Kvalitetsprogram vid blåsstörning

Processbild över kvalitetsprogrammet
v03
Utreda
Planera
Bedöma
Åtgärda
Utvärdera
Hämta in anamnes
och status
Välj mätmetoder
utifrån anamnes
och status
Diagnostisera,
sätt mål och välj
behandling
Ge råd, instruktioner
och behandla
Följ upp på individoch verksamhetsnivå
Anamnes
Val av objektiva
och subjektiva
mätmetoder
Diagnos och mål
Status
Utreda
Planera
Hämta in anamnes
och status
Anamnes
Checklista för råd
Kvalitetsindikatorer
Patientinstruktioner
och scheman
Kvalitetsuppföljning
Bedöma
Åtgärda
Utvärdera
Välj mätmetoder
utifrån anamnes
och status
Diagnostisera,
sätt mål och välj
behandling
Ge råd, instruktioner
och behandla
Följ upp på individoch verksamhetsnivå
Val av objektiva
och subjektiva
mätmetoder
Diagnos och mål
Checklista för råd
Kvalitetsindikatorer
Patientinstruktioner
och scheman
Kvalitetsuppföljning
Kvalitetsprogram vid blåsstörning
Status
Använda färger
Utreda
Planera
Bedöma
Åtgärda
Utvärdera
Utreda
Planera
Bedöma
Åtgärda
Utvärdera
© ONE DAY Interact 2012
nikola.nu – oberoende resurs för bättre inkontinensbehandling
Senast uppdaterad 2012-10-25
Arbetsgrupp
Broddeskog, Lena, Primärvården, Västernorrland
Callinggård, Kerstin, Kungsholmens stadsdelsförvaltning, Stockholms stad
Engelholm, Anders, Härnösands kommun
Larsson, Marita, Inkontinenscentrum, Västra Götaland
Ljungqvist, Birgit, Primärvården, Södra Älvsborg
Mogård, Kerstin, Uppvidinge kommun
Mossberg, Anna, Swedish Medtech
Sandberg, Agneta, Landstinget, Blekinge
Zaar, Agneta, Hjälpmedelsinstitutet
Östlund, Anita, Primärvården, Hälsingland
nikola.nu – oberoende resurs för bättre inkontinensbehandling
Senast uppdaterad 2012-10-25
Innehåll
4 Inledning
5 Struktur
5
5
6
6
6
7
7
7
7
7
7
8
8
8
9
Process
Utreda
Anamnes och status
Objektiva mätmetoder
Subjektiva mätmetoder
Bedöma
Diagnos*
Omvårdnadsdiagnos
Planera
Mål
Vårdplan
Åtgärder
Uppföljning
Resultat
Utvärdera
10 Referenslitteratur
nikola.nu – oberoende resurs för bättre inkontinensbehandling
Senast uppdaterad 2012-10-25
Inledning
Vården har saknat ett producentneutralt kvalitetsprogram vid blåsstörning. Nikola
­(Nätverk Inkontinens Kommuner Landsting) har därför tagit fram ett sådant program.
För att belysa kvaliteten i vården är programmet utformat utifrån struktur, process och
resultat.
Innehållet i programmet bygger på beprövad erfarenhet och är evidensbaserat. Programmet innehåller verktyg i form av blanketter, instruktioner och filmer. Det innehåller
också Nikolas förslag på kvalitetsindikatorer för utvärdering på individ- och verksamhetsnivå.
Programmet vänder sig till verksamheter inom kommun, landsting och privata vård­givare
som möter patienter med blåsstörning. Utifrån verksamhetens resurser kan de delar av
programmet som är aktuella för verksamheten och den enskilde patienten väljas. För optimal användning av kvalitetsprogrammet bör ett vårdprogram finnas som utgångspunkt.
Syftet är att öka livskvaliteten för personer med blåsstörning genom att säkra kvaliteten
genom hela processen från utredning till utvärdering.
Kvalitetsprogrammet finns på www.nikola.nu Där finns också en webbguide som ger
ett stöd och en överblick om hur programmet ska används.
