2/2015 - Martin Gardberg

Transcription

Föreningsbandet
BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND
AV SVENSKA FRIMURARE ORDEN
• Nr 2/2015 (72)
Redaktionen
Innehåll
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Guy Catani, DKM
Varför vara kristen?
Redaktör
Martin Gardberg
– materialbearbetning
Grafiker, Christel Westerlund
– layout och produktion
Sten Westerholm
s. 12
Redaktionssekreterare
Teljo Kolkka
– ekonomi, recipientuppgifter, prenumerationer
s. 20
Redaktionsråd 2015
Guy Catani, ordförande
Sam Björklund
Martin Gardberg
Teljo Kolkka
Rekordmånga
på Ladys Night 2015 i Åbo
Regionredaktörer 1.1.2015
S:t Augustin, Sam Björklund
Hans Henrik Boije, Ronny Holmqvist
Axel Gabriel Leijonhufvud, Kim Isaksson
Phoenix, Rainer Lauramo
Tyrgils, Göran Strengell
Frimurarsamhället i Jakobstad, Sten Westerholm
Frimurarsamhället i Mariehamn, Rolf H. Söderback
Frimurarsamhället i Vasa, Roger Sohlberg
Frimurarsamhället i Åbo, Leif Holmberg
Redaktionens adress
Föreningsbandet
Stor Capitlet i Finland
Nylandsgatan 9 F, 00120 Helsingfors
redaktionen@frimurarorden.fi
Föreningsbandets följande fyra nummer:
NrUtkommer Materialinlämning
3/2015 1 sept. (höst)
senast 20 juli
4/2015 1 dec. (vinter) senast 20 oktober
1/2016 1 mars (vår)
senast 20 januari
2/2016 1 juni (sommar) senast 20 april
Annonsförsäljning
Annonschef Bo Gerkman
bo.gerkman@tilinurkka.fi
Tilinurkka tel: 0400 449 724
Prenumerera på Föreningsbandet
genom inbetalning av prenumerationsavgift till
Föreningsbandets konto: Aktia Bank 405540–21267 i Finland
Betalningar i Sverige:
via Bankgiro nr 5128–9692 Föreningen Granatenhjelm. Meddela vid betalningen prenumerantens namn och postadress.
Prenumerationsavgifterna är:
i Finland EUR 20,- och i Sverige SEK 220,Prenumerationen omfattar de fyra följande
numren fr.o.m. inbetalningen.
Sibeliusmonumentet i Tölö/Helsingfors
av Eila Hiltunen. Foto: M Gardberg
2
Föreningsbandet nr 2/2015 • Juni 2015
Kenneth J Jönsson
SJL Tyrgils fick sin fjärde (femte)
Ordförande Mästare
Göran Strengell
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
s. 28
Ledaren: Mina bröder, s. 3, Guy Catani
Johannes Döparen får huvudrollen i tioåriga AGL:s midsommarloge,
s. 4, Kim Isaksson
Aseman Lapset ry – Stationens Barn rf – har omsorg om de unga!, s. 6,
Nina Borgström och Christian Wenzel
Föreningen Granatenhjelm r.f:s och Caritas-gruppens i Helsingfors
Stipendieutdelning den 3 februari 2015, s. 8, Timo Dahl
Föreningen Granatenhjelm idag – fäders arv och söners ansvar, s. 9,
Tom Waselius
Ett lunchsamtal med konstnären Hasse Westergård på Svenska Klubben
i Vasa 19.2.2015, s. 11, Roger Sohlberg
Soldaten och kortleken, s. 15
En enskild frimurares arv till kommande generationer, s. 16, Henric Schmidt
Sibelius ritualmusik som orkesterarrangemang den 2 november i Lahtis,
s. 18, Juhana Häme
Uppdrag: Sibelius, s. 19, Pentti Hongisto
Musikdokument från tredje riket, s. 22, Folke Freund
Walter Leslie Wilmshurst och frimureriets innebörd, s. 24, Rolf Söderback
Ett sammandrag av OM Ingmar Karlssons installationstal 27.2.2015,
s. 29, Ingmar Karlsson
Igelsta gård och frimurarna, s. 32, Pentti Hongisto
Conviviums 30-årsjubileum, s. 33, Lars Lindqvist
Kryss, s. 34, Rolf Söderback
Antagna bröder, s. 36
Låt den gyllene inre kärnan utvecklas och växa!, s. 37, Martin Gardberg
Översekreteraren informerar, s. 38
Ledaren
D
en gångna vårterminen har präglats av stor och livlig aktivitet
inom 6 fördelningen. Inom logerna har man recipierat bröder i de olika graderna och inom brödraföreningarna hållit
instruktioner för att fördjupa brödernas insikter i den KK. Allt detta
för att ge bröderna större kunskaper och insikter och samtidigt ge
oss alla bättre färdigheter att i den allmänna världen genom vårt eget
agerande försöka göra vår omvärld till en lite bättre plats att leva i.
Samtidigt har ett stort arbete inom logerna och brödraföreningarna lagts ner för att inom utsatt tid kunna ta de reviderade ritualerna i
bruk. Efter vad jag hört av bröderna, både ämbetsmän och ”kolonnbröder” runtom i landet så har man lyckats bra i detta strävande.
Nu då sommaren står inför dörren och det egentliga arbetet inom
fördelningen går i sommarvila hoppas jag att sommaren ger oss alla
tid att vila ut, ladda batterierna och med stor glädje i bröstet tacka
varandra för den gånga terminen. Trots att det egentliga logearbetet ligger nere under sommaren fortsätter bröderna att tillsammans
med sina nära och kära att träffas vid de olika sommaraktiviteterna
runtom i landet. Dessa aktiviteter är många och av olika slag. Jag
upplever dessa sommaraktiviteter som väldigt viktiga och av stor
betydelse för vår sammanhållning bröderna emellan samt mellan
brödernas familjer och anhöriga. Det ger vår omvärld en större förståelse för vårt arbete.
Foto: Martin Gardberg
Mina bröder!
Jag vill med Sommarpsalmen av Carl David af Wirsén önska er alla
en skön och vederkvickande sommar.
En vänlig grönskas rika dräkt har smyckat dal och ängar.
Nu smeker vindens ljumma fläkt de fagra örtesängar;
Och solens ljus och lundens sus och vågens sorl bland viden
förkunna sommartiden.
Sin lycka och sin sommarro de yra fåglar prisa;
Ur skogens snår, ur stilla bo framklingar deras visa.
En hymn går upp med fröjd och hopp från deras glada kväden
från blommorna och träden
Men Du, o Gud, som gör vår jord så skön i sommarns stunder,
Giv, att jag aktar främst ditt ord och dina nådes under,
Allt kött är hö, och blomstren dö och tiden allt fördriver
blott Herrens ord förbliver.
Vi ses igen!
Guy Catani, DKM
3
AGL ordnar sommarloge
Johannes
Döparen
har huvudrollen
i tioåriga AGL:s
midsommarloge
– Jag är nog ganska inspirerad inför det här
uppdraget!
Det säger Karl-Gustav S andelin, FT i Storkapitlet, om sin roll i det som troligtvis är den första
instruktionslogen i första graden inom sjätte
fördelningen som hålls nära Johannesdagen.
Som värd för instruktionslogen står S:t Johannes
logen Axel Gabriel Leijonhufvud i Ekenäs.
A
rbetet med att hålla en midsommarloge började redan för några
år sedan då Bengt Hällström
puffade på Karl-Gustav Sandelin, emeritusprofessor i nytestamentlig exegetik
vid Åbo Akademi, som i sin tur puffade
på AGL:s OM – och samtidigt sin tidigare elev vid ÅA:s teologiska fakultet –
Anders Lindström.
– En orsak till att ingen loge inom
sjätte fördelningen mig veterligen ordnat en instruktionsloge på sommaren
är antagligen för att önskemålet är att
tidpunkten ligger nära midsommaren,
säger Anders Lindström.
– Just med tanke på kopplingen till
Johannes Döparen, kommenterar KarlGustav Sandelin.
Och det roliga, och aningen kryp-
4
tiska, i sammanhanget – trots kommentaren – är att Johannes Döparen
inte alls har någon historisk koppling
till frimureriet.
Hur hänger det hela alltså ihop? Frågan går till professorn som kan sin sak,
hur annars.
– Johannes Döparen har alltid spelat en stor roll inom frimurarorden.
Under mina doktorandstudier i tyska
Göttingen upptäckte jag till exempel
att det fanns en stor fönstermålning i
trapphuset i logen Augusta zum goldenen Zirkel som föreställer Johannes
pekande på den korsfäste Kristus.
– Ändå var logen inte en typiskt kristen loge. Bibeln låg till exempel inte
uppslagen inne i logesalen, även om
den fanns där.
Johannes Döparen pekar på den korsfäste
Kristus, målad av Matthias Grünewald i början av 1500-talet. Altartavlan, som har flera
motiv, finns i Musée Unterlinden i Colmar i
Alsace i Frankrike, ett område som tidigare
hörde till Tyskland.
Johannes har en stor roll
Sandelin konstaterar att Johannes Döparen dyker upp inom frimureriet som
en symbolisk gestalt och har som gestalt
spelat en stor roll ändå från början av
frimureriet.
Men, som sagt: någon historisk
koppling finns inte. Varför finns Johannes alltså ändå med?
– Det är höjt i dunkel!
Att Sandelin är inblandad i instruktionslogen beror på det instruktionsföredrag som hålls under själva logen.
Denna form av instruktion skiljer sig
från en gradinstruktion genom att bröderna inte har några möjligheter att
ställa frågor. Det är professorn som har
ordet från början till slut. Efteråt vid
brödramåltiden kan han svara på frågor
Tre AGL-lejon. OM Anders Lindström
och SCF:s FT Karl-Gustav Sandelin
håller upp AGL:s lejon och lovar
en spännande instruktionsloge
den 17 juni i Ekenäs.
eftersom det säkert väcks en del bland
dem som deltar.
– Jag kommer att redogöra för Johannes Döparen som gestalt i religionen,
säger han och med erfarenhet av br Kalles tidigare föredrag kan bröderna vänta
sig en spännande resa till gångna tider
med andlösa förgreningar ...
De flesta har ett hum om Johannes
Döparen, men han är ingalunda helt
kartlagd. OM Anders Lindström noterar
att man inte ens helt säkert vet varifrån
han dök upp.
– Han kan inte bara ha uppenbarat
sig i öknen för att börja predika.
Johannes förkunnade, vilket alla förhoppningsvis kommer ihåg från skolbänken, att folket bland annat måste
låta döpa sig för att kunna ta emot Guds
son. Även Jesus kom till honom för att
låta döpa sig. Johannes avrättades genom
halshuggning på order av Herodes.
"I Sverige är 'midsommarloge'
en vedertagen benämning
på instruktionslogen
i första graden."
Bengt Hällström
Ett led i 10-årsjubileet
Sandelin poängterar att den judiske
historikern Flavius Josefus skrev en
lång rad arbeten som utgör ett viktigt
källmaterial för judarnas historia under
den grekisk-romerska antiken. Josefus
omnämner även Johannes i sina skrifter
och mandeerna i Syrien hade Johannes
som frälsargestalt.
– Det är en liten religion, en döparrörelse med medlemmar även i Finland,
som håller Johannes – inte Jesus – som
sin hjälte, säger Sandelin.
På programmet för midsommarlogen
står alltså ett spännande och intressant
föredrag om Johannes Döparen som ett
led ...
– ... som ett led i AGL:s 10-årsjubileum som vi firar under hela året, upplyser OM Anders Lindström och är glad
över att möjligheten till en instruktionsloge öppnades.
Själva instruktionslogen har en avskalad ritual och inom AGL förväntar
man sig att det finns ett intresse inom
hela den sjätte fördelningen att ta del av
denna unika loge.
Text och foto: Kim Isaksson, VIII
Se detaljerad information om midsommarlogen och övrigt spännande
program under jubileumsåret i AGL:s
annons på sidan 39.
5
Mental styrka genom Friend-programmet
Föreningens mobila ungdomscafé, dvs Walkers-bussen fungerar
i hela huvudstadsregionen.
Friendsprogrammets material
är tänkt att även aktivera föräldrar.
Aseman Lapset ry – Stationens Barn rf
– har omsorg om de unga!
Föreningen Aseman Lapset ry – Stationens Barn rf, som är grundat år 1990, är en
politiskt och religiöst obunden, riksomfattande organisation, vars medlemskår
består av representanter för ungdoms-, social- och hälsovårdssektorn.
M
ålet med verksamheten är att i
förebyggande syfte få till stånd
en personlig och fungerande
dialog mellan vuxna och ungdomar.
Föreningen arbetar för att främja ungdomars sunda uppväxt och förhindra
marginalisering, våld, brottslighet och
missbruk av rusmedel. Organisationen
strävar till att utveckla barnens, ungdomarnas, föräldrarnas och hela samhällets välfärd. Aseman Lapset – Stationens
barn är medlem i Centralförbundet för
Barnskydd, Finlands Ungdomssamarbete Allians och Centret för Hälsofrämjande. Organisationen samarbetar även
med andra organisationer, kommuner,
församlingar, privatpersoner, sammanslutningar, företag och myndigheter.
Organisationens huvudsäte finns
vid Narinkens torg i hjärtat av Helsingfors. I stenfoten av annexet till tidigare
6
Åbo kasern driver organisationen Walkers-huset, som är en mötesplats för
13–17-åringar. Ungdomscaféet är öppet sju dagar i veckan, och erbjuder ett
tryggt ställe för ungdomar att tillbringa
tid på. Klientelet är synnerligen heterogent – en vanlig kväll hör man flertalet
olika språk talas i utrymmet, och olika
ungdomskulturer finns representerade.
Personalen utgörs av såväl yrkesfolk
som vuxna volontärer. Volontärerna genomgår en utbildning som ger verktyg
till att möta ungdomar med olika bakgrunder. Under år 2014 besöktes caféet
över 30 000 gånger.
En av hörnstenarna i Stationens Barns
verksamhet är att möta barn och ungdomar var än de befinner sig. Alla ungdomar söker sig inte till utrymmen som
riktar sig till ungdomar, utan de huse-
rar i det offentliga rummet, där det kan
uppstå problem av mindre konstruktiv
karaktär. Dessa ungdomar nås genom
att trygga vuxna söker upp dessa ungdomar och kommer i kontakt med dem.
Man utför det uppsökande arbetet på
gatorna, i köpcentrum, på järnvägsstationer, framför allt på kvällstid. Ett
av verktygen för att nå ungdomar är
Walkers-bussen, som fungerar som ett
ungdomscafé på hjul. Bussen cirkulerar
i förorterna i huvudstadsregionen, tre
månader i taget på ett givet område. Arbetet är tudelat: dels det direkta arbetet med ungdomarna på området, dels
nätverksarbete med de på området befintliga aktörerna (närpolisen, församlingarna, barnskyddet, det kommunala
ungdomsarbetet etc.). Processen med
att bygga upp ett förtroende så att den
unga som är i behov av stöd är mottag-
lig för den erbjudna hjälpen kan ibland
vara tidskrävande, men emedan ungdomarna är gemensamma för de olika
aktörerna så uppnås mycket gott genom
samarbete. Att effektivera samarbetet
mellan olika aktörer motiveras även av
det faktum att då resurserna börjar tryta
gäller det att dra åt samma håll.
Att arbeta med barn och ungdomar
handlar mycket om här och nu. Samtidigt är det av största vikt att erbjuda ungdomarna vägkost för framtiden. Vi lever
i en värld där det mentala illamåendet
bland barn och ungdomar ökar, och allt
fler ungdomar har svårt att finna sin plats
i samhället och en mening i tillvaron, vilket är en så väl mänsklig som ekonomisk
utmaning för samhället.
Sedan år 2008 ansvarar Stationens Barn
för utlärandet av FRIENDS-programmet
i Finland. FRIENDS är ett program som
stöder sociala och emotionella färdigheter som kan främja det mentala välmåendet samt förebygga oro, ångest och
depression hos barn och ungdomar. Med
tidig och systematisk inlärning av socioemotionella färdigheter förstärker man
barnets harmoniska utveckling. Det hjälper barn och ungdomar att känna igen
och hantera känslor, sporrar dem att
använda positiva tankemodeller samt
lär ut hur man kan hantera motgångar
och besvikelser med hjälp av olika metoder. FRIENDS-programmet stärker barns
och ungdomars självbild, självkänsla och
självförtroende. Därtill ökar tilltron till
den egna förmågan och den ungas individuella styrkor synliggörs. Att stärka
barnens och ungdomarnas empatifärdigheter, kommunikationsfärdigheter samt
stöda deras sociala relationer medför
minskad mobbning bland eleverna i
skolan.
FRIENDS-programmet har tre olika versioner. Fun Friends för daghems- och
förskoleålder, Programmet för barn
är riktat till elever i lågstadieålder och
Programmet för ungdomar är riktat till
elever i högstadieålder. Det finns ännu
ett program, Resilience för life, riktat till
unga vuxna. Material för det sistnämnda
programmet har ännu inte översatts till
svenska.
