Samrådshandling MB3

Transcription

Samrådshandling MB3

Markbygdens Vindkraftpark, Etapp 3
Samrådshandling
2014-01-10
Förord
Regeringen beslutade 4 mars 2010 att bevilja tillåtlighet för upp till 1101 vindkraftverk med 200 m totalhöjd. Området mäter 450m2 och ligger i Piteå kommuns inland på en höjdplatå som i utredningen fått samlingsnamnet Markbygden. Som grund för beslutet ligger många års vindmätningar, kunskapsinhämtande, samråd och beräkningar.
Inför regeringens prövning av tillåtligheten upprättades en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) för hela vindkraftparken. Denna skulle sedan fördjupas etappvis för länsstyrelsens fortsatta handläggning och tillståndsprövning.
Denna handling – Markbygdens vindkraftpark, Etapp 3, Samrådshandling – utgör grunden till en miljökonsekvensbeskrivning för områdets tredje etapp. Etapp 3 utgörs idag av ca 450 vindkraftverk vilket gör det
till ett av de största vindkraftprojekten i Sverige. Handlingen är även en fördjupning på tidigare ingivna handlingar och kan ses som en komplettering av ”MKB 2008-05-26, Vindkraft i Markbygden – ett regionalt
industriprojekt inom förnyelsebar energi”.
Denna samrådshandling är en nulägesbeskrivning av området kring Etapp 3 samt en beskrivning av den planerade verksamheten. Denna handling kommer således framgent, efter genomförda samråd, att utvecklas
till en miljökonsekvensbeskrivning där etableringens konsekvenser och bolagets anpassningsåtgärder redovisas..
För Markbygden Vind AB
2014-01-10
Caroline Lithner
Projektledare Etapp 3.
Markbygden Vind AB
Markbygdens vindkraftpark, Etapp 3 Samrådshandling
Arbetsgrupp
Svevind:
Kristina Falk
Caroline Lithner
Helena Karlsson
Caroline Lundgren
Petter Juto
Tyréns AB:
UppdragsansvarigAnnika Lindberg
KulturmiljöTerese Fast
Johanna Alton
LandskapsanalysAnnika Lindberg
Rennäring
Lena Ramström
Annika Lindberg
MiljökvalitetsnormerNils Hansson
LjudÖrjan Lindholm
GIS Lena Ramström
Rapport/LayoutAnnika Lindberg
Enetjärn Natur AB:
NaturmiljöNiklas Lindberg Alseryd
Sofia Lund
Charlotte Nauclér
Johan Lindberg
Advokatfirman Åberg & Co:
JuridikNils Ryrberg
Hanna Tynkkynen
Omslagsbild
Vy mot Norra Tjärnliden från Svartliden norr om Etapp 3.
Foto Tyréns AB.
2
MARKBYGDENS VINDKRAFTPARK, ETAPP 3 - SAMRÅDSHANDLING
Icke teknisk sammanfattning
De simulerade optimeringar av parklayout som gjorts visar att
det ur teknisk synpunkt och med hög grad av hänsyn till skyddsvärda områden är möjligt att bygga upp till 452 vindkraftverk i
Etapp 3. I den tekniska beskrivningen (kap. 3) utgår vi från två
exempel på turbiner som idag finns tillgängliga på marknaden,
E101 och E126. Oaktat turbintyp blir Etapp 3 ett av de största
landbaserade vindkraftprojekten hittills i Sverige
Markbygden har ovanligt goda förutsättningar för storskalig
vindkraftsproduktion. Flera faktorer samverkar till att skapa
dessa:
Områdets förutsättningar
I Markbygden, Piteå kommun, planerar Markbygden Vind (dotterbolag till Svevind) vad som kan bli den största landbaserade
vindkraftparken i Europa och kanske i världen.
• goda vindförhållanden
• stora områden är utpekade som riksintresse för vindkraft
• området är glesbefolkat
• det finns förhållandevis få motstående intressen
• närhet till överliggande elnät
• utgörs av ett stort, sammanhängande område
• få markägare
Bolaget har av regeringen i beslut 2010-03-04, fått tillåtlighet
för anläggande av högst 1 101 vindkraftverk med en totalhöjd
av 200 m enligt 17 kap miljöbalken. Anläggningen är därmed
tillåtlig enligt bestämmelserna i miljöbalken. Regeringen har
överlämnat ärendet till Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Norrbottens län för fortsatt prövning av bolagets ansökan
om tillstånd enligt miljöbalken.
Ett dotterbolag till Svevind Holding AB har även fått tillstånd
och byggt 12 verk vid pilotanläggningen Dragaliden, som ligger i
direkt anslutning till den kommande vindkraftparken. Dragliden
ger värdefulla erfarenheter inför den storskaliga utbyggnaden.
Tillstånd finns även för 8 verk på Stor-Blåliden.
Bolaget har i den fortsatta handläggningen av tillståndsärendet
delat upp det 450 km2 stora området i etapper.
Tillstånd att uppföra och driva 314 vindkraftverk inom Etapp
1 i Markbygden vann laga kraft 2012-10-16, enligt Mark och
miljödomstolens beslut i ärendet (Mål nr M 116-12).
För Etapp 2 har tillståndsansökan avseende upp till 440 vindkraftverk lämnats till Miljöprövningsdelegationen vid Länsstyrelsen i Norrbotten 2013-03-21, vilken kompletterats 2013-09-25,
2013-11-01 samt 2013-12-19.
Markbygden utgörs av ett stort område med flacka höjder mellan Rokån i norr och Åbyälven/Klubbälven i söder. Området är
präglat av storskaligt skogsbruk. Utredningsområdet för Etapp 3
består av ett antal långsträckta, skogklädda höjdryggar, åtskiljda
av lägre partier med myrmarker. Terrängformerna är generellt
stora, mjukt och runt formade med få dramatiska inslag.
Inom och i närheten av Etapp 3 finns fritidshus, några permanent boende samt jakt-/och skogskojor.
Inom Etapp 3 finns riksintressen för vindkraft och riksintresse
för rennäringen. Ett antal mindre biflöden till Åbyälven finns
inom området för Etapp3 och dessa ingår i Åbyälvens Natura
2000-område. Åbyälvens huvudfåra tangerar också etappområdets gräns i söder. I områdets närhet finns några små skogsreservat som även omfattas av Natura 2000 samt ett biflöde som
hör till Byskeälvens Natura 2000-område. Inga riksintressen för
naturvård finns i nära anslutning till Etapp 3.
För rennäringen finns strategiska områden av riksintresse nordost respektive sydväst om Etapp 3. Flyttleder av riksintresse går
genom etappens sydöstra del samt norr om etappen.
Skogarna i Etapp 3 är barrdominerade och överlag ganska
unga. De är starkt präglade av skogsbruk och mestadels av trivial typ. Skogar med höga naturvärden har identifierats genom
inventeringar, men andelen sådan skog i området är mycket liten.
De största arealerna med höga naturvärden i Etapp 3 utgörs av
våtmarker, t.ex. längs Rokåns dalgång.
Faunan och floran i området domineras helt av allmänna och
utbredda arter. Det finns dock förekomster i eller nära området av
ett antal känsliga och utpekade arter enligt artskyddsförordningen, t.ex. vissa våtmarksfåglar, kungsörn, björn och fladdermöss,
vilket motiverar en hänsynsfull planering.
Områden med särskilt känslig landskapsbild finns längs Rokåns
dalgång, Stor-Flötuberget, Lillforsberget och Tällbergets västsida
mot Åbyälvens dalgång.
I området finns det ett antal fasta fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar som skyddas enligt lagen om kulturminnen (KML). Samiska lämningstyper som visten och gravar samt
förhistoriska lämningar och lämningar från historisk tid finns i
och kring utredningsområdet. Ett antal värdestråk och värdeområden har identifierats. Dessa är koncentrerade till Åbyälvens och
Rokåns dalar.
Skoterleder finns genom området mellan Långträsk och Roknäs, samt mellan Storgranliden och Björkliden.
Etableringen
Placeringen av verken och dragningen av vägarna inom Etapp 3
kommer att göras med hänsyn till de motstående intressen som
finns. Av detta skäl har placering av verk i preliminärt utkast på
parklayout uteslutits i närhet av sjöar och värdefulla våtmarker,
allmänna vägar, skyddsvärda kulturmiljöer, områden med höga
naturvärden samt Natura 2000 områden.
För byggande av verken behöver ca 11 mil av det befintliga
skogsbilvägnätet rustas upp, och ytterligare ca 20 mil väg måste
byggas. Varje verk byggs på ett fundament om ca 1 000-1200 m3
betong. I anslutning till fundamentet byggs en ca 4 700-7000 m2
stor uppställningsyta, beroende på storlek och typ av verk, för de
kranar som monterar verket.
Verken levereras i delar och varje vindkraftverk kräver ca 100
transporter från Haraholmen, Piteå. Antalet transporter för
fundament är ca 200 per vindkraftverk. Därtill kommer transporter för uppbyggnad eller förstärkning av vägar inom området för
Etapp 3.
Under byggfasen kommer ett antal kringanläggningar, byggbaracker och servicebyggnader att uppföras. Även ytor för tillfällig
lagring av material kan komma att uppföras.
El från verken distribueras företrädesvis via markförlagd kabel
till transformatorstationer i parken, där spänningen transformeras upp. Kraften leds vidare via luftledning (ca 130 kV) vilket
kan kräva en upp till 100 m bred ledningsgata. Anslutning till
stamnätet görs sedan via befintlig transformatorstation i Råbäcken öster om etapp 3.
SAMMANFATTNING
För att genomföra omställningen till ett hållbart samhälle har
Sverige satt upp en nationell planeringsram för vindkraft motsvarande en årlig produktion av vindel på 30 TWh år 2020, varav 20
TWh på land. År 2011 översteg vindkraftens produktion av el för
första gången 6 TWh.
3
Läsanvisning
Till varje ansökan om tillstånd enligt miljöbalken skall bifogas en miljökonsekvensbeskrivning (MKB). Denna skall vara av
sådan omfattning att konsekvenserna av planerad verksamhet kan
bedömas och att projektets uppfyllelse av miljökvalitetsnormer
och miljömål framgår. En MKB kommer att tas fram för Markbygdens vindkraftpark, Etapp 3. MKBn är en komplettering och
fördjupning av den övergripande MKBn som ingick i regeringens
prövning av projektets tillåtlighet
I processen att ta fram MKB ska samråd hållas. Denna samrådshandling utgör underlag för de formella samråden. Samrådshandlingen delges en vid krets av myndigheter, organisationer
och sakägare.
Samrådshandlingen ger en fördjupad redovisning av de miljömässiga förutsättningarna för Markbygdens Vindkraftpark,
Etapp 3.
I kommande MKB redovisas konsekvenserna av den verksamhet
som planeras inom och i direkt anslutning till vindkraftparken.
Samrådshandlingen inleds med en sammanfattning av förutsättningarna och områdesbeskrivningen. Därefter följer denna
läsanvisning och innehållsförteckningen.
Kapitel 1. I inledningen redovisas bakgrunden till projektet,
information om bolaget och dess satsning i Markbygden, samhällets energimål samt tillståndsprocessen.
LÄSANVISNING
Kapitel 2. Kapitlet ger en orientering av de nuvarande förhållandena. I områdesbeskrivningen redovisas först översikligt
de förutsättningar som råder i hela området för Markbygdens
vindkraftpark därefter förutsättningarna för Etapp 3. De rådande
förutsättningarna beskrivs med avseende bland annat på markanvändning, landskap, naturvärden, kulturmiljöer och friluftsliv.
4
Kapitel 3. Teknisk beskrivning redovisar ett preliminärt exempel
på parklayout, vindklimatet, vindkraftverk, lokaliseringsprinciper
och hur verken kommer att byggas. Vidare redovisas de principer
som kommer att tillämpas för byggande av vägnätet och elnätet
inom parken, samt de kringanläggningar som blir aktuella under
bygg- och driftskedet. Slutligen redovisas även hur verken skall
avvecklas när de har tjänat ut.
Kapitel 4. Bedömningsgrunder och generella anpassningsåtgärder. I samrådshandlingen ingår kapitel som beskriver den metod
som kommer att användas vid framtagandet av MKB samt de
generella anpassningsåtärder som vidtas i form av hänsynsytor.
Dokumentet avslutas med en lista över de referenser som nyttjats i arbetet med framtagandet av samrådshandlingen.
Innehåll
3 Markbygdens vindkraftspark, Etapp 3 55
3.1
Anläggningsområdet och parklayout
55
3.2
Vindklimatet 57
1.1
Bakgrund 6
3.3
Vindkraftverk
58
1.2
Bolaget Markbygden Vind AB
6
3.4
Fundament
59
1.3
Samhällets framtida energianvändning
6
3.5
Uppställningsplatser
60
1.4
Markbygdens vindkraftpark
6
3.6 Vägar
61
1.5
Tillståndsprocessen 8
3.7
Elnät
62
1.6
Syfte och avgränsning
8
3.8
Fiber/ IT
65
9
3.9
Materialbehov
65
9
3.10 Transporter
66
2Områdesbeskrivning
2.1
Markbygden idag
2.2
Riksintressen
12
3.11 Service och underhåll
67
2.3
Natura 2000 och naturreservat
14
3.12 Avveckling och återställning
68
2.4
Miljökvalitetsnormer
17
3.13 Kringanläggningar
68
2.5
Kommunala, regionala planer
19
2.6
Infrastruktur
21
3.14 Investeringar utanför Markbygdens vindkraftpark
69
2.7
Övrig mark- och vattenanvändning
22
2.8
Geologi
23
2.9
Rennäring
25
4.1
Metodik och bedömningsgrunder
71
2.10 Landskapsbild
28
4.2
Hänsynsytor, generell anpassningsåtgärd
72
2.11 Naturmiljö
35
2.12 Kulturmiljö
44
2.13 Friluftsliv och turism
53
3.15 Tidplan
70
4 Bedömningsgrunder och generella anpassningsåtgärder
71
5Referenser
76
INNEHÅLL
Icke teknisk sammanfattning
3
Läsanvisning4
1Inledning
6
5
1Inledning
Inledningen beskriver bakgrunden för arbetet med miljökonsekvensbeskrivningen. Här presenteras även bolaget
och dess satsning i Markbygden. Vidare beskrivs samhällets
energimål samt tillståndsprocessen.
1.1Bakgrund
Vindkraften är förnybar och inga utsläpp av luftföroreningar sker
vid elproduktionen. Energianvändningen vid tillverkning och
byggande av vindkraftverk och anslutande infrastruktur är också
begränsad vilket gör att utsläppen under verkets hela livscykel är
mycket små. Storleken på energianvändning och utsläpp beror på
systemgränser, platsens förutsättningar och typ av vindkraftverk.
En uppskattning för verken på Dragaliden är att de efter 7-11
månader ”betalat” tillbaka den energi som krävts för produktion
och uppförande vilket får anses som mycket bra jämfört med till
exempel elproduktion med fossila bränslen som alltid går minus.
INLEDNING
Under de senaste 10 åren har ökningen av vindkraftens årsproduktion varit snabb. Den svenska vindkraftens årsproduktion var
under 2010 ca 3,8 TWh, vilket motsvarade ca 2,5 % av Sveriges
totala elproduktion. År 2011 översteg för första gången vindkraftens totala årsproduktion 6 TWh. Preliminära produktionssiffror
för år 2012 visar att vindkraften producerade drygt 7 TWh el
med en installerad effekt på knappt 4 000 MW. Det utgör ca 5 %
av elanvändningen i Sverige (källa Svensk Energi). Potentialen att
bygga ut vindkraften ytterligare är mycket stor.
6
Markbygden Vind AB planerar att etablera upp till 1101 vindkraftverk i de västra delarna av Piteå kommun, mellan Åbyälven
i söder och Lillpiteälven i norr. Detta är det ca 450 km2 stora
Markbygdenområdet, ett långsträckt, svagt välvt höjdparti med
mycket goda förutsättningar för vindkraft. Området korsas även
av tre kraftledningar som kan användas för överföring av el. Fullt
utbyggd kommer vindkraftanläggningen att ge ett betydande
tillskott (ca 12 TWh) till Sveriges behov av el och den kommer
att innebära positiva samhällseffekter för hela regionen.
Denna samrådshandling behandlar den tredje etappen av Markbygdensatsningen; upp till 452 vindkraftverk på 150 km2. Etapp
3:s planerade utbredning i relation till hela projektet framgår av
översiktskarta i figur 1.1.1. Vindförhållanden i Etapp 3 är så goda
att varje verk á 3 MW beräknas producera hushållsel till 1800
hushåll per år, beräknat utifrån ett hushålls förbrukning om 5000
kWh/år. Detta innebär att Etapp 3 ger ström motsvarande behovet hos 800 000 hushåll och inte bara försörjer Piteå med omnejd
med ren el, utan även bidrar med förnybar energi till hela landet.
Från vindkraftverken kommer elkraft att ledas genom 33 kV
markförlagda kablar som sedan samlas upp i ett antal transformatorstationer inom parken till ett 130 kV-uppsamlingsnät. Elektriciteten matas in på stamnätet via transformatorstationen vid
Råbäcken ca 6 km öster om Etapp 3.
1.2 Bolaget Markbygden Vind AB
Markbygden Vind AB och Svevind AB är dotterbolag till Svevind Holding AB som är ett privatägt företag inom vindkraftbranschen med säte i Umeå. Svevind planerar, utvecklar, säljer
och driver landbaserade vindkraftsprojekt.
Markbygden Vind AB som bildats för Markbygdenprojektet ägs
till 25% av Enercon, som är en av världens största vindkraftstillverkare. Kontraktet mellan bolagen innebär samarbete vid projekteringen av Markbygdenprojektet och en leveransgaranti av verk
till projektet i byggfasen.
av ambitionen i elcertifikatsystemet och fortsatt arbete för att
underlätta nätanslutningar för förnybar el samt förenklingar i
tillståndsprocessen.
Sedan år 2003 finns elcertifikatsystemet som det främsta styrmedlet för att öka produktionen av el från förnybara energikällor.
Målet är att öka produktionen av el från förnybara energikällor
med 25 TWh från 2002 års nivå fram till år 2020. Elcertifikatsystemet, som pågår till och med utgången av år 2035, ska bidra
till att Sverige får ett mer ekologiskt hållbart energisystem. Från
den 1 januari 2012 gäller en ny lag om elcertifikat. Den möjliggör
samordning av elcertifikat mellan olika länder. I och med Norges
inträde på elcertifikatsmarknaden 2012 ges nya möjligheter då
elcertifikat kan handlas mellan aktörer i Sverige och Norge.
1.4 Markbygdens vindkraftpark
Markbygdens vindkraftpark planeras bli en av världens största
landbaserade parker med förutsättningar att bli en av Europas
största industriinvesteringar.
Markbygden har ovanligt goda förutsättningar för storskalig
vindkraftsproduktion. Det är flera faktorer som gemensamt samverkar till att skapa dessa goda förutsättningar:
1.3 Samhällets framtida
energianvändning
• goda vindförhållanden
Sedan början av 2009 finns ett nytt EU-direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor
(2009/28/EG). I direktivet ställs bland annat bindande krav på
att Sverige ska uppnå en andel om minst 49 % förnybar energi till
år 2020.
• området är glesbefolkat
Med direktivet som utgångspunkt har Sverige satt upp följande
nationella mål för förnybar energi:
• Andelen förnybar energi år 2020 ska vara minst 50 % av den
totala användningen.
• Andelen förnybar energi i transportsektorn ska år 2020 vara
minst 10 %.
För att nå målet om 50 % förnybar energi har regeringen formulerat en handlingsplan. Den består bland annat av en höjning
• stora områden som är utpekade som riksintresse för vindkraft
• det finns förhållandevis få motstående intressen
• närhet till regionalt och nationellt elnät
• utgörs av ett stort, sammanhängande område
• få markägare
Utbyggnaden av hela vindkraftparken i Markbygden kommer
att behöva ske i etapper eftersom anläggningstiden för hela projektet kommer att sträcka sig över ett tiotal år.
Etapp 2
Dragaliden
Stor-Blåliden
Etapp 1
Figur 1.1.1 Översiktskarta som visar hela området för Markbygdens vindkraftpark samt Stor-Blåliden och den befintliga anläggningen Dragaliden. Etapp 3, markerat med brunt omfattar ca 1/3 av vindkraftparken.
INLEDNING
Etapp 3
7
Etapp 1
Området för Etapp 1 är ca 23 km långt, i genomsnitt ca 6 km brett
och har en areal av ca 150 km2. Vindkraftparkens Etapp 1 omfattar upp till 314 vindkraftverk med en totalhöjd på maximalt 200
m.
Den första delen av Etapp 1, 36 vindkraftverk på Skogberget, är
under byggande. Flera av verken är redan i drift och resten beräknas tas i drift under våren 2014.
Etapp 2
Området för Etapp 2 är ca 19 km långt och ca 6,5 - 12,5 km brett
och har en areal av ca 162 km2. Vindkraftparkens Etapp 2 omfattar upp till 440 vindkraftverk med en totalhöjd på maximalt 200
m.
Etapp 3
Området för Etapp 3 är ca 33,5 km långt, ca 2,5 - 5 km brett och
har en areal av ca 150 km2. Vindkraftparkens Etapp 3 omfattar
upp till 452 vindkraftverk med en totalhöjd på maximalt 200 m.
Pilotprojekt
Svevind Holding AB:s dotterbolag genomför även två mindre
pilotprojekt med totalt 20 vindkraftverk (Dragaliden och StorBlåliden) i Markbygden. Samliga 12 verk i Dragaliden var i drift
vid årsskiftet 2010/2011. Tillstånd för Stor-Blåliden meddelades
2009-11-15 och vann laga kraft 2010-12-27. Planering för bygget pågår.
INLEDNING
1.5Tillståndsprocessen
8
Efter det att tillståndsansökan för det samlade Markbygdenprojektet lämnades till Miljöprövningsdelegationen i Norrbottens
län, har den remissats. Piteå kommun begärde att regeringen
skulle pröva projektets tillåtlighet. Regeringen fick därför ansökan för tillåtlighetsprövning.
Regeringens tillåtlighetsprövning
Markbygden Vind AB, har av regeringen i beslut 2010-03-04, fått
tillåtlighet för anläggande av högst 1 101 vindkraftverk med en
totalhöjd av 200 m enligt 17 kap miljöbalken. Anläggningen är
därmed tillåtlig enligt bestämmelserna i miljöbalken.
För tillåtligheten anges i beslutet att de byggnads- och anläggningsåtgärder som krävs för verksamheten ska ha vidtagits senast
den 31 december 2021. Tillåtligheten gäller i 30 år från den dag
bolaget anmäler till Länsstyrelsen i Norrbottens län att verksamheten eller del av denna tagits i drift. Regeringens tidigare beslut
har förtydligats i beslut 2010-10-21.
Länsstyrelsens fortsatta handläggning
Prövningen hos regeringen avsåg endast tillåtligheten. Regeringen har överlämnat ärendet till Miljöprövningsdelegationen vid
Länsstyrelsen i Norrbottens län för fortsatt prövning av bolagets
ansökan om tillstånd enligt miljöbalken.
Markbygden vind AB har i den fortsatta prövningen av projektet valt att göra en indelning i etapper. För Etapp 1 finns laga
kraftvunnet tillstånd att uppföra och driva upp till 314 vindkraftverk.
Denna handling och den kommande miljöprövningen av Etapp
3 omfattar upp till 452 vindkraftverk och blir därmed det största
vindkraftprojektet hittills i Sverige.
Bolaget avser att redovisa 130 kV-elanslutningen för den planerade vindkraftparken i Markbygden Etapp 3 som en följdverksamhet i ansökan om miljötillstånd enligt 9 kap. miljöbalken.
Miljökonsekvenserna kommer härmed att prövas i koncessionsansökan av Energimarknadsinspektionen i senare skede. Redovisningen av påverkan och åtgärdsförslag i föreliggande dokument
har gjorts för att det ska vara lättare för läsaren att få en överblick
över projektets påverkan som helhet.
1.6 Syfte och avgränsning
Denna samrådshandling utgör underlag för vidare arbete med
miljökonsekvensbeskrivning, MKB, för Markbygden vindkraftpark, Etapp 3. Samrådshandlingen fokuserar på nulägesbeskrivning och analys av de miljömässiga förutsättningarna för vindkraftutbyggnaden inom Etapp 3.
Syftet med den kommande miljökonsekvensbeskrivningen är
att, tillsammans med den tidigare ingivna miljökonsekvensbeskrivningen inför tillåtlighetsansökan, identifiera och beskriva de
direkta och indirekta effekter som den planerade verksamheten
kan medföra på:
• människor, djur, växter, mark, och vatten
• hushållning med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt
• annan hushållning med material, råvaror och energi.
MKBn ska även utgöra underlag för en samlad bedömning av
effekter på människors hälsa och miljö. Förutom driftsfasen beskrivs i MKBn även byggnadsfasen samt en framtida avveckling
av vindkraftparken.
I anslutning till beskrivna miljökonsekvenser redovisas även de
anpassningsåtgärder som bolaget avser att utföra, samt i förekommande fall i planeringsprocessen genomförda anpassningsåtgärder.
Den kommande MKBn kommer endast att innefatta den verksamhet som planeras inom och i direkt anslutning till vindkraftparken. Dock kommer de intilliggande vindkraftanläggningarna
Dragaliden och Stor-Blåliden samt Markbygden Etapp 1 och
Etapp 2 att betraktas som ”redan befintliga” när de kumulativa
effekterna besrivs. MKBn kommer eventuellt även att ligga till
underlag för ansökan avseende linjekoncession till energimarknadsinspektionen för anslutning av parken till befintligt elnät.
De synpunkter som framkommer under samrådsprocessen kommer att beaktas i MKBn.
Inför ansökan om projektets tillåtlighet samt inföt tillståndsansökan för Etapp 1 och Etapp 2 har det tidigare tagits fram
samrådsunderlag, teknisk beskrivning och miljökonsekvensbeskrivning. För den som är intresserad kan dessa dokument, i valda
delar, ge mer detaljerad information om tekniska detaljer såväl
som bedömda miljömässiga konsekvenser. Dokumenten finns på
Svevinds hemsida eller hos Länsstyrelsen i Norrbottens län, dnr
551-7954-08, aktbilaga nr. 3,4 och 8.
2Områdesbeskrivning
Kapitlet beskriver först de förutsättningar som råder i hela
området för Markbygdens vindkraftpark därefter förutsättningarna för Etapp 3. De rådande förutsättningarna
beskrivs med avseende bland annat på markanvändning,
landskap, naturvärden, friluftsliv och kulturmiljöer mm.
Björkliden, Strömnäs, Yttersta, Fagerheden, Flötuträsk, PiteByske och Önusberg.
Både det allmänna och enskilda serviceutbudet är begränsat i
området. Långträsk skola och förskola stängdes 2011. I Långträsk
finns livsmedelsbutik med bensinförsäljning, motell och kyrka.
I Lillpite finns en livsmedelsaffär och en affär med kuriosa och
matservering. I Koler finns bland annat Vindens hus och Villa
Västan med boende och matservering som i dagsläget nyttjas av
montörer och projektörer för vindkraftsetableringen.
Kommunens målsättning för att på sikt kunna hålla servicenivån
är att försöka bryta den negativa befolkningsutvecklingen samt
att verka för en ökning av antalet arbetstillfällen i området.
2.1 Markbygden idag
Markbygdenområdet
Markbygden, en vidsträckt skogsbygd mellan två älvdalar som
ligger inom den mellanboreala vegetationszonen i övergången
mellan det flacka kustlandet och inlandets barrdominerade taiga.
Markbygdens vindkraftpark, är beläget i sydvästra delen av Piteå
kommun, i ett höjdområde mellan Åbyälven i söder och Lillpiteälven i norr, figur 1.1.1.
Skogsbruk är den dominerande markanvändningen i landskapet,
men kring byar och enskilda gårdar finns viss åkermark. Skogen
som präglar landskapet ägs till största delen av skogsbolag. Efter
omfattande avverkningar på 1970-talet dominerar stora ungskogar delar av området. Rennäringen är areellt sett också en mycket
betydelsefull markanvändning i Markbygden.
Markbygden har, bland annat till följd av skogsbrukets mekanisering, alltsedan 1950-talet förlorat stora delar av sin befolkning.
När bland annat järnvägen och skogen gav som flest arbetstillfällen på 1940- och 50-talet hade Markbygden ca 4000 invånare,
jämfört med drygt 400 idag.
Befolkningsutvecklingen i området har varit negativ under åren
1999 – 2010 då befolkningen minskat med ca 30 %. Åldersfördelningen avviker från Piteå kommun i övrigt genom det stora
överskottet av äldre personer. Förvärvsfrekvensen är betydligt
lägre än för kommunen i övrigt.
Idag är befolkningen koncentrerad till ett tiotal byar. Största byn
i närheten av området är Långträsk med ca 260 invånare. Fast
boende finns också bland annat i Koler, Storsund, Storgranliden,
Figur 2.1.1 Markbygdens vindkraftpark Etapp 3.
OMRÅDESBESKRIVNING
Området ligger i gränslandet där norra Norrlands vågiga bergkullterräng med oregelbundna dalstråk övergår i bergkullslätter.
De högsta höjderna (mer än 500 m.ö.h.) finns i den inre, västra
delen av området.
9
Markbygdens vindkraftpark, Etapp 3
Avgränsningen och valet att göra planerad uppbyggnad inom det
utvalda området för Etapp 3 har gjorts från det samlade områdets
förutsättningar. Etapp 3 ligger öster om stambanan och har goda
vägförbindelser med hamnen i Haraholmen. Vidare är sträckan
för anslutning till överliggande elnät förhållandevis kort. Markerna inom området ägs till största delen av Sveaskog.
Bebyggelse
Bebyggelsen i området är gles. Mindre byar med permanentboende och fritidshus finns både norr och söder om Etapp 3 i
byarna Daludden, Strömnäs, Bäck, Hultet, Ersträsk, Flötuträsk
(figur 2.1.6), Storgranliden (figur 2.1.3-4), Björkliden, Finnliden
(figur 2.1.5), Fagerheden, Pite-Byske och Byskeliden. Inom etappen finns byn Önusberget (figur 2.1.7) samt ett fåtal spridda hus.
Huvuddelen av bebyggelsen inom etappen ligger längs väg 373,
se karta i figur 2.1.7. Inom och i närheten av Etapp 3 finns också
ett antal jakt-/och skogskojor, (figur 2.1.2).
Flötuträsk i mellersta delen av etappen, två permanent bebodda
hus i sydöstra delen samt två öster om Storgranliden. Alla kända
byggnader inom och i anslutning till Etapp 3 redovisas på karta,
figur 2.1.8.
Utredningsområdet för Etapp 3 har i viss utsträckning anpassats för att klara skyddsavstånd till bebyggelsen i området avseende bullerpåverkan. Ett antal mindre byggnader, som nyttjas
som jakt- och skogskojor, ligger mitt i eller i omedelbar anslutning till vindkraftparken. Nyttjandet av dem är dock, enligt
bolagets bedömning, i flera fall inte att betrakta som fritidshus.
Detta gäller bland annat byggnaden enligt figur 2.1.2.
Figur 2.1.5 Bostadshus i Finnliden intill vindkraftparken. Foto Tyréns AB.
OMRÅDESBESKRIVNING
Bedömningen av status på byggnaderna, dvs om det är permanentboende, fritidshus eller jakt-/skogskoja, är baserat på bolagets
egna värderingar vid en fältinventering i juni 2013. Inom vindkraftparken finns permanentboende på Önusberget och söder om
10
Figur 2.1.2 Jakt- eller skogskoja utanför Flötuträsk. Foto Svevind.
Figur 2.1.3 Hus i Storgranliden. Foto Svevind.
Figur 2.1.6 Bostadshus i Flötuträsk intill vindkraftparken. Foto Tyréns AB.
Figur 2.1.4 Hus i Storgranliden. Foto Svevind.
Figur 2.1.7 Bostadshus på Önusberget, mitt i vindkraftparken. Foto Svevind.
Figur 2.1.8 Byggnader inom och intill Markbygdens vindkraftpark Etapp 3. Uppdelningen i byggnadstyper baseras på Lantmäteriets klassificering.
OMRÅDESBESKRIVNING
11
2.2 Riksintressen
Särskilt värdefulla områden kan enligt miljöbalken förklaras vara
av riksintresse för en viss samhällssektor. Olika myndigheter
ansvarar för att peka ut vad som ska vara av riksintresse inom
respektive verksamhetsområde.
Etapp 3 och området i vindkraftparkens närhet omfattas av flera
riksintressen; riksintresse för vindkraft, riksintresse för rennäringen, riksintresse för järnväg samt Natura 2000-område. Åbyälvens vattensystem är Natura 2000-område och utgör därned även
riksintresse för naturvård enligt 4 kap. 8 § miljöbalken (MB).
Några mindre biflöden till nämnda älvar finns inom området för
Etapp 3. Riksintressen redovisas i figur 2.2.1 och 2.2.2.
Riksintresse för vindbruk
Att ett område är angivet som riksintresse för vindbruk, innebär att Energimyndigheten bedömer området som särskilt lämpligt för elproduktion från vindkraft. Bedömningen görs med hänsyn till bland annat medelvinden i området. Riksintresse är ett så kallat planeringsverktyg som finns beskrivet i miljöbalken.
Det vilar på berörda kommuner att ta hand om utpekade områden i sin översiktsplanering. Länsstyrelserna ska se till att de berörda kommunerna tillgodoser riksintresset. Att ett område är riksintresse för vindbruk är vägledande vid prövning av mark- och vattenanvändning.
Det är alltså först i tillståndsprövningen i det enskilda fallet som riksintresset får en rättslig betydelse. Då bedöms riksintresse för vindbruk
mot andra riksintressen, exempelvis naturvård, kulturminnesvård, rennäring, försvarsmaktens intressen och luftfart.
Riksintressen enligt 3 kap. miljöbalken
Inga riksintressen enligt miljöbalkens kapitel 3 för kulturmiljön,
naturmiljön eller friluftslivet ligger inom Markbygdens vindkraftpark Etapp 3.
OMRÅDESBESKRIVNING
Riksintresse för vindbruk
Sedan 2004 finns i Sverige mark- och vattenområden som är
angivna som riksintressen för vindbruk i enlighet med 3 kap. 8§
miljöbalken. Efter en översyn angav Energimyndigheten år 2008
fler och större områden angivna som riksintresse. Ett nytt förslag
på områden av riksintresse för vindbruk har tagits fram av Energimyndigheten. I december 2012 lämnades förslaget på remiss
och i september 2013 lämnades ett reviderat förslag på remiss.
Delar av Markbygdens vindkraftpark Etapp 3 omfattas av det
gällande riksintresset för vindbruk, se figur 2.2.1.
