Norrland i går, i dag och i morgon Tid Plats Avgift

Transcription

2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
Utskrift av inspelning
1 (21)
Norrland i går, i dag och i morgon
Professor Lars Westin
Tid
Torsdagen den 19 februari 2015, kl 13.00 – 15.00.
Plats
Pingstkyrkan, Lasarettsgatan 11 A, Örnsköldsvik.
Avgift
50 kr.
Åhörare
184, varav 70 m 114 kv.
Föreläsningen inleddes av konsertpianist Rune Andersen som spelade Claire de lune av
Claude Debussy.
I utskriften finns inte de bilder med (PowerPoint) som visades under föreläsningen. Jag
ska prata om Norrland i går, i dag och i framtiden eller i morgon, hur man nu vill se det.
Jag är professor i regional ekonomi vid Umeå universitet, och jag har en
forskningsenhet som heter Cerum (Centrum för Regionalvetenskap). Jag är
nationalekonom i botten men framför allt intresserad av städers, landsbygders och
regioners ekonomi, inte så mycket nationers.
Dessutom har vi ekonomhistoriker, statsvetare, konsthistoriker, etnologer i vår grupp.
Även en del folkhälsofolk också. Vi gör projekt om regioner, städer och landsbygd,
beroende på varifrån vi får tag i pengar. Vi deltar även i internationella forskarnätverk,
och en av dem som jag ägnat en hel del tid åt på senare år den japanska landsbygden. Så
har ni några frågor om den japanska landsbygden så är ni välkomna också! Om ni
tycker att ni kan allt om vardagen.
Det är det som är det trevliga med att vara forskare är att vi deltar i ett globalt nätverk
av forskare och reser runt och träffas och diskuterar vad som händer. Vi är alltså inte en
forskningsenhet för Norrland, många har trott att man har tittat på utvecklingen i norra
Sverige och konstaterat att det här går ju inte bra alltså är det Cerums fel. Men så är det
inte utan vi arbetar just nu med region Skåne om deras utveckling.
Men vi försöker att lära oss av historien, av människor tidigare, vi har med tiden börjat
lära oss en hel del om Norrland också får jag lov att erkänna. Bland annat tack vare
sådana här inbjudningar till att komma ut och prata som vi hemskt gärna gör. En av dom
saker som jag vi har lärt oss är infrastrukturens dubbla ansikten.
(Bild) Det är då utvecklingen i Värmland och Örebro, och det är andelar av Sveriges
befolkning som vi har på axeln och så från 1805 och framåt. Sverige växer så både
Örebro och Värmlands län i dagens terminologi ökar sin befolkning. Men som ni kan se
när Värmlandsbanan invigdes 1871 och när järnvägen Hallsberg - Örebro invigdes så
började Örebro och Värmland att förlora folk i förhållande till resten av Sverige. Det är
det som vi försöker att kommunicera. Hemskt många i Norrland säger att får vi bara en
till väg, asfaltera bara litet mer, bygg bara en järnväg till så kommer det här att gå bra.
Vi säger: Utifrån historiska erfarenheter så är det kanske så, men det kan också gå precis
åt det andra hållet. Och Värmland och Örebro är typiska exempel på det under mitten av
1800-talet, och det är situationen under 1800-talet som är det viktiga. Så det beror litet
Örnsköldsviks SeniorUniversitet
Ordförande: Karin Nordin, 070-251 61 20, karin.m.b.nordin@telia.com
Kassör:
Eva Mörtberg, 0705-114 232, evamortberg@telia.com
Org. nr:
802489-6212
Bankgironr: 560-1125
Hemsida: www.seniorovik.se
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
2 (21)
grand på i vilket sammanhang som infrastrukturen introduceras så att säga, vilken effekt
den får.
För vad hände? När järnvägen kom till Värmland, Örebro så blev det ju mycket enklare
för folk att ta sig därifrån. Det är ju inte bara så att saker kommer när järnvägen
kommer, det blir också lättare att fara. Och vart for folk? Jo, det är ju då emigrationen
till USA började. Så man for till Chicago. Och ni har säkert släktingar som finns i USA
från den här tiden, från 1800 fram till 1925-1930 ungefär. Chicago var ju den stad i
världen, som efter Stockholm, hade näst flest svenskar, den kallades ju för Swedtown.
Det var ju då framför allt killar som arbetade i Chicagos byggsväng, dom första
skyskraporna började ju komma då i Chicago på den tiden.
Och kvinnor, tjejer, vars mödrar med glädje tog dom till järnvägsstationen och skickade
iväg dom för att vara tjej i Sverige 1860, det var inte bra. Att vara piga i Sverige 1860
det var inte bra. I USA sågs man som en människa, och man kunde klara sig som tjej på
ett helt annat sätt. Och dom stack ju. Dom for även till Stockholm. För 1871 byggdes
centralstationen i Stockholm, som ju fortfarande står kvar. Då byggdes även
sammanbindningsbanan mellan det södra järnvägsnätet, som höll på att byggas ut, och
det norra järnvägsnätet som nu var på väg att byggas upp i norra Sverige.
Detta gjorde att alla människor som skulle göra någonting i Sverige, om dom inte for
direkt till Göteborg och till USA, så for dom via Stockholm. Mycket av varor som
skulle skickas runt i Sverige passerade Stockholm, omlastades, så man fick se vad som
hände där ute i världen. Vad det var för produktion som var på gång, nya idéer kom ju
med varor, men tittade på varorna ”jaha ser maskinen ut så här, det kanske vi kan göra
också” och satte idéerna igång.
Och pengar strömmade genom Stockholm. Så räntor från den växande
naturresursindustrin, det här är mitt i industrialiseringen i England, så det var stor
efterfrågan på skog. Och dom vinsterna började komma in i Stockholm, och Stockholm
började bygga upp en kultursektor, sakta men säkert byggde man upp universitet, KTH
kom till 1900, Uppsala universitet fanns ju tidigare, och nya kulturinstitutioner och
sådant etablerades. Ny administration etablerades. Det tredje stället dit man for var ju
Sundsvall. Det var ju efterfrågan på skog norrut som ökade och folk började flytta
norrut. Det kommer vi tillbaks till.
Men vad som hände 1860 då järnvägen byggdes, det var alltså att Stockholm tog
kontrollen över Sverige. Då växte Stockholms befolkning av Sveriges befolkning.
Stockholm var ju en rätt farlig plats 1850 fortfarande, när man flyttade in och dog. Det
var ju dåligt med sanitetsförhållanden. Men då började man få grepp om Sverige. Och
dom tidigare som dominerade Sverige det var ju skåningar, det var ju Göteborg som
hade den stora hamnen och sådant. Men nu började Stockholm ta kontrollen över
Sverige. Stockholms befolkningsandel ökade rätt snabbt. Och människor är makt, så
lyckas man dra till sig människor så får man makt i ett land. Den blåa linjen (bild) är
nuvarande befolkningsandel i Västra Götaland, den var alltså 1749 ungefär 17,3 %. Och
nu 2013 är den ungefär 17,3 %. Det är inte roligt när man är i Göteborg och frågar - har
ni inga ambitioner, ni är ändå Sveriges andra stad? Har ni beslutat någon gång att ni ska
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
3 (21)
vara 17,3 % av Sveriges befolkning?” Det såg ut som ett litet misslyckade 1850 när ni
nästan var 18 %, och så ja, nu ska vi dämpa?
Vi som forskar på sådant här vi tycker ju att titta på städer som går bra, men det
intressantaste är städer och regioner som fullständigt misslyckas. Och Göteborg är ett
exempel på Sveriges andra stad som inte lyckas konkurrera med Stockholm, som inte
förmår att ställa om, som inte förmår att ta sig över 17,3 %.
Det som faktiskt hände var just det när vi tittar på Värmland och Örebro. Det är i vad vi
kallar den ”södra periferin” efter en ekonomihistoriker som heter Dan Bäcklund.
Området från Blekinge över Småland, över det inre av det som är Skaraborg och snett
upp till Örebro och Värmland. Det kallar vi för den ”södra periferin” och Norrland är då
den ”norra periferin” och sedan har vi Stockholm, Malmö och Göteborg. Dom förlorade
hemskt mycket.
Det ser man i den här figuren (bild): Den gröna bilden är den södra periferins andel av
Sveriges befolkning. När järnvägen då kommer 1870 då börjar det gå utför. Då flyttas
folk om från den ”södra periferin”, ingenting händer i Malmö och Göteborg, men över
till Stockholm och över till norra Sverige. Sedan ökade befolkningen i norra Sverige till
ungefär 1940, och det ska vi komma tillbaka till.
Sedan dess har alltså stockholmregionens (stockholmsregionen är allting utom Norrland
som brukar fara till Arlanda flygplats) andel av Sveriges befolkning ökat, och snart
kommer halva Sveriges befolkning att bo i storstockholmsregionen. Så det är vad vi
talar om en riktigt framgångsrik regionalpolitisk satsning. Där en region själv tar
kontroll, tar makt över, en nation och ser till att resurser hamnar i den egna regionen,
bygger någonting som är attraktivt som gör att man drar till sig människor.
Så ny infrastruktur är både förödande för regionen om man inte har attraktiva städer och
landsbygd. Och det är det som vi varnar för hela tiden med pratet om Botniabanan,
Norrbottniabanan som ska välsigna norra Sverige. Det finns en stor risk att sänka
garden, att öppna för andra att komma in om man inte har någonting som är mycket
attraktivt som håller kvar folk och som drar till sig folk. Det är en slutsats.
En annan är att det händer hemskt mycket runt om i världen i dag. Vi pratar om att om
vi ska förstå vad som händer så måste vi titta tillbaka och försöka förstå. (Bild) Det här
är 1900-talets bild av världen, man ser Europa där uppe och det är USA som man ser.
