2011-02-07 1 VÄSTERGÖTLANDS KRISTNANDE

2011-02-07
VÄSTERGÖTLANDS KRISTNANDE
Theliander, Claes (2005). Västergötlands kristnande – Religionsskifte och gravskickets förändring 700-1200.
Göteborg: Göteborgs universitet (Institutionen för arkeologi).
Arkeologen Claes Theliander doktorerade 2005, vid Göteborgs universitet, med en avhandling
om Västergötlands kristnande. Theliander har huvudsakligen studerat hur gravskicket
förändrats i Västra Götalandsregionen från omkring år 700 fram till omkring år 1200, från den
yngre järnåldern fram till tidig medeltid.
Vi kan fundera på om en studie som denna har någon relevans för oss som lever i Sverige
idag. Jag tror att den mycket väl kan ha det, även om jag har för lite kunskap om området för att
kunna dra några välgrundade slutsatser. Det finns emellertid likheter mellan sammanhanget vi
lever i och hur det var vid kristnandets tid. Idag har vårt samhälle, vår religiositet och vårt
gravskick åter börjat förändrats. Delar av den förändring som har skett det senaste århundradet
har likheter med det förkristna gravskicket (som ska visas nedan). Kanhända kan studiet av
övergången till kristen tro, i forntiden, säga något om den övergångsfas från kristet
enhetssamhälle till religiös/ideologisk pluralism som det svenska samhället befinner sig i idag?
Theliander lyfter fram vår vetskap om dödens oundviklighet som något som lett till
utformning av begravningsritualer. Dessa kan se mycket olika ut under olika tider och på olika
platser i världen.1 Ritualerna kan uttrycka så väl omsorg om den döde som söka hjälpa dem som
lever vidare. En grav blir en plats där de levande både kan möta och ändå inte möta den döde. 2
På en kulle bakom Varnhems klosterkyrka finns en kristen gravplats, invigd omkring år 900. Där finns också
stenkällaren till en liten kyrka från omkring år 1030 bevarad. Källaren är därmed det äldsta kända rummet i
Skandinavien norr om Danmark. Alldeles i närheten finns ett brandgravfält från äldre tid.3
Theliander (2005), s. 55.
Theliander (2005), s. 56f.
3 Vretemark, Maria. Varnhem – innan munkarna kom. Västra Götalandsregionen – Västarvet. Hämtat den
27 januari 2011. Hämtat från
<http://www.vastarvet.se/kulturvast_templates/Kultur_ArticlePage.aspx?id=38536>.
1
2
http://troochliv.wordpress.com/2011/02/07/artikel-vastergotlands-kristnande/
Johanna Dahl
1
2011-02-07
Theliander väljer ett inom arkeologin ovanligt perspektiv för att studera historiska
religionsskiften. Han har tagit del av vår samtids religionsvetenskapliga teorier kring varför
människor byter religion och väljer att låta dessa teorier belysa Sveriges kristnande. Detta
förflyttar fokus från kristnandet som en påtvingad strukturell och kulturell förändring
(marxistiskt orienterad teori), uppifrån makteliten och ner, till att istället ha formen av en
gräsrotsrörelse, nedifrån och upp, som först då redan större delen befolkningen anammat den
nya tron också låter samhällsstrukturen följa efter. 4 Enligt detta sätt att tänka kring
religionsskifte får enskilda människors och grupper av människors konversion till den kristna
tron karaktär av aktivt och medvetet ställningstagande. Alltsedan människor började komma till
tro på Jesus Kristus har övergång till kristen tro kännetecknats av ett mer eller mindre tydligt
brott med det som varit förut, mot bakgrund av Paulus omvändelse (Apg 26:9ff). Ett liknande
förhållningssätt till kristen tro hos forntidens människor vittnar om en positiv hållning till
kristen tro, något som i svensk modernistisk akademisk tradition setts med stor skepsis. Det är
inte självklart att teorier om varför människor byter religion idag har värde när vi betraktar
Sverige för mer än tusen år sedan, men. Theliander finner att 700-talet och 800-talet var en tid
då den fornskandinaviska religionen tappade fäste och verkar ha uppfattats som mindre
relevant (en form av sekularisering) vilket gav utrymme för något annat att ta vid.5
Theliander framhåller skillnader inom kristnandet i Sverige - att ett kristnande som sker
nerifrån den gängse befolkningen borde vara representativt för Västergötland (med sina
handelskontakter till de brittiska öarna och Västeuropa) medan ett kristnande grundat i
maktelitens beslut kan vara mer representativt för Mälarregionen, där den fornskandinaviska
religionen verkar ha haft ett uppsving under vikingatid. Kristnandet av Mälardalen har länge
studerats vid regionens universitet. Förutsättningarna för studier av Västergötlands kristnande
har inte varit lika goda då regionen inte har lika många universitet. Därför har teorier knutna till
Mälardalen i allmänhet haft större genomslag i forskningen, framhåller Theliander.6
Så, vad lyfter Theliander fram som karaktäristiskt för järnålderns/vikingatidens
gravskick? Först och främst förefaller författaren ogärna vilja göra generaliseringar då denna tid
rymmer stor bredd både vad gäller gravens yttre konstruktion och hur den invändigt är
utformad. I olika delregioner finns dessutom lokala bruk och sedvänjor och vi behöver ha i
åtanke att tidsspannet vi rör oss inom är hela 500 år. Därmed behövs varsamhet i att bedöma
vilket gravskick (kristet, förkristet eller ett mellanting) som en enskild grav speglar. Det är dock
vanligt att förkristna gravar har olika former av överbyggnader. De kan vara uppförda som
högar, rösen eller stensättningar, men kan också vara flatmarksgravar, så som blir vedertaget i
och med det kristna gravskicket.7 Ofta, men långt ifrån alltid, är den döde bränd. Skelettgravar
tenderar att ligga i nord-sydlig riktning. Ibland har föremål lagts ner i graven. Theliander
framhåller dock att dessa oftast torde ha varit av organiska material (trä, hudar, pälsar, textilier,
växtoffer, djuroffer och matoffer) och därmed sällan ha bevarats för eftervärlden. 8Arkeologer
har dock funnit sländtrissor, kammar, smycken, vapen, nålar etc.
