Rött - Vänsterpartiet

Transcription

Rött - Vänsterpartiet
Foto: Paul Marshall
20 kr
NUMMER 2/2015
Annelie
Nordström,
Kommunals
ordförande,
till politiker:
Ni kan
vara mycket
tuffare!
Nu behövs
fler jobb, fler bostäder
& klimatinvesteringar
Nooshi Dadgostar:
Jonas Sjöstedt
om året som
kommer
Kajsa och David
delade lika på
föräldraledigheten
Bra höstpepp:
Vänsterdagarna
i Malmö!
Arne Anka.
Bara RÖTT.
Nya böcker !
EN TIDNING FRÅN VÄNSTERPARTIET
Helge Rubin
14
Hasse Hedström
Paul Marshall
EN TIDNING FRÅN VÄNSTERPARTIET, NR 2/2015
4
22
Dags att investera
Visst går det!
Föräldrar som delar
– Staten har ju tidigare lyckats
finansiera byggandet. Det är
viktigt att folk har ett jobb,
men lika viktigt att de har
någonstans att bo,
säger Nooshi Dadgostar.
Annelie Nordström: Det
ska vara krav på ”villkor
enligt kollektivavtal” och
upphandlade företag måste
kontrolleras så att de
håller vad de lovat.
– Det var inte kul att dyka
upp som gubben i lådan på
fredagarna och veta hur Kajsa
hade haft det med alla barnen,
säger David Palm. Här med
sonen Hampus..
Bara det
faktum att man kan bli
stämd på miljardbelopp kan
få ett land att tveka.
Jens Holm, Krönikan sidan 21.
13 Arne Anka
har drabbats av
en tillfällig? politisk
depression.
Som vanligt av­
handlas världens
angelägenheter vid
bardisken.
28 Hon tog på sig
ledarskapet
Luz Martinez är in­
dustriarbetaren som
korsade ett hav
och blev ordförande i
Vänsterpartiet i Säffle.
36 Omställningen &
socialismen.
Ali Esbati intervjuas
om arbetet med
parti­programmet.
Vad är strategi och
vad kan man ha det
till?
12 Bara RÖTT
Tantpatrullen gör en­
tré, Bara Rött tänker
fritt och räknar också
ut saker och ting i
detta nummer.
2 Rött 2/2015
Kalle Larsson
Rött utges av Vänsterpartiet. Ansvarig utgivare: Aron Etzler. Redaktör: Losita Garcia. Form: Revoluform. Layout & repro: Losita Garcia. Adressändring &
prenumeration: Pren: 200 kr/år. Helene Ekberg, 08-786 42 61, medlemsservice@vansterpartiet.se Annonsera: Losita Garcia, 070-832 99 11, annonsprislista
på www.vansterpartiet.se Kontakt: Rött, Vänsterpartiet, Riksdagen, 100 12 Stockholm, losita.garcia@vansterpartiet.se, 08-786 45 82 Utgivning: Fyra num­
mer/år. Tryck: Billes AB, Göteborg 2014 Upplaga: 20 000 ex. Beställningar av nr 3-2015 görs i Vänsterpartiets webshop före tryckning, se info i webshopen.
Ledare
Öppna
partiet
P
eter Hjukström steg in i kommunens möteslokal i Strängnäs i februari 2012. Han hade åkt en
bit, närmare tre mil för att komma till den närmaste
föreningen för Vänsterpartiet.
Vem åker tre mil för att vara aktiv i en förening?
Det innebär att Vänsterpartiet går miste om medlemmar, tänkte Hjukström, som i halva sitt liv arbetat
med medlemsvärvning.
Hans plan var att Mariefred, stället där han själv
bodde, skulle inhysa en vänsterpartiförening inom
några år. Det skulle bli en utmaning. Mariefred hade
en medlem 2011.
De började med att dela ut en tidning till alla
hushåll i Mariefred, att starta ett kafé och vara ute
och prata med folk på stan. I valet 2014 storsatsades
i lilla Mariefred. Med egna insamlade pengar och
flera nya aktiva medlemmar var partiet det enda vid
sidan av M som hade en valstuga. Vänsterpartiet
mer än tredubblades röstmässigt, en Ung Vänsterförening bildades, tillsammans hade de gått från en
till 35 medlemmar. Den 8 december 2014 kom Jonas
Sjöstedt på besök. 75 mariefredsbor dök upp.
Det motsvarar att fylla Globen om det vore i
Stockholm, säger Peter Hjukström.
Mariefred är förstås ett lite extremt exempel, men
faktum är att Vänsterpartiet i snitt över hela landet
fick 34 procent fler medlemmar under just förra året,
och ibland på oväntade ställen. Allra mest blev det i
Västernorrland.
Det är alla sorters människor, säger Karin Gustafsson, ordförande i Vänsterpartiet Sundsvall, när jag
ringer henne. Fackföreningsfolk, fas3, studenter. En
sak är tydlig, säger Gustafsson: många av dem har
alltid röstat på Vänsterpartiet, men nu har de gått
med på grund av vinsterna i välfärden.
I Stockholm har Vänsterpartiet
vuxit fem år i rad. Snittet är yngre:
mycket folk runt 30 i stadens
förorter. De har redan hållit
tio kurser för nya medlemmar efter valet, men arbetet
med att ta emot alla har
bara börjat. Det är många,
framförallt i de större föreningarna som inte blir aktiva.
Utmaningen är att bereda
plats åt alla, säger ordföranden
Seluah Alsaati.
Så ser det ut just nu i Vänsterpartiet.
I ett parti som plötsligt har mer medlemmar än på
50 år funderar vi på hur alla nya skall känna sig
välkomna. Vi vill ha din hjälp.
Hur kan vi bli bättre?
Vänster­­­partiet
ökade
34 procent.
ARON ETZLER
2/2015 Rött 3
Intervjun
Reportage
”Under åtta år har
företagens väl och
ve varit viktigare
än personalen”
L
agen om valfrihetssystem (LOV) innebär inte att alla
som vill ska få sälja tjänster. Offentlig upphandling
betyder inte att kommunerna måste köpa det som är
billigast. Annelie Nordström, ordförande i Kommunal,
är milt sagt kritisk till hur den offentliga upphand­
lingen sköts. I många kommuner har lagstiftningen
krympt friheten för politisk planering.
Att förstå juridiken kring offentlig upphandling är
inte lätt. Medan vissa menar att det är förbjudet att
kräva kollektivavtal, hävdar andra att det är möjligt.
Annelie Nordström är upprörd över att den förra regeringen inte ens brydde sig om att få frågan prövad
– Jag kan inte tolka det på annat sätt än att de inte
vill ha kollektivavtal, säger hon.
4 Rött 2/2015
Från fackligt håll menar både LO, TCO och Saco
att alla som levererar tjänster till offentlig sektor ska
tvingas visa att de erbjuder de anställda samma villkor som finns i kollektivavtalen. Det vill också regeringen som har tillsatt en utredning för att bland annat
titta på hur sådana krav kan föras in i de nya upphandlingslagarna som ska komma. Den utredningen ska
2/2015 Rött 5
Obegripligt
Att var tredje
anställd inom
äldreomsorg är
visstidsanställd, i
en bransch där det
är brist på folk, är
obegripligt, anser
Annelie Nordström.
6 Rött 2/2015
vara klar i höst. I dagens upphandlingskrav står det
oftast att den som säljer tjänster ska kunna visa att de
har ”kollektivavtalsliknande” avtal. Den skrivningen
tycker inte Annelie Nordström är bra eftersom den är
svår att tolka:
– Antingen följer villkoren kollektivavtalen eller
så gör de inte det. Vi säger att det ska vara krav på
”villkor enligt kollektivavtal” och att upphandlade
företag måste kontrolleras så att de håller vad de lovat.
Personalen ska följa med!
Kommunal försöker värna anställningstryggheten
genom att bland annat kräva att nya entreprenörer
ska ta över personalen. Framgången vid Region
Dalarnas upphandling av kollektivtrafik är ett bra
exempel på att det är möjligt. Där fick Kommunal
Bergslagen nyligen politikerna att ändra kraven i
upphandlingen så att den nya entreprenören måste ta
över personalen.
– Det är inte rimligt att de anställda ska behöva
söka sitt jobb varje gång en ny entreprenör vinner en
upphandling. Så fort vi fick veta vad som var på gång
tog vi kontakt och lyckades så småningom övertala
politikerna att återgå till den ursprungliga överenskommelsen, säger Cilla Rohdin, ordförande i Kommunal Bergslagen.
I dag är ordningen återställd och Cilla Rohdin
beskriver händelsen som en stor seger som ”återigen
visar att det fackliga arbetet faktiskt ger resultat”.
Anledningen till att politikerna från början valde
att stryka kravet var att både regionens och Dalatrafiks jurister varnade för ett överklagande, som i sin
tur skulle betyda att upphandlingen inte skulle hinna
bli klar i tid.
Någon månad senare hänvisar regionens ordförande Leif Nilsson (S) till en ny juridisk tolkning av
ett EU-direktiv som gör det möjligt att ställa krav på
att en ny entreprenör också ska ta över personalen.
I
en artikel på regionens hemsida säger han att ”lagstiftningen är knepig och vad vi vet är det här inte
prövat tidigare men våra jurister säger att det är möjligt och då vill vi göra det här”.
Även om både Cilla Rhodin och Annelie Nordström är nöjda med beslutet i Dalarna vill de inte att
det ska vara så här.
– De som handlar upp tjänster måste lyssna på oss
som vet hur verkligenheten ser ut och vad som behövs
Läs
Läs mer
mer om
om
XXX
UPP-
på sid XX–XX
HANDLING
på sid 9
för att kunna leverera en bra verksamhet. Även om
själva upphandlingen styrs av strikta regler, är det ju
inte förbjudet att prata oss i god tid före upphandlingen, säger Cilla Rhodin.
– Om vi inte lyssnar på varandra blir det lätt dåliga beslut som skapar osäkerhet och otrygghet, vilket
i sin tur leder till sämre kvalitet för dem som vi är
till för.
– Här kan man lugnt säga att det finns en stor förbättringspotential, säger hon.
Resonemanget ovan gäller oavsett om upphandlingen handlar om lokaltrafik, bygg eller hemtjänst
och kravet måste följa med hela vägen.
– Om det bara ska gälla i första ledet av en lång
entreprenörskedja är det inte mycket värt, säger Annelie Nordström.
Kommunen KAN bestämma
Ett annat problem orsakas av Lagen om valfrihetssystem (LOV) som, enligt Annelie Nordström, har
lett till att många kommuner handlar upp orimligt
många företag.
– De verkar ha glömt att de kan bestämma hur
mycket valfrihet de ska erbjuda och hur många och
vilka som ska få erbjuda tjänster. Enligt Annelie
Nordström är det knappast någon vinst för de som på
Södermalm i Stockholm kan välja mellan 109 olika
hemtjänstföretag. Extra bekymrad blir hon eftersom
40 procent av företagen inom hemtjänsten i Stockholm saknar kollektivavtal. Att dessutom var tredje
anställd inom äldreomsorg är visstidsanställd – i en
bransch där det är brist på folk – är obegripligt.
”De som handlar upp tjänster
måste lyssna på oss som vet
hur verkligheten ser ut.” Cilla Rhodin
Hon missar därför inget tillfälle att peppa sina
medlemmar att hålla ihop, ställa krav och ta in vikarier när någon är borta.
– Det är brist på utbildad personal så förhandlingsläget borde vara gott. Men många medlemmar
som arbetar i privata företag är rädda för att berätta
hur de har det eftersom de saknar meddelarfrihet.
2/2015 Rött 7
Inget tvång
– Ingen tvingar
kommunerna
att handla upp
tjänster inom
äldreomsorgen
– ändå gör alla
det, säger Annelie
Nordström.
Med­delande­
frihet innebär
rätten för alla
offen­tlig­anställda
att anonymt lämna
upp­lys­ningar
om till exempel
förhållanden på
arbets­platsen. Att
försöka ta reda
på vem som har
lämnat upplys­
ningar är straffbart.
8 Rött 2/2015
Eftersom det är frivilligt för kommuner att anta
LOV och att lägga ut verksamheter på entreprenad, är
Annelie Nordström förvånad över att ingen på allvar
har utvärderat om det i alla lägen är funktionellt och
rimligt.
– Det är komplicerat att ”beställa” verksamheter
som hemtjänst, personlig assistans och gruppboenden
eftersom 90 procent av kostnaderna går till personal.
Eftersom det är svårt att bedöma brukarnas behov
är det också svårt att mäta tjänsterna. Hon tror inte
heller att det är möjligt att skapa ett kvalitetssystem
som fungerar i praktiken eftersom det helt enkelt inte
fungerar att skapa lönsamhet genom att minska personalen.
