Eksjöhovgårds slottsruin

Kulturhistorisk förstudie och åtgärdsprogram
Eksjöhovgårds slottsruin
Vallsjö socken i Sävsjö kommun
Jönköpings län
JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM
Byggnadsvårdsrapport 2008:59
Rapport, foto och ritningar: Robin Gullbrandsson
Grafisk design: Anna Stålhammar
Tryckning och distribution: Lena Sletteberg
Jönköpings läns museum, Box 2133, 550 02 Jönköping
Tel: 036-30 18 00
E-post: info@jkpglm.se
www.jkpglm.se
Utdrag ur tryckta och ajourhållna ekonomiska kartor är återgivna enligt tillstånd: Ur allmänt
kartmaterial från Lantmäteriet. Medgivande 94.0133
© JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM 2008
Innehåll
Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5
Eksjöhovgård från medeltid till 1800-tal. . . . . . . . . . . . . . . . . . 6
Ruinens konserverings- och restaureringshistoria . . . . . . . . . . 12
Händelsehistorik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15
Referenser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17
Eksjöhovgård idag – skadebild och åtgärdsförslag . . . . . . . . . . 18
Norra fasaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19
Östra fasaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20
Södra fasaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21
Västra fasaden. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Rum 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22
Rum 2 – hallen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
Rum 3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23
Rum 4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Rum 5 – köket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24
Rum 6 – östra kabinettet och salen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
Rum 7 – västra kabinettet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25
Tekniska och administrativa uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26
Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27
Utdrag ur ekonomiska kartans blad Sävsjö 6E 2g 1989.
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
Inledning
Eksjöhovgård slottsruin (RAÄ 31) i Vallsjö socken utgör en av
de ruiner i Jönköpings län som ingår i länets fornvårdsprogram.
Anläggningarna har mer eller mindre akuta vårdbehov till följd av
bristande murverksunderhåll. Eksjöhovgård är ett populärt besöksmål, men är dessutom en av de ruiner i länet som är i störst behov
av vård. Nedfallna stenar föranledde markägaren Sävsjö kommun
att kontakta länsstyrelsen under våren 2008 och ruinen stängdes i
juni för allmänheten på grund av rasrisken. Länsstyrelsen har diskuterat innehåll, inriktning och omfattning av ett åtgärdsprogram för
ruinen tillsammans med Sävsjö kommun, Jönköpings läns museum
och Stenmontering i Bohuslän AB. På länsstyrelsens uppdrag har
Jönköpings läns museum utfört en kulturhistorisk förstudie och i
samarbete med Stenmontering i Bohuslän AB gjort en utredning av
ruinens skador och tagit fram ett åtgärdsprogram. Rapportansvarig
har varit antikvarie Robin Gullbrandsson.
Syfte
Förstudien syftar till att klarlägga ruinens långa restaureringshistorik, vilka arbeten som utförts, hur och med vilka material de har
skett och vilka avtryck de har lämnat i ruinen. Därigenom ökas
kunskapen kring vad som är autentiskt. Direkt kopplat till upprättandet av ett åtgärdsprogram är kartläggandet av ruinens skadebild.
Åtgärdsprogrammet skall ligga till grund för vårdinsatser som planeras utföras under 2009.
5
6
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59
Eksjöhovgård från medeltid till 1800-tal
Ruinen av Eksjöhovgård ligger måleriskt på södra änden av en holme
i sjön söder om Vallsjö kyrka. Läget är i nära anslutning till orten
Sävsjö och den sedan 1960-talet förbipasserande väg 127. En träbro
från 1970 förbinder holmen med en rastplats vid vägen. Ön och
kyrkomiljön är klassade som riksintresse för kulturmiljövården.
Medeltid – Sturegodset
Plan av ruinen med norr nedåt. Rumsnumreringen
svarar mot åtgärdsplanen. Uppmätning Sävsjö kommun 1998.
Eksjöhovgård har medeltida rötter. Gården Eksjö i Vallsjö socken
omnämns första gången i skrift 1287 i Cecilia Elofsdotters testamente då gårdsfogden därstädes gavs sju alnar tyg. Fru Cecilia var
gift med Värends lagman Magnus Karlsson, vilken även ägde flera
andra gårdar i Njudung. Sedermera tillföll gården Nydala kloster,
troligen genom donation. Under 1300- och en bit in på 1400-talet
fungerade gården som tingsplats i Västra härad. 1420 blev Sven Sture
ägare till Eksjö genom ett jordbyte med klostret. Denne Sven Sture
var nära lierad med drottning Margareta och hade under sina sista år
en viktig ställning inom den småländska lokalförvaltningen. Köpet
av Eksjö kan ha motiverats av dess strategiska läge i anslutning till
handelsleder som östra Holavedsvägen. Genom arv gick gården vid
1400-talets mitt till Nils Sture, den förste av de berömda Sturarna.
Eksjö utvecklades till kärnan i ett stort komplex av gårdar som 1528
uppgick till 43 enheter inom 13 socknar.
Den nuvarande ruinens centrala trapphus har av Kristina Garmer
ansetts vara en rest av ett medeltida kärntorn. Detta skulle förklara
de oregelbundenheter trapptornet orsakar i ruinens centrala plan.
Murarnas klena tjocklek på 70 cm har fått Christian Lovén att
ifrågasätta trapphuset som medeltida, liksom det faktum att det är
svårt att se någon egentlig stötfog mot omgivande byggnadskroppar. Han menar att den klumpiga planformen istället beror på att
trapphuset utvidgats åt norr. Bortsett från detta osäkert belagda
kärntorn bestod de medeltida gårdsbyggnaderna sannolikt av trä.
1505 omnämner gårdsfogden Sven Brunson att trästugor uppförts
på holmen. Planer fanns tydligen på uppförandet av ett stenhus,
men belägg saknas för att några arbeten verkligen företogs.
