Nu kan du läsa vår tidning MOSIPPAN på nätet, nr 1 2015

Nummer 1 år 2015 • Utges av Boo Hembygdsförening
5
1
0
2
r
å
r
ö
f
m
a
r
g
o
r
P
Årsmöte söndagen den 22 mars
kl 14.00 i Kyrkhaga, Hjortkvarn.
Påskliljecaféer Boo skola
den 25 – 26 april och den 2 – 3 maj.
Öppet kl 12.00 – 18.00.
Torpvandring den 9 maj
till nedlagda Iboholmstorp.
Samling vid Boo skola kl 10.00.
Hemvändardag
i Bo kyrka/Boo skola den 24 maj kl 11.00.
Sommarcafé i Boo skola
från den 19 juni till den 1 augusti.
Onsdagscaféer
Fem
kl 19.00 i Boo skola under juli månad.
Loppis vid Boo skola
den 18 juli kl 11.00.
Sommarfest vid Boo skola
den 2 augusti kl 14.00.
Torpvandring den 15 augusti
till nedlagda torp i trakten av Deje.
Samling vid Boo skola kl 10.00.
Julmarknad i Boo skola
den 5 – 6 december kl 11.00 – 16.00.
Utförligare program kommer att
meddelas på ­föreningens hemsida
www.boohembygdsforening.se samt
under ­”Föreningsnytt” i Nerikes
Allehanda.
Årsmöte
Välkomna till föreningens årsmöte den 22 mars
kl. 14.00 i Kyrkhaga, Hjortkvarn.
Efter årsmötesförhandlingarna serveras kaffe.
Christina och Christer Folkesson underhåller
med sång och musik.
Boo hembygdsförening
Verksamheten 2014
Årsmötet
Onsdagscaféer
Årsmöte hölls den 25 mars i Kyrkhaga, Hjortkvarn. Solveig
Andersson avgick, Bengt Hiller valdes in som ny styrelseledamot och Camilla Veldman Huss som suppleant. Bo
Palmkvist kåserade om författare han mött under sina 45 år
i Stigs bokhandel i Hallsberg. Ca 30 medlemmar deltog.
Onsdagscaféer med varierande innehåll drog som vanligt
stor publik, utom familjeonsdagen i början av augusti.
Kanske vi valt fel tidpunkt för den?
Loppis
Loppis den 19 juli lockade ett tjugotal försäljare. En auktion
av ett dödsbo ordnades samtidigt.
Påskliljecaféerna
Påskliljecaféerna vid kyrkskolan pågick i två helger, 26-27
april och 3-4 maj, och båda var mycket välbesökta. Årets utställning bestod av nyare och äldre tavlor av lokala konstnärer.
En modell av ett s.k. Hellströmshus, en vanlig husstil i Boo
efter byggmästare Uno Hellström, ingick i utställningen och
ska finnas kvar i skolan i framtiden.
Bygdekören avslutade caféerna med vårsånger i skolan
Två torpvandringar genomfördes, den 18 maj och den
24 augusti. (Se text och bilder på sid 12-13).
Kafferep med sju sorters kakor anordnades den 1 maj.
Även då var det många besökare.
Tackfika
Hemvändardagen
Hemvändardagen med 30-årsjubileum på pingstdagen
lockade ett 60-tal personer. Gudstjänst i Bo kyrka och sedan
samkväm i solsken på skolgården. Ingela Oxelgren från
Örebro läns hembygdsförbund och Martin Edlund från
Örebro läns museum uppvaktade föreningen med ett
standar. Carl-Hugo Hamilton delade ut en gåva till Hans
Bengtsson ur Boo-fonden och Gunnar Carleson kåserade
om livet på och runt Hjortkvarns station förr.
Sommarcaféerna med hantverksförsäljning inleddes på
midsommarafton i samband med att föreningens servering
öppnades efter midsommarfirandet vid slottet. Vi höll som
vanligt öppet lördagar och söndagar. Sista öppetdagen var
den 9 augusti. Fem skolungdomar skötte delar av servicen.
Sommarfesten avslutade säsongen vid Boo skola. Olas Trio
underhöll och sommarjobbarna avtackades. Stig Malteskog
fick en gåva ur Boo-fonden som tack för bl.a. alla förbättringsarbeten han gjort vid skolan.
Torpvandringar
Kafferep med sju sorters kakor
Sommarcaféerna
Sommarfesten
Tackfika för alla som hjälpt till vid de olika evenemangen
ordnades senare i augusti. Kerstin Malteskog, som varit caféansvarig, fick en blomma som tack för allt planeringsarbete
under säsongen.
Boo hembygdsförening år 2014
och föreningens framtid
Under det gångna året har föreningen firat sitt 30-årsjubileum
vilket högtidlighölls på hemvändardagen, pingstdagen. Det har
visat sig att påskliljecaféernas båda helger och kafferep första maj
lockar allt fler besökare och ger en god inkomst till föreningen.
Föreningen har deltagit i Nationaldagsfirandet samt höstmarknaden Naturens skafferi som ordnas av Byarådet i
Hjortkvarn.
-2-
Märk talongen Boo-fonden! Bg 649-7648
Tack för alla bidrag vi fått genom åren!
Det populära midsommarkaffet och sommarens caféhelger lockade många gäster. De varma onsdagskvällarna och sommarfesten
drog mer besökare än tidigare. Det vi däremot misslyckats med
var att locka familjer och barn till en familjeonsdag. Endast två
barn deltog. Kanske fel tidpunkt i augusti och dåligt affischerat?
Vår julmarknad är däremot som vanligt populär. Alltså: åter ett
bra föreningsår med många tacksamma gäster och god inkomst.
ETT VARMT TACK
Ett arbetspass vid skolan är mycket stimulerande och man träffar
många trevliga människor. Trots detta känner vi att belastningen
börjar bli för hård på de fåtal personer som har tagit på sig det
mesta ansvaret och arbetet de sista åren. En omorganisation
behövs för att rädda våra populära evenemang. Många timmars
arbete har utförts inför och under säsongen av några få eldsjälar.