12
Riksintresse för totalförsvaret
Vidsel flygplats är av riksintresse för totalförsvaret enligt 3 kap
9§ miljöbalken. Området berör riksintresset vilken har krav på
hinderfrihet från Försvarsmakten. Det finns även riksintressen för
totalförsvarets militära del som omfattas av sekretess, vilka inte
redovisas på karta.
Figur 2.2.1 Riksintressen, förutom rennäring (se figur 2.2.2), samt Natura 2000-områden.
Rennäringens riksintressen
För rennäringen finns utpekade riksintressen enligt miljöbalken
3 kap 5 § som delvis ligger inom området för Etapp 3, se figur
2.2.2 Rennäringens riksintressen. Kärnområden av riksintresse
är områden som utgör kraftcentrum inom samebyn. Sådana bör
skyddas därför att de har en totalkvalitet som har avgörande
betydelse för möjligheterna att varaktigt bedriva renskötsel inom
samebyn. Flera kärnområden av riksintresse ligger i direkt anslutning till avgränsningen för Etapp 3, dessa är Åbyälven, Länsgränsen och Fagerheden. Flyttled av riksintresse sträcker sig utanför
och utmed etappens västra och östra sidor, se figur 2.2.2.
Riksintresse för naturvård
Inget område av riksintresse för naturvård enligt miljöbalken 3
kap 6 § finns i omedelbar närhet till Etapp 3. Riksintresseområdet Byskeälven ligger sydväst om utredningsområdet, se karta i
figur 2.2.1. Byskeälven är en stor orörd skogsälv med höga geovetenskapliga naturvärden, inslag av opåverkade våtmarker och
naturskogar. Längs älven finns en rik flora och fauna med förekomster av många sällsynta och hotade arter.
Riksintressen enligt 4 kap. miljöbalken
Figur 2.2.2 Rennnäringens riksintressen.
OMRÅDESBESKRIVNING
Utpekade Natura 2000-områden är av riksintresse enligt
4 kap. 8§ miljöbalken. Se vidare kapitel 2.3 Natura 2000.
13
2.3 Natura 2000 och naturreservat
Natura 2000 är EU:s strategi för att bevara den biologiska mångfalden i Europa. Genom Natura 2000 bygger EU:s medlemsländer upp ett nätverk av värdefulla naturområden som är av särskilt
intresse från naturvårdssynpunkt. Syftet är att värna om vissa
arter och naturtyper som EU-länderna kommit överens om är av
gemensamt intresse. De områden som väljs ut ska innehålla de
naturtyper eller arter som listas i EU:s fågeldirektiv (fågelarter)
eller art- och och habitatdirektiv (övriga arter och naturtyper).
Tillstånd för att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som
på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område får lämnas endast om verksamheten eller åtgärden ensam eller
tillsammans med andra pågående eller planerade verksamheter
eller åtgärder
1. Svartliden
Svartliden är både naturreservat och Natura 2000-område och
beläget strax öster om området för etapp 3, ca 500 m från dess
gräns. Inom Natura 2000 är området utpekat genom art- och
habitatdirektivet. Det är ett topografiskt omväxlande område med
en höjdås, sydvästsluttningar och lägre belägna partier nedanför
sluttningen. Huvuddelen av Svartliden utgörs av högproduktiv,
örtrik gammal granskog. Speciell är också förekomsten av riktigt
grov asp. Grov död ved i olika nedbrytningsstadier förekommer
rikligt. I högre terräng är det torrare med viss andel tall, i lägre
terräng övergår granskogen bitvis i tät gran-björksumpskog i
fuktdråg och kring en bäck. En förekomst av en av EU utpekad
art finns här: lappranunkel.
2. Lillflötubergets naturreservat
Lillflötubergets naturreservat och Natura 2000-område, drygt
300 m sydväst om Etapp 3, har också starkt varierad topografi
med branta syd- och västsluttningar (figur 2.3.2). Inom Natura 2000 är området utpekat genom art- och habitatdirektivet.
Skogen är talldominerad, bitvis med inslag av asp. Det finns tallar
upp emot 300 år som överlevt tre bränder. I nedre delen av områdets sydbrant finns rikare stråk vilket avspeglar sig i floran med
bl.a. förekomst av liljekonvalj. I mitten av området finns en liten
tjärn. En förekomst av en av EU utpekad art finns här: lappranunkel.
Natura 2000-områden och naturreservat inom etapp 3
Etapp 3
¯
Naturreservat
• inte kan skada den livsmiljö eller de livsmiljöer i området
som avses att skyddas
Natura 2000-områden
• inte medför att den art eller de arter som avses att skyddas
utsätts för störningar som på ett betydande sätt kan försvåra
bevarandet av arten eller arterna i området.
Myndigheterna kan i vissa speciella fall ge tillstånd till åtgärder,
trots att den skadar naturvärdena. I sådana fall måste tillåtelse fås
från regeringen för ingreppet i Natura 2000-området och områdets förlorade naturvärden måste dessutom kunna kompenseras.
OMRÅDESBESKRIVNING
Skyddade områden i kringliggande landskap
14
1
2
Inom 1 mil från gränserna för Etapp 3 finns en handfull
skogsområden som omfattas av naturskydd, det är fyra Natura
2000-områden vilka också är naturreservat. Objekten listas nedan
och är även markerade i karta, figur 2.3.1. Tre av fyra objekt är
belägna strax utanför etappområdets yttre gränser, det fjärde ligger på längre avstånd. Dessutom finns två älvar inklusive biflöden
till dessa vilka är utpekade som Natura 2000-områden. Det rör i
första hand biflöden till Åbyälven vilka är belägna inom avgränsningen för den planerade vindkraftsutbyggnaden.
4
3
Nedan beskrivs naturreservat och Natura 2000-områden inom
1 mil från etappområdet (figur 2.3.1). Närmaste Riksintresse för
naturvård (Byskeälven) är beläget cirka 7,7 km söder om området
för etapp 3 (figur 2.3.1), det beskrivs närmare i avsnitt 2.2.
Skyddade skogsobjekt som är naturreservat och utpekade som
Natura 2000-områden och ligger inom 10 km (markerade på
karta i figur 2.3.1):
5
0 0,75 1,5
Figur 2.3.1 Skyddad natur i närregionen.
3
4,5
6
km
Brännlidens naturreservat
Brännlidens naturreservat och Natura 2000-område (strax utanför kartans gräns) ligger i Västerbottens län drygt 7 km söder om
Etapp 3, och skogen i Brännliden är en av norra Västerbottens
allra äldsta och mest opåverkade naturskogar. Inom Natura 2000
är området utpekat genom art- och habitatdirektivet. Reservatet präglas av urskogsartad tall- och granskog. Skogen är tydligt
Figur 2.3.2 Lillflötubergets naturreservat. Foto Enetjärn Natur AB.
brandpräglad och den senaste branden inträffade någon gång i
början av 1800-talet. I området finns dock inslag av brandrefugial
sumpskog samt mindre områden med näringsrik granskog. Inga
av EU särskilt utpekade arter är registrerade för lokalen.
Skyddade älvar
Skyddade älvar som är utpekade som Natura 2000-områden är
markerade på karta i figur 2.3.1 och avrinningsområdena visas
i figur 2.11.12. De arter och habitat som är utpekade är lika för
båda älvarna och kan ses i figur 2.3.4 och 2.3.5. Piteälvens avrinningsområde ligger på sådant avstånd från etapp 3 att Natura
2000-objektet Piteälven inte behandlas här:
4. Åbyälven
Åbyälven är utvald att ingå i Natura 2000 eftersom det i området
finns arter och naturtyper som är utpekade i art- och habitatdirektivet. Älven passerar strax söder om inventeringsområdet
och flera biflöden finns inom inventeringsområdets södra delar.
Åbyälven (figur 2.3.3) är opåverkad av vattenkraft med undantag
av ett mindre verk i Hednäs, Västerbottens län. Älven bedöms
ha mycket höga naturvärden. Det är en skogsälv som har sitt
ursprung i Auktsjaur, Arvidsjaurs kommun. Därefter fyller flera
stora källsjöar älven med vatten till en huvudsakligen lugnflytande älv omgiven av skogklädda moränmarker och myrar. Älven
har ett aktivt meandrande lopp skapat av vattnets rörelser. Utmed
vissa sträckor av Åbyälven finns sorterat isälvsmaterial. Som resultat av meandringen finns även tidigare avsnörda restsjöar.
Strandvegetationen utmed Åbyälven är präglad av vårfloden
som vissa år kan bli kraftig. Det gör att träd- och buskvegetation
delvis hålls tillbaka och stränderna blir öppna med örter och ris.
Timmerflottning har bedrivits på Åbyälven fram till 1964. Spår
av detta finns kvar i form av stenkistor vid ström- och fallsträckor.
Sedan mitten av 1990-talet har dock omfattande restaureringsåtgärder genomförts. Åbyälven har kontinuerligt påverkats av
skogsavverkningar och dikning, till exempel är flera av de biflö-
Figur 2.3.3 Åbyälven. Foto Enetjärn Natur AB.
OMRÅDESBESKRIVNING
3. Rokliden
Rokliden naturreservat och Natura 2000-område ligger ca 350 m
öster om Etapp 3 och söder om Fagerheden vid väg 373. Inom
Natura 2000 är området utpekat genom art- och habitatdirektivet. Reservatet innehåller både tallskog på sandmarker, stränder
med blandskog kring Rokån och frisk-fuktig grannaturskog med
rikligt av grova granlågor. I anslutning till reservatet finns även
en nyckelbiotop med gott om död granved. Inga av EU särskilt
utpekade arter är registrerade för lokalen.
15
den som är belägna inom Etapp 3 tydligt dikningspåverkade.
Fyra av EU utpekade arter förekommer i systemet: utter, lax,
stensimpa och flodpärlmussla.
OMRÅDESBESKRIVNING
Reproducerande bestånd av flodpärlmussla bör ges ett fullgott
skydd, vilket innefattar skydd av lokaler och hänsyn inom tillrinningsområdet uppströms (Grundelius m fl 2001, Naturvårdsverket 2005). För Åbyälvens del är sådana insatser i dagsläget inte
aktuella eftersom reproducerande bestånd inte påträffats (Länsstyrelsen i Norrbotten, Bevarandeplan Natura 2000, Åbyälven
SE0820433).
16
Art
Habitatförutsättningar
Status inom utredningsområdet
Åbyälvens huvudfåra tangerar utredningsområdets gräns och ett
flertal av älvens mindre biflöden också finns i eller nära området.
Flodpärlmussla (1029)
Förekomst har inte bekräftats inom området. Etablering kan dock inte
uteslutas. Detta gäller i huvudsak de lokaler där öring påträffades.
5. Byskeälven
Byskeälven är utvald att ingå i Natura 2000 eftersom det i området finns arter och naturtyper som är utpekade i art- och
habitatdirektivet. Det är en skogsälv, söder om Åbyälven, vars
närmaste biflöde (en bäck som ansluter till Långträskån) hittas
cirka 750 m SV om den del av inventeringsområdet som ligger
intill Storgranliden. Byskeälven är helt opåverkad av modern vattenkraftsexploatering och den är näst efter Råneälven den största
outbyggda skogsälven i landet. Byskeälven är ett mycket värdefullt exempel på en naturlig skogsälv, med naturliga vattenståndsfluktuationer och med ursprungliga, naturligt reproducerande
bestånd av östersjölax och havsöring. Fyra av EU utpekade arter
förekommer i systemet: utter, lax, stensimpa och flodpärlmussla.
Beroende av syrerika sand-/grusbottnar och av öring
som värddjur under larvstadiet. Indirekt behöver därmed flodpärlmussla fria vandringsvägar.
Stensimpa (1163)
Sötvattenmiljöer med renspolad botten, från grunda
brackvattensmiljöer till små bäckar. Skuggande träd
som hindrar stora temperaturväxlingar i vattendraget.
Finns i Rudtjärnsbäcken.
Lax (1106)
Forsande och strömmande partier i vattendrag.
Berörs inte så här högt upp i vattensystemet.
Utter (1355)
Stora vattenområden som erbjuder riklig tillgång på
lättillgänglig föda året runt och tillgång till landområden där uttern kan vila ostört, föda upp ungar etc.
Finns i samtliga vattensystem och rör sig troligt även mellan vattensystemen.
Reproducerande bestånd av flodpärlmussla bör ges ett fullgott
skydd, vilket innefattar skydd av lokaler och hänsyn inom tillrinningsområdet uppströms (Länsstyrelsen i Norrbotten, Bevarandeplan Natura 2000, Byskeälven SE0820432).
Närmaste biflöde till Byskeälven finns cirka 750 m från Etapp 3.
Figur 2.3.4 Habitatförutsättningar för förekommande Natura 2000-arter i Åby- och Byskeälven. Underlag saknas dock för att kunna bedöma
arternas bevarandestatus i dessa N2000-områden.
Art/habitat
Viktiga strukturer och funktioner
Typiska arter
Oligo-mesotrofa sjöar
(3130)
Naturliga vattenståndsfluktuationer, period- Storlom, fiskgjuse,
vis blottlagda stränder, klart vatten.
öring, flodkräfta
Inte gynnsam på grund av att återhämtningen
från försurningen är långsam, naturliga vattenfluktuationer hindras av utbyggda vatten.
Dystrofa sjöar och småvatten (3160)
Intakt hydrologi i strandzonen, skoglig kontinuitet i anslutande skog.
Gynnsam bevarandestatus. Intakta strandvåtmarker och strandskog är viktiga förutsättningar
för gynnsam bevarandestatus.
Sångsvan,
trana,grönbena
Gynnsam bevarandestatus nationellt
Naturliga större vattendrag Naturliga vattenståndsvariationer och
Flodpärlmussla,
av fennoskandisk typ (3210) flöden. Kontinuitet i närmiljön (hydrologi,
stensimpa, öring
luftfuktighet) – fungerande buffertzon. Konnektivitet. God vattenkvalitet.
Inte gynnsam i dagsläget, pga vattenregleringar,
vandringshinder och ofta bristfällig vattenkvalitet. Verksamheter lämnar dåliga kantzoner och
tar inte hänsyn i strandzoner.
Vattendrag med flytbladsvegetation eller akvatiska
mossor (3260)
I den boreala regionen är bevarandestatusen inte
gynnsam. Det beror på vattenregleringar som
motverkar naturliga vattenståndsfluktuationer,
vandringshinder och bristfällig vattenkvalitet.
Naturliga vattenståndsfluktuationer och
Öring, harr, flodpärlflöden. Kontinuitet i närmiljön (hydrologi,
mussla
luftfuktighet) – fungerande buffertzon. Konnektivitet. God vattenkvalitet.
Figur 2.3.5 GUtpekade Natura 2000-habitat i Åby- och Byskeälven. Underlag saknas dock för att kunna bedöma habitatens bevarandestatus i dessa
N2000-områden. ”Typiska arter” är arter som är typiska för naturtypen men kanske inte förekommer i ovanstående Natura 2000-objekt.
Vattenförekomster
Vattenmyndigheterna har det övergripande ansvaret att se till att
EU:s ramdirektiv för vatten genomförs i Sverige. Sedan 2004 är
Sverige därför uppdelat i fem vattendistrikt med en vattenmyndighet i varje distrikt. För varje vattenmyndighet finns det en
särskild vattendelegation som fungerar som beslutsfattare inom
vattenmyndighetens ansvarsområde. Det är denna delegation som
beslutar om miljökvalitetsnormer. Vattenförvaltningen omfattar alla förekomster av ytvatten och grundvatten samt Sveriges
kustvatten. Syftet är att uppnå målsättning god vattenstatus i alla
vatten senast år 2015. Med vatten avses både ytvatten och grundvatten (figur 2.4.1-2).
Figur 2.4.1 Rokån, ytvattenförekomst i anslutning till Etapp 3. Foto
Enetjärn Natur AB.
Miljökvalitetsnormer
Miljökvalitetsnormer är ett juridiskt bindande styrmedel som infördes med miljöbalken 1999. De beskrivs närmare i miljöbalkens 5:e kapitel.
Miljökvalitetsnormerna infördes för att komma till rätta med miljöpåverkan från diffusa utsläppskällor som till exempel trafik och jordbruk.
Utgångspunkten för en norm är kunskaper om vad människan och naturen tål. Normerna kan även ses som styrmedel för att på sikt nå
miljökvalitetsmålen.
De flesta av miljökvalitetsnormerna baseras på krav i olika direktiv inom EU. Idag finns det förordningar om miljökvalitetsnormer för vattenförekomster, utomhusluft, olika parametrar i fiskoch musselvatten och omgivningsbuller.
Figur 2.4.2 Vattenförekomster (mörkblått) med antagna miljökvalitetsnormer som ligger i anslutning till utredningsområdet för Etapp 3. Numreringen hänvisar till texten i tabell, figur 2.4.2.
OMRÅDESBESKRIVNING
2.4Miljökvalitetsnormer
17
Nr
EU_CD
kod
Vattenföre komst
1
SE724782173466
SE724890173788
SE725623174316
SE725430172898
SE725698172618
SE725992172609
SE726040172737
SE726255171799
Strumpbäcken
Huvudavrinningsområde
Åbyälven
Tvärån
Åbyälven
Rokån
Rokån
Namnlös bäck
Åbyälven
Namnlös bäck
Åbyälven
Grenbäcken
Rokån
Rokån
Rokån
Åbyälven
Åbyälven
SE725607172805
SE726595172238
Önusträsket
Åbyälven
Namnlös,
Grundvatten
Rokån
2
3
4
5
6
7
8
9
10
Ekologisk/kvantitativ status 2009
Kvalitetskrav
(MKN)
Kemisk status
2009
Kvalitetskrav (MKN)
Eventuellt områdesskydd mm
Måttlig ekologisk
status
Måttlig ekologisk
status
Måttlig ekologisk
status
Måttlig ekologisk
status
Måttlig ekologisk
status
Otillfredställande
ekologisk status
Måttlig ekologisk
status
God ekologisk
status
God ekologisk
status 2021
God ekologisk
status 2021
God ekologisk
status 2021
God ekologisk
status 2021
God ekologisk
status 2021
God ekologisk
status 2021
God ekologisk
status 2021
God ekologisk
status 2015
God kemisk
ytvattenstatus
God kemisk
ytvattenstatus
God kemisk
ytvattenstatus
God kemisk
ytvattenstatus
God kemisk
ytvattenstatus
God kemisk
ytvattenstatus
God kemisk
ytvattenstatus
God kemisk
ytvattenstatus
God kemisk ytvattenstatus 2015
Natura 2000 SE0820433, Art och habitatdirektivet.
Måttlig ekologisk
status
God ekologisk
status 2021
God kemisk
ytvattenstatus
God kemisk status
2015
God kvatitativ status
Natura 2000 SE0820433, Art och habitatdirektivet. Fiskvatten, SEFI1002. enligt direktiv 2006/44/EG
OMRÅDESBESKRIVNING
Figur 2.4.3 Antagna miljökvalitetsnormer (MKN) för vattenförekomster inom utredningaområdet Etapp 3. I tabellen anges även om berörda vattenförekomster omfattas av områdesskydd och andra gällande miljökvalitetsnormer.
I tabellen redovisas kemisk status 2009 med undantag för kvicksilver. För vattenförekomsternas lokalisering, se karta, figur 2.4.1.
18
Vattenförekomster inom vindkraftparken
Vattenförekomster inom utredningsområdet för Etapp 3 (figur
2.4.2) är utpekade av Vattenmyndigheten för Bottenvikens vattendistrikt och omfattas av beslut om miljökvalitetsnormer. De
utpekade vattenförkomsterna tillhör huvudavrinningsområdena
Åbyälven och Rokån. Totalt finns tio vattenförekomster med
beslut om miljökvalitetsnormer i området.
Åtta vattenförkomster omfattas av ett generellt undantag från
miljökvalitetsnormen att uppnå god ekologisk status/potential, i
form av tidsfrist till 2021. Av dessa åtta vattenförekomster bedömdes 2009 att sju hade måttlig ekologisk status och en hade
otillfredställande ekologisk status. Skälet till undantagen är att
det är ekonomiskt orimligt och/eller tekniskt omöjligt att vidta
de åtgärder som skulle behövas för att uppnå god ekologisk status
2015. Om alla möjliga och rimliga åtgärder vidtas kan god ekologisk status förväntas uppnås 2021. För detaljer angående dessa se
figur 2.4.3.
Anledningen till att det anses vara en risk att vattendragen inte
uppnår kravet på god ekologisk status 2015 kan vara att morfologiska förändringar konstaterats. Fysiska vandringshinder
såsom felaktigt placerade vägtrummor är en vanlig orsak till att
god ekologisk status är i riskzonen att inte nås till 2015. För att
avgöra vilka åtgärder som krävs för att skapa hydromorfologiska
förutsättningar för att uppnå god ekologisk status krävs ytterligare utredning.
Samtliga berörda ytvattenförekomster inom utredningsområdet
för vindkraftparken bedömdes 2009 inneha en god kemisk ytvattenstatus och antaget kvalitetskrav om god kemisk ytvattenstatus
2015.
Föroreningar i utomhusluft
Till skydd för människors hälsa vill man med miljökvalitetsnormen för utomhusluft begränsa utsläppen av kvävedioxid, kväveoxider, svaveldioxid, kolmonoxid, bly, bensen, partiklar och ozon i
utomhusluft.
Fisk- och musselvatten
Normerna för fiskoch musselvatten avser endast vissa utpekade
vatten. Åby älvsystem är ett sådant vattenområde. Vattenförekomst 1, 2, 4, 5, 8 & 9 som delvis ligger inom utredningsområde
för Etapp 3 tillhör tillrinngsområdet för Åbyälven och omfattas
av förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fiskoch musselvatten. Se karta, figur 2.4.2, och tabell, figur 2.4.3.
Omgivningsbuller
Normen avser buller från vägar, järnvägar, flygplatser och industriell verksamhet.
2.5 Kommunala, regionala planer
Kommunala planer
©
Fritidsbebyggelse
- Bänkerträsk
- Mörtsel
Översiktsplanen är ett handlingsprogram som visar hur kommunen ser på mark- och vattenanvändning samt på bebyggelseutveckling i kommunens olika delar. Piteå kommun har idag en
översiktsplan indelad i tre områden, stadsbygd, landsbygd och
skärgård. Kommunfullmäktige beslutade 2007-12-17 att anta
översiktsplanen. Fördjupning för Landsbygden utgör en del i
översynen av kommunens översiktliga planering. Se figur 2.5.1.
Byaområde Storsund
Byaområde Koler
Åbyälven föreslås nyttjas mer
för besöksnäringen
Skyltning av sevärdheter.
Iordningsställande av:
- Vandringsleder
- Ridstigar
- Parkeringsplatser
Landsbygdsområdet från länsgränsen i söder till gränsen mot
Arvidsjaur och Älvsbyns kommuner har områden som utpekats
som riksintresse för vindbruk. Ett antal
större utredningsområden lämpliga för
lokalisering av vindkraft har avsatts i denna
översiktsplan.
Byaområde Gråträsk
Teckenförklaring
MARKANVÄNDNING
Allmän väg, < 2000 Ådt *
Öppen mark och skog
Lokalgata / Enskild väg
Jordbruk
Järnväg, enkelspår
Befintlig bebyggelse
Traktorväg
Byaområde Långträsk
Vattenområden
Motionsspår
Befintliga Naturreservat
Stig
Pågånde Naturreservatsbildningar
Vandringsled
Utredning Naturreservatsbildningar
}
}
Skoterleder
Natur, viktiga hänsynsområden
!
!
Kraftledning
Värdefull kulturmiljö
Mindre vattendrag
H
Utredningsområde vindkraftspark
Fornlämning
Avgränsning byaområde
* Årsdygnstrafik
0
3 750
7 500
OBS!
Vid handläggning av
ärenden skall hänsyn tas
till riksintressen, kultur- och naturvård.
Se även huvuddokumenten
15 000 Meter
Figur 2.5.1 Piteå kommuns översiktsplan, Fördjupning för landsbygden, delen Markbygden antagen 2007-12-17.
LANDSBYGDSOMRÅDE
Markbygden
OMRÅDESBESKRIVNING
Nasaleden
förbättras
19
Ungefär samtidigt som Svevind började titta på Markbygden
som en plats för en storskalig vindkraftetablering gjorde Piteå
kommun en fördjupad översiktsplan för landsbygden (oktober
2007). Där beskrivs ett område som i stora drag följer utredningsområdet för Markbygden där även kommunen ser möjlighet för
en omfattande vindkraftsetablering.
Strandskydd
Generellt omfattas alla sjöar och vattendrag av strandskydd om
100 meter. För särskilt utpekade sjöar och vattendrag kan länsstyrelsen fatta beslut om utökat strandskydd om 300 meter. Enligt
ett avgränsningsbeslut från 1999 gäller följande undantag från det
generella strandskyddet inom Piteå kommun:
En ny översikstplan är under utarbetande. Den nya översiktsplanen ska sammanföra de tre områdena stadsbygd, landsbygd
och skärgård till ett. Detta för att se kommunens geografi som en
helhet.
• Sjöar som inte finns redovisade på översiktskarta i skala
1:250 000
• Vattendrag som inte finns redovisade på Norrbottens karta i
skala 1:500 000
För närvarande arbetar Piteå kommun med framtagande av en
policy för vindkraft i kommunen, ett så kallat tematiskt tillägg
till översiktsplanen avseende vindbruk. Piteå kommun har låtit
ta fram ett förslag till vindbruksplan i augusti 2013 (figur 2.5.2).
Planförslaget är utställt för granskning 18 september-18 november 2013.
Sjöar och vattendrag i och omkring Etapp 3 som omfattas av
strandskydd redovisas i karta i figur 2.5.3. Områden som omfattas av strandskyddet är markerade med grönt.
Inga detaljplaner finns inom eller i närheten av utredningsområdet.
Figur 2.5.2 Piteå kommuns Vindbruksplan, Förslag, augusti 2013.
OMRÅDESBESKRIVNING
DEL 1 VINDBRUKSPLAN
20
-9-
Figur 2.5.3 Karta ur Piteå kommuns Vindbruksplan, Förslag, augusti 2013.
Figur 2.5.4 Strandskyddade områden.
Vägar
Elnät
Genom centrala delarna av Etapp 3 går väg 373 (figur 2.6.2) och
nordväst om Etapp 3 går väg 515, se karta, figur 2.6.3. Ett flertal
enskilda vägar och skogsbilvägar finns inom etappen.
I nordvästra delen av utredningsområdet går en 130 kV kraftledning. Ledningen går parallellt med stambanan och ägs av Vattenfall Eldistribution AB. Till denna kraftledning är pilotprojektet
Dragaliden anslutet (figur 2.6.1). Över sydöstra delen av Etapp
3 går en 400 kV kraftledning. Till denna avser bolaget ansluta
Markbygdens vindkraftpark Etapp 3. Kapaciteten i kraftledningsnätet är en viktig förutsättning för vindkraftetablering.
Kraftledningarna visas på karta, figur 2.6.3 Dessutom har Piteå
Energi ett antal 20 kV-ledningar inom området.
Det övergripande regionala vägnätet i Markbygden har klass 1
och 2 när det gäller kvalitetskrav och vägarna har bärighetsklass
1. Det innebär att Markbygdens vägar klarar av större trafikflöden och tyngre fordonsvikter (upp till 60 ton), men vissa sträckor
har en lägre bärighetsgrad. Under senaste åren har förbättringar
Figur 2.6.1 Kraftledning i nortvästra änden av Markbygden Etapp 3. Till
den vänstra är Dragalidens vindkraftpark ansluten. Den högra förser järnvägen med elektricitet. Foto Tyréns AB.
Figur 2.6.2 Väg 373 korsar Etapp 3. Här med vindkraftverk på
Skogberget, Etapp 1, i fonden. Foto Tyréns AB.
Figur 2.6.3 Karta allmänna vägar, järnväg, stora kraftledningar.
Eftersom omfattande skogsbruk bedrivis i området är nätet av
skogsbilvägar väl utbyggt. Inom Etapp 3 finns ett väl utbyggt nät
av skogsbilvägar som kan användas.
Järnväg
Stambanan genom övre Norrland passerar nordväst om Etapp 3,
se karta figur 2.6.3.
OMRÅDESBESKRIVNING
2.6Infrastruktur
gjorts gällande tjälsäkring och trots att vägarna är förhållandevis
smala så bedöms vägnätet uppfylla rimliga krav när persontrafiken är förhållandevis låg.
21
Flyg
Radiolänk
Arvidsjaurs flygplats ligger ca 5,6 mil från Långträsk och är
Markbygdens närmaste flygplats. Från Arvidsjaur går dagliga
flygningar till Stockholm-Arlanda. Charter går några gånger i
veckan under vintersäsongen till europeiska städer. Luleå Airport
ligger ca 6,5 mil från östra delen av Etapp 3 och är Norrlands
mest trafikerade flygplats. Nordväst om Piteå ligger Långnäs
flygfält med Piteå Flygklubb och flyg för små plan med affärsoch skolflyg.
Rakel är ett gemensamt radiokommunikationssystem för organisationer i samhället som arbetar med allmän ordning, säkerhet
och hälsa. Exempel är kommuner, statliga myndigheter, så kallade
blåljusorganisationer (polis, ambulans et c) och privata aktörer,
exempelvis elleverantörer och elnätsföretag. Masten på Bänkerberget nordväst om Etapp 3 ingår i radiolänksystemet.
En militär flygplats finns i Vidsel, ca 5,5 mil norr om Långträsk,
se vidare angående försvaret under kapitel 2.7. Flygplatsernas
läge i förhållande till Markbygden Vindkraft Etapp 3 framgår av
kartan i figur 2.6.4.
2.7 Övrig mark- och
vattenanvändning
Jordbruk
Ett antal mindre jordbruk finns i byarna runt Etapp 3. Inom
etappen finns inga kända aktiva jordbruk.
TV-länk
Undersökningstillstånd och täkter
Masten på Bänkerberget nordväst om Etapp 3 ingår i Teracoms
TV-länksystem.
I Maniliden, mellan Koler och Åträsk, har Botnia Exploration
AB haft undersökningstillstånd för två mindre områden för att
undersöka nickel- och koppartillgångar. Undersökningstillstånden gällde till och med 2010-11-21 respektive 2011-10-09.
Boliden undersöker möjligheterna för en ny koppargruva i Laver
i Älvsbyns kommun. Fyndet klassificeras som ett prospekteringsresultat och alltså ännu inte som en mineraltillgång.
Bolaget har en bergtäkt på Lövberget i anslutning till Etapp 1.
En grustäkt finns vid Svartliden, just norr om Etapp 3.
Försvaret
Influensområde Vidslbasen
Totalförsvaret har, liksom i många andra delar av landet, intressen i Markbygden. Försvarets intressen är emellertid generellt av
sådan karaktär att de inte beskrivs i utredningsrapporter.
OMRÅDESBESKRIVNING
Samråd hålls löpande med Försvarsmakten som har uttryckt att
vindkraftverk inte kommer accepteras inom delar av Etapp 3. I
yttrande 2008-08-29 anger försvaret att 89-91% av angivna verk
inom hela Markbygdenområdet kan uppföras.
22
Influensområde Arvidsjaurs flygplats
Figur 2.6.4 Arvidsjaur flygplats och Vidselbasens influensområden i förhållande till Markbygdens vindkraftpark. Den turkosa
ytan är TMA (terminalområde) för Vidselbasen. Cirklarna är MSA-ytor (minimun sector altitude).
MARKBYGDENS
Kartan ger en generaliserad bild av berggrundens utbredning. Observationer av bergarter och inb
på hällar. Sammansättningen av den berggrund som är täckt av lösa jordarter har tolkats från obs
närliggande hällar, geofysiska mätningar och, där sådana finns, från borrkärneanalyser eller grävn
VINDKRAFTPARK,
ETAPP
3 - på
SAMRÅDSHANDLING
Ytor som är för små
för att visa
kartan representeras som linjer. Lägesnoggrannheten är nor
för observationer. För tolkningar, exempelvis vissa bergartsgränser, kan noggrannheten vara myck
Ytterligare information finns lagrad i SGUs databas, exempelvis detaljerad information om min
berggrundens mineralsammansättning, kemiska sammansättning, petrofysiska egenskaper eller
förekommande radioaktiv strålning, och kan beställas från SGU.
2.8Geologi
Området som berörs av Markbygdens vindkraftpark, Etapp 3
tillhör Markbygden som ligger i gränsen mellan den naturgeografiska regionen som kallas ”Norrlands vågiga bergkullterräng med
mellanboreala skogsområden” och ”Norra norrlands och norra
Finlands barrskogsområden och bergkullslätter”. Högsta kustlinjen går strax öster om etappens gräns (figur 2.8.1). Hela området
ligger därmed över högsta kustlinjen. Huvuddelen av områdets
fastmarker utgörs av morän. Stora områden med torvmarker återfinns i områdets myrar och andra våtmarker (figur 2.8.4).
Berggrunden består av sura, kvarts- och fältspatsrika bergarter
med mindre inslag av granit. Därför är näringsförhållandena
generellt sett magra, se utsnitt ur berggrundskarta, figur 2.8.2.
Figur 2.8.2 Utsnitt ur berggrundskarta, SGU. Skala 1:250 000. Markbygdens vindkraftparks Etapp 3
markerad med brun linje.
© Sveriges geologiska undersökning (SGU)
Huvudkontor:
Box 670
751 28 Uppsala
Tel: 018-17 90 00
E-post: kundservice@sgu.se
www.sgu.se
Figur 2.8.1 Utsnitt ur karta som visar kustlinjen för 10 000 år sedan
(högsta kustlinjen), SGU. Markbygdens vindkraftparks Etapp 3 markerad
med brun linje.
Topografiskt underlag: Ur GSD-Översiktskartan
© Lantmäteriet. MS2009/08799
Rutnät i svart anger koordinater i SWEREF 99 TM.
Gradnätet i brunt anger latitud och longitud
i referenssystemet SWEREF 99.
Figur 2.8.3 Utsnitt ur grundvattenkarta, SGU. Skala 1:250 000. Markbygdens vindkraftparks Etapp
3 markerad med brun linje.
Grundvattenkartan visar en generaliserad bild av grundvattnet, dvs. utbredningen av grundvatten
mängder i dessa och i berggrunden. Grundvattnets flödesriktningar och vattendelare visas också.
berggrundskartor har använts som underlag och har kompletterats med studier av arkivmaterial,
undersökningar, mätningar av grundvattennivåer, källinventering, borrningar, drivning av grundva
vattenprovtagning. Kartans data är anpassad för att visas i skala 1:250 000.
Informationen finns lagrad i SGUs databas. Den innehåller dessutom detaljerad information so
kartan om exempelvis lagerföljder, vattenanalyser och grundvattennivåer. Data kan beställas från
OMRÅDESBESKRIVNING
Berggrunden har måttlig grundvattenkapacitet och inga grundvattenförande jordarter finns inom området för Etapp 3, se
utsnitt ur grundvattenkarta, figur 2.8.3.