1600-talet – ett ofullbordat barockslott
1616 gick Eksjökomplexet ur Sturesläkten och kom 1657 genom arv
till en fältmarskalk från 30-åriga kriget, Carl Mauritz Lewenhaupt.
Denne hann före sin död 1666 påbörja uppförandet av stenhus i
tre våningar, eventuellt kring ett redan stående torn. Byggnadsarbetena blev aldrig helt fullföljda och på 1680-talet drabbades
Lewenhaupts ättlingar av reduktionen som starkt minskade omfattningen av godskomplexet. 1700 förvärvades godset av Fabian
Wrede, vars syneinstrument från detta år i kombination med en
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
Erik Dahlbergs trovärdiga förlaga till Suecia Antiqua visar ett fyrkantigt stenhus
med ålderdomliga drag och ej fullt genomförd symmetri i huvudfasaden. Altantaket är särpräglande och har en samtida motsvarighet i länet på Brahehus.
JLM.
karta från 1701 och Erik Dahlbergs teckning för Suecia Antiqua
från 1680-talet ger en god bild av hur stenhuset och övriga byggnader på holmen tedde sig.
Dahlbergs teckning uppvisar en trevånings stenbyggnad med fyrkantig plan som kröns av ett valmat, enligt uppgift spåntäckt, tak
med altan. Detta utseende ger associationer till såväl det samtida
Brahehus som Rosenhanska palatset på Riddarholmen i Stockholm.
Professor Erik Lundberg – som stod för ruinens första konservering
– har velat se arkitekten Jean de la Vallée som upphovsman. Men
knappast kan han ha ägnat särskilt mycket tid åt Eksjöhovgård som
fick en ganska enkel, odekorerad karaktär och en ej helt genomförd
symmetri i det att entrépartiet aldrig förverkligades enligt planerna.
Huvudingången förblev asymmetriskt förskjuten åt öster i nordfasaden. Inte heller blev slottet färdiginrett. I syneinstrumentet
omnämns att ”skårstenarne äre allenast upp i andra wåhningen
ferdige, mehrendels rummen i öfwer och Underwåhningen med
brädetråssning öfwerlagde, som mästendehlen kan nyttias, tillijka
med alle fönsterkarmar, men inga fönster gålf eller dörar finnas inlagde, doch till een Fijrkant omgefehr i winden för wahrade, men de
öfrige jempte alle dörar, bortförde till Edzhult”. Wrede hade planer
på att fullborda slottet, men de genomfördes aldrig.
1700-talet – förenkling och modernisering
På 1730-talet blev Magnus Julius de la Gardie ägare till Eksjöhovgård. Vid denna tid var slottet förfallet och för att få byggnaden
tidsenlig och funktionell lät han riva den översta våningen 1732–33.
Det nya taket täcktes med torv. Entrén centrerades så att nordfasaden blev symmetrisk. Trapphallen förbands därvid med vestibulen.
7
8
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59
Öster om trapphuset restes en vägg genom båda våningarna så att
en skrubb bildades. Den nya porten kom att flankeras av två nya
stickbågiga fönster och den gamla terrassdörren i andra våningen
igenmurades. Andra våningens fönster förminskades genom igenmurningar upptill – med undantag för nordfasadens – och fick då
samma storlek som bottenvåningens fönster. Nordfasadens fönster
förminskades genom inmurningar nedtill. Därtill fick alla slottets
fönster mindre storlek genom nya, trängre tegelomfattningar och
gavs stickbågiga krön. Nordsidans åtta sidofönster behöll sina raka
krön. I västra fasaden igenmurades alla fönster i andra våningen
utom de tre mellersta. Köket som tidigare låg i en flygelbyggnad inhystes nu i det mellersta västra rummet på bottenvåningen. Dörren
mellan kök och trapphus igensattes liksom dörren mellan salen och
västra kabinettet. Tydligen uppdelades bottenvåningen i en västlig
ekonomidel och en östlig bostadsdel. Andra våningen blev bostadsvåning från att ha varit festvåning. Dörren mellan trapphuset och
rummet ovan köket igensattes. De båda öppningarna i trapphusets
nordvägg förminskades och andra våningens dörrar förminskades
genom inmurning i överkant. 1741 dog de la Gardie och 1751 var
slottet ännu inte färdigt, endast några rum var färdiginredda. 1770
omnämner Samuel Rogberg i sin Smålandsbeskrivning att slottet
”fordom warit i godt stånd, men är nu aldeles förfallit”.
1800-talet – slottet blir ruin
Efter de la Gardie var det inga av de nya ägarna som brydde sig om
slottsbyggnaden. Istället uppfördes 1805 nuvarande corps-de-logi på
fastlandet. 1812 skall slottets tak enligt Nils Månsson Mandelgren,
som besökte platsen 1865, ha avlägsnats. Han uppger att taktäckningen skall ha varit kopparplåt, vilket kan förklara förfarandet.
Kopparplåten var värdefull och kunde avyttras eller användas någon
annanstans. Efter detta är det förklarligt att förfallet gick snabbt.
C G Brunius teckningar av ovan västra fasaden och till vänster norra fasaden
från 1849. JLM.
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
Lundaprofessorn, arkitekten och konsthistorikern Carl Georg
Brunius besökte ruinen 1849 och beskrev samt tecknade av den.