Förutom planering, inköp och genomförande av varje evenemang ska mycket annat klaras av: Det ska städas och göras fint
ute och inne, trädgårdsmöbler ska ut, tältet ska resas, gräset ska
klippas, våra tavlor ska upp och mycket mer ska göras innan vi
ska ta emot våra gäster.
Allt detta behöver vi vara fler för att orka utföra i fortsättningen. Visserligen ställer hjälpsamma personer upp vid större
evenemang såsom midsommar och loppis, efter att vi kontaktat
dem. Vore arbetsgrupper, samt att olika personer ansvarar för
varsin helg och/eller onsdag under säsongen i skolan en lösning?
En organisation, fördelad på fler personer, skulle förhoppningsvis
kunna rädda en inarbetad verksamhet som många skulle sakna.
Att dra ner på evenemangen är ett alternativ som kan bli nödvändigt, men ger föreningen en mindre inkomst. Vi hoppas på förslag från våra medlemmar. Just nu är behovet mycket stort efter
fler aktiva, gärna med nya friska idéer, som vill hålla Boo hembygdsförening vid liv. Detta måste bli ett ärende för årsmötet.
Julmarknaden, andra advent, slog den här gången rekord
när det gäller besökare.
Studiecirkeln om torp och gårdar i Boo, som pågått sedan
2008, avslutades i december 2014.
Ett enkelt sätt att lösa present- och uppvaktningsidéer är att sätta in en slant på Boo-fonden.
Fonden uppmärksammar och ger utdelning
till arbete och engagemang för Boo-bygden.
Även den här sommarsäsongen hade vi kommunalt anställda
skolungdomar. De skötte serveringen och försäljningen tillsammans med några av oss medlemmar. Våra hantverkare hade som
vanligt lämnat in varor av mycket god kvalitet att sälja.
Julmarknad
Studiecirkeln
Boo-Fonden
Mosippan, Boo hembygdsförenings medlemstidning,
utkommer en gång om året. Mosippan är sammanställd av Catharina Ingjald.
Foton: Ingvar Boo, Daniel Malteskog,
Jessika Awenstedt, Hans Bengtsson,
Kennert Allansson och Catharina Ingjald.
Styrelsen riktar
till alla som på olika sätt stöttat och
hjälpt till under föreningsåret!
Utan er skulle inte våra evenemang
gå att genomföra.
Kassörens årliga uppmaning:
Glöm inte att uppge namn vid årets
­betalning av medlemsavgift.
Flyttar du eller byter adress
under året
– meddela kassören.
kraftling@home.se
Boo Hembygdsförenings
styrelse under 2014 har varit
Ordförande Hans Bengtsson Tel 0582-405 40
Boskulla Nysätter 189,
697 93 Hjortkvarn
hans.k.bengtsson@telia.com
Vice ordf
Catharina Ingjald
Tel 0582-407 28
Västergatan 34,
697 30 Pålsboda
ingjald.c@telia.com
Sekreterare Sylvia Allansson
Tel 0582-300 45
Vintergatan 37,
697 93 Hjortkvarn
sylvia.allansson@telia.com
Kassör
Ulla Kraftling
Tel 073-830 89 09
Iboholm Skrankebol 218
697 93 Hjortkvarn
kraftling@home.se
Ledamöter
Bengt Hiller
Sandra Hamilton
Stig Malteskog
Suppleant
Emelie Pettersson
Mikael Jacobsson
Anders Jonsson
Camilla Veldman Huss
Caféansvarig Kerstin Malteskog
Webbmaster Arne Holmer
-3-
Gäster från Amerika
Den 30 juli 2014 blev en händelserik dag för en av personerna i den grupp på tretton amerikanare som reste runt i
Sverige för att söka sina rötter. Just den dagen kom de till
Boo skola och det var Donna Jonson Alex som stod i tur att
besöka trakten där hennes förfäder levt fram till 1887. En
familj som bestod av mor, far och fem barn hade då lämnat
Sverige. Donna, som bor i Texas, började planera resan till
Sverige för ett par år sedan, som medlem i en förening som
kallar sig Scandinavian friends.
Hellströmshuset
Lagom till påskliljecaféerna 2014 hade en
modell av ett s.k. Hellströmshus placerats i Boo
skola. Många hus fick detta utseende av byggmästare Uno Hellström och är karakteristiskt för
flera bostadshus i Bootrakten. Hellström, född
1889 – död 1966, flyttade till Hjortkvarn omkring 1930 och var byggmästare på Boo tills han
blev pensionär.
Då många hus var i behov av ombyggnad de närmaste
åren, uppfördes en mängd hus efter egna ritningar och
en traditionsanknuten likformighet kommer att prägla
byggnadsskicket inom Boo. Friherrinnan Greta
Hamiltons konstnärliga kunnande och säkra känsla
för stil, färg och form har förvisso varit vägledande
vid utformningen av den byggnadstypen. I många fall
torde man ha använt äldre stommar vilka försågs med
de för Hellström så typiska solfjäderformade fönstren på gavlarna och de nationalromantiskt präglade
förstukvist-stöden. Både gammal och ny bebyggelse fick
den traditionella enkelstugu-liknande planlösningen.
Godset lär medvetet ha velat ansluta sin nybebyggelse
till de äldre husens stil och färgsättning. Alla vid denna
tid uppförda hus har faluröda panelfasader med knutbrädor och fönster ofta målade i brutet vitt. Dörrarna
är grönmålade och taken belagda med tegel. (Ritningen
upptill och delar av texten är från Sköllerstaboken 2
sidan 113).
De hus av den här typen vi idag känner till och som finns kvar
är: Bråten, Björndammen, Stora Herrfallet, Kilsmon, Sandbacken, Eriksberg, Gustavsberg, Tanntorp, Sandkärret, Bjurstorp, Johanstorp, Stettin, Lilla Kopparbol, Tullstugan, Olstorp,
Lindbro, Näset, Kobäcksmossen (Mosstugan).
