Nummer 57 Dec.2010 - Nora Släktforskarklubb

Anno Domini
Nora s l ä k t f o r s k a r klubb Nr 57 December 2010
Timansbergs järnvägsstation, Bild från Åke Mossbergs bildarkiv
Ur in n e h å l l e t :
Slava r b e t e , s j ä l v h u shåll och industriproduktion
-glimt a r f r å n h a n t v erkets förändring under några
sekler
Erik L e k b e rg , s i l v e rsmed under skråtiden
Kopp a r s l a g a r e f r å n Nora - ett yrke med lång historia
Från s y t r å d t i l l j ä r nväg. Edith och Sune berättar
När s k o m a k a r e n k o m - Agars berättelse
Urma k a r e A n d e r s G ustaf Skott
2
Nora släktforskarklubb
info@noraforskare.se
www.noraforskare.se
0730-250 990
INNEHÅLL
INNEHÅLL INNEHÅLL
INNEHÅLL
reportage
5
Karolina och Anders Gustaf Skott delade husets gatuplan i två delar. han
tillverkade klockor och hon basade
för en strykinrättning
ordförande/Projektledare:
Mats Eliason
0587-151 10/070-544 29 10
ordforande@noraforskare.se
Sekreterare:Birgitta Magnusson
0587-105 92/070-394 64 70
sekreterare@noraforskare.se
Kassör:Ann-Mari Söderberg
0587-311 871/073-222 98 48
kassor@noraforskare.se
redaktör:Margareta Eriksson
0587-129 23 /076-764 21 22
redaktor@noraforskare.se
Webmaster:Lars öjebo
0587-700 95/070-241 33 08
webmaster@noraforskare.se
Ledamot:
Birgitta Pettersson
0587- 120 57/070-589 40 02
birgitta.pettersson@noraforskare.se
6-8
......Oskar,med Guds Råde,
Sweriges,Norriges,Göthes och
Wendes konung göre weterligt...
Industrialiseringen förändrade hantverkets roll dock fanns massproduktion långt tidigare
9 - 11
Erik Lekbergs stora yrkesskicklighet räckte inte till
för att få en god ekonomi.
Men hans föremål finns kvar
efter 250 år
12 - 15
Kopparslagare verksamma i Nora
stad och landsbygd från skråtiden
till idag. Ett begränsat urval av
hantverkare.
Åke Mossberg
0587-106 95
ake.mossberg@noraforskare.se
Jan William-olsson
0587- 151 46 /073-251 19 86
jan.william-olsson@noraforskare.se
Konsult:
Britt-Marie Lundell
Anno Domini ges ut två gånger
per år av Nora Släktforskarklubb.
Alla bidrag som forskartips, reportage, bokrecensioner mm.
mottages tacksamt.
Författarna ansvarar för insänt
material. redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material. Citera gärna men
glöm inte ange källan.
/M.Eriksson, redaktör
16
Agars berättelse om när han
provade ut nya skor under
1800-talets sista decennium
Landsbygdens hantverkare
17 - 18
Carl-Gustaf Blomgren bryter
upp från torpet östra Vena och
blir järnvägstjänsteman
KLUBBENS AKTIVITETER
SLÄKtForSKArDAGAr. sid 4
Edith och Sune
avlöser outtröttliga
Britt-Marie, som
hjälpte “släktsökare”
med de knivigaste
frågorna
UtFLYKtEr sid 4 - 5
Det stora Wedbergska
kapellet dominerar på
Noras äldsta kyrkogård
från 1817. redan efter
50 år anlades den nya.
Alla gravar finns tillgängliga på CD för PC.
Se sid 19
höstvandring bland
Järnboås kyrkogårds
gravar och besök i den
lilla träkyrkan med de
annorlunda takmålningarna. Även ett besök
bland Finnshyttans bebyggelse
3
rEDAKtörENS tANKAr
hej klubbmedlemmar.
Det är glädjande att så många sänt in reportage
om hantverkare från Nora/Noratrakten och därför
medverkat till en mångfärgad bukett berättelser i
denna upplaga av Anno Domini.
hantverksyrket har från den självklara egenproduktionen för en familj gått via yrkesskicklighet bland mästare till industriell produktion.
Men i litteraturen berättas om tidig massproduktion med allra högsta status.
I klubblokalen pågår intensiv verksamhet under hösten. Projektet med arbetsnamnet “Födda,
Döda,Vigda i Nora kommun” engagerar sex medlemmar från styrelsen. Målet är att att registrera
alla födda från år 1737 i Nora.
Länsposten har i dagarna ( vecka 49) publicerat ett
trevligt reportage från vår klubblokal och beskriver vår verksamhet både i ord som bild.
Ute är det kallt men solen lyste idag och ger hopp
om en vit Jul och det vill vi väl ha, eller hur?
Margareta Eriksson,redaktör
WEBMAStErS BIDrAG DEC 2010
StUDIEBESöK sid 5
Uppskattat besök hos BJC- ett arkiv för järnvägsfolk eller bara vetgiriga forskare.
ordförande har ordet
redaktörens tankar
Webmasters bidrag
Klubbinformation
sid 4
sid 3
sid 3
sid 19
NotISEr
Boktips
Forskarfynd
Söktips
Sponsorer
Vårens program
sid18
sid 18
sid 18
sid 19
sid 20
Kära medlem!
Vår webbsida är avsedd att vara en kontaktyta
mellan klubben och dess medlemmar, men också
att vara ett ansikte utåt. På hemsidan kan vi presentera vår verksamhet och våra produkter.
Produkterna kan vara klubbens gemensamma eller
enskilda medlemmars. Det kan också vara material från Släktforskarförbundet. Kanske har du
forskning eller bilder som du anser borde komma
andra till del på en CD eller DVD. Kanske har du
skrivit en bok eller ett häfte som du vill sälja. hör
av dig till styrelsen i så fall. telefonnummer och
mailadresser hittar du på vår hemsida www.noraforskare.se.
Synpunkter från medlemmarna är viktiga, i synnerhet idag när många forskar hemifrån och inte
så ofta besöker klubblokalen. har du synpunkter
på vad som ska finnas på hemsidan, är jag tacksam
om du hör av dig till mig eller till någon annan
styrelsemedlem.
Cyberhälsningar från
Lars Öjebo
webmaster@noraforskare.se
4
Släktforskardagarna i Örebro
ordförande har ordet
Tiden, som gått sedan vårt förra nummer av Anno
Domini, har för Nora Släktforskar klubb varit innehållsrikt i många stycken.
Vi firade midsommar i Pershyttan tillsammans med
Hembygdsföreningen Noraskog. Ett arrangemang
där det kom ca 2000 personer, som dansade kring
stången, fikade och trivdes i solskenet.
I slutet av augusti deltog klubben i Släktforskardagarna på Conventum i Örebro. Enligt arrangören
kom mer än 5000 personer och många av dessa
kom till vår monter för att bese vad vi hade att
förevisa. Många sökte information om sin släkt vid
”Släktsök” där klubben ansvarade för en dator av
tolv.
Åke Mossberg har under hösten tagit oss med på
två intressanta utflykter. En härlig septembersöndag
besökte vi Södra Kyrkogården och två veckor senare var vi till Järnboås.
Tack alla, ingen nämnd och ingen glömd, som ställt
upp och arbetat dessa krävande dagar, och även med
förberedelser och att ta rätt på allt vid slutet.
En nybörjarkurs har vi haft med sex ”elever”, som
har kommit igång med sin forskning under höstmånaderna.
I vår kommer Åke Mossberg att genomföra två utflykter, en till Fingerboda / Järle och en till Klysna.
Tack Åke för att du ställer upp som du gör.
Den nittonde mars är det Släktforskningens dag
och då planerar vi genomföra ett ”Släktsök” på biblioteket. Det är ett för Nora Släktforskarklubb stort
år 2011, klubben fyller 30 år. Vi återkommer med
mer om jubileet i nästa nummer av Anno Domini,
då vi firar i september. Om intresse finns startar
vi kurser för både nybörjare och lite mer förfarna.
Tack alla för det år som gått.
God Jul och ett Gott Nytt Släktforskarår
önskar styrelsen
Mats Eliason
ordforande@noraforskare.se
Norabesök av ett
vackert par från
Norrköping
Conventum fylldes snabbt under mässdagarna
den sista helgen i augusti och som Mats berättat
besökte många vår monter och många besökare
antog erbjudandet att gratis starta kanske sin allra
första forskning vid “Släktsök”. Föreläsare som
Åke Mossberg tilldrog sig stort publikt intresse,
vilket medförde att det var svårt finna sittplats till
alla lyssnare.
Gulklädda
handledare med
en stor portion
glädje
Ett tack till Örebro
Släktforskare i samarbete med flera av länets
släktforskare för väl
genomförd mässa
Höstens utflykter
“Släktforskare på vandring i verkligheten” lyder
Nerikea Allehandas reportage från 28 september av
Thomas Eriksson. Han följde klubbens utflykt till
Södra kyrkogården och vi fick alla av vår guide Åke
Mossberg berättat om kyrkogårdens profiler, som
postmästarens herbarium, författaren Birger Mörner
och musikdirektören Anders G. Rosenberg.
