Kyndelsmässodagen 2015, Annika Vårblom Sandström

DEN 8 FEBRUARI 2015
KYNDELSEMÄSSOSÖNDAGEN
Predikan av Annika Vårblom Sandström
Uppmaningen till oss idag blir att våga tro på de tecken du har,
våga tro på den tro du har och våga tro att din tro räcker. Det är Gud som bär dig.
I detta sammanhang sattes du in i vid ditt dop.
Dagens evangelium är ur Lukas evangelium kap 2 vers 22-40
22När
tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att
bära fram honom inför Herren – 23det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av
mankön skall helgas åt Herren – 24och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så
som det är föreskrivet i Herrens lag.
25I
Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade
på Israels tröst. Helig ande var över honom, 26och den heliga anden hade uppenbarat för
honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. 27Ledd av Anden
gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom
som det är sed enligt lagen, 28tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
29”Herre,
nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. 30Ty mina ögon har skådat
frälsningen 31som du har berett åt alla folk, 32ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.” 33Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om
honom. 34Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: ”Detta barn skall bli till
fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid – 35ja, också genom
din egen själ skall det gå ett svärd – för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.”
36Där
fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon
var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, 37sedan hade hon levt som änka
och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt
med fasta och bön. 38Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och
talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.
39När
de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag återvände de till sin hemstad Nasaret
i Galileen. 40Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med
honom.
Temat denna söndag är : Uppenbarelsens ljus
Kan en människa lysa upp? Ja vi säger faktiskt så ibland, då lyste han upp/ då
lyste hon upp. Kanske fick personen en ide, eller kom på något, såg situationen ur en
ny vinkel.– Eller blev oerhört glad!
Evangeliets budskap är att ”Gud älskar alla människor”! Det har predikats i alla
tider. Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son (Joh 3:16)
Låt oss gå ca 1000 år bakåt i tiden. Evangeliets budskap kom att skava därför
att det stämde inte med exempelvis tidens rättsuppfattningen. Blev en person
anklagad för stöld, då frågade man inte alltid efter bevis utan man frågade vem det
var som blev anklagad och vem som anklagade. Var det en rik person med ställning,
så dömdes personen som oskyldig. Var den anklagade en fattig så dömdes
personen som skyldig, oavsett om det var riktigt eller inte. Samhällets behov av att
hitta syndabockar var viktigare än att det var sanningen som kom fram. De styrandes
behov av att skydda sig själva kom i första hand o.s.v. Att skipa rättvisa var inte det
främsta målet. Besluten blev ”subjektiva” beslut.
Mina vänner, det var bland annat p.g.a. kyrkans enträgna predikande om alla
människors lika värde, som fick våra förfäder rättsmedvetande att vakna till liv.
Sådana här orättvisa lagar kan vi inte fortsätta med. Vi kan inte döma den fattige
skyldig bara för den är fattig. Och liknande, Vi måste sträva efter mer rättvisa.
Människors lika värde inför Gud, födde iden, att vi ska ha en lag som fråga efter
sanningen och vad som har hänt, oavsett vem som anklagas eller vem som anklagar.
Mina vänner detta var revolution!! När rättsmedvetandet kom till. Det gav oss nya
perspektiv och nya instrument att värdera händelser utifrån. Och detta är den etiska
grund som svensk nuvarande lagstiftning vilar på.
Kampen pågår än i dag, i många delar av vår värld, när det ännu inte är
självklart att alla är lika inför lagen. När det ännu inte är självklart att män och kvinnor
har samma värde, samma rätt till vård och självbestämmande. Där det ännu inte är
självklart att alla barn oavsett familjebakgrund ska ha tillgång till utbildning. Listan kan
göras lång. Människans kamp för mer ljus i tillvaron – ligger på det juridikens
området, det mediciniska området, på politikens område, det ekonomiska området
med många fler. Detta är aktuellt ännu i dag. Inte minst i den världsvida kyrkans
vardag när man försöker vara en röst för den minste. Kan en människa lysa upp?
Den människa som står för sanning och rätt, hopp och kärlek, lyser upp!
I dag står ljuset i vårt fokus. Ljuset som uppenbaras i Guds son Jesus Kristus.
Och som fanns där redan från början, redan när Jesus ännu var ett mycket litet barn.
Ljuset, Guds ljuset, sanningens och barmhärtighetens kärleksljus.