FRIENDS baserar sig på vetenskaplig
Walkers-huset på Simonsgatan 3 i hjärtat av Helsingfors riktar sig till 13-17-åringar.
forskning, utvärdering och praktiska erfarenheter. I programmet fokuserar man på
de kognitiva och fysiologiska processerna
samt beteende processerna som har en
koppling till uppkomsten och upplevelsen av oro och ångest. Programmet är ett
av de mest undersökta och tillämpade
programmen för förebyggande av mental
ohälsa världen över. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar användningen av FRIENDS-programmet.
FRIENDS-programmet består av tio träffar samt två repetitionsträffar. Många av
övningarna i programmet är par- eller
gruppövningar vilka stöder sociala relationer och kommunikationen mellan
eleverna. Att kunna klä känslor till ord
och samtidigt lära sig om sina kamrater
har positiva effekter. Utöver detta strävar
programmet till att aktivera hemmens
diskussionskultur. Träffarna innehåller
också avslappning och lugnande aktiviteter vilket är omtyckt och populärt bland
eleverna. Forskning påvisar att koncentrationen och inlärningsförmågan förbättras då man är lugn och avslappnad.
För att kunna ta i bruk programmet
fordras att man deltar i en ledarutbildningsdag. Alternativt kan utbildningen
anordnas i en skola där flera personer
från samma skola deltar. Utbildningen
är avsedd för skolornas undervisningsoch elevvårdspersonal samt personal
inom ungdoms-, social- och hälsovårdsbranschen.
Aseman Lapset – Stationens Barn erhöll vid årsskiftet ett ansenligt bidrag
av föreningen Granatenhjelm. Bidraget
möjliggör utdelandet av arbetsböckerna
för FRIENDS-programmet kostnadsfritt
till svenskspråkiga skolor runt om i landet. Skolornas ekonomiska situation är
prekär idag, och utan det erhållna stödet skulle mången elev bli utan arbetsbok, och i sämsta fall skulle en del av
skolorna inte kunna överhuvudtaget ta
programmet i bruk.
En kollektiv uppmaning: Ifall läsaren
har möjlighet att informera representanter för utbildningsväsendet i de egna
environgerna om denna unika möjlighet till 100% subventionerade arbetsböcker, så tas denna hjälp med tacksamhet emot. Stationens Barn har självfallet
informerat skolorna om möjligheten att
erhålla arbetsböckerna kostnadsfritt,
men all hjälp i detta PR-arbete tas med
tacksamhet emot.
”Att lära konsten att hantera känslor och
sociala färdigheter är ytterst viktigt vid si
dan av annat lärande. De faktiska fruk
terna av detta arbete kan skördas i fram
tiden.” – en lärare som har tillämpat
programmet.
Du finner mera uppgifter om vår verksamhet på vår hemsida www.asemanlapset.fi. Du kan även skicka e-post
till vår FRIENDS-planerare nina.borg
strom@asemanlapset.fi eller verksamhetsledare christian.wentzel@asemanlapset.fi
Text: Nina Borgström och Christian Wenzel
Foto: Hannamari Marttio
7
Stipendier och bidrag för goda ändamål
Föreningen Granatenhjelm r.f:s
och Caritas-gruppens i Helsingfors
stipendieutdelning den 3 februari 2015
Till handling omsatt omtanke
Barmhärtighet är ett av de centrala och ofta återkommande
begreppen i den frimureriska begreppsvärlden. Begreppet kan
tolkas som en ”till handling omsatt omtanke”. Denna omtanke kan naturligtvis ta sig olika former: inom den Svenska
Frimurare Ordens verksamhet konkretiseras den på organisationsplan genom Caritas-verksamheten.
Den i Helsingfors verkande Caritas-gruppen består av representanter för de tre Helsingfors-logerna inom SFMO och
för logernas ekonomiska stödförening, Föreningen Granatenhjelm r.f.
I praktiken uppdelas Caritas gruppens arbete i två, till sin
form och innehåll olika delar: intern Caritas och extern Caritas. Den interna Caritas är en inåtriktad verksamhet, med
fokus på brödrakretsen. Det är en uppgift för alla att notera
förändringar i medbrödernas livssituation, såsom nya ålderbetingade behov och eventuell sjukdom. En målsättning är
att träda in med stöd och assistans där behovet finns och
sådan önskas. I Helsingfors verkar sedan flera år tillbaka inom
Caritas-gruppen en kurator som kontaktperson och koordinator med intern Caritas som ansvarsområde. Förfrågningar och
initiativ kan emellertid riktas till vem som helst i gruppen.
Kontaktuppgifter finns i matrikeln.
Den externa Caritas verksamheten handhas även den av
Caritas-gruppen. Gruppen fördelar enligt riktlinjer som fastställts i gruppens stadgar understöd och bidrag till välgörande
ändamål. De medel som Caritas-gruppen har till förfogande
utgörs av de vid sammankomsterna insamlade medlen och
avkastning av fonderade medel som byggts upp av tidigare
generationers frimurares gåvor, donationer och testamenten.
Medelanskaffningen år 2014 fördelade sig så att insamlingarna vid sammankomsterna uppgick till 18 000 € och
den av Föreningen Granatenhjelm r.f. till förfogande ställda
fondsavkastningarna 292 000 €. Sammanlagt förfogade Caritas-gruppen alltså över 310 000 €.
Stipendieutdelningen 3.2.2015
En samling för stipendiemottagarna från 2014 och Ordens
egna bröder med damer hölls tisdagen den 3 februari i år i
Ordenshuset i Helsingfors.
8
Samlingen hade som tema ”Arbete för ungdom i kris”.
Den var öppen för alla och var mycket välbesökt av bröder,
många med dam.
Efter att Caritas-gruppens ordförande Timo Dahl hälsat
de närvarande välkomna överräckte ordföranden för Föreningen Granatenhjelm, KM Tom Waselius, diplomen. Dessa
bekräftade de för året 2014 utbetalda bidragen och uttryckte
respekt och uppskattning för det arbete som utförs inom
de bidragsmottagande organisationerna och som kommer
regionens behövande till godo.
Diplom överräcktes till (inom parentes de år 2014
tilldelade stödbeloppen):
–Diakoniverksamheten vid de svenskspråkiga evangelisklutherska församlingarna inom huvudstadsregionen
(52 000 €)
–Helsingfors Mission, Krisjouren för unga (30 000 € för
akut jour och förebyggande uppsökande arbete)
–Helsingfors Mission, Svenskspråkig volontärverksamhet
för seniorer i Helsingfors (30 000 € för kampen mot ensamhet bland äldre)
–De Sjukas Väl r.f. (25 000 € för fysioterapitjänster)
–Sjukhusclowner r.f. (35 000 €)
–Mannerheims Barnskyddsförbund, stöd för svenskspråkig
del av projektet ”En Trygg Skolväg” (30 000 €)
–Folkhälsan Syd Abs tonårspoliklinik (30 000 €)
–Stationens barn/Aseman lapset Friends-projektet
(36 000 €)
Vd för Folkhälsan Syd, Gun Eklund förevisade en video där
en yngre man öppet berättade om hur han hanterat sina
kriser och betydelsen av hjälp och stöd Folkhälsan kunnat
erbjuda honom. Verksamhetsledaren för Stationens Barn
(Aseman Lapset), Christian Wentzel berättade under rubriken ”Långsiktiga lösningar för ungdomars väl, här och
nu” om föreningen, dess målsättningar, prioriteringar och
arbetsformer.
Broder Kaj-Erik Gustafsson spelade under kvällen två
stycken på orgel: inledningsvis ett stycke av Jean Baptiste
Lully och senare ett av Léon Boëllmann.
Medverkande vis stipendieutdelningen. Främre raden från
vänster: Cecilia Damström (kompositör), Carita Riitakorpi
(Matteus församling), Bodil Sandell (Petrus församling),
Karin Salenius (Johannes församling), Catherine Granlund
(Grankulla svenska församling), Gun Eklund (Folkhälsan
Syd), Aino Viertola (Sjukhusclowner), Tamara Bergkvist
(Helsingfors Mission). Bakre raden från vänster: Tom Waselius
(Föreningen Granatenhjelm), Christian Wenzel (Stationens
Barn), Timo Dahl (SCF), Christer Lindberg (Föreningen
Granatenhjelm), Liisa Melin (Helsingfors Mission), Heidi
Nygård-Michelsson (Helsingfors Mission), Anna Simonsen
delvis skymd (Folkhälsan Syd), Inger Östergård (De Sjukas
Väl), Seppo Ristilehto (Mannerheims Barnskyddsförbund).
Föreningen Granatenhjelms ordförande, KM Tom
aselius, höll ett anförande om föreningen GranatenW
hjelm som återges här invid.
Samlingen avslutades med uruppförandet av beställningsverket ”Under stjärnhimmeln”. Tonsättaren, Cecilia
Damström framförde verket på piano. Verket skapade på
ett fängslande sätt en stämningsbild av mörker och ljus
och det var lätt att associera till en stjärnbeströdd natthimmel och småningom ana en morgonrodnad och en
ny gryende dag.
Christer Lindberg som planerat stipendieutdelningen och
fungerat som kvällens konferencier inbjöd avslutningsvis
åhörarna till en stunds mingel och diskussioner med bidragsmottagarna i biblioteket intill. Det var uppenbart att
många uppskattade möjligheten för denna samvaro och
samtal under fria former.
Tack vare tidigare generationers frimurares generositet
har Föreningen Granatenhjelm idag möjligheter att stödja
behövande. Läs mera om fäders arv i KM Tom Waselius
tal som återges här bredvid.
Text och Foto: Timo Dahl, X
Christian Wentzel presenterar Stationens Barn rf och
Friends projektet.
KM Tom Waselius tal vid stipendieutdelning 3.2.2015:
”Föreningen Granatenhjelm idag
– fäders arv och söners ansvar”
F
öreningen Granatenhjelm har i dag glädjen att ha kunnat
kalla samman till en liten högtidlighet, med vilken vi vill
markera en av föreningens verksamhets viktigaste ändamål,
nämligen det som redan i de ursprungliga stadgarna benämns
välgörenhet. Den välgörenheten är lika viktig i dag som när föreningen grundades för 92 år sedan, men kanske har begreppet
välgörenhet fått en litet vidare betydelse under de gångna drygt 9
decennierna. I kväll kan vi sålunda inom välgörenheten inräkna
understöd till allehanda humanitära ändamål och kultur, alla väldigt viktiga begrepp för mänskligt välbefinnande, och någonting
som vi inom föreningen vill värna om.
Jag skall nu inte uppehålla mig desto mera vid stipendiemottagarna, utan vill i stället berätta litet om hur det överhuvudtaget är
möjligt att Föreningen Granatenhjelm har resurser att kunna dela
ut dessa understöd. Då föreningen grundades i slutet av maj 1923
kan man säga att kassakistan var i det närmaste tom; en månad
tidigare hade Svenska Frimurare Ordens verksamhet i Finland
startat på nytt i och med att SJL S:t Augustin återuppväckts och
invigts, med alla de kostnader detta innebar. Den frimureriska
verksamheten fick dock vind i seglen omedelbart, och tillströmningen av medlemmar under 1920-talet var otroligt stor – det
första året tillkom hela 54 nya medlemmar. Det fanns alltså alldeles uppenbart ett uppdämt behov för den här verksamheten.
Entusiasmen var allmänt stor, och den ledde redan från allra
första början till en stor offervillighet, och väldigt många bröder
donerade av pur glädje för att verksamheten fått luft under vingarna igen större och mindre summor till den frimureriska sfären för
olika ändamål. Välgörenheten fanns ju med som ett grundelement
som ett arv redan från 1700-talet och logens tidigaste år, och alla
redan under de allra första åren drömde man igen om att bygga ett
9
frimurare barnhus, och ett ålderdomshem, och små grundplåtar till fonder
för dessa inbetalades. Redan kring 1930
existerade det sålunda ett tiotal fonder
för olika välgörenhetsändamål, men naturligtvis var fondernas storlek ännu rätt
blygsam. Det som ändå är remarkabelt
är att så många bröder ville bidra till den
frimureriska välgörenheten, och redan
under 1920-talet delade man också ut
understöd till behövande. (Käthe von
Timroth).
Organisatoriskt var de första tio åren
av den frimureriska välgörenheten rätt
ostrukturerad, och donationerna gjordes ibland till ”Frimureriet”, ibland till
S:t Augustin och ibland till understödsföreningen Föreningen Granatenhjelm.
Det hela fungerade ändå på något sätt
genom att både logeverksamheten och
ekonomin sköttes av en liten skara bröder, de som kunde sägas utgöra den nya
frimureriska verksamhetens grundläggare. I början på 1930-talet, då också
litet snålare vindar började blåsa i den
allmänna världen, organiserades ekonomin på nytt, och fick då ungefär den
struktur som den har ännu i dag. Alla
fonder flyttades till Föreningen Granatenhjelm, som från och med detta
utgjort den juridiska-ekonomiska personen i den frimureriska verksamheten
i Helsingfors. Donationer fortsatte att
strömma in, också en del större sådana,
och förvaltningen av fonderna sköttes
med sakkunskap, och resurserna ökade.
Alldeles i slutet av 1930-talet initierade
man på allvar tanken på att bygga både
ett barnhus och ett ålderdomshem, men
kriget lade snabbt hinder i vägen för en
vidare utveckling av projekten.
Krigsåren innebar ett ordentligt avbräck i den frimureriska verksamheten
också vad välgörenheten anbelangar,
och Föreningens förmögenhet led naturligtvis av inflationen efter kriget i slutet
av 1940-talet. Tack vare en mycket god
förvaltning och nya, givmilda donatorer, och bland annat understöd från USA
efter kriget, lyckades man dock bygga
upp förmögenheten på nytt, och under
1950-talet kunde relativt stora understödssummor utdelas till behövande.
Också under 1950-talet inflöt många
donationer, men bland donationerna
10
Bidragsmottagare och publik i Johannessalen
kan två särskilt nämnas: 1953 fick Föreningen Granatenhjelm motta Söderkulla
gård i Sibbo som donation av Arthur
Nikanders dödsbo, och litet senare donerade Ane Gyllenberg majoriteten av
aktierna i gården Bangatan 28 till Föreningen, samt ett antal tomter på Mössenholm i Esbo. Avsikten med donationen
av Söderkulla gård var att avkastningen
skulle utdelas till behövande svenskspråkiga mottagare, medan de Gyllenbergska
donationerna främst var avsedda att utgöra en grundplåt för ett eget ordenshus.
Också under de följande decennierna
inflöt donationer, ibland i form av testamenten, och allt detta i kombination
med en framgångsrik förvaltning har lett
till den goda ekonomiska situation Föreningen Granatenhjelm kan räkna sig till
godo i dag. Avkastningen av föreningens
förmögenhet gör det därför möjligt att
utbetala rätt betydande understöd till
behövande och till kulturella ändamål,
allt sådant som är viktigt för ett gott och
balanserat mänskligt liv.
Föreningen Granatenhjelms situation
i dag är alltså tämligen god, detta tack
vare många tidigare bröders entusiasm
och goda vilja för den gemensamma
saken. Det här är något som vi dagens
bröder kan vara tacksamma för, men vi
skall ändå inte bara luta oss tillbaka och
tycka att läget är under kontroll och att
tidigare generationer skött om allting för
vår del. Också vi har ett ansvar, samma
ansvar faktiskt som de tidigare brödrage-
nerationerna, även om vårt utgångsläge
är bättre. Också om vi alltså har en del
avkastande kapital i dag måste vi ta väl
vara på detta kapital, och bygga vidare
på det så att vår roll kan öka i framtiden. Sannolikt ökar också behovet av
välgörenhet framledes i en värld, där
välfärdssamhället naggas i kanten allt
mer. Därför är det viktigt också i dag och
i framtiden att fortsätta att bygga på vårt
kapital, och därför är det lika viktigt i
dag som tidigare att donationer inflyter,
så att vi kan bevara den goda situationen
och så att en ökande välgörenhetsverksamhet kan möjliggöras för Föreningen
Granatenhjelm.
Också om donationer som Söderkulla gård, eller aktier i bostadsaktiebolag
lyser som stjärnor bland donationerna
till Föreningen Granatenhjelm under
drygt 9 decennier är ändå största delen
av donationerna förhållandevis små,
men tillsammans bildar de många små
bäckarna den relativt stora å, som vi i
dag kan i någon mån kan ösa ur. Nya
tillflöden behövs, och jag vill därför fästa
brödernas uppmärksamhet på detta faktum – vi skall bära samma ansvar som
våra fäder, och bygga vidare på det byggnadsverk, som de en gång så framgångsrikt byggt stommen till. Då kan vi också
känna den verkliga tillfredsställelse, som
ett gott hjärta skänker den enskilda människan.
Text: KM Tom Waselius, R&K
Foto: Timo Dahl, X
En porträttmålare av rang
Konstnären
Hasse i sin
”verkstad”.
Ett lunchsamtal med konstnären Hasse Westergård
på Svenska Klubben i Vasa 19.2.2015.
H
asse Westergård berättar att
han har ett förflutet som frimurare, men att han varit passiv den senaste tiden. Om sitt konstintresse berättar han att han deltog i
sin första konstutställning 1971 och att
han sedan 1989 ägnat sig åt bildkonst
på heltid. Han gör grafik och målar i
akvarell, pastell och olja. Hans motiv
varierar och styrs givetvis också till en
del av kundens önskemål.
