Seminarierapport: Vattnets roll i en urbaniserad värld

seminarierapport
Vattnets roll i en urbaniserad värld
Seminarium med anledning av Världsvattendagen
Stockholm, 22 mars 2011
Seminariet arrangerades i samarbete med Stockholm Environment Institute (SEI), FAO
Norden, Sida, UNDP Sweden, UNEP Sweden, WaterAid Sverige, and Stockholm International Water Institute (SIWI)
På Världsvattendagen arrangerade Swedish Water House ett seminarium på temat
Vattnets roll i en urbaniserad värld med anledning av den accelererande urbaniseringen som framförallt sker i utvecklingsländer. Vidare tillkännagavs årets mottagare av
Stockholm Water Prize, Professor Stephen R. Carpenter.
Några sammanfattande slutsatser från dagen:
 Den snabba urbaniseringen saknar stadsplanering och utbyggnaden sker ofta i
form av informella bosättningar. I dessa städer saknas tillgång till vatten och sanitet, ett kommunalt ansvar att tillhandahålla detta, samt finansiering i form av
skattemedel.
 Klimatförändringarna medför mer extremt väder, exempelvis torka och översvämningar, som försvårar tillgången till vatten och sanitet. Hållbar stadsplanering
bör ses som en viktig åtgärd för att anpassa städer till klimatförändringarna.
 Sverige måste erkänna tillgång till vatten och sanitet som en universell mänsklig
rättighet och öka den andel av biståndet som går till projekt för vatten och sanitet. Utöver detta efterfrågas investeringar i utvecklingsländerna. För att klara
detta krävs samarbete över alla discipliner.
 Det kommer krävas en beteendeförändring, där ohållbara system ses över och
görs hållbara. Sveriges levnadssätt får globala effekter, t ex i form av ohållbar
vattenanvändning i utvecklingsländer.
Välkomstanförande - Karin Lexén, chef, Swedish Water House och Joakim Harlin,
senior water resources advisor, UNDP
Årets tema innefattar vattenförsörjning, sanitet och avlopp samt urbana utmaningar i
en tid då merparten av världens befolkning lever i urbana miljöer. FN:s generalsekreterare betonade i sitt tal att problematiken inte bara handlar om brist på vatten, utan
även brist i förvaltning, policys, organisation och ledarskap. Syftet med Världsvattendagen är att rikta uppmärksamhet mot dessa frågor, att belysa kopplingen mellan vatten
och sanitet och utveckling samt att peka på lösningar och framtida möjligheter.
Tillkännagivande av årets mottagare av Stockholm Water Prize – Per-Arne Malmqvist, Professor, Stockholm International Water Institute
Årets mottagare av Stockholm Water Price är Professor Stephen R. Carpenter, vid University of Wisconsin-Madison, USA. Carpenter belönas för sitt vetenskapliga arbete inom
sötvattenområdet, där han producerat några av de senaste årtiondenas viktigaste re-
1
seminarierapport
sultat. Särskilt inom begreppet tropisk kaskad, som handlar om hur frånvaron av rovfiskar
kan öka igenväxningen i sjöar genom att hela den akvatiska näringskedjan förändras.
Frågor från publiken om årets pristagare, besvaras av Lars Tranvik, ordförande i nomineringskommittén
Att återplantera rovfiskar låter som ett sätt att återställa ett ekosystem, men att fiska ut
småfisk som att manipulera ett ekosystem ytterligare?
Nej, det kan vara en större manipulation med ekosystemet att sätta in ny fisk, pga annorlunda genetisk sammansättning på fisken som sätts in. Att fiska ut skarpsillen är
samma sak som hade hänt om rovfisken fanns kvar. Alla dessa åtgärder kommer från
Carpenters idé om tropisk kaskad.
Vad får rovfisken att försvinna?
När det gäller Östersjön kan man beskylla fisket. I väldigt näringsrika insjöar är det mer
komplicerat och beror troligtvis på en ökad grumlighet – rovfisk jagar visuellt och skadas
således på grund av grumligheten, medan mindre fiskar premineras - en fördel för bytesfisken.