Åke bjöd även på musik
från sin bandspelare.
Rosenbergs
krigiska
marsch har fått ny text.
“Lite snällare“, säger
Åke.
Fler bilder finns på
klubbens hemsida
www.noraforskare.se
5
Nästa utflykt gick till Finnshyttan och Järnboås kyrka - en gång rödmålad och spånklädd som flera andra
timmerkyrkor i bergslagen. Spånen ersattes av panel
och oljefärg det sista decenniet under 1700-talet för
att likna en stenkyrka. Takmålningarna målades
över och försvann men är nu delvis
restaurerade som resten av
kyrkan.
I Finnshyttan tittade vi på
den flyttade gården från
Håkansboda, lärde oss
att bröderna Finn och Håkan
gett hyttorna sitt namn. Banvaktstugan servade den smalspåriga järnvägen.
Urmakare Anders Gustav
Skott.
Text och bild: M. Eriksson
Studiebesök
Ingemar
Karlsson
med
fängslade
gäster
Foto, Sören Eriksson. 2010
Bergs- och Järnvägshistoriskt Centrum, så
kallas officiellt verksamheten vid Nora station, en
del av Örebro länsmuseum. Nora släktforskarklubb
besökte BJCs arkiv där vi blev väl mottagna av
Ingemar Karlsson, som guidade oss runt i arkivet.
Arkivet är väl värt ett besök, inte minst därför
att Ingemar är en så intresserad och kunnig
guide. Här finns material om de järnvägar vars
verksamhet berörde Nora med omnejd. Vi fick
göra en tankeresa längs Järnvägen Wikern –
Möckeln, en resa som Ingemar levandegjorde
med många detaljer, kartor och berättelser. Han
gav oss bakgrunden till järnvägsbyggandet och
hur järnvägen successivt utvidgades, vi fick en
inblick i personalens arbetsvillkor och naturligtvis
i järnvägens betydelse.
Länken http://www.orebrolansmuseumse.jarnvagsarkiv.html leder till arkivets webbplats. Är du
intresserad av järnvägshistoria, av hur Noras
befolkning påverkades av järnvägen eller kanske
har en släkting som var anställd där, bör du besöka
arkivet.
Text och bild :Lars Öjebo
En skicklig hantverkare, den ständig problemlösaren, prisbelönad yrkesman och Nora stads
tusenkonstnär är beskrivningar av Anders Gustaf Skott, som barnbarnsbarnet Uno Scott och
Noraskogs Nya arkiv nr 18 ger.
Med sin familj fru Karolina och åtta barn flyttade
Anders Gustaf till Nora stad 1885. Åkerby hade
satts i konkurs och han hade inte längre någon
försörjning som smed.
Anders var född Andersson 1842 i Östra Dammsjötorp - det så kallade Övre torpet - men tilldelades Skott vid mönstringen. Han kom från en
bergsmanssläkt, vilka vanligtvis även ägde ett torp.
Urmakaren
Han hade ett stort intresse för teknik och var mekaniskt skicklig. Övergav smedjan 1885 för ett eget
urmakeri och bosatte sig i gård 109 även kallad Helanderska gården. Utmärkelser från industrimässor visar att Anders Gustaf var en mycket skicklig
urmakare. Han tillverkade sina egna verktyg och
klockornas mekaniska delar som kugghjul. Det
fortsättning text sid 15, bild sid 11
6
Slavarbete, självhushåll och industriproduktion.
- g limtar f r å n h a n t v e r k e ts förändring under några sekler
Hantverk beskrivs i Nationalencyklopedin, som ett produktionssätt där hantverkaren själv svarar för
hela tillverkningen och i alla tider har människor ägnat sig åt hantverk vid sidan av sin huvudsakliga
näring.
En utvecklad hantverksteknik fanns under förhistorisk era, och de tidiga högkulturerna i Orienten, Asien
och i Medelhavsområdet. Hantverket som produktionsform har dominerat långt in på 1900-talet. Först
på 1800-talets mitt började den industriella tillverkningstekniken och produktionsformen ta över
och hantverkarens roll omvandlades från varuproduktion till att ge service, underhåll och reparation. Trots
uppfattningen att massproduktionen var hantverkets
död kom dessa farhågor på skam. Ekonomiskt uppsving ökade kraftigt efterfrågan på hantverkare under 1800- talet. Vissa yrken försvann och nya kom
som rörmokare, bilreparatörer med flera. Konsthantverkarnas ekonomiska villkor skiljer sig väsentligt
från hantverkarnas.
Massproduktion
Såväl i små verkstäder som i stora manufakturer utfördes hantverk av slavar eller fria arbetare i Romarriket, fram till dess fall. Under antika Rom förekom
en stor produktion av formpressad rödglaserad
keramik- Vasa Arretina. Formar kopierades efter samtida metallarbeten och försäkrade att varje produkt
skulle vara alla andra lik. Kinesiskt porslin visar också ett exempel på massproduktion, även om dekoren
gjordes för hand. Här fanns löpande band redan 1591
när 159 000 porslinsföremål producerades med order av Kejsardömet. ( De så kallade Ming-kejsarna).
Trots att Atens krukmakare, lyxhantverkare med stor
skicklighet, hade en stor marknad drevs verksamheten småskaligt och den sociala ställningen var låg.
Stadsbildning i Europa
De flesta forskare leder skråväsendet tillbaka till ungefär 1000-talet. Folkvandringarna i Europa hade
förändrat marknadsplatser till städer. En ekonomisk
gynnsam period under 900-talet gynnade de nya
städerna. Den tekniska nivån var låg, då målet för
produktionen var självhushåll och alla kunde ” lite
av varje ”. Hantverkarens roll för själva stadsbildningen var mycket ringa. De rika köpmännen hade
makten över befolkningsgrupperna. Men borgarnas
hushåll i städerna klarade inte ett självhushåll, som på
landsbygden. Hantverksnäringen fick en efterfrågan
av sina produkter. Krav ställdes på bättre differentiering av produktionen. Ett konsumentskydd ? Garantera
varans kvalitet, kontroll över råvaror och att förhindra
överetablering kan vara tänkbara orsaker till, att hantverkarna slöt sig samman i yrkesorganisationer.
Skråväsendet
De korporativa sammanslutningarna fungerade som
karteller och blev starten för specialiseringen – ett
material /en produkt. Under skråets förordning lydde
mäster, gesäller och lärpojkar. Skrået hade ekonomiska uppgifter, kontrollerade sina medlemmar och
hjälpte kollegor i nöd. Här började en planerad social omsorg med vissa religiösa förtecken, som att ha
ett eget skyddshelgon och att ringa själamässor över
döda bröder. Ur denna organisation utvecklades sjukoch begravningskassor och en ” arbetsförmedling” för
gesällen, som kunde göra anspråk på ½ års praktikplats eller ekonomisk ersättning för att ta sig till nästa
stad för arbete. Konflikter med tyska gesäller och
outbildade “bönhalsar”, som sålde olagligt i staden,
är drag som förebådade vår tids fackföreningar.
Kungen utdelar privilegium och organiserar
Stadsmakten, i form av regenten, beskyddade skrået
och utfärdade privilegierna. År 1365 får Stockholms
skräddare privilegier av Magnus Eriksson, som första
hantverksgrupp i Sverige.
Mästaren hade fast prisnivå och var skattepliktig.
De så kallade skottlängderna - en sorts skattelängd infördes 1460 och finns som källa för forskning om
skråväsendet i Sverige. Namn som Per Skomakare
ger de första åren en fingervisning om yrket. Dock
får dessa namn senare mer karaktären av familjenamn
och ger ingen rättvis bild av de olika hantverkarna varken deras yrke eller antal.
Under 1580-talet förbättras dokumentationen bland
annat i form av rådhusrättens böcker och skattelängder. Skråväsendet var huvudsakligen en yrkesförening i Stockholm och Vadstena fram till1620talet. Naturligt eftersom där fanns de ekonomiskt
välbeställda kunderna. Kungen och adeln kunde
7
anställa yrkesmän, så kallade ”försvarskarlar”, som
enbart fick arbeta för sin arbetsgivare. Under medeltiden fanns få städer, som var tillräckligt stora eller
hade ett kungligt slott i närheten för att kunna bilda ett
skrå. Alla mästare i Uppsala och Stockholm konsulterades och 1669 års skråordning signerades av Gustaf
II Adolf, som även var initiativtagare.
Mästaren och gesällen
Mästaren hade stort inflytande och inte minst över sin
personal. ”Svennerna ”/gesällen avkrävdes gesällprov
och fick tillförsäkra mästaren om att vara tillgänglig
som arbetskraft. I sin gesällåda förvarades viktiga
handlingar och när han gick ut på vandring gällde det
att sköta sig.
Skråarkiven innehåller personhistoria om hantverkarna. Yrkesföreningen valde förtroendemän,
antog mästare, skrev in eller ut gesäller, förde räkenskaper och noterade böteslängder. Spilla ut öl i gillestugan eller föra oljud medförde böter.
