Blockad i Helsingborg sid 4. "Ship to Bosnia" sid 6. 100-års

Blockad i Helsingborg sid 4. "Ship to Bosnia" sid 6. 100-års jubileum sid 8. lnflationsinflam·
mationen sid 11. Kris i Halmstad sid 14. "Och i köket gnällde Bildt sid 20. Extra Stuvarn sid 23
LEDARE
I
I N NEHÅLL
Medarbetarna
motarbetar förändringar i hamnarna?
Vi står när detta skrives mitt i en avtalsrörelse som varit osedvanligt
turbulent. Hittills har flera konflikter genomförts, som övertidsblockad inom
verkstadsindustrin och punktstrejker inom handeln. Man kan fråga sig
varför det har blivit så svårt att nå överenskommelser just i år och svaret
torde ha en mer idelologisk än ekonomisk karaktär.
Arbetsgivarna , och då främst Verkstadsindustrin (VI), har drivit långtgående krav om lokal lönebildning och denna lönesättning skall ske utan
lokal strejkrätt, vilket i praktiken innebär att arbetsgivarna sätter lönen.
Därför känns det skönt att fackförbunden sätter hårt mot hårt för att slå
tillbaka denna offensiv från SAF och dess medlemsförbund. I Hamnarbetarförbundet har vi alltid i och för sig förespråkat lokala kollektivavtal, men
dessa skall då naturligtvis vara lokala kollektivavtal slutna efter lokala
förhandlingar fack - arbetsgivare emellan, med bibehållen konflikträtt under
förhandlingfasen.
Ideologin är ibland svår att leva upp till , det visar inte minst Vl:s
reaktion efter det att överenskommelse nåtts inom pappersindustrin. Vi
tyckte då att Pappersarbetsgivarna slutit ett alldeles för dyrt avtal , men de
senare ansåg att deras industrier kunde bära dessa löneökningar, som för
övrigt ligger på 3,8 procent under två år, vilket inte kan vara speciellt dyrt
med tanke på den vinstutveckling pappersindustrin haft under senare år.
Hamnarbetarförbundet har i maj tillbakavisat förslaget om ett nytt lönesystem i hamnarna och menar att då förhandlandet dragit så långt ut på
tiden måste en överenskommelse nås om en löneökning enligt det
nuvarande systemet. Diskussionerna om ett alternativ kan sedan fortsätta
under den kommande avtalsperioden .
En annan trend av närmast ideologisk karaktär förmärks alltmer i en
mängd olika sammanhang. Hamn- och stuveribranschen beskylls allt som
oftast för att vara oflexibel och - som det brukar heta - förändringsobenägen. Arbetsgivarsidan använder nu de flesta av sina forum för att
trumfa igenom budskapet att detta är hamnarbetarnas , och deras fackliga
organisationers , fel. Det finns inte ett seminarium eller annan sammankomst där hamn- och stuveribranschen diskuteras som man inte tar
tillfället i akt och talar om att hamnarbetarna är tröga och ovilliga till någon
som helst förändring. Ibland ligger roten till det onda i den fackliga
splittringen och ibland hittar man någon annan ursäkt.
I Sveriges hamn- och Stuveriförbunds svar till Sjöfartspolitiska
utredningen heter det bl a " En effektiv hamnverksamhet förutsätter vidare
att hamnarbetarna och deras organisationer tillägnar sig en större
förståelse för att teknisk utveckling också ställer krav på förändringar vad
avser arbetsformerna i hamn och stuveri. Den utveckling, tekniskt och
personellt som krävs för en rationell hantering, kan inte få bromsas av
fackliga gränstvister och 'monpolistiska' bemanningskrav " .
Vilket trams!
Knappast någon annan yrkesgrupp har tvingats acceptera en så hård
rationalisering som just hamnarbetarna .
Vad det i själva verket är frågan om är att hamnarbetarnas fackliga
organisationer krävt att få viss del av rationaliseringsvinster och få ett visst
inflytande över omstrukturering och omorganisation i hamnarna. Och
eftersom hamnarbetarfackföreningarna i viss mån lyckats utöva ett
inflytande kan man t ex läsa i Stockholms Hamns affärsplan för 1995 1997 under rubriken " Hamnens svaga sidor: Avtalen på kollektivsidan".
Ursäkta oss herrar hamn- och stuveridirektörer, men hur tror ni att det
skall gå att genomföra - kanske nödvändiga - förändringar med väl motiverade hamnarbetare ("medarbetare") om ni skyller branschens alla
tillkortakommanden på just dessa hamnarbetare?
BJÖRN A. BORG
2 HAMNARBETAREN
2/95
ARBETAREN 2/95
Svenska Hamnarbetarförbundet är ett fristående fackförbund för arbetare inom hamn- och stuverinäringen ,
samt arbetare med likartade arbetsuppgifter.
Förbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 och har
idag avdelningar i 24 svenska hamnar och dessutom
på land- och flygterminaler. Målsättningen för Svenska
Hamnarbetarförbundet är att främja medlemmarnas
fackliga , ekonomiska , sociala och kulturella intressen.
Detta sker bl a genom att verka för löntagarnas bestämmanderätt i företagen och krav på produktionens
styrning i sådan riktning att löntagarnas och samhällets intressen tillgodoses på bästa sätt. Vidare att
verka för sociala reformer och solidaritet med arbetarklassen - nationellt och internationellt.
För ytterligare upplysningar kontakta den lokala
avdelningen på orten eller förbundskontoret i Örnsköldsvik, tel 0660-135 70. Avd 1 i Stockholm , 08-667
83 47. Avd 4 i Göteborg, 031-51 54 51.
BLOCKAD AV GlnBÅT
När Kemira avser att lasta ut flera ton arsenikslam från
Helsingborg har avd 6 dragit i handbromsen och lagt
båten i blockad . Samtidigt ökar
medlemsantalet i avdelningen ........... ...... ...... .........
4
SHIP TO BOSNIA
Leif Jansson är i Bosnien för att knyta kontakter och
organisera transporter och distribution av alla
förnödenheter i de containrar som skickas ner i höst.
Rutten ner genom Europa klarnar också alltmer,
6
bl a kommer skeppet att angöra Aberdeen ... ......... ..
STOCKHOLMS HAMNARBETARFACK 100 ÅR!
Med båt från Stan anlände jubileumsfestdeltagarna
till Karlhälls Gård på Långholmen när avd 1 firade sitt
100-årsjubileum. Ull Lindfors, Anders Under och
Torgny Björk underhöll . Hamndirektören
överräckte en check på 500 000 kronor .............
10
EN HAMN I KRIS
I Halmstad har hamn arbetarna det jobbigt. En akut förtroendekris mellan ledningen och stuvarkåren
har lett till att stämningen på kajen blivit dålig .. ...
14
BILDT SURRAR I KÖKET
Nina Lekander wallraffar i SAF-köket och avslöjar en
ung Bildts litanior om fräcka arbetare som sjukskriver sig, en parodi på sig själv helt enkelt.. .... .
21
OMSLAGSPROFILEN · HOLGER WESTMAN
Kocken som stuvade om en profil i Helsingborg.
Foto: Johan Aredal ... ..... ....................... ...............
