011_Holländaren Nr 2 2011.pdf - Rasklubben Hollandse Herdershond

Holländaren
Rasklubben Hollandse Herdershond
Nr 2 - 2011
Tidningen för dig som älskar ”holländaren”!
CHAMPIONS
Tyvärr inga nya champions denna gång.
Du som medlem i RHH har här möjlighet att få din nya champion presenterad med text och bild.
Skicka uppgifterna till Tävlingssektorn så får vi med det i nästkommande nummer av Holländaren.
Här kommer några bilder som tyvärr inte fick plats i förra numret.
De skulle ha varit med tillsammans med Towas berättelse om besöket hos vargarna på Kolmården.
Tack Towa!
Visst kan det se ut så här
även hemma hos dig (om
du har fler än en hund)?
Det är många likheter,
och även en del
olikheter, mellan vargen
och våra tamhundar.
2
MEDLEMSINFORMATION
I DET HÄR NUMRET:
Redaktörens rader...
Sommaren är här!
Ja, äntligen är det sommar och jag njuter verkligen av
värmen. Arbetet med tidningen har dragit lite ut på tiden
Nya champions( inga); Bilder
2
Ordförandens rader
3
Medlemsinfo med styrelseförteckning
4
Info från styrelsen, inbjudan sommarträff
5
för jag har haft en massa ”egna” saker att hinna med.
Det var varit som instruktör på valpkurs på den lokala,
”bästa” ☺ brukshundklubben, på kennelträff i Danmark
och slutligen en resa till Holland. Hollandsresan var för
att Yobas dotter Blaze skulle paras med en herre vid
namn Warro. Warro är en härlig, välbalanserad typ som
älskar sin träning som räddningshund.
Medlemsinfo, Program sommarträff
Intervju
Vid ett par tillfällen denna våren/försommaren har jag
haft möjlighet att låta Happy få träffa får. Vi har så
smått påbörjat lite vallhundsträning och lite senare här
under juni så skall vi gå en ”prova på kurs” i regi av Skaraborgs aktiva vallare, den lokala vallhundklubben. Så
här långt verkar Happy älska arbetet med fåren och jag
hoppas jag kan få bjuda på vallning som en del av hennes ”belöning” för väl utfört arbete inom andra grenar.
I tillägg till vallningen tränar vi ju också lydnad, spår och
rapport och som mål har vi (eller mest jag kanske) att
kunna köra appellklass under hösten. Ja, det är mitt mål,
om vi når dit får tiden visa.
Invitation Utställning, info dvärgbandmask
Inbjudan tävling, anmälningsformulär
6-7
8,9,10
11
12-13
Formulär reservation övernattning
14
RUS- valphänvisning
16
Info från RUS och TS
17
Insändare
18-20
Pressmeddelande SKK
21
alla er som tänker besöka klubbens sommarträff v. 30!
Apportbocken
22
Hilde
RHH-shoppen
23
Avslutar med att säga att det skall bli jättekul att träffa
Ordförandens rader...
Sommaren närmar sig med stormsteg, med undantag av sidan och annan plats i tidningen.
ett och annat bakslag. Ena dagen 25 grader varmt och
Inga
nästa dag frost!
Holländsk nakenhund på bilfirma.
(Havrevingens Caxa)
Lusten och möjligheten att träna IPO-spår ökar. TävHon
har
fällt all päls, på väg in i löp.
lingssäsongen har dragit igång och förhoppningsvis
träningsperioden också, ifall det är någon som legat i
vinterdvala.
Det största problemet, för min egen del i alla fall, är
att tiden inte räcker till. Man vill ju göra så mycket….
Planeringen av sommarens RHH-träff pågår för fullt.
Anmälningstiden har gått ut, men det finns möjlighet
för flera att delta. Antalet anmälda är lika som förra
året.
Programmet är i stora drag detsamma med tillägg att
vi har en lydnadsinstruktör och en IPO figurant 2 dagar var i slutet av v.30 och att vi ska erbjuda en uppfödarträff om intresse finns. Kolla in program på hem3
MEDLEMSINFORMATION
Styrelsen 2011
Adress:
Ordförande
Catrin Fernholm
Inga-Lill Badh
Kyrkbyvägen 9
Långban, Gläntan 1
575 92 Hult
682 92 Filipstad
0381-30113, 070-6603183
0590-153 63, 073-051 56 86
catrin.fernholm@hult.eksjo.com
holec64@hotmail.com
c/o Inga-Lill Badh
Långban, Gläntan 1
Suppleanter
Vice Ordförande
1. Mary Kasten
Towa Lindh
Holmengatan 41
Drottninggatan 36A
332 34 Gislaved
Hemsida: www.rhh.se
724 64 Västerås
mary.lo@telia.com
Redaktör:
towa_lindh@hotmail.com
682 92 Filipstad
E-post: rhh@rhh.se
Hilde B. Andersson
hilde.andersson@telia.se
-adress under ledamöter
070-678 16 29
2. Hilde B. Andersson
Göttorp, Nedre Kärrgården 1
Sekreterare
533 95 Götene
Adrianne St´Orp
0511-343059, 070-567 91 33
Läggestavägen 18, bv
hilde.andersson@telia.com
För publicering:
124 31 Bandhagen
Skicka material till redaktö-
0720-02 89 20
ren.
adrienne.santorp@djurgymnasiet.com
Hör av er vid eventuella
Övriga förtroendevalda
Revisorer
Mia Hermansen
Kassör
Emma Norin
Lars Brink
Stina Wahlström (suppleant)
korpen@gmail.com
Ola Stein (suppleant)
Artikelförfattare är till fullo
Ledamöter
Valberedning
ansvariga för inlämnade
Monica Ehn
Venke Chylwik (smkall.)
uppgifter.
Generalsvängen 26
Susanne Lindfors (ledamot)
Redaktionen ansvarar ej för
184 51 Österskär
Fredrik Danielsson (ledamot)
insänt, ej beställt material.
