Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren

Transcription

Projekt Slussen –
Ny reglering av Mälaren
Konsekvensbedömning av
strandnära naturmiljön
Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren – Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön
Status/Version: Slutrapport 2010-10-05.
Innehåll
Sammanfattning
3
1. Inledning
6
Bakgrund
6
Avgränsningar
6
Bedömningsgrunder och miljömål
7
2. Naturvärden och ekosystem kring Mälaren
10
Naturvärden knutna till Mälaren
10
Kort om strandnära ekosystemen
13
3. Mälarens reglering nu och historiskt
16
Minskad amplitud och lägre vårvatten
16
Redskap för jämförelse historisk tid - nutid
17
Zonering i strandnära ekosystem nu och historiskt
18
Historisk regim i förhållande till nollalternativ och ny reglering
21
4. Förutsättningar - skillnader ny reglering och nollalternativ
22
Vattenståndsvariationer under vår och sommar
22
Dränkningsvaraktigheter
24
Beskrivning av nollalternativet
26
Tidigare alternativ
26
5. Konsekvensbedömning av strändernas ekosystem
27
Strandängar
27
Vassar
32
Undervattens- och flytbladsvegetation
33
Svämlövskog
35
6. Konsekvensbedömning av arter och artgrupper
38
Fladdermöss
38
Fåglar
39
Groddjur
41
Fisk
42
Ryggradslösa djur
44
Kärlväxter
46
7. Konsekvenser utanför strandnära naturmiljön – Vandring, näring och erosion 47
Vandrande utter mellan Saltsjön och Mälaren
47
Näringsämnen
47
Erosion
47
8. Sammanvägd konsekvensbedömning
48
Vad är den sammanvägda bedömningen?
48
Perspektiv på Mälarens reglering och förslaget till ny reglering
48
Konsekvenser av nollalternativet för ekosystem och arter
49
Konsekvenser av huvudalternativet för ekosystem och arter
50
Specialfallet Asköviken
51
1
Extrema händelser
52
Konsekvenser för riksintresset Mälaren
53
Konsekvenser för Natura 2000 och Ramsar
53
Konsekvenser för miljökvalitetsnormer och ekologisk status enligt vattendirektivet
54
Slutsats om ny reglering ur naturmiljösynpunkt
54
9. Referenser
55
Bilaga 1. Metod och resultat av vegetationskartering och modellering av Mälarens strandängsmiljöer
Bilaga 2. Osäkerheter i metoder
Bilaga 3. Sammanställning av genomgångna områden, habitat och arter
Rapporten bör citeras som:
Calluna AB, 2010-10-05. Projekt slussen – Ny reglering av Mälaren – Konsekvensbedömning av strandnära naturmiljön. Calluna AB, Stockholm.
I löpande text: (Calluna, 2010-10-05)
Projektets organisation: Anna Koffman (projektledare, rapport, underlag, GIS under perioden 2007-sep
2009), John Askling (t.f. Projektledare under perioden sept 2009-2010, slutrapport). Mova Hebert, Elisabeth
Lundkvist och Håkan Sandsten (underlag, rapport).
Kontaktperson för denna rapport: John Askling, john.askling@calluna.se eller 0708-123170.
Omslagsbild: ”Gynnar ny reglering oss?”, Illustration av Lars Löfman, Calluna.
2
Sammanfattning
Bakgrund
Stockholms stad planerar att bygga om Slussen och i samband med detta bygga ut större avtappningskapacitet och skapa en ny reglering/nya vattenhushållningsbestämmelser för Mälaren. De huvudsakliga målen med regleringen är att minska risken för översvämningar runt Mälaren, att minska risken för låga vattenstånd och att förhindra saltvatteninträngning i Mälaren. I
förslaget på en ny reglering av Mälaren finns också en ambition från Stockholm stad att skapa
en reglering som visar större hänsyn till strandnära naturmiljöer, genom att skapa årstidsvariationer som gynnar strandnära naturmiljöer. Calluna har arbetat med denna fråga sedan 2007
och medverkat till att formulera mål för den strandnära naturmiljön och att utreda
konsekvenser till följd av den nya regleringen. Under arbetets gång har Calluna preciserat målen för naturmiljön och flera gånger kommit med input till SMHI:s förslag till ny reglering.
Mälarens naturvärden
Mälaren är Sveriges tredje sjö till ytan och fjärde största sjö till volymen och till sin karaktär en
insjöskärgård, med cirka 8000 öar, holmar och skär. Naturgivna förutsättningar har givit Mälarens stränder två huvusakliga karaktärer. Bergiga, branta stup med vildmarksbetonade barrskogar som tvärt möter vattnet. Den andra karaktären tillhör slättbygdens jordbruksområden
med grunda sedimentrika bottnar. Mälaren och dess omgivningar har mycket höga naturvärden. Mälaren är riksintresse och har två Ramsarområden - särskilt viktiga våtmarksområden.
Utöver det finns ett åttiotal naturreservat och ungefär lika många Natura 2000-områden. Av
dessa berörs ett tjugotal av ny reglering.
Mälarens vattenregim och hydrologi har under historien ändrats radikalt vid flera tillfällen, från
avsnörningen som havsvik för cirka 1000 år sedan till den moderna tidens reglering. Sett ur biologisk mångfalds perspektiv har dock de senaste 100 årens omvälvning varit starkt negativ och
en viktig anledning till detta är att den naturliga vattenregimen ersatts med en reglerad. En ny
reglering ger bara konsekvenser för den del av Mälarens naturmiljöer som är beroende eller
påverkas av en vattenregim och det är i huvudsak de strandnära ekosystemen. I de strandnära
ekosystemen förekommer vegetationen i zoneringar som uppkommer av varierande vattenstånd och växtlighetens olika tåligheter mot dränkning. Vårhögvatten och efterföljande upptorkning under sommaren är viktiga för att upprätthålla strandekosystemen. Calluna har i en
historisk analys visat att endast en bråkdel av de betydelsefulla strandekosystemen återstår som
en följd av att Mälaren reglerades och att de som finns kvar har en mer eller mindre nedsatt
funktion för en stor mängd arter. Eftersom förändringar av ekosystem sker långsamt över tiden
finns det en historisk utdöendeskuld där negativa förändringar alltjämt fortsätter. Det har under arbetets gång också framkommit hur känsliga strandekosystemen är för förändringar av
reglering. Det har att göra med att vattenståndens amplituder minskat kraftigt från det oreglerade förhållandet till det reglerade. Det gör att växlingen mellan olika vegetationstyper i
strandängsmiljön sker på bara några centimeters höjdskillnad vilket leder till att mycket små
förändringar i regleringen kan få stor påverkan på ekosystemen.
Va d s o m k o n s e k v e n s b e d ö m t s
De ekosystem med höga naturvärden och med hög relevans vad gäller vattenregim som Calluna har identifierat är betade strandängar, svämlövskogar (tidvis översvämmade strandskogar),
vassar och undervattensvegetation. De arter eller artgrupper som identifierats som viktiga är
fladdermöss, fåglar, groddjur, fisk som leker på grunt vatten, insekter och andra ryggradslösa
djur i vatten samt kärlväxten småsvalting. Dessa ekosystem och arter har konsekvensbedömts
för huvudalternativet och nollalternativet. Riksintresset Mälaren, Ramsar- och Natura 2000-områden har också ingått i konsekvensbedömningen. Relevansen för de nationella miljömålen har
utvärderats och en bedömning av miljökvalitetsnormer och påverkan på ekologisk status enligt
Vattendirektivet har utförts. Utöver de strandnära naturmiljöerna har Calluna ur naturmiljösynpunkt bedömt effekter av erosion till följd av ökad avtappning, effekter på vandrande ut3
ter till följd av ny avtappning samt effekter av närsaltförändringar som kommer av ändrad
vattenregim. Ny reglering har inte bedömts ge några mätbara effekter på ovanstående varför
någon ytterligare redovisning inte görs i sammanfattningen.
Den nya regleringen
SMHI har ansvarat för att ta fram regleringsförslag. Under processen har flera förslag utvärderats och reviderats och det nu gällande alternativet heter ”Huvudalternativ Fas 3b – flödesreglerad”. Nollalternativet är nuvarande reglering. Från SMHI har modellerade data för huvudalternativet och nollalternativet levererats och det är effekterna av dessa som har konsekvensbedömts.
Med de strandnära ekosystemen i fokus kan den nya regleringens vattennivåer beskrivas enligt
följande:
• Nivåerna på vårhögvattnet är påtagligt högre i huvudalternativet än i nollalternativet.
Det innebär en tydligare skillnad mellan vårhögvatten och sommarlågvatten än i nollalternativet.
• Sommarlågvattnet ligger på ungefär samma nivå som nollalternativet, från ca 415 centimeter över slusströskeln i mitten av juni ner mot 410 i slutet av augusti.
• Årsamplituden blir större i huvudalternativet än i nollalternativet. Medelvattennivån i
huvudalternativet varierar mellan ca 410-440 centimeter över slusströskeln mot 410-430
centimeter i nollalternativet.
• Nivåerna på vårhögvattnet då islossning sker höjs från ca 420 i nollalternativet till ca 440
centimeter i huvudalternativet.
Ko n s e k ve n s b e d ö m n i n g
Nollalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper
Bedömda ekosystem Konsekvensbedömning
och arter
Strandängar
Kommentarer
Fortsatt låga vårvatten leder till att strandängsvegeLiten negativ konsekvens tationen fortsätter att förändras i negativ riktning med
sämre funktion för många arter.
Vassar
Inga konsekvenser
Vassarna förväntas inte förändras i nollalternativet.
Undervattens- och
flytbladsvegetation
Inga konsekvenser
Undervattensvegetation förväntas inte förändras i
nollalternativet.
Svämlövskog
En stor andel av svämlövskogarna är skyddade och
Måttlig positiv konsekvens kan få förstärkta naturvärden i och med äldre träd,
ökad tillgång på död vet etc. i nollalternativet.
Fladdermöss
Liten negativ konsekvens
Fåglar
Den negativa trenden med små våröversvämningar
Liten negativ konsekvens fortsätter. Försämring av habitat förväntas då strandängen fortsätter att förändras negativt.
Groddjur
Dåliga lek- och yngelmiljöer fortsätter att finnas kvar.
Fragmenterade populationer förväntas dö ut.
Fisk
Inga konsekvenser
Fiskfaunan förväntas inte förändras i nollalternativet.
Ryggradslösa djur
Inga konsekvenser
Fortsatt lägre produktion av insekter i avsaknad av
vårflöden. Faunan med ryggradslösa djur förväntas
inte förändras i nollalternativet.
Kärlväxter
Inga konsekvenser
Småsvalting förväntas inte förändras i nollalternativet.
Den negativa trenden med låga vårhögvatten fortsätter vilket ger lägre produktion av insekter.
Sammanvägd konsekvensbedömning
Nollalternativet innebär i en sammanvägd bedömning liten negativ konsekvens.
4
Sammantaget är bedömningen att nollalternativet innebär en fortsatt negativ trend för Mälarens
naturmiljöer och att många av de ”felfunktioner” som finns inbyggda i nuvarande reglering
konserveras. Detta medför att nollalternativet som helhet bedöms få liten negativ konsekvens.
Huvudalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper
och arter
Kommentarer
Bättre förutsättningar för grodlek, fisklek, fågelhäckMåttlig positiv konsekvens ning och insektsproduktion. Tydligare zonering och
större artikedom i vegetationen.
Förutsättningar för större heterogenitet i vassar av
Liten-måttlig positiv konökad islyftning. Ökad syresättning kan gynna insekter
Vassar
sekvens
och groddjur och därmed fågelfauna.
Undervattensvegetation kan gynnas av ökat vårhögUndervattens- och flytIngen eller liten konsevatten och ökad inomårsvariation. På sikt kan det
bladsvegetation
kvens
neutraliseras av minskad mellanårsvariation.
Svämlövskog
Liten negativ konsekvens Ökad risk att gran vandrar in på nivåer över 430 cm.
Huvudalternativet ger ökade förutsättningar för högre
Fladdermöss
Måttlig positiv konsekvens
vårhögvatten och ger öppna vatten längs Mälaren.
Vårhögvatten ger förutsättning för ökad funktion i
Fåglar
Stor positiv konsekvens strandängen för både flyttande och häckande fåglar.
Signifikanta populationsökningar troliga.
Ny reglering innebär betydligt bättre möjligheter till
Groddjur
lyckad lek och överlevnad av grodyngel.
Fisk
Liten positiv konsekvens Bättre möjligheter för vårlekande arter.
Måttlig-stor positiv konse- Förutsättningar för ökad produktion av insekter.
Ryggradslösa djur
kvens
Småsvalting kan gynnas av ökat vårhögvatten och
Ingen eller liten konseökad inomårsvariation. På sikt kan det neutraliseras
Kärlväxter
kvens
av minskad mellanårsvariation.
Strandängar
Huvudalternativet innebär i en sammanvägd bedömning måttliga-stora positiva konsekvenser jämfört
med nollalternativet.
Som framgår av ovanstående sammanställning innebär huvudalternativet övervägande positiva konsekvenser i förhållande till nollalternativet. Bakom detta ligger det ökade vårhögvattnet
som skapar en naturligare vattenregim och större inomårsvariation. Denna leder både till en
förstärkning av vegetationszoneringen och bättre funktion av strandängsekosystemet för så vitt
skilda grupper som fågel, fisk, insektsproduktion och groddjur. För exempelvis fåglar förväntas
signifikanta populationsuppgångar på mer än fem procent för flera arter som hör hemma på
strandängen. Calluna har bedömt förutsättningar för förändringar i naturmiljön till följd av ny
reglering. Det finns dock många andra påverkansfaktorer som avgör om förändringarna kommer att ske eller ej, exempelvis hävdregim, med mera och dessa har vi inte tagit ställning till i
bedömningarna då de saknar koppling till ny reglering.
Slutsats
Den nya reglering som föreslås i huvudalternativet innebär i huvudsak positiva konsekvenser
för de strandnära naturmiljöerna. Negativa konsekvenser förekommer men dessa överskuggas
dock av det faktum att ny reglering innebär en vattenregim som mer liknar den naturliga i jämförelse med nollalternativet. Den mest bidragande orsaken till detta är ökat vårhögvatten som
kommer att ha positiva effekter på strandängsvegetationen såväl som de flesta naturvårdsintressanta arter som lever där. Sammantaget har detta givit slutsatsen att huvudalternativet innebär en måttlig till stor positiv konsekvens jämfört med nollalternativet. Denna slutsats gäller
för både ekosystem och arter, för riksintresset Mälaren och generellt för Ramsar- och Natura
2000-områden. Konsekvenserna av nollalternativet har bedömts till liten negativ konsekvens
beroende på en pågående negativ process med habitatförlust och sjunkande habitatkvalitet i
främst strandängar.
5
1. Inledning
Bakgrund
Stockholms stad planerar att bygga om Slussen och i samband med detta öka avtappningskapaciteten och skapa en ny reglering/nya vattenhushållningsbestämmelser för Mälaren. De huvudsakliga målen med regleringen är att minska risken för översvämningar runt Mälaren, att minska risken för låga vattenstånd och att förhindra saltvatteninträngning i Mälaren. I förslaget på
en ny reglering av Mälaren finns också en ambition från Stockholms stad att skapa en reglering
som visar större hänsyn till strandnära naturmiljöer, genom att skapa årstidsvariationer som
gynnar dessa naturmiljöer.
Calluna AB har i uppdrag av Stockholms stad, Projekt Slussen, att konsekvensbedöma effekter
för naturmiljön vid Mälaren till följd av ny vattenreglering. Calluna har också fått i uppdrag att
utreda stranderosion i Mälaren och Saltsjön ut till Blockhusudden. I uppdraget ingår även att
utreda andra konsekvenser av Slussenprojektet som berör Mälarens naturmiljö, exempelvis förändrade spridningsmöjligheter till följd av slusskonstruktion och förändrad avtappning.
Under 2007 fick Calluna i uppdrag att föreslå projektmål för ny reglering av Mälaren, avseende
den strandnära naturmiljön. Målen handlade om vilka vattennivåer och vilken vattendynamik
som behövs för att bevara eller gynna skyddsvärda naturmiljöer och arter [Calluna, 2008-01-21].
Under arbetets gång har Calluna preciserat målen för naturmiljön och flera gånger kommit med
input till SMHI:s förslag till ny reglering. Det iterativa arbetssättet har medfört att regleringsalternativen successivt har förändrats fram till den slutliga fas 3b - flödesreglerad. Det är detta
regleringsalternativ samt nollalternativet som konsekvensbedömts i denna rapport.
Inför arbetet med konsekvensbedömning har Calluna tagit fram en metodrapport för hur konsekvensbedömningen för naturmiljön ska kunna gå till och avgränsas [Calluna, 2009-01-26].
Avgränsningar
Det geografiska utredningsområdet för Callunas arbete omfattar hela den strandnära zonen av
Mälaren med vikar och öar (upp till 500 m från Mälaren samt de områden som Räddningsverket räknat ut ligger inom översvämningsriskområde) och för erosion ända ut till Blockhusudden. Fokus i uppdraget ligger dock på de stränder och strandnära miljöer som direkt eller indirekt berörs av vattenståndsfluktuationer, nämligen:
• Fåglar enligt fågeldirektivet, bilaga 1 samt rödlistade fågelarter som använder Mälarens
stränder eller grunda vattenområden som rastlokaler eller för häckning.
• Fiskarter som leker (eller kan leka) och växer upp i grunda strandnära vatten
• Representanter för arter i blå bården - åkergroda och insekter
• Arter som inte omfattas ovan, men som är knutna till strandmiljöer och ingår i art- och
habitatdirektivet
Calluna har dessutom bedömt konsekvenser för utter vars vandringar mellan Saltsjön och Mälaren kan påverkas och till sist om förändrade näringsförhållanden i vattnet till följd av ny reglering påverkar Mälarens ekosystem.
Konsekvensbedömningarna bygger på skillnaden mellan nollalternativet och huvudalternativet
Fas 3b - flödesreglerad. Konsekvenserna för naturmiljön bedöms utifrån dagens klimatförhållanden, skötsel och markanvändning. Det innebär att Calluna har bedömt förutsättningar för
förändringar i naturmiljön till följd av ny reglering, i rapporten kallad huvudalternativet. Det
finns dock många andra påverkansfaktorer som exempelvis klimatförändring, skötsel och markanvändning som avgör om förändringarna kommer att ske eller ej.
6
Bedömningsgrunder och miljömål
Bedömningsgrunder för Projekt Slussen återfinns i bilaga 2 till ”PM Gemensamma förutsättningar [Stockholms stad, 2010-05-31]”. Där redovisas de miljömål på nationell, regional och lokal
nivå som projektet har att beakta. De miljömål som berör Mälaren är mycket omfattande vad
gäller naturmiljö. Det har därför varit nödvändigt att göra en tolkning och värdering av målen.
I tolkningen ingår att avgränsa vilka mål som berör de ekosystem och arter som Calluna bedömt kan påverkas av en ny reglering. Värderingen av målen får genomslag i konsekvensbedömningens bedömningsgrunder. De viktigaste miljömålen som Calluna identifierat listas nedan:
•
Levande sjöar och vattendrag (regionaliserat för Mälaren): God ytvattenstatus enligt
EU:s ramdirektiv för vatten. Strandzonens biologiska funktion ska bibehållas. God tillgänglighet för friluftsliv. Främja yrkes- och fritidsfisket. Delmål för ytvatten, strandzonen, fiske och friluftsliv är framtagna. Exempel på åtgärder är att särskilt värdefulla
strandmiljöer bör återställas där så är möjligt [Mälarens Vattenvårdsförbund, 2004].
•
Ett rikt växt och djurliv (nationellt mål). Den biologiska mångfalden skall bevaras och
nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer skall värnas. Arter skall kunna
fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor
skall ha tillgång till en god naturoch kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som
grund för hälsa, livskvalitet och välfärd. Målet har tre delmål om hejdad förlust av biologisk mångfald, minskad andel hotade arter och hållbart nyttjande.
•
Ingen övergödning (regionaliserat för Mälaren): År 2010 ska fosfor och kvävetillförseln
från mänsklig verksamhet till Mälaren ha minskat kontinuerligt jämfört med 1995 års
nivå. Ambitionsnivån är en minskning med 10 procent. Delmål och åtgärdsförslag finns
för jordbruket, kommunala anläggningar, enskilda avlopp och industrianläggningar. Ett
ökat vårhögvatten kan medföra ökat utläckage av fosfor från lågt belägna marker
[Tyréns, 2010-04-10] och denna påverkan på strandmiljöerna och Mälarens vattensystem
har bedömts i rapporten.
•
Ett rikt odlingslandskap (nationellt mål) med delmål att senast år 2010 skall samtliga
ängs- och betesmarker bevaras och skötas på ett sätt som bevarar deras värden. Arealen
hävdad ängsmark skall utökas med minst 5 000 ha och arealen hävdad betesmark av de
mest hotade typerna skall utökas med minst 13 000 ha till år 2010. Strandängsmiljöer
utgör en viktig del av dessa arealer och en vattenregim som inte motverkar målet är en
förutsättning för att målet ska uppnås.
•
Myllrande våtmarker (nationellt mål) med delmål om att minst 12 000 ha våtmarker
och småvatten ska anläggas eller återställas fram till år 2010. En reglering med ökad
våröversvämning kan ge förutsättningar för nya våtmarksarealer som bidrar till ökad
måluppfyllelse.
Till miljömålen kommer miljökvalitetsnormer enligt Vattendirektivet och det som främst berörs
i denna utredning är kopplingen till ekologisk status. Där ingår bland annat grumlighet, näringsstatus, status hos fisk, bottenfauna, vegetation och dessa kvalitetsfaktorer är bedömda
främst i den grunda vattenmiljön.
Bedömningsgrunder
Inom naturmiljöområdet saknas praxis om metod för konsekvensbedömningar och det är vanligt att konsekvenser redovisas som mer eller mindre väl underbyggda tyckanden. Det är därför
nödvändigt att redogöra för den metod och de verktyg som tillämpats i denna rapport. Utgångspunkt har tagits i de riktlinjer som arbetats fram om konsekvensbedömning av biologisk
mångfald till konventionen om biologisk mångfald. En svensk tolkning av denna finns utgiven
7
av MKB-centrum vid SLU [MKB-centrum, 2007]. Konsekvensbedömningen har utförts i tre steg
och följer i huvudsak den metod som arbetats fram av VTI [VTI meddelande 937, 2003].
I det första steget sker ett urval av vad som ska konsekvensbedömas. Här väljs de naturmiljöaspekter (bevarandeintressen) ut som är relevanta för den typ av påverkan projektet kommer att
ha. Denna avgränsning utfördes till största delen i Callunas målrapport [Calluna, 2008-01-21]
och har översiktligt beskrivits ovan. De naturmiljöaspekter som behandlas tar upp alla nivåer
av biologisk mångfald, såsom definierad i konventionen om biologisk mångfald, och rymmer
arter, ekosystem (naturtyper/biotoper) och ekologiska processer. Vid avgränsningen av naturmiljöaspekter ingår både intressen som omfattas av lagstiftning och sådana som ligger utanför
men som ändå är relevanta för att uppfylla de nationella miljömålen och andra utfästelser om
biologisk mångfald.
I det andra steget klarläggs orsakssambanden mellan påverkan och effekt, där påverkan är ny
reglering och effekten är den förväntade förändringen av miljökvalitet för biologisk mångfald i
förhållande till ett nollalternativ. Ett ledord är att en effekt ska kunna beskrivas neutralt.
I det tredje steget beaktas vilka konsekvenser tillståndsförändringen (effekten) får för de naturmiljöaspekter som har pekats ut. En konsekvens är således en värderande bedömning som aldrig kan göras helt objektiv. Av den anledningen är det viktigt att redovisa på vilka grunder en
konsekvens har motiverats. Här har Calluna återigen utgått från VTI:s metod som tar sin grund
i Miljöbalkens bestämmelser som berör skada och påtaglig skada på riksintressen [VTI meddelande 937, 2003]. I princip styrs konsekvenser av omfattning, varaktighet och värdet på en naturmiljöaspekt. Omfattning har två dimensioner eller skalor. En geografisk skala som kan gälla
enskilda miljöer/artförekomster ända upp till att omfatta hela Mälaren samt en kvalitativ skala
som anger en kvalitetsförändring eller försämring respektive förbättring i ett ekosystem eller av
en ekologisk process.
Varaktighet är viktigt inom ekologin. En påverkan som sker med en stor omfattning men under
en begränsad tidsperiod behöver nödvändigtvis inte skada ett bevarandeintresse medan det
kan vara helt uppenbart att så sker vid en lång varaktighet.
Med utgångspunkt omfattning, varaktighet och värde har följande fyra frågor besvarats och
motiverats för alla naturmiljöaspekter:
1. Är inverkan negativ eller positiv?
2. Är inverkan bestående?
3. Är inverkan stor eller liten?
4. Hur stort värde har det som påverkas?
En vanlig kritik vid konsekvensbeskrivningar för naturmiljö är att effekter inte kvantifieras, se
exempelvis CBM-rapporten ”Hur behandlas biologisk mångfald i MKB?” [de Jong m.fl., 2004].
Callunas ambition har varit att kvantifiera och prognostisera effekterna av ny reglering. Det har
gjorts med flera verktyg, bland annat rumsliga analyser i GIS och olika statistiska beräkningsmetoder. Dessa har redovisats i Callunas metodrapport [Calluna, 2009-01-26] samt i bilaga 1. Det
kvantitativa angreppssättet till trots går det inte att göra bättre analyser än vad ingångsdata
medger. Att det saknas en höjdmodell för Mälaren är exempelvis ett problem som tyngt möjligheten till analyser. Därför har det inte varit möjligt att modellera exempelvis förändringar av
habitat för enskilda arter för att att därmed kunna göra uppskattningar av populationsförändringar. För fokusarter (som representerar ett ekosystem eller en funktion) och för andra naturvårdsintressanta arter har bedömningen utgått från mer generell nivå vad gäller förväntade
kvalitativa och kvantitativa habitatförändringar. I bilaga 2 finns en sammanställning av osäkerhetsfaktorer.
8
Den svåraste frågan att besvara vid konsekvensanalysen är om inverkan är stor eller liten. För
arter och artgrupper tillämpas främst prognostiserade förändringar av arealen habitat samt kvalitetsförändringar. Detta uttrycks som att det finns förutsättningar för populationsförändringar
till följd av ny reglering men det betyder inte att det i verkligheten kommer att ske så eftersom
förändringar av populationsstorlekar är mer komplicerade än så och beror av många fler faktorer än bara regleringen (till exempel förändringar av mellanartskonkurrens, i andra omvärldsfaktorer, predatorer, parasiter etc.).
I huvudsak har eventuella populationsförändringar på under 5% ansetts som små eller negligerbara medan förändringar som gör att en art skulle klassas som nära hotad (NT) enligt rödlistekriterierna har givits en mycket stor negativ förändring. Kriteriet om populationsminskning
inom tidsfönstret 10 år eller 3 generationer (vilket av tidsspannen som är längst) uppgår till
minst 15 % för klassning till nära hotad [Artdatabanken, 2010-04-28].
För naturtyper och vegetationstyper har en liknande bedömning tillämpats. Återigen är det bara förutsättningarna för att en viss förändring kan ske som bedöms inte att den faktiskt kommer
att ske. Exempelvis är många av naturtyperna hävdberoende (bete eller slåtter) och det kommer oberoende av regleringen att vara helt avgörande om de brukas eller inte. För att spegla
osäkerheterna har gränsen för liten inverkan satts till 10% i arealförändring (se bilaga 2). Över
30% i arealförändring har bedömts som en stor förändring.
Vad gäller ekologiska processer har egentligen bara två bedömts; vattenregim och omsättningen
av näringsämnen. Det senare har kvantifierats medan vattenregimen återspeglas i förändringar
av ekosystem och arter. Även om det är mycket svårt har de kvalitativa förändringarna vägts in
och beskrivits i termer av stor eller liten inverkan på exempelvis funktionen vårhögvatten.
Invägning av naturvärden är lättare. Här finns ställningstaganden inom naturvården i form av
utpekade områden (riksintressen, Natura 2000, Ramsar osv.), utpekade arter (Art- och habitatdirektivet, rödlistan etc.) samt utpekade ekosytem och processer (Art- och habitatdirektivet,
miljömål etc.). Konsekvenser har till sist sammanvägts i en bedömning där motiv och avvägningar framgår.
9
2. Naturvärden och ekosystem kring Mälaren
Naturvärden knutna till Mälaren
Mälaren är till sin karaktär en insjöskärgård, med ca 8000 öar, holmar och skär. Sjön har sitt ursprung från förkastningar, åsar och sprickdalar som bildat trösklar i och med landhöjningen.
Arealen är ca en femtedel av Vänerns, men trots detta är strandlinjen på de båda sjöarna ungefär lika långa. Sjön som helhet kan betraktas som relativt grund med ett medeldjup på 12,8 meter och ett djup på mindre än 3 meter i drygt 20 % av sjön. Mälarbassängernas stora variation
vad gäller morfologi och vattenkvalitet gör att sjön också hyser en stor mångfald av biotoper. I
Mälarens strandzon förekommer stora områden med en karakteristisk vindskyddad litoralzon
(grunda bottenområden med rotade växter) och stora områden med en vindexponerad litoralzon utan rotade växter [Wallin 2000].
Mälardalsbygden har under lång tid präglats av människan. Mälardalen har i sin helhet ett vattenanknutet äldre odlingslandskap som är unikt för Europa. Det är den ständiga växlingen mellan höjder och dalar som är ett genuint karaktärsdrag för östra Svealands sprickdalsterräng
med lerslättdalar och sjöbäcken. Rullstensåsarna löper i nord- sydlig riktning som därmed övertvärar såväl land- som sjölandskap i Mälardalen. Detta medverkar till Mälarens tydligt avgränsade bassänger, numera sex stycken. Naturgivna förutsättningar har givit Mälarens stränder
främst två karaktärer. Bergiga, branta stup med vildmarksbetonade barrskogar som tvärt möter
vattnet. Den andra karaktären tillhör slättbygdens jordbruksområden med grunda sedimentrika
bottnar som hyser en eutrof vegetation [Philipsson 2002].
Mälaren och dess omgivningar hyser stora och många naturvärden. Mälaren är riksintresse enligt tredje och fjärde kapitlen i miljöbalken med hänsyn till de naturoch kulturvärden som
finns. Det finns också två så kallade Ramsarområden - särskilt viktiga våtmarksområden för
fågellivet, nämligen Asköviken-Sörfjärden och Hjälstaviken. Ramsarskyddet syftar till att bevara och hållbart nyttja våtmarker som naturresurs. Det finns ett åttiotal naturreservat och många
Natura 2000-objekt med hänvisning till habitatdirektivet eller fågeldirektivet. Många av dessa
har arter och naturvärden knutna till strandmiljöerna. Utöver reservaten och Natura 2000-områdena finns natur som pekats ut av länsstyrelserna som riksintresseområden. I tabell 1 finns en
sammanställning över arealer av de vegetationstyper som behandlas i denna rapport. En tredjedel av den totala arealen är skyddad och en fjärdedel ligger inom Natura 2000-område (se figur 1).
Tabell 1. Sammanställning av arealer från vegetationskarteringen och svämlövskogskarteringen. * Skyddad natur är
totala ytan (ej överlapp) av naturreservat, Natura 2000-områden, Ramsarområde, och riksintresse för naturvård enligt 3
kap 6§ miljöbalken. ** Arealen av vegetationstyper inom påverkansområdet som ligger inom Natura 2000-område uppgår till 3350 hektar. Påverkansområdet är de stränder och strandnära miljöer som direkt eller indirekt berörs av vattenståndsfluktuationer.
Vegetationstyp
Hektar inom påverkansområden
Hektar skyddad natur* inom
påverkansområdet
Fuktäng med tuvtåtel och övrig frisk-fuktig gräsmark
2410
760
Starrmad
1140
350
Blå bård
1130
410
Vassar
5440
1950
Flytbladsvegetation
2920
960
Tät submers vegetation med inslag av flytblad
4130
830
Buskar/träd på frisk eller fuktig mark
830
240
Svämlövskog (separat kartering inom 500 m från
Mälaren)
730
240
18730
5740**
Summa
10
11
Figur 1a. Skyddade områden och större koncentrationer av strandängar i västra Mälaren.
0 1,5 3
6
75 - 100%
50 - 75%
25 - 50%
7 - 25%
0 - 7%
9
Kilometer
12
Procent habitat inom 100m radie
Naturreservat och N2000-områden
Strömsholm
Strömsholm
Ridöarkipelagen
Eskilstuna
Ridö-Sundbyholmsarkipelagen-södra
Askö-Tidö
Västerås
Lindön
Sörfjärden-Strand
Engsö
Naturreservat och N2000-områden
Procent habitat inom 100m radie
0 - 7%
7 - 25%
25 - 50%
Landholmarna, Landholmsängarna
50 - 75%
75 - 100%
Stora och Lilla Ullfjärden
Broviken
Stockholm
Asknäsviken
0 1,5 3
6
9
Södertälje
Kilometer
12
Figur 1b. Skyddade områden och större koncentrationer av strandängar i östra Mälaren.
12
Kort om strandnära ekosystemen
Allmänt
Vegetationen i de strandnära ekosystemen förekommer i en zonering som styrs av vattenstånd.
Utvecklingen av zonernas olika vegetationstyper styrs främst av och är beroende av våröversvämning och efterföljande upptorkning. Andra viktiga strukturerande faktorer är hävdintensitet, näringstillgång och isprocesser som främst kan påverka vassarnas utbredning stort. Vegetationstyperna i strandängen missgynnas av vassexpansion och förbuskning. Till de olika vegetationstyperna som beskrivs nedan är en mängd arter knutna och de som främst diskuteras under
konsekvensavsnittet är fåglar, fisk, insekter och groddjur.
Calluna har med hjälp av satellitkartering [Metria, M08/01491.8] och fältinmätning identifierat
de olika höjdintervall inom vilka vass, blå bård, starrmad och fuktäng har sina huvudsakliga
utbredningar runt Mälaren. Detta har varit viktiga underlag för att senare kunna göra konsekvensbedömningar. I figur 2 finns fotografier av de olika strandängszonerna.
Utbredningen av undervattensvegetation är främst begränsad av tillgången på ljus. Ljusförhållandena är dåliga i Mälaren och siktdjupet har inte förbättras trots att näringstillförseln minskat
[Wallin, 2000]. Detta innebär principiellt att undervattensvegetation i dagsläget endast kan etablera sig i grunda områden där ljus tränger ned till botten. I västra Mälaren är ljusförhållandena
sämre och växter finns ned till ett par meters djup, medan i östra delen kan det finnas växtlighet
ned mellan 3 och 4 meters djup. Där konkurreras den emellertid ofta ut av övervattenväxter
som vass och flytbladsväxter som näckrosor. Undervattensvegetation missgynnas generellt av
grumligt vatten varför ett högt vattenstånd under senvår när tillväxten startar kan vara negativt. I flytbladsbältet som ofta finns utanför vassarna dominerar gul näckros starkt. Bredden på
flytbladsvegetationsbältet har ökat i Mälaren sedan 1970-talet [Andersson, 2001].
Va s s a r
Vassarna domineras av bladvass, men det finns även andra högresta arter i vassarna, till exempel jättegröe och kaveldun. Vass kan inte gro under vatten utan förökar sig där vegetativt med
utlöpare. Vass är konkurrensstark på grunt vatten och på fuktig mark, men klarar sig ut till ca
1,5 meters vattendjup. I ytterkant är den ofta gles. Bete eller slåtter kan hålla tillbaka vass i
strandzonen. Generellt är vassbestånden tätare i näringsrika vatten än i näringsfattiga. Vid jämförelser mellan 1970-talet och 1996 i Mälaren [Samuelsson & Schyberg, 1997] så har vasstätheten
ökat signifikant i hela Mälaren. Detta trots att näringstillförseln minskat avsevärt sedan 1960-talet. Vassbältenas bredd har dock minskat på de flesta av de undersökta lokalerna (40 meter i
median bredd 1972 jämfört med 25 meter 1996). Bete av gäss kan vara en av orsakerna till den
minskade bredden medan is och svall kan vara en orsak till tätare bestånd. Is och svall knäcker
gamla strån och ger utrymmer för nya strån vilket ger tätare bestånd.
Blå bård
Med blå bård avses grunda och ofta vegetationsrika vattenområden mellan vass och strandäng.
Denna zon finns inte överallt där det finns strandängar. En välutvecklad blå bård förutsätter
vattenståndsvariationer där betesdjuren under sommarens lågvatten kommer åt att beta ned
vass och annan vegetation långt ut från land. Betesdjurens tramp och betning resulterar i ett
grunt och öppet vatten. I detta grunda vatten finns en mycket stor produktion av frörika våtmarksväxter (gror på blottade ytor orsakade av tramp) och insekter, som i sin tur är en förutsättning för ett rikt djurliv i övrigt, särskilt fågellivet.
Starrmad
Ovanför vass och blåbård finns starrmaden med högstarr som ofta är tuvbildande och högre
upp lägre starrarter. Frösättningen hos starrarna är väsentlig för fågelfaunan på strandängarna.
13
Starrarterna är generellt konkurrenssvaga och kräver kontinuerlig hävd och vattenståndsvariationer för att fortleva.
Fuktäng
Den bredaste zonen i strandängen är fuktängen som omfattar en stor fuktighetsgradient, från
fuktig till nästan helt torr. Zonen domineras av gräs och örter och är om den hävdas väldigt
artrik. Om hävden uteblir riskerar zonen att förbuskas.
Svämlövskog
Svämlövskogar är ett Natura 2000-habitat. Svämlövskogar skiljer sig från sumpskogar genom
att de är tidvis översvämmade och att de vid normal- eller lågvattenstånd är väldränerade
[www.naturvardsverket.se]. Granen missgynnas av tidvisa översvämningar och svämskogar är
därför lövdominerade. Skogar med hög luftfuktighet är viktiga livsmiljöer för många mossor,
lavar, svampar, snäckor, sniglar och grodor och hyser ofta rödlistade arter
[www.skogsstyrelsen.se]. Flera arter av mossor är svämberoende och anges som typiska arter i
Natura 2000-habitatet svämlövskogar. Stjärtmes, entita och mindre hackspett är i hög grad
knutna till lövrika strandskogar och svämskogar med god tillgång på död ved även om de också förekommer i andra lövskogstyper.
Figur 2a. Gräns tät vass och blå bård (svärdslilja). Sörfjär- Figur 2b. Blå bård. Ängsö, Västerås kommun. Dun efter
den strand, Eskilstuna kommun
betande grågåsflock.
Figur 2c. I förgrunden syns vasstarr, som är en vanlig
högstarrart. Blå bård övergår i starrmad med lågstarr och
brunven. Sörfjärden Strand, Eskilstuna kommun.
Figur 2d. Starrmad. Sörfjärden Mågla. Eskilstuna kommun.