Det är det gamla sättet, då är Sverige, Europa i centrum. Den nya världen ser ut så här:
Då är Sverige och Europa uppe i ett hörn, det som händer är det som händer runt Stilla
Havet, förflyttningen från Europa och Atlanten över till Stilla Havet och USA, där i
mitten det är där folk bor nu, det är där tillväxten är mycket stark. Vi pratar ju om att
världen kommer kanske att bli 11 miljarder, tidigare trodde man att man skulle toppa på
9 miljarder människor, men nu blir det kanske 11 miljarder, för det växer väldigt snabbt
i Afrika, mycket snabbare än man trott. De stora befolkningsmassorna kommer att
finnas i Indonesien, Sydostasien, Vietnam, upp mot Kina och Indien.
I Indien går barnadödligheten ned snabbt, man blir rika, man går igenom samma process
som Sverige gjorde från 1850 till 1900. Och då förflyttas makt över åt det hållet. Men
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
4 (21)
hur hamnar man där då? Ja, det är ju jakten på det attraktiva. (Bild) Det här är ett sätta
att beskriva det, hur människor vandrade ut ur Afrika och sedan har koloniserat världen
på olika sätt. En strömning gick ju direkt till Europa, en annan gick ned mot Australien
och en tredje gick över och kom för 10 000 år sedan till Chile. Sedan är det en
strömning som går tillbaka från Asien in i Europa och blandar upp, vilket gör att en del
av oss ser litet asiatiska ut, en blandning av homo sapiens, neanderthalare och asiater
helt enkelt. Det är därför vi är som vi är.
För 10 000 år sedan så kom dom första människorna till Chile. Då var det vitt här uppe
och det berodde naturligtvis på inlandsisen, det gick inte att bo där. Det var inlandsis i
120 000 år. Ungefär samtidigt för 10 000 år sedan började isen smälta, och då börjar
dom första städerna uppkomma i Mesopotamien, det kallar man för den neolitiska
revolutionen. Fram till dess hade folk vandrat kring, försökt fånga djur och plocka bär
och sådant, men nu började man bosätta sig på ett ställe och försöka få djur att stanna
kvar, förädla djuren och förädla grödor. Det är då den första växtförädlingen sätter
igång: vilka grödor kan växa här? Och vilka växer inte? Då började man också elda, det
kan ju vara så att eldandet var de första bränslefossila utsläppen som gjorde att jorden
blev litet varmare, så började isarna smälta och så kunde vi flytta upp hit.
Det består vår forskning av, och det är vi försöker förstå: Vad var det som gjorde att
folk lämnade Afrika, varför man flyttade till olika ställen, och var kommer man att flytta
i framtiden? Det har att göra med fundamental attraktivitet. Och jag kommer också att
komma in på är om man tittar tillbaks på Norrland. Norrland var ju en mycket attraktiv
region, den kallades för ”framtidslandet” då omkring 1900.
1860 började man förstå att det hade varit is här uppe, det var ingenting som man visste
om tidigare. Då började man förstå att det här hade varit isfyllt, och att det var ett nytt
land som hade trätt upp ur havet. Innan dess trodde man att havet höll på att försvinna,
inte att landet steg, utan att det var havet som for iväg. Så det var ju en mycket
spännande miljö att komma till. Det var mycket förväntningar på norra Sverige.
Inlandsisen försvann alltså, och det är möjligt att det var en första klimateffekt av vad vi
nu gör när vi eldar ytterligare för att få bort den sista isen som är kvar. Men vad vi kan
förvänta oss är naturligtvis att landet fortsätter att resa på sig, och om 2 000 år är det
bara en liten ränna över till Vasa, för den som vill ha en fast förbindelse dit så är det
bara att ta det lugnt.
Men Norrland är mycket sent ute faktiskt, det är mycket som hindrar koloniseringen om
vi tar några steg tillbaka för att fråga oss varför folk hamnade här uppe. På 1500-talet
var det längs kusterna runt Bottenviken som det fanns folk. Dom städer som var
någonting det var ju Stockholm, Gävle och Åbo. Men det var hemskt sent i norra
Sverige. Tittar man på vad som hände så vet vi att ryssarna var ju här rätt mycket, den
här striden med Gothien och kontrollen över Östersund, den har ju sina anor långt bak i
tiden. Ryssarna hävdade ju rätt till mark norr om Bjuröklubb, dom var intresserade av
allt som fanns här uppe. Ni vet att man brände städerna här på 1700-talet, och det sista
kriget med Ryssland på svensk mark var ju 1809 i Umeå, Ratan och vidare till Piteå och
så.
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
5 (21)
Norrlands nuvarande länsgränser är faktiskt från 1810. Man pratar mycket om att länen
är stabila och långsiktiga, men i norra Sverige så har det hänt mycket, och det är först
från 1810 som det har varit konstant, och det är litet drygt 200 år bara. Vi har unionen
med Norge, det var under den tiden som banan från Kiruna till Narvik byggdes.
Unionen upplöstes 1905. Så från 1905 i princip så har Norrland sett ut som det gör, och
så förlorade man Finland 1809.
Det är viktigt att tänka på det, för om man tittar på Bottenviken så var det på den finska
sidan som det hände saker. Jordbruksmarken var mycket bättre på den finska sidan. Det
verkar som om den vetenskapliga, intellektuella, utvecklingen fanns på den finska sidan.
När Bottenviken förlorade Finland till Ryssland så blev det en kraftig förlust för den här
regionen som försenade utvecklingen ordentligt.
Därför är också stadsbildningen i norra Sverige rätt sen, över huvud taget i Sverige så är
stadsbildningen sen. Stockholm, Åbo, Gävle blev ju städer på 1400-talet, det var på
1200-talet som Europas städer bildades. Det tog 200 år innan städer kom till här i
Sverige. Och Gävle var ju en viktig stad som Stockholm konkurrerade litet grand med.
Gävle hade en mycket bra hamn, och det var mycket viktigt.
Under 1600-talet kom så städerna till, när man började inse att här finns det mycket
tillgångar, här måste vi ta kontroll för att hålla ryssarna borta. Då kom först Hudiksvall,
Härnösand och sedan Sundsvall, Luleå, Umeå och Vasa på den finska sidan av Sverige.
Och så kungar som Karl XII som förstörde allting, men man lyckades ändå ta tag i
Jämtland och skapade så staden Östersund för att hålla kontroll på Jämtland så att det
skulle bli svenskt och inte norskt.
Från 1800-talet när vågen av inflyttning kom, bildades städer som Haparanda,
Skellefteå, Örnsköldsvik, Sollefteå, Boden, Bollnäs, Kramfors, Kiruna. Det var just när
naturresursnäringarna började växa som dom städerna kom till. De städer som nu är
starka dom är 1600-talsstäder. Dom städer i Norrland som är litet större, vi kan inte
prata om stora städer i Norrland, men dom som är litet större, dom grundades på 1600talet. Så det är inte så lätt att bara starta en stad och försöka konkurrera ut dom här
städerna som är litet äldre.
Vad som händer är att befolkningen ökade jättesnabbt i norra Sverige. Det är kopplat till
utbyggnaden av järnvägen. Här har vi då ett exempel på att det finns någonting som är
attraktivt, det var ju naturresurserna: skogen, mineralerna och sådant, då kommer folk
upp också, då tillvaratar man det. Här bidrog järnvägen till en utveckling. (Bild) Den
oranga linjen är Västernorrlands län. Det började med Västernorrland, sedan blev det
Västerbotten och Jämtland och Norrbotten. Jämtland stagnerade redan 1920.
Först när Bolidenfälten började brukas blev Skellefteå stad. Det var Piteå, Umeå och
Härnösand som vad bildningsstäder, administrativa städer. Umeå och Härnösand var
länsresidensstäder också för att hålla kontroll på landet. Mycket senare kom tillväxten
av städerna i Norrbotten. Så det förflyttades uppåt hela tiden.
Jämtland stagnerade som sagt tidigt och Västernorrland stagnerar från 1950 ungefär.
Det är det som vi brukar prata om när vi är i det här länet, även om ni är liksom på båda
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
6 (21)
sidor på något sätt. Västernorrland har ju förlorat folk konstant utom de två, tre senaste
åren sedan 1950. Befolkningen har minskat med 50 000 invånare i Västernorrland. Och
det är det som är så svårt att diskutera när man är i Härnösand och Sundsvall: Vad beror
det här på egentligen? Har ni någon idé om vad det kan bero på att ni har förlorat 50 000
människor? = Knäpptyst. Det är någonting man måste förstå. Man måste förstå sin egen
historia. Vad beror det här på? För att kunna åtgärda det som kan vara problem.
Vad som hände mer var att Norrbotten stagnerade medan Västerbotten växte och
fortsatte att växa. Det går nedåt men upp litet grand. Och det har ju helt att göra med
Umeås utveckling, som är en liten stad i början. Umeå utvecklas på ett helt annat sätt än
andra ställen i Sverige.
Där i slutet av 1800 och början av 1900 så var det naturresurser som var ”grejen” helt
enkelt. Det behövdes hur mycket folk som helst för att ta hand om naturresurserna.
Efterfrågan i England till exempel efter skog var gigantisk och senare efter malm från
Kiruna blev ju också gigantisk. Men tekniken var ju otroligt, som vi säger
humankapitalintensiv, alltså det behövdes mycket människor, och transporterna gjordes
ju med hästar och flottning och sådant. Allt gick ju mycket långsamt.
Här breder ju Norrland ut sig, det är Vilhelmina och Storuman som kom till kring 1900,
det är kyrkstäder med samisk befolkning, litet svensk befolkning, men det är först då