– Om det finns tolv personal på ett boende så
fungerar verksamheten även om två är sjuka. Med
fem anställda hinner de tre som är kvar inte hjälpa
de gamla upp ur sängen, säger hon och döljer inte sin
irritation över det hon kallar det en ”täckmantel för
valfrihet”.
– Under åtta år har företagens väl och ve varit viktigare än personalen.
Hon retar sig också på att Statistiska centralbyrån
inte har fått i uppdrag att följa upp verksamheten och
att det inte finns något offentligt utförarregister.
– Eftersom detta är lätt att göra, är anledningen
troligen att den förra regeringen helt enkelt inte ville
att verksamheten skulle vara transparent, säger hon.
”Pengarna rinner iväg”
I väntan på centrala beslut råder Annelie Nordström
alla politiker att verka där de står.
– Det finns inget som hindrar en kommun att göra
ett register och följa upp och kontrollera upphandlande företag. Kommunerna är skyldiga att planera för
äldreomsorg men många verkar ha taggat ned och ser
sig i första hand som upphandlare av tjänster.
– Ingen tvingar kommunerna att handla upp tjänster inom äldreomsorgen – ändå gör alla det.
Hur mycket det kostar att administrera den offentliga upphandlingen i Sverige verkar varken arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL) eller någon annan veta. Men i en
debattartikel i DN den 26 september 2013 skriver
Christina Ramberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, och Ilmar Reepalu, tidigare kommunstyrelseordförande i Malmö: ”Skattebetalarnas
pengar rinner iväg på grund av administrativt dyra
och långsamma inköpsprocesser. En hel del skattemedel bortslösas på meningslösa juridiska tvister när
LOU-upphandlingar överklagas”.
Samtidigt som detta sker är ekonomin ofta underordnad kvaliteten när det handlar om själva verksamheten.
Annelie Nordströms förklaring är att många lokala och regionala politiker har gått på SKL:s ”skrämselpropaganda”.
– De flesta är säkert goda och engagerade människor, men de får hicka och spader inför tanken på
kostnaden för alla äldre som kommer att behöva omsorg i framtiden.
Något som, enligt Annelie Nordström, inte kan
vara en omöjlig uppgift att lösa. Om viljan finns.
– Vi lyckades bygga ut barnomsorg för alla – och
notan för det plus utbyggnaden av personlig assistans
och gymnasiereformen är redan betalad. Vad säger
att vi inte klarar ytterligare en reform?
Alternativet är att vissa får betala ur egen ficka,
och vad händer då med dem som inte klarar det?
TEXT: BIRGITA KLEPKE FOTO: HASSE HEDSTRÖM
Alltför många politiker är flata och rädda för att ta i problemet. Ann-Charlotte Svenander, undersköterska
130 bussförare i
Umeå får behålla
sina jobb efter nästa
upphandling. Nästa
bussbolag ska ta
över personalen,
följa kollektivavtalet
och garantera
meddelarfrihet och
meddelarskydd för
de anställda.
Sveriges stat, kommu­
ner och landsting upp­
handlar för cirka 600
miljarder varje år. Det
betyder att det allmänna
skulle kunna vara en
garant för kollektivavtal,
men i jakten på en billig
tjänst upphandlas ofta
företag som slimmat
både arbetare och ar­
betsrätt. Men ibland går
det bra, som i Umeå.
Här skulle den kom­
munalt styrda buss­
trafiken handlas upp
igen och fackförbundet
Kommunal krävde att
alla skulle anställas i
det bolag som tar över,
oavsett vilket det blir, de
krävde att kollektivavta­
len skulle följas och de
ville ha meddelarfrihet.
Men det socialdemokra­
få behålla jobben vid
tiska kommunalrådet
nya upphandlingar och
var länge kallsinnig till
tyckte att Kommunal
kraven.
backade när förbundet
– Vänsterpartiet var
avbröt strejken och
det parti som nappade
gjorde upp med bussar­
och som drev frågan
betsgivarna utan att ha
hårt, berättar Lasse Ja­
fått igenom alla kraven.
cobson, som vanligtvis
Kommunals trafiksek­
sitter för V i kommunal­
tion i Umeå fortsatte
fullmäktige, men då var
kampen på egen hand.
ersättare i det kommu­
Varje gång som upp­
nala bolag som sköter
handlingen skulle disku­
om upphandlingsvillkor.
Bussförarna själva gav teras stod kommunalare
utanför möteslokalerna.
inte heller upp.
Till slut svängde
De hade tidi­
”En
S, berättar Lasse,
gare gått i strejk
fram­
men skrivningarna
i flera städer för
gång”
i det slutliga under­
bättre löner och
laget blev inte lika
arbetsvillkor och
starka som de Vänster­
särskilt för rätten att
partiet hade föreslagit.
– Men som helhet var
det ändå en framgång,
anser Lasse Jacobsson.
Alla ska få behålla jobbet
oavsett vem som vinner
upphandlingen.
– Kommunals arbete
och påtryckningar lokalt
var naturligtvis också
avgörande för resultatet.
”Varje gång
som upphandlingen
skulle diskuteras stod
kommunalare utanför
möteslokalerna.”
Inga dumpare med
De krav som nu finns
i underlaget gör det
svårare för dåliga företag
att delta. De kan inte
längre lägga underbud,
som egentligen vilar på
att de dumpar löner eller
arbetsvillkor. Ofta är det
den typen av företag
som också fifflar med
skatt och avgifter.
– Men man får hålla
ett öga på det hela då
det finns motståndare
till upphandlingskraven
både bland kommunens
tjänstepersoner och
inom socialdemokratin
och de borgerliga parti­
erna, säger Lasse.
– Det kan ju bli dyrare!
Och det är väl ofta där
skon klämmer.
På kort sikt
I det korta perspektivet
kan kommunen upp­
handla en tjänst billigare
om man blundar med
ena eller båda ögonen.
I det långa loppet kan
det innebära minska­de
skatteintäkter, fler
arbetslösa eller fler som
måste söka försörjnings­
stöd. Men det är siffror
som kommer att synas
långt senare och kanske
aldrig kopplas ihop med
de ”billiga” upphandling­
arna.
Losita Garcia
Schysta bolag slås ut – av Arbetsförmedlingen
Mellan år 2010 och 2013
har Arbetsförmedlingen
godkänt 1 424 lönebidrag
och 7 926 nystartsjobb
inom taxinäringen.
Det är billigare att ha
anställda på detta vis
och ofta sparkas de så
snart bidragen upphör.
Det är inte av ondska,
säger Mattias Schulstad
på Transportarbetareför­
bundet till RÖTT. Hälften
av körningarna är upp­
handlade. Och de som
vinner dessa tvingar
sina under­leverantörer
att utföra arbetet till
underpris. Detta skapar
en snedvriden konkur­
rens där systemet med
lönebidrag eller nystarts­
jobb, slår ut de seriösa
bolagen som inte har
möjligheten att lägga så
låga bud på grund av att
de har kollektivavtal.
– Vi vill ha en återreg­
lering, säger Mattias
Schulstad. Det är den
enda lösningen vi kan se
för denna marknad som
både är överetablerad
och inte alls fungerar
idag.
Ta ansvaret!
Färre anställda, sämre
avtal och lägre syssel­
sättningsgrad för nyan­
ställda. Det är resultatet
av dåliga upphandlingar
i Norrtälje. Och politi­ker­
na går inte fria från an­
svar. Som vänsterpartist
och sektionsordförande
i Kommunal är under­
sköterskan Ann-Charlot­
te Svenander övertygad
om att det går att göra
bra upphandlingar.
– Ett sätt är att kräva
kollektivavtal, bättre ar­
betsvillkor, hårdare krav
på tillräcklig bemanning,
högre krav på kvalitet
och kompetensutveck­
ling i kravspecifikatio­
nen.
Hon tror att de flesta
politiker har goda ambi­
tioner i början, men att
de slussas in i en fålla
där de tappar modet.
– Men om viljan finns
är det inget som hindrar
att de kräver både tyd­
ligare arbetsmiljöansvar
och hårdare tillstånds­
krav. Vet de inte hur
man gör får de ta hjälp
av dem som kan.
Hon menar också
att facket kan påverka
genom att kräva upp­
följningar av arbetsmiljö,
arbetsrätt och utbild­
ningsmöjligheter.
– Men då måste vi ha
med oss politikerna, vil­
ket tyvärr inte görs idag
eftersom alltför många
är flata och rädda för att
ta i problemet. Birgita Klepke
LG
2/2015 Rött 9
Fakta
Framgång i Umeå
Intervjun
Jonas Sjöstedt
berättar om partiets
uppgifter fram till
kongressen 2016.
10 Rött 2/2015
Jonas Sjöstedt
om 2015
– Vi är nu ett oppositionsparti som har mycket inflytande.
Den rollen ska vi använda klokt och aktivt.
V
i träffas på Jonas Sjöstedts arbetsrum, för dagen har
han hand om två praktikanter, två högstadieflickor
från Husby och Rinkeby som praoar på Vänsterpartiet. Han berättar välvilligt om hur det är att arbeta som
parti­ledare, när de frågar. De verkar redan känna sig ganska
hemma i den blå besökssoffan. Men så är det min tur, och jag
börjar med att fråga om valrörelsen, vad tänker han egentligen
om resultatet?
– Vi gjorde en bra valrörelse, säger han, och partiet hade ett
tydligt budskap. Därför blev valresultatet lite av en besvikelse,
även om partiet gick framåt. Nu håller partiet på att göra klart
valutvärderingen och lära av den.
– Den har gjorts i flera steg. Först tog vi hjälp av statsvetare
som gett oss underlag i form av väljarströmmar och vilka frågor
väljarna tyckte var viktigast, nu ska partistyrelsen dra de politiska slutsatserna av det.
Vilka är de viktigaste upgifterna framöver?
– Ja, vi är nu ett oppositionsparti som har mycket inflytande.
Den rollen ska vi använda klokt och aktivt. Det är flera frågor
idag där vi är den enda oppositionen. Vi är det enda partiet
som bedriver en radikal klimtpolitik, regeringens politik är en
besvikelse så långt. Det är vi som står upp för trygga jobb, mot
missbruk av bemanningsföretag och otrygga anställningar. Vi
lyfter inkomstklyftan mellan män och kvinnor och
föräldraförsäkringen.
– I utrikespolitiken finns det en hel rad
frågor där vi är den enda alternativa rösten
i debatten; som TTIP, EU:s ekonomiska
politik, vapenexporten och NATO-frågan
till exempel. Vi har en otroligt viktig uppgift att föra fram en alternativ politik. Och
det är bara vi som kan göra det.
Samtidigt har vi mycket inflytande. Vi
gör upp om statsbudgeten, och ser till att vi
skapar ett mer rättvist samhälle. Och vi har överenskommelsen
med regeringen om att ta bort vinstjakten ur välfärden. Bägge
de här rollerna ger oss inflytande över politiken, fast på olika
sätt. Båda är viktiga.
Vad kan en vanlig medlem göra?
– Jag hoppas att mycket av vårt utåtriktade arbete kommer
att handla om sådant som trygga jobb, jämställhet och klimat.
Och där finns ju massor att göra. Alltifrån att prata med folk,
skriva insändare och kampanja. Sen kan man lyfta det kommunalt: ”Har vi rätt till heltid? Kan vi införa avgiftsfri kollektivtrafik? ”Rätt upphandling?” Jag ser det som att det hela hänger
ihop, säger han leende och nickar för att understryka det.
– Internt ska partiet diskutera flera viktiga programförslag.
Vi hoppas att partiföreningarna verkligen bjuder in medlemmarna och ser till att vi formar politiken tillsammans. Det är
det som är hela idén.
Om en medlem bara kan göra en enda sak under
2015. Vad skulle du vilja att hen gjorde då?
– Det är att man debatterar och står för Vänsterpartiets värderingar i den verklighet där man själv befinner sig. På arbetet, med vänner, i föreningar. Det är otroligt viktigt att folk får
träffa vänsterpartister och får veta vad vi tycker.
Jonas Sjöstedt vill också skicka en välkommenhälsning till alla nya medlemmar:
– Jag hoppas att ni kommer att ta plats och
säga vad ni tycker, säger han.
– Vi är ett parti som utvecklas och förändras, jag hoppas ni är med och hjälper
till att göra partiet starkare och bredare.
– Och man behöver inte vara på något
särskilt sätt för att vara vänsterpartist. Det
som förenar oss är våra värderingar.
”Det är bara
vi som kan
göra det.”
TEXT & FOTO: LOSITA GARCIA
2/2015 Rött 11
Colourbox
Bara RÖTT
RÖTT
Du är
Tantpatrullen i aktion. Varje torsdag sätter den fart utanför
Sveriges riksdag med paroller som ”Skitlön ger skitpension”
och annat som Tantpatrullen finner vara viktigt att framföra.