Vatten i en urbaniserad värld – en nyckel för att nå Millenniemålen - Jan Eliasson, ordförande i WaterAid Sverige och en av FN:s generalsekreterares speciella
millenniemålsambassadörer
Vatten är en av de mest angelägna frågorna att diskutera, de senaste händelserna i
världen är genomgående vattenrelaterade. År 2030 kommer 60 % av världens befolkning att bo i urbana områden och denna siffra ökar ständigt. Många av dessa urbana
miljöer är inte organiserade: det saknas system för vattenförsörjning, avlopp och sanitet,
liksom kommunala investeringar och skattemedel. När städerna växer med informella
bosättningar, skapas juridiska problem om vem som äger land. De fattiga drabbas hårdare och betalar mer för sitt vatten, även i absoluta termer. 885 miljoner saknar tillgång
till vatten och 2,5 miljarder saknar tillgång till sanitet. Varje dag dör 4000 barn under fem
års ålder till följd av otillräcklig tillgång till rent vatten. Att uppfylla Millenniemål 7 som
innebär en förbättring av tillgången till vatten och sanitet, skulle ha en multiplikatoreffekt
och hjälpa till att uppfylla de resterande Millenniemålen.
 Andelen av biståndet som går till vatten och sanitet borde öka. Den svenska
summan är mindre än tre procent, kanske så lite som 1,2 procent.
 Regeringar och biståndsorganisationer, som får skattemedel, borde använda
pengarna till vatten och sanitet.
 Vi behöver bedriva opinionsbildning och kräva att regeringen låter Sverige erkänna tillgång till vatten och sanitet som en mänsklig rättighet.
Det senare är ingen politisering av mänskliga rättigheter, följderna av brist på tillgång till
vatten går emot artikel 3, rätten till liv, i den universella deklarationen om mänskliga rättigheter. En sjunkande andel av biståndet går till vattenrelaterade projekt och det är
paradoxalt med tanke på den växande opinionen - det är viktigt att skaffa mer resurser
och medel till denna sektor och att stärka kunskapen. Det blir aldrig utveckling eller fred
på varaktig basis utan respekt för de mänskliga rättigheterna. Vi måste arbeta horisontellt och inte vertikalt - dagens problem kan inte lösas utan samarbete mellan discipliner.
2
seminarierapport
Urbaniseringen och kampen om resurserna - Jakob Lundberg, informationsansvarig, FAO Norden
Möjligheterna på landsbygden försvinner alltmer, människor tvingas in i urbana miljöer.
Denna oplanerade stadsbebyggelse och tillväxt av informella bosättningar saknar ofta
helt reglering.
 Städer utgör endast tre procent av jordens landyta, men står för ca 80 % av alla
utsläpp. De har en stor miljöpåverkan och slukar resurser från omkringliggande
hav och landområden.
 Den mest alarmerande trenden är att det blir fler megastäder: städer med fler än
10 miljoner invånare. De flesta står inför en allvarlig vattenbrist.
 Många människor i informella bosättningar dör till följd av otillräcklig tillgång till
bra vatten och drabbas hårt vid naturkatastrofer, som översvämningar.
 Klimatförändringarna påverkar i form kraftigare regn och torka. Fler naturkatastrofer framöver är att vänta, och en havsnivåhöjning kommer orsaka stora problem.
 Barn dör i kolera, diarré och malaria, sjukdomar som sprids på grund av dålig
stadsplanering och brist på rent vatten.
 Det finns förluster i systemen, läckaget av färskvatten från vattenledningar kan
vara så stora som 50 %.
Framtida lösningar
 Att bygga skog är billigare än att bygga konventionella reningsverk, de naturliga
lösningarna är ofta mer kostnadseffektiva.
 Integrera slummen i stadsplaneringarna och i de lokala myndigheternas ansvar.
 Subventioner för att skapa tillgång till vatten till ett överkomligt pris.
 Återvinning av avloppsvatten är viktigt för att minska behovet av grundvatten.
 Bättre koordinering mellan sektorer - lokalt och globalt.
Durban – Sustainable city in practice – Neil Macleod, CEO eThekwini Water and
Sanitation, Durban, Sydafrika
South Africa was first to recognize water and sanitation as a human right in the constitution in 1996, so providing access to basic services, housing and a clean environment are
constitutional obligations.
