TEM analysis before weaning CPB gives comparable results to analysis immediately
after CPB and hemoconcentration, and 2. If analysis of clot firmness already after 10 minutes gives reliable results
48
Methods Fifty-six paediatric cardiac surgery patients (median age 5.8 months, median weight 5.8 kg) were
included in a prospective observational study. The following variables were analysed before CPB, during CPB
(after rewarming) and after CPB and modified ultrafiltration: HEPTEM (TEM with heparinase) clotting time
(CT), clot formation time (CFT), clot firmness after 10 minutes (A 10) and at maximum (MCF), and FIBTEM
clot firmness after 10 minutes and at maximum. Analyses before weaning CPB and after CPB and ultrafiltration,
and between A 10 and MCF were compared and correlations and differences were calculated.
Results Hemoconcentration with modified ultrafiltration increased haematocrit from 28±3 to 37±4 %, p<0.001.
The correlation of the TEM variables during and after CPB ranged from 0.61 to 0.82 (all p<0.001) and the mean
difference between 1 and 14%. Only HEPTEM-CT (-29s (95% confidence interval -29 to -2), p=0.036 and
HEPTEM-MCF (-1.5 mm (-2.9 to -0.1), p=0.038) differed significantly.
Both HEPTEM and FIBTEM A10 measurements were significantly lesser than MCF (p<0.001 both). However
the correlations between A 10 and MCF were highly significant (HEPTEM r=0.95, p<0.001, FIBTEM r=0.96,
p<0.001) and the differences were predictable with narrow confidence intervals (HEPTEM -8.2 mm (-8.9 to
-7.5) and FIBTEM -0.5 mm (-0.7 to -0.3).
Conclusion Hemoconcentration and weaning CPB had no or limited effect on TEM results. Measurements
of clot firmness after 10 minutes were highly predictable for maximum clot firmness. The results suggest
that intraoperative TEM analyses can be accelerated by analyzing HEPTEM/FIBTEM on CPB before
hemoconcentration and by analyzing clot firmness already after 10 minutes.
VAP-prevention, ett utvecklingsprojekt på IVA B46, Karolinska Huddinge.
Elin Erlandson*, Leg intensivvårdssjuksköterka, Jörgen Köllner, Leg. intensivvårdssjuksköterka och Christina
Agvald-Öhman MD PhD EDIC, Intensivvårdsavdelningen B46, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge.
*Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus, Göteborg
Bakgrund Vi arbetar med att förebygga vårdrelaterade infektioner(VRI) på avdelningen, ett strukturerat arbete
har pågått sen 2002. Vi har de senaste tre åren haft förebyggandet av ventilator- associerad pneumoni (VAP) som
huvudinriktning. Vi har med hjälp av den evidens som finns tillgänglig utformat rutiner och skrivit ett PM som
optimerar förebyggandet av VAP.
Syfte Ett patientsäkerhetsprojekt för att minska antalet VAP.
Metod Projektet har till största delen utgått från ett VAP- åtgärdspaket och delar av detta behandlas under
rubrikerna nedan men se även bild 2.
Basala hygienrutiner:
Basala hygienrutiner är hörnstenen i allt arbete med att förebygga VRI. Vi har sedan flera år utfört
punktprevalensmätning ca en gång per månad. Där tittar vi på hur personalen sköter de basala hygienrutinerna
i patientarbetet. Huvudsyftet är att skapa ett tillfälle för utbildning och diskussion kring hygienrutiner samt
att optimera följsamheten. Vi har återkopplat resultaten via personalmöten, mail, posters (se bild 1) och på
utbildningsdagar.
49
ABSTRACTS
Vi har som i ett led för att få rutiner som efterlevs utbildat i varför vi utför VAP- förebyggande åtgärder. Vi har
utvecklat nya rutiner för sådant som vi efter litteratur- genomgång upplevt saknats hos oss såsom exempelvis
välfungerande munvårdsrutiner.
Munvård:
Vi har bytt rutin för munvård och infört ett ”munvårdskit” där munvård görs 6 gånger/ dygn istället för tidigare
2 gånger/dygn på intuberade och trackeostomerade patienter. Utifrån detta har vi skrivit ett nytt munvårdsPM. För att underlätta munvården har ny tubtejpning införts. Implementeringen av en mall för bedömning av
munstatus är under pågående.
Endotrakeal/trakealtuber med subglottiskanal
Sedan länge (>10 år) används endotakelatuber/trakealkanyler med sidokanal på avdelningen. Vi utför
subglottisaspiration varannan timme.
Vi har även infört endotrakealtuber med sidokanal på alla patienter som akutintuberas av narkospersonal utanför
IVA.
Inhalationer
Inhalatorn till respiratorn är utbytt till ett T-stycke där frånkoppling inte är nödvändig.
Utbildning och motivationshöjande åtgärder
Vi anordnar återkommande utbildningstillfällen för personalen i form av workshops, tipspromenader,