På frågan hur man blir en bra
konstnär funderar han lite, men säger sedan att, för att bli en riktigt
bra konstnär, måste man nog ha en
medfödd begåvning som beivras och
bejakas och kombineras med träning
och hårt arbete. I släktens konstnärliga
ådror finns exempelvis en annan känd
konstnär, Göran Hammarström.
Hasse är kanske mest känd i Finland för sina porträttmålningar. Han
har målat porträtt bl a av kända frimurare som Jarl Jergmar, Fjalar Rosenlöf
och Thorvald Söderström. På frågan
vilken är hans bästa verk hittills tvekar
han, men efter en stunds betänketid
blir svaret att det är nog ännu ogjort.
Denna välkända Vasa konstnär har
gjort en litografi-serie som han över
låtit till frimurarna i Vasa. Ett stort
tack för det! Av olika namnförslag
valde han att ge litografitavlan namnet ”Vandringen”. Tavlan, vars mått
är 30x40cm, har gjorts i 50 numrerade och signerade exemplar. Observera att ovanför tavlans vandringsväg
kan vi urskilja även den liksidiga triangeln – en välbekant symbol för oss
frimurare!
Tavlan är tillgänglig för alla till ett
pris av 200 EUR inramad och 180
EUR utan ram. Förfrågningar och
beställningar kan riktas till ordföranden för understödsföreningen i
Vasa, Henry Backlund. Tel. nr. 0500562499 eller via vår interna elektroniska postlåda.
Vandringen, litografi av Hasse Westergård.
Text: Roger Sohlberg, VI
11
M
G
ar
db
erg
Vara eller icke vara kristen?
n
io
at
str
u
l
Il
Varför vara kristen?
Det var på den bördiga landremsan, som sträcker sig som en
halv måne från det ena gamla kulturområdet i Mellanöstern
till det andra, som det hände sig en gång...
V
i har från början av vår vandring
genom vår Orden bitvis fått ta
del av en berättelse, som vi småningom kommit underfund med att
handlar om oss själva. Eller egentligen
vad det innebär att vara människa. Och
vi får se hur prototypen av människan
växer fram och tar gestalt i en bestämd
historisk person i ett bestämt historiskt
sammanhang och som gör anspråk på
att vara sammanfattningen av alla människor och dessutom en del av det som
vi kallar Gud, det gåtfulla livet självt.
Det är minnet av den människan,
som vi berättar vidare inom vår Orden.
Men i den berättelsen är vi tvungna att
12
ofta ta symboler till hjälp, när de vanliga orden inte räcker till. Jag talar här
om Jesus från Nasaret i det lilla landet
Palestina som ligger mitt på den fruktbara halvmånen öster och söder om
Medelhavet, med ena månskärans spets
i det gamla Tvåflodslandet mellan Eufrat och Tigris och den tidiga kulturen
kring staden Babylon, och med den
andra spetsen i Nildeltat i den ungefär
lika gamla egyptiska kulturen. Mitt på
detta månskärelika landområde ligger
landet Palestina där Jesus föddes med
en snickare och timmerman som sin far
och med en ung flicka, som hette Maria,
som sin mor. Fadern hette Josef.
Det är minnet av denne man, som Nya
Testamentet i sin ursprungliga grekiska
form kallar ”Christos” men som också
använder sig av det hebreiska ordet
”maschias” och ibland arameiskans
”meschicha”: Messias, som betyder
”smord”. Minnet av denne man berättar
vi vidare inom vår Orden, därför att vi
har insett att han i sin person innefattar
det som var och en av oss vill vara.
Byggnadsarbetare, timmerman, ibland
murare också han. En husbyggare måste
kunna alla slags arbeten. Jesus, Josefs
och Marias son från Nasaret i Galileen
i norra delen av Palestina kom att ge
upphov till en världsvid rörelse, som vi
kallar kristendomen. Han är ingen myt
utan en konkret historisk person och
hans efterföljare kallas ”kristna”. Det var
i Antiokia som det ordet började användas om dem, som hörde till en rörelse,
som vägrade delta i kejsarkulten och
”som verkade bara sjunga hymner till
Kristus som till en Gud och som ansåg
sig bundna till vissa bud som att inte
stjäla, inte bedra, inte begå äktenskapsbrott”, skriver den romerske guvernören
Gajus Plinius år 112 från den mindre
asiatiska provinsen Bithymien till kejsar
Trajanus i Rom.
Ordet ”kristen” användes då som ett
smädenamn. Senare skrev den romerske historieskrivaren Tacitus – en vän
till den tidigare nämnde Plinius – med
anledning av Roms brand år 64, som
kejsar Nero gav ”krestianerna” skulden
till: ”Krestianerna kallas de efter en viss
Kristus, som under kejsar Tiberius tid
blivit avrättad av prokuratorn Pontius
Pilatus. Efter hans död har denna fördärvliga vidskepelse, liksom allt annat
skändligt och tarvligt, funnit sin väg
till Rom och efter branden till och med
vunnit en stor mängd troende”.
Det tidigaste judiskt förankrade historiska vittnesbördet om Jesus finns
hos den judiska historieskrivaren, som
arbetade i Rom, Flavius Josefus, som år
90 skrev om ”Jakob som stenades år 62,
bror till Jesus, den så kallade Kristus...”
Ingen världsåskådning, men livs
åskådning
För oss sentida människor som litet
halvhjärtat förklarar att ”javisst är jag
kristen, men...” skulle det åtminstone
vara nödvändigt att göra klart för oss
att kristendomen inte avser att vara
något slags världsåskådning, som följer vissa eviga idéer utan har att göra
med en viss Kristus, med minnet av en
viss bestämd person. Att kristendom
är en aktivering av detta minne, som i
sig väcker starka känslor, till och med
obehag vid tanken på vad denne person
måste genomgå!
Kristendomen finns där minnet av Jesus
Kristus aktiveras i teori och praktik!
Jesus från Nasaret är ingen myt.
Hans historia låter sig lokaliseras till det
gamla landet Palestina. Där föddes han
under kejsar Augustus tid. Palestina var
då ockuperat av Rom. Under följande
kejsares regeringstid blev han avrättad
av prokuratorn Pontius Pilatus.
Det finns en katolsk teolog, en präst
och författare, som på ett kunnigt och
övertygande sätt gett svar på frågan om
”Varför vara kristen?” Han gör det i en
Ortodoxa kyrkan i Hagalund. När jag med
mina begränsade sinnen vill erfara vad
kristendomen är, går jag och ställer mig
framför ikonostasen i Den Helige Herman
av Alaskas kyrka i Hagalund i Helsingfors
och tar till mig det som ikonmålaren
Alexander Wikström förmedlar med sina
målningar, samtidig som jag lyssnar till
den liturgiska sången, som den lilla kören
sjunger och som blir till ett slags sfärernas
musik också den i sin skönhet. – Närmare
försmak av himlen än så kan jag inte få
här på jorden. Foto: Erik Sjöberg
13
äkta övertygelse, ärlig tro och god vilja.
Ingen kan förbise det: Äkta övertygelse,
ärlig tro och god vilja kan alla kallas, för
vars liv och död Jesus Kristus är ytterst
utslagsgivande.
– Kristen kyrka är inte varje meditations- och aktionsgrupp, inte varje
gemenskap av engagerade människor,
som söker leva ett anständigt liv för att
vinna frälsning. Man kan aldrig bestrida
det: Engagemang, handling, meditation, anständigt liv och frälsning kan
det också finnas i andra grupper utanför kyrkan. Men kristen kyrka kan varje
större eller mindre församling av människor kallas, när Jesus Kristus är ytterst
avgörande för den.
– Kristendom finns inte överallt, där
man bekämpar omänsklighet och förverkligar humanitet. Det är helt enkelt
sant: Omänsklighet bekämpar man, och
humanitet förverkligar man också utanför kristendomen – bland judar, muslimer, hinduer och buddhister, bland
efterkristna humanister och uttalade
ateister. Men kristendomen finns bara,
där minnet av Jesus Kristus aktiveras i
teori och praktik.
Gör vi detta, aktiverar minnet av det
Jesu bergspredikan (Gustave Doré 1877)
bok med samma namn. Redan i sin
doktorsavhandling 1957 har han omprövat en rad katolska dogmer, bl a om
den katolska kyrkans rättfärdiggörelse
lära, påvens ofelbarhet och tolkningsrätten
till Bibeln. Han var aktivt med i tillblivelsen av det Andra Vaticankonciliet under åren 1962–65 som var startskottet
för den katolska kyrkans förnyelseprocess. Men på grund av vissa teologiska
kontroverser med sin kyrkas Troskongregation fråntogs han år 1979 rätten
att undervisa i romersk katolsk teologi!
Men som författare är han fortfarande
en banbrytare av ovanligt slag. Han heter Hans Küng och han föddes den 19
mars 1928 i Sursee i Schweitz. – Jag har
hans bok ”Varför vara kristen?” – som
kom ut 1974 i svensk översättning – i
min ägo, men i en häftad upplaga, som
därför är nästan helt utsliten, där så
gott som varje rad är understreckad efter år av flitig, återkommande läsning!
14
Jag skall här plocka fram den grundläggande tanken i hans beskrivning av
kristendomen, som jag anser att är viktig att känna till för var och en som i
sitt eget sökande hamnar att ställa olika
livsåskådningar mot varandra och jämföra dem med varandra. Denne katolske
teolog har hos mig förstärkt min fascination för den hemlighetsfulle men
samtidigt frispråkige och orädde Mästaren från Nazaret.
Utan diskriminering av olika religioner och andra livsåskådningar vågar sig
Hans Küng på följande nyktra markeringar:
– Kristet är inte allt, som är sant, gott,
skönt och mänskligt. Vem skulle kunna
förneka att sanning, godhet, skönhet
och mänsklighet finns också utanför
kristendomen? Men kristet kan allt
kallas, som i teori och praxis har en uttrycklig positiv relation till Jesus Kristus.
– Kristen är inte varje människa av
som denne man från det lilla landet Palestina mitt på den fruktbara ”halvmånen” sade om den levande Fadersguden,
som han kallar Abba – en mycket personlig tilltalsform jämförbar med vårt
”pappa” – inser vi, att en speciell guds
erfarenhet låg bakom Jesu budskap om
Guds rike och vilja. Att hans oerhörda
anspråk, suveräna säkerhet och självklara direkthet, som kännetecknade denne
man, inte är tänkbart utan ett mycket
omedelbart förhållande till Gud, som
han kallade ”min far” och ”din far”. Att
det är fråga om Guds förtrodde, förtrolige och vän, sagt i en gåtfull, djup inre
och existentiell mening.
När det gäller Jesu förhållande till
Fadern, rör vi vid människans yttersta
hemlighet.
Text: Sten Westerholm, IX
Källhänvisning:
Hans Küng: ”Varför vara kristen”. Utg. på
Verbum 1980.
Kortlekens förborgade allvar
SOLDATEN OCH KORTLEKEN
(av Alf Robertsson, något modifierat)
U
nder det nordafrikanska fälttåget hade en grupp soldater varit på en lång marsch, när dom till slut kom fram
till en liten stad som hette Casino, nästa morgon, en
söndag, gick flera av soldaterna till kyrkan ledda dit av en
sergeant. Sedan prästen läst bönen skulle dagens text läsas och
dom som hade bönbok tog upp den. Men en av pojkarna tog
upp en kortlek och bredde ut den framför sig.
Sergeanten fick syn på det och sa: Soldat ta bort dom där
korten. Efter gudstjänsten blev soldaten arresterad och ställd
inför krigsrätt.
Domaren sa: Sergeant varför har ni tagit hit den här mannen? Han har ju spelat kort i kyrkan. Nå min son vad har du
att säga, sa domaren. En hel del sa soldaten. Ja, jag hoppas
det, sa domaren, annars kommer du att straffas strängare än
någon man någonsin straffats förut.
Soldaten sa: Sir, jag har varit på marsch i sex dagar utan
bibel och bönbok men jag hoppas kunna övertyga er om renheten i mina motiv, och så började han sin berättelse:
– Ni förstår Sir, när jag ser esset påminns jag om att det bara
finns en Gud.
– Tvåan påminner om att bibeln är delad i två delar, Nya och
Gamla testamentet.
– När jag ser trean tänker jag på Fadern, Sonen och den Helige Anden.
– Fyran får mig att tänka på profeterna som skrev evangelierna
Matteus, Markus, Lukas och Johannes.
– Ser jag femman tänker jag på dom fem kloka jungfruarna
som blev räddade och dom fem fåvitska eller oförståndiga
som gick förlorade.
– Sexan då tänker jag på dom sex dagar när Gud skapade
himmel och jord.
– Sjuan är en påminnelse om att Han vilade på den sjunde
dagen.
– När jag ser åttan tänker jag på de åtta människor som Gud
räddade från syndafloden, dvs Noa, hans hustru och deras
tre söner jämte hustrun.
– Nian påminner mig om att bara nio av dom tio spetälska
som Jesus botade tackade honom.
– När jag ser tian tänker jag på dom tio budorden som Gud
gav till Moses på en stentavla.
– Kungen påminner mig om att det bara finns en kung i himlen, Gud den allsmäktige.
– Damen det är den oskuldsfulla jungfru Maria, himmelens
drottning.
– Knekten är djävulen.
– När jag räknar summan av valörerna på korten inklusive
jokern kommer jag till 365, dvs årets totala antal dagar.
– Kortleken har 52 kort, liksom veckor på året.
– Det finns fyra färger som antalet veckor per månad eller
antalet årstider.
– Det finns tolv klädda kort liksom antalet månader per år.
– Det finns 13 valörer per färg vilket är lika med antalet veckor
per kvartal.
Så ni förstår Sir att min kortlek tjänar mig som en bibel, en
almanacka och en bönbok. Och mina vänner historien är
sann. Jag var själv den soldaten.
15
Våra fäders arv
Redaktionen tog kontakt med broder Henric Schmidt och frågade honom bl a
att hur kom det sig att han blev frimurare och vad har frimureriet gett honom?
Som bakgrund kan nämnas att br Henric är född 1947 och har fungerat bl a
som kyrkoherde i Pargas. Han inledde sin frimurarvandring 1974 och erhöll 2013
grad X. Han har varit bl a talman inom Ordens Åbo Frimurarsamhälle där han
numera fungerar som Ordförande för brödraföreningen Erasmus i Åbo.
Här nedan finner du br Henrics respons på redaktionens ställda frågor.
En enskild frimurares arv till
kommande generationer
I
mitt barndomshem visste vi barn
inte att pappa Wolfgang var frimurare. Vi visste inte varför han begav
sig till Helsingfors, varför Stockholm ibland kunde vara målet!? När
han dör den 15 november 1959, som
ordförande i brödraföreningen Erasmus,
och föreningen vid begravningen hade
placerat en krans, vid fotändan av hans
kista, med ett frimurarkors väckte det
både förvåning och ilska bland släktingar och vänner!? Man visste inte och
ingen hade berättat!? Det stora okända,
som frimurarorden stod för, väckte frågor och tankar om något skumt och
otillåtet. Någonting som en präst inte
skulle beblanda sig med!
Wolfgang Schmidt blir ordförande för
brödraföreningen Erasmus i Åbo 1955
och innehar ordförandeposten fram till
sin död 1959 ... mera vet inte jag.
När jag som studerande sommaren
1970, som stipendiat vid Sigtunastiftelsen, möter frimuraren och författaren
Bo Setterlind och nästan dagligen involveras i djupgående samtal om livets mening, ljus och mörker, änglar som kan
flyga eller inte, fascineras jag av djupet
i hans förmåga att se det jag inte såg
som ung teologiestuderande. Att senare
sitta med hans frimurardikt i sin hand,
väcker intresse!?
Wolfgang Schmidt var, vid sin död, pro-
fessor i kyrkohistoria vid Åbo Akademi
och betecknades som en av föregångarna kring forskningen om Fredrik Gabriel Hedberg, den Lutherska Evangeliföreningens grundare. Wolfgang Schmidt
var också präst och predikade regelbundet i Bönehuset vid Eskilsgatan i Åbo.
Ännu idag kan man se hans engagemang i frimureriet som kontroversiellt!?
16
Skribenten Henric Schmidt.
Livsvandringen i mörkret. Med utmaningar och prövningar, som människan
ställs inför och klarar eller inte klarar.
Bilden av vår uppgift kan ta sig många
olika former. Den oformliga stenen som
skall formas så att den passar in, för att
tempelbygget skall lyckas och taket skall
hållas uppe.
Eller kanske vandringen är, en vandring i mörker, full av prövningar som
vi klarar eller inte klarar. Där målet är
att nå målet. ”Att dö är seger, inte ne-
derlag. Det lyser över bergen. Natt har
blivit dag,” skriver frimurarbrodern Bo
Setterlind.
När jag sedan som ung präst 1973
ställs inför frågan om, huruvida jag vill
bli frimurare, utan att veta eller förstå
vad det är fråga om, är det mycket överraskande. Frågan var svår, medveten
som jag var om att min far hade varit
det, medveten om att han hade gjort
valet, som andra hade förvånat sig över
och t.o.m. förskräckt sig över. Frågan
väckte nyfikenhet men också en viss
stolthet, att införlivas i hemligheten!?