1910 som de här samhällena i inlandet började växa snabbt. Då stannade en del av
Norrlands städer faktiskt, för folk flyttade så långt ut i glesbygden som möjligt, för man
måste bo mitt i naturresursen. Det är som Kiruna till exempel, den byggs på
malmkroppen. För det var så dåliga kommunikationer, man måste ha husen så nära
malmen så att man kunde gå eller åka den lilla pendelbussen som gick fram och tillbaka.
Det är därför som man måste flytta Kiruna nu. För att den ligger helt på malmkroppen.
Det är utspridda arbetsintensiva Norrland mötte då den här grejen: motorsågen, efter
andra världskriget. Andra världskriget innebar ju att motorer byggdes. Krig är ju
dessvärre, tragiskt, bra för att utveckla motorer och transportsystem. Krig ger ju
fantastiska möjligheter till detta. För man ska transportera trupper, och man ska fixa och
greja, så det är det som händer. Folk har ju ägnat hur mycket medel som helst för att
förändra transportsystemen. Då kunde man få mindre motorer och dom första
motorsågarna började dyka upp.
Dom första var ju tvåmansmotorsågar men rätt snabbt så började motorsågen se ut som
den gör i dag faktiskt. Dom dök ju upp på 1950-talet. Det innebar att det här
arbetsintensiva, glesa Norrland mötte motorsågen, och det blev ju som vi vet en
massaker. För problemet var ju att Norrland inte ville ställa om sig. Det fanns ju folk
som levde på och politiker som gynnades av att folk bodde som dom bodde, och därför
ville man inte förändra det mönstret. Det är det som har hänt hela tiden. Den här oviljan
att förändra Norrland. Någonting som förändrades hela tiden från 1800 till 1950 slutade
att förändras. Det är ju jättefarligt i en värld som förändras så väldigt mycket.
Sedan kom ju skogsskördarna. Från 1950 och framåt sker ju en produktivitetsutveckling
till följd av motorsågen. Sedan kom skogsarbetarstrejken 1975. Skogsarbetarna fick
nästan igenom alla sina krav, för att man visste att uppe i Vindeln höll man på med dom
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
7 (21)
nya skogsmaskinerna, det visste skogsnäringen. Efter strejken gick produktiviteten ned,
men sedan kom ju skördarna och skotarna och då drog det iväg. När vi presenterade ett
material för Hans Eliasson en gång så sa han att ”jag brukar ha en overheadbild och så
vänder jag bara på den för att visa hur mycket folk vi behöver”. Nu vet vi ju att det när
några tjejer och killar som sitter och kör dom här maskinerna nästan dygnet runt ute i
skogen. Har man en motorsåg så är det därför att man är konstnär eller håller på med att
fälla något träd här och där på tomten.
Vad som hände samtidigt var ju att tvättmaskinen kom. Den hade uppfunnits 1871 av en
kvinna från USA, men det var ju hushållsarbete som det var inte så viktigt att sprida.
Men den uppfinningen tog sig hit och började komma in i hemmen i Sverige efter andra
världskriget. Jag är uppvuxen med en pappa som höll på att elektrifiera Västerbottens
inland, och vi bodde i Grönfjäll, Dikanäs på loven och så, och jag har sett dom här
kvinnorna som tvättade kläder och lakan och sånt i fjällbäckarna, helt otroligt alltså när
man tänker tillbaka. Jag träffade en av kvinnorna i Vilhelmina när hon var äldre och
frågade om hon ville tillbaka till Grönfjäll, - aldrig, sa hon. Det var så slitsamt. Så dom
kvinnorna tog sina döttrar till järnvägsstationen också och sa ”far ni iväg, det kan finnas
något annat liv, och finns inte det så finns ju det här alltid kvar.”
Dessutom kom då konservburken! Så det underlättade ju mycket för då kunde en gubbe
klara sig flera dagar utan att kvinnan skötte allting. Då vann han tid, och då kunde han
resa på sig och fundera över vad han skulle göra av sitt liv. Och många for till
Stockholm, det är det vi ser, kvinnorna lämnade dom. Det här pratet om att kvinnor
lämnar inlandet, det började alltså kring kriget. Männen förstod inte varför kvinnorna
inte trivdes. Här har dom ju alla möjligheter att tvätta i bäckarna!
Samtidigt hände det att kommunikationerna blev bättre som jag sa efter kriget: vägarna
blev bättre, Sverige är rikt, man kan bygga väldigt mycket och bilarna blev bättre och
lastbilarna kom. Då trodde många att om man hade bättre kommunikationer så kommer
man att sprida ut sig, och det vi vet är ju att så är det inte. Det blir tätare boende helt
enkelt. Folk flyttar ihop. Det var det som hände efter kriget.
Tittar man på utvecklingen av bilar så är den jättesnabb. Lycksele var ett av ställena där
det såldes bilar som bara den, för dom behövdes ju. Sverige ställde om väldigt snabbt
till ett bilsamhälle. Det gick från 1950 till 1970 så hade hela Sverige ställt om från att
man åkte kollektivt tidigare så började man åka med bilar. Det slår ju stenhårt mot
många städer. Det är många städer som fortfarande är förstörda av det här att man
behövde bredda vägar, man togs bort stadsmiljöerna, man gjorde stora förbifarter,
rondeller och sådant där. Det finns ju hemska exempel. Umeå växte snabbt på 1960talet och planerna för Umeå centrum var: där kyrkan är, där Tegsbron kommer och där
vid järnvägen skulle vara fyrfältsplan som man har ute vid E-4:an. Man trodde att det
skulle vara så otroligt mycket bilar i Umeå. Men man fick ju dämpa sig när man såg att
de där studenterna dom går ju eller cyklar ju.
Så motorsågens och bilens budskap till Norrland 1950 var ju att ni måste bygga starkare
städer. Folk höll på att flytta in till städerna, och många for till Stockholm. Det var det
som hände; alla måste söderut på 60-talet, och det var då Västernorrland började förlora
folk. Det var bara i Stockholm som nya näringar fanns, det var där servicen, tjänsterna,
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
8 (21)
utbildningen, kulturen fanns på den tiden. Så ni måste bygga starkare städer. Det
påverkade även landsbygden för med bilen så kunde man komma ut till landsbygden
utanför städerna. Om Solna säger man ”djur, caféer och butiker i Solna”. Det är ju så
hemskt nära. Det vet ni ju att utanför Örnsköldsvik, utanför Umeå, det är så väldigt lätt
att komma till ren landsbygd. Men behöver inte åka 30 mil i inlandet för att uppleva
landsbygdsliv. Det finns här runt hörnet bara, fem, sex mil så kan man vara alldeles
ensam.
Det var det som hände att glesbygden började växa där städerna stagnerade. Glesbygd
finns där städer inte finns. Det är ju så det är. Om man då som i norra Sverige inte tog
det här steget 1950 och började utveckla städer, och började locka till sig människor,
utan var fast i att man skulle hålla på med naturresurser, det är naturresurserna som är
det viktiga, det är skogen, vattenkraften, malmen, inte människor, inte stadsmiljöer, inte
tjänstenäringar, utan det är export av timmer som är grejen. Då kan det gå riktigt åt
norrut, titta på Västernorrland så ni ett bra exempel på det.
För det är så att dom nya småorterna dom föds där städer trivs. Dom dyker upp utanför
städer som växer. Småorter växer till tätorter, småorter är sådana orter som har mindre
än 50 människor, mellan 50 och 200 och i tätorter har man mer än 200, och det finns ju
massor av dom. Dom växer (bild) när det är blåa prickar runt kusten, Stockholm,
Göteborg, Malmö och så en del uppe i fjällen, Hemavan och så vidare. Men däremellan
där det inte finns några städer, där tenderar dom att försvinna. Där minskar
befolkningen.
Har man inte en stark stad i sin närhet är det väldigt svårt att få bra
landsbygdsutveckling. Det kan man se om man tittar på Västerbottens mindre
kommuner, så vet vi alla att befolkningen halveras i dom här kommunerna som var så
glesa och var så beroende av skogen. Då när motorsågen och bilen kom fick dom
jätteproblem. Dom fick mycket problem därför att Umeå, Skellefteå och Örnsköldsvik
är så otroligt små städer. Så dom orkar inte dra till sig alla, och dom pressar definitivt
inte ut folk till inlandet.
Dom som går hyfsat bra är faktiskt i till exempel Västerbotten; Vännäs, Lycksele,
Robertsfors och Bjurholm om man ser från 1990. Det är alltså kommunerna runt Umeå
som växer hela tiden. Där klarar sig landsbygdskommunerna också. Medan dom som
har stora problem det är Åsele, Dorotea, Sorsele långt upp i slutet av Vindelälven och i
det här fallet Malå. Men ibland går det bra för Malå, ibland går det dåligt. Men vad
kännetecknar Åsele och Dorotea då? Dom ligger längs Ångermanälven, dom tillhör
egentligen Sundsvalls - Härnösands inflyttningsområden.
Tittar man på Jämtland så ser man samma sak. Åre, Krokom, Östersund växer medan
Bräcke, Ragunda och Strömsund går dåligt. Och vad kännetecknar dom då? Dom ligger
längs Ångermanälven. Tittar man över huvud taget på nedre Ångermanälvens
kommuner så tenderar dom att gå dåligt, och här kommer Örnsköldsvik också in.
Örnsköldsviks andel av Sveriges befolkning från 1950 – det ser inte bra ut. Så har vi
dom vi känner till som Kramfors och Sollefteå som går ”rakt ned”. Men i princip
förlorar alla, och det har att göra med att Västernorrland förlorar folk, och det måste
innebära att kommunerna i Västernorrland förlorar folk. De här kommunerna ligger
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
9 (21)
längs Ångermanälven, och därför brukar jag kalla den för ”zonen”. Det verkar vara