Murkrön och hörn samt en del fönsteröppningar hade då förlorat
mycket sten och tegel. ”Ormar slingra sig i stenhögarna och kajor
flaxa kring murarna” skaldade professorn. En serie fotografier från
1917 visar ruinen i sitt längst gångna förfall. Värst åtgången var den
södra fasaden där hela murverket med undantag av västra partiet
rasat. På östra fasaden var murkrönet helt försvunnet liksom alla
fönsterkrön på andra våningen, endast murpelarna mellan fönstren
kvarstod i varierande utsträckning. Nord- och västfasaderna hade
klarat sig bäst. På nordfasaden hade muren ovanför andra våningens
östligaste fönster kollapsat. Vidare var tegelomfattningarna kring
fönster och dörrar på hela ruinen hårt åtgångna och i flera fall helt
bortvittrade. Endast avbärande brädor låg kvar i flera fönster. Även
fasadstenen hade på flera ställen lossnat från murkärnan. De nordsydliga mellanväggarna i ruinens östra halva var mer eller mindre
raserade.
Eksjöhovgård som romantisk ruin på fotografi från 1907. JLM.
9
10
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59
Sydfasaden fotograferad före dess kollaps. ATA.
Sydfasaden efter raset. Mycket fasadsten bortfallen på västra partiet. Fotograf: Carl
Källström. JLM.
Nordfasaden före restaurering. Fotograf: Carl Källström. JLM.
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
Fönsteröppningarna inifrån rum 5, köket, i väster. Fotograf: Carl Källström. JLM.
Närbild av nordfasaden. Lägg märke till marknivån. Fotograf: Carl Källström. JLM.
Ruinen från nordväst en vinter vid förra sekelskiftet. ATA.
11
12
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59
Eksjöhovgård under restaurering, troligen 1934. I förgrunden pågår amanuens Harald Ohlssons arkeologiska undersökning. Fotograf: Carl
Källström. JLM.
Ruinens konserverings- och
restaureringshistoria
1930-talet – Erik Lundbergs restaurering
Sydöstra hörnet under påbörjad restaurering. Fotograf:
Erik Lundberg. ATA.
Tidigt 1931 påtalade riksantikvariens ombud i Sävsjö, överstelöjtnant Thorsten Fogelberg, behovet av en konservering av ruinen.
Det nybildade Jönköpings läns hembygdsförbund tog kontakt med
Jönköpings stadsarkitekt Göran Pauli som besökte ruinen tillsammans med representanter för Sävsjöortens hembygdsförening och
gav förslag på tillfälliga skyddsåtgärder. I ett brev till riksantikvarien
efterfrågades en restaureringsplan. Riksantikvarien sände ut Sven
Brandel som upprättade ett konserveringsförslag i samråd med Fogelberg. Riksantikvarie Curman tillstyrkte de planerade åtgärderna
som snarare är att kalla restaurering än konservering. Brandel avled
dock under projekteringen och ansvaret för dess färdigställande övertogs av arkitekten och konsthistorikern Erik Lundberg, som då var
knuten till Riksantikvarieämbetet. Lundberg är framför allt känd
för sina kvalitativa, men ofta genomgripande, kyrkorestaureringar.
Restaureringsarbetena kom att utföras 1933–35 med arbetskraft förmedlad av Vallsjö sockens arbetslöshetskommitté och under ledning
av förman Sture Larsson. 1930-talets ekonomiska kris föranledde
i hela landet en våg av ruinvårdande insatser som arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I samband med arbetena utfördes arkeologiska
undersökningar i och utanför ruinen av amanuens Harald Ohlsson
från Historiska museet i Lund. Bland annat avtäcktes sex eldstäder
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
samt en bakugn. Medel till restaureringen kom huvudsakligen från
Gustaf Adolfs-fonden och donationer.
Till följd av ruinens långt gångna förfall krävdes större åtgärder än
en ren konservering för att säkra dess fortbestånd. Lundbergs stora
restaurering har i hög grad skapat den ruin vi ser idag med sin ganska hårda profil, vilken ursprungligen mjukades upp av grästorv på
avtäckningarna. Utan stöd av Lundbergs noggranna uppmätningar
och det rika fotografiska källmaterialet hade det i dag varit svårt att
avgöra vad som är restaurerat i murverken.
Ruinen renschaktades från rasmassor ned till ursprunglig golvrespektive marknivå. Nedfallen sten återinmurades. Detta arbete
var omfattande eftersom fasadstenen lossnat i stor utsträckning,
särskilt längs murkrön och kring fönsteröppningar. Troligen användes huvudsakligen cementbruk. Omfattningar och valv av
tegel kring fönster var i hög grad spolierade och ersattes med nytt
tegel som lämnades exponerat utom i nordfasaden där det putsades
över. Huvuddelen av alla fönster behandlades dock på så vis att nya
valv göts av betong på avbärande bjälkar av med räls armerad betong respektive furuplank. Tydligen inkapslades då resterna av de
gamla tegelvalven. På fönsterbottnarna göts en betongskolla med
inblandning av ”ofalin” (se nedan). Några nedrasade murpartier
återuppfördes. Detta gällde östra delen av krönet på nordfasaden
som hade rasat ned, krönpartiet på den ännu stående delen av södra
Sydöstra hörnet efter slutförd restaurering. Fotograf:
Erik Lundberg. ATA.
Eksjöhovgård i restaurerat skick. Lägg märke till murkrönets grästorv som mjukar upp den skarpa profilen. Fönstren har fått nya tegelvalv
respektive betongvalv och bjälkar. Fotograf: Stig Stenström 1950. JLM.
13
14
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59
fasaden och nederdelen av övrig mursträckning därstädes. Murkrönen runt hela ruinen jämnades till för att få en lättavtäckt yta som
dock minskat ruinintrycket. Avtäckningen gjordes med en skolla
av betong. I betongen hade man blandat ”ofalin”, en vattenavvisande olja (slags vattenglas) som allmänt nyttjades i ruinvården på
1930-talet och gav betongen en starkare hydraulisk verkan. Ofalinet
urlakas dock med tiden. På murkrönet och fönsterbottnarna lades
slutligen dubbla lager grästorv för att mildra inverkan av häftiga
temperaturväxlingar och mjuka upp intrycket.