073-990 45 70
frågor på telefon :
070 5679133/0511-343059
Rasutvecklingsektor
monica@dogcab.com
Tryckeri:
Monica Ehn (smk)
Venke Chylwik
Carina Sehlin
Aurells Tryckeri,
Broddbo, Ängestorp 180
Källgatan 12
Tävlingssektor
733 97 Sala
722 11 Västerås
Towa Lindh (smk)
quaichess@hotmail.com
021-188350
Carina Sehlin
www.aurells.se
Annonspriser:
Medlem 1/1-sida
250 kr
Medlem 1/2-sida
150 kr
Övriga
1/1-sida
500 kr
Övriga
1/2 -sida 300 kr
Logoannons helår
250 kr
Valphänvisning endast
valpkullar som uppfyller
rasklubbens krav.
Medlemsavgifter
A-medlem (RHH/SBK)
500:-
D-medlem (Redan SBK medlem) 230:C-medlem (Familjemedlem)
100:-
B-medlem (Ungdomsmedlem)
230:-
Medlemsavgiften till RHH betalas första gången via postgiro eller
kontant till rasklubben. Därefter erhåller du med automatik inbetalningskort från SBK centralt.
Lokal avgift till RHH är 230:00 kr
Omslagsbilder: collage av
RHH:s postgironummer: 190 95 21 - 5
inskickade bilder
4
INFO FRÅN STYRELSEN
SOMMARTRÄFF
27/7 – 31/7
RHH arrangerar en sommarträff för alla medlemmar i RHH, eller utländsk rasklubb, på Filipstads
Brukshundklubb i Värmland. Vi träffas, trivs och tränar tillsammans. Vi har tillgång till lydnadsplaner,
spår, sök och rapportmarker.
Kostnad 500:(500:- för alla medlemmar om man är med 2 dagar, flera eller alla.)
Inklusive boende på golv i klubbstuga, golv i uthus eller husvagnsplats exkl. el. Tillgång till boende i
militärtält. Frukost ingår alla dagar samt grillkväll.
Onsdag 27/7 kan man ramla in under dagen.
Från torsdag tränar vi tillsammans i olika intressegrupper och hjälper varandra.
NYTT FÖR 2011!!
Torsdag – Fredag kan man teckna sig för intensivkurs i lydnad med instruktör Heidi Billkvam.
www.kronbacken.se
Lördag – Söndag kan man anmäla intresse till instruktör/figurant i IPO, Paul Roy från Holland.
Instruktörerna tar 8 deltagare i gruppen. Om antalet intresserade överstiger 8 lottas bland de anmälda vilka som får vara med.
För att täcka instruktörernas kostnader tillkommer 500:-/ deltagare i lydnadsgrupp respektive IPO
grupp.
Andra aktiviteter kan dyka upp under kvällarna.
Anmälan senast 6/5 till Inga-Lill Badh, 073-0515686, holec64@hotmail.com
Betalning senast 30/5 på konto som meddelas vid anmälan.
Det finns även ett flertal mindre campingar inom ca 2mil.
www.munkeberg.com tel 0590-50100 (i Filipstad)
www.varmland.se/turistsidor/camping/mangenbadenscamping tel 0553-20340
www.lungsundscamping.com tel 0550-70277
Välkomna önskar styrelsen i RHH!!
Tips från våran kassör!
Vid betalning/registrering av medlemskap i RHH
När man anmäler sitt inträde i klubben och vill vara helbetalande och betalar 300 + 230
till RHH där de 300 går till SBK, är det inga problem.
När någon som är medlem i annan klubb och redan har medlemsnr i SBK måste jag ta
reda på detta för att kunna registrera.
Det skulle underlätta om alla tar för vana att skriva sitt medlemsnr när man gör inbetalningar, vad det än är.
Medlemskort tar man ut själv via SBK:s hemsida och under ”Medlem”, ”Medlemsuppgifter”
och ”Mina sidor”.
Låt oss alla hjälpa till vid att informera nya medlemmar om dessa enkla åtgärder. Det kan spara kassören för en massa letande!
5
MEDLEMSINFORMATION, Sommarträff
PRELIMINÄRT PROGRAM SOMMARTRÄFF OCH FRIVILLIGA AKTIVITETER.
ONSDAG 27/7
Ankomstdag. Vi träffas och trivs.
Valfri träning under dagen
Ringträning med Elisabeth Wahlström kl. 18.00. Elisabeth är utställningsdomare och kan visa oss hur vi ska visa
våra hundar på utställning.
TORSDAG 28/7
Valfri träning under dagen
Lydnadsgrupp med Heidi Billkvam (för de som anmält sig dit)
Prova-på-barmarksdrag med Inga kl. 18.00
Testa Kickbike och 3-hjuling, löpning. På Kalhyttans motionsområde.
Uppfödarträff kl 19.00
FREDAG 29/7
Valfri träning under dagen
Lydnadsgrupp med Heidi Billkvam (för de som anmält sig dit)
Styrelsemöte kl. 17.00
Medlemsmöte kl. 19.00
LÖRDAG 31/7
Valfri träning under dagen
IPO-grupp med figurant – Paul Roy (för de som anmält sig dit)
Grillkväll kl. 19.00
SÖNDAG 1/8
Valfri träning under dagen.
IPO-grupp med figurant – Paul Roy (för de som anmält sig dit)
LOGO ANNONS FÖR UPPFÖDARE!
För uppfödare finns det möjlighet att annonsera
med sin logo till en kostnad av 250:- kr pr. år.
6
Forts. sommarträff
Praktisk information:
Förläggning i stuga/uthusloft/militärtält vilket innebär att ni behöver liggunderlag/madrass och täcke/kudde.
Provisorisk dusch finns utomhus på klubben. Toa inomhus.
Stugan är utrustad med mindre kyl/frys och spis med möjligheter att ”laga” egen
mat. Stor grill finns för grillning på kvällarna.
Frukost alla dagar och grillkväll på lördag ingår.
El finns för husvagnarna MEN ingen kan använda el till uppvärmning. Våra säkringar klarar inte det.
Till centrum med apotek, systembolag, affärer, pizzerior och andra matställen är det ca 2 km. Till närmaste
ICA affär ca 1 km.
Spår/sök/rapport-marker ca 20 km från klubben.
Frågor: Ring Inga 073-0515686
En hälsning från Mary som provade på barmarksdrag förra året
Jag provade på barmarksdrag på förra
årets HH-läger och tyckte det var jättekul.
Fick höra av Inga att det skulle vara läger i
sundsvall och anmälde mig och Xena dit.