 The city of Durban lacks good planning, there are problems with slums and poverty is reality - 40 percent live on less than 2 dollars a day.
 A lot of money is spent on public health services, treating cholera and other diseases. Money that could go to investments in infrastructure instead.
 The city is growing at a high rate and many people lack access to piped water
and safe sanitation. There is also a critical housing shortage.
 Durban has developed a municipal infrastructure investment model with categories of expenditure and all areas need to be acknowledged, not just water and
sanitation, but infrastructure, health care, electricity and schools.
 The level of service offered to customers has to be affordable to both the customers and the water services authority.
 As a city we can integrate our own implementation efforts, but it is more difficult
to influence the decisions of private sector developers.
3
seminarierapport


Environmental concerns require integrated planning if they are to be addressed.
In Durban the concerns include adequate water resources, food security, public
health and river water quality.
For sustainable agriculture, we need to think in new ways. From a recent project,
nutrients from urin and feces is used as fertilizers - it is sustainable and totally safe.
Question from Karin: In 1996, how important was the human right approach for water
and sanitation?
I did not put it under the heading of a human right. I only asked myself, how do we provide water? It is about running a business; economic and moral standpoints are drivers.
On a massive scale, how do we move from massive water based sanitation to a more
sustainable way, in an urban environment? What are the innovative solutions?
I is not just being “innovative”, it should be a normal development. We still use the same
water closets today as in 1860! 30 percent of the water used in households is used for
WCs. It flushes up to 10 liters of perfectly good drinking water down the drain. We need
to find sustainable solutions that are cheap enough for poor people. A membrane or a
coating, instead of water, are some ideas that we work with.
Besvärliga väderhändelser och klimatanpassning på lokal nivå i Sverige – Annica Carlsson-Kanyama, forskningschef, FOI och programchef, Climatools
Det gäller att anpassa samhället till klimatförändringarna även på lokal nivå och det
som måste hanteras är vädret, inte klimatet. Metoden Lokal klimateffektprofil är enkel man samlar information om vad som hänt för att förstå nuvarande systems sårbarheter
för översvämningar, värmeböljor och torka. Syftet är att bättre förstå hur vi behöver anpassa oss till ett förändrat klimat.
 Det är billigt att komma igång, det involverar alla förvaltningar, ger en övergripande bild och pekar på lösningar.
 Genomförandet tar två till tre månader, där man definierar syfte, mottagare och
möjliga användningsområden. Information om hur vädret sett ut samlas in från
lokal media och olika förvaltningar, för att skapa en plattform för framtida prognoser. Man skapar en databas med väderhändelser och dess konsekvenser,
sedan sammanställs och analyseras all data och resultaten publiceras.
 Metoden Lokal klimateffektprofil kan vara ett verktyg i anpassningsarbetet, det
ger relevanta resultat för vatten. Problem som vi har i Sverige, som torka, bränder,
bevattningsproblem på sommaren, extremt blåst och kraftiga regn måste kunna
hanteras.
 I framtiden kommer havet kommer att stå i samma nivå som reningsbassängerna
och detta kommer ge problem. Vi behöver tillvarata de åtgärder som har gjorts
och de idéer som finns.
Fråga från Karin: Har medvetandet ökat kring anpassningar?
4
seminarierapport
De kraftiga regnen 2007 var en ögonöppnare, det blev en start för anpassningsarbetet.
Tidigare var utsläpp den enda frågan. Klimatfrågan måste lyftas i vattensammanhang,
vatten är en central del i anpassningen.
Hållbara städer – vatten och klimat – finansieringsströmmar och prioriteringar –
Helen Holm, rådgivare på avdelningen för reform och selektivt samarbete, Sida
Sveriges utvecklingssamarbete inom det urbana området, policyn för Miljö- och klimatfrågor, har det övergripande målet en förbättrad miljö, hållbart nyttjande av naturresurser och stärkt motståndskraft mot miljöpåverkan och klimatförändringar i utvecklingsländer samt begränsad miljöpåverkan.
 Miljö- och klimataspekter är en central utgångspunkt för utvecklingssamarbetet
som måste integreras. Policyns tematiska områden är institutionell kapacitet, livsmedelstillgång och ekosystemtjänster, vattenresurshantering och vatten och sanitet, hållbar energi samt hållbar stadsutveckling.