Något överraskande var det, att min
första chef ställde frågan, kyrkoherden Alvar Kurtén och medarbetaren,
kantor Börje Ekholm, eftersom jag
inte ens visste om deras engagemang
i frimureriet.
Som beväringspastor inträder jag i
brödragemenskapen år 1974, fortfarande lika frågande, tvekande och nyfiken. Intressant nog får jag permission
för detta! Det fanns, utan tvivel, mycket
sådant som jag inte trodde mig kunna
acceptera och gå in i!
Det är idag 41 år sedan jag skymtade
något av frimurarljuset. Vandringen
som frimurare, till denna dag, kan säkert betecknas som vacklande och lång.
En vandring grad för grad, i en takt som
ofta styrdes av arbetet i den allmänna
världen. Med många frågetecken och en
symbolik som ibland har känts jobbig
att genomskåda.
Ändå har motivationen styrkts framför allt av alla dem ”som har gått före
mig”. Där skymtar min far, min första
förman och min arbetskamrat men
också, inte mina prästbröder som har
vandrat den väg som jag har kallats att
vandra. Broder Kar-Erik Forssell, Kurt
Lobbas, Alvar Kurtén, Åke Sandholm,
min bror Lasse och många, många fler ...
I bagaget känner jag, att jag har
mycket av erfarenhet och kunnande,
vänskap och framtidstro. ”Det lyser
över bergen, natt KAN bli dag!? Det är
detta som jag vill se som min styrka,
kontinuiteten, stafettpinnen som jag
är kallad att föra vidare. Tillsammans
skall vi bygga vidare på traditioner och
värderingar, framtidshopp och tro. Som
präst har det betytt en vandring genom
många grader förrän jag har kunnat
konstatera: Äntligen!
Ändå kvarstår frågan om vilket arvet
av frimuren Wolfgang har varit för mig
och är för mina närmaste medbröder
och syskon, min egen familj!? Jag går,
för 41 år sedan, in i frimureriet utan
förkunskap, med ganska många fördomar och förväntningar, i ett samhälle
som inte alltid vill se meningen med
detta. Men jag gör det också med ett
arv som är ovärderligt. Någon hade gått
före mig! Någon/några som jag såg upp
till!
Vem och vad gör oss till frimurare?
Det gör inte en Orden, inte en medbroder, inte någon annans kunskap utan
vi själva! Det gör en ärevördig Orden
som vill få oss att se mening och ljus i
dagens mörka värld. En Orden som vill
få oss att se den unika människa, som vi
är, med våra möjligheter och resurser, i
Ljuset av Guds Sanning.
Text: Henric Schmidt, X
Foto: Leif Holmberg, X
Forskningslogen
Carl Friedrich Eckleff
LADIES NIGHT 23 OKTOBER
Fredagen den 23 oktober kl 19.00 anordnar
frimurarklubben Symbolen Ladies Night.
Festplatsen är stiliga festsalen G-18,
Georgsgatan 18 i Helsingfors.
Tre rätters middag, tal och sång till kvinnan.
Dans till levande musik. Festen är öppen för
Ordens samtliga bröder med damer. Kuvertpriset
är 65 €/pers. Klädsel: Festdräkt.
Anmälningar emotses före den 15 september
till henrik.nordell@frimurarorden.fi eller
mobil 040-8301641. Detaljerat program och
betalningsanmodan sänds till de anmälda.
håller lördagen den 12 september 2015
kl. 13.00 forskningsloge i grad VII.
Plats: Frimurarhuset i Vasa, Rådhusgatan 15
Tord Ireblad (X GPL, SL CFE)
håller ett föredrag över ämnet
Uppmaning och efterföljelse
Klädsel: Mörk/svart kostym, gradtecken
(ej förkläden eller handskar)
Anmälan till den efterföljande måltiden senast
den 9 september på telefon 045-847 45 48 eller på
e-post carl-johan.frantz@frimurarorden.fi
Tillfället är öppet för alla Bröder av minst grad VII
Österbottens Stewardsloge
17
Ritualmusik à la Sibelius
Lahtis berömda stadsorkester spelar igen ett fint orkesterarrangemang av Sibelius ritualmusik. – Foto: Markus Henttonen.
Sångsolist är Mika Pohjonen som
även var solist vid inspelningen
av orkesterarrangemanget och
dess uruppförande i konventet
Lahtis. Foto: Heikki Tuuli.
Vid frimurarkonventet år 2007 gavs en konsert i
Lahtis Sibeliushus där Lahtis stadsorkester under
ledning av Osmo Vänskä spelade uruppförandet av Sibelius hela ritualmusik i arrangemang
av Jaakko Kuusisto. Som solist sjöng murarbroder Mika Pohjonen, tenor. Med anledning av
Sibelius jubileumsår anordnar Finlands storloge
i Sibeliushuset i Lahtis måndagen den 2 november en välgörenhetskonsert där vi åter får höra
Lahtis stadsorkester spela orkesterversionen av
ritualmusiken i arrangemang av Jaakko Kuusisto.
Denna gång dirigeras orkestern av arrangören
själv, med Mika Pohjonen som solist. Sammansättningen är nu samma som på den nyaste
ritualmusikplattan.
Konserten dirigeras av orkester
arrangören Jaakko Kuusisto, såsom på den för många bekanta
plattan. Foto: Jonas Lundqvist.
Sibelius ritualmusik som orkesterarrangemang
den 2 november i Lahtis
J
ean Sibelius som hörde till Suomi 1 logens stiftande medlemmar tonsatte världens enda ritualmusikhelhet för graderna I–III (Musique religieuse, opus 113), som uruppfördes år
1927. Den används i storlogens i Finland loger i Finland och
Sverige samt i storlogens i Estland loger. Enstaka musikstycken
spelas då och då även i andra frimurarordnar, inklusive SFMO.
Sibelius ritualmusik hörs endast sällan i offentligheten. I
sin ursprungliga form har den uppförts för allmänheten bl.a.
för ett par år sedan i konsertserien Urkuyö ja aaria i Esbo
domkyrka och i år framförs den av Kaj-Erik Gustafsson och
Harry Dahlström på deras turné.
Konserten i Lahtis är den andra gången Jaakko Kuusistos
prisade orkesterarrangemang uppförs offentligt. Utöver ritualmusiken ingår i programmet i höstens konsert Sibelius femte
symfoni och Mozarts operaouvertyr. Utom en stor skara frimurare förväntas till konserten även andra vänner av Sibelius
18
musik. Till konserten kommer även utländska frimurarvänner
till Stormästaren.
Konsertens längd avvägs så att även publik från andra orter kan återvända hem med offentliga transportmedel. För
övernattare i Lahtis har reserverats en hotellkvot i hotellet
Lahden Seurahuone.
Biljetter till konserten kan nu köpas för att säkra bra platser. Sibeliushusets egen biljettförsäljning håller öppet måndag–fredag kl. 12.00–17.00, tel. 0600 393 949. Biljettförsäljningen har också börjat i alla servicepunkterna av Lippupiste,
tel. 0600 900 900 kl. 7.00-22.00 varje dag, www.lippu.fi.
Biljettpriserna är 38, 30 och 25 euro. Förhandsbeställning av
pausservering kan göras på nätadressen www.sibeliustalo.fi/
tapahtumat/valiaikatarjoilut.
Text: Juhana Häme
På jakt efter Sibelius
Uppdrag:
e
Sibelius
x
T.v. En glad Sibelius med cigarren, av
Thérèse Bonney 1939. Nedan: Corona
cigarrer (MG).
Amerikafotografen som
dokumenterade Lapplandskriget medan han sökte
efter tonsättarmästaren
D
et var den dåvarande Rundradioanställda, Armand Lohikoski (1921–2005), som hade fått
en kommendering att ta hand om en
utländsk journalist under hans vistelse i
Lapplands krigsområde. Lohikoski, som
sedermera blev filmregissör och känd bl
a som Pekka Puupää (Kalle Träskalle)filmernas fader, var lämplig för uppdraget eftersom han behärskade det engelska språket. Han hade ju tillbringat sina
första 10 år i Amerika och behärskade
därför det nu behövliga språket.
Lohikoski observerar hösten 1944
i Kajana en viss nedstämdhet hos en
ung amerikansk journalist. Den deprimerade journalisten är Eliot Elisofon
(1911–1973). Han är fotograf för den
berömda amerikanska tidskriften Life
och hade besökt Finland redan 1939.
Lohikoski undrar varför Eliot är så nedstämd, trots att hans grupp just klarat
sig undan de tyska Stukaplanens anfall
i Torneå. Elisofon erkänner att hans
uppdrag inte egentligen är att filma
Lapplandskriget, utan att hans uppdrag
är mycket svårare. Hans uppdrag är att
för tidningen Life fotografera Jean Sibelius (1865–1957)!
Det var heller inte vilket som helst
foto som skulle duga, Sibelius skulle
fotograferas rökande cigarr och lyssnande på radio. Elisofon illustrerar på
en bordduk hur han vill ha fotografiet.
För säkerhets skull har han också med
sig Corona cigarrer.
– I Amerika kan t o m gatupojkarna
vissla Finlandia, förklarar Elisofon.
Men, att få träffa vår tonsättarmästare
har visat sig vara svårare för en amerikajournalist än vad det är för finländarna
att driva bort tysken från Lappland.
Mästaren tror nämligen att om man tar
emot en journalist finns det snart ett
dussin av dem bakom dörren.
Lohikoski lovar att hjälpa till och
som anställd på rundradion har han
kontakter. En annan amerikajournalist
tränger sig också med. Den 10 oktober
1944 är en stor dag. De tre packar sig
in i Rundradions specialbil ”Häkäpönttöauto” med riktning mot Ainola. Elisofon är helt upprymd.
Sibelius välkomsthälsning är barsk:
”I can no English!”. Småningom fram
kommer det dock att tonsättarmästaren
nog förstår engelska, trots att han vägrar
tala det. Elisofon får taget sitt foto, trots
att Lohikoski är förskräckt när fotografen vrider av och an på kompositörens
hand för att få den i önskad ställning.
Härefter övergår man till Cognac och
stämningen blir mera avslappnad,
– Sibelius ger amerikanerna erkännande, de är så oskyldigt uppriktiga och
rafflande i alla sina tilltag.
Det är lite pinsamt när jänkarna ivrar
sig att lovprisa jazzen. Sibelius förklarar
att han inte kommenterar eftersom han
inte mera är i den åldern att han skulle
lätta på foten. Han erkänner dock att
han gillar gamla ”negersånger”.
Det är också lite pinsamt när amerikanerna propsar på att tänker mästaren
ännu komponera något.
– Jag säger inget, snäser mästaren.
Hur som helst, efter intervjun kallar
amerikanerna mästaren för ”en ypperlig
gubbe”.
– Sibelius tyckte säkert om mig!
Kommer du ihåg hur kan skrattade åt
mina historier? Bra att jag känner till
musiken så pass bra. Och gubben blev
säkert glad när han fick Corona cigarrerna i handen skryter Elisofon.
Det är osäkert om Life någonsin publi-
cerade sina högt önskade Sibeliusbilder. I tidningen berättas våren 1945 att
Elisofon var i Meksiko för att vila upp
sig efter sin tunga 11 månaders Sverigeoch Finlandkommendering. Hans semesterbilder publicerades. Från Finland
hade fastnat på film också stupade tyska
soldate, matköer och tidens politiker;
Urho Kekkonen, Väinö Tanner, Hertta
Kuusinen, Mauri Ryömä osv …. Elisofon blev senare en berömd Afrikafotograf och dokumenterare. Han skrev även
en kokbok.
Text: Pentti Hongisto,
28° (F. & A. M. I FINLAND)
Källor:
Armand Lohikoski: Självbiografi 1993, ”Mannen
bakom Puupää-filmerna”, och Lohikoskis artikel i Helsingin Sanomat 1986.
19
Åbobröder ute i natten med damer
Rekordmånga
på Ladies Night 2015 i Åbo
P
å grund av många olyckliga sammanträffanden var vi tvungna att
inhibera Ladies Nigh i Åbo 2014.
Många tänkte då att detta var slutet på
den traditionen. Men några av oss med
OM Sven Mattsson i spetsen vägrade
att ge upp och tog skeden i vacker hand
och började jobba. Det gällde nu att
hitta ett lämpligt datum och skapa ett
lag av intresserade bröder, företrädesvis
yngre, som skulle föra traditionen vi-
20
dare. Med hjälp av vår eminente köksmästare, Stellan, fick vi bokat utrymme
på Submarina och datumet spikades till
28 mars.
Gruppen som började jobba på vårens fest var Christian Lindroos, Mikael Rajamäki, Kim Mattsson, Tony
Rosenblad, Stellan Hartman och Kenneth J Jönsson. Vi bestämde oss för att
marknadsföra festen både på svenska
och finska. Vi skickade reklam hem till
bröderna med traditionell post för att
säkerställa oss att även våra damer fick
information om tillställningen. Dessutom gav vi information med hjälp av anmälningslistor och meddelanden på logen. Programmet uppgjordes med tanke
på de yngre bröderna och särskilt våra
damer. Vi försökte dessutom överbygga
språkbarriärer genom fri bordsplacering
och hoppades därmed kunna föra samman likasinnade och nya vänner.
Eivor Huldén tackar bröderna
Direkt när vi kom ner till festsalen
fanns Leif ”Lefa” Holmberg till hands
med sin kamera och tog ett foto av varje
par i en vacker soffa i vestibulen. Vi ser
fram emot att få se resultatet.
Som förrätt serverades snapsvänlig
skärgårdstallrik medan huvudrätten
bestod av buffé med mycket grönt och
kyckling i gräddsås. Till dessert serverades chokladfondant som sprudlade
varm flytande choklad när skeden sattes i kakan. Snapsvisorna sjöngs på båda
språken.
Till den tredje skålen läste Kenneth upp
en dikt av Siv Andersson;
Till min älskade:
Det var som högsta vinsten
i ett gratislotteri
när jag fick möta dig
och du och jag blev ”vi”.
Av alla dessa mänskor
är du just den jag vill ha.
Du ger mig ljus och glädje,
du får mig att må bra…
Ja, för allt min kärlek rymmer
finns inte nog med ord.
För att älska och att älskas
är det största på vår jord.
Och allt du är för mig
vill jag för dig få vara…
för kärleken i mig
finns till för att besvara.
Snapssång efter avslutad förrätt
Efter att middagen avklarats höll OM
Sven Mattsson ett tal om bordsvanor
genom tiderna. Han beskrev bl a hur vi
tidigare åt med fingrarna från en planka
och drack öl eller mjöd från ett horn.
Han berättade om när bordduken kom
och hur den ersattes senare av servetten.
Ett mycket glädjande och oplanerat
inslag var damernas tacktal som framfördes av Eivor Huldén. Hon berättade
om sin stora uppskattning över denna
möjlighet att få delta på en gemensam
tillställning med bröderna. Hon beskrev
hur positivt hon upplever vårt brödraskap och hur viktigt brödraskapet varit för hennes egen make. Att få höra
hennes ord värmde alla våra bröders
hjärtan.
Avslutningsvis tackade vår fOM, Ilkka Aho, de bröder som arrangerat festen
och tog upp frågan om hur gammal vår
Ladies Night tradition är. Det förefaller klart att åtminstone under fOM Erkki Wänninens tid arrangerades Ladies
Night, men redan tidigare, under fOM
Hasseblatts tid, anordnade man påskandakt där också damerna deltog. Låt oss
försöka ta reda på ursprunget!
Dansen kom igång samtidigt med
lotteriet. För musiken stod Jesper Jakobsson, som redan för tredje gången
spelade vals och discomusik för dansparen på det proppfulla dansgolvet.
Över hälften av de 110 st närvarande var yngre par som deltog för första
gången på Ladies Night. Vi behöver en
fortsatt ”föryngring” av vårt program
för att vår tradition skall få leva vidare.
Nästa gång firar vi Ladies Night den 19
mars 2016. Vi ses!.
Text och foto: Kenneth J Jönsson, IX
21
Kulturlivet under nationalsocialismens mörka tider
Broder Folke Freund, X, bosatt i Uppsala, fDM i SJL
Stenbocken och Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff
har läst boken, ”The Third Reich Sourcebook” (Tredje rikets
källskrifter), av Anson Rabinbach och Sander L. Gilman
(University of California Press 2013, 923 sidor). Här nedan
presenterar han några avsnitt från bokens dokument
som han översatt till svenska.
MUSIKDOKUMENT
FRÅN TREDJE RIKET
D
en digra volymen erbjuder sina
engelskspråkiga läsare en lång
rad texter från nationalsocialismens begynnelse i München 1919 till
Hitlers testamente i Berlin 1945.
Boken består av tolv avsnitt, indelade i kapitel som i sin tur är indelade
i dokument. Avsnitt 7 har som rubrik
National Socialism and the Arts, kapitel
19: The Wagner Cult versus Degenerated
Music, indelade i 19 dokument. Här ett
antal av dem med förkortade citat.
”Tysk musik, i synnerhet 1800-talets,
har firat sina största triumfer i hela
världen. Det var den kulturyttring som
garanterade den tyska kulturen och dess
utövare internationell ryktbarhet.” Detta
sade Richard Strauss bland annat vid
invigningen av Reichsmusikkammer
(RMK) den 2 februari 1934. Han hade
– utan att ha blivit tillfrågad – utnämnts
till myndighetens president av Joseph
Goebbels, ett hedersuppdrag för den
69 år gamle tonsättaren, som var helt
ointresserad av politik.