otroligt svårt att få någonting att växa. Varför har alla kommuner, som ligger längs
Ångermanälven, så svårt? Ända upp till Åsele och Vilhelmina till och med. I det här
området mellan Östersund och Umeå och Sundsvall. Det finns ju Resele som man alltid
håller fram som orten där det händer något. Men Resele är ju väldigt liten. Men ska man
peka på någonting positivt så är det Resele.
Jag menar då att är en konsekvens av att Västernorrland har gått så dåligt. Har man inte
städer i kusten som växer så drabbar det inlandet jättehårt. Medan dom
inlandskommuner som ligger längs älvar, där man har en växande stad vid kusten, dom
klarar sig mycket bättre. Det är därför det är så viktigt för inlandet att se till så att
städerna vid kusten växer. Så Norrland behöver växande städer för dess landsbygds
skull. Storuman förstår ju det, Hemavan, dom lever ju på folk från Umeåregionen. Det
har aldrig varit så höga fastighetsvärden i svenska fjällen som det är nu. Det är norrmän
och det är folk från kusten. Och växer inte kuststäderna då blir det inget tryck på
skidorterna heller.
Ser man vidare på kommunerna i Västernorrland och Åsele till exempel, som ligger
längs Ångermanälven och Indalsälven, så ser man att Sundsvall lyckades ju, trots att
Västernorrland går tillbaka, att få andelen av Sveriges befolkning att växa ända till
1980. Men då ger liksom även Sundsvall upp, men fram till dess lyckades Sundsvall dra
till sig folk, även om Västernorrland i stort minskar. Men sedan orkar inte Sundsvall
med heller. Och det är besvärligt för ett län som har en huvudort, en väldigt stor ort,
som inte växer. Härnösand har ju också ”dippat” hela tiden.
Så tittar man på Västernorrlands andel av Sveriges befolkning så ser det ut som en höga
kustenprofil. Den ökar fram till 1900 ungefär, och då fortsätter koloniseringen norrut.
Då passerar man Sundsvall och då börjar Sundsvalls andel av Sveriges befolkning att
vara konstant, och sedan någon gång kring 1940 börjar det gå utför. Sedan har det bara
gått utför, både i andelar och i absoluta tal. Då menar jag att mycket av de här
problemen är att man har litat så mycket på SCA och skogsindustrin i Västernorrland.
Man har trott så mycket på att skogen ska rädda, och därför har man inte utvecklat dom
attraktiva livsmiljöerna. Man har inte jobbat stenhårt med att få Sundsvall att bli
attraktivt. Man har inte jobbat stenhårt med att utveckla Härnösand till exempel.
Örnsköldsvik är ju ett exempel på hur man försöker ändra sig, måste jag säga. Det är
stor skillnad att föreläsa i Örnsköldsvik och att föreläsa i Sundsvall. Här finns och har
funnits en vilja att försöka göra någonting. Det är en mycket besvärlig uppgift att vända
på en sådan här utveckling. Men det är stor skillnad på sidorna av Skuleskogen.
(Bild) Ser man de norrländska städerna: Den gula linjen är Umeå som är en liten
kommun. Och det var ju protester i Umeå också, 1880 man ville förnya staden. Det var
en trästad, och folk var naturligtvis emot. Folk är alltid emot i Umeå. Som tur är brann
staden ned, så då kunde man göra en ny rutnätsplan och fixa till och förnya staden. Så
har man jobbat med det, och nu händer det ännu mer och folk är emot. Det är ju en del
av staden så att säga. Men Umeå är en liten stad, och samma dag som Umeå brann så
brann ju Sundsvall, 1888. Och då ungefär började Sundsvall stagnera, så den brand som
drabbade Sundsvall gjorde i praktiken, inte branden i och för sig, men något gjorde att
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
10 (21)
”glöden” liksom slutade i Sundsvall. Men i Umeå, men det är litet märkligt, växte
staden när universitetet kom dit. Så när man hade att välja mellan Härnösand och
Sundsvall, så var det en stad som växte och en annan stad som heter Härnösand som
hade börjat stagnera från 1930. Då hade Umeå passerat. Umeå och Härnösand var
ungefär lika stora 1900, och var mycket mindre än Sundsvall, mycket mindre än
Örnsköldsviks stora centrum, mindre än Skellefteå. Det var ju städer det, medan Umeå
var en liten skoladministrativ och sjukhusplats bara, men som hela tiden växte. Det är
rätt intressant att försöka förstå.
Min pappa jobbade ju som elektriker på 1930-talet innan han började vid Vattenfall.
Och han sa att det var ett helsike i Umeå för det var så dåligt med jobb och sådant.
Skulle man ha jobb skulle man vara ute i Holmsund och jobba i stuveriet eller liknande.
Man byggde Folkets Hus gratis i Umeå. Det var en regementsstad. Städer som har
regementen är ”farliga”, dom är alltid utsatta. Karlskrona är en regementsstad, och
sedan militären flyttade därifrån, har det bara gått utför där också.
Det måste ha funnits något i Umeå. Umeå musiksällskap bildades 1860. Dom här
upptäcktsresandena som besökte norra Sverige, som jag pratat om tidigare, som
fransmän, engelsmän som tyckte att det här var ju ett helt fantastiskt land som höll på att
komma upp ur havet och isen hade försvunnit. En del av dom beskriver Umeå som
hemskt trist, dom fattade inte vad som skulle göra där, men en del beskriver Umeå som
”intressant” för folk spelade piano. Så det här med att vara kulturhuvudstad, det är
möjligt att rötterna fanns redan på den tiden. Att det var en litet annorlunda stad, och
som var litet mixad, inte en ren militärstad, utan en blandning av militär och offentlig
sektor. När den offentliga sektorn växte och man fick ännu mer pengar till det och man
hade Skoglund och sådana här personer som drog till sig utbildning.
Vi har ju historien om Skellefteå: Umeå fick universitetet, som ju var de filosofiska
fakulteterna och då tyckte resten av Norrland och även Stockholm att nu är det ”bara för
mycket”. Och så skulle man ha en teknisk högskola i norra Sverige, den kunde man inte
lägga i den där staden Umeå där det inte finns några industrier nästan, utan den måste
ligga i en industristad. Så då frågade man Skellefteå, som ju var den stora
industristaden, Skellefteå var ju nästan lika stort som Sundsvall. ”Ni är den stora
industristaden – kan vi lägga en teknisk högskola här där vi kan forska om den nya
industrin?” – ”Njet” sa man i Skellefteå. ”Vi vill inte ha några jävla professorer, vi vill
ha industrijobb”. Och då gick man bara vidare upp till Luleå – ”skulle ni kunna…?”
”Javisst det kan vi göra!”
Den skiss som skellefteåborna hade gjort, jag har pratat med dom som ville ha ett
tekniskt universitet, den gavs bara vidare till Luleå. Och luleåborna tog det men det var
ju trist att ingenting skulle vara i Skellefteå, så då blev det den trätekniska utbildningen
som man lade i Skellefteå.
När man tittar på städer som växer som är en viktig del att det kommer in människor
och försvinner människor. Dom kommer in och lämnar något ifrån sig, en del stannar
kvar och gör litet saker men far vidare, men dom kanske lämnar något märke efter sig.
Och Umeå har ju som militärstad gjort intryck. Det var just officershustrurna som hade
kontakter med Stockholm fortfarande, och reste mycket och umgicks vid sidan om
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
11 (21)
”gubbarna” som var i fält, skapade och var med och byggde upp Minervaföreningen och
sådant. I Umeå fanns det många nykterhetsföreningar, frireligiösa föreningar och
politiska föreningar som utbytte information. Man hade gemensamma möten bland
annat. Mycket diskussioner. Landshövdingen satt ju i fängelse. ”Umeåkäbblet” pratades
det om på 30-talet, det bråkades hela tiden om allting. Det har ju gått vidare med det här
”röda” universitetet och militanta veganer som brände ned McDonalds nästan men det
var Scan som brändes ned och liknande. Hela tiden det här bråket som har funnits. Det
kan ju liv åt en stad.
Nu har jag avklarat litet grand historien. Nu har vi Norrland där Norrland är. Så vill man
då få till stånd regional utveckling, stads- och landsbygdsutveckling. Vad ska man då
titta på? Det budskap som jag har är att ni måste bli förmögna, ni måste blir rika. Vill ni
inte bli rika, säg till för då får ni nog flytta. Att använda alla dessa tillgångar som finns i
regionen och att försöka förmera dom till framtiden, det är det som är utveckling. Vilka
är då de tillgångar man har? Ja, det är människor. Kunniga och friska människor det är
det viktigaste som en region kan ha idag. En gång i tiden var naturresurser mycket
viktiga, men i dag så är det människor som är helt avgörande. Det är en jätteviktig
tillgång. Bättre kunnig och frisk än okunnig och sjuk! Det är grundläggande. Håll er
friska – lär er!
Sedan är det sociala och kulturella kapitalet, och det är hur man umgås, att vi kan sitta
så här och prata och vänta på att vi får ställa vår fråga, att jag håller tyst och lyssnar och
försöker svara. Det är inte så ”avancerat”. Om man tittar runt om i världen så skulle man
på många ställen, om någon hade en annan åsikt, skjuta personen. Då förstör man
humankapital.
En viktig del om man ska skapa regional utveckling, är att få unga killar att inte döda
unga killar. Kan man hålla ned dom, sysselsätta dom med annat, skogsskötsel eller vad
som helst från det dom är 16 tills dom blir 30 någonting. Då börjar dom att lugna ned
sig. Men titta runt om i världen, dom här killarna som hela tiden ska döda andra killar,
det är ett jätteproblem. Det är mycket värt att investera i att hålla killar igång.