information på personalmöten och mail samt utbildningsdagar. Nu senast två heldagsutbildningar med VAP som
en av huvudrubrikerna.
Vi har även gjort en Poster (bild 2) innehållande faktorer som påverkar och förebygger VRI samt statistik på VRI
över tid på vår avdelning. Denna hänger uppe väl synlig. Samarbete med andra avdelningar
Vi samarbetar med andra infektionsgrupper både på IVA-avdelningar och med post op.
Resultat Vi har sedan många år relativt goda resultat vad gäller VAP- statistik. Denna har alltid legat under
Svenska intensivvårdsregistrets (SIR) målvärden men vi vill nå ännu lägre. Vi har börjat se resultat av våra
ansträngningar med en ytterligare minskad VAP frekvens/10 000 respiratordagar trots allt sjukare patienter.
Statistiken skickas in som ett eget bidrag.
Konklusion Vi är en stor personalgrupp och utmaningen är att få alla att arbeta mot ett gemensamt mål som
kan hållas och förbättras över tid. Vi har tillämpat aktuell vetenskap som vi applicerat i praktiken och lärt oss
det är ett arbete som kräver tid, envishet, engagemang och stöd från ledningen. För att fortsätta nå goda resultat
kommer vi att ha återkommande utbildning/information för att hålla kunskapsnivån och motivationen inom
personalgruppen ständigt hög.
Anestesi för vaken kraniotomi
Kerstin Metcalf 1, Helen Tell 1, Vanja Vikström 1, Elisabeth Ericsson 1, Peter Milos 2, Sverre Boström 2.
1
Anestesi och operationskliniken och 2 Neurokirurgiska kliniken, Universitetssjukhuset, 581 85 Linköping. kerstin.
metcalf@lio.se
ABSTRACTS
Resektion av hjärntumör på vaken patient är en metod som kan komma i fråga i fall av förmodat lågmaligna
tumörer med lokalisation i nära anslutning till områden för motorik och tal.
I Linköping har hittills 10-talet patienter/år varit aktuella för denna operationsmetod. Även om lokalanestesi
är den metod på vilken anestesin baseras finns ett behov av tilläggsanalgesi liksom viss sedering. Detta måste
balanseras mot nödvändigheten av patientmedverkan liksom mot risken för andningsdepression, vilket i sämsta
fall kan leda till hjärnödem och omöjliggöra operationens genomförande.
Under årens lopp har vi provat olika sederings/analgesi-regimer; senast remifentanil. Vid något tillfälle har detta
dock varit förenat med andningsdepression enl. ovan. Patienterna har trots god smärtlindring blivit uttröttade av
den långa operationstiden och därmed fått svårt att ligga stilla och medverka vid den funktionella testningen.
50
I syfte att öka patientkomforten och åstadkomma bättre kirurgiska betingelser arbetar vi sedan ett år med en
metod av sövd-vaken-sövd; dvs patienten är sövd under första delen av operationen, vaken för tumörresektionen,
samt igen sövd under avslutningen av operationen. Under de perioder patienten är sövd ges kontrollerad
ventilation med hjälp av LMA. Operationen genomförs med huvudet externfixerat med skruvar (Mayfield),
vilket förbättrar fixationen och ger mindre risk för störningar av kirurgens arbete genom patientrörelser.
Sederingen under den vakna perioden baseras numera på dexmedetomidin, ev. med tillägg av en mycket liten dos
remifentanil. För anestesiologen är det en särskild utmaning att väcka en patient som är fixerad i Mayfieldstöd
liksom att i samma position söva med de restriktioner för luftvägskontrollen som detta innebär. Icke desto mindre
är de initiala erfarenheterna sammantaget goda och kommer att presenteras mera i detalj.
En avsikt med projektet är att systematiskt tillvarataga patientens erfarenheter, men även att förbättra
omvårdnaden för den enskilde patienten. Detta görs genom hälsoskattning av patienten före och efter
operationen samt genom strukturerade intervjuer dagen efter operationen och vid 1 och 6 mån efter kirurgin.
Särskilt efterfrågas patientens upplevelser av operationen inom domänerna oro/minne/rädsla/avslappning/
bekvämlighet/preoperativ information/förslag till förbättringar.
Omedelbart efter kirurgins avslutande besvarar neurokirurgen ett antal frågor relaterat till ingreppets
genomförande. Operationssjuksköterska och anestesisjuksköterska gör likaledes en bedömning av förhållandena
under operationen. Insamling av data är pågående varför det i denna del av projektet än så länge inte finns
komplett analyserade data att presentera.
”Pain-Out” – En internationell databas för postoperativ smärtbehandling
Ragnar Bäckström. Narinder Rawal, Eva Johanzon och Renée Allvin, ANIVA kliniken Universitetssjukhuset,
Örebro. ragnar.backstrom@orebroll.se