14
Figur 2e. Tuvtåtelfuktäng möter åker. Höjdinmätning pågår. Figur 2f. Det saftigt gröna gräset är grenrör som invaderat
Landholmarna, Enköpings kommun.
hela starrmadzonen. I förgrunden syns tuvtåtel. Broängarna, Upplands-Bro kommun.
15
3. Mälarens reglering nu och historiskt
Minskad amplitud och lägre vårvatten
Den enskilt största förändringen jämfört med det oreglerade tillståndet före 1943 är att årsamplituden har minskat från en median på ca 80 centimeter till ca 30 centimeter efter justeringen av
bestämmelserna i vattendomen som gjordes på 1960-talet. En viktig förändring är också att vattenstånden i april, maj och juni sjunkit kraftigt, vilket syns i figur 3 och 4. Lågvattennivåerna
har höjts någon decimeter under högsommar och sensommar (figur 4) men förändringen är inte
lika stor som sänkningen av högvattennivåerna under senvår och försommar. Skillnaden på
någon decimeter vad avser låga nivåer kan förmodligen delvis förklaras av osäkerheter i nivåuppgifterna.
Figur 3. Vattenståndsvariationer månadsvis enligt nollalternativ och historiska regleringar. Strecket i boxen visar medianvärdet, boxen omfattar 50 % av värdena och gafflarna omsluter alla värden utom de 10 % högsta och 10% lägsta
värdena (det vill säga 80 % av värdena finns inom gafflarna). Medianvärdet har använts för att sålla bort extremvärden
som försämrar åskådligheten.
Figur 4. Jämförelse mellan vattenståndsamplituer under låg- och högvattenperioder för historisk vattenregim och nollalternativ (etiketterat som nutid i diagrammet). Ca 80% av värdena återfinns inom gafflarna. Medianvärdet har använts för
att sålla bort extremvärden som försämrar åskådligheten.
16
Figur 5. Illustration hur strandekosystemen tryckts ihop - som ett dragspel - till följd av regleringen av Mälaren
Den nu gällande regleringen innebär att vattenståndet i sjön ska hållas så jämnt som möjligt,
vilket i sin tur innebär att vattenståndsvariationen blir liten. Detta medför att en mindre areal
blir svämmade på våren och en mindre del torkar upp vid extremt lågvatten under torrperioder
jämfört med de förhållanden som rådde för Mälaren i oreglerat tillstånd (figur 5). De tidigare
sumpiga områdena mellan land och vassbård har blivit torrare och saknar regelbunden tillförsel
av näringsrikt sjövatten [Wallin, 2000].
Redskap för jämförelse historisk tid - nutid
Utifrån satellitkartering [Metria, M08/01491.8] och höjdinmätning i fält på ett tiotal olika strandängar har Calluna identifierat höjdintervall inom vilka de olika vegetationszonerna förekommer
i dag. För att få information om hur områdena såg ut innan regleringen skapades har häradskartan från början av 1900-talet studerats. I tabell 2 finns en jämförelse av de olika höjdintervallen inom vilka vegetationstyperna förekom då och förekommer nu. I figur 7 finns en historisk
karta med dagens vegetationstyper inlagda.
Tabell 2. Nivåer för studerade inmätta vegetationszoner och historiskt. Höjder i centimeter över slusströskeln.
Inmätta nivåer jämfört med historisk regim (1901-1930)
Predikterade historiska höjdintervall om man antar att vegetationen hade sin utbredning vid samma
dränkningsvaraktigheter under vegetationssäsongen som i nuvarande regim.
Vegetationstyp och
Historiskt
dränkningsvaraktighet Inmätta nivåer
Nivån 368-374 hade 100% dränkning
Vass
Höjdnivå: 375-425
Nivån 425 hade 14%
14-100%, median 98%
Nivåerna 378-380 hade 98 %.
Blå bård
Höjdnivå: 385-405
Höjdnivå: 375-389
90-99%
Starrmad
Höjdnivå: 400-420
Höjdnivå: 383-436
24-95%
Tuvtåtelfuktäng
Höjdnivå: 420 och uppåt
Höjdnivå: 436 och uppåt.
0-24%
Lägsta nivå med 0 % = 450
Lägsta nivå med 0 % = 534
17
Ytterligare ett viktigt redskap för att tolka vegetationszonernas stabilitet och läge i strandprofilen är att studera under hur lång tid varje säsong (vegetationsperioden) de ligger under vatten.
Detta åskådliggörs i så kallade dränkningsvaraktighetsdiagram. Hundra procent dränkningsvaraktighet för en viss höjdnivå betyder att den nivån ligger under vatten hela vegetationssäsongen. Noll procent innebär motsvarande att nivån är torrlagd under hela vegetationssäsongen.
Varaktigheten för ett vattenstånd spelar stor roll för de ekologiska processerna. Vattenstånd som
inträffar några få dygn har i de flesta fall mindre betydelse än de med längre varaktighet. I figur
6 finns dränkningsvaraktigheter för nollalternativet och den historiska vattenregimen. Dränkningsvaraktigheter för nollalternativet är modellerade dygnsvärden (1976-2005). Den historiska
vattenregimen gäller för observerade vattenstånd under perioden 1901-1930.
Figur 6. Dränkningsvaraktighetsdiagram för nollalternativet (1976-2005) och historisk vattenregim (1901-1930).
Zonering i strandnära ekosystem nu och historiskt
Va s s o c h b l å b å r d
I den historiska vattenregimen (tabell 2) började alla zoner utom fuktängen längre ner än idag
och särskilt starrmaden hade en påtagligt större utbredning än idag. Figur 6 visar att i dag ligger nivån för 100% dränkningsvaraktighet på knappt 380 centimeter över slusströskeln, medan
den låg på knappt 370 cm över slusströskeln i början av 1900-talet. Vass och blå bård återfinns i
området för hög dränkningsvaraktighet. Vassar finns från 100% och ända upp till ca 14% med
en median på 98%. Vassen kan alltså vandra högt upp i strandzoneringen, men den är gles och
har endast spridda förekomster i de övre höjdintervallen. Blå bård finns idag i området som har
99-90% dränkningsvaraktighet. Vass och blå bård överlappar varandra till viss del och det är
främst hävdtrycket från betesdjur som avgör vilken vegetation som utvecklas. Utan hävd invaderar vassen detta område eftersom bladvassen klarar långa dränkningsvaraktigheter bättre än
högstarr. Men med bete eller hävd i den blå bården finns utrymme för konkurrenssvaga växtarter som annars trängs undan av vass.
18
Vid jämförelse mellan häradskartan (kring år 1900) och satellitbildskarteringen ser man att den
blå bården idag ligger i områden som då var rastrerad som våtmarksvegetation nedom strandlinjen. Calluna har tolkat rastreringen som vassar, men partier i dessa karteringsenheter var säkerligen en slags blå bård. En stor del av vassarna såg antagligen annorlunda ut än idag och var
mer heterogena. Vasstäkt, våtmarksbete och slåtter var vanligt och skapade en luckig, gles vass
där även andra växter fick utrymme.
Vid jämförelse med andra lokaler som inte haft en sådan stor omställning i vattenregim som
Mälaren haft, ser man att den blå bården och dess tillhörande växter ligger lägre (längre dränkning) runt Mälaren [Saukko, 1954, Andersson, 1973, Karlsson, 2009]. Detta indikerar att framför
allt högstarren, som utgör gränsen mellan blå bård och starrmad, inte följt med ett ökat vattenstånd (eller längre dränkningsvaraktighet) uppåt i strandprofilen. Detta är ett tecken på att zonen har svårt att snabbt svara på förändringar i vattenstånd och att ett ökat vattenstånd kan
innebära att växtligheten blir stressad. En förklaring är att högstarr inte sätter frö när den blir
dränkt och därför inte lyckats expandera. En annan förklaring är att strandprofilerna har en
sådan lutning att någon större areell utbredning inom rätt dränkningsintervall inte funnits tillgänglig. Högre upp där vi borde hitta högstarr, växer annan vegetation som är mer konkurrenskraftig. Det kan alltså vara frågan om restpopulation av högstarr i den blå bården och i så
fall är vegetationen stressad i nuläget och tål ytterligare försämringar dåligt.
Vår tolkning av förändringarna i Mälaren det senaste seklet, utifrån figur 6 och tabell 2 är ändå
att utbredningen i höjdled troligen har varit ungefär lika stor historiskt som idag eftersom lutningen på kurvorna i intervallet från 100% och ända mot cirka 80% dränkningsvaraktighet är
likartad för de två kurvorna. Bredden kan dock ha varit större historiskt eftersom strandprofilen
är flackare längre ner mot vattnet (sam höjdomfång innebär större bredd ju närmare vattenlinjen man kommer).
Störst förändringar i starrmaden
Liksom för blå bård finns belägg för att starrmaden runt Mälaren har längre dränkning än på
andra lokaler [Karlsson, 2009]. Historiskt utgjorde starrmaden en stor del av strandängen och
omfattade ett stort höjdintervall vilket ses i figur 6 (i området 24-95%) och tabell 2. I dag är
dock bredden på starrmaden liten; dränkningsvaraktigheter om 24-95% omfattar endast ett litet
höjdintervall. I figur 6 syns detta tydligt. I den historiska regimen var kurvan sluttande i detta
intervall, medan den nutida regimen ger en flack, närmast plan kurva, mellan 24-95%.
När man visuellt scannar igenom häradskartan och jämför med dagens satellitbildskartering får
man en tydlig uppfattning att dåtidens högstarrmad i hög grad omvandlats till åker eller gräsmark. Detta är också att förvänta vid den förändring som skedde när Mälaren reglerades – vårhögvattnet minskades (nivåer högre upp i strandprofilen fick betydligt kortare dränkningsvaraktigheter). Vidare har också markavvattning och invallningar medfört att åkermark vunnits.
De inmätta strandprofilerna är ytterligare en källa för att analysera förändringar av starrmaden.
Calluna måttade in historisk zonbredd (höjdintervallet 383-436) i grafer för de strandprofiler
som mätts in och jämförde med nulägets zonbredd (höjdintervall 405-420). Calluna fann att
starrmadens bredd i strandprofilen minskat med minst 75%. De minskade översvämningarna
tillsammans med invallningar har gjort att även fuktängen har minskat avsevärt i bredd mot
den historiska strandängen. Calluna har funnit att fuktäng med tuvtåtel (och frisk-fuktig övrig
gräsmark), har sin nedre gräns vid nivån 420 centimeter över slusströskeln, vilket motsvarar
24% dränkningsvaraktighet. Den övre gränsen är inte kopplad till vatten- eller hävdregim utan
anger vanligen var åkern börjar på de specifika lokalerna. Vid visuell jämförelse mot häradskartan framkommer att fuktäng med tuvtåtel karterats som högstarrmad med tydlig våtmarksrastrering av lantmätaren. En stor del av fuktängen ligger också inom område som man i häradskartan tolkat som lågstarrmad. Kanske ingick även tuvtåtelfuktäng i detta markslag som kallats
lågstarrmad? I vilket fall är det uppenbart att en stor del av dåtidens starrmader blivit torrare.
19
Figur 7. Exempel på jämförelse mellan häradskartan och den nutida vegetationskarteringen för Sörfjärden Mågla. I olika
rastreringar visas kartering från häradskartan och botten visas nuläget (satellitbildskarterad vegetation). De svarta
punkterna är våra transekter med höjdinmätta värden. Till vänster syns höjdnivåerna i rött och motsvarande dränkningsvaraktigheter visas för nutida och historisk regim. Nivån 400 centimeter hade vid historisk tid 73% dränkning medan nivån idag har 99% dränkning.
Kontentan av den historiska analysen jämfört med idag är att regleringen av Mälaren och förändrad markanvändning har medfört att främst starrmad har en ansenlig utdöendeskuld. För
blå bård är historiska data mer osäkra och det går inte att slå fast hur denna zon har förändrats
breddmässigt. I nedre kanten av blå bård har hävden särskilt stor betydelse genom att vass betas eller slås och på så sätt hålls tillbaka. Skillnaderna i detta område mellan historisk tid och
nutid är en kompaktare vasskant nu, eftersom utnyttjande av vassen och störningsprocesser i
form av hävd, islyft och översvämningar var vanligare förr. Strandängszoneringarna är som
tidigare nämnt tröga system och växtligheten i starrmaden (både högstarr och lågstarr) betraktas som restpopulationer som ännu inte nått sin slutliga utbredning i förhållande till dagens
reglering. Det är denna skillnad mellan vad som finns kvar i nuläget mot vad som kommer att
försvinna med tiden som kallas utdöendeskuld. Arterna är stressade i nuläget och förväntas tåla
ytterligare försämringar dåligt.
Svämlövskog
Historiskt har svämlövskogen haft förutsättningar i upp till cirka 450 centimeter över slusströskeln. I områden med flacka stränder har detta gett stora arealer. Detta är den utbredning skogen
haft då det funnits rätt förutsättningar i form av jordart och hävdsituation. Dessutom kunde
inte granen hävda sig då det på dessa höjder förekom sammanhängande perioder (om ca fem
veckor), ett par gånger på tio år, då marken stod under vatten. Svämlövskogens utbredning
överlappar med både starrmaden och fuktängen om man ser till den historiska utbredningen.
Svämlövskog bör då främst ha förekommit där det finns genomsläppliga jordarter och där bete
och slåtter av olika orsaker uteblivit. I skogsmiljöerna finns en tröghet men gran har sedan Mälaren reglerats fått bättre förutsättningar att vandra in på nivåer ner till runt 420 centimeter över
slusströskeln.
20
Historisk regim i förhållande till nollalternativ och ny reglering
Syntesen från de föregående avsnitten är alltså att Calluna har sett att ekosystemen runt Mälarens stränder har förändrats i samband med regleringen på 1940-talet och med förändrad markanvändning. Detta har lett till att bland annat starrmaden har minskat kraftigt i utbredning
och man kan med säkerhet säga att utdöendeskulden är stor. Jämfört med den historiska regimen har även den blå bården, fuktängen och svämskogen dåliga förutsättningar att bibehålla
sin utbredning i nuvarande reglering, men det beror också på att hävden är sämre idag än historiskt. Calluna antar att flera vegetationstyper, men främst starrmaden, fortfarande förändras i
sin utbredning efter att Mälaren började regleras. Arterna är stressade i nuläget och förväntas
tåla ytterligare försämringar dåligt.
21
4. Förutsättningar - skillnader ny reglering och nollalternativ
SMHI har modellerat den nya regleringen [2010-05-27] med tillrinningsserier från 1976-2005 och
datasetet innehåller modellerade dygnsvärden för vattenstånd för denna 30-årsperiod för huvudalternativet Fas 3b – flödesreglerad samt nollalternativet.
De viktigaste faktorerna som påverkar strandnära ekosystemen [Calluna 2008-01-21] är:
• Medelvärden för vattenregimens vårhögvatten och sommarlågvatten
• Vattenståndsvariationer (inomårs- och mellanårsvariationer)
• Dränkningsvaraktigheter för olika höjder i strandzonen
• Medelvattenstånd
Vattenståndsvariationer under vår och sommar
Med de strandnära ekosystemen i fokus kan den nya regleringens vattennivåer beskrivas enligt
följande:
• Nivåerna på vårhögvattnet är påtagligt högre i huvudalternativet än i nollalternativet.
Det innebär en tydligare skillnad mellan vårhögvatten och sommarlågvatten än i nollalternativet.
• Sommarlågvattnet ligger på ungefär samma nivå som nollalternativet, från ca 415 centimeter i mitten av juni ner mot 410 i slutet av augusti.
• Årsamplituden blir större i huvudalternativet än i nollalternativet (medelvattennivån i
huvudalternativet varierar mellan ca 410-440 centimeter över slusströskeln mot 410-430
centimeter i nollalternativet).
• Nivåerna på vårhögvattnet då islossning sker höjs från ca 420 i nollalternativet till ca 440
centimeter i huvudalternativet.
Dessa skillnader mellan regleringsalternativen visas i tabell 3 och figurerna 8 och 9.
Tabell 3. Medelvattenstånd (medianvärden för avsedda perioder) vår, sommar och islossning. Höjdangivelser i centimeter över slusströskeln.
Faktor
Vårhögvatten
(medianvärde mars-maj)
Sommarlågvattnet
(medianvärde juni- september)
Skillnad mellan vårhögvatten och
sommarlågvatten
Vårhögvatten vid islossningen
(mars-april)
Nollalternativ
Huvudalternativ
Skillnad
420
430
+ 10 centimeter
415
417
+ 2 centimeter
5 centimeter
13 centimeter
+ 8 centimeter
Ca 420
Ca 440
+ 20 centimeter
I figur 8 och 9 illustreras medelvattenståndet och hur det varierar över året. Som strukturerande
faktor är det även viktigt att veta hur ofta olika vattenstånd inträffar, om de kommer varje år
eller sällan. I tabell 4 finns sammanställning över frekvenser för olika vattenstånd som illustrerar att höga vattenstånd > 450 centimeter över slusströskeln är mer sällan förekommande i huvudalternativet än i nollalternativet, medan nivåer mellan 430 och 450 är mer frekventa i huvudalternativet. Låga nivåer är mer frekventa i nollalternativet än i huvudalternativet vilket
beror på att regleringen inte fungerar som avsett.
22
Figur 8. Noll- och huvudalternativets dygnsvariation över årets månader. För huvudalternativets (fas 3b - flödesreglerad)
gäller dygnsmaxvärden (Wmax) under 30-årsperioden i blått, dygnsmedel (Wmedel) i rött och dygnsminiminivåer
(Wmin) i grönt. De svarta linjerna är motsvarande värden för reglering enligt nollalternativet. Från SMHI [2010-03-01]. Yaxelns vattenstånd i centimeter över slusströskeln.
Figur 9. Skillnader mellan högvatten och lågvatten i huvudalternativet och nollalternativet. Medianvärdet har använts för
att sålla bort sällsynta extremvärden som ger utslag på medelvärdet men som saknar betydelse för vegetationszonernas utbredning.
23
Antal dagar/år
Antal år
Antal tillfällen/år >
Längsta period
Antal dagar/år 4.5
Antal år
3
Antal tillfällen/år
0.2>
Längsta period88
4.5 0
0 2.3
2.3
3 0
0 2
2
0.2 0
0 0.23
0.23
88 0
0 29
29
Status/Version: Slutrapport
2010-10-05.
Tabell 9. De olika regleringsalternativens
Tabell 9. De olika regleringsalternativens
utfall avseende hur storutfall
andelavseende
av åren då
hurvattennivån
stor andel av
är åren
högre
då vattennivån är högre
Tabell
4. Tabellen
hämtad
från
[2010-05-27]
de olika
regleringsalternativens
vattenståndsvariarespektive lägre än vissa
respektive
nivåer
och
lägre
hurär
änstor
vissa
andel
nivåer
avSMHI:s
åren
och variationen
hur
stor andel
äroch
större
av beskriver
årenänvariationen
givna
intervall.
är större än givna intervall.
tioner. Tabellen visar frekvensen (av 30 år) med vilka olika vattennivåer förväntas inträffa.
Statistiken avser perioden
Statistiken
1976-2005.
avser perioden 1976-2005.
Nollalternativ
Huvudalt
Nollalternativ
fas 3 – Huvudalt fas 3b
3 – Huvudalt fas 3b
Andel av åren med:Andel av åren med:
fas 3
flödesreglerad
fas 3
– flödesreglerad
flödesreglerad – flödesreglerad
nivåer > 455 cm
nivåer > 455 cm
0.27
0.03
0.27
0.03
0.03
0.03
nivåer > 450 cm
nivåer > 450 cm
0.40
0.30
0.40
0.30
0.30
0.30
nivåer > 445 cm
nivåer > 445 cm
0.47
0.53
0.47
0.57
0.53
0.57
nivåer > 440 cm
nivåer > 440 cm
0.57
0.80
0.57
0.80
0.80
0.80
nivåer > 430 cm
nivåer > 430 cm
0.83
0.97
0.83
0.97
0.97
0.97
nivåer < 410 cm
nivåer < 410 cm
0.90
0.80
0.90
0.87
0.80
0.87
nivåer < 400 cm
nivåer < 400 cm
0.20
0.03
0.20
0.17
0.03
0.17
nivåer < 396 cm
nivåer < 396 cm
0.10
0.03
0.10
0.07
0.03
0.07
nivåer < 390 cm
nivåer < 390 cm
0.07
0.00
0.07
0.03
0.00
0.03
vattenståndsvariation
> 50 cm
>0.33
50 cm
0.00
0.33
0.10
0.00
0.10
> 48 cm
>0.37
48 cm
0.00
0.37
0.13
0.00
0.13
> 44 cm
>0.43
44 cm
0.23
0.43
0.33
0.23
0.33
> 40 cm
>0.57
40 cm
0.40
0.57
0.50
0.40
0.50
> 35 cm
>0.63
35 cm
0.63
0.63
0.70
0.63
0.70
> 30 cm
>0.77
30 cm
0.90
0.77
0.93
0.90
0.93
För ekosystemen är dock vegetationsperioden intressant (april-oktober) och Calluna har studerat frekvensen av höga och låga värden under dessa månader. Låga nivåer har Calluna definierat som värden < 411 centimeter över slusströskeln och höga nivåer som värden > 429 centimeter över slusströskeln eftersom dessa nivåer bedömts vara viktiga i struktureringen av strandekosystemen.
9
9
Vad gäller höga nivåer är det tydligt att nivåer ≥ 430 centimeter blir betydligt
vanligare under
april och maj i huvudalternativet än i nollalternativet. I nollalternativet förekommer de 20 av 30
år i april och maj. Hälften av de åren nås dessa nivåer under minst 20 dagar. Nivåerna förekommer sällan i juni (fyra år) och mycket sällan i juli och augusti.
I huvudalternativet förekommer dessa höga nivåer i april och maj så gott som varje år (28 år),
varav 21 år har minst 20 dagar med denna nivå. I juni inträffar de höga nivåerna fem år, då med
få antal dagar. I juli och augusti är de höga nivåerna mycket ovanliga.
Lågvattennivåer inträffar mer sällan i huvudalternativet än i nollalternativet. I nollalternativet
förekommer dessa låga nivåer hälften av åren i juni, och 20 år av 30 i juli och augusti. I huvudalternativet förekommer de i en tredjedel av åren i juni och i drygt hälften av åren i juli och augusti.
Även riktigt låga vattennivåer (≥ 400 centimeter och ≤ 405 centimeter) under sommarperioden
inträffar mer sällan i huvudalternativet än i nollalternativet. I huvudalternativet inträffar de åtta
år av trettio. Fyra av dessa har en sammanhängande period av så lågt vatten i minst 20 dagar,
två år har endast två dagar. Nivåer under 400 centimeter inträffar endast två år.
I nollalternativet inträffar de under 13 år av 30. Fem av dessa har en sammanhängande period
av minst 20 dagar. Sju år har perioder med högst tre dagar sammanhängande. Nivåer under 400
inträffar fyra år.
Dränkningsvaraktigheter
För att kunna studera regleringsalternativens påverkan på vegetationszonerna har dränkningsvaraktighetsdiagram för vegetationsperioden studerats. I tabell 5 jämförs först höjdintervallen
för de olika vegetationstyperna i nollalternativet och i huvudalternativet fas 3b - flödesreglerad.
Medelvattennivån under vegetationsperioden ökar vilket medför att vassen får förutsättningar
att flytta uppåt i strandprofilen (gäller dock främst i flacka strandängsmiljöer) eftersom den är
dränkningstolerant och konkurrenskraftig. Ökad dränkning tvingar blå bård upp på en högre
24
nivå i strandprofilen och den hamnar på en högre nivå i huvudalternativet än i nollalternativet
och höjdintervallet som den omsluter är mindre i huvudalternativet än i nollalternativet. Starrmaden är i princip oförändrad mellan alternativen och likaså tuvtåtelfuktängen.
Tabell 5. Höjdnivåer för de studerade vegetationstyperna i huvudalternativet jämfört med nollalternativet. Baserat på
nivån var de olika dränkningsvaraktigheterna inträffar. Se också figur 10.
Framtagna gränser för
Vegetationstyp dränkningsvaraktighet
Motsvarar centimeter över slusströskel
Fas 3b
Nollalternativ
Vassar
100 % -14 % (median 98 %)
395 - 427 (399,5)
392 - 423 (397,5)
Blå bård
99 % - 90 %
397 - 407
394 - 406
Starrmad
95 % - 24 %
Tuvtåtelfuktäng
24 % - *
404 - 420
403 - 420
420 (lägsta nivå med 420 (lägsta nivå
0 % = 450
med 0 % = 463)
*Övre gräns för fuktäng bestäms av andra saker än dränkningsvaraktigheten
Figur 10. Dränkningsvaraktighetsdiagram för noll- och huvudalternativet räknat på alla dygnsvärden under 30-årsperioden för vegetationsperiod.
Dränkningsvaraktighetskurvorna (figur 10) för vegetationsperioden visar att i nollalternativet
inträffar spannet från ca 10 % till 80 % dränkning på 17 centimeter i höjdled medan detta spann
ökas till 20 centimeter i huvudalternativet. Korta (0 till ca 10 %) dränkningsvaraktigheter har
däremot större spann i nollalternativet eftersom höga vattenstånd är mer vanligt förekommande eftersom regleringen inte fungerar som avsett. Mellan 20 % och 60 % dränkning är det ingen
större skillnad mellan alternativen. Mellan 60 % och 100 % ligger nollalternativet något lägre (ca
2 centimeter).
Nivåer under 410 centimeter barläggs i nollalternativet 45 dagar under vegetationssäsongen,
mot 36 dagar i huvudalternativet. På de låga nivåerna i strandprofilerna återfinns blå bård och
starrmad vilka är mycket viktiga habitat för Mälarens våtmarksarter. Ett flertal Natura 2000områden har både habitat och arter utpekade.
25
Beskrivning av nollalternativet
Nollalternativet beskrivs i ”PM Gemensamma förutsättningar [Stockholms stad, 2010-05-31]”
och innebär att regleringen följer dagens vattendom/miljödom. Nollalternativets vattenstånd
utgår från SMHI:s modellerade vattenstånd för perioden 1976 - 2005. De modellerade vattenstånden ger en bättre prognos för dagens reglering än de observerade bland annat på grund av
att det skett tätningsåtgärder av luckor och justeringar av tappningsbestämmelserna från 1940talet fram till idag.
Vidare innebär nollalternativet startåret 2018. År 2018 ska den nya Slussen stå färdig och den
nya regleringen vara i funktion. Vissa effekter för naturmiljö kommer att vara omedelbara (lekframgång för groddjur och fisk, insektsproduktion, besök av rastande fåglar) medan andra effekter utvecklas med tiden (främst olika vegetationsförändringar). Nollalternativet precis som
huvudalternativet bedöms
Tidigare alternativ
Regleringsalternativen som tagits fram och analyserats i projektet har benämnts Fas 2c, Fas 3
och Fas 3b. Detta beskriver väl den process som lett fram till det slutliga alternativet som är Fas
3b. Den huvudsakliga skillnaden mellan nollalternativet och Fas 2c var ett betydligt högre vårvatten i Fas 2c och även att sommarnivåerna var högre än nollalternativets. Totalt hade Fas 2c
en högre årsamplitud än nollalternativet, vilket var positivt. Vårhögvattnet fick för lång varaktighet och sommarlågvattnet hamnade dock för högt. I Fas 3 sänktes vårhögvattnet något och
avsänkningen mot sommarnivåerna tidigarelades ett par veckor. Men, sommarnivåerna låg
fortfarande högt vilket innebar ett alltför utjämnat vattenstånd i strandmiljön, vilket återigen
visade sig ge potentiellt stora negativa effekter i de blötare delarna av strandängen.
Här sammanfattas de viktigaste negativa konsekvenserna av Fas 3 som ur naturmiljösynpunkt
ledde fram till huvudalternativet Fas 3b - flödesreglerad:
• Risk för minskning av bredden på blå bård och starrmad med nära 50 %. Skulle medföra
bland annat att ytan med potentiella boplatser och födotillgång för häckande fåglar minskar.
• Risk för sämre frösättning och frögroning hos växter i starrmad vilket skulle kunna leda
till en utarmning av arter och dominans av några få konkurrensstarka arter. Skulle också
medföra att förutsättningen för frötillgången för andfåglar minskar.
• Risk för minskad blottläggning av grunda bottnar på grund av höga sommarnivåer som
skulle kunna medföra att vadarfåglar missgynnas. Förutsättningen för hävden genom
bete minskar, kreatur går inte ut i vattnet i lika stor omfattning och betar.
• Möjligheten för vass att expandera uppåt i strandprofilen både på grund av att vattenregimen gynnar vass, men också för att betet riskerar att minska (vilket också gynnar vass).
• På längre sikt finns risk att vatteninsekter i blå bård missgynnas om vass expanderar.
• En minskad mellanårsvariation riskerar att medföra att skyddsvärda vegetationstyper på
längre sikt missgynnas. Bevarandet av tidiga successionsfaser blir då avhängigt av fysiska
skötselåtgärder, vilka ofta är kostsamma och bara kan utföras som punktinsatser i landskapet.
26
5. Konsekvensbedömning av strändernas ekosystem
Strandängar
Relevans för ny reglering
Strandängar har hög relevans för konsekvensbedömning eftersom varierande vattenstånd är
den i särklass största enskilt strukturerande faktorn för i princip alla typer av våtmarker.
Värdebeskrivning
Mälarens strandängar är en viktig del av riksintresset Mälaren samt för Ramsarområdet Asköviken-Sörjärden. Dessutom finns tjugotalet Natura 2000-områden med strandängsmiljöer varav
ett tiotal har betydande arealer. Miljöerna är också relevanta för flera av miljömålen, till exempel
anges i målet för ett rikt odlingslandskap att samtliga ängs- och betesmarker ska bevaras och
skötas på ett sätt som bevarar dess värden. På nationell nivå hyser Mälaren en betydande andel
av landets strandängar. I den satellitkartering som utförts inom projektet har ungefär 4700 ha
strandängar karterats, se bilaga 1 för resultat och metod. Se även figur 1a och 1b där det framgår var större koncentrationer av strandängar förekommer kring Mälaren. Som jämförelse finns
det cirka 1620 ha strandängar i Kristianstad vattenrike som har Sveriges största arealer hävdade
inlandsstrandängar [www.vattenriket.kristianstad.se]. Mälarens areal kan till viss del jämföras
med de dryga 27000 ha fuktängsmiljöer som registrerats i den nationella ängs- och betesinventeringen (naturtyp 6410 fuktäng med blåtåtel och starr) [www.jordbruksverket.se]. Jämförelsen går
inte att tillämpa rakt av eftersom avgränsningen av naturtyperna gjorts olika men det ger ändå
en fingervisning om Mälarens betydelse. Det är helt enkelt en brist att det från den nationella
statistiken inte går att söka fram strandängsarealer. Landets totala strandängsareal torde dock
överstiga 27000 ha. En rimlig uppskattning är att Mälaren hyser 5-10% av landets inlandsstrandängar.
Strandängarna har höga värden för en rad organismer. Fåglar är kanske det som lyfts fram mest
men en rad groddjur, lekande fisk, fladdermöss, insekter och andra ryggradslösa djur har sin
hemvist på strandängar. Vidare har strandängar, likt andra våtmarker, betydelse för reduktion
och fångst av näringsämnen.
Påverkan
Den huvudsakliga påverkan som ny reglering har överensstämmer med några av de tidigare
listade viktigaste påverkansfaktorerna (se kapitel 4):
• Nivåerna på vårhögvattnet är påtagligt högre än i nollalternativet. Det innebär en tydligare skillnad mellan vårhögvatten och sommarlågvatten än i nollalternativet.
• Sommarlågvattnet ligger på ungefär samma nivå som i nollalternativet, från ca 415 centimeter i mitten av juni ner mot 410 i slutet av augusti.
• Årsamplituden blir större än i nollalternativet (medelvattennivån i huvudalternativet varierar mellan ca 410-440 centimeter över slusströskeln mot 410-430 centimeter i nollalternativet).
Effekter på vattendynamiken
Det som främst skiljer huvudalternativet från nollalternativet vad gäller vattendynamiken är ett
högre vårvatten i huvudalternativet. Mer omfattande vårhögvatten kommer att öka funktionaliteten i hela strandängen och mer likna den naturliga och därmed den historiska vattenregimen.
Detta gynnar starkt fåglar, lekande fisk och groddjur, se nästa kapitel.
Starrmaden gynnas generellt sett av våröversvämningar eftersom gräsdominans förhindras.
Fuktängen kan förväntas få ett ökat inslag av starrarter och en högre artrikedom överhuvudtaget. Avsaknaden av riktigt höga vattenstånd, >450 centimeter, i huvudalternativet kan ge något
27
större förutsättningar för etablering av träd och buskar i den övre delen av strandängen jämfört
med nollalternativet. Andra halvan av maj och juni är tider på året då blomanlag utvecklas
(fröproduktion) och även frön gror. Under denna senare del av vårhögvattnet är det små skillnader i vattenstånd mellan alternativen och därmed förväntas inte det generellt högre vårvattenståndet i huvudalternativet ge sämre fröproduktion än i nollalternativet.
Nollalternativet har större mellanårsvariationer än huvudalternativet. På sommaren är skillnaderna för små för att ha ekologisk betydelse, men under vårperioden mars-maj är de signifikanta. Mellanårsvariationer ökar förutsättningarna för förnyelse av strandängens vegetation och
hjälper till att hålla strandängen i tidigare successionsstadier. Vårar med låga vattenstånd gynnar nyetablering och frösättning i de blötare delarna av strandängen i nollalternativet jämfört
med huvudalternativet.
Effekter på vegetationszoneringen
Av tabell 6 framgår de modellerade förändringarna för alla vegetationstyper som ingår i
strandängen. Observera att för vegetationstypen vassar gäller tabellen endast de vassar som
växer i anslutning till en strandäng, det vill säga de vassar som ingår i strandängens zonering.
Data från Asköviken har uteslutits eftersom Asköviken är mycket avvikande från alla andra
betydelsefulla strandängar i Mälaren, se stycket ”Specialfallet Asköviken” i kapitel 7. Av resultaten framgår att cirka 23% av bredden på den blå bården riskerar att i huvudalternativet på
sikt övergå i vassar på grund av att vattendjupet blir för stort och dränkningen för långvarig.
Den nedre delen av zonen ställs under vatten permanent (vass kan etablera sig här om inte betestrycket intensifieras) och zonen ”tvingas” flytta upp i strandprofilen för att få rätt dränkningsförhållanden. Den flyttar högre upp i huvudalternativet än i nollalternativet och bredden
på zonen minskar. Detta beror på att strandprofilen är flackare längre ner i zonen än högre upp.
Ett höjdintervall om exempelvis 10 cm omfattar en smalare zon högre upp i profilen än längre
ner. I figur 11 visas denna skillnad visuellt. Visserligen finns det en risk för minskad blå bård
men å andra sidan ger ökat vårhögvatten betydligt bättre funktionalitet.
Prediktion av zonbreddsförändring har inte kunnat göras på motsvarande sätt för vassar som
för övriga strandängen eftersom hela zonbredden inte kunnat mätas in. Istället har zonbredden
mätts på flygbilder. Indikation finns att bladvassbältet minskar något i ytterkanten mot sjön då
uppväxande skott på våren inte når upp över vattenytan men den stora förändringen sker mot
land. Av tabell 6 framgår i den modellerade förändringen att vass beräknas öka med 20% på
strandängens bekostnad. I innerkant (uppåt i strandprofilen) gynnar den nya vattenregimen
bladvass och andra vassliknande arter (till exempel jättegröe och smalkaveldun) de är mer
dränkningstoleranta än arter i den blå bården och starrmaden. För att motverka denna effekt
som huvudalternativet medför krävs en intensifierad hävd.
Av modelleringen (tabell 6) framgår också att cirka 6% av bredden på starrmaden i strandprofilen riskerar att på sikt försvinna. Detta ligger dock inom felmarginalen för modelleringen. Det
saknas därför indikationer på att huvudalternativet skulle ge andra effekter på starrmadens
bredd än nollalternativet.
Modelleringen förutsäger att fuktängen med tuvtåtel kommer att kvarstå i nuvarande omfattning, det är ingen skillnad mellan nollalternativ och huvudalternativ.
Det är vegetationens zonbredder som har modellerats men givetvis finns det ett samband mellan bredd och arealer. Calluna har dock undvikit att dra för stora slutsatser om arealer vid modelleringen eftersom det saknats en höjdmodell för Mälaren att korrelera data emot (se bilaga 1
och 2). Underlaget till modelleringen är såpass omfattande att det dock torde vara små skillnader mellan modelleringens procentuella förändringar av zonbredd jämfört med de arealförändringar som detta medför. I tabell 7 har arealförändringarna för strandängens blå bård, starrmad
och fuktäng räknats ut. Dessa förändringar ska behandlas med försiktighet till dess att en
höjdmodell över Mälaren finns. De ger ändå tillräckliga indikationer på effekter.
28
Blå bård utgör en knapp fjärdedel av strandängarna och den totala effekten på strandängsarealen skulle bli en minskning på 7% i huvudalternativet jämfört med nollalternativet (tabell 7).
Även denna minskning ligger inom statistisk felmarginal (<10%) och är osäker. Sammanfattningsvis erhålles möjligen en liten minskning av den totala strandängsarealen i Mälaren i huvudalternativet samt att förutsättningarna för att blå bård ska minska är stor i huvudalternativet i jämförelse med nollalternativet.
Tabell 6. Resultat av modellering av förändringar av strandängens vegetationstyper till följd av ny reglering.
Tabell 7. Potentiella arealförändringar till följd av ny reglering. Eftersom en höjdmodell saknas över Mälaren är inte
överensstämmelsen mellan zonförändringar och arealförändringar säker. Denna tabell illustrerar de kvantitativa förändringarna av strandängsarealer om det finns en direkt överensstämmelse mellan zonbreddsmodellering och areal. När
en höjdmodell finns tillgänglig kan värdena förändras men knappast i någon större utsträckning.
Vegetationstyp
Karterad areal (hektar)
Modellerad förändring av
areal (hektar (%))
Fuktäng med tuvtåtel
2 400
0
Starrmad
1 140
- 80 (-7%, ej signifikant)
Blå bård
1 130
- 260 (-23%)
Strandängar totalt
4 670
- 340 (-7%, ej signifikant)
29
Figur 11. Landholmarna är ett representativt exempel på de förändringar i vegetationszoneringen som förväntas som
resultat av den modellering som utförts för den nya regleringen. Nedanför den nedre gränsen för blå bård vidtar vass.
Strandprofilernas lutning ökar ju längre upp på land man kommer och detta medför att ett visst höjdomfång (t.ex. 10
centimeter) ger en mindre zonbredd ju högre upp man kommer i profilen. Se blå bård där ett högre höjdläge för zonen
innebär en minskande bredd. Dessutom omsluter huvudalternativet ett mindre höjdomfång än i nollalternativet vilket
också bidrar till den minskande bredden. För starrmad och tuvtåtelfuktäng förväntas inga skillnader mellan nollalternativ
och huvudalternativ.
Nollalternativets konsekvenser för strandängen
Nollalternativet innebär fortsatt låga vårflöden med sämre förutsättningar för grodlek, fisklek,
fågelhäckning och insektsproduktion. Den jämnare årsamplituden medger en fortsatt artfattigare strandängsvegetation som ger sämre strukturering av vegetationszoner än i huvudalternativet. Den enda klart positiva effekten med större mellanårsvariationer tappar i effektivitet när
våröversvämningar till stor del uteblir eller är små.
Konsekvensbedömning