Gesällen var en viktig länk för att utveckla hantverket. Skråordningen höll produktionen på hög traditionell nivå. Kunskapen om nya tekniska metoder,
redskap och material spreds av gesällen, dock gick
utvecklingen långsamt. Nya innovationer inom
klensmide kom till användning bland annat vid tillverkning av klockor och instrument. Traditionen med
frimåndag var en nagel i ögat på stadsmakten liksom mästarnas priskarteller med hög prisnivå. Mot
skråtidens slut gifte sig gesällen under lärotiden och
lämnade mästarens bostad. Gamla band bröts. Gesällen avstod ibland från karriären att bli mästare och
flyttade till landsbygden. De flesta städer i Sverige
hade enbart en eller två hantverkare av samma slag
och dessa stod utanför skråväsendet.
Smedgesäll. Bild ur Abboten, Walter Scott
Gärningsmännen på landsbygden
Olof Hederyd beskriver tillvaron för landsbygdens
hantverkare - ” gärningsmän”. Dessa utsågs i allmänhet av sockenstämman eller häradstinget, som valde en kandidat till ”sockenskomakare”. Förslaget
underställdes landshövdingen för beslut och med
dennes fullmakt kunde hantverkaren jobba. Skräddare, skomakare och smeder tilldelades fullmakt.
Såväl ekonomiskt som socialt var de två första hantverkare av lägsta rang. Sista bänken i kyrkan och ett
kringflackande liv var landsbygdens skomakare och
skräddares vardag med låg betalning för arbetet, vanligtvis i form av kost och logi.
En smed kunde få sin smedja av kyrkan eller socknen och blev stationär på orten. Hans status var högre
än skomakarens och skräddarens eftersom han själv
tillhandahöll råvaran, hade högre yrkeskompetens
och betraktades mer som egenföretagare.
Bengt Nyström beskriver hantverkarnas sociala
ställning som mycket skiftande. Guldsmedsmästaren
liksom, garvaren kunde stundtals tjäna förmögenheter, medan skomakare och skräddare, som var flest
hade ringa inkomster.
Klagan över nya tider
Erik Bergensköld prisar i ”Nora Bergslag vid 1784
års slut” bergsmännens färdigheter “uti Handa Slögder” så tillägger han ”Quinfolket däremot äro långt
mindre öfvade… sällan finnes i någon Gård en Spinnråck i gång, och ännu mera sällsynt en Väfstol. Allt
köpes för Penningen, och lika så förfärdigas till och
med Strumpor som göres av Fries utaf Skräddare”
Protektionism och stagnation
Skråväsendet utvecklades i mer negativ riktning.
Nya mästare släpptes inte in, priserna steg och den
konservativa uppfattningen hindrade utvecklingen av
såväl teknik som arbetsmetoder.
De så kallade manufakturerna kan ses som ett embryo till de senare upprättade fabrikssystemen. Under
1700-talet samlades arbetare/hantverkare i en lokal
för tillverkning. Textilproduktion av siden1, garveri
och färgeri, glas- och pappersbruk och järnhantering
passade sig för denna organiserade tillverkning, dock
på hantverksmässig grund. En lyxproduktion för de
högre stånden med adeln och kungahusen som målgrupp. Möbeltillverkningen från 1700-talet har fler
omtalade snickare från Stockholm - schatullmakare.
Statsmakten övergav skråna då manufakturerna
mindskade importen och ökade exporten. Eskilstuna
fick 1771 ett privilegium, som hindrade etablering av
skråordning. Den hantverkare som flyttade till staden
fick billig tomtmark och skattesubventioner. Personal
rekryterades efter produktionsbehov.
1 Almgrens sidenfabrik, Dihlströms och Öbergs klädesfabrik växte fram under 1700-talet.
8
Industrialisering
Hantverket blir småindustri vid 1700-talets slut då
främst bomullsindustrin expanderar i Storbritannien.
En femtiodubbling av produktionen tack vare den mekaniska vävstolen – Jenny maskinen – mellan åren
1770-1830. Redan vid föregående sekels början hade
den engelska och holländska textilindustrin påbörjat
sin mekanisering. Det fanns stenkol till järnindustrin
och utvecklad gjutteknik medförde att hantverkaren köpte sina stålverktyg. Framför allt var England
ledande när traditionella redskap och verktyg inom
textil- och verkstadsindustrin moderniserades till
ökad mekanisering under 1800-talet. Vattenkraften,
ångkraft och till slut elektrisk kraft drev fabrikshjulen när ett nytt sekel börjar - 1900-talet. Skillnaden
mellan industri och hantverk blev otydligare, skriver
Bengt Nyström i boken Hantverk i Sverige.
Skråämbetet upphör.
Från senmedeltiden och till modern tid fanns hantverksproduktion förlagd till landsbygden genom förlagssystem. En binäring till jordbruket ofta med textil
inriktning. Omfattningen ökade och betydde ett så
stort ekonomiskt tillskott för torparen och småbrukaren att jordbruket blev en binäring. Råvarutillgångar,
lokala yrkestraditioner samt avsättningsmöjligheter
styrde produktionen och det utvecklades hantverks
områden bland annat i norra Skåne, Sjuhäradsbygden
och Dalarna.
Regleringen med skrån inom hantverk stod i stark
kontrast till 1800-talets liberala idéer och Frankrike
avskaffade regelverket efter revolutionen 1789.
Sveriges kung Gustav III fick inte borgerskapet med
sig för att åtminstone luckra upp systemet.
År 1815, efter krigsförlust och en avsatt kung, föreslog adeln att fullständig näringsfrihet skulle råda.
Endast bönderna stödde förslaget. Mästarnas ekonomiska och politiska inflytande verkar ha varit stort.
Oskar I tillträdde 1844 och skråväsendets dagar var
räknade. Den 22 december 1846 beslöt riksdagen om
införande av nya Fabriks- och hantverksförordningen.
Obligatoriska hantverksföreningar i varje stad samt
en representation av sex hantverksmästare i varje
drätselkammare. Gesällproven finns fortfarande kvar
för att garantera yrkesskicklighet
Motsättningar mellan mäster och arbetare blev uppenbara och bland dessa arbetare växer 1800-talets
arbetsrörelse såväl i Sverige som i övriga Europa. De
tidiga fackföreningarna bildades ofta av hantverksarbetare.
Konstnären C.A. Dahlström målade en tavla av
firande hantverkare. ”När alle får göra vad de vilje”,
och en poet skaldade:
Skomakarn vid sin läst
Der han förr trivdes allra bäst.
Han syr nu rock och väst.
Och skräddarn, han blir handelsman,
Mjölnarn, Sotarn byta med varann,
Apthekarn håller spiskvarter
och Smeden gör Klavér
Var finner du arkiven?
Nordiska museet (nordiska@nordiskamuseet.se)
i Stockholm samlade redan i slutat av 1800-talet
in skråkistor, som fick ingå i den folklivsinriktade
samlingen. Alla handlingar, som följde med kistorna,
finns registrerade i bokstavsordning efter hantverk
och täcker hela Sverige. Stockholm stadsarkiv har
ett identiskt register. SVAR har protokoll, in- och
utskrivningshandlingar. Gästgiveridagböcker är intressanta och visar var gesällen vandrat med sin låda.
Arkiv Digital har några skråarkiv.
Gesällen och Desertören
Maud Lindeberg berättar historien om skräddargesällen Magnus Möller, som en försommarkväll i juni
1777 gick till Kungliga Operan. För detta dömdes han
till dryga böter - han gick nämligen på arbetstid.
Magnus hade varit borta från arbetet i hela fyra dagar - det fanns ingen kollektivtrafik på 1700-talet. Han
försvarade sig med att han inte hade haft tillräckligt
med jobb. Det höll inte skräddarmästare Blom med
om, så han fick böta två daler silvermynt “ till lådan”
(skråkistan), 16 shillingar till de fattiga och ersätta
mäster Blom för fyra dagars arbete med åtta, alternativt betala honom 28 daler kopparmynt istället. Det
blev alltså en dyr skönsång för Magnus Möller. Den
opera som hade lockat iväg honom från nål och tråd
denna sommarkväll i juni för dryga 200 år sedan var
en smula ironiskt nog “ Desertören “ av fransmannen
Pierre-Alexandre Monsigny ( med libretto av MichelJean Sedaine), en mycket populär opera vid denna tid.
Bellman, som också hade näsa för populära toner, har
för övrigt lånat flera av Monsignys verk till sina epistlar.
Källor:
Släkthistoriskt forum 3/2005, artikel av Maud Lindeberg
Lars Edgren: Lärling, gesäll, mästare , Hantverk i Sverige
LT’s förlag, 1989
Gunnar Wallander: Händernas kunskap, ISBN 9186120476
Nationalencyklopedin: http//www.ne.se/lang/gesäll,
http//www.ne.se/lang/hantverk
Folke Lindberg: Hantverk och skråväsen under medeltid
och äldre vasatid, ISBN 91-518-2289-X
Olof Hederyd: Överkalix, Del 1 Från stenhacka till järntacka, ISBN 91-85336-25-4
9
E r i k L e k b e rg , s i l v e r s m e d u n d e r
skråtiden
Ett av Erik Lekbergs silverkonstverk.En oval silverask i rokokostil
med för stilen typiska drag som
ett lock krönt av en blomma, bullig form med böjda och vridna
fötter. Den vackra asken är ett av
Mästare Lekbergs sockerskrin,som
är och har varit i bruk under nästan
250 år. Locket är vid blomman lite
avnött.