24
LOSSAT
~
LOSSAT
Nå"r sommdr-en nv kommer
rn~.ste jag
g~
not
)
Det
~r-
]~ horpJs att Ju.
".a·11 tar sen
Och ati
Ju
kJn
förstJ
\
Jogs ati ta
s~rnester-
laj' lämnar dt$
rneJ en svGl
/
Redaktion: Ulf Bergman (layout/grafisk formgivning), Björn A Borg (fackredaktör) , Karl-Axel Sjölund (ansvarig utgivare), Mikael Ödesjö (chefredaktör). Postadress:
Pilotgt 23, 128 32 Skarpnäck. Tel: 08-604 98 94. Fax: 08-667 84 47. Prenumeration: 100 kr/år.Utkommer: 4 ggr/år. Upplaga: 3 000 ex. Tryck: Esshå Tryck
Adressändring? När Du, som är medlem eller prenumerant eller på annat sätt får tidningen Hamnarbetaren hemsänd per post, ändrar adress skall Du meddela detta
till Svenska Hamnarbetarförbundet, Box 406, 891 28 Örnsköldsvik.
2/95
HAMNARBETAREN
3
LOSSAT
~
LOSSAT
Nå·r sommdren nv kommer
rn~.ste jag
g~
not
)
]~
horpJs 4H:. Jl(
va"nfeir sen
Och at.-l Ju
först.!
kdn
\
z
0
en
en
>
<(
....
en
:::>
"'
0:
UJ
a.
>
<(
Det .åt Jags ati ta
se-mester1ag tärn na r dt$
rneJ en s~~k
I
Redaktion: Ulf Bergman (layout/grafi sk fo rmgivning) , Björn A Borg (fackreda ktör), Karl-Axel Sj ölund (ansvarig utgivare) , Mikael Ödesj ö (chefredaktör). Postadress:
Pi lotgt 23, 128 32 Skarpnäck. Tel: 08-604 98 94. Fax: 08-667 84 47. Prenumeration: 100 kr/år.Utkommer: 4 ggr/år. Upplaga: 3 000 ex. Tryck: Esshå Tryck
Adressändring? När Du, som är medlem el ler prenumerant eller på annat sätt får tidningen Harnnarbetaren hemsänd per post, ändrar adress skal l Du meddela detta
till Svenska Hamnarbetarförbundet, Box 406, 891 28 Örnsköldsvik.
2/95
HAMNARBETAREN
3
L OS S A T
•
•
HELSINGBORG
Hamn "'tar över!
Hamnarbetarförbundets medlemsantal i Helsingborg ökar starkt. På
kort tid har avdelning 6 fått 21 nya
medlemmar, så nu är man 82
stycken.
- Vi håller på att ta över här
nere nu, konstaterar Peter Shaw
lyckligt, och säger sig förstå att
an ledningen till tillströmningen är
ökade insikter om Hamnarbetarförbundets framgångsrika arbete.
Blockad
av giftbåt.
Kemikalieföretaget Kemira har fått
en båt blockerad av Hamnarbetarförbundets avd 6 i Helsingborg.
Kemira lastar ibland ut restprodukter i Kopparbergs-hamnen och har
nu aviserat att lasta ut flera tusentals ton arsenikslam .
För Peter Shaw, som är en av
dem som läst det varudeklerade
innehållet på slammet handlar det
om en rejäl miljöskandal.
;i
"'
-i::
t;:i
...
...."'
"'
i:l_,
4 HAMNARBE T AREN
2 / 95
- Jag blir förskräckt! erkänner
han . Trettio procent av innehållet är
ren arsenik, och sedan finns där
lite annat småt och gott, som om
inte det skulle räcka. Och arbetsgivaren talar om att "det nog ska
gå bra att lasta i storsäckar bara vi
har masker på oss", jojo ... !
Peter har tagit reda på mer
fakta om godset och fått veta att
det är behäftat med stor explosionsrisk om det kommer i kontakt
med bl a aluminium och zink. Och
eftersom han är helt på det klara
med att det kommer att bli spill vid
hanteringen kräver nu avd 6 att
Yrkesinspektionen noggrannt
undersöker dels själva hanteringsförutsättningarna och dels den
skyddsutrustning som skall bäras.
- Vi vill också få försäkringar
om att lasten verkligen kommer att
gå till det norska företag som
nämnts , så att det inte blir frågan
om någon dumpningstripp ner till
Afrika, säger Peter Shaw.
- Till saken hör också att
Transportarbetarförbundets
huvudskyddsombud i Helsingborgs
hamn redan godkänt utlastningen
av arsenikslammet, tillägger han
och vet inte om han ska skratta
eller gråta.
•
LO S S A T
94 år
Eskil Larsson
Stockholm
12juni
Evald Karlsson
Enskede
26 september
93 år
Ossian Söderberg
Domsjö
26juni
91 år
Birger Hägglund
Nordingrå
9juni
Bernt Persson
Söderhamn
3 september
Melker Karlsson
Göteborg
4juli
Marinko Marie
Göteborg
15juli
Konrad Nilsson
Nonfjärden
16 juni
Ivan Persson
Sölvesborg
22 september
Kaj Persson
Sölvesborg
9juli
V.alter Sjölund
Ornsköldsvik
28juli
Bror Allan Sandin
Farsta
20juni
Helmer Andersson
Holmsund
26 september
Inge Martin
Andersson
Segeltorp
15juli
Kenneth Carlsson
Göteborg
29juli
Birger Rundgren
Arsta
5juli
Oskar Eliasson
Halmstad
ll september
Gunnar Pettersson
Bureå
6 augusti
Emfrid Hägglund
Örnsköldsvik
6juni
Alvar Radland
Stockholm
17 augusti
Olof Olsson
Arnäsvall
25juli
Alrik Lundberg
Anäset
21 augusti
90 år
Runo Svensson
Västra Frölunda
24juni
75 år
85 år
Frank Karlsson
Dingle
15juni
Harald Johansson
Sundsvall
5juni
Sven Eklund
Göteborg 20 juni
70 år
Kurt Nylander
Lönsboda
23juni
Georg Forsberg
Skellefteå
8juli
Hjalmar Sundqvist
Docksta
l/juli
Frans Deleskiewez
Helsingborg
15 augusti
Mats Josefsson
Kungsbacka
24 augusti
Stig Sjölander
Sundsvall
19 juli
Erik Hedlund
Ruda
15 augusti
Ingvar Rutgersson
Göteborg
17 augusti
lngamar Helgesson
Askim
18 augusti
Bertil Nilsson
Nonfjärden
7september
AH Svensson
Mölndal
16 september
Rem! Arntsen
Helsingborg
16 juli
Kjell Larsson
Kungälv
18juli
Bengt Olof Gustavsson Blomstennåla
29juli
Eivind Ladefoged
Göteborg
26 augusti
Torsten Karlsson
Umeå
3 september
Stig Pettersson
Kungälv
18juli
Mats Johan Zeits
Solna
1augusti
Lars-Erik Karlsson
Oxelösund
4augusti
RoH Boström
Norrköping
4augusti
Clarence Sijernberg
Stockholm
5 augusti
Ove Lindqvist
Piteå
17 september
Mats Berglund
Jävrebyn
23 augusti
50 år
Claes Håkan Hanell
Söderköping
30 augusti
Erling Hedqvist
Angered
2juni
Martin Johansson
Luleå 8juni
Kurt Johansson
Göteborg
1september
Kjell Erik Berglund
Västerås
9juni
Ake BrynoHsson
Norrköping
4september
60 år
Hans Yngve
Svensson
Hönö 19 juni
Kurt Vallin
Lunde
10 september
Rune Norberg
Göteborg
18 september
Wilhelm Thunberg
Hudiksvall
10 augusti
Olof Jonsson
Göteborg 1juli
Charles Torbensson
Göteborg
31 augusti
Gustav Karlsson
Halmstad
30juli
Leonard Snäll
Haparanda
10 september
Olov Gustavsson
Norsholm
15 augusti
lsmael Sengul
Holmsund
23 september
Eiluf Nielsen
Västra Frölunda
10 juni
Bo Sanden
Hisings Kärra
23juni
Hans Kindgren
Angered
19 september
Hilding Nyström
Hörnefors
17 september
Karl Johannesson
Göteborg
18 augusti
65 år
Mauritz Johansson
Göteborg
lljuni
Ove Sjöberg
Anäset
23juni
Krister Holm
Norrköping
26 september
80 år
Evert Bengtsson
Huddinge
25 augusti
Carl Gustav
Nicklasson
Oskarshamn
2juni
Stefan Lindkvist
Skellefteå
24juni
Jan-Erik Svennecke
Göteborg
2juli
Kenneth Östberg
Lindome
30 september
Karl Bergström
Stockholm
29 augusti
Jens Eriksson
Oxelösund
2ljuni
Esa Sironen
Harestad
3juli
Boris Rebec
Göteborg
&juli
Sven Söderlund
Härnösand 4juni
Gunnar Jansson
Göteborg 7juni
Stig Lorentzon
Västra Frölunda
28 augusti
Hadar Bergström
Nordmaling
14 september
Henning Larsson
Råneå
18 september
-- DET!