Rivna är: Björnhaga, Johannesberg (Humpen), Djursnästorp,
Römossen,
Modellen stod utställd i Forum i många år, men flyttades sedan
upp på vinden. Med Carl-Fredrik Hamiltons medgivande
plockades den 2013 ned av ”gubbarna i Gubbdagis”, d.v.s.
manliga medlemmar i PRO, Hjortkvarn. Modellen renoverades
och våren 2014 var den klar att placeras i Boo skola.
Två mångåriga
medlemmar
avlidna 2014
Under det gångna året har
två av Boo hembygdsförenings
f.d. styrelsemedlemmar avlidit.
Båda har lagt ner mycket arbete
i vår förening och för bygden
och vi kommer att minnas dem
med stor tacksamhet.
Mottagningskommittén bestod bl.a.
av Gunilla, Daniel
och Elwira
Malteskog, utklädda till gammaldags emigranter.
Inge Flodin omgiven av
blommor på 80-årsdagen 2009.
-4-
Gruppen kom till Arlanda och de åkte runt i Sverige i buss
tillsammans med en reseledare. Var och en hade en plats att
besöka där deras förfäder bott. Reseledaren hade hört av sig
till Stig Malteskog i förväg med förfrågan om att få gästa
hembygdsföreningen. Hon frågade även efter hjälp att ta
fram fakta om Donnas släkt. Birgitta Lantz kopplades in på
den uppgiften. Hon lyckades snabbt hitta Donnas förfäder
och även en kvarvarande släkting till henne i trakten: Bertil
Johansson boende i Hjortkvarn. Hembygdsföreningen stod
för värdskapet med förtäring och guidning. Det var Kerstin
och Stig Malteskog samt Sylvia och Kennert Allansson som
ordnade detta. Gästerna fick ett festligt mottagande vid
skolan där Daniel, Gunilla och Elwira Malteskog mötte gästerna utklädda till emigranter från 1800-talet med amerikakoffertar bredvid sig. Skolans ingång var pyntad med
amerikanska flaggor. Inne i skolsalen bjöds det på potatissallad och rostbiff, till dessert bärpaj med vaniljsås. Donna
fick träffa sin släkting Bertil och hans fru Gunilla. Hon fick
också besöka Kårtorp, som Truve sex år gammal utvandrat
från. Donna är hans barnbarns barn. Gruppen besökte även
Kobäcksmossen och Lilla Gamby. Vid avresan från Boo fick
hon bl.a. med sig ett släktkompendium, sammanställt av
Birgitta Lantz. Hon fick även en Boo-häst.
I ett brev till Stig har Donna tackat för det fina mottagandet och allt hon fått veta om sina Boo-anor. Hon vill gärna
komma tillbaka till vår bygd.
Dagens huvudperson, Donna
Jonson Alex,
tillsammans
med Daniel
Malteskog och
Bertil Johansson
vid lunchen i
Boo skola.
Donna vid skylten som
satts upp på grunden
efter torpet Kobäcksmossen. Här levde några
av hennes förfäder.
En bild på torpet fick
hon med sig hem.
Inge Flodin
Solveig Andersson
Den 27 april avled Inge Flodin, Hjortkvarn i en ålder av
85 år. Inge var en av de personer som var med och bildade
vår förening 1984. Han innehade bland annat posten
som studieansvarig i många år. Mest känd har Inge blivit
för sina gedigna kunskaper om hembygden som han
mycket ofta fick dela med sig av. Han anlitades då och då
som guide i trakten och alla fakta kom som ett rinnande
vatten. Hyttor och gruvor var hans specialintresse. När
böckerna ”Sköllerstabygden” utarbetades bidrog Inge
med sina stora kunskaper från gamla tider. Allt han läst
eller hört berättas av äldre människor hade fastnat i hans
minne. En ”levande uppslagsbok” har gått ur tiden med
sina dyrbara kunskaper.
Den 17 juli, mitt i den sköna sommaren, gick Solveig Andersson, Hjortkvarn hastigt bort.
Kvällen före hade hon varit med oss vid Boo skola.
Solveig hade länge varit styrelseledamot men avgick vid årsmötet i mars 2014. Hon ställde
gärna upp vid olika evenemang när det gällde att passa upp vid kaffeservering eller att sälja
lotter, hantverk m.m. Trots hårda törnar i livet var hon alltid skämtsam, pigg och alert.
Servicevanan hade hon kvar från tiden då hon drev Handelsbolaget i Hjortkvarn, tillsammans
med maken Ellert, som avled 2003.
Bakning var en annan specialitet. Mängder av gott bröd har Solveig bakat genom åren till våra
sammankomster. Hennes recept på ”Harjakakor från Boo” finns med i boken ”Det stora kakkalaset” utgiven av Örebro Läns Hembygdförbund i samband med Skansens kulturår 1998.
Solveig var en mycket social person med många vänner. Trots att orken tröt på senare tid
försökte hon delta i föreningens evenemang in i det sista.
Vi kommer alltid att minnas Solveig med stor saknad.
Solveig Andersson sålde ofta och
gärna lotter på vår sammankoster.
-5-
Ett vinterminne
Minnen från krigsåren i Bo
Jag kan väl ha varit nära 4 år och satt
på kökssoffan i Sandmon och betraktade vintervädret utanför. Det hade
kommit rejält med snö och hela gården
låg under ett rätt tjockt snötäcke. Det
borde ha varit i slutet av januari eller
en av de första dagarna i februari.
Röken uppe vid lilla stugan stod som
en kattsvans mot himlen. Då dök det
upp några konstiga varelser bortom det
gamla svinhuset, som då fanns kvar. Några stora djur med stora horn Och så några karlar
dessutom. Det var Kalle i Vena, som kört fram till Sandmon med en stor snöplog dragen av oxar.