Jag avbokade lägret, eftersom Xena fick
problem med sin ehrlischia, hade då inte
en tanke på att jag faktiskt kunde ha åkt
ändå.
Jag har en trehjulig cykel som jag köpte förra året för att cykla med hundarna.
När jag cyklat med Solo ett par gånger så
hamnade hon av en slump mitt framför
cykeln jag slutade trampa och hon drog i
raskt trav, jag hejade på henne men när
hon började galoppera så tyckte jag att det
gick för fort och bromsade henne.
Mary & Solo
Arko i bevakning
Hälsoenkäten!
Det är fortfarande inte så många som har skickat
in ifylld hälsoenkät. Snälla, ta er tid och hjälp oss
få en översikt över rasens hälsostatus!
Har ni tappat bort den som kom med tidningen så
finns det exemplar att ladda ner via hemsidan.
RHH/RUS
7
INTERVJU
Frågor till 3 ägare av Holländare!
Namn:
Hårlag:
1.Hur många hundar har du?
2. När kom du i kontakt med Holländaren för första gången?
3. När skaffade du dig din första Holländare?
4. Vad gör du med dina hundar?(Träning, utställning mm)
5. Kan du berätta nåt speciellt med just din/dina hundar?
6. Hur ofta tränar du med din hund?
Jag kan också!
7. Har du nåt träningstips som du vill delge andra HH ägare?
8. Varför fastnade du just för Holländaren?
Har även du lust att svara på dessa frågor?
9. Något annat du skulle vilja berätta för oss?
Maila över svaren till mig:
hilde.andersson@telia.com
Tack för att du tog dig tid!
Jag blir jätteglad för ”frivilliga” ☺
☺
Håkan Bergdahl
Långhår
1. Jag har en hanhund född 2009, Trontoppen's Cooper.
2. Den första Holländare jag såg "live" var Fastwin Langhe v. `t Noorder Erf på en SKK-utställning i Piteå i
mitten på 90-talet. Vi hade läst om rasen och sett bilder och tyckte att det skulle bli spännande att se en i
verkliga livet.
3. Vi blev med Holländare den 9 januari 2010.
4. Vi tränar framför allt spår och brukslydnad och deltar på en del utställningar. Motionsträningen består av långa promenader, cykelturer
och emellanåt följer Cooper med på en och annan körtur med hästarna.
5. Cooper älskar bland annat att leka med maten. Han kan plocka upp
en foderkula ur skålen, lägga den på köksmattan för att sedan krafsa
ihop hela mattan till en skrynklig hög. Sedan gör han "rävhopp" mot
mattan tills den rätas ut och foderkulan rullar fram, varvid Cooper
antingen äter upp kulan eller kastar iväg den tvärs över golvet och
överfaller den stackars flyende foderkulan.
6. Jag försöker träna något moment varje dag.
7. Eftersom att HH är ny för mig och jag tidigare bara har haft schäfrar så har jag nog mest att lära av andra. Men det verkar vara extra
viktigt att man inte tråkar ut sin HH under träningarna.
8. Det jag fastnade för var det vi läste om egenskaperna men också
utseendet, färgerna, farten och fläkten när man är ute i kombination
med förmågan att totalt slappna av inomhus.
9. Jag är fullt och fast övertygad om att Holländaren har ett utpräglat sinne för humor!
8
INTERVJU forts.
Viktoria Ahl
Långhår
1. En långhårig HH som kallas Olle, i papperna heter han Working Flames First Obama.
2 . Jag hade sett sträv- och korthår på Stora Stockholm.
I slutet av november 2008 dog plötsligt min unga
hovawarttik Engla. I tre månader sökte jag efter
en
hund ”med rätt blick”. Plöjde mig genom hundböcker, omplaceringssajter och ställde
mig i kö för en aussie (där det inte blev några
valpar). Englas uppfödare Åsa Öhman tipsade
om holländarna. Finns det långhår i Sverige? Jag
tittade in på klubbens hemsida och fick se Leo
och blev helt såld. Då fanns det en kull med LHvalpar i Sverige – men jag jobbade full tid med
mitt tryckeri och hade en halvtid på Skinnskattebergs kommun så jag tänkte vänta på en kull i
Finland som tidsmässigt låg bättre till… men så
blev det inte.
3. Min bror blev svårt sjuk och jag blev påmind om att leva här och nu och inte sen. Den dag som min
bror friskförklarades, ringde jag Yvonne (Working Flames)… hon hade EN valp kvar. Det blev mitt livs bästa
”affär”.
4. Vi tränar lydnad och spår och vi har börjat vallträna. Det har blivit några utställningar med bra resultat. I
sommar ska vi åka på ett bevakningsläger på HUNDraelvan i Näsåker.
5. Hur många sidor har jag på mig? Utan att älska mina tidigare hundar mindre (två irl.settrar och tre hoffar) kan jag ärligt säga att Olle är den bästa hund jag haft. Hand i handske. Olle har ett stort föremålsintresse och lika stort ordförråd. Han är vaken och tydlig med vad han vill. Under året har vi haft en riesenvalp som dagishund och en hoffevalp för socialträning. Olle har tagit hand om båda otroligt bra. Riesentjejen Zoya lärde han hoppa som en holländare – vilket kanske var mindre poppis hos hennes husse och matte. En granne som har en fransk bulldog var jätterädd för stora hundar och gick omvägar när hon såg oss.
Frallan har plockats upp i famnen på klassiskt manér. När frallan sprang bort en regnig kväll hjälpte vi till
att leta och sen dess är grannen omvänd och frallan Millan släpps numera lös för en lekstund med Olle,
när vi möts.
6. Vi tränar varandra varje dag! Dels några 5-minuterspass med hjärngympa. Lydnad kör vi när andan faller på. Vallning när vi lyckas få tid hos instruktören. Lydnad i organiserad form har det tyvärr blivit lite för
lite av… men det är på gång.
7. Från dag 1 har jag bytt föremål mot godis/belöning. Det har gjort att han aldrig tjyvar, vaktar eller tuggar sönder något. Han apporterar ALLT ifrån små skruvar och mynt till vattenkannor och kängor (som när
han tycker att det är dags att gå ut).