 Sida arbetar med detta genom att identifiera, analysera och bedöma komplexa
samband mellan miljö, fattigdomsminskning och ekonomisk tillväxt.
 Givarsamfundets totala budget ökar – andelen till vatten och sanitet minskar.
 Ländernas egen medianallokering i statsbudgeten till vatten och sanitet är 0,48%
av BNP
 Vatten och sanitet fick år 2008 0,5 miljard kronor, drygt 3 % av Sidas totala stöd,
OECD medel var 8 % år 2006
 Det finns ett ökat fokus på hållbara städer, med tematisk prioritering i Miljö- och
klimatpolicyn, det har alltså starkt stöd på policynivå.
Fråga: Har andelen av biståndet som går till vatten och sanitet sjunkit? Och vad hände
mellan policy och implementering?
Det har gått ner om man jämför med för 10-15 år sedan och minskat som andel av det
totala utvecklingsarbetet. En delförklaring är lands-, ämnes- och sektorskoncentrationen. Vissa länder har fasats ut, denna prioritering gjordes i landsstrategin.
Paneldebatt – Åsa Romson (mp), ledamot Miljö- och Jordbruksutskottet, Désirée
Pethrus (kd), ledamot Utrikesutskottet, Pyry Niemi (s), ledamot Miljö- och Jordbruksutskottet, Kerstin Lundgren (c), ledamot Utrikesutskottet. Moderator – Karin
Lexén.
Många av de allra fattigaste lever i tillväxtsekonomier och i länder som inte får stöd via
biståndet direkt. Hur kan Sverige hjälpa dessa människor i slummen i tillväxtsekonomier,
där klyftorna är stora mellan rika och fattiga? Och hamnar långsiktigthet i konflikt med
fokus på snabba resultat?
Désirée Pethrus (kd): Det finns ingen enkel eller generell lösning för varje land. Fokus
borde ligga på att ge resurser, att följa upp och att hitta enkla, hållbara system som
fungerar i vardagen, långsiktiga prognoser är viktiga.
Vattenfrågan är inte så tydlig i er politik, är det svårt att prata om många olika frågor
samtidigt? Generellt pratas det mycket om klimat och utsläppsminskningar, men mindre
om anpassningsåtgärder?
5
seminarierapport
Åsa Romson (mp): Klimatfrågan har ökat möjligheterna att öppna för en bredare miljöpolitik. Vi som land är inte duktiga på att förvalta resursen vatten, vi har för gott om det.
Vi har mycket att göra på hemmaplan: kommunerna kan lära av varandra och samverka, vara en del av biståndsarbetet, inte minst för hållbara städer. Bra system har
byggts ut, men ansvarshanteringen är osäker.
Kerstin Lundgren (c): De småskaliga lösningarna är viktiga, de stora är inte lika lätta att
ta till sig och detta gäller inte minst för utvecklingsländer. Näringslivet spelar också en
stor roll. Landsfokuseringen var ett nytt sätt att jobba för att fokusera på de fattigaste
länderna. Vattenfrågorna är en viktig del att hålla kvar och de är prioriterade i de nya
policydokumenten.
Det är lätt att tro att detta är saker som händer långt borta, men vad händer lokalt, i
Sverige? Och vad är din syn på landsfokuseringen?
Pyry Niemi (s): Vi behöver förändra våra beteenden snart och skapa förutsättningar för
lokala lösningar.
Désirée Pethrus (kd): Vi måste förebygga redan nu för kommande effekter av klimatförändringarna. I rena pengar ökar biståndet nu och resurser satsas. Det finns en ökad fokusering i regeringens budget med tre olika prioriteringar: förbättrad vattenresurshantering, ökad tillgång till rent vatten och grundläggande sanitet. Vi politiker måste se det
som en mänsklig rättighet och våga lyfta den frågan. Klimat och vatten och sanitet
hänger ihop. Det är ett etiskt dilemma: vi använder mycket vatten, inte minst i form av
hur vi äter – stor konsumtion av kött som har en väldigt vattenkrävande produktion.