I år är det 70 år sedan andra världskriget slutade. Av de personer från
vår bygd som upplevde krigsåren finns inte många kvar som kan berätta.
Gunnar Carleson, då boende i Åh, har värdefulla minnen och uppgifter
som han här delger oss.
Det blev lite uppståndelse i Sandmon för detta var
något helt ovanligt.
Nu har det gått över 60 år sedan detta hände och jag
vet fortfarande inte varför Kalle körde förbi Harja och
ända fram till Sandmon.
Det blev lite uppsluppen stämning för även sönerna
David och Paul gick med bakom plogen. Min pappa
och min farbror Tore hade kommit ut och stod i kylan
och pratade med Venafolket.
Jag kommer väl ihåg “Venapojkarna”. Paul som var
lite tystlåten och stod något framåtböjd. Under beredskapsåren hade han legat i Tornedalen och hört
skottlossningar vid gränsen och antagligen även sett
flyktingar komma över från den finska sidan. David
var mer talför. Han var längre och stod rak i ryggen,
det såg nästan ut som han stod lite bakåtlutad med ett
brett leende. Han blev så småningom en känd profil i
trakten som“ David i Källtorp”.
Jag minns att pappa och Tore tyckte att det blev så bra
plogat. Höga fina kanter efter plogen. Jag minns att de
berömde plogningen och att de var lite imponerade.
De kanske hade en tyngre plog och sedan två starka
oxar som drog. Detta hände 1950. Senare det året
flyttade hela Vena-familjen fram till Källtorp. Husen
vid Vena (Utterbäcken) revs och jordbruket upphörde.
Skog kom att planteras på de smala åkrarna. Jag vet
inte om det hölls någon auktion vid Vena och vad som
hände med oxarna känner jag inte heller till.
Närmaste grannen till Vena, Rudolf Krönström i
Knutstorp, hann i alla fall ta fotografier på Venarn och
hans oxar. Dem kan man titta på vid besök i hembygdsgården.
Men varför gjorde man något så speciellt att man plogade förbi Harja och bort till Sandmon? Jag har aldrig
hört någon förklaring till det. Det kanske var så att
snöplogningen ända fram till Sandmon utgjorde någon
slags final på livet i Vena, då min pappa och hans yngre
bröder hade haft en nära kontakt med Venafolket
under många år. De hade delat på mycket av skogslivet
med timmerhuggning, kolmilor, skidåkning och fiske i
Bjurhultasjön.
För mig blev det i alla fall en unik händelse. Det är
enda gången jag har sett oxar i verkligheten och som
den gången dessutom utförde något av de arbetssysslor, som man använt oxar till i hundratals år.
Åren runt 1950 var också inledningen till en modernare tid. Kriget var över och nu skulle det komma en
tid med tv och tvättmaskin och andra nyheter. Synen
med oxarna på ladugårdsbacken vid Sandmon blev
liksom en symbol för brytpunkten mellan en äldre och
en nyare tid.
-6-
Lars Hugosson, uppvuxen i Sandmon
Tidigt på morgonen den 1 september 1939 ryckte tyska
styrkor in i Polen, andra världskriget var ett faktum.
Sverige blev avspärrat från yttervärlden i nästan sex år.
Hur påverkades livet på den svenska landsbygden och i
Bo i synnerhet?
Regeringens första åtgärder var att stärka försvaret genom militära inkallelser och att planera för ransonering
av livsmedel och importvaror. Man började med ett
förbud mot bilkörning. Det drabbade inte så hårt i Bo,
då personbilarna var lätt räknade men också bussar och
taxibilar berördes. Örebroingenjören Axel Svedlund
hade sedan länge forskat om ett alternativ till bensin
nämligen gengas. Alla fordon för nyttotrafik kom
efterhand att utrustas med sådana aggregat, där lövved
i 4-5 cm stora tärningar förgasades och skapade motorstyrka. Oftast hade personbilarna aggregatet på en liten
enhjulig släpkärra.
Med erfarenheter från första världskriget införde Statens
Livsmedelskommission successivt ransoneringar på livsmedel, kaffe, skor, kläder och tobak. Information om
nya ingrepp lämnades ofta via radions sista sändning på
lördagskvällarna. Tryckerier arbetade febrilt för att i tid
få fram svårförfalskade ransoneringskort med kuponger
som skulle avskiljas i affärerna. Så småningom var så
gott som alla livsmedel ransonerade. Jag kan bara minnas
ett enda som var fritt nämligen fisk. På restaurang
kunde man utan kort förtära såväl kråka som räv men
det blev aldrig aktuellt i Bo!
Varje individ skulle ju ha sitt kort för respektive vara.
En familj om säg fyra personer måste därför medföra
en packe om cirka 100 kort vid affärsbesök. Där fick
personalen utan ersättning från staten med sax och
klister dagligen hantera tusentals små kuponger –
mindre än frimärken – för att sedan göra månatliga
redovisningar till myndigheterna. Distributionen av
korten krävde givetvis också en stor organisation.
I Bo var Carl Kihlborg i Kårtorp huvudman som ordförande i kristidsnämnden och till sin hjälp hade han
5-6 roteombud, som lämnade ut kort. Vi hämtade
våra hos rättare Ohlsson i Gamby.
Under de här åren fanns cirka 100 jordbrukare i Bo.
Hur fungerade ransoneringarna av kött, fläsk och mjöl
för dem? Jo, slakt och malning fick endast ske efter det
att speciella licenser utfärdats, avsedda att motsvara
gällande ransoner. Kontrollen av att rågsäcken vägde
60 kg och inte 50, var förstås bristfällig och en och
annan gris försvann nog spårlöst. Spannmål fick dock
bara i begränsad omfattning lagras hemma. Trots avståndet till Örebro och bristen på bilar sökte en utsänd
kontrollant genom husen vid Åh på jakt efter en gömma!