FINSKT TACK FOR STO
Den varslade strejk som hotade finska Bil· och Transportbranschens Arbetarförbund
~
LOSSAT
hade stöd även i svenska hamnar. Lokalavdelningarna var förberedda på att block·
era allt rullande gods/trailers som kom via landsväg på väg till eller ifrån Finland.
Bara några minuter innan strejken skulle ha inletts antog parterna ett medlingsförslag från riksförlikningsmannen. Det uppnådda resultatet med bl a löneförhöjning
på 5, 7 procent mottogs välvilligt av Bil- och Transportbranschens Arbetarförbund.
Svenska Hamnarbetarförbundet får också ett officiellt tack från den finska
organisationen för stödet i kampen för arbetarnas förmåner. Kauko Lehikoinen,
orförande, och Matti Vehkaoja, sekreterare i förbundet, framför tacket.
2/95
HAMNARBETAREN 5
L OSSAT
Ship To Bosnia seglar i medvind
0
••
Arsstamma
i A·kassan
Fredag 2 juni höll Hamnarbetarnas Arbetslöshetskassa sin årliga stämma.
Ombud för 11 s k valdistrikt mötte upp i Stockholm tillsammans med
inbjudna gäster från AMS
och Arbetslöshetskassornas Samorganisation.
På mötet hölls sedvanliga årsstämmoförhandlingar och från dessa kan
rapporteras att avgiften till
A-kassan måste höjas med
15 kronor per medlem och
månad från 1 januari -96.
Detta beror på att får Akassa, genom riksdagsbeslut, måste betala ett s k
finansierings bidrag som
för närvarande uppgår till
ca 570 000 kronor årligen.
Då de inbjudna gästerna hade ordet bekräftades de fa rhågor som
hysts beträffande ytterligare fö rsämringar
avseende arbetslöshetsförsäkringen bl a för de
deltidsarbetslösa. Detta är
därför något som såväl
förbund som avdelningar
får beakta framöver vid
kommande förhandlingar.
BJÖRN A. BORG
ordförande A-kassan
6
H AMNARBETAREN
2/95
Det gigantiska stödprojektet för den lidande civilbefolkningen - Ship to Bosnia - växer
fort. Flera fackliga organisationer, däribland Svenska Hamnarbetarförbundet, Svenska
Lantarbetarförbundet och Livsmedelsarbetarförbundet stöder projektet aktivt. Det
senaste bidraget, från Lantarbetarförbundet, är en brandbil.
- Rent symboliskt skulle man kanske hoppfullt kunna se den som ett försök att
släcka krigsbranden i Bosnien , men realistiskt sett kommer den säkerligen att
användas som färskvattenförsörjare, säger Lars Bergman , Lantarbetarförbundet.
Insamlingen till de 100 containrar som i höst skall skeppas till Bosnien går över
förväntan . Idag är redan ett 30-tal fyllda. Projektansvarige Leif Jansson befinner sig
för närvarande i Bosnien för att fastställa organisation och distributionsplanerna med
olika fackföreningar i Kroatien och Bosnien.
Insamlingar bland organsiationer, företag och på skolor sprider sig över landet
och även internationellt håller Ship to Bosnia på att få genomslag. Projektet har
uppmärksammats mycket stort
bland EU-parlamentariker i
Bryssel. Här i Sverige har ocks å
Stockholms stad beslutat att
stödja Ship to Bosnia genom att
anslå en stor summa pengar
under en treårsperiod.
Fortfarande är behovet av
hjälpinsatser stort och postgironumret till Ship to Bosnia är:
466 45 - 8.
M.Ö.
Arbetarna
lönsammare
än affärssatsningar
"Satsa på affärer och din marknad stagnerar, satsa på de anställda och
dina affärer utvecklas. n
Det vill säga människorna är faktiskt företagens viktigaste resurs!
Detta är kärnbudskapet i en gemensam rapport från ALF (Arbetslivsfonden) och TYA (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd), som
sammanfattar gemensamma drag i ett antal fondprojekt inom transport·
sektorn. Fem stuverier, Sundsvall Hamn AB, Stockholms Hamn, Göteborgs
Hamn AB, Sölvesborgs Stuveri och Hamn AB samt Wallhamn Terminal AB,
har ingått bland projekten som syftat till utveckling inom områdena
arbetsmiljö, arbetsorganisation och rehabilitering.
•
LOSSAT
0
Å/Wnö-/e
KRITIKERLISTAN.
Månadens böcker
v·5Zfa~
~
LOSSAT
1. (1) Monica Fagerholm:
Underbara kvinnor vid
vatten (Albert Bonniers
förlag) 32 poäng.
2. (4) Kjell Askildsen:
Ett stort öde landskap
(Forum: Övers. Urban
Andersson) 30 poäng.
3. (2) Eva Adolfsson:
Till Moskva (A lbert
Bonniers förlag) 29 poäng.
4. (Ny) I Sydafrika (Albert
Avdelning 40 i Lunde har hållit årsmöte med Gunnar Norberg som mötesordförande.