Foto: Sören Eriksson
Trots att Nora haft silversmeder före 1850 är relativt få av deras arbeten kända. Samma förhållanden
gäller även för de andra småstäderna i länet, Askersund och Lindesberg berättar Håkan Carlestam,
som länge forskat kring Noras silversmeder och gjorde en sammanställning inför städernas 350-årsjubileum.
Några kända silversmeder
Under 1600-talet fanns tre smeder, men de är bara
kända till namnet.
Den första vars stämplar vi känner är Erik Lekberg,
som stämplade arbeten mellan 1751 och 1793.
Lars Orre kom från Stockholm 1791 och verkade i
tre år. Orre och Lekberg beskrivs som de enda Norasmederna, som klarade mera avancerade arbeten.
Orre arbetade helt i gustaviansk stil, en stramare och
mer fyrkantig design med antiken som förebild. Orre
tillverkade synnerligen kraftiga matskedar i gammalsvensk modell. Samtidigt hade han en viss produktion
av tunna pressade skedar i fiolmodell. Tydligen vände
han sig med dessa till en helt annan kundkrets, som
inte hade råd med de tunga handgjorda skedarna.
En mycket vacker gräddkanna i gustaviansk stil med
ägarstämpeln GL - Gustaf Lund, som var gästgivare i
Nora på 1790-talet - tillverkade han enbart i tre exemplar. Ur arbetsboken finner man att guldringar, spännen och skedar var vanligast i hans produktion.
Carl Gustaf Holmberg kom från Örebro 1795 och
stämplade fram till sin död 1819. Han gifte sig 28
mars 1796 Catrina Ramberg från Ramsberg. Vid
makens död fortsatte hon att driva verkstaden med
hjälp av svågern Christian Holmberg. Denne flyttade
från Karlstad till Nora 1820 och blev kvar till sin död
1829. Örebro läns museum har 12 skedar av Holm
berg. Då och då dyker det upp föremål på marknaden
stämplade CGH och som regel är stadsstämpeln avlägsnad. Dessa är förmodligen tillverkade i Kalmar av
Carl Gustaf Högstedt. Stadsstämpeln avlägsnas för att
priset är högre för ett föremål från en småstad.
Den siste mästaren under skråtiden i Nora var Carl
Magnus Hedin. Han tillverkade hantverksmässigt i
tungt och gediget silver, som tilltalade bergsmännen
mellan 1843-68.
Eftersom Hedin hade en lång verksamhetsperiod
förekommer hans föremål ibland vid auktioner och
hos antikhandlare. Stor yrkesskicklighet och kraftigt
material skiljer markant hans produkter från de då
modernare tunna pressade silverföremålen.
Mäster Erik Lekberg
Lekberg fick sin yrkeskompetens via lärpojke, gesäll
och gesällprov till mästartitel. Under sju år gick han i
lära hos silversmeden Lucas von der Hagen i Stockholm. Därefter följde fem år som gesäll, under vilken
tid han tillägnade sig en mycket stor yrkesskicklighet.
Tack vare sin för sin tid ovanligt långa verksamhetsperiod finns över 30 kända föremål av Lekberg.
Lustigt nog finns bara ett fåtal föremål tillverkade i
Nora i traktens kyrkor. Man tycks ha föredragit att
resa in till Hindersmässan i Örebro och köpa varor
från Stockholm. Annars for man till den på den tiden
dominerande staden Arboga, när kyrksilvret behövde
kompletteras. Äldsta kända föremålet är en 20 cm hög
10
silverbägare daterad 1753. Påbud om allmän årsstämpling infördes först 1759. Lekberg, som alltid var
mycket noggrann med sin stämpling, har på eget initiativ graverat 1753 under den obligatoriska stad - och
mästarstämpeln. (Bokstaven N och tre små stiliserade
gummor är stadsstämpeln.)
“Inte sin egen lyckas smed”
Erik Lekberg var som nämnts mycket yrkesskicklig och hans arbeten tål att jämföras med den tidens
främsta silversmeders. Ett vackert exempel är det
oblatskrin som finns i en kyrka i kommunen. Skrinet
skänktes av Olaf Månssons änka i Timansgården år
1812, eftersom ett oblatskrin stulits.
Eftersom en stor del av tillverkningen försvunnit, är
det märkligt att de båda miniatyrdryckeskannorna han
tillverkade under 1750-talet finns bevarade. Underligt
nog är den äldsta från 1754, utförd i rokoko - ovanligt
för dryckeskannor. Däremot är den som är tillverkad
1757 utförd i traditionell barockstil.
Trots stor yrkesskicklighet, och att det fanns en förmögen kundkrets - man kan märka detta genom att
Norasilver är tjockt och kraftigt, jämfört med det tunna silver som förekommer i fattigare trakter - rapporteras han 1785 som utfattig och uteslöts från ämbetet.
Produktionen är därefter mycket ringa.
I hans arbetsbok från 1754 noteras att den produktivaste tiden var mellan 1754-59 och från den tiden
finns 219 skedar, 8 sockeraskar (oblatskrin) och 29
sockerdosor, vridna och hans specialitet. En finns bevarad på Nordiska Museet.
Lekbergs verksamhet inföll huvudsakligen under rokokon och han övergav aldrig denna stil. Hans stora
yrkesskicklighet kom väl till sin rätt, när han tillverkade dessa vackra girlanger av blommor och blad.
Frukter, fåglar och medaljonger prydde föremålen.
Päronformade rokoko-kaffepannor och gräddsnäckor
i rokoko betalas och eftertraktas fortfarande högt av
samlare.
Kyrkoarkiven berättar
En slagning i kyrkoarkiven visar att Erik Lekberg föddes året 1723. Fru Anna Lisa Bäckman föddes 1725
i Örebro som ett av silversmed Thomas Bäckmans
barn.
Familjen Lekberg får sammanlagt sex barn mellan
åren 1754–1762, Anna Catharina, Brita Lisa, Thomas, Jacob Eric, Maria Christina och Sophia Albertina
kommer sist. Familjen finns noterad med tre barn.
Se Nora A1: 7b sid 175. Med ganska stor sannolikhet
avled en son och två döttrar under spädbarnsåren.
Jacob Eric flyttar till Uppsala 1776, modern AnnaLisa finns året efter inte med i kyrkoböckernas förhör.
Maria-Christina beger sig till Stockholm 1783 och
året efter flyttar även yngsta systern Sophia Albertina
till staden. Ensam kvar är änkemannen Erik i Nora,
när han dör 1795.
Text Margareta Eriksson,redaktor@noraforskare.se
Källa:
Nora bergsförsamling A1:6a sid 116 , A1:7 b sid 175 och
A1:8b sid 702
Håkan Carlestam, Bergslagssilver ur Från bergslag till
bondebygd 1993, ISSN 0347-6766
En kyrklig rangtvist från håfgångstiden
Sedelärande dokument om småsinthet, avundsjuka och sovande kyrkobesökare.
I Nora kyrkorådsprotokoll från 1762 8/4 relateras en
kyrklig rangtvist från håfgångstiden med bland annat
Guldsmeden Mäster Lekberg som vittne på följande
sätt:
”Förekallades kyrkovärden Jacob Larsson ifrån Timanshyttan, och tilspordes: hvarföre han den 2:ra
Söndagen i Faston el. d. 7 Martii , gick förut med den
håfen i kyrkan, som efter all vana och ordning plägar
efter åt kringbäras, och dermed åstadkom förundran,
upväckte buller och förargelse i församlingen. Hvarpå
Jacob Larsson med stor djerfhet, effronterie och sidvörnad svarade, menades att detta ei angick V. Pastorn2 och Kyrko-Rådet, och att det eljest kunde vara
lika mycket, hvilkendera med håfen gick förut , anten
Stads- el. Bergslags kyrkovärden, efter han trodde
denne sednare skulle hafva så stor rättighet dertil, som
den förre, i afseende derpå, att Bergslagen äger 2/3 delar i kyrkan, och Staden alenast 1/3 del, och han dessutom var ärlig och bofast man: men, sade han vidare,
kunde han ei vara til lags, så begär han sitt höfliga afsked m.m. Hvarpå honom med alvarsamhet förestältes,
att han talade obetänksamt: ty han borde veta, att det
egentligen tillkom V. Pastorn, som har själavården och
kyrkan om hand, att tilse, det alt ordentl. och skickerliga tilgår i kyrkan; och emedan detta skedt under
hans frånvaro, och klagomål deröfver hos honom inkommit, så var det hans skyldighet att hos kyrkorådet
det anmäla och efterfråga m.m. Och vad rättigheten att
föregå med håfven, angår, så borde Jacob Larsson så
mycket mindre den sig sjelfmyndigt tilvälla, som den
aldrig nånsin varit av Bergslagen praetenderad el. dersom twistats ; utan gaf sådant anledning til split och
oenighet i församlingen : dock kunde det ock vara lika
mycket, klandrade man icke så mycket derpå, som fast
mer på det förargliga rykte, som kringspridd blifvit
2 Dåvarande rektor vid Nora skola Per Kihlstedt förestod som
vice pastor Nora pastorat under ledigheten mellan prosten Lars
Tunelius ,död 1760 14/2, och prosten Olof Nordstrand, hvilken
utnämdes till kyrkoherde 1762 7/6 och kort derefter till pastoratet.