Vid kopiering av blanketter och instruktioner ska Nikolas logga finnas med.
Synpunkter tas gärna emot och lämnas till Agneta Zaar, Hjälpmedelsinstitutet,
agneta.zaar@hi.se.
nikola.nu – oberoende resurs för bättre inkontinensbehandling
Senast uppdaterad 2012-10-25
Struktur
Strukturen beskriver förutsättningar för god hälso- och sjukvård, till exempel organisation,
­bemanning, utrustning och rutiner. För god kvalitet rekommenderas:
• Inkontinensutbildad sjuksköterska
• Teamarbete
• Kunskap/fortbildning/handledning
• Avsatt tid
• Lokalt vårdprogram
• Strukturerat omhändertagande
• Dokumentation
• Kvalitetssystem enligt SOSFS 2011:9 Socialstyrelsens föreskrifter och
­allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete
För strukturen ansvarar vårdgivare, verksamhetschef eller medicinskt ansvarig sjuksköterska.
Process
Processen beskriver vad som utförs i vården, när, var och hur. Här ingår utredning, bedömning, planering, åtgärder och utvärdering. För processen ansvarar inkontinensutbildad sjuksköterska.
Utreda
Utgå från patientens problem, behov och resurser.
Utredning syftar till att definiera bakomliggande orsaker som finns till patientens blåsstörning. Etiska avgöranden är viktiga när det gäller omfattning och inriktning på utredning och
åtgärd. Alla insatser måste individanpassas utifrån lokala rutiner, riktlinjer och vårdprogram.
nikola.nu – oberoende resurs för bättre inkontinensbehandling
Senast uppdaterad 2012-10-25
Anamnes och status
Anamnes beskriver bakgrunden till blåsstörning. En noggrann anamnes är ett viktigt instrument. Det är en subjektiv metod där patienten själv får skatta sina symtom och problem. I ett
strukturerat samtal kan man få veta det mesta om patientens besvär. En dialog ger möjlighet att förtydliga frågor och information men är också ett tillfälle till observation av patienten.
­Status beskriver patientens nuvarande situation och omfattningen av blåsfunktionen.
Välj mätmetoder utifrån anamnes och status
Mätmetoder användas som indikatorer för att följa upp och utvärdera en åtgärd och är en
förutsättning för att mäta kvaliteten i vården med kvalitetsindikatorer
Urinmätning och läckagemätning är exempel på indikatorer vid utredning av blåsstörning.
Vid individuellt utprovade toalettider används toalettschema som indikator.
Objektiva mätmetoder
✓✓Urinmätning
✓✓Läckagemätning
✓✓Dryckesmätning
✓✓Avföringslista
✓✓Toalettschema
✓✓Aktiviteter i dagliga livet – ADL
✓✓Tidsmiktion
✓✓Residualurin
✓✓Knipförmåga
✓✓Provokationstest
✓✓Ev. urinprovtagning (läkarordination)
Subjektiva mätmetoder
✓✓Livskvalitetsbedömning
✓✓Symtombedömning I-PSS
nikola.nu – oberoende resurs för bättre inkontinensbehandling
Senast uppdaterad 2012-10-25
Bedöma
Bedöm resultaten från de objektiva och subjektiva mätmetoderna och ställ inkontinens- och
omvårdnadsdiagnos. För att kunna välja rätt åtgärd/behandling.
Diagnos*
Exempel på inkontinensdiagnoser:
✓✓Ansträngningsinkontinens
✓✓Trängningsinkontinens
✓✓Blandinkontinens
✓✓Överrinningsinkontinens
✓✓Neurogen blåsfunktionsrubbning
(Se klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem ICD-10.)
Omvårdnadsdiagnos
Omvårdnadsdiagnos betyder att en problembeskrivning görs utifrån de behov, problem eller
risker som kan påverka patienten i det dagliga livet/omvårdnaden.
Omvårdnadsdiagnosen talar om vad som ska behandlas och ska alltid följas av mål samt
åtgärd(er).