Inget noterbart försiggick kring formalian och efter omval till styrelsen fick den
följande sammansättning: Rolf Nilsson, ordförande, Bo Börlin, kassör, Håkan
Tjärnberg, sekreterare, Karl Molander, Lars-Erik Hamberg och Gunnar Norberg,
ledamöter. Skyddskommitten består av: Rolf Nilsson, Karl Molander, Lars-Erik
Hamberg samt Kurt Wallin. Stugkommitte: Lennart Pettersson.
På mötet beviljades fem ny medlemmar inträde.
Årsmötet antog också ett uttalande till arbetsmarknadsministern och regeringen
om en förkortning av arbetstiden till 37 timmar i veckan för icke skiftgående
manskap, samt en sänkning av övertidsarbetet från 150 timmar per till 50 timmar och
att inga dispenser ges till utökat arbetstidsuttag.
Årsmötet avslutades med smörgåstårta och öl och under dessa informella former
kom förstås de finurliga inläggen och frispråkigheten fram, som hamnarbetare är
mästare på och som alltid leder till glada skratt och ännu fler "inlägg i debatten".
HÅKAN TJÄRNBERG
Bonniers förlag) 18 poäng.
5. (7) Torbjörn Säfve:
PRESS STOPP. Nytt från förhandlingsbordet.
Dygden har jag platt
Hamnarbetarförbundets förhand lingsdelegation har i början av juni åter träffat Hamn- och Stuvar-
försummat (Norstedts) 15
förbundet för diskussioner om Stuveriavtalet. Det har sedan slutet av 1994 förekommit en rad
poäng.
sittningar med syfte att
skapa ett nytt
stuveriavtal , men
6. (Ny) Anders Olsson:
eftersom det hela har
Att skriva dagen (Albert
dragit så långt ut på
Bonniers förlag) 14 poäng.
tiden framförde vår
6. (7) Bengt Emil Johnson:
gäller först och främst
delegation att det nu
Vittringar (Albert Bonniers
förlag) 14 poäng.
8. (Ny) Gianna Celati:
att komma fram till
löneökningar på det
gam la avtalet innan vi
kan tänka oss fortsätta
diskussionerna om en
Berättelser från slätten
annorlunda avtalskon-
(Albert Bonniers förlag,
struktion.
Dessutom
övers. Madeleine
Gustafsson) 13 poäng.
ställdes som krav att
Hamnarbetaförbundet
9. (10) Madeleine Grive/
Mehmed Uzun (red):
skall äga uppsägningsrätt av ett nytt avtal om
arbetsgivarna vill att vi
Världen i Sverige (En bok
skall vara med i det
för alla) 12 poäng.
fortsatta arbetet.
BB
10. (Ny) Torsten Ekbom:
Bildstorm (Albert Bonniers
förlag) 11 poäng.
2 / 95
HAMNARBETAREN
7
LOSSAT
Stockholms Hamnarbetarefackförening
När Stockholms Hamnarbetarfackförening fyllde 100 år i maj ställdes det till med etthejdundrande kalas. 120 festdeltagare åkte båt genom en sommarsolig huvudstad till Karlshälls Gård på Långholmen, där ett cocktailparty
inledde firandet .
Till den limemarinerade laxen och den delikata oxfilen avlöste talarna på podiet varandra. Förtroendeman Björn
Borg gav en tillbakablick på hamnarbetarnas tillvaro under den sekellånga epoken. förre ombudsmannen Lennart
Jonsson hade för ovanlighetens skull och dagen till ära ett skrivet tal. Karl-Axel Sjölund, Svenska Hamnarbetarförbundets ordförande, lovordade avdelning l:s engagemang i förbundsfrågor. Anders Björklund redogjorde för sina
forskningar kring hamnarbete och Stockholms Hamns VD, Christer Vårdstedt orsakade kvällens näst största jubel
när han tillkännagav och till Keith Hemland överräckte en gåva på 500 000 kronor till upprustningen av restaurangen på semesterön Diamanten.
Till middagen underhöll också Anders Linder och Torgny Björk med fyndiga, finstämda och frejdiga visor. Efter
densamma flyttade firandet in i Brännvinskungens sal intill Karlshälls Gård där Lill Lindfors med orkester orsakade
kvällens största jubel. Lill var i högform och drog sig inte för att utbyta en och annan mustig kommentar med det
glada stuvargänget i bänkarna.
MIKAEL ÖDESJÖ Foto Johan Aredal
Leif Sörbacka i mitten
Rainer Dagerman med sällskap, Anders Linder
Delar av vänsterpartiets
8
HAMNARBE T AREN
b lå~orkester
2/95
Birger Rundgren
Lill
Lennart Johansson, fd om budsman
LOSSAT
Lars Gustafsson
Inge Andersson, Äke Pettersson
Angela Löfgren, Aipo Kantinen, Veiko Kalila
Keith Hernland med sällskap
Doris Lindberg och Arne Nordström
Torgny Björk
Anders Björklund
Gert Stavlund och fru Jeppsson
Bengt Keiser, Pauli Pitkänen, Ritva Orsell
Rune Lindgren med dam, Erik Cedegard
Nils-Ove Nordström, Kjell Eriksson
Äke Persson med sällskap
Mikael Keijser med sällskap
Björn Lindqvist
~
LOSSAT
2 / 95 HAMNARBETAREN
9
LOSSAT
Karin Flemström och ]an-Erik Siögren
Gottigottgottgott.
Fru Keiiser, Kiell Bruzelius med sällskap
Anders Biörklund
Bengt Örsel/, Anders Biörklund med dotter
]an-Erik Siögren och Anders Linder
Alger Bergström med fru
Jan Abrahamsson
Bernt Kvist med sällskap
Biörn Borg och Karl-Axel Siölund
C. Vårdstedt, Brita Olsson och fnga Andersson
Det ska vi fira
Kent Lindqvist och fru Stolt
Fru Keiiser och Ville Gustavsson
Christer Vårdstedt och 500.000 kronor.
10 HAMNARBETAREN
2 / 95
LOSSAT
~
LOSSAT
Björklunds dotter
Delar av vänsterpartiets blåsorkester
Peter Wester, Rainer Dagerman med sällskap
Pauli Pitkänen, Ritva och Bengt Örsell
Roland Hedberg och Henry Sjöholm
Var det maten?
Hasse Berglund och Robin Cornwe/l
Kent Edman Bondesson och Ove Carlsson
Angela Löfgren och Alpo Kantinen
L. Danielsson, A. Forsström, L. Granström
Caie Stolt, Tor Rylander och N.0. Nordström
I~
Tor Rylander
Tommy Andersson och Anders Linder
Li/I • Hamnarbetarna = Sant
2/95
HAMNARBETAREN
11
H EN K E
inflations
1onen
Javisst fan är det sjukt.
Och jag ska försöka beskriva det historiska sjukdomsförloppet,
från en framtagen bacill till den epidemi , som största delen av
jordens befolkning inte är spridare av - men väl drabbade av.
Inflation = penningvärdesförsämring, och då pratas det ju för det
mesta om den svenska kronans värde i förhållande till andra
valutor. Men inflationen är inte som man försöker ge sken av demokratisk; på så sätt att den skulle drabba alla lika. Det finns
alltid några som tjänar på den, till exempel genom olika
kostnadshöjningar för flertalet människor och som gör att vi får
inflation i våra plånböcker genom att vi får mindre och mindre
pengar som vi själva fritt förfogar över.