11
över alt i församlingen: att Jacob Larsson slagit vad
med någon om en kanna vin, att han skulle gå förut
med sin håf, och således i trots och öferdåd, samt med
berådt mod tänkt uppå, att göra en förargelig oordning i kyrkan; hvarföre han frågades derom. hvartil
han i förstone aldeles svarade nej: men medgaf likväl,
att han bland sina vänner suttit och narrats med dem
derom, som hans egna ord lydde: hvarpå honom å nyo
blef förestält, att det var rätt oanständigt narras med en
så alvarsam syssla, som han skulle förrätta i Guds hus,
och oanständigast och förargerligast, att han sådant
narri sedan värkstälte i hela församlingens åsyn m.m.
Men då han nekade, att han slagit vad, så inkallades
Borgaren h:r Norström, som intygade att han det gordt
med nämndeman Anders olsson i hjulsjö, och Gästgifaren Joh. Malmberg i Jernboås, och det i närvaro
af Guldsmeden M:r Lekberg och nämndeman Anders
Nilsson i Björksjön, och då han nödgades detta vid-
känna, sade han: Jag skal väl tilstå, m.m.
hvarvid honom ytterligare ährhindrades hans obeskedliga upförande, som inför hela denna hedervärda Nora
församl. Vågade sig så oförsynt visa, huru hans sysslas oordentligt förrättande skulle tjäna honom til slem
vinning och til befodran af köttsliga afsigter.
Derpå tilspordes orgtramparen Stenberg, om han
från orgläcktaren bemärkte något buller eller oljud av
Jacob Larsson m.m. Men han sade, att han då ej var
tilstädes; utan nedergången, att uphämta en stol.
Detta togs i noga övervägande af samtel. Kyrko-rådet, och fandt saken vara af den beskaffenhet, att den
borde komma under verldslig domstol til behörigt undersökande, och imedlertid entledigas Jacob Larsson
från kyrkovärdssysslan, til dess saken blifer der utförd, då sedan Kyrko- rådet ville sig närmare utlåta.”
Faktaruta
Kommentar
* 1485 MÄStArStÄMPELN påbjuds som ansvarsstämpel på guldsmedsarbeten.
* 1689 StADSStÄMPELN får karaktär av kontrollstämpel i hela Sverige. Kontrollen utförs av guldsmedernas skråorganisation.
* 1754 Staten övertar kontrollen och trekronorsstämpeln KAttFotEN införs på guld och silver. Kontrollstämpling av tenn införs. Finhaltsstämpeln för
guld 18K, 20K och 23K införs.
* 1759 ÅrSBEtECKNINGEN införs.
rokoko kommer från franska ordet rocaille, som är
ett snäck- och korallornament och typiskt för stilen.
Franska konstnärer som inredde Stockholm slott blev
stilbildande för alla välbärgade i landet. Den ljusa,
vänliga osymetriska och romantiska rokokostilen
med sina blomstergirlanger, fåglar och medaljonger
kom att genomsyra allt: keramik, silver och inte minst
siden. Det utsökta Kina slott vid Drottningholms slott
är ett typiskt exempel från denna stil.
Källa:
www.sp.se
fortsättning från sid 16
Båtspikartorp och organisthagen. På väg till Nora
finns Smedstorp och i Grythyttan finns Skräddartorp.
Men nyss stod det i Nerikes Allehanda att det aldrig
funnits någon skräddare i Skräddartorp, kanske var det
i stället skrädning av malm som gett namn åt Skräddartorp. Skrädning är att sortera malmen från gruvan i
sådant som var värt att förädla och sådant som var för
låg järnhalt i.
Källa:
harald Gustafsson, Sockenstugans politiska kultur,
Anita Maria Karlsson, Från socken till kommun.
Bild till höger: Urmakare Scott står som nummer tre från
vänster. Bild från Åke Mossbergs bildsamling
red. Margareta Eriksson
Källa: Citat ur Om Nora del 3 sidan 278-279
text: M. Eriksson
Källa: Märta holkers,De svenska antikviteternas historia.
fortsättning från sid 5
12
Kopparslagare i Nora
- e t t y r k e med lång historia
Koppar, guld och silver är de ädla metaller som mänskligheten tidigt lärde sig att bearbeta. Kopparmetallen har haft stor betydelse för svensk ekonomi och inom svensk kultur.
Svensk koppar
Falu koppargruva var på 1600-talet Europas största
och dess exportintäkter mycket betydelsefulla. Kopparplåten från Falun täckte taken på Europas slott och
kyrkor. Svensktillverkade kopparmynt fanns i Spanien under 1600-talet. Tillverkning av kopparföremål;
kokkärl, pannor och prydnadsföremål har förhistoriskt
och medeltida ursprung. Efterfrågan på kopparprodukter ökade märkbart under 1700- talets senare del.
En av deras viktigaste produkter var brännvinspannor. Kaffepannor tillverkades bevisligen redan på tidigt 1700-tal. Men före år 1800 var kaffepannan liksom tekannan en exklusiv företeelse i svenska hem.
Kaffepannor av olika former och utförande blev en
stor artikel för kopparslagaren under 1800-talets senare hälft då kaffet blev en svensk nationaldryck.
Förutom brännvinsapparater och kaffepannor tillverkades bland annat en mängd hushållsföremål. Kokkärl som kittlar till olika ändamål soppkittel, syltkittel, potatiskittel, grötkittel eller litermått, kakformar i
varierande storlekar. Även tvättgrytor var en i dubbel
bemärkelse stor artikel. ”Bykgrytan” av koppar blir
snabbt varm, vilket underlättade klädtvätt och brukas
idag med framgång vid växtfärgning av garn. Under
1900-talet introducerades köksutrustning av aluminium och rostfritt stål, kastruller och pannor som inte
krävde underhåll i form av regelbunden putsning och
förtenning. Kopparpannor slängdes på soptippen men
några sparades som prydnadsföremål.
Kopparslagare i staden
I registret Döda i staden, finns 18 personer noterade
med titlar som kopparslagare, kopparslagare son, kopparslagaregesäll och kopparslagarmästare.
Anders Nilsson noteras som kopparslagarmästare och
ägare av gård 119-121 i Nora när han dör 1903 vid
83 års ålder. Sonen Anders Birger har titeln kopparslagargesäll.
Far och farfarsfar var kopparslagarmästare och farfar
var skräddarmästare.
Yrkesvalet blev fotografens för K.G.F. Med en resekamera började han dokumentera Nora under 1890talet. Efter sekelskiftet öppnade han ateljé på gården
där han levde fram till sin död 1926. Han efterlämnade en stor samling numrerade som onumrerade
glasplåtar från tiden före 1904.
Firman drevs av andra fotografer fram till att
fotoateljén lades ner 1948-49. Inne på gården såldes hattar och handarbeten av Johanna Jernberg och
bagaren Gardelius nådde man via en trappa från Svartälvsgatan. Fru Gardelius drev rörelsen en mycket kort
tid. Eftersom hon hade tillstånd att sälja maltdrycker
och säkert även kaffe i den gamla krogen, Malmbergska gården, kunde hon flytta tillbaka till Norbergska
gården 1883 och där åter öppna bageri. Hon avled
två år senare och då var bagerirörelsen överlåten till
Mathilda Eriksson, som flyttade bageriet till annan
gård. En målare flyttade till gården, men igen öppnades bageri år 1891 av M.E. Hallin och A.F.Nelson
öppnade Mjöl- och matvaruhandel.
Hantverks- och köpmanshus
Det äldsta företaget i Nora är Leon Sandbergs
bosättningsaffär. Frithiof Sandberg berättar om sin
farfar som var bleck- och plåtslagare och fick sin
mästartitel 1860 för att året därpå köpa halva gården
nr 2 i kvarteret Fisken. Ett hantverks- och köpmanhus, som idag drivs av fjärde och femte generationen
Sandberg.
Läs gärna “Noraskogs NYA arkiv nr 5 / 2002 om firman, vars produkter du finner långt utanför Nora till
exempel i Manhattans presentbutiker, New York.
Källa:Nora bergsförsamling, AI:19a (1892-1901) Bild
275 sidan 257.
Hantverkshus
Kopparslagarmästare Gustaf Fabian Norberg bodde
på gård 87. kvarteret Pelikanen. Norbergs familj
finns beskriven i Noraskogs NYA arkiv, nr 13. Namnet ”Norbergska gården” kommer från sonen KarlGustaf Ferdinand, som köpte gården 1884 av sin far.