Trotts god kunskap, moderna läkemedel och behandlingsmetoder är postoperativ smärtbehandling fortfarande ett
problem. Pain-Out är ett EU finansierat projekt (EU:s 7th Framework Program (FP7) tema hälsa). Som syftar
till förbättrad postoperativ smärtbehandling. Arbetet startade 2009 och löper över totalt 48 månader. Förutom
Sverige deltar Tyskland, Schweiz, Italien, Spanien, Frankrike, Rumänien, England och Israel.
Huvudsyftet är att skapa ett kvalitetsregister för process- och resultatdata vad gäller postoperativ smärtbehandling.
Data samlas från det första postoperativa dygnet.
Processdata består av: demografiska data(kön, ålder, längd och vikt); typ av kirurgi; typ av analgetika och
administreringssätt före, under och efter operationen.
51
ABSTRACTS
Resultatdata samlas vid ett tillfälle med hjälp av ett självskattningsformulär som delas ut till patienten. Patienten
ska ha vårdats minst sex timmar på vårdavdelning. De utfallsmått som skattas i formuläret är: högst- respektive
lägst smärtintensitet under dygnet; andel av tiden med svår smärta; i vilken utsträckning smärtan påverkat
mobilisering, förmåga att djupandas/hosta och sova; påverkat humöret och känslor (orolig, hjälplös); förekomst
av biverkningar; och patienttillfredställelse.
Insamlad data registreras i en databas, ”European Pain Registry” och analyseras för olika ändamål.
-”Benchmarking”: Centra som ingår i Pain-Out kan jämföra sina smärtbehandlingsresultat med andra centra,
alternativt med de egna resultaten över tid. Olika behandlings regimer kan följas upp och kvalitetssäkras.
-”Clinical Decision Support System”: Informationen i databasen används till att ge behandlingsråd utifrån
registreringar av process- och resultatdata i European Pain Registry.
-”Electronic Knowledge Library”: Denna del sammanställer tillgängliga guidelines vad gäller postoperativ
smärtbehandling i ett elektroniskt format.
Registret är nu uppbyggt och testat. Benchmarker modulen fungerar fullt ut och de andra delarna är i de
närmaste färdiga. Registreringar pågår på ett 60-tal sjukhus i världen. Möjlighet finns nu för nya kliniker att
ansluta sig och börja registrera.
För mer information v g se projektets hemsida www.pain-out.eu
The plasma volume expansion of normal saline is non-existing in the
septic rat
Björn Bark, Johan Persson and Per-Olof Grände, Department of Anaesthesia and Intensive Care, Lund University
Hospital, Lund, Sweden. bjorn.bark@med.lu.se
ABSTRACTS
Sepsis and SIRS are associated with increased capillary permeability, plasma leakage and hypovolemia. Normal
saline (0.9% NaCl) is often used to restore plasma volume, but it is unclear if the plasma volume expansion
differs between the normal and the septic situation. It is supposed that saline is distributed quickly in the whole
extracellular space related to the proportion of the pre-existing volumes of the intravascular and the interstitial
spaces. Therefore, as a result of the sepsis-induced increase in transcapillary leakage, the plasma volume expanding
effect would be smaller in sepsis due to the pre-existing smaller plasma volume in relation to the interstitial
volume.
For this purpose we have analysed the plasma volume expansion of normal saline under normal and septic
conditions. The study was performed on 2 groups of rats, normal (n=10) and septic (n=10), anesthetized
with isoflurane. Sepsis was induced by ligation and opening of caecum resulting in leakage of intestinal
content. After 4 h, both groups were given an infusion of 32 mL/kg of normal saline over 15 min. Plasma
volume was measured with a 125I-albumin dilution technique at baseline, after 4 h and 20 min after end
of the infusion. Arterial blood samples for measurement of haematocrit, pH, blood gases and lactate were
taken at the same time points.
The plasma volume at baseline was 40.6±1.4 mL/kg in the normal group and 41.4±1.7 mL/kg in the
septic group. Corresponding values were 42.4±3.2 mL/kg and 32.5±2.7 mL/kg 4 h later, and 47.0±4.7
mL/kg and 32.4±3.5 mL/kg 20 min after end of the infusion. Changes in haematocrit corresponded well
with the calculated plasma volumes.
The increase in plasma volume of 4.7 mL/kg 20 min after the infusion of 32 mL/kg in the normal rat
corresponds to a plasma volume increase of 15% of the infused volume. This is less than the expected 2030% described in the literature (1). Still more surprising was the total lack of increase in plasma volume
after the same infusion volume during sepsis. This plasma volume expanding effect, smaller than that