19 augusti 1935 invigdes den nyrestaurerade ruinen med skådespelet ”Engelbrektsfejden” i närvaro av riksantikvarie Curman och
landshövdingen. 1938 förbands ön på nytt med fastlandet via en
träbro.
Sydvästra hörnet 1946. Fotograf: Gunnar Svahnström.
JLM.
Sydväggen i rum 5, köket, 1957. Rester av ursprunglig
puts. Fotograf: Allan Nilsson. JLM.
1960-talet – ny konservering
Redan 1948 påtalade Fogelberg det bristande underhållet av ruinen. 1950 gjorde landsantikvarie Gunnar Svahnström ett besök
men några konkreta planer på nya konserveringsinsatser kom ej till
stånd förrän 1957. Dåvarande landsantikvarie Allan Nilsson gjorde
då ett besök tillsammans med byggmästare Lennart Flink, Sävsjö.
Ruinens yttre hade stått sig tämligen väl, men i dess inre hade stenar fallit ned till följd av oskyddade fogar och frostsprängning samt
viss vandalism. Dock förelåg ingen risk för större ras, men insatser
behövdes för att förhindra fortsatt förstörelse. Det tycks som att
man vid 1930-talets restaurering i första hand koncentrerat sig på
yttermurarna. Flink tog fram ett konserveringsförslag som sedan
omarbetades efter Riksantikvarieämbetets anvisningar av byggmästare Bertil Carlsten, Visingsö, som hade erfarenhet från konserveringen av ruinerna Visingsborg och Brahehus. Byggmästare Fabian
Andersson, Sävsjö, deltog även i projekteringen. Arbetena kom att
utföras under 1960–61 av Flink med landsantikvarie Nilsson som
kontrollant.
Fönstervalv av tegel lagades där de var skadade med nytt hårdbränt
tegel. Troligen putsades vid detta tillfälle allt synligt tegel över. Nedfallna och lösa stenar i murarna fastsattes. Murfogar med löst bruk
urkratsades och fylldes med kalkcementbruk. En raserad bakugn
i det f.d. köket restaurerades med nytt tegel och över densamma
sattes ett skyddande betongtak. Rökgångar i innerväggarnas murar
reparerades. Innerväggarnas tidigare oskyddade krön avjämnades
och försågs med en betongavtäckning om ca 8–10 cm med rutnätsarmering och överst en dubbel asfaltstrykning. Samma gjordes
med yttermurarnas krön och bjälklagsutkragningarna på insidan.
Som droppnäsor insattes i avtäckningarna skifferplattor på landsantikvariens inrådan. Grästorvsavtäckningen återställdes aldrig. Ytterligare jord schaktades bort framför nordfasaden så att även dess
nedersta del blev synlig. Arbetena finansierades av Sävsjö stad och
Riksantikvarieämbetet.
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
15
1980-talet – senaste konserveringen
1983–85 företog länsstyrelse, länsmuseum och kommun ett antal
besiktningar med anledning av nya, förvisso begränsade, tecken
på förfall. Krympsprickor hade uppstått med vissa mellanrum på
krönavtäckningarna. Puts på tegel hade på flera ställen fallit ned
till följd av frostsprängning och för hårt bruk. Teglet hade dock
stått sig väl. Fogarna av kalkcementbruk visade på flera ställen
brottskador mot äldre bruk. Betonggjutningarna över fönstren
visade skador på en del ställen, bl.a. hade ytan i något fall lossnat
och exponerat armeringsrälsen. De ekplankor som använts som
avbärare till öppningar i ruinens innerväggar var på flera ställen
rötskadade. Trapphusets vägg mot vestibulen uppvisade sättningsskador som antogs bero på dålig vattenavrinning men även kan ha
haft samband med att denna del eventuellt är äldre eller yngre än
anslutande byggnadskropp. Arkitekt Per Rudenstam anlitades för
att ta fram ett åtgärdsprogram. Arbetena kom att utföras 1986–87
under ledning av Håkan Celén från Sävsjö kommun med finansiering via Riksantikvarieämbetet.
För att motverka nya sättningar genomfördes åtgärder för ytvattnets
avledande medelst borttagande av ca 10 cm matjord och påförande
av ca 5 cm singel. Ekplank i valv byttes mot nya av samma dimension. I trapphusets öppningar stöttades de upp med telegrafstolpar.
Betongvalv i fönster reparerades. De betongvalv som var mest skadade, tre stycken i östra fasaden ersattes med nya valv av cementtegel. Den invändiga skråkanten på murpelarna mellan dessa fönster
putsades. Vegetation avlägsnades. Sprickor i murkrönet lagades.
Det påpekades av Lars Cnattingius på Riksantikvarieämbetet att
den befintliga avtäckningen från 1960 utgörs av E-betong, vilken
visat sig ha ungefär samma utvidgningskoefficient som murarna
och således en viss seghet som inte skadar dem. Användande av en
starkare betong vid lagningen skulle förutsatt en torvavtäckning
överst för att förhindra spänningar mellan betong och mur. Det
framgår ej i arkivhandlingar vilket material som sedermera kom till
användning. På väggytorna avlägsnades alla lösa fogar och all lös
puts. Dessa och uppkomna sprickor lagades efter rengöring med
Serponit hydrauliskt kalkbruk från Ernström & Co.
Omfogningsarbete i rum 1, södra väggen 1960. Fotograf: Ivar Meurling. JLM.
Händelsehistorik
1287
Eksjö i Vallsjö socken omnämns första gången. (Werdenfels)
1420
Eksjö går genom byte till Stureätten från att ha ägts av Nydala
kloster, blir huvudgård i stort godskomplex. Förekomst av ett medeltida stentorn som skulle vara dagens trapphus har diskuterats i
forskningen. (Garmer; Lovén; Werdenfels)
Fönstervalv av betongtegel från 1986-87 är ännu i god
kondition.