23
OMRÅDESBESKRIVNING
Topografin har en tydlig nordväst-sydostorientering, präglad
av inlandsisens inverkan, se figur 2.8.1 och 2.8.4. Etapp 3 består
av mjukt formade moränryggar mellan Klubbälvens, Åbyälvens
och Rokåns dalgångar. Markens nivå varierar mellan ca 200 och
24
ca 400 meter över havet. Mycket lite berg i dagen förekommer
inom Etapp 3 men storblockig terräng finns framför allt norr om
Önusträsket och i östra delen av området, kring Tvärålidsmyran.
Ett område med isälvsspår i form av rännor och eroderade om-
råden finns öster om Flötuträsk, mitt i Etapp 3. Morän och torv
är annars helt dominerande inom Etapp 3, se utsnitt ur jordartskarta, figur 2.8.4.
Kartan visar en generaliserad bild av jordarternas utbredning i eller nära jordytan. Lager med en genomsni
på mindre än en halv till en meter visas vanligtvis inte men kan ibland vara markerade med en överbeteckn
av ytformer visas också.
Kartläggningen bygger huvudsakligen på flygbildstolkning. Därför förekommer en viss osäkerhet i nogg
hos jordartsbestämningar och ytavgränsningar. Noggrannheten är som bäst i områden som är tätt genoms
vägar.
Lägesnoggrannheten är i storleksordningen en till några hundra meter. För många tillämpningar, som ex
fysisk planering krävs mer detaljerad information.
Ytterligare information, om till exempel jordarternas utbredning under ytan, finns lagrad i SGUs databa
liksom bland annat kartbladsbeskrivningar, beställas från SGU.
Figur 2.8.4
ur jordartskarta,
SGU, skala 1:100 000. Markbygdens vindkraftparks Etapp 3 markerad med brun linje. Kartan visar att morän
och torv
dominerar
inom Etapp 3.
Topografiskt
underlag:
Ur GSD-Terrängkartan
© SverigesUtsnitt
geologiska undersökning
(SGU)
Huvudkontor:
Box 670
751 28 Uppsala
Tel: 018-17 90 00
E-post: kundservice@sgu.se
www.sgu.se
0
2
4
6
Skala 1:100 000
8
10 km
© Lantmäteriet. MS2009/08799
Rutnät i svart anger koordinater i SWEREF 99 TM.
Gradnätet i brunt anger latitud och longitud
i referenssystemet SWEREF 99.
2.9Rennäring
Etapp 3 av vindkraftparken planeras inom Östra Kikkejaure och
Västra Kikkejaur samebyar, se figur 2.9.1.
Enligt regeringens tillåtlighetsbeslut för Markbygdens vindkraftpark ska vindkraftanläggningens påverkan på rennäringen
följas upp genom ett uppföljningsprogram. Undersökningarna
ska avse påverkan under byggnads- och anläggningsarbetena och
under driften i jämförelse med förhållandena innan uppförandet.
Uppföljningsprogrammet påbörjades hösten 2010. Avrapporte-
ring till länsstyrelsen kommer att ske årligen fram till programmets slut.
Östra Kikkejaure och Västra Kikkejaure är skogssamebyar, som
har sina åretruntmarker ovanför lappmarksgränsen och sina vinterbetesmarker nedanför denna gräns. Skogssamebyarnas områden är därigenom mindre vidsträckta än fjällsamebyarnas vilket
leder till att skogssamebyarna rör sig kortare sträckor och har
kortare flyttningar av sina renar.
Gemensamt för båda berörda samebyar är den årscykel som
innebär flyttningar mellan kustlandet och marker i väster (se figur
2.9.2). I kustlandet finns samebyarnas vinterbetesområden. För de
berörda samebyarna utgör vinterbetesmarkerna den huvudsakliga
begränsande faktorn vad avser antalet renar som kan hållas inom
renskötselområdena.
Tiden på året som vinterbetesmarkerna får brukas enligt rennäringslagen är 1 oktober till 30 april. Nyttjandet av området
varierar mycket från år till år beroende på bl.a. vind- och snöförhållanden. Östra Kikkejaures åretruntmarker ligger väster om
Markbygdens vindkraftpark i Arvidsjaurs kommun.
Östra Kikkejaure sameby
Östra Kikkejaure bedriver renskötsel från områdena väster om
Moskosel och österut till kusten vid Piteå.
Etapp 3 och hela Markbygdenprojektet berör vinterbetesmarker
för Östra Kikkejaure se figur 2.9.6. Vinterbetesmarkerna som huvudsakligen ligger i Piteå kommun finns söder om Lill-Piteälven
och utmed Åbyälven och riksväg 373 (Piteå-Arvidsjaur). Vinterbetesmarkerna når ända ut i skärgården utanför Piteå. Vinterbeteslandet används för renskötsel under renskötselårets vinterperiod, 1 oktober till 30 april.
Figur 2.9.1 Samebyarnas geografiska avgränsning. Östra Kikkejaure och Västra Kikkejaure berörs av Etapp 3. Riksintresseområden för rennäring.
Figur 2.9.2 Schematisk bild över renskötselns årscykel.
OMRÅDESBESKRIVNING
Flytten mot vinterbetesmarkerna börjar i regel under oktober
månad. De första markerna som brukas är de som finns väster
25
om stambanan (väster om Etapp 3). Dessa brukas ungefär under
perioden oktober till december.
Skiljning och slaktuttag görs ofta i en av samebyns viktigaste
anläggningar, Huvåsen (figur 2.9.5). Vid anläggningen finns ett
flertal hagar som kan nyttjas för utfodring och övernattning i
samband med skiljningen.
På grund av Markbygdenområdets höglänta placering i landskapet kommer ofta rikligt med snö tidigt på vintern. De stora snömängderna försvårar renarnas bete avsevärt under stora delar av
vintern och gör att området är lämpligt för bete under förjulsvintern innan snömängden har blivit för stor (figur 2.9.4). Beroende
på snöförhållanden kan dock scenariot vara det omvända, det vill
säga att man börjar betet närmare kusten och sedan brukar områden i väster senare på vintern.
plog och Arvidsjaur på ömse sidor om Silvervägen. Vinterbetesmarkerna som huvudsakligen ligger i Arvidsjaur, Piteå och Skellefteå kommun finns söder om riksväg 373 (Piteå-Arvidsjaur)
och på ömse sidor om länsgränsen mellan Norr- och Västerbotten. Vinterbetesmarkerna når ända ut till kusten vid Åbyn och
Kinnbäck.
Ett uppsamlingsområde ligger mellan vindkraftsetappens
två delar, se figur 2.9.3. En flyttled av riksintresse sträcker sej i
nordväst-sydostlig riktning direkt väster om Etapp 3.
Konkurrerande markanvändningar
Skogsbruket är det största konkurrerande intresset i området.
Genom avverkning av äldre skog och markberedning försvinner
eller försämras betet. Plantering av contortatall försämrar betet
och innebär stora praktiska problem för renskötseln då det i princip inte går att ta sig fram med skoter i områdena.
Vägar, inte minst skogsbilvägar, ökar tillgängligheten för människor till skogsområden som annars är tämligen ostörda, vilket
kan orsaka störningar på renarna.
Vårflytten sker i regel i början av april från områdena nere vid
kusten och pågår i ca 5-10 dagar. Det är främst då som utpekade
flyttleder av riksintresse brukas, men lastbil kan användas för flytt
delar av eller hela sträckan. Flytt sker då till samebyns åretruntmarker.
OMRÅDESBESKRIVNING
Flyttleder
Östra Kikkejaure har flyttleder i nordväst-sydostriktning som
sträcker sig genom Etapp 3 samt direkt väster och öster om densamma. (se figur 2.9.3)
26
Strategiska områden
Strategiska områden motsvarar de krav som ställs för att renskötaren ska kunna samla ihop en hjord. De aktuella områdena
används av samebyn vintertid för att samla renarna inför slakt,
skiljning och flyttning till vinterlanden. Uppsamlingsområden är
marker dit renarna beger sig vid viss vindriktning och väderlek
och där de sedan har benägenhet att stanna upp. Ytan har ingen
exakt avgränsning utan anger det huvudsakliga området under
normala förhållanden. Uppsamlingsområdet som berörs innefattar även trivselland. Dit söker sig renarna naturligt för bete och
vila under längre period. Dessa har betingelser i topografin och
betet som gör att renarna trivs där.
I eller i anslutning till uppsamlingsområden finns ett antal anläggningar för renskötselarbetet, se figurer 2.9.3 och 2.9.5. Samtliga anläggningar är lokaliserade utanför utbyggnadsområdet för
Etapp 3.
Västra Kikkejaure
Västra Kikkejaure är en skogssameby som bedriver renskötsel från
Arjeplog och ner till kusten. Åretruntmarker finns mellan Arje-
Figur 2.9.3 Samebyarnas strategiska områden. De gröna områdena utgör uppsamlingsområden, men även trivselområden för Östra Kikkejaures renar.
Stambanan har en starkt avskärande effekt på samebyarnas
områden och innebär en svår passage. Dåliga stängsel har även
inneburit att renar hamnat innanför stängselområdet med omfattande renpåkörningar som följd.
Större vägar inom samebyarnas marker medför att det årligen
sker ett antal renpåkörningar. E4 utgör ett hinder då områden
närmast kusten ska brukas.
Vindkraft finns idag i Dragaliden (12 vindkraftverk) norr om
Etapp 3. Inom Östra Kikkejaues område finns även Bondön med
18 vindkraftverk. Utbyggnaden av Etapp 1 har påbörjats med 36
vindkraftvetk på Skogberget. När Etapp 1 är utbyggd kommer
påverkan på Östra Kikkejaures renskötsel sannolikt vara betydande. Vilken effekt vindkraften har på renar är inte helt klarlagt, men kunskapen ökar ständigt tack vare ett flertal pågåense
forskningsprojekt.
Bebyggelsen är tätare ju närmare kusten man kommer med bl.a.
sämre betesro för renarna som följd.
Figur 2.9.4 Betande renar i Markbygdenområdet förvintern 2012.
Foto Tyréns AB.
Figur 2.9.5 Renskiljningsanläggningen vid Huvåsen. Foto Piteå kommun.
Figur 2.9.6 Samebyarnas årstidsland.
OMRÅDESBESKRIVNING
Inom hela vinterbetesmarkerna medför det rörliga friluftslivet
i form av bl.a. jakt och skotertrafik en påverkan. Påverkan från
friluftsliv är störst närmare kusten.
27
2.10 Landskapsbild
Landskapsbildsanalys
I beskrivningen av landskapsbilden tas ett större område i beaktande än det område som berörs av Markbygdens vindkraftpark,
Etapp 3. Detta för att de planerade vindkraftverken kommer att
synas över ett större område och påverka den visuella upplevelsen
av landskapet.
Denna analys av landskapsbilden är bland annat baserad på begrepp ur Kevin Lynch metod att analysera landskapet. Metoden
används för att beskriva områdets läsbarhet och tydlighet med
hjälp av huvudbegrepp som stråk, knutpunkter och landmärken.
Även landskapsrum och topografi, struktur och riktning, skala
och komplexitet samt vyplatser beskrivs.
Landskapsbild
Beskrivning
Landskapsbilden är den samlade bilden av den visuella upplevelsen av landskapets uppbyggnad och olika beståndsdelar. Grundelementen i landskapet kan definieras genom nyckelbegrepp
som identitet, struktur, skala, färg etc. Landskapsbilden kan sägas
vara en sammanfattning av naturgivna förutsättningar, historisk
och nuvarande användning samt hur vi som betraktare tolkar
detta. Upplevelsen är individuell men påverkas av kunskap, erfarenheter och kulturella förutsättningar.
Utredningsområdet för Etapp 3 utgörs av två svagt utvecklade
höjdryggar mellan tre dalstråk; Klubbälven, Åbyälven och Rokån.
Etappens lägsta delar ligger just över den högsta kustlinjen, som i
den här delen av Norrbotten återfinns ca 220 meter över havet (se
figur 2.8.1).
Topografin har, både i den övergripande skalan och mer lokalt,
nordvästlig-sydostlig riktning. Norr om Rokån ligger den höjdrygg som utgör Markbygdens vindparks Etapp 1. I den stora
skalan är landskapets nordost-sydvästorienterade struktur mycket
tydlig, se figur 2.10.1. Terrängformerna är generellt stora, mjukt
och runt formade med få dramatiska inslag. Markbygden skjuter
fram som en ”udde” av inlandets bergiga terräng, ut i kustlandets
flackare landskap och utgör gränsland mellan kustlandets och
inlandets landskap.
OMRÅDESBESKRIVNING
I den stora skalan är Markbygden en del av en mycket stor
vidsträckt skogsbygd som domineras av barrskog. Skogsbruket är
intensivt med stora arealer ungskog och hyggen. I norra delen av
Etapp 3 ger långsträckta myrområden möjlighet till långa utblickar.
28
Åbyälven är det största av vattendragen i området och har ett
kraftigt meandrande lopp med sjöar och sel. På höjdstråken finns
ett fåtal sjöar och tjärnar men gott om myrmark. Ett flertal små
bäckar avvattnar våtmarkerna mot dalgångarna.
Markbygden som helhet utgör Piteå kommuns mest vildmarkspräglade och ostörda område, trots att i större delen av området
är påverkat av storskaligt skogsbruk. Etapp 3 utgör dock inte den
mest vildmarkspräglade delen av Markbygdenområdet. Ett fåtal
byar och enstaka ”ensamgårdar” finns i omgivningen. Jordbruksmark finns i begränsad utsträckning i anslutning till bebyggelsen.
Stora öppna myrområden
Mosaik:
älv/myr/tjärn/skog
Lidterräng; långa flacka sluttningar
Flack
myr/skog
Landskap - strukturer
Etapp 3
Karaktärsområden
Topografisk riktning
Lidterräng; långa
flacka sluttningar
Stråk - väg/järnväg
Dalstråk, vattendrag
Figur 2.10.1 Landskapets strukturer: Riktningar, karaktärsområden, landskapsrum, stråk/vägar.
Flack myr/skog
Landskapskaraktärer
Etapp 3 omfattas av två olika översiktliga landskapskaraktärer, se
figur 2.10.1. Huvuddelen har karaktären lidterräng, med långa,
relativt flacka sluttningar och med få dramatiska inslag. Långa,
runda höjdryggar reser sig i det skogsdominerade landskapet.
I väster dominerar långsträckta, öppna myrområden som, omväxlande med skog, ger landskapet en tydlig struktur nordväst sydost.
Åbyälvens dalgång har en egen karaktär med älvens kraftigt
meandrande fåra med sel och forsar, kantad av en mosaik av små
tjärnar, myrpartier och avsnörda korvsjöar.
Struktur, riktning och stråk
Topografin i Etapp 3 är nordväst-sydostorienterat (se figur
2.10.1). Såväl i den större som i den mindre skalan är landskapet format av inlandsisens rörelse. Höjdryggar, myrar sjöar och
vattendrag är grovt sett orienterade i samma riktning. Detta ger
landskapet en struktur som ofta är lätt att läsa av, speciellt på
platser där man kan få en överblick. Ofta hindrar dock skogen
och den ganska homogena topografin möjligheterna att få en
större överblick.
Stråk är de leder vi rör oss på och utifrån vilka vi kan observera
andra element i omgivningen. Tydliga stråk i området utgörs
av vägar genom och i närheten av Markbygdens vindkraftpark,
Etapp 3 (figur 2.10.1). Rörelsestråken i landskapet har historiskt
följt höjdryggar, sjöar och vattendrag, där det har varit lättast att
komma fram sommar- respektive vintertid. Dagens modernare
vägar går delvis på tvärs med de naturliga riktningarna, då andra
kriterier har varit avgörande för vägarnas dragning. Förutom de
allmänna vägarna finns ett flertal skogsbilvägar, vilkas tillkomst
har styrts av var större avverkningar har förekommit.
Skala och komplexitet
Landskapet inom Etapp 3 är storskaligt och domineras av vidsträckta barrskogsområden med långa myrstråk och stora hyggen. Större delen av Etapp 3 utgörs av mjukt och storskaligt men
ganska svagt formade höjdryggar. Stor-Flötuberget, Lillforsberget
och Önusberget bildar något mer framträdande toppar. Högst är
Stor-Flötuberget med 426 m.ö.h. I nordväst mellan Lill-Blåliden
och väg 543 är terrängen flack och domineras av öppna myrar.
Landskapet är generellt fattigt på tydliga landskapsformer.
Åbyälven har dock en utpräglad karaktär och utgör en serie med
småskaliga och väl definierade landskapsrum.
Landmärken
Landmärken är fysiska objekt som bidrar till orienterbarheten.
Landskapet har få tydliga landmärken (figur 2.10.2). StorFlötuberget och Lillforsberget är brantare än omgivande flacka
sluttningar och framträder därför i någon mån. Svartlidens branta
ravinliknande dal och Lill-Flötuberget öster respektive väster om
Etapp 3 har också avvikande topografi.
Landskap - objekt
Etapp 3
Terrängform
Landskapsenhet
Landmärke
Utblick/vy
Figur 2.10.2 Objekt i landskapet: Urskiljbara enheter, landmärken, markanta terrängformer, utblickspunkter.
Andra landmärken i området är Dragalidens vindkraftpark öster
om etappens norra spets och Skogbergets vindkraftpark norr om
östra delen av Etapp 3. Dessa kommer dock att få minskad effekt
som landmärken när hela Markbygdens vindkraftparks Etapp 1
är byggd då de kommer att läsas in som delar i den stota vindkraftparken.
Knutpunkter
Knutpunkter är platser dit folk färdas eller uppehåller sig. I anslutning till Etapp 3 utgör bebyggelsen Fagerheden, Flötuträsk
och Storgranberget knutpunkter. I området i stort utgörs knutpunkterna framför allt av omkringliggande byar och samhällen
som boende och besökande är på väg till eller från, framför allt
Koler, Långträsk och Yttersta/Roknäs.
OMRÅDESBESKRIVNING
Ett fåtal landskapliga enheter kan urskiljas inom Etapp 3 med
omgivningar, till exempel Åbyälven, Klubbälven, Rokån med
Roka viltvatten, Stor-Flötuberget, Lillforsberget, Önusberget och
Önusträsket, se figur 2.10.2.
29
Området för Etapp 3 betraktat från närliggande vägmiljöer och
bebyggelse
Markbygdens vindkraftpark Etapp 3 ligger i ett glest befolkat
skogslandskap. Området upplevs främst från bebyggelse i områdets närhet. Storganliden, Finnliden, Flötuträsk, Pite-Byske,
Strömnäs, Ersträsk och Fagerheden ligger alla inom 3 km från
Etapp 3. Dt skogsdominerade landskapet gör att utblickarna är
förhållandevis få. Störst möjligheter att se delar av vindkraftparken kommer det sannolikt att vara från Ersträsk, och Pite-Byske,
eftersom dessa byar ligger på höjder med mer eller mindre öppen
mark (myr och/eller hyggen) mellan byn och vindkraftparken.
Även från Flötuträsk kommer vindkraftverk, till exempel på StorFlötuberget, att kunna ses. Från Långträsk väster om etappen
kommer vindkraftverk kring Storgranliden att kunna vara synliga.
Väg 373 passerar genom Etapp 3 på sin väg mellan Roknäs och
Långträsk (se karta figur 2.6.3). I höjdlägena på Önusberget och
Storgranliden samt i öppna partier kan man från vägen få en
överblick över delar av området. Även för trafikanter på väg 515,
som passerar nordväst om Etapp 3 på sin väg mellan Långträsk
och Storsund, ges utblickar mot etappen. Även från övriga vägar
kan vyer öppna sig mot området (se till exempel figur 2.13.4). I
figur 2.10.2, markeras viktiga utblickspunkter från vägarna.
Foton
På följande sidor visas foton från Etapp 3 med omgivningar (figurer 2.10.5 - 2.10.20). Fotona är numrerade 1-6 och fotopunkterna redovisas på kartan nedan, figur 2.10.4.
Känsliga områden
Ett antal områden med särskilt känslig landskapsbild har identifierats (se figur 2.10.3) med hänsyn till deras exponerade lägen,
särpräglade topografiska former och strukturella samband:
• Rokåns dalgång
• Stor-Flötuberget
• Lillforsberget
• Tällberget mot Åbyälvens dalgång
1
OMRÅDESBESKRIVNING
2
30
12
3
9
4
11
8
10
7
6
5
13 14
Känslig landskapsbild
Fotopunkter
Etapp 3
Känslig landskapsbild
Figur 2.10.3 Områden med särskilt känslig landskapsbild markerade med gula fält.
Etapp 3
0
Fotovinkel/Foto nummer
Figur 2.10.4 Karta över fotopunkter för foton på följande sidor.
1
Figur 2.10.5 Dragamyran i norra gränsen av Etapp 3. Dragalidens vindkraftverk i
fonden. Foto Tyréns AB.
2
Figur 2.10.6 Dragaliden i midvinterljus. Etapp 3 med Blåliden i förgrunden. Foto Tyréns AB.
Figur 2.10.7 Vy från väg 515 mot Storgranliden i sydost. Foto Tyréns AB.
OMRÅDESBESKRIVNING
3
31
4
5
Figur 2.10.8 Vy från Svartliden mot söder över centrala Etapp 3. Foto Tyréns AB.
OMRÅDESBESKRIVNING
6
32
Figur 2.10.10 Vy över Önusträsket mot nordväst. Södra och Norra Tjärnliden i fonden. Foto Tyréns AB.
Figur 2.10.9 Vy från Önusberget mot väster. Högbrännet/Storgranliden i fonden. Foto Tyréns AB.
7
Figur 2.10.11 Lillforsberget, sett tvärs över Åbyälven. Foto Tyréns AB.
8
9
Figur 2.10.13 Lill-Flötuberget och Stor-Flötuberget från Flötuträskvägen i söder. Foto Tyréns AB.
OMRÅDESBESKRIVNING
Figur 2.10.12 Vy från väg 373 nedanför Storgranliden österut mot centrala Etapp 3. Södra Tjärnliden till vänster och Lillforsberget till höger i bilden. Foto Tyréns AB.
33
10
Figur 2.10.14 Flötuträsk. Vy mot Etapp 3 i sydost. Foto Tyréns AB.
11
12
OMRÅDESBESKRIVNING
Figur 2.10.15 Flötuträsk. Vy mot sydväst. Foto Tyréns AB.
34
13
Figur 2.10.17 Pite-Byske. Vy från byavägen mot nordost. Foto Tyréns AB.
Figur 2.10.16 Flötuträsk. Vy mot Etapp 3 i norr. Foto Tyréns.
14
Figur 2.10.18 Utblick från Pite-Byske mot Etapp 3 i nordost. Foto Tyréns AB.
MARKBYGDENS VINDKRAFTPARK, ETAPP 3 - MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING
2.11 Naturmiljö
En särskild naturvärdesinventering och en sammanställning av
känd kunskap för utredningsområdets olika naturmiljöer har
genomförts. Naturinventeringen kommer att utgöra en bilaga till
MKB:n. Nedan följer en sammanfattning av slutsatserna från den
genomförda naturinventeringen som bolaget låtit utföra (Enetjärn Natur 2012). Denna rapport samt övriga underlagsrapporter
gällande utredningsområdet (fåglar, fladdermöss) kan hittas på
Svevinds hemsida www.svevind.se.
Allmänt om utredningsområdets natur
Som helhet består området för Etapp 3 främst av bolagsägd
produktionsskog med stora arealer planterad ungskog under 30
år samt hyggen (figur 2.11.1). Bestånd av planerad contorta finns
också spridda i området (figur 2.11.2). Resterande skog är oftast
starkt skogsbrukspräglad med liten skiktning och olikåldrighet. Brukningsenheterna (bestånden) är ofta stora. Skogsbrukets
påverkan på skogen har varit stark under lång tid. Det finns dock
enstaka, mindre skogsområden med höga eller mycket höga naturvärden inom området. I övrigt är det främst ett antal våtmarker och vattendrag som har höga naturvärden. Sveaskog är den
dominerande markägaren.
Av etappområdets 15 035 hektar består cirka 9,4 % av land- och
våtmarksområden som bedömts ha höga naturvärden (Klass 1
och 2 enligt Enetjärn Naturs inventeringar). Av dessa utgörs den
klart största delen av våtmarker. Naturvärdesklasserna beskrivs i
figur 2.11.4 och visas på karta i figur 2.11.3.
Figur 2.11.1 Ungtallskogar är vanliga inom Etapp 3.
Foto Enetjärn Natur AB.
Figur 2.11.2 Yngre bestånd av planterad contortatall förekommer
här och där i området. Foto Enetjärn Natur AB.
•
Juni 2008: Fågelinventering av våtmarker VMI klass 1 i Etapp 1 och Etapp 2,
inklusive Rokåns dalgång (Svevind/Enetjärn Natur)
•
2008-2010. Kungsörnsinventeringar (spelflyktsinventering) i Markbygden
och resten av Piteå kommun. Från 2011 redovisas de inom ramen för uppföljningsprogrammet avs. flora och fauna. (Svevind, Piteå kommun)
•
September 2009: Inventering och bedömning av naturvärden för Markbygden Etapp 1 (Svevind/Enetjärn Natur)
•
Augusti 2011: Fladdermusinventering Markbygden (Svevind/Noctula)
•
•
Juni 2012: Fågelinventering (linjetaxering och revirkartering) av skog och
våtmarker Markbygden Etapp 2 (Svevind/Enetjärn Natur)
•
•
Mars-april 2013: Inventering av ugglor i Markbygden (del i Uppföljningsprogrammet för fauna och flora) (Svevind/Enetjärn Natur)
•
Mars-april 2013: Inventering av kungsörn i Markbygden (del i Uppföljningsprogrammet för fauna och flora) (Svevind/Enetjärn Natur)
•
Juni 2013: Fågelinventering (förenklad revirkartering) av våtmarker Etapp
3 (Svevind/Enetjärn Natur)
•
Juli-Augusti 2013: Fladdermusinventering Etapp 3 (Svevind/Noctula)
•
Juni-September 2013: Fladdermusuppföljning Ersträsk-Strömnäs i Etapp 1
(Svevind/Noctula)
•
Årsrapport 2011 av Uppföljningsprogram för fauna och flora för Markbygden. Inventeringarna innefattade linjetaxering och revirkartering fåglar,
kungsörnsuppföljning, spillningsinventering däggdjur, florainventeringar
(Svevind/Enetjärn Natur)
•
Årsrapport 2012 av Uppföljningsprogram för fauna och flora för Markbygden. Inventeringarna innefattade linjetaxering och revirkartering fåglar,
kungsörnsuppföljning, spillningsinventering däggdjur, florainventeringar
(Svevind/Enetjärn Natur)
•
2000, 2003. Länsstyrelsens våtmarksinventering, VMI, i Norrbotten
•
Uppgifter om nyckelbiotoper, biotopskydd och andra skogliga värden från
Skogsstyrelsens webbplats ”Skogens pärlor”. www.skogsstyrelsen.se
•
Uppgifter om naturreservat, Natura 2000 områden, Riksintressen m.m. från
Länsstyrelsens webbplats, http://lst.se/lst/GIS_Kartor/
•
Observationer registrerade i Artportalen. www.artportalen.se
•
Referensmaterial i form av årligt återkommande inventeringar av standardrutter i närliggande delar av Norrbotten, Lunds universitet, zoologiska
institutionen. Häckfågeltaxering med fast standardrutt, kombinerad linjeoch punkttaxering.
•
Inventeringsdata från Projekt kungsörn Norrbotten
•
Inventeringsdata från Projekt pilgrimsfalk
•
Skogsbolagens naturvärdesinventeringar (Sveaskogs naturvärdesinventering, SCAs naturvärdesinventering)
•
Piteå kommuns naturvärdesinventering
OMRÅDESBESKRIVNING
Kunskapsunderlag och inventeringar
35
¯
Skyddad natur
Inom området för Etapp 3 finns mycket lite av formellt skyddad
natur, se karta, figur 2.11.3. I huvudsak rör det vattendrag och
sjöar som ingår i Natura 2000-området Åbyälven. När det gäller
skogsmiljöer i Etapp 3 finns bara ett par mycket små områden
vilka omfattas av biotopskydd. Båda dessa ingår också i de objekt
som pekas ut i den naturvärdesinventering som gjorts (Enetjärn
Natur 2012).
Natura 2000
OMRÅDESBESKRIVNING
Åbyälven
Några biflöden till Åbyälven, t.ex. Klubbälven och Hömyrbäcken
har via små förgreningar sina källflöden inom utredningsområdet
eller rinner ställvis genom området. Exempel på större biflöden
inom området är Tvärån och Önusträskbäcken men det finns
också en lång rad andra små bäckar som mynnar i Åbyälvens vattensystem (figur 2.11.5 och 2.11.6). Ett av biflödena till Byskeälven ligger relativt nära Etapp 3. För lokalisering se karta, figur
2.11.3.
36
Biotopskydd
Biotopskydd upprättas av Skogsstyrelsen och innebär att ett
område har lagligt skydd i syfte att bevara naturvärdena medan
markägaren fortfarande äger marken. Det finns två skogsobjekt
som omfattas av biotopskydd och de ligger tätt intill varandra,
söder om Altermyran, (se karta i figur 2.11.3). Samma objekt är
även utpekat i Piteå kommuns naturvärdesinventering. Objekten
är naturskogsartade med mycket gamla träd och bitvis rikligt med
asp och ingår också i de av Enetjärn Natur utpekade naturvärdesobjekten.
Skyddad natur och naturvärdesobjekt inom etapp 3
Naturvärdesobjekt Våtmark
Etapp 3
Natura 2000-områden
Naturreservat
Biotopskydd
Nyckelbiotop
Skogsmark
Skog med mycket höga naturvärden, klass 1, utgör endast 0,5
% (75,5 ha) av arealen och finns på några spridda ställen inom
etappområdet (figur 2.11.3, naturvärdesklasser se figur 2.11.7).
Det är främst grandominerade skogar som är äldre, flerskiktade
eller urskogsartade. Några områden utgörs av granskog med
påtagligt inslag av asp. Tallskog är bara sällsynt representerad
bland skogsobjekt med mycket höga naturvärden. Det finns
dock ett litet område nära Rokån med urskogsartad tallskog som
har mycket gamla träd, lågor och skorstensträd (figur 2.11.7).
Detta område är speciellt och har för att vara så pass nära kusten
mycket gammal skog och det omges även av myr som också har
mycket gamla tallar. Objektet är också klassat som nyckelbiotop
av Skogsstyrelsen.
Naturvärdesobjekt Skog
Klass 1
Klass 1
Klass 2
Klass 2
Naturvärdesobjekt Vattendrag
Klass 1
0 0,75 1,5
Klass 2
3
4,5
6
km
Figur 2.11.3 . Karta över Natura 2000-områden, nyckelbiotoper samt naturvärden identifierade vid inventering 2012. Naturvärdesklasser enligt
tabell, figur 2.11.4.
Naturvärdesklass
Bedömning
Innebörd
1
Högsta naturvärde
Värdekärna
Opåverkade naturmiljöer med ett stort inslag av värdefulla strukturer och/eller arter,
alternativt delvis påverkade miljöer med ett stort inslag av värdefulla strukturer och/
eller arter.
2
Högt naturvärde
3
Ordinärt
Påverkade naturmiljöer med ett visst inslag av värdefulla strukturer eller arter, alternativt opåverkade naturmiljöer med ett ringa inslag av värdefulla strukturer eller
arter.
Låga naturvärden och starkt påverkad mark.
Figur 2.11.4. Naturvärdesklasser enligt naturinventering 2012, jämför karta, figur 2.11.3.
Skog med höga naturvärden, klass 2, finns spridd inom Etapp 3
(figur 2.11.3, naturvärdesklasser se figur 2.11.4) och utgör sammanlagt 1,3 % (201 ha) av områdets areal. Även dessa utgörs
huvudsakligen av granskogar eller grandominerade barrblandskogar (figur 2.11.8). Skogarna är äldre än omgivande skog och
har olikåldriga träd och förekomst av död ved. En del av dessa
granskogar har sumpskogskaraktär med delvis fuktiga miljöer
med senvuxen gran och björk. I sydvästra delen av Etapp 3 finns
mindre områden med hällmarkstallskog omgivna av myrar som
också bedömts hysa höga naturvärden.
Nyckelbiotoper
Av Skogsstyrelsen klassade nyckelbiotoper, små skogsområden
med högt bevarandevärde där man kan finna eller förväntas finna
sällsynta eller hotade arter (figur 2.11.9), finns ett tiotal belägna i
eller på gränsen till Etapp 3 (se karta i figur 2.11.3).
Piteå kommuns naturvärdesobjekt
Piteå kommuns naturvärdesinventeringar inkluderar sex objekt
som helt eller delvis ligger inom Etapp 3, flera i anslutning till
Skogsstyrelsens nyckelbiotoper. Ett av dem omfattas delvis av
biotopskydd. De områden som är utpekade av Piteå kommun
som naturvärdesobjekt saknar i övrigt formellt naturskydd, och
något av dem har helt eller delvis utsatts för skogsbruksingrepp
sedan kommunens inventering gjordes.
Enligt kommunens underlag utgörs objekten av två tjäderspelplatser, ett våtmarkskomplex längs Rokån, äldre granskog resp.
grandominerad blandskog samt en gammal slåttermark (Önusberget).
Figur 2.11.5 Åbyälven har flera forssträckor strax söder om etappområdet. Foto Enetjärn Natur AB.
Figur 2.11.6 Åbyälven, sträcka med sel. Foto Enetjärn Natur AB.
Figur 2.11.7 Så här grova skorstensträd är ovanliga i det i övrigt
hårt brukade skogslandskapet. Objekt AP. Foto Enetjärn Natur AB.
Figur 2.11.9 Gammelgransskål är en rödlistad svamp som växer på
stambasen eller som här på grenar av äldre granar i fuktiga miljöer.
OMRÅDESBESKRIVNING
Figur 2.11.8 Äldre tallar och hänglavsdraperade granar finns i områdets naturvärdesobjekt. Foto Enetjärn Natur AB.
37
Våtmarker
Våtmarkerna är den naturtyp som sett till areal har störst andel
naturvärdesobjekt i Etapp 3 enligt Enetjärn Naturs naturvärdesinventering, klass 1 och 2 (naturvärdesklassning, se figur 2.11.4,
utbredning se karta i figur 2.11.10). Dessa våtmarker utgör
sammanlagt 7,6 % av etappområdets yta, varav våtmarker av
mycket högt naturvärde utgör 2,9 % av arealen. Våtmarker med
höga naturvärden (klass 1 och 2) finns i hela stråket från nordväst till sydost. Framför allt i de nordvästra delarna av Etapp 3
finns långsträckta blandmyrar av sträng-flarktyp med höga eller
mycket höga naturvärden, bland annat i Rokåns dalgång. Rokåns
dalgång (delvis innanför områdets avgränsning) har de största
sammanhängande stråken av våtmark (figur 2.11.11). Men det
finns även myrar i de centrala och sydöstra delarna av Etapp 3 (figur 2.11.12) som har stor mångformighet och varierad hydrologi
vilka bedöms vara av stort naturvärde, inte minst för fågellivet.