Observera de vackert RÖDA handväskorna!
Låt oss tänka!
12 Rött 2/2015
sig själv. Men det måste börja
med att vi vågar ha en idé.
I det här numret av RÖTT
lyfter vi bostadsfrågan. Är det
omöjligt att tänka sig att alla
kan få någonstans att bo? Nej,
det är det inte. Vi kan vara
säkra på det eftersom det
gjorts en gång förut. En svår
bostadsbrist vändes till ett
överskott genom miljonpro­
grammet. Alltså kan det göras
även i en kapitalistisk ekonomi.
Och säkert bättre idag än då.
RÖTT tar också upp hur
samhället kan understödja
schysta arbetsvillkor istället för
oschysta, och vad delad föräld­
raförsäkring skulle betyda för
jämställdheten.
Partiprogrammet och TTIP
är andra RÖTTingredienser i
detta nummer. Trevlig läsning!
LOSITA GARCIA, RED.
Tid, makt
och pengar
Hälften av LO-anslutna
kvinnor jobbar deltid. Av
dem är det mindre än tio
procent som säger att de
vill jobba deltid.
Att räkna om deltids­
anställningar till heltider,
jämföra lönerna och säga
att kvinnor ändå har kom­
mit ikapp lite grann är helt
meningslöst, skriver
Martin Klepke i Arbetet
apropå Lo:s rapport
“Tid, makt och pengar”
Diskrimineringen
sitter i själva strukturen
på arbetsmarknaden,
anser han.
En annan rapport
visar att skillnaderna
mellan arbetarkvin­
nor och kvinnor i
tjänstemannayrken nu
är mycket stor. Att slå
ihop arbetarkvinnor­
nas löner med andra
kvinnors ger därför
en förskönad bild av
tillståndet för jämställd­
heten.
6%
Sex procent eller snopp­­­-
ko­effi­ci­enten
Lösningen på en andra­grads­
ekvation är densamma som
halva koefficienten för x-termen
med ombytt tecken, plus/minus
roten ur kvadraten för halva ko­
efficienten för x-termen minus
konstanttermen.
Jaha?! RÖTT kontrar med en
annan lika obegriplig variant;
den oförklarliga löneskillnaden
mellan kvinnor och män. Alltså
skillnaden som blir kvar när
man räknat om lönen till heltid,
och korrigerat för skillnader i
yrke, sektor, utbildning, ålder,
arbetstid och hårfärg. Kort
sagt; allt. Skillnaden i lön blir då
fortfarande sex procent.
Den okända faktorn = snopp?
Sara Granér
Om vi tänker oss ett samhälle
där de stora förmögenheterna
inte samlades på hög hos ett litet
fåtal, utan istället fördelades i hela
samhället och kom alla tillgodo,
vad skulle du vilja att de användes
till då?
Arbete åt alla, sex timmars
arbetsdag, fasta jobb? Idag känns
det som utopier, precis som 8-tim­
marsdagen eller allmän rösträtt
säkert kändes, en gång i tiden.
Bara genom en stark organi­
sering av främst arbetarklassen
kunde dessa saker genomföras.
Reformer är och har alltid varit
en kampfråga.
Inte heller förväntas vi egent­
ligen tycka något om de riktigt
stora och viktiga frågorna i sam­
hället. Demokratin tar liksom slut
där de stora besluten börjar.
Men låt oss inte hindras av det.
De stora förändringarna som ar­
betarrörelsen genomfört började
alla med en (då orimlig) tanke. Så
låt oss börja tänka utanför boxen.
Det kommer säkerligen inte
genomföras imorgon och inte av
Som etta i Språktidningens
nätomröstning om populä­
raste nyord, kom selfiepinne. En sådan som man
kan sätta mobilen på för att
dokumentera sig själv, typ
hela tiden. Bland nyorden
fanns också en hel del
politiska som att kärrtorpa,
alltså ordna jättedemos
mot nazister. Där finns ock­
så rasifierad, mellanförskap,
attefallshus, tvåkönsnorm,
blåbrun, genusbudgetering
och rödgrönrosa. Talande
ord om sam­tiden.
Colourbox
Populäraste
nyorden 2014
Serie
Charlie Christensen
2/2015 Rött 13
Reportage
Bostäder
Bygg för fr
Nooshi Dadgostar:
En stor utbildningssatsning tillsammans
med stora investeringsstöd är vad jag
önskar mig. Det skulle få igång ekonomin.
– Vi har negativ ränta, vi har alla
möjligheter att bygga mycket. Vi
skulle till och med behöva utbilda
fler byggnadsarbetare, men
även ingenjörer, säger Nooshi
Dadgostar, Vänsterpartiets
bostadspolitiska talesperson.
14 Rött 2/2015
ramtiden
N
ooshi Dadgostar bor i en hyresrätt i Botkyrka
idag, men är uppväxt i Göteborg. År 2006 flyttade
hon till Stockholm för att jobba med Ung Vänster,
”en kort sekund före valrörelsen”, som hon säger.
Sedan blev hon fast i huvudstaden.
– Jag vet, säger hon och gör en liten min, det
är tragiskt!
Men även en göteborgare kan rota om sig. Nu
är hon 29 år och Vänsterpartiets bostadspolitiska
talesperson. Innan dess studerade hon juridik på
universitetet.
I Botkyrka deltog hon som aktivist i nätverket
Alby är inte till salu under flera år, hon satt också
som representant för Vänsterpartiet i det kommunala bostadsbolaget och var den enda som reserverade sig när majoriteten beslutade att sälja ut 1 300
hyresrätter i Alby till en riskkapitalist.
– Folks hem berör väldigt många och mig med.
Bostadspolitiken är kanske där man tydligast ser
hur samhället tagit sin hand från ett viktigt välfärdsområde, tycker Nooshi.
Och siffrorna är talande. Idag är det brist på hyresrätter i 83 procent av kommunerna. Det är svårt
att veta exakt hur många bostäder som behövs eftersom det inte finns bostadsköer överallt. Men i
Storstockholm och Storgöteborg står var femte invånare i bostadskö, i Uppsala län drygt var fjärde
invånare, och i Stormalmö står var tjugonde invånare i kö. Sammanlagt i de fyra storstadsområdena
stod under förra året 755 000 svenskar i bostadskö.
– Om vi genom ett trollslag byggde bort köerna,
skulle det enligt Boverket behövas 350 000 nya lägenheter, säger Nooshi Dadgostar.
Går det att bygga billiga hyresrätter?
– Jag tror det framför allt är politisk vilja som
2/2015
1/2015 Rött 15
Bild: Colourbox
saknas. Staten har ju tidigare lyckats finansiera byggnationen.
Det är ju viktigt att folk har ett jobb, men lika viktigt att de
har någonstans att bo. Det är en av välfärdens viktigaste delar,
säger Nooshi Dadgostar.
Vänsterpartiet har därför länge drivit frågan om ett statligt
investeringsstöd. Det är helt enkelt en påse pengar som ska stimulera till byggande av energisnåla hyresrätter vars hyra har ett
maxtak. Nooshi Dadgostar anser att det behövs
omkring 30 000 hyresrätter per år av de
totalt 45 000 som partiet anser måste
byggas varje år.
– Minst, säger Nooshi Dadgostar. Kanske behövs fler.
Eftersom det inte finns några
statliga byggbolag, så kan det
idag bara göras genom styrning.
– Men det finns en massa saker kommunerna kan göra bara
genom att ställa krav.
”Det
saknas
politisk
vilja.”
Politisk styrning
– Kommunen kan ställa krav på vilka maxhyror man vill ha vid nyproduktion, det finns till exempel ett
spännande projekt kring det i Göteborg just nu som jag följer.
Kommunen har ju planmonopol och egentligen stora möjligheter att bestämma vad de vill ha.
Ofta är marken kommunalägd och kan upplåtas billigare,
säger hon vidare. Allmännyttan kan också bygga mer och till
billiga hyror. Sedan kan investeringsstödet också ge de mindre
byggbolagen en chans, så att konkurrensen blir bättre.
– Idag är det ett fåtal bolag som bygger och de bygger dyra
lägenheter. Den borgerliga regeringen var ju inte intresserad av
konkurrens och billigare bostäder, utan mest av att införa marknadshyror. Nooshi Dadgostar påpekar vidare att fastighetsbolagen idag också har rätt att sätta en hyra utanför bruksvärdet i
16 Rött 2/2015
nyproduktionen under femton år. Idag betyder det oftast att
hyran sätts väldigt högt, men de skulle lika gärna kunna sätta
hyran lägre än bruksvärdet.
– I glesbygd kan det krävas extra samhällsstöd för att
kunna bygga eftersom byggkostnaderna överstiger marknadsvärdet. Ibland kan det också behövas stöd så att inte kommunala bostadsbolag går omkull när kommuner avfolkas. Men
bostadspolitik kan inte göra allt. Folk måste få jobb så att de
kan bo kvar överhuvudtaget.
Hur ser du på bostadsbidragen?
– Det är svårt att i alla lägen kompensera för växande
klassklyftor med bostadspolitik. Idag jobbar många visstid
och har osäkra inkomster. Så det handlar också om en förändrad arbetsmarknadspolitik. Även om vi sänker inkomstkraven
för att få ett kontrakt så kommer många fortfarande ha svårt
att betala sina hyror om de är fattiga. – Att hyra i andra hand är det första steget in på bostadsmarknaden för många. Idag har de hyrorna höjts med 30 procent eller mer i Stockholm. Vi behöver få ett bruksvärdestak
på hyrorna för andrahandslägenheter. Idag flyttas kapital från
dem som har minst, till de som äger mycket mer – och det är
inte bra.
Allt färre får bostadsbidrag och dess roll som fördelningspolitiskt instrument har minskat. Det behöver ses över och
förstärkas. Vi fick igenom en höjning av bostadstillägget för
pensionärerna i höstbudgeten, så det finns möjligheter att fortsätta driva på.
Hur kan vi klimatanpassa lägenheterna?
– Boverket ställer idag miljökrav i nyproduktionen, men
Vänsterpartiet tycker att kraven är för låga. Tyvärr är det Boverkets riktlinjer som gäller i hela Sverige, då man vill ha en
gemensam standard. I det här fallet är det en nackdel för klimatet. Läs mer om
XXX
på sid XX–XX
– Det är bra att regeringen nu satsar på investeringsstöd till nybyggnation. Skattesubventionerna (ROT) för att bygga om villor och bostadsrätter
var 17 miljarder 2014. Nu är det verkligen hyresgästernas tur. Men jag tror det kommer att krävas mer. Förutom att bygga nytt måste vi också klara
renoveringen av miljonprogrammen som är en stor del av vårt bostadsbestånd.
Nooshi Dadgostar tycker att man ska titta på många olika
tekniker när hus ska byggas. Kanske är trä bättre än betong?
Kanske fler passivhus?
Och det är viktigt att även titta på själva byggprocessen, säger hon. Det går åt väldigt mycket energi redan vid tillverkning
och byggnation. Ibland lika mycket som under resten av husets
livstid.
Men nyproduktionen är bara en liten del av det som behöver
göras. Den stora delen är de lägenheter som redan är byggda.
Nu är det dags att renovera och klimatanpassa en stor del av det
gamla lägenhetsbeståndet.
– Precis som staten en gång såg till att miljonprogrammet,
byggdes, så är det statens ansvar att renovera. Det är inte rimligt
att den enskilda hyresgästen som råkar bo där just nu ska betala
hela renoveringen själv, anser Nooshi Dadgostar.
– Vi har ju redan satsat en massa pengar på att renovera
villa­beståndet och en del av borätterna genom ROT. Det här
kan man se som ett slags ROT för hyresrätterna.
Varför verkar det så omöjligt att bygga bort bostads­
bristen idag?
– Man ska veta att Sverige ligger långt efter andra länder i
Europa. Det finns en större investeringsvilja i många jämförbara länder. Idag bygger de nordiska länderna relativt sett dubbelt
så mycket som vi. Vi ligger efter. I Sverige har det nästan blivit
tabu att prata om att staten kan gå in och stödja hyreshusbyggande, samtidigt som staten ändå på många sätt understödjer
villaägare och borättsägare.
Det byggs dubbelt så mycket
i resten av Norden. Sverige
ligger efter.
– Det är dags att sluta se bostaden som en enskild angelägenhet, det är en del av välfärden. Idag kan vi investera och
bygga för framtiden och det är samhället som ska ta ansvaret.
– Regeringen har nu tagit ett första steg, när de inför investeringsbidrag. Det är bra. Men det kommer att krävas mer, särskilt när det gäller de stora renoveringarna av miljonprogrammen som behöver göras.