Planera
Mål
Upprätta mål. Målet ska vara ett förväntat resultat i ”mätbara” termer. Målet ska beskriva ett
framtida önskvärt tillstånd och formuleras tillsammans med patienten.
Vårdplan
Upprätta en vårdplan. Vårdplanen ska innehålla diagnos, mål, planering och uppföljning av
åtgärder. Specificera hur, av vem och när åtgärderna ska utföras.
nikola.nu – oberoende resurs för bättre inkontinensbehandling
Senast uppdaterad 2012-10-25
Åtgärder
Diagnos och mål styr val av åtgärder. Planera och välj åtgärd.
✓✓Anpassning av miljö, hjälpmedel
✓✓Blåsträning
✓✓Bäckenbottenträning
✓✓Elstimulering, TENS, akupunktur
✓✓Farmakologisk behandling
✓✓Förskrivning av inkontinensskydd
✓✓KAD
✓✓Kontinenskort
✓✓Lokal östrogenbehandling
✓✓RIK
✓✓Rådgivning/checklista
✓✓Specialistremiss
✓✓Toalettassistansschema
* I Socialstyrelsens handböcker för handläggare 2004 ”Vem får göra vad i hälso- och sjukvården och tandvården” står
att ”Rätten att ställa diagnos inom hälso- och sjukvårdens område är inte reglerad i någon författning. I praktiken kan
dock all sjukvårds- och tandvårdspersonal som har tillräcklig kunskap om en sjukdom, ett funktionshinder eller en
skada ställa ­diagnos inom ramen för sin yrkeskompetens”.
Uppföljning
Uppföljning görs för att kontrollera resultatet av utförda åtgärder. De nya mätningarna jämförs med de som gjordes under utredningen. Uppföljning måste ske innan det är möjligt att
­utvärdera.
Resultat
Resultaten beskriver förbättring eller förändring av patientens hälsa och mäts med kvalitetsindikatorer. Om förväntat resultat inte uppnåtts kan det bli aktuellt med ny utredning, nya mål
och nya åtgärder.
nikola.nu – oberoende resurs för bättre inkontinensbehandling
Senast uppdaterad 2012-10-25
Utvärdera
När patienten är färdigbehandlad görs en utvärdering på individnivå. Nikolas föreslagna
­kvalitetsindikator:
✓✓Normaliserat eller förbättrat miktionsmönster
✓✓Inget eller minskat läckage
✓✓Individuellt utprovade inkontinenshjälpmedel
✓✓Uppfyllt mål
Kvalitetsindikatorerna på individnivå kan sammanställas till verksamhetsnivå för att regel­
bundet mäta kvaliteten i vården, till exempel en gång per år.
nikola.nu – oberoende resurs för bättre inkontinensbehandling
Senast uppdaterad 2012-10-25
Referenslitteratur
Abrams, P., Khoury S., & Wein, A.J., Editor. (1999). Incontinence – 1st International Consultation on
Incontinence. Plymouth: Health Puplication Lld.
Almås, H. (2004). Klinisk omvårdnad del 1. Finland: WS Bookwell
Altman, D., Falconer, C. & Zetterström, J. (2010). Urogynekologi. Lund: Studentlitteratur.
Andersson, P.O. & Norlén, L., red. (2003). Hålla Tätt. Stockholm: Pfizer AB.
Apoteket AB. (2007). Läkemedelsboken 2007/2008. Stockholm: Apoteket AB.
Burkhart, K.S. (2000). Urinary incontinence in woman: Assessment and management in primary care setting.
Nurse Practitioner Forum, 11, (4), 192–204.
Carnevali. D. L. (1996). Handbok i Omvårdnadsdiagnostik. Häftad. Stockholm: Liber AB.
Damber, J-E. & Peeker, R. Red. (2006). Urologi. Lund: Studentlitteratur.
Distriktssköterskeföreningen i Sverige. (2008). PUNKHANDBOKEN 2008 Primärvårdens Utveckling Nationell
Kvalitet. Stockholm: Distriktssköterskeföreningen i Sverige.
Fonda, D. (1995). Management of the incontinent older patient. International Continence Survey, Medicom.
vol.5, nr 2.