Det andra är att se till att unga tjejer inte försvinner i att skära sig själva och sådant där i
ångest över allt dom känner att dom måste göra. Att jobba med regionens, stadens och
landsbygdens ungdomar. Att se till att alla kommer med, alla kommer in. Det är en
sådan viktig tillgång. Det är vad vi kallar det sociala och kulturella kapitalet. Att ha en
berättelse: ”det kommer att gå bra för dig, det här ska vi fixa”. Och vi fattar beslut
genom att alla får prata och så röstar vi och du blir nedröstad år, efter år, efter år, men
okey någon gång kanske du får rätt.
Det är därför dom här små skandinaviska länderna kommer så otroligt högt upp i
internationella rankingar över bra livsmiljöer. För det senaste kriget var för Sveriges del
1809, sedan var det Norge och Finland, där Finland speciellt har drabbats väldigt
mycket av kring. Men dom har haft stöd av övriga Skandinavien. Trots att området är så
litet så gällde det att skapa dom här rutinerna: skolor från 1800 och sådant, ordning och
reda och hela tiden se till så att folk är med. Det är en fantastisk tillgång.
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
12 (21)
Artefakterna; d.v.s. byggnader av den här typen, maskiner som man jobbar med,
infrastruktur som byggs, dom offentliga miljöerna, hur ser det ut i staden, var samlas
man, hur ser torgen ut, är det någonting man vill vara i, eller någonting man inte vill
vara i. Det är sådana här reala värden som vi är vana att titta på. Och så
naturtillgångarna naturligtvis; skogar, mineraler, myrar och naturmiljöer.
Hållbar utveckling är att få dom här tillgångarna, som ger förmögenheter, att växa, att
förmera sig. Om ni har drivit ett företag så vet ni att det här är en regions balansräkning,
d.v.s. tillgångar och skulder. När man pratar om BNP, BRP (bruttoregionprodukt) är
frågan om resultaträkningar. Mycket fokus har varit på BNP och BRP medan mindre
kraft har lagts på tillgångarna. Dom klassiska ekonomerna som Adam Smith skriver i en
bok om ”nationernas tillgångar/förmögenheter”. Sedan kommer Keynes och då pratas
det mycket om man ska minska konjunktursvängningar och liknande, och då blir den
årliga BNP en intressant indikator som man ska försöka stabilisera.
Nu är man på väg tillbaka, och vi som håller på regional ekonomi har ju alltid varit på
den här sidan, men det viktiga är att titta på vad regionerna har för resurser helt enkelt.
Och är det så att en region inte lyckas föra tillbaka människor till exempel, ha kvar dom
i regionen, då försvinner en viktig tillgång. Om man hela tiden utbildar människor och
dom finner inte miljön intressant, men erbjuder inte det som är intressant. Då försvinner
en viktig tillgång hela tiden.
Regional utveckling består mycket i att få igång positiva återkopplingsspiraler. D.v.s.
man får ökade inkomster, mer människor, mer idéer, nya idéer, idéer som bryts med
varandra, våldsamma diskussioner om vad man ska göra, men ingen som dödar utan
man bara diskuterar. Många människor dras till sådana miljöer, då får man inflyttning,
då får man ökad mångfald, det blir ännu fler olika idéer, olika människor och olika
intryck som kommer, och så blir det fler företag, om man får starta företag, det finns
regioner som förbjuder att man startar företag, det är inte bra kan jag säga. Och så blir
det ökade inkomster och så får man igång den här spiralen. En del sticker till Thailand
förstås men förhoppningsvis tar dom med sig någon thailändare eller thailändska
tillbaka, och man kan bjuda folk från resten av världen till staden.
Regioner som är intressanta, som utvecklas, dom är bra besöksregioner. Dom har
någonting att erbjuda till både dom egna medborgarna och till andra. För att ha besökare
i staden det är ett annat sätt att ge nya idéer, att ge inkomster. Det kan jag lovar er, är
man ute och pratar med kommunledningar där det har börjat gå åt andra hållet, där man
ser att folk flyttar ut, inkomsterna blir färre, det blir samma idéer som pratas, samma
saker som ältas liksom ”det var bättre förr” och ”nu är det stora förändringar” och ”alla
sticker och vi får ingenting kvar” och liknande, ”det är väl ingen idé att starta något
företag”, ”fastighetsvärdena sjunker sakta men säkert”, ”varför ska jag måla på huset för
det är ju ingen som ser det här”. Dom kommunerna har problem!
Det gäller hela tiden att vara rädd för det, att hela tiden se till så att man får det att gå åt
andra hållet istället. Skellefteå skulle bygga en bro, det hade inte hänt så mycket i
Skellefteå på många år i centrum. Dom var inte vana med en sådan kraftig förändring.
Skellefteå är ju också en utspridd kommun och den där bron skulle hamna i centrala
Skellefteå, så alla som bodde utanför i Jörn eller liknande dom röstade ju ”nej” bara
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
13 (21)
liksom matematiskt. Då blir det jättesvårt att få igång någonting när man inte är van att
det ständigt händer saker. Är vi vana, jamen okej, där byggs ett hus, det blir hyfsat bra,
och där kanske byggs ett annat, ja men det blir väl bra. När det hela tiden händer saker
så blir man inte så rädd för förändring.
Vi skulle nu vilja veta hur det här ser ut, men det är SCB inte så bra på. Vi har ingen bra
statistik över hur tillgångarna i Sverige ser ut och speciellt inte på regional nivå. Det har
gjorts en del försök, och (bild) det här är ett sådant arbete om ni känner till ekonomen
Piketty, som började titta på det här med tillgångar och hur tillgångar förändras mellan
olika grupper i samhället. Det är ett sätt att försöka, det är taffligt och säkert inte rätt
men jag tror det ger litet grand om hur det ser ut. Världsbanken har tittat på olika länder:
hur ser dom här tillgångarna möjligtvis ut? Världens alla tillgångar, var finns dom och
vilket värde har dom?
Här har man ännu inte lärt sig att värdera ekosystem, det finns inte med här. Det måste
komma med och det kommer att påverka naturligtvis. Ekosystemen är jätteviktiga. Men
värdet av naturkapitalet per invånare skulle alltså vara 71 000. Värdet av fastigheter och
maskiner skulle vara en halv miljon per invånare i Sverige. Värdet av Sverige skulle
vara 4,6 miljoner per invånare. Om man ser Sverige som en fastighet eller ett företag,
och skall sälja det till någon.
Vi lägger ut Sverige på Blocket, då skulle det kunna vara värt 4,6 miljoner x 9 miljoner
= det totala värdet av Sverige på marknaden. Då är alltså inte ekosystemtjänsterna med.
Den stora delen av värdet är det här sociala och kulturella kapitalet. Hälsan, kunskap
och hur vi fattar beslut. Hur vi rör oss, vilka berättelser vi berättar för våra barn och
barnbarn om utveckling, hur framtiden ser ut, om det går åt helvete i alla situationer
eller om det finns någon möjlighet att se någon ljusning.
Värderar man Sverige så är det som ett konsultföretag. Då vet man att det är konsulterna
som är viktiga. Köper man ett konsultföretag och så sticker alla konsulterna, då står man
ju där med litet artefakter litet parker kanske. Det var ju alla konsulterna som skapade
värdet. Så det är människorna som är värdefulla. Skulle vi sälja Sverige på Blocket då
och danskarna tycker att det ser bra ut och vill köpa, då skulle vi få 4,6 miljoner per
invånare i Sverige. Är man då fyra i ett hushåll är det nästan 20 miljoner. För 20
miljoner kan man köpa sig ett bra hus i Toscana, och så drar man. Men då har danskarna
köpt bara Sverige och så drar alla svenskar, då blir det skog och litet tomma hus kvar.
Så var försiktig där, speciellt om ni ska köpa, vänner!
Det stora värdet i dag i tillgångarna det är människorna i Sverige. Så har det inte alltid
varit. Man har försökt uppskatta naturtillgångarnas värde. Det är bara om man
marknadsför naturtillgångarna, deras andel av det totala värdet i Sverige. Det var alltså
30 % 1800. Vad som händer då är att man fäller skogen och man tar upp mineralerna
och man använder dom för att utbilda unga. Man skapar skolor, man startar sjukhus.
Man ser till så att ungdomarna lär sig någonting, man lär dom att umgås, man har
studiecirklar, man ordnar kurser och man går i kyrkan och försöker förstå hur världen
fungerar. Man börjar läsa, man får tidningar, böcker från hela världen och börjar förstå
världen och hur den fungerar. Då investerar man i människor, och naturresursernas
andel av det svenska värdet sjunker och sjunker under 10 %. Och nu är då
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
14 (21)
naturresursernas andel värdemässigt i Sverige under 2 % med den här beräkningen. Då
har vi inte tagit med alla ekosystem och sådant, det kan ju höja värdet på landet. Men
ändå, det är så utveckling går till. Man använder dom naturresurser man har, man
investerar i människor, i skolor, man bygger hus, sjukhus och annat, fastigheter som
håller och som inte rasar och så, år efter år efter år. Då skapar man regional utveckling.
Gör man det här attraktivt och är trevlig med folk och tycker det är kul med människor,
då kommer det att komma människor till den ort man är på, om man har tur. Dom andra
kan vara roligare och då sticker folk! Så det är människor som hela tiden är det viktiga.
För Norrland är ju det här en jättestor omställning, som vi såg och som Västernorrland