Några militärer var inte förlagda till Bo men under en
kort tid 1940 låg en pluton i Pålsboda. Efter en kraftig
vårstorm 1943 körde ett förband från Ing 2 i Eksjö
timmer med lastbil men detta hade kanske skett även
under fredstid. Exporten av skogsprodukter minskade
kraftigt liksom importen av kol och koks, vilket ledde
till att skogsägarna tvingades avverka mindre av timmer
och massaved, men mera brännved. Efter den rekordkalla vintern 1941-42 var bränsleläget så krisartat att
alla män födda 1923 ålades en arbetsplikt som skogsarbetare. Huggarläger för ynglingar från våra större
städer upprättades vid Deje och Bäck.
Enstaka händelser påminde oss om oron ute i Europa.
Ett militärt flygplan störtade i augusti 1944 strax söder
om Örmon och en blåsig lördag hösten 1940 kom en
armada av engelska spärrballonger, som skulle hindra
flyganfall, med avslitna förtöjningslinor och gjorde
stora delar av södra Sverige strömlöst. Tidvis tränades
hemmafronten genom mörkläggningar, då lämpliga
ramar försågs med tjockt, svart papper och passades in
i alla fönster.
Sammanfattningsvis var vi i Bo genom vårt inlandsläge
lyckligt förskonade från många av de negativa händelser som drabbade kusttrakter och gränsbygder.
Täby i januari 2015
Gunnar Carleson
Den som vill uppmuntra och främja fortsatt hembygdsforskning i Sköllersta gamla kommun kan
sätta in pengar på Bankgirokonto 5394-5762. Sköllerstabygdens fond ska anges på talongen.
-7-
Tillbakablickar 2014 Boo Hembygdsförening
1. Årsmötet i mars 2014. Medlemmar lyssnar till
förhandlingarna.
2
4
3
1
2. Solveig Andersson avgick ur styrelsen och avtackades med en
blomma. Sedan i somras finns hon tyvärr inte längre med oss.
3. Efter årsmötesförhandlingarna kåserade Bosse Palmkvist om
sina år som anställd i Stigs bokhandel. Han lade fram
intressanta böcker på bordet för påseende.
4. Bygdekören avslutade påskliljecaféerna med en vårkonsert.
5. Studiecirkeln gjorde en utflykt under våren och är här vid
Deje.
6. Vid cirkelutflykten besökte man den plats där tre socknar
möts: Boo, Regna och Asker.
7. På pingstdagen, föreningens hemvändardag, firades 30-årsjubileum. Serveringen sköttes av Britt Jonsson, Sylvia
Allansson och Anders Jonsson. Här tar Birgitta Lantz för sig
av det hembakade brödet.
6
5
7
8
8. Gunnar Carleson, som kåserade om livet vid Hjortkvarns
station på hemvändardagen, syns här i samspråk med
Carl-Hugo Hamilton. I bakgrunden syns Hans Bengtsson
samtala med hembygdskonsulent Martin Edlund.
9. Till midsommar öppnades sommarcaféet. Då dukade hantverkarna upp sina fina hantverk till försäljning.
10. Här serverar Kerstin Malteskog välkomstdrink till de långväga gästerna från USA.
11. Till sommarens loppis kom som vanligt många både säljare
och köpare.
9
10
11
12
12. Våra duktiga ”sommarflickor”: Alexandra Torensjö, Frida
Gunnarsson, Jessica Herblot och Patricia Dahlfors. Mimmi
Karlsson var frånvarande den här dagen.
13. Vi deltog som vanligt på marknaden Naturens skafferi
i Hjortkvarn.
14. Julmarknaden lockade fler gäster än vanligt. Hantverkarnas
fina alster och de vackra julblommorna fick en strykande
åtgång.
15. Sivert Petterssons trähantverk blev lämpliga julklappar.
16. Studiecirkeln om torp och gårdar i Boo avslutades med
julbuffé i december.
14
13
-8-
15
16
-9-
Cirkeln om torp och gårdar
i Boo avslutad:
Den 9 december avslutades den studiecirkel om torp och gårdar i Boo som
pågått sedan 2008. Initiativtagaren Kennert Allansson har varit en uppskattad
ledare som lagt ner mycket arbete för det fina resultatet. Detta, i form av
anteckningar samlat i pärmar, kommer att finnas i Boo skola under sommarsäsongerna. Cirkeln har haft ett drygt tjugotal deltagare vilka alla har bidragit
med många olika kunskaper om och minnen från Boobygden. I cirkeln har
skapats en social gemenskap, som kommer att saknas av många. En julsupé,
ordnad av några av cirkelns deltagare inledde sista kvällen. Kennert avtackades vid kaffet med presentkort och julblomma.
En återstående gård, Åh, avklarades sedan innan kvällen var slut. Några cirkelutflykter återstår dock att anordna.
Garnbyte: Gammaldags reklam funnen i hembygdsföreningens arkiv.
Ingjald och Svenssons Bilservice: Den här annonsen gör reklam för en bilverkstad,
kombinerad med en Gulfmack, som stod klar i mitten av 1950-talet. Det var Karl Ingjald
och Sven-Allan Svensson som uppförde och sedan drev den. De flesta som nu för tiden
åker till Hjortkvarn för att njuta av det Gó Glass har att erbjuda anar nog inte att de är
vid den gamla Gulfmacken.
”Beträffande folktro har följande
berättats av Amelie Andersson
född 1857:
C. O. Janssons affär Här är en annons från en av de handelsbodar som funnits i Hjortkvarn. Grundaren var Carl Oskar Jansson. Det här huset var nybyggt 1929, då Janson flyttade sin verksamhet hit från kvarnplatsen. Affären fick senare heta C.O. Janssons Eftr. på
grund av att Alf Jonsson övertog den. Han var gift med Janssons dotter Adele. De bodde
i en lägenhet på andra våningen med dottern Gunnel. Alf var verksam i hembygdsföreningen när den var nystartad. Affären lades ner i januari 1980.
På Boo herrgård där sa di så säkert att en tomte gick.