Theliander (2005), s. 84-86.
Theliander (2005), s. 348f.
6 Theliander (2005), s. 97.
7 Theliander (2005), s. 317f.
8 Theliander (2005), s. 322.
4
5
http://troochliv.wordpress.com/2011/02/07/artikel-vastergotlands-kristnande/
Johanna Dahl
2
2011-02-07
Gamla Uppsala högar tillkomna på 500- till 600-talet e Kr. I bakgrunden skymtar Gamla Uppsala kyrka.
Karaktäristiskt för gravar knutna till kristet gravskick är att den döde har begravts obränd,
ibland i någon form av kista. I bl a Skara domkyrka har sådana kistor från tidigt 1000-tal
återfunnits nästintill hela, ibland även med rester av den dödes svepning bevarad. 9 Gravarna
brukar vara orienterade i öst-västlig riktning, så att om den döde reste sig upp skulle han eller
hon stå med ansiktet åt öster. Graven har sällan någon utmärkande överbyggnad och få föremål
verkar ha följt med den döde i graven (möjligen något föremål med kristen symbolik). 10
Theliander argumenterar i sin avhandling mot den allmänt vedertagna tesen att
religionsskiftet skett som ett kontinuerligt bruk som sakta skiftar form. Istället menar
Theliander att man endast i enstaka fall fortsätter använda en förkristen begravningsplats efter
att en gård/by börjat anta den kristna tron. Han pekar på att det arkeologiska materialet istället
tyder på att man gjort ett starkt kontinuitetsbrott – att vi istället har att göra med ett ”på samma
gång ideologiskt som rumsligt och mycket medvetet avståndstagande från äldre traditionella
bruk”11. Det enda utpräglade undantaget där man kan följa en kultplatskontinuitet är i Gudhem.
Allmänt var annars att man gick ifrån ättens gravkullar och började begrava enligt kristen sed
någon annanstans. Om det inte redan fanns en kyrka uppfördes ofta en sådan senare i anslutning
till den kristna gravplatsen. Vidare tenderar kristna gravplatser att ha en avgränsning gentemot
omvärlden, ofta en mur. Den kristne skulle alltså helst inte begravas ibland hedningar i ovigd
jord.12
Två norska lagar, Borgatingsloven och Eidsivatingsloven från slutet av 1000-talet fastslår
att kyrkogården var förbehållen kristna människors gravar. Det innebar att utstötta, bannlysta,
fredlösa, avfällingar och främlingar av okänd härkomst fick inte bli begravda på kyrkogården.
Theliander (2005), s. 339-342.
Theliander (2005), s. 327.
11 Theliander (2005), s. 325.
12 Theliander (2005), s. 333.
9
10
http://troochliv.wordpress.com/2011/02/07/artikel-vastergotlands-kristnande/
Johanna Dahl
3
2011-02-07
Theliander tolkar den åtskillnad som gjordes mellan kristna och icke-kristna som ett stöd för att
övergången från hedendom till kristendom tog sig definitiva och inte glidande uttryck med
avseende på gravskick.13 Theliander framhåller också att den nya religionen, med sin
annorlunda ideologiska struktur, skapade nya ordningar och hierarkier för var på kyrkogården
den med hög respektive låg status skulle begravas. En kyrkas altare eller högaltare (med
tillhörande relikgömma) var fokuspunkten i kyrkorummet. Ju närmare detta altare en grav var
belägen, desto bättre.14
Trälar
Frigivna trälar
Fria böner
Hövdingar
En norsk modell för hur kyrkogårdens sociala hierarkiordning kunde se ut lyfter Theliander fram på s. 331, här en
snarlik skiss i svenskspråkig version.15
Hierarkitänkandet övergavs alltså inte i och med att man bytte religion, det fick bara nya former
(en förskjutning från gravens form till dess lokalisering).16 Om man hade blandat de båda
gravskicken på en plats hade dessa två olika system ruckat på sociala distinktioner mellan dem
som begravts enligt förkristet respektive kristet gravskick. Möjligen hade ett sådant
blandgravskick kunnat förstås som att övergången mellan förkristet och kristet varit mindre
skarp och istället mer glidande.