inte klarade av. Fram till 1950 så var naturresurserna jätteviktiga här uppe, det var det i
hela Sverige, men för Norrland kom det här senare då var naturresurserna den stora
tillgången. Att bo ensam ute i skogen med sin häst, det var grejen. Och så kom det
någon och sa att man skulle bygga städer. Vi måste bygga städer för att era ungdomar
ska vara kvar i Norrland, - nä, det ska inte byggas några städer här, vi ska fortsätta med
skogen!
För skog finns det i Sverige. Det dominerande i Sverige är skog. (Bild) Ni ser det
kanske inte här, men det är skog, skog, skog. 69 % av Sveriges mark är skog. Även om
den inte är värdefull. Det värdefulla är människorna och vad dom bor på, om vi räknar
in golfbanor, så är det ungefär 3 % av marken i Sverige som är bebyggd. Det är där hus,
vägar och golfbanor finns och skidliftarna. 3 %, resten är skog och myrar och berg i
dagen och jordbruksmark och sådant.
Så man behöver inte vara rädd om det skulle några från Syrien eller Thailand eller
liknande, att det skulle bli trångt! Dom har med sig idéer, humankapital. Som det hände
på slutet av 1800-talet; det kom folk från främmande ställen som Värmland till exempel
upp hit och betedde sig jättemärkligt. Och det fick man ta.
Men hur har då svenskarna organiserat sig på de där 3 %? Jo, man har byggt
stadssystem. Det är det vi tycker är intressant. (Bild) 1749 är den nedre raden och den
första punkten till vänster är den största staden i Sverige och det är Stockholm. Sedan
kommer den näst största och den tredje största Karlskrona och så vidare. Så det är en
rangordning av städer efter storlek. Så ökade Sveriges befolkning, då ökade den största
staden, men inte bara den utan det föds barn och det flyttas om, så att alla städer växte,
nästan i alla fall.
1880 växte det mycket, då ökade befolkningen i Sverige, 1930 hade den ökat också och
1980 och så vidare. Och det är rätt stabilt och det kallar vi för Zipfs lag. Vi måste
förhålla oss till Zipfs lag. Svenskar runt om i världen är lika ”galna” dom tenderar att
organisera sig så att man har en stor stad, och så bor hälften så mycket folk i den andra
staden och i den tredje staden bor en tredjedel så mycket folk och i den fjärde staden bor
en fjärdedel så mycket. Av någon anledning är det så. Det förstår vi inte varför det är så.
Det är inte så att alla bor i en stad. Tanken att ”hela landet ska leva”, att vi ska sprida ut
oss i samhällen med 1 000 i varje kanske. Då skulle det här vara en alldeles rak linje.
Eller 200 har en del föreslagit också, alltså riktigt små samhällen. Det är möjligt att det
blir så, det vågar jag inte säga, men det har inte varit så på bra länge, sedan den
neolitiska revolutionen 7 000 år före Kristus.
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
15 (21)
Vad som ändå händer är ju att städer behåller inte sina positioner. Utan Karlskrona är
den tredje största staden, och som jag sa så fyller man den med militärer och sedan går
det bara utför. Dom bara glider ner i stadssystemshierarkin. Andra städer växer snabbare
än den staden, den stagnerar och glider ner så nu är Karlskrona långt ned i
stadssystemet. Medan städer som var på väg upp i slutet av 1800-talet, det var städer
som Västerås, industristäder, ASEA och sånt. Dom nya ingenjörsstäderna, dom är på
väg upp under 1800 fram till 1900 -1950.
Vilka städer är på väg upp nu då? Jo, det är humankapitalstäderna, universitetsstäderna.
Nu är dom på väg upp, Uppsala, Umeå, Växjö, Jönköping, Lund har nog nått maximum,
där går det inte att få in mer folk. Men då växer Malmö istället och Stockholm som ju
massor av universitet. Malmö och Köpenhamn har ju många universitet. Så de städer
som är bra på att ta till sig den tillgång som är viktig i det århundradet, dom städerna
växer. De städer som har vuxit med en tillgång, till exempel Sundsvall, som har vuxit
med hjälp av skogen och naturresurser men inte kan ta steget, utan blir kvar där, som
inte tar steget över till humankapitalet, till människorna.
Sundsvall får ju bygga Mittuniversitetet, det är en jättefin byggnad, av känd arkitekt,
ligger väldigt bra i gamla Sundsvall i Åkroken. Vad signalerar man då? Man har
Sveriges mest fantastiska bay, som Barcelona ungefär. Den har man fyllt med hamnar
och lagerlokaler, plåtskjul och senast ett casino och sådant där och stora industrier. Man
har verkligen talat om för alla som åker genom Sundsvall, ”vi är en industristad och vi
tänker förbli en industristad och Tunadals hamn är det viktigaste och som ska vara
kvar”. Och så får man möjligheten att bygga ett universitet och signalera att vi ska bli en
humankapitalstad. Vi ska förnya oss. Då gömmer man det långt inne i den där jäkla
bäcken. Istället ska det ligga där framme, vi ska förnya oss. Stor signalbyggnad. Nu gör
vi nåt nytt. Till alla Sundsvalls och Ånges ungdomar: Nu är det kunskap som gäller.
Alla killar, ni måste börja plugga, ni måste läsa. Nej, man gömmer undan det och så
fortsätter man som tidigare. För skog och SCA är det enda som ska rädda oss. Där har vi
betydelsen, vad man signalerar, vilka är signalerna just nu?
Städer som ska växa måste ständigt försöka känna av: vad är det nya, vad är på väg in,
vilka tillgångar är det som växer, vilka resurser ska vi ta till oss? Och sedan sätta in
resurserna och få dom att fungera i staden, då kan man börja glida uppåt i systemet. För
nu är det litet allvarligt, nu finns en tendens att städer som är under 100 000 har hemskt
svårt att konkurrera med städer som är över 100 000. (Bild) Det jag försöker visa här,
det är lokala arbetsmarknaden så det är inte bara kommuner. Örnsköldsvik är ju också
en lokal arbetsmarknad, det är ju så långt till allt annat. Då ser man hur olika näringar,
d.v.s. inte att man har en McDonalds och en Max, utan man har litet annat, kanske
McDonalds, en sushibar, olika typer av industrier, olika typer av konsultföretag och
liknande. Då får man näringsbredd, och det är den där mångfalden jag pratar om: idéer.
Det verkar vara så att om man inte har minst 300 olika typer av näringar i sin kommun,
det tycker folk inte om, det är för litet. Det måste vara minst 100 000 människor för då
kan man ”byta gubbe” och ändå bo kvar i huset eller man kan ta med sig gubben till ett
nytt hus utan att behöva ”byta gubbe”. Alla ungar har något att göra, den ena ska spela
fiol, den andra hockey, den tredje någonting ytterligare, dom har sina idéer. Dom kan gå
i olika typer av skolor och liknande. Och det krävs då litet folk för att man ska kunna
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
16 (21)
underhålla en sådan bredd av verksamheter i en stad. Och det är det vi ser. Problemet är
då att om folk lämnar dom här kommunerna med mindre än 100 000 och flyttar till dom
större, då är det risk att man ”tippar”. Det finns ju storstadsdrömmen i Sverige, det finns
ju en del kommuner som vill att alla ska flytta till Stockholm, och det vore då 9 miljoner
invånare i Stockholm. Det är liksom drömmen. En gång i tiden så ville många
stockholmare att det skulle finnas folk i Norrland, men det var tidigare generationer. Nu
vill man nog att alla kommer till Stockholm. Är man liten får man kämpa, då måste man
vara hemskt tydlig i vad man vill, man ska vara glad för varje ”kotte” som vill flytta in,
och man ska vilja förnya sig hela tiden.
Norrland använde ju hemskt länge med att man vill ha mer bidrag i stället för
människor. I europaforum år 2000 så signalerade dom följande till Europa: - Jo, norra
Sverige har unika förutsättningar i ett europeiskt perspektiv, extremt glest, perifert och
kallt! Dom ultraperifera regionerna i Europa är isolerade öar, öar utanför centralön i
Färöarna, det är bergstoppar och sådant. Precis som dom ville man ha kvar det stöd man
alltid haft. Man har naturliga geografiska handikapp i kombination med extremt låg
befolkningstäthet, den har inte förändrats, den kommer att bestå, den kommer till och
med att försämras i framtiden. – Skicka hit pengar!
Alltså man får inte sälja regionen på det sättet! Det var då politiker i de fyra nordliga
länen som skrev under, rakt upp och ned. Det var därför att dom var vana att jaga
bidrag, det hade man hållit på med ända sedan 60-talet. Strunta i folket, bara vi får
bidrag så vi kan anställa dom som vi vill ha kvar här i offentlig sektor och så vidare.
Och så bygga litet järnvägar och sånt. Det var ju förödande. Vi kallar det norrlands
”grekiska år”. För befolkningen flyttade ju 1950 - 1970, alla måste söderut. Då
minskade norrlands befolkning.
Sedan började man bygga ut offentliga sektorn i hela Sverige och även i norra Sverige,
och Sovjet blev ju mer och mer hotfullt, så man började transportera upp militärer.
Boden byggdes ut, och det blev fler och fler militärer. Dom är en del av offentliga
sektorn så att säga. Det gjorde att fler och fler kunde bo där, men man gjorde ju inte om
Norrland. Väldigt många kommuner fortsatte ju ”vi ska hålla på med skogen” och så
vidare, och det behövdes mindre och mindre folk, alltså måste man öka den offentliga
sektorn, man måste sjukpensionera folk tidigare. Och det vet ni ju att i norra Sverige så
blev man sjukskriven så var man alltid sjukskriven en månad längre än i södra Sverige.