Fortsatt låga vårvatten kan leda till att strandängsvegetationen fortsätter att förändras i negativ riktning med sämre funktion för många arter. Detta bedöms få liten negativ konsekvens.
30
Huvudalternativets konsekvenser för strandängen
Sammanställning alla effekter

23% av bredden av den blå bården riskerar att på sikt övergå i vassar. Möjligen en liten arealminskning av strandängarna i stort på 7% eller 340 ha.
Minskade mellanårsvariationerna under vårhögvattnet i huvudalternativet riskerar att minska
förnyelsen av strandängsvegetation.
Något större förutsättningar för etablering av träd och buskar i fuktängen.

De större våröversvämningarna liknar mer en naturlig vattenregim och ökar funktionaliteten av hela
strandängen för exempelvis fåglar, groddjur och lekande fisk.
Starrmaden får minskad konkurrens av gräsarter och strandängen förväntas bli artrikare som
helhet.

Den nya regleringen möjliggör en kraftigt förbättrad vattendynamik under våren jämfört med
nollalternativet. De negativa bieffekterna av att exempelvis blå bård riskerar att minska balanseras
mer än väl upp av en förbättrad vattenregim. Effekterna bedöms få måttlig positiv konsekvens för
strandängens ekosystem i huvudalternativet.
Som framgår av ovanstående sammanställning finns det både positiva och negativa effekter av
ny reglering jämfört med nollalternativet. De kommer sig av att det finns en motsättning mellan
att å ena sidan skapa ett vårhögvatten och å andra sidan att bibehålla strandängsarealer och
mellanårsvariation. Det är inte möjligt att förena dessa och samtidigt uppfylla den nya regleringens mål om minskade översvämningsrisker och minskad risk för låga vattennivåer. Exempelvis står mellanårsvariationer i direkt konflikt med att få till ökade vårhögvatten. I avvägningen mellan våröversvämning och mellanårsvariationer är det Callunas åsikt att det är betydligt bättre att ha en tydlig vårsvämning eftersom det ger starkare ekologiska avtryck än större
mellanårsvariationer. Bra förutsättningar för grodlek, fisklek, fågelhäckning, födotillgång under
våren för fladdermöss, ökad insektsproduktion och starrdominans i starrmaden talar för detta.
Att strandängsarealen riskerar att minska har egentligen ingen naturlig koppling till våröversvämningen utan det som varit avgörande är strandängsprofilens utseende. Hade profilen sett
annorlunda ut kunde istället ny reglering lett till ökade arealer strandäng. En minskad areal är
inte bra men i den slutgiltiga utformningen av huvudalternativet har ändå arealminskningen
kraftigt kunnat begränsats. En minskning på 7% är inte statistiskt säker och även om det skulle
ske en sådan förändring så är andra faktorer som hävden betydligt viktigare. En god hävd med
betesdjur eller slåtter håller tillbaka vassarna betydligt mer än vad de små skillnaderna i vattendynamiken gör.
En indirekt konsekvens av huvudalternativet är att det ger naturvården ökade möjligheter att
restaurera och nyanlägga strandängar där invallningar idag begränsar strandängens utbredning
uppåt. Här finns alltså en koppling till miljömålet Myllrande våtmarker.
Detta leder till slutsatser om konsekvenser: Varaktigheten av förändringarna i huvudalternativet är bestående men förändringarna kommer att ske med olika hastigheter. Ökade vårhögvatten har förutsättningen att ge en omedelbar positiv effekt medan vegetationsförändringar i blå
bård kan ta mycket lång tid och är också kopplade till hävdsituation. Vad gäller storleken på
inverkan så har de större och mer frekventa våröversvämningarna en stor positiv konsekvens.
De kommer att strukturera vegetationen tydligare samtidigt som en rad djur som bebor strandängen får kraftigt förbättrade möjligheter. Den förväntade minskningen av blå bård med 23%
innebär en stor negativ konsekvens för blå bården men ingen eller en liten inverkan på hela
strandängsmiljön. Sammanvägningen av de positiva och negativa konsekvenserna blir att huvudalternativet innebär måttlig-stor konsekvens jämfört med nollalternativet.
31
Vassar
Vassar har hög relevans för konsekvensbedömning eftersom varierande vattenstånd är den i
särklass största enskilt strukturerande faktorn för i princip alla typer av våtmarker.
Värdebeskrivning
Mälarens vassar är en del av riksintresset Mälaren samt relevant för knappt tio av Mälarens Natura 2000-områden. I Ramsarområdet Asköviken-Sörfjärden ingår stora bestånd med vass. Förekomsten av vassar har koppling till miljömålen, exempelvis ett rikt växt- och djurliv där det
anges att år 2015 ska bevarandestatusen ha förbättrats så att andelen bedömda arter som klassificeras som hotade har minskat med minst 30% jämfört med år 2000.
Mälaren är sannolikt Sveriges viktigaste sjö för vassar och den satellitkartering som utförts anger att dessa uppgår till inte mindre än 5435 ha, varav 1951 ha inom skyddade områden. Jämförelsetal för landet saknas men indirekt går det att bedöma genom att jämföra populationer av
vasslevande fåglar. Mälaren hyser till exempel landets största population av den vassberoende
fågelarten rördrom med över 100 tutande hannar, vilket utgör närmare 20% av den svenska populationen [Artdatabanken, 2010-01-19]. Bevarandestatusen för vassar har under 1900-talet varit
på uppåtgående till följd av ökade näringsnivåer och minskad hävd av strandängar. Det har
också fört med sig att vassberoende arter som rördrom, skäggmes och brun kärrhök också har
ökat.
Påverkan
• Nivåerna på vårhögvattnet då islossning sker i mars-april höjs från ca 420 till ca 440 centimeter.
Effekter på vass
Islyftning bedöms ske oftare och med större amplitud vid ny reglering än i nollalternativet. Att
det sker oftare har att göra med att vårsvämningar blir vanligare. Större amplitud uppkommer
som en följd av de högre vattennivåerna under mars-april. När Mälaren fylls upp under denna
period följer isen med och tar också med sig vass med rotfilt. Islyft kan motverka utbredningen
av tät vass och hjälper till att förnya vassar. Islyftning medför heterogenare vassar vilket gynnar
biologisk mångfald. Islyft är dock endast möjlig så länge inte klimatförändringen medför isfria
vintrar. Hur mycket heterogeniteten i vassarna kan förbättras tack vare islyftning är svårbedömt
men då Mälaren har en ganska liten amplitud är effekten förmodligen inte stor även om ökningen av vattenståndet i huvudalternativet relativt sett är stor i jämförelse med nollalternativet.
Det ökade vårhögvattnet i ny reglering innebär ökad syresättning inne i vassar. Detta gynnar
insektstillgången och därmed födotillgången för exempelvis rördrom. Att kvantifiera denna
effekt har inte varit möjlig.
32
Den förväntade expansionen av vass på strandängar medför inga större effekter på totalarealen
av vass eftersom huvuddelen av Mälarens vassbestånd finns på andra platser. Ökningen av
vass kan på sin höjd handla om några tiondels procent vilket är försumbart i sammanhanget.
Utanför strandängarna regleras vassens utbredning av hur långt ut träd kan växa och här sker
inga förändringar i huvudalternativet jämfört med nollalternativet.
Nollalternativets konsekvenser för vassar
Nollalternativet innebär att dagens läge med mindre förutsättningar för islyftning och syresättning av vassar kvarstår.

Huvudalternativets konsekvenser för vassar

Ökade förutsättningar för islyft ger mer heterogena vassar som gynnar biologisk mångfald.
Vårhögvatten syresätter vassar vilket ökar insektsproduktionen vilket i sin tur gynnar exempelvis
rördrom.

Ny reglering innebär att befintliga vassar får förutsättningar att i högre grad islyftas och syresättas
vilket är en liten-måttlig positiv konsekvens.
Ökade våröversvämningar, syresättning och ökad islyftning har förutsättningar att ge en omedelbar positiv effekt för vassens förnyelse, heterogenitet och insektsproduktion. Detta ger i sin
tur positiva effekter för vasslevande fåglar som exempelvis rördrom. Vad gäller storleken på
dessa inverkningar så är är det mycket svårbedömt men det är klart att de är positiva. Det innebär att ny reglering får positiva konsekvenser för ekosystemet som helhet men att dessa inte
avspeglar sig i en väsentlig ökning av ekosystemets populationer. Till resonemanget om
konsekvenser ska tillföras att huvuddelen av Mälarens vassar har lågt bevarandeintresse vilket
påverkar konsekvensbedömningen. Sammantaget innebär detta att huvudalternativet har litenmåttlig positiv konsekvens för vassarnas ekosystem jämfört med nollalternativet.
Undervattens- och flytbladsvegetation har viss relevans för konsekvensbedömning eftersom
varierande vattenstånd är en viktig strukturerande faktor. Den viktigaste faktorn för Mälaren är
dock siktdjupet och en minskad grumling skulle ha långt större betydelse än vattenståndsvariationer.
Värdebeskrivning
Mälarens undervattens- och flytbladsväxter är en del av riksintresset Mälaren samt relevant för
knappt tio av Mälarens Natura 2000-områden och för Asköviken-Sörfjärdens Ramsarområde.
Det finns en koppling till miljömålen, exempelvis ett rikt växt- och djurliv där det anges att år
2010 ska förlusten av biologisk mångfald inom Sverige vara hejdad, samt 2015 ska bevarandestatusen ha förbättrats så att andelen bedömda arter som klassificeras som hotade har minskat med minst 30% jämfört med år 2000.
Grunda bottnar (0-3 meters djup) upptar cirka en fjärdedel av Mälarens vattenyta med ungefär
26 000 ha. Trots det är undervattens- och flytbladsvegetationen trivial och artfattig. Det har sin
33
förklaring i ett litet siktdjup, hög näringsnivå och omfattande båttrafik. Satellitkarteringen gav
7044 ha med undervattens- och flytbladsvegetation. Av dessa utgörs 2917 ha främst av stora
enartsbestånd med gul näckros. Vad gäller undervattensvegetation är karteringen osäkrare,
bland annat kan algblomning feltolkas till vegetation (se bilaga 1 och 2). Någon samlad bild för
Mälaren saknas men utifrån de inventeringar som utförts är det sällsynt med förekomst av värdefullare undervattensvegetation (exempelvis kortskottsvegetation). På nationell nivå torde
förekomsten av småsvalting vara den viktigaste som en ny reglering kan tänkas beröra. Arten
behandlas separat i nästa kapitel.
Påverkan
• Nivåerna på vårhögvattnet då islossning sker höjs från ca 420 till ca 440 centimeter.
Effekter på undervattens- och flytbladsvegetation
Undervattensväxternas maximala djuputbredning styrs först och främst av hur djupt ljuset når i
vattnet, vilket i sin tur beror på vattenkvalitet. Vattenstånd påverkar också direkt hur djupt ljuset når, men en förbättring av vattenkvalitet kan leda till att ljuset, som undervattensväxter behöver, kan nå flera meter djupare, medan vattenståndsvariationer kan ge några decimeters
skillnad i Mälaren. Därför bedöms reglering av vattenstånd vara av underordnad betydelse för
för undervattensväxter jämfört med vattenkvaliteten. Vattenkvaliteten påverkar dessutom, förutom den maximala djuputbredningen av växter, även artsammansättningen.
Tyréns har gjort en belastningsberäkning för kväve och fosfor och det blir ett litet ökat läckage
från de svämmade områdena, men i förhållande till hela Mälarens avrinningsområde är det
försumbart [Tyrens, 2010]. Det blir en ytterst liten påverkan på halterna av kväve och fosfor i
sjön, vilket innebär en ytterst liten effekt på övergödning och därmed ljusklimat i vattnet. Därmed bedöms inte huvudalternativet ge någon ökad övergödning som kan påverka undervattens- och flytbladsväxter makrofyter.
Huvudalternativet innebär en ökning av medelvattenståndet med i genomsnitt en till två centimeter, vilket inte bedöms ge några effekter på undervattensväxter.
Inomårsvariationen i vattenståndet, som är större i huvudalternativet än i nollalternativet, gynnar undervattensväxter. Det bör skapa stress för övervattens- och flytbladsväxter och medföra
lite glesare och luckigare vegetationsbälten som undervattensväxter kan utnyttja, både på grunt
och djupare vatten. De flesta undervattensväxter (framförallt långskottsväxterna) har god
spridningsförmåga inom en sjö och koloniserar nya områden snabbt. Därför kan störningar
gynna dem. Störningarna kan orsakas av en rad olika händelser som har med vattenståndet att
göra: uttorkning eller översvämning vid ovanliga tidpunkter, kanske i samband med stormar
eller islossning. Av samma anledning missgynnas undervattensväxter av att huvudalternativet
har mindre mellanårsvariation i vattenståndet. Det finns en viss sannolikhet att övervattensoch flytbladsväxter anpassar sig till den nya regimen på lång sikt och att undervattensväxter
konkurreras ut i områden ned till 2-2,5 meters djup. Vårhögvattnet beräknas starta tidigare och
34
bli mer långvarigt än i nollalternativet. Även detta stressar flytblads- och övervattensväxter och
gynnar undervattensväxter.
Nollalternativets konsekvenser för undervattens- och flytbladsvegetation
Nollalternativet innebär fortsatt liten inomårsvariation vilket är negativt för undervattensväxter. Samtidigt är mellanårsvariationen större än huvudalternativet vilket motverkar negativa
effekter på undervattensväxter.

Undervattensvegetation gynnas av ökat vårhögvatten och ökad inomårsvariation. På sikt kan det
H u v u d a l t e r n a t i v e t s k o n s e k v e n s e r f ö r u n d e r v a t t e n s - o c h f l y t b l a d s v e g e t ation

En minskad mellanårsvariation av vattenståndet bedöms ge negativa effekter på
undervattensväxter ned till 2-2,5 meters djup där övervattens- och flytbladsväxter kan konkurrera ut
dem.

Ökat vårhögvatten i ny reglering ökar inomårsvariationen jämfört med nollalternativet vilket kan
gynna undervattensväxter på bekostnad av flytbladsvegetation och övervattensväxter.

Effekterna av inomårs- och mellanårsvariationer av vattenstånden bedöms ta ut varandra eller
innebära små skillnader mellan alternativen. Vattenkvalitet bedöms inte påverkas nämvärt av
regleringen. Det är den viktigaste faktorn för undervattensväxter. Den sammantagna konsekvensen
är att alternativen inte skiljer sig åt nämnvärt och att huvudalternativet därför inte får några
konsekvenser.
Bevarandeintresset är starkt kopplat till undervattensvegetationen vilket innebär att positiva
konsekvenser uppstår om vegetationstypen ökar. Mälaren är visserligen en stor sjö med mycket
grundområden men på nationell nivå är Callunas bedömning att den, med undantag av några
arter som exempelvis småsvalting, inte är särskilt unik eller hyser stora områden värdefull undervattensvegetation. Vid en sammanvägning av effekterna är det positivt att inomårsvariationen ökar i ny reglering samtidigt som denna effekt motverkas av minskade mellanårsvariationer. Callunas samlade bedömning är därför att det inte uppstår några skillnader mellan nollalternativ och huvudalternativ. Varaktigheten av inverkan är bestående men tidshorisonten skiljer
sig åt. Effekterna av ökade inomårsvariationer kommer sannolikt att inträffa snabbare än effekten av minskade mellanårsvariationer. Storleken på förändringar är som antytts tidigare små.
Inverkan av vattenkvalitet är mycket viktigare och en liten förändring där skulle innebära stora
positiva konsekvenser.
Svämlövskog
Svämlövskog har viss relevans för konsekvensbedömning eftersom varierande vattenstånd är
en viktig strukturerande faktor. En annan viktig faktor är kontinuitet som skog och där finns det
vissa frågetecken vad gäller Mälarens strandskogar med tanke på att landskapet under exempelvis 1800-talet var betydligt hårdare brukat och skogsmark sällsyntare.
Värdebeskrivning
35
Mälarens svämskogar är en del av riksintresset Mälaren samt relevant för fem av Mälarens Natura 2000-områden. Svämskog är ett Natura 2000-habitat (9750). Det finns viss koppling till miljömålen, exempelvis ett rikt växt- och djurliv där det anges att år 2010 ska förlusten av biologisk
mångfald inom Sverige vara hejdad, samt 2015 ska bevarandestatusen ha förbättrats så att andelen bedömda arter som klassificeras som hotade har minskat med minst 30% jämfört med år
2000. Kopplingen är dock svag eftersom Mälarens svämskogar inte är särskilt väl kända vad
gäller specifika arter som är knutna till habitatet.
Den totala arealen i Sverige uppges till omkring 20000 ha, varav drygt 9000 ha identifierats inom Natura 2000-områden [Naturvårdsverket, 2010-01-08]. För Mälaren har svämlövskog karterats genom satellitbild och totalt cirka 730 ha har identifierats. Det finns dock felkällor vid tolkningen vilket gör att resultatet ska användas med en viss försiktighet (se bilaga 1 och 2). Inför
basinventeringen för Natura 2000-områden har cirka 65 ha flygbildstolkats som svämlövskogar
men dessa hade ännu inte verifierats av länsstyrelserna genom fältbesök vid tillkomsten av
denna rapport, varför även den tolkningen innehåller osäkerheter. Läggs strandskogar från
nyckelbiotopsinventeringen till uppgår arealen till cirka 230 ha i Mälaren. Slutsatsen är att det
är osäkert hur stora arealer svämlövskogar av olika åldrar och naturvärdesklasser som finns
idag men mycket tyder på att arealerna är relativt begränsade.
Flera arter av mossor är svämberoende och anges som typiska arter i Natura 2000-habitatet
svämlövskogar. Stjärtmes, entita och mindre hackspett är i hög grad knutna till lövrika
strandskogar och svämlövskogar med god tillgång på död ved men de förekommer också i
andra lövskogstyper och är inte unika för svämlövskogar.
Påverkan
Effekter på svämlövskog
Strandskogar påverkade av svämningar är vanligen lövdominerade eftersom gran har svårt att
klara översvämning. Granens förmåga att klara dränkning beror bland annat på när den sker.
Om dränkningen sker tidig vår eller sen höst klarar granen en långvarig dränkning bättre än
om dränkningen sker på sommaren. Om dränkningsperioden varar uppemot 3-4 veckor under
sommaren riskerar granen att dö [Magnusson, muntligen]. Alens nedre gräns på svagt exponerade stränder är vid 20% dränkningsvaraktighet av vegetationsperioden vilket motsvarar fem
veckor [Nicklasson, 1979]. Björk liknar alen vad gäller dränkningstolerans. Asp och ek kan under vissa betingelser klara lika höga dränkningsvaraktigheter som alen.
Det sker ingen förändring av nivån för dränkning som under vegetationssäsong pågår under 34 veckors tid. Den nivån ligger både med nollalternativet och den nya regleringen på 419 centimeter över slusströskeln (värdet gäller exakt för 27 dagar och motsvarar 15 % dränkningsvaraktighet).
Dränkningsvaraktighet på 20 %, som begränsar alens förekomst nedåt, motsvaras av en nivå på
420 centimeter över slusströskeln i nollalternativet och 422 centimeter i det nya regleringsalternativet. Även detta är en för liten skillnad för att skilja alternativen åt.
36
Extremt höga nivåer är nollalternativet sällsynta och blir i huvudalternativet än mer sällsynta.
Nivåer över 455 centimeter över slusströskeln med längre dränkningsvaraktighet (> 9 dagar)
under vegetationsperioden inträffar med nollalternativet fem av 30 år. Calluna drar slutsatsen
att det bara är något enstaka år av 30 som granar som växer på denna nivå dör av dränkning. I
nivåerna mellan 455 och 430 centimeter sker i princip ingen svämning i huvudalternativet, vilket innebär att granen kan konkurrera ut alen i detta intervall. Klart är att förutsättningarna för
gran ökar medan de minskar för al i denna zon. Lägre än 430 centimeter är förutsättningarna
för al mycket goda och svämlövskogen bedöms kunna vara stabil här.
Nollalternativets konsekvenser för svämlövskog
Nollalternativet innebär att längre perioder med översvämning under vegetationssäsong kommer att fortsatt äga rum över 430 centimeter över slusströskeln. Detta håller tillbaka invasion av
gran vilket är en positiv konsekvens.

En stor andel av svämlövskogarna är skyddade och nollalternativet innebär förutsättningar för förstärkta naturvärden i och med äldre träd, ökad tillgång på död vet etc.
Huvudalternativets konsekvenser för svämlövskog

Svämlövskogens utbredning kan minska på nivåer över 430 centimeter. Där kommer gran att bli
mer konkurrenskraftig.

Svämlövskogens utbredning och naturvärden är inte väl kända för Mälaren men med tanke på att
det bör röra sig om i huvudsak relativt unga skogar utan kontinuitet innebär huvudalternativet små
negativa konsekvenser i jämförelse med nollalternativet.
Ett problem när det gäller svämlövskog är avsaknaden av data om utbredning och kunskap om
de specifika naturvärdena kring Mälaren. Basinventeringen för Natura 2000 ska vara klar 2012
med uppdaterade gränser vilket kommer att öka kunskapen. Klart är att den nya regleringen
ger en negativ konsekvens för svämlövskogar i höjdintervallet 430-455 centimeter över
slusströskeln jämfört med nollalternativet. Det saknas dock säkra uppgifter på vilket trädslag
som dominerar i denna zon idag och därför går det inte att med säkerhet bedöma konsekvenserna. Förändringen är varaktig och innebär ökade förutsättningar för gran att konkurrera ut
lövskog. Vid frågan om inverkan är stor eller liten så är det sannolikt att den är liten, vilket
grundar sig på att arealerna som berörs är små och att andra faktorer är långt mer betydelsefulla (exempelvis reservatsskötsel med plockhuggning av gran). Värdet av lövskogar kring Mälaren ska inte ifrågasättas utan de är höga men däremot är värdet av Mälarens svämlövskogar
oklart om man lyfter det till nationell nivå. De värdefullaste finns i mer oreglerade förhållanden
med en naturlig vattenregim samt där det finns en beståndskontinuitet som svämlövskog. Nuvarande regleringen i Mälaren innebär ett begränsat höjdintervall och den historiska kontinuiteten i denna brukade och välbefolkade del av landet innebär sannolikt liten kontinuitet för de
flesta bestånd. Detta sammantaget pekar mot liten negativ konsekvens av ny reglering jämfört
37
6. Konsekvensbedömning av arter och artgrupper
Under denna rubrik behandlas de arter och artgrupper som identifierats vara relevanta för ny
reglering. För mer bakgrund till urvalet rekommenderas läsning av mål- och metodrapporter
[Calluna, 2008-01-21 samt Calluna, 2009-01-26] samt bilaga 3.
Fladdermöss
Förutsättningar
Mälarens öppna strandmiljöer är viktiga för fladdermöss, särskilt under vårperioden då stora
mängder fjädermyggor kläcks. Grunda, näringsrika sjöar har goda förutsättningar att fungera
som så kallade nyckelbiotoper för fladdermöss på grund av sin rika insektsproduktion under
vårperioden. Som en följd kan dessa miljöer hysa en stor andel av det omgivande landskapets
fladdermusfauna under vårperioden. Ahlén har gjort en mångårig studie av strandmiljöerna
kring Krusenberg vid Ekoln i nordöstra Mälaren och han konstaterar där att det är en av länets
artrikaste fladdermusmiljöer och att området är att betrakta som en nyckelbiotop för fladdermöss [Ahlén, 2007]. Detta är ett exempel på strandängsområden med omgivande trädbevuxna
hagmarker som är betydelsefulla. Kring Mälaren finns ett flertal liknande områden. Samtliga
arter finns upptagna i artskyddsförordningen och behandlas här men av särskild betydelse är
Mälaren för dammfladdermus som listas i Art- och habitatdirektivet.
Ko n s e k ve n s e r av n o l l a l t e r n a t ive t f ö r f l a d d e r m ö s s
Om nollalternativet består innebär det att vattennivåerna blir fortsatt ganska lika under vårperioden och under yngelsäsong. Vårsvämningar sker lika sällan som idag. Den negativa trenden
med försämring av habitat fortsätter.