De som då tjänar på detta är "Marknaden och dess
aktörer". Men bakom denna nya diffusa benämning döljer sig
saMma gamla vanliga kapitalister - kom ihåg det! Samma gäng
som i stort sett kan göra vad de vill i kraft av äganderätten och de
lagar och bestämmelser som skyddar densamma, eller som man
väl lite uppkäftigt också kan uttrycka det:
"Fåtalets makt beror på flertalets dumhet".I hur många år har
vi inte fått höra att löneökningar driver på inflationen.
Vilka då fantastiska lönelyft???
När vi 40-talister växte upp klarade sig familjen på en lön.
Idag är det tvunget att båda har inkomst, eller att man får bidrag,
för att det ska gå runt. Och det beror på att lönerna inte på långt
när har höjts i förhållande till levnadskostnaderna. Därmed står
det ju helt klart att det är prisökningarna som skapar inflation i
arbetarnas plånböcker.
Det är faktiskt frisk ekonomi med höga löner och låga priser,
som får till följd att vi kan köpa och konsumera mer, som i sin tur
gör att det måste tillverkas mer varor och som får till följd att det
blir fler arbetstillfällen .
Har vi höga löner så kan vi också betala in något mer i skatt
och då kan bland annat de sjukvårdsanställda få del av detta
genom höjda löner.
Sänkta priser och höjda löner måste ju då drabba någon
annan , och det får då bli kapitalisternas vinster. På så sätt blir
situationen helt sonika omvänd, för det är de som får inflation i
kassakistan. Här uppstår då ett problem , för fåtalet har ju aldrig
lämnat ifrån sig något frivilligt, eller hur?! Men det finns politiska
lösningar som gör att en rättvis fördelning kan uppnås på bekostnad av den privata äganderätten över banker och stora företag och
då kommer kapitalet inte bara att förlora sina arbetsfria
12 HAMNAR B E T AR E N 2/95
inkomster, utan också själva att drabbas av - Maktinflation!
Hur började då allt detta?
Jo, det var en gång för mycket länge länge sedan , då det inte
fanns några pengar, då människorna levde .. .kanske lyckliga i alla
sina dagar. Tiden efter det att grottmänniskan hade slutat med sitt
kringvandrande liv och lagt av med att släpa sina kvinnor i håret
och hängt upp knölpåken på väggen. Då man blev bofasta. Då
små samhällen började växa upp där invånarna började bruka
jorden och skaffade sig tamdjur. Då man blev självförsörjande eller
så hade grannen det du behövde eller vice versa.
Då bytte man varor med varandra, några pengar behövdes
inte, och räntor eller ocker var okända begrepp. Ingen tjänade på
den andre, man hjälptes åt. Det gällde ju att överleva.
Små byar blev till små muromgärdade städer. Man började
kriga mot varandra och segrarna tog de förlorande till slavar; och
varförskulle jag behöva arbeta och slita när man kan tvinga andra
att arbeta för sig?
Man nöjde sig inte med detta utan drog sig längre och
längre bort från den egna staden för att lägga under sig ett större
territorium - länderna kom till.
Pengarna "uppfanns " men inte för att någon skulle tjäna på det,
utan för att de blev ett mer praktiskt betalningsmedel än att bära
med sig till exempel tio kilo kött för att skaffa sig en överrock.
Kyrkan var på den tiden mycket mäktig och det var förbjudet
och syndigt enligt kyrkans dekret att berika sig genom att ta ut
ränta på utlånade pengar eller varor. De första att så småningom
bryta mot dessa förordningar var kyrkan själva.
Detta som för många hundra år sedan tog sin början gäller än
idag, man fortsätter att tjäna på andras arbete eller att ockra.
För den som vill läsa om detta historiska händelseförlopp
kan jag rekommendera boken "Människans rikedomar" av Leo
Huberman, en mycket intressant läsning.För att bli kvitt den
ekonomiska varbölden så räcker det inte med antibiotika, utan här
krävs medicinering i form av socialism genom arbetarmakt.
När man tänker tillbaka på allt lidande som girighet och
maktbegär har förorsakat så kan man citera en strof från en
populär låt - "My crocodile shoes are crying too"'', men när jag
tittar ner på mina fötter ser jag varken krokodilskor eller tårar. Det
kan möjligen vara fotsvett, varmt är det i alla fall, för den fyrbente
kamraten har lagt sig över mina 43 :or.
Ha det bra i sommar önskar
HENRIK I GÖTEBORG
HENKE
2I g 5
HAMNARBETAREN
13
HALMSTAD
Arbetsglädje har försvunnit. Byt ut ledningen. Fr v Leif Johansson, Jan Birgersson, Boris Andersson och Fredrik Nilsson.
14 HAMNARBETAREN
2 / 95
HALMSTAD
forts.
2 / 95
HAMNARBETAREN
15
H A LM S T A D
•
I
T ext Mikael Ödesjö
Fo t o J o h a n Are dal
Det är kris i Halmstads hamn. Stuvarna
mår dåligt. All arbetsglädje har försvunnit. Orsakerna är flera, men den
utlösande faktorn är hamnledningens
tvångskommendering till cement·
lossning under våren. En lossning vars
metoder snarare påminner om när
seklet var ungt, än den moderna
teknologiska hantering som idag finns
tillgänglig.
Men vi tar det från början. Halmstad,
residensstad i Halland, har sedan länge
varit en viktig sjöfartsstad.
Det märks bland annat på att
hamnarbetarfacket här fyller 100 år
1997.
Arbetet på kajerna, längs Nissans
mynning ut i Kattegatt, har alltid varit
livligt och hamnen har utvecklats till
en utpräglad virkes- och pappershamn.
Sekelskiftets många kontroverser
mellan hamnbolag och sjåare har med
åren mildrats och i långa stycken varit
ett ömsesidigt givande och tagande,
16 HAMNARBETAREN
2/95
som bidragit till en allt bättre
arbetssituation.
AVTALSBAKSMÄLLA
Men, tyvärr finns det kvar spår av det
nackstyva ledarskap, som kännetecknade gamla tiders hamnpatroner,
även idag. En sådan är Olof Wiström,
VD i Halmstad Hamn och Stuveri-
HALMSTAD
[
(~
bolag. För ett år sedan "tvingades"
denne då ganska nytillträdde VD att
teckna avtal med Hamnarbetarförbundet i Halmstads Hamn. Vilket i och för
sig inte är ett dugg anmärkningsvärt,
eftersom 95 procent av all personal
tillhör Hamn. Men dessvärre en
katastrof eftersom avtalsrätten sedan
gammalt tillhör LO i ett gemensamt
avtal med SAF. Alltså blev såväl Transportarbetarförbundet som Stuveriför-
bundet vansinniga. I gemensam blodstörtning kastade de sig över "stackars" Olof Wiström och slängde ut
honom och hans förbålda hamn i kylan. Även Hamnarbetarförbundets Rolf
Mårtensson fick veta att han levde.