Det var en förhandling, man lärde sig ”men det känns jäkligt besvärligt alltså”.
Strömsund är ju känt för det, där lärde man sig att ”jag har ju ont i ryggen så jag kan
inte jobba, utan måste ha sjukersättning, men jag måste ju vara ute och gå”. När
forskarna jämförde Gnosjö med Strömsund, var det helt olika mentaliteter. Var man
sjukskriven i Gnosjö så höll man sig hemma, då visade man sig inte tills man var frisk.
Och sedan gick man och jobbade. I Strömsund var man ute och det var fult med folk på
Konsum, och hela gänget var sjukskrivet. Det är den myten som fanns. Man använde
offentliga medel för att på alla sätt hålla kvar folk. Det gick ända till 1990. Då kommer
ni ihåg krisen då räntan var på 500 %. För då sa långivarna som hade lånat pengar till
Sverige att ”vi tror inte på er”. Ni har fått devalvera och devalvera för att skogsindustrin
ska klara sig, men ni gör inga andra förändringar. Det är nästan så att ni fortsätter att
hålla på med att producera båtar som kostar mindre än stålet. Det var ju när man måste
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
17 (21)
lägga ned varven och så. Vi vill inte betala längre. Det var ju därför att Norrland och
Sverige men mycket Norrland hade ägnat tiden från 1970 till 1990, 20 år att inte
förändra sig. Då gick signalen väldigt tydlig till Norrlands ungdomar: Det här håller inte
längre. Vi fick in en massa killar på universiteten. Man undrade: Vad beror det här på?
Tjejerna hade ju börjat komma in, tjejerna läste ju. Men så fick vi en massa killar, och
dom hade insett att det inte kommer att finnas jobb vid sågen där min pappa jobbade.
Massaindustrin kommer inte att anställa lika mycket folk. Skogsskördarna hade kommit,
det finns inte jobb i skogen heller, utan jag måste utbilda mig. Killarna kom in och dom
läste IT, datavetenskap. Sedan fanns det inga städer i Norrland som hade någon
dataverksamhet, men det fanns i Stockholm, jättemånga dataföretag och
datorspelsföretag växte upp, Skype och hela gänget. Och dom drog ju. Därför så bara
rasade befolkningen, dom var inne på universitetet tre till fem år och sedan drog dom till
Stockholm. Vi såg det hela tiden, vi bara utbildade och så for dom. Det gick inte att ha
kvar dom i Umeå utan dom bara for.
Nu bor det alltså färre människor i norra Sverige i de fyra nordliga länen än vad det
gjorde 1970 när det var en sån kris. Det här sista pratar man inte så mycket om. Det är
för att man inte använde dom här 20 åren till att ställa om Norrland. Och det är typiskt
det som Grekland har gjort, dom lånade pengar, dom betalade inte skatter, utan man
hade många jobb och det såg ut som om man jobbade jättemycket, och till slut så
tyskarna och Europa trötta, nä, nu måste vi ha tillbaka våra pengar.
Det blev ju jättekrisigt både för sådana regioner och för sådana länder. Och folk
flyttade. Vad vi kommer att se är greker som kommer ut på arbetsmarknaden. Nu är ju
arbetsmarknaden i Europa svår, det är inte så lätt för greker att flytta. I Norrland fanns
ett sug efter IT och tjejerna läste media och styling och åkte till Stockholm, till London
och New York och blev stjärnor. För dom fick ett ordentligt jobb i Stockholm. Och
Stockholm växer, Stockholm drar bara iväg. Så det handlar om att inte vårda sina
tillgångar. Vi kallar det för naturresursernas förbannelse.
Forskare Douglass C North fick Nobelpriset för sådana tankar. Så har vi en
ekonomihistoriker Inness beskrev precis det här i Kanada. Kanada och Norrland är rätt
lika. Man såg också hur naturresurserna höll på att försvinna, hur inga värden blev kvar
i regionen, och vilka problem det blev. Douglass C North pratade just om hur eliter, som
lever på naturresurser, vars väljare jobbar inom offentlig sektor i naturresursindustrin,
hur dom är beroende av att det här blir kvar. Ni behöver inte vara rädda, vi ska försöka
se till att ni kan stanna kvar. Det fungerade rätt bra ett tag. D.v.s. att eliter låser in
regioner i destruktiva processer, det kallas för ”spårberoende”, man är kvar i spåret. Det
går inte att ta sig ut och byta.
Det här nödvändiga som jag pratat om, att en naturresursregion måste byta till att bli en
industriregion, måste byta till en humankapitalregion. Det finns så många krafter som
förhindrar det. Och det är så fascinerande att titta på dom regioner som blir kvar, att
dom inte ser att dom borde göra någonting. Som Skellefteå som tackade nej till en
teknisk högskola. Det är helt fantastiskt. Det finns massor av sådana exempel. Stensele
tackade nej till järnvägen. SJ ville bygga inlandsbanan och kom till Stensele, och där sa
man blankt nej. Ja det vet vi ju vad som händer när man har en järnväg, det kommer
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
18 (21)
bara tattare och kommunister, och det blir bara supa och slagsmål. Nej, vi vill inte ha
någon järnväg. Men vi måste ju fram här sa man vid SJ. Då bygger vi en helt ny
järnvägshållplats i Storuman sa SJ, och så gjorde dom det. Nu är Storuman centralorten,
Stensele det är ju bara en förort när man ska in till Storuman. Det finns hur många
sådana exempel som helst. Kanada sa nej till en järnväg också för där var det
sjöfartsnäringen, vi har ju båtar, tyckte man. Det var ju rika skeppsredare som sa att vi
ska inte ha någon järnväg här, det bara konkurrerar ut båtarna. Sedan har Kanada hållit
på sedan 1870 för att försöka få en järnväg.
”Kreativt skapande och förstörelse” men förnyelse är kanske en bättre svensk
översättning. Man måste bryta ned dom här institutionerna som kan beskriva en region
som ”skit” för att få bidrag. Vad är det för strukturer som gör det? Det är det som hela
tiden regional utveckling går ut på. Att försöka hitta dom här strukturerna som vill ha
kvar regionen eller staden eller landsbygden i det gamla, som inte vill se det nya. I
Kanada lärde man sig på vägen ur den här förbannelsen det var att bygga städer. Det är
Toronto, Montreal, Vancouver. Stora städer som en mur mot förbannelsen där ute.
Då kan man dra nytta av naturresurserna, för vinsterna kan stoppas ned i städerna, i
fastighetsmarknaden, en rik region får en rik fastighetsmarknad. Ökar befolkningen,
ökar fastighetsvärdena. Där fastighetsvärdena ökar är det attraktivt att vara, där dom
sjunker är det inte så attraktivt att vara. Där hamnar värden, där byggs det upp
tillgångar. Kan man dessutom få en finansiering, alltså få ett bankväsende och sådant att
fungera, så är det jättebra.
Om man ser tillbaka på norra Sverige så fanns det banker, det fanns Härnösandsbanken
kring 1900. Det är väldigt roligt att läsa om den banken. Det var ju rikedomarna från
Sundsvalls skogsindustri som hamnade i banken. Dom investerade i en gruva utanför
Gällivare. Alla visste ju då att gruvnäringen var på gång. Kiruna hade byggt. Banken
”kastade” in allting.
Så började det komma rykten att just den där gruvan var nog inte så bra, den kanske inte
var så lönsam. Dom behövde mer pengar, nyemission, in med ännu mer pengar. Sedan
uppdagades det att den där gruvan kommer aldrig att bli lönsam, och då hade ju banken
hur mycket som helst av sina tillgångar placerade i den här gruvan. Så dom gick ju i
konkurs, köptes upp av andra banker, som köptes upp av andra banker som till slut
köptes upp av antingen Handelsbanken i Stockholm eller Wallenbergs SE- bank. Se den
början som kunde ha blivit en självständig norrländsk affärsbankrörelse, den kraschade
därför att dom investerade i gruvnäringen. Har vi hört det alldeles nyligen? Att man tror
så hårt på naturresurserna. Naturresurserna svänger, priserna går upp och så kraschar
dom. Det har vi sett hela tiden, och ändå får vi höra att ”nu är det superkonjunktur, nu är
det slut med konjunkturnedgångarna, nu är det bara att köra”. Det sa dom 2007 på
Umeå universitet, ”nu ser vi med glädje framför oss nu är det superkonjunktur”, 2008
kraschade allting.
Vad har Norrland för tätorter och städer att erbjuda? Faktum är att tittar man på
Västerbotten till exempel, Västerbotten stämmer mycket bra med Västernorrland och
Norrbotten också, det bor fler människor utanför tätorterna, 23 % bor utanför tätorterna
i Västerbotten, småorter och ensamhus. I Sverige är det som helhet 15 %. Sedan finns
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
19 (21)
det allting, man kan välja vad man vill i Västerbotten: 500 människor med
kvadratkilometer runt omkring, 1 000, 1 500, 2 000 men om man vill bo i en sådan tät
stad som Uppsala eller Lund som har nästan 3 000 invånare per kvadratkilometer, det
går inte i Norrland. Det går inte att göra någonting som i Stockholm, som ligger på
3 500 nästan. Svenska städer är, som ni märker extremt glesa. Det är inte Tokyo på
5 000, det är inte Manhattan på 26 000. Det finns dom som pratar om att man ska
bebygga ön i Umeå, dom är rädda för att det ska bli ett Manhattan. Men det är ingen risk
dom närmaste hundra åren.
Det är det som är problemet, för det i är en del täta miljöer som den här interaktionen;
många människor träffas, det blir en massa möten, allt den här mångfalden. Och det
finns inte i Norrland, för Norrland har inte ha så väldigt täta miljöer som Uppsala.
Uppsala har sexvåningshus genomgående och så finns det litet villor, men titta i
Uppsala centrum, hemskt! (Jag skämtar alltså).