Gravplatser från förkristen tid brukar innehålla få eller inga barngravar medan
tidigkristna gravplatser, t ex Caroline Arcini i Lund, innehåller relativt många barngravar.17
Detta brukar tolkas som att synen på barnen förändrades i och med att kristen tro fått fäste.
När skedde då kristnandet? Theliander framhåller 900-talet som en period av öppna
möjligheter, där skilda alternativ fanns att tillgå. Olika regioner gjorde olika val. Theliander
skissar upp en bild där de gamla samhällsstrukturerna upplevdes oanvändbara, medan man
under flera hundra år hade varit i kontakt med kristna människor och det samhällssystem som
dessa etablerat på kontinenten och de brittiska öarna. Den fornskandinaviska religionen befann
sig i en svacka. I vissa regioner kom den från 900-talet att få några sista århundraden av förnyad
vitalitet och orientering mot förfäderstro, medan andra regioner övergick till kristen tro. Fram
till omkring 1080 eller tidigt 1100-tal skedde konsolidering av den nya kristna
Theliander (2005), s. 331.
Theliander (2005), s. 336.
15 Ursprunglig teckning av E Bull ur Staecker, Jörn (1997). ’Gotlands kyrkogårdar. Genus, mission och
social hierarki’ i Hikuin, 24, ss 203-226.
16 Theliander (2005), s. 331.
17 Theliander (2005), s. 78.
13
14
http://troochliv.wordpress.com/2011/02/07/artikel-vastergotlands-kristnande/
Johanna Dahl
4
2011-02-07
samhällsordningen uppbyggd kring kyrkan med dess struktur18.
Under medeltiden fram till slutet av 1800-talet var förändringen av gravskicket i Sverige
förhållandevis litet, även om variationer förekom, särskilt på lokal nivå. På 1700-talet hade man
i allmänhet slutat att begrava sina döda under kyrkans golv. Vid slutet av 1800-talet började
gravskicket i Sverige åter att förändras. Kremationer började åter äga rum i Sverige, som ju varit
vanligt under förhistorisk tid. Kremering med gravsättning i egen urngrav eller i minneslund
har under 1900-talets sista decennier blivit vanligare än kistbegravning.19
Som prästkandidat och läsare av Thelianders bok funderar jag kring vårt gravskick i
Sverige idag. Det har åter blivit vanligt att skicka med föremål i kistan – fotografier, teckningar,
blommor, nallebjörnar, kepsen etc. Det förekommer också att liknande föremål läggs ner i
graven i samband med gravsättning av en urna eller kista. Vi kan fundera över vilket syfte det
fyller (och för vem: den döde och/eller de anhöriga) när vi låter föremål följa med i graven. Hör
detta ”nya” bruk samman med nya sätt att tänka kring döden i vår tid? Hör det samman med vår
allt mer markerade individualism och ideologisk pluralism? Materialism? Vad gör att man
föredrar en urngrav eller en kistgrav, plats i minneslund eller egen gravplats? Tyvärr har jag
inga enkla svar att ge.
Thelianders studie av kristnandet i Västergötland är särskilt intressant utifrån en syn på
konversion till kristen tro som ligger i linje med hur människor sedan äldsta kristna tid har
tenderat att konvertera (ett mer eller mindre skarpt brott mellan det gamla och det nya).
Theliander finner även denna åtskillnad i hur man har tenderat att begrava sina döda, att man
övergav de gamla gravfälten och det inre gravskicket förändrades. För oss som inte kan bedöma
Thelianders slutsatser återstår att se hur hans teorier behandlas av andra inom den
arkeologiska världen. Och vad kristen tro och kyrkan beträffar vore det roligt om kristnandet
inte skedde som något ovanifrån påtvingat utan som något som vanliga människor efter eget
hjärta hade valt. Hade något annat egentligen kunnat skapa en så genomgående omstrukturering
av det land som skulle komma att bli Sverige?
Theliander (2005), s. 351.
Bengtsson, Marie (2008). Trädkyrkogården – Framtidens gröna begravningsplats. Examensarbete inom
landskapsingenjörsprogrammet 2008:32, Institutionen för landskapsplanering. Alnarp: Statens
Lantbruksuniversitet (SLU). s.9
http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002861/01/tr%C3%A4dkyrkog%C3%A5rden_copy6.pdf
18
19
http://troochliv.wordpress.com/2011/02/07/artikel-vastergotlands-kristnande/
Johanna Dahl
5