Foot, A.J, & Moore, K.H. (2000). An objective continence outcome measured to determine the cost
effectiveness of conservative uro-gynokological treatments. Paper. International Continence Society 13:th
annual meeting, Tampere, Finland.
Frewen, W. (1979). Role of bladder training in the treatment of the unstable bladder in the female. Urology
Clin North America, 6, 273–277.
Gunnarsson, M. (2002). Pelvic floor dysfunction. Akademiska avhandling. Lund: Lunds Universitet.
Hahn, I. & Myrhage, R. (1999). Bäckenbotten. Byggnad, funktion, träning. Göteborg: Ana Komp AB.
Hahn, I. (1993). Pelvic floor training for genuine stress urinary incontinence. Akademisk avhandling.
Göteborgs: Göteborgs universitet.
Hansson, M. (2005). Inkontinensomhändertagande i äldrevård. FoU Västmanland.
Hellström, L. (1994). Urinary incontinence and the use of incontinence aids in the elderly
– elderly. Akademisk avhandling. Göteborg: Göteborgs universitet.
Hellström, A-L. & Lindehall, B. (2006). Uroterapi. Lund: Studentlitteratur.
nikola.nu – oberoende resurs för bättre inkontinensbehandling
Senast uppdaterad 2012-10-25
Kauppila, A., Alavaikko, P., & Kujansuu, E. (1982). Detrusor instability score in the evaluation of stress urinary
incontinence. Acta Obstet Gynecol Scand, 61, 137–141.
Lindgren, U & Svensson, (2001). Ortopedi. Andra upplagan. Falköping: Elanders Gummessons.
Lindström, A. (1999). Omvårdnad vid urin-, faeces- och tarmbesvär. Lund: Studentlitteratur.
Malmberg, L., Mattiasson, A. (2005). I vått och torrt. Lund: Studentlitteratur.
Malmsten, U., & Molander, U. (2005). Hur man praktiskt kan ta hand om patienter med nedre
urinvägssymtom. Nordisk Geriatrik nr 2.
Milsom, I. (1997). Urininkontinens hos kvinnan – utredning och behandling. Hormonbehandling (Rapport, nr
39). Svensk Gynekologisk förenings Arbetsgrupp för Urogynekologi. Linköping.
Samuelsson, E. (1999). Urinary incontinence and genital prolapse. A prospective population-based study.
Akademisk avhandling. Uppsala: Uppsalas Universitet.
Samuelsson, E. et al. (2001). Incontinence aids in Sweden: users and costs. BJU international.
88, 893–898
SBU. (2000). Behandling av urininkontinens. Rapport nr 143. Stockholm: SBU.
Smittskyddsinstitutet & Föreningen för Medicinsk Mikrobiologi. (2000). Referensmetodik för
laboratoriediagnostik vid kliniskt bakteriologiska laboratorier. Infektionsdiagnostik, Urinvägsinfektioner/
bakteriuri, 2:a upplagan 2000, S.42–43
Socialstyrelsen. (2003). Inkontinensvården i ordinärt och särskilt boende. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2004). Vem får göra vad i hälso-och sjukvåden och tandvården? Stockholm: Socialstyrelsen.
Stenzelius, K. (2005). Urine and faecal incontinence among older men and women – in relation to other health
complaints, quality of life and dependency. Akademisk avhandling. Lund: Lunds Universitet.
STRAMA-gruppen i Skaraborg. (2006). Diagnostik och behandling av URINVÄGSINFEKTIONER. Fjärde
upplagan, maj 2006.
Vinsnes, A. (2000). Konsekevenser av urininkontinens sett i et folkehelsevitenskapelig perspektiv. En studie
om livskvalitet hos kvinner og helsepersonells holdninger. Akademisk avhandling. Göteborg: Nordiska
Hälsovårdshögskolan.
WHO. (2002). International Classification of Functioning, Disability and Health, 2002 – ICIDH-2. ­
URL: http://www.who.int/icidh
nikola.nu – oberoende resurs för bättre inkontinensbehandling
Senast uppdaterad 2012-10-25