8. Det var som sagt Leos blick i första hand! Sen den otroligt vackra färgen/pälsen, formatet, lynnet, de
luddiga stora öronen – vad finns det att INTE fastna för hos en holländare?
9. Ja, jag lovade att vid tillfälle framföra en hälsning från en gammal man som jag och Olle träffade på en
busshållplats tidigt i våras. Han hade ägt och kört rapport med schäfer sedan början av 50-talet. ”Se till att
förvalta denna fina ras så det inte går som för schäfern. Var noga i avelsarbetet så att era barn och barnbarn, även i framtiden kan få njuta av och leva med friska, fina och mentalt bra hundar”.
9
INTERVJU
Martina Björling
Korthår
1. Hur många hundar har du?
Svar: Just nu har jag två hundar! Blandrasen (Schäfer/Border collie) Rista på 11 år och Holländaren Havrevingens Etsa på 1 år.
2. När kom du i kontakt med holländaren för första gången?
Svar: Hittade rasen för många år sen i min hundbok & blev helt kär,
bestämde mig då för att nästkommande hund skulle bli en Holländare även om jag så skulle behöva importera en.
Sen några år senare, våren 2009 för att va exakt så råkade jag på
min första Holländare som var Havrevingens Sacco! Blev ännu kärare
i rasen och Tommy tipsade mig då om lite olika kennlar. Var i kontakt med några med föll pladask för Havrevingens E-kull och på den
vägen är det.
3. När skaffade du dig din första Holländare?
Svar: Sommaren 2010
4.Vad gör du med dina hundar? (Träning, utställning mm)
Svar: Med Etsa så träna vi lydnad, spår och rapport och tanken är
även att tävla i alla de grenarna! Sök och CaniCross kan även hamna
på listan! Någon utställning blir det oxå.
5. Kan du berätta något speciellt med just din hund?
Svar: Vi håller fortfarande på att lära känna varann men kan säga att jag är mycket nöjd och glad över damen även om inte alla dagar är guld och gröna skogar ;)
Full ös medvetslös beskriver henne väldigt bra iaf, går in och ger 110% i allt vi gör, har en helt galen kamp
och är bara alldeles underbar!
6. Hur ofta tränar du din hund?
Svar: Varje dag bjuder på någon typ av träning, är det inte ren lydnadsträning, spår el. rapport så är det
miljöträning, vardagsträning el. lite tricks både inom- och utomhus!
Men riktig klubbträning blir det väl ca 3 ggr/veckan.
7. Har du nåt träningstips som du vill delge andra HH ägare?
Svar: Inget annat än att Ha KUL med din hund när ni träna tillsammans!!
8. Varför fastnade du just för Holländare?
Svar: Blev först kär i dess utseende men insåg med tiden att de verkade vara den perfekta bruksrasen för
mig! Var tidigare inne på både Schäfer och Malle men då Schäfern hårar som ett jehu och låter lite väl för
mycket för min smak. Och Mallen har typ ADHD (får man säga så?) :P så var valet självklart! Sa jag att
dom är grymt snygga oxå?!!
9. Något annat du skulle vilja berätta för oss?
Svar: Nej men skulle vilja skicka en hälsning till min uppfödare Venke!
TACK för att du är en sån bra uppfödare/kennelmor, finns alltid där om det är nåt man undrar över el. behöver hjälp med! Guld värt!
10
INBJUDAN
DEN TYSKA RASKLUBBEN INBJUDER TILL UTSTÄLLNING!
HSCD Clubschau 23. Juli in Lünen (Dortmund)
http://www.hscd-ev.de/online-meldung.html
Wir freuen uns wieder auf zahlreiche Teilnehmer 
Camping/Zeltmöglichkeiten sind vorhanden!
Herzliche Grüße
Andrea Abraham
1.Vorsitzende HSCD e.V.
Email: abraham-vs@hscd-ev.de
Tel: 0172-6760044
www.hscd-ev.de
Diese Nachricht ist in Inhalt und Adressierung vertraulich und nur für den angegebenen Empfänger bestimmt. Es besteht keinerlei Haftung oder Anspruch aus genanntem Inhalt. Kopien und Weiterleitungen bedürfen der Zustimmung des Absenders.
Bil
Båt
Eller Buss
Det Finns många sätt att ta sig till tysklanD!
Dvärgbandmask även i Dalarna!
30 maj 2011 har Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, även funnit en räv smittad
med rävens dvärgbandmask i Dalarna. De tidigare fynden har gjorts hos rävar från
Uddevallatrakten och Sörmland.
För att minska risken att smittan sprids ytterligare, uppmanar Jordbruksverket och
SVA ägare till hundar som ätit sork eller mus i kommunerna Borlänge och Gagnef att
avmaska sina hundar med prasikvantel mot dvärgbandmask. Denna rekommendation
gäller sedan tidigare Katrineholm, Vingåker, Finspång, Uddevalla, Munkedal, Färgelanda och Vänersborgs kommuner.
Här hittar du information om de nya reglerna som gäller vid resa med hund/katt till Norge!
http://mattilsynet.no/aktuelt/nyhetsarkiv/dyr/
hunder_og_katter_som_kommer_fra_sverige_m__behandles_mot_bendelorm_87968
11
INBJUDAN
Om du behöver semestertips ☺, så föregår det en hel del aktiviteter även i utlandet.
Kom bara ihåg att ha rabiesvaccinerat och blodprovstestat din hund så du är säker på att få den med hem igen!
Jag fick ett mail i min inbox….
Hej!
Vi vill tipsa om en ny bok som heter “Spårhunden och lukterna”. Boken handlar om spårträning och relaterade ämnen såsom inlärning, stress, doftdiskriminering, ID-spår, hundens luktsinne, eftersök m.m. Författare är Lars Fält, Tobias Gustavsson, Jens Karlsson och Jessica Åberg. Mer info finns på www.swdi.se
Där kan boken även beställas.
Hälsningar
Scandinavian Working Dog Institute
12
INBJUDAN forts.
13
INBJUDAN forts.
14
Vi på kennel Canine For Use vill gratulera våra duktiga valpköpare & fodervärdar
till fina resultat och önska alla fortsatta framgångar!
Lisa Rutström med Czylwiks Bolt till godkänt delprov 1 för räddningshund!