16
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59
1657
Carl Gustaf Lewenhaupt ärver Eksjöhovgård som det sedermera
kallas och påbörjar bygget av ett trevånings stenhus. (Garmer)
1680-talet
Reduktionen drabbar Eksjöhovgårdskomplexet och slottsbygget
avstannar utan att det blivit färdiginrett. (Garmer; Werdenfels)
1732–33
Eksjöhovgård ägs av Magnus Julius de la Gardie som låter riva slottets tredje våning, justerar fönster och port för att nå större symmetri
och påbörjar nyinredning. Vid hans död 1741 är slottet ännu inte
färdigt och lämnas åt sitt öde. (Garmer; Werdenfels)
1812
Slottets kopparplåtstak avlägsnas, varefter byggnaden snabbt förvandlas till ruin. (Mandelgren, Folklivsarkivet, Lund)
1933–35
Ruinen restaureras. Rasmassor bortschaktas. Nedfallen fasadsten
återmonteras. Murkrön och fönsteromfattningar om- respektive
återuppmuras. Fönster förstärks med betongvalv. Murkrön och
fönsterbottnar tätas med ofalinbetong och förses med täckning av
dubbel grästorv. Cementbruk används sannolikt till alla arbeten.
Arkitekt Erik Lundberg, Riksantikvarieämbetet, efter ursprungligt
program av kollegan Sven Brandel. (ATA; JLM)
1960–61
Ny konservering. Innerväggar skadade av vittring till följd av oskyddade krön m.m samt vandalism. Fästning av lösa stenar. Skadade
fogar ersätts med nya av kalkcementbruk. Innerväggarnas murkrön
avtäcks med armerad betong i vilken placeras skiffer som droppnäsor, avslutningsvis asfaltstryks ovansidan. Samma görs med yttermurarnas krön, utkragningar och fönsterbottnarna i övre våningen.
Byggmästare Lennart Flink, Sävsjö, efter förslag av byggmästare
Bertil Carlsten, Visingsö. Antikvarisk kontrollant, landsantikvarie
Allan Nilsson, Jönköpings läns museum. (ATA; JLM)
1983–85
Ny konservering. Lagning av sprickor i krönavtäckning. Skadade
kalkcementfogar ersätts av nya av hydrauliskt kalkbruk. Tre skadade
betongvalv ersätts med valv av cementtegel. Dräneringsskikt av grus
ordnas i ruinen. Arkitekt Per Rudenstam, Huskvarna. Håkan Celén,
Sävsjö kommun. (ATA; JLM)
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
Referenser
Otryckta källor
Antikvarisk-topografiska arkivet, Stockholm (ATA).
Folklivsarkivet, Lund.
Jönköpings läns museums arkiv (JLM).
Länsstyrelsen i Jönköpings läns arkiv (JLST).
Tryckta källor
Ad patriam illustrandam. Hyllningsskrift till Sigurd Curman. Stockholm
1946.
Brunius, Carl Georg. Konstanteckningar under en resa år 1849. Lund
1851.
Cnattingius, Lars & Nanna. Ruiner – historia, öden och vård. Stockholm
2007.
Garmer, Kristina. ”Eksjöhovgård – slottet” i Småländska kulturbilder
1969. Jönköpings läns museum.
Lovén, Christian. Borgar och befästningar i det medeltida Sverige. Stockholm 1996.
Rogberg, Samuel. Historisk beskrifning om Småland. Karlskrona 1770.
Werdenfels, Åke. ”Eksjöhovgård – godskomplexet och ägarna” i Småländska kulturbilder 1969. Jönköpings läns museum.
Fotografi av Eksjöhovgård från 1873. JLM.
17
18
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59
Norra fasaden är den bäst bevarade.
Eksjöhovgård idag – skadebild och
åtgärdsförslag
Allmänt
Murverket består av marksten i skalmurskonstruktion med kluven
sten vid hörn och öppningar.
Fog- och putsbruk
Befintliga fogar är i hög grad cementhaltiga fogar från 1930- och
60-talens arbeten, i mindre utsträckning hydrauliska kalkbruksfogar
från 1980-talet. De förra är gråa med tämligen grov ballast, den
senare ljus med en ockraton. Andelen ursprungliga kalkbruksfogar
torde vara försvinnande liten och har inte kunnat påvisas vid besiktningarna. Putsbruket i fönstersmygarna är till största delen kalkcementputs från 1960-talet, på enstaka ställen lagat med hydrauliskt
kalkbruk från 1980-talet. Enstaka små partier av originalputs är
bevarade i ruinens inre. Samtidigt som 1930-talets restaurering
onekligen räddade ruinen från att bli en grushög byggde den in
framtida problem genom sitt användande av cementbruk. Det bruk
som skall användas till nya fogar, lagningar och putsningar skall
vara ett hydrauliskt kalkbruk, eventuellt med tillsats av kalkstark
(innehåller kisel och vatten) som stärker befintligt kalkbruk och i
andra arbeten visat sig ge ett hållbart resultat.
Murkrön, fönsterbottnar och utkragningar
Exempel på murkrönsavtäckning med sedummatta. Ur
”Ruiner. 5 monument i Uppland”, Konsthögskolans
arkitekturskola 2007.
Murkrönen är i hög grad ommurade och avjämnade vid 1930-talets
restaurering för att skapa en lättavtäckt yta. Alla murkrön är avtäckta
med asfalterad betongskolla där skiffer lagts in som droppnäsa. På
samma sätt har fönsterbottnar (i nedervåningen utan skiffer) och
bjälklagsutkragningar behandlats. En okulär besiktning från mark
ger vid handen att murkrönsavtäckningen som är från 1960 (reparerad på 1980-talet) har stått sig väl, men en sann bild kan bara
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
19
ernås vid en besiktning från ovan. Åtgärder rörande avtäckning kan
därmed ej uppskattas i detta skede. En fråga som bör diskuteras är
om det i samband med eventuella arbeten på avtäckningen skall
göras ett nytt torvskikt överst, liksom det såg ut efter 1930-talets
restaurering, alternativt lägga ut moss-sedummattor med armering.