I ett privat memorandum säger
Strauss: ”Jag accepterade detta hedersuppdrag, därför att jag hoppades kunna
göra nytta och förhindra än värre saker,
om från och med nu det tyska musiklivet skulle ´reorganiseras´ av amatörer
och okunniga strebrar.”
22
Richard Strauss, av Max Liebermann,
1918 (Wikipedia)
Att Strauss inte skulle bli gammal
på sin post, inser man lätt om man betänker hans nära samarbete med judar:
Hugo von Hofmannsthal och Stefan
Zweig. Sonen Franz var dessutom gift
med en judinna, Alice von Grab.
Men det som kom bägaren att rinna
över, var Strauss brev till Zweig, där han
bland annat gjorde sig lustig över nazisternas luddiga älsklingsord ”Volk”.
Strauss: ”Jag känner bara två slags folk,
sådana med talang och sådana utan
talang.” Detta brev nådde aldrig adressaten, det togs omhand av Gestapo. Den
P
”Tred ärmbild
a
je rik
ets k v boken
ällskr
ifter”
6 juli 1935 entledigades tonsättaren
från presidentposten för RMK.
Dirigenten Wilhelm Furtwänglers
brev till Joseph Goebbels (11.4.1933).
”Käre Herr Reichsminister. (…) Kulturen och kulturarbetarnas uppgift är att
förena inte att söndra. (…) Jag erkänner bara ett slags distinktion: den mellan god kultur och dålig. (…) Vi måste
därför hävda med emfas, att [judiska]
personligheter som B. Walter, O. Klemperer etc. bereds möjlighet att utöva sin
konst, nu och allt framgent. Med all respekt Wilhelm Furtwängler.”
Joseph Goebbels svar till Furtwängler
samma dag: ”Käre Generalmusikdirektor, jag kan inte acceptera bara en distinktion, som Ni föreslår, den mellan
god och dålig konst. Kulturen måste
uppstå ur folket (das Volk), endast
konst som hämtar sin inspiration från
hela folket kan anses vara god. Med all
respekt Er tillgivne dr Goebbels.”
Med anledning av 50-årsminnet
1933 av Wagners död skrev Thomas
Mann en längre essä ”Leiden und Größe
Richard Wagners”. Den engelska översättningen sammanfattar textens innehåll: ”Pro and Contra Wagner”.
Essän framkallade raseri bland några
akademiker, politiker, journalister med
flera i München bland annat för att
Thomas Mann – trots sin passion för
Wagners musik – hade dragit in freudiansk psykoanalys och betecknat dennes ”allkonstverk” för
dilettantiskt.
”Vi ser i Wagner det musikdramatiska förkroppsligandet av den innerligaste tyska sensibiliteten
som vi inte tillåter bli förolämpad av det slag av
estetiserande snobberi som finner ett så arrogant
och pretentiöst uttryck i det minnestal som hållits
av herr Thomas Mann med anledning av Richard
Wagners död.”
Denna skrivelse undertecknades av 40 kulturpersonligheter i München, däribland den kände
Wagner-dirigenten Hans Knappertsbusch och tonsättarna Hans Pfitzner och Richard Strauss.
Thomas Mann svarade några dagar senare i den
liberala Vossische Zeitung: ”(…) Sanningen är att
jag på 52 sidor har sammanfattat – passionerat –
vad Wagner har kommit att betyda för mig. Jag
har på grundval av denna essä hållit föreläsningar
vid fyra högtidliga tillfällen: I universitetsaulan i
München inför en entusiastisk publik på 500 personer (utan någon som helst protest!), vidare inför Wagnerälskare i Concertgebouw, Amsterdam, i
Bryssel och i Paris. Vid dessa sammankomster var
representanter för det officiella Tyskland närvarande, vilka tackade mig efteråt för den tjänst jag gjort
det tyska namnet.”
Kapitel 19 bjuder på många dokument från nazistisk raspolitik. Här får vi veta, att Bach är ”den
ultimata inkarnationen av nordisk musik”, att
Haydn och Mozart uppvisar ”sammansatta nordiskdinariska drag”, och att Pfitzner var mera ”nordisk”
än Wagner.
”Jazzen – negermusik – som judendomens och
amerikaniseringens vapen” får mycket utrymme,
särskilt Ernst Kreneks opera ”Johnny spielt auf”
(1927) stack i ögonen.
Manchester Guardian bevakade festspelen i Bayreuth 1933: ”Featuring Herr Hitler. (…) Från varje
flaggstång och nästan varje fönster vajade svastikan,
brunskjortor är nästan obligatoriska. Utanför Café
Tannhäuser hör man endast Horst-Wessel-sången.
I boklådorna har Hitlers Mein Kampf ersatt Wagners Mein Leben. Herr Hitler bevistade sex föreställningar och av publikens uppträdande att döma
var detta en Hitler-festival. Toscaninis återbud till
Bayreuth har tveklöst givit Hitler något att tänka på.
Jag har hört att nyheten praktiskt taget har stoppat
utländska bokningar jämte hundratals avbeställningar från utlandet. (…)”
För alla som intresserar sig för kulturlivet under den mörkaste tiden i Tysklands historia, är The
Third Reich Sourcebook ett omistligt ymnighetshorn.
Parkeringsförmån för SCF-bröder
i Q-Park Skillnaden,
Georgsgatan 8-10, Helsingfors.
Infart vid Diana Parken.
Parkering i Q-Park Skillnaden
för 4,00 € vardagar kl. 16.30–24.00 samt
lördagar och söndagar utan tidsbegränsning.
Parkering övriga tider med normalt pris.
1.Tag biljett vid Q-Park inkörningsbommen.
2.Stämpla biljetten i förmånsautomaten vid
närvaroregistreringsdatorn i Ordenshusets
vestibul för att utnyttja förmånen.
3.Betala parkeringen i parkeringshallen,
antingen vid betalautomaten eller vid
utkörningsbommen med kreditkort.
Vid problemsituationer kontakta Q-Park kontroll
rum 020 781 2410 eller via info-knappen vid
betalautomaterna och bommarna.
Text: Folke Freund, X
23
En engelsk frimurares tankar
Walter Leslie Wilmshurst
och frimureriets innebörd
Många är de engelska och
skotska frimurare som har
satt eller försökt sätta sin
prägel på de engelska och
skotska frimurarsystemen
vi har i dag. Stundtals var
stämningen så uppskruvad
mellan de två systemen att
de framstod såsom rena
krigshandlingar i ord och
fördömanden, i synnerhet
efter det att den engelska
forskarlogen Ars Quatuor
Coronatorum (AQC) hade
grundats år 1884 eller 1886
av nio bröder med varierande akademisk bakgrund.
Det som skotska frimurare
bröder och akademiker
kommit fram till angående
frimureri förkastades radikalt
av de engelska bröderna i
motsvarande ställning. Sammalunda gjorde skottarna,
för engelsmännen föraktade
allt enkelt och diminutivt
som kom från andra sidan
Hadrianus mur.
24
Walter Leslie Wilmshurst. Enligt University
of Bradford var han en av världens
största frimurare, djupaste mystiker och
mest perfekta engelska gentleman.
(www.brad.ac.uk).
W. L. Wilmshurst; The meaning of
Masonry, 1922 (Frimureriets innebörd).
J
ag skall här försöka framlägga vad
några av de mest betydelsefulla frimurarebröder och forskare sysslat
med inom den konungsliga konsten
och hur de bemötts av omvärlden och
speciellt sina medbröder, och börjar här
med Walter Leslie Wilmshurst. Han
föddes i Chichester år 1867, verkade
som advokat i Huddersfield och avled
i London år 1939. Han recipierade år
1889 i Huddersfield och år 1922 utgav
han sin berömda bok om sina tankegångar och idéer om frimureriet; The
Meaning of Masonry. Det sägs att han
i denna bok försöker förklara ’det oförklarliga’. Han var fast medveten om att
det i den frimureriska ritualen fanns ett
särskilt djup som gav Orden den speciella betydelse som drog bröder till sig.
Hans omdöme om frimureriet sammanfattade han i följande utlåtande:
”För dem som ser den frimureriska ’veten
skapen’ som intet annat än ceremoniella
och sociala lustigheter, blandade med enkel
etik, kommer mina tankar att misstolkas
som rena fantasier. Men de är inte ned
skrivna som sådana. De är avsedda för det
lyckligtvis ökande antal bröder som inser
att Johannesfrimureriet är förespråkare för
devisen ’Känn dig själv’ och som omfattar
insiktsfulla sanningar om andlig kunskap
som döljer sig bakom dess slöja.”
Efter sitt inträde i orden blev han allt
mera övertygad om att orden är något
mer än en sällskapsklubb. En vanlig
herrklubb skulle inte behöva så kraftiga och gåtfulla ritualer för att locka
till sig middagsgäster. Det är ritualernas
kraftfulla innebörd och språk som har
tilltalat honom, och ju mera han forskade i frimureriets ursprung, desto mera
övertygad blev han om att ritualerna har
en positiv inverkan på alla som deltar
i dem, både som ämbetsmän och åskådare.
Särskilt när man beaktar de krav som
SFMO ställer på varje enskild ämbetsman, inser man att det är en hel del att
hålla reda på och känna till. Han skall
bl.a. ha kunskaper om skillnaden mellan det svenska frimurarsystemet och
andra frimurarsystem, och för att i ringa
mån försöka uppfylla delar av detta krav
kommer här en essä som måhända kan
belysa diskrepanserna mellan engelskt
system och svenskt frimurarsystem.
Walter Leslie Wilmshurst var en försiktig
man som levde i stillhet. Hans motto
var: ”Tygla dina läppar, ty de är dörrarna
till slottet, och där inne bor Kungen.” Detta
vittnar om att han var en verklig frimurare. Han talade inte ett ord om sitt frimureri utanför logedörrarna, men han
delade ibland med sig av sina tankar i
böcker, föreläsningar och föredrag i sin
loge. Han skrev också utbildningsmaterial för sina yngre medbröder, höll
instruktioner samt förde noggranna
anteckningar om sina tankar. Han ville
inte heller att den vänstra handen skulle
veta vad den högra gör, gjorde eller har
gjort.
Hans åsikter om det andliga ändamålet med frimureriet gjorde honom
inte populär hos den engelska storlogen UGLE. En bibliotekarie anklagade
honom för att ha haft fötterna stadigt
planterade i molnen. Kort före sin död
höll han ett föredrag i sin loge om frimureriets ursprung, såsom han såg det.
Detta föredrag är synnerligen intressant
med tanke på att hans tankegångar sammanfaller med vad som framförts av ledande arkeologer.
De olika folken i den brittiska övärlden
blev först sammansvetsade och förena-
Freemasons’ Hall i London, från c. 1809 (Wikipedia).
des till en helhet. Då påbörjades den
frimureriska utvecklingen, som skulle
skapa en världsmakt av denna nation,
vilket fick sin begynnelse under Elizabeth I. Mellan 1588 och 1717 skapades
ramarna för det engelska frimureriet
med hjälp av sådana krafter som Shakespeare, Bacon och Newton. Kabbalismens spår i våra ritualer har vi att tacka
för beslutet att låta judarna återflytta till
England. Detta medförde en spridning
av hebreiska, kabbalistiska och esoteriska lärosatser, som hade satts på pränt
under 1300–1400-talen.
Våra ritualer, åtminstone de äldsta, är
markant judiska i sina utformningar. Vi
behöver bara tänka på konceptet med
frågor och svar så förstår vi varför, och vi
behöver inte gå längre än till våra gamla Spörsmålsböcker, som finns i varje
grads litteratur. Wilmshurst ville påskina att inskriptionen på grundstenen till
Freemasons’ Hall i London ”Descendit e
caelo” (Nedstiger från himlen, som här
avser Världens tak, eller Himalaja) är ett
bevis för att frimureriet grundlades av
Försynen, dvs genom Guds påverkan.
Wilmshurst fann vidare att Storbritanniens roll som en framsynt, expanderande och kultiverande makt hade sina
rötter långt tillbaka i forntiden och i
Österlandet eller Orienten. I den eng-
elska ritualtexten finner vi följande ordväxling:
Whence come you?
Varifrån kommer du?
From the East.
Ifrån Öster.
Whither directing your course?
Varthän styr du din färd?
Towards the West.
Mot Väster.
For what purpose?
Varföre?
In search of that which is lost.
För att söka det som är förlorat.
Är det här vi finner orsaken till att judarna tilläts immigrera på nytt? Kände
engelsmännen en viss släktskap med
det folk som de långt tillbaka i tiden
kommit i kontakt med under sin vandring mot Väster? De äldsta graderna i
vårt svenska system har anammats av
de motsvarande engelska och franska.
Därför har vi ritualtexter som klart hänför sig till detta tema, denna idériktning.
Vilka var då Wilmshursts idéer och
tankegångar som fick UGLE att nästan
helt nonchalera honom och den engelska forskarlogen AQC att förringa hans
prestationer inom frimureriet? Här följer några av hans idéer.
25
En nyantagen lärling kommer efter sin
antagning kanske i bästa fall fram till att
frimureriet är en sedelära som är dold
bakom allegorier och som belyses med
symboler, men detta är endast delvis
hela sanningen. Han får genast höra
att frimureriet inte är en religion och
att det är förbjudet att diskutera religion vid sammankomsterna. Bland dess
medlemmar sägs det ofta att frimureriet
är väldigt gammalt, ja, det går tillbaka
till fornegyptiska idéer och hebreiska
källor, t.ex. Gamla Testamentet i den
judiska versionen Torah, vilket är enbart en liten gnutta av sanning. Endast
ett fåtal har kommit till insikt om vad
frimureriet går ut på, medan förvånansvärt få har förstått dess riktiga syfte och
innebörd.
Vi kommer samman på regelbundna
tider under en stor del av året, vi utför
våra ceremonier och ritualer varje gång,
vi bevistar våra instruktioner kväll efter
annan utan att ens förstå och ta till oss
innebörden av dessa redskap. Vi använder inte våra möten för de ändamål de
var avsedda, nämligen att utförligt låta
förklara frimureriets mening och innebörd, dvs det som vår Orden en gång
skapades för – ett psykologiskt och pedagogiskt system för att förbättra min
personlighet.
Det är väldigt förmätet att tänka sig att
Orden skulle ha skapat ett system för att
lära vuxna män att använda vissa arbetsredskap på rätt sätt, eller att inskärpa
hos oss betydelsen av sådana dygder
som måttlighet och rättvisa, vilka inlärs
redan på småskolestadiet. Ett Frimureri
som sysslar med Den Konungsliga Konsten har verkligen ett större syfte än att
inpränta hur man utövar samhälleliga
dygder och är inte ett monopol för enbart frimureriet.
Varje frimurarebroder måste själv
komma underfund med och lära sig frimureriets mest fundamentala idéer och
inse värdet av att behålla dem hemliga
för den allmänna världen, så att inte
våra ritualer avslöjas och förlorar sina
effektfulla avsikter i den pedagogiska
process som skall krönas av en fullständig insikt i Den Konungsliga Konsten
och hur den rätt skall användas och var.
Då vi inser vad den allmänna världen
26
anser att frimureriet är, blir vi tvungna
att själva ställa oss frågan: ”Vad är då frimureri?” Då säger Wilmshurst, att han
först vill låta oss ta del av några speciella
fakta för att vi bättre skall förstå hans
resonemang. Och då kommer han in på
sin mammas gata. I alla tider har människan på hela vår glob skapat hemliga
ordenssällskap som haft sina platser utanför den vanliga, allmänna samhällsordningen såsom gillen, andra samfund
och särskilt hos oss i Västvärlden, kyrkor som låtit framföra sina mysteriespel
först inne i kyrkorna och katedralerna
och sedan alldeles utanför kyrkportarna eller på de närbelägna torgen.
Dessa spel, som även kallades mirakelspel uppfördes under 800–1400-talen
utanför kyrkorna med bibliska motiv,
för man ville skola menigheten så att
budskapet i bibeln skulle rätt uppfattas.
Vid de senare tillfällena har inte alla
åskådare uppfattat budskapen i det som
framförts. Alla förstod inte t.ex. ”Quem
Quaeritis?”, dvs ”Vem söken I?” (min
övers.) som utspelar sig utanför Jesu
grav med Ängeln och kvinnorna i huvudrollerna. Här ville kyrkan påskynda
mognadsprocessen hos menigheten
för att den skulle inse betydelsen av
uppståndelsen. Men eftersom de blev
alltför populära för att den katolska
kyrkan skulle uppskatta dem, förbjöds
de år 1210 av påven Innocentius III,
vilket innebar att de överfördes på de
olika gillen som fanns i städerna, och
som därmed steg i popularitet. Vi får
komma ihåg att speciellt i England var
dessa gillen grogrunder för frimureriska
sammanslutningar.
I begynnelsen framfördes dessa mysteriespel i kyrkorna och naturligtvis på
ett språk som endast prästerna kunde,
nämligen latin. Därför uppstod bland
menigheten helt naturligt missförstånd
och vilseledningar vad beträffar innehållet och dess tolkning. Fröna till dessa
spel fanns i öster, i Kaldéen, Assyrien,
Egypten, Grekland, Italien, bland judarna, muhammedanerna och de kristna.