Linda-Marie Östberg med Canine For Use Cocos till utställningsresultat, Excellent,
Ck, Cert, BIR, BIS2-junior
Mona Georgsson med Czylwiks Extra till utställningsresultat, Excellent, Ck, Reserv-Cert
Roger Eriksson med Canine For Use Cassi till utställningsresultat, Excellent
Linda Söderström med Canine For Use Caxa till utställningsresultat, Very Good
Magnus Englund med Canine For Use C´Hucca till utställningsresultat, Excellent
Drífa Gestsdóttir med Canine For Use Casey till godkänt C-prov lavinsök som första holländare på Island
Stina Wahlström med Freak Le Chics Azurill till utställningsresultat, Very Good
Jenny & Micke, Canine For Use
Canine For Use Cocos
Czylwiks Extra
Czylwiks Bolt
Happy,
första gången hon
träffar får !
Foto: Maria Ivarsson
15
RUS - VALPHÄNVISNING
Korthår:
Valpar födda vecka 21.
E: Havrevingens Aros,
polishund, MH,
HD A/A ED 0
U: Dunja v d Herdergang,
MH, appell samt lydkl 1,
HD B/B ED 0.
Venke Chylwik, Tlf: 0346-40626, mobil: 0738-366085
Havrevingens kennel. www.havrevingen.se
Långhår:
Valpar planeras vecka 30.
E: Warro, NHSB: 2595402
HD: A/A, DNA testad
Tränar räddning
U: Happy Workmate’s Yobas Blaze, S44965/2004
WARRO
HD: A, ED:0, Testad K-lokus br/br.
MH, Tävlar Agility och Hoppklass 2, Lydnadsklass 3, Godkänd lägre spår.
Parningen är gjord efter förslag från avelsrådet i den
Holländska rasklubben NHC!
Yvonne Sjödin,
Tlf: +46 (0)60-31633 (hem) eller +46 (0)70-3248489 (mobil)
Kennel Working Flames, www.workingflames.se
W
BLAZE
A
R
R
O
&
A
R
B
R
L
O
A
Z
E
16
W
INFO FRÅN RASUTVECKLINGSEKTORN (RUS)
Fortfarande fattas det många svar på hälsoenkä-
En ny kull har tillkommit på klubbens valphänvis-
ten. Vi ser gärna att alla fyller i den och på så sätt
ningslista. Det är en långhårskull som planeras till
bidrar till att hjälpa oss med sammanställning av
vecka 30.
rasens hälsoläge.
RHH/RUS
Om du planerar/har en kull, skicka ansökan om
Monica Ehn (smk)
valphänvisning till sammankallande i RHH/
(monica@dogcab.com)
RUS!
Venke Chylwik
Röntgenresultat (hämtat från SKK Hunddata):
2011-03-18 Havrevingens Django
HD:B
ED:0
2011-03-21 Czylwiks Diva
HD:A
ED:0
2011-03-28 Trontoppen’s Cooper
HD:B
ED:0
2011-04-07 Havrevingens Eros
HD:B
ED:0
2011-04-08 Czylwiks Echo
HD:A
ED:0
2011-04-26 Havrevingens Daatje
HD:A
ED: grad 3
2011-05-04 Havrevingens Erha
HD:C
ED:0
2011-05-24 Canine For Use C´Hucca
HD:A
ED:0
K-locus!
Som ni vet så föds det ibland ”gula” Holländare. Det förekommer i alla hårlag men verkar vara minst vanligt bland
strävhåren.
Nu kan man gentesta sin Holländare och där få svar på om den bär på den gula genen eller enbart den bruna. Man tar
ett blodprov, skickar det till ett laboratorium (kolla att de testar k-locus) och efter ca 6 veckor kommer svaret.
Om det står kbr/kbr så bär den INTE på den gula genen men står det kbr/ky så bär den på det gula också.
Br står för ”brown” och y för ”yellow”.
Här i Sverige är än så länge bara två långhår testade, i Norge och Danmark tror jag inte det är några alls.
Ett test kostar ca 50 € och det är mycket mindre än prisavdraget för en enda gul valp!
Vill du veta mer så har jag lite information om ämnet på engelska. Kontakta mig på: hilde.andersson@telia.com
Hilde
INFO FRÅN TÄVLINGSSEKTORN (TS)
"På hemsidan så kommer alla Championhundar att
Glöm inte att fortlöpande skicka in alla resultat!
presenteras med bild och lite info. Ni som har champion hundar eller om någon hund blir champion,
glöm inte att skicka in det till webmastern och även
till "Holländaren".
Tävlingssektorn
Towa och Carina
Sen har vi även en sida för ekipage på våran hemsida, skicka även in bild och info om eran hund dit."
17
INSÄNDARE
Att bli med Holländare är inte lätt!
Det här med att skaffa hund är inte alltid det
lättaste, och ska man göra som vi och försöka
skaffa en helt ny ras så kan det bli ännu svårare.
Redan 1997 gjorde vi vårt första försök att åka
och titta på en holländsk herdehund. Den gången styrde vi kosan mot södra Norge, men var
tvungna att vända om strax utanför Oslo eftersom att vår gamla Lada (rysk, inte fullt så högteknologisk bil) började gå dåligt. Vi tog oss till
Härnösand där vi hade bekanta som vi kunde
övernatta hos. Sträckan mellan Sundsvall och
Härnösand var den som till sist tog livet av bilen som vi fick lämna där. Resultatet av den
resan blev alltså en bil som skar ihop 60 mil
hemifrån, och vi fick inte ens se ett hårstrå från en holländare…
I slutet av 2009 föddes åter idén att skaffa hund. Det hade då gått några år sedan vår sista schäfertik hade begett sig till
De Eviga Spårmarkerna på grund av ålder, men nu kändes det åter rätt att skaffa hund och varför då inte se om det
möjligtvis skulle gå att hitta en långhårig holländsk herdehund som vi alltid drömt om? Min kära Bättre Hälft var dock
noga med att poängtera att vi i så fall skulle ha en valp, en tik. Punkt slut. På tolv år har det ju hänt mycket inom data
så det gick snabbt att via internet konstatera att rasen fortfarande är relativt sällsynt och att det finns få uppfödare.