Åsa Romson (mp): Konsumtionspåverkan har vi i Sverige jobbat för lite med. Vi importerar miljöpåverkan, inte minst när det gäller köttkonsumtion. Sverige är en del av problemet, vår miljöpåverkan är inte lokal, utan global – vi bidrar till ohållbara vattensystem i
många delar av världen. Vi har ett klimatansvar för fattiga länder, löftena om de extra
miljarderna i bistånd tar man in i 1-procentsbudgeten och det är inte bra för de övriga
miljömålen.
Kerstin Lundgren (c): Man ska inte stirra sig blind på uppföljning, vi kan inte följa upp på
ett års basis, utan behöver längre tidsperspektiv. Grundvattnet är också viktigt, inte bara
dricks- och avloppsvatten. Vår miljöskuld kan fortplanta sig i våra grundvatten och förstöra framtida möjligheter.
Kommentarer på hur vi allokerar våra resurser? Hur mycket av biståndet används för
additionella insatser?
Kerstin Lundgren (c): Vi har kämpat för 1-procentsnivån på biståndet och det har inneburit en kraftig höjning. Sveriges bistånd ökar, till skillnad från många andra länders, som
dragits ner. Millenniemål 7 måste ingå i biståndssatsningen och diskuteras om det ska
höjas ytterligare. De stora resurserna finns i näringslivet och många fattiga länder efterfrågar investeringar, inte bistånd.
6
seminarierapport
Frågor från publiken:




Även om Millenniemål 7 uppnås kommer 800 miljoner människor sakna tillgång till
rent vatten och sanitet. Kan inte Sverige sätta upp mer konkreta mål, där man
räknar antalet människor som har tillgång till vatten och sanitet?
Kommer man att försöka lyfta fram multilaterala samarbeten?
Det är fortfarande billigare att inte vara miljövänlig. Är det en fråga om ett ekonomiskt systematiskt feltänk?
Utvecklingsländerna vill ha klimatinsatser och utvecklingsbistånd, är man beredd
att stödja båda?
Pyry Niemi (s):
 Ja till multilaterala samarbeten, men på vilket sätt?
 Det finns många knep för miljövänlig konsumtion, rent politiskt kan man prata om
ursprungsmärkning, vad som importeras. Med de fria handelsmöjligheterna inom
EU skapar problem, Sverige har inte alltid kontroll. Ställ krav på tillverkarna.
 Fattigdomsbekämpande pengar ska inte användas för klimatfrågan, båda målen kan stödjas.
Kerstin Lundgren (c):
 Det är inte alltid bra att fokusera mera, när man kastar om i systemet hela tiden
förstör det för utvärdering. Jag är osäker om precisa mål med antal personer är
bästa styrmedlet.
 Ja till ökade insatser i de multilaterala systemen, både i EU och globalt.
 Jobba för ett globalt frihandelsavtal, till exempel i form av ökade tullar.
 Först och främst måste vi klara 1-procentsmålet. Om övriga länder nådde samma
mål som Sverige skulle det generera mer resurser.
Åsa Romson (mp):
 Det multilaterala systemet har en positiv inverkan, men har tidigare gjort skada
då det privata näringslivet skulle lösa vatten- och sanitetslösningar, med avtal
som sprack och städer som råkade illa ut.
 Det lönar sig inte tillräckligt att vara miljövänlig. Klimat borde ligga utöver det
vanliga biståndet, annars devalveras allt annat viktigt utvecklingsarbete.
 Klimat är en del av 1-procentsmålet för bistånd men det borde inte ingå. Additionaliteten måste ligga utöver detta, annars kommer Millenniemål 7 parasitera
på övriga Millenniemål.
Désirée Pethrus (kd):
 Sverige satsar mycket på det multilaterala samarbetet och detta arbete borde
fortsätta.
 Det kommer att komma regler för konsumtion, energimärkning av varor för att
öka medvetenheten hos konsumenter, som också har ett ansvar.
 Det kommer att behövas mer pengar, men utvecklingsbiståndet skulle kunna lösa
klimatfrågan. 1-procentsmålet är viktigt att hålla, detta ökar när Sveriges ekonomi går bättre.
/Julia Engqvist för Swedish Water House
7