Josefina som var i Pretoria

Institutionen för neurovetenskap och fysiologi
Arbetsterapi
Reseberättelse
Pretoria, Sydafrika
30/8-11/10
Josefina Gerhardsson
Kontakt: gusgerhjo@student.gu.se
Arbetsterapeutprogrammet
Termin 6
HT14
Min upplevelse som arbetsterapeutstudent i Sydafrika
Inför sista terminen på arbetsterapeutprogrammet vid Sahlgrenska akademin bestämde jag
mig för att jag ville göra sista terminens VFU, vilket innefattar sex veckors praktik,
utomlands. Redan när jag började på utbildningen hade jag en tanke om att göra någon del av
utbildningen utomlands. Att valet föll på just Sydafrika hade nog mest att göra med att jag
längtade efter att få en annorlunda syn på arbetsterapi, genom både teori och praktik och att
jag länge velat besöka landet. Sahlgrenska akademin har samarbete med University of
Pretoria i Sydafrika och valet föll sig därför naturligt att det var dit jag ville göra min ansökan.
Jag fick även möjlighet att träffa en utav lärarna från universitetet i Pretoria, Elsje Rudman,
under vårterminen vilket var en bra möjlighet till att kunna ställa frågor samt få en bild av hur
det skulle kunna bli att göra praktik där nere. Under vårterminen hade jag möten både med
Lisbeth Claesson och Gudrun Johansson på institutionen med hur det skulle gå till att byta ut
praktiken här hemma mot att göra den i Pretoria och hur uppgifterna motsvarade de vi har här
på programmet. Jag hade även kontakt med Rebecca Törnqvist som arbetar som internationell
koordinator för bland annat arbetsterapeutprogrammet, angående alla praktiska förberedelser
och ansökningar som behövde göras till universitet i Pretoria. Under våren-sommaren 2014
gjordes alla förberedelser för hur allt skulle klaffa, med praktik, boende, visum och dylikt.
Under min vistelse i Pretoria var det även Gudrun och Rebecca som jag hade kontakt med via
mail angående diverse frågor som dök upp. Det var Elsje som ordnade med boendet till mig
under min vistelse vilket var mycket väl planerat då jag fick bo med två tjejer från
arbetsterapeutklassen i Pretoria och deras familjer i tre veckor vardera.
I slutet på augusti bar det så äntligen av mot varmare breddgrader för sex veckors praktik i
Sydafrika! Jag blev mött på flygplatsen i Johannesburg av Elsje och tjejen jag skulle bo hos
de första tre veckorna. Första dagen på universitetet var det dags för registrering och jag fick
göra mitt studentkort. Detta var inga konstigheter och fungerade mycket bra, det enda som
egentligen kom som en överraskning var att alla utbytesstudenter var tvungna att köpa ett
startkit med antivirala tabletter mot hiv, om man nu skulle komma i kontakt och bli utsatt för
viruset via exempelvis nålstick. Detta var som tur var inget jag behövde använda under
vistelsen! Men en påminnelse om att försiktighet är a och o!
Mina sex veckor skulle innebära praktik tillsammans med 14 andra tjejer från
arbetsterapeutprogrammet, inom den kommunala verksamheten. Placering var i ett område
som heter Mamelodi, där vi fick åka på rundtur de två första dagarna för att hitta till de olika
platserna där vi skulle jobba. Efter en incident som ingen kunde råda över fick vi tyvärr inte
vara kvar i Mamelodi mer än de två första dagarna, vilket var väldigt tråkigt då det var detta
jag hade sett fram emot. Så hela första veckan var i stort sett väldigt kaosartad, då nya
placeringar skulle ordnas fram så snabbt som möjligt men vart det skulle bli var det ingen som
visste!
Allting löser ju sig för det mesta och så även detta, vi fick nya placeringar och jag fick
tillsammans med två andra tjejer i klassen placering på ett äldreboende under första halvan
och resterande tiden av praktiken fick vi placering på en privatskola för barn- och ungdomar
med olika funktionsnedsättningar. Jag trivdes väldigt bra på båda placeringarna och vi blev
väl bemötta trots att förberedelserna kunde vart under bättre omständigheter.