Även nära Åbyälven finns våtmark med höga naturvärden.
De allra flesta våtmarker inom Etapp 3 är blandmyrar av strängflarktyp med omväxlande blöta och fuktiga partier. Detta skapar
en mångformighet av miljöer. Många myrar består till största
delarna av en kombination av fast- och mjukmattevegetation i
bottenskiktet och halvgräs, främst trådstarr men även snip i fältskiktet. Mineralfattiga förhållanden råder nästan överallt vilket
¯
gör våtmarkernas växtsammansättning tämligen trivial.
Våtmarksinventeringen VMI
Den stora förekomsten av vidsträckta sammanhängande och
mångformiga våtmarker (som är ännu högre väster om järnvägen) har av länsstyrelsen i Norrbottens län bedömts vara unika
för norra Norrlands kustland. Särskilt i den nordvästra delen av
Etapp 3, ovan väg 373 finns flera stora sammanhängande, ofta
flikiga blandmyrar av sträng-flarktyp. Flera av dessa är enligt
länsstyrelsens våtmarksinventering (VMI) klassade som VMI
klass 1 och 2 vilket är högsta och näst högsta naturvärdesklass.
VMI klass ett återfinns inom etappområdet bara inom Rokåns
dalgång (figur 2.11.11).
OMRÅDESBESKRIVNING
Figur 2.11.11 Dragamyran i norra delen av Rokåns dalgång har
mycket höga naturvärden. Foto Enetjärn Natur AB.
38
Naturreservat och VMI-objekt inom etapp 3
Etapp 3
Naturreservat
Våtmarksinventeringen, VMI
Mycket höga naturvärden
Höga naturvärden
Vissa naturvärden
Figur 2.11.10 Naturvärden enligt VMI, länsstyrelsens våtmarksinventering.
0 0,75 1,5
3
4,5
6
km
Figur 2.11.12 Altermyran i området har många blöta partier. I bakgrunden skymtar en asprik granskog. Foto Enetjärn Natur AB.
Vattendrag
Området för Etapp 3 avgränsas av de två nära nog parallella
vattendragen Åbyälven (N2000, se figur 2.3.1 och 2.11.16) och
Rokån, där den senare är belägen något längre öster- och norrut.
Inom etappområdet finns flera bäckar som utgör biflöden till
Åbyälven och Rokån. Grenbäcken är t.ex. ett av de största biflödena till Rokån. Höjdåsarna Storflötuberget, Tjärnliden och
Önusberget utgör vattendelare mellan de båda vattendragen.
Vattendragens huvudsakliga avrinningsområden visas i figur
2.11.16. Många bäckar avvattnar större myrar. Bäckarna kantas av
myrvegetation eller skog och har ofta sten- och grusbotten. I de
övre delarna kan de ibland ha mjukbotten eller i vissa fall utgöras
av myrdiken.
Sjöar och vattendrag
Sjöar och tjärnar
Det finns bara en egentlig sjö, Önusträsket på 292 m ö.h. inom
området (figur 2.11.13). Sjön är fyrkantig i formen och får till
stora delar sitt vatten från stora myrar och bäckflöden nordväst
om sjön. Önusträsket avvattnas av Önusträskbäcken som i sin tur
mynnar i Åbyälven. Därmed ingår även dessa vatten i Åbyälvens
Natura 2000-område. Övriga sjöar är mer att betrakta som små
tjärnar, t.ex. Dragaträsket (figur 2.11.14), eller myrgölar.
Figur 2.11.13 Önusträskets sydöstra strand kantas av vass och tallskog. Foto Enetjärn Natur AB.
Flötuträsket vid Flötuträsk har tidigare varit en sjö men vattennivån sänktes någon gång under 1800-talet och efter omfattande
dikningar återstår idag endast ett litet område med öppet vatten,
resten utgörs idag av våtmark (figur 2.11.15).
Etapp 2
Etapp 2
Figur 2.11.14 Dragaträsket med Dragamyran. I bakgrunden skymtar
också ett av Dragalidens vindkraftverk.. Foto Enetjärn Natur AB.
Etapp 1
Etapp 3
Delavrinningsområden som
tillhör Natura 2000 vattendrag
Utredningsområde
Delavrinningsområde Piteälven
Delavrinningsområde Åbyälven
Delavrinningsområde Byskeälven
Natura 2000 vattendrag
0
Figur 2.11.15 Videbälte vid Flötuträskets norra strand.
5
10 km
Figur 2.11.16 Karta över huvudsakliga avrinningsområden.
Etapp 3
OMRÅDESBESKRIVNING
Etapp 2
39
Figur 2.11.17 Barrblandskog kantar Rokån, vilken utgör nordvästgränsen av Etapp 3. Foto Enetjärn Natur AB.
Rokån är en 5-20 meter bred skogså (figur 2.11.17-19) som
rinner upp i myrmarkerna på norra sidan av Etapp 3. De övre
delarna har också ett flackt sjösystem omgivet av våtmarker och
sumpskog där det så kallade Roka viltvatten ligger (se nedan). Utmed den aktuella sträckan är Rokån i huvudsak lugnflytande men
har en del kortare forssträckor och flera sträckor där vattendraget
meandrar. De meandrande sträckorna har en del sel och enstaka
restsjöar som lämnats när vattnet fortsatt i en ny, snabbare bana.
Delar av sträckan omges av isälvsediment och där älven skurit ut
material ur rullstensåsar bildas rasbranter/nipor. Så är det strax
norr om väg 373 utmed Rokån. På flera ställen med svämzoner
finns gott om död ved, främst gran- och björkved. Andra stränder
är kantade av starrtuvor, fattigris och björk. Strandzonen med
omgivande skog varierar ganska mycket i bredd, från ca 20-50 m
på varje sida ån. Det finns biflöden till Rokån som är påverkade
av dikning men Rokån i sig är förhållandevis opåverkad.
OMRÅDESBESKRIVNING
Roka viltvatten (figur 2.11.20) i övre delen av Rokån är ett
f.d. domänreservat som numera inte har något formellt skydd.
Området har skapats genom att tre flottningsdammar i Rokåns
källflöden dämts upp. Området, som är 525 ha, består av våtmarker, öppet vatten samt en del skog. Det finns även ett fågeltorn,
vandringsleder med stigar och informationstavlor. Roka viltvatten
har bedömts sakna tillräckligt hög naturvärdesklass för att vara
aktuellt för reservatsbildning. Mindre delar av området ingår i
utpekade naturvärdesobjekt inom Enetjärn Naturs inventeringar.
40
Åbyälvens huvudfåra tangerar utredningsområdets längs en
sträcka söder om väg 373. Älven är på denna sträcka, mellan väg
373 och Önusträskbäckens mynning, bred och lugnflytande med
en bred bård av våtmarksvegetation som tidvis är översvämmad.
En del älvstränder rakt söder om inventeringsområdet har breda
Figur 2.11.21 Svämzon i Åbyälven. Foto Enetjärn Natur AB.
Figur 2.11.18 De nedre delarna av Rokån med omgivande stränder
har rasbranter av en rullstensås.. Foto Enetjärn Natur AB.
Figur 2.11.19 De övre delarna av Rokån kantas av äldre barrblandskog som här vid ett lugnvattensel. Foto Enetjärn Natur AB.
Figur 2.11.20 Roka viltvatten. Foto Enetjärn Natur AB.
Figur 2.11.22 Biflöde till Åbyälven vid Flötuträsket. Foto Enetjärn
Natur AB.
svämzoner med våtmarksvegetation som norrlandsstarr, flaskstarr,
trådstarr och sjöfräken (figur 2.11.21). I lugnt vatten växer näckros och nate. Längre österut, däremot, nedströms Önusträskbäckens utlopp i Åbyälven finns en del forssträckor och här omges
älven av svallat isälvsmaterial som sand och grus, ofta bevuxet
med tallar och lavhedvegetation med ljung och andra ris.
Några biflöden till Åbyälven, t.ex. Klubbälven har via små förgreningar sina källflöden inom utredningsområdet och/eller
rinner ställvis genom området. Exempel på större biflöden inom
området är Tvärån och Önusträskbäcken men det finns också en
lång rad andra små bäckar som mynnar i Åbyälvens vattensystem
(figur 2.11.22-24). För lokalisering se karta, figur 2.11.3.
Djurliv
Flera särskilda inventeringar och sammanställningar av känd
kunskap har genomförts avseende djurlivet i utredningsområdet.
Flera av dessa inventeringar kommer att utgöra separata bilagor
till MKB:n. Nedan följer en sammanfattning av slutsatserna från
de genomförda inventeringarna och utredningarna.
Fåglar
Inventeringarna visar att områdets naturtyper, särskilt de förekommande våtmarkerna har inslag av flera fågelarter som kan
kräva särskild hänsyn i samband med vindkraftsutbyggnaden. Fågelfaunan domineras dock av arter som är allmänna och utbredda
i brukad skogsmark i norra Sverige. Området är inte välbesökt av
ornitologer men mycket kunskap har samlats in under de inventeringar som genomförts 2006-2013 inom ramen för Markbygdenprojektet. Den generella kunskapen om områdets fågelfauna
är därför mycket god.
Vad gäller specifikt för Etapp 3 har inventeringar, främst med
inriktning på sjö- och våtmarksfåglar, genomförts inom området
2013, medan fågelfaunan i Rokåns dalgång längs etappområdets norra gräns även har inventerats 2008 och 2011-2012. De
skogslevande fåglarna i brukad skog sedan tidigare är mycket väl
kartlagda genom flera års inventeringar i Markbygden.
Förutom dessa inventeringar har riktade kungsörnsinventeringar
genomförts i hela Markbygdenområdet 2008-2013, vilka har
innefattat Etapp 3 men även etapperna 1-2 samt övriga kringliggande områden.
Kungsörn
Det finns i dagsläget ett revir av kungsörn (figur 2.11.25) i närheten av utredningsområdet för Etapp 3. I övrigt finns inga kungsörnsrevir inom 3 km från utredningsområdet. Området med
kringliggande landskap anses välinventerat med avseende på örn
och kunskapsunderlaget är därför gott. Några revir av havsörn
finns heller inte i eller nära Etapp 3.
Figur 2.11.23 Biflöde till Åbyälven som kantas av björk och vide.
Figur 2.11.24 Biflöde till Åbyälven. Foto Enetjärn Natur AB.
Figur 2.11.25 Kungsörn.
OMRÅDESBESKRIVNING
Övriga rovfåglar
Området bedöms ha förutsättningar för enstaka häckningar av
fiskgjuse och bivråk i eller nära Etapp 3, liksom för mer allmänt
spridda arter som duv- och sparvhök, ormvråk och tornfalk.
Under de fältinventeringar som gjorts i området har dock inga
41
starkare indikationer på häckning eller boplatser av övriga rovfåglar hittats.
Våtmarksfåglar, sjöfåglar
Inventeringar visar att större myrar och våtmarker i Etapp 3 hyser
relativt gott om häckande vadare av utbredda arter som ljungpipare (figur 2.11.26), storspov, grönbena, gluttsnäppa, enkelbeckasin m.fl. Längs stränder av vattendrag och näringsfattiga sjöar
häckar säkert även drillsnäppa. Trana förekommer på flera ställen
i området liksom häckande sångsvan. Vanligare andfåglar som
gräsand, kricka, knipa m.m. antas häcka spritt i områdets sjöar
och vattendrag samt längs Åbyälven.
Våtmarkerna i Rokåns dalgång i norra kanten av Etapp 3, t.ex.
Dragamyran, har en särskilt rik fågelfauna och här finns också
inslag av mer sparsamma och känsliga häckfåglar som sädgås,
småspov, dvärgbeckasin och myrsnäppa.
Storlom och smålom
Inga förekomster av storlom eller smålom har konstaterats i eller
nära Etapp 3 trots att riktade inventeringar har gjorts och lommar eftersökts i sjöar och tjärnar. Det anses därför inte finnas
fasta förekomster av dessa arter i området.
Skogshöns
Såväl tjäder som orre har observerats under inventeringar i Etapp
3 (figur 2.11.27) Specifika spelplatser för dessa arter har inte setts
under inventeringarna men kan antas finnas spridda i kvarlämnad
äldre skog respektive på öppna myrar och sjöisar. Två spelplatser
för tjäder inom området finns utpekade i Piteå kommuns naturvärdesskikt. Järpe och dalripa förekommer säkerligen också i
lämpliga habitat inom etappområdet, eftersom de finns på andra
håll i Markbygdenområdet enligt de inventeringar som gjorts.
fluktuerar mycket så antas spridda förekomster av ugglor ändå
finns i utredningsområdet. I första hand vanligare arter som pärluggla och sparvuggla, men även mer sparsamma som jorduggla,
hökuggla, slaguggla (figur 2.11.28) och lappuggla kan finnas med
enstaka par.
Övriga fåglar
Ett antal andra utpekade fågelarter förekommer mer eller mindre
frekvent inom Etapp 3 men bedöms påverkas i mindre omfattning av en vindkraftsutbyggnad. Det gäller främst arter som
hackspettar (figur 2.11.29) och diverse småfåglar vilka generellt
inte ligger i riskzonen för kollisioner eller störningar i samband
med vindkraftetablering och som bedöms kunna hitta nya häckplatser inom de utbredda skogsområdena i den mån de drabbas
av habitatförlust i samband med utbyggnaden.
Ugglor
Inga observationer av ugglor har gjorts under inventeringarna i
eller nära Etapp 3, inte ens under de riktade uggleinventeringar
som gjorts 2013. Utifrån äldre fynd i närområdet, de förekommande naturmiljöerna och vetskapen om att ugglestammen
OMRÅDESBESKRIVNING
Figur 2.11.26 Ljungpipare. Foto Enetjärn Natur AB.
42
Figur 2.11.27 Tjäderhönor. Foto Enetjärn Natur AB.
Figur 2.11.28 Slaguggla. Foto Enetjärn Natur AB.
Figur 2.11.29 Spillkråkan söker gärna föda i äldre, rötade granar, här i
Lillblålidens nordsluttning. Foto Enetjärn Natur AB.
Ett litet antal våtmarksfåglar bedöms rasta i och nära området
för Etapp 3 under flyttningen, främst vid större våtmarker och
längs dalgångarna vid Åbyälven och Rokån. Det rör sig bland annat om mindre antal sångsvanar, änder och vadare under vår och
höst.
Landlevande däggdjur
Inventeringar av viltspillning i Markbygdenområdet har gjorts i
den uppföljning av fauna och flora som genomförs inom ramen
för Markbygdenprojektet. Dessutom har många observationer av
djur, deras spår och spillning gjorts under andra pågående fältinventeringar av naturmiljöer, fåglar etc. i området.
Älg förekommer allmänt i området och i övrigt finns vanliga
och utbredda arter som rådjur, räv, mård, mink, skogshare, ekorre
och olika smådäggdjur. Grävling är sedd i etapp 1 och kan säkert
förekomma även här. Spillning från björn hittades på flera platser
under naturvärdesinventeringen, framför allt i kantzoner mellan
skog och myr och i äldre skog. Lodjur har setts i Rokåns dalgång
strax N om området och antas kunna röra sig också i Etapp 3
även om det inte finns några kända boplatser eller föryngringar
enligt länsstyrelsens rovdjursinventering. För varg och järv finns
inga kända observationer under de senaste åren. Utter har observerats i Markbygden etapp 2 och det finns områden där de skulle
kunna förekomma, t.ex. i närheten av Rokån eller större bäckar
som t.ex. Åbyälvens biflöden. Bäver förkommer i både Åbyälven
och Rokån.
Fladdermöss
Inventeringar av fladdermöss har 2013 utförts på sju lokaler inom
Etapp 3 (Noctula 2013a) och i ett tidigare skede har inventeringar gjorts även på några platser längs Rokåns dalgång 2011, i
samband med inledande inventeringar av fladdermössen i Markbygden (Noctula 2011). Parallellt med årets inventeringar inom
Etapp 3 har även en uppföljning av fladdermöss i delar av etapp 1
av Markbygdenprojektet gjorts (Noctula 2013b).
Inom Etapp 3 har två arter fladdermöss konstaterats (Noctula 2013a): nordisk fladdermus, vilken är ganska utbredd, samt
Brandts fladdermus på en lokal (Flötuträsk). Sistnämnda art bedöms inte ha någon fast och reproducerande förekomst i området
(Noctula 2013a). Även om nordisk fladdermus verkar väl spridd
är området generellt sett individfattigt. Mer allmänt förekommer nordisk fladdermus utanför etapp 3, i synnerhet vid byarna
Ersträsk och Strömnäs där aktiviteten är liknande den på vissa
ställen i södra Sverige, det vill säga relativt hög. I Markbygden
har högst aktivitet av nordisk fladdermus konstaterats främst nära
vatten, vid äldre lador eller hus, lövträdsmiljöer och skogsbryn.
I den fladdermusuppföljning som genomförts 2013 i Ersträskområdet inom Etapp 1 har dessutom en observation vardera av
trollfladdermus och vattenfladdermus gjorts efter reproduktionstiden. Det är dock inte troligt att dessa har fasta och reproducerande förekomster i Markbygden (Noctula 2013b).
Kunskapen om fladdermöss i Norrbottens län är än så länge
begränsad, det är först de sista 3-4 åren som inventeringar kommit igång, ofta just med anledning av planerad vindkraft. Att
Markbygden numera är det område i Norrbottens län som har
högst känd artrikedom avseende fladdermöss kan förklaras av att
området är överlägset mest inventerat i länet. Såväl artrikedomen
som aktiviteten är sannolikt högre på lägre altituder och framför
allt närmare kusten (Noctula 2013b).
Grod- och kräldjur
Några grod- eller kräldjur har inte påträffats i området. Förekomst av åkergroda, skogsödla, vanlig padda och huggorm är
möjlig och mer eller mindre sannolikt i området. Detta bedömt
utifrån arternas utbredning och krav på livsmiljö samt områdets
naturmiljöer.
Flodpärlmussla
Flodpärlmussla (rödlistad som EN, starkt hotad) finns i det nedströms liggande vattendraget Åbyälven. Huruvida flodpärlmussla
även finns i de mindre vattendragen inom Markbygden Etapp 3
har inte utretts, men förekomst kan inte uteslutas.
Insekter
Någon särskild inventering av insekter har inte gjorts inom Etapp
3. Kontakter med entomologer i Norrbotten som togs 2007
under arbetet med den övergripande MKB:n för tillåtlighetsansökan visade dock inte på några särskilt skyddsvärda förekomster
av insekter inom Markbygdenområdet. Vid kontroll i Artportalen har inga fynd av rödlistade insekter noterats. Bredkantad
dykare (utpekad av EU:s Art- och habitatdirektiv) skulle kunna
förekomma i Åbyälvens Natura 2000-områden och med enstaka
förekomster även i områdets sjöar och tjärnar, även om inga säkra
fynduppgifter hittats.
Artskyddsförordningen
Genom Artskyddsförordningen ges vissa växt- och djurarter
särskilt juridiskt skydd. Artskyddsförordningen är en lagstiftning som innebär fridlysning av ett antal arter och skydd av deras
livsmiljöer. Artskyddsförordningen införlivar EU:s art och habitatdirektiv samt fågeldirektiv i svensk lagstiftning.
Till förordningen hör två listor med arter, bilaga 1 och 2. Förenklat kan man säga att alla de listade arterna är fridlysta, d.v.s.
man får inte samla in, skada eller döda de listade arterna. För
arterna i bilaga 1 är dessutom arternas livsmiljöer skyddade och
får inte förstöras. Av de arter som tas upp i Artskyddsförordningens bilaga 1 antas (förutom fåglar och fladdermöss) björn, lo,
utter och åkergroda förekomma i området (enligt egna observationer och uppgifter från Artportalen). Möjligen även bredkantad
dykare. Åkergroda lever i såväl öppna marker som barrskogsmiljöer och är i en stor del av landet den vanligaste grodarten. Bland
fladdermössen är det troligen endast nordisk fladdermus som har
fasta förekomster i Markbygden även om enstaka observationer
av Brandts fladdermus, vattenfladdermus och trollfladdermus
har gjorts. De listade fågelarter som finns eller förväntas finnas
i eller intill området är i första hand sångsvan, sädgås, kungsörn,
fiskgjuse, tjäder, orre, järpe, trana, storspov, ljungpipare, grönbena,
drillsnäppa, olika ugglearter, tornseglare, spillkråka, tretåig hackspett, lavskrika, ortolansparv och videsparv.
Av de arter som listas i Artskyddsförordningens bilaga 2 finns
troligen huggorm, skogsödla och vanlig padda i omgivningarna.
Av de växter som listas i förordningens bilaga 2 förväntas arter
som spindelblomster, jungfru marie nycklar och revlummer finnas
i området. Möjligen skulle ytterligare ett par orkidéarter, lummerarter samt doftticka kunna förekomma.
En detaljerad utredning av Artskyddsförordningens arters förekomst i Markbygden Etapp 3 kommer att göras parallellt med
MKB:arbetet och ligga till grund för en eventuell ansökan om
dispens.
Rödlistekategorier
NT – Nära hotad
VU – Sårbar
EN – Starkt hotad
CR – Akut hotad
OMRÅDESBESKRIVNING
Flyttande och rastande fåglar
Markbygdenområdet är sedan tidigare inte känt som ett område
med viktiga sträckleder eller rastplatser för flyttande fåglar. De
observationer som gjorts sedan dess i samband med naturvärdesinventering samt olika örn- och fågelinventeringar har bekräftat
detta. Etapp 3 berörs liksom övriga delar av Markbygdenområdet
i huvudsak av ett glesare fågelsträck på bred front eftersom stora
ledlinjer som kuster, dalgångar och större älvar saknas här.
43
2.12 Kulturmiljö
Kulturmiljön – en del av landskapet
Med kulturmiljöer avses miljöer, karaktärer, strukturer och enskilda
objekt i landskapet som tydligt speglar vår historia och som berättar
om människors liv och verksamhet i förfluten tid. Mark- och vattenområden som har nationell betydelse för bevarande eller utveckling av kulturmiljövärden kan klassificeras som riksintresseområden.
Dessa områden ska hävdas i den kommunala fysiska planeringen
och i andra beslut om markanvändning. De ska också skyddas mot
åtgärder som påtagligt kan skada de värden som är av riksintresse.
Även ur ett regionalt och lokalt perspektiv kan helhetsmiljöer,
områden med bevarade historiska strukturer, karaktärer eller objekt utgöra viktiga värden. Kulturmiljövärden ingår som en viktig
beståndsdel landskapets regionala och lokala karaktärsdrag.
OMRÅDESBESKRIVNING
Objekt, strukturer och karaktärer som belyser platsens historia
såsom ett äldre odlingslandskap, bebyggelse, äldre vägsystem,
fornlämningar eller rester av industriella verksamheter kan betraktas som kulturella, sociala och ekonomiska resurser som har
betydelse för utvecklingen av vårt samhälle. I det immateriella
kulturarvet ingår ort- och platsnamn, berättelser och traditioner.
Namnen anknyter till platsens historiska verksamheter och berättelser och traditioner stärker kulturmiljöns karaktär.
44
Landskapets kulturmiljökvaliteter kan beskrivas utifrån begreppen kunskapsvärde, upplevelsevärde och bruksvärde. Kunskapsvärden avser miljöns informationsvärde eller potentiella informationsvärde. Det kan handla om vetenskapliga värden från arkeologiska
undersökningar som kan ge svar om vår förhistoria eller om
företeelser i landskapet som förmedlar kunskap om och förståelse
för platsens historia och människans livsvillkor i äldre tider. Upplevelsevärden handlar om visuella, miljöskapande, symboliska och
identitetsskapande värden. Särskilt känsliga i relation till vindkraft
är kulturmiljöer med kontemplativa-, ålderdomliga -, monumentala - eller symboliska värden.
• Kontemplativa eller sakrala miljöer eller strukturer med
religiös betydelse eller annat som förutsätter lugn, tysthet,
avskildhet, storslagenhet. Dessa miljöer har ofta stor symbolisk betydelse sedan lång tid och behovet av dem förväntas
öka.
• Ålderdomliga miljöer eller strukturer där ålderdomligheten
i sig är en förutsättning för upplevelsen och förståelsen av
landskapet, t.ex. en sedan länge övergiven industrimiljö, en
bymiljö eller ett ängs- och beteslandskap. Dessa miljöer har
betydelse både för bygders identitet och för deras attraktivitet.
• Monumentala miljöer eller strukturer som är tydligt gestaltade och ofta uttryck för makt, t.ex. herrgårdslandskap,
bronsåldershögar och kyrkliga miljöer. Nya dominerande
inslag kan utmana ordningen och påverka möjligheten att
läsa och förstå maktspråket i landskapet.
• Symboliska miljöer eller strukturer som har en särskild plats
i människors medvetande genom minnen, folktro, myter, litteratur eller konst. Dessa miljöer kan utgöra kännetecken för
en bygd och är ofta utflyktsmål.
Bruksvärden handlar om kulturmiljön som social, ekonomisk
och miljömässig resurs, för exempelvis boende, näringsliv, rekreation, friluftsliv och som besöksmål. Kulturmiljöns bruksvärde kan
utgöras av att en plats har en lång kontinuerlig användning eller
utgör en målpunkt för många besökare. Till bruksvärden räknas
även det pedagogiska värdet i landskapet, som ofta är känsligt för
förändring av den överordnade karaktären i landskapet.
Utpekade kulturvärden i Markbygden
Inom och i anslutning till utredningsområdet finns nationellt, regionalt och kommunalt utpekade värdefulla kulturmiljöermiljöer.
Nationella, regionala och kommunala intressen
Lagen om kulturminnen
En del av de fysiska lämningarna utgör fasta fornlämningar och
övriga kulturhistoriska lämningar och skyddas därmed enligt Lag
om kulturminnen m.m. (KML). Fasta fornlämningar är, enligt
KML, lämningar efter människors verksamhet under forna tider,
som har tillkommit genom äldre tiders bruk och som är varaktigt
övergivna. Kulturmiljöer och värdefulla objekt redovisas på karta,
se figur 2.12.1. Enligt portalparagrafen till KML är det en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Ansvaret
för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa
hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller
utför ett arbete ska se till att skador på kulturmiljön såvitt möjligt
undviks eller begränsas.
Enligt 2 kap KML är det förbjudet att utan tillstånd rubba, ta
bort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, plantering eller
på annat sätt ändra eller skada en fast fornlämning. Till en fast
fornlämning hör ett så stort område på marken eller på sjöbotten som behövs för att bevara fornlämningen och ge den ett
tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Detta
område benämns fornlämningsområde och bestäms av länsstyrel-
sen. Den som vill göra ingrepp i en fast fornlämning eller övrig
kulturhistorisk lämning ska ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen.
Länsstyrelsen får lämna sådant tillstånd endast om fornlämningen eller den övriga kulturhistoriska lämningen medför hinder
eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till fornlämningens betydelse.
I Norrbottens län finns en inventering av kulturhistoriska lämningar, vilken kallas 4000 - 9000-serien. De lämningar som ingår
i serien är inte registrerade i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Dessa lämningar kan dock vid en registrering klassificeras som fasta fornlämningar enligt Riksantikvarieämbetets praxis
för antikvarisk bedömning av kulturhistoriska lämningar. Inför
det fortsatta arbetet med planeringen för vindkraftparken ska
en särskild arkeologisk utredning göras med syfte att identifiera
eventuella lämningar som inte tidigare varit kända.
Kyrkomiljöer och byggnadsminnen skyddas i kulturminneslagen
(KML). Inga kyrkobyggnader eller byggnadsminnen finns inom
utredningsområdet. Avståndet mellan aktuellt utredningsomKunskapsunderlag och inventeringar
•
Riksantikvarieämbetets fornminnesregister FORNSÖK, www.
raa.se
•
Tittskåpet på hemsidan för Länsstyrelsen i Norrbottens län,
www.lansstyrelsen.se/Norrbotten
•
Husera, Piteås kommunala kulturmiljöprogram. www.pitea.
se
•
Norrbottens kulturmiljöprogram 2010-2020
•
Vårt hävdade Norrbotten. Program för bevarande av odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden i Norrbotten.
Rapport 1993:6. Länsstyreslen i Norrbotten län.
•
Årsbok 2011. Piteå museum.
•
Markbygden från skogsbygd till industrilandskap – landskap, bebyggelse och livsmiljö. 2010. Piteå museum.
•
Värdefulla vägmiljöer i Norrbottens och Västerbottens län.
Publikation 2001:22 Vägverket.
•
Särskild arkeologisk utredning Pite kronopark 1:57, mfl.
Landskapsarkeologerna 2011.
•
Stefan Höglin, S. 1998. Agrarhistorisk landskapsanalys över
Norrbottens län. Landskapsprojektet 1998:6. Riksantikvarieämbetet & Länsstyrelsen i Norrbottens län. .
råde och närmast belägna kyrkobyggnader är så långt att de inte
bedöms påverkas i vindkraftsprojektet och behandlas därför inte
vidare.
Områden av riksintresse för kulturmiljövården
Inga områden av riksintresse för kulturmiljövården finns inom
utredningsområdet. Öster om utredningsområdet ligger närmast
belägna riksintresseområdet Lillpitedalen [K:BD 56] (Piteå sn).
Avståndet mellan utredningsområdet och riksintresseområdet
är så stort att de inte bedöms påverkas i vindkraftsprojektet och
behandlas därför inte vidare.
Miljöer utpekade i det kommunala kulturmiljöprogrammet
I det kommunala kulturmiljöprogrammet finns tre områden
utpekade i vindkraftsparkens närhet som kan komma att påverkas
av utbyggnaden.
Ersträsk
Söder om landsvägen i Ersträsk ligger de så kallade Gammeltomterna (nr 2 i figur 2.12.1), en av de äldsta fasta bosättningarna i
bygden. Gammeltomterna etablerades i samband med att den s.k.
Kristinavägen byggdes för transport av silver från Nasafjäll till
Pitekusten på 1630-talet. Lämningarna efter Gammeltomterna
består av grunder, spismursrester, källargrop och igenväxande
åkrar samt rester av transportvägens kavelbroar.
Figur 2.12.1 Karta med kulturmiljöer och värdefulla objekt.
Fagerheden
Fagerheden (nr 3 i figur 2.12.1) etablerades som krononybygge
under en period av stark befolkningsökning på 1790-talet. Odlingslandskapet är välhävdat och öppnar skogen utmed vägen
mellan Piteå och Långträsk. Bebyggelsen består av Norrbottensgårdar med stenladugårdar, en rundloge och timrade uthus.
Ladorna är välbevarade och utgör ett karaktäristiskt inslag i det
öppna odlingslandskapet (figur 2.12.2).
Figur 2.12.2 Ladlandskap i Fagerheden. Foto Tyréns AB..
OMRÅDESBESKRIVNING
Strömnäs
Strömnäs by (nr 1 i figur 2.12.1) bestod från början en gård som
etablerades från början som nybygge på 1840-talet. Först på
1900-talet i samband med det ökade behovet av arbetskraft inom
skogsbruket blev Strömnäs en by med flera gårdar. Byn har en
utpräglad småbrukarkaraktär med flera välbevarade gårdar från
1920-talet och omgivande småskaliga och kuperade odlingsmarker. Byar med så mycket av sin ursprungliga prägel kvar är ovanliga i länet idag. Strömnäs har ett högt kulturhistoriskt värde.
45
Bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och
kulturmiljövärden
I länets bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden finns två områden utpekade i vindkraftsparkens
närhet som kan komma att påverkas av utbyggnaden.
Strömnäs
Strömnäs karaktäriseras av en välbevarad bymiljö i ett småbrutet
och mångformigt odlingslandskap, rikt på landskapselement som
diken, ängslador och lövdungar. Miljön speglar väl villkoren för
jordbruk och bosättning i Norrbottens södra skogsland. Området
är utpekat som klass I objekt i bevarandeprogrammet för odlingslandskapets natur- och kulturvärden och klass III i inventeringen
av ängs- och hagmarker.
Fagerheden
Fagerheden utgör ett representativt exempel på en välhävdad
natur- och kulturmiljö i södra länets kustnära skogsbygd. Flertalet välbevarade lador visar på ett levande odlingslandkap (figur
2.12.2). Området är utpekat som klass I objekt i bevarandeprogrammet för odlingslandskapets natur- och kulturvärden.
OMRÅDESBESKRIVNING
Kulturhistoriskt värdefulla vägmiljöer och broar
En inventering av kulturhistoriskt värdefulla vägar gjordes 2001
i Norrbotten och Västerbotten av Trafikverket. Här redovisas de
värdefulla vägarna kommunvis. Vägarna har gruppindelats med
46
Figur 2.12.3 Väg 559 genom Flötuträsk.. Foto Tyréns AB.
utgångspunkt från deras värden men förutsättningarna för vägar inom en och samma grupp skiljer sig något åt. Grupp 1 avser
vägar av äldre karaktär som fortfarande löper i en äldre sträckning
och omges av natur- och kulturhistoriskt värdefulla miljöer och
objekt. Grupp 2 avser vägar som har genomgått kraftiga förändringar men fortfarande löper i en äldre sträckning och är omgivna
av natur- och kulturhistoriskt värdefulla miljöer och objekt. Väg
559 genom Flötuträsk är klassificerad grupp 1 (nr 4 i figur 2.12.1
och figur 2.12.3).
Kulturmiljön i Markbygden
Högsta kustlinjen är den gräns i landskapet där havet nådde som
högst efter inlandsisens avsmältning för omkring 9 000 år sedan.
Högsta kustlinjen har stor betydelse för jordtäckets sammansättning och möjligheterna till odling. Ovanför högsta kustlinjen domineras jordarna av osorterad morän med blandad materialstorlek, men stora arealer består även av organogena jordar dvs. myrar.
Under högsta kustlinjen har jordarterna sorterats av isälvar och
vågornas rörelser. Finkorniga sediment har avsatts på lägre partier
kring dalgångar, sjöar och älvar. Huvuddelen av odlingsmarkerna
i länet, liksom i övriga landet, ligger därför under högsta kustlinjen.
Landskapet i utredningsområdet
Markbygden begränsas i söder av länsgränsen mot Västerbotten, i väster av lappmarksgränsen mot Arvidsjaurs kommun och i
norr av kommungränsen mot Älvsbyn. Utredningsområdet ligger
inom södra Norrbottens inland i övergången mellan den flacka
kustslätten och det södra förfjällsområdet. Landskapet är främst
präglat av skogen, de talrika myr- och våtmarkerna, mindre sjöar
och vattendrag. Rokån och Åbyälven löper genom området i
nordväst-sydostlig riktning. Landskapet är mycket sparsamt
bebyggt med i huvudsak enstaka byar och ensamgårdar. Ett litet
inslag av öppna småskaliga odlingslandskap finns framförallt
i trakten kring Åbyälven och Rokån. Det höglänta skog- och
myrrika landskapet utmärks av den vågiga bergkullterrängen och
befinner sig i huvudsak över högsta kustlinjen.