Kopparkärl signerat A.B.N. i Nora
13
Dråp inne hos admiralitetskapten Jerlström
Ett dödligt skott ändar en häradshövdings liv. Gärningsmannen kan, som flera andra såväl före som
efter honom, finna ett kryphål. Han rymmer till ett annat land. Det var vanligt att dömda eller misstänkta med kontakter lämnade Sverige under en tid.
Brottet
Kopparslagargesällen Daniel Leffler rannsakas den
26 november 1742 för dråpet på vice häradshövding
Daniel Torner. I Muncktells Herdaminne står att läsa:
” han säges blifwit dödsskjuten för olovligt umgänge
med annor mans hustro ”
Offret Daniel Torner föddes 1697 och var son till
kyrkoherden Christiern Torner, en Norapräst känd
för att ansa skägget på de bergsmän han uppfattade
som ovårdade. Fadern hade dött två år tidigare. Enligt dödsboken: somnat in under natten vid en ålder
av 80 år. Dådet förövades i admiralitetskapten Elias
Jerlströms gård nr 71 i Nora. Jerlström levde mellan
åren 1689 till 1764.
Gärningsmannen
Ett klassiskt knep förde Daniel Leffler till friheten. På
trettondagsafton 1743 släpptes han ut ur fängelset av
vaktknekten Petter Wiman, varpå han rymde till ”Norrige”. Polismyndigheten efterlyste aldrig brottslingar,
som lämnat landet. Fly till Norge eller annat land har
flera tillämpat; till exempel författare, journalister och
en bankdirektör från Örebro, som med stor reskassa
lämnade Sverige för att få brottet preskiberat, vilket
skedde ganska snart.
Hantverksfamilj
Daniel Leffler föddes i Västerås den 19 september
1708 i en barnrik familj - sammanlagt elva barn. Fadern var kopparslagarmästaren Tobias Leffler och
Nora bergsförsamlingAI:3b,bild 295 urArkiv Digital
hans moder var Birgitta Schiebler. Familjen bodde på
Stora gatan i Västerås.
Han kom från Västerås och hade beviljats arbetstillstånd som kopparslagare i staden den 17 december 1739. Lefflers första hustru Christina Ekstedt dog
mycket ung, endast 21 år, 1741. Maria Neubauer,
änka efter snickaren Petter Dahlbeck, blir året därpå
Daniel Lefflers andra hustru. Det lyser för paret den
9 mars.
Testamente
Ett omfattande och väl genomtänkt testamente uppvisas när den 79-årige Tobias dör den 27 september
1749. Alla elva barnen får lika stora delar - 1293,26
till varje barn.
Christian övertog faderns yrke, Johan var guldsmed,
Anders tituleras inspektor och även Melchior har
titeln mästare. Dotter Magdalena har en kopparslagare Wilhelm Weyels1 till make. Yngre systern
Christina född 1713 är gift med en sjöman; skeppare
Kremen2.
Daniel Lefflers lott går till hans dotter Birgitta Christina. Hon får som de andra en summa av 1293,26
varav 190,10 är i kontanter.Ytterligare ett barn finns.
Styvdotter Margareta Chatarina Dahlbeck omnämns
i ett rättsprotokoll från 1743, 10 januari respektive
20 juli.
Källa:Nora bergslags kyrkoarkiv,
Västerås rådhusrätt och magistrat
Text: Birgitta Pettersson
1osäker stavning
2osäker stavning
14
Tr e g e n e r a t i o n e r h a n tv er k a r e
- P er-Gusta f , Vi c t o r o c h Vendel
En gråkall höstdag berättar Vendel Pettersson med glädje om sin fars och farfars hantverksliv på
landsbygden strax utanför Nora och tiden bara flyger iväg. Tre generationer där arvet gått från far
till son, som lärt sig hantera metall - ett motspänstigt och krävande material.
Per-Gustaf föddes 1834-04-30 i Nora Stad. Moder - Gustaf och Victor Emanuel. Mor Johanna drabbas
var Stina Johanna Persdotter och hans far var före av bröstcancer. Hon vårdades av sin son, men då
detta ringaren och sedermera tingshusets vaktmästare ingen behandling fanns att tillgå dör hon 1892 vid 57
Petter Pettersson. Per Gustaf utbildade sig i Örebro års ålder .
Fadern kommer att hysa speciell omsorg om sin
till kopparslagare och fick anställning som lärling i
son
Victor. När sonen var åtta år felbehandlades en
Nora.
Han gifter sig med Johanna Persdotter och flyttar blödande sårskada i hans vänstra lår. Benet drabbades
till Knapptorp med äldsta barnet August. Familjen får av ”kallbrand 1” och amputerades till strax ovanför
ytterligare nio barn, varav åtta växer upp till vuxna. knäleden.
Två barn stannar i bygden - Victor Emanuel och den
åtta år äldre Gustaf. ”Kopparslagaren” kallades han, Lämnar smedjan
men Gustaf var kolare. Familjen söker bistånd 1868 Victor övergick till att arbeta som maskinist vid
av fattigvården men får avslag av nämnden, utan mo- Skrekarhyttan, då efterfrågan på förtenningsarbeten
försvann. Husgeråd i koppar ersattes av aluminium
tivering, kan jag läsa ur socknens orginalbok.
och rostfritt stål. Hållbarare och mera lättskött
utrustning till hem och industrier.
Per-Gustaf
Vendel beskriver sin farfar, som mycket över medel- Spelglädjen var stor, när Victor spelade klarinett eller
munspel med Tallåsa-Teodor (Teodor Pettersson),
längd, närmare två meter och mörkhårig - ett släktdrag som kan ses i dagens familjer. Det långa skägget som var kolare åt Pershyttebolaget. Även fiske var
en stor hobby. Victor hindrades inte av sin funktionsär han kanske ensam om att ha anlagt.
Han förde arbetsbok med prydliga anteckningar - ar- nedsättning. Han cyklade utan problem till Pershyttan
betsuppgifter, uppdragsgivare, pris och datum. Hand- och var en utmärkt simmare -långa distanser som två
stilen är anmärkningsvärt vacker. Förmåga att skriva km. En olycka förstörde synen och medverkade till att
vackert kom väl till pass för att hjälpa andra att teckna han ådrog sig en dödlig blodförgiftning, när en fiskkrok rev upp ett finger. Penicillinet kom två år senare
avtal och testamenten.
1903 upptecknar han sitt eget testamente, där sonen och hade räddat hans liv. Många i byn samlades vid
Victor tillskrivs all kvarlåtenskap. Testamentet är fad- hans begravning 1934.
erns försäkran om att sonen skulle kunna försörja sig.
En lunginflammation orsakar Per-Gustafs död 1913. Vendel
Tre år tidigare - vid 76 års ålder - finns antecknat ett I höstrusket kommer Vendel ihåg ett kärt barndomsstort jobb hos Elfstorps fattigvård. Plåtarbeten och minne. Redan som 12-åring fick han ett oförglömligt
förtenningar av kopparkärl gav över en månads ar- sommarjobb. Tidigare sommarlov hade han jobbat
bete.
hos bönder med minimal lön och ringa matportioner,
Detta erbjudande han fick var oslagbart.
Victor Emanuel
Göksholms slottsträdgårdsmästare Samuel med
Victor Emanuel, född i februari 1882, följde i sin fru, som jobbat i slottets kök, flyttade till byn.
fars fotspår och utbildade sig till plåtslagare. Han var Samuel anställdes som vaktmästare hos Evangeliska
sonen som lärdes upp av sin far och de samarbetade Fosterlandsstiftelsen och slöjdlärare i byskolan. Han
så länge Per-Gustaf levde.
kunde köpa Bengtstorp och åter bli trädgårdsmästare.
Torpet vid Loberget i Bengtstorp hade smedja för Per Vendel fick lära sig trädgårdsarbete - dubblade sin
1Vävnaden dör p.g.a. blodbrist eller infektion .Gangrän
15
Vinterskogstorp, blyertsteckning av Tage Pettersson,1983
lön i pengar och serverades goda och rikligt tilltagna matportioner. Under sommaren, när det var ruskväder, plockades musslor ur
Fagerbobäcken.
Vendel satt inomhus och filade runda knappar av musslans pärlemor till Samuels lutor. I lutans hals och som skruvhuvuden monterade Samuel sedan knapparna.
Arvet från far och farfar syns i Vendels egna produkter i mässing- ,
plåt- och träarbeten, där han sätter sin stämpel WP. han väjer inte
för utmaningar, som att restaurera hyttor eller bälgar till smedjor.
Vendel har tillverkat gjutformar för “nygammal” sked modell på
uppdrag av annan gjutare.Ett stort tack till Vendel som gett mig en
inblick i hur hantverkarna levde i Bergslagen. Din vackra ljusstake
passar bra som avslutning nu i Jultid. Men jag är mest imponerad
av mässingsvasen. Så många jämna hammarslag för att erhålla den
vackra ytan.
text och bild: Margareta Eriksson
fortsättning från sid 5
stora tekniska kunnandet gjorde att Skott ansågs
vara en tusenkonstnär.
Innovatör
När järnvägens telegraf slutade fungera tillkallades
Anders Gustaf. han lagade inte bara telegrafen så
att den skrev ut rätt remsor utan förbättrade även
telestationen.