Han hållde te i billjardrummet, sa di, i gamla byggninga;
dä va många som såg-en där. Dä va en gubbe med rö mössa.
Han va-nte så liten, sa di, å inte geck dä an te sägs någe
åt-en , utan di feck hålla sig så lugna när di såg-en.
Å di feck hålla så rent i stalle å vara rädda om alla djura,
annars feck di sej en sittopp. Hustomten sa di.”
Sommarens onsdagscaféer och sommarfest
Våra onsdagscaféer fortsätter att locka många besökare. Även
till den varma sommaren 2014 hade vi lyckats få till ett omväxlande program, vilket brukar kännas svårt i planeringsstadiet.
Att komma till Boo ljumma sommarkvällar och njuta av kaffe
och trivsam underhållning tycks uppskattas av allt fler. Ofta
har vi den gångna sommaren fått brygga extra kaffe och tina
upp mer bröd när vi fått fler gäster än vi räknat med. Ett
trevligt besvär!
Låtar, visor och skrönor bjöd Kapellet Spiskroken på som inledning på onsdagscaféerna. Tre herrar spelade på dragspel
och trakterade flera olika sorters fioler. En dam deltog med
sång och spel på cittra. Däremellan berättades en och annan
skröna. Sommarvärmen hade inte kommit ännu. Det här var
enda onsdagen inomhus.
Högsjö Brukssextett underhöll den femte
onsdagskvällen. En tradition som pågått i tio år.
Sommarfesten avslutade säsongen vid skolan med underhållning av Olas Trio. Det var Ola Johansson, Tage Aronsson
och Åke Edengren som bjöd på en blandning av visor och
schlagers på dragspel och gitarr. Våra kommunalt anställda
flickor avtackades med pengakuvert och blomma. En gåva ur
Boo-fonden utdelades. Den här gången var det Stig Malteskog
som uppmärksammades med ett presentkort som tack för alla
arbetstimmar han lagt ner vid skolan med olika förbättringsarbeten.
Se fler bilder på sista sidan.
Om nya och gamla traditioner kåserade Lars Winclair. Han
berättade bl.a. om en ny tradition, ”Kåldolmens dag”, som
har börjat firas den 30 november på Historiska museet i
Stockholm och på en del andra ställen.
Sommarens största publik strömmade till då Hässleby-Anders
återkom och bjöd på sång och dragspelsmusik. Trevligt som
vanligt.
Ett 70-tal personer infann sig den kvällen ”Olle i Staten” Eriksson
kom till sin hembygd och berättade om livet i Boo under hans
uppväxt där på 1930 och 40-talet. Olles berättelse var mycket
uppskattad och väckte många minnen hos äldre Boo-bor.
- 10 -
Dela med dig av
dina foton!
Ur Mosippan utgiven 1992.
De flesta av våra gäster fotograferar
flitigt vid våra evenemang. Det blir säkert många trevliga
bilder som skulle kunna platsa i Mosippan. Skicka gärna
till ingjald.c@telia.com. Även berättelser mottas tacksamt.
Skolans tak reparerat
Taket på Boo skola har varit dåligt i många år.
Under senhösten 2014 gjordes en behövlig reparation.
Läkt, tegel, vindskivor och rännor byttes då ut.
Vår webbmaster –
årets miljöprofil
Hemvändardag
med jubileum
Vi gratulerar vår webbmaster, Arne Holmer, som förra
året skrev i Mosippan om sällsynta, vackra blommor i
Boo socken. Han har utsetts till Hallsbergs kommuns
miljöprofil 2014. Arbetet med att rädda mosippan, som
bl.a. finns i våra trakter och som fått ge namnet åt vår
medlemstidning, är en av anledningarna till stipendiet.
Boo hembygdsförenings hemvändardag firades traditionsenligt på pingstdagen. Man firade även 30-årsjubileum.
Dagen inleddes med gudstjänst i Bo kyrka ledd av komminister
Sigrid Wessén. Kantor var Per-erik Wiktorp, som även ledde
Svennevads kyrkokör. Därefter samlades de drygt 60 hemvändarna på kyrkskolans gård där kaffe serverades i sommarsolen. Ordföranden Hans Bengtsson hälsade välkomna.
Ingela Oxelgren från Örebro läns hembygdsförbund och
Martin Edlund från Örebro läns museum uppvaktade föreningen med ett standar. Carl-Hugo Hamilton överraskade
Hans Bengtsson, som varit ordförande sedan 1995, med en
gåva ur Boo-fonden. Runt kaffeborden pratade hemvändarna gamla minnen. För många gällde det att hinna byta
några ord med så många som möjligt av de ditresta ”Booborna”. En av dem, Gunnar Carleson från
Täby, uppvuxen i trakten, bjöd på ett
kåseri om livet på och runt Hjortkvarns station när den var i bruk.
Som vanligt blev hemvändardagen en av årets höjdpunkter.
Så här stod det i Nerikes Allehanda den 17 december 2014:
”Hallsbergs kommuns stipendieutdelning 2014.
Årets miljöprofil
Stipendiet Årets miljöprofil tilldelas i år Arne Holmer,
som valdes ut av miljö-, bygg- och myndighetsnämnden
med motiveringen:
Arne Holmer har ett stort engagemang och ett brinnande
intresse för naturen vilket är en fröjd för alla. Arnes gedigna
kunskaper om blommornas värld eller om fåglar delar han
gärna med sig av till dem som deltar på hans exkursioner.
Tydligt och lättfattligt berättar han och beskriver allt som
kommer i hans väg. Arne är sedan länge medlem i styrelsen
för Hallsbergs Naturskyddsförening och är i den föreningen
en otrolig tillgång med sitt kunnande och intresse.”
- 11 -
Torpvandringar under 2014
Årets första torpvandring 18 maj.
Fem torprester
skyltades.
Vid Pålsmossen.
Här låg Korpens torp.