Landskapet tas i anspråk
I takt med att inlandsisen smälte tog människan landskapet i
anspråk. Man bosatte sig i huvudsak på sydsluttningar utmed den
dåvarande kusten eller längs älvar och sjöar. De första människorna som sökte sig till Norrbotten tillhörde jägar- och samlarsamhällen. De förflyttade sig över stora områden mellan kusterna
i väster och öster över fjällkedjan utifrån årstider och tillgång på
resurser. Från bosättningsområdena vid den dåtida kusten, företogs vandringar in i skogslandet för att jaga och fiska. Det är från
sådana mer eller mindre tillfälliga expeditioner man eventuellt
kan finna spridda lämningar i form, av boplatser och aktivitetsytor i Markbygden. Vid Åträsk och Kolerträsk norr om utredningsområdet har det påträffats lämningar av stenåldersboplatser
som visar att människor har levt i Markbygden sedan årtusenden.
Allteftersom landet höjde sig blev större landområden tillgängliga för kolonisation. Under järnåldern intensifierades nyttjandet av
inlandet ytterligare vilket kan sammanfalla med den begynnande
samiska renskötseln. Århundradena efter Kristi födelse började
man tämja vildrenen och använda den som drag- och som lockdjur i jakten på vildren. Under yngre järnålder (omkring 700-800
e Kr f.) börjar boplatslokaler med härdar uppträda i större koncentrationer. Ett nytt bosättningsmönster tog sin form med en
koncentration mot tallhedar med bra renbete, intill myrar, småbäckar och tjärnar. Boplatsmönstret kvarstod längre fram i tiden
och anses tillhöra ett samiskt samhälle baserat på semi-nomadism
där renskötsel bedrevs i kombination med jakt och fiske. Bytesdjurens vanor och vandringar var avgörande för hur människorna
förflyttade sig i landskapet. Ofta bodde man i anslutning till sjöar
och vattendrag som gav tillgång till fisk och där det var enkelt att
färdas.
Samiska näringsmönster och bosättningar
Den samiska befolkningens ekonomi och levnadsmönster har
en stor betydelse för förståelsen av bebyggelseutvecklingen inom
Under 1600- och 1700-talet förändrades samernas näringsmönster. Den tidigare intensiva renskötsel över mindre territorier,
där renarna vallades och mjölkades, kombinerad med fiske, jakt
och handel ersattes med en mer extensiv renskötsel. De äldre
territoriella strukturerna kom därmed efter hand att ersättas av
mycket stora, avlånga strukturer vilka i sin tur skulle komma att
ligga till grund för samebyarnas geografiska utbredning under
1800-talet. Verksamheten kom att bli med specialiserad och
inriktad på renskötsel med större hjordar. Eftersom den agrara
bebyggelsen expanderade under samma tid var det inte ovanligt
att jordbrukarbefolkningen bebyggde platser som tidigare brukats
av samerna som renvallar. På många ställen visade sig emellertid att dessa sjölägen vara förknippade med stor frostrisk, varför
bebyggelsen efter en tid övergavs och flyttade upp till sydvända
sluttningar eller lidlägen.
Av stor betydelse för samerna i framför allt Pite lappmark var
verksamheten vid Nasafjälls silververk, framför allt under dess
första epok, 1635–1659. Malmtransporterna skedde med rendragna ackjor (renforor), vilket i vissa fall ledde till att renskötseln
blev lidande och många samer lämnade trakten.
Ännu berättar platsnamn och fysiska lämningar såsom kåtatomter, visten och gravplatser om den samiska närvaron i Markbygden. De fysiska spåren efter den samiska verksamheten är diskreta
och kan vara svåra att upptäcka. Oftast är det endast härden som
utmärker kåtans plats. I anslutning till utredningsområdet finns
ett flertal härdar framförallt i trakten kring Åbyälven, Rokån och
längs mindre sjöar. På en utskjutande grusås vid Svanaträsket
finns ett boplatsområde med rikligt med skärvsten och eldpåverkade stenar som använts för uppvärmning och matlagning.
Kolonisation och agrara bosättningar
Norrbottens medeltid betecknas som en period av relativt välstånd. Fisket, särskilt laxfisket i älvarna och säljakten liksom
den handel som bedrevs med samerna av de s.k. Birkarlarna var
betydelsefulla faktorer bakom denna blomstringsperiod. Cen-
tralbygden längs kusten fick sannolikt en agrar bosättning under
tidig medeltid. Pite älvdalar togs i anspråk redan under 1000- och
1200-talet. Under 1500-talet var centralbygderna fullkoloniserade
och bestod då av ett antal stora byar. Utanför kustbygden och älvdalarna fanns vid denna tid ingen agrar bosättning. De höglänta
morändominerade områdena över och kring högsta kustlinjen erbjöd små möjligheter till odling. Av stor betydelse för den agrara
näringen i inlandet var också variationerna i lokalklimatet som
ofta varit styrande för bebyggelsens och odlingsmarkernas lokalisering. Frostrisken under hösten var sannolikt det största hindret
för framgångsrik spannmålsproduktion eftersom det begränsade
växtsäsongen.
Efter stormaktstidens krig var Sverige finanser hårt ansträngda.
När silverfyndigheterna vid Nasafjäll upptäcktes på 1630-talet sattes stora förhoppningar till att en gruvsatsning skulle bli
räddningen för Sveriges ekonomi. För transporterna anlades den
s.k. Kristinavägen som gick mellan Pitekusten och Nasafjäll.
Gruvprojektet i Nasafjäll var, trots att silverfyndigheterna inte
var så rika som man hoppats, det första stora industriprojektet i
övre Norrland och innebar starten på skogsbygdens kolonisering
och utbyggnaden av en infrastruktur. Vid denna tid benämndes
Norrland som ”Sveriges Västindien”, en region med enorma råvaror och rikedomar som kunde exploateras. Det intensiva bergsbruket i Bergslagen hade lett till att skogarna som behövdes till
järnframställningen var uthuggna. Blickarna vändes mot Norrland där skogsresurser fanns i överflöd. Kronan tog initiativ till
att påskynda kolonisationen av Norrbotten genom att ge en viss
skattefrihet till dem som valde att bosätta sig och bruka jorden
i skogsområdena. Lappmarksplakaten, det första utfärdat 1673,
uppmuntrade till fast bosättning och uppodling av marken. De
som slog sig ned i inlandet var ofta samer. Genom att vara innehavare till ett nybygge och lappskappeland ökade möjligheterna
att upprätthålla kontrollen över naturresurserna såväl renbetesmarkerna som fiskevattnen. Under 1700-talet kom nybyggarverksamheten igång på allvar i de skogsområden som skilde älvdalsbygderna åt. Piteå var under denna tid en stor trävaruhamn.
Bönderna sålde bränsle till järnbruken och timmer till de allt mer
råvarukrävande sågverken.
Trots den statliga nyodlingspropagandan kom kolonisationen i
Markbygden inte igång på allvar förrän en bit in på 1800-talet.
Staten erbjöd 30 års skattefrihet mot att nybyggaren byggde en
gård och bröt upp och odlade ett visst antal hektar mark. Nyodlingarna lades i första hand i sluttningar i närheten av sjöar och
vattendrag eller vid de vidsträckta slåttermyrarna där rikligt med
hö kunde skördas. Boskapsskötseln var den dominerade näringen
och landskapet organiserades för att optimera möjligheten att
tillvarata foderresurserna. Odlingslandskapet har därför dominerats av gräsbärande arealer av vilka de naturliga fodermarkerna
ytmässigt dominerade under flera årtionden in på 1900-talet.
Skogsbetet försörjde boskapen under sommarmånaderna och
boskapens vinterfoder kom från naturliga ängsmarker, huvudsakligen myrar. Gårdarna placerades gärna på torra höjdlägen med
odlingarna nedanför i sydsluttningar, s.k. lidbebyggelse. Många
bynamn har slutleden -liden.
För att öka avkastingen av näringsrikt foder på myrarna och för
att och behålla ängarna på kärrstadiet så att inte vitmossor vandrade in anlades på många ställen bevattningsanordningar genom
uppdämning eller översilning. Översilningen innebar att man genom ett system av grävda kanaler och dämmen lät marken svämmas över under vintersäsongen, för att under sommaren torka
upp. Vattnet förde med sig organiskt material som tillförde näring
till marken. I anslutning till myrmarkerna uppfördes ängslador
för att förvara vinterfodret. Fodret transporterades till byn vintertid med släde, vilket underlättade transporten avsevärt. Än idag
finns det spår kvar från slåtterbruket i form av vattendämmen
och platsnamn, såsom exempelvis Ladumyran (sannolikt efter en
ängslada som legat där). Namn som Vintervägsmyran vittnar om
de äldre färdvägarna över frusna myrmarker.
Den starkt kuperade och fragmentariska förekomsten av odlingsbar mark gjorde att tegarna blev små och låg långt ifrån
varandra. Främst odlades korn och potatis. Det norrbottniska
jordbruket har alltid varit sammansatt av en rad kompletterande
näringar i form av exempelvis fiske, jakt, handel och tjärproduktion. Tjärtillverkning, blev i flera bygder en av de viktigaste
inkomstkällorna under 1700-talet och början av 1800-talet.
Kolonisationsprocessen fick till konsekvens att samerna trängdes
undan från de fiskevatten där de tidigare haft delar av sin utkomst, kombinerad med renskötseln. Den extensiva renskötseln
kom att bli samernas dominerade näring för de grupper som inte
integrerades i den framväxande samhällsstrukturen.
Industrialismen och skogens ökade värde
Under 1800-talet fick skogen ett ökat ekonomiskt värde. Från
att tidigare ha varit skogsbruk för husbehov, växte verksamheten
till en storskalig träindustri med avsättning på stort avstånd från
platsen. Sågverksindustrins framväxt hade sitt centrum i Pite
älvdal och Piteå var en av landets största exporthamnar för sågat
virke. Avvittringen som nu tog fart innebar att gränsen mellan
kronans mark och enskildas markinnehav fastställdes. Kronans
behov att kontrollera skogsresurserna för att kunna gynna den
inhemska industriutvecklingen ökade liksom strävan att underlätta kolonisationen på kronans marker. Pite kronopark är en av
OMRÅDESBESKRIVNING
området. Tamrenen kom under medeltid successivt att få en allt
större betydelse. Renskötseln innebar säsongsflyttningar med
olika former av bosättningar. På vår- och höstvistena som oftast
låg nära fjället bodde man under längre perioder. En vår- och
sommarboplats krävde god tillgång till bete, byggnadsvirke, rengärden, ved, färskt vatten, torra backar att bygga på, bra utsikt och
antingen en kallkälla eller en lättgrävd backe att förvara mjölkkaggarna i. Samernas vintervisten låg vanligen en bit ned i skogslandet. Längs flyttleder mellan sommar- och vinterland kan det
finnas lämningar efter tillfälliga bosättningar oftast i anslutning
till sandiga åsryggar intill mindre sjöar, tjärnar eller myrar.
47
de kronoparker som inrättades på den mark som inte avvittrats
till enskilda ägare. På kronoparkerna inrättades nybyggen genom
olika upplåtelseformer såsom skogstorp, kolonat och kronotorp.
Från statens sida fanns ett uttalat socialpolitiskt motiv som bland
annat bottnade i rädslan för en fortsatt emigration och uppkomsten av ett landsbygdsproletariat. Möjligheterna att odla upp det
norrländska inlandets myrar ansågs goda.
OMRÅDESBESKRIVNING
Kronoparkerna behövde tillsyn och framför allt behövdes
arbetskraft i skogsbruket. Det resulterade i en omfattande inflyttning till den skogrika Markbygden. Kronotorp uppläts från
1890-talet och blev vanliga i Markbygden i början av 1900-talet.
Kronotorpens placering bestämdes mer av närheten till arbetsplatsen skogen än av närhet till odlingsbar jord och kom därför
att ligga avsides från övrig bebyggelse. Med skogsbruket följde
ett antal binäringar. Tjärbränning och kolning hade stor betydelse
som extra inkomstkälla för Markbygdens invånare långt in på
1900-talet. Man kan hitta övergivna tjärdalar liksom kolbottnar
i hela Markbygden, intill eller i nära anslutning till bebyggelse.
Många nybyggare hade en komplementär sysselsättning som timmerflottare och skogsarbetare. I vattendragen kan man fortfarande se spår av timmerflottning i form av dammvallar, flottningsrännor och ledarmar. I området finns även ortnamn som anspelar
på timmerflottningen, såsom Flötuträsk.
48
Många av de nybyggen som upptogs under 1800-talet i syfte
att bedriva jordbruk fick en kort livslängd. Odlingsförhållandena
var svåra och livet vid krononybygget var hårt. Inom utredningsområdet finns ett flertal bebyggelseenheter som övergivits under
1900-talet, bland annat, Hästliden, Önusberget, Tväråliden och
Fjuskullen. De mindre brukningsenheterna och torpen övergavs
först. En del blev helt öde och återfinns idag som husgrunder och
igenvuxna odlingar, andra har levt vidare som fritidshus.
Kommunikationer
Fram till 1600-talet bestod vägarna på land mestadels av ridstigar.
Transporter av skrymmande och tunga varor skedde företrädesvis på vatten såväl sommar som vinter. Även persontransporter
skedde vanligen vattenvägen. Behovet av kommunikationer under
förhistorisk tid styrdes av möjligheten till att nå miljöer för näringsfång men även av tillgänglighet till handel och mötesplatser.
Handelsplatser för lappmarkshandeln hade sedan tidigare funnits
bl.a. i Lillpite och i Gråträsk. När fasta kyrk- och marknadsplatser etablerades i Arvidsjaur och Arjeplog i början av 1600-talet
blev Markbygden genomfartsland för handeln och samfärdseln
mellan Piteå och fjällbygden med Gråträsk som en viktig knutpunkt.
Med anläggandet av silvergruvan i Nasafjäll år 1634, upprättades en vägförbindelse från Piteå vid kusten och 40 mil västerut
till Nasafjäll. Den så kallade Kristinavägen, var ursprungligen en
gammal led för färder till och från lappmarken. Vägen sträckte
sig från utskeppningshamnen Piteå/Öjebyn via Ersträsk och
Gråträsk och vidare västerut. Leden breddades och förstärktes
och kavelbroar anlades över myrarna. Nybyggen med skjutsplikt
etablerades upp efter vägen, bl.a. i Ersträsk. Som led till Nasafjäll
kom den endast att användas under en kort tid och redan i mitten
av 1640-talet hade en ny förbindelse anlagts mellan Skellefteå
och silvergruvan. Delar av Kristinavägen underhölls och användes dock för transporter fram till vägnätets utbyggnad i slutet av
1800-talet. Fortfarande kan man återfinna delar av vägens sträckning i form av kavelbroar och stenskodda sträckor. Fragment av
vägen finns kvar än idag, bland annat vid de s.k. Gammeltomterna vid Ersträsk, som utgjorde den första bebyggelsen här, tack
vare gruvan i Nasafjäll och Kristinavägens etablering. I miljön
ingår kavelbroar, bebyggelselämningar och igenväxande åkrar.
På 1890-talet byggdes Norra stambanan som löper strax väster
om utredningsområdet. Mindre stationssamhällen med järnvägshotell, stationshus och andra serviceinrättningar etablerades vid
stationerna längs järnvägen. För rennäringen innebar järnvägens
dragning rakt genom höstlandet att markerna delades i en östlig
och en västlig del. Även byggandet av vägar, som kom igång i
slutet av 1800-talet, innebar ingrepp i traditionella betesmarker.
Figur 2.12.4 Åbyälvens dalgång från nordväst mot Etapp 3. Foto Svevind.
Identifierade värdekärnor
Med utgångspunkt i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister
(FMIS), Piteå kommuns kulturmiljöprogram, Norrbottens kulturmiljöprogram 2010-2020, Bevarandeprogrammet för odlingslandskapet och Värdefulla vägmiljöer i Norrbottens och Västerbottens län 2001 har ett antal värdekärnor och stråk identifierats i
och kring det aktuella utredningsområdet (se figur 2.12.1). Även
historiska kartor har legat till grund för identifieringen. Inom
värdekärnorna är vissa typer av fysiska lämningar särskilt väl
samlade. Utöver ovanstående koncentrationer finns också enstaka
förekomster av bebyggelselämningar, tjärdalar, kolbottnar samt en
härd, spridda i landskapet.
Värdekärnor i anslutning till (eller omkring)
vindkraftsparken
Åbyälven
Den resursrika Åbyälven (nr 5 i figur 2.12.1 och figur 2.12.4)
drog till sig bosättningar redan under förhistorisk tid men älven
var även av central betydelse under historisk tid. De bevarade
spåren vittnar om det intensiva utnyttjandet av vattensystemen,
både för fiske och för transporter. I vattensystemet har tillgången
på fisk varit god vilket innebär att boplatsernas läge varit gynn-
Invid älven finns även en rad lämningar från historisk tid, framförallt spår från framställning av tjära och kol. Lokaliseringen av
dessa verksamheter kan ha styrts av de goda förutsättningarna
för transporter med båtar eller på isen vintertid. Till de sentida
lämningarna hör även en sågverkslämning vid Björkforsen och
bebyggelselämningar efter nybyggena Morajärv och Boställsmyran. Vid Boställsmyran finns rester av en äldre väg samt spår av
tidigare odling i form av röjningsrösen och en röjd yta. Miljön
ligger innanför utredningsområdets gräns. Söder om Boställsmyran, på en myrudde i Åbyälven finns en plats med tradition, kal�lad Finn-Malins grav. Enligt traditionen ska en sommargrav1 ha
1
Sommargrav, en tillfällig begravningsplats under barmarksperioden i väntan på vinterföre
Figur 2.12.5 Rokåns dalgång. Foto Tyréns AB.
legat på udden. Genom fornlämningsmiljön längs älven och det
omgivande landskapet går det att utläsa hur människor för flera
tusen år sedan nyttjade naturresurserna i trakten kring Åbyälven.
Delar av Åbyälvens värdekärna ligger innanför utredningsområdets gräns, se karta, figur 2.12.1.
Strömnäs-Ersträsk- Rokåns dalgång
Strömnäs by (nr 1 i figur 2.12.1) har en utpräglad småbrukarkaraktär med flera välbevarade gårdar från 1920-talet och tillhörande småbrutna, kuperade odlingsmarker. Byn är ett gott exempel
på de många byar som tillkom under 1800-talet på grund av den
ökande folkmängden i de gamla kustbyarna och som tillväxte
i och med skogsbrukets expansion. Öster om Strömnäs ligger
Ersträsk (nr 2 i figur 2.12.1) som tillkom som krononybygge vid
1800-talets början. Söder om Ersträsk finns lämningar från en av
de äldsta fasta bosättningarna i bygden, de så kallade Gammeltomterna. Gammeltomterna etablerades i samband med att den
s.k. Kristinavägen byggdes för transport av silver från Nasafjäll till
Pitekusten på 1630-talet. De som bosatte sig längs vägen livnärde
sig på jordbruk och fiske men också på att sköta skjutsar och
transporter. Enligt skriftliga källor etablerades bebyggelse i Ersträsk 1634 men övergavs då Kristinavägen fick förändrad sträckning under 1640-talet, sannolikt var det Gammeltomterna som
då övergavs. Lämningarna består av husgrunder, odlingsspår och
tjärdalar samt rester av kavelbroar som hör samman med Kristinavägens sträckning. Stora insatser gjordes för att göra Kristinavägen farbar året runt. Kavelbroar lades ut över sankmarken men
sträckan var ändå svår att hålla framkomlig och kom att överges
efter en kort period och istället ersättas med en sträckning mellan
Skellefteå och Nasafjäll.
Vid Ersträsk finns ytterligare lämningar övergivna bebyggelseenheter. Lämningarna efter Lövnäs söder om Ersträsk hör
troligen samman med Nasa Silververks andra period (17701810). Eventuellt har det skett en flytt från Gammeltomterna till
Lövnäs. Bebyggelse fanns på platsen fram till 1950-talets mitt.
Under 1800-talet fick skogen ökad ekonomisk betydelse. Från
1860-talet till slutet av 1920-talet användes Rokån till flottning
av timmer. Vid Rokträsket finns lämningar efter timmerflottning
i form av dämmen. Inom området finns även spridda förekomster
av tjärdalar och kolbottnar. (Rokåns dalgång, se figur 2.12.5).
Svartlidstjärnarna – Fagerheden
Miljön kring Svarlidstjärnarna (nr 6 i figur 2.12.1) speglar människans mångfacetterade användning av landskapets resurser
under olika tider. Kring Övre och Nedre Svarlidstjärnen finns
spridda förekomster av härdar. Söder om Svartlidstjärnarna ligger bebyggelselämningar efter krononybygget Önusberget som
OMRÅDESBESKRIVNING
samma. Utmed Åbyälven finns lämningar efter samiska boplatser
i form av framförallt härdar. Större koncentrationer finns vid
Sandhedmyrorna, vid Finnliden intill sjöarna Halstjärnen och
Långtjärnen, söder om Byskeselet och vid Bäckmyrheden. Norr
om Byskeselet och innanför gränsen för vindkraftparkens utredningsområde finns ett område med omkring fem härdar. Omgivningen är stenbunden och det kan inte uteslutas att flerhärdar
finns i området. Efterleden -selet kan möjligen komma från det
finsk/samiska ordet ”selkä”, vilket är en benämning för öppna
vattenytor vid sjöarna och höjningar. Även namn som exempelvis
Lappudden, Finnliden och Lappmyraggan visar på den samiska
närvaron.
49
troligen övergavs redan i slutet av 1800-talet. Till bebyggelsen
hör även spår av tidigare odling i form av stenröjda ytor, diken
och ett flertal röjningsrösen. I omgivningen finns även talrika
lämningar efter det äldre skogsbrukets landskap i form av rester
av timmerkojor, en tjärdal och kolbottnar. Ortnamnet Vintervägsmyran vittnar om en gammal vinterväg över myrmarkerna
mot det tidigare kronotorpet. Tunga transporter skedde framför
allt på vintern då det gick lättare för hästarna att dra slädarna
över frusna sjöar, kärr och myrmarker. Kolet var extra känsligt och
måste transporteras på bra underlag för att inte skaka sönder. En
äldre vägsträckning finns markerad på generalstabskartan från
senare hälften av 1800-talet.
Längre österut finns bebyggelselämningarna efter Svartliden
besående av två husgrunder och röjda ytor. I anslutning till bebyggelsen finns även en tjärdal med avtappningsränna. I omgivningen finns ortnamn som Ladumyran som speglar myrslåtterns
betydelse i det boskapsinriktade jordbruket.
OMRÅDESBESKRIVNING
Fagerheden representerar ett levande småskaligt odlingslandskap i kustnära skogsbygd. Fagerheden upptogs som krononybygge på 1790-talet under en period av uppgång och befolkningsökning. Till skillnad från andra krononybyggen som ödelades
utvecklades Fagerheden till en livskraftig by. Bebyggelsen består
av Norrbottensgårdar med stenladugårdar, en rundloge och
timrade uthus. Byns myrslåttermarker låg vid Dammänget utmed
Rokån. Att boskapsskötsel har varit den dominerande agrara
näringen avspeglas av de många ängslador som utgör karaktärsgivare i det öppna odlingslandskapet (figur 2.12.6).
50
Svanaträsket
Landskapet kring Svanaträsket (nr 7 i figur 2.12.1) har varit attraktivt för bosättning och resursnyttjande under både förhistorisk
och historisk tid. På en sydvästsluttning av en mindre utskjutande
grusås i Svanaträsket finns en förhistorisk boplats. Utmed sluttningen finns rikligt med skärvsten och eldpåverkade stenar som
använts för uppvärmning och matlagning och ett flertal öppna
ytor.
På en utskjutande udde utmed den östra sidan av Svanaträsket mittemot den förhistoriska boplatsen finns lämningar efter
sentida bebyggelse bestående av husgrund, brunn och jordkällare. I anslutning till bebyggelselämningarna finns röjda ytor och
röjningsrösen. Platsen går att spåra till början av 1800-talet och
tros ha varit så frostlänt att man flyttade till nuvarande Björkliden ganska snart efter att gården etablerats. I omgivningen finns
även rester av kolbottnar, en husgrund, tjärdalar och rester av en
stenugn uppförd av kallmurade stenar. Ett stycke söder om den
gamla gårdstomten finns ett område med fossil åker bestående av
fyra åkerytor och ett 20-tal röjningsrösen nära krönet av en större
flack och blockrik moränhöjd. Enligt ortsbefolkningen har det
legat ett viste på platsen.
ytor och terrasskanter efter tidigare odlingar, stenvallar/stenmurar
och flera äldre brukningsvägar/stigar. Björknäs anlades i slutet av
1860-talet på en ödetomt till en tidigare gård och övergavs kring
1950. Den tidigare bebyggelsen antas ha etablerats på 1780-talet
som ett av skogslandets allra första nybyggen i syfte att kolonisera denna landsdel för att möjliggöra transporter till och från
Nasafjäll. Söder om Björknäs gamla tomt finns ett område med
skogsbrukslämningar, bestående av en kolbotten efter en resmila
och en husgrund efter en kolarkoja. I omgivningen finns även
rester av tjärdalar. Öster om Björkliden finns en sommargrav
bestående av en grop alldeles intill den ena sidan av ett större
stenblock. Enligt traditionen ska platsen markera en samisk sommargrav där en kvinna och ett barn tillfälligt ska ha begravts på
platsen.
Björkilden
Vid Björkliden (nr 8 i figur 2.12.1 och figur 2.12.7) finns bebyggelselämningar efter nybygget Björknäs bestående av ett 15-tal
husgrunder och två källargropar. Av husgrunderna har flertalet
äldre karaktär med stenfot. Minst tre kan ha varit boningshus,
troligen från tre tidsskeden, varav det yngsta från en bit in på
1900-talet. I anslutning till den gamla gårdstomten finns röjda
Figur 2.12.7 Byn Björkliden. Foto Tyréns AB.
Figur 2.12.6 Öppet odlingslandskap i Fagerheden. Foto Tyréns AB.
Värdekärnor inom vindkraftsparken
Bastatjärn-Dragamyran
Miljön omfattar sentida bebyggelselämningar efter torpen Bastatjärn och Högaskog (nr 9 i figur 2.12.1) bestående av husgrunder (figur 2.12.9) och omgivande igenväxande delvis röjda ytor
som utgjort tidigare odlingsmark. Mellan torpen finns en tjärdal
med avtappningsränna, en mindre senare anlagd tjärdal samt
en ugn. I anslutning till bebyggelselämningarna efter Bastatjärn
går en bevarad äldre vägssträcka (figur 2.12.8) som ställvis har
hålvägskaraktär. Vägen kan möjligtvis utgöra en del av Kristinavägens sträckning, anlagd på 1630-talet för transporter mellan
Nasafjällets silvergruva och Pitekusten. Färdvägen kan följas som
brukningsväg/stig på 1951 års ekonomiska karta men finns inte
markerad på den äldre generalstabskartan från 1800-talets senare
hälft. Det kan därför inte helt uteslutas att vägen/stigen blivit
anlagd i sen tid utmed ungefär samma sträcka som Kristinavägen
hade, som då kan ha varit igenväxt så att den inte exakt följdes.
Vägen ansluter till en rest av en kavelbro, som antas ha ingått i
Kristinavägen.
Flötuträsk
Flötuträsk (nr 10 i figur 2.12.1 och figur 2.12.10) by karaktäriseras av flera gårdar grupperade kring en äldre vägsträckning
omgivna av småskaliga öppna marker. Bebyggelsemiljön präglas
av 1930 - 40-tals bebyggelse med ladugårdar, logar och timrade
uthus. Byn utgör ett exempel på småbrukarnas livsvillkor och
verksamheter i utpräglad skogsbygd med knappa odlingsresurser.
Flötuträsk etablerades på 1850-talet i samband med skogsbrukets
expansion. Vid mitten av 1900-talet fanns skola, affär och postombud i byn. I miljön ingår också spåren efter tidigare kronotorp.
På skogssluttningen norr om byn ligger lämningarna efter torpet
Hästliden bestående av två husgrunder, röjda ytor och röjningsrösen. Intill byvägen finns bebyggelselämningar efter ytterligare
två kronotorp med omgivande röjda ytor och röjningsrösen.
Förleden Flott (som i flottning) i byns tidigare stavning Flottuträsk och Flotträsk vittnar tillsammans med ett flertal kolbottnar och tjärdalar i anslutning till bebyggelsen om skogsarbetets
betydelse i den agrara ekonomin.
Figur 2.12.8 Äldre vägsträcka, eventuellt en del av Krisinavägen.
Foto Tyréns AB.
Figur 2.12.10 Småskalig miljö i Flötuträsk. Foto Tyréns AB.
OMRÅDESBESKRIVNING
Figur 2.12.9 Husgrund vid Dragamyran. Foto Tyréns AB.
51
Fjuskullen – Tväråliden - Önusberg
Flera mindre områden med övergivna bebyggelselämningar som
vittnar om de nybyggen som funnits i trakten (nr 11 i figur 2.12.1).
Bebyggelselämningarna efter krononybygget Önusberg omfattar fyra husgrunder, spismursrösen och spår av tidigare odling i
form av röjningsrösen, röjda ytor, stenvallar samt åkerhak. Miljön
kring Fjuskullen speglar två olika aspekter av exploateringen av
Norrlands resurser. Bebyggelselämningarna efter nybygget Fjuskullheden/Fjuskullen omfattar fem husgrunder, en källare, samt
röjda ytor och stenvallar. Strax intill ligger gruvlämningar efter en
försöksbrytning efter guld vid slutet av 1920-talet och 1930-talets
början. Vid försöksbrytningen togs sex gruvhål upp. Dessa lades
igen i slutet av 1960-talet och fylldes med skrotsten. Inom gruvområdet finns högar med skrotsten och i öster finns lämningarna efter
en hissanordning. Söder om Fjuskullen ligger bebyggelselämningar
efter nybygget Tväråliden bestående av två gårdstomter med vardera två husgrunder. Kring de gamla gårdstomterna finns spår efter
tidigare odling i form av röjda ytor och röjningsrösen. Av Generalstabskartan framgår ett tidigare extensivt nyttjande av landskapets
resurser. Kring Tväråliden fanns mosaiker av ängs- och myrmarker
som nyttjades som fodermarker. Av det äldre kartmaterialet framgår
att bebyggelseenheterna förbands med ett antal mindre stigar.
OMRÅDESBESKRIVNING
Pite-Byske
Pite-Byske (nr 12 i figur 2.12.1 samt figur 2.12.11-12) är en av
de äldsta Markbygdsbyarna. Redan på 1640-talet etablerades ett
nybygge här i samband med upptäckten av silverfyndigheten i
Nasafjäll. Under 1600-talet inrättades även ett gästgiveri. Här kom
52
huvudleden från Piteå till lappmarken att gå från 1700-talet, då
man färdades via Svensbyn upp till Gråträsk. I byn finns en plats
med tradition. Enligt sägnen ska drottning Kristina under 1600-talets mitt ha övernattat i ett hus i byn. Öster om byn finns en bebyggelselämning med husgrunder, röjda ytor och röjningsrösen som
utgör en del av gamla Pite-Byske by.
Identifierade värdestråk
Norra Stambanan
Norra Stambanans (nr 13 i figur 2.12.1) tillkomst i början av
1900-talet innebar en stor samhällsförändring. Järnvägen, möjliggjorde effektiv utförsel av skogsprodukter från området. Tack vare
de nya arbetstillfällena som skapades inom träindustrin och serviceinrättningarna skedde en stark befolkningsutveckling. Längs
med järnvägen blomstrade flera stationssamhällen.
Möjlig sträckning av äldre färdväg
Mellan två kavelbroar finns en bevarad äldre vägssträcka (nr 14
i figur 2.12.1 och figur 2.12.8) som är minst 1000 meter lång.
Ställvis har vägsträckan hålvägskaraktär. Vägen har bedömts utgöra en trolig sträckning för Kristinavägen, anlagd på 1630-talet.
Vägsträckningen finns inte angiven på generalstabskartan.
Anlagd äldre cykelstig
Mellan Ersträsk och Flötuträsk finns en bevarad vägsträcka som
utgör en äldre cykelstig (nr 15 i figur 2.12.1) som anlagts under första hälften av 1900-talet. Cykelleden finns markerad på
ekonomiska kartan, 1946-51. I anslutning till färdvägen finns
bebyggelselämningarna efter en koja med intilliggande kolbotten. Söder om denna finns ytterligare en husgrund kallad SvenDalskojan med lämningar efter en tjärdal och kolbottnar.
Rokån och Åbyälven
Älvarna, vattendragen och sjöarna har varit en mycket viktig
lokaliseringsfaktor för bosättning genom tiderna. Här fanns
möjlighet till fiske och närhet till jaktmarker. Vattendragen har
även fungerat som transportled för produkter såsom träkol, tjära,
trävaror men även för timmerflottningen under historisk tid. I
samband med trävaruindustrin fyllde vattendragen en mycket
viktig funktion som kraftkälla (nr 5 och 16 i figur 2.12.1).
Kulturhistoriskt värdefulla vägmiljöer och broar
En inventering av kulturhistoriskt värdefulla vägar gjordes 2001
i Norrbotten och Västerbotten av Trafikverket. Inom vindkraftsparken finns följande kulturhistoriskt värdefulla vägmiljöer:
Väg 559 Flötuträsk – grupp 1
Vägmiljö med tidstrogen och välbevarad slingrig karaktär från
1940-talet som följer det kuperade landskapet, med äldre vägvisarskylt, minnessten och tillhörande bebyggelse. Domänverket
bröt vägen mellan Flötuträsk och Fagerheden 1948 enligt minnessten. Grusvägen med tillhörande objekt och bebyggelse har
bevarandevärde2.
Vägar enligt generalstabskartan
Inom utredningsområdet har äldre vägstråk observerats
på Generalstabskartorna som inte redovisas i det yngre
kartunderlaget. Eventuellt kan det finnas rester efter de äldre färdvägarna inom utredningsområdet. Se vidare karta, figur 2.12.1.
2 Värdefulla vägmiljöer i Norrbottens och Västerbottens län. Vägverket 2001
Figur 2.12.11 Äldre bebyggelsemiljö i Pite-Byske. Foto Tyréns AB.
Figur 2.12.12 Äldre bebyggelsemiljö i Pite-Byske. Foto Tyréns AB.
Ytan för Etapp 3 är långsträckt och glest befolkad. Området domineras av skog och myrmark och det finns goda möjligheter att
uppleva känslan av ostördhet och vildmark. Avståndet fågelvägen
från tätorterna Älvsbyn är ca 3,3 mil, från Arvidsjaur ca 6 mil och
från Piteå mellan ca 2 mil i öster och 5,5 mil i väster. Vägar till
och genom området, samt ett flertal skogsbilvägar inom området
gör det förhållandevis tillgängligt för besökare. Området nyttjas
huvudsakligen av de människor som bor i byarna i och omkring
området. Jakt och fiske utgör en viktig del av livsstilen för befolkningen i Markbygden.