- Det anmärkningsvärda var
emellertid att stämningen och arbetsmoralen här i hamnen blev bättre än
vad den någonsin varit tidigare, och
det instämde faktiskt även Olof
Wiström i, berättar Rolf Mårtensson,
facklig lokalavdelningsordförande i
avd 21. Men tillägger sedan bittert;
- Men det var då det!
Ett år har gått när Rolf slår sig ner
på facklokalen i undervåningen till
Halmstads Hamns röda tegelkontor.
Han försöker le, men det vill sig
liksom inte. Det blir bara till en suck
och när han kastar en vädjande blick
upp mot Erik Andersson, förre fackordföranden i hamnen som lutar sig
mot en hylla, så sänker även denne
blicken. De vet inte vart de ska börja ...
- Du kan fråga vem som helst,
utbrister så Rolf och spänner blicken.
Vem som helst! Och alla kommer att
svara likadant - "det är för jävligt!"
OMVÄNDA FÖRUTSÄTTNINGAR
Rolf Mårtensson
Erik nickar bifall och så smått börj ar
de berätta hur illa ställt det verkligen
är i hamnen idag. En hamn som har
alla förutsättningar att frodas i en
exporthausse där fyllnadsmassorna
tillåter en så gott som obegränsad
expansion. Och där siffrorna i
budgetar och resultat bara blir roligare
och roligare att studera. Men det
handlar ju inte bara om statistik,
teoretiska förutsättningar eller
internationella marknadsvariationer det handlar om människan också.
- Jag ser ju på gubbarna hur de
lider, det gör vi alla. Några försöker
väl gaffla på, kasta in nån gliring så
som man brukar, men det är liksom
ingen som orkar bry sig. Och felet är
ju att företagsledningen tydligt visar
att de ger blanka fan i oss. De
informerar under all kritik och
kommunicerar enbart med
representanter för Transport. Wiström
är antagligen bränd efter vad som
hände när vi fick avtalet ifjol och nu
törs han inte ha några kontaker med
oss. Fast då får väl vi gå på honom
istället!
Jodå, och det är inga duvungar
som Wiström provocerar när han i i
förvirrad panik efter att ha misslyckats
att kommendera ut de ordinarie
forts.
2/95
HAMNARBETAREN
17
HALMSTAD
stuvarna till cementlossningen, själv
ställer sig som luckbas och gastar
order till en inhyrd entreprenadfirma.
INFLAMMERAT HUMÖR
Rolf Mårtensson kontaktar i den
vevan såväl lokalradion som Yrkesinspektionen, varvid Olof Wiströms
redan inflammerade humör nu resulterar i ett som det verkar heligt löfte
att krossa Hamnarbetarförbundets
inflytande i hamnen om det så ska bli
det sista han gör.
Bland annat hotar han skyddsombudet, Hans-Göran Lindgren, som
lade skyddsstoppet på cementhanteringen. Rolf och Hans-Göran tycker
nästan att det är pinsamt hur en person i en sådan ställning kan bete sig så
känslolöst, barnsligt, egenmäktigt och
dumt!
- Men det är klart, av en man som
i sitt hälsningstal säger: " ... från och
med nu är det jag som är myndigheten,
nu ska alla surdegar bort .. ", kan man
kanske inte vänta sig annat av, suckar
Rolf.
Både Rolf och Hans-Göran anser
att Halmstads Hamns VD passerat
gränsen för vad som är sunt och för
företagets bästa. De nämner till exempel hur personalen slagit i övertidstaket på 150 timmar, men ändå inte
18 H A M N A R B E T A R E N "2
I 95
Hans-Göran Lindgren
fått gehör för nyanställningar. Inte ens
fastän kunderna börjat klaga. Och när
Rolf Mårtensson, som sitter adjungerad i bolagsstyrelsen, fick i uppdrag att
där ta upp problemet, avfärdades han
med: "Det här är inget forum för
skitsnack!".
PSYKOSOCIALA PROBLEM
Nu har Yrkesinspektionen fastslagit
att det är något som inte är som det
ska i hamnen. Man konstaterar i ett
utlåtande att det förekommer psykosociala problem bland personalen.
Hans-Göran Lindgren vet precis vad
det är frågan om. Han har som skyddsombud personligen anklagats för att
vara uppviglaren till bråket kring cementhanteringen.
- Jag har inget emot cementhantering, förklarar han, det har vi sysslat
med ända sedan 1950-talet, men att nu
köpa in ett billighetssystem istället för
att använda slutna system är ju att
vrida tiden tillbaka. Och när gubbarna
efter tredje båten började få utslag på
kroppen då fanns det inget annat val
än att lägga stopp på båten.
Utslag, allergier och andnings-
HALMSTAD
besvär är problem som kan uppstå vid
cementhantering. Och eftersom symptomen i vissa fall kan dröja ända upp
till tre fyra år blir de exponerade en
form av försökskaniner.
- Det är ju en cynisk människosyn!
Vår VD ska fan inte tro att vi är
dumma i huvet bara för att vi är knegare. Och det är typiskt att en hög chef
inte fattar att detta inte är en mans
verk. Han vet inget om solidaritet och
proletariat. Han fattar inte att det är
våra skitiga händer som håller hans
rena och det skulle inte förvåna om
han som illojal entreprenörssjäl en dag
hissar Panama-flagg på kontorsbyggnaden! Hans-Göran är svart i synen
och knyter näven i en hotfull gest.
Sedan ler han snett.
- Det är sådant här som man
brukar få läsa om i Grönköpings
Veckoblad!
FAKTA OM HALMSTADS HAMN:
Hamnen i Halmstad är en typisk exporthamn. Här
hanteras flera sorters gods; skogsprodukter har
varit tongivande (Stora har betydande
aktieinnehav i hamnen , tillsammans med
kommunen och bl a Pilkington). Vidare hanteras
en stor mängd bilfragment (150 000 ton skrot
per år), varav merparten går till järnverk i Turkiet.
Från Halmstad skeppar SAAB ut hela sin
europaexport. Samtidigt är importen av tyska
bi lar förlagd hit; VW, Ford, Aud i och Ope l.
Hamnen är fördelad på fyra kajer:
Nissakajen, Järnvägskajen, Kattegatthamnen och
Oceanhamnen . Förutom de fyra hamnavsnitten
finns enorma fyll nadsmassor där
utbyggnadsmöjligheterna är mycket goda.
Hamnen ligger bra till, har ingen skärgård och
tillåter 12 meters djupgående.
Svenska Hamnarbetarförbundet.
Utvecklingen för hamnnäringen i Halmstad
var under 1980-talet mycket positiv. 1988
fick sparken och personal varslades om
uppsägning.
1992 vände det. Situationen ljusande när
passerades den magiska 2 miljoner ton-gränsen.
den svenska kronkursen gynnade
Järnvägskajen, containrar, glasflak och bilar i
Lyckan blev emellertid kortvarig eftersom
exportföretagen. Det var i den perioden som Olof
Wiström tillträdde som ny VD, ett engagemang
Virket hanteras vid Nissakajen, skrotet vid
Kattegatthamnen, där även Grenå-färjorna ligger,
omsättningen redan året därpå rasade tio
samt bulkgodset, mest salt och kol, i
procent då Halmstads Järnverk tvingades lägga
han in ledde med att säga upp 17 man. Efter
Oceanhamnen . Av 105 anställda i hamnen är 60
ned sin verksamhet. Direkt på detta följde sedan
förhandlingar resulterade det i att åtta stuvare
ordinarie stuvare plus 26 extratjänster. Ca 95
lågkonjunkturen och Hamnbolaget " läckte som
fick gå, men de återanställdes snart igen
procent av stuveriarbetarna är organiserade i
ett såll ", vilket resulterade i att dåvarande VD:n
eftersom godshanteringen bara ökade och ökade.