Kyrkklockans underhåll tillhörde Skotts uppdrag.
han har tillverkat klockan på Noras Prästgata. Fickuret i jätteformat som nu kanske försvinner från
Nora.
Skott var en innovatör och hakade på tidens tekniska utveckling. Hos sitt barnbarnsbarn finns idag be-
varat en bordslampa med elanslutning tillverkad av
Skott. Familjens hus på Kungsgatan kan vara ett av
de första med elström berättar Uno Scott.
Fru Karolina var egenföretagare och drev en
strykinrättning i gården. Makarna tillsammans hade
ett brinnande intresse för nykterhet och jobbade gemensamt i Godtemplarelogen, sedan alkoholen orsakat dödsfall i familjen.
red. M.Eriksson
Källa:
Noraskogs NYA arkiv nr 18
Uno Scotts berättelse om sin farfars far
16
När skomakaren kom
A g a r s berättelse
-
Någon gång före sekelskiftet 1900 utspelar sig denna händelse:
I samband med berättelsen om min första färd till Nora marknad nämnde jag om att jag fått nya
skor. Med denna händelse är ett barndomsminne förknippat: när byskomakaren kom. Ack, den dagen, då vi fick ”märka” oss nya skor, den glömmer vi äldre inte så lätt!
— Nu kommer han, nu kommer han! skrek vi ungar
i korus, så det ekade i Dalbergen. Mamma, skomakarn kommer!
— Ja, nu ska ni sitta stilla, barn, du Agar får märka
dig i dag, sa mamma.
Jag formligen hoppade av glädje.
Nu var han inne i den gamla gruvkasernen. Vi hörde
hans steg, han gick över förstugolvet förbi vår dörr
in till Erik Nilssons. Deras pojke Viktor skulle ha nya
resårer och Karl-Anders’ oskar ett par gruvskor. Som
vi väntat länge, knackade det på vår dörr. hur gärna
hade jag inte velat ropa:
— Var så god stig in!
Men det hade inte tjänat något till, för gubben var
nästan stendöv.
Dörröppningen skymtade den mångfärgade, randiga
nattsäcken. Nu var skomakaren inne och nickade åt
oss alla. han slog sig ner på soffan. Pappa gick fram
till honom, pekade på mig och skrek:
— han där ska ha nya kängor, men de ska vara
stora, så att han har att växa i.
Skomakaren svarade:
— Får jag ett papper och en sax!
Han fick en sax och en Noratidning, som var flottig
med besked, då den lästes av två familjer, däribland
av en 12-13 barn.
Mor stod lutad över dragkistan. Så kom hon med en
alldeles ny yllestrumpa och sa:
— Jag har en färdig, Agar, sätt dig här på soffan!
hon hade strumpan hoprullad, och snart gled denna
över mina tår och den lilla foten. Skomakaren klippte
ur tidningen en pappersremsa, omkring en halv meter
lång och fem centimeter bred, vek den på mitten
längsefter och klämde ut vecket med sin breda tumme.
Så sa han:
— högra foten.
Nu tryckte skomakaren fast ena ändan av papperet bakom hälen, gled med fingrarna under foten fram till
stortån, vek ihop remsan och gjorde ett hack med saxen. Det var första måttet. Så tog han mått runt vristen
och på några andra ställen. Under tiden betraktade jag
noga gubbens underläpp, som hela tiden rörde sig upp
och ned. Vi ha nog lite var våra grimaser, som vi inte
vet av. Mina barn brukar visa mig, hur jag drar munnen till höger eller vänster, när jag med bussen rundar
gathörnen i stan.
När märkningen var över, gick gubben, och cirka en
månad därefter var kängorna färdiga.
Källa:
Agar Andersson, Omnibuschauffören i Bergslagen berättar. Agar levde mellan åren 1881 - 1953
Författaren Agar Anderssons barnbarn, Ragnhild Wikström har gett sitt tillstånd att det används i Släktforskarnas medlemsblad. text : Anita Maria Karlsson
LANDSBYGDENS hANtVErKArE
reportage av Anita Maria Karlsson
Fram till mitten på 1800-talet måste socknens hantverkare godkännas av sockenstämman innan de fick
flytta in i socknen. I demografiska databasen för Järnboås återfinner man såväl ”skomakarn, skräddarn
som smen” de yrken, som fick bedrivas på landsbygden. övrigt hantverk skulle bedrivas i städerna.
Då Näringsfrihetslagen från 1864 trädde i kraft
blev det fritt att bedriva hantverk och andra näringar
på landsbygden och därmed försvann till stor del
hantverkarna ur sockenstämmors protokoll.
När jag skrev min bok ”Från socken till kommun”
läste jag igenom protokoll från 1815-16, 1835-36
och 1849-50 I de protokoll jag gick igenom finns
bara ett par paragrafer som rör dessa hantverkareså kallade gärningsmän. Det är dels paragrafer, där
man antar sockenskräddare, dels sådana där man
entledigar dem. Att de försvunnit i senare protokoll
beror troligen på att efter 1846 fick varje socken själv
bestämma vilka och hur många hantverkare de ville
ha.
I gårdsnamn kan man spåra yrkesgrupper på landsbygden. I Järnboås finns bland annat Skomakartorp,
fortsätter på sidan 11
17
Från sytråd till
järnväg
Skräddare i Älvhyttan
under 1800-talet
Text : Sune och Edit Karlsson.
Älvhöjden ,Foto från Åke Mossbergs bildsamling. Personerna ej kända
på bilden
Byskräddare
Byskräddare Erland Viberg (1855-1927) gifte sig
1885 med Matilda Öberg (1858-1902). Familjen
bodde på Älvhöjden, Älvhyttan. Hela familjen är
samlad på bilden till höger
Karl Bengtsson (1832-1904) med sju år yngre hustru Anna Charlotta Larsdotter arbetade även han som
byskräddare i Älvhyttan. Verksam mellan åren 1883
till 1898 och bodde vid Övragården.
Blomgrens
Skräddare Jakob Blomgren (1813-1891) föddes i Kil
(T). Blomgren fortsatte släkttraditionen och försörjde
sig som skräddare. Inflyttade 1845 till torpet Östra
Vena - idag rivet. Gifter sig samma år med dottern i
huset Maria Ulrika Persdotter (1826-1912).
Ur byskollärare Lars Janssons dagböcker:
I 20 år har Blomgren varit torpare men 1867 köpte
han ¼ del av egendomen och tituleras nu bergsman
i Vena.
De fick tio barn, varav tre dog i späd ålder. Tre söner
började arbeta vid järnvägen. Johan Blomgren blev
lokförare, Israel Blomgren stationsmästare.
Carl-Gustaf Blomgren
Att sitta med nål och tråd ensam i en kammare,
kan ha varit förlamande för en person med hans
kompetens och ekonomiskt ytterst begränsat.
Varför de inte utvandrade kan inte besvaras, kanske brist på pengar eller att Matilda väntade barn.
Lämnar tråd och sax
Äldste sonen Carl-Gustaf född 1847, prövade skräddaryrket under tre år, men trivdes inte. De nyöppnade
järnvägarna i trakten behövde mer personal och de
bjöd ett mer omväxlande liv, som attraherade CarlGustaf. Han fick börja 1876 i Visnums socken som
banvakt vid Vallbron på Värmlandsdelen av NoraKarlskoga Järnväg.
Målmedveten, social och inte rädd för utmaningar
verkar han ha varit.Tyvärr finns ingen för mig tillgänglig dokumentation från hans olika arbetsgivare1, som
beskriver honom. En suddig kopia visar en äldre man
med långt skägg. Troligen bär han järnvägsuniform.
Kanske är han mannen till vänster från första sidan.
Flyttlassen går
Carl-Gustaf gifte sig i januari 1878 med Matilda2
Larsdotter från Korsbäcken i Värmland. Flyttlasset
går i november till Torpa, banvaktsstugan i Löt, där
han efterträdde Olof Andersson.
Sonen Karl Frithiof föds 1880 och två år senare ansöker familjen om utresetillstånd till USA. Men de
stannar i Korsbäcken hos Magdalenas systers familj.
Bosätter sig året därpå i Kristinehamn. Carl anger
arbetare som titel i förhörsboken.
1. BJC kan ha dokument om hans anställning
2Kallas även Magdalena i kyrkböckerna
18
Andra sonen Gustaf Edward föds i juni 1883. Flyttning igen hösten 1884. Vid järnvägen i Sommerstad
får Carl-Gustaf ett nytt jobb som banvakt. Familjen
stannar i över tre år i samhället, innan de återvänder
till Nora kommun.
Striberg – Gränges järnvägsbolag blir hans nya arbetsgivare. Karriärstegen är fulländad, när han utnämns till stationsmästare i Timansberg. Carl-Gustaf
och Matilda flyttar igen, när han pensioneras år 1911.
Arbete som poststationsföreståndare väntar i Lännäs
och paret har sitt hem i Kalsta fram till att Carl- Gustaf dör 1936 i lungsjukdom och Magdalena året därpå
i diabetescoma. Av familjens vuxna barn bosatte sig
en dotter inom Örebro län, övriga vuxna barn finns i
Stockholm eller Värmland.