expected by the relation between plasma and interstitial volume, can be partly explained by the 2-pore
theory. According to this theory, transcapillary transfer of infused crystalloid solution through the large
pores would mean a simultaneous increase in leakage of proteins by convection to the interstitium, which
would result in additional plasma volume loss (2). Furthermore, the Starling equation and the 2-pore
theory postulate that there would be an increased transcapillary leakage of fluid and proteins due to
increased blood pressure after start of the infusion (3). It can be expected that this mechanism would be
52
more pronounced under a septic condition with an increased number of large pores.
We conclude that the plasma volume expanding effect of normal saline is non-existing under a septic
condition in the rat.
1) Grocott MP, Mythen M: Fluid therapy. In: Baillière’s Clinical Anaesthesiology. Harcourt Publishers
Ltd, 1999, pp 363-381
2) Gandhi RR, Bell DR: Influence of saline infusions on transvascular protein transport. Am J Physiol
1992; 262:H443-450
3) Dubniks M, Persson J, Grände PO: Effect of blood pressure on plasma volume loss in the rat under
increased permeability. Intensive Care Med 2007; 33:2192-2198
Bi-modal dialysis and surgery – two alternatives in extreme hyperkalemia
Tobias Nilsson, Johan Malmgren and Kai Knudsen. Department of Anaesthesia and Intensive Care Medicine,
Sahlgrenska University Hospital, Gothenburg. kai.knudsen@aniv.gu.se
Background: Severe poisoning with potassium pills is rare but patients may present with severe
cardiovascular symptoms requiring immediate and effective treatment.
Objective: To report a case of extreme hyperkalemia requiring more than standard medical treatment to
reveal.
Case report: A 30 year-old healthy but mentally depressed woman presented to the emergency department
(ED) after ingestion of 300! slow-release pills of potassium-chloride, adding up to 225 g of potassium.
She was brought to the ED with a serum potassium of 9.5 mmol/L. She was hardly awake with a blood
pressure of 60/35 mm Hg, and poor cardiovascular function. She soon developed ventricular fibrillation
that resolved instantly by rapid intravenous administration of 72 mg calcium chloride. No electrical
cardioversions were needed. Gastric lavage was performed in the ICU after an x-ray revealed large amounts
of tablets in the stomach.
Despite intensive medical treatment with glucose/insulin, salbutamol, sodium bicarbonate and resonium, serum
potassium was 8.5 mmol/L. Veno-venous haemodialysis was initiated with serum potassium at 8.4, and despite
ongoing dialysis potassium increased to 10.3 mmol/L. Hence a parallel continuous renal replacement therapy
(CRRT) was started via another central dialysis catheter. After one hour of double dialysis, serum potassium
decreased to 9.2 mmol/L. An x-ray revealed large amounts of pills in the GI-tract and the patient was taken to
the operating theatre with ongoing CRRT. The surgeon could successfully remove about 200 pills through a
laparotomy. Serum potassium thereafter soon dropped to 5.2 mmol/L. The patient recovered slowly after seven
days in the ICU, but later developed a gastric stricture.
53
ABSTRACTS
Conclusions: Parallel bimodal dialysis as well as surgery present alternatives for therapy-resistant
hyperkalemia in potassium poisoning. Standard veno-venous haemodialysis may be insufficient, but the
addition of continuous CRRT resolved this very dramatic case.
Illicit drugs and GHB most common finding in ICU-treated poisonings
in western Sweden
Erik Leterius and Kai Knudsen. Department of Anaesthesia and Intensive Care Medicine, Sahlgrenska University
Hospital, Gothenburg, Sweden kai.knudsen@aniv.gu.se
Background: An increasing number of poisonings with GHB and other illicit drugs frequent intensive
care units (ICU) in Western Sweden during recent years.
Objectives: The aim of this study was to study if poisoning with illicit drugs is more frequent than
poisoning with pharmaceuticals and to see which drugs are most frequent.
Methods: All cases of ICU-treated poisonings during one year (2009) in the region of western Sweden
were studied retrospectively via a database search. The cases were classified as intoxication with either
ethanol, illicit drugs, pharmaceutical drugs or other poisonings.
Results: 283 patients (171 men, 112 women) were registered with 307 visits to any of our three ICU
wards during one year. Median age was 32 years with a median stay of 19 hours. Illicit drugs were most