”Orörd” natur– ”vildmark”
Skogsbilsvägnätet inom Etapp 3 är väl utbyggt och skogen är till
stora delar präglad av aktivt skogsbruk (figur 2.13.4-5). Trots det
finns förutsättningar att uppleva natur som känns ”orörd” inom
området, se vidare beskrivning av naturvärdesskogar i kapitel 2.9
Naturmiljö.
Terrängen är till största delen odramatisk, med långa flacka
sluttningar som erbjuder fina möjligheter till bär och svampplockning. Det finns få ställen som erbjuder vidare utblickar över
landskapet.
Svartlidens naturreservat (figur 2.13.1) som ligger just nordost
om Etapp 3 utgörs av en ravinliknande dal med örtrik gammelskog med mycket död ved. Naturreservatet är lätt att nå och har
en iordningställd naturstig (figur 2.13.2).
Lill-Flötubergets naturreservat ligger just sydväst om Etapp
3 och omfattar bland annat Lill-Flötubergets branta syd- och
västsluttning. Naturreservatet utgör ett variationsrikt och till stora
delar urskogsartat område där bland annat gott om liljekonvalj.
Figur 2.13.1 Svartlidens naturreservat norr om Etapp 3.
Foto Tyréns AB.
Figur 2.13.2 Naturstig i Svartlidens naturreservat. Foto Tyréns AB.
Bergssluttningens frodiga vegetation står i skarp kontrast till omgivande magra tallhedar. Reservatet nås från en skogsbilväg och
en strövstig finns i området.
Roka viltvatten ligger också norr om etappgränsen. Det är ett
populärt utflyktsmål, med rastplats, flera fågelskådartorn och
möjligheter till fiske (figur 2.13.3).
Jakt
Flera jaktvårdsföreningar och jaktlag finns i området. Älgjakten
är mycket utbredd och ett flertal jaktlag finns i bygden. Även
småviltsjakt och jakt på skogsfågel förekommer, men i mindre
omfattning.
Fiske
Fritidsfiske bedrivs i flertalet vattendrag i området. Åbyälven
erbjuder ett stort antal forsar och stömmar, som uppskattas av
sportfiskare. I Rokån finns främst bäcköring, harr, abborre och
gädda. Klubbälven är det minsta vattendrag i Sverige som officiellt kallas älv. Den rinner söder om den föreslagna vindkraftparken och utgör ett biflöde till Åbyälven. Även områdets småbäckar
erbjuder fiske efter bäcköring. I Piteå kommuns landsbygdsplan
för Markbygden föreslås att en fiskevårdsplan för området upprättas.
Figur 2.13.3 Vid Roka viltvatten finns rastplats och fågelskådartorn.
Foto Tyréns AB.
OMRÅDESBESKRIVNING
2.13 Friluftsliv och turism
I Piteå kommuns översiktsplan föreslås Åbyälvens dalgång
utvecklas för besöksnäringen, med vandringsleder, ridstigar, parkeringsplatser och skyltning av sevärdheter. Under 2012 rankades Piteå kommun som nr 22 av 290 kommuner i utmärkelsen
Sveriges friluftskommun. Piteå placerade sig högst i länet.
53
Skoter
Markbygden är känt som ett snörikt område och vintertid är
skotertrafiken livlig. Dock är trafiken i hög grad koncentrerad till
markerade leder. Tvärs genom Etapp 3 i höjd med Storganliden
och Flötuträsk finns en större genomfartsled mellan Långträsk
och Roknäs. Förbundet med denna finns en led via Björkliden
mot Långträsk, se skoterledskarta, figur 2.13.6.
I Piteå kommuns landsbygdsplan för Markbygden föreslås att
skoterleder byggs längs Åbyälven.
Figur 2.13.5 Skogsbilväg mellan Önusträsket
och Tällberget i Etapp 3. Foto Tyréns AB.
Övrigt friluftsliv
I området plockas bär och svamp. I Markbygdenområdet förekommer även kommersiell bärplockning, med plockare anställda
av bäruppköpare.
Friluftsaktiviteter som skridskoåkning och skidåkning förekommer inte i någon nämnvärd omfattning. Inga utpekade kanoteller vandringsleder finns i området.
Kutuliden
Stenberget
Sikfors
Vargbacken
Bänkerberget
Storträskliden
Bänkerträsket
Snödliden
Sodokberget
Nymyran
Lilliden
Mellanträsket
Pelloträsket
Piteälven
I Piteå kommuns landsbygdsplan för Markbygden föreslås att
vandringsleder och ridvägar byggs längs Lillpiteälven och Åbyälven.
´
Storsund
Koler
Granliden
Stavaliden
Torrberget
OMRÅDESBESKRIVNING
Dragaliden
54
Skarpljugaren
Lillpite
Gråliden
Storlångträsk
Långträsk
Nördberget
Tällberget
Skoterleder
Tillåtlighet regeringsbeslut
Figur 2.13.4 Området är lättillgängligt tack vare många skogsbilvägar.
Vy över Etapp 3 till höger om vägen. Foto Tyréns AB.
0
4
8
16 km
Mörtträskliden
Figur 2.13.6 Skoterleder i Markbygden. Markbygdens vindkraftpark är markerad med grå ton. Karta Piteå kommeun.
3 Markbygdens vindkraftspark, Etapp 3
Kapitlet innehåller en teknisk beskrivning av den planerade verksamheten för Markbygdens vindkraftpark Etapp
3. I den tekniska beskrivningen förklaras hur utkastet på
parklayouten tagits fram, valet av teknik avseende vindkraftverk och hur verken kommer att byggas. Även de principer som används för byggande av vägar och elnät inom
parken, säkerhetsutrustning (såsom avisning och hinderbelysning) samt de kringanläggningar som kan bli aktuella
under bygg- och driftfasen redovisas. Slutligen beskrivs
även hur verken skall avvecklas när de har tjänat ut.
upp i tre etapper och det är den tredje och sista etappen som
denna MKB omfattar. Att projektet skulle tillståndsprövas i etapper har varit en planeringsförutsättning och accepterad arbetsgång vilket även beskrivs i tillåtlighetshandlingen.
3.1 Anläggningsområdet och
parklayout
MKB:n för hela Markbygdenprojektet lämnades in för prövning under 2008. I den handlingen presenterades olika förslag
på parklayout och ett sannolikt huvudalternativ presenterades, se
figur 3.1.2. Den 4 mars 2010 beslutade regeringen att ge til�låtlighet för maximalt 1101 vindkraftverk inom utredningsområdet markerat på karta på sidan 10 i den tekniska beskrivningen
från 2008-05-26. Se figur 3.1.1 nedan. Tillåtlighetsbeslutet från
regeringen innehöll flera villkor, bland annat avseende samråd,
rennäring, naturvärden, ljud, skuggning och återställning.
Det första förslaget på utredningsområdet som presenterades för
offentligheten hittas på sidan 17 i samrådshandlingen ”Vindkraft
i Markbygden förstudie – Samrådshandling” daterad 2007-06-06.
Handlingen var starten på samrådsfasen för tillåtlighetsansökan
för Markbygdens vindkraftpark. Inför regeringens prövning av
tillåtligheten upprättades en MKB för Markbygdens vindkraftpark. Denna skulle sedan fördjupas etappvis för Miljöprövningsdelegationens (MPD) fortsatta handläggning och tillståndsprövning enligt 9 kap miljöbalken. Den fortsatta prövningen delades
ve
Tjärn
5 km
nträ s k et
rä
sk
125
4
Strandfors
Sör-Blankberget
Lejontorp
325
0
10
25
75
150
0
20
325
5
27
35
0
425
Hobergsliden
175
275
325
Kälen
Hobergsträsk
© Lantmäteriet 2006
Ärende nr MS 2006/1578
Ålyckan
HobergsNörd-Storvattnet
knösen
ån
Åls
Högbrännan
Bysketorp
Sälgträskliden
Björkberget
Nyfors
Brännliden
Ribbfors
V Liden
Mjösjöliden
Knöppelberget
210
Granträskmark
Nörd-Blankb.
ån
Kalaträsket
Kalaträsket
Pite-Byske
Matmyr
5 km
Kalamark
Kälen
Lövliden
Åfors
Klu
Vargmyran
bbä
lve
Dammyran
Granträsket
StorTväråm.
Björnhålen
310
Mörtträskliden
n
Kvarnudden
Mjösjön
Bergsv
Rismyrliden
Bodsjön
Nör
Brönet
Övrebrännan
Kallfors
Stensjökullen
Rökojan
5
17Hemmingsmark
Klubbfors
Brännfors
b.
Figur 3.1.1 Utredningsområdet markerat på karta i den tekniska beskrivningen från 2008-05-26.
H e mträä s k et
träsket
3
Svensbyn
Orrheden
Abborrträsken
Nä
Ön
Ryggskatan
Svensbyfj
Edet
Risnäset
373
Rokån
Granholm
350
Strömstorp
t
Berge
Sjulnäs
Stockbäcken
es
anboda
n
k es
ele
Lidbodarna
Roknäs
Långnäs
ng
Brän
nnfors
2
Bys
Blåmyran
Hultbacken
Dussen
dä
Klubbfors
Åls
Tallberget
1
361
113
Fagerheden
Önusberget
377
Bergnäs
Finnliden
Kyrkbyn
Lillpite
Skogbergsliden
Pålsboda
Lillmoren
Piteå fpl.
Tuven
Råbäcken
än
325
Holmfors
n
Snöbergen
Br
Le
ejont
ntorp
0
Vackerliden
lve
Tvärån
n
ån
kå
gbrännan
0
Ånäset
Banfors
Granholmsb.
384
Länsgränsen
Verk som tillståndsprövas Myrheden
separat
Granberg
Lillträsk
k
B
lve
Storberget
Kaall
R
Hej
320
Gråberget
Tjärnliden
385
Bredträskb.
n
Utredningsområde
387
Övrebr
bränn
5 e m m ing
g
17H
räs
30
30
0
4
kå
Gråliden
Storgranliden
n
3
äs
373
lv e
2
d tr
Norrberget
469
Storkaxen
Ulriksberg
Hästliden
Svartliden
Pålberget
374
Kva
Norrbodarna
Yttersta
eä
334
bä
1
Stormyran
Bredträsk
lpit
Mittibäckskojan
Skogberget
ub
n
0
Gä
d
Lil
Storliden
Torrberget
Hötjärn
Kallkällselet
Keupan
Flötuträsk
Bredträsket
Åträsk
Höganäs
Sven-Dalskojan
426
Stor-Flötub.
Långträsk
ys
Näsberg
ke E-126
Vindkraftverk
Enercon
Katrineberg
ä
Grant
nträ
© Lantmäteriet 2006 Ärende nr MS 2006/1578
Björkliden
ån
Kallbodarna
Ånäset
Gårdsträsket
Kilberg
Storslyet
Lill-Blåliden
Morajärv
Långträsks kolonat
Storlångträsk
Kaxliden
Vindkraftverk Enercon
E-82
Västerbo
Stockberg
Orrheden
olm
L
423
Svanträsk
Gran
nholms b.
384
4
Utredningsområdet
Kåtaselet
Svanaträsket
Tallberg
Rengårdsheden
Bredkåtaheden
Blandad
Ro
k
Kl
lve
bä
ub
Kl
Sv
gs v
V Dorisberget
Högbacken
Fin
nnliden
gnäs
Strömfors
Vitflockberget
Tjalmisberget
Granhult
yfj
f 393
S tockb
bäcke
ken
Vacke
k rlliden
Ledvattnet
Ersträsk
Rönnberget
50
S torgranlliden
heden
100
373
ranh
Blååm
Öberga
en
Skällbäcken
Segårdsträsket
Furu
Stridholm
75
Flötuträsk
Risnabben
e
b rg
be
gslid
den
n
3 20
G
Skarpljugaren
lv
Backträsk
390
Vitberget
Brattknabben
Nyfors
125
Gråliden
rässk
439
Stor-Risberget
Stor-Blåliden
yä
Maniliden
Strömnäs
Pålberg
Skuthamn
125
33
34
Björkliden
äskberget
R åb
bäcken
Bäck
Hultet
Stenträsktorpen
325
Mittibä
b ckksk
g
ede
Långträskberget
Jägarbo
äskb
Åb
Skällberget
t
lven
Svallfors
Strömsör
100
Grannäs
Ytt
Horngubben
275
5
32
22
5
G å rd
ds trää
Stallberget
504
iteä
441
Dalheden
Storsträsk
168
Nedre Grundsel
Älvdal
Maniträsket
Tällbärke
Storsträsket
Arnemark
n
S to
t rliden
Kilbe
b rg
Hö
480
Huvåsen
Tallberget
Nygård
Selsborg
Klockarträsk
Krokaträskliden
279
Stenbacka
Bodudden
Borgfors
Krokträsk
lve
t
åträsket
347
Örnsköldsvik
Lillp
Skomanskälen
Kaptensviken
Stor-Klockarträsket
teä
Gra
Se
Huvträsk
Huvträsken
Holm
Sundet
Pi
Backträsk
H
424
Stavaliden
Norrdal
500
äsk
rna
sk
Granliden
Tällträsk
Lyckoträsket Häbbersträsket
Brän
Bodträsk
Nils
Sikfors
Brännheden
200
520
37
Koler
Kolerberget
Stavaträsket
Pello
Tällträsket
Näsudden
228
Kolerträsk
Manjärvträsk
Bröträsk
Studsarheden
Persberg
Lyckoträsk
Mellanträsket
Brännan
Stor-Gäddträsket
409
5
100 km
Bänkerträsket
274
Manjärvliden
Sodokb.
Brännliden
Abborrträskliden
425
25 50
Bastuudden
n
Stor-Älgberget
Granträsket
Backträsk
Antons
Heden
Granträsk
Granlund
5
u
Umeå
0
Bänkerträsk
Långsel
lv e
Lövudden
32
Melakträskliden
557
g
yä
Färskberget
265
Bänkerberget
Bänkerudden
Liden
0
Åb
Melakträsket
k
Fjälaträsk
503
Alterdal
Tvärån
Nedre Svedjan
30
A
Dartsel
onkaberget
Skellefteå
Mel
Holmträsket
0
Ersträsket
Ögården
0
nka
k
45
Ö Kikkejaure
346
Lindås
Stenberget
375
m
t
Sör-Teuger
Stor-Myrberget
329
Kutuliden
Altergård
201
en
Flyggberget
Piteå
503
Sördubbla
Storsund
Bastuträsket
Småträsk
Yttre Arvidsträsket
älv
395
Stor-Arbost
475
Nedre Storfors
Strycktjärn
Salberg
rs
Luleå
Markbygden
586
Njoka
Bredviken
Ö Långträsk
131
Arvidsträsk
Teugerträsk
225
Krokva
Övre Storfors
Björnberg
fo
Arvidsjaur
S tenbe
berg
get
n
Gammelträsk
271
Brännträsket
S Brännträsk
Asplövberget
Brännberget
rg
Boden
Metträsk
288
Norrdubbla
591
Bränna
Arvidsträskberget
345
Djupvik
Be
Sotberget
Bådovare
Älvsbyn
428
Åselet
Dalen
Finnträsket
Brännberget
246
Bodnäs
Stor-Teuger
156
Strand
Finntjärnliden
Visttjärnliden
20
Nuorte
Stor-Renberget
Sjönäs
Svartliden
Nakteberget
Holmträsk
Trolltjärn
374
Petbergsliden
Karlsborg
Djupträsket
Bodstranden
Högheden
Petberget
en
Björkholmsberget
Nuorteliden
Granliden 540
Ängestorp
Flakaberget
Rammelberget
rälv
er
träs
34
Norr-Storliden
Alte
Bredträskb.
ä s ke t
Korsberget
Kantaberget
Grundsel
5
n
Brännberget
22
Vistå
Mörtträsk
t
A
Fl k b
n
Bods tranden
Ä
Hemträsket
Mellanboda
Figur 3.1.2 ”Sannolikt huvudalternativ” som presenterades i tillåtlighetsansökan för Markbygdens vindkraftpark
2008.
MARKBYGDENS VINDKRAFTPARK, ETAPP 3
Kiruna
erg
get
ån
55
Parklayout
Bolaget avser inte fastslå koordinater för enskilda verk i denna
tillståndsansökan för Etapp 3 utan söker på ett område, så kallad
”box-modell”. Ett preliminärt exempel på parklayout presenteras i
figur 3.1.3 för att till exempel kunna genomföra ljud- och skuggberäkningar samt illustrera den visuella påverkan. Dock kommer
omfattande fältbesök, fortsatt teknikutveckling och miljöhänsyn
att påverka den slutgiltiga layouten. I kommande MKB fastläggs
de åtaganden som ska vara vägledande vid etableringen för att
anläggandet av verk och infrastruktur ska ske på ett så skonsamt
sätt som möjligt samtidigt som områdets goda vindlägen nyttjas
för att generera energi.
56
dragningen av vägen har LIDAR-data nyttjats för att hitta bra
mark. LIDAR-data kommer även att användas i det fortsatta
layoutarbetet i samband med detaljprojektering inför byggfasen.
Nästa steg
Det exempel på preliminär parklayout som presenteras här i
MKB:n kommer att justeras ända fram till byggstart. Dels kommer fler produktionsberäkningar att göras och vindkraftverk
kommer att flyttas till de mest fördelaktiga positionerna. Detta
Det exempel på preliminär parklayout som illustreras i denna
ansökan har baserats på E115 verk av tillverkaren Enercon. Slutliga val av verk inom Etapp 3 kommer dock att beslutas i samband med detaljprojekteringen varför installerad effekt per verk
samt rotordiameter kan komma att ändras. Den totala maxhöjden
för verk kommer inte att överstiga 200 m enligt villkor i tillåtlighetsbeslutet 2010-03-04.
För att kunna generera ett exempel på en preliminär parklayout har först restriktionsytor tagits fram. Restriktionsytornas
funktion är att inom området för tillåtlighetsbeslutet undanta
områden som kräver särskild hänsyn från placering av verk.
Restriktionsytorna består bland annat av områden med höga
natur- och kulturvärden samt skyddsavstånd till befintlig infrastruktur, se kapitel 4.2 Hänsynsytor, generell anpassningsåtgärd.
Vindkraftverk har placerats ut av en dator med ett mellanrum på
minst fem rotordiametrar där naturvärdena är låga och få andra
motstående intressen finns, dvs på det område som blir kvar då
restriktionsytorna tagits bort. Det enda datorn har placerat ut är
just vindkraftverk men till varje vindkraftverk tillkommer infrastruktur och arbetsytor för kranar med mera. Infrastrukturen och
kranplaner har placerats ut manuellt vilket har lett till justeringar
av verksplaceringar. En del positioner har tagits bort då bedömningen varit att det inte är möjligt att dra en väg till verket eller
anlägga en kranplan utan att inkräkta på restriktionsytor eller av
tekniska skäl. Vid framtagande av preliminär layout har LIDARdata från Lantmäteriets nationella höjdmodell använts. Mindre
lokala åsar, ryggar och andra geologiska strukturer, som inte
synts i den terrängmodell som använts för den av datorn gjorda
optimeringen, har därmed kunnat lokaliseras. Eftersom vindenergierna ökar med höjden har även många vindkraftverk flyttats
från datorns föreslagna position till lokala höjdlägen. Höjdlägen
sammanfaller ofta med torrare mark och hög bärighet. Även vid
Figur 3.1.3 Preliminärt exempel på parklayout för Etapp 3.
kommer att ske i flera omgångar och kanske även med olika typer
av vindkraftverk. Det kommer även att utföras flertalet fältbesök,
utredningar och undersökningar vilka kan visa att de föreslagna
positionerna inte är möjliga på grund av till exempel arkeologiska fyndigheter eller den lokala hållfastheten och måste därmed
flyttas. Då vindkraftverken bör stå med ett intervall på minst 5
rotordiametrar från varandra betyder det att flytt av en position
kan leda till flytt av flera vindkraftverk som då skulle hamna för
nära varandra. Detta på grund av att ett vindkraftverk ger upphov
Den senare detaljprojekteringen ska ske i nära dialog med
tillsynsmyndighet och sakkunniga utifrån villkor och skyddsåtgärder som fastslås i bolagets tillstånd. Detta steg kommer efter
medgivet tillstånd och leder till att layouten ytterligare förfinas
innan byggstart. Bolaget har positiva erfarenheter av den iterativa
process som varit gällande vid bygget av bolagets parker Dragaliden och Gabrielsberget där bolaget i samråd med tillsynsmyndigheten utformat detaljer avseende till exempel sprängningar och
våtmarkspassager för att minska påverkan eller anpassa layouten
till teknikläget och de detaljförutsättningar som råder på den
aktuella platsen.
3.2 Vindklimatet
Svevind driver ett mycket ambitiöst vindmätningsprogram i
Markbygdenområdet. Bolaget har haft fyra egna master i området, tre med höjd 120 m och en på 150 m. År 2012 plockades en
av dessa master ned. Figur 3.2.2 visar en av vindmätningsmasterna i Merkbygden. Bolaget har även nyttjat två externa master
med inhyrd utrustning vilka samlat in en gedigen kunskap om
rådande vindklimat. Dessutom finns erfarenheter från pilotanläggningen på Dragaliden med tolv verk av typen E82, där tio
verk har navhöjd 108 m och två verk med navhöjd 138 m. På
Dragaliden kan vindmätningar valideras mot verklig produktion.
Produktionsdata från pilotanläggningen finns tillgänglig på den
publika hemsidan www.vindstat.nu.
Vindklimatets betydelse för parklayouten
I många vindklimat kan placeringen av verk göras utifrån enkla
teorier och tumregler kring hur samspelet mellan parklayoutens
geometri och förhärskande vindriktning påverkar parkverkningsgrad och produktion. Eftersom det inte finns någon entydig förhärskande vindriktning i Etapp 3 tillämpas ingen sådan princip.
Vindens riktning varierar i högre grad än på många andra platser, men vindar från 180o-315o är något vanligare än t.ex. vindar
från 80o-165o. Vindrosen i figur 3.2.1 visar att inte någon/några
tydligt förhärskande vindriktningar kan identifieras. Årsmedelvinden ökar med höjden över markytan och uppgår på många
ställen i Markbygden till runt 8 m/s vid navhöjd, det vill säga på
ca 135 m över markytan.
Wind direction distribution
117 m
N
Wind speed distribution
123 m
Height
Height
E
S
Figur 3.2.1 Vindros och Weibullfördelning från en av mätpunkterna i Markbygden. Vindrosen visar att vindens
riktning varierar i hög grad och att ingen förhärskande vindriktning kan identifieras.
Figur 3.2.2. Vindmätningsmast i Markbygden. Svevind har under
lång tid genomfört en mycket omfattande serie av vindmätningar för
att verifiera vindklimatet i området. Foto Svevind.
till turbulens i luftrummet i närheten av verket vilket leder till
minskad produktion om ett annat vindkraftverk står för nära.
57
3.3Vindkraftverk
Vindkraftverket består av fundament, torn, rotor med rotorblad
samt tornhus. De torn som är aktuella i denna etablering kan
bestå av stål eller en kombination av betong och stål. Vindkraftverket kommer att ha en ljusgrå ton för att minska konstrasten
mot himmel.
58
Vindkraftbranschen har det senaste decenniet genomgått en
mycket snabb utveckling både avseende turbinteknik och verkens
storlek. Verken är nu större, tystare i förhållande till installerad
effekt och mer driftsäkra. Med avancerad styrteknik och bättre
generatorer klarar de att omvandla mer av vindenergin till el.
Omkring år 1980 hade de mest ekonomiska verken ca 30 m
höga torn, 15 m rotordiameter och ca 0,03 MW installerad effekt. Omkring år 2000 hade utvecklingen lett fram till ca 100
m tornhöjd, 70 m rotordiameter och 1,5 MW installerad effekt
per verk. Utvecklingen fortgår och de största verken har nu ca
140 m tornhöjd, ca 130 m rotordiameter och ca 7,5 MW installerad effekt. Med högre verk nås säkrare (minskad turbulens) och
starkare vindar och med större rotor kan mer av vindens energi
fångas in.
För att kunna nyttja den senaste tekniken fastställs inte verkstypen i denna ansökan. De exempelverk som använts i denna
ansökan är E101-verk med en navhöjd på 135 m och en rotordiameter på 101 m samt ett E126-verk med navhöjd 137 m och en
rotordiameter på 126 m (se figur 3.3.1). Verken startar vid vindhastigheter på ca 2-3 m/s Totalhöjden för de verk som slutligen
kommer att byggas kommer att ha en maximal höjd på 200 m.
Den installerade effekten per verk bedöms bli ca 2,3-7,5 MW. De
verk som beskrivs i denna ansökan är speciellt utvecklade för att
passa i inlands- och skogsområden.
Hindermarkering
Enligt Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
markering av föremål som kan utgöra en fara för luftfarten, TSFS
2010:155, vilken trädde i kraft 2010-11-01, ska höga konstruktioner som vindkraftverk markeras med hinderljus. Hinderbelysningen är nödvändig som komplement till den instrumentering
som finns i till exempel ambulanshelikoptrar. Det är framför allt
i situationer med låga molnbaser och i mörker som hinderbelysningen behövs för att eliminera risken att flyga in i verken.
Enligt föreskrifterna skall vindkraftverk med totalhöjd över
150 m markeras med vit färg och förses med ett högintensivt vitt
blinkande ljus. Hinderbelysningen är tänd med maximal styrka
under dagtid. Under denna tid skall intensiteten uppgå till 100
000 cd i maxpunkten. Vid skymning reduceras ljusstyrkan till 20
000 cd för att under mörker uppgå till 2 000 cd. Vid gryning skall
intensiteten åter vara 20 000 cd. Blinkfrekvensen skall vara 40-60
blinkningar per minut.
Enligt föreskrifterna tillåts lägre ljusstyrka på verk placerade
inom en parkformation. Förutsatt att alla verk är lika höga, alternativt att verken i kanten är högst, behöver endast verk i ytterkanten markeras med högre ljusstyrka. Om verken inom parken
är lika med eller högre än 150 m markeras ett antal gränsverk
med högintensivt vitt ljus och verken inom gränsen med vit färg
och minst lågintensiv rött ljus (figur 3.3.2). Även de vindkraftverk
som är belägna innanför vindkraftparkens yttre gräns och som
har en höjd över markytan som är högre än de som utgör yttre
gränsen ska markeras som gränsverken.
Under utbyggnadsfasen kan verken i ytterkanten komma att
vara försedda med de högintensiva ljusen vilket gör att dessa
troligtvis kommer att flyttas, allteftersom parken byggs färdig.
För Etapp 3 torde andelen vindkraftverk markerade med högintensiv hinderbelysning ligga runt 10 %. Detta beror dock på hur
sammanhållen parken kan vara samt hur föreskrifterna ser ut vid
byggstart. Om vindkraftparken i hög grad måste anpassas till andra motstående intressen kan ”hål” i layouten innebära en uppdelning som leder till att fler högintensiva lampor måste installeras
Navhöjd
Rotordiameter
Installerad effekt
E-101
E-126
135 m
101 m
3 MW
137 m
126 m
7,5 MW
Figur 3.3.1 Två typer av verk, Enercon E-101 samt E-126.
Teknik mot nedisning
Figur 3.3.2 Exempel på hindermarkering från vindkraftparken Gabrielsberget i
Västerbotten. Foto Svevind.
Risk för nedisning av torn eller rotorblad föreligger när det är
fuktigt och kallt, det vill säga när det är underkylt regn, underkyld dimma, eller vid snabba temperaturstegringar på natten.
Kraftigast isbildning uppstår vid låg molnhöjd då vingspetsarna
i sitt övre läge täcks av molnbanken. Enligt den isbildningskarta
som har tagits fram av Meteorologiska Institutet i Finland inom
der avisningssystemet gör störst skillnad i producerad energi. Idag
är samtliga verk på Dragaliden, och även i Svevinds andra parker,
utrustade med en bladvärmare. Värmen är luftburen och har en
effekt på ca 85 kW per verk.
ramen för WECO-projektet, uppgår antalet isbildningsdagar i
större delen av Sverige till 2–7 dagar per år. Detta är dock inte
helt applicerbart på Markbygden som generellt är mer utsatt för
isbildning än många andra platser.
Vindkraftverken som är aktuella för etableringen kommer att
vara utrustade med avisningssystem för att minska risker med
iskast och stillestånd på grund av nedisning. Dagens avisningssystem aktiveras vid temperaturer och luftfuktigheter som är gynnsamma för bildning av is genom att luft värms upp och cirkuleras
i bladen. Systemet ska alltså förebygga isbildning under tiden
verken är i drift, vilket är en utveckling från tidigare avisningssystem som endast avisade efter att driftstörningar detekterats.
Drift och övervakning
Varje verk är försett med bland annat mätare för vindhastighet,
vindriktning, temperatur, luftfuktighet och lufttryck utöver utrustning för att motverka nedisning av vingarna. För att förhindra
skador från blixtnedslag är verken försedda med åskledare.
Skulle isbildning trots detta uppstå är styrsystemen på moderna
vindkraftverk konstruerade för att detektera driftstörningar. Sker
isbildning under drift påverkas verkets aerodynamiska egenskaper, vilket gör att övervakningssystemet signalerar en avvikelse
och verken stoppas för avisning på konventionellt vis.
Bolaget har under två vintrar utfört tester på pilotsajten Dragaliden under vinter 2009/2010 och 2010/2011 i syfte att utvärdera
avisningssystemet. Under testet jämfördes ett vindkraftverk med
avisningssystem mot ett verk utan, för att effekten på värmefläktarna skulle optimeras. Resultatet blev en vinst på ca 50 % i produktion genom att ha ett avisningssystem installerat. Figur 3.3.3
nedan visar resultatet av testet på Dragaliden och vid vilka måna-
Energiutbyte [kWh]
800
Övervakning av driften sker genom att data från verken skickas
till en övervakningscentral. Data från övervakning av kritiska
komponenter, lager med mera, sker bland annat genom vibrationsmätare och temperaturgivare. Data skall ligga inom förutbestämda värden. Om dessa data överskrids utlöses ett larm. Uppkommer allvarligare avvikelse stoppas driften.
3.4Fundament
Verk 2, med avisning
700
Verk 1, utan avisning
600
Skillnad i producerad
energi
Figur 3.4.1 Arbetsbetongen gjuts. Foto Svevind.
Varje vindkraftverk monteras på ett fundament. De verk som
byggs i Markbygden kommer troligtvis att anläggas med gravitationsfundament, vilket innebär att fundamentet utgör tillräcklig
stödyta och motvikt för att stå emot vindens vältkraft utan ytterligare förankring i berggrunden.
500
Figur 3.4.2 På arbetsbetongen armeras fundamentets skelett. Foto
Svevind.
Storleken på fundamentet varierar något med typen av mark,
navhöjd, rotordiameter och generatorstorlek. I Etapp 3 kommer
det vanligaste fallet bli att fundamenten dimensioneras för att
klara högt grundvatten. Uppskattningsvis kommer ca 1000-1200
m3 betong att behövas till varje fundament.
400
300
200
100
Byggande av fundament
0
Nov 09
Dec 09
Jan 10
Feb 10
Mar 10
Figur 3.3.2 Resultatet av testerna från Dragaliden i syfte att utvärdera avisningssystemet
Figur 3.3.3 Resultatet av testerna från Dragaliden i syfte att utvärdera
avisningssystemet.
Drift och övervakning
Först schaktas en grop där fundamentet ska gjutas. Gropens djup
beror till viss del på markförutsättningarna och grävs till fast botten. Efter bottenbesiktning av geotekniker återfylls schaktgropen
med ballast (befintligt material eller kross) för att skapa en plan
Varje verk är försett med bland annat mätare för vindhastighet, vindriktning, temperatur, luftfuktighet och
lufttryck utöver utrustning för att motverka nedisning av vingarna. För att förhindra skador från blixtnedslag
är verken försedda med åskledare.
I varje verk finns även styr- och reglerutrustning. Data från mätarna samlas in och styr verken genom att
Figur 3.4.3 Färdiggjutet fundament. Foto Svevind.
I varje verk finns även styr- och reglerutrustning. Data från
mätarna samlas in och styr verken genom att rotorn vrids mot
vindriktningen och vingarna vinklas för att uppnå maximalt
utbyte. När det blåser över en förutbestämd vindhastighet (ca 30
m/s) stängs verken av till följd av att de stora krafterna orsakar
slitage på mekaniska komponenter. Reglerutrustningen i verket
känner även av om verket belastas ojämnt vilket kan ske i det fall
att isbildning sker. I sådana situationer stoppas verket.
59
och stabil grundläggningsyta på rätt grundläggningsnivå, ofta ca
3 m under markytan. Hur djup gropen för fundamentet blir beror
även på val av teknik. Det finns även möjlighet att schakta en
grundare grop och låta fundamentet sticka upp över marknivån.
Beroende på typ av fundament skiljer sig förfarandet härefter
men på de flesta marktyper gjuts härefter en arbetsbetong (figur
3.4.1) varpå fundamentet kan armeras (figur 3.4.2), formsättas
och slutligen gjutas (figur 3.4.3).
Stora delar av kranplanen konstrueras inte för speciellt tunga
laster utan används mest till uppställning av redskapsbodar och
liknande.
På platser där jorddjupet inte är tillräckligt kommer sprängning
att ske. Detta görs med konventionell teknik. Ett borraggregat
borrar ett antal hål i vilket sprängladdningarna placeras. Detonationen styrs beroende på vilket styckefall som önskas. Detonationen riktas så att stenkast sker i en förutbestämd riktning. Vid
behov förhindras stenkast genom att sprängmattor (förenklat en
typ av gummimattor) läggs över detonationsytan. När ytan rensats till fast botten gjuts en arbetsbetong på samma sätt som vid
de grävda groparna.
60
På mark med bra bärighet räcker det om ytan avverkas. Bärigheten säkerställs genom att stockmattor läggs ut över ytan.
Montaget av kranbom (ca 150 m) och rotor (bladlängd ca
45-78 m) kan komma att kräva ytterligare avverkningar utanför uppställningsplatsen eftersom dessa sträcker sig utanför den
förberedda ytan. Detta handlar dock inte om några hårdgjorda
ytor utan bara om begränsad avverkning för att skapa nödvändigt
utrymme för monteringen.
Då hela etappen inte kommer att byggas samtidigt kommer
återställandet av uppställningsplatser att ske samtidigt med anläggandet av nya uppställningsplatser, varvid massor från återställandet kan användas till de nya platserna. Det betyder att en del
av materialbehovet i Etapp 3 kan täckas genom återvinning från
tidigare etapper.
För större verk är även ytan på kranuppställningsplatsen större.
Enercons hittills största maskin, E-126 skulle kräva att den mittersta delen, med de högsta bärighetskraven skulle behöva en yta
motsvarande ca 50x70 m, tillkommer gör även omgivande ytor
för uppställning och förmontage av delar motsvarande 4000 m2.