Josef och Maria hade flytt Betlehem, för nästan en hel månad sedan – för 27
dagar sedan. Jesusbarnet var då 40 dagar gammalt. Enligt Judisk sed skulle ett offer
förrättas i templet i Jerusalem. Alla var inte så noga med det påbudet. Men både
Maria och Josefs familjer tillhörde de ”fromma” i landet som håll på de religiösa
påbuden. De ville därför verkligen till Jerusalem för att bära fram sitt barn, tacka Gud
för gåvan de fått och förrätta det offer som föreskrevs i Mose lag.
De hade varit på flykt ungefär i en månad, gömda i sitt eget land, är vad vi tror.
Troligen var de förfärade över de rykten om alla de barn i Betlehem som fått sätta
livet till. I deras hjärtan stärktes kanske bönen som just då steg så enträget upp från
folkets hjärtan”Gode Gud, förbarmar dig över oss. Tiden är så orolig./ Tiden är så
förfärlig!” Vi tror i dag att familjen fanns denna mellantid från flykten från Betlehem
när Jesus var 13 dagar gammal och tills Jesus var 40 dagar, sydväst utanför
Jerusalem. På Jesu fyrtionde levnadsdag gick de in i staden, för att gå till templet.
Kanske drog de sina mantlar tätare runt sig. Kanske gick de tysta genom staden för
att deras dialekt från Nasaret inte skulle avslöja dem. Vi vet inte, jag gissar.
Inne på tempelområdet kunde man köpa offerdjur. Josef och Maria köpte två
duvor och bar fram dem som offergåva. Då hände något. I folkvimlet trängde sig den
gamle mannen Symeon fram till dem.
Simon/Symeon blev alldeles ”till sig” när han fickse barnet. Helig Ande hade rört
vid honom denna morgon och manat honom att gå till templet just denna dag. Han
tar barnet i sina armar, lyfter upp det och prisar samtidigt Gud och säger: ”Herre nu
låter du din tjänare gå hem i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat
frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.
För föräldrarna blev hans ord ytterligare ett vittnesbörd om att sonen Jesus var
en speciell person med ett särskilt uppdrag. Kanske lättade trycket i föräldrarnas
bröst en aning. Kanske flyr oron för en stund. Kanske fylls de av förnyad glädje och
kraft. Simon uttalade de profetiska orden om framtiden som Maria, gömmer i sitt
hjärta.
Dagens tema : Uppenbarelsens ljus. Det var många som märkte av det hos
Jesus redan när han var liten som en baby. I det kommande senare, visade sig
förutsägelserna vara sanna. Förutsägelserna kommer att stämma med vad som
senare hände med Jesus.
Uppmaningen till oss idag blir att våga tro på de tecken du har, våga tro på den
tro du har och våga tro att din tro räcker. Det är Gud som bär dig. I detta
sammanhang sattes du in i vid ditt dop. Gud bygger sitt rike, genom människor som
litar på Gud.
Ingen av oss är varken för liten eller för stor för Guds nåd och gemenskap.
Tvärt om uppmanas vi till att leva vårt liv i relation med Gud själv, genom hans Son
Kristus. Detta påminner oss också om dopets gåva. I dopet bekräftar Gud oss som
sina. I dag kan vi känna på dopvattnet, här i kyrkan. Om vi vill kan vi få plocka upp en
doppärla att ha runt vår handled. Den är en pärla ur den rad av pärlor som finns i
frälsarkransen av Martin Lönnebo. Den påminner oss om dopets gåva, och den
påminner oss om Guds nåd. Guds uppmaning till oss är ”följ mig”.
Predikan slutar här med i det vi började med, när Anden leder oss kan stora ting
ske. Mycket av gott i vår tid är resultat av människors vandring med Gud, där de inte
stått ut med orättvisor och med att se andra lida. Vi har mycket att tacka för, och
vårda på ett medvetet sätt, genom att fortsätta sträva efter rättvisare fördelning.
Du är insatt i ett sammanhang. Låt Guds kärlek och Anden leda dig
I dag påminns vi om Jesu ord:
Jag är världens ljus, den som tror på mig skall inte vandra i mörker utan ha
livets ljus. Kan en människa lysa upp? Den människa som står för sanning och rätt,
hopp och kärlek, lyser upp!