Bernt Olof Malmsten
2 / 95
H A M N ARBET A RE N 19
N I NA
11
0ch i köket gnällde Carl Bildt
11
över lata och fräcka arbetare •
20 2 / 95
HAMNARBETAREN
NINA
olitik är ju inte bara fakta utan
också känslor. Det senare är något
som har lägre status men som är
nödvändigt, bland annat för att ge
paradbegrepp som rättvisa, frihet
och "det goda samhället" någon
sorts mening.
Högern har ju länge skällt på
vänstern för att denna ska ha tagit
patent på att vara god. Debatten om "vänsterns
skuld" gick ut på att försöka visa hur den snälla
vänstern egentligen var dum - och därmed elak genom att somliga inom vänstern den eller den
gången stödde den eller den diktatoriska ledaren i
diverse utvecklingsländer. Alltså är det högern och
marknadsekonomin som är god, vilket skulle
bevisas.
Själv har jag emellertid svårt att skaka av mig
känslan av att många inom högern är, om inte elaka
så åtminstone, ogina eller sura. Kommer till exempel
att tänka på den enda gång jag var på en riktig
högerfest, av vilken mystisk anledning är inte värt
att förklara.
Det var 1980 och där var en massa kostymkillar
som omväxlande var aggressiva, omväxlande stötte
på en. Den kändaste unga påläggskalven var
självaste Carl Bildt. Jag talte inte med honom, men
jag hörde. Sent på natten satt han och hans polare i
köket och mina öron höll fan på att trilla av: de satt
och gnällde över lata arbetare som var fräcka nog
att sjukskriva sig stup i minuten! De var parodier på
sig själva, faktiskt rena kopior av ett gäng feta
cigarrdirektörer av Hillersberg eller i Tältprojektet.
Ett och ett halvt decennium senare behövs ingen
natt eller fylla för att våga säga saker i den stilen.
Tidningarna är fulla av både debatt- och nyhetsartiklar om hur vanligt folk fuskar med sjukskrivningar och bidrag, och i tidksriften Arena 4/94
upprörs Timbroekonomen Anita Lignell Du Rietz
över att "allt större grupper" får "arbetsfri inkomst". Och
hon menar inte aktie- och kapitalägare - utan
bidragstagare och förtidspensionärer!
I senaste numret av Smedjan (1/95) skriver
Helena Riviere om den "primitivism och paradoxala
avundsjuka som vårt så generösa välfärdssystem ger
upphov till".
Kanhända själv drabbad av avundsjuka surskriver hon sen om bidragsnivåer för barnfamiljer
som överstiger "normala professorslöner", om
"strida strömmar av ekonomiska flyktingar" och
om känslan av att som skattebetalare bli utnyttjad
av förtidspensionärer och ensamstående mammor.
Hon säger sig tala om det "grundläggande
sambandet mellan dem som ger och dem som får".
Och hon menar alltså att hon, den stackars
förläggaren och frilansskribenten, hör till dem som
ger (för mycket) till dem som får (för mycket). Utan
att dessa gör rätt för sig eller lever livet tillräckligt
lidande och skamset. Ungefär som Anders Isaksson
menar hon att "socialstaten" har gjort medborgarna
giriga och fuskbenägna.
När jag läser sånt där tänker jag alltid på
Spanien, det enda land jag förutom Sverige känner
något sånär till. I Andalusien har många arbetslösa,
i likhet med min kamrat Octavio, sexårig skolutbildning och inte en chans att komma in på den
riktiga arbetsmarknaden, med sjukförsäkring och
andra skyddsnät. Det vet han, det vet alla. Det får
bli arbetslöshet, strö- och svartjobb; man får hanka
sig fram.
Den bestående känslan därifrån är: alla kan lura
alla, och gör det. Arbetsgivarna lurar arbetstagarna
- tyvärr blir det ingen lön den här veckan för
tomatpriserna har sjunkit så mycket, kan det heta.
Arbetstagarna luras tillbaka så gott de kan, stjäl
kanske lite ibland. Och staten krånglar med
medborgarna när den kan - tyvärr; " .. utan den här
nya stämpeln får du inget arbetslöshetsstöd den här
månaden" - och medborgarna kontrar med att
förfalska stämplar och intyg.
Det allra värsta är att medborgarna lurar
varandra i så hög grad. Det civila samhället är lika
opålitligt som allt annat. "Jag litar inte på nån",
säger Octavio, "jag har bara bekanta, inga riktiga
vänner". Man gör upp affärsplaner med varandra,
från att starta butiker till att sälja droger, och plötsligt sticker ens polare med kontrakt och pengar.
Och Octavio rycker på axlarna: "Vem kan
klandra honom, vad ska man göra?" Det gäller att
"buscarse la vida", finna sig ett liv, och då är allt
tillåtet.
Jag måste förresten erkänna att jag ingenting sa
den där gången i köket med högerspökena. Det var
ingen ide, eller jag vågade inte, eller jag var tio år
yngre än dem. Detta har grämt mig i 15 år.
Samtidigt som det har stärkt mig i min övertygelse:
det är något skumt med högerns människosyn.
Kanske är det därför som högerfolk har lättare
att verka eller vara elaka?
NINA LEKANDER
kulturskribent och debattör på Expressen
2 /95
HAMNARBET A RE N
21
PROFILEN
Fortsättning från sid 24
ubba inte mina cirklar!
Med ett Sokrates-citat hälsar Holger
Westman välkommen in i sin tvårummare i
Råå, strax söder om Helsingborg. Hade vi
känt till Holgers väl inrutade vanor, som
citatet syftar på, hade vi förstås aldrig litat på
den vakt vid Skåneterminalen som påstod att:
"Holger?! Nej, han har allt cyklat hem. Det
gjorde han redan innan kaffet".
- Nej, jag slutar fyra varje dag. Det har jag gjort länge.
Han i kuren måste ha sett när jag cyklade iväg för att märka aluminium, förklarar Holger lugnt och läppjar på kaffet.
Vi sitter i köket hemma hos honom. Han har dukat
fram sin lilla bricka med det vanliga; en mugg kaffe och en
bulle, och så tidningen. Här i Råå, ett par stenkast från
Öresund, trivs denne norrlänning och hamnarbetare. Härifrån har han cykelavstånd till jobbet.
Holger gör sitt sista år som hamnarbetare. Vid årsskiftet hägrar pensionen. Då får han tid till sommarstugen
"uppe på åsen'', och tid till att ströva i fjällen och åka på
fågelskådarresor. För även om han bor och trivs i Skåne så
längtar han till den storslagna naturen i fjälltrakterna, till
suset och bruset från skogar och älvar.