Alla stora tänkare och författare såsom
Socrates, Platon, Pythagoras, Moses,
Aristoteles, Vergilius och de stora grekiska tragöderna var representanter för
former av mysteriespel och spred idéerna i sina verk.
Här kommer då Wilmshurst med sin förklaring, att det inte är systemet vi har
ärvt från antiken, utan det som gör frimureriet gammalt och att det härstammar från urminnes tider är den andliga
lärosats som låter sig döljas i en fraseologi som kommer från byggnadskonsten, som är en av de äldsta och mest
människonära konster vi har, eftersom
den har tryggat vår existens på denna
jord och lärt oss att konstruera tak över
huvudet så att säga. Vad han vill säga är,
att Pythagoras inte var frimurare, utan
han ägde och vidareutvecklade de kunskaper som blev viktiga för frimurare.
Med andra ord kan man uttrycka det
att det är som vin i olika förpackningar,
läderläglar, lerkrus, buteljer, plastflaskor
och aluminium i kartonger.
Byggnadskonsten kunde överföras på
människan och hennes uppbyggnad till
en bättre människa med hjälp av de redskap som användes inom denna konst.
Vi använder mursleven till att mura igen
sprickor eller rämningar i en murning.
Denna handling har överförts till frimureriet för att vi i våra hjärtan skall
igenmura de sprickor eller bristningar
som där kan tänkas finnas, då vi blivit
illa behandlade, kanske vuxen mobbning, förlöjligade på grund av utseende
eller lyte och genast svälja förtreten och
låta skymfen försvinna såsom vattnet på
gåsens fjäderpennor. Då först har vi insett att vi begriper innebörden av den
Konungsliga Konsten att förlåta, som
Mästaren gjorde på korset: Fader, förlåt
dem, ty de veta icke vad de göra! (Lukas
23:34)
Wilmshurst fortsätter att förklara för
oss, att frimureriet ger oss i dramatisk
form och dess ritualer människans andliga livsfilosofi och hur pånyttfödelsen
sker. Även om alla världens religioner
strävar till att föra fram sanningen på
olika sätt, är vi mera benägna att betona
skillnaderna i de olika systemen än likheterna som de undervisar och för fram.
Han betonar vikten av de mycket enkla
men pregnanta frågorna ”Vem är jag?”
(underförstått ”Vem är där?”), ”Varifrån
kommer jag?” och ”Vart är jag på väg?”
För honom har dessa frågor inte bara en
personlig relevans utan är även direkt
anknutna till en geografisk aspekt, dvs.
”Var i världen har jag mitt ursprung?”
Vi kommer från den gåtfulla
östern, där den eviga källan till
allt ljus och liv finns, som vi tillbringar i väster, och som står för
världen. Därför befinner sig den
främmande sökande i initialstadiet i mörkret i väster, mörkret i
världen.
I det engelska systemet frågas
den främmande sökande ”Vari
från kommer du som frimurare?”
och hans svar är ”Från väster.”
Hans svar bygger på det faktum
att han tror sig härstamma från
denna världen. I Den Tredje Graden blir hans svar ”Från öster”, eftersom han med större kunskap
om sitt verkliga ursprung skall
inse att han kommer från det
ställe som hans Gud har utgått
ifrån och att han där skall finna
sanning och ljus. Hans jordeliv är
enbart ett övergångsskede på hans
väg att förena sig med sin Gud.
Wilmshurst anbefaller sina brö-
der att se på sitt förkläde som det
dyraste och mest talande av alla
symboler vi som frimurare rör oss med.
Det var i början det vitaste av lammskinn, en symbol för renhet och oskuld
som vi alltid förknippar med ett nyfött
lamm och spädbarn. Med uppvikt flik
är det en femhörning som pekar på de
fem sinnen, med vilka vi initierades in
i Orden, brödraskapets fem beröringspunkter, en triangel och en kvadrat som
står för talet sju och kombinationen själ
och kropp. Enligt judendomen var siffran sju ett bevis för att ”Gud välsignade
och älskade siffran sju mera än allt annat
under sin tron.” Dessutom har logen sju
viktiga ämbetsmän och för att bli fullkomlig krävs sju bröders närvaro.
Wilmshurst ser berättelsen om Hiram Abiff, som ingår i den engelska
ritualen, endast som en symbolisk legend som används i pedagogiskt syfte.
Hiram Abiff (ibland kallad för Adoniram) gick ett dramatiskt öde till mötes,
men det finns inga som helst belägg i
Bibeln för att denne person skulle ha
gått ett sådant öde till mötes. Om man
däremot tar berättelsen i närmare scrutinium (prövning), märker man hur väl
den sammanfaller med Bibelns berät-
St Johannes kyrka i Chester (England).
Målat fönsterglas (1900) som föreställer
Hiram, arkitekten av templet i Jerusalem.
(internet)
telse om Jesu lidande och död, och även
uppståndelsen. Här finns en mycket
kännbar parallell.
Förklädet i den engelska ritualens
tredje grad har nu fått en mera detaljerad utformning i form av en ljusblå
bård och rosor i färg. Detta vittnar om
att hans kropp nu genomstrålas av ett
naturligare sken som utstrålar från hans
väsen. På de engelska förklädena finns
dessutom trenne TAU-kors, som påminner om de tre på Golgata, Jesus omgiven på båda sidor av de två illgärnings
männen.
Sammanfattningsvis kan man säga, att
de tre graderna ger stegvis en förvandling från den gamla människan till den
pånyttfödda individ som lärt sig att rena
och underkasta sig sina sinnen även
på det mentala planet för att från de
döda uppstå såsom en vördig Mästare
och för att bli ett effektivt verktyg för
Den Trefalt Store Byggmästaren
i återuppbyggandet av det fallna
templet. Detta tema och ändamål var förhärskande i antikens
mysterier, och enligt Wilmshurst
var detta den viktigaste avsikten
med frimureriet, dvs. att utveckla
människans andliga och själsliga
förmågor framom den sociala
samhörigheten och barmhärtighetsaspekten.
Därför betraktas frimureriet
såsom Den Konungsliga Konsten
– the Royal Art – som var och en
av oss är förmögen att förverkliga
i praktiken. Annars har man enligt Wilmshurst missförstått idén
med frimureriet, om man har anslutit sig av någon annan anledning, t.ex. att tro att detta är en
sällskapsklubb eller ett ställe där
affärskontakter knyts. På frågan:
”Vad är det som är förlorat?” kan
man endast enligt honom svara:
”Den vördige Mästarens äkta hem
ligheter!”, den sanna kunskapen
om oss själva, den medvetna insikten om våra gudomliga utvecklingsmöjligheter.
Vår undervisning är delvis dold i
symboler och allegorier och deras djupare innebörd framgår inte av ritualens
yttre budskap, dvs. ceremonierna. Detta
stämmer ju delvis överens med livet
och den värld vi lever i. Wilmshurst
konkluderar, att det beror på oss själva
om frimureriet skall bli den riktiga
och sanna upplevelsen eller endast en
upplevelse på ytan. Låter vi våra symboler äntra vårt medvetande och bli
förstådda såsom verkligheter? Låter vi
oss antagas till frimurare bara för att
uppskatta gemenskapen och glädjen av
att få vara barmhärtiga och slå oss för
bröstet med tillbehörigt utrop? Låter vi
oss få ta del av de enkla sanningar som
döljer sig i vårt vardagliga umgänge
med varandra, dvs. det som vi i vårt
svenska frimureri benämner sanning
och ljus? Ske alltså!
Text: Rolf Söderback, X
Litteratur:
Walter Leslie Wilmshurst; The Meaning of
Masonry, 1922
27
En ny ledare för Borgå frimurare
SJL Tyrgils fick sin
fjärde (femte)
Ordförande Mästare
Fredagen den 27 februari installerade sig vår
nye OM, konsul Ingmar Karlsson i sitt ämbete
under högtidliga former. Logesalen var fylld
till sista plats. Ritualenligt blev det en fullträff.
Allting fungerade som det skulle.
OM Ingmar Karlsson i full beredskap.
Foto: Lasse Walden.
F
ör detta riktas ett stort erkännande och ett stort tack till alla
fungerande ämbetsmän och inte
minst till deputerade mästaren Jan Vik
ström. Tyrgils har fått en värdig och god
”herde” för sin brödraskara. Alla önskar
vi honom lycka och välgång och den
Trefalt Store Byggmästarens välsignelse
i hans värv.
Åtföljd av sina faddrar Erkki Tuormaa och Kurt Krogell anlände Ingmar
Karlsson till SJL Tyrgils fullsatta logelokal. Sedan Stormästarens utnämningsbrev upplästs av br Krogell fick SJL Tyrgils ritualenligt sin fjärde OM. Om man
räknar med Rabbe Fabian Wrede som
var OM i Tyrgils i Viborg 1938-45 blir
han den femte. Det var ovanligt att hela
tre föregångare i ämbetet var närvarande
vid installationen, nämligen Lars-Olof
Ahlfors, Leif Rehn och Erkki Tuormaa.
Vår nye OMs installationstal innehöll både personliga och frimureriska
element. Han betonade särskilt bl a
positivitet och god stämning. Hans
liknelse med cirkeln som beskriver vår
kunskap, våra insikter och gränsen mot
det okända, uppskattades speciellt. Ett
sammandrag av hans tal finns här intill.
Ingmar Karlsson hade valt som ”installationsmusik och -sång” Janssons
28
välkända ”Höstvisa” som med inlevelse framfördes av br Zacharias Johansson
ackompanjerad av Stor Capitlets FMkF
Gunnar Döragrip. Bröderna uppskattade
att Gunnar bjöd på levande musik under hela sammankomsten. Valet av Tove
Janssons och Erna Tauros opus kan förefalla överraskande, men om man läser
noga visans lyriska mening ser man där
frimureriska tankar, tankar om tidens
flykt, samvarons betydelse, letande efter
något som tappats bort och vikten av att
verka innan dagen tar slut.
Kapitelmästaren Tom Waselius sade i
sin hälsning att OMs ämbete i en S:t
Johannesloge är det allra värdefullaste
ämbetet inom Orden. OM tar emot nya
bröder i Orden, vilket leder till en rik
skörd i och med att bröderna sedan
vandrar vidare inom Orden. Idag är
det fest med glad stämning, vardagen
börjar i morgon med ansvar och arbete
där alla bröder i logen är viktiga. Ingen
sitter bland publiken utan alla är på
scenen. Ritualen är för bröderna, den
är inte ett självändamål, avslutade kapitelmästaren. Han fäste med viss möda
ett elegant OM-märke på Ingmars frackbröst och till Erkki Tuormaa överräckte
han det vackra fv OM-märket
Lars-Olof ”Osse” Ahlfors talade för de
tre tidigare OM i denna loge. De två andra var Leif Rehn och Erkki Tuormaa.
”Vi är väldigt glada för att du Ingmar
tagit emot detta ämbete. Du får ta emot
de nya bröder som sedan går vidare i
Orden. OM är det finaste av alla ämbeten. Vi ger dej allt vårt stöd och önskar
dej Den Trefalt Store Byggmästarens
välsignelse, vänligen, broderligen och
av varmaste hjärta”, sade Osse.
Stormästarens ståthållare Göran An
dersson framförde en varm hälsning från
Ordens Stormästare. Han betonade ansvaret för Borgåbygden och att frimurarljuset förs vidare, omtanken om logens
bästa och omsorg om alla närvarande
och frånvarande bröder. Han önskade
den nya OM framgång och glädje.
Broder Ingmars Förste installationsfadder broder Erkki Tuormaa gratulerade
honom i anledning av installationen
och överräckte, som faddergåva, en ljusstake som han sedan hoppades skulle
vandra vidare bland alla kommande
OM i logen.
Representanten för det finska systemet, Todellisesti Kunnioitettava Veli
Rainer Vainio, lyckönskade den nya OM
och hoppades på fortsatt gott samarbete
som började redan under Osse Ahlfors
tid. Han sa att graderna I-III är de viktigaste graderna inom frimureriet.
Lars Lindqvist, OM i SAL Phoenix,
lyckönskade den nya OM och gav honom en bok som man ”kan läsa sig till
sömns med efter en hektisk arbetsdag
i logen”.
Tyrgils nya OM har ordet
Vi ställde tre frågor till vår nye OM
Broder Ingmar: Varför valde du just
”Höstvisa”?
– Tove Janssons texter har länge fascinerat mig. Hennes texter rymmer så
mycket av det vi i frimureriet håller heligt; respekt, kärlek, barmhärtighet. Att
det blev just Höstvisan var kanske det
att orden ju koncentrerat innehåller så
mycket budskap. När dessutom broder
Zache erbjöd sig att sjunga den var valet
enkelt.
Vilken prägel vill du sätta på Tyrgils?
– Under mina föregångares tid har Tyrgils befäst sig som en loge med stark
sammanhållning, värme och gemenskap, en loge med både djupt allvar
och sökande, men även med sprudlande
glädje bland bröderna. Ett arv som skall
förvaltas varsamt och väl. Jag vill fortsätta att försöka lyfta fram allt det fina
som finns bland och hos bröderna. Att
få alla att på sitt eget sätt medverka i
logens arbete blir säkerligen en viktig
uppgift. Sedan har vi vissa frågor om arbetsutrymmen vi bör sträva till att hitta
lösningar på, men där är vi ju beroende
av även finansiella krafter.
I vilka uppgifter behöver du mest stöd?
– En OM står sig slätt utan ämbetsmannakårens stöd och medverkan. Jag känner mig mycket privilegierad som har
inte mindre än tre förutvarande OM i
logen och en synnerligen engagerad ämbetsmannakår. Bröder som visat sig beredda att ta ansvar, önskan att utveckla
arbetet, både i logen och mellan mötena. Jag önskar att våra sammankomster
kunde vara något av ”knytkalas” där alla
bröder bidrar med sitt knyte, sitt kunnande, sin egen historia. Alla är lika
betydelsefulla, med eller utan ämbete.
Utan brödernas närvaro blir arbetet meningslöst.
Text: Göran Strengell, X
OM Ingmar Karlsson
talar flankerad av två
R&K, fr v SMS Göran
Andersson och KM
Tom Waselius. Foto:
Kenneth Hägg.
Ett sammandrag av
OM Ingmar Karlssons
installationstal 27.2.2015
D
et finns en liknelse jag gärna använt i olika sammanhang, och
som känns särskilt aktuell idag.
Eller egentligen har den trängt sig på en
längre tid. Föreställ er att ni gör en bild,
ritar en rund boll som föreställer och
innehåller allt det ni vet och kan. Den
blir ju lite olika stor hos oss alla, beroende på hur mycket vi anser oss kunna
och veta.
Utanför den här bollen finns ju då
allt det vi inte vet eller känner till, inte
hunnit lära oss. Vår uppfattning om, vår
beröring med detta obekanta är ju då
just så stor som vår kunskaps omkrets.
Så lär vi oss något under vår vandring,
vårt kunskapsfält blir större. Då blir
samtidigt ytan, beröringen mot det obekanta, större, vi inser med ännu större
klarhet att det finns mycket därute vi
inte vet. Vi inser, att ju mera vi lär oss,
desto bättre förstår vi att där finns så
mycket vi inte vet och kan. Frustrerande.
Lika tycks det vara med frimureriet.
Nyfiken har jag hastat vidare, grad efter
grad, ämbete efter ämbete, alla givande
och intressanta, hela tiden ivrig att se
mera, få uppleva nya saker och ta emot
intryck. Så kommer det som kallas eftertankens kranka blekhet. Har jag hunnit
lära mig, borde jag ha stannat lite längre
på varje avsats och fördjupat mig, nu
märker jag ju att kontaktytan mot det
obekanta bara ökar…
Mot den här bakgrunden kan man
säga att frimureriet manar till självkännedom. Och tvingar till ödmjukhet.
Självkännedomen är ett intressant område. Senaste höst hade jag förmånen
att delta i Ordens ledarskapsutbildning
i Linköping. Några oerhört intressanta
och givande dagar. När vi kallades fick
vi samtidigt i uppgift att delta i ett personlighetstest genom att över nätet
svara på ett antal kluriga frågor. Samtidigt skulle vi be sex personer som ens
någorlunda kunde känna oss svara på
samma frågor.
På så sätt framgick det dels hur vi såg
på oss själva, dels hur andra uppfattar
oss. Sedan var det spännande att se hur
dessa åsikter sammanföll. Det gladde
mig att de tillfrågade personerna tycktes
ha samma uppfattning om mina egenskaper som jag själv. Ingen kan ju tycka
att man är så förträfflig som man själv
gör, men ni kom nära. Så man kan tycka
att ni fått vad ni beställde när ni mina
bröder valt mig till er OM.
En nyttig insikt, eller påminnelse, var
29
Efterrätten smakar. Fr v DKM Guy Catani, SMS Göran Andersson, OM Ingmar Karlsson,
KM Tom Waselius och OHT Åke Ammondt. Foto: Alf Günsberg.
hur oerhört olika vi alla är som människor. Någon, som jag, är en mjuk, konfliktundvikande fredsmäklare, ibland
alltför försiktig, medan någon annan
kan vara otålig, direkt och krävande.
Det upplevde vi i Linköping, man hade
uttryckligen placerat så olika typer som
möjligt i samma diskussionsgrupper.