Den negativa trenden med små våröversvämningar fortsätter vilket ger lägre produktion av insekter.
Effekter och konsekvenser av huvudalternativet för fladdermöss

Påverkas positivt av ökade våröversvsämningar genom ökad insektsproduktion och funktionalitet av
strandängsmiljöer.

Huvudalternativet ger ökade förutsättningar för ökat vårhögvatten vilket ger öppna vatten längs Mälarens stränder och ökade förutsättningar för nyckelbiotoper för fladdermöss. Detta innebär en måttlig positiv effekt för fladdermusfaunan.
Mälarens strandnära miljöer har stor nationell betydelse för fladdermusfaunan. Den nya regleringen innebär en stor positiv konsekvens vad gäller vårhögvattnet som kommer att ha positiva
effekter för fladdermöss under vårperioden. Den perioden är viktig eftersom de då behöver äta
upp sig snabbt efter den långa vinterdvalan. Bedömningen är att Mälaren har bättre förutsättningar att fungera som en nyckelbiotop för fladdermöss med den nya regleringen. Detta gynnar
fladdermusfaunan generellt och i synnerhet den nationellt hotade dammfladdermusen. Den
nya regleringen kan ge förutsättningar för populationsökningar. Inverkan är positiv, berör
många arter och är varaktig. Omfattningen är något svårbedömd men det bedömningen är att
effekterna kan vara mätbara på populationsnivå vilket sammantaget ger en måttlig positiv konsekvens av huvudalternativet.
38
Fåglar
Förutsättningar
Mälarens öppna strandmiljöer och strandnära vatten är viktiga för många fågelarter. Förutsättningarna för arter upptagna på fågeldirektivets bilaga 1 och i Sverige rödlistade fåglar har bedömts i de fall deras huvudsakliga miljö är öppna strandmiljöer och strandnära vatten.
Fåglar behandlas i fyra grupper:
• Vadare och änder som häckar vid Mälarens stränder
• Vadare och änder som rastar vid Mälarens stränder
• Arter som häckar eller födosöker i vassen
• Måsfåglar
De bedömda arterna häckar i huvudsak i öppna strand- eller strandnära miljöer och födosöker
också där eller i Mälaren. Även fåglar som rastar under flytten bedöms. Stora delar av populationerna av vadare som rör sig över Sverige passerar Mälardalen och använder Mälarens
strandängar som rastlokal.
Slutsatser om konsekvenser av nollalternativet för fåglar
Om nollalternativet består innebär det att vattennivåerna blir fortsatt ganska lika under häcknings- och flyttsäsong och höga vårhögvatten sker lika sällan som idag.

Den negativa trenden med små våröversvämningar fortsätter. Försämring av habitat förväntas då
strandängen fortsätter att förändras negativt.
E f f e k t e r o c h k o n s e k v e n s e r a v h u v u d a l t e r n a t i v e t f ö r v a d a r e , ä n d e r o c h m åsar som häckar på Mälarens strandängar

Häckningsmiljöerna i blå bård och starrmad har förutsättningar för en liten areell minskning men
den är så liten och dessutom inom osäkerhetsintervall varför populationsförändringar på mer än fem
procent inte förväntas till följd av ny reglering. Känsliga arter (årta, skedand, småfläckig sumphöna,
rödbena och rödspov) finner i viss utsträckning likvärdiga häckningsmiljöer i fuktängen och i
övergångszonen mot vassen.

Födotillgången kan öka genom att frön och insekter blir lättåtkomligare på strandängen i och med
ett högre vårhögvatten i huvudalternativet. Ökat vårhögvatten innebär också en ökad areal på
15-20% födosöksområden som kan nyttjas på våren.
Produktionen av insekter förväntas öka i huvudalternativet.
Häckningsmöjligheterna förbättras för tidighäckande arter.

Fåglar är en av de grupper som gynnas mest av huvudalternativet och förutsättningar för ökade
populationer på mer än 5% finns, kanske så mycket som 10-20%. Detta innebär att huvudalternativet har en stor positiv konsekvens för häckande fåglar på strandängar.
39
Effekter och konsekvenser av huvudalternativet för flyttande änder och
vadare

Höststräcken påverkas inte eftersom nollalternativet inte skiljer sig från huvudalternativet.

Födotillgången kan öka genom att frön och insekter blir lättåtkomligare på strandängen i och med
ett högre vårhögvatten i huvudalternativet. Ökat vårhögvatten innebär också en ökad areal på
15-20% födosöksområden som kan nyttjas på våren.
Produktionen av insekter förväntas öka i huvudalternativet.

Fåglar är en av de grupper som har förutsättningar att gynnas mest av huvudalternativet och under
vårsträcket förväntas stora positiva konsekvenser. Effekten kommer att bli omedelbar då fåglar
snabbt kommer att hitta till de svämmade områdena.
Effekter och konsekvenser av huvudalternativet för vassarter

Ökad produktion av groddjur och insekter i och med våröversvämningar kan komma att gynna
exempelvis rördrom.
Ökad heterogenitet i vassar ökar fågelrikedom.

Vasslevande arter har förutsättning att gynnas av islyftning och syresättning av vattnet i vassar men
omfattningen är inte känd. Med tanke på att Mälaren har små amplituder bör det inte innebära några dramatiska förbättringar. Av den anledningen bedöms huvudalternativet medföra liten-måttlig
positiv konsekvens.
Effekter och konsekvenser av huvudalternativet för f l y t t a n d e g ä s s

Påverkas inte då de rastar på lokaler som ligger så pass högt att det inte sker någon påverkan på
grund av den ändrade regleringen.

Inga skillnader mellan alternativen vilket leder till att huvudalternativet inte medför några
konsekvenser.
Slutsatser om konsekvenser av huvudalternativet för fåglar
Mälarens strandnära miljöer har stor nationell betydelse för fågelfaunan. Den nya regleringen
innebär förutsättningar för en stor positiv konsekvens vad gäller vårhögvattnet som kommer att
ha positiva effekter för både häckande och rastande fåglar. Förutsättningar för att populationer
ska kunna öka finns för flera arter och för vadare och änder knutna till strandängar kan det röra
sig om så mycket som 10-20%. Om det verkligen blir en sådan ökning är svårare att förutsäga
eftersom det beror mycket av konkurrensförhållanden inom och mellan arter, förändrat predationstryck, förändringar i vintervistelsernas kvalitet och utbredning och så vidare. Avsaknaden
av höjdmodell gör också att det inte går att rumsligt analysera ökning eller minskning av habitat. Sammantaget är det dock mycket som pekar på att huvudalternativet medför en stor positiv
konsekvens för fågelfaunan i jämförelse med nollalternativet.
40
Groddjur
Förutsättningar
Groddjur har stor betydelse i ekosystemet som föda åt fisk och fågel både som ägg, yngel och
vuxen, och groddjuren är själva predatorer på småkryp. I Mälaren förekommer inga rödlistade
groddjur, utan det är åkergroda, vanlig groda, padda och de båda salamanderarterna som förekommer. De svämmade strandängsmiljöerna är främst lämpliga för de båda grodarterna och
padda, salamandrarna är beroende av större, mer permanenta, vattensamlingar utan predatorer. Mälaren utgör således inget nationellt viktigt habitat för hotade arter, men de översvämmade strandängsmiljöerna hyser rikligt med groddjur och är viktiga i ett lokalt och regionalt perspektiv. Groddjursförekomst är en indikator för god status i blå bård och starrmad..
Grodleken sker i grunda vatten i den blå bården och starrmaden och det behövs ca 30 centimeter vattendjup. Detta innebär att vattennivån för den första känsliga perioden då rom förekommer och då ynglen är nykläckta och relativt orörliga inte får understiga 420 centimeter över
slusströskeln. Den känsligaste perioden har Calluna antagit varar i fyra veckor.
Efter dessa fyra veckor antar Calluna att vattennivån sakta kan börja sjunka och att grodynglen
är så rörliga att de har möjlighet att följa med ett sakta sjunkande vatten. Vattennivån får dock
inte sjunka under 410 centimeter innan 60 dagar gått från det att leken startade.
Effekter på groddjur
I nollalternativet är det sex år som ligger på eller över 420 cm över slusströskeln fram till den 18
maj, vilket motsvarar 38 % av de ingående åren. Fram till den 27 maj är det fem år som ligger
över eller på 420 cm och fram till den 2 juni är det två år. Det är således en stor andel av åren
som ligger under 420. Vattnet understiger dock 410 cm endast ett fåtal år under den 60-dagarsperiod som omfattar hela livscykeln från rom till smågroda.
I huvudalternativet ligger alla ingående år över 420 cm över slusströskeln fram till den 16 maj
ungefär. Vattenståndet har börjat sjunka den 18 maj. Därefter sänks vattnet och vid 27 maj ligger
fem år på eller över 420 cm och den 2 juni ligger bara tre år över 420 cm. Alla år ligger över 410
cm under den 60-dagarsperiod som Calluna utgått från omfattar hela livscykeln från rom till
färdig smågroda.
Ko n s e k ve n s e r av n o l l a l t e r n a t ive t f ö r g r o d d j u r
Nollalternativet innebär att lek- och yngelmiljöer även i fortsättningen riskerar att torka upp.
Detta kan leda till mindre populationer, stora populationssvängningar och lokala utdöenden.

Dåliga lek- och yngelmiljöer fortsätter att finnas kvar. Fragmenterade populationer förväntas dö ut.
Ko n s e k ve n s e r av h u v u d a l t e r n a t ive t f ö r g r o d d j u r

Ny reglering innebär betydligt bättre möjligheter till lyckad lek och överlevnad av grodyngel än
nollalternativet.

Huvudalternativet innebär en måttlig positiv konsekvens för groddjur jämfört med nollalternativet.
41
Den nya regleringen innebär bättre lekmöjligheter och bättre överlevnad för groddjur. Förändringen är varaktig och storleken av förändringen är betydelsefull, men är svår att kvantifiera på
annat sätt än att överlevnaden från ägg till adult för åkergroda, vanlig groda och padda bör öka
signifikant med ny reglering. Groddjur ingår som en viktig del i strandekosystemen men nationellt är Mälaren inte unik för sin groddjursfauna. Den slutliga bedömningen är därför att det
sker en måttlig positiv konsekvens för groddjur med ny reglering jämfört med nollalternativet.
Fisk
Förutsättningar
Mälaren har drygt 30 naturligt förekommande fiskarter och är troligen Sveriges artrikaste sjö
med avseende på fisk. Dessutom finns inplanterade arter som kanadaröding, vätternröding, lax
och havsöring. Av de naturligt förekommande arterna är flera rödlistade; asp, lake och vimma.
Ur ett nationellt perspektiv är Mälaren viktig för fritids- och yrkesfisket och det är främst gös,
ål, siklöja, abborre och gädda som fångas [Fiskeriverket, Resurs och miljööversikt 2010, Tyréns 201004-16]. Produktionen av siklöja har dock minskat stadigt de senaste decennierna, medan gösen
tycks ha god nyrekrytering. Ålbeståndet är helt beroende av inplanterade yngel. Tätheten av
nors är mycket stor i Mälaren, medan större laxfiskar förekommer i relativt begränsad omfattning.
De fiskarter som varit föremål för bedömning är de som kan leka och växa upp i grunda,
strandnära vatten, med eller utan vegetation. I Callunas målrapport [Calluna, 2008-01-21] har de
flesta av dessa arters krav på lekmiljö och lekförutsättningar gåtts igenom tillsammans med
Henrik C Andersson som är länsfiskerikonsulent på länsstyrelsen i Stockholm. Arter som begränsas av exempelvis vandringshinder (lax och öring) har inte bedömts här eftersom vandring
saknar direkt koppling till strandnära naturmiljöer. Vandrande fisk tas upp i nästa kapitel.
Fiskarterna behandlas i två grupper:
• Arter som leker tidigt i grunda vatten
• Arter som leker sent i grunda vatten
Effekter för arter som leker tidigt på grunda vatten
Huvudalternativet innebär ett ökat vattenstånd på våren med en relativt snabb avsänkning i
mitten av maj och därefter lågvatten i juni-augusti. Skillnaden mot nollalternativet gäller främst
våren där dränkningen är större. Många av fiskarterna som leker tidigt på våren på grunda
bottnar bedöms gynnas av den nya regleringen då större arealer kommer att sättas under vatten
under lekperioden. Flera av fiskarterna, exempelvis gädda, utnyttjar inte enbart svämmade
marker utan leker även i andra grundområden med riklig undervattensvegetation. I Mälaren
förekommer säkerligen lek på andra grunda områden än de som svämmar över under våren
[Sandström, muntligen]. Detta gör det svårt att beräkna effekten av en ökad våröversvämning.
Arter som leker tidigt under vårhögvatten:
• Gädda leker tidigt på våren och gärna grunt på vegetationsklädda bottnar och kommer att
gynnas av våröversvämningarna.
• Abborre har en mängd olika lekområden och leker vanligen inte så grunt som exempelvis
gädda gör. Lek som sker i grundområden kommer att gynnas.
• Mört leker grunt och relativt tidigt när vattentemperaturen når ca 10 °C, vilket vanligen inträffar i slutet av april (se avsnitt om grodor). Mört leker gärna i vattendrag. Lek som sker i
grundområden kommer att gynnas.
• Nors leker tidigt på våren på grunda områden och kommer att gynnas av högt vårhögvatten.
42
• Faren leker främst i tillrinnande vattendrag, men också i grundområden. Faren finns bara
konstaterad från Sörfjärden och Garnviken. Leken sker tidigt och kommer att gynnas av våröversvämningar.
• Ålen som förekommer i Mälaren är inplanterad. Ålen vistas i halvgrunda områden under våren och försommaren och gynnas troligen av högt vårhögvatten även om de inte går upp lika
grunt som till exempel gädda.
• Siklöja leker på djupt vatten i september-december men årsungarna går på våren upp i grunda områden och kan därmed gynnas av våröversvämningar.
• Sik leker på grunda grus- eller sandbottnar och även i rinnande vatten under senhöst och vinter. Årsungar går upp i grunda områden på våren och kan därmed gynnas av högt vårhögvatten.
Effekter för arter som leker sent på grunda vatten
Huvudalternativet och nollalternativet har små skillnader vad gäller vattenstånd.
Arter som leker senare:
• Sutare, ruda, benlöja, sarv och björkna leker alla sent, från maj till juni-juli. De leker grunt och
strandnära. Bottensubstratet varierar mellan arterna. Rommen fästes vid vegetation eller stenar
beroende på art. Om leken startar strax innan vårvattnet börjar sjunka finns en risk att leken
sker för högt upp på översvämmade områden och att vattnet sjunker för mycket innan äggen
kläcker (vilket tar från en vecka till tio dagar). Om leken startar senare har vattnet redan sjunkit
en del och risken att fiskarna leker i områden som torkar ut är mycket mindre. Sommartid är
skillnaderna mellan ny reglering och nollalternativ små och bedöms inte ha effekter på leken.
• Mal finns som några få utplanterade exemplar, men om den leker i Mälaren är högst oklart.
Malen leker i grunda vegetationsklädda vattenområden när vattentemperaturen når ca 20 °C.
nollalternativet skiljer sig inte från huvudalternativet.
• Gösens lekområden påverkas inte nämnvärt, de leker på fasta sand- och lerbottnar på ca 1-3
meters djup, samt kring grund ute i sjön.
• Braxen leker på grunda områden, ca 1-1,5 m vattendjup och ny reglering innebär inga nämnvärda förändringar.
• Gers och lake leker på djupare vatten och berörs ej av ny reglering.
• Flodnejonöga leker i vattendrag och lever som vuxen i havet eller stora sjöar. Berörs ej av ny
reglering.
• Asp leker i vattendrag eller på grunda platser ute i sjön. Påverkas ej av ny reglering.
• Öring och lax påverkas ej av ny reglering då de leker i vattendrag, bestånden är mest påverkade av om det finns vandringshinder eller ej och lämpliga lekbottnar med rätt kornstorlek och
strömhastighet.
Slutsatser om nollalternativets konsekvenser för fisk
Nollalternativet innebär att det kommer att fortsätta att vara lägre vårvatten med sämre lekmöjligheter för vårlekande arter.

43
Slutsatser om huvudalternativets konsekvenser för fisk

Små effekter på fiskar som leker sent.
Arter och individer som leker precis under avtappningen till sommarlågvatten missgynnas men
skillnaderna mellan nollalternativ och ny reglering är små.

Många vårlekande arter gynnas av huvudalternativets högre vårvatten jämfört med nollalternativet.
Nya regleringen innebär ökade ytor för lek för arter som leker i grunda och svämmade områden.

Sammantaget bedöms huvudalternativet få förutsättningar för en liten positiv konsekvens för fiskfaunan.
De arter ovan som gynnas av vårhögvatten kan på medellång sikt (kanske 5-15 år) få starkare
bestånd. En ökad förekomst av gädda och abborre medför ökad predation på andra arter. De är
dock inte selektiva i sitt bytesval utan äter i relation till arters talrikhet. Vitfisk är betydligt vanligare än rovfisk och kvoten mellan rovfisk och vitfisk borde därför inte förskjutas nämnvärt om
rovfisk ökar i antal. Stora rovfiskar äter dessutom små rovfiskar. I de fall man erhållit stora förskjutningar i kvoten mellan vitfisk och rovfisk har antingen förhållanden i vattenmiljön varit så
missgynnsamma att rovfisk slagits ut (är generellt känsligare) eller så har man i så kallade biomanipulationer gjort riktade utfiskningar av vitfisk för att gynna rovfisk.
Callunas bedömning är att ny reglering har förutsättningar för en positiv inverkan på fiskfaunan jämfört med nollalternativet och att inverkan är varaktig. Att kvantifiera storleken av inverkan är mycket svårt eftersom det saknas kunskap om hur de tillkommande arealerna vid
våröversvämningen kommer att utnyttjas. Den sammanvägda bedömningen är att ny reglering
innebär liten positiv konsekvens jämfört med nollalternativet.
Ryggradslösa djur
Förutsättningar
Evertebratrikedomen är generellt stor i skyddade, grunda vattenområden och Mälaren är inget
undantag. Artrikedom och biomassa styrs bland annat av tidpunkt för islossning, vattentemperatur, strukturrikedom, mängden predatorer med mera.
Bedömningen av vad regleringen påverkar har avgränsats till:
• Produktion av ryggradslösa djur
• Grön mosaiktrollslända (habitatdirektivet)
• Guldgrön sammetslöpare (habitatdirektivet)
• Signalkräfta (ekonomiskt viktig)
Effekter på produktionen av ryggradslösa djur
Ett högt vårvatten medför i sig inget negativt för ryggradslösa djur, men utspädningen blir
större och tätheten av småkryp i enskilda laguner kan bli lägre. Å andra sidan innebär större
arealer vårsvämmade vatten att arter med snabb livscykel kan öka. Ett högt vårvatten som varar länge kan på vissa lokaler medföra att fisk lättare tar sig genom vassarna och in i den blå
bården och då kommer individtätheten av ryggradslösa djur lokalt att minska. Även om vattensamlingarna blir djupare och mer åtkomliga för fisk i nedre delen av blå bården så kan ett högt
vårhögvatten förväntas skapa små skyddade vätar högre upp i strandprofilen som är svåra för
fisk att nå. Tidigare studier har visat att en snabb avsänkning av vårvattnet gynnat en stor pro44
duktion av ryggradslösa djur. Detta förklarades med att risken för predation minskar och att
det blir en koncentration av ryggradslösa djur i de tillfälliga vatten som finns i blå bården och
upp i starrmaden [Pehrsson, 1992].
Ko n s e k ve n s e r av n o l l a l t e r n a t ive t f ö r r y g g ra d s l ö s a d j u r
Nollalternativet innebär framför allt fortsatt lägre produktion av insekter.

Fortsatt lägre produktion av insekter i avsaknad av vårflöden. Faunan med ryggradslösa djur förväntas inte förändras i nollalternativet.
Ko n s e k ve n s e r av h u v u d a l t e r n a t ive t f ö r p r o d u k t i o n e n av r y g g ra d s l ö s a d j u r

Lokalt kan insektstillgången i den blå bården dock minska om fisk kan ta sig in i högre omfattning
på grund av av ett högre vårvattenstånd än tidigare.

Produktionen av ryggradslösa djur i strandängsmiljön bedöms öka vid ny reglering jämfört med
nollalternativet.

Sammantaget gör Calluna bedömningen att ny reglering innebär måttlig-stor positiv konsekvens för
produktionen av ryggradslösa djur jämfört med nollalternativet.
Ny reglering innebär positiv och varaktig inverkan av ny reglering och tidsaspekten är att förändringen kan komma snabbt eftersom ryggradslösa djur har korta livscykler. Däremot är det
svårt att bedöma hur mycket produktionen av ryggradslösa djur kommer att förändras. Sammantaget gör Calluna bedömningen att ny reglering innebär måttlig-stor positiv konsekvens för
produktionen av ryggradslösa djur jämfört med nollalternativet.
Grön mosaiktrollslända
Grön mosaiktrollslända finns listad i habitatdirektivets fjärde bilaga och omfattas därmed av
strikt skydd. Den får här tjäna som representant för andra trollsländor och insekter i den blå
bården med liknande ekologiska krav. Grön mosaiktrollslända förekommer nästan enbart kring
näringsrika vatten i sydöstra och mellersta Sverige, där det växer vattenaloe, eftersom honan
helst lägger sina ägg i dess blad.
Grön mosaiktrollslända och flera skyddsvärda trollsländor gynnas av tillgången på insektsrika
vattensamlingar och vindskyddade miljöer för parningsflykt. Grön mosaiktrollslända gynnas
särskilt av tillgång på vattenaloe.

Grön mosaiktrollslända bedöms inte påverkas av den nya regleringen då vattenaloeförekomster inte
hänger samman med strandängar.

Huvudalternativet innebär inga negativa eller positiva konsekvenser i jämförelse med
nollalternativet.
45
Guldgrön sammetslöpare
Guldgrön sammetslöpare är en rödlistad (NT) skalbagge knuten till strandängens blötare delar.

Guldgrön sammetslöpare bedöms gynnas av högre vårvattenstånd.

Sammantaget gör Calluna bedömningen att ny reglering innebär liten positiv konsekvens för guldgrön sammetslöpare jämfört med nollalternativet.
Signalkräfta
Signalkräfta är kommersiellt viktig, men påverkas med stor sannolikhet inte av ny vattenregim.
Den lever visserligen relativt grunt, men i brantare strandområden där vattenståndsförändringarna inte blir lika tydliga som i långgrunda områden.

Signalkräfta bedöms inte påverkas nämnvärt av ny reglering i jämförelse med nollalternativet
eftersom arten lever i brantare strandområden där arealerna inte förändras mycket vid förändrad
reglering.

Huvudalternativet innebär inga negativa eller positiva konsekvenser i jämförelse med
nollalternativet.
Kärlväxter
Vegetation berörs främst i förra kapitlet men småsvalting har bedömts vara relevant att behandlas för sig.
Småsvalting
Vattenståndsamplituden inom ett år kommer att öka i ny vattenreglering jämfört med nollalternativet vilket bör vara positivt för småsvalting. De positiva störningseffekterna av ökade inomårsvariationer kan komma att utebli på sikt på grund av att mellanårsvariationerna i ny reglering minskar något jämfört med nollalternativet.
Den nya regleringens förändring i vårvattenståndet kan komma att gynna småsvaltingen. En
kraftig vattenståndshöjning sker redan i mars vilket ökar chanserna för att islyft kan inträffa på
lämpliga strandavsnitt.

De positiva störningseffekterna av ökade inomårsvariationer kan utjämnas på sikt på grund av att
mellanårsvariationerna i ny reglering minskar något.