common among men and pharmaceuticals were most common among women. Only one death was
registered (0.3%) during the initial hospital stay but within one year 12 of our patients were found to be
dead. Intoxication with illicit drugs was the main diagnosis in 37 percent of our patients, pharmaceuticals
in 28 percent, ethanol intoxication in 18 percent, and other poisonings in 17 percent. Illicit drugs were
most common in the age group of 13-30 years as well as 31-50 years, whereas ethanol and pharmaceuticals
were most common in the age group over 51.
Conclusions: Intoxication with illicit drugs has become the most common diagnosis among poisonings
in the ICU outnumbering both alcohol intoxications and pharmaceuticals. Illicit drugs dominate among
men and pharmaceuticals among women. Among illicit drugs the most frequent drug was GHB, which
indicates a high toxicity with this drug.
Severe overdose of quetiapine treated successfully with extracorporeal life
support
ABSTRACTS
Lukas Lannemyr and Kai Knudsen. Department of Anaesthesia and Intensive Care Medicine, Sahlgrenska University Hospital, Gothenburg, Sweden. kai.knudsen@aniv.gu.se
Background: Quetiapine is a second-generation antipsychotic drug, used mainly in the treatment of
psychotic disorders. Overdose is associated with sedation, tachycardia and a prolonged QT-interval on the
ECG. Cardiovascular symptoms are uncommon but in severe cases profound cardiovascular depression
may occur.
Objectives: To report a case where extracorporeal circulatory support (ECCS) was used successfully in
severe quetiapine overdose.
Case report: A 40-year-old woman was admitted to the emergency department (ED) with reduced
consciousness apparently due to intoxication. She had a history of schizophrenia and was treated with
900 mg of quetiapine daily. In the ED she presented with immeasurable low blood pressure, irregular
bradycardia, hypothermia and a Glasgow Coma Scale (GCS) of 8. An immunoassay test for tricyclic
antidepressive agents (TCA) was positive. Blood samples analyzed with liquid chromathography – mass
spectrometry method (LC-MS) were negative for amitriptyline and nortriptyline, but revealed a peak
identified as quetiapine. LC-MS did not show the presence of any drug other than quetiapine.
54
A serum quetiapine level 24 hours after the patient arrived was 715 ng/ml, and dropped to 124 ng/ml
the day after. Despite resuscitation with intravenous fluids, intensive vasopressor treatment and renal
replacement therapy (CRRT) the patient’s condition deteriorated. The patient was quickly moved to
an intensive care unit where extracorporeal circulatory support (ECCS) could be instituted. The patient
subsequently recovered after four days in the ICU without any residual symptoms
Conclusions: Severe poisoning with quetiapine may imitate tricyclic antidepressant poisoning and drug
screening methods may be falsely positive for TCA. In case of cardiovascular collapse due to quetiapine
overdose ECCS may be life saving.
Assessment of overall toxicity of different illicit drusgs
Kai Knudsen, Helen Larsson and Kristina Jennische. Department of Anesthesia and Intensive Care Medicine,
Sahlgrenska University Hospital, Gothenburg, Sweden. kai.knudsen@aniv.gu.se
55
ABSTRACTS
Background: Physicians and pharmacists may be advised by legal authorities to evaluate toxicity of
different illicit drugs from a legal perspective. There is no consensus on how to compare toxicity of
different drugs. New drugs are difficult to evaluate and judge in terms of general toxicity.
Objectives: To create a simple tool to be able to evaluate overall toxicity of different illicit drugs with
focus on harm to the user.
Methods: We interviewed a physician, a professor in social medicine, a police officer working with
narcotics, and a previous abuser of narcotics to decide which medical and social risk factors should be
included in a scoring sheet. We assessed 19 different substances of abuse after collecting and studying at
least ten scientific reports from peer reviewed journals on every drug.
Results: A scoring sheet was created were each drug could be evaluated in eleven different aspects of
toxicity from zero to five points (six-graded). Some parameters were assessed to carry higher impact
for overall toxicity than others and were thereby multiplied with three. The parameters assessed were
the following with risk for; life-threatening overdose, death due to abuse (not acute overdose), acute