Tack vare e-postens hjälp så kunde jag snabbt konstatera att inga kullar var planerade i Sverige det närmaste året, och
inga hundar fanns tillgängliga för tillfället. Jag fick rådet att höra med Kennel Trontoppen's utanför Trondheim. Inte
heller där var någon kull planerad, men av Elin Setseng fick jag veta att hon hade en då 8 månaders hanhund kvar från
senaste kullen. Jag tittade in på Trontoppen's hemsida och fick se en bild på hunden.
”Nej, du försöker bara lura mig Håkan. Om jag kommer och tittar på bilden så vet du att jag faller pladask för hunden,
för han är säkert jättesöt!” protesterade min kära Bättre Hälft. I nästa ögonblick stegade hon in i kontoret, tittade på
bilden och föll pladask för den lurviga, mörka lilla hanhunden med den busiga uppsynen. Sedan följde en period av
mail- och telefonkontakt. Jag och Elin gjorde upp om att vi borde komma och titta på Cooper och vi skulle vi även få
träffa de övriga av hennes holländare, och samtidigt skulle hon få lära känna oss lite bättre och slutgiltigt få avgöra om
vi var rätt personer för Cooper. Jag förstår att hon ville träffa de långväga spekulanterna innan hon beslutade sig för
om Cooper skulle få följa med.
Vis av erfarenheten från vår förra ”holländarresa” och med tanke på att det nu hade blivit januari frågade vi om vi
möjligtvis fick långa den kära Bättre Hälftens mammas bil som var relativt ny. Den hade i alla fall inte gått lika långt
som vår Toyota, och den var definitivt bekvämare på långa resor. Det var inga problem. ”Se bara till att hålla koll på
oljan”. Visserligen är jag ingen mekaniker, men kolla olja, och fylla på vid behov, det kan jag! Morgonen när vi skulle
åka var kall. Termometern hemma i Piteå visade på -32 grader. Planen var att ta oss ner de dryga 50 milen till Östersund, övernatta där och sedan bege oss till Norge och Selbu dagen därpå. Redan direkt ställde kylan till med ett fult
spratt. Under natten hade en propp till motorvärmaruttaget gått så bilen var stelfrusen. Dessutom hade batteriet helt
dragits ur i det första startförsöket. Resan kunde börja bättre. Jag bytte säkring och vi väntade på att motorn skulle bli
varmare. Vid nästa startförsök hände fortfarande ingenting. Batteriet var stendött. Jag passade på att kolla oljan för
säkerhets skull, och sedan hämtade jag mitt hjälpstartaggregat som är dimensionerat för att få igång lastbilar. Det vore
väl tusan om den inte kunde få igång en helt vanlig Opel Combi? Jodå, den här gången startade motorn direkt, och
resan kunde påbörjas. Då visade det sig att servooljan till styrningen hade frusit ihop. Bilen var lika tungstyrd som en
gammal Volvo Amazon!
18
INSÄNDARE forts.
Det var inte förrän vi stannade 20 mil söderut, strax utanför Umeå, för en kisspaus (och oljekontroll!) som värmen från
motorn gjorde att servostyrningen kom igång.
Vid Örnsköldsvik svängde i av E4:an och styrde mot Sollefteå, och ungefär samtidigt började temperaturen sjunka
ytterligare. Då och då gjorde termometern små glädjeskutt och visade -28 vilket vid det här laget kändes som en värmebölja. Vägen genom de västernorrländska och jämtländska skogarna kändes lång, kall och mörk. Tro mig, man är
inte särskilt kaxig när man kör i en kolsvart skog och termometern stadigt visar -35 grader. Resan gick i alla fall bra
och vi kom in i Östersund samtidigt som lokalradion varnade för sträng kyla och temperaturer kallare än -40! Jag och
min kära Bättre Hälft tittade på varandra, och oron gick inte att ta miste på.
Vi checkade in på värdshuset, gick ut och åt, kollade oljan på bilen och lade oss sedan för att sova. Nästa dag var fortfarande kall och klar, men vi hade ju tagit oss lite drygt halvvägs till kennel Trontoppen's. Det vore ju tokigt att vända
nu? Efter en stadig frukost satte vi oss i bilen och satte kurs mot gränsen. Vi var båda rörande överens om att det måste
vara en fantastiskt vacker trakt sommartid, men så här en bitande kall januaridag var entusiasmen något dämpad. Ungefär i jämnhöjd med Ånn kan man se fjällmassivet Snasahögarna i fjärran. Namnet måhända låter lite småfestligt,
men om man kommer ihåg sin historia så minns man kanske att det var just i det området som 3000 av Armfeldts karoliner frös ihjäl under en snöstorm i januari 1719. Nu körde ju karolinerna inte omkring i en Opel Astra combi så jag
ska ju inte dra förhastade slutsatser om vår situation knappt 300 år senare, men jag hade lätt att hålla mig för skratt.
Det var också vid åsynen av fjällen som började breda ut sig framför oss som vi undrade om vi inte skulle ha tagit vår
fyrhjulsdrivna Toyota i alla fall.
Vi nådde i alla fall riksgränsen utan problem och snart började vägen ringla sig nedåt mot ett avlägset Trondheim. Vi
noterade att det var några långtradare som höll på att montera snökedjor på sina däck men också att alla personbilar vi
mötte, hade väl täckta kylare. Något som också slog oss var att helt plötsligt var vägen inte längre snötäckt. Asfalten
var synlig, och väldigt mörk men ändå hördes knappt våra dubbdäck mot marken. Det kan bara betyda en sak: is! Här
och var passerade vi också stora moln av vattenånga som drev över vägen där en älv strömmade i närheten av vägen.
Men resan fortsatte utan problem och efter några timmar kunde vi svänga in hos Trontoppen's kennel i Selbu. Besöket
var mycket trevligt. Elin Setseng med familj och hundar, var mycket gästfria och vänliga. Dagen gick och vi kom fram
till att Cooper var lika fin och trevlig i verkligheten, som på bild, och Elin kom fram till att hon nog vågade släppa
iväg Cooper med oss.