Callunas sammantagna bedömning är att ny regleringen inte medför några betydande negativa
konsekvenser för småsvalting i ny reglering jämfört med nollalternativet.
46
7. Konsekvenser utanför strandnära naturmiljön –
Vandring, näring och erosion
Vandrande utter mellan Saltsjön och Mälaren1
Förutsättningar
En rödlistad art som förekommer i Mälaren och som under senare år också har börjat återkomma till Stockholm skärgård är uttern (Lutra lutra). Ett flertal utterinventeringar under senare år
har visat på utterns återetablering i dessa områden [Länsstyrelsen i Södermanlands län, Rapport
2007:7; Länsstyrelsen i Stockholms län, Rapport 2009:02; Länsstyrelsen i Uppsala län, Rapport 2006:14.
Länsstyrelsen i Västmanlands län, Rapport 2007:17]. Uttern är skymnings- och gryningsaktiv och
svårobserverad men kan mycket väl passera en stadsmiljö via vattenvägar. Om ett vattenhinder
finns så går den upp på land. Det är således inte otänkbart att den kan passera Strömmen under
sina vandringar.
Påverkan, effekter och konsekvenser
Viktigt för uttern är att man undviker vandringshinder i vattnet så att den slipper ge sig upp på
land och utsättas för risken att bli påkörd. Trafikdöden är ett allvarligt hot mot denna art. Slussen är inte ett viktigt vandringsstråk utan det är genom Strömmen som spridning kan bli aktuell. Därför föreslås inga åtgärder i den nya Slussenanläggningen.
Näringsämnen
Tyréns [2010-04-10] har utrett risken för näringsläckage av kväve och fosfor i och med ny reglering. Slutsatserna visar att det finns en något ökad risk för fosforläckage, men det är troligen en
marginell ökning och den har bara översiktligt kvantifierats. I förhållande till den mängd näring
som tillförs via Mälarens övriga tillrinningsområde bedöms läckaget vara litet. Vad gäller kväve
har Tyréns bedömt att risken för läckage inte ökar med ny reglering. Även om fosforbelastningen skulle öka med så mycket som 20% skulle det ökade läckaget på grund av ny reglering vara
negligerbart eftersom området som berörs av Mälarens vattenstånd endast utgör 0,9% respektive 0,6% av den totala fosfor respektive kvävebelastningen.
Calluna bedömer att den ökade fosforhalten inte innebär några negativa konsekvenser för Mälarens ekosystem.
Erosion
Callunas bedömning om direkt erosionspåverkan på naturstränder i Stockholms stad är att sådan risk inte föreligger. De erosionsriskområden som SMHI pekat ut berör inte stadens naturreservat, Nationalstadsparken eller Årstaviken och Årsta holmar. Inom de angivna erosionsområdena består strandlinjen till helt övervägande delen av hårdgjord strandkant [Strandinventering, Stockholms stad, Stadsbyggnadskontoret 1997]. En del av norra sidan av Långholmen, en kort
sträcka på södra sidan av Stora Essingen och i sundet mellan Lilla Essingen och Kungsholmen
har i den inventeringen klassats till ”ej hårdgjord strand men med ett påverkat strandbryn inom
5 meter från strandlinjen åt vardera håll”. Något naturligt strandbryn förekommer inte inom
riskområdena enligt inventeringen.
1
Stycket om Utter har delvis författats av Fredrik Gröndahl, Tyréns.
47
8. Sammanvägd konsekvensbedömning
Vad är den sammanvägda bedömningen?
Den sammanvägda bedömningen gäller Mälarens strandmiljöer och är en sammanvägning av
kapitel 5 och 6 som behandlar konsekvenser för ekosystem och arter. Genomgången av vad en
ny reglering kan påverka i den strandnära naturmiljön har varit mycket omfattande och rymmer mycket mer än vad som är möjligt att beskriva på ett överblickbart sätt i denna rapport.
Den omfattar såväl lagligt skyddade som oskyddade områden, habitat och arter. Bilaga 3 redovisar en bruttolista om vad som har genomgåtts. Denna konsekvensbedömning ska vara ett
underlag till den miljökonsekvensbeskrivning som upprättas inför tillstånd om ny reglering av
Mälaren. Kapitel 5 och 6 har i konsekvensbedömningen haft ett fokus på förändringar av ekologiskt tillstånd på ett eller annat sätt. I denna sammanvägning ges de formella kraven i miljölagstiftning och miljömålen ett större utrymme.
Perspektiv på Mälarens reglering och förslaget till ny reglering
Mälaren har under historien ändrats radikalt vid flera tillfällen, från avsnörningen som havsvik
för cirka 1000 år sedan till den moderna tidens reglering. Sett ur biologisk mångfalds perspektiv
har dock de senaste 100 årens omvälvning varit starkt negativ för biologisk mångfald. En viktig
anledning till detta är att den naturliga vattenregimen ersatts med en reglerad som inte tagit
hänsyn till naturmiljön.
Calluna har med den historiska analysen visat att endast en bråkdel av de betydelsefulla strandekosystemen återstår och att de som finns kvar har en mer eller mindre nedsatt funktion för en
stor mängd organismer. Eftersom förändringar av ekosystem sker långsamt över tiden talar vi
om att det finns en historisk utdöendeskuld. Det har under arbetets gång också kommit fram
hur känsliga strandekosystemen är för förändringar i reglering. Det har att göra med att vattenståndens amplituder minskat kraftigt från det oreglerade förhållandet till det reglerade. Växlingen mellan olika vegetationstyper sker på bara några centimeters höjd och det går att likna
ekosystemen vid ett finstämt piano. Mycket små förskjutningar i regleringen kan få stora effekter i ekosystemen. Dessa perspektiv har varit viktigt i processen att finna en ny reglering som
ökar funktionen och helst bromsar upp pågående utdöendeprocesser. Samtidigt är det en realitet att Mälaren genom andra stora och viktiga samhällsintressen inte får ha ett för lågt eller för
högt vattenstånd. Här ryms en målkonflikt mellan olika starka intressen.
Arbetet med att föreslå en ny reglering har bedrivits iterativt och öppet. Det har varit positivt
eftersom målkonflikter lätt kunnat belysas och värderas. För naturmiljöintresset har det varit
viktigt att åstadkomma så mycket som möjligt inom de ramar som en ny reglering kan ge möjlighet till och med tanke på hur finkänsliga ekosystemen är har det varit viktigt att åstadkomma
en mycket precis reglering för att en situation med ytterligare utarmning av biologisk mångfald
inte ska ske. Huvudalternativets naturligare vattenregim där ökade vårhögvatten samt säkerställande av tillräckligt låga sommarvatten spelar en central roll är här den tydligaste vinsten av
ny reglering.
48
Konsekvenser av nollalternativet för ekosystem och arter
Nollalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper
och arter
Strandängar
Kommentarer
Fortsatt låga vårvatten leder till att strandängsvegeLiten negativ konsekvens tationen fortsätter att förändras i negativ riktning med
sämre funktion för många arter.
Vassar
Inga konsekvenser
Undervattens- och
flytbladsvegetation
Inga konsekvenser
Undervattensvegetation förväntas inte förändras i
nollalternativet.
Svämlövskog
En stor andel av svämlövskogarna är skyddade och
Måttlig positiv konsekvens kan få förstärkta naturvärden i och med äldre träd,
ökad tillgång på död vet etc. i nollalternativet.
Fladdermöss
Fåglar
Den negativa trenden med små våröversvämningar
Liten negativ konsekvens fortsätter. Försämring av habitat förväntas då strandängen fortsätter att förändras negativt.
Groddjur
Dåliga lek- och yngelmiljöer fortsätter att finnas kvar.
Fragmenterade populationer förväntas dö ut.
Fisk
Inga konsekvenser
Ryggradslösa djur
Inga konsekvenser
Fortsatt lägre produktion av insekter i avsaknad av
vårflöden. Faunan med ryggradslösa djur förväntas
inte förändras i nollalternativet.
Kärlväxter
Inga konsekvenser
Småsvalting förväntas inte förändras i nollalternativet.
Den negativa trenden med låga vårhögvatten fortsätter vilket ger lägre produktion av insekter.
Nollalternativet innebär i en sammanvägd bedömning liten negativ konsekvens.
Nollalternativet behandlar konsekvenserna för den strandnära naturmiljön om den nya regleringen inte skulle äga rum. Det innebär att konsekvenser av pågående trender och förändringar
på grund av rådande reglering är det som bedöms vid nollalternativet.
Den tydligaste negativa konsekvensen är de pågående förändringarna av strandängsmiljöerna.
Nollalternativet har en statisk reglering som syftar till att jämna ut vattenstånd. Förändringar av
vegetationen, både strukturella förändringar och i artsammansättning, är långsamma processer.
De kan fortgå under mycket lång tid och det är troligt att det fortfarande finns ”restpopulationer” av starrmad sedan innan regleringen på 1940-talet längs Mälaren. Flera förändringar av
vattenregimen har också skett efter 1940-talet och tätningen av luckor för tiotalet år sedan är
den senaste. Det är högst sannolikt att dessa förändringar kommer att återspeglas under de
kommande årtiondena vid nollalternativet. Detta innebär successiva negativa konsekvenser för
strandängen och dess funktion. Det är också denna förändringsprocess som ligger till grund för
negativ konsekvens för fågelfaunan. Bedömningen är att habitaten långsamt försämras.
Vad gäller groddjur är bilden lite annorlunda. Förmodligen har huvuddelen av groddjurspopulationerna svarat på de senaste förändringarna av vattenregimen i och med tätningen av luckor.
Det gäller förändringar av reproduktion i form av tillgång till lekvatten och yngelmiljöer. Eftersom höga vårhögvatten är relativt sällsynta kommer reproduktionen under normalår att vara
ganska liten och dessutom riskerar den att svänga mycket mellan olika år. Detta är en situation
som ökar utdöenderisken, särskilt i små och fragmenterade populationer. Det saknas dock kunskap om huruvida Mälaren har fragmenterade groddjurspopulationer men i åtminstone delar
av Mälaren är strandängsarealerna små och spridda och där finns en risk för detta. Av den anledningen medför nollalternativet liten negativ konsekvens.
49
Svämlövskogen är det enda ekosystem som kan förväntas ha en positiv utveckling med nollalternativet eftersom mängden död ved, trädens ålder och andra typiska skogliga naturvärden
ökar med tiden.
Sammantaget är dock bedömningen att nollalternativet innebär en fortsatt negativ trend för
Mälarens naturmiljöer och att många av de ”felfunktioner” som finns inbyggda i nuvarande
reglering konserveras. Detta medför att nollalternativet får liten negativ konsekvens.
Konsekvenser av huvudalternativet för ekosystem och arter
Huvudalternativet: Sammanställning konsekvenser alla ekosystem, arter och artgrupper
och arter
Strandängar
Vassar
Undervattens- och
flytbladsvegetation
Kommentarer
Bättre förutsättningar för grodlek, fisklek, fågelhäckMåttlig positiv konsekvens ning och insektsproduktion. Tydligare zonering och
större artikedom i vegetationen.
Förutsättningar för större heterogenitet i vassar av
Liten-måttlig positiv konökad islyftning. Ökad syresättning kan gynna inseksekvens
ter och groddjur och därmed fågelfauna.
Ingen eller liten konsekvens
Undervattensvegetation kan gynnas av våröversvämning och ökad inomårsvariation. På sikt kan det
Svämlövskog
Liten negativ konsekvens Ökad risk att gran vandrar in på nivåer över 430 cm.
Fladdermöss
Huvudalternativet ger ökade förutsättningar för vårhögvatten, vilket ger öppna, insektsrika vatten längs
Mälarens stränder och ökade förutsättningar för
nyckelbiotoper för fladdermöss.
Fåglar
Stor positiv konsekvens
Våröversvämning ger förutsättning för ökad funktion i
strandängen för både flyttande och häckande fåglar.
Signifikanta populationsökningar troliga.
Groddjur
Ny reglering innebär betydligt bättre möjligheter till
lyckad lek och överlevnad av grodyngel.
Fisk
Liten positiv konsekvens
Bättre möjligheter för vårlekande arter.
Ryggradslösa djur
Måttlig-stor positiv konse- Förutsättningar för ökad produktion av insekter.
kvens
Kärlväxter
Ingen eller liten konsekvens
Småsvalting kan gynnas av högt vårhögvatten och
ökad inomårsvariation. På sikt kan det neutraliseras
av minskad mellanårsvariation.
Huvudalternativet innebär i en sammanvägd bedömning måttliga-stora positiva konsekvenser jämfört
Som framgår av ovanstående sammanställning innebär huvudalternativet övervägande positiva konsekvenser i förhållande till nollalternativet. Bakom detta ligger ökade vårhögvatten som
skapar en naturligare vattenregim och större årsvariation. Denna leder både till en förstärkning
av vegetationszoneringen och bättre funktion av strandängsekosystemet för så vitt skilda grupper som fågel, fisk, insektsproduktion och groddjur. För exempelvis fåglar förväntas signifikanta populationsuppgångar på mer än fem procent för flera arter som hör hemma på strandängen.
Samtidigt är det viktigt att konstatera att det inte enbart är positivt med våröversvämningar vid
en så begränsad amplitud som råder för Mälarens vattenståndsvariationer. Det finns en fortsatt
målkonflikt mellan att å ena sidan skapa ett högt vårhögvatten och å andra sidan att bibehålla
strandängsarealer och mellanårsvariation. Det är inte möjligt att förena dessa och samtidigt
uppfylla den nya regleringens mål om minskade översvämningsrisker och minskad risk för
låga vattennivåer. Mellanårsvariationer står i direkt konflikt med att få till ökade vårhögvatten.
I avvägningen mellan våröversvämning och mellanårsvariationer är det Callunas åsikt att det
är betydligt bättre att ha ett tydligt vårhögvatten eftersom det är ekologiskt viktigare än mellan50
årsvariationer. Bättre, årliga förutsättningar för grodlek, fisklek, fågelhäckning, insektsproduktion och ökad starrförekomst i starrmaden talar för detta.
En annan negativ effekt är att strandängsarealen riskerar att minska. Detta har visserligen ingen
naturlig koppling till våröversvämningen utan det som varit avgörande är strandängens olika
lutning i olika delar av ängen. Hade lutningen sett annorlunda ut kunde istället ny reglering lett
till ökade arealer strandäng. En minskad areal är inte bra men i den slutgiltiga utformningen av
huvudalternativet har ändå arealminskningen kraftigt kunnat begränsats. En minskning på 7 %
av starrmaden är inte statistiskt säker och även om det skulle ske en sådan förändring så är
andra faktorer som hävden betydligt viktigare. Vad som också är viktigt är att en god hävd med
betesdjur eller slåtter håller tillbaka vassarna betydligt mer än vad de små skillnaderna i vattendynamiken gör. Detta kan också medföra att konsekvenserna av den minskande blå bården
(minus 23 %) reduceras avsevärt. Det är alltså möjligt för naturvården att förhindra eller lindra
konsekvenserna av en minskning genom ordinarie eller i vissa områden ökad skötsel.
En indirekt konsekvens av huvudalternativet är att det ger naturvården ökade möjligheter att
restaurera och nyanlägga strandängar där invallningar idag begränsar strandängens utbredning
uppåt. Den möjligheten saknas i nollalternativet. Med tanke på miljömål som Myllrande våtmarker och ett Levande odlingslandskap är detta betydelsefullt då ny reglering kan gynna uppfyllandet av miljömålen.
De ekosystem som inte har en direkt koppling till strandängsmiljöerna uppvisar olika
konsekvenser. Svämlövskogarna riskerar att få ett ökat inslag av gran som en följd av att längre
perioder med svämning av nivåer över 430 centimeter över slusströskeln uteblir. Invasion av
gran minskar värdet för exempelvis mindre hackspett. Att konsekvenserna ändå inte blir större
i Mälaren beror på att arealerna i relation till andra vattensystem är relativt små, vilket förklaras
av främst en liten amplitud. Ett andra starkt motiv är kontinuiteten i dessa ekosystem. I Mälarens sedan länge uppodlade landskap är absoluta merparten av svämlövskogar en igenväxningssuccession från tidigare strandängar.
Vassarna förväntas bli något mer heterogena i ålder och struktur tack vare mer omfattande islyftningar. Detta gynnar både fågelfauna, groddjur och lägre fauna. Konsekvensen ska dock inte
överdrivas eftersom amplituden för vattenståndet under islyftningsperioden i mars-april ändå
är relativt blygsam i huvudalternativet. Därför stannar den positiva konsekvensen till litenmåttlig för vassar.
För undervattens- och flytbladsvegetation är trenderna motsatta för huvudalternativet. Den
ökande inomårsvariationen är positiv men på sikt kan de mindre mellanårsvariationerna ta ut
denna effekt.
Slutligen ska påpekas att konsekvensbedömningen bygger på förutsättningar för en förändring.
Vad som sedan i verkligheten äger rum är en mycket mer komplex fråga som är beroende av
långt fler påverkansfaktorer än bara regleringen. Dessa faktorer har värderats lika eller inte ingått i analysen.
Specialfallet Asköviken
Askö-Tidö är ett stort Natura 2000-område i Västmanland i västra delen av Mälaren och upptar
bland annat det som kallas för Asköviken. Askö-Tidö ingår delvis i Asköviken-Sörfjärdens
Ramsarområde. Asköviken utgör Mälarens mest långgrunda och vidsträckta strandäng och är
ett av Mälardalens viktigaste Natura 2000-områden för våtmarksfåglar. Det är en unik strandängsmiljö av nationell betydelse.
Askövikens situationen är något speciell och skiljer sig från alla andra strandängar i Mälaren.
Därför har området undantagits från modelleringen av förändringar av strandprofilen eftersom
den skulle ge en felaktig bild som inte går att tillämpa generellt för hela Mälarens strandängar.
Det som gör situationen speciell är två saker:
51
1) Att strandprofilen är extremt flack vilket gör att mycket små förändringar av vattenstånd ger
stora konsekvenser för var de olika vegetationstyperna etableras.
2) Strandängen begränsas mot land av en invallning som ligger så lågt att någon egentlig
fuktäng inte existerar där idag.
Det betyder att med ett ökat vårhögvatten kommer dränkningsvaraktigheten att förändras och
därmed förflyttas de olika vegetationstyperna i motsvarande grad uppåt land. Där skiljer sig
inte Asköviken från alla andra strandängar men eftersom en förflyttning av vegetationszoner
inte är möjlig på grund av invallningen kommer huvudalternativet att innebära en kraftigare
minskning av arealen strandäng. Den flacka profilen gör att denna förändring också blir mycket
stor.
Den ökade funktionaliteten med våröversvämningar räcker inte till för att balansera den stora
förlusten av strandängsmiljöer i Asköviken och häri ligger ett naturvårdsdilemma. Det som
gynnar strandängsmiljöerna generellt för Mälaren missgynnar Asköviken. Detta är dock inte ett
problem eller en konsekvens av ny reglering utan i grunden av en ur naturvårdssynpunkt felaktigt placerad invallning. Eftersom fuktängen i stort sett saknas har Asköviken redan i nuläget
stora problem när det uppstår vårhögvatten. Då dränks hela strandängen med allvarliga följder
för fågelhäckning och vegetationens utveckling.
De specifika problem som gäller för Askö-Tidö Natura 2000-område är inte en fråga för projekt
Slussen och ny reglering av Mälaren men däremot är det viktigt att uppmärksamma att de befintliga problemen efter år 2018 kan bli större efter att den nya regleringen tagit sin början. För
naturvården är det därför viktigt att lösa problemen kring Asköviken.
Inom ramen för projekt Slussen har en modellering även utförts av vegetationsförändringar i
Asköviken och den anger att den blå bården förväntas minska med cirka 86% eller 57 ha samtidigt som vassarna ökar med 45%. Totalt beräknas förlusten av strandängsmiljöer till drygt 35%
eller från 160 ha till drygt 100 ha. En sådan stor minskning får ovillkorligen effekter på fågellivet och för enskilda arter bedöms signifikanta populationsminskningar bli följden. De tre arterna, rödbena, rödspov och småfläckig sumphöna är alla listade i fågeldirektivet och de som har
högst risk för populationsnedgångar.
Rödbena häckar med 5-8 par årligen vid Asköviken [Rehnberg, länsstyrelsen i Västmanlands län
och Andersson muntligen]. Runt övriga Mälaren förekommer säker häckning i endast ett område
på 5x5 km enligt Svensk fågelatlas [Tjernberg, 1999]. Effekten på den totala populationen i Mälaren förutspås bli mycket stor med en populationsminskningar som långt överstiger 20%.
För rödspov är motsvarande siffror två häckningar i Asköviken under femårspersioden 20042008 [Rehnberg muntligen]. I hela Mälaren finns möjlig häckning konstarerad från tre andra områden enligt Svensk fågelatlas [Tjernberg, 1999]. Det finns en risk för en populationsminskning i
Mälaren på >20 %.
För småfläckig sumphöna är en häckning i Asköviken konstaterad under femårsperioden 20042008 och Svensk fågelatlas listar ytterligare sex möjliga plus sex troliga områden med häckningar runt hela Mälaren. Den totala populationsminskningen i Mälaren kan uppgå till 5-10%.
Extrema händelser
Det som strukturerar strandekosystemen och som påverkar naturmiljövärdena i strandzonen är inom- och mellanårsvariation på vattenstånd. Enstaka sällsynta extrema händelser, som till exempel 10 000-års nivåer, påverkar inte strandekosystemen. Extrema
händelser i nollalternativet och huvudalternativet har därmed inte bedömts medföra några negativa konsekvenser för den strandnära naturmiljön.
52
Konsekvenser för riksintresset Mälaren
Förutsättningar
I 4 kap miljöbalken är Mälaren i sin helhet upptagen som riksintresse med hänsyn till de naturoch kulturvärden som finns, och turismens och friluftslivets intressen skall särskilt beaktas. Det
innebär att Mälaren hör till de särskilt värdefulla områden som redan i själva lagtexten har utpekats som riksintresse.
Det är de samlade naturoch kulturvärdena som finns i hela det geografiska området som ska
beaktas. Vid tillämpning av lagen ska ett helhetsperspektiv brukas på vad som är en lämplig
utveckling i hela det geografiska området. Ett problem med kapitel 4 riksintressen är bristen på
värdebeskrivningar och därför får en bedömning göras från fall till fall.
Bedömning
Beträffande de strandnära naturmiljöerna gör Calluna tolkningen att riksintresset likställs med
och innefattar de arter och ekosystem som bedömts i denna rapport. Motivet till detta är att
ekosystemen är väl spridda i hela Mälaren, motsvarar stora arealer som också pekas ut av naturvården och i miljömålen. De harmonierar väl med det helhetsperspektiv som ska anläggas
för eventuell skada på riksintresset.
Det är därför Callunas bedömning att huvudalternativet inte skadar riksintresset Mälaren utan
tvärtom ger positiva konsekvenser för den strandnära naturmiljön. På motsvarande sätt motverkar nollalternativet syftet med riksintresset.
Konsekvenser för Natura 2000 och Ramsar
Förutsättningar
Calluna har gjort en genomgång av samtliga Natura 2000- och Ramsarområden som kan beröras av ny reglering. Det finns två Ramsarområden, Asköviken-Sörfjärden och Hjälstaviken.
Ramsar är ett annat namn för ”Konventionen om våtmarker av internationell betydelse i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar” och syftar till att bevara och hållbart nyttja våtmarker som naturresurs. Asköviken-Sörfjärden rymmer sex Natura 2000-områden. Hjälstaviken
ligger i den innersta delen av Ekolsundsviken och har en egen vattenreglering i syfte att tillskapa ett vårhögvatten som ska gynna våtmarksfåglar. Hjälstaviken berörs och kommer inte att
beröras inte av Mälarens vattenregim.
Totalt ingick 83 stycken Natura 2000-områden i genomgången och samtliga finns förtecknade i
bilaga 3. I en stegvis process identifierades de Natura 2000-områden som kunde beröras av varierande vattenstånd. En utförligare beskrivning av den exakta metodiken kommer att redovisas i samband med planerade samråd för Natura 2000. I korthet kan metoden beskrivas som att
alla habitat och arter som förtecknas i bevarandeplanerna och kan kopplas till en vattenregim
har varit grunden för ett urval av Natura 2000-områden. Därefter har en klassning skett utifrån
hur stor areal som finns av habitaten. De med stora arealer (>30 ha) har har studerats och konsekvensbeskrivits individuellt medan övriga ingår i den generella bedömningen av habitat som
görs i denna rapport. De Natura 2000-områden som bedömts kan påverkas i stor utsträckning
av regleringen är:
• Askö-Tidö (SE0250095)
• Engsö( SE0250009)
• Ridöarkipelagen (SE0250008)
• Lindön (SE02200363)
• Sörfjärden (SE0220087)
• Strömsholm (SE0250005)
53
• Landholmarna, Landholmsängarna (SE0210221)
• Stora och Lilla Ullfjärden (SE0210341)
• Broviken (SE0110130)
• Asknäsviken (SE0110377) (småsvalting)
• Ridö-Sundbyholmsarkipelagen södra (SE0220077)
Bedömning
Här ges en översiktlig bedömningen av konsekvenser på Natura 2000- och Ramsar områden. En
utförligare bedömning kommer att presenteras vid de separata samråd som kommer att hållas
för Natura 2000. När de äger rum kommer det sannolikt att finnas tillgång till en höjdmodell
genom den nationella höjddatabas som håller på att tas fram för tillfället. Det gör att det kommer att gå att göra rumsliga analyser av förändringar i varje Natura 2000-område. Det är inte
möjligt idag.
De inmätningar av strandängar som gjorts som grund för modelleringar av vegetationsförändringar har i stor utsträckning förlagts till de värdefullaste delarna av Natura 2000-områden.
Därför finns ett material idag som tillåter en övergripande bedömning.
Mälaren ska ses som en helhet och ett naturligt utbredningsområde för de naturtyper och arter
som ska skyddas. Därför är det viktigt med en samlad bedömning av alla Natura 2000-områden
som berörs av ny reglering. Bedömningen överensstämmer med de tidigare slutsatser som
gjorts för ekosystem och arter. Det innebär att huvudalternativet rent generellt kommer att bidra till att nå gynnsam bevarandestatus. Det finns också förutsättningar för ökade utbredningsområden för flera arter och naturtyper. Om det sedan gäller för alla arter och habitat är för tidigt
att säga. Särskilt med tanke på att det i enskilda bevarandeplaner finns målkonflikter där gynnande av ett habitat eller en art automatiskt kommer att missgynna en annan.
Konsekvenser för miljökvalitetsnormer och ekologisk status enligt vattendirektivet
De miljökvalitetsnormer som finns framtagna för fisk och musslor består av en rad kemiska parametrar som inte påverkas av en reglering. Utöver dessa gäller god ekologisk status som miljökvalitetsnorm. God ekologisk status beräknas för ett antal grupper som bottenfauna, vattenväxter och så vidare. Att göra en sådan bedömning ligger utanför detta projekt eftersom det inte
finns något som talar för att en ny reglering skulle försämra ekologisk status.
Slutsats om ny reglering ur naturmiljösynpunkt
Den nya reglering som föreslås i huvudalternativet innebär i huvudsak positiva konsekvenser
för de strandnära naturmiljöerna. Negativa konsekvenser förekommer som exempelvis en möjlig minskning av strandängsarealer och ökning av gran i svämlövskogar. Dessa överskuggas
dock av det faktum att ny reglering innebär en vattenregim som mer liknar den naturliga i jämförelse med nollalternativet. Den mest bidragande orsaken till detta är ökade vårhögvatten som
kommer att ha positiva effekter på strandängsvegetationen såväl som de flesta naturvårdsintressanta arter som lever där. Påtagliga är förbättringarna för fladdermusfaunan, fågelfaunan,
groddjur, fisklek och insektsproduktion.
Sammantaget har detta givit slutsatsen att huvudalternativet innebär en måttlig till stor positiv
konsekvens jämfört med nollalternativet. Denna slutsats gäller för både ekosystem och arter, för
riksintresset Mälaren och generellt för Ramsar- och Natura 2000-områden. Konsekvenserna av
nollalternativet har bedömts till liten negativ konsekvens beroende på en pågående negativ
process med habitatförlust och sjunkande habitatkvalitet i främst strandängar.
54
9. Referenser
Skriftliga referenser
Ahlen I (red), 2007. Faunan och floran på Krusenberg i Uppland. CBM:s skriftserie 14. Centrum
för biologisk mångfald, Uppsala.
Andersson B, 1973. Vegetationszoner och vattenståndsvariationer vid sjön Mjörn. Svensk Botanisk Tidskrift. 67: 202-207.
Andersson B, 2001. Macrophyte development and Habitat Characteristics in Sweden's Large
Lakes. Ambio vol. 30 No. 8 Dec. 2001
Artdatabanken 2010-01-19. utdrag
Artdatabanken 2010-04-28.
Calluna 2008-01-21. Projekt slussen – Ny reglering av Mälaren – Förslag till mål för strandnära
naturmiljön.
Calluna 2009-07-02. Fel och osäkerheter. Bilaga 2 till underlagsrapport Naturmiljö.
Calluna AB, 2009-01-26. Projekt slussen – Ny reglering av Mälaren – Förslag till metodik för
konsekvensbedömning av den strandnära naturmiljön.
de Jong J, mfl. 2004. Hur behandlas biologisk mångfald i MKB, centrum för biologisk mångfald
Fiskeriverket, Resurs och miljööversikt 2010. Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten.
Karlsson, 2009. Förslag till vattenregim för återskapandet av en agdominerad våtmark i Sjöstorps naturreservat, norra Öland. Examensarbete i biologi, Nivå: D. Nr: 2009:Bi2. Högskolan i
Kalmar, Naturvetenskapliga institutionen.
Länsstyrelsen i Stockholms län Rapport 2009:02. Utterns förekomst i Stockholms län 2007-2008.
Länsstyrelsen i Södermanlands län, Rapport 2007:7. Inventering av utter i Södermanlands län 2005,
Barmarksinventering och broinventering 2005, samt kompletterande vinterinventering 2007.
Länsstyrelsen i Uppsala län, Rapport 2006:14. Utvecklingen av Upplands utterpopulation under
1995-2004.
Länsstyrelsen i Västmanlands län, Rapport 2007:17. Inventering av utter i Västmanlands län 20052006.
Metria M08/1491.8. Leveransbeskrivning tillhörande den digitalt material med vegetationskartering. Satellitkartering av vattenfluktuationszonen kring Mälaren.
MKB-centrum 2007 .Biologisk mångfald i miljökonsekvensbeskrivningar och strategiska miljöbedömningar, Rapport 4/2007
Mälarens vattenvårdsförbund 2004. Miljömål för Mälaren.
Nicklasson 1979. Konsekvenser ur naturvårdssynpunkt av vattenståndsförändringar i oligotrofa
sydsvenska sjöar. Växtekologiska institutionen, Lunds universitet.
Pehrsson 1992. Skötsel av våtmarker som fågelbiotoper. Naturvårdsverket rapport 4014.
55
Philipsson, 2002. Mälaren med öar och strandområden. Riksintresse enligt 4 kapitlet miljöbalken.
Länsstyrelsen i Sörmland. Remisssutgåva.
Rehnberg 2007. Våtmarksberoende fåglar vid Asköviken, Inventeringsresultatet 2007. Länsstyrelsen i Västmanlands län.
Samuelsson & Schyberg 1997. Mälaren–Hjälmaren. Vattenvegetationen i Mälaren – förändring av
utbredning och sammansättning sedan 1970-talet. Kommitten för Mälarens vattenvårdsförbund. Publ. Nr 38.
Saukko, 1954. Om strandängars typiska vegetationszoner. Grundförbättring 7:101-113.
SMHI 2010-05-27. Rapport 2010-16 Förslag på Mälarens framtida reglering – Slutrapport Fas 3.
SOU, 2006:94. Delbetänkande av Klimat- och sårbarhetsutredningen. Översvämningshot, risker
och åtgärder för Mälaren, Hjälmaren och Vänern.
Stockholms stad, Stadsbyggnadskontoret 1997. Inventering av Stockholms stränder
Stockholms stad, 2010-05-31. PM med gemensamma förutsättningar för konsekvensanalyser av
ombyggnad av Slussen samt ändrad avtappning och reglering av Mälaren.
Svensson mfl.1999. Svensk fågelatlas utgiven av Artdatabanken
Tyréns, 2010-04-10. Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren (fas 3b). Effekter på tillförsel av
kväve och fosfor till Mälaren.
Tyréns, 2010-04-16. Konsekvensbedömning för yrkes- och fritidsfisket i Mälaren och
Stockholms ström vid en ny reglering av Mälaren
Antonson H. mfl 2002. Bedömning av ska på bevarandeintressen VTI meddelande 937
Wallin 2000. Mälaren – miljötillstånd och utveckling 1965–1998. Sveriges lantbruksuniversitet.
På uppdrag och utgiven av Mälarens vattenvårdsförbund.
Internetreferenser
www.jordbruksverket.se. Databasen TUVA. Sökväg: Miljö och klimat/Ett rikt odlingslandskap/
Ängs- och betesinventeringen (2010-09-01).
www.naturvardsverket.se. Naturtyper i habitatdirektivets bilaga 1 som förekommer i Sverige
(2010-09-01).
www.skogsstyrelsen.se. Naturvärden i strandskogsmiljöer. Sökväg: Skogens pärlor/Nyckelbiotoper och naturvärden/Biotoptyper/Strandskog (2010-09-01).
www.vattenriket.kristianstad.se. Våtmarksområden i Vattenriket. Sökväg: Natur och kulturlandskap/Temaområden naturtyper/Våtmarksområden längs Helge å (2010-09-01)
Muntliga referenser
Länsstyrelsen i Stockholm, Henrik C Andersson, Fiskekonsulent.
56
Sveriges lantbruksuniversitet, Tord Magnusson. Universitetslektor i produktionsekologi. Institutionen för skogens ekologi och skötsel.
Artdatabanken, Martin Tjernberg. Artexpert fåglar och ryggradsdjur.
Fiskeriverket, Alfred Sandström.
57
Bilaga 1, 2010-09-22
Bilaga 1 - Metoder - till rapport
Projekt slussen – Ny reglering
av Mälaren
Calluna AB
1
Bilaga 1, 2010-09-22
Metod
Vegetationskartering
För att kunna konsekvensbedöma effekter på naturmiljön av den nya vattenregleringen i
Mälaren, behöver Calluna information om utbredningen av olika naturtyper i nuläget. En