TEXT: LOSITA GARCIA FOTO: PAUL MARSHALL
2/2015 Rött 17
Bostäder
Johan Lindholm
Förbundsordförande i Byggnads Uppväxt i: Södertälje och Huddinge Ålder: 50
Familj: Marlene, Alexander, Dennis, Oscar, Daniel
och Adam Djur: Strimma, vår katt
Fritidssysselsättning: Öland
Gillar väldigt mycket: Lördagsfrukosten med familjen
Ogillar väldigt mycket: Behandlingen/synen på unga
människor idag
Hoppas på: att våra svenska kollektivavtal tillåts
vara alla människors möjligheter och naturligtvis
att Ryssland lämnar Ukraina.
18 Rött 2/2015
”En
byggnads–
arbetare sätt tre andra
i arbete”
–
er
Dra ur pluggen
– Ja, det är hög tid att man drar ur pluggen! Både vad gäller
nyproduktion och för att energieffektivisera och renovera våra
miljonprogramsområden, säger Johan Lindholm till RÖTT.
Det är dags att få en bostadsmarknad värd namnet.
J
ohan Lindholm själv har en bakgrund som timmerman, men idag är han Byggnads förbundsordförande sedan 2012. Han tror inte att det räcker att bygga 40 000 bostäder per år som planerats för 2015. Detta eftersom det under
decennier byggts alldeles för lite. Han tror att det behövs cirka
200 000 lägenheter bara för att bygga ikapp underskottet. – Idag finns det 4 miljoner bostäder och bygger vi 40 0000
per år tar det hundra år att omsätta alla bostäder. Och då är frågan om dagens bostäder står i hundra år. Gör de inte det så blir
frågeställningen ännu större, menar han.
– Nu tror man också att befolkningen kommer att öka mer
än vad man tidigare räknat med. Då är det snarare 50 000 som
behövs och dit når vi inte utan aktiva politiska åtgärder. Nu står
en hel bransch och en hel yrkeskår som bara väntar på att ta sig
an den här uppgiften, men proppen dras inte ur.
Och vilken propp är det då som skulle behöva dras ur? För Johan Lindholm är det en hel rad politiska åtgärder som
saknas idag.
– Det handlar om investeringsstöd, regeringen måste ta en
aktiv roll och driva på för att finansiera byggandet, säger Johan
Lindholm.
Och det handlar inte bara om att bygga nytt utan det är även
dags för stora renoveringar av miljonprogramsområdena.
Han nämner särskilt Tyskland, där man renoverat väldigt
många bostäder under lång tid. Det har, enligt en rapport som
Byggnads tagit fram*, inte bara genererat klimatanpassade bostäder utan också skapat bostadsområden där folk trivs och mår
bra. Och dessutom många nya jobb.
Hur många jobb kan det handla om?
– Om vi satsar på både nybyggnation och renoveringar skulle det kunna innebära hundratusentals jobb. Dessutom ger det
jobb till en mängd underleverantörer, från de som tar fram dörrknoppar till de som tillverkar rör. Byggandet ökar tillväxten.
*Bygg för framtiden
Går det att renovera äldre bostäder klimatsmart
utan att få stora hyreshöjningar?
Här hänvisar Johan Lindholm åter till Tyskland, där man
haft något som heter energsparilån till väldigt bra ränta. Hårda
krav ställs upp på hur ombyggnaden ska gå till, men blir man
godkänd så får man mycket fördelaktiga villkor från banken. Ett bra lån helt enkelt?
– Ja, jag skulle vilja säga att det är straffspark att inte titta på
den här lösningen. Det är ju det enda vi pratar om i Sverige, så
var sitter det fast nånstans? – Ska man nu halvera arbetslösheten och gå för full sysselsättning, ja, då måste vi nog titta på den här sektorn. Se vad vi
har gjort tidigare och vad vi kan göra för att få en bättre framtid.
Är du nöjd med regeringens nya bostadssatsning?
– Det är klart att jag inte är nöjd. Regeringens bostadssatsning är bra och ett stort steg framåt. Nu får vi politiska initiativ istället för att överlåta allt till marknaden. Det är bra. Men
vi har enorma behov av att bygga bostäder och upprusta miljonprogrammen och då måste det till betydligt mer investeringar.
Tror du 15 000 hyresrätter är tillräckligt?
– Nej, 15 000 hyresrätter är inte tillräckligt. Det finns ju ett
uppdämt behov av minst 40 000 nya lägenheter per år och då
måste flertalet vara hyresrätter så vanligt folk har råd att bo. Det
handlar om våra ungdomar, men också de äldre och nyanlända
flyktingar. Bostad är nyckeln till ett värdigt liv.
ROT kostade 17 skattemiljarder 2014. Är inte 6,2 mil­
jarder en ganska blygsam satsning i jämförelse?
– Jo, 6,2 miljarder är blygsamt. Det är, som sagt, ett stort
steg framåt men behoven är mycket större. Jag ser behov av att
staten tar lån för investeringar och skattehöjningar för att vi ska
klara av de framtida utmaningarna. /TEXT: LOSITA GARCIA
2/2015 Rött 19
Bostad för alla
Foto: Älvstranden Utvecckling Ab
Fakta
”Varken vi eller byggherrana vill bygga dåliga bostäder.
Det lönar sig inte.” Hanna Areslätt, projektchef, Frihamnen
GÖTEBORG SÄTTER HYROR:
Hur stor hyra kan en ensamstående
undersköterska med två barn klara av?
Eriksbergskajen med Ship to
Gaza-fartyget vid kaj.
Älvstranden
i Göte­borg
ska bebyggas
med uppemot 25 000
lägenheter.
I Frihamnen som är
en del av det områ­
det handlar det om
8000 –10 000 lägen­
heter, där hälften ska bli
hyresrätter. Dessutom
en hel del arbetsplatser.
Det handlar om ett
centralt beläget område.
Ett läge där det annars
ofta byggs dyra lägenhe­
ter som gör att arbetare
och folk med låga in­
komster stängs ute och
inflyttarna enbart består
av välmående medel­
klass. Exempel finns i
flera andra städer.
Men den politiska ma­
joriteten i Göteborg var
enig om att Frihamnen
ska vara till för alla. Alla
ska både kunna bo och
vistas där, berättar Han­
na Areslätt, projektchef
Frihamnen, på Älvstran­
den Utveckling AB.
Hälften av hyresrät­
terna måste därför
bli billigare än andra
nybyggda lägenheter.
För Hanna och hen­
nes kolleger blev den
första etappen i byggan­
det en utmaning. Skulle
de lyckas?
– Vi utgick från olika
familjeexempel, bland
annat en ensamstående
undersköterska med
två barn. Hur stor hyra
kan hon klara? Vi utgick
från lönen men räknade
även med de bidrag
hon har rätt till som
ensamstående mamma.
För att hon ska kunna
bo i Frihamnen måste
hyran ligga på tusen
kronor kvadratmeter
och år. Det betyder en
hyra på 5 833 kronor i
månaden för en trea på
70 kvadratmeter.
I en annan nybyggd
Inkl. byggnation & byggmaterial
20 Rött 2/2015
Röd regim
inte uppnås med hjälp
av sämre rör, kakel eller
spisar, vilket betyder
väldigt lite.
– Varken vi eller bygg­
herrarna vill bygga då­
liga bostäder. Det lönar
sig inte, säger Hanna.
Nu bygger Stockholm
för arbetare och unga
Långsiktigt
Istället är det en långsik­
tig förvaltning och volym
som gör det möjligt
liksom möjligheten för
byggherren att samtidigt
också bygga bostads­
rätter.
Vilka som ska få
tillgång till de billigare
bostäderna och hur de
ska förmedlas är frågor
för det fortsatta arbetet.
– Frihamnen är en
testarena där olika lös­
ningar kan prövas.
År 2021 är det in­
flyttning i stadsdelen,
förhoppningsvis även för
en del undersköterskor
och deras barn.
Losita Garcia
Klimat­
anpassade/
renoverade
hus sparar
30-85 %
energi.
Bilder : Colourbox
Våra byggnader använder
cirka 40% av
den totala energianvändningen.
stadsdel i Göteborg lig­
ger hyran i en nybyggd
lägenhet på drygt 1800
kr kvadratmetern som
jämförelse.
I markanvisningsinbju­
dan som skickades ut
under september sattes
målen utifrån exemplen.
En fjärdedel av hyresrät­
terna skulle byggas till
1000 kr/kvm och år, en
fjärdedel till 1 400 kr/kvm
och resterande lägenhe­
ter till hyresnivåer från
1 850 kr/kvm och år.
Intresset för att få
vara med och bygga i
Frihamnen var stort trots
de höga ambitionerna.
65 byggherrar svarade
på inbjudan.
– Hyresnivåerna var
inget skallkrav utan en
målbild, säger Hanna
Areslätt, men till vår
stora glädje var det flera
byggherrar som var
villiga att bygga till den
föreslagna hyressätt­
ningen.
Den lägre hyran ska
– Att bygga mycket är
viktigt men också att
titta på vad och för
vem vi bygger, säger
Ann-Margarethe Livh,
(V), bostadsborgar­
råd i Stockholm. Det
är Vänsterpartiet som
ansvarar för de kom­
munala bostadsbolagen
och vi tittar mycket på
hur vi ska kunna bygga
billigare för att i förläng­
ningen pressa hyrorna.
– Ett exempel på det
är Stockholmshuset
som är ett typhus vi ska
ta fram, som gör att vi
kan bygga till en rimlig
kostnad och i större
antal. Vi ska också upp­
föra så kallade Snabba
hus, mobila hyresrätter
med tillfälliga bygglov
som går snabbare att
bygga. Det är bostäder
med låga hyror som i
första hand ska förmed­
las till ungdomar.
– När det gäller
energi­effektiviseringar
och upprustningar är
det viktigt att hyresgäs­
terna får inflytande över
standarden så att det
inte leder till orimligt
stora hyreshöjningar.
LG
Jens Holm
Miljöpolitisk talesperson, V
N
Plus!
Att regeringen
inte förlänger
Saudiavtalet.
Minus!
Att regeringen vill
sälja Vattenfalls
kolkraft i Tyskland,
istället för att
avveckla den.
är jag satt i EU-parlamentet frustrerades
jag ofta över hur svårt det var att få igenom
skärpningar av lagar på miljö- och folkhälsoområdet. Att förbjuda en enda kemikalie kunde ta flera
år. Vi var tvungna att stapla utredning på utredning för
att stärka argumentationen.
De allergiframkallande azofärgerna var vi tvungna
att tillåta i Sverige. Och vårt tidigare förbud mot
alkoholreklam hävdes av EU, trots att man visste att
det ökade konsumtionen. Den fria konkurrensen var
överordnat allt annat på EUs inre marknad.
Den fria konkurrensen är också den grundläggande
principen när världens två största ekonomier; EU och
USA, nu förhandlar om en gemensam transatlantisk
marknad. Det handlar om handels- och investeringsavtalet TTIP (Transatlantic Trade and Investment
Partnership).
USA:s jordbrukslobby ser avtalet som en fantastisk
möjlighet att äntligen få börja exportera hormonbehandlat kött, GMO-varor och klordoppad kyckling i
stor skala. Handelskommissionär Cecilia Malmström
har lovat att det inte ska bli så. Men om ord står mot
ord kan företagen stämma stater med särskilt investeringsskydd som grund. En separat tvistelösningspanel
utanför det ordinarie rättsväsendet ska sedan avgöra
frågan. Och exemplen hittills där företag har kunnat
stämma stater förskräcker.
Australien har blivit stämda av Philip Morris för
beslutet om att reklam ska bort från cigarettpaketen,
delstaten Ontario i Kanada fälldes för sitt program
för förnybar energi och försäkringsbolaget Achmea
stämde Slovakien som försökte begränsa vinstintresset
i sjukförsäkringssystemet.
Ett annat aktuellt exempel är svenska Vattenfalls
megastämning av tyska staten på över 40 miljarder
kronor för beslutet av att avveckla kärnkraften, något
som Vattenfall tyckte äventyrade deras vinster. Även
där fanns ett avtal med investeringsskydd i grunden.
Ett så här omfattande handelsavtal medför också
stor press på ländernas lagstiftning att successivt
närma sig varandra. EU och USA förhandlar just nu om
att ha ett gemensamt lagstiftningsförfarande där alla
Australien har blivit
stämda av Philip Morris
för beslutet mot reklam
på cigarett­paket, delstaten
Ontario i Kanada fälldes
för sitt program för för­
nybar energi…
nya lagar måste granskas ur ett handelsperspektiv.
Frågan är vad det blir kvar av den progressiva lagstiftningen? Bara det faktum att man kan bli stämd på
miljardbelopp kan få ett land att tveka inför ett förbjuda
en kemikalie eller om man måste invänta godkännande från en transatlantisk lagstiftningskommitté kanske
det inte blev den där ambitionshöjningen för den
förnybara energin? TTIP blir helt enkelt en tvångströja
på progressiv lagstiftning.