Korpenstorp (Kårtorpsstugan) soldattorp, som legat utefter vägen från Kårtorp mot väg 51, var den första anhalten. Det fanns 1763 – 1825. Flera soldater med soldatnamnet Korp har bott här. En av dem, Johan Andersson
Korp, blev dödsskjuten vid Pommerska fältslaget och blev
begravd på tysk botten 1807. I resterna av grunden sattes
nu en skylt.
Årets andra torpvandring den 24 augusti.
Här avslutades vår utflykt som samlat ett trettiotal
deltagare.
Nu skyltades resterna av fem intressanta byggnader.
Anneberg som låg på en kulle i närheten av Boskulla,
var första anhalten för skyltnedslagning. Var bostad
åt godsets läkare och barnmorskor, senare har många
arbetarfamiljer bott här.
Sedan vandrade vi upp till Högtorp, som en gång låg på
en höjd i närheten. En rak väg, belagd med slaggsten, förde
förr dit och den skymtar ännu fram i vegetationen. I närheten av en vackert blommande hägg slogs skylten ner
bland stenresterna.
Vi fortsatte sedan till Iboholm och en skylt slogs ner
vid platsen där herrgårdens huvudbyggnad legat.
Den flyttades under 1800-talets början till Boo och
fick namnet Staten. Lite längre bort fanns förr en grind
över vägen som går till Kattala och intill den fanns ett
litet hus som kallades Grindtorpet. Vi vet inte vilka
som bodde där, eftersom allt folk som hörde till herrgården skrevs som boende i Iboholm. En skylt slogs
ändå ner där.
Ovanför Malmstorp, väster om väg 51, körde vi upp i skogen
för att nå de tre återstående husresterna. Den första var
Solberga som verkligen gjorde skäl för namnet den dagen.
Där blev det kaffepaus i solskenet och skylten slogs ner.
Josefina sjukhus, som låg i dungen mitt emot Lilla
Nain, hade sin verksamhet från 1866 till 1891. År
1897 brann huset ner. En jordkällare finns ännu kvar.
Platsen fick nu en skylt.
Vi fortsatte sedan till Pålsmosssen. Det var där Boo-hästen
en gång började tillverkas av Axel Andersson Bror, vars
föräldrar en gång röjt mark och byggt upp det lilla torpet.
Ett träd, som de planterat vid stugan, gav oss den här dagen
skön skugga medan skylten slogs ner.
Vid Gårdöberg/Gårdö skola, som legat på en bergknalle, hade man tvingats borra hål för en anordning
att skruva fast skylten i. Skolan upphörde 1932, men
huset fungerade sedan som arbetarbostad.
Föreningens torpvandringar har under åren organiserats av Kennert Allansson. Forskning om ställenas
innevånare har gjorts av Birgitta Lantz och med detta
som underlag, samt med diverse kartor och bilder,
har Kennert framställt häften som deltagarna kunnat
köpa för en billig penning. Torgny Holm har tillverkat skyltarna där de först och sist boende med årtal är
instansade, samt underskriften Boo hembygdsförening.
Kennert, med några medhjälpare, har dessutom i
förväg varit på de olika platserna och förberett framkomligheten genom att fälla träd och röja sly. Ett stort
arbete föregår alltså våra torpvandringar, som på så sätt
blir mycket givande.
Två torpvandringar kommer att genomföras
under 2015, den 9 maj och 15 augusti.
Grunderna efter de så kallade Iboholmstorpen ska
skyltas i maj: Ibbolsfallet, Römossen, Lilla och Stora
Bänntorp, Lillholmen och Mossfallet. I augusti skyltas
resterna av torp i trakterna runt Deje: Johannesberg
(Humpen), Bäcktorp, Igelbo, Igelängen, Hagalund
(Höögens) och Johanslund (Aron Boströms).
För att nå Gamla Malmstorp/Fräkenkärret blev det en
lång promenad norrut på en skogsväg. Inte konstigt att
barnen, som en gång växte upp där, anges i kyrkboken vara
befriade från skolgång ”på grund av lång skolväg”. Här
slogs den sista skylten ner och man gick tillbaka för att
skiljas vid bilarna efter en, som vanligt, intressant dag.
Anneberg, Ingrid Nilsson berättar.
Pålsmossen blir skyltat.
Återträff efter 60 år
Röjd torpgrund.
Lennart Strömberg röjer.
- 12 -
Iboholm ska skyltas.
Släktträff
Här har gamla skolkamrater träffats i Boo skola. Men
det var i Hjortkvarns skola de slutade sin skolgång för
60 år sedan. Magister Lars Bylin, sedan länge boende i
Vadstena, deltog. Sittande från vänster: Rune Persson,
Maj-Britt Karlsson (Eriksson), Lars Bylin, Lola Jonsson
(Green), Berit Askling (Ahlgren).
Stående från vänster: Karl-Axel Karlsson, Alf Godlund,
Karl-Gustav Eliansson, Sven-Erik Gustavsson,
Iris Sernander (Lundh), Gunnar Johansson, Solveig
Strömberg, Jane Gunnarsson och Rolf Thoren.
Ättlingarna till Gunhild
och David Karlsson från
Djursnäs hade släktträff i
Boo skola den 31 augusti.
Kusinerna Berith och
Gunnel Awenstedt stod för arrangemanget och en stor
skara släktingar deltog. Här är alla samlade på trappan.
Äldst var Svea Johansson, den enda av Gunhild och
Davids barn som är i livet, Yngst, Beriths barnbarn
Tilde två år, som båda syns tillsammans på andra bilden.
- 13 -
Från Holland till Hjortkvarn nytt hem, ny bygd
Snöbäcken, husförhör exempel.
Det kan vara ett stort steg att flytta, och särskilt
till ett nytt land. Vi bytte Holland mot Hjortkvarn och lägenheten mot ett rött hus med vita
knutar.
Dryga två år efter flytten börjar vi känna oss som tvättäkta närkebor. Vi har lärt känna både människorna och
omgivningarna runt Hjortkvarn. Men hur hamnade vi
här?