Innan det blev alltför sent påbörjade vi resan hemåt igen. Tanken var att försöka sträckköra hela vägen och byta av
varandra vid ratten ofta. Färden upp mot fjällkedjan gick bra, trots något enstaka anfall av höjdrädsla från den kära
Bättre Hälftens sida när vi körde nära några magnifika branter och fortsatt bistra vintertemperaturer. Vi passerade åter
gränsen, helt utan problem. När vi närmade oss Åre kände vi dock den första, knappt märkbara ryckningen i bilen. Vi
tittade förvånat på varandra och frågade nästan samtidigt ”kände du något?”
Nästan direkt kom nästa ryck, den här gången lite kraftigare. Det var inte längre någon tvekan, något var fel! Som jag
sa tidigare så är jag ingen mekaniker, så att svänga in vid vägkanten i 30 gradig kyla för att kolla motorn kändes inte
som ett alternativ. Det var bara att fortsätta mot Östersund. Ju närmare vi kom, desto sämre gick bilen. När vi till sist
svängde in på en bensinstation dog motorn, men som för att trösta oss lyste Opeln upp kupén med det färgglada skenet
av alla varningslampor som den kunde uppbringa. Hur var det nu med oljan? Så vitt jag kunde minnas så hade vi ju
kontrollerat den med manisk precision och ändå betedde sig bilen precis likadant som vår gamla Lada när topplockspackningen gick sönder och bilen skar. Med viss bävan öppnade jag huven och kollade oljestickan ytterligare en gång.
Oljan såg helt normal ut, men var kanske på något låg nivå. Jag hällde i mer olja i ren och skär desperation, startade
bilen som gick igång och fortsatte att köra. Efter ungefär 3,5 meter började bilen att rycka och gå ojämnt igen. Det var
bara att parkera, ringa till bilens ägare och förklara att det verkar som att vi håller på att köra ihjäl den. Bilen alltså.
Inte ägaren. Hon var ju på säkert avstånd 80 mil bort i Piteå där vädret hade slagit om och det var bara någon ynka
minusgrad.
Vi gjorde några försök till att lämna Östersund, men resultatet förblev detsamma. Bilen bara vägrade att gå som den
skulle. Eftersom att klockan nu började bli ganska mycket tyckte vi att det inte längre var någon idé att fortsätta färden.
19
INSÄNDARE forts.
Det fick bli en övernattning till, men frågan var bara vart vi skulle kunna ta in för natten, och denna gång med en
hund? Att lämna honom i bilen var så klart helt uteslutet. Jag ringde den enda personen jag hade numret till i Östersund, den trevlige killen på värdshuset. Han beslutade sig snabbt för att göra ett undantag mot hundförbudet på värdshuset och vi fick ett rum för natten. Vi parkerade bilen, testade att hälla rödsprit i tanken, kollade oljan och gick sedan
för att rasta Cooper. Då insåg vi att… vi har inget koppel!? Vi hade tur, för på hundburen i vår lånade bil hängde i alla
fall en spårlina, och halsband hade Cooper sedan tidigare. Vi kopplade honom helt enkelt i linan och gick på en promenad. Där ett tag är jag övertygad om att vi hade Jämtlands längsta koppel.
Natten tillbringades på vandrarhemmet, och jag kan garantera att det var en natt fylld av oro och mardrömmar.
Nästa morgon öppnade jag huven, kollade oljan som såg helt normal ut och sedan hoppade vi in i bilen. Med hög puls
vred jag om startnyckeln. Motorn gick igång utan problem och inte ens en liten varningslampa lyste. I samråd med
bilens ägare hade vi gjort upp om att köra så långt vi hann. Det fanns en bärgningsförsäkring och skulle det värsta inträffa så skulle i alla fall vi bli upplockade och bilen skulle fraktas till närmaste verkstad. Med häftigt bultande hjärta
la jag i ettan och började köra iväg. Bilen protesterade våldsamt de första hundra metrarna, men efter ett tag inträffade
det otroliga: bilen började gå jämnare! Vi lämnade civilisationen och Östersund bakom oss och satte kurs mot Sollefteå. Jag såg till att hålla varv på motorn så att den förhoppningsvis inte skulle dö för oss, men liksom för att visa att
den minsann inte var redo att ge oss en lugn stund ryckte den till då och då. När vi hade kommit några kilometer utanför Östersund klev en människa ut på vägen framför oss och höjde sin högra arm.
Min första tanke var att bara strunta i personen och gasa vidare för jag ville ju så hjärtans gärna att bilen inte skulle
stanna, men en inre röst (eller möjligtvis min Bättre Hälft) sa till mig att polisen där framme förmodligen inte bara
hälsade utan faktiskt nog ville att jag skulle stanna. Det fanns inte många alternativ än att svänga in i parkeringsfickan,
köra ned fönstret och få beskedet av en vänlig representant från Jämtlandspolisens trafikgrupp att jag skulle stänga av
motorn så skulle jag få blåsa när det blev min tur. Jag tänkte att oavsett vad som händer så är jag i alla fall nykter, så
det skulle inte vara några bekymmer. Alkometern delade min bedömning och jag förklarades vara spik nykter och
därmed fullt tillåten att fortsätta färden hemåt. Jag startade motorn och polisen tittade häpet på mig när jag varvade
den ordentligt, men innan de han besluta sig för att låta mig blåsa en gång till la jag i en växel och körde iväg.
Efter poliskontrollen var det som om bilen skärpte till sig. Mil efter mil gick utan en minsta antydan till ryckning. Vi
hann nästan lugna ned oss helt och hållet när vi kom till den sista backen ned mot Sollefteå. Då hostade bilen till rejält
men fortsatte sedan att spinna som en katt. Till vår förvåning hade temperaturen börjat stiga också! När vi kom fram
till E4:an och Örnsköldsvik visade termometern ynkliga -11 grader och nu kändes det som att vi kunde pusta ut.
Resten av resan gick helt utan problem. Det vi trodde var en trasig topplockspackning visade sig mest troligt vara en
ispropp som förmodligen började bildas när vi passerade genom molnen av vattenånga. Jag och min kära Bättre Hälft
är rörande överens om att det här är den absolut sista gången vi beger oss ut på långfärd med bil (vare sig den är lånad
eller en egen bil) mitt i vintern med temperaturer runt -35 grader. Fast å andra sidan, vem vet vad som händer nästa
gång det blir dags att fara och titta på en Hollandse Herdershond som kanske, möjligtvis eventuellt skulle kunna tänka
sig att flytta hem till oss?