På senaste EU-toppmötet lovade stats- och regeringscheferna, inklusive Stefan Löfvén att de skulle
verka för att TTIP blir klart under 2015. De lovade också
att de skulle kommunicera endast ”fördelarna” med
avtalet. Å andra sidan ser jag varje dag hur miljöorganisationer, konsumentföreningar, fackförbund, djurrättsorganisationer och andra folkrörelser bestämmer sig
för att kampanja mot TTIP.
Och när vi är många som går ihop brukar vi vinna
mot överheten. Låt oss göra det nu också. Redan i år.
2/2015 Rött 21
Krönika
De vill ha en tvångströja
på demokratin
Reportage
Hampus
föräldrar
delar lika
V
Kajsa Spangfort och David Palm kan inte besvara
frågan. Den är liksom bortom det begripliga. Varför
skulle man inte vilja dela lika på föräldraledigheten?
i möts utanför förskolan ett femtiotal meter från dörren
hem till huset i Toarps ekoby tio minuter från Malmös
utkanter.
De två ungkatterna möter upp med sirlig svansföring
och på nolltid är hallgolvet täckt av overaller, mössor,
22 Rött 2/2015
stövlar och väskor som med jämnmod hängs upp av avspända föräldrar.
Mellanmål serveras utan att det egentligen märks,
och från spisen hörs strax ved som sprakar. De två stora
barnen har snart försjunkit i egna aktiviteter i soffan.
XXX
XXX
X
Lugnet sänker sig. Vid matbordet i det enorma burspråket sitter lillpojken kvar tuggandes på en macka, noga bevakad av
hankatten från andra sidan bordet.
Kajsa och David har just glidit in och ut ur arbetsuppgifter
i ett väl inoljat samarbete, helt obesvärade av att dessutom ha
en frågvis reporter och en fotograf på plats. Men alla frågor
låter sig inte besvaras. ”Klart att man vill dela lika, vem vill
inte vara nära sina barn?” återkommer hos båda.
Totalt sett har David varit ledig 20 månader och Kajsa 23
månader med alla barnen. Med sjuåriga Olivia och fyraåringen
2/2015
1/2015 Rött 23
Familjen
David Palm, 33 år,
brandingenjör.
Kajsa Spangfort, 31
år, sjuksköterska.
Barnen: Olivia, 7
år, Emil, 4 år och
Hampus 1,5 år.
Två ungkatter.
Bor: I bostadsrätt
i ekoby utanför
Malmö sedan 2013.
Uttag
föräldraledighet:
David, tolv, åtta
respektive tre
månader.
Kajsa, åtta, fem
respektive tolv
månader.
Emil har David tagit merparten av föräldraledig­
heten. Ett år med Olivia och åtta månader med Emil.
När Hampus föddes för ett och ett halvt år sedan tog
Kajsa lejonparten.
– För vår del funkade det inte att dela jämnt med
yngsta barnet. Det berodde på många omständigheter, säger David Palm.
Då, för två år sedan, bodde familjen i Nässjö, men
ville tillbaka till Skåne. Och flytt blev det.
Nu bor familjen med förskola runt knuten och Olivias skola en liten bit bort. Kajsa har fått fast tjänst på
neonatalavdelningen på SUS i Malmö, och David är
anställd på Räddningstjänst Syd. Men vägen till en
stabil familjelunk har varit brokig.
Olivia föddes, helt planerat, under makarnas studietid. De bodde då i Malmö. David läste till brandingenjör och Kajsa till sjuksköterska.
Jobbet fanns i Småland
Som nyutexaminerad i Malmö/Lundregionen hade
David inte en chans till anställning. Knappt ens vikariat. Öppningen kom med en tjänst i Nässjö, och
eftersom efterfrågan på sjuksyrror finns överallt
flyttade familjen dit. Då nyss utökad med Emil.
Meningen var att de skulle dela föräldraledigheten lika, men ett vikariat på Nässjös akutavdelning
ödelade den planeringen.
– Men det var precis vad jag ville ha, säger Kajsa.
De var ända från början i valet och kvalet om de
skulle rota sig i Småland eller inte. De var inte överens om hur en återflytt i så fall skulle se ut. Till landet
eller till stan? Till Lund, där Kajsa är sprungen från,
eller Davids hemstad Malmö?
De reste till Malmö och vännernas gemensamma
24 Rött 2/2015
matlag var tredje vecka och umgicks med barnens
mormor i Lund och farmor i Malmö. Samtidigt fick
de nya vänner i Nässjö.
Matlaget är ett gäng på tio, flera fick barn samtidigt som David och Kajsa. Några kompisar var till
och med rumskamrater på BB. Ungdomsvännerna
fick ännu mer gemensamt och det blev väldigt angeläget att umgås.
– Jag ville inte vara föräldraledig i Nässjö, säger
Kajsa.
– Och vänner och mammor är väldigt svårslaget,
säger David.
Huset i ekobyn, tio minuters färd från Malmö
centrum dök upp. Ett mellanting av vad de tänkt sig.
– Vi såg det en solig januaridag, med snö för en
gångs skull. När vi såg vidderna och hur barnvänligt
det är så var det klart, säger Kajsa.
De visste inte då vilket pusslande, sammanbiten
ork och andra vedermödor som föräldraledigheten
med Hampus skulle kräva. Det var Davids del som
fick stryka på foten.
Flytten till Toarp gick i augusti 2013, och då hade
David ännu inte hittat någon tjänst i Malmö. Kajsa
började tillvaron i Skåne med en nyfödd son, en femåring och en treåring och en man som veckopendlade
mellan Nässjö och Malmö.
Så höll de på till februari då David äntligen fick
anställning i Malmö.
– Hade vi haft fasta jobb från början hade vi kunnat vara striktare, säger han. Det var inte kul att dyka
upp som gubben i lådan på fredagarna och veta hur
Kajsa hade haft det med alla barnen.
Nu delar de vardagen igen.
– För första gången på tolv år tillsammans har
Läs mer om
jämställdheten
på sid 26-27
båda äntligen fasta tjänster, säger Kajsa och applåderar.
– Det är nog en förutsättning för att få det alldeles
jämnt. Vi fick ju Olivia medan båda pluggade. Vi tog
var sitt studieuppehåll för att med henne. Det blev
inte alldeles jämnt för vi var knutna till terminsstarter eftersom vi gick på program, säger David.
Under Emils babyår var det mycket vikariat.
– Fick man vik var det liksom inte läge att tacka
ja och sen be om flera månaders föräldraledighet. Det
hade kanske gått, men det hade inte blivit bra för någon, säger Kajsa.
Nio månader att spara på
Hur familjen har haft råd är en gåta.
– V planerade våra barn och då har man ju faktiskt
minst nio månader på sig att spara för att, åtminstone
delvis, kompensera inkomstbortfallet, säger David.
Därmed slår de hål på det vanligaste argumentet
mot delad föräldraledighet, just inkomstbortfallet.
Så ska man lagstifta om enskild föräldraledighet?
– Alltså, vi är ju överens om att föräldraledigheten
ska delas lika, men takten och vägen dit kan man ju
diskutera, säger David.
– Vi kommer nog att få se många ettåringar på
förskolorna, säger Kajsa, och syftar på barn som lämnas i förtid på grund av pappaledigheter som inte utnyttjas och fryser inne.
– Och hur gör man med singelföräldrarna? undrar
David.
De är dessutom själva ett paradexempel på hur
man är i händerna på en otrygg arbetsmarknad som
ibland kan leda till dramatiska omställningar för en
familj.
Med de invändningarna stannar de ändå vid en
delad föräldrapenning.
Som reporter inser jag att vi delgivits tre användbara tips för hur man lägger grunden för en jämlik
föräldraroll och en jämställd framtid.
Använd planeringen inför föräldraskapet och graviditeten till att spara ihop pengar för att kompensera
inkomstbortfallet.
Fasta tjänster underlättar ett jämnt uttag.
Det tredje är knutet till rätten till arbetstidsförkortning med små barn.
Både Kajsa och David är tillbaka i förvärvslivet.
Kajsa jobbar på schema med tidiga turer och kvällsturer och David har kontorstider. De ska få lämningar
och hämtningar på dagis och skola att fungera.
”Fast jobb gör det enklare”
I de här faserna i familjelivet går kvinnan slentrianmässigt ner på deltid eftersom hon oftast är den
som tjänar sämst. Så grundläggs den livslånga löneklyftan mellan könen. David och Kajsa löste det
genom att tänka tvärtom. Det är praktiskt eftersom
David har regelbundna arbetstider och kan ta huvudansvaret för barnens tider hemifrån.
– Och jag kan jobba 100 procent och förlorar inte
någon inkomst. Faktum är ett med David på 80 procent och jag på 100 så får vi ut lika mycket i lön varje
månad. Men det säger ju något om kvinnolönerna.
Men så undviker åtminstone just de två att föräldraskapet blir en jämställdhetsfälla.
TEXT: MARIA KÅLLBERG FOTO: HELGE RUBIN
2/2015 Rött 25
Individuell föräldraförsäkring är avgörande.
Rossana Dinamarca
Det krävs mer!
Vänsterpartiets feministiska talesperson Rossana Dinamarca
är säker på sin sak: Att dela på föräldraförsäkringen är viktigt,
ja oerhört viktigt om vi ska få ett mer jämställt samhälle.
D
ärför att vi vet att det
påverkar så mycket
av kvinnors livssitua­
tion, säger hon till RÖTT. Den
förra regeringens utredning
Män och Jämställdhet pekar ut
individualiserad föräldraförsäk­
ring som en avgörande del för
att uppnå jämställdhet. Huvud­
sekreteraren Irene Wennemo
i Socialförsäkringsutredningen
påpekade samma sak, kvin­
nor är nästan dubbelt så ofta
sjukskrivna, vilket utredningen
härleder till att kvinnorna har
huvudansvaret för barnen.
Löner & pensioner
Samma sak när det gäller pen­
sionerna. Den stora gruppen
fattigpensionärer är kvinnor
och de är fattiga för att de tagit
huvudansvaret för hem och
barn.
Tittar man sen på arbets­
marknaden och hur löne­
utvecklingen ser ut, så
hänger den också ihop med
förväntningarna om vem som
kommer att ta hand om hem
och barn.
Så föräldraförsäkringen, me­
nar Rossana Dinamarca, har
en avgörande betydelse om vi
ska kunna ta ett kliv närmare
jämställdhet.
26 Rött 2/2015
Kan inte familjen bestämma själva?
– De här så kallade ”fria” valen
som familjen gör påverkar
alla kvinnor, även dem som
bestämt sig för att de inte vill
ha barn eller som bestämt sig
för att dela jämställt. Före­
ställningarna finns ändå på
arbetsmarknaden om vem
som har huvudansvaret för
hem och barn, och de idéerna
grundas ju också på hur det
faktiskt ser ut.
– För att bryta den sortens
föreställningar måste staten
göra något åt dem och inte
fortsätta att bidra till den ojäm­
ställdhet som vi har. Alla andra
försäkringar att ju individuella,
du kan inte välja vem som ska
vara arbetslös och få A-kassa.
Alla andra försäkringar är knut­
na till en person och det måste
gälla även den här. Precis som
vi avskaffat sambeskattningen
som också var en kvinnofälla.
Det hänger ihop
Att just den här försäkringen
fortsatt att vara familjeba­
serad medan andra inte är
det längre, förklarar Rossana
Dinamarca med att ”det varit
ett väldigt känsligt område”.
Men samtidigt som många
anser att det här är något som
familjen borde få avgöra själv,
tycker de inte alls att det är ok
med löneskillnaderna mellan
män och kvinnor när de tillfrå­
gas om det. Inte heller tycker
samma personer att det är ok
att kvinnor arbetar en timme
gratis varje dag, om frågan
formuleras så.
– Men man måste förstå
att de här frågorna faktiskt
hänger ihop, menar Rossana
Dinamarca.
Individuell föräldraförsäk­
ring verkar inte heller drabba
fattiga familjer ekonomiskt,
som det framförts i debatten.
Rossana berättar att det är
svårt att göra beräkningar på
varje typfamilj, men de beräk­
ningar som gjorts pekar på att
man inte förlorar på att dela
jämställt eftersom beskatt­
ningen av föräldrapenning är
annorlunda .
– Men återigen, säger Ross­
ana Dinamarca, ska man göra
något åt kvinnors situation på
arbetsmarknaden så måste vi
göra något åt föräldraförsäk­
ringen.
Varför är Vänsterpartiet
emot en tredje pappa­
månad?
Rossana Dinamarca berättar
att den andra pappamånaden
som infördes för 13 år sedan
ledde till att män tog ut knappt
tio dagar till. Kanske hade
ytterligare en månad lett till
några dagar extra, men det är
alldeles för små steg, menar
hon. Kvinnors livssituation skul­
le inte ha förändrats, kvinnor
skulle fortfarande ha sämre
hälsa, sämre löneutveckling
och sämre pension.