En sådan lösning såväl skyddar krönet som ger en mjukare och
mer ”ruinmässig” framtoning. Omfattningen torde vara ca 180
löpmeter.
Norra fasaden
Allmänt
Nordfasadens skador är knutna till putsade tegelomfattningar kring port och fönster, tillkomna på 1930-talet.
Längd 26 meter. Höjd 8–10 meter. Murverk av marksten med
tegelomfattningar kring portöppning och tre fönster. Tegelomfattningarna och två valvbågar i muren ovan porten är nygjorda
på 1930-talet. Då gjordes även de övriga fönsteröppningarnas
betongbalkar och cementgjutna valv. Murverket är på 1930-talet i
hög grad lagat kring fönsteröppningarna och murkrönet på östra
hälften är till stor del återuppmurat och avjämnat. Murkrönet är
avtäckt med asfaltstäckt betong med skiffer som droppnäsa. Även
fönsterbottnarna är övergjutna med en rundad betongskolla, på
övervåningen med droppnäsa av skiffer.
Status
Nordfasaden är den bäst bibehållna på ruinen. De enda påtagliga
fogsprickorna finns längs västra hörnet.
Fasadens skador är kopplade till valv och omfattningar av tegel. I
fasaden är de idag exponerade, men var tidigare slammade, troligen
med en cementhaltig puts. I smygarna är den tjocka puts som sitter
på tegel skadad och bitvis bortfallen. Här rör det sig om dels 1960 års
gråaktiga kalkcementbruk och 1980-talets ockratonade hydrauliska
kalkbruk. Bitvis har kalkcementputsen god vidhäftning. I fönstret
öster om porten finns i smygens östra sida rester av ursprunglig
ockrafärgad puts. Denna är i gott skick och har goda anslutningar
från yngre puts. En del av teglet är skadat av frostsprängning.
Valv och balkar av betong har stått sig överlag väl, några har smärre,
ytliga vittringsskador. I det östligaste av fönstren på nedre våningen
finns avbärare även av ekplank, vilka är fuktskadade. Betongskollorna på fönsterbottnarna har stått sig väl.
Åtgärdsförslag
Skadad puts i smygar huggs ned. Kalkcementputs med god vidhäftning behålls. Allt exponerat tegel putsas över, i fasaden med en tunn
slamning så att tegelstrukturen ej försvinner (ca 5 kvadratmeter).
I smygen öster om porten beaktas befintlig ursprunglig puts så att
denna ej skadas. Betonggjutningarna lämnas utan åtgärd.
Skador både på den äldre gråa KC-putsen och den
yngre gulaktiga kalkputsen i ett av fönstren.
20
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59
Fasaden i öster har de mest omfattande fogskadorna.
Östra fasaden
Sprickor i murpelare med bortfallna fogar.
Allmänt
Längd 24 meter. Höjd 8–10 meter. Murverk av marksten. Valv
av cementtegel från 1980-talet över tre fönster. De övriga har valv
och balkar av betong från 1930-talet. Murkrön och uppskjutande
rester av murpelare är avtäckta som ovan beskrivit. Stora delar av
fasadstenen är återmonterad på 1930-talet.
Status
Fönsterbotten med bortvittrad betonggjutning leder till
att vatten tränger ned i muren.
Östra fasaden är den fasad som har mest omfattande skadebild.
Murverket uppvisar sprickbildningar med släppande och bortfallna
fogar längs hela södra hörnet och i anslutning till fönstren där samt
i de tre mellersta murpelarna. Såväl kalkcementfogar som kalkfogar
tenderar att släppa från stenen. I anslutning till det nordligaste nedre
fönstrets valv är en spricka från fönstret ovan och bortfall av minst
två stenar (eventuellt de som nu står lutade mot ett träd i närheten).
Två fönstervalv av betong har kraftiga vittringsskador. I två av de
mellersta fönstren är bottnens betongavgjutning helt respektive
delvis bortvittrad. 1980-talets cementtegelvalv är i gott skick.
Åtgärdsförslag
Sprickor i murverk rensas från löst bruk och fogas om (ca 40 kvadratmeter). Bortfallna stenar återmonteras. Två fönsterbottnar får
nya betongavtäckningar för god avrinning. Skador på betongvalv
lagas med cement.
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
21
Södra fasaden från öster, observera de utfallna stenarna på murpelaren i mitten.
Södra fasaden
Allmänt
Längd 25, 5 meter. Höjd 2–9, 5 meter. Murverk av marksten.
Två fönsteromfattningar av tegel från 1930-talet, två fönstervalv
av betong. Murkrön och hörn i väster är återuppmurat på 1930talet liksom de låga murpelarna i fasadens östra hälft. Murkrön
och fönsterbottnar som ovan. På murpelarna dock ingen skiffer
eller asfalt.
Status
Längs västra hörnet är en sprickbildning och fogarna är skadade på
flera ställen i fasadens ännu stående västra del. Putsen (huvudsakligen kalkcement) i de tegelomfattade fönsteröppningarna i andra
våningen är mycket skadad och till stor del bortfallen. Teglet är
bitvis vittrat. Det ena av de nedre fönstrens betongavtäckning behöver repareras längs kanten. Av de låga murpelarna är de två västra
kraftigt skadade med stora sprickor och fogbortfall. Från den ena
har två större stenar fallit ut.
Åtgärdsförslag
Rensning av skadade fogar och omfogning (ca 17 kvadratmeter).