Praktiken tycker jag skiljde sig rätt mycket från vad vi studenter gör här hemma under våra
placeringar, vi jobbade mycket i grupp vilket i och för sig var en trygghet för mig då jag fick
mycket stöd av de andra tjejerna i de uppgifter vi skulle göra. Vi hade både skriftliga
uppgifter i grupp och individuellt, projekt vi skulle utföra, samt även ha träningsgrupper med
personal eller patienter på våra placeringar. Vi hade många muntliga redovisningar på
universitetet i samband med de uppgifter vi skulle utföra och handledning av en och samma
lärare under hela perioden, vilket fungerade bra men kunde vart bättre enligt mitt tycke.
I Sydafrika har de elva officiella språk, men majoriteten pratar engelska och afrikaans, och
visst blev det lite tokigt med språket ibland då jag inte kan prata afrikaans. Litegrann lärde jag
mig under tiden och om min vistelse hade varat under en längre period hade jag definitivt gått
en språkkurs i afrikaans. Språkbarriären var dock inget som jag kände blev ett jätteproblem,
det fungerande ändå och de patienter jag hade kunde prata engelska vilket ju såklart
underlättade en hel del.
Arbetsterapeututbildningen skiljer sig på det viset att studenterna i Sydafrika läser i fyra år
jämfört med våra tre här hemma. De har även mer praktik än vad vi har, deras sista år har de
mestadels praktik och jag kände att de studenterna var mer rustade för att arbeta ”ute i
verkligheten” än vad jag var. I deras utbildning ingår även att få kunskaper i trädgårdsarbete
och olika sorters hantverk, vilket även det är en konstrast mot hemma. Alla
bedömningsmaterial och träningsmaterial till sina patienter får även studenterna bekosta
själva. Så visst var det mycket kontraster och saker som skiljer åt i utbildningarna men i grund
och botten känner jag att vi får samma baskunskaper men att vi utför dem och applicerar dem
på olika sätt.
Jag bodde som sagt hos två tjejer i klassen, tre veckor vardera, vilket var ett väldigt lyckat
arrangemang. Jag trivdes oerhört bra i båda familjerna och jag tror inte jag kunde bott bättre
än vad jag gjorde under min tid i Sydafrika. Det var en trygghet inte bara för mig att jag
trivdes så bra i familjerna utan även en trygghet för min egen familj så att de kände sig lugna
med att jag hade det bra. Detta arrangemang gjorde också att jag fick göra och se mycket som
jag kanske inte annars hade fått göra och det är jag väldigt glad för såhär i efterhand.
Ekonomiskt sett så hade jag studiestöd precis som jag har på här hemma och sen hade jag
jobbat och sparat under sommaren för att klara mig under resan.
När jag ser tillbaka på mina sex veckor i Sydafrika så är jag väldigt glad över att jag fick
chansen att komma iväg och jag hade inte tvekat att göra om den om jag haft möjlighet för det
var verkligen en resa som jag alltid kommer att minnas.
Tips till dig som vill göra en del av sin utbildning i Sydafrika!
Var ute i god tid med din visumansökan, då detta var något som strulade för
mig, men som ändå löste sig till slut.
Ligg på själv om att få mycket instruktioner och handledning under tiden. Det
går inte att komma ifrån att utbildningarna skiljer sig åt så fråga på så mycket
du kan till lärare och handledare ute på praktik, du är där för att lära!
Strukturera upp de uppgifter du ska göra för ditt eget universitet och de du ska
göra där du har ditt utbyte. Jag hade svårt att hinna med ibland och tempot var
otroligt högt, med inlämningsuppgifter och redovisningar.
Se inte språkbarriären som ett hinder, att kunna glänsa med några fraser på
afrikaans är inte illa!
Häng med på så mycket du kan och orkar med de andra studenterna, det finns
mycket att uppleva och sex veckor går oerhört snabbt!