psychiatric episode, trauma, substance dependence, multiple drug abuse, psychiatric long-term sequelae,
adverse social consequences, somatic disease, increased mortality, and criminality. Our scoring sheet is
presented in Table I.
Discussion: The different aspects on overall toxicity may be categorized as acute (I-IV), long-term
consequences (V-IX) and accumulated aspects. We believe that acute toxicity have higher impact on
overall toxicity than long-term consequences and accumulated aspects since it is prompt and an early
death due to acute toxicity eliminates any long-term effects.
Conclusions: This scoring system allows a comparison of different drugs in terms of overall toxicity. It
takes into account several different medical and social parameters giving a reasonable judgment of overall
toxicity for each drug.
Påverkar anestesimetoden återhämtningen efter abdominell hysterektomi?
Oksana Dons-Möller, ST-läk, Joel Olsson, MD, PhD. Anestesi- och Intensivvårdskliniken, Hudiksvalls Sjukhus,
Division Operation, Landstinget Gävleborg.
Hysterektomi är ett av de vanligaste större gynekologiska ingreppen. Anestesimetoden kan inverka på olika
postoperativa symtom (smärta, illamående, tarmparalys) och påverka patientens vårdtid (1).
Vid gynekologiska, urologiska och kirurgiska ingrepp i nedre delen av buken rekommenderas spinalblockad
med bupivacain (Marcain tung ®) (2). I dag försöker man minimera doserna av lokalanestetika för att
minska tiden för postoperativ återhämtning. För att kunna göra detta och samtidigt bibehålla eller öka
den postoperativa smärtlindringen adderas ofta t.ex. klonidin (Catapresan®) och/eller olika opioider spinalt
(3). Fördelen blir kortare motorblockad vilket möjliggör tidig mobilisering med bibehållen smärtlindring.
Särskilt morfinets farmakokinetiska profil med långsamt anslag (30 – 45 min) och lång duration (18 - 24
timmar) ger en mycket långvarig postoperativ smärtlindring (4).
Frågeställning Ger spinalblockad med bupivacain, morfin och klonidin mindre postoperativ
opiatförbrukning och kortare vårdtid jämfört med patientkontrollerad analgesi (PCA) med ketobemidon
(Ketogan®) intravenöst?
Material och metod Retrospektiv, icke-randomiserad journalstudie av 152 kvinnor (ASA I-II, ålder 33-76 år)
som opererades med abdominell hysterektomi på benign indikation under 2009-2010. Av dessa exkluderades 55
patienter på grund av malign sjukdom, alternativ handläggning i form av epidural eller sårkateter för postoperativ
smärtlindring eller oväntat stor intraoperativ blödning (> 1 liter). Den första gruppen (n=50) fick generell
anestesi med ketobemidon-PCA postoperativt. Efter årsskiftet 2010 infördes en ny rutin där patienterna (n=47)
fick spinalblockad med bupivacain tung 5-10 mg, morfinhydroklorid 0,12 mg och klonidin 30 µg kombinerat
med lättare generell anestesi och luftvägskontroll med LMA/intubation för komfort. Total postoperativ
opiatförbrukning och vårdtid registrerades.
För statistisk analys användes SPSS. Skillnader i medelålder mellan grupperna utvärderades med hjälp av StudentT-test. Opiatförbrukning och slutenvårdstid utvärderades med hjälp av Mann-Whitney U test.
Resultat I gruppen med spinalblockad sågs en signifikant mindre opiatkonsumtion såväl under det första
postoperativa dygnet, 5,5 ± 6,4 mg respektive 15,8 ± 10,6 mg (median ± SD, p< 0,001), som under det andra
postoperativa dygnet 0 ± 4,6 mg respektive 2,5 ± 6,3 mg (median ± SD, p< 0,01).
ABSTRACTS
Slutenvårdstiden i spinalgruppen minskade från 3,0 ± 1,1 dagar till 3,0 ± 1,4 dagar (median ± SD, p<
0,05). Ingen signifikant åldersskillnad förelåg mellan patientgrupperna.
Sammanfattning Spinalanestesi med bupivacain tung, morfinhydroklorid och klonidin minskar
opiatbehovet och vårdtiden efter hysterektomi. Resultaten överensstämmer med tidigare publicerade
studier inom området (5). Metoden kan rekommenderas som förstahandsval vid abdominell hysterektomi.
Rent anekdotiskt kan nämnas att vi vid introduktionen av den nya rutinen fick ”kritik” från personalen för
att patienterna var för aktiva och rörliga efter operationen. Två år senare får vi omedelbart en påringning
om någon patient inte fått någon blockad vilket resulterat i ”oväntat” mycket smärta och illamående.
56
Comparison of myocardial and plasma cytokines in porcine endotoxemic
and hemorrhagic shock
Maria Naredi and Michelle Chew, Dept. of Intensive and Perioperative care & Malmö Clinical Research Center,
Lund University, Sweden, maria.naredi.830@student.lu.se
Septic cardiomyopathy is a serious complication of severe sepsis and septic shock. The etiology of the condition