Holger föddes 1931 i Stöde, ett samhälle intill Ljungan, fem sex mil väster om Sundsvall. Han är äldst i en
brödratrio. Pappan var vattenrallare och snickare, ofta på
jobb långt hemifrån. Mamman led periodvis svårt av
"fattigsjukan" - TBC, så pojkarna fick långa perioder vistas
på barnhem i Trehörningsjö, 25 -30 mil hemifrån.
- Det kan ju låta som att det skulle ha varit ledsamt för
oss, men faktum är att vi inte led ett dugg. Tvärtom hade vi
22 HAMNARBETAREN
2/95
det bra. Vi var många ungar och vi hade ju varann vi
bröder. Och på den tiden ställdes det ju lite mer krav på
barnen. Vi fick arbeta och ligga i med både det ena och det
andra - det var nyttigt, minns han. Det var också i Trehörningsjö som Holger tog sin skolexamen. När han kom hem
väntade en kort kurs, kallad fortsättningsskola, som var den
tidens samhälleliga förberedelse för vuxenlivet. För från och
med nu gällde det att skaffa sig en bra utbildning och
framför allt arbete.
·Jag fick börja arbeta på sågen hemmavid, gick och
plockade pinnar och blev påstickare. Jag fick mata upp
timmer och sköta hacken också. Det hade ju just blivit fred
i Europa och det var fullt fart på produktionen, berättar
Holger, som sedan blev springpojke på Konsum och utan
några speciella yrkesdrömmar hamnade han så småningom
på verkstadsskola i Sundsvall för att utbilda sig till kock, ett
yrke som han sedan kom att utöva fram till 1969.
Efter att ha fört en ambulerande tillvaro bland grytor
och kastruller i restaurangkök runt om i landet hamnade
han 1963 i Helsingborg. Han hade med åren lärt sig tycka
om Skåne och uppskattningen från skåningarna var
ömsesidig.
- Jag kommer så väl ihåg de första gångerna jag
träffade skåningar, jag tyckte de verkade så mysiga och att
de pratade så härligt. Samtidigt fick jag höra hur vackert de
tyckte att det lät när jag talade, berättar han på samma milt
sjungande dialekt som han talat sen barnsben.
- Det skånska idiomet kan man inte lära sig som vuxen,
det blir bara de speciella uttrycken man lägger sig till med,
förklarar han.
Då, 1963, hamnade han på Hotell Mollberg, en
respekterad institution i Helsingborg, men i takt med att
rörelsen fick allt sämre ekonomi, och personalen pressades
att jobba hårdare och hårdare, närmade sig Holger gränsen
för vad hans nerver tålde.
- Jo, det var faktiskt riktigt illa ställt med mig då ett
tag. Det handlade helt enkelt om att byta jobb, eller att
hamna på Sankta Maria (mentalsjukhus i staden).
Det var då han fick nos på att de sökte stuvare till hamnen,
och som lämnade han spisvärmen för att jobba på kajen.
·Det var raka ackord på den tiden. Vad man tjänade
berodde helt på en själv och gänget. Det var kämpigt i
början eftersom det var svårt att hänga med de vana
gubbarna. Jag tänkte att jag skulle i alla fall pröva ett år,
berättar han.
Det blev ett år då han fick uppleva det fina
kamratskapet och på fackmötena sa han sitt hjärtas mening,
"att hålla käft har aldrig legat för mig'', vilket förstås
genast gav honom uppdrag i avdelningen. Han blev också
ordförande där redan efter ett år, och behöll uppgiften till
1983. En period då han fick rikliga tillfällen att använda sig
av sin "envishet och tjurighet" vid förhandlingsbordet.
Sedan fortsatte han som kassör till 1990.
Konflikten 1980 blev en påfrestande period för
många, även för Holger som tillsammans med en arbetskamrat blev åtalade för egenmäktigt förarande, efter att ha
hindrat lastning och lossning, och dömdes till dagsböter.
- Det var ju inte så roligt, men vi hade ett fantastiskt
stöd av alla arbetskamrater som fyllde rättsalen och ljudligt
PROFILE N
buade eller hejade till vår förmån. Domaren fick till och
med hota med att utrymma lokalen.
Idag är det annorlunda, stämningen har blivit sämre i
hamnen, tycker han.
- Nu är det svågerpolitik som gäller här. Det springer
runt en massa släkt och vänner till cheferna och beter sig
som om de äger hamnen, muttrar Holger, som nu ser fram
emot pensioneringen, då han kan ägna sig åt sina hobbys
istället, och de är inte få.
Dels har han ju sommarstugan "uppe på åsen" utanför
staden, dels åker han skidor och vandrar i fjällen. Han är en
ivrig amatörfotograf, tycker om att resa och har börjat med
fågelskåderi också.
Lägenheten vittnar också om alla dessa intressen. I
bokhyllorna trängs naturlitteratur och påfallande många
kartböcker. Holger visar också sin Hasselbladskamera och
ett stort antal jätteförstoringar av fjällvyer som han
fotograferat. Han skulle säkert ha kunnat försörja som till
exempel fotograf, men det har han inte velat.
- Man ska inte slå mynt av sin hobby, då förlorar den
sitt värde, slår han fast, innan han och fotografen Johan
förlorar sig bort i en lång diskussion om kameror, linser,
filmer osv, för att sedan lovorda arbetarförfattare som Olle
Hedberg, Valdemar Hammenhög, Wilhelm Moberg och
Björnstjerne Björnsson. Poltiskt har Holger vandrat från
vänster till ingenting, d v s blankröstning, för att nu vid de
två senaste valen rösta på Miljöpartiet.
- Och så gillar jag Gudrun Schyman, hon är säker,
påpekar han.
Som gammal kock är förstås Holger en hejare hemma
vid spisen, och som alla goda kockar konstrar han gärna
inte till maträtterna, utan föredrar självfallet husmanskost.
Två favoriterrecept som ofta återkommer i det Wetsmanska köket är blodkorv med lingon och vitkålssallad
samt kroppkakor med smält smör och lingon.
- Fast visst är det gott med en entrecote och vitlökspotatis också, erkänner han och avslöjar att stuvarkompisarna ibland avundsjukt beskådar hans medhavda matlåda.
Efter 32 år i Skåne är han så mycket skåning man kan
bli som inflyttad. Han trivs med det mesta, det är bara en
sak han inte riktigt klarar - vintrarna.
- Regn, regn och åter regn. Jag kan faktiskt bli riktigt
deprimerad, så då får man dra norrut.
MIKAEL ÖDESJÖ
2/95
HAMNARB E TAREN
23
POSTTIDNING
..ca
G»
>
::s
-;
~
0
w
"'
<(
z
<(
I
0
0
>--
~
>
G»
.ca
-
E
0
tl)
c
G»
.:.I:
u
0
~
Fortsättning sid 22
H AMNARBETAREN är officiellt organ för Svenska Hamnarbetarförbundet. Tidningens syfte är att informera om hamnarbetarnas
villkor i såväl arbetsmiljö och avtalsfrågor som om förbundets värderingar och sociala och politiska frågor. Ideer, tankar, och bidrag
till artiklar, reportage, insändare, dikter, illustrationer etc från Dig som läsare är mycket välkommet!