För vi hade ju samma mål, vi hade alla
förbundit oss till samma strävan.
Med allt detta i ryggsäcken kommer
vi vandrande på vår stig som frimurare.
Olika, en del lite slutna, en del öppna
och ivriga, en del intresserade av att få
lugna sig i stillhet, vara delaktiga av ritualer och samvaro utan att aktivt delta,
andra ivriga att åta sig ämbeten och
uppgifter. Alla lika viktiga.
Så blir våra möten som knytkalas;
alla har något med sig, alla delar med
sig av sin personlighet, sitt kunnande,
sina erfarenheter och sina tankar. Alla
har något att berätta, sin egen historia.
Och då, mina bröder, skapas ett frimureri som ger oss vägkost på vandringen.
Under förutsättning förstås att vi saktar in, lugnar oss och lyssnar till våra
bröder. Att vi ser bortom olikheterna,
förmår, orkar tro att vi alla är värdefulla.
Det har sagts många gånger, men
förtjänar att upprepas. Man kan vara en
god frimurare utan att vara medlem här.
Men, man kan inte vara medlem utan
att åtminstone sträva till att bli det – en
god frimurare.
30
Vi funderar ofta på vad det är som
gör oss till frimurare, hur man kan bli
en god sådan, vad som krävs av oss. Min
betoning kommer att ligga på det lilla
”vi”. Helt enkelt därför, att jag tänker att
det är just det som är centralt. Vi kan
inte ensamma göra någon till frimurare,
men vi skall stå vid varje broders, varje sö
kandes sida och hjälpa den som själv vill
försöka.
Våra möten med sina ritualer och
sin formbundenhet är förvisso viktiga.
De ger upplevelser, de ger kontinuitet
och påminner oss ständigt om de mål
vi föresatt oss. Men allt detta är endast
en ram, en ram som förblir tom utan en
tavla inuti om vi inte förmår ta till oss
den lärdom ritualerna och berättelserna
ger. Om vi inte ödmjukt medger att det
viktiga arbetet sker inom oss själva.
Och resultatet av arbetet skall omsättas i praktiken inte här, utan mellan mötena ute i den allmänna världen. I våra
möten med medmänniskorna, inte bara
våra närmaste, utan alla de där obekväma och kanske skrämmande främlingarna som finns där ute. Vi skall omsätta
de lärdomar våra mästare och ritualer
mödosamt präntar i oss i den allt råare,
fientliga och självcentrerade värld som
idag på många håll träder fram.
Och så måste vi – ensamma med oss
själva rannsakande vårt samvete och
vårt omdöme eller i samråd med våra
bröder – försöka klargöra för oss vad vi
tror är viktigast. Hurudan är en frimurare? Vad står han för och hur agerar han?
Inte bara på pappret och i teorin, utan
på riktigt. Hur skall jag leva, vad är min
uppgift? För mig har det mer och mer
börjat framträda ett svar: ett av våra viktigaste mål är att finnas till för varandra.
Inte endast för murarebröder, utan för
alla medmänniskor som vi kan tjäna.
Tänka sig att det skall ta så här länge att
komma till en så enkel insikt…
De dygder en frimurare bör känna
och utöva är välkända, även utanför
våra väggar; tystlåtenhet, försiktighet,
måttlighet och barmhärtighet. Så, som
så mycket annat inbjuder och tillåter
dessa budord till egna tolkningar, utgående från våra egna villkor.
Tystlåtenhet, varför det, och vad skall
vi hålla tyst om? Idag talar vi ju dessutom så högt om yttrandefriheten…
Och den kan ju skapa misstänksamhet
bland dem som inte är medlemmar. Vad
är det vi hemlighåller?
Låt oss se på det ur det motsatta perspektivet. Vi skall inte hålla tyst när vi
ser orättvisor omkring oss. Vi skall inte
stillatigande se på när någon behandlas illa, när någon mobbas eller diskrimineras. Vi behöver inte hålla tyst om
våra värderingar och om det vi tror på.
Tvärtom, dem kan vi gärna högt och
ljudligt tala om. Men med värdighet
och omdöme. Och vi skall heller inte
kräva att andra skall dela vår uppfattning helt och fullt.
Försiktighet – vad betyder det? Jo, när
du uttalar dig, låt bli att såra, undvik
att nedvärdera andras åsikter, lyssna och
ansträng dig att förstå. Kom inte dragandes med dina kloka åsikter på ett sätt
som sårar. Använd din yttrandefrihet
med omdömet och med omtanke och
respekt. Även om du inte omfattar den
andras åsikt… Svårt.
Måttlighet. Motsatsen kunde vara
omåttlighet, vilket associerar till överflöd och något stort. Jag tänker att detta
ord kanske vill få oss att se det viktiga
i det lilla, motsatsen till överflödet. Se
vikten i hur vi bemöter en medmänniska i vardagen, i familjen, på jobbet. I
dom där många små besluten vi gör alla
dagar. Kommer vi ihåg att vara tacksamma över det vi har, även om vi inte alla
har värdsliga rikedomar i övermåttan?
Barmhärtighet. Detta ord som kan betyda så mycket. Och kommer vi ihåg
att vara barmhärtiga i vår vardag, i alla
våra möten så behöver vi egentligen inte
de andra orden så mycket. I vår dagliga
ritual påminner det ju om vår plikt att
ta hand om de behövande, rent konkret genom att öppna vår börs. Men det
innehåller så mycket mer. Vår plikt att
räcka ut vår hand till en broder eller en
medmänniska som behöver den. Att
försöka lära oss att och tänja oss till att
bistå en människa också när vi hamnar
utanför vår egen bekvämlighetszon. När
någon i sin nöd burit sig klantigt åt, det
är ju när vi mår illa och är olyckliga vi
oftast behöver det där överseendet som
barmhärtigheten kan innebära. När det
är en person vars kulturella bakgrund
vi inte känner och har svårt att förstå…
Och ytterligare: att inte döma andra
som inte är som jag. Eller du.
Det är, som sagt, inte alltid riktigt lätt
att vara frimurare i dagens samhälle, när
så många fula trynen sticker fram. Vågar
vi säga ifrån när vi hör rasistiska eller
nedsättande kommentarer? Eller tiger vi
för att inte störa? Eller ännu värre, vilket
jag inte vill tro; håller vi med?
Mina tankar går ofta till det som min
föregångare ibland berättar. När han
kom hem från logemötet frågar hans
hustru: nå, vad lärde du dig idag? Det
skulle gälla att ha svaret klar alla dagar.
Man vet inte vem som frågar. Man behöver inte ens en hustru till det, även om
det säkert är effektivt, för man kan inte
fuska med svaret då, men en spegel fungerar också. Vad har du lärt dig idag? Har
du gjort någon lycklig idag? Har du räckt
ut din hand idag, inte för att slå, utan för
att hjälpa någon? Eller ännu enklare; har
du betett dig som folk idag? Så att du är
kompis med ditt samvete? För alla andra
kan du lura, men inte det, det följer dig
som en skugga och vet om du luras.
Så, mina bröder, när jag försöker
formulera en målsättning för min tid
som OM för denna loge så vill jag säga
så här:
– Låt oss tillsammans skapa en gemenskap i logen där vi känner att vi, hur
olika vi än är, har något att tillföra.
– Låt oss minnas, att vi kommer hit
som till ett knytkalas där alla medför
något gott som vi alla delar. Och att
alla knyten är lika viktiga. För dom
kan ha skapats under så olika betingelser.
– Låt oss ta med oss det vi här förkunnar ut i den allmänna världen och
tillämpa våra lärdomar där. Här inne
är det enkelt, men därute ibland
mera krävande.
– Låt oss göra våra möten så givande
för varandra att alla känner att de vill
komma. Det är, tror jag, en förutsättning för att vi skall kunna intressera
nya främmande sökande. Endast när
vi själva uppriktigt tror på vår produkt kan vi trovärdigt sälja den.
– Låt oss lyssna till varandra.
Mina bröder. Ni har visat mig ett stort
tan, ganska skraj för allt det arbete det
medför, med stor tillit till alla de bröder
som lovat stå vid min sida i olika uppgifter och med mycket stor tacksamhet
tar jag mig verket an.
Den känsla av välvilja jag mött och
möter i denna Orden känns unik. Överallt där jag rört mig har jag känt mig
välkommen, bland Ordens högsta ledning, i de olika logerna. Men framför
allt mina bröder, ni som här i Tyrgils
har gett mig ert förtroende, det är tillsammans med och ibland er och för
vår gemensamma loge jag vill fullgöra
min plikt.
Jag känner dessutom att jag är mycket priviligierad eftersom jag har förmånen att ha inte mindre än tre, av vilka
en snart blir det, förutvarande OM som
bröder och vänner här i logen. Mitt speciella tack går redan nu till er för det
stöd jag tror mig få av er framöver. I all
synnerhet vill jag lyfta fram det alldeles
speciella engagemang och vänskap min
föregångare Erkki hela tiden bjudit på.
Tack.
Mina bröder, jag har valt en kanske
lite i frimurarsammanhang annorlunda
musik som avslutning till detta anförande. Tack broder Gunnar för ditt arrangemang och tillmötesgående, och tack
broder Zache för din medverkan. Ni
känner alla mina bröder denna musik
och även orden och innebörden. Ni vet
att författaren varit aktuell inte minst i
vår loge under senaste år, och att orden
innehåller mycket frimureri.
förtroende genom att välja mig till er
OM. Med stor ödmjukhet, med förvän-
Text: Ingmar Karlsson, IX, OM SJL Tyrgils
Jag märker att jag kanske bör tillägga
en sak, eftersom jag blir lite allvarlig.
Om ni på webben råkat följa med en
diskussion om roliga finlandssvenska
ord, så känner ni igen det. Vi skall inte
bli ”tosikkor”. En tosikko, flera tosikkor.
– Låt oss alltså komma ihåg att skratta
åt oss själva. Ty, som någon klok har
sagt: de som skratta åt sig själva skola
alltid hava roligt. Och det skall vara
förknippat med glädje att vara frimurare. Vi behöver inte alls ha våra
pannor i djupa bekymrade veck. Inte
hela tiden åtminstone.
Fr v bröderna
Stefan Borg,
Kim Gustafsson och
Magnus Nylander i glatt
samspråk
efter OMinstallationen.
Foto: Alf
Günsberg.
31
Frimurarsamhället på Igelsta växer och mår bra
Igelsta gård
och frimurarna
Bröderna planterar vårdträd på Igelsta.
I medlet av 1980-talet fanns
det ingen frimurarverksamhet i Södertälje. Gösta Sandgren, R&K, inviterade 1985
fyra bröder för att diskutera
förutsättningarna för att
starta frimurarverksamhet i
Södertälje. Detta resulterade
i att bröderna beslöt grunda
Brödraföreningen S:t Ansgar,
som invigdes 1987. Verksamheten inleddes i Odd Fellows
utrymmen.
B
rödraföreningens namn kan härledas till den Helige Ansgar (801865) – Nordens apostel, som var
den första vid namn kända missionären
i Sverige. Han var tyskbördig benediktinmunk, missionär och ärkebiskop av
Hamburg-Bremen, som på den tiden
inkluderade även Norden. Han blev
helgonförklarad efter sin död.
Brödraföreningen Ansgar verkade i
16 år varefter den omvandlades 2003
till en Johannes loge, med namnet S:t
Johanneslogen S:t Ansgar. Att verksamheten bedrevs i Odd Fellows utrymmen
upplevdes inte som det mest optimala,
32
vilket ledde till en kartläggning med
syfte att hitta egna verksamhetsutrymmen. En långlivad dröm började därmed ta form.
I Södertäljes östra stadsdel, Östertälje,
fann man den svårt förfallna gården,
Igelsta gård, som ägdes av kommunen.
Gården hade länge varit övergiven med
sönderslagna fönster och där regn och
fukt hade gjort sitt. Som ett resultat av
långa förhandlingar beslöt kommunen
att sälja gården och man kunde därmed
börja planera gårdens reparationsarbeten och hur inleda frimurarverksamhet
i gårdsbyggnaden.
Planeringsarbetet gavs till frimurarbrodern Gunnar Lantz. Han var arkitekt och fick fria händer att omvandla
gårdens karaktärsbyggnad på ca 500
m2 till ett frimurarhus. Byggnadsprojektet var omfattade och efter närmare
15.000 timmars frivilligarbete kunde
Igelsta gård invigas 2011 som SFMO:s
frimurarhus.
På Igelsta gård arbetar nu två S:t Johannesloger, Mälarporten och S:t Ansgar, frimurarklubben Portalen samt S:t
Andreaslogen De Två Nycklar. Dess
utom verkar där F. & A. M. logerna Telge
Nr 169, Donatus Nr 174 och Igelsta Nr
175, tillhörande den finska storlogen
för F & A. M.
Telge 169 installerades 14.9.2013 av
stormästaren för F. & A. M. i Finland
Juhani Vuori med följe och i närvaro av
SFMO:s Stormästare Anders Strömberg
med följe. Den 14 april 2014 överlämnade storlogen för F. & A. M. i Finland
till logerna Det Gyllene Snittet 174 och
Igelsta 175 sina tillfälliga logebrev. Samtidigt installerades logernas första officianter till sina ämbeten. Bland gästerna
under installationen fanns den tidigare
nämnda arkitekten, broder Gunnar
Lantz, X.
Från början av år 2015 håller Telge
169 sina logesammankomster på Igelsta gård, huvudsakligen med i Sverige
boende bröder som officianter. Det
Gyllene Snittet Nr 174 bytte namn på
hösten 2014 till Donatus Nr 174 med
Lund som hemort. För Logen Igelsta Nr
175 är hemorten Södertälje.
Stormästare Juhani Vuori med följe
invigde 14.2.2015 på Igelsta gård, samtidigt logerna Donatus 174 och Igelsta
175. SFMO:s Stormästare Anders Strömberg med följe hedrade sammankomsten med sin närvaro.
De finska blålogerna på Igelsta gård
är nöjda hyresgäster för SFMO.
Text: Pentti Hongisto, 28° (F. & A. M. i
Finland)
Foto: Christer Eng
Convivium firade 30 år
Året 2015 inleddes för Säll
skapet Conviviums del i
festliga tecken. Då man
samlades till årets första
lunchmöte hade nämligen
30 år förflutit sedan säll
skapets verksamhet
startade. Följaktligen ville
man göra något litet utöver
det vanliga av detta möte.
E
fter att ordförande Li Lindqvist
öppnat mötet och hälsat de rekordmånga, över 90 deltagarna
välkomna, gav hon ordet till Kristina
Berg, som höll ett intressant och informativt anförande om sällskapets tillblivelse och dess tidiga verksamhet. Bland
annat fick vi veta, att starten ingalunda
var enkel, det krävdes uppoffrande
insatser, speciellt av den första ordföranden Karin Wallgren. Stöd och hjälp
erhölls också av motsvarande sällskap
i Oslo och Stockholm, nämligen Sällskapet Fiducia och Sällskapet Amicita.
Verksamheten kunde sedan starta i januari 1985; till en början på försök och
med endast frimurares änkor som medlemmar. Småningom blev medlemskap
emellertid möjligt även för 65 år fyllda
bröder och därmed erhöll Sällskapet
Convivium sin nuvarande form.
Middagsgäster i Refektoriet
Conviviums 30-årsjubileum
Efter Kristina Bergs anförande var det
dags för dagens överraskningsgäst, nämligen den för alla välkända ”grottmannen”, skådespelaren Sixten Lundberg.
Han berättade på ett medryckande och
humoristiskt sätt om sina erfarenheter från teaterns värld. Berättelsen var
späckad med intressanta anekdoter
om hans upplevelser tillsammans med
många skådespelarkolleger.
Nu var jubileumslunchen i turen. Vår
duktiga köksmästare Jussi hade igen en
gång lyckats helt förträffligt med menyn och vi kunde avnjuta läckerheterna
under sedvanlig glad och uppsluppen
stämning.
Nämnas bör ytterligare, att mötet
besöktes av ordföranden för Sällskapet
Fiducia, Dag Johannesen med hustru
Aase. Fiducia hade firat 45 års-jubileum
senaste höst och hade då haft en gästande grupp från Convivium på ett mycket
lyckat besök till Oslo. Det fina samarbetet mellan dessa sällskap kommer med
säkerhet att fortsätta.
Text och foto: Lars Lindqvist, X
TYRGILS Frimurargolf
spelas torsdagen den 13.8.2015 på Virvik Golf (ViG) i Borgå.
Tävlingsformen är poängbogey i två serier, en för bröder
och en för följeslagare. Gemensam start sker kl. 10.00.
Efter spelet måltid och prisutdelning.
Anmälan till Lars Lindqvist, tel: 0400-422106 eller per
e-post: lars.lindqvist@gmail.com, senast 27.07.2015.
33
Fritid
Dags att gnugga kryssknölarna igen...
Broder Rolf Söderback har lagom till sommaren skapat ett nytt kryss. Vill du delta i tävlingen om ett pris
ska du sända in lösningen med ditt namn och adress senast den 20 juli 2015 till: Rolf Söderback, Skarpansvägen 23 A 6, 22100 Mariehamn. Lösning och segrare publiceras i nummer 3/2015 av Föreningsbandet.
Priset kommer på posten.