– Och det är ju det vi vill
komma åt. Vi är inte nöjda
med att män tar ut några
dagar till, vi förändra kvinnors
livssituation!
V pressar på
– Därför vill vi pressa reger­
ingen och de andra partierna
som kallar sig feministiska. Det
är dags för ett mycket större
kliv mot jämställdhet. Vi kan
inte nöja oss med en tredje
pappmånad, hur länge ska
vi då behöva vänta till nästa
gång, 13 år? Jag tycker vi har
väntat tillräckligt.
Losita Garcia
En snittkvinna får 5 000 kr mindre per månad att leva på,
jämfört med en man, även om hon jobbar heltid.
Tidningen Arbetet
Olika sätt att räkna ut ojämlikheten
7 600 kr 3,7 milj.
kronor mindre i snitt får en kvinna för sitt arbete
eller egenföretagande varje månad jämfört med vad
snittmannen får.
Källa: Arbetet
Foto: Colourbox
Så här kan det vara för Pirjo och Bengt
6 400 kr
Källa: SCB
45 %
av de kvinnliga pensionärerna räknades som fattiga
2013, vilket innebar att de har en ersättning lägre än
10 800 kr i månaden från de allmänna ersättning­
arna. För männen var siffran 25 %. Källa Arbetet er!
n
o
j
l
mi
– 3,7
80 %
av de som
bara fick
garanti­
pension 2013
var kvinnor.
Pensionsmyndigheten
iga!
l
j
ö
,m
a
t
s
n
Mi
Foto: Colourbox
kronor mindre varje månad fick en genomsnitts­
kvinna över 65 år i pension 2011, i jämförelse med en manlig pensionär.
kr mind­re än
en manlig
tjänsteman
– i måna­den.
Källa: LOs jämställdhetsbarometer
Foto: Colourbox
13 %
Källa: Arbetet
20000
mindre än genomsnittsmannen får en kvinna i lön
eller egenföretagande under ett arbetsliv på 40 år.
Källa: Arbetet
är lönegapet mellan könen om alla löner räknas
upp till heltid och om man ser till den disponibla
inkomsten, alltså efter skatt och bidrag, exempelvis
barnbidrag eller A-kassa. Snittkvinnan får då 5000
kr mindre i månaden än en man även om hon
jobbar heltid. Det är 2,4 miljoner under en livstid.
En LO-kvinna
tjänar i snitt
75
%
av föräldra­­-­­­le­dig­­heten
togs ut av
kvinnor 2013.
Källa: SCB
2/2015 Rött 27
Fakta
Fel kön ger lägre lön
Reportage
Luz Martinez arbetar med att
framställa metalldelar. Förr var
det fräsarens eller svarvarens
jobb, men idag är arbetet mer
datorstyrt. En CNC-operatör
tjänar i snitt drygt 23 000
kronor i månaden.
28 Rött 2/2015
” Något behövde
göras”
Luz Martinez är industriarbetaren som korsade ett hav
och blev ordförande i Vänsterpartiet i Säffle.
Här formar hon stål och politik med samma självklara syn
på hur samhällen ska byggas.
L
uz Martinez tar emot i porten i arbetskläder och
skyddsglasögon. En kort vandring genom dörrar
och stora utrymmen och sedan är vi framme vid
arbetsplatsen på Somas Instrument AB.
Hon trycker på knappar under en skärm och
öppnar dörrarna på ett stort plåtskåp med fönster. Kylvattnet
sprutar när ett spår blir uppfräst i en metalldetalj som ska passa
i ett ventilhus.
– Det är ett bra jobb med trygga framtidsutsikter och bra
arbetsmiljö, säger CNC-operatören Luz och plockar ihop eftersom hon har slutat för dagen.
Det är nästan tio år sedan som hon lämnade hemlandet Colombia, där hon föddes 1978, och där hon första gången kom i
kontakt med politiken. Förebilden var mamman som var aktiv i
ett parti på vänsterkanten.
I Sverige hamnade Luz på grund av kärleken.
– Jag följde med min dåvarande kille som anhörig när han
reste som flykting från Ecuador. Tillsammans hamnade vi här
i Säffle.
Säffle skiljde sig en del från hemorten Cali, Colombias
tredje största stad, men Luz tycker om platsen och
naturen i sydvästra Värmland, säger hon.
I hemlandet hade hon utbildat sig till kontorist men kom i stället att jobba som silversmed. I Säffle har hon haft en lång rad
anställningar, bland annat på ett tvätteri,
som personlig assistent och hotellstädare.
Men Luz ville prova något annat. Genom en sju månader lång utbildning via
Arbetsförmedlingen kunde hon utbilda sig
till CNC-operatör.
Sedan i fjol höst är Luz Martinez ordförande i Säffles väns­
ter­partiförening. Lokalavdelningen hade då varit vilande i flera
år eftersom ingen ville ta på sig rollen som ledare.
– Jag träffade en bekant en kväll innan valet och hon berättade om hur det låg till, att det saknades ordförande och att
verksamheten låg nere.
Luz hade under en längre tid känt sig orolig över utvecklingen i Säffle och samhället i stort och tyckte att något behövde
göras. Hon kontaktade föreningen och uppmanades att komma
på ett möte – vilket slutade med att Luz blev den nya ordföranden och partiets representant i Säffle kommunfullmäktige
efter valet.
Lycklig, ensamstående mamma
Luz Martinez är tydligt stolt över sitt politiska engagemang
och att demokratin, som hon säger, verkligen fungerar.
– Jag kom hit från ett annat land, hade inga vänner eller
bekanta här sedan tidigare, och ändå kunde jag ställa upp till en
politisk post och bli vald.
När Luz inte jobbar som CNC-operatör, eller som politiker,
är hon enligt egen beskrivning ”en lycklig, ensamstående mamma med två barn”, Louise och Sofia, 7
och 17 år gamla.
– Tiden räcker inte riktigt till för allt jag
vill göra, säger hon med ett skratt.
Att välja Vänsterpartiet kändes självklart, säger Luz Martinez, som tycker Jonas Sjöstedt är en bra förebild och frontperson för Vänsterpartiet.
– Socialdemokraterna var aldrig något
riktigt alternativ för mig, de är för otydliga.
”Säffle
skiljde
sig en del
från hemorten
Cali”
2/2015 Rött 29
Skolan
En sista knapptryckning före hemgång.
Luz säger sig vara orolig för hur det svenska samhället utvecklas för närvarande. Hon har sett en negativ trend under sin
tid i landet.
Framgångarna för Sverigedemokraterna i höstas oroar henne.
– Idag känns det nästan mer skamligt att säga att man är
vänsterpartist än att man röstar på Sverigedemokraterna, jätte­
märkligt. Det märks framför allt på sociala medier, tycker jag.
Luz Martinez är övertygad om att den enda riktiga vägen till
verklig förändring går genom partiarbete.
– Det är bara genom politik man kan åstadkomma en egentlig förändring. Jag tycker att de som är aktivister borde inse att
man ska försöka nå sitt mål genom politiken.
Själv vill hon inte kalla sig politiker utan snarare ”samhällsengagerad”. Hon tycker att människor i allmänhet underskattar
den möjlighet som faktiskt finns att vara med och påverka.
Det är ett antal områden som Luz känner extra för.
Utbildning:
– Staten borde se de studerande som en samhällsinvestering
och öka studiebidraget så att skuldsättandet minskar. På så vis
kommer fler att utbilda sig till yrken där det fattas arbetskraft
i dag.
Lönesättning:
– Varför ska en pilot eller ingenjör tjäna mer än en lärare? De
har ju sitt yrke tack vare en lärare, eller hur?
30 Rött 2/2015
”
Kylvattnet sprutar när Luz fräser spår i ståldetaljer som ska sitta i ett ventilhus.
– Det är bara
genom politik man kan
åstadkomma
en egentlig
förändring.
Flyktingmottagning:
– Under all kritik. Mottagandet av asylsökande
känns i vissa fall som rena människohandeln. Asylboenden riskerar bli ett sätt att tjäna pengar på utsatta människor.
Riktigt engagerad blir Luz när hon pratar om hur
skattepengar ska förvaltas.
– Jag tycker att det görs alldeles för få och för dåliga uppföljningar av vad som händer med pengarna
som läggs på välfärden. Pengar som investeras i välfärden ska stanna där och inte bli till stora vinster för
privata ägare.
Hon tar hemlandet som ett exempel på hur det inte
borde vara, i Sverige eller någon annanstans.
– I Colombia är det pengarna som styr, man måste
vara rik för att få bra vård. När jag skulle få mitt första barn fick jag stå i kö och springa och knacka på
en lucka för att försöka få en plats och komma in och
föda.
Att Luz bidragit med lite ”action” i lokalavdelningen kan partikollegan Barbro Källström intyga:
– Hon har tillfört energi och framåtanda. Hon vill
en massa saker och arbetar hårt för att få dem genomförda också.
TEXT OCH FOTO: ERIC BENGTSSON
Luz lägger ner många timmar i Vänsterpartiet för att döttrarna ska få
växa upp i ett bättre Säffle och Sverige. På bilden Louise, 7.
Säffle kommun
har cirka 15 ­000 invånare.
Staden ligger i Värmland, 20 mil från Oslo
och 20 mil från Göteborg, med stora skogar i norr
och Vänern i söder.
Några av de största företagen i Säffle är BTG
instruments AB, Nordic Paper Seffle AB,
Moelven Byggsystem AB,
CCI Valve Technology AB och Somas AB.
Mandatfördelning i kommunfullmäktige:
Arbetarepartiet socialdemokraterna (S): 10
Centerpartiet (C): 10
Sjukvårdspartiet i Värmland (SiV): 6
Sverigedemokraterna (SD): 6
Moderata samlingspartiet (M): 5
Folkpartiet (FP) 1
Kristdemokraterna (KD) 1
Miljöpartiet de gröna (MP) 1
Vänsterpartiet (V) 1
2/2015 Rött 31
V-dagarna
Missa inte
Vänsterdagarna
– På Vänsterdagarna 2013 var vi 700 personer, i år siktar
vi på att bli tusen. Det kommer att bli en ren vitamininjektion,
säger Daniel Sestrajcic, riksdagsledamot från Malmö.
H
elgen den 11–13 september 2015 går Vänsterdagarna av stapeln i Malmö. Förra omgången 2013 blev en riktig succé och den
här gången väntas det bli ännu bättre.
– Nyckeln till succén är att vi har breddat arrangemanget.
Vänsterdagarna är en helt ny arena där förtroendevalda och
medlemmar kan mötas, där vi kan lära av varandra och skapa
idédebatt. Dagarna är fullproppade av diskussioner, seminarier och föreläsningar. Och självklart även en
massa festligheter och politisk kampanda. Det
är en viktig händelse för alla som har hjärtat
till vänster, säger Daniel Sestrajcic.
Att vara tusen vänsterpartister på samma plats är en stor sak i sig. I vardagen
sitter många partiföreningar med en arbetsstyrka på 10-15 personer och arbetar
med viktiga lokala frågor i sin kommun.
Att Vänsterpartister från hela landets möts
skapar en känsla av gemenskap.
– Det svetsar samman oss som parti och det är en fantastisk känsla. Vi behöver mötas och utbyta erfarenheter, titta på
framgångsexempel från olika delar av landet och prata om våra
visioner. Vi behöver varandra! säger Daniel Sestrajcic.
Många intressanta föreläsare
Till årets program kommer flera intressanta talare, som Anneli Jordahl, Bob Hansson, Kajsa Ekis Ekman, Asbjörn
Wahl (For Velferdsstaten, norska fackförbund och
kvinnoorganisationer), Annelie Nordström, ord­
förande Kommunal, Anna-Klara Bratt, Mattias Gardell, Sven-Eric Liedman, idéhistoriker och Ben Gordon, kampanjexpert. Med
flera!
Vänsterdagarna 2015 blir den första
stora samlingen för Vänsterpartister efter
valet, och en viktig knytpunkt inför kongressen 2016.
”Vi behöver
mötas och
utbyta erfarenheter”
32 Rött 2/2015
TEXT: KAJSA OLSSON
Det blir lite euforiskt
Bra att det är långt till Malmö
Nina Berggård, är gruppledare
för Vänsterpartiet i Luleå:
– Det var fantastiskt
förmånligt att få ta del av det
stora utbudet av ”vänstervri­
det” politiskt budskap. Jag är
gruppledare i Luleå kommun
och ibland kan det kännas lite
ensamt i vardagens arbete.
Vänsterdagarna är ett tillfälle
att få pepp och inspiration att
fortsätta kampen. Att få träffa
kamrater från olika delar av
landet och att höra hur man
gör i Malmö, Göteborg eller
Kiruna ger mycket.