Problemet är naturligtvis att Norrland inte erbjuder den täthet som folk just nu
efterfrågar. Norrland erbjuder precis allt annat men inte det täta erbjudandet. Då kan
man säga att det ska vi inte ha det erbjudandet, då får väl folk rätta sig efter det. Vill
dom inte komma hit så får dom inte. Men då får man inte det här humankapitalet som är
så viktigt. Och så ska man försöka klara sig ändå. Och det kan ju gå bra! Men det
intressanta är det som saknas, det som just nu efterfrågas. Det är därför som folk flyttar
till Stockholm, det är därför våra ungdomar flyttar till Stockholm nu och till London.
Därför att man kan erbjuda något.
Man säger att men i Umeå finns ju hemskt mycket och i Örnsköldsvik finns hemskt
mycket, mycket mer än när jag var ung alltså. Dom har inte rätt, ungdomarna
kontrollerar och ser att det finns mycket mer där borta. Speciellt tjejer alltså. Tjejer drar
mycket mer gärna än killar. Och då vet vi att det är tjejerna som är viktigast.
Västerbotten har mansrekord, aldrig har det bott så många män i Västerbotten någonsin.
Befolkningsrekord också, det har aldrig bott så många människor i Västerbotten, men
framför allt har det aldrig bott så många män. Om kvinnorekordet sattes 1990 då var det
rekord för kvinnor, men sedan har både killar och tjejer flyttat, och nu håller männen på
att öka igen, men kvinnorna saknas. Norrbotten har aldrig haft fler kvinnor än män, det
är grabbarnas ställe.
Tittar man då på tätorter och hur dom har utvecklats så ser vi (bild) Örnsköldsvik är
längst ned. Minst 200 människor, inte mer än 200 m mellan husen, det är en tätort. Om
Örnsköldsvik har 50 000 så är tätorten på 20 000 invånare. Då är det intressant att se att
alla norrländska tätorter slutade växa 1970. En enda tätort fortsatte att växa och det är
Umeå tätort. Den fortsätter att växa, den blåa linjen, passerar sakta men säkert Gävles
tätort och Uppsalas tätort växer också. Många cyklar, då går det inte att sprida ut stan,
men i dom andra norrländska städerna, där flyttar man ut och man bor långt bort från
folk som den ”extrema tätheten” som finns i Skellefteå city!
Det här är helt avgörande. Varför händer det? Det är ju helt fascinerande. Vi hade ingen
aning om det förrän vi tog fram den här tätortsstatistiken. Det bara lägger av, dom
norrländska städerna är så rädda för den här extrema tätheten som uppstår när man
bygger hus som är mer än tre våningar höga. För Örnsköldsviks del måste man ha en
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
20 (21)
klar uppfattning om vad man vill bli. Vi ser ju att Örnsköldsvik inte erbjuder den där
tätare miljön, och det har inte hänt så mycket i tätorten här. Nu börjar den omvandlas,
men det är rätt glest fortfarande, inte så mycket folk ändå även om den har ökat litet
grand. Man måste se på hur fastighetskapitalet ser ut, bör det förnyas, bör det utvecklas,
hur får man det att fungera? Hur får man tag i tjejer framför allt? För har man tjejer då
kommer killarna. Det finns många kommuner som har mansöverskott, men hemskt få
kommuner har killöverskott, det finns några i Stockholm som har pikar på kanske 52 %
killar. Har vi tjejerna då kommer killarna förr eller senare. Då blir det barn och barnbarn
drar till sig mor- och farföräldrar, och då får man befolkningstillväxt.
Västerbotten är unikt med ett födelseöverskott, det är Umeås födelseöverskott, det finns
några andra orter också. Men alla andra har negativt födelseöverskott, Västernorrland
har det, Norrbotten har negativt. Så det är inflyttning som gör att dom växer. Men man
håller inte kvar tjejerna och får dom unga familjerna att bosätta sig där. Det har ju gjort
att Örnsköldsvik har stagnerat under lång tid. Det är ju smarta killar och tjejer som
kommer från Örnsköldsvik, och dom åkte ju 1990, till universiteten i Umeå, Stockholm
och andra ställen. Det är ju besvärligt när man befinner sig mittemellan, vi har ju en
stad, Sundsvall som har gett upp i princip som det varit väldigt svårt att få fart på,
Härnösand som bara faller utför. Och så Umeå då på andra sidan, som växer men som är
en liten stad, bara 120 000 invånare, det måste man komma ihåg. Prata aldrig om Umeå
som en storstad.
Det ska då konkurrera med dom riktigt halvstora städer som håller på att växa fram. Vi
har å ena sidan Stockholm, och så har vi St Petersburg. Historiskt var det ju St
Petersburg, Ryssland, tsaren, svenske kungen, Napoleon och Paris. Det var ju där
striden stod om Bottenviken och Östersjön och sådant. Då var det jättebra med
revolutionen i Sovjet, för då försvann ju St Petersburg, Leningrad bakom järnridån. Så
då blev det ingen konkurrens därifrån, hemskt bra för Stockholm. Paris hamnade i krig
och så. Så Stockholm gled ju uppåt hela tiden. Men nu är St Petersburg tillbaka, men nu
håller ju Putin på att förstöra allting igen, så det kan ju Stockholm vara glad över. Men
runt Finska viken håller på att uppträda en intressant stadsmiljö med Helsingfors,
Tallinn, som har kommit ut ur Sovjet, och St Petersburg som faktiskt är litet annorlunda
mot Moskva. Det har ju varit en västerländsk stad. Kan bli en hyfsat intressant
stadsbildning. Åka båt från Helsingfors till St Petersburg, så kan man vara där i två
dagar.
Och så har vi det som händer på andra sidan. Vi har Oslo, Göteborg, Malmö,
Köpenhamn och nu bygger man tunneln till Hamburg. Hamburg är en av dom rikaste
städerna i Europa. Dom ligger otroligt tysta, men dom är väldigt rika. Ni ser ju, det är en
massa öar, det är sånt som folk trivs bland. Man kan paddla kajak. Det är en jättefin
stad, och då får vi ser hur Göteborg utvecklas, antingen lyckas man inte fånga folk och
då blir det bara Bohuslän av allting och folk flyttar antingen till Oslo eller till
Malmö/Köpenhamn. Malmö/Köpenhamn är större än Stockholm, även om man vägrar
erkänna det.
Mitt i det ligger Stockholm, har inga fler bundsförvanter, så dom vill förstås att alla
norrlänningar kommer dit. Finns inget skäl att skicka pengar hit upp annat än för att
bygga järnvägar som kan forsla ut naturresurserna, som man kan beskatta. Och
Kassör:
Org. nr:
802489-6212
2015-02-19
Nr 2/15
Ing-Marie Nilsson
21 (21)
möjligtvis pendeltåg. Så det är möjligt att hela norrlandskusten blir olika förorter till
Stockholm. Här finns ju ingen stad att prata om, Umeå betyder ingenting i det här
sammanhanget. Man måste upp emot 1 miljon för att det ska finnas någon kraft i form
av humankapital, som är så stark att den kan konkurrera med dom här städerna.
Det är ju den uppgiften som Norrland står inför. Då ägnade man perioden från 1970 till
1990 att förneka städer, men nu kan man under kanske 20 år till försöka förstå att det
kanske behövs litet städer ändå. Tiden går och folk har lämnat.
Om ni ska utveckla Örnsköldsvik ska man prioritera någonting. Och då satsar man på
projekt, då bygger man hus, asfalterar vägar. Och så ska man titta på vill rika,
självständiga kvinnor bosätta sig i den här miljön? För det har vi sett att dom här
kvinnorna som har startat och kört företag eller blivit rika på annat sätt, dom har pengar
själv, har kontroll över sin ekonomi, dom är väldigt bra på att känna var det är bra
villkor. Dom söker sig till miljöer som är bra för dom och deras barn. Det är många rika
gubbar som inte har den känslan.
Och så måste man fråga dom unga kvinnorna om dom tycker att deras barn ska växa
upp i den här miljön. Ofta när man är ute så här och föreläser och frågar ”vad har ni för
utvecklingsprojekt?” Då kan det vara en man som ställer sig upp (i Sollefteå) ”jag tror
att bara vi får ordning på laxtrappan så”. Jag brukar fråga om man har kommunicerat det
med tjejerna i nian, så att dom är överens med dig att det är laxtrappan som kommer att
göra det här intressant? Nej men fiskarna hade prata om det här, det skulle väl räcka.
Ska man få igång regioner ska man inte vänta tills att tjejerna och killarna blir 18 år för
då är dom på väg härifrån. Då har dom fått sin bild av sin stad och sin ort. Det är ett
samtal som ska föras när dom är i högstadiet om inte förr. Då ska man fråga: ”Vad vill
ni att den här orten ska utveckla för att den ska bli bra? Vi har full respekt för att ni
sticker ut och utbildar er i världen. Far till Hongkong, far till Latinamerika. Men vi vill
bara få reda på vad ni skulle vilja att vi skulle göra om ni skulle komma tillbaka. Och då
tänker vi bygga det som ni skulle kunna komma tillbaka till. Kommer inte ni så kanske
några andra kommer.”
Man måste prata med dom unga tjejerna och man måste få killarna att inte slåss. För det
är ju bara att jämföra: Har dom äldre männen i Norrland lyckats med sina projekt? Där
talar befolkningsutvecklingen och fastighetsvärdena sitt tydliga språk.
Kassör:
Org. nr:
802489-6212

Norrland i går, i dag och i morgon Tid Plats Avgift

Transcription

Similar documents

Gamla ortnamn berättar historia Tid Plats Avgift Åhörare

Rättegångar vecka 52 - Hovrätten för Nedre Norrland

Bokprat åk 7 | 2015 Kronoby kommunbibliotek www

Svensk Fastighetsförmedling Örnsköldsvik.pdf

Akseli - Havre - Scandinavian Seed

Jesper Larsson, B

Resultat sommarloppet 8.7.2015 D8 1 km 1 Wilma Nyman 4,31 2

Tryck här för att se/ladda/skriva ut ner hela

Dansföreställning (PDF

Protokoll styrelsemöte per telefon 2015-09