remains uncertain, but cytokines have been proposed as circulating myocardial depressants. As the heart itself is
capable of synthesizing and releasing cytokines, these mediators have been suggested to be direct causes of organ
dysfunction as well as potential therapeutic targets. However, it is not known whether circulating cytokines
mirror the cytokine response at organ level. The aim of this study was to investigate the cytokine response in
porcine endotoxemic and hemorrhagic shock, in both plasma and the heart. A second aim was to investigate the
correlation between circulating and myocardial cytokine levels.
20 Landrace pigs were subjected to LPS-induced endotoxemia, fixed volume hemorrhagic shock, or
control. Plasma was sampled before induction of shock and at 6 hours post induction of shock. Pigs
were sacrificed and hearts were harvested immediately post-mortem. Concentrations of eight different
cytokines; interferon-γ (IFN-γ), interleukin-1ß (IL-1ß), interleukin-4 (IL-4), interleukin-6 (IL-6),
interleukin-8 (IL-8), interleukin-10 (IL-10), transforming growth factor-ß (TGF-ß), and tumor necrosis
factor-α (TNF-α), were measured using a multiplex assay.
In plasma, significant elevations of IL-1ß, IL-6 and IL-10 could be observed in the endotoxemic group,
but only IL-6 was increased at 6 hours in the hemorrhagic group. In the heart, significantly higher
concentrations of IL-1ß and IL-4 were observed in the endotoxemic group. No significant relationship
could be demonstrated between circulating and myocardial cytokines.
In conclusion, different cytokine responses were elicited in the circulation and in the heart in the
endotoxemic group. As there was no significant correlation between circulating and myocardial cytokines,
the results imply that cytokines in plasma do not reflect the cytokines at organ level.
Hyponatremia stimulates ventilation, and respiratory compensation is set
aside when hypertonic saline infusion causes hyperchloremic metabolic
acidosis.
Vibeke Moen MD1,4, Lars Brudin MD PhD2, Mats Rundgren MD PhD3, Lars Irestedt MD PhD4 1) Department of Anesthesiology and Intensive Care, County Hospital, Kalmar. vibekem@ltkalmar.se 2) Department of Medicine and Health Sciences, University Hospital Linköping, Linköping, 3)Department of Physiology and Pharmacology,
Karolinska Institutet, Stockholm, 4) Section of Anaesthesiology and Intensive Care, Department of Physiology and
Pharmacology, Karolinska Institutet, Stockholm.
We investigated the hypothesis that decrease in strong ion difference and osmolality would cause respiratory
alkalosis also in men, and that increased osmolality would decrease ventilation in both sexes.
Methods Ten men and nine women were included, and the women participated both in the follicular and
luteal phase of the menstrual cycle. Hypoosmolality was induced by drinking tap water for two hours,
hyperosmolality was caused by infusion of 3% saline for two hours. Arterial blood samples were collected
57
ABSTRACTS
Background Respiratory alkalosis is observed in women during pregnancy, and a small decrease in pCO2
is also evident during the luteal phase of the menstruation cycle.
Progesterone is usually considered responsible for these changes, but a causal relationship with the
simultaneous decrease in osmolality and strong ion difference has been proposed. Animal studies have
shown that intravenous infusion of angiotensin II (ANG II) stimulates ventilation, and angiotensin
receptor blockers inhibit the ventilatory response to hypotension. The ANG II stimulatory effect on
respiration is antagonized by vasopressin (AVP).
throughout the loading procedures for analysis of electrolytes, osmolality and blood gases. Strong ion
difference (SID) was calculated by the formula ([Na] +[K]) - [ Cl]. Sensitivity to CO2 was determined by
a rebreathing test performed before and after fluid loading procedures. We repeated identical saltloading
procedures from a study that monitored renin and AVP. It is therefore reasonable to assume similar
hormonal changes in our subjects since the renin-angiotensin system is activated by hyponatremia,
hypovolemia and hypotension, and inhibited by the opposite changes.
Results Arterial pCO2 decreased in all groups during water loading, with significant correlation between
pCO2 and both strong ion difference (p=0.006) and osmolality (p= 0.02). Osmolality increased during
salt loading whereas SID and BE decreased. Although all changes were larger when compared to water