Glöm inte att ange ditt namn och adress när du skickar in din lösning på krysset.
GJORDES
REKLAM
REGLER
VULKAN
DE ÄR
ADLIGA
RHS
2015
©
UTTALAR
DELSTAT I
USA
STÅ I
LARS
ANDERS
LÅNGH
ÄR
TRISTA
KÖER
DAIDALOS
SON
MINERAL
DEN
DRÄPER
RENDERA
SKOTSK
Ö
TORKHUS
ARGENTINA
KNUT
FÖRR
OMNIBUS
RÅD
FILMBOLAG
Ä-LJUD
BÄRS
IBLAND
UPPLYST
BANA
KAN
VALLA
EMB-
. . .
ALLTSÅ!
LAS
MAN
SÄLJER
VIKING
HÖGT
KRYDDA
TVÄTTMEDEL
VÄSTERBOTTEN
SAKNAR
SNÖREN
KRAFTIMPULS
SIKT
LOGE
LEVERERAR
I BARCA
ITEM
KORT
MOTORTYP
LIPADE
GRUNDTON
FÖR
FJÄRRSYN
STADSDEL I
ESBO
KORT LORD
OKÄND
FÖRSTA
BARCASPE-
KLASS
LARENS
KAN HA
FÖRNAMN
EXTRA
TRÄSNITT
DEN
BUBBLAR
LEDAMOT
LAGET
HAR ÅBO
SJÖNG
VARUHUS
"MARRY ME"
I STOCK-
2013
HOLM
TEKNISKA
BODDE
LITTER.
PÅ SIM-
SÄLLSKAPET
SKÄLA
EN NYMAN
I VÄST
SÄTT ATT
KRAFT
SE
AXEL
GABRIEL
UTTALAR
MED RUNDA
LÄPPAR
GITTA
ÄLDRE
SKIVBOLAG
FÖRRÄTT
SANKT
JA I ROM
ÄNG-LJUD
34
HENRIK
KÄND ELOF
VERSFOT
VASA
NATION
SILJA
1000 I ROM
KAN
VÄCKAS
HÄRMA
INGICK I
ERBIUM
GRÄVANDE
ABELS
TV-PRO-
BRODER
BEVAK-
GRAM
ANDE
LITTERA
REX
RHS
2015
©
RHS
2014
©
S
T
O
R
C
T
A
B
U
L
A
O
R
L
O
V
S
P
T
I
A
R
A
*
I
S
L
*
D
R
S
S
*
T
R
Ö
D
A
K
O
R
S
E
T
*
K
L
I
V
M
I
L
D
*
Y
*
A
T
L
E
D
E
*
B
E
R
*
X
*
D
O
A
T
D
R
A
G
R
Ä
T
O
R
O
M
N
A
S
K
E
O
T
U
R
*
T
A
L
B
R
E
T
T
S
T
*
*
K
*
N
E
D
E
K
R
E
T
E
R
A
R
E
S
D
F
M
*
A
L
*
*
M
L
A
*
K
A
I
B
R
O
D
E
R
*
U
N
G
E
R
N
L
E
M
M
I
N
K
Ä
I
N
E
N
L
E
X
T
E
R
*
*
B
E
R
T
A
A
M
*
A
N
E
K
D
O
T
E
N
*
N
*
E
S
S
*
H
O
L
M
S
U
N
D
E
RHS
2014
©
G
D
*
A
K
T
E
R
L
A
S
T
A
D
I
Lösningen till krysset i nr 1 • 2015
Som inlämnare av rätt lösning och därmed även
vinnare i kryss nr 1/2015 har dragits br Björn
Federley, Helsingfors. Priset kommer på posten.
Vi gratulerar!
SERVTEC Oy Ab
0500-564 227 0400-196 426
WEBER® GRILLAR
Weber® Q®3000
569,-
En rymlig och flexibel gasgrill. Två brännare som garanterar att du
kan grilla med både direkt och indirekt värme. Du får även extra
arbetsyta tack vare de praktiska sidoborden. Grillyta 46 x 65 cm.
Din återförsäljare:
Weber® Genesis® E-330TM
1399,-
Smart Sear Station® där du kan grilla biffar till perfektion. Dessutom finns det extra arbetsytor så att du kan ha trevligt med gästerna
medan du gör färdigt det sista. Grillyta 66 x 50 cm.
Även ett stort urval WEBER® grilltillbehör
Öppet:
vard. 7-19
lö 9-14
35
Antagna bröder
Antagna till S:t Johannes logen S:t Augustin
Studerande
Niklas JANSSON
Född:
28.04.1990 i Helsingfors
Faddrar:
Jörgen Jansson
Bengt Hellström
Telefon:
041 506 0892
Recipierat:29.01.2015
Företagare
Peter Mathias KALLIO
Född:
30.06.1975 i Korsholm
Faddrar:
Kent Nedergård
Kjell Övergård
Telefon:
045 146 1414
Kirurg, professor
Rolf NORDSTRÖM
Född:
Faddrar:
Sampo Antti
Erkki Tuormaa
Telefon:
050 2468
Försäljare
Markus Sebastian KANERVA
Född:
13.09.1981 i Solf
Faddrar:
Jarl Söderholm
Nils Martin
Telefon:
050 421 1314
Byggnadsingenjör
Otto ENBERG
Född:
14.08.1985 i Karis
Faddrar:
Runar Hagen
Jarl-Erik Nyholm
050 349 2386
Telefon:
Förvaltningschef
Kjell-Erik HEIR
Född:
12.02.1959 i Maxmo
Faddrar:
Jan Hinds
Henry Backlund
050 538 3502
Telefon:
Marknadsföringsdirektör
Kenneth KATTER
Född:
Kenneth Jönsson
Faddrar:
Jan Molin
044 766 6000
Telefon:
Agrolog
Daniel Benjjjamin KLOCKARS
11.04.1984 i Korsholm
Född:
Jarl Söderholm
Faddrar:
Tom Söderholm
0400 287 236
Telefon
Forsmästare
Johnny Sved
16.07.1969 i Solf
Född: Faddrar:
Anders Nyström
Gunnar Salingre
0400 967 648
Telefon:
Medicine licentiat
Johan SMEDS
08.11.1965 i Kronoby
Född:
Peter Polviander
Faddrar:
Kent Nedergård
040 594 2636
Telefon:
Antagna till S:t Johannes logen S:t Henrik
36
Antagna till S:t Johannes logen Korsholm
Antagna till S:t Johannes logen Ledstjärnan
Verkställande direktör
Marcus EKMAN
21.05.1977 i Åbo
Född:
Faddrar:
Göran Långstedt
Kenneth Jönsson
040 756 0666
Telefon:
Företagare
Åke HÄGGBLOM
24.01.1964 i Eckerö
Född:
Bernt Bergman
Faddrar:
Gunnar Silander
Telefon:
0457 342 7627
Projektcheft
KIm HARTMAN
18.09.1981 i Åbo
Född:
Faddrar:
Stellan Hartman
Bo Lindholm
Telefon:
040 743 4231
Lärare
Krister NORRGRAN
01.10.1949 i Närpes
Född:
Stig Kottelin
Faddrar:
Stefan Björkbom
0457 331 2633
Telefon:
Bankdirektör
Anders STRANDBERG
08.07.1975 i Kimito
Född:
Faddrar:
Tom Simola
Fredrik Laurén
040 823 5530
Telefon:
Apotekare
Johan EK
13.02.1967 i Åbo
Född:
Faddrar:
Stig Dreijer
Bror Gammals
040 836 6073
Telefon:
Antagna till S:t Johannes logen Axel Gabriel Leijonhufvud
Filosofie magister
Fredrik SUNDELL
Född:
25.02.1978 i Mariehamn
Faddrar:
Henry Mansner
Kjell Manselin
Telefon:
040 575 1249
Företagare
Patrik Mikael DAHLGREN
Född:
30.03.1971 i Kyrkslätt
Faddrar:
Jan Björklund
Peter Werthmann
Telefon:
050 65169
Maskinmästare
Fredrik ANDERSSON
Född:
05.04.1976 i Finström
Faddrar:
Bror Gammals
Per Åke Fransén
Telefon:
0457 595 7718
Företagare
Per-Olof KARLSSON
Född:
15.09.1975 i Kyrkslätt
Faddrar:
Peter Heinström
Johan Johnson
Telefon:
040 577 6565
Antagna till S:t Johannes logen Tyrgils
Frisör
Patrick KOSKINEN
Född:
Alf Günsberg
Faddrar:
Peik Jansson
040 544 4673
Telefon:
Läsarna önskas
trevlig sommar
Låt den gyllene inre kärnan
utvecklas och växa!
Vidstående figur är en hexaeder, dvs en sexsidig geometrisk kropp som vardagligt kallas för tärning eller kub. Om
kubens yttre form kan sägas att den utstrålar fullkomlighet eftersom dess alla sidor är lika långa och alla hörn
är rätvinkliga. Kuben utgör en fullständig symmetrisk
konstruktion där alla sidor är identiska, oberoende från
vilket håll man betraktar dem. På motsvarande sätt borde
den mänskliga karaktären fungera, dvs så att den alltid är
lika konsekvent och rätvinklig oberoende av tidens eller
situationens frestelser.
Denna vidstående kubiska figur, prydd med yttre tecken och en växande inre gyllene kärna, symboliserar livets
fullkomliga byggnadssten, som vill påminna oss om att
vi skall ständigt använda våra verktyg för att förädla vår
karaktär, men det räcker inte med att vi slipar och putsar
endast vår karaktärs yttre skråmor och ojämnheter. Nej, vi
behöver gå djupare och särskilt jobba med vår inre skapnad, dvs med att hitta den gyllene kärnan i vårt inre – vårt
Kub med ett frimurarkors, två verktyg,
en triangel och en växande gyllene
inre kärna
riktiga osjälviska goda Jag. Vi skall låta denna gyllene kärna
inom oss utvecklas och växa till sig så att den slutligen
kan fylla hela vårt inre och ständigt styra våra tankar och
vårt handlande.
Denna gyllene kärna i vårt inre kan också ses som ett
obefläckat rent inre Jag, en slags inre kraftkälla, ett ”ursamvete” som vi alla har inom oss och som väntar på att
bli upptäckt och få växa till sig. Det är det goda eller det
gudomliga inom oss, som vill bli upptäckt och som vi
skall tillåta gro och växa inom oss. Det ger oss styrka, frid
och enighet.
Text och bild: Martin Gardberg, VIII
37
Översekreteraren informerar
Hederstecken och utnämningar
Kapitelmästaren Tom Waselius har beviljat BFM (Brödraskapets Förtjänstmedalj) åt bröderna Johan Blomqvist, X (Karleby),
Sven-Olof Åminne, X (Jakobstad) och Bertil Stenberg, IX (Borgå).
KM har även i enlighet med möjligheterna i OAL kap 9 § 4 tilldelat Föste kastellanen Dick Lundell, X, överofficiants värdighet
inom Stor Capitlet i Finland
OSM har förordnat Museichef Berndt Arell, X, som ledamot av Stiftelsen Svenska Frimurare Ordens Museifond (Mmfrond 1926)
från och med den 1 mars 2015 till och med den 28 februari 2021.
Receptioner i Stor Capitlet i Finland
Grad VII 3.12.2014
Mikael Strömfors
Robert Wiedebaum
Sam Eklund
Jorma Liikamaa
Timo Forss
Charles Elmgren
Borgå
Esbo
Palojoki
Esbo
Tammerfors
Esbo
Grad IX 17.1.2015
Björn Öhman
Lars Palmroos
Jan Jansson
Jarl-Johan Nyman
Ronnie Krohn
Jan-Erik Hinds
Thomas Guss
Matti Laitinen
Åbo
Sundom
Sundom
Helsingfors
Jakobstad
Korsholm
Vasa
Vanda
Grad IX 24.1.2015
Richard Dahlberg
Ib Sønnerstad
Ralf Juslin
Leif Häggström
Lasse Walldén
Rolf Wessman
Hans-Olof Karlsson
Ingmar Karlsson
Helsingfors
Helsingfors
Helsingfors
Esbo
Borgå
Ekenäs
Helsingfors
Andersböle
Grad X 14.2.2015
Jacob Serenius
Mikael Kietz
Berndt Arell
Helsingfors
Dragsvik
Stockholm
Kaj Pettersson
Björn Geelnard
Dick Lundell
Mats Sund
Dan Knif
Bo-Erik Tötterman
Esbo
Mariehamn
Helsingfors
Sundom
Helsingfors
Vanda
Grad VII 25.2.2015
Sam Björklund
Christer Sandberg
Mikko Wildtgrube
Christer Mörn
Jussi Nieminen
Helsingfors
Borgå
Helsingfors
Mariehamn
Borgå
Grad IX 7.3.2015
Stefan Björkbom
Peter Mohn
Kari Koivunen
Matts Möller
Brage Stenlund
Björn Sandbacka
Jonas Malmström
Per Harald Jonson
Mariehamn
Grankulla
Åbo
Karleby
Jomala
Ekenäs
Vanda
Esbo
Grad VIII 13.3.2015
Johan Holmberg
Henry Wiklund
Niclas von Bonsdorff
Viktor Andrejev
Lennart Lönnqvist
Patrick Wackström
Helsingfors
Helsingfors
Karis
Tavastehus
Mariehamn
Jackarby
Heikki Keskinen
Johan Björkskog
Jakobstad
Nykarleby
Receptioner i Österbottens Stewardsloge
Grad VII 23.1.2015
Klas Björklund
Vasa
Övriga meddelanden
Reviderade ritualer tas stegvis i bruk under första halvåret av 2015 i enlighet med enhetsvis uppgjorda planer.
Michael Björklund med personal
önskar er hjärtligt välkomna till Smakbyn!
Smakbyn Åland • Slottsvägen 134, 22520 Kastelholm, Åland
Tel. 018-43666 • www.smakbyn.ax • info@smakbyn.ax
38
S:t Johanneslogen Axel Gabriel Leijonhufvud
10-årsjubileum
INSTRUKTIONSLOGE
onsdagen den 17 juni kl. 18.30
(samling senast kl. 18.15) i Villa Leijonhufvud.
Enligt egen ritual.
Instruktionsföredrag av
br Karl-Gustav Sandelin FT i SCF:
Johannes Döparen – saga eller sanning
Klädsel: Mörk kostym, gradtecken
(inte förkläden eller handskar).
Sedvanlig brödramåltid á 19 euro (exkl. drycker)
På grund av begränsade logeutrymmen
emottas webbanmälningar till sammankomsten
endast av bröder från det västnyländska
frimurarsamhället.
Övriga bröder ombeds kontakta
br Göran Wide 0400-470284 senast måndagen före
– men gärna tidigare emedan anmälningarna
beaktas i den ordning de inkommer.
SOMMARLUNCHER
PÅ RESTAURANG KNIPAN
Varje onsdag i juli kl. 12
för samtliga frimurarbröder med damer.
Informell samvaro. Fri sommarklädsel.
Lunchpris 12 euro/person (exkl. drycker).
För att säkra plats vid gemensamt bord
anmäl senast dagen före, gärna tidigare,
direkt till Knipan tfn 019-241 1169
med referensen ”frimurarlunch”
JUBILEUMSKONSERT
till stöd för diakonal verksamhet
lördagen den 5 september kl. 16 i Ekenäs kyrka.
Öppen för allmänheten.
Uppträdande: Sara Selenius och Emma-Saara Raunio
jämte ackompanjemang
Ingen anmälan. Fri klädsel. Fritt inträde.
Programblad á 10 euro.
SENSOMMARFEST PÅ RESTAURANG KNIPAN
efter jubileumskonserten,
lördagen den 5 september kl. 17.30
för samtliga frimurarbröder med damer.
God mat, trevligt umgänge och dans till bra musik.
Pris 50 euro/person inkl. fördrink men
exkl. övriga drycker
Blazer eller kostym med slips.
Anmälan senast den 15 augusti (gärna tidigare)
till br Joakim Lönnroth, som därefter bekräftar
anmälan med kontonumret för inbetalning.
Anmälan:
joakim.lonnroth@frimurarorden.fi
eller tfn 050-357 5336.
OBS. Busstransport kan eventuellt ordnas från Borgå
via Helsingfors, Kyrkslätt, Ingå och Karis
till välgörenhetskonserten med retur efter festen
på Knipan. Intresserade ombes i god tid kontakta
br Kurt Krogell tfn 0400-548 953
för närmare information.
BRÖDRALOGI I EKENÄS
Inkvarteringsmöjlighet för två personer
i Villa Leijonhufvuds bastuannex:
bäddsoffa/dubbelbädd, pentry och badrum,
Bryggerigatan 19.
Kontakta br Göran Wide för närmare information
goran.wide@frimurarorden.fi eller 0400-470 284
39
Tryck: Paino-Kaarina, S:t Karins, 2015 Uppl. 1700 ex.

2/2015 - Martin Gardberg

Transcription

Similar documents

BRÖDRATIDSKRIFT FÖR STOR CAPITLET I FINLAND AV

God Jul och Gott Nytt År - Martin Gardberg´s Home Page

ÖVERMÄSTARBREV 2014-12-01 Bröder Jag börjar nu komma till

1/2014 - Martin Gardberg

Insparksschema 140825

September - Beteigeuse.se