Håkan Bergdahl och Cooper.
Piteå
20
Det här pressmeddelandet från SKK publiceras så vi skall få gratis monterplats på
Stockholm Hundmässa 2011, den10-11 december
Vill du hjälpa till så hör av dig till någon i styrelsen!
21
APPORTBOCKEN
Namn: Denny Martinson
Ålder: 42
Hund: : Holländarna Havrevingens Troja och Freak Le Chics Artikuno ”Ike”
mallen Blacknecks A´Gina Och staffordshire bullterriern Ami
Hårlag: Korthår
Familj: Sambo
Bor: Åsarp
När vi var på polishund-sm i Karlsborg såg jag en malle i action för första gången och strax efter det så köpte vi Gina,
en kompis på brukshundklubben som vi tränade lite sök ihop med hade då en HH hane från Havrevingen, och när
Gina blev gammal nog så blev jag med ”lurad” till Falkenberg för att kolla när dom tränade ipo. Det blev många resor
till Falkenberg efter det, att det var 18 mil enkel resa gjorde inte så mycket.
Första holländaren som kom till oss var havrevingens Troja, hon behövde att nytt hem och fick förfrågan om vi kunde
ta henne ett tag tills det hade löst sig, å klart man ställer upp…
När jag hämtat hem henne så undrade vi vad vi sagt ja till, hon var som ett yrväder helt otrolig, det
räckte med att vrida på huvudet så for hon upp å undrade vad som skulle hända men samtidigt helt
otroligt charmig, så det slutade med att vi behöll henne 
Nästa hh som kom till oss va nästa på samma sätt, Emma behövde ett hem till en hane som var osåld och jag erbjöd
mig att ta honom ett tag till hon hittade en köpare. Det hade hon, men det visste inte jag då men tror nog att Emma
visste det då hon med mat, filt och div. grejer även skickade med stamtavlan…
När väl Ike var här så sa det bara klick, en helt fantastisk hund som bara inte kunde annat än att få stanna och som
nu är den som jag i första hand ska tävla med. Vi kommer att satsa på svenskbrukset och då i spår, sök men framför
allt svenskskyddet. Träna med Ike är så fantastiskt kul då han alltid är med till 110 % och det är verkligen full fart hela
tiden, det spelar ingen roll om det tränas i skogen, lydnad, skydd eller bara är ute i trädgården med dom andra hundarna. Tror dock inte att våra grannar alltid tycker att det är lika kul….
Vårt senaste tillskott i flocken är den lilla staffordshire bullterriern Ami, en liten härlig soffliggare
Som älskar att springa å busa med dom stora, för hon tycks tro att hon också är en stor hund 
Ja det var lite om mig och våra hundar, hoppas att vi alla träffas ute på tävlingsbanorna så vi kan visa
att en riktigt bra hund ska vara randig ;)
Med detta så skickar jag apportbocken norr ut, och den kommer att hamna hos Jenny Höglund som är en av ägarna till kenneln Canine for use.
/ Denny
Här har apportbocken hittills varit:
Ola Stein, Björn Meijner, Venke Chylwik, Towa Lindh, Cecilia Thurfjäll, Adrienne Sant’Orp,
Karin Langeland, Stina Wahlström och i detta nummer Denny Martinsson
Jag behöver hjälp!!!
Kom gärna med tips om vad just DU vill läsa om i våran rasklubbstidning.
Red
22
RHH-SHOPPEN
Detta är produkter som kan köpas för att ge klubben en slant i kassan. Det finns inget lager utan beställning görs med namn, adress, storlek, antal samt mailadress till Inga-Lill Badh.
(holec64@hotmail.com)
Porto och emballage tillkommer. Inga produkter skickas till mottagare förrän de är betalda. Det kan ta
några veckor. Helst vill jag beställa flera produkter hos firman.
Det blir billigare om vi beställer flera samtidigt.
Reservation för prisändringar.
Svart
Orange/
Svart keps
långärmad
svart piké
med HH
t-shirt
med HH
brodyr.
m/HH tryck
tryck
Ca 150:-
på ärm
295:-
160:-
Bildekal ca
Kalender 2011
OBS!
30 cm, fås
A3 format
Skicka beställning
för in– eller
120:- exkl. porto
på kalender direkt
utsida ruta
150:- inkl. porto
till Viktoria Ahl!
(inom Sverige)
30:-
Känner du för lite ”arbete” under Stockholms Hundmässa så behöver vi alltid hjälp i våran rasmonter! Man behöver inte vara
expert men lite raskännedom är ett måste. Vi vill ju att fler
skall få ögonen upp för vilken härlig ras ”Holländaren” är
Den 10-11 december är det dags för Svenska
Kennelklubbens årliga hundutställning. Då kan
din hund, bland mycket annat, vinna titeln Nordisk Vinnare 2011 (NORD V-11) och Nordisk
juniorvinnare (NORD JV-11).
Stockholm Hundmässa är så mycket mer än en
hundutställning.
23
Det arrangeras internationell lydnadstävling i elitklass båda dagarna. Och som vanligt
avgörs Svenskt Mästerskap i Junior
Handling denna helg. Extra är att i år står
Sverige värd för Nordiskt Mästerskapet i
Junior Handling. Dessutom kommer
svenska mästerskapet i Freestyle gå av
stapel och så även finalen i Agria Freestyle
Cup.
Skrivsugen?
Hör av dig till mig om du har
idéer om ämne eller en
”färdig historia”.
Jag tar tacksamt emot alla
förslag och bidrag.
Hilde
Manusstopp 2011
Nr 1: 15 februari
Nr 2: 15 maj
Nr 3: 15 augusti
Nr 4: 15 november
Tack för alla bidrag
Till dig som läser Holländaren
via webben!
Är du redan medlem och inte har
fått pappersutgåvan, hör av dig till
mig så jag kan kolla upp att alla
uppgifter stämmer.
Är du inte medlem, bli det!
till tidningen!
Hilde
UPPFÖDARTRÄFF 2011!
VAR och NÄR: Brukshundklubben i Filipstad, torsdag den 28 juli kl 19.00.
Maila anmälan till Monica Ehn, monica@dogcab.com
RHH/RUS
24
”Yksi”, foto: Torsten