Återmontering av utfallna stenar i murpelare och viss ommurning
(4 stycken pelare à 1,7 x 1,7 x 2,5 meter). Borttagning av skadad
puts i smygar. Puts med god vidhäftning sparas. Allt exponerat
tegel överputsas, i fasaden med en tunn slamning. Partiell lagning
av betongavtäckt fönsterbotten.
Fönsteröppningar med skadade tegelomfattningar från
1930-talet, behov av partiell nyputsning.
22
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59
Västra fasaden
Allmänt
Längd 24 meter. Höjd 9, 5 meter. Murverk av marksten. På övre
delen längs krönet är fasadstenen återmonterad på 1930-talet. De
tre fönsteröppningarna i övre våningen har tegelomfattningar från
1930-talet. Övriga fönster har betongvalv med betongbalkar respektive ekplank. Murkrön och fönsterbottnar avtäckta som ovan.
Status
Skadad fönsteröppning i västfasaden med bortfallen
sten.
Murverket överlag i gott skick. Begränsade partier med fogskador,
ovanför andra fönstret från norr och i anslutning till de två östligaste
fönstren. Där har ett par stenar fallit bort ur den ena fönstersmygen (troligen ligger de i vattenbrynet). Befintlig kalkcementputs i
de övre fönsteröppningarna är mycket skadad och teglet uppvisar
vittringsskador. I två av de nedre fönstervalven saknas en ekplanka
och teglet innanför vittrar. Flera av ekplankorna uppvisar fuktskador.
Ett av de mellersta betongvalven har vittringsskador.
Åtgärdsförslag
Skadade fogar rensas från löst bruk och omfogas (ca 4 kvadratmeter). Utfallen sten återmonteras. Skadad puts på tegelomfattningar
avlägsnas. Puts med god vidhäftning sparas. Allt exponerat tegel
putsas, i fasaden med en tunn slamning. Saknade ekplankor ersätts
med nya. Skada på betongvalv lagas med cement.
Rum 1
Allmänt
Murverk av marksten och betongvalv. Murkrön och fönsterbottnar
avtäckta som ovan. Bjälklagets utkragning på östra väggen är avtäckt
med asfalterad betong med droppnäsa av skiffer.
Status
Murverket har endast begränsade skador, påtagligast i murpelarna
mellan fönstren i östra väggen med viss sprickbildning. Där uppvisar
två av betongvalven kraftiga vittringsskador. En smärre sprickbildning finns även i norra väggen mellan övervåningens två fönster. På
bjälklagets utkragning i öster finns viss växtlighet. I västra väggen
har ett inmurat remstycke från bjälklaget ruttnat bort.
Åtgärdsförslag
Skadade betonggjutningar från 1930-talet.
Skadade fogar rensas från löst bruk och omfogas (ca 25 kvadratmeter). Lagning av betongvalv med cement. Avlägsnande av vegetation.
Montering av nytt remstycke av ekbjälke i västra väggen.
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
Rum 2 – hallen
Allmänt
Murverk av marksten. Tegel i omfattningar till fönster i nordvägg.
Tegelvalv och ekplank över dörr till rum 5 i söder. Övriga öppningar
har betongvalv. Allt tegel är från 1930-talet. På östra, södra och
västra väggen finns ytor med ursprunglig, ockratonad puts. I södra
och västra väggen finns inmurade remstycken av ek som är rester
av det gamla bjälklaget.
Status
Endast smärre fogskador på östra och västra väggen samt nedtill på
norra och i smygen mot rum 5. Äldre putsytor är i gott skick. Tegelvalvet över dörren till rum 5 är kraftigt vittrat. Tegelomfattningar
och valv till fönster i norr uppvisar smärre vittringsskador.
Åtgärdsförslag
Skadade fogar rensas från löst bruk och omfogas (ca 7 kvadratmeter).
Eventuellt behov av nya anslutningar mot ursprunglig puts för att
förhindra bortfall. Lagning av tegelvalv till rum 5 med kompletterande tegel och därefter slamning. Även tegel kring fönster i norr
slammas. Arbeten i fönstersmygar i norr beskrivs under exteriör.
Hallens västvägg med rester av ursprunglig puts och
remstycke efter bjälklag.
Rum 3
Allmänt
Murverk av marksten. Betongvalv över öppningar. Murkrön, fönsterbottnar och bjälklagsutkragning är avtäckta som ovan. I södra
väggen en rökgång med inslag av troligen sentida tegel. På södra
väggen finns tre fläckar med ursprunglig puts. I östra väggen finns
ursprungliga remstycken av ek efter bjälklag och en igenmurad
dörr.
Status
Murverken är i gott skick utan påtagligt skadade fogar. Putsresterna
förefaller stabila trots att viss bom finns. Ett av fönstren i västväggen
saknar en ekplanka i valvet.
Åtgärdsförslag
Ny ekplanka läggs in över fönster i väster. Eventuellt smärre omfogningsarbete (ca 1 kvadratmeter).
Svårt frostsprängt tegel över dörren till rum 5.
23
24
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59
Rum 4 (inklusive trapphus)
Allmänt
I väster är ett trapphus, vars skiljevägg till stor del är raserad. Av den
ursprungliga trätrappan finns idag föga spår. Murverk av marksten.
Cementtegelvalv över fönsteröppningar i öster. Betongvalv över de
flesta övriga öppningar. Murkrön och fönsterbottnar är avtäckta som
ovan. I västra väggen och trapphusets nordvägg finns ursprungliga
remstycken av ek efter bjälklag och en igenmurad dörr. Rester av
en rökgång finns i nordväggen öster om trapphuset. Igenmurad
kammare och bakugn i hörnet söder om trapphuset är avtäckta
med betong.
Status
Östväggen i rum 4 med skadade murpelare.
Den delvis raserade mellanväggen mot trapphuset i väster har förlorat minst tre större stenar till följd av ras från murpartiets övre delar.