Det totala intrånget för dessa uppställningsplatser uppgår till ca
7000 m2 per verk. Den yta som kommer att krävas för uppställningsplatsen kommer att bero på vilken typ av verk som anläggs.
När fundamentet gjutits återfylls gropen med morän så att
stabilitet erhålls. Det material som schaktats ur gropen kan oftast
användas till återfyllning. Vissa krav finns dock på återfyllnadens
mekaniska hållfasthet varför massor i sällsynta fall behöver tillföras sajten. I undantagsfall kan det bli nödvändigt med dränering.
Detta kan göras genom att borra och anlägga rör, spränga eller utdika. Val av metod avgörs från fall till fall, exempelvis kan
utdikning som återfylls med schaktat material lämpa sig bättre i
känsligt område för vattenansamling.
3.5Uppställningsplatser
Vid varje verk krävs en viss yta för uppställning av kranar som på
ett säkert sätt ska lyfta torn, bladdelar och tornhus. En principskiss av en uppställningsplats visas i figur 3.5.1 och ett verkligt
exempel på en uppställningsplats visas i figur 3.5.2.
Varje enskilt verk kräver, för montering, en trädfri och till viss
del hårdgjord yta enligt specifikationer från turbintillverkaren.
Arean av varje kranplan uppskattas till ca 4700 m2. Till det
tillkommer området där träd tas ned, ca 2500 m2. Främst krävs
ett relativt stort trädfritt område bakom fundamentet för att få
plats med de långa vingarna, både för förvaring och för montage.
Uppställningsplatserna skiljer sig något i utformning beroende på
terrängtyp, vilken kran- och montagemetod som används. Generellt kan sägas att mittendelen på ca 1500 m2 byggs för att klara
18,5 ton/m2 och ”lagerytan” på 1200 m2 (till höger i figur 3.5.1)
ges en bärighet på 6 ton/m2.
Figur 3.5.1 En principskiss av en uppställningsplats. Utan att räkna in till-
Bild
6.7.2: innebär
Klipp från
Zuwegung
und Kranstellfläche”
fartsvägen
varje
uppställningsplats
ett intrång på©caEnercon
4700 m2GmbH
, varavvisar en skiss av
kranuppställningsplatsen.
attpåräkna
in tillfartsvägen
innebär varje
uppställningsplats ett intrång på
ca 3000 m2 är hårdgjord ytaUtan
baserat
beräkningar
för ett E101-verk.
Ytterli2
2
gare4700
avverkningar
lösa plats
kranbommen
komma att
göras när för Figur
3.5.2
för montering av ett av verken på
m ärförhårdgjord
yta. kan
Ytterligare
avverkningar
att lösa
platsUppställningsplats
för
ca
m , varavförcaatt3000
terrängen inte medger rak tillfartsväg.
kranbommen kan komma att göras när terrängen inte medger rak tillfartsväg.Skogberget i etapp 1. Foto Svevind.
För verktypen E-126 är måtten på kranuppställningsplatsen ännu större. Den mittersta delen, med de
högsta bärighteskraven, alltså kranytan, mäter här 46x70 m och till det kommer omgivande ytor för
uppställning och förmontage av delar motsvarande 4000 m2. Det totala intrånget för dessa
uppställningsplatser uppgår således till ca 7000 m2.
Specifikationer
De befintliga skogsbilvägarna kommer att rustas för att kunna
användas, men även ytterligare mil väg måste nybrytas. Tillfartsvägarnas lägsta prestanda är en teknisk fråga och regleras i turbinleverantörens kvalitetsdokument. Det slutliga valet av verkstyper är ännu okänt varför kännedom om montage är begränsad,
vilket medför att det inte helt är känt vilken prestanda som krävs
för vägarna.
Vissa vägar kommer att behöva klara mötande tung trafik för att
så stor del som möjligt av transporterna ska kunna lämna det offentliga vägnätet så snart som möjligt. Vilken typ av kran som ska
användas för montaget och hur denna flyttas mellan sajterna är
också avgörande för vägarnas konstruktion. Larvburna kranar är
som regel bredare än hjulburna kranar med stödben och det går i
detta läge inte att förutsäga exakt hur montaget ska ske.
Vägarna i området kommer att vara av olika klasser enligt
redovisning i figur 3.6.1 nedan. Den grundläggande principen
är att vägkroppen till största del ska kunna byggas av material i
väglinjen och att endast överbyggnaden ska behöva transporteras
till platsen.
När vägar måste dras fram över sämre terräng såsom våtmarker,
torvmarker, vattendrag eller mark med osammanhängande, tunt
jordtäcke krävs speciallösningar. Vilka anpassningsåtgärder som
planeras för att minimera påverkan på dessa marktyper beskrivs
under respektive temarubrik i kommande MKB:s kapitel 4.
Vägarna konstrueras generellt för att klara ett axeltryck på ca 22
ton och kunna ta fordon med totalvikt uppemot 150 ton. Vidare
måste körbanan vara minst 5,5 m bred för att exempelvis kranarna ska kunna flyttas på ett rationellt sätt.
För enkelriktad väg gäller att kurvradierna i en 90o-kurva måste
hålla minst 50 m i ytterkant och 35 m i innerkant. Till detta
kommer trädfria zoner utanför körbanan för att klara de längsta
transporterna som är vindkraftverkens vingar.
Terrassen byggs huvudsakligen av morän och överbyggnaden
(förstärkningslager, bärlager och slitlager) av bergkross. Dimensionerna på krossmaterialet i överbyggnaden anpassas till
tillgången. För att nå önskad bärighetsklass beräknas överbyggnadens tjocklek kunna uppgå till 0,8 m även om det givetvis kan
variera inom området. Principiell väguppbyggnad illustreras i
figur 3.6.2 och de olika delarna av överbyggnaden redovisas i tabell i figur 3.6.3. I figur 3.6.4 a och 3.6.4 b visas verkliga exempel
på byggande av ny väg. Arbetsområde som krävs vid förstärkning
av befintlig väg respektive nybyggnation av väg illustreras i figur
3.6.5 a och 3.6.5 b.
Vägnätet inom etappen bedöms vara möjligt att bygga upp
genom balansering av massor i väglinjen till underbyggnaden. För
överbyggnaden kommer krossmaterial att tillföras.
Uppskattad totallängd är ca 27 km varav ca 16 km är befintlig
skogsbilväg. Normalbredd på intrånget är 27,5 m. I en 90o-kurva
kan körbanan bli upp till 30 m bred, vilket ger en påverkan på
terrängen på upp till 50 m bredd.
Klass 2: Normalbredd på körbanan är 6,5 m. Klassen motsvarar
större tillfartsvägar inom området och vägarna är dimensionerade
för att kunna tillåta mötande trafik med anläggningsmaskiner
och de största transporterna.
skogsbilväg. Normalbredd på intrånget är 26,5 m. Körbanan blir
upp till 23 m bred i 90o-kurva och då blir intrånget upp till 43 m
brett.
Byggnationerna av vägarna görs enligt”Anvisningar för projektering och byggande skogsbilväg klass III
lägsta klassen
av tillfartsväg.
Uppfyller
krav på
bärighet
och
ochden
IV” (Skogsstyrelsen)
med anpassning
till de i projektet
dimensionerande
fordonen.
Anvisningarna
utgår
från följande dimensionerande
fordon:
24 m, bredd omfattning
2,6 m, höjd 4,5 m,tillåta
bruttovikt
mötesplatser
anläggs för
attlängd
i begränsad
att60 ton,
axel-/boggietryck 10/18 ton, axeltryck broar 14 ton boggietryck broar 18-22 ton. Dimensionerande
trafikförmöts.
hastighet:
Vägklass III 30 km/tim och för vägklass IV 20 km/tim.
Vägen och vägområdets uppbyggnad framgår av principskissen nedan.
Utkast på preliminärt vägnät i Etapp 3 (figur 3.1.3) uppskattas
få följande dimensioner:
Undergrund:
Den naturliga
marken underDen
vägkroppen,
antingen
orörd eller
avschaktad.
Figur 3.6.2
Undergrund:
naturliga
marken
under
vägkroppen,
Underbyggnad: Delen mellan undergrund och överbyggnad som är resultatet av fyllning.
antingen
orörd
eller
avschaktad.
Överbyggnad: Allt material ovanför terrassytan.
Vägklass
Klass 1
Total väglängd
(bef+nya) [m]
27 000
Normalbredd
körbana [m]
7,5
Normalbredd
Intrång [m]
27,5
Area körbana [m2]
Area intrång [m2]
Överbyggnadens volym [m3]
202 500
742 500
162 000
Underbyggnad: Delen mellan undergrund och överbyggnad som är
Vägnätet inom etappen bedöms vara möjligt att bygga upp genom balansering av massor i väglinjen till
resultatet av fyllning.
underbyggnaden. För överbyggnaden kommer krossmaterial att tillföras. Det som är värt att notera är att
Överbyggnad:
Allt inom
material
terrassytan.
de dimensionerande
fordonen
etapp1 ovanför
kan ha upp till
28 t axeltryck och att kraven på tillgänglighet
är väldigt höga, varför vägarna kan komma att byggas med upp till 0,8 m överbyggnad.
Tabell 1. Principiell uppbyggnad av överbyggnaden.
Klass 2
80 000
6,5
26,5
520 000
2 120 000
416 000
Klass 3
189 000
5,5
25,5
1 039 500
4 819 500
831 600
Summa:
296 000
1 762 000
7 762 000
1 409 600
Figur 3.6.1 Vägarnas påverkan genom intrång i skogsmiljön. ”Normalbredd intrång” avser ett ”worst case” scenario. Behov av massor avser bergkross,
antaget att underbyggnaden kan byggas av material i väglinjen.
Överbyggnad
5 cm
Överbyggnad
5-15 cm
60 cm
5 cm
Slitlager
Bärlager
Förstärkningslager
Slitlager
5-15 cm
Bärlager
60 cm
Förstärkningslager
Figur 3.6.3 Principiell uppbyggnad av överbyggnaden.
3.6 Vägar
huvudtransportleder inom området och vägarna är dimensionerade för att kunna tillåta mötande trafik med de största transporterna.
61
skogsbilväg. Normalbredd på intrånget 25,5 m. I en 90o-kurva
blir körbanan upp till 15 m bred, vilket ger ett upp till 35 m brett
intrång.
Totalt innebär detta att ca 200 km ny väg kommer att byggas.
Längden på förstärkning av befintliga vägar är ca 96 km.
Ett markintrång på grund av restaureringar och nybyggd väg beräknas enligt figur 3.6.1 till ca 7,7 km2, vilket motsvarar ungefär
5% av områdets totala area.
62
3.7 Elnät
Vindkraftverken i etapp 3 kommer att producera el som matas in
på stamnätet via transformatorstationen vid Råbäcken ca 6 km
nordöst om Etapp 3. I figur 3.7.2 visas ett preliminärt utkast för
uppsamlingsnät och anslutande ledning på 130 kV som kommer
att behövas för Etapp 3.
En principskiss för elnätet som kommer att vara uppbyggt med
två spänningsnivåer visas i figur 3.7.1. Från vindkraftverken kommer elkraft att ledas genom 30 kV markförlagda kablar som sedan samlas upp i 6-8 transformatorstationer inom parken till ett
130 kV-uppsamlingsnät för att sedan via en anslutande 130 kVledning kopplas upp mot stamnätet genom en befintlig 130/400
kV-transformatorstation i Råbäcken. Uppsamlingsnätet kommer
troligtvis att byggas som ett 130 kV-nät men spänningen kommer att variera och kommer att ha en konstruktionsspänning
(den spänning nätet konstrueras för av säkerhetsskäl) på 170 kV.
Totalt kommer ca 400 km markförlagd kabel och 50-70 km
respektive ca 12 km luftledning att byggas inom och i anslutning
till Etapp 3 under de ca 4-5 åren som är beräknad byggtid. Den
långa byggtiden innebär att flera tekniska lösningar avseende
teknik kan utvecklas vilket betyder att viss flexibilitet hålls.
Då det redan finns en befintlig transformatorstation vid Råbäcken har endast ett förslag på ungefärlig dragning av anslutande 130 kV-ledning tagits fram, se figur 3.7.2. Illustrationen visar
inte den slutliga exakta placeringen som kommer ta ett betydligt
mindre område i anspråk för själva ledningsgatan. Den slutliga
utformningen av ledningssträckningen kommer att ta hänsyn till
andra intressen som medför restriktioner för nytt elnät. Kompletterande utredningar kommer att bli nödvändiga i ett senare
skede då den exakta sträckan för elledningsgatan ska fastställas.
De illustrerade korridorerna i figur 3.7.2, kan därför komma att
justeras inför kommande elkoncessionsansökan.
Transformator
stationer
30/130 kV
30 kV från
vindkraftverken
130-170 kV
dubbelstolpar
Figur 3.6.4 a och b Byggande av ny väg respektive färdig väg. Terrassen har byggts upp av morän. På terrassen läggs sedan en materialskiljande
fiberduk och överbyggnad av stenkross för att ge vägen erforderlig bärighet. OBS. Vägen på de två bilderna motsvarar inte samma sträckning med ger
en indikation av de principer som tillämpas. Foton Svevind.
400 kV
130-170 kV –
2 st dubbelstolpar
Transformatorstation,
stamnätsförbindelse
30/130/400 kV
Figur 3.6.5 a och b Tvärsnitt av arbetsområdet vid schaktning utan respektive med befintlig väg.
Figur 3.7.1 Principskiss av nätet i vindkraftparken.
För det parkinterna uppsamlingsnätet på 130 kV finns bara en
gängse teknisk lösning och det är blank ledning. I Markbygden
kommer denna att hängas i parallella linjer med dubbelstolpar
enligt bild 3.7.3. Eftersom uppsamlingsledningen kan komma
att byggas redundant kan det dessutom bli två dubbellinjer enligt
3.7.4. Hur lång sträcka som kommer att byggas redundant är inte
bestämt och ett alternativ är att bygga hela 130 kV-ledningen
redundant.
När kabeln dragits ut ur vindkraftverket kan den antingen
övergå i ledning eller fortsätta som markförlagd. Leverantörens
standardlösning är att alltid markförlägga alla kabelanslutningar
eftersom luftledning i närheten av vindkraftverken innebär en
säkerhetsrisk och innebär en större påverkan på landskapsbilden.
Bolaget önskar dock att i tillståndet inte binda sig till en teknisk
lösning. För ett antal fall skulle det kunna bli mer rationellt att
ansluta verken till varandra och till uppsamlingsstationerna med
luftledning. Ett sådant fall kan uppstå om ett mindre vattendrag
ska passeras eller andra ställen där anslutning ger en större påverkan om det sker med markförlagd kabel än med luftledning.
När det gäller transformatorer kommer130kV
dessa att utföras så att
inkommande 30 kV-nät ansluts med markförlagd kabel.
Det från understationerna utgående 130 kV-nätet utförs alltid
som luftledning. Ledningsnät på denna spänningsnivå håller
automatiskt stora skyddsavstånd mellan fas och jord (ca 2 meter).
Detta gäller alla installationer på denna spänningsnivå, även inom
transformatorstationens område.
15
20
15
130kV
130
kV
Figur 3. Principskiss på ledningsgata med en dubbelstolpe i uppsamlingsnätet
15
20
15
Figur 3.7.3 Principskiss på ledningsgata med en dubbelstolpe i uppsamlingsnätet. (Avstånd i meter)
Figur 3. Principskiss på ledningsgata med en dubbelstolpe i uppsamlingsnätet
130kV
33kV
15
Figur 3.7.2 Förslag ungefärligt ledningsstråk för anslutning till stamnätet.
20
20
20
130kV
1533kV
Figur 3.7.4 Principskiss på ledningsgata med två dubbelstolpar samt
markförlagd kabel i uppsamlingsnätet (avstånd i meter).
15
20
20
20
Tekniska alternativ
För uppsamlingsslingorna på 30 kV-nivå finns däremot en större
teknisk flexibilitet. Alla vindkraftverk ansluts med varandra med
kabel som standardlösning. Figur 3.7.5 visar ett foto av ett fundament som just armerats där kabelrören sticker ut.
15
63
Figur 4. Principskiss på ledningsgata med två dubbelstolpar samt markförlagd kabel i uppsamlingsnätet
Markförlagd kabel
I första hand kommer kabeln som distribuerar el från vindkraftverken till 30/130 kV-transformatorstationerna att markförläggas.
Endast i undantagsfall kan luftledning för den lägre spänningsnivån vara aktuell.
Markförlagd kabel (30 kV) förläggs i kabelschakt parallellt med
vägar inom parken. Kablarna följer i huvudsak vägarna inom
parken. Ett verkligt exempel visas i figur 3.7.6. Där det inte är
tekniskt möjligt eller där sträckan längs med vägen blir avsevärt
mycket längre kan kabeln avvika från vägrenen. Val av metod för
att förlägga kabel beror på markens beskaffenhet och känslighet.
Kabeln förläggs på ett djup på ca 0,5 m och kabelgraven ges en
bredd på ca 0,7 m. Den täcks sedan med material och kabelgraven återfylls med befintliga massor.
64
Under bygg- och förläggningsfasen av kabelgravarna krävs
normalt ett arbetsområde på 8-10 m bredd. Då kablar placeras
i skogsmark röjs en ledningsgata som är ca 10 m bred för att
anläggningsmaskiner ska kunna ta sig fram. Ledningsgatan röjs
även för att det ska finnas plats för uppgrävda massor att tillfälligt
förvaras samt för att förhindra trädrötter att växa så nära kabeln
att den skadas om träden faller och river med sig sitt rotsystem.
Kabel schaktas vanligtvis ned i marken där det är möjligt att
gräva. Vid stenigt markunderlag och berg i dagen förläggs den i
avsett kabelskydd.
Figur 3.7.5 Varje vindkraftverk ansluts via kabel till ett uppsamlingsnät på 30 kV. Foto Svevind.
Kabel kräver inget underhåll vid normal drift förutom viss regelbunden röjning av större träd ovanför kabeldiket. Direkt tillgång
till kabeln krävs endast vid eventuella kabelfel vilka är sällsynta då
kabeln i regel läggs väl skyddad från yttre påverkan.
Luftledning
Luftledning är ledare eller kabel som är förlagd ovan mark på
stolpar eller andra stöd. En ny luftledning kräver generellt en ledningsgata som i skogsmark utgörs av en gata med trädfria kantzoner som håller ledningen trädsäker. Den trädfria ledningsgatan
kommer att variera i bredd beroende på stolp- och ledningstyp.
Luftledning är det enda alternativet för den högre spänningsnivån i parken på 130 kV, men det kan även i undantagsfall bli
aktuellt på 30 kV-nivå.
För överföringen av el från vindkraftverken till transformatorstationerna inne i parken är luftledning med enkelstolpar ett
alternativ till markförlagd kabel. Den ledningen, med en lägre
spänningsnivå på 30 kV, kräver generellt en trädfri ledningsgata
med en bredd på ca 10 m beroende på skogens karaktär. Ledning kommer att uppföras som BLL, belagd luftledning. Den
plastbeläggning som omsluter linan kan förhindra eller minska
strömavbrott på grund av trädpåfall eller tillfällig kontakt med
främmande föremål.
Vid behov förbereds en enkel skogsväg från befintliga vägar till
ledningsgatan. Till största delen sker dock transporter av anläggningsmaskiner och material i ledningsgatan. Figur 3.7.7 visar en
Figur 3.7.6 Nybruten väg till vindkraftverk. Till vänster ligger
markförlagd kabel. Foto Svevind.
befintlig installation med en dubbelstolpe som korsar en offentlig
väg och en stamnätsledning.
Typen av stolpe kommer att anpassas efter markens beskaffenhet samt ledningens dragning och spänningsnivå. För 30 kVnätet är trästolpar det främsta alternativet. Vid behov kan dock
andra stolptyper anläggas. Höjden på stolparna i 30 kV-nätet blir
ca 10 m och avståndet mellan dem ca 60 m. Uppsamlingsnätet,
130 kV, kräver stolpar som är ca 15-30 m höga som står med ett
avstånd på ca 150-200 från varandra. Stolparnas höjd varierar
beroende på den lokala terrängen där placering av stolpar sker.
Även avståndet mellan stolparna kommer att variera beroende av
terräng.
Beroende på markens beskaffenhet kan betongfundament till
stolparna komma att anläggas. Anläggandet av fundamenten
kräver en arbetsyta på ca 20x20 m. Vid anläggandet av bergfundament förankras stolpen även med stag i berget eller marken.
Trästolpar kräver dock inte ett fundament. Vid anläggande av
trästolpar schaktas stolpbenen ner i marken och hålet återfylls.
130 kV-ledningen kommer helt eller delvis att byggas redundant
med dubbla ledningar (figur 3.7.4). Ledningsgatan blir då upp
till 100 m bred. Den trädsäkra gatan innebär att träd avverkas
och röjs i kantzonerna. Linjerna byggs dubbla för att ge redundans och öka driftsäkerheten eftersom vid skada eller fel på den
ena ledningen kan energin matas genom den andra ledningen.
Genom att bygga dessa dubbla gator nära varandra kan intrånget
minimeras.
Figur 3.7.7 130 kV elnät på dubbelportalstolpar ansluter 400 kV
elnät. Foto Svevind.
Transformatorstationer och anslutning till överliggande elnät
Antalet transformatorstationer inom vindkraftparken har i detta
skede bedömts till 6-8 st, beroende på hur många verk och hur
stor installerad effekt som slutligen anläggs för Etapp 3. I figur
3.7.8 visas hur en transformatorstation för omvandling av 30
kV till 130 kV kan komma att se ut. Slutlig utformning bestäms
dock inte inom ramen för tillståndsansökan. Separata bygglov
söks för dessa.
Anslutningen av vindkraftparken till stamnätet kommer att gå
via en 130 kV-ledning utanför utredningsområdet för vindkraftparken och kopplas in i den befintliga 130/400 kV-transformatorstationen i Råbäcken. Vid planering av anslutande 130 kVledning eftersträvas den kortaste sträckan samtidigt som hänsyn
tas till höga naturvärden och andra motstående intressen.
Slutlig utformning av elnätet
Den slutliga utformningen av 130 kV-nätet kommer att redovisas
i ansökan om nätkoncession för linje till Energimarknadsinspektionen. Slutlig utformning av elnätet kommer att bero på ett antal
faktorer, däribland antalet verk, vilka synpunkter som framkommit under samråd samt villkor som fastställs i tillståndet för
vindkraftparken.
3.8 Fiber/ IT
För driftövervakning, datainsamling och styrning av verken behövs datakommunikation inom parken och parallellt med vägar
och kabel kommer optofiber att installeras.
Fiberkablarna kommer till största del att samförläggas med
kabel från vindkraftverk men det kommer även att behövas egna
stråk för fibern för att, på samma sätt som för 130 kV-ledningen,
skapa ett redundant och driftsäkert nät. Intrånget begränsas till
ca 2-5 meters trädfri bredd.
Till viss del kan även trådlösa kommunikationslösningar inom
parken bli aktuella beroende på möjlig teknisk utveckling.
3.9Materialbehov
Överbyggnaden av totalt ca 300 km ny och upprustad väg blir
preliminärt ca 1,4 miljoner m3 eller ca 2,8 miljoner ton. Överbyggnaden utgörs av krossmaterial. Den volym bergkross som
åtgår till överbyggnaden kan till största del troligtvis tas från
täkter i närområdet och endast en mindre mängd massor behöver
köras in externt.
Markens beskaffenhet bestämmer mängden krossmaterial och
uppbyggnaden av uppställningsplatser görs på samma sätt som
för vägarna (se kapitel 3.6). Med antagandet att det för ett E101verk krävs en uppställningsplats på 4700 m2 och överbyggnaden i
genomsnitt kräver 0,45 m bergkross blir materialbehovet 2000 m3
för respektive uppställningsplats. Med en vindkraftpark bestående
av upp till 452 vindkraftverk i Etapp 3 skulle det totala materialbehovet uppgå till ca 904 000 m3 eller ca 1,8 miljoner ton, se
tabell i figur 3.9.1.
För byggande av fundamenten krävs betongballast och cement.
Uppskattningsvis kommer ca 1000 m3 betong att behövas till
varje fundament varav ca 60 % utgörs av ballast. I botten av fundamentsgropen placeras krossmaterial för att plana ut schaktbotten.
För anläggande av kabelschakt krävs sand i schaktbotten.
Det sammanlagda materialbehovet för vägar, uppställningsplaner, betongballast och cement till fundament, samt sand till
elkabelgravar, uppskattas i detta skede till nära 4,5-5 miljoner ton.
Materialförsörjningen kommer att vara utsträckt under hela den
tid som Etapp 3 byggs.
Överbyggnad
Figur 3.7.8 Bilden illustrerar en transformatorstation som omvandlar 30 kV
till 130 kV. Foto Svevind.
Uppställningsplatser
0,9 miljoner m3
Vägar
1,4 miljoner m3
Totalt
2,3 miljoner m3
Figur 3.9.1 Preliminärt uppskattat materialbehov för byggande av
Markbygdens vindkraftpark Etapp 3.
Ledningen uppförs troligast i portalstolpar av trä eller stål, stålrörs- eller gitterstolpar enligt gällande standard. Ledningen kan
komma att byggas med en kombination av stolptyper beroende av
terräng. Ledningen utgörs av dubbla trefaslinor samt en längsgående topplina. Om kraftledningen byggs med portalstolpar av trä
så krävs det dubbla topplinor på sträckorna närmast transformatorstationerna.
65
År 2018
3.10 Transporter
Byggtid
För leveransen av varje enskilt vindkraftverk inklusive tillhörande
byggmaterial och kringutrustning krävs ca 100 transporter. Till
varje vindkraftverk tillkommer transporter för fundament, drygt
200 per verk. Uppskattningarna av antalet transporter av verk och
fundament är baserade på Enercon-verk med installerad effekt på
ca 2-4 MW.
66
Utöver transporter av verk och fundament tillkommer transporter av material för konstruktionen av vägar och uppställningsplatser med uppskattade mängder enligt kapitel 3.9. Med uppskattningen att det kommer att krävas ca 2,8 miljoner ton material
för vägar samt ca 1,8 miljoner ton för uppställningsplatserna
och att varje transport kan ta ca 35 ton/bil blir det totala antalet
transporter enkel väg ca 90 000 för vägar respektive ca 20 000 för
uppställningsplatserna, se figur 3.10.1. Tabellen visar det uppskattade antalet transportrörelser (tur och retur) totalt under hela
byggtiden samt för respektive år.
Figur 3.10.1
Uppskattat antal
transportrörelser
(tur och retur)
baserat på 50, 70,
90, 110 respektive 132 uppförda
vindkraftverk per
år.
Antal verk uppförda per år
År 2019
År 2020
År 2021
År 2022
Totalt under byggtiden
50
70
90
110
132
452
Transport vindkraftverk
10 000
14 000
18 000
22 000
26 400
90 400
Transport fundament
20 000
28 000
36 000
44 000
52 800
180 800
Transport vägar
20 000
28 000
36 000
44 000
52 800
180 800
5000
7000
9000
11 000
13 200
45 200
55 000
77 000
99 000
121 000
145 200
497 200
Transport uppställningsplatser
Totalt per år
Byggnationer av elnät och transformatorstation kommer också
att generera transportrörelser till och i utredningsområdet. För
det luftburna elnätet beräknas dessa grovt till ca 300 enkel resa.
I denna uppskattning räknas med dubbla dubbelstolpar, dvs 6 st
stolpar i bredd med avstånd ca 150 m baserat på en 82 km lång
sträcka (70 km internt inom parken och 12 km externt).
Det kommer även att tillkomma transporter för kranar, material
för servicebyggnader, persontransporter samt övriga konstruktionsmaskiner. Antalet transporter för dessa ändamål är svåra
att uppskatta då det till stor del beror på turbintyp och valet av
konstruktionsteknik.
De vägar som mest kommer att användas är delar av väg 373
och 515 mellan Fagerheden och Roka viltvatten. Väg 505, 506
och E4 används för transport av torndelar, armering och isolering
från Haraholmen och cement från Luleå, se figur 3.10.2. Därefter
kommer transporterna att fortsätta på mindre allmänna vägar
för att sedan gå över på förstärkta eller nybyggda skogsbilvägar.
Eftersom väg 373 håller högre kvalitet och säkerhet kommer
den i huvudsak att användas. Material för byggnationerna kommer i största möjliga utsträckning att hämtas från täkter i närhet
till Etapp 3. Detta för att minimera längden transporter på det
offentliga vägnätet, men även för att minska transportsträckan
totalt sett.
Figur 3.10.2 Väg 373, 515 och 543 är de större allmänna vägar som huvudsakligen kommer att användas för transport av material och delar till och
från Markbygdens vindkraftpark etapp 3.
För transport av vindkraftverkets olika delar krävs specialfordon,
se figur 3.10.3. Transporterna av upp till 452 vindkraftverk kommer att ske under ca 4-5 år som beräknas bli byggtiden.
Drifttid
Under drifttiden, som beräknas uppgå till ca 20-25 år, kommer
planerat och oplanerat underhåll att ske. Med det stora antalet
verk i Markbygdenområdet är det troligt att service av verk sker
med utgångspunkt från parken, dvs att arbetsplatsen är lokaliserad i eller i direkt anslutning till hela vindkraftparken. Då Etapp
3 börjar driftsättas borde enligt tidsplanen stora delar av Etapp 1
och kanske även delar av Etapp 2 redan vara i drift. Det betyder
att upp till ca 200-400 verk redan är uppförda och i drift i Markbygdenområdet vilket kommer att kräva en servicestab. Med en
ny arbetsplats i området kommer persontransporterna att öka,
beroende på vart personalen bor. Uppskattningsvis kan antalet
persontransporter komma att uppgå till ca 10-20 per dag. Antalet
transportrörelser i Etapp 3, mellan vindkraftverk och servicebyggnad, kommer uppskattningsvis att uppgå till ca 20-40 per
dag.
Figur 3.10.3 De långa och tunga transporterna kräver breda och
starka vägbanor för att verkets alla komponenter ska kunna transporteras. Kurvorna blir speciellt breda vilket tydligt syns på bilden.
Foto Svevind.
Återställande
Även i nedmonteringsfasen kommer transporter att ske. Tornen
plockas ned segmentvis och sprängning ska således inte krävas.
Det finns två alternativ för vidare hantering; antingen skrotas
delarna på plats eller så transporteras delarna till deponi eller
återvinning. För transport till deponi räknar turbintillverkarna
med att antalet transporter blir ungefär detsamma som i byggnadsfasen, se tabell i figur 3.10.1. Skrotas delarna på plats skulle
antalet transporter bli något färre.
3.11 Service och underhåll
Daglig övervakning av vindkraftanläggningen kommer att ske via
ett fjärrstyrt driftövervakningssystem. Även om övervakningen
sker med fjärrstyrning kommer varje verk att behöva regelbunden
service på plats. Felavhjälpning på plats kommer också att ske vid
behov.
En lokal drift- och underhållsorganisation kommer att besöka
varje verk uppskattningsvis en gång i kvartalet. Omfattningen av
denna tillsyn kommer gradvis att öka under uppbyggnadsfasen.
När vindkraftanläggningen för Etapp 3 är i full drift uppskattas
4000 mandagar per år åtgå till regelbunden service på plats. Arbetet kommer att fördelas på flera olika serviceteam beroende på
åtgärd. Uppskattningen är att det kommer att finnas servicepersonal på plats i parken varje dag året om. De personaltransporter
som service- och underhållsarbetet medför redovisas i kap 3.10
Transporter.
Ett avisningssystem kommer att installeras. Detta för att öka
produktionen under vinterhalvåret. Även åskledare kommer att
installeras på varje verk för att undvika skador på vindkraftanläggningen vid blixtnedslag.
Utöver service och underhåll av vindkraftverken tillkommer
löpande tillsyn och underhållsarbeten för vindkraftanläggningens
infrastruktur, såsom elnät, ställverk, vägar och kranplattformar.
Ledningsgatan för 130 kV-luftledning kommer att hållas trädfri
genom röjning och vägarna inom vindkraftparken kommer att
underhållas för att klara de transporter som krävs för service- och
underhållsarbeten. Under vintertid innebär vägunderhållet snöröjning av det interna vägnätet. Snöröjning beställs i samband
med att underhållsarbeten ska utföras för att möjliggöra åtkomst
till de verk som ska servas. Snöröjning sker även löpande efter
snöfall. Under barmarksäsong innebär underhållet av vägarna att
bland annat kontrollera och åtgärda att vägarna är framkomliga
i samband med kraftig nederbörd och snösmältning. Även vindkraftanläggningens varningsskyltar kommer att tillsynas för att
säkerställa att de är synliga för allmänheten.
Figur 3.10.4 Bild på mobil tankstation som använts under byggfasen
i etapp 1. Foto Svevind.
En mobil tankstation kommer att placeras inom området. Även
detta för att minimera antalet och längden transporter. En mobil
tankstation som använts under byggnationerna i Etapp 1 visas i
figur 3.10.4.
67
3.12 Avveckling och återställning
När en vindkraftanläggning tas ur drift avvecklas och återställs
området till så nära ursprungligt skick som möjligt. Ett vindkraftverks livstid uppskattas uppgå till 20-25 år. Då tekniken
ständigt utvecklas kan ett vindkraftverks livstid dock komma att
öka i framtiden. Det är främst de mekaniska delarna som slits
och dessa komponenter kan komma att bytas ut utan att fundament och torn rivs. Vindkraftanläggning får dock endast bedrivas
så länge som tillståndet anger och om fortsatt drift efter denna
tidsperiod övervägs kommer nya tillstånd att fordras för anläggningen.
I villkor 8 i regeringens beslut (M2009/1517/F/M) om tillåtlighet för utbyggnad av vindkraft i Markbygden framgår följande:
68
Om enstaka verk skulle tas ur drift permanent görs en skriftlig
anmälan om detta till Länsstyrelsen.
En ekonomisk säkerhet kommer att ställas för de redovisade
kostnaderna för nedmontering av vindkraftverk och återställning
av området vid nedläggning av verksamheten. Den ekonomiska
säkerheten ska täcka de förväntade kostnaderna för en efterbehandling om en situation där bolaget inte kan fullfölja sina åtaganden skulle uppstå. Inför ansökan om miljötillstånd för Markbygdens vindkraftpark Etapp 1 gjordes en kostnadsberäkning för
nedmontering, bortforslande och återvinning av material samt
återställning av området. Denna kostnadsberäkning kommer att
ligga till grund för att bestämma lämpligt belopp på ekonomisk
säkerhet för Markbygdens vindkraftpark Etapp 3.
Ett vindkraftprojekt av den omfattning som planeras kommer
förutom elanläggningar, uppställningsytor och vägar att innebära
ytterligare kringanläggningar både inom och utanför själva verksamhetsområdet.