– Jag kom ifrån Vänsterda­
garna fulladdad med kraft och
hopp om att det finns fortsatt
skäl att vara vänsterpartist och
driva vår politik i varenda del
av landet. Det blir lite euforiskt
när man känner att vi är så
många som vill samma sak. Vi
tycker inte exakt lika om allt,
men i grunden är vi många
som delar värderingar och
känner att vi vill ge järnet för
vänsterpolitiken.
Elisabet Öhrnell deltog på Vän­
sterdagarna 2013. Till vardags
jobbar hon med administra­
tion och städning. 2010 blev
hon medlem och nu är hon
ordförande i Östersunds parti­
förening. Elisabet blev även
invald i kommunfullmäktige
2014. Så här berättar hon:
– Det som satt kvar länge
var ett föredrag av Nina Björk.
Det är bra och värdefullt att
det deltar människor utifrån
som kan ge input. Hon hade
verkligen intressanta saker att
säga.
Likaså Striden om tiden som
handlade om sex timmars ar­
betsdag, ett seminarium med
flera av rapportförfattarna.
Överhuvud taget var hela ar­
rangemanget intressant. Och
bra ordnat av partikamraterna
i Malmö – bara att fixa mat och
fika till hundratals människor
var beundransvärt.
Seminarieprogrammet
kommer att presenteras senare
i vår, du som är medlem kom­
mer att få mer information om
detta senare. Den 23 februari
öppnar informationssidan
vansterdagarna.vansterpartiet.
se som kommer att fyllas på
med info vartefter.
Kostnaden för Vänsterdagar­
na kommer att vara 1 290 kr per
deltagare. För det får man mat,
fika och ett femtiotal högintres­
santa seminarier att välja bland.
Till det kommer en avgift på
1 200 kr per person i reseavgift
(alla betalar samma för att
Nina Berggård,
Luleå.
Elisabet Öhrnell,
Östersund.
jämna ut kostnadsskillnaderna
för resor från olika landsändar).
Boende fixar du själv, men vi
kommer att förhandla fram bra
hotellpriser och även ordna
budgetboende hemma hos
malmöaktivister för den som
önskar.
För att så många vänster­
partister som möjligt ska ha
möjlighet att träffas i Malmö
så uppmanar vi alla att redan
nu börja fundera över finansie­
ringsmöjligheter.
Är du politiker bör du under­
söka möjligheten att få ditt del­
tagande betalt av kommun och
landsting, de flesta har någon
form av bidrag för kompetens­
utveckling eller liknande.
Är du aktiv i partiföreningen
eller distriktet så titta över vilka
ekonomiska möjligheter ni har
att hjälpa så många medlem­
mar som möjligt att komma
iväg. Inte minst är det ju ett
gyllene tillfälle att ge våra
många nya medlemmar en
skjuts in i partiarbetet.
Är du medlem som är
sugen på att åka, hör med din
partiförening om hur det skulle
– En annan bra sak är att
det är långt från Östersund
till Malmö, man hinner umgås
länge på tåget! Vi var runt
25 personer som deltog från
hela Jämtland, vilket är väldigt
många från det här glesbe­
bodda landskapet. Och det var
från flera föreningar dessutom.
Kommer du att åka till
Malmö igen?
– Jajamen! Vi har börjat lob­
ba för att ännu fler ska komma
med den här gången. Det är
en viktig vitamininjektion. När
man varit på bra föreläsningar
så orkar man inte driva saken
vidare hemma. det är svårt att
överföra kunskap på det sättet.
Det krävs att det är många
som varit med. Så jag hoppas
att det kommer med ännu fler
jämtar nästa gång, avslutar
Elisabet Öhrnell.
kunna gå att finansiera. Det går
självklart också bra att delta på
helt egen bekostnad.
Frågor kring ovanstående
skickas till vansterdagarna@
vansterpartiet.se
Funderar du på om Vänster­
dagarna är något för dig så kan
du sluta fundera. Vänsterda­
garna är för alla vänsterpartister
och du vill inte missa det (prata
gärna med någon som var med
förra gången). Tillsammans
möts vi och slipar våra tankar
och idéer om hur vi vrider
samhället åt vänster och skapar
ett bättre Sverige.
vansterdagarna.vansterpartiet.se
2/2015 Rött 33
Böcker
Böcker att vinna!
De förklädda
flickorna i
Kabul
Förlag: Karneval
Efter att ha fött tre
flickor bestämmer sig
Azita, en kvinnlig politiker
i Afghanistan, för att
förvandla sin fjärde dotter
till en son. Hennes yngsta
dotter får sitt långa hår
avklippt och kläs i byxor
och en jeansskjorta. Maken
blir också nöjd – han blir
inte längre baktalad som
ett misslyckad far till enbart fyra döttrar, i ett samhälle där pojkar
och män är det enda som räknas.
Dags för en insats
Det räcker med att du skriver
1. Brukar du
ett mejl eller vykort och svarar
på två frågor, så kan du vinna
läsa det mesta
en av våra fina böcker eller var­
för inte kursen Bit inte ihop?
i RÖTT, läsa
Den här gången har vi en
bok om Lars Molin, en tecknad
ungefär hälften,
roman, Persepolis som jag själv
eller bara någon
gärna skulle vilja läsa, böcker
om hemmafrun Maj i Örn­
enstaka text?
sköldsvik som jag har läst och
34 Rött 2/2015
Kristina Sandberg, Norstedts förlag.
Bok om livet
Jenny Nordberg
Albert Bonniers förlag
gärna rekommenderar!
Så är det den märkliga histo­
rien om flickorna som kläs ut till
pojkar i Afghanistan. Gränserna
mellan könen är knivskarpa och
flickorna måste byta kön helt
och hållet för att kunna göra
det som pojkar får.
Även i detta nummer finns
lyrik. Leif Lindström, lokförare
från Borlänge, har gett ut sin
andra diktsamling.
Och så en bok om själva livet
av Barbro Lindgren. Jag tror att
man kan bli klokare av att läsa
den.
Men... utan att svara på frå­
gorna kan du inte vinna något
alls. Så här kommer dom:
Augustpriset 2014
2. Vad läser du
helst om?
Skicka svaren före den 1 juni,
Både mejladress och post­
adress finns på sidan 2. Din
insats förbättrar RÖTT!
/ Losita Garcia
RÖTT söker också journalister
i norra Sverige, men även and­
ra orter kan vara av intresse
för ev. frilansuppdrag. Kan du
både skriva och fota är det ett
plus. Hör av dig för mer info!
I Varför inte tala såsom
ett barn fortsätter Barbro
Lindgren att fundera
över livets små och stora
frågor. Filosofisk hjälp
hämtar hon framför allt
från den portugisiske
författaren Fernando
Pessoa. Men även
hunden Mimmi, grannar,
barnbarn och inte minst
korvskinnen ovanför
Fäholmen spelar här
viktiga roller.
”En mjukhård, kompro­
misslös, reflekterande
och ärlig text, vars em­
mellanåt lakoniska humor
kan lindra både dödsång­
est och livsångest.”
Rebecka Åhlund,
Smålandsposten
Persepolis
En av våra favoritförlag,
Galago, har kommit med
en översättning av Perse­
polis. En tecknad roman
av och om Marjane Sat­
rapis egen uppväxt i Iran.
Historien tar sin början
1979, det dramatiska år
då shahen störtas och
den islamistiska revolutio­
nen segrar och vi får följa
henne genom tonåren till
vuxen ålder. Spännande
och fint tecknad.
”Nu går det alltså att läsa
hela Persepolis i ett enda
svep, och tur är det. Har
man väl börjat läsa denna
lika dramatiska som ro­
liga berättelse om ett liv i
den iranska revolutionens
skugga är det nämligen
mycket svårt att sluta”
Eva Johanson,
Svenska Dagbladet
Maj i Ö-vik
När jag läst ut den tredje
delen om hemmafrun
Maj var jag missnöjd. Det
borde funnits en del fyra.
För man vill ju veta hur
det går!
Och ändå handlar det
mest om vad som pågår
i Majs huvud. Hur hon
stryker, dammsuger, tvät­
tar, sköter om barnen,
oroar sig, funderar. Och
om hennes oförmåga att
prata om känslor. Och
kakrecept till förbannelse.
Man vill ofta ruska om
henne. Även författaren
önskar Maj något annat,
men återgår sedan till det
självklara. Maj kan inte
göra på något annat sätt.
Hon är fast i sin tid, sin
uppväxt, sitt kvinnoliv.
Maj kommer dessut­
om från arbetarklass och
kämpar hela livet för att
passa in i den småbor­
gerlighet hon gifts in i när
hon blir med barn.
Ett fantastiskt tidsdo­
kument, och en bok man
inte kan lägga ifrån sig.
2014 fick Sandberg
Augustpriset, välförtjänt.
RÖTT lottar ut den
första, Att föda ett barn, i
pocket och den senaste,
som är inbunden./LG
Inte en främling
Norstedts och Teskedsorden ger ut 41 djupt personliga, korta berättelser om identitet och mångfald
av mer eller mindre kända personer,. Alla har ansetts avvika från normen, men på helt olika sätt…
Kökssoffa
Du sa trygghet.
Jag tänkte kökssoffa,
vedspis, farmarur,
krusbärsbuske, trädgårds­
land och kokt potatis.
Ja, till och med röd com­
merce utan filter,
bellman siesta, maskburk
och polotröja.
Nödvändigheten av
själsliga långkalsonger,
i en kall värld.
Att bo in sig i livet
kräver tid
och stödord.
Lars Molin – mitt i
berättelsen
Gunilla Jensen
Piratförlaget
Lars Molin är en av vår
tids mest folkkära berät­
tare, med televisionen
som främsta medium.
Han var arbetarförfatta­
ren som gjorde en klass­
resa och blev berömd
för sina varma, vemodiga
och humoristiska histo­
rier i egen regi.
Hans succéer omfattar
den omstridda Badjävlar
Självspillan.
och släktkrönikan Tre
Gustaf valdekärlekar,
spåret,
men också oför­
där stålet alltid vinner.
glömliga
skrönor som
Kvällståget från
Ludvika står stilla.
Det är tyst,
Saxofonhallicken och
som mellan två inledande supar,
som inför ettPotatishandlaren.
högtidstal.
Gunilla Jensens per­
Korpen med sin svarta näbb,
möter som hastigast,
sonliga bok skildrar hans
en gruvarbetarsjäl.
intensiva, alltför korta liv
På köksbordet står
– från uppväxten med
en pelargon.
Husnyckeln en
hängerkringflackande
på sin spik.
tillvaro
på kraftverksbyggen i
Norrland till karriärens
höjdpunkt, mottagandet
av den amerikanska
Emmystatyetten för Den
tatuerade änkan.
Leif Lindström, lokförare
och vänsterpartist ger ut
sin andra diktsamling; om
kärlek, arbete, klass:
”Lyrik på gott och ont”
som fick ett gott mottagande i exempelvis
Dala-Demokraten. Anna
Holms säregna och
drömska fotografier
illustrerar varje dikt.
126 kr, ink frakt.
Beställ på:
leif.lindstrom
@borlange.se
Händer det att
du blir ställd på
jobbet?
Då kan det vara
läge att spana efter
”härskartekniker”!
Vinn
en webbkurs
i RÖTT!
Denna webb-kurs presenterar sju typer av
härskar­tekniker samt ger dig redskap för att identifiera och tackla
dem. Du kan vinna den genom att svara på RÖTTs frågor här intill!
Glöm inte att skriva din mejladress om du önskar just den.
Kursen innehåller videoföreläsningar, text och ljudklipp. Instruktörer är Rebecka Bohlin och Sara Berg, författare till den
hyllade boken Bit inte ihop! Sätt gränser på jobbet.
Ordinarie pris: 199 kr.
Förlag: Ordfront.
2/2015 Rött 35
Omställningen & socialismen
Behovet av att tänka
strategiskt är stort i partiet
V
änster­
partiet står
inför sin tyngsta
programdebatt
på många år.
Sommaren 2015
föreslår programkom­
missionen förändringar
av vänsterns partiprogram inför
kongressen 2016. Rött träffade
programkommissionens sam­
mankallande, Ali Esbati, som
redogjorde för det förslag han
skrivit utifrån kommissionens
diskussioner. Förslaget är inte
taget ännu utan kommer att
beslutas om i juni i år. Men ett
par saker är man överens om
redan nu:
– Behovet av att tänka strate­
giskt är stort i partiet.
Under samma period kom­
mer partiet även ta fram ett
nytt ekologisk-ekonomiskt
program. Båda programarbe­
tena ”beställdes” av kongres­
sen 2012 och har alltså pågått,
med förarbeten, delrapporter
och seminarier, ett bra tag. I
år börjar de synas i partiet på
bred front. Programkommis­
sionen skickar ut sitt förslag i
sommar och under hösten ska
det bedrivas studier kring det,
och det ekologisk-ekonomiska
materialet, i partiet.