Murens övre hälft uppvisar kraftiga sprickbildningar, fogbortfall och
troligen lösa stenar. Även växer ett mindre träd i anslutningen mot
nordväggen. I trapphusets västra vägg är åt norr flera fogsprickor
och bortfallna fogar. Över trapphusets dörr mot hallen i norr är
en av de infällda träbjälkarna närmast bortruttnad. I östra väggen
är murpelaren mellan det norra och det mellersta fönstret i nedre
våningen skadad av sprickor och fogsläpp.
Åtgärdsförslag
Den delvis raserade mellanväggens övre hälft åtgärdas (ca 0,8 x 8
meter). Nedfallen sten monteras tillbaka. Skadade delar omfogas.
Eventuellt kan enstaka stenar behöva avlägsnas för att erhålla bättre
stabilitet och vattenavrinning. Vegetation i murverk avlägsnas. Fogsprickor i västra och östra väggen rensas från löst bruk och omfogas
(ca 8 kvadratmeter). Ny bjälke av ek läggs in över trapphusets dörr
som ersättning för bortruttnad. Hål i kammarens betongavtäckning
lagas med cement.
Rum 5 – köket
Allmänt
Mellanväggen mot trapphallen har lösa stenar och
utfallna partier i sin övre hälft.
Murverk av marksten. Tegelomfattningar från 1930-talet kring
fönster i västra väggens andra våning, i övrigt betongvalv från
samma tid över muröppningar. Detta rum omdanades på 1700talet till kök. I sydöstra hörnet är en bakugn som restaurerades
1960 och på nytt under 1980-talet med cementtegel. Över ugnen
är ett skyddande betongtak. På södra och östra väggen är större
sammanhängande ytor av ursprunglig kalkputs med ockranyans. I
östra väggen är även ett infällt ursprungligt remstycke av ek som är
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
rest av bjälklag. Murkrön, fönsterbottnar och bjälklagsutkragningar
är avtäckta som ovan.
Status
Murverk överlag i gott skick. De enda egentliga skadorna rör fönstrens tegelomfattningar och redovisas under västfasad.
Åtgärdsförslag
Skadade fogar rensas från löst bruk och omfogas (ca 4 kvadratmeter).
Rum 6 – östra kabinettet och salen
Allmänt
Ursprungligen två rum, men mellanväggen är till största delen
raserad. Murverk av marksten. Betongvalv över fönster- och dörröppningar. Murkrön, fönsterbottnar och bjälklagsutkragning är
avtäckta som ovan. I nordväggen är två rökgångar med inslag av
tegel. Västra väggen har ett infällt ursprungligt remstycke av ek som
är rest av ett bjälklag.
Parti med urfallna stenar på mellanvägg i rum 4.
Status
Resterna av mellanväggen har i norr bortfall av fogar och lösa stenar,
varav några nedfallna. Nordväggens rökgångars inslag av tegel är
mer eller mindre vittrat. Västra väggens övre del har en raskant längs
vilken finns viss sprickbildning. Överst växer ett litet träd. Östra
väggens nedre fönster har skador på sina betongvalv. Murpelaren
mellan de båda fönstren uppvisar sprickor och fogsläpp. På bjälklagsutkragning finns smärre vegetation. Skadorna på sydväggens
murpelare redovisas under sydfasad.
Åtgärdsförslag
Mellanväggen lagas med befintlig sten och omfogas (0,8 x 2 meter). Skadade fogar på västra och östra väggen rensas från löst bruk
och omfogas (ca 5 kvadratmeter). Vegetation avlägsnas. Skador på
betongvalv lagas med cement.
Rum 7 – västra kabinettet
Allmänt
Murverk av marksten. Kring dörröppningen i nordväggens andra
våning kan man tydligt se kilad kompletteringssten från 1930-talet.
Tegelomfattningar från 1930-talet kring fönster i andra våningen.
Betongvalv från samma tid över övriga öppningar. I norr en rökgång med tegel, troligen 1930-tal. Murkrön, fönsterbottnar och
Vägg mellan rum 6 och 7 med sprickor i krön och
buskvegetation med rötter som spränger.
25
26
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59
bjälklagsutkragningar är avtäckta som ovan.
Status
Rökgångens puts är till stor del nedfallen och teglet uppvisar kraftiga vittringsskador. I två av fönstren på bottenvåningen saknas
skyddande brädor i fönstervalvet. Tegelomfattningarna kring andra
våningens fönster är skadade (se sydfasad). På bjälklagsutkragningen
i nordvästra hörnet växer ett litet träd.
Åtgärdsförslag
Rökgången överputsas i sin helhet efter att skadad puts avlägsnats
(ca 6 kvadratmeter). Två nya brädor av ek läggs in i två av fönstervalven. Vegetation avlägsnas.
Rökgång i rum 7 med vittrande tegel och bortfallen
puts.
Tekniska och administrativa uppgifter
Jönköpings läns museums dnr: . . . . . . . . 232/08
Beställare: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Länsstyrelsen i Jönköpings län
Fastighetsägare:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sävsjö kommun
Rapportansvarig: . . . . . . . . . . . . . . . . . . Robin Gullbrandsson
Foto: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Robin Gullbrandsson
Län: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Jönköpings län
Kommun:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sävsjö kommun
Socken: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Vallsjö socken
Fastighetsbeteckning: . . . . . . . . . . . . . . . Sävsjö 743
Belägenhet:. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Ekonomiska kartans blad Sävsjö
6E 2 g 1989
Dokumentationsmaterialet förvaras i Jönköpings läns museums arkiv
BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59 •
Bilagor
Uppmätningsritningar av Erik Lundberg inför restaureringen,
ATA.
Uppmätningsritningar av Tekniska kontoret, Sävsjö kommun,
1998, kompletterade av författaren.
27
28
• BYGGNADSVÅRDSRAPPORT 2008:59