idé var också att indirekt nyttja vegetationstyper vid stränderna för att få en uppfattning
om höjdnivåer (svämningsbenägenhet) runt Mälaren.
Calluna identifierade tidigt i projektet att användbara höjddata saknades och att en
heltäckande vegetationskarta saknades. Metria fick 2008-05-09 i uppdrag att göra en
vegetationskartering baserad på satellitbildstolkning. I korthet handlar karteringsmetoden
om att studera skillnader i markfuktighet och växternas fenologi mellan två-tre
satellitbilder tagna över samma område men under olika tidpunkter på
vegetationssäsongen. Karteringen, kallad vegetationskarteringen, omfattar inte skog utan
bara olika typer av öppna våtmarker/strandzonering. Karteringen täcker i stort sett hela
Mälaren förutom några ”skarvar” mellan satellitbilder, och några mindre områden under
moln (3728 ha). Dessa missade områden ligger främst i sydligaste delen av Sörfjärden och
sydligaste delen av södra Björkfjärden.
Karteringsområdet avgränsades i tre steg: Området lägre än fem meter över havet (GSD
höjddata 50 m raster) runt Mälaren avgränsades. Inom detta område utfördes en
grovkartering av våtmarker och fuktiga områden som ligger i anslutning till Mälarens
vattenyta. Grovkarteringen identifierar mörka områden i satellitbilden som framför allt är
vattenyta och fuktig mark och i juni-bilden områden som skulle kunna vara fuktiga men
uttorkade på ytan på grund av förna med mera (avsaknad av levande vegetation i
satellitbilden). I denna grovkartering kommer områden med som inte är olika typer av
öppna marker med naturlig strandvegetation till exempel andra fuktiga marker (åkermark
och strandskogar) eller kala ytor. Många golfbanor kommer också med då de är omöjligt
att skilja från naturlig vegetation. Till detta delresultat lades anslutande betesmarker från
Jordbruksverkets blockdatabas och områden med pågående hävd enligt ängs- och
betesinventeringen (inom 0-5 meter över havet). Den totala ytan av ovanstående
utsökningar som hänger samman med mälarens vattenyta är karteringsområdet.
Klassningen av vegetation från satellitbild inom karteringsområdet kombinerades i
slutskedet med markklasser från andra kartdatabaser för att säkerställa att
vegetationskarteringen täcker in naturlig vegetation. Följande markklasser lades till som
kartmasker inom karteringsområdet åker, skog tätorter och exploaterad mark,
fritidsbebyggelse, golfbanor, idrottsplatser med mera. För att få en bild av landskapet
utanför karteringsområdet visas i kartan också åker och skog samt oklassat utanför
karteringsområdet.
Karteringen urskiljde i slutresultatet 14 olika strandvegetationsklasser (inklusive de
anslutande betesmarkerna), se figur 1 (kartlegend) och figur 2 som är ett utsnitt från
vegetationskartan.
En helt separat kartering gjordes för svämlövskog. Metoden att kartera svämlövskog
baseras på en analys av dränkta områden vid högvatten i kombination med en klassning
av lövskog. Den täcker inte in Ekoln och Ekolsundsviken eftersom satellitbilder från tid
med vårhögvatten saknades.
2
Bilaga 1, 2010-09-22
Figur 1. Vegetationskarteringens olika klasser
3
Bilaga 1, 2010-09-22
Figur 2. Utsnitt från vegetaionskarteringen. För legend se figur 1. Vad som avses med lagskyddade
naturområden står som asterix i tabell 1.
4
Bilaga 1, 2010-09-22
Genom den förstudie som genomfördes framkom att vegetationstyperna ”berättar” om
strandprofilen, dess dränkningsvaraktighet/futkighetsgradient. Utifrån vegetationskartan
kunde därför Metria ta fram en fuktighetsgradientskarta kopplad till Mälarens vattenstånd,
tas fram. Skiktet med fuktighetsgradient är begränsat till de karterade
strandvegetationsklasserna i vegetationskarteringen och en begränsning av
karteringsområdet till den del som ligger närmast Mälarens vatten. Syftet med
avgränsningen var att öka sannolikheten att skiktet beskriver och går att använda för att
analysera de marker som påverkas av olika vattenstånd i Mälaren. Diken och vägar mellan
åkrar generaliserades bort. Därefter minskades karteringsområdet till den yta som har
strandvegetationsklassning och som hänger samman med Mälarens vatten via områden av
minst två pixlars bredd. På detta sätt är klassningen rensad från smala områden och
områden som ligger en bit ifrån Mälaren. (I rensningen kom även Stora och Lilla Ullfjärden
att uteslutas eftersom det i GIS-analysen inte såg ut att ha direkt kontakt med Mälaren.) För
en mer detaljerad metodbeskrivning av vegetationskarteringen, fuktighetsgradientskarteringen och svämlövskogkarteringen hänvisar Calluna till Metrias leveransbeskrivning
[Metria, M08/01491.8].
I och med att den nya vattenregleringen håller sig inom samma min och max nivå som den
nuvarande utgår Calluna ifrån att fuktighetsgradientskiktet som Metria tagit fram utifrån
vegetationskarteringen, kan användas som den nya vattenregleringens totala
påverkansområde. På så vis kan konsekvensbedömningen snävas in till detta område i ett
första steg. Precisionen för påverkansområdet har därmed blivit avsevärt bättre än det
underlag Calluna hade år 2007 för arbetet med att ta fram målnivåer och metoder,
nämligen en buffertzon på 500 m från Mälarens strandlinje. Figur 1 visar ett utsnitt av
vegetationskarteringen med påverkansområdet (öppet vatten ingår i ytan i kartan) och
lagskyddade naturområden inlagda. Den totala ytan av fuktighetsgradientsskiktet
betraktar Calluna vara den zon runt Mälaren som påverkas av sjöns
vattenståndsfluktuationer i vattenregimen för nuläget och den nya regleringen, härefter
kallat
påverkansområdet.
Påverkansområdet
(strandzon
påverkad
av
vattenståndsfluktuationer) omfattar 18144 ha i karteringen (öppet vatten har inte räknats in
i arealen). Några mindre områden i Mälaren är missade i påverkansområdet och det är
områden där satellitdata saknades (se ovan om vegetationskarteringens täckning).
Observera att svämskog inte är med i eftersom skog hanterats i separat kartering. Till
arealen för påverkansområdet ska svämskogarna läggas till (731 ha karterade). Observera
att åker och andra marktyper som inte är naturliga vegetationssystem inte heller ingår i
detta påverkansområde.
I tabell 1 finns arealer sammanställda. Arealsammanställningen ger oss bra information om
nuläget inför konsekvensbedömningen. 30%, vilket kan anses vara en betydande andel, av
påverkansområdet ligger inom natur som på något vis är skyddad enligt miljöbalken.
Påverkansområdet består till 18,5% av area inom Natura 2000-områden. 22% av den blå
bården har jordbruksstöd (gårdsstöd eller miljöstöd) och 37% av starrmaden [Sweco
Position AB, Emil Steuch muntl.]. I tabellen redovisas också övriga markklasser som inte är
naturlig strandvegetation men som ligger inom karteringsområdet (se beskrivning ovan).
5
Bilaga 1, 2010-09-22
Tabell 1 (tre delar). Sammanställning av arealer från vegetationskarteringen och
svämlövskogskarteringen.
* Skyddad natur är totala ytan (ej överlapp) av naturreservat, Natura 2000-områden, Ramsarområde, och
riksintresse för naturvård enligt 3 kap 6§ miljöbalken
** Arealen av vegetationstyper inom påverkansområdet som också ligger inom Natura 2000-område
uppgår till 3352 ha, vilket är 18,5% av påverkansområdet.
Vegetationstyp
Klasskod
Ha inom
påverkansområdet
Ha inom skyddad natur*
inom påverkansområdet
Fuktäng med tuvtåtel och övrig friskfuktig gräsmark
Starrmad
Blå bård
Täta vassar med rotfilt
30,35,53
2410
765
31
21,24
22,
23,32,33
15
14
13
12
1139
1134
3487
352
413
1431
1948
1333
1584
4127
520
392
567
832
52
51
20
631
203
148
190
49
13
18144
5524 (30% av
påverkansomr)**
Vassar och säv utan rotfilt
Tätare flytbladsvegetation
Glesare flytbladsvegetation
Tät submers vegetation med inslag av
flytblad
Buskar/träd på friskare mark
Buskar/träd på fuktigare mark
Kala ytor utan vegetation (hällar, bar
jord, och ev. hårdgjorda ytor som inte
hamnat i klass 63, exploaterad mark)
Summa
Övriga markklasser inom karteringsområdet
Klasskod
Skog (terrängkartan)
Åker (blockdatabasen)
Tätorter, exploaterad mark
(GSD marktäckedata)
Fritidsbebygglese, park, campingplatser
(GSD marktäckedata)
Golfbanor, Idrottsplats mm
(GSD Marktäckedata, kontrollerat golfbanor
koordinater.se)
61
62
63
Area,
ha,
karteringsområdet
9563
14041
2159
64
639
65
297
Svämskog separat kartering
Klasskod
Svämlövskog (separat kartering.
Ekoln och Ekolsundsviken täcks
ej)
7
inom
på
Total karterad
area ha
731
Ha inom skyddad natur
inom 500 m från Mälaren
239
Genom att nyttja satellitbildskarteringen och fältinmätta höjddata har Calluna kunnat
studera sambandet mellan höjd (indirekt dränkningsvaraktighet) och vegetationstyper och
på så vis fått en djupare kunskap om projektets fokushabitat.
Förutom dränkningsvaraktighet (höjd) påverkar naturligtvis också hävdhistoriken och
dagens hävdsituation i hög grad vilken typ av vegetation som utvecklats/utvecklas. Att
specifikt studera vegetationstypens koppling till dränkningsvaraktighet fann Calluna dock
vara en nyckelfråga för att få underlag till konsekvensbedömningen. Dessa studier beskrivs
nedan.
6
Bilaga 1, 2010-09-22
Höjdinmätning och fältinventering
Inmätning av höjd i fält och en fältkartering av strandängens zonering har genomförts på
ett tiotal lokaler (figur 3, tabell 2). Syftet med höjdinmätning och fältinventering av
strandängsvegetation var att:
1. Samla in höjddata som kan användas för att utvärdera om vegetationsklasserna i
satellitbildskarteringen är korrelerade till höjd. Om en tillräckligt god korrelation
finns mellan vegetation och höjd/dränkningsvaraktigheter kan prediktioner av
förändring till följd av ny reglering göras.
2. Nyttja fältinventeringen av vegetation för kalibrering av klassningsmetoden i
satellitbildskarteringen. En utvärdering har också gjorts av klassningssäkerheten av
vegetation i satellitbildskarteringen genom att räkna ut en så kallade
förväxlingsmatris där vegetationsklassningen för en pixel jämförs med
fältklassningen för punkten.
3. Kartera vegetationszoner i fält och mäta in höjd vid vegetationsgränserna för att
utifrån fältdata utvärdera om ett generellt samband mellan höjd (indirekt
dränkningsvaraktighet) och vegetation finns eller om förhållandena är helt olika
mellan olika lokaler. Målet var att identifiera tröskelvärden i vattenregimen.
Inmätning av höjd i fält har gjorts på 790 punkter spridda över ett tiotal lokaler (figur 3).
Lokalerna har haft olika grad av betestryck, men de flesta lokalerna är hävdade (tabell 2).
Två till fem transekter lades ut på varje strandäng och mätning av höjd gjordes var 10:e
meter upp till zoneringens slut vid åkerkant, golfbana, skogsbacke etc. och i ett fall
invallning. Se figur 4.
Några inmätningar gjordes högre upp på åkermark. Höjdinmätningen har gjorts med GPS
av sådan modell som används vid projektering av bebyggelse, anläggningar, vägar etc.
Felet ligger på maximalt 4 centimeter, men oftast har höjdvärdet bättre noggrannhet än så,
enligt uppgift från Tyréns som utförde mätningen. Höjderna levererades i RH00 och
Calluna har räknat om dem till Mälarens höjdsystem i centimeter över slusströskeln genom
att addera 384.
7
Bilaga 1, 2010-09-22
Figur 3. Lokaler kring Mälaren där satellitinmätning och/eller fältinmätning utförts.
Tabell 2. Sammanställning fältbesökta lokaler.
Namn
Hävdklass*
Kommun
Sörfjärden (två delområden)
Asköviken
Hässlö
Landholmarna
Krusenberg
Broängarna
Svartsjöviken (ej data fr.
satellitbildsklassning)
Ängsö
Sisshammar
1
2
3
1
4
2
Eskilstuna
Västerås
Västerås
Håbo
Knivsta
Upplands-Bro
1
1
1
Ekerö
Västerås
Enköping
*Hävdklass: 1=välhävdat kontinuitet
2 = hävdad, nyligen omfattande restaureringsåtgärder
3= svag hävd, 4= mkt svag hävd
8
Bilaga 1, 2010-09-22
Figur 4. Bilden visar utsnitt från satellitbildskarteringen innan en del vegetationsklasser slagits samman.
En pixel är 10x10m. Höjd mättes in var tionde meter i transekten (redovisas i Mälarens höjdsystem, m över
slusströskeln. Vegetationstyperna klassades i fält och gränserna mellan olika vegetationstyper mättes.
Lokalen är en strandäng vid Landholmarna i Uppsala län.
I fältinventeringen prioriterades av tidsskäl kända naturvårdsobjekt karaktäriserade av
strandängsmiljöer – där en zonering från vatten upp mot land kunde förväntas med de
ingående vegetationstyperna vass, blå bård, starrmad, fuktäng med tuvtåtel och andra
friska-fuktiga gräsmarker. Calluna prioriterade inte att besöka ohävdade och igenväxta
miljöer. Inga strandskogar fältbesöktes eftersom inmätningen av höjd i skogsmiljöer skulle
ha varit betydligt dyrare och mer tidskrävande än i öppna marker.
Fältinventeringen omfattar inte besök i vattenvegetation. Denna prioritering gjordes
eftersom den nya vattenregleringen verkade medföra större förändring i landstranden än i
vattenstranden. Inmätningen började i kanten av vass av praktiska skäl, (det är svårt att
göra höjdmätningar i vass då marken inte är stabil) vilket medförde att ganska få
höjdpunkter finns insamlade i vass. Tre av lokalerna hade vid tidpunkten för fältbesöken
redan vegetationskarterats med satellitbild och fältinventeringen utgjorde där underlag för
en utvärdering med syfte att rätta till felklassificeringar. Övriga fem lokaler hade inte
satellitbildkarterats vid fältbesöket och i dessa fall gav fältinmätningen data till Metria att
använda vid kalibrering av klassningsmetoden.
Krusenberg,
Broängarna
och
Hässlö
hade
helt
eller
delvis
”förstörda
vegetationszoneringar” genom att de invasiva och dränkningstoleranta arterna grenrör och
jättegröe dominerade och Calluna fick beakta detta vid analys av data. Fuktängen på
Krusenberg var dessutom plöjd för några år sedan.
9
Bilaga 1, 2010-09-22
Samband mellan satellitbildsklassad vegetation och höjd
INGÅENDE DATA
Punkter med höjddata jämfördes mot rasterdata med vegetationsklassningen. Fältdata
fanns för tio av Metrias ursprungliga klasser (innan Metrias sammanslagning av vissa
klasser). Det var fyra olika sorters vassar, blå bård med bl.a. högstarr, starrmad och tre
klasser för gräsmarker (tuvtåtelfuktängar och övrig frisk-fuktig gräsmark). Höjddata
saknas tyvärr för buskmarker, svämskogar liksom djupdata för vattenvegetationstyper och
därför kunde inte dessa vegetationstyper analyseras för höjdsättning.
Ett utdrag gjordes för de pixlar som överlappade höjdpunkterna och en tabell med data
över höjd och vegetationsklass erhölls.
I ett första steg analyserades alla värden och resultatet studerades. I ett andra steg togs
värden >540 cm över slusströskeln bort från datamatrisen (i rådata fanns ett 40-tal värden
som är >540 cm). Detta gjordes för att bättre kunna studera höjdvärdena inom det intervall
som faktiskt påverkas av Mälarens vattenstånd. Nivån 540 valdes då definitionen på väl
dränerad odlingsmark är 120 centimeter över Mälarens medelvattenstånd [Länsstyrelsen i
Södermanland, Björn Holm muntl.]. Höjdvärden <540 centimeter över slusströskeln antas då
omfattar både del av strandprofilen som dränks vid svämning och influensområdet (del av
markprofil som inte vattendränks men där fuktighetshalten indirekt kan påverkas av
Mälarens vattenstånd).
Calluna valde att slå ihop de två vassklasserna 32 och 33 eftersom de dels till stor del hade
överlappande höjdintervall och det inte finns några märkbara ekologiska skillnader mellan
dessa vasstyper. Senare slogs också ihop vassklassen 22 med dessa så att bara en klass med
täta vassar kvarstod.
Klass 21, som av Metria benämndes gles vass/öppna vattensamlingar och klass 24 blåbård
med bl.a. högstarr slogs samman. Klass 21+24 betraktas som blå bård.
Klass 31 består av främst lågstarr men det kan också röra sig om högstarr. Klass 31 kallas
starrmad.
Klass 30 är tuvtåtelfuktäng. Klass 35 är också tuvtåtelfuktäng men har erhållits genom en
annan klassningsmetod i satellitbildstolkningen. Klass 53 är övrig frisk till fuktig gräsmark
inom karteringsområdet. I analyserna slogs alla tre gräsmarksklasserna samman och
kallades tuvtåtelfuktäng och övrig frisk-fuktig gräsmark (i kortare text endast
tuvtåtelfuktäng). Alla gräsmarksklasserna ligger som betesmark i Jordbruksverkets
blockdatabas eller i äng- och betesinventeringen. Det rör sig alltså om hävdade marker
även om graden av hävd kan variera mellan områdena.
De tre gräsmarksklasserna (30, 35 och 53) hade en mycket bred och överlappande
höjdutbredning. Det fanns värden som låg flera decimeter under Mälarens medelvattenyta
vilket indikerade klassningsproblem. Värden från gräsmarkklasserna som låg under
Mälarens medelvattenyta granskades rumsligt, det vill säga hur den aktuella pixeln var
belägen i förhållande till andra pixlar studerades. Ett 20-tal värden rensade bort med
motivet att de kom från pixlar som har problem med kanteffekter vid klassning (ströpixlar
eller smala strängar som gränsar till pixlar med andra klasser).
Slutligen togs värden bort från lokaler som hade färre än fyra höjdvärden för
vegetationsklassen (i något enstaka fall accepterades 3 värden). Det var ett 30-tal värden
som plockades bort av den anledningen. Efter rensningarna återstod ca 540 värden i
matrisen.
10
Bilaga 1, 2010-09-22
ANALYSER
Datamatrisen sorterades per lokal. Fyra typer av analyser eller sammanställningar har
gjorts:
•
Anova och post hoc-test (Tukeytest)
•
Boxplottar som visualiserar Anovor, men också visualiserar spridningen kring
medianen och fördelningen av data per lokal och vegetationstyp
•
Ordination som visar hur de olika vegetationstyperna och lokalerna fördelar sig
längs en höjdaxel
•
Histogram med fördelningen av höjdvärden i varje vegetationsklass
ANOVA
Anova analyserar hur olika lokalers och vegetationstypers medelvärden och spridning
kring medelvärden varierar. I detta fall vill Calluna analysera om ”tyngdpunkten” i varje
vegetationszon ligger på samma höjd mellan olika lokaler eller ej.
Calluna har gjort tvåvägsanovor där det var möjligt i det satellitinmätta datasetet. Fördelen
med tvåvägsanova jämfört med envägsanova är att man tar in flera vegetationstyper från
flera lokaler och kan därför på ett säkrare sätt säga om det mönster man ser är beroende av
vilken lokal man befinner sig på eller om det är ett mer generellt mönster som beror av
vilken höjd man befinner sig på.
En fullständig analys kräver att det finns data från alla vegetationstyper på alla lokaler och
så är inte fallet. Calluna har därför identifierat de vegetationstyper där det fanns tillräckligt
med data och som är mest intressanta av att kunna skilja åt i höjdled.
Data från fyra lokaler kunde användas för att titta på höjdskillnader mellan
vegetationstyperna blåbård, starrmad och tuvtåtelfuktäng. Vidare kunde sex lokaler
analyseras för skillnaderna mellan vegetationstyperna starrmad och tuvtåtelfuktäng. I
övrigt ansåg Calluna att boxplottar var tillräckligt informativa för att identifiera skillnader i
höjd mellan vegetationstyper.
BOXPLOTTAR
Boxplottar togs fram med spridningen i höjdled för varje vegetationstyp (lokaler på xaxeln) och för varje lokal (vegetationstyp på x-axeln). Boxplottarna visar medianen och
boxen innehåller 50% av antalet värden, gafflarna visar ”non-outliers range”, och utanför
gafflarna ligger ”outliers” och extremer.
Boxplottarna är mycket illustrativa och ger oss stor ledning i hur stora skillnaderna är i
höjdled mellan olika vegetationstyper och också vilka lokaler som är lika eller avviker.
ORDINATION
Calluna har utfört en multivariat ordinationsanalys. Analysen brukar göras på artdata
(både kvalitativa och kvantitativa data fungerar) och miljövariabler från lokalerna där
arterna är insamlade. Ordinationen syftar till att finna mönster i arternas utbredning.
Ordinationen är ett komplement till anovor och boxplottar och visar övergripande mönster
för hur de olika vegetationsklasserna är fördelade i höjdled. Ordinationen har gjorts i två
steg (steg 1 DCA och steg 2 CCA).
I steg 1 identifieras om man har långa gradienter (tydliga mönster) i datamaterialet. Om ett
tillräckligt starkt mönster går att finna i steg 1 går man vidare till steg 2. I steg 2 styr man
11
Bilaga 1, 2010-09-22
analysen genom att sortera artdata (i vårt fall förekomst av de olika vegetationsklasserna) i
förhållande till definierade miljövariabler (i vårt fall höjd). Man får ett p-värde på hur
sannolikt det är att det finns ett verkligt orsakssamband för hur artdata sorterat sig längs
den viktigaste miljövariabeln (i vårt fall höjd).
HISTOGRAM & AVGRÄNSNING AV KÄRNUTBREDNING I HÖJDLED
För att avgränsa en så kallade kärnutbredning för vegetationstyperna har Calluna i ett
första steg studerat boxplottarna. Calluna tyckte inte att man kunde avgränsa en
kärnutbredningen rakt av efter t.ex. boxens utbredning eller gafflarnas utbredning. Calluna
har gått vidare och upprättat histogram med fördelningen av data i olika höjdklasser för att
få en noggrannare bild av hur datavärdena är utbredda. Datamaterialet delades in i
höjdintervall om 5 mm för att få en så detaljerad kurva som möjligt. Dessa diagram
kompletterar boxplottarna eftersom man tydligare kan se var den naturliga gränsen för en
vegetationstyp finns och man ser också var tyngdpunkten i zonen finns. Histogrammen ger
alltså besked om höjdintervallet som en vegetationszon finns inom, utifrån Callunas data.
Diagrammen blir i princip klockformade. Histogrammen illustrerar också hur
normalfördelat data är. Avvikande låga eller höga värden syns som ”isolerade värden”
eller ”svansar i höger eller vänster ände av grafen”. Calluna har kunnat avgränsa vad som
kan kallas kärnutbredningen i höjdled för vegetationstypen. Extremer i nedre och övre del
av höjdprofilen, ingår inte i kärnutbredningen. Vilken fältklassning och vilka fältnoteringar
som fanns för de avvikande satellitbildsklassade värdena studerades. Det fanns anledning
att utesluta några värden, på grund av felklassning i satellitbilden. För gräsmarksklasserna
fanns ett antal märkligt låga värden på Broängarna (klass 30) och på Krusenberg (klass 35)
som i fält hade noteringen grenrör respektive jättegröe.
Jättegröes ekologiska relation till stranden liknar den högstarrarter har. Den återfinns i
nedre geolitoralen (del av stranden som hyser förhållandevis dränkningstoleranta växter).
Vid utebliven hävd/svag hävd kan den klättra upp och ta areal från tuvtåtelfuktängen.
Jättegröe kan betraktas som en högstarrart [Linnéuniversitetet, Börje Ekstam muntl.]. Jättegröe
är konkurrensstark i starrzonen men är sämre i konkurrensförhållande med bladvass. Den
tål dränkning, anaeroba förhållanden sämre än bladvass. Grenrör har sin tyngdpunkt lite
högre upp i strandprofilen än jättegröe. Den återfinns oftast i lågstarrzonen. Grenrör
gynnas av utebliven hävd. [Linnéuniversitetet, Börje Ekstam muntl.].
Granskningen visade också att en del flera höga värden för starrmad (klass 31) var
gräsmarkspixlar i fältklassningen eller att de låg precis på gränsen till starrmaden. Det
fanns också några låga värden, <4,0 m över slusströskeln, som i fält klassats som högstarr i
blå bård och några fall grenrör.
Dessa felklassade värden har inte plockats bort utan har i histogrammen rödmarkerat
dessa, så att de går att spåra och tolka. Värden som kommer från avvikande lokaler har
rastrerats.
(Broängarna
otillförlitligt
i
gräsmarksklasserna
på
grund
av
grenrörsinblandning och nyligen gjorda restaureringar. Askö har påtagligt låga höjdvärden
för klass 31, starrmaden och där har omfattande vassfräsningar gjorts. Askö har också vass
som växer på ovanligt hög höjd på grund av att en vassträng växer uppe vid invallningen
enligt satellitbilden.) Calluna bedömer att de inte ska ingå i en avgränsning av
vegetationstypens huvudsakliga utbredning ”kärnutbredningen”.
Genomgången visade också några andra fall av avvikelse mellan fältbedömning och
satellitklassning. Det var värden som i satellitbilden klassats till starrmad
(lågstarrdominerat, klass 31) men som i fält klassats till högstarr på lokalen Landholmarna
samt några värden med grenrör. Dessa rödmarkerades också i graferna men utgjorde inget
problem då de låg centralt i fördelningen. För klass 21 och 24, blå bård, visade
genomgången att det inte fanns felklassning. Dessutom granskades alla värden, även de
centralt i fördelningen med avseende på hur de klassats i fält respektive satellitbild och det
visade sig att de klassats rätt.
12
Bilaga 1, 2010-09-22
Hur Calluna avgränsat höjdintervallet för kärnutbredningarna framgår genom markering i
graferna. Vid avgränsningen har också jämförelse gjorts med det fältinsamlat data för att se
att avgränsningarna är realistiska utifrån fältkunskapen.
Höjdutvärdering av satellitbildskarteringen
ANOVA OCH BOXPLOTTAR
Calluna har utifrån Anovor (tabell 3) och boxplottar (figur 5 och 6) dragit slutsatser om
vilka lokaler och vilka vegetationstyper som har tillräckliga och tillförlitliga data för att
man ska kunna dra slutsatser om generella mönster, det vill säga om en vegetationstyp
förekommer inom ett särskilt höjdintervall runt hela Mälaren (höjden redovisas i tabell 4).
Klass 22, 32 och 33 – vassar: För vassarna finns inte höjddata för hela vegetationszonens
utbredning eftersom man inte kunde gå igenom vassarna till dess ytterkant. De värden
som finns är i övre kanten av vassen. Höjdinmätningen började oftast en liten bit in i
vasskanten. Boxplotten visar därmed inte en höjdutbredning för zonen utan en spridning
kring medianen för övre vasskanten. Rotfilten gör att vassarna ofta ligger högre än en del
av den blå bården trots att vassarna ligger närmare sjön. Vass ligger dock lägre än
starrmaden (och givetvis tuvtåtelfuktängen) och tycks också ligga något lägre än blå
bården.
Klass 21 och 24 - blå bård, skiljer sig något mellan lokaler men grafiskt ser man att de
ligger relativt väl samlade och på en nivå lik den för vassklasserna. Det är intressant att
vass och blå bård har ett stort överlapp. Det visar att om denna del av strandprofilen inte
hävdas utbildas täta vassar. Den blå bården är väl skild från starrmaden och Calluna drar,
efter studier av boxplott och historgram, slutsatsen att denna vegetationstyp har en specifik
höjdutbredning. Utbredningen definieras i tabell 4.
Klass 31 – starrmad: Denna vegetationstyp ligger högre än de föregående, men lägre än
tuvtåtelfuktängen. Calluna drar, efter studier av boxplott och histogram, slutsatsen att
denna vegetationstyp har en specifik höjdutbredning som definieras i tabell 4.
Klass 30, 35 och 53 – tuvtåtelfuktäng (och övrig frisk till fuktig gräsmark):
Vegetationstypen har en stor utbredning i höjdled och avgränsas uppåt av åker, vall,
golfbana etc. Calluna drar inga slutsatser om var den slutar i sitt övre intervall i ett
naturligt landskap. Värdena inom boxen är tydligt åtskild från övriga vegetationstyper. I
sitt nedre intervall har Calluna, efter studier av boxplott och histogram kunnat avgränsa en
gräns som definieras i tabell 4.
13
Bilaga 1, 2010-09-22
Figur 5. Vegetationszonernas utbredning i höjdled baserad på de lokaler som har tillräckliga och tillförlitliga
data. I figuren är Broängarna borttaget från veg.typ 30,35,53 (tuvtåtelfuktäng), Askö borttaget från veg.typ
31 (starrmad), i blå bården (21,24) är alla lokaler med, i vegtyp 22,32,33 (vassar) är Askö borttagen.
Figur 6. Vegetationstypernas utbredning i höjdled. Alla lokaler redovisas i denna figur för att illustera hur
stor spridningen är och vilka lokaler som avviker.
14
Bilaga 1, 2010-09-22
Tabell 3. Sammanställning av resultat från 2-vägsanovor. I analysen studeras om det är lokalen,
vegetationstypen eller interaktionen av de två som har störst koppling till specifika höjder. Båda analyserna
visar att vegetationstypen har störst koppling tll en viss höjd (högst F-värde och lägst p-värde). Det finns
alltså signifikanta samband mellan höjd och vegetationstyp.
Analys 1
Tre ingående veg.typer: blå bård, starrmad och tuvtåtelfuktäng
Fyra ingående lokaler: Landholmarna, Sörfjärden Mågla, Sörfjärden Strand
och Ängsö
Lokal
vegtyp
Lokal*vegtyp
F
1,4
68,1
1
p
0,24
0
0,46
Analys 2
Två ingående vegetationstyper: starrmad och
tuvtåtelfuktäng
Sex ingående lokaler: Broängarna, Hässlö,
Landholmarna, Sörfjärden Mågla, Sörfjärden Strand,
Ängsö
Lokal
vegtyp
Lokal*vegtyp
F
2,7
140,6
3,1
p
0,02
0
0,01
HISTOGRAM OCH AVGRÄNSNING AV KÄRNUTBREDNING
Figur 7 till 10 visar fördelningen av höjdvärden inom de olika vegetationsklasserna.
Calluna har avgränsat höjdintervall där vegetationen har sin huvudsakliga utbredning (se
horisontell markering i basen i graferna).
Figur 7. Histogram för vassklasserna som visar spridningen i övre kantan av vassen. Calluna kan inte
utifrån datat definiera en kärnutbredning för vass eftersom mätningen inte täcker hela zonen. Alla värden
är med i avgränsningen. Här är den röda linjen mer intressant. Den visar var medianen ligger för övre
vasskanten. Askövikens vassar, som var med i höjdinmätningen, låg högt (stäng vid invallning).
15
Bilaga 1, 2010-09-22
Figur 8. Utbredningen i höjdled för blå bård (gles vass och högstarr mm i blöt zon). Vitt block visar
avgränsning av kärnutbredning.
Figur 9. Histogram för starrmad. Vitt block visar avgränsning av kärnutbredning.
Figur 10. Tuvtåtelfuktängens utbredning i höjdled. Det horisontella blocket som visar kärnutbredningen har
tonats för att indikera att det är för det nedre intervallet som man kan uttala sig om tuvtåtelfuktängens
nedre ekologiska avgränsning. Det övre visar var åker etc började.
16
Bilaga 1, 2010-09-22
I tabell 4 finns avgränsningar av vegetationszonernas kärnutbredning i höjdled och
kommentarer om trovärdigheten.
Tabell 4. Konvertering av vegetationsklassning till höjdintervall för kärnutbredning. Calluna har utgått från
inmätt värde inom höjdklasserna i stapeldiagrammen figur 7-10 och även jämfört med fältdata.
Satellitbildsdata Jämförelse
fältdata
Vegetationsklass
mot Kommentar
m ö slusströskeln
avrundat till närmsta 5 cm intervall
(förutom medianen)
Poolat medel och SD för fält är från de lokaler
som också ingår i satellitdatat. Sisshammar
finns inte i fältdatat.
Avgränsad
kärnutbredning
Intervall enligt
fältdata
22,32,33
Vassar
3,75-4,25
Median 3,92
3,95 ±0,05
Finns starkt stöd i datamaterialet både från fält
och satellitbild att tyngdpunkten för gräns där
vass möter blå bård/starrmad ligger kring
3,92.
21,24 Blå bård
3,85 -4,05
Median 3,95
3,95±0,06 till
4,0± 0,1
Svansar i histogrammet med åtta värden eller
färre har uteslutits då Calluna bedömer de
som för få värden för att ingå i en
kärnutbredning. Fältinmätningen har ett
snävare höjdintervall än satellitbildsdata. På
flera lokaler var det svårt att avgöra i fält var
gränsen mellan blå bård och starrmad fanns.
På flera lokaler låg gränsen där blå bård möter
vassen faktiskt lika eller lägre än zonens övre
gräns. Detta beror på att mätning gjordes i
vassens
rotfilt.
Calluna
bedömer
att
satellitbildsmaterialet är mer pålitligt.
31
Starmad
4,00-4,20
Median 4,07
4,00±0,1
till Finns starkt stöd i datamaterialet för den
avgränsade kärnutbredningen, både från
4,23±0,15
satellitdata och fält.
(alternativt
4,17±0,08
om
Hässlö utesluts)
30,35,53
4,20 och uppåt
Tuvtåtelfuktäng Median 4,38
4,23±0,15
4,6±0,18
till Finns starkt stöd i datamaterialet från både fält
och satellitbild för att nedre gränsen ligger
kring 4,20. 4,95 är det högsta värde Calluna
mätt in som övre gräns och 4,40 är det lägsta
värde Calluna mätt in som övre gräns. Medel
är 4,6 ± 0,18
Det är inget konstigt att vegetationszonernas kärnutbredning kan överlappa när data
studeras från flera transekter och lokaler i syfte att finna generella mönster. Att vass
överlappar både blå bård och starrmad visar att vass har ekologiskt sätt kan inta hela
zonen med blå bård och starrmad (även upp i tuvtåtelfuktängen). Blå bård och starrmad
överlappar till viss del. Ju större överlappet blir desto osäkrare blir dock prediktioner om
vilken vegetationstyper som antas dominera i olika höjdintervall vid en förändrar
vattenregim till följd av ny reglering.
ORDINATION
Ordinationen (figur 11) visar tydligt hur de olika vegetationstyperna sorterar sig utefter
höjdaxeln, med tuvtåtelfuktängen högst och blå bård och vassar lägst. Att de inte ligger
samlat kring höjdaxeln betyder att det finna andra miljöfaktorer som också påverkar
utredningen av de olika vegetationstyperna. Calluna har inte mätt jordart,
17
Bilaga 1, 2010-09-22
exponeringsgrad med mera, men dessa har säkert betydelse. Hävdgraden har också
betydelse. I den nedre figuren ses vilka lokaler som låg högst respektive lägst i höjd.
Vegetationstyper som i grafen ligger i samma område som en lokal, (t.ex. blå bård och
Asköviken ligger båda i nedre vänstra hörnet) är troligen starkt präglade av just den