Källa:
Arkiv Digital
Vikers hembygdsförenings arkiv,
”Evert Öbergs samlingar”
N o tiser
Unik klippsamling
Geneaologiska Föreningen bygger en samling av
notiser och familjeannonser ur Svenska Dagbladet
och Dagens Nyheter. Allt är sökbart på föreningens
hemsida om du är medlem av G.F. Hitintills finns 62
000 sidor i arkivet och täcker åren 1936 - 1966.
Polisunderrättelser
CD- skivor med sökbara pdf- filer innehåller en halv
miljon namn och ca 70 000 sidor. Läs mer på hemsida Old Books Digitaly Remastered, eller http://www.
obdr.se/polis_sokbar.html
Sveriges Befolkning
Inom kort kommer Riksarkivet ut med en ny cd,
Sveriges Befolkning 1990, med cirka 8,6 miljoner
namn. För några månader sedan utgavs Sveriges
Befolkning 1880. Ambitionen är att även presentera
en cd med 1910 års befolkning.
Arkivsök i Nora
Glöm inte Nora kommunarkiv! Öppet tisdagar och
torsdagar 08.00 - 16.00
Boka alltid tid per telefon 0587 /811 90 eller 812 44
Här finns gömda skatter för forskare.
BJC arkivet
Bergs- och Järnvägshistoriskt Centrum är en del av
Örebro länsmuseum. Här finner du material om de
järnvägar vars verksamhet berörde Nora med omnejd
Arkivet har öppet:
Onsdag och torsdag 13.00 - 16.30.
Första torsdagen varje månad kvällsöppet till 20.00.
Telefon :0587 - 140 50 eller 138 06.
Hemsida: www.orebrolansmusseum.se/jarnvagsarkivet.html
Boktips
Karin Tegelberg Falkdalen, Vasa döttrarna.
ISBN13:978-91-85873-87-6.Utgiven 2010. Finns
inte på Nora Bibliotek än. Focus på Gustav Vasas
döttrar, som sällan beskrivits i vår litteratur.
Malin Lennartsson, I säng och säte,
ISBN:91-7966-567-5. Doktorsavhandling från Linnéuniversitetet i Lund 1999, om relationen mellan
kvinnor och män i 1600-talets Småland.
Söker du avhandlingar? www.avhandling.se. kanske
är något för dig.
Astrid Andersen och Gruvstigsgruppen, Glimtar om
Qvinnor i Dalkarlsberg, Nu utges andra boken om
Dalkarlsbergs kvinnor och en efterföljare kommer
under våren. Förhoppningsvis kommer fyraböcker till
av Astrid och gruppen berättar hon i Nerikes Allehanda 7/12, 2010
David Gaunt, Familjeliv i Norden. ISBN:91-7844241-9
Forskarfynd
Britt-Marie och Lars hittade nedanstående notering
i Nora bergslags födelsebok, under arbetet med att
dokumentera all födda från 1737. Läs och njut över
att det är mycket enklare idag, eller hur? Sänder Bror
Rexed postumt ett varmt tack för du-reformen.
Föräldrar:
”Den nionde augusti kl halv sju om aftonen föddes
Högärvördige Herr Prostens Lars Tunelii dotter som den
13:e därpå följande blev döpt och kallad Eva Maria. Dess
fru moder är Katarina Kumblaea.”
Dopvittnen:
”Borgmästaren i Nora Ädel och Högaktad Herr Ulf Kyl-
lenius, Bergsfogden i Nora Bergslag Herr Jakob Fröberg,
samt Herr Directeuren vid Stora Elfstorp boende Herr
Samuel Billinggren. Salige Herr Bergsfogdens Petter
Fröbergs enka Fru Katarina Edzberg, Philosophia och
Theoretica Lectorens i Westeråhs Herr Magister Kumblaei käresta Fru Margareta Elizabet Le Moine, Bägge
dock frånvarande, hvarföre i den förres ställe dopet bevittnade närvarande Bergsfogdens Herr Jakob Fröbergs Fru
Brigitta Christina Willemoth, och i den senares Madame
Elsa Frumerie, samt Fru Inspectorskan Anna Christina
Trotzig vid Elfstorp.”
19
KLUBBINForMAtIoN
Medlemsskap i Nora Släktforskarklubb erhålls genom att betala årsavgiften 150:- för enskild medlem
och 50:- för övrig familjemedlem.
Verksamhetsår: 1 januari - 31 december.
Använd Plusgiro 926 18 96 - 6 och ange organisationsnummer 87 71 00 - 99 51
Glöm inte ange namn på samtliga personer, adresser
och telefonnummer. har du e-post? Sänd adressen till
info@noraforskare.se.
Kontakta oss
Via internet: www.noraforskare.se
info@noraforskare.se
Per telefon: 0730-250 990
Brev eller besök: Eliasonska Gården
rådmansgatan 11
713 31 NorA
Till salu
Britt-Marie Lundell presenterade under 2010 nya
släktredovisningar och nya versioner av tidigare
publicerade . CD för PC i htML och PDF format.
Pris: 250:Bondebysläkten 2 (ca 6 000 ättlingar), Domare
-Pelle ( ca 7 300 ättlingar), Ekestubbe ( ca 8 100
ättlingar),Gellnerska släkten 2 ( ca 8 200 ättlingar),
Hoyersläkten 2 ( ca 6 400 ättlingar), Måns Finne
släkten 2 ( ca 8 000), Mathes Lankinen släkten 2
(ca 8 100 ättlingar), Ringshyttesläkten 2 ( ca 3 330
ättlingar), Simon i Sången släkten 2 ( ca 9750 ättlingar), Sundinska släkten ( ca 4 000 ättlingar)
Klubben säljer
”Arkivpärlor från Nora bergslag”, DVD för PC med
systemkrav Windows 2 000, XP. Pris: 395:- CD för
PC .
Gravinventering Nora bergsförsamling, Födda,
Vigda, Döda. Nora Järnboås och Viker 1860 – 1920.
Pris: 100:register. Järnboås församlings kyrkoarkivarier.
Nora stads- och bergsförsamling samt Vikers kapells
kyrkoarkivarier. Pris 50:- per st
eTT SÄRSKILT TACK TILL
VÅRA SPONSORER
ForSKArStUGAN
Bild:Britt-Marie Lundell
Du får tillgång till onlinetjänster som Genline, Arkiv
Digital, SVAr och Ancestry för din forskning.
Utmärkt boksamling för forskare.
Kursverksamhet för nybörjare och fortsättningskurser arrangeras.
“Problemlösarkvällar” för dig som forskar hemma.
Se annons på hemsidan och under föreningsnytt i
Nerikes Allehanda
öPPEttIDEr
tisdagar kl. 16.30 - 19.30
torsdagar kl. 16.30 -1 9.30
Annan tid efter överenskommelse
VÄLKoMNA
Beställ genom
Nora släktforskarklubb, Eliasonska Gården, rådmansgatan 11, 713 31 NorA,tel.0730-250 990,
e-post: info@noraforskare.se
eller
Britt-Marie Lundell,trädgårdsgatan 14, 713 32
NorA,e-post:bm.lun@telia.com
Priser exklusive frakt & emballage á 20:-
B-föreningbrev
Avsändare:
Nora släktforskarklubb
Eliasonska Gården
Rådmansgatan 11
713 31 NORA
VÅRENS PROGRAM
Årsmöte
Alla medlemmar varmt välkomna
till Tullbackagårdens samlingssal
Tisdag den 15 februari 2011 klockan 19.00
Årsmötesförhandlingar, kaffe och bildvisning med Åke Mossberg
Sänd din motion till årsmötet senast 25 januari 2011
Lördag 19 mars Kl. 10.00 - 14.00
släktforskningens dag
Öppet hus i Nora bibliotek
Söndag 17 april 2011
Utflykt till Norra och södra klysna
Guide: Åke Mossberg
Samling vid torget i Nora kl.14.00
Söndag 29 maj 2011
Utflykt till Övre Järle, Fingerboda och östanbergshyttan
Guide: Åke Mossberg
Samling vid torget i Nora kl. 14.00
Fredag 24 juni 2011
Misdsommarfirande i Pershyttan,
Klubben arrangerar även i år firandet med Hembygdsföreningen. Du är välkommen att besöka festplatsen
och styrelsen inbjuder dig gärna att deltaga i arrangemanget.
obs ! Håll utkik efter fler planerade aktiviteter under våren 2011.!
Via klubbens hemsida eller under “Föreningsnytt” i Nerikes Allehanda får du veta när, var och vad.
ett Varmt TACK
Till slut vill jag tacka er alla som hjälpt mig att göra Anno Domini och alla medlemmar som gett mig förtroendet att redigera vårt medlemsblad. Det har varit två år med många roliga och lärorika stunder.
Nästa år vill jag börja sammanställa min egen forskning, dessutom fördjupa mig inom hantverk och naturligtvis uppsöka för mig nya platser.
Ett särskilt tack till Lars Öjebo. Min datahandledare i två olika layoutprogram och som tålmodigt fixat alla
mina stavfel och undanröjt den värsta norrländska dialekten.
Margareta