Vad vill ni ändra i programmet och varför?
– I första hand vill vi ändra i
den del av programmet som
kallas ”strategiska huvudlinjer”.
Inte bara på grund av kongress­
beslutet 2012, utan också av
andra skäl. Den delen tillkom
när vi tog det helt nya parti­
36 Rött 2/2015
programmet 2004. Redan då
var vi inne på behovet av att
stärka det strategiska tänkandet
i partiet.
– Vi kan vara relativt trygga
i vår övergripande analys av
världen. Och vi har bra och
fungerande strukturer för att ta
ställning i konkreta politiska frå­
gor som dyker upp i kommuner
och landsting och i riksdagen.
– Men vi behöver fortsätta att
utveckla vårt sätt att tänka på
medellång sikt. Kring politiska
frågor som är förankrade i män­
niskors vardag, men som pekar
tydligt framåt, i riktning mot de
stora samhällsförändringar vi
vill se.
Men varför vill ni bara ändra i
de strategiska huvudlinjerna,
inte hela programmet?
– Om vi ska ändra program­
met på ett bra sätt så är det
klokt att inte peta i allt. Man kan
förstås skriva ett nytt partipro­
gram i halvåret, men det vore
en felprioritering av partiets
resurser. Nu ges medlemmarna
en verklig möjlighet att hinna
diskutera ändringarna.
Vad skiljer strategi från taktik?
– Taktik behöver man när
man konstaterar att vissa makt­
förhållanden är för handen, när
de politiska allianser som finns
är relativt fasta och stabila, och
man utifrån det försöker göra
det bästa av situationen. Till
exempel vinna en debatt i TV.
– Strategin går längre än
så. Den handlar om att man
med sitt agerande ska kunna
förändra maktförhållanden,
allianser och så vidare. Det låter
abstrakt men är viktigt. Idag
finns det en väldig frustration
över samhällsutvecklingen, över
att klyftorna ökar. Det finns flera
sådana kanske lite mer diffusa
funderingar som folk har.
– I ett sådant läge är det en
strategiskt viktig ingång för oss
som vänsterparti att frustra­
tionen kan manifesteras i
vänsterpolitik. Det handlar om
ett mycket större och viktigare
arbete än att bara genomföra
en valkampanj. Även om den
också ska bidra till det strate­
giska målet.
Vinsterna i välfärden var ju
partiets stora fråga inför valet
2014. Hur kan man se på den
ur ett strategiperspektiv?
– Som en framgång. Vi gjorde
frågan till något som ”finns” i
den offentliga debatten. Och vi
ställde frågan ”vad har vi staten
till när det gäller välfärdstjäns­
terna”? Är det att se till att
alla får del av dem – eller att
företagen ska få del av dem? I grunden är det en maktkamp.
Man kan alltid diskutera sätt
man skulle ha argumenterat
på, just i valkampanjsituationen,
men man får inte missa den
strategiskt enorma framgång
det var att vi lyckades sätta den
frågan i centrum.
– Vinstfrågan visar hur stra­
tegi kan påverka hur envis man
ska vara med vissa ställningsta­
ganden och prioriteringar.
Kommer man att få vägledning om vad som bör bli nästa
”vinst i välfärdsfråga”?
– Det är inget som kommer
att ramla fram automatiskt.
Sådana beslut och diskussioner
måste tas av partiledning och
medlemmar men min förhopp­
ning är att strategin i program­
met ska ge viss vägledning
framöver. Utgångspunkten är
att vi har ett bra partiprogram,
men att vi ska utveckla och
förbättra det.
Finns det några förslag på att
utveckla strategier även vad
gäller politiskt innehåll?
– Ja, det ekologiska förhåll­
ningssättet exempelvis, var mer
utvecklat i programmet än i
strategidelen. Det räcker inte att
säga att det ekologiska förhåll­
ningssättet är avgörande, utan
vi behöver också säga hur vi vill
tänka om det, i vår politik.
– Vi konstaterar att vi be­
höver göra stora, omfattande
insatser vad gäller klimatför­
ändringar och ändliga resurser,
men också att de förändring­
arna måste genomföras av
verkliga människor. Och då
måste de genomföras utifrån
de sociala makt- och produk­
tionsförhållanden som finns i
dag. Det är nyckeln till att vara
effektiv som klimatparti.
Går ni in på hur ingångarna
ser ut, vad gäller ekologi och
ekonomi?
– Ja, att saker som trans­
porter och energisystem är
avgörande, att upphandlingar
spelar stor roll för att styra om
samhället. Och att det handlar
om hur man närmar sig de här
frågorna.
Artville
Ali Esbati
om arbetet
med parti­programmet
”Strategi går längre än så. Den handlar om att man med sitt agerande ska kunna förändra maktförhållanden, allianser och så vidare.”
– Till exempel betonar vi att
om man ska öka de flesta män­
niskors välfärd samtidigt som vi
begränsar uttaget av icke-förny­
elsebara resurser kräver det en
omgående omfördelning från
privat till offentligt. Det behöver
ske nu.
– Och hur man inte kan göra
det: Det går inte att nå fram­
gång i klimatpolitiken om det
uppfattas som att människor
som har en bra ekonomisk och
social position säger till andra
att de måste sluta konsumera.
– Vi säger en del saker också
om hotet från högerpopulism
och nyfascism. Vi är ju som
parti väldigt aktiva i de frågorna.
Vi ser att dessa gruppers fram­
gångar på ett ganska ordentligt
sätt har förändrat det politiska
landskapet i vår del av världen
och man måste se vad det är
som har hänt och hur man
förhåller sig till det.
Vad har hänt och hur förhåller
man sig till det då?
– Det handlar om ett slags
förtroendekris för demokra­
tiska institutioner. Många
upplever att faktiska politiska
motsättningar inte fångas av
efterkrigsuppdelningen mellan
social­demokratin och borger­
liga eller konservativa. Klyftorna
växer och välfärden pressas,
utan att det uppfattas som
något politiken kan påverka.
När höger­populister profiterar
på det behöver vi ha tydlig
förståelse för vad rasismen är
och vad den gör med samhäl­
let. Men det blir också tydligt att
mobilisering mot klassorättvisor
är de facto en avgörande anti­
rasistisk uppgift.
Vad är det viktigaste för partiets strategier de närmaste
åren?
– Vi försöker formulera oss
bättre och placera saker i ett
större sammanhang vad gäller
efterdyningarna efter finans­
krisen, förändringar på arbets­
marknaden och förändringarna
av socialförsäkringarna.
– Det går inte att kliniskt hålla
isär strategin från det övriga
programmet. Men tanken är
att vi ska utgå från vår politiska
samtid och fundera över vilka
saker som är lite extra viktiga
och formulera för oss själva
varför de är det. Saker som är
viktiga för människors livsvillkor
men som också förändrar det
politiska landskapet. De sakerna
ska stå i strategin.
TEXT: JOHN HÖRNQUIST
2/2015 Rött 37
Detta uppslag är en annons från GUE/NGL
Just nu:
Just nu pågår förhandlingar mellan EU och USA om ett
gemensamt handelsavtal*. Avtalet förhandlas utan insyn,
men lite har läckt ut:
Det är tydligt att det är storföretagens vinster som ska
styra utvecklingen.
Därmed kan regler och lagar om miljö och klimat bli
sämre. De kallas ”handelshinder”.
Också arbetsrätten kan bli sämre när EUs ska
harmonieras med USAs.
Och om enskilda stater sätter käppar i hjulet,
genom nya lagar, ska de kunna stämmas.**
Därmed hotas också själva demokratin.
* TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) heter avtalet med USA.
EU är också i slutfasen av ett liknande avtal med Kanada, CETA, en mindre kusin till TTIP.
** Vattenfall har exempelvis redan nu stämt Tyskland för att de beslutat avveckla kärnkraften.
Det finns fler exempel. Läs mer på sidan 21 i detta nummer av RÖTT.
Vi säger nej
Vi säger nej till alla förslag som innebär att stater
kan stämmas för demokratiska beslut.
Handelsavtal får inte innebära försämringar
eller försvåra arbetet för en bättre miljö, en nödvändig
klimatomställning eller en starkare arbetsrätt.
Bra handelsavtal gör inte det.
Malin Björk, Europaparlamentariker (V)
Foto: Olof Holmgren
Malin Björk, EU-parlamentariker
för Vänsterpartiet och vice ordförande för
GUE/NGL, den gröna vänstern i EU-parlamentet.
** European United Left/Nordic Green Left Posttidning
Rött, Vänterpartiet,
Box 12 660, 112 93 Stockholm
Till sist…
Jens Holm, riksdags­
ledamot för V, skulle ha
träffat visselblåsaren
Edward Snowden i Moskva
nyligen, men på grund
av viseringsproblem vid
ankomsten, hann inte Jens
Holm närvara vid själva
träffen och det blev istället
ett telefonsamtal.
Vad pratade ni om?
– Jag sa att jag hade den
största respekt för det av–
slöjande han har gjort. Tack­­
vare Edward Snowden vet vi
mer om hur våra samtal, sms
och nätsurfande övervakas
av USAs signalspaningsorgan,
NSA.
Edward Snowdon
Photo: Laura Poitras/Praxis films
Vad sa han då?
Hur mår han i Ryssland?
– Han sa att han skulle göra
om det han har gjort. Det tyck­
er jag är stort. Han lämnade ju
ett bekvämt liv med välbetalt
jobb för att nu leva i exil i ett
land han inte har valt. Han har
offrat sin egen bekvämlighet
för att vi ska veta mer om
övervakningssamhället.
– Jag sa också att han var
välkommen till Sverige för att
tala inför riksdagen.
– Och det ville han. Men då
måste USA sluta att betrakta
honom som en spion och
släppa åtalspunkterna mot
honom. Edward Snowden är
en visselblåsare som har slagit
larm mot stora missförhål­
landen.
– Mitt intryck är att han mår
bra. Han driver på för integritet,
mänskliga rättigheter och vill
verka för ett särskilt skydd för
visselblåsare. Han föreläser och
håller kontakt med omvärlden
via nätet.
a!
k
c
e
v
ar
Somm
Välkommen till
Nordkroken vid
Vänern, 20–26 juli.
Vänsterpartiet Älvsborg ordnar
Sommarvecka vid Vänern för alla
medlemmar i Vänsterpartiet.
Bad, spel och umgänge varvas
med politiska diskussioner. Hans
Linde inleder. Vi lär oss även tälja
träfigurer med Snidar-Uffe och
målar akvarell.
Maten lagar vi tillsammans
till självkostnadspris.
Pris: 100 kr vuxen / per natt
(barn halva priset).
Välkommen att anmäla dig redan
nu! Men senast 17 juli
tommy.josefsson@edu.boras.se
Vad tycker du är mest
upprörande i det som
Snowdens avslöjat?
– Hur storskaligt och syste­
matiskt NSAs övervakning är.
Att det handlar om miljontals
personer som avlyssnats, till
och med regeringschefer och
internationella organisationer.
Att NSA har ett långtgående
samarbete med IT-företag
som Google, Facebook och
Microsoft för att kartlägga våra
vanor och att de till och med
hackar sig in sig på privatper­
soners datorer.
Finns det någon svensk
koppling på det här?
– Ja. Svenska FRA har sedan
många år haft ett nära samar­
bete med NSA. FRA har bland
annat försett NSA med infor­
mation från de internetkablar
som FRA avlyssnar. Det fram­
gick i några av de dokument
som Snowden läckt ut.
– Vänsterpartiet anser att
det är oacceptabelt. Vi har lagt
förslag i riksdagen om att riva
upp FRA-lagen och att NSAs
övervakning ska undersökas
av en granskningskommission.
Vänsterdagarna:
NÄTVERKS­FREDAG
den 11 SEPTEMBER
Dagen innan Vänsterdagarna drar igång, på eftermiddagen fredagen den
11 september, kommer flera nätverk inom Vänsterpartiet att ordna interna
möten i Malmö. Det är ett bra tillfälle att träffa partikamrater från andra delar
av landet när man ändå är i Malmö för Vänsterdagarna. Arbetar du eller vill
engagera dig inom någon av de områden där det ordnas nätverksträffar är
det ett fantastiskt tillfälle att träffa andra och nätverka.
Det finns nätverk kring det mesta, från bostäder till internfeminism, miljö­
frågor och 6-timmars arbetsdag. Om hur det är att sitta i kommunens
styrelse och hur man jobbar i en kampanjorganisation. Med flera!
Anmälan till nätverksträffarna görs på vansterdagarna.vansterpartiet.se
Läs mer på vansterdagarna.vansterpartiet.se