lokalen. Exempelvis är tuvtåtelfuktängens läge i den övre figuren influerat av Krusenberg
var en högt belägen lokal. Men, anovan visade ändå att det inte är den specifika lokalen
som har störst betydelse för vilken höjd en vegetationstyp utbildas på, utan
vegetationstyperna är mer knutna till fuktigheten (dränkningsvaraktigheten) vilken
indikeras av höjd.
Figur 11. Canonical Correspondense Analysis (CCA) där vegetationsklasserna i den övre och lokalerna i
den nedre figuren är ordnade efter en höjdgradient.
18
Bilaga 1, 2010-09-22
Samband mellan fältinmätta vegetationsgränser och höjd
INGÅENDE DATA
I datamaterialet från fältinventeringen ville Calluna studera vegetationsgränsers likhet i
höjdled inom och mellan lokaler. Syftet är främst att kunna identifiera tröskelvärden i
vattenregimen för vilka vegetationstyper som utvecklas kopplat till dränkningsvaraktighet.
Höjdinmätning gjordes vid vegetationsgränserna (och dessutom var tionde meter).
Sex gränser identifierades men Calluna valde att analysera fyra av dem; nedre gränsen för
högstarr (vilket har likställts med blå bård) (24 ”lower limit”, LL), gränsen mellan lågstarr
och högstarr (31/24) (vilket har likställts med gräns mellan blå bård och starrmad), nedre
gränsen för tuvtåtelfuktäng (30 LL) och övre gränsen för tuvtåtelfuktäng (30 ”upper limit”
UL).
I vår definition är högstarrzonen mer eller mindre öppna vattensamlingar närmast vassen
med vasstar m.fl. högstarrarter, kaveldun, svärdslilja, vattenmärke, vattenblink, krypven
m.fl. dränkningståliga arter. Denna zon är att betrakta som blå bård. På en lokal,
Landholmarna, fanns en zon mer än 100 m bred där vasstarr dominerade, en tydlig
högstarrmad. I satellitbilden klassades den som starrmad. Den ingår egentligen inte i den
blåbården men Calluna har ändå valt att kalla klass 24 blå bård i diagrammen och i vidare
resonemang. Lågstarrzonen definierades som zon där inslaget av lågstarrarter (hundstarr,
plattstarr m.fl.) var påtagligt. På en del lokaler kunde gräs-lågstarr urskiljas som en
undergrupp i lågstarrzonen genom stort inslag av gräs, t ex brunven, men den
undergruppen analyserades inte. I diagram och vidare resonemang kallar Calluna denna
zon för starrmad. Fuktäng med tuvtåtel definierades som zon där inslaget av tuvtåtel är
påtagligt (inte glesare än ca 1 m mellan plantorna).
ANALYSER
Tvåvägsanova (se avsnitt ovan ”metod satellitinmätning”) gjordes för fyra
vegetationsgränser och för dessa fanns data från sex lokaler. Boxplottar på spridningen
kring medianen togs fram på samma vis som för satellitbildsdata.
Kommentarer kring fältinmätningen
Anovan visade att det finns tydliga skillnader mellan de olika vegetationsgränserna, det
vill säga de ligger på olika höjd (figur 12 och 13, tabell 5). Askö och Krusenberg fanns inte
representerade i alla vegetationsklasser och är därför inte med i Anovan, däremot finns de
med i figur 12, en boxplot med alla data för att illustrera skillnader/likheter mellan lokaler.
På lokalerna vid Sörfjärden Strand, Sörfjärden Mågla och Askö var gränsen mellan klass 31
och 24 (nedre gränsen för starrmad) oväntat långt ned. Den låg faktiskt kring samma nivå
eller lägre än gränsen där blå bård möter vass. Förklaringen är att det är svårt att mäta in
nivån för blå bårdens gräns mot vass. På dessa lokaler måste mätningen ha hamnat på
vassens rotfilt, vilken ofta ligger högre än bottenprofilen i den blå bården. När
betesmarken var väl hävdad var starrmaden bred och dominerades av lågstarrarter.
Gränsen mellan starrmad och tuvtåtelfuktäng var i de flesta objekt tydlig tillskillnad från
gränsen mellan starrmad och blå bård som på flera lokaler var diffus.
Delar av Hässlö och Broängarna hade förstörd/svårtolkad zonering, genom att grenrör
helt dominerade på stora delar och förvandlat starrzonerna. På Krusenberg hade jättegröe
helt tagit över den blå bården. Starrmaden och gick upp på tuvtåtelfuktängen. Detta kan ha
ändrat kopplingen mellan vegetationszoner och dränkningsvaraktighet och avvikande
datapunkter plockades bort.
19
Bilaga 1, 2010-09-22
På flera av lokaler har vass slagits som restaureringsåtgärd, för att förbättra möjligheterna
till att ha blå bård (Askö, Ängsö, Svartsjö, Broängarna). Där påverkar
restaureringsåtgärderna också höjdnivån för gränsen vass/högstarr. Den övre gränsen för
fuktäng med tuvtåtel har på de flesta lokaler skapats genom att den möter åker, golfbana
eller invallning.
Figur 12. Gränser mellan vegetationstyper från fältinmätta data. 30 UL = Tuvtåtelfuktängens övre gräns,
30 LL = tuvtåtelfuktängens nedre gräns, 31/24 = gränsen mellan starrmad och blå bård, 24 LL = nedre
gränsen för blå bård. Figuren baserar sig på tvåvägsanovan som gjordes och eftersom Askö och
Krusenberg inte fanns representerade i varje vegetationsklass är de inte med i figuren.
20
Bilaga 1, 2010-09-22
Figur 13. Gränser mellan vegetationstyper från fältinmätta data. Alla tillgängliga data är med i figuren.
Tabell 5. 2-vägsanova för fältinmätta data.
Ingående vegetationsgränser:
30 UL, tuvtåtelfuktängens övre gräns
30 LL, tuvtåtelfuktängens nedre gräns
31/24, gräns mellan starrmad och blå bård
24 LL, nedre gräns blå bård
Ingående lokaler:
Sörfjärden Strand, Sörfjärden Mågla, Hässlö, Landholmarna,
Broängarna, Svartsjöviken,
Ängsö
lokal
vegtyp
lokal*vegtyp
F
16,5
281,7
3,1
p
0
0
0,0005
21
Bilaga 1, 2010-09-22
Predikterad förändring av vegetationszonernas bredd
På de fältbesökta strandängslokalerna har höjd mätts in var tionde meter på 2-5 transekter
per lokal. För varje lokal valdes en höjdnivå så nära början på nedre delen av profilen som
möjligt. Nivån kallas nollpunkten. Höjdvärdena för transektens nollpunkt ska vara så lika
som möjligt mellan lokalens olika transekt. Avståndet i meter från nollpunkten till varje
immätt höjdpunkt mättes i kartan i GIS. I excel plottades höjd ut på y-axeln och avstånd
från nollpunkt på x-axeln och ett diagram med lokalens inmätta transekt erhölls. Avläsning
i diagrammet gjordes för höjd och avstånd från nollpunkten var 25:e meter för var och en
av de ingående transekterna. Slutligen kunde en medeltransekt för lokalen upprättas. I
något fall var det en transekt som avvek mycket kraftigt från övriga och det medtogs inte i
medelprofilen. För sju lokaler upprättades medelprofiler (Sörfjärden Strand, Sörfjärden
Mågla, Askö, Hässlö, Landholmarna, Svartsjöviken, Ängsö).
Övre och nedre höjdvärde för kärnutbredningen lästes av från satellitbildskarteringen för
tre vegetationszonerna; blå bård, starrmad och fuktäng med tuvtåtel eller övrig frisk-fuktig
gräsmark. Dessa höjder har omvandlats till dränkningsvaraktigheter, det vill säga hur lång
tid under vegetationssäsongen en specifik höjd står under vatten. Vattenståndsdata som
använts är observerade data för nuläget eftersom de troligen bäst beskriver den dränkning
som de olika vegetationszonerna utsatts för och strukturerats av. I Nollalternativet saknas
de låga värden som fanns i observerade värden för nuläget och dessa låga värden har med
stor sannolikhet varit viktiga i strukturerandet av vegetationssamhällena.
Calluna har sedan överfört dessa framtagna dränkningsvaraktigheter till
regleringsförslagen i Huvudalternativet och Nollalternativet. I och med att vattenregimen
ändras så ändras också höjdnivåerna som har en viss dränkningsvaraktighet.
Höjdintervallen och vegetationszonens bredd för Nollalternativ och Huvudalternativ
plottades i diagram över strandprofilerna. I dem åskådliggörs hur zonbredden förändras
mellan
regleringsalternativen.
Zonbredden
för
den
applicerade
generella
kärnutbredningen på varje lokal mättes genom avläsning i diagrammet.
Låga nivåer (främst nedre gräns för blå bård, på 3,84 m över slusströskeln) var omöjliga att
rita in eftersom ett så lågt värde inte var med i medelprofilen. Calluna uppmärksammar att
de låga nivåerna är förknippade med större osäkerheter än de höga nivåerna. Detta
eftersom profilen ofta var flacka i nedre delen och det kan skilja stora avstånd (zonbredd)
om man ändrar höjdvärdet någon eller några centimeter. I början av profilen var det heller
inte ovanligt att det fanns en svacka, den blå bården ligger ofta nedsänkt innanför vassen
som genom sin rotfilt ligger på något högre nivåer. Början på blå bård (nedre gräns) ritades
helt enkelt in i början av profilen även om värdet inte var 3,84 m över slusströskeln.
Den procentuella förändringen i predikterade zonbredder mellan Nollalternativet och
Huvudalternativet räknades ut. Det utplanade löpande medelvärdet tolkar Calluna som en
indikation på att vegetationstypens zonbredd på en godtyckig lokal (utifrån
vattenregimens som reglerande mekanism) kan förändras med x %. Procentsiffran ska
dock inte direkt översättas till en arealförändring genom att multipliceras med totalarealen
för vegetationstypen. Men det råder med stor sannolikhet ett ungefärligt 1:1-förhållande
mellan zonens bredd och dess area. Den procentuella förändringen i zonbredd står alltså i
proportion till förändringen i areal. Det blir ett konkret sätt att kvantifiera konsekvenser för
några av fokushabitaten.
22
Bilaga 1, 2010-09-22
Referenser
Metria M08/01491.8, 2008. Metria Miljöanalys. Leveransbeskrivning tillhörande den digitalt
material med vegetationskartering. Satellitkartering av vattenfluktuationszonen
kring Mälaren.
Linnéuniversitetet, Börje Ekstam. Universitetslektor, våtmarksforskare. Naturvetenskapliga
institutionen.
Länsstyrelsen i Sörmland, Björn Holm. Jobbar med EU-stöd på lantbruksenheten.
Sweco Position AB, Emil Steuch. Har utrett jordbruksblock inom Projekt Slussen.
23
Bilaga 2, Osäkerheter 20100924
Bilaga 2 - Osäkerheter - till rapport
Projekt slussen – Ny
reglering av Mälaren
Calluna AB
1
Osäkerheter
Calluna har konstruerat en analyskedja för konsekvensbedömningen av
strandmiljöer. I analyskedjan ingår flera moduler (dataset och analyser). Resultat
från en modul har utgjort indata till nästa analys. Naturligtvis finns kritiska länkar
vad avser fel och osäkerheter. Figur 1 visar de viktigaste modulerna i analyskedjan.
Figur 1. Schematisk bild över moduler i analyskedjan. Orange box visar dataset, ”ursprungliga
indata”. Blå box visar analyser/ vidare databearbetningar. Av pilarna framgår att ett analysresultat i
en modul kan utgöra indata i en annan analys.
Satellitbildskarteringen
Satellitbildskarteringen är ett dataset som täcker strandvegetationstyper (ej skog) i
hela Mälaren. En satellibildskartering innehåller alltid felklassade pixlar. Metoden
för klassning är i korthet beskriven i huvudrapporten. I detta dokument finns också
en utvärdering av klassningsnoggrannhet. Tack vara den fältinmätning som gjordes i
nio strandängar kunde en fältklassning av vegetationstyp jämföras med
satellitbildsklassningen. 770 pixlar utvärderades för klasserna blå bård, starrmad och
tuvtåtelfuktäng (betade strandnära gräsbetesmarker) samt vass med rotfilt. I korthet
kan sägas att satellitbildskarteringen fungerat bra för att identifiera fokushabitaten.
Viss sammanblandning, men på acceptabel nivå, har skett mellan vassar och
blåbård/starrmad. Blå bård och starrmad har i ganska hög utsträckning
sammanblandats. Även i fält var gränsen mellan blå bård och starrmad diffus. Båda
vegetationstyperna hyser höga våtmarksnaturvärden och många av de arter som
födosöker eller reproducerar sig i habitaten nyttjar båda så därmed är
sammanblandningen inte besvärande. Gräsmarkerna har hög klassningsnoggrannhet
och har väl kunnat skiljas mot de övriga vegetationsklasserna.
2
Höjdinmätning av strandängar & SMHI:s dygnsvärden för
vattenstånd
PROJEKTETS HÖJDINMÄTNING
Höjdinmätningen har gjorts med GPS av sådan modell som används vid projektering
av bebyggelse, anläggningar, vägar etc. Felet ligger på maximalt 4 centimeter, men
oftast har höjdvärdet bättre noggrannhet än så, enligt uppgift från Tyréns som
utförde mätningen. Höjderna levererades i RH00 och Calluna har räknat om dem till
Mälarens höjdsystem i centimeter över slusströskeln genom att addera 384.
Marken i strandängen är naturligtvis ojämn, små gropar och tuvor finns. Avvikande
gropar och tuvor undveks och en ”medelmarknivå” eftersträvades att finna när
mätkäppen sattes ned. Rimligen bör mätningarna i fastmarksdelen vara mer
tillförlitliga än mätningar längre ned i strandprofilen där marken sjunker ned något
när man går.
DIFFERENSER MELLAN SMHI:S OBSERVERAT VATTENSTÅND OCH
HÖJDMÄTNING I STRANDPROFILERNA
Calluna har jämfört Tyréns inmätning av höjd i strandprofilen med SMHIs uppgifter
om aktuellt vattenstånd. SMHI har tre mätstationer i Mälaren, Stockholm, Södertälje
och Västerås. Calluna har jämfört höjderna angivna i mälarens höjdsystem och funnit
att på flera fältbesökta lokaler befanns den dränkningslinje (där vattenytan möter
barlagd mark) ligga lägre än SMHI:s vattenstånd. På Sörfjärden (Strand eller Mågla)
som Calluna fältbesökt två gånger rör det sig om drygt 2 decimeter medan det på
Ängsö var 6 centimeter och på Svartsjö bara 2 centimeter lägre. Ingen lokal
påträffades där fältobserverad vattenlinje låg högre än SMHI. Se tabell 1 och 2.
3
Tabell 1. Var ligger dränkningsgränsen. Jämförelse vattenstånd enligt SMHI, höjdmätning och
kommentar kring hur det ser ut i strandprofilen.
Objekt
Datum
VST SMHI
Uppmätt höjd
där det upphör
vara
dränkt/plaskigt
Kommentar
Ängsö
2008-09-04
414
406
Fältfotografi från inmätningen.
Noteringar i handdatorn. Gräns för
”blött upphör” stämmer precis med
Metrias gräns för högstarr övre gräns
men ligger lägre än SMHIs.
Sörfjärden
Mågla
2008-04-23
421
ca 400
Mätning i juni där blå bård
(svärdslilja) slutar och jämförelse
med foto med grodrom 23 april då
vattenståndet var 421
Den 23 juni var det 400 och då var
den blå bården barlagd.
Sörfjärden
strand
2006-12-10
445
Ca 420
Jag har jämfört fältinmätningen som
anger att ca 440 ligger vid stängslet
och fotot från 12/10 2006 som visar
att dränkningsgränsen ligger längre
ned. Jag har uppskattat mellan foto
och ortofoto att det är kring 420.
Svartsjö
2008-08-22
416
Ca 414
Foto P8210543 Svarsjö
Tabell 2. Tyréns mätning av vattenytan och jämfört med SMHI. Tyréns har mätt vattenytan på
aktuell plats till 6 cm lägre än SMHI.
Datum
Lokal
Tyrens
SMHI
2008-0619
Sörfjärden
397
För stationen Mälaren ingår följande
stationer, Västerås, Södertälje och Övre
Stockholm. Vattenståndet vid dessa tre
stationer den 19 juni var Västerås = 402
cm
Södertälje = 404 cm
Ö. Stockholm = 404 cm
2008-0821
Landholmarna
410 ungefär vattenyta
416 (medel tre stationer)
Det finns inga skäl att tro att Tyréns höjdinmätningar hyser större fel än max 4
centimeter. Calluna har sökt orsakerna till större differenser som förekommer.
När lågtryck drar förbi tiltas vattenytan och lokala avvikelser från SMHIs
medelvärde (Stockholm, Södertälje och Västerås) uppstår. Calluna har fått uppgift
från SMHI att det varit lugnt väder kring de datum då Calluna kunnat jämföra
fältobserverade vattenlinjer och SMHI:s medelvärde. Orsaken är alltså inte ostadiga
väderförhållanden kring fältbesökens datum.
Vidare kan vindexponerade stränder förväntas ofta ha en vattenlinje som går högre
upp än medelvärdet för sjön. SMHI [Lennart Larsson] har givit följande förklaring:
”När det gäller uppstuvning av vatten mot en kust kan man generellt säga att den sker mot
en kust i vindens riktning och man får motsvarande sänkning vid den andra kusten där
vinden kommer ifrån. Hur stor denna vattenståndshöjning resp. sänkning är beror på
4
vindhastigheten och geografiska förhållanden. Medelvinden och även den vind som
förekommer mest, under året, på Mälaren är mellan W och SW cirka 2-5 m/s och den ger inte
upphov till stor avvikelse. Sen beror avvikelserna även på bottenförhållande in till de lokaler
som undersökts men även sträckan över öppen vattenyta till lokalen i fråga. Vindarna är
starkast på hösten och våren på då borde de största avvikelserna uppstå.”
Sörfjärden Strand och Mågla som hade störst avvikelser genom att ha låga
vattenstånd ligger på västra sidan av Sörfjärden, alltså på den sidan där sänkning av
vattenstånd kan ske vid starkare vind till följd av tiltning. Även Asköviken ligger på
västra sidan. Lokalerna har 2,5-4 kilometer öppet vatten framför sig. Landholmarna
ligger också på västra sidan men har mindre än 1 kilometer öppet vatten framför sig.
Som nämnts ovan var det dock lugna väderförhållanden vid inmätningen. Hässlö,
Ängsö och Svartsjö ligger generellt sätt vindskyddade. Broviken ligger på den östra
sidan och skulle kunna vara en lokal med uppskjuvning av vatten.
Vidare har Calluna också bett SMHI bedöma om Sörfjärden på grund av det trånga
sundet (max 50 meter brett och vassbeväxt) kan förväntas ha lägre vattenstånd.
SMHI [Jörgen Sahlberg, muntligen] gav följande uppgifter. Sörfjärden med sitt smala
grunda sund har troligen ett litet utbyte av vatten med själva Mälaren så när Mälaren
har ett högt vattenstånd strömmar vatten in i Sörfjärden och då vattenståndet sjunker
i
Mälaren
strömmar
därmed
vattnet
ut
genom
sundet.
Är
vattenståndsförändringarna i Mälaren snabba hinner troligen inte Sörfjärdens
vattenstånd anpassa sig på grund av det trånga sundet.
Calluna drar slutsatsen att lägre nivåer kan väntas i Sörfjärden dygnen efter en snabb
vattenståndshöjning på grund avfördröjningseffekter. Calluna har dock inte funnit
att det varit några snabba förändringar kring de aktuella datumen. Räknat på längre
tid, till exempel ett år borde sambanden mellan höjd och dränkningsvaraktighet
jämna ut sig.
Calluna har inte funnit några rimliga förklaringar till att vattenlinjen i fält legat lägre
än hos SMHI:s medelvärde. Men att vattenlinjen på specifika lokaler avviker från
medelvärdet är inget uppseendeväckande. För de lokaler Calluna kunnat jämföra i
fält med SMHI:s medel har Calluna alltid funnit lägre vattenlinje i fält. Detta tolkar vi
som att det är angeläget att inte ha ”för snålt tilltagna” målnivåer om höga
nivåer/översvämningar eftersom det kan vara så att den verkliga dränkningen av
vegetationen hamnar längre ned än väntat i strandprofilen och vattendjupet blir
grundare än vad man tror utifrån SMHI:s medelvärde.
SMHI har angett att medelvinden under vegetationssäsong är måttlig och inte bör
ge upphov till större avvikelser från SMHI:s vattenståndsmätning (medel från tre
stationer). Calluna drar slutsatsen att lokala avvikelser på strandängar från SMHIs
mätvärden inte är av sådan karaktär att SMHI:s vattenståndsstatistik inte skulle
kunna användas för att studera samband mellan vegetationstyper och höjd utifrån
Callunas analysmodell.
Statistisk analys samband vegetation & höjd
Som mest användes 540 datapunkter från 9 lokaler med uppgift om höjd och
vegetationsklass enligt satellitbildskarteringen för att i olika steg analysera
sambandet mellan vegetationstyp och höjdnivå i strandprofilen. Boxplottar med
spridning kring medianvärdet har studerats visuellt för olika lokaler och
vegetationstyper. I två analyser med tvåvägsanova studerades om det är lokalen,
vegetationstypen eller interaktionen av de två som har störst koppling till specifika
höjder. Båda analyserna visar att vegetationstypen har störst koppling tll en viss höjd
(högst F-värde och lägst p-värde). Det finns alltså signifikanta samband mellan höjd
och vegetationstyp även om det finns en variation mellan lokaler. Resultaten av
statistiska analyser från nio strandängar har Calluna tagit som intäkt för att det är
möjligt att avgränsa vad man kan kalla kärnutbredning i höjdled för fokushabitaten,
blå bård, starrmad och tuvtåtelfuktäng. I kärnutbredningen har en zon med
vegetationstypens tyngdpunkt i höjdled avgränsats medan outliers/avvikande
5
värden, inte ingår. Pixlar som är felklassade eller har hög sannolikhet att vara
felklassade (exempelvis ströpixlar av en vegetationstyp) har rensats bort för att inte
försämra avgränsningen i höjdled. Slutligen jämfördes avgränsningen i höjdled med
höjdvärden för gränser mellan vegetationszonerna från fältinventering. För
starrmadens nedre och övre vegetationsgräns och nedre gräns för tuvtåtelfuktäng
stämde resultat från satellitbildsmaterialet och fältinventeringen väl överens. För blå
bård hade fältinventeringen 1 decimeter snävare intervall än satellitbildskarteringen.
Gränsen mellan blå bård och starrmad är ofta svårbestämd i fält, särskilt i väl
nedbetade strandängar och satellitbildsklassningen bedöms som mer pålitlig.
Slutsatsen är att Calluna anser att det är tillräckligt säkert att utifrån höjdmätningar i
ett stickprov strandängar dra generella slutsatser om vegetationstypernas utbredning
i höjdled. Den nedre gränsen för tuvtåtelfuktäng (strandnära gräsbetesmarker)
likaledes den övre gränsen för starrmad, bedöms vara den säkraste gränsen. Nedre
och övre avgränsning i höjdled för blå bård är förenat med större osäkerheter.
Däremot är det helt rimligt att blå bård och vass överlappar i höjdled liksom att ett
visst överlapp finns i höjdled mellan blå bård och starrmad. Blåbård har sin
tyngdpunkt längre ned än starrmad vilket också stämmer med fältobservationer. Det
är också säkert att blå bård (åtminstone delvis) torrläggs vid nivåer under 405
centimeter över slusströskeln. Calluna har 2009 varit ute på några typiska
strandängar när SMHI:s uppgift om vattenstånd var 414 centimeter över
slusströskeln (vilket kommer att bli vanligt vattenstånd i juli, augusti, samt högre
vattenstånd än så i september). Vattendjupet i den blå bården var då kring 1,5
decimeter vilket stämmer bra med avgränsningen av höjdutbredning.
Dränkningsvaraktigheter under vegetationsperiod
Egentligen är det inte själva höjden i strandprofilen som är av intresse i
konsekvensbedömningen utan hur vattenregimen påverkar utformningen av
vegetationstyp vid en viss höjdnivå. Våtmarksekologisk forskning har visat att
dränkningsvaraktighet under vegetationssäsong är en avgörande faktor för
sammansättningen av växtarter. Inte bara att det är dränkt utan också vattendjup har
betydelse. Dränkningsvaraktighet i vattenregimen har varit möjlig att räkna ut tack
vara tillgång till SMHI:s dygnsvattenståndsdata. Data från en 30-årsperiod har av
både SMHI och Calluna bedömts vara lämplig period för att beskriva en
vattenregim.
Det
är
en
tillräcklig
period
för
att
studera
mellanårsvariationer/återkomsttider som är relevanta för utvecklingen av
naturtyper. I Callunas utredning har studier av dränkningsvaraktigheter varit
betydelsefulla och Calluna har testat olika sätt att räkna ut dränkningsvaraktigheter
och funnit vad som kan påverka utfallet.
Datasetet består av en kolumn med vattenstånd, en med datum och en med
dränkningsvaraktighet. Dränkningsvaraktigheten i procent för ett visst
vattenståndsvärde anger hur stor andel av alla ingående värden i matrisen som är
större än eller lika med det aktuella datavärdet för vattenstånd. Utifrån matrisen kan
diagram plottas upp med höjd/vattenstånd på y-axeln och dränkningsvaraktighet
på x-axeln.
Dränkningsvaraktighet kan räknas ut på två sätt. Dels baserat på alla enskilda
värden från 30-årsperioden, dels baserat på dygnsmedel för kalenderdag för 30årsperioden (betydligt förre datavärden). Samma data ger vid dessa två olika sätt att
räkna upphov till olika information om dränkningsvaraktigheter i höjdprofil för
Mälarens vattenregim. Kurvan uträknad från medelvärden innehåller ”stora språng”
i dränkningsvaraktighet och kurvan blir ”ryckigare, till exempel får höjdnivån 411
dränkningsvaraktigheten 95% medan nivån 412 får dränkningsvaraktigheten 72%.
Dränkningsvaraktigheter uträknade från alla dygnsvärden under 30-årsperioden har
en bättre representation av olika värden för dränkningsvaraktigheter, nästan alla
värden från 0-100% finns i matrisen. Spannet mellan högsta och lägsta
representerade vattenstånd i matrisen är större i matrisen med alla dygnsvärden än
för matrisen med medelvärden. För vattenregimer med stora vattenståndsvariationer
6
blir skillnaderna inte så stora mellan olika sätt att räkna ut dränkningsvaraktigheter
på. För Mälaren som har en liten amplitud blir skillnaderna stora. Ju jämnare
vattenståndet
är
desto
mindre
blir
höjdintervallet
inom
vilket
dränkningsvaraktigheterna fördelas och desto svårare blir det att studera sambandet
mellan höjd och dränkningsvaraktighet. En liten amplitud är också en verklig faktor
som medför att strandängszoneringen blir dåligt utvecklad och zonerna smala
jämfört med en vattenregim med stor amplitud. I de delar av höjdintervallet där
dränkningsvaraktighetskurvan är flack får närliggande höjdnivåer stora skillnader i
dränkningsvaraktighet. Tillförlitligheten är sämre än i brantare delar av kurvan.
Calluna har också testat om start- och slutdatum (därmed olika längd) på
vegetationsperioden påverkar siffrorna för dränkningsvaraktighet, men skillnaderna
mellan olika definierade perioder var mycket små.
Slutsatsen är att för att överhuvudtaget kunna studera vegetationens koppling till
dränkningsvaraktighet i Mälaren måste datamatris med alla enskilda dygnsvärden
användas. Calluna har överfört höjdnivåer för vegetationstypernas kärnutbredning
till dränkningsvaraktigheter. Tröskelvärdena för inom vilket spann en
vegetationstyp finns är förenad med osäkerheter vilket ovanstående beskrivning
visar. En av anledningarna är just att vattenståndsvariationerna i regimen är små.
Förändring i förutsättningar för viss vegetationstyp i huvudalternativ och
nollalternativ har beräknats genom att anta att vegetationen stabiliseras vid samma
dränkningsvaraktigheter som de observerade. Samma dränkningsvaraktigheter har
alltså lästs av i den nya regleringens vattenregim och nya höjdintervall har erhållits.
Tabell 3-5 redovisar ett känslighetstest. Vad händer med avgränsningen av
vegetationstypernas dränkningsvaraktighetsintervall om definitionen för deras
höjdutbredning ändras? Hur påverkas konsekvensbedömningen?
I tabell 3 visas skillnaden i höjdutbredning för de olika vegetationszonerna mellan
huvudalternativ och nollalternativ. I tabell 4 visas hur dränkningsvaraktigheterna
och höjdintervallen för de olika vegetationstyperna förändras om de observerade
höjdintervallen har en felmarginal på +5 centimeter, det vill säga att exempelvis blå
bård inte ligger inom 385-405 utan inom intervallet 390-410. Tabellen visar att
förändring av riktigt låga värden inte ändrar dränkningsvaraktigheterna nämnvärt.
När gränsvärdet för blå bård, 405, ändras till 410 ändras dränkningsvaraktigheten
från 90% till 79%, vilket är en skillnad men inte särskilt stor. Det övre gränsvärdet för
där starrmad möter gräsbetesmarker ändras också med ca 10 procentenheter när
höjdvärdet 420 ändras till 425. Höjdintervallen för de olika vegetationszonerna
förändras endast marginellt.
Motsvarande känslighetstest har gjorts för en 5 cm justering nedåt i avgränsningen
av vegetationstypernas höjdintervall (tabell 5). Dränkningsvaraktighetsintervallet för
blå bård ändras nästan inte alls. För blå bård ändras den övre gränsen mot
gräsbetesmarken väsentligen från 24% (för 420) till 55% (för 425) dränkning. Trots
denna stora skillnad i dränkningsvaraktighet för starrmad så påverkas
höjdintervallet endast marginellt och likaså för de andra vegetationstyperna.
Små felmätningar i höjd tycks alltså inte påverka höjdintervallen för var vi
påträffar
olika
vegetationstyper
nämnvärt,
däremot
påverkas
dränkningsintervallen, särskilt för starrmad. Fem centimeter fel ger ca 25%
skillnad i uppskattningen för vilken dränkningsvaraktighet som zonen finns
inom. Övre gräns för blå bård är ganska känsligt (ca 10 procentenheter skillnad i
dränkningsvaraktighet).
7
Tabell 3. Predikterade nya höjdintervall för huvudalternativ och nollalternativ om man antar att
vegetationen stabiliseras vid samma dränkningsvaraktigheter som idag.
VegetationsKlass
Inmätta data
Huvudalternativ
Höjdintervall Dränkningsm över
Varaktighet för
slusströskeln vegetationsperiod
på 180 dagar
Predikterade nya höjdintervall om man antar att
vegetationen stabiliseras vid samma
dränkningsvaraktigheter under
vegetationssäsongen som dag.
Vassar
375-425
100-14%
395-427
392-423
Blå bård
385-405
99-90%
397-407
394-406
Starrmad
400-420
95-24 %
404-420
403-420
24%
420 (lägsta nivå med 0
% = 450
420 (lägsta nivå med
0 % = 463)
Tuvtåtelfuktäng 420
nedre gräns
Nollalternativ
Tabell 4. Predikterade dränkningsintervall och höjder (centimeter över slusströskeln) om de
observerade höjderna ligger 5 centimeter högre än vad som faktiskt är uppmätt, dvs om
observerade data är felmätta med 5 centimeter.
Vegetationstyp
Känslighetstest 5 cm justering uppåt
Höjdintervall
m över slusströskeln
Dränkningsvaraktighet
Huvudalternativ
Nollalternativ
Vassar
380-430
100-9%
395-432
392-430
Blå bård
390-410
99%-79%
397-411
394-410
Starrmad
405-425
90-14%
407-427
427
406-423
423
nedre gräns
14%
Tabell 5. Tabell 4. Predikterade dränkningsintervall och höjder (centimeter över slusströskeln) om
de observerade höjderna ligger 5 centimeter lägre än vad som faktiskt är uppmätt, dvs om
observerade data är felmätta med 5 centimeter.
Vegetationstyp
Känslighetstest 5 cm justering nedåt
Höjdintervall
m över slusströskeln
Dränkningsvaraktighet
Huvudalternativ
Nollalternativ
Vassar
370-420
100-24%
395-420
392-420
Blå bård
380-400
100%-90%
396-404
392-402
Starrmad
395-415
97-55%
402-415
399-414
55%
415
414
nedre gräns
8
Prediktera zonbreddsförändring
METOD
Vilka konsekvenser en förändrad vattenregim får på strandens naturtyper och arter
beror på hur strandprofilerna, topografin, ser ut. Med kunskap om
vattenståndsstatistik men utan kunskap om strandterrrängen är det svårt att uttala
sig om konsekvenser och effekter. Calluna har därför mätt in höjd på typiska profiler
i flacka strandavsnitt. Sju av dessa har Calluna kunnat använda för att prediktera
förändringar i zonbredd för fokushabitaten.
På de fältbesökta strandängslokalerna har höjd mätts in var tionde meter på 2-5
transekter per lokal. För varje lokal valdes en höjdnivå så nära början på nedre delen
av profilen som möjligt. Nivån kallas nollpunkten. Höjdvärdena för transektens
nollpunkt ska vara så lika som möjligt mellan lokalens olika transekt. Avståndet i
meter från nollpunkten till varje immätt höjdpunkt mättes i kartan i GIS. I excel
plottades höjd ut på y-axeln och avstånd från nollpunkt på x-axeln och ett diagram
med lokalens inmätta transekt erhölls. Avläsning i diagrammet gjordes för höjd och
avstånd från nollpunkten var 25:e meter för var och en av de ingående transekterna.
Slutligen kunde en medeltransekt för lokalen upprättas. I något fall var det en
transekt som avvek mycket kraftigt från övriga och det medtogs inte i medelprofilen.
För sju lokaler upprättades medelprofiler (Sörfjärden Strand, Sörfjärden Mågla,
Askö, Hässlö, Landholmarna, Svartsjöviken, Ängsö).
Övre
och
nedre
höjdvärde
för
kärnutbredningen
lästes
av
från
satellitbildskarteringen för tre vegetationszonerna; blå bård, starrmad och fuktäng
med tuvtåtel eller övrig frisk-fuktig gräsmark. Dessa höjder har omvandlats till
dränkningsvaraktigheter, det vill säga hur lång tid under vegetationssäsongen en
specifik höjd står under vatten. Vattenståndsdata som använts är observerade data
för nuläget eftersom de troligen bäst beskriver den dränkning som de olika
vegetationszonerna utsatts för och strukturerats av. I Nollalternativet saknas de låga
värden som fanns i observerade värden för nuläget och dessa låga värden har med
stor sannolikhet varit viktiga i strukturerandet av vegetationssamhällena.
Calluna har sedan överfört dessa framtagna dränkningsvaraktigheter till
regleringsförslagen i Huvudalternativet och Nollalternativet. I och med att
vattenregimen ändras så ändras också höjdnivåerna som har en viss
dränkningsvaraktighet. Höjdintervallen och vegetationszonens bredd för
Nollalternativ och Huvudalternativ plottades i diagram över strandprofilerna. I dem
åskådliggörs hur zonbredden förändras mellan regleringsalternativen. Zonbredden
för den applicerade generella kärnutbredningen på varje lokal mättes genom
avläsning i diagrammet.
Låga nivåer (främst nedre gräns för blå bård, på 384 centimeter över slusströskeln)
var omöjliga att rita in eftersom ett så lågt värde inte var med i medelprofilen.
Calluna uppmärksammar att de låga nivåerna är förknippade med större
osäkerheter än de höga nivåerna. Detta eftersom profilen ofta var flacka i nedre
delen och det kan skilja stora avstånd (zonbredd) om man ändrar höjdvärdet någon
eller några centimeter. I början av profilen var det heller inte ovanligt att det fanns en