Betongstation och mobilt krossverk
Materialförsörjningen inom Etapp 3 kommer troligen att ske
från befintlig täkt belägen på Lövberget i Etapp 1 eller från betongstation i Etapp 3. Transportrörelserna kan då minimeras till
att endast gå från Lövberget i Etapp 1 vidare till Etapp 3.
Täktverksamheter
”Vid nedläggning av verksamheten ska åtgärder för återställning
vidtas av bolaget. Verksamheten ska anses som nedlagd om verksamhet
för elproduktion inte har bedrivits under en sammanhängande tid av
två år. Länsstyrelsen får besluta i vilken omfattning verk, fundament,
maskinhus, transformatorer, ledningar och övrig utrustning ska tas
bort av bolaget och vilka övriga åtgärder som krävs för att återställa
området i så nära ursprungligt skick som möjligt.”
För Etapp1 har en täktverksamhet påbörjats på Lövberget, se
figur 2.13.1. Denna täkt har tillstånd för upp till 10 miljoner
ton vilket troligtvis kommer att täcka materialbehovet för hela
Markbygdens vindkraftpark. Ansökan om ytterligare täkt är inte
planerad, men kan komma beroende på materialbehov
Etablering av arbetsplats
Villkoret kommer att uppfyllas genom att bolaget åtar sig att
vidta återställningsåtgärder vid nedläggning av verksamheten.
Dessa återställningsåtgärder kommer att utformas i en efterbehandlingsplan som skickas in till Länsstyrelsen för godkännande
i god tid innan planerad nedläggning av verksamheten.
Figur 3.13.1 Bild från täktverksamhet på Lövberget i Markbygden..
Foto Svevind.
3.13 Kringanläggningar
Under byggfasen kan det ev. behöva anläggas en ”site camp”
bestående av ca 30-40 baracker/mindre byggnader för tillfälligt
boende. I figur 3.13.2 visas en site camp som nyttjas för byggandet av Etapp 1. Barackerna förses med vatten och avlopp.
Området kräver ungefär en lika stor yta som en kranplan, dvs. ca
3000-5000 m2.
Figur 3.13.2 Bild på ”site camp” som ställts upp i samband med bygget för etapp 1. Foto Svevind.
Figur 3.13.3 Bild på sortering av avfall under bygget i etapp 1. Foto
Svevind..
En servicebyggnad, som kommer att nyttjas under drifttiden,
kommer att etableras centralt i området. Exakt position är ännu
inte avgjort. En befintlig byggnad kan komma att rustas upp eller
byggas om för att uppfylla ändamålet med byggnaden. Servicebyggnaden kan även bli ett nybygge. De tillstånd och bygglov
som fordras kommer att behandlas separat och kommer inte att
omfattas av denna ansökan.
Vattenförsörjning
Vattenförsörjningen till byggbaracker med mera kommer sannolikt att ske genom anläggande av bergborrade brunnar. Vattnet
från brunnarna behandlas för att uppfylla de krav som ställs på
dricksvatten. Från dessa kan vatten transporteras ut på de enskilda temporära arbetsplatserna, vilket kan ske i behållare eller
mindre tankar beroende av behovet. Vatten används förutom till
det sanitära behovet även till betongtillverkningen. Uttaget av
vatten från bergsakvisfären bedöms vara så litet att det inte utgör
någon betydande risk för avsänkning av akvisfären och att varken
allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållanden. Vattenverksamheten bedöms
därför inte vara tillståndspliktig.
Avfall
Under byggperioden tillser leverantören av vindkraftverken att
avfall hanteras på ett korrekt sätt och enligt gällande föreskrifter.
I figur 3.13.3 visas en bild på avfallssorteringen under byggandet
av Etapp 1. Leverantören av vindkraftverken hyr toaletter och
tvättutrustning med septiktankar.
Mellanlagringsytor
Under vissa perioder behövs mellanlagringsytor för material. En
sådan mellanlagringsyta behöver en yta på ca 10 000 m2. Var mellanlagringsytor kan behövas beror på var verk är placerade.
3.14 Investeringar utanför Markbygdens vindkraftpark
Markbygdens vindkraftpark Etapp 1 och
Etapp 2
Tillstånd för Markbygdens vindkraftpark Etapp 1 vann laga kraft
16 oktober 2012. Byggnation av Etapp 1 har påbörjats och första
delområdet inom etapp 1 beräknas kunna driftsättas vid årsskiftet 2013/2014. Tillståndsansökan för Etapp 2 lämnades in till
Miljöprövningsdelegationen i mars 2013. Etapp 3 kan komma
att byggas parallellt med etapp 1 och/eller Etapp 2 under en viss
period.
Tillstånd för kringverksamheter såsom betongindustri, utbyggnad av hamnen i Haraholmen och industrier för vindkraftverkens
komponenter prövas separat och ingår ej i denna MKB.
Servicekontor i Markbygden och i Piteå
För att täcka behovet av såväl övervakning som underhåll kommer en lokal serviceorganisation att upprättas. Organisationen
kommer att ha ansvar för service men även eventuellt för att
sköta övervakningen av verken. Svevind jobbar i dotterbolaget
Svevind Solutions med att utveckla mjukvara för övervakning och
serviceplanering av >1 000 vindkraftverk.
Utbyggnad av hamnen i Haraholmen
De redan uppförda vindkraftverken på Dragaliden tillverkades
till huvuddelen i Tyskland. Den övre delen av tornet som är i
stål tillverkades i Malmö. Komponenter transporterades då med
båt till hamnen i Haraholmen, Piteå, för vidare vägtransport till
Dragaliden. Utbyggnad av hamnen i Haraholmen torde vara
nödvändigt för att tillgodose detta transportbehov förutsatt att
vindkraftverken även för Etapp 3 kommer med båt från Tyskland.
Utbyggnaden skulle då ske i områden som redan idag är delvis
ianspråktagna för hamnverksamhet.
Industrier för vindkraftverkens komponenter
En följdeffekt av ett tillstånd för en storskalig etablering av
vindkraft i Norrbottens län kan vara att det blir ekonomiskt
fördelaktigt att tillverka delar av vindkraftverken på plats i Piteå.
Möjligheten för detta beror på projektets skala. En avsiktsförklaring har i augusti 2010 undertecknats av vindkraftstillverkaren
Enercon och Piteå kommun om etablering av en fabrik för de
prefabricerade betongelementen i tornen. Fabriken beräknas
skapa i storleksordningen 150 jobb och planering pågår. Ytterligare etablering av till exempel en monteringsfabrik kan bli aktuell
att genomföra.
Det kommer att krävas stora mängder betong för att anlägga
fundament. Leveransen av betong kan ske från Lövberget i Etapp
1 eller från en nyetablerad anläggning i Markbygdenområdet,
från mobila betongstationer eller en kombination av dessa. Det
kan även bli aktuellt med leverans av betong från redan befintliga
stationer i närområdet beroende på bland annat eventuella drift-
Figur 3.15.1 Ackumulerat antal vindkraftverk i drift år 2018-2022.
Servicebyggnad
avbrott i andra tillverkande anläggningar och vilket byggskede
som Etapp 1 och Etapp 2 är i.
69
3.15 Tidplan
Preliminär tidplan för Markbygdens vindkraftpark etapp 3
År
Kvartal
1
2015
2
3
4
1
2016
2 3
4
1
2017
2 3
4
1
2018
2 3
4
1
2019
2 3
4
1
2020
2 3
4
1
2021
2 3
4
1
2022
2 3
4
Tillstånd för vindkraftanläggning
Nätkoncession för linje
Arkeologisk utredning
Detaljprojektering av vägar och annan infrastruktur
Avverkning
70
Etablering av arbetsplats
Vattenförsörjning
Ev temporärt boende med vatten, avlopp mm
Förstärkning av befintligt vägnät och etablering av nya vägar
Etablering av uppställningsytor
Etablering av mobil betongfabrik
Anläggande av fundament
Byggande av verk
Etablering av jordkabel
Byggande av transformatorstationer
Etablering av luftledning
Anslutning till kraftnät
Driftsättning av vindkraftanläggningen (delanslutning)
Uppföljningsprogram
Figur 3.15.2 Projektets preliminära tidplan från år 2015 till 2022. Byggförberedande arbeten såsom avverkningar etc kommer att påbörjas först när erforderligta tillstånd erhållits. Vindkraftverken beräknas vara i drift ca 20-30
år efter driftstart, om inte anläggningen förnyas. Accumulerat antal verk i drift illustreras i diagrammet i figur 3.15.1.
4 Bedömningsgrunder och generella anpassningsåtgärder
4.1 Metodik och
bedömningsgrunder
Metodik
I kommande miljökonsekvensbeskrivning kommer påverkan, anpassningsåtgärder, kvarstående konsekvenser, kumulativa effekter
och eventuella kompensationsåtgärder att beskrivas i varje temaavsnitt med återkoppling till beskrivningen av förutsättningar
(kapitel 2) och teknisk beskrivning (kapitel 3).
Bolagets princip är att i första hand undvika påverkan, i andra
hand minska påverkan och i sista hand, om det behövs på grund
av att de kvarstående konsekvenserna trots anpassningsåtgärder,
Figur 4.1.1 Bilden illustrerar arbetsgången för konsekvensbedömningen.
kompensera för påverkan. Arbetsgången illustreras schematiskt i
figur 4.1.1.
Bolaget avser att redovisa 130 kV-ledning för anslutning mellan etappens olika delar samt för anslutning till stamnätet som
en följdverksamhet i ansökan till Miljöprövningsdelegationen.
Miljökonsekvenserna för kraftledningen kommer i senare skede
att prövas av Energimarknadsinspektionen i koncessionsansökan. Konsekvensbedömning avseende 130 kV-ledning redovisas
i kommande MKB för att göra det lättare för läsaren att få en
överblick över projektets påverkan som helhet.
Påverkan
Under varje temarubrik beskrivs påverkan av intrånget. Här görs
även en värdering och analys av effekten och konsekvenserna av
intrånget. Konsekvenserna bedöms i förhållande till påverkans
storlek och det påverkade värdets betydelse enligt figur 4.1.2
Anpassningsåtgärder
Under varje temarubrik redovisas anpassningsåtgärder. Anpassningsåtgärder är åtgärder som bolaget åtar sig att göra för att
minska de negativa konsekvenserna som uppkommer med anledning av vindkraftparken.
Kvarstående konsekvenser
Efter att bolaget utfört anpassningsåtgärder i syfte att minimera
de negativa konsekvenserna finns ibland kvarstående negativa och
positiva konsekvenser. Om negativa kvarstående konsekvenser
bedöms bli för omfattande kommer eventuella kompensationsåtgärder att beskrivas. Utformandet av eventuella uppföljningsprogram hanteras enligt regeringsvillkor 3 och 5 i särskild process
tillsammans med sakägare, länsstyrelsen och tillsynsmyndigheten.
Kumulativa effekter
Här beskrivs de samlade effekter som bedöms uppstå för verksamheten av Markbygdens vindkraftspark Etapp 3 tillsammans
med Markbygdens vindkraftspark Etapp 1 och 2, Dragalidens
samt Stor-Blålidens vindkraftparker.
Kompensationsåtgärder
En kompensationsåtgärd syftar till att kompensera för den
bedömda skadan till följd av etableringen. Om den kvarstående
konsekvensen anses behöva kompenseras beskrivs den kompensationsåtgärden här.
Uppföljningsprogram utförs för rennäring samt flora och fauna,
enligt villkor i tillåtlighetsbeslutet för Markbygdens vindkraftpark, i syfte att följa upp verksamhetens påverkan och ge informationsunderlag till kommande projekt. Dessa program kan ses
som en kompensationsåtgärd då de ger ökad kunskap om respektive delområde. Själva uppföljningsprogrammen kommer därför
att beskrivas under denna delrubrik. Kunskapen som erhållits
under förstudierna beskrivs i kap 2 Områdesbeskrivning.
Bedömningsgrunder
De bedömningsgrunder Bolaget utgår från vid beskrivning av
anpassningsåtgärder och bedömning av konsekvenser baseras
på lagar, förordningar och regeringsvillkoren, Bolagets och dess
samarbetspartners erfarenhet, beräkningar samt aktuell forskning
och riktlinjer.
Figur 4.1.2 Graf som illustrerar förhållandet mellan intressets värde,
påverkans omfattning och storleken på bedömd konsekvens.
ANPASSNINGSÅTGÄRDER
I detta kapitel beskrivs den metodik som kommer att tillämpas för bedömning av vindkraftverksamhetens konsekvenser
på hälsa och miljö i kommande miljökonsekvensbeskrivning.
De generella anpassningsåtgärder som bedömts vara aktuella för lokalisering av vindkraftverk, kranplaner, vägar och
kabel har också redovisats. I kommande miljökonsekvensbeskrivning kommer detta kapitel att utvecklas.
71
4.2 Hänsynsytor, generell anpassningsåtgärd
Det fysiska intrånget går inte att undvika ens med de bästa tekniska lösningar. Genom att inom parken välja platser med hög
geologisk, hydrologisk och biologisk tålighet kan dock etableringen ske med så små konsekvenser som möjligt.
Hänsynsyta
Bolaget har i processen med Etapp 3 identifierat olika ytor där
en etablering av vindkraftverk är mindre lämplig. Dessa ytor visas
på karta, figur 4.2.2 och listas i tabellerna i figur 4.2.3. Sammantaget kallas dessa överväganden ”hänsynsyta” och är de platser
som undantagits från etablering av vindkraftverk. Hänsynsytans
genomslag för layouten ser man om man exempelvis jämför ”sannolikt huvudalternativ 2008” i MKB:n för tillåtlighetsprövningen;
”Vindkraft i Markbygden – Ett regionalt industriprojekt inom
förnyelsebar energi, Miljökonsekvensbeskrivning daterad 200805-26”, (figur 3.1.2) med den layout som i denna samrådshandling redovisas i figur 3.1.3.
Det exempel på preliminär layout som illustreras i denna handling (se figur 3.1.3) är optimerat för att få ut största möjliga
vindenergi med minsta möjliga intrång i känsliga miljöer.
Anpassningsåtgärder
72
Arbetsområde är den yta inom vilken entreprenör får vara verksam under anläggandet av vindkraftparken, d.v.s område som kan
komma att påverkas av grävning, schaktning, avverkning av skog,
uppställning av bodar, fordon, upplag mm.
• Arbetsområdet kring vindkraftverk omfattar vindkraftverkets
fundament plus fritt arbetsutrymme och slänter kring verket.
Ytans storlek beror på typ av vindkraftverk. Dessutom innefattas plats för kranplan, bodar och upplag.
• Arbetsområdet kring vägar omfattar diken och vägslänter,
uppläggningsytor och etableringsytor (plats för bodar, fordon
etc).
• Arbetsområdet kring mark- och luftförlagda 30 kV-ledningar
omfattar den avverkade ledningsgatan (ca 10 m bred för det
interna ledningsnätet) samt etableringsytor.
• Arbetsområdet kring luftledningar 130 kV omfattar den
avverkade ledningsgatan (upp till 100 m bred) samt etableringsytor.
Angivna skyddsavstånd ligger till grund för parklayout för
Markbygdens vindkraftpark Etapp 3 samt kommer att ligga till
grund för konsekvensbedömningarna i MKB.
Skyddsobjekten omfattar olika typer av skyddsvärden, såväl
miljöintressen (natur- och kulturmiljövärden, boendemiljöer) som
samhällsintressen och infrastruktur (vägar, järnväg, radiolänkar
och flyg). Olika typer av objekt har bedömts ha olika behov av
skyddsavstånd. För försvarets intressen har inte generell hänsyn
tagits i det förslag till parklayout som redovisas i denna samrådshandling, eftersom fortlöpande samråd hålls med försvaret om
hur eventuella restriktioner kommer att utformas.
Artspecifika skyddszoner
• För kungsörn har skyddsavståndet anpassats för att minimera
påverkan baserat på inventeringsresultat. Skyddsavståndet är
sekretessbelagt och redovisas därför inte i figur 4.2.2. Inom
skyddsavståndet kommer inte vindkraftverk att anläggas.
• Skyddsavstånd på 500 m tillämpas mot örnbon. Boplatserna
är sekretessbelagda och redovisas därför inte i figur 4.2.2.
Inom skyddsavståndet kommer inte vägar och luftledningar
att anläggas.
• En artspecifik skyddszon tillämpas mot kända förekomster av
sädgås och andra känsliga våtmarksfåglar (500 m).
• En artspecifik skyddszon tillämpas mot områden med redovisad hög aktivitet av fladdermöss (350 m).
Skogliga och övriga naturvärden
• Naturreservat har i Etapp 3 getts 200 meter generellt hänsynsavstånd. Skyddsavståndet är baserat på en rimlighetsbedömning av konsekvenser för att skydda de bevarandevärden
som finns i reservatet samt nyttan med vindkraftverken.
• För naturvärden som identifierats i bolagets inventering til�lämpas 20 meter skyddsavstånd. Inventeringen redovisas i
För att minimera negativ påverkan på bland annat värdefull natur- och kulturmiljö har bolaget lagt på en buffertzon, benämnd
skyddsavstånd, runt områden som kräver ett särskilt hänsynstagande.
Syftet med skyddsavstånden är att undvika att öppna upp
området precis intill de skyddsvärda objekten. Om till exempel skogen precis angränsande till en naturvärdeslokal avverkas
kan mikroklimatet inne i naturvärdesobjektet förändras så att
naturvärdena påverkas. Vägar, anläggningsytor med mera kan
också orsaka störning på djurlivet inne i objektet, varför ett visst
skyddsavstånd kan minska risken för störning. Det finns också en
risk att gränserna på kartan inte stämmer helt överens med den
verkliga gränsen i naturen. Skyddsavstånden säkerställer därför
att skyddsvärdet inte kommer till skada på grund av kanteffekter
av vindkraftetableringen.
Skyddsavstånden beräknas från arbetsområdets gräns kring
vindkraftverk, vägar, elledningar och andra anläggningar till
skyddsvärt område om inte annat anges, se figur 4.2.1.
Figur 4.2.1 Principskiss över arbetsområde och skyddsavstånd mot skyddsvärde.
bolagets naturvärdesinventering.
Naturvärdesinventeringen finns
på bolagets hemsida. Då data
bedöms som mycket högupplöst
är 20 meter ett minsta avstånd
som kan hållas utan att påverka
objektet i fråga.
• För nyckelbiotoper från skogsstyrelsens data tillämpas 20 meter
skyddsavstånd för att undvika
direkt påverkan på dessa.
Våtmarker och sjöar
• Våtmarker har generellt undantagits eftersom geologi, hydrologi
och ekologi ofta är känslig kring
våtmarker. Dessutom finns risk
för dåliga grundläggningsförhållanden och fördyringar vid bygge
av infrastruktur. Våtmarker som
i naturvärdesinventeringen har
hänförts klass 1 eller klass 2 har
getts 20 meter skyddsavstånd.
Terrängkartans data är dock inte
helt överensstämmande med
verkliga förhållanden. Bolaget
kommer att samråda med tillsynsmyndighet när det finns
tveksamheter kring klassificeringen av en markyta.
• För små vatten och vattendrag
som inte omfattas av strandskydd
tillämpas ett skyddsavstånd på 20
meter för att undvika erosion och Figur 4.2.2 Karta över hänsynsytor och skyddsavstånd inom Etapp 3.
anläggningstekniska problem.
• Ytor som Sveaskog pekat ut som
”ej utbytbara” har undantagits
eftersom skogsbolagens egna
skogsbruksplaner är mycket viktiga för att naturvärden ska kunna
utvecklas. Häri ingår skogliga
naturvärden av alla typer såsom
sumpskogar, nyckelbiotoper och
gammelskog. Skyddsavståndet på
20 meter är valt då data ansetts
vara högupplöst.
73
MILJÖSKYDD
Skyddsvärde
74
MILJÖSKYDD
Skyddsavstånd
Avser
Motivering
del av
anläggning
Anm.
20 m
Naturinventeringens
våtmarker kl
1&2
Vindkraftverk med
kranplan
20 m
Naturinventeringens
våtmarker kl
1&2
Vägar,
ledningar
Avståndet är anpassat till att undvika
att avvattning av arbetsytan påverkar
våtmarkens hydrologi.
Förstärkning av befintlig väg omfattas inte av skyddsavståndet..
20 m
Naturinventeringens
skogsvärden
1&2
Vindkraftverk med
kranplaner,
vägar och
ledningar
kanteffekter som kan påverka lokalklimatet inne i skogen
Innefattar även Sveaskogs högst
klassade naturvärdesobjekt 2011.
att avvattning av arbetsytan påverkar
våtmarkens hydrologi.
Skyddsvärde
Skyddsavstånd
Avser
Motivering
del av
anläggning
Anm.
Sjöar och vattendrag som
omfattas av
strandskydd *
100 m
Vägar och
ledningar
Innefattar bl.a. N 2000-vattnen
Åbyälven, Rudtjärnsbäcken och
Storbäcken
Avståndet är anpassat till det formella
strandskyddet som omfattar såväl
skydd för vattenmiljön som tillgänglighet till strandområdet mm.
Avser vattendrag som 2012 hade
strandskydd enligt Piteå kommun.
Förstärkning av befintlig väg omfattas inte av skyddsavståndet.
Naturreservat
200 m
Vindkraftverk med
kranplaner,
vägar och
ledningar
Avståndet är baserat på en rimFörstärkning av befintlig väg omlighetsbedömning för att skydda
fattas inte av skyddsavståndet.
reservatets skyddsvärden. Därigenom
skyddas även reservatets upplevelsevärden.
Nyckelbiotoper
20 m
Vindkraftverk med
kranplaner,
vägar och
ledningar
kanteffekter som kan påverka lokalklimatet i nyckelbiotopen.
Biotopskydd
20 m
Vindkraftverk med
kranplaner,
vägar och
ledningar
kanteffekter som kan påverka lokalklimatet i biotopen.
Sjöar och vattendrag som
omfattas av
strandskydd *
100 m
Vindkraftverk med
kranplaner
Avståndet är anpassat till det formella Innefattar bl.a. N 2000-vattnen
strandskyddet som omfattar såväl
Åbyälven, Rudtjärnsbäcken och
skydd för vattenmiljön som tillgängStorbäcken
lighet till strandområdet mm.
Avser vattendrag som 2012 hade
strandskydd enligt Piteå kommun.
Färg i
karta
Färg i
karta
Nya passager av vägar, mark- och
luftledningar kommer inte, annat
än i undantagsfall och i så fall
först efter tillsynsmyndighetens
godkännande, behöva korsa
dessa områden. Konsekvenserna
av ev. passage ska vägas mot
konsekvenserna av att runda området. Vid planering av vägpassage över naturligt vattendrag
ska i första hand alltid befintlig
väg användas
Små vatten
och vattendrag som inte
omfattas av
strandskydd
20 m
Vindkraftverk med
kranplaner
påverkan på vattendragets hydrologi
och påverkan av grumlande partiklar
under byggtiden.
Små vatten
och vattendrag som inte
omfattas av
strandskydd
20 m
Vägar och
lednngar
påverkan på vattendragets hydrologi
och påverkan av grumlande partiklar
under byggtiden.
Nya passager av vägar, mark- och
luftledningar undviks. Förstärkning av befintlig väg omfattas
inte av skyddsavståndet.
Fasta fornlämningar
150 m
Vindkraftverk med
kranplaner,
vägar och
ledningar
Länsstyrelsen har angivit 150 meter
som ett generellt skyddsavstånd
eftersom objektens avgränsning ofta
inte är definitivt definierad.
Efter genomförd arkeologisk
utredning kan objekten ges en
säkrare avgränsning och skyddsområdet begränsas efter faktiskt
skyddsbehov. Förstärkning av
befintlig väg omfattas inte av
skyddsavståndet.
Kulturhistoriska lämningar
25 m
Vindkraftverk med
kranplaner,
vägar och
ledningar
Avståndet är anpassat till att undvika påverkan på objekt, eftersom
objektens avgränsning ofta inte är
definitivt definierad.
Efter genomförd arkeologisk
utredning kan objekten ges en
säkrare avgränsning och skyddsområdet begränsas efter faktiskt
skyddsbehov. Förstärkning av
befintlig väg omfattas inte av
skyddsavståndet.
* Vilka sjöar och vattendrag som berörs av strandskydd är en tolkning av länsstyrelsens avgränsningsbeslut samt de
vattenytor som är 1 ha eller större och de vattendrag som ansluter till dessa ytor.
Figur 4.2.3 Tabell över skyddsvärden och skyddsavstånd för Etapp 3 avseende miljöskydd och samhällsintressen. Färgmarkeringar syftar på motsvarande färger i kartan, figur 4.2.2. Tabellen fortsätter i figur 4.2.4 på sid 75.
Skyddsvärde
SAMHÄLLSINTRESSEN
Skyddsavstånd
500 m
Känd förekomst av
sädgås och
andra känsliga
våtmarksfåglar
Avser
Motivering
del av
anläggning
Vindkraftverk
Anm.
Färg i
karta
Avståndet motiveras utifrån rekommendationer i syntesrapport Vindkraftens påverkan på på fåglar och
fladdermöss.
Fladdermuslokal
350 m
Vindkraftfrån plats
verk
med stor
aktivitet av
fladdermöss
Skyddsavståndet följer rekommendation i fladdermusinventreingsrapporten för Etapp 3.
Vindkraftverk kommer inte att
anläggas inom habitatet vid
Flötuträsk, Storgranliden och
Åbyälven.
Örnbon
Redovisas
i sekretessbelagd
utredning
Skyddsavstånd har anpassats för att
minimera påverkan på örnar baserat
på inventeringsresultat och redovisas
i sekretessbelagd bilaga.
Avser vindkraftverk. Skyddsavstånden redovisas som skyddszoner i sekretessbelagd bilaga.
Skyddszonerna avser befintliga
bon vid tiden för uppförande av
verken.
Örnbon
500 m
Vindkraftverk
Luftledningar
och vägar
Avståndet motiveras utifrån rekommendationer i i artfaktabladet för
Kungsörn.
Bebyggelse
-
Vindkraftverk
Åtgärd kommer att anpassas i samråd Utgör inte hänsynsyta och finns
med fastighetsägaren för att villkor
därför inte med i kartan i fig 4.2.2
avseende buller och skuggor ska
uppfyllas.
Bebyggelse
-
130
kV-kraftledning
och 0,4
mikrotessla
Skyddsavstånd kommer att anpassas Utgör inte hänsynsyta och finns
för att leva upp till försiktighetsprinci- därför inte med i kartan i fig 4.2.2
pen för magnetiska fält.
Skyddsvärde
Skyddsavstånd
Avser
Motivering
del av
anläggning
Järnväg
Likställs
med verkets
totala höjd
Vindkraft- Avståndet är anpassat till att undvika
verk
att vindkraftverk vid ett eventuellt
haveri kan påverka säkerheten på
järnvägen.
Järnväg
20 m
Luftledning
Allmän väg
Likställs
med verkets
totala höjd
Vindkraft- Avståndet är anpassat till att undvika
verk
att vindkraftverk vid ett eventuellt
haveri kan påverka säkerheten på
vägen.
Anm.
Enligt förordningen (1957:601) om
elektriska statkströmsanläggningar.
Försvarsintres- Bestäms en- Vindkraftligt villkor 1 i verk
sen
Utgör inte hänsynsyta och finns
Arvidsjaur
flygplats
TMA-ytans buffertzon sammanfaller med MSA-ytan.
regeringens
beslut om
tillåtlighet.
Anpassas till
den MSAyta som
gäller vid
byggstart.
Vindkraft- Åtgärden säkerställer att säkerheten
verk och
för flygplatsen att inte påverkas.
luftledningar
Radiolänkstråk Bestäms i
Färg i
karta
Vindkraft- För att ingen skada ska uppstå på
samråd med verk
radiolänkstråken.
berörda
radiolänkoperatörer.
Figur 4.2.4 Fortsättning på tabell över skyddsvärden och skyddsavstånd för Etapp 3 avseende miljöskydd och samhällsintressen. Färgmarkeringar syftar på motsvarande färger i kartan, figur 4.2.2.
Avstånd till befintlig bebyggelse och infrastruktur
• Befintlig bebyggelse kommer att beaktas så till vida att bolaget uppfyller regeringens villkor avseende buller och skuggor.
Buller och skuggbildning berörs vidare i kommande MKB.
• Skyddsavståndet för vindkraftverk till allmän väg och järnväg
likställs med verkets totala höjd. Skyddsavståndet är satt med
hänvisning till Boverkets Vindkrafthandbok.
Övriga hänsynstaganden
• Ett skyddsavstånd på 150 meter tillämpas mot fornlämningar.
Avståndet har angetts av länsstyrelsen som ett generellt
skyddsavstånd eftersom objektens avgränsning ofta inte är
definitivt definierad. Kring kulturhistoriska lämningar tilläm-
pas av samma skäl ett skyddsavstånd på 25 meter. Fornlämningar kommer att hanteras enligt KML.
• Försvarets intressen har inte särskilt beaktats då föreslagna
positioner har kommunicerats med försvaret som ännu inte
lämnat ett slutligt svar. Det är dock ett regeringsvillkor att
hänsyn skall visas till totalförsvarets intressen varför detta kan
hanteras i ett senare skede.
• Påverkan på landskapsbilden har i detta skede inte getts någon generell anpassningsåtgärd. Konsekvenserna kommer att
beskrivas utförligare i kommande MKB.
Elnät och ledningar
Även elnätet anpassas efter hänsynsytor och skyddsavstånd. Befintligt kunskapsunderlag kommer att kompletteras med inventeringar av natur- och kulturvärden för föreslagna ledningsstråk
utanför Etapp 3. Detta kommer att beaktas i kommande elkoncessionsansökan.
MILJÖSKYDD
75
5Referenser
Allmänna
Länsstyrelesn i norrbottens län: www.bd.lst.se
Stefan Höglin, S. 1998. Agrarhistorisk landskapsanalys över
Norrbottens län. Landskapsprojektet 1998:6. Riksantikvarieämbetet & Länsstyrelsen i Norrbottens län. .
Piteå kommun: www.pitea.se
Naturmiljö
Juni 2008: Fågelinventering av våtmarker VMI klass 1 i Etapp 1
och Etapp 2, inklusive Rokåns dalgång (Svevind/Enetjärn Natur)
Länsstyrelsen i Norrbottens län GIS-underlag på: http://
www.gis.lst.se/
Svensk vindenergi: www.svenskvindenergi.org
Svensk energi: www.svenskenergi.se
Vindlov: www.vindlov.se
Trafikverket: www.trafikverket.se
Rennäring
Svevind AB 2008. Vindkraftprojektet Markbygden inom Östra
Kikkejaure sameby. Analys av socio-ekonomiska konsekvenser för
samebyn. 2008-07-07.
Geologi
SGU, Sveriges geologiska undersökningar. Kartgeneratorn:
http://maps2.sgu.se/kartgenerator
Kulturmiljö
Riksantikvarieämbetets fornminnesregister FORNSÖK, www.
raa.se
Tittskåpet på hemsidan för Länsstyrelsen i Norrbottens län,
www.lansstyrelsen.se/Norrbotten
Norrbottens kulturmiljöprogram 2010-2020
Vårt hävdade Norrbotten. Program för bevarande av odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden i Norrbotten. Rapport
1993:6. Länsstyreslen i Norrbotten län.
REFERENSER
Årsbok 2011. Piteå museum.
76
Markbygden från skogsbygd till industrilandskap – landskap,
bebyggelse och livsmiljö. 2010. Piteå museum.
Värdefulla vägmiljöer i Norrbottens och Västerbottens län. Publikation 2001:22 Vägverket.
Särskild arkeologisk utredning Pite kronopark 1:57, mfl. Landskapsarkeologerna 2011.
2008-2010. Kungsörnsinventeringar (spelflyktsinventering) i
Markbygden och resten av Piteå kommun. Från 2011 redovisas
de inom ramen för uppföljningsprogrammet avs. flora och fauna.
(Svevind, Piteå kommun)
September 2009: Inventering och bedömning av naturvärden för
Markbygden Etapp 1 (Svevind/Enetjärn Natur)
Augusti 2011: Fladdermusinventering Markbygden (Svevind,
Noctula)
Juni 2012: Fågelinventering (linjetaxering och revirkartering)
av skog och våtmarker Markbygden Etapp 2 (Svevind/Enetjärn
Natur)
Mars-april 2013: Inventering av ugglor i Markbygden (del i
Uppföljningsprogrammet för fauna och flora) (Svevind/Enetjärn
Natur)
Mars-april 2013: Inventering av kungsörn i Markbygden (del i
Uppföljningsprogrammet för fauna och flora) (Svevind/Enetjärn
Natur)
Juni 2013: Fågelinventering (förenklad revirkartering) av våtmarker Etapp 3 (Svevind/Enetjärn Natur)
Juli-Augusti 2013: Fladdermusinventering Etapp 3 (Svevind/
Noctula)
Juni-September 2013: Fladdermusuppföljning Ersträsk-Strömnäs i Etapp 1 (Svevind/Noctula)
Årsrapport 2011 av Uppföljningsprogram för fauna och flora
för Markbygden. Inventeringarna innefattade linjetaxering och
revirkartering fåglar, kungsörnsuppföljning, spillningsinventering
däggdjur, florainventeringar (Svevind/Enetjärn Natur)
Årsrapport 2012 av Uppföljningsprogram för fauna och flora
för Markbygden. Inventeringarna innefattade linjetaxering och
revirkartering fåglar, kungsörnsuppföljning, spillningsinventering
däggdjur, florainventeringar (Svevind/Enetjärn Natur)
2000, 2003. Länsstyrelsens våtmarksinventering, VMI, i Norrbotten
Uppgifter om nyckelbiotoper, biotopskydd och andra skogliga
värden från Skogsstyrelsens webbplats ”Skogens pärlor”. www.
skogsstyrelsen.se
Uppgifter om naturreservat, Natura 2000 områden, Riksintressen
m.m. från Länsstyrelsens webbplats, http://lst.se/lst/GIS_Kartor/
Observationer registrerade i Artportalen. www.artportalen.se
Referensmaterial i form av årligt återkommande inventeringar av
standardrutter i närliggande delar av Norrbotten, Lunds universitet, zoologiska institutionen. Häckfågeltaxering med fast standardrutt, kombinerad linjeoch punkttaxering.
Inventeringsdata från Projekt kungsörn Norrbotten
Inventeringsdata från Projekt pilgrimsfalk
Skogsbolagens naturvärdesinventeringar (Sveaskogs naturvärdesinventering, SCAs naturvärdesinventering)
Piteå kommuns naturvärdesinventering
Svevind AB
Norra Obbolavägen 115
904 22 Umeå
090-12 07 93
www.svevind.se

Samrådshandling MB3

Transcription

Similar documents

Mobil dokumentation - Nya arbetssätt med många vinster

Cykla/Götakanal

KROKVIKSBERGETS SAMFÄLLIGHETSFÖRENING

Nu är etapp 1, 22 garageandelar på Ilanda Industriområde ute till

Så var det dags igen

Ladda ner nyheten som PDF

Nummer 1 - Norisol