När jag var i 20-årsåldern flyttade jag till Nederländerna
och 15 år senare hade jag en holländsk familj och
både dottern och jag var mer holländska än svenska på
många sätt. Vi jobbade som arkeologer och på somrarna
brukade vi åka på långsemestrar till Sverige, för att
träffa familj och vänner och vara i naturen. Vi tältade
eller hyrde stugor runt om i landet och tanken växte
fram: Tänk om vi skulle flytta?
Sagt och gjort! Husjakten kunde börja. Vi ville bo på
landet, men enkelt kunna nå större städer och flygplatser. Här i Hjortkvarn hittade vi en fin blandning av
natur- och kulturmiljö och ett bra hus i en vacker om-
Snöbäcken innan 1951.
givning. Lite kul var det att vi har haft släkt här förr,
nämligen C O Jansson – herren som hade en lanthandel i det röda huset som tyvärr brann för ett tag sedan.
Vårt hus, Snöbäcken, har tidigare varit en av Boo
Egendoms arrendegårdar. Vi har fått äldre arrendekontrakt och foton och tittat i gamla husförhörslängder
för att lära oss lite mer om platsens historia. Från och
med 1700-talet kan vi följa flera torpar- och skogsvaktarfamiljer via de födslar, giftermål, flyttar och
dödsfall som upptecknats. Till dödsorsakerna hörde
bland annat förkylning, självmord och rödsot.
På äldre foton syns odlingar och ett öppet landskap,
där det växer skog idag. Då fanns bikupor och en
gärdesgård bakom huset. Foton med människor på gör
att historien känns närvarande. En kvinna i en dörröppning, en flicka som håller fast en hund.
Familjer som har ställt upp sig för fotografering
på husets trappa, precis som vi brukar göra med
våra vänner idag. Samma trappa, andra familjer,
olika minnen.
Ibland åker vi runt i omgivningarna och tittar på
övergivna torp och platser. Gamla murar, äppelträd,
jordkällare och husgrunder vittnar om tidigare aktiviteter. En koja i ett träd, en gammal oljepump, förvildade rester av trädgårdsland. Mycket förändrades långt
innan vi kom hit, men några saker har vi själva varit
med om, som nedläggningen av skolan härom året.
Nya tider, andra yrken. Vi är varken lantbrukare eller
skogsvaktare, utan har numera ett eget språkföretag.
Vår arbetsplats är i Snöbäcken, men våra kunder finns
i många länder. Det tidigare lantbruket är idag en
trevlig trädgård med hobbyodlingar och hönsen har vi
mest för trevnadens skull. Visst kan vi sakna stadslivet
ibland, men vi mår bra här. Man får liksom andra
värden och perspektiv av att bo på landet, samtidigt
som den stora, vida världen finns inom räckhåll varje
dag via internet och sociala medier.
Vi lever i en bygd i förändring. Folk flyttar, men inte
bara bort till stora städer. Folk flyttar hit också, precis
som vi, lockade av naturen, huspriserna, lugnet. Till
en ny hembygd – som dessutom har en aktiv hembygdsförening!
Av Camilla Veldman Huss.
Läs gärna mer om oss på vår blogg:
www.somlandetligger.vhtt.se
Camillas arkeologiska ruta
Ett litet axplock,
förhistoriska lämningar:
En arkeolog studerar äldre tiders samhällen genom att titta på materiella rester, d v s de
fysiska lämningar som finns kvar, medan en historiker använder sig av text och bild.
Norr om vägen mellan Hjortkvarn och
Iboholm, mellan Brebol och Bäckstugan,
finns ett större antal ”gravfältsliknande anläggningar”. Vid Svalnäs finns stensättningar,
som antas härstamma från brons- eller järnåldern. Här finns även en treudd av sten. Vid
Trollhult finns en nyregistrerad möjlig varggrop, och vid Litstorp och i Djursnäs vackra
omgivningar finns flera stensättningar. Stensättningar är typiska för förhistoriska gravar,
men kan i praktiken vara svåra att skilja från
odlingsrösen så länge de inte undersöks grundligt. I skrivande stund ligger alla fornlämningar
under ett tjockt snötäcke, men när våren
kommer kan man säkert se dem igen - om
man vet vad man letar efter.
Numera utförs de allra flesta utgrävningarna där något nytt ska anläggas. Tänk på vägar, bostadsområden
eller industri. Arkeologi kostar pengar och omfattas av många regler och lagar, och helst vill man bevara
det förflutna för framtiden. Så man gräver bara där - och när - man måste.
När vi fördjupar oss i hembygdens historia använder vi oss ofta av skriftliga källor. Men självklart även
av föremål - se bara på vårt trevliga museum i Boo. Där låter vi också föremålen berätta sin historia.
Arkeologiska lämningar kan vara rester av gamla byggnader, gravar, bruksföremål eller… sopor och
avfall. Arkeologer undersöker, dokumenterar, och gräver sedan bort allt. Föremål och material analyseras
för att skapa en bild av våra samhällen, från äldsta stenåldern fram till modern tid.
I området Boo-Hjortkvarn har inte mycket byggts under senare år. Därför finns heller inga enorma
mängder förhistoriska fornlämningar registrerade. Höjden över havet är viktig i arkeologiska sammanhang, eftersom stora delar av Sverige trycktes ned av inlandsisen och inte var beboeliga i alla tider.
Omgivningen runt Boo inventerades 1955, men många av lämningarna borde finnas kvar idag, för de
är inte utgrävda! Via Riksantikvarieämbetets fornsöksfunktion kan man med datorns hjälp snabbt få en
överblick av traktens fornlämningar.
- 14 -
Camilla Veldman Huss
- 15 -
Avsändare:
Boo Hembygdsförening
℅ Catharina Ingjald
Västergatan 34,
697 30 Pålsboda
Från sommarens onsdagscaféer & sommarfest
- 16 -
NÄRKETRYCK AB - HALLSBERG 2015
Läs mer på sidan 10