svacka, den blå bården ligger ofta nedsänkt innanför vassen som genom sin rotfilt
ligger på något högre nivåer. Början på blå bård (nedre gräns) ritades helt enkelt in i
början av profilen även om värdet inte var 384 centimeter över slusströskeln.
Den procentuella förändringen i predikterade zonbredder mellan Nollalternativet
och Huvudalternativet räknades ut. Det utplanade löpande medelvärdet tolkar
Calluna som en indikation på att vegetationstypens zonbredd på en godtyckig lokal
(utifrån vattenregimens som reglerande mekanism) kan förändras med x %.
Procentsiffran ska dock inte direkt översättas till en arealförändring genom att
multipliceras med totalarealen för vegetationstypen. Men det råder med stor
sannolikhet ett ungefärligt 1:1-förhållande mellan zonens bredd och dess area. Den
9
procentuella förändringen i zonbredd står alltså i proportion till förändringen i areal.
Det blir ett konkret sätt att kvantifiera konsekvenser för några av fokushabitaten.
Prediktion av zonbreddsförändring (beskrivet ovan) indikerar att zonbredden (mer
precist förutsättningarna för zonen) i huvudalternativet på en godtycklig strand på
längre sikt kommer öka med 20% för vassar, minska med ca 20% för blå bård,
minska med 7% för starrmad och vara oförändrad för fuktäng jämfört med
nollalternativet.
OSÄKERHETER
Osäkerheterna berör främst följande frågor a) Kan den generella höjdutbredningen
appliceras på sex specifika strandängar (Askö bortplockad) för att få ett resultat som
duger för att kvantifiera generella zonbreddsförändring i Mälaren? b) Är
avståndsmätningarna i GIS och diagram tillräckligt noggranna? c) Är tröskelvärdena
(övre och nedre gräns för zonen och motsvarande dränkningsvaraktigheter)
tillräckligt säkra?
Givetvis finns en variation i hur strandängsprofilerna (terrängen) runt Mälaren ser ut
och hur breda strandängar som utbildas. Den vegetationszonering som Calluna
studerar utbildas bara på ett tydligt sätt på flacka och relativt vidsträckta
strandavsnitt. De sju strandängar med inmätta höjdprofiler som använts bedömer
Calluna kan betraktas som typiska strandängar för Mälaren (Se tabell 6). Någon är
lite kortare och någon längre med de flesta ligger kring medelbredden på 237 m.
Tabell 6. Bredd på inmätta strandängar.
Lokal
Strandängsbredd m
Sörfj st
86
Sörfj Mågla
230
Hässlö
242
Landholmarna
168
Svartsjö
432
Ängsö
Medelbredd
250
235
Ett sätt att testa hur väl det fungerar att applicera generell höjdutbredning och mäta
zonbredd på en specifik profil är att jämföra modellerad nutida zonbredd med den
som uppmättes i fält på den aktuella lokalen (fältbredd/modellerad bredd). För
starrmad var det tre av sju lokaler där bredderna var rätt så lika varandra (kvoten ≥
65%). För blå bård var det fyra lokaler av sju där bredderna var rätt så lika varandra i
bredd (kvoten ≥ 65%). För tuvtåtelfuktäng (och övrig strandnära gräsbetesmark) var
det två av sex lokaler som var rätt så lika varandra i bredd (kvoten ≥ 65%). Det finns
alltså en osäkerhet i att anta att man kan applicera en generell zonbredd på specifika
strandängar av typisk karaktär. Men Calluna bedömer att osäkerheten är acceptabel i
tillvägagångssättet att få en indikation på hur vegetationszonerna kan tänkas
förändras.
Avståndsmätningen i GIS och avläsningen i uppritade diagram är ungefärlig och
siffrorna skulle säkert skilja sig något om man upprepade förfarandet. Calluna
uppmärksammar att de låga nivåerna är förknippade med större osäkerheter än de
höga nivåerna. Detta eftersom profilen ofta var flacka i nedre delen och det kan skilja
stora avstånd (zonbredd) om man ändrar höjdvärdet någon eller några centimeter. I
början av profilen var det heller inte ovanligt att det fanns en svacka, den blå bården
ligger ofta nedsänkt innanför vassen som genom sin rotfilt ligger på något högre
nivåer. Därför sattes start för blå bård alltid vid nollpunkten. Onoggrannheten i
avläsning bedöms inte påverka slutresultatet påtagligt.
I avsnittet dränkningsvaraktigheter ovan redogjordes för osäkerheter förknippade
med avgränsning av generell kärnutbredning i höjdled och överföring av höjd till
dränkningsvaraktigheter i nulägesregimen. Osäkerheterna fortplantas i nästa steg
10
när nuvarande dränkningsvaraktigheter överförs till den nya regimen för att studera
om höjdintervallet med vissa dränkningsvaraktigheter flyttas. Dessa osäkerheter
påverkar naturligtvis prediktionen av zonbreddsförändring.
Känslighetstestet i tabell 7 visar hur zonbredderna förändras om Callunas
avgränsning av kärnutbredning i höjdled förskjuts 5 cm uppåt eller nedåt. Vassars
utbredning är osäker eftersom det föreligger svårigheter att mäta exakt var vassar
börjar och slutar. Vår bedömning är ändå att eftersom medelvattenståndet ökar så
finns förutsättningar för vassar att vandra uppåt i strandprofilen.
Blå bård minskar oavsett om vi har exakt rätt höjddata eller ej. Vi anser att
förändringen är signifikant och kan få betydelse för dess funktion.
Starrmaden är också vara känslig för förändringar i höjder. Förändringarna är dock
små och saknar betydelse för starrmadens funktion.
Förändringarna för tuvtåtelfuktängen är också små och vi betraktar dem som inom
felmarginalen, vi kan med stor sannolikhet säga att den inte kommer att förändras.
Trots dessa skillnader mellan inmätta data och en felmarginal på ± 5 centimeter
kan vi med god säkerhet säga att Callunas metod för modellering av förändringar i
zonbredd och höjdutbredning är robust. Procentsiffrorna ska dock inte tolkas
bokstavligt.
Tabell 7. Känslighetstest på prediktion av zonbreddsförändring. Siffrorna visar förändringen som
huvudalternativet medför jämfört med nollalternativet.
Vegetationstyp
Zonbreddsförändring
Zonbreddsförändring Zonbreddsförändring
räknat på de värden
räknat på en
räknat på en
Calluna identifierat i
justering i höjd på 5
justering i höjd på 5
konsekvensbedömningen cm uppåt
cm nedåt
Vassar
Ökar med 20%
Minskar med 4 %
Minskar med 10%
Blå bård
Minskar med 23 %
Minskar med 17 %
Minskar med 49%
Starrmad
Minskar med 7 %
Ökar med 14 %
Minskar med 9 %
Tuvtåtelfuktäng
oförändrad
Minskar med 9 %
Minskar med 6 %
11
Utvärdering av satellitbildskarteringen av
vegetationstyper i strandzonen
Satellitbildskarteringen är ett dataset som täcker strandvegetationstyper (ej skog) i
hela Mälaren. En satellibildskartering innehåller alltid felklassade pixlar. Minsta
karteringsenhet är en pixel det vill säga 10 x 10 meter. Karteringen omfattar öppna
marker i strandzonen och vatten. Karteringsmetoden baseras på hur vegetationen i
naturliga/halvnaturliga marker utvecklas från vår till högsommar. Metoden kräver
satellitdata från minst två tidpunkter; en från vår – försommar och en från
högsommar – sensommar:
•
•
Finns en satellitscen från tidig vår med högt vattenstånd förbättras
karteringsnoggrannheten.
Analysen blir osäkrare ju fler år det är mellan bilderna inom samma
klassningsområde eftersom förändrad skötsel under de år som skiljer mellan
bilderna försämrar resultatet av analysen.
Metoden för klassning är beskriven i bilaga 1.
Tack vare den fältinmätning som gjordes av Calluna i nio strandängar kunde en
fältklassning av vegetationstyp jämföras med satellitbildsklassningen. För
gräsmark har även flygbildstolkade ytor i basinventeringen av skyddade områden
använts. 770 pixlar utvärderades för vegetationstyperna blå bård (i tabell 8 kallat
fuktäng med starr (hög)), starrmad (i tabell 8 kallat fuktäng med starr (låg)) och
tuvtåtelfuktäng samt vassar med rotfilt. Nedan visas några illustrativa bilder på
vegetationstyperna.
12
Vegetationstyp
Klass i satellitbildskarteringen.
Fuktäng med tuvtåtel (förgrunden).
Klass 30, 35. Ibland kan även klass
53, övrig frisk-fuktig gräsmark se ut
som på bilden, men oftast rör det sig
om gräsmarker med sämre hävd och
de ligger ofta högre upp i
fuktighetsgradienten.
Ängsö i augusti.
Starrmad. Klass 31. (I
satellitbildskarteringens leverans
benämnd fuktäng med starr, låg).
Sörfjärden Mågla i juni.
Blå bård belägen innanför vassbältet.
Spirande svärdslilja och vass-starr
sticker upp i vattenspegeln. Klass 24.
(I satellitbildskarteringens leverans
benämnd fuktäng med starr, hög).
Sörfjärden Mågla i april.
Täta vassar med rotfilt. Klass 22, 23,
32, 33.
Vassar med rotfilt. Sörfjärden i december. Foto Sune
Karlsson.
13
Viss sammanblandning, men på acceptabel nivå, har skett mellan vassar och
blåbård/starrmad. Blå bård och starrmad har i ganska hög utsträckning
sammanblandats. Även i fält var gränsen mellan blå bård och starrmad diffus. Båda
vegetationstyperna hyser höga våtmarksnaturvärden och många av de arter som
födosöker eller reproducerar sig i habitaten nyttjar båda. Därmed är
sammanblandningen
inte
besvärande.
Gräsmarkerna
har
hög
klassningsnoggrannhet och har väl kunnat skiljas mot de övriga
vegetationsklasserna. Bälten med jättegröe och grenrör, invasiva gräsarter, ställde
till problem i satellitbildsklassningen. För gräsmarksklasserna fanns ett antal pixlar
som var mycket lågt belägna i strandprofilen, på lokalerna Broängarna och på
Krusenberg. Dessa hade i fältinventeringen noteringen grenrör respektive jättegröe.
Jättegröes ekologiska relation till stranden liknar den högstarrarter har. Den
återfinns i den del av stranden som hyser förhållandevis dränkningstoleranta
växter. Vid utebliven hävd/svag hävd kan den klättra upp och ta areal från
tuvtåtelfuktängen. Calluna noterade också att en sänka med jättegröe vid
Barvalappen i Sörfjärden klassat som vass utan rotfilt (blöt klass). Grenrör har
vanligen sin tyngdpunkt lite högre upp i strandprofilen än jättegröe. Den återfinns
oftast i lågstarrzonen. Grenrör gynnas av utebliven hävd. Grenrör har ibland
klassats som gräsmark och ibland som starrmad eller till och med blå bård.
I satellitbildsklassningen finns även en gräsmarksklass, kallad övrig frisk-fuktig
gräsmark (klass 53) som inte är med i tabell 8. Den klassen innehåller troligen högre
andel gräsmarker med sämre hävd än klassen tuvtåtelfuktäng som i hög grad har
god hävd. På de flesta av de lokaler Calluna fältbesökte syntes ingen direkt skillnad
mellan tuvtåtelfuktäng och övrig frisk-fuktig gräsmark. Avgränsningen av
karteringsområdet gjordes i flera steg (se huvudrapporten) och i sista steget lades
anslutande betesmarker till. Dessa togs från Jordbruksverkets blockdatabas och
områden med pågående hävd enligt ängs- och betesinventeringen, TUVAdatabasen (inom 0-5 meter över havet). Detta medför att gräsmarker som
egentligen ligger inom Mälarens påverkansområde för vattenståndsfluktuationer
kan komma att ligga utanför det karterade området. Marker som är mycket frodiga
tidigt på våren, saknar fjolårsförna och saknas i databaserna som indikerar hävd
kommer inte med i karteringsområdet.
Tabell 8. Förväxlingsmatris, utvärdering av överensstämmelse mellan fältklassning och
satellitbildsklassning, upprättad av Metria.
Antal av
Fältklass
Kod
delresultat Klassning
Fältklass
Vassar
Fuktäng med
starr (hög)
24
Fuktäng med
starr (låg)
31
Fuktäng med
inslag av tuvtåtel
Totalt
Fuktäng med
starr (låg)
443
31
48
3
525
84,4%
96,1%
17
69
33
2
121
57,0%
67,0%
1
3
24
8
36
66,7%
21,6%
0
0
6
82
88
93,2%
86,3%
461
103
111
95
770
Vassar
22, 23, 32,
33
Fuktäng
med inslag
av tuvtåtel
Fuktäng med
starr (hög)
Anv.
Prod.
Totalt noggranhet noggrannhet
35, 30
80,3%
Total
klassningsnoggrannhet
14
Karteringen av buskar har inte utvärderats, men för att buskar skall karteras krävs
en relativt hög täckningsgrad (ca > 30 % inom pixeln). Buskar underskattas därmed
sannolikt i karteringen.
Submers vegetation, flytblad och vassar och säv utan rotfilt har inte utvärderats
genom fältbesök och vegetationsklassning på så vis som gjordes för landstranden.
Vattenvegetationen har utvärderats av Metria mot flygbildstolkningen i
basinventeringen av skyddade områden samt strandlinjerna i sjökorten och
fastighetskartan. Dessa visar på en god samstämmighet. Utbredningen av klassen
undervattensvegetation beror sannolikt på tidpunkten för högsommarsatellitbilden,
men ger en god indikation om var flytblad dominerar och var
undervattensvegetation dominerar i grundområdena.
En viktig slutsats är att man rumsligt kan identifiera flacka stränder med
välutvecklad zonering, vilket ger stark indikation på höga naturvärden.
Kartering av svämskog
En helt separat kartering gjordes för svämlövskog. Metoden att kartera svämlövskog
baseras på en analys av dränkta områden vid högvatten i kombination med en
klassning av lövskog inom lantmäteriet skogsmask. Den täcker inte in Ekoln och
Ekolsundsviken eftersom satellitbilder från tid med vårhögvatten saknades.
Svämskog har inte kunnat utvärderas mot information från fältinventering.
Klassningen innehåller osäkerheter. Osäkerheten ligger i att bedöma
fuktighetsgradienten, stammarna stör så att man kanske inte bedömer fuktighet på
marken, likaså är det svårt att bedöma om skogen är svämmad eller bara fuktig.
Karteringen av svämlövskog karterar fuktiga skogar och indikerar svämmade skogar
men överskattar sannolikt ytan.
15
2010-09-28
Stockholms Stad
Projekt Slussen
Bilaga 3
Projekt Slussen – Ny reglering
av Mälaren
Sammanställning av
genomgångna områden,
habitat och arter
Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren – Sammanställning av genomgångna områden, habitat och arter 2010-09-28
Innehåll
Natura 2000-områden och naturreservat3
Använda underlag4
Bedömda Natura 2000-områden6
Avförda Natura 2000-områden och naturreservat7
Avförda och ej utredda naturtyper10
Ramsarområden10
Bedömda fågelarter10
Övriga bedömda arter12
Referenser13
Natura 2000-områden och naturreservat
Analysen över vilka naturreservat och Natura 2000-områden samt vilka naturtyper
och Natura-habitat som påverkas av ny vattenreglering har skett i flera steg, för att
”filtrera fram” objekt som påverkas av den nya vattenregleringen.
Steg 1
Calluna utgick från alla Natura 2000-områden som till någon del låg inom 500 m
från Mälarens strandlinje. Detta område är mycket större än påverkansområde
som identifierats med hjälp av satellitbildskarteringen. GIS-materialet med Naturaområdena kommer från Länsstyrelserna och har distribuerats av Sweco Position
AB (GIS-data Projekt Slussen). Det var 83 områden.
50 naturreservat ligger i eller intill Mälaren. Dessa bearbetades på samma sätt som
Natura 2000-områden. Ungefär 30 av naturreservaten ligger inom Natura 2000områden.
Steg 2
I GIS (ArcView 9.2, Spatial analyst) gjordes ett arealutdrag för varje Natura 2000område av hur stora arealer av varje vegetationsklass från satellitbildskarteringen
som fanns inom påverkansområdet.
En matris skapades med information om Natura 2000-områdena; areal
vegetationsklasser, objektets areal, ingående Natura-habitat och arter (Natura 2000arter och andra känsliga arter med koppling till vattenregimen nämnda i
bevarandeplanen) och särskilda påpekande i bevarandeplanen med koppling till
vattenregleringen.
Följande Natura-habitat har Calluna definierat har uppenbar koppling till
vattenregimen och därmed hög sannolikhet att kunna påverkas av ny
vattenreglering:
• Naturligt eutrofa sjöar med nate eller dybladsvegetation (3150)
• Oligo-mesotrofa sjöar med strandpryl, braxengräs eller annuell vegetation på
exponerade stränder (3130)
• Fuktängar med blåtåtel eller starr (6410)
• Svämlövskog (9750)
Utifrån uppgifterna i matrisen gjordes en fyrgradig klassning (0-3) av i vilken grad
bevarandevärdena i objekten har hög sannolikhet att kunna påverkas av ny
vattenreglering. (Oavsett om det kan vara positiv eller negativ konsekvens.).
1:or. Har stora arealer, ungefärligen > 30 hektar av fokushabitaten från
vegetationskarteringen och Natura-habitat med uppenbar koppling till
vattenregimen (dock inte bara vattenhabitat 3150, 3130). De allra flesta objekten har
dessutom dokumenterade förekomster av Natura 2000-arter som kan påverkas av
den nya regleringen samt särskilda påpekanden om Mälarens vattenregim i
bevarandeplanen.
Fyra objekt bedömdes som 1:or av Calluna trots att de inte uppfyller ovanstående
kriterier. Ridöarkepelagen i Södermanlands län är ett stort Natura-område men har
inga Natura-habitat enligt flygbildstolkningen och mycket små arealer enligt
bevarandeplanen. Men området är anmält enligt fågeldirektivet och ligger i
Ramsarområdet och har stora arealer av projektets fokushabitat. Landholmarna i
Upplands län innehåller ”bara ca 16 ha” av Natura-habitatet ”fuktäng med blåtåtel
eller starr (6410)” men är en dokumenterat viktig strandängsfågellokal som betas
av nötdjur. Broviken har bara vattenhabitatet 3150 anmält men har angränsande
strandängshabitat
skyddat
i
naturreservat.
Där
pågår
omfattande
restaureringsåtgärder bl.a. efter att en invallning rivits och naturvärdena i hela
strandzoneringen har därmed beaktats. Sörfjärden strand innehåller enligt
Naturvårdsverkets flygbildstolkning bara 5 hektar Natura-habitat ”fuktäng med
blåtåtel eller starr (6410)” men har enligt bevarandeplanen även 126 hektar 3150
Naturligt eutrofa sjöar med nate och har dokumenterat värdefull submers
vegetation enligt Länsstyrelsen.
2:or: a) Medelstora arealer (ca 10-30 ha) av Natura-habitat med uppenbar koppling
till vattenregimen och/eller projektets fokushabitat. Dessa arealer Natura-habitat
är inte vattenhabitat (3150 eller 3130). De allra flesta objekt har dessutom
dokumenterade förekomster av arter (våtmarksfåglar, småsvalting m.fl.) med
koppling till vattenregimen och många har dessutom betydande arealer
vattenhabitat.
b) Områden som endast innehåller stora vattenområden som är eutrof eller mesooligotrof sjö (Natura-kod 3150, 3130). De kan också innehålla Natura-arter.
c) Endast dokumenterade och goda förekomster av Natura-arter men inga Naturahabitat eller ringa mängd av projektets fokushabitat. (Endast ett objekt som
innehåller småsvalting).
3:or: Har små arealer av Natura-habitat eller fokushabitat och små eller osäkra
förekomster av Natura-arter.
0:or: Objektet har inte någon koppling till vattenregimen. Här finns exempelvis
områden som över huvudtaget inte låg inom påverkansområdet och därmed fick
noll hektar av satellitbildskarteringens strandvegetationsklasser.
Denna kategorisering och bedömning har kommit att justeras något efter kontakter
med Länsstyrelserna.
För naturreservaten har naturtyperna som anges i naturreservatsbeslut och
databasen ”skyddad natur” varit utgångspunkt. Bland de naturreservat som inte
är Natura 2000-områden återfinns inga områden som krävt fördjupad analys
därför att strandmiljöer (naturtyper) som påverkas av Mälarens reglering saknas.
Steg 3
Calluna har avgränsat utredningsarbetet. Objekt som bedöms som 1:or vad avser
grad av påverkan av ny reglering konsekvensbedöms vidare med en utredning för
varje objekt.
Använda underlag
Vid bedömningarna av de olika regleringsalternativens påverkan på Mälarens
strandmiljöer har viktiga underlag varit Projekt Slussens satellitbildskartering av
strandvegetation utförd av Metria, det påverkansområde som kunde avgränsas
utifrån
vegetationskarteringen
samt
Naturvårdsverkets
databas
med
flygbildstolkade Natura 2000-habitat ”Basinventering av Natura 2000 och
skyddade områden”.
Till databasen finns en manual som hör till databasleveransen ”Basinventering av
Natura 2000 och skyddade områden. Utkast 2008-04-14”. Kontaktperson är Birgitta
Olsson på Metria. Projektet har i januari 2009 från Metria/Naturvårdsverket
erhållit ett utdrag från databasen. Utdraget innehåller ytor inom av Metria
definierat karteringsområde för Projekts Slussens satellitbildskartering (se nedan).
Databasen innehåller flygbildstolkning av Natura 2000-områdena och har
avgränsat Natura 2000-habitat samt även icke-Natura-habitat inom Naturaområde. Basinventeringen är ett pågående projekt och Länsstyrelserna ska granska
och verifiera det flygbildstolkade materialet. Databasen ska uppdateras efter
Länsstyrelsernas granskning men det är inte gjort än för Mälaren. Ett av syftena
med basinventeringen av Natura-habitat är att korrigera fel i de arealer Naturahabitat som är anmälda till EU. Trots att basinventeringen över Natura-habitat inte
är klar än har det varit en stor hjälp för Calluna att använda flygbildstolkningen
eftersom den erbjuder ett rumsligt material över Natura 2000-habitat och deras
utbredning och i många fall kan betraktas som mer aktuell än bevarandeplanernas
arealuppgifter. Tidigare fanns bara arealsiffror i Länsstyrelsernas bevarandeplaner
och en databas hos Naturvårdsverket med procentfördelning av habitat inom
Natura-områdets gränser. Arealuppgifter i bevarandeplanen kan alltså skilja sig
från den flygbildstolkade basinventeringen. Calluna har, med ovanstående
motiveringen, utgått från flygbildstolkade arealer i konsekvensbedömningen av
den nya vattenregleringen.
Vegetationskarteringen från satellitbild urskiljde 14 olika strandvegetationsklasser
och bland dessa finns de fokushabitat (i öppna våtmarker) som Calluna definierat
för konsekvensbedömningen; submers vegetation, flytblad, vassar, blå bård,
starrmad, fuktäng med tuvtåtel och övrig strandnära gräsbetesmark.
Påverkansområdet omfattar vegetationsklasser från satellitbildskarteringen med
naturlig vegetation (ej åker, hårdgjord mark, golfbanor etc.) i gradienten från öppet
vatten till gräsmarker inom en zon som hänger samman med Mälarens vattenyta.
Öppet vatten ingår i avgränsning för påverkansområdet men påverkas inte direkt
av vattenståndsvariationer och därmed inte heller av Mälarens nya
vattenreglering. För att på kartor på ett enkelt sätt kunna visa påverkansområdet
har ändå öppet vatten fått ingå. (För närmare metodbeskrivning av
satellitbildskarteringen och definition av påverkansområdet se Koffman &
Lundkvist 2009). Vegetationskartering och påverkansområdet täcker i stort sätt
hela Mälaren men några mindre områden saknas där satellitdata inte fanns. (Dessa
missade områden ligger främst i sydligaste delen av Sörfjärden och sydligaste
delen av södra Björkfjärden).
Skog har inte karterats i Projekt Slussens vegetationskartering och finns således
heller inte med inom påverkansområdet. En helt separat satellitbildskartering
gjordes dock för svämlövskog (vilket inte alltid motsvarar Natura 2000-habitatet
svämlövskog). Metoden att kartera svämlövskog baseras på en analys av dränkta
områden vid högvatten i kombination med en klassning av lövskog. Svämlövskog
har inte kunnat utvärderas i fält. Den täcker inte in Ekoln och Ekolsundsviken
eftersom satellitbilder från tid med vårhögvatten saknades.
Calluna har granskat bevarandeplaner, skötselplaner för ingående naturreservat
och en rad andra dokument som rör områdena.
För objektet Askö-Tidö har också uppgifter hämtats från rapporten Askövikens blå
bård, och Life-projekt 2004-2008. (Johansson & Rehnberg 2008 respektive
Journalistgruppen Media 21 AB),
För vattenhabitatet 3150 har uppgifter om arter och bevarandestatus i objekten
Askö-Tidö, Strömsholm, Engsö och Ridö hämtats från en basinventering av
submersa makrofyter som utfördes 206 (Olsson 2008).
Bedömda Natura 2000-områden
Natura 2000-områden med förekomst av arealer > 10 hektar av naturtyper som kan
påverkas av Mälarens reglering.
(Områden som klassificerats som 1:or eller 2:or enligt ovan)
Västmanlands län
1.
Askö-Tidö SE0250095
2.
Engsö SE0250009
3.
Ridöarkipelagen SE0250008
4.
Strömsholm SE0250005
5.
Frösåker SE0250145
6.
Lindöberget, väst SE0250133
7.
SundängenSE0250161
Uppsala län
1.
Landholmarna SE0210221
2.
Stora och Lilla Ullfjärden SE0210341
3.
Biskops-Arnö SE0210266
4.
Ekillaåsen SE0210230
5.
Norra Björkfjärden västra SE0210219
Stockholms län
1.
Broviken SE0110130
2.
Asknäsviken SE0110377
3.
Norra Björkfjärden ost SE0110109
Södermanlands län
1.
Ridö-Sundbyholmsarkipelagen SE0220077
2.
Lindön SE0220363
3.
Segersön SE0220182
4.
Sörfjärden-strand SE0220087
Avförda Natura 2000-områden och naturreservat
Områden som inte utretts vidare är Natura 2000-områden med små arealer,
sammantaget mindre än tio hektar, av de naturtyper som påverkas av Mälarens
reglering eller Natura 2000-områden som inte påverkas av Mälarens reglering men
som ligger inom påverkansområdet. (Områden som klassificerats som 3:or eller
0:or enligt ovan). Hit hör också samtliga naturreservat som inte är avsatta som
Natura 2000-områden.
Västmanlands län
1.
Fullerö SE0250144
2.
Kalvholmen SE0250006
3.
Ekholmen SE0250136
4.
Häggholmen SE0250134
5.
Hästholmarna SE0250010
6.
Lindholmen SE0250135
Naturreservat som inte sammanfaller med Natura 2000-områden:
1. Jägaråsen
2.
Björnön/Johannisberg
Uppsala län
1.
Arnö huvud SE0210234
2.
Fånö SE0210343
3.
Grönsö SE0210252
4.
Hjulsta säteri SE0210165
5.
SandhagenSE0210255
6.
Sandviksåsen SE0210218
7.
Tedarön SE0210236
8.
Veckholms prästholme SE0210083
9.
Bryggholmen SE0210290
10. Haga ekbackar SE0210300
11. Hjälstaviken SE0210077
12. Kalmarnäs SE0210217
13. Morga SE0210297
14. Röllingen SE0210081
15. Wik SE0210310
1. Härjarön
Stockholms län
1.
Adelsö prästgård SE0110182
2.
Bornsjön SE0110114
3.
Broknapparna SE0110176
4.
Edeby ekhage SE0110188
5.
Ekdalen SE0110192
6.
Gåseborg SE0110174
7.
Hammaren NyborgSE0110341
8.
Hebbokärret SE0110153
9.
Judarskogen SE0110172
10. Jurstaholm SE0110322
11. Kiholm SE0110323
12. Korpberget SE0110020
13. Kärsö SE0110156
14. Kronhagen SE0110195
15. Lina SE0110164
16. Lovö-KärsöSE0110186
17. Sturehov SE0110181
18. Svalgarn SE0110031
19. TalbystrandSE0110332
20. Tofta SE0110193
21. Vassviken, Kaggeholm SE0110187
22. Vällinge lund SE0110309
23. Väsby hageSE0110112
24. Älggården SE0110194
1.
Ådö-Lagnö
2.
Stäketskogen
3.
Västerängsudd
4.
Rävsta
5.
Sättra gård
6.
Huvududden
7.
Husby
8.
Bonavik
9.
Björkö
Södermanlands län
1.
Askholmen SE0220343
2.
Säbyviken-Bädarn SE0220354
3.
Tynnelsö-Prästholmen SE0220370
4.
Bråtorpslund SE0220250
5.
Fiholm SE0220226
6.
Gripsholm SE0220085
7.
Gorsingeholm SE0220199
8.
Hasta SE0220514
9.
Gorsingeholmskullarna SE0220443
10. Tynäs SE0220320
Naturreservat som inte sammanfaller med Natur-2000 områden:
1.
Götön
2.
Stora Härnön
3.
Gripsholms hjorthage
4.
Torparudden
5.
Norrby kyrkskog
Avförda och ej utredda naturtyper
Naturtyper vars bevarandevärden inte påverkas av Mälarens reglering.
• Trädklädda betesmarker (9070, 9072 och 9073)
• Artrika stagg-gräsmarker nedanför trädgränsen(6230))
• Artrika silikatgräsmarker nedanför trädgränsen (6270)
• Högörtsamhällen (6430)
• slåtterängar i låglandet (6510)
• Obestämd västlig taiga (9010)
• Västlig taiga barrblandskog (9015)
• Västlig taiga blandskog (9016)
• Västlig taiga triviallövskog (9017)
• Boreonemoral ädellövskog (9020)
• Näringsrik granskog/västlig taiga (9050 och 9830)
Ramsarområden
Ramsarområdet Asköviken-Sörfjärden i Södermanlands och Västmanlands län har
bedömts enligt samma metod som Natura 2000-områden med stora förekomster av
naturtyper och arter som påverkas av Mälarens reglering. Området är viktigt både
för arter som häckar i Mälarens strandmiljöer och de som rastar.
Hjälstaviken är också ett ramsarområde tillika Natura 2000-område och
naturreservat.
Naturtyper
mm.
har
analyserats
men
inte
vidare
konsekvensbedömts eftersom Hjälstaviken har en egen reglering som är skild från
Mälarens.
Bedömda fågelarter
Mälarens öppna strandmiljöer och strandnära vatten är viktiga för många
fågelarter. Förutsättningarna för arter upptagna på fågeldirektivets bilaga 1 och i
Sverige rödlistade fåglar har bedömts i de fall deras huvudsakliga miljö är öppna
strandmiljöer och strandnära vattenunder häckning eller som rastlokal.
Fåglar behandlas i fyra grupper:
• Vadare och änder som häckar vid Mälarens stränder
• Vadare och änder som rastar vid Mälarens stränder
• Arter som häckar eller födosöker i vassen
• Måsfåglar
• Flyttande gäss
De bedömda arterna häckar i huvudsak öppna strandmiljöer eller strandnära och
födosöker också där eller i Mälaren. Även fåglar som rastar under flytten bedöms.
Stora delar av populationerna av vadare som rör sig över Sverige passerar
Mälardalen och använder Mälarens strandängar som rastlokal.
Bedömda arter
Arter vars förutsättningar för häckning, födosök och rastmöjligheter vid Mälarens
strandängar som bedömts därför att deras miljö kan antas påverkas av Mälarens
reglering:
• A007* svarthakedopping
• A021 rördrom • A081 brun kärrhök • A119 Småfläckig sumphöna (VU)
• A 197Svarttärna (VU)
• A177 dvärgmås
• A 151brushane (VU)
• A166 grönbena • A 154dubbelbeckasin (NT)
• A193 fisktärna
• årta(VU)
• skedand • stjärtand (NT)
• brunand (NT)
• snatterand
• tofsvipa
• enkelbeckasin
• sydlig gulärla(VU)
• rödbena
• rödspov
De arter som är listade enligt fågeldirektivets bilaga 1 som särskilt skyddsvärda
fågelarter har en kod som börjar med A följt av tre siffror (t.ex. A 007 för
svarthakedoppping).
En samlad bedömning har gjorts för flyttande vadarfåglar: dvärgbeckasin,
gluttsnäppa, mosnäppa, svartsnäppa, större och mindre strandpipare, kärrsnäppa,
myrsnäppa, rödspov (CR) och rödbena. Dessa arter av vadare nyttjar Mälarens
strandängar vid flyttning (Tjernberg muntl).
Av f ö r d a f å g e l a r t e r l i s t a d e i f å g e l d i r e k t i v e t
I de Natura 2000-områden som utretts anges i några fall i bevarandeplanerna
några fågelarter listade i fågeldirektivet som förekommer i strandmiljöer:
• A 122 kornknarr (NT)
• A 068 salskrake (NT)
• A 140 ljungpipare
• A 094 fiskgjuse
• A 075 havsörn (NT)
• A 103 pilgrimsfalk (VU)
• Flyttande gäss
Övriga bedömda arter
• Småsvalting (habitatdirektivet)
• Produktion av ryggradslösa djur
• Grön mosaiktrollslända (habitatdirektivet)
• Guldgrön sammetslöpare (habitatdirektivet)
• Signalkräfta
• Fiskarter som leker tidigt i grunda vatten
• Fiskarter som leker sent i grunda vatten
• Groddjur
• Utter (med avseende på passage vid Mälarens utlopp) (habitatdirektivet)
• Vandrande fisk (med avseende på passage vid Mälarens utlopp)
Referenser
Askling J., Hebert M., Koffman A., Lundkvist E. & Sandsten H. 2010. Projekt
slussen – Ny reglering av Mälaren – Konsekvensbedömning av strandnära
naturmiljön. Calluna AB, Stockholm.
Gustafsson, A. 2007. Småsvalting i Mälaren. Läge och trender i Stockholms län.
Rapport 2007:33.
Johansson E, och Rehnberg M, 2008: Askövikens ”Blå bård”; Detaljplan för
restaurering och löpande skötsel, reviderad version, Länsstyrelsen i
Västmanlands län Miljöenheten.
Journalistgruppen Media 21 AB: LIFE-projekt 2004-2008, Länsstyrelsen i
Västmanlands län.
Koffman A., & Lundkvist E. 2009. Ny reglering av Mälaren. Utredning av
konsekvenser på strandmiljön. Underlagsrapport till MKB. Reglering
version Fas 2c. Calluna AB, Stockholm.
Olsson, A. 2008. Submersa makrofyter i Mälaren 2006. Basinventering Natura
2000 samt Miljöövervakning. Länsstyrelserna i Västmanlands,
Södermanlands och Uppsala län. Mälarens Vattenvårdsförbund.
Rehnberg, M. 2007. Våtmarksberoende fåglar vid Asköviken, inventeringsresultatet 2007. Länsstyrelsen i Västmanlands län.
MUNTLIGA REFERENSER
Hansson C. Länsstyrelsen i Västmanlands län
Lindberg M. Länsstyrelsen i Uppsala län
Nordin, M. Länsstyrelsen i Stockholms län
Rydberg H. Länsstyrelsen i Södermanlands län
Tjernberg, M. Artdatabanken
DIGITALT MATERIAL
Bevarandeplaner för Natura 2000-områden i Stockholms län:http://www.ab.lst.se/
templates/InformationPage____9707.asp
Bevarandeplaner för Natura 2000-områden i Uppsala län: http://www.c.lst.se/
templates/Page.aspx?id=2747
Bevarandeplaner för Natura 2000-områden i Södermanlands län: http://www.lst.se/
sodermanland/amnen/Naturvard/Natura2000/Bevarandeplaner.htm
Bevarandeplaner för Natura 2000-områden i Västmanlands län: http://
www.lansstyrelsen.se/vastmanland/amnen/Naturvard/Skyddad+natur/Natura+2000/
Natura+2000-områden+i+Västmanlands+län/
Information om rödlistade fåglar: http://snotra.artdata.slu.se/artfakta/
GetSpecies.aspx?SearchType=Advanced
Uppgifter om naturtyper i naturreservat från: http://www.naturvardsverket.se/sv/
Arbete-med-naturvard/Skydd-och-skotsel-av-vardefull-natur/Skyddad-natur/
OPUBLICERAT DIGITALT MATERIAL
GIS-data Projekt Slussen. Kontaktperson: Mats Dunkars, Sweco Position Position
AB.
Naturvårdsverkets databas med flygbildstolkade Natura 2000-habitat
”Basinventering av Natura 2000 och skyddade områden”. Kontaktperson: Birgitta
Olsson, Metria.
Strandvegetationskartering samt svämlövskogskartering runt Mälaren med hjälp
av satellitbild. Kontaktperson: Sandra Wennberg, Metria och Anna Koffman,
Calluna AB.
Calluna AB
Linköpings Slott 582 28 Linköping
www.calluna.se, info@calluna.se
Telefon: 013-12 25 75. Fax: 013-12 65 95

Projekt Slussen – Ny reglering av Mälaren

Transcription

Similar documents

Kartguide etapp 1 KP

Callunabladet_2012-2

Yttrande över förslag till naturreservat i Karsvreta Träsk