loading, only the slope relationship pCO2/SID reached significance, but was smaller compared to the
pCO2/SID slope relationship during water loading (p< 0.001). The pCO2/SID relationship during salt
loading was however of insufficient magnitude to compensate the metabolic acidosis, and a significant
decrease in pH developed in all groups (p<0.001). The rebreathing test following fluid loading procedures
did not reveal altered sensitivity to CO2.
Conclusions Hyponatremia stimulates ventilation in both men and women, irrespectively of progesterone
levels, thus confirming our hypothesis. SID and BE also decreased during water loading, and the increased
ventilation may therefore be explained by common principles of acid-base balance. However, decreased
osmolality and AVP, together with a presumed increase in ANG II could also stimulate ventilation.
Metabolic acidosis developed during hypernatremia, but the expected ventilatory response was not
observed. The increased osmolality together with presumed suppression of ANG II and increased AVP
are proposed as mediators of this inhibition of ventilatory response. The mechanisms involved may testify
the heritage of archaic reflexes that in mammals have lost their original significance. Their presence might
however have importance in extreme clinical situations
Proximal femoral fracture patients’ postoperative outcomes: a randomised
controlled trial of goal-directed haemodynamic treatment
ABSTRACTS
Erzsebet Bartha, Cecilia Arfwedson, Annika Imnell, Maria Fernlund, Lena Andersson, Sigridur Kalman.
Karolinska Institute, CLINTEC, Div. of Anaesthesiology, Karolinska University Hospital Huddinge B31, Stockholm,
Swede. erzsebet.bartha@karolinska.se
Background. Elderly patients with proximal femoral fractures (PFFs) have poor postoperative outcomes and
it necessitates research and improvements in the field of peroperative care. Goal-directed haemodynamic
treatment (GDHT) in other high-risk surgical patients reduces postoperative complications. We aimed to
compare effects of GDHT and routine fluid treatment (RFT) on postoperative outcomes.
Methods. Elderly PFF patients (≥70 years) were enrolled in this single-centre, open, randomised, controlled,
parallel-group superiority trial with concealed allocation using computer-generated randomisation.
Treatments: (i) GDHT to attain oxygen delivery index > 600 ml∙ min-1∙m-2 using fluids and dobutamine
and (ii) a protocol-guided RFT. After 150 enrolled patients, the trial was stopped due to slow recruitment.
The short-term primary outcome measure was relative risk of postoperative complications; secondary
measures were (i) administered fluid levels; (ii) vasopressor requirements; (iii) haemodynamic responses.
Results. For the GDHT group 74 and for the RFT group 75 patients were designated. Relative risk of
postoperative complications (GDHT vs. RFT) was 0.79 (95% CI 0.54 – 1.16); administered fluid levels
dropped (1182 ml vs. 1455 ml); fewer patients required treatment of hypotension (18.5% vs. 75%); more
patients raised the oxygen delivery at the end of operation (28% vs. 8%), but the haemodynamic goal was
achieved only in 27 % of patients in the GDHT group.
Conclusions. The magnitude of risk reduction of postoperative complications is clinically relevant but the
trial was underpowered and the null hypothesis cannot be rejected. The haemodynamic responses deviated
from those found in younger patients reported in the literature.
58
60
61
62
Scandic Borås Plaza
Comfort Hotel Jazz
Best Western Hotell
Åhaga konferens
63
First Hotel Grand
HUVUDPARTNER
PARTNERS
71mm
Print only
4c
100c/60m/0y/6k
100k
black
100k
neg
negativ white
Pan
Pantone 286c
Process Black
rgb
r0/g0/b153
r0/g0/b0
ÖVRIGA SAMARBETSPARTNERS
SFAI-veckan 2012
19-21 september | Borås

Ladda ner den kompletta programboken här! - SFAI

Transcription

Similar documents

Kursbeskrivning - EDAIC Crashkurs 31/8

YABANCI DÄ°L 1.YAZILI

1994

Abstrakts

Spikblad mall

Programbok (8MB PDF) - SFAI

IMG Flygvapnets radarskola

Fria föredrag FF1, se sid 60 - SFAI

Shirt and Trousers - Skjorta och Byxa

Haunted by Shadows of the Future

Beskrivning av neandertalare

moderna slag

Program Clinical Microdialysis Symposium in Berlin- Buch December 11-12, 2014

REUMADAGARNA 2014 - Svensk Reumatologisk Förening

Patienters uppfattning om funktionsförmåga och välbefinnande efter

Ladda ner Vetenskapligt Program SHMS 7

EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet