Ruttna sliprar blev rikskända

FÖRSTA LINJEN
Posttidning A
Första linjen 2/2015 | Årgång 2 | seko.se/stockholm | stockholm@seko.se
Ledare | Stefan Granér
Intervju | Lena Endre
Kamraten | Maria Terneborg
”Den historiskt
höga arbetslösheten ska
pressas
tillbaka”
Endre
verkar
politiskt
genom
kulturen
”Vänstervågen har
stannat
kvar i mig”
Varningsklockor
hos Postnord
Post- och telestyrelsen
kritiserar att posten inte
kommer inte i tid. Samtidigt
larmas om hur personalen
går på knäna. Enligt Seko
Posten är en del av förklaringen det nya arbetssättet
”Koncept Utdelning”.
Nyheter | sid 4
Tysk poststrejk
avslutad
Fackförbundet Ver.di proteststrejkade mot hur tyska
posten bildat nya bolag med
sämre villkor och trygghet
för de anställda. Som mest
var 20 000 anställda ute
i strejk.
Utrikes | sid 13
Ruttna sliprar
blev rikskända
Gör det själv!
Vi har träffat eldsjälen Frances Tuuloskorpi. Hon har
varit redaktör för tre böcker
om den fackliga strategin
folkrörelselinjen. Snart
kommer den fjärde boken.
Efter Sekos kritik mot Trafikverket och de
ruttna sliprarna tagits upp i media, backar
nu myndigheten och byter ut sliprarna.
Kultur | Sid 14
Posttidning A
Nyheter | sid 7
FOTO: SEKO
Begränsad eftersändning. Returadress:
Seko Stockholm, Box 1032, 17121 Solna
2
Först
Första Linjen utkommer minst 4 ggr per år.
Ansvarig utgivare: Karin Åkersten. Redaktion: Gunnar Westin,
Linnea Garli, Anna-Carin Lindberg. Medverkande: Malin Håård,
Lennart Kjörling och Frida Oskarsson. Grafisk form: Petter
Evertsén. Tryck: Norra Skåne, 2015. Kontakt: forstalinjen@
seko.se eller 0770-45 79 00.
Seko Stockholm
Besöksadress: Skytteholmsvägen 2, 17121 Solna.
Postadress: Box 1032, 17121 Solna. Telefon: 0770-45 79 00.
E-post: stockholm@seko.se.
Positiva svar från Första Linjen-enkät
l Första Linjen är en ganska färsk
tidning. I tidigare nummer har vi
frågat er medlemmar om vad ni
tycker om tidningen hittills.
Nu har resultaten sammanställts
och diskuterats i regionstyrelsen.
Drygt 950 svar kom in.
På frågan om hur bra innehållet
är, svarade 53 procent godkänt, 25
procent bra och 6 procent ”riktigt
bra”. 15 procent är inte nöjda. 75
procent av de svarande tyckte också
att avdelningen bör fortsätta ge ut
tidningen.
Via enkäten har vi också fått in
ett antal tips om
ämnen att ta
upp framöver.
Det tackar vi för.
40 procent av
de som svarat,
efterlyser att få
tidningen digitalt. 50 procent
gillar pappersFörsta Linjen 1/2015
formen.
När regionstyrelsen diskuterade
enkätsvaren konstaterades att det
finns stöd för att fortsätta ge ut
och utveckla tidningen, och att den
är ett relevant kommunikationsverktyg.
En del i detta är att tillsätta ett
redaktionsråd, med representation
från olika klubbar och sektioner. Det
arbetet pågår nu.
Tidningen kommer fortsätta ges
ut som papperstidning, men den
finns också som pdf på Seko Stockholms hemsida. Seko Stockholm
har också diskuterat en ny kommunikationsstrategi som innefattar
utveckling av arbetet i olika digitala
kanaler såsom nyhetsbrev och
Facebooksidan.
Ledare
Dags att
ändra riktning!
SL:s kris. Busslinjer försvinner.
Det är nu Löfven & co. ska börja regera.
I höst får de lägga sin egen budget
Äntligen ska den nyliberala skutan ändra riktning. Det är i alla
fall den svenska fackföreningsrörelsens förhoppning. Den historiskt höga arbetslösheten ska pressas tillbaka. Bostadsbyggandet
ska sätta fart nu äntligen i en tid när 51 procent av ungdomarna
under 27 år saknar eget boende. Nu ska landet som ligger i topp
i växande klasskillnader (enligt OECD) börja resan tillbaks mot
större jämlikhet.
I mitten av 80-talet tjänade en toppdirektör 5 gånger mer än
en genomsnittlig arbetarlön idag tjänar han 50 gånger mer. Det
vore bra, för modern forskning visar att mer jämlika samhällen
fungerar bättre. Mindre kriminalitet, bättre skolor, bättre folkhälsa och till och med bättre ekonomisk tillväxt. Men man kan ha
sina dubier. En kursändring kräver resurser, stora satsningar och
sociala reformer samt en benhård politisk vilja.
Vår finansminister säger att hon vill, men kassan är skral och att
budgeten skall betalas krona för krona. Och skatter vill hon inte
höja, inte ens för de som till största delen tjänat på borgarnas 140
miljarderssänkning. Vinnarna har ju varit de redan kapitalstarka.
Lyssna på Kålle
Fotfarande finns dock socialdemokratiska partier som bedriver
grovarbete via fackföreningsrörelsen, miljörörelsen och andra
viktiga sociala rörelser. Det som gör att man fortfarande kan
känna folks livsvillkor. Den svenska socialdemokratin
är trots allt fortfarande sådan. Trots näringslivlobbande högersossar högt upp i partitoppen finns
fortfarande en påtagligt kraft i svensk arbetarrörelse. Den finns i stor utsträckning på grund av fackföreningsrörelsen med alla dess förtroendemän/
kvinnor och medlemmar.
Så lyssna nu på facket Löfven och co, ta fram
den ideologiska kompassen och vänd på skutan!
Lyssna på Kålle vår ordförande när han på
lånad ledarplats i Aftonbladet säger:
”Sverige har aldrig varit rikare än vi är idag
och aldrig haft större BNP. Vi har alla möjligheter att vända trenden mot ökad ojämlikhet
men då måste vi börja nu”
Stefan Granér
Styrelseledamot Seko Stockholm
stefan.graner@seko.se
SL:s dåliga ekonomi får nu genomslag i minskade turer eller helt indragna linjer. FOTO: JAN E SVENSSON/SL
Busstrafiken skärs Mycket talar för att det blir kännbara nedskärningar i länets busstrafik från januari.
Politikerna i landstingets trafiknämnd har
beslutat gå vidare med ett förslag från SL.
l Besparingsbetinget gäller alla
tre bussentreprenörer – Nobina,
Arriva och Keolis – och det enda
trafikområdet som inte påverkas
är Lidingö.
I promemorian till politikerna i
trafiknämnden talas det om möjliga nedskärningar på all busstrafik:
Minskat turutbud i högtrafik
vardagar, dagtid vardagar och helger, kvällar, nattrafik – alltså alla
tider på dygnet. Nedläggning av
parallellgående direkttrafik, alltså
direktlinjer och förstärkningslinjer
rusningstid. Minskat utbud och
färre linjer i landsbygdstrafiken.
De största besparingarna kan,
enligt förvaltningen, göras i högtrafik samt i de busslinjer som går
parallellt med spårtrafik. I båda
fallen betyder det att de som jobbar kontorstider drabbas av trånga
eller fullsatta bussar till och från
jobbet.
Fakta
Busslinjer som försvinner
helt eller delvis
154 (134 får ny dragning), 158, 314,
338 (ska endast gå i rusningstrafik),
404 (ersätts av 443), 518 (försvinner
på helgerna), 625, 630 (försvinner
på helgerna), 644, 649, 652, 653,
659, 711 (726 får ny dragning), 765.
FOTO: MARCUS KURN /SL
Nyliberal våg smittar
Nyliberalismen vars kärna består i att göra alla samhällets sektorer tillgängliga för privatkapitalet och reducera politiken till att
kratta manegen för detta, har dominerat Europapolitiken i drygt
två decennier. Det socialdemokratiska partiet är inte opåverkat.
Tillsammans med många andra arbetarpartier har man gjort en
resa in mot den politiska mitten. De mest ideologifattiga partierna i Europa har rasat samman till små marginaliserade organisationer, ofta kopplat till att de lämnat allt folkrörelsearbete långt
bakom sig. De har istället utvecklats till elitpartier som i en snäv
krets föder sina företrädare. I det politiska tomrummet växer nya
alternativ fram: i Grekland Syriza och i Spanien Podemos. Rörelser som till stor del vuxit fram ur sociala rörelser, facklig aktivitet
och folkrörelsearbete på gatunivå. Men i allt fler europeiska
länder fylls det ideologiska tomrummet med skränande högerpopulistiska partier som använder det gamla fascistiska tricket att
vända bort blicken från den verkliga motståndaren för att istället
skylla samhällets ökande orättvisor på maktlösa folkgrupper, för
närvarande invandrare och flyktingar.
Så hög är enbart grundavgiften, i
procent, per år för en av Länsförsäkringars kapitalförsäkringar,
Reflex. Därmed är den dyrast
i den jämförelse från Konsumenternas försäkringsbyrå som
presenterades i slutet av augusti.
De billigaste låg på 0,1 procent i
grundavgift. Försäkringarna blev
populära på grund av den förra
regeringens nya avdragsregler.
FOTO: LENNART PERLENHEM
l I juli tillsatte regeringen en utredning kring att komma bort från det
utnyttjande, och ibland slaveriliknande villkor, som en del arbetskraftsinvandrare råkat ut för.
Några branscher som därvidlag
blivit särskilt kända är skogsnäringen, bärplockande och restaurangbranschen.
Tre åtgärder som särskilt ska utredas är att göra anställningsavtalen
bindande, hur tillståndsprocessen
går till hos Migrationsverket, samt
hur arbetstagarens rättigheter ska
stärkas när hen är i Sverige.
FOTO: SUSANNE NILSSON/CC
3,99
Mer skydd för arbetskraftsinvandrare
13
Så många år har det gått sedan
taket i a-kassan sist höjdes.
2002 var också året då Astrid
Lindgren dog, och då vinter-OS
hölls i Salt Lake City. Men den
7 september hände det, äntligen. Ersättningstaket höjdes
från 680 till 910 kronor per
dag, som följd av S/MP/V-budgeten. Cirka 300 000 arbetslösa
berörs.
Personen på bilden har inget
med förslaget att göra.
Särskilt förstnämnda punkt har stått
högt upp på LO:s kravlista.
Utredaren ska också titta på
andra sätt att skärpa arbetsgivarnas
ansvar och uppföljningen av att
utlovade villkor faktiskt gäller.
Infografik
Minskande investeringar
– trots dubbelt så många
passagerare
Infrastrukturen i Sverige blir allt mer eftersatt,
speciellt järnvägen. I World Economic Forums
årsindex tappar Sverige 9 platser, från 9 till 18
plats mellan 2006 och 2014. För järnvägen är
det ännu sämre ställt, där gick Sverige från
11 till 19 plats under samma tidsperiod.
FOTO: PETTER EVERTSÉN FÖR SPÅRFEL
Prishöjningen på månadskortet stoppades, men kan bli aktuell igen under hösten.
… men det slutar inte där
Utöver neddragningarna på
busstrafiken, har SL också fått
ett besparingsbeting avseende
konsulter. I våras avslöjades att
konsultkostnaderna skenat på
senare år. 2014 var de 1,2 miljarder
att jämföra med 850 miljoner året
innan. Nu åläggs SL att spara in
minst 100 miljoner.
Exakt vad konsekvenserna blir
och hur tidtabellerna kommer se
ut, kommer inte vara känt förrän senare i höst. Ett antal linjer
kommer försvinna. Vissa försvinner helt, andra ersätts genom att
någon annan linje ändras. I vissa
fall fortsätter linjen gå på vardagar
eller i rusningstrafik.
Mattias Håkansson
forstalinjen@seko.se
Ungefär samtidigt började bud-
geten för 2016 att diskuteras. I
mitten av maj blev det känt att den
borgerliga majoriteten planerade
att höja priset på månadskort från
790 till 900 kronor.
Något som förvirrar ytterligare
är att denna höjning var tänkt att
den höjningen skulle tas ut i förtid
redan från september 2015, alltså
innan själva budgetåret. Prishöjningen vållade protester som varade fram tills landstingsfullmäktige
i juni.
Mars 2015. Framkommer att bussbolagen och SL
arbetar med olika
scenarion för att
skära ned i busstrafiken. (Budget
2015).
Mars 2015. Nedskärningsförslag
avseende pendeltågstrafiken
presenteras. Mest
drabbas Nynäshamn. (Budget
2015).
Maj 2015. Förslag
på höjt pris för
månadskortet, vilket ska gälla från
september 2015.
(Budget 2016.)
Juni 2015. Fullmäktige röstar
ned höjt månadskortspris. (Budget
2016).
Augusti 2015.
Nedskärningsförslaget avseende
busstrafik återupptas och får
klartecken i trafiknämnden. (Budget
2015). SL får i
uppdrag minska
på konsulterna.
0,57 %
av BNP
0,35 %
av BNP
Efter ett rörigt budgetsamman-
träde i juni blev resultatet att prishöjningen stoppades, men utan
beslut om hur underskottet skulle
täckas.
De nu aviserade nedskärningarna i busstrafiken innebär alltså
att man återupptar verkställandet
av det som diskuterats sedan i
vintras. Och det handlar om budgeten för 2015.
Under hösten kan förväntas
nya förslag om hur det uppkomna
underskottet för 2016 ska täckas.
Även om politikerna skulle vilja
skära ned maximalt på trafiken,
är det ändå omöjligt att komma
i närheten av 700 miljoners inbesparing. Detta bland annat på
grund av gällande avtal med de
olika entreprenörerna inom buss
och spårväg.
Mattias Håkansson
forstalinjen@seko.se
2013
Slutet av 2014.
I budgeten framgår att kollektivtrafiken behöver
skära ned cirka
250 miljoner kronor. Inga förslag
på hur det ska gå
till. (Budget 2015).
Allt mindre pengar till järnvägen
2012
SL:s kris
Alla tre rödgröna partier sade
nej till höjningen. Men när det
gällde hur man skulle täcka det
underskott på cirka 700 miljoner
som den uteblivna höjningen skulle innebära, var idéerna olika.
Socialdemokraterna ville spara
in kraftigt på SL:s miljardnota för
konsulter, Vänsterpartiet ville höja
landstingsskatten, och Miljöpartiet ville ta pengar från trängselskatteintäkterna.
Vågmästarpartiet Sverigedemokraterna sade också nej till
höjningen och pekade också på
konsultkostnaderna.
1. Japan
2. Schweiz
3. Hong Kong
4. Spanien
5. Finland
6. Frankrike
7. Taiwan
8. Tyskland
9. Nederländerna
10. Sydkorea
11. Österrike
12. Malaysia
13. Luxemburg
14. Belgien
15. USA
16. Storbritannien
17. Kina
18. Kanada
19. Sverige
2011
ned
Det är inte helt enkelt att hänga
med i turerna. I budgeten för 2015,
som togs i slutet av förra året,
fanns nedskärningar på cirka 250
miljoner med för kollektivtrafiken.
Men det angavs inte hur dessa
nedskärningar skulle tas. Det
överlämnade majoriteten till förvaltningen, alltså SL, att lösa.
Under våren blev det känt att SL
och bussföretagen diskuterade hur
det skulle gå till. Men verkställandet sköts upp.
Dock genomförde SL försämringar på pendeltågen. Öppettiderna har minskat i en del pendeltågsspärrar, och Nynäshamnsborna har drabbats av minskad
turtäthet.
Tidslinje
Rank 2014
1. Schweiz
2. Japan
3. Frankrike
4. Tyskland
5. Hong Kong
6. Nederländerna
7. Belgien
8. Danmark
9. Singapore
10. Finland
11. Sverige
12. Taiwan
13. Sydkorea
14. Kanada
15. USA
16. Österrike
17. Malaysia
18. Spanien
19. Luxemburg
2010
l Försämrad busstrafik är
inte de enda försämringar som
väntar inom kollektivtrafiken. Landstinget har ett ännu
större budgethål att täcka för
2016.
Rank 2006
Sverige investerar allt mindre i
sin infrastruktur.
2013 investerades
endast 0,35 % av
BNP i järnvägen,
nästan en halvering
från 2010 då 0,57 %
investerades. Samtidigt har antalet
passagerare dubblerats på 20 år.
…samtidigt reser allt fler på spåren
97 %
Mellan 1991–2011
har passagerartrafiken i järnvägen ökat
med 97 %. Under
samma tidsperiod har
biltrafiken ökat med
11 %. I dag är det väldigt trångt på spåren,
med kapacitetsproblem på flera delar
av järnvägsnätet.
20 år senare
åkte vi hela 12
miljoner km tåg
2011
6 miljoner
km tåg
åkte vi
1991
Källa: Vårbudget 2015, SCB, World Economic Forum
4
Nyheter
Första Linjen 2/2015
seko.se/stockholm
Arbetsmiljö. Nytt arbetssätt försvårar för brevbärarna.
Från att tidigare behövt hantera tre olika buntar – brev, reklam och mindre paket – behöver brevbärarna med Postnords nya arbetssätt hantera fyra olika buntar. Det har visat sig svårt i praktiken. FOTO: DANIEL ROOS
Postnord: Nytt arbetssätt bidrar till POST. En nyhet från TV4 om post som kom
fram sent eller inte kom fram alls fick stor
spridning och postens kvalitetsproblem blev
uppenbara.
– Företagsledningen måste ta det här på
största allvar, säger Johan Lindholm,
ordförande i Seko Posten.
l En kvinna som har en webshop
och skickar post till sina kunder runt
om i hela landet litar inte längre på
att den ska komma fram. ”Det är
tråkigt att man ska behöva fundera
på att lägga ner sitt företag på grund
av att posten inte sköter sina åtaganden”, säger hon i nyhetsinslaget TV4
gjorde i slutet på augusti. Postnord
ska utredas av tillsynsmyndigheten
efter många klagomål.
– Kommer man inte till rätta med
de kvalitetsproblem som finns befarar vi att det skadar företaget även
ekonomiskt, säger Johan Lindholm.
Han känner igen sig i beskrivningen av postens kvalitetsproblem.
– Det bekräftar de signaler jag
fått från både förtroendevalda och
medlemmar. Vi är djupt bekymrade över situationen.
Arbetssituationen är pressad, och
kvalitetsproblemen kan komma
från olika håll. Men generellt
kommer mycket av problemen
från Koncept Utdelning, vilket är
ett nytt sätt att arbeta inom posten. Koncept Utdelning har inneburit en förändring i arbetsmiljön.
Tidigare delade brevbärarna ut i
tre så kallade flöden; brev, reklam
och ”klump”. (Klump är till exempel en bok man har beställt som
inte kommer som brev – en större
försändelse som inte går att köra
i det vanliga brevflödet.) Koncept
Utdelning innebär att man utöver
reklam och klump har två olika
flöden för brev att hantera: stora
brev som sorteras manuellt och
små brev som sorteras av maskiner. De brev som sorteras i maskiner ska ligga i den gångordning
som brevbäraren går under sin
utdelningsslinga.
Utöver att problem uppstått på
Man har fyra olika
högar i famnen, och
så ska man öppna en
dörr. Vissa inkast är
tröga och man skulle
behöva en extra hand,
men det har vi inte.
Ingrid Persson, brevbärare
i Huddinge.
grund av att terminalerna har svårigheter med att leverera i rätt ordning, medför det nya arbetssättet,
med totalt fyra flöden att hantera,
svårigheter för brevbärarna. Det är
inte helt lätt att hantera två olika
buntar med post, klumpar och
reklam samtidigt. Brevbäraren,
vars bärväst endast avlastar ett av
flödena, får händerna fulla, och
det blir mycket plockande ur olika
högar. Arbetssättet kräver högre
koncentration, och ökar den statiska belastningen i utdelningsarbetet. Problemen är störst i flerfamiljshus.
– Det finns brister i konceptet,
även om det inte är det enda skälet till kvalitetsbristerna. När det
gäller Koncept Utdelning så menar Seko Posten att det är direkt
olämpligt att ha utdelning med
Nyheter
Första Linjen 2/2015
seko.se/stockholm
5
SD-protest
FOTO: SEKO
”Många blev illa berörda
och kände sig mer eller
mindre utpekade”
Sverigedemokraternas reklam vid Östermalmstorgs tunnelbana fick inte sitta uppe
länge. Men hade facket fått något att säga
till om hade den inte fått sitta uppe alls.
– Många blev illa berörda och kände sig mer
eller mindre utpekade, säger Edgardo LuanRivera, huvudskyddsombud vid Seko Tunnelbanan, Klubb 111.
l Kadir Kasirga, sekreterare och facklig-politisk
samordnare i Seko Stockholm säger att de inte visste att reklamen skulle sättas upp. Det finns ingen
rutin för att informera om det. MTR som sköter
tunnelbanorna visste heller inte om det, eftersom
det är SL som har reklamplatserna.
Men i det här fallet skulle man långt innan gett
information till de berörda arbetsorganisationerna. Valet av datum att sätta upp affischerna
var smaklöst. Det inföll samma dag som internationella minnesdagen för
romer som föll offer under
andra värlsdkriget. Hade man
informerat om reklamen hade
man kunnat undvika det, säger
Kadir Kasirga.
Edgardo
Han anser att det här är en
Luan-Rivera
konsekvens av avregleringen.
Vem är ansvarig när personalen inte mår bra,
när resenärerna inte mår bra? säger Kadir Kasirga.
Kadir Kasirga höll tal på demonstrationen som
Brevmängden har inte minskat i den utsträckningen som Postnord har beräknat, samtidigt som kapaciteten har skurits ner. FOTO: LASSE ANGANTYR
försämrad arbetsmiljö
fyra flöden i flerfamiljshus. Samtidigt finns det problem med att
maskinerna inte räcker till, och då
blir hela organisationen skör, säger
Johan Lindholm.
Ingrid Persson är brevbärare i Hud-
dinge och tycker att Koncept Utdelning inte har fungerat fullt ut.
– Man har fyra olika högar i
famnen, och så ska man öppna en
dörr. Vissa inkast är tröga och man
skulle behöva en extra hand, men
det har vi inte. Vi skulle behöva
vara bläckfiskar. Så man får hitta
lösningar för sig själv, även om allt
styrs uppifrån. Konceptet går inte
att följa fullt ut, man måste ändå
greja och plocka. Utrustningen vi
har i bilarna nu är inte heller optimal. Koncept Utdelning är inte genomtänkt.
Med mer maskinell sortering
och hårdare processtyrning blir
också arbetsprocessen mer beroende av att alla delar fungerar.
Styrningen medför en lägre grad av
flexibilitet, och maskinell sortering
är också en tidskrävande process.
Transporterna av de maskinellt
sorterade breven från terminal till
utdelningskontor sker nu senare på
förmiddagen. Detta medför senare
arbetsdagar.
– Vi kan inte påverka hur transporter kommer, vi måste alltid rätta oss efter terminaler, säger Ingrid
Persson.
En låg grundbemanning, som med-
för att det är svårt att parera problem som uppstår exempelvis på
terminaler, är ett annat problem
som försvårat situationen för de
anställda.
– Nu lägger arbetsgivaren be-
manningen utifrån att det går
snabbare att sortera. Om maskinerna inte har kapaciteten eller
inte har kört försändelserna i rätt
ordning blir det problem, säger Johan Lindholm.
Han poängterar att man måste
bemanna utifrån rådande förutsättningar när volymerna är större
än vad prognoserna tidigare sagt.
– Brevvolymen har inte minskat
så mycket som man trodde enligt
beräkningarna, och maskinerna
som ska sortera en viss del av posten har inte kapacitet. Fixar inte de
sorteringen måste brevbärarna göra det och då krävs mer folk. Man
måste lägga prestige åt sidan, och
åtgärda bristerna. Man måste våga
ta ett steg tillbaka och justera om
det behövs.
Malin Håård
forstalinjen@seko.se
Johan Lindholm
hölls i samband med att reklamen sattes upp.
Även om han säger att riva ner reklamen inte är
något att rekommendera förstår han att folk blir
upprörda.
Reklamen gick ut på att ställa folkgrupper mot
varandra, och smutskasta den mest utsatta folkgruppen i Europa, säger han.
Även Klubb 111, Seko Tunnelbanan, deltog i
demonstrationen för att visa att de vill ta ställning
i frågorna. Edgardo Luan-Rivera tycker också att
det är problematiskt att varken facket eller arbetsgivaren MTR visste om att kampanjen skulle
genomföras.
– Vi hade en dialog med MTR, fast de sa från början att det inte var deras uppdrag, det är SL och reklambyrån. De förstod vår situation och tyckte inte
att det var lämpligt att sätta upp annonser. MTR är
ansvarig för vår arbetsmiljö, de tog ansvar för personalen och de som mådde dåligt under kampanjen fick jobba någon annanstans, säger han.
Det var inte svårt att ha en konstruktiv dialog med
Se inslaget om
Postnord på:
http://www.tv4.
se/nyheterna/
klipp/postnordutreds-efterklagom%C3%A5l3198750
MTR, men nu väntar både Edgardo Luan-Rivera
och Kadir Kasirga på nästa steg. Ett möte med
både MTR och SL.
– Det kan förekomma andra kampanjer som är
liknande den, då måste vi veta vad vi ska förhålla
oss till eller om man anser att det är stötande och
personalen mår dåligt eller känner obehag, det får
vi sätta upp regler för. Framför allt för etiska och
moraliska skäl. Man är ju tvungen att se dem varje
dag, lokaltrafiken är ju vardagen, säger Edgardo
Luan-Rivera.
Malin Håård
forstalinjen@seko.se
6
Nyheter
Första Linjen 2/2015
seko.se/stockholm
Upphandling. LO kritisk till ny utredning om ”kollektivavtalsliknande villkor”.
Implementeringen av ett nytt EU-direktiv kan leda till att den svenska modellen kringgås. Alla tre fackliga centralorganisationer är kritiska till den delen av förslaget. FOTO: JANNE DANIELSSON/SL
Risk för krock med
svensk modell
Vad betyder egentligen kollektivavtalsliknande villkor – och hur ska det gå till när
dessa används inom offentlig upphandling?
Nu har den frågan utretts.
l Vilka krav får en upphandlare
ställa kring personalens villkor?
Det råder sedan 20 år en dragkamp
mellan, förenklat, dem som kämpar för lägsta pris och dem som vill
att upphandlingar ska användas till
förbättringar inom miljö och sociala villkor.
I Sverige har facket till stora
delar förlorat den dragkampen.
Många tror att upphandlare överhuvudtaget inte kan ställa krav
kring personalens villkor.
Men nu pågår arbetet med att
implementera ett nytt EU-direktiv,
vilket fackliga organisationer hoppas ska ändra på det.
I början av september överlämnades en utredning, som letts av
professor Niclas Bruun, sitt förslag
om hur det ska gå till när upphandlare ska ställa krav på ”kollektivavtalsenliga villkor”.
Förslaget är att Upphandlings-
myndigheten, som invigdes i
1 september, ska få i uppgift att
utfärda föreskrifter om vad som
är lägsta godtagbara villkor på tre
olika områden: lön, semestervillkor och arbetstider. Detta ska ske
i vissa branscher där risken anses
hög för att de anställda får ”oskäliga arbetsvillkor”.
De villkor som föreskrivs ska
hämtas från befintliga kollektivavtal. Och om det finns en sådan
föreskrift, är lokala upphandlare
tvungna att använda sig av den.
Samtliga fackliga centralorganisationer är kritiska mot tanken om
föreskrifter.
– Det är ett direkt brott mot den
svenska modellen, säger Sofie
Rehnström, LO-jurist.
Föreskrifter är samma sak som lag,
menar alla tre fackliga centralorganisationer. Därmed krockar föreskriftsidén med en av grundbultarna på svensk arbetsmarknad:
att löner och villkor bestäms via
kollektivavtal, inte lag.
– Principiellt är detta det stora
problemet, och något både arbetsgivare och fack säger nej till. Föreskrifter skulle bli som en allmängiltigförklaring.
LO är också kritiska till den nivå
som utredningen väljer att skydda.
I den snålare delen av spektrat,
menar Sofie Rehnström.
– Man hade faktiskt kunnat säga
att alla delar i kollektivavtalet går
Det är ett direkt brott
mot den svenska
modellen.
Sofie Rehnström,
LO-jurist.
Hela utredningen kan läsas på
www.regeringen.se/rattsdokument
/statens-offentliga-utredningar/
2015/09/sou-201578/
att kräva – men väljer att bara göra
tre stycken obligatoriska.
Dessutom menar LO att kraven
borde ställas i samtliga branscher –
inte bara i riskbranscher.
Trots kritiken, är Sofie Rehnström
nöjd med flera delar av utredningen, främst då bakgrundsanalysen. Det är själva lagförslaget och
lösningarna som borde vara annorlunda, menar hon.
Bortom allt det juridiska, påminner Sofie Rehnström om att fackets
verktygslåda inte påverkas – alls.
Oavsett vad det står i en upphandling, är jobbet alltid att kräva kollektivavtal av företaget.
– Vad en myndighet kräver ifråga
om villkoren, och vad facket kan
göra för att kräva kollektivavtal,
det är två helt olika saker. De har
ingenting med varann att göra
överhuvudtaget, betonar hon.
Mattias Håkansson
forstalinjen@seko.se
Nyheter
Första Linjen 2/2015
seko.se/stockholm
Seko Stockholm
försvarar Forghani
7
Björn Weidlertz
är spårsvetsare
hos Infranord och
ledamot i klubbstyrelsen.
FOTO: FERNANDO ILLEZCA
700 sliprar byts ut
VÄG & BAN. Efter medial uppmärksamhet och
arbete från Seko, kommer nu flera hundra
slitna bansliprar vid Karlberg att bytas ut.
Arbetet är redan igång.
UTTALANDE. I somras varslade
Arriva Reza Forghani, huvudskyddsombud för bussförarna
i Råsta, om avsked. I nuläget
pågår centrala förhandlingar
mellan företaget och Rezas
fackförbund Kommunal. Seko
Stockholm antog följande
stöduttalande.
l Reza Forghani, fackligt aktiv
i Kommunal, busschaufför och
huvudskyddsombud hos arbetsgivaren Arriva i Stockholm, varslades
i förra veckan om avsked. Arriva
anklagar Reza för att ha uppmanat
sina arbetskamrater att upprätta
falska anmälningar om kränkande
särbehandling. Reza uppger för
egen del att anklagelserna är påhittade, och att åtgärden måste ses
som en del i arbetsgivarens försök
att rasera facket. Kommunal kommer att ogiltigförklara avskedandet, vilket kan resultera i att fallet
hamnar i Arbetsdomstolen.
Det är inte första gången ett
företag agerar på det här sättet
mot fackligt aktiva stridbara företrädare i kollektivtrafiken. 2005
sparkades Seko-medlemmen Per
Johansson, då verksam som klub-
bordförande i Stockholms tunnelbana. Per Johansson hade under
en period påtalat allvarliga arbetsmiljöproblem hos dåvarande
arbetsgivaren Connex (idag Veolia). När Reza Forghani påtalade
arbetsmiljö- och trafiksäkerhetsbrister år 2012 försökte Arriva få
honom avsatt som skyddsombud.
Efter en längre tids sjukskrivning
på grund av psykisk press relaterad
till företagets agerande kom Reza
tillbaka till jobbet, och återupptog
sitt uppdrag stärkt av stödet från
arbetskamraterna.
I början av sommaren samlades
Arrivaförare
utanför Råstagaraget för att
protestera mot
att deras huvudskyddsombud,
Reza Forghani,
hade varslats
om uppsägning.
Reza syns här
bakom kvinnan
med Kommunalbandet.
FOTO: KOMMUNAL SEKTION NORR
Att företag avskedar fackligt aktiva
och skyddsombud som utför sitt
uppdrag är ett angrepp mot hela
arbetarrörelsen. Det innebär en
allvarlig kränkning av föreningsrätten, underminerar arbetsmiljöarbetet och försvårar fackföreningarnas
arbete med att rekrytera förtroendevalda. Sådana övergrepp skapar
rädsla, och stärker hänsynslösa och
antifackliga arbetsgivare på bekostnad av arbetares fackliga medinflytande och arbetsmiljö. Åtgärderna
är i förlängningen ett angrepp mot
den svenska modellen.
Ännu värre är att arbetsgivarna
på grund av otillräcklig arbetsrättslagstiftning kan komma undan
med ett avsked. Även om Arbetsdomstolen, på basis av en kommande rättsprocess, skulle komma
fram till att företaget gjort sig skyldigt till en föreningsrättskränkning finns i dagsläget ingen laglig
skyldighet för företaget att återanställa den avskedade. Företaget
kan istället välja att ”köpa ut” den
person man vill ha bort. Ett par årslöner och ett skadestånd kan anses
vara ett billigt pris för att få bort en
stridbar företrädare som inte står
tyst när det tummas på arbetsmiljö.
För Seko Stockholm är det en själv-
1 240
Så många personer skrev under
Kommunal Sektion Norrs namninsamling.
klarhet att ta ställning för Reza
Forghani, och vi vill i detta uttalande uttrycka vårt fulla stöd för
Kommunals försvar av sin företrädare. Om inte Arriva backar från
avskedet är Seko Stockholm av den
klara uppfattningen att frågan om
förändringar i arbetsrättslagstiftningen – i riktning mot ett starkare
skydd för förtroendevalda som
utför sitt uppdrag – bör inta en central ställning på fackföreningsrörelsens politiska dagordning.
l Det var i början av augusti som de ruttna
sliprarna och lösa syllarna blev rikskända. Flera
hade anmärkningar på sig sedan 6-7 år och borde
redan ha bytts ut.
Björn Weidlertz, spårsvetsare vid Infranord och
ledamot i klubbstyrelsen, förevisade sliprar i TV
och varnade för i värsta fall urspårning.
Och Johnny Nadérus, vice ordförande för Seko
Stockholm, anklagade Trafikverket för lagbrott.
Han, och Björn, menar att verket inte har koll på
sina egna anläggningar.
Trafikverket hänvisade till att sliprarna hade
godkänts i senaste besiktningen, och dels till att
det spår det rör sig om är ett tomkörningsspår till
och från Hagalundsdepån.
Men verkets argument visade sig vara ihåliga.
Då, i början av augusti, var det enligt Trafikver-
kets hemsida 274 sliprar som var i starkt behov av
åtgärd.
Nu, en månad senare, har man gått till verket
och med marginal. Trafikverket har beställt utbyte
av 730 sliprar, motsvarande cirka 500 meters körsträcka. Arbetet är redan igång, bekräftar Tomas
Borg på verkets underhållsenhet. 350 sliprar har
bytts den senaste dryga månaden, och resterande
byts den närmsta tiden beroende på tillgänglighet
till spåren.
En annan del av efterspelet är att Trafikverket och
Infranord tvistar om de tidigare besiktningarna,
berättar Björn Weidlertz.
– Det är beklagligt att man ska hamna i pajkastning och syndabockstänk, istället för att lösa
huvudproblemet: att vi har järnväg som kan vara
livsfarlig på vissa sträckor.
I slutänden är det en politisk fråga, att regeringen skjuter till det som behövs för underhåll
och att återställa järnvägen till vad den ska vara,
fortsätter han.
– Infrastruktur kostar pengar, måste kosta pengar. Och politikerna behöver se till att de befintliga
spåren upprustas innan man börjar prata om att
köra tåg i 300 kilometer i timmen.
Mattias Håkansson
forstalinjen@seko.se
forstalinjen@seko.se
Seko varnar för underhållsutredning
VÄG & BAN. Infria vallöftena
och börja förstatliga underhållet, kräver Sekos ordförande
Janne Rudén i en debattartikel
i Svenska Dagbladet.
l Seko varnar för de förslag som
finns i den utredning om det framtida järnvägsunderhållet, som presenterades i våras.
Utredningen presenterade åtskillig kritik mot hur Trafikverket
skött uppdraget hittills. Och så
långt håller Seko med. ”Delbetän-
kandet är hårt
i sin kritik mot
Trafikverket
och hur järnvägsunderhållet
fungerar i dag.
Janne Rudén
Trafikverket får
kritik i stort sett
alla avseenden – ledarskap, beställning, planering, uppföljning och
kontroll av anläggningen. Seko
delar här utredarens uppfattning.
Järnvägen fungerar dåligt och Trafikverket har inte den organisation
hållsarbetet. I första hand vill
Seko att Trafikverket sedan tar
över arbetet i takt med att kontrakten med de privata bolagen
löper ut. Det vore att uppfylla vad
statsminister Stefan Löfven sade
i valrörelsen.
Det andra alternativet vore att
ge verket helhetsansvaret på någon
avgränsad bana eller bandel, som
ett pilotprojekt för att kunna jämföra ifall privat eller statligt underhåll funkar mest effektivt.
som krävs för att få underhållet att
fungera tillfredsställande.”
Däremot är Seko emot den föreslagna lösningen från utredare
Gunnar Alexandersson: att Trafikverket själva ska bedöma i vilken organisation underhållet ska
bedrivas. Det vore att avpolitisera
frågan och abdikera från demokratiskt ansvar, menar Seko.
I debattartikeln kräver Rudén att
Trafikverket bildar egen organisation för att kunna sköta under-
Ur SvD 13/9 2015
forstalinjen@seko.se
8
Reportage
Ett Sverige
i miniatyr
9
Snickaren Roger Jönsson hugger till en trästock till
björnburen medan Hans Adamson ser på i bakgrunden.
Skansen kallas ofta för ett
Sverige i miniatyr då det
är enkelt att vandra genom
landets alla landskap, men
här möts också ett 30-tal
olika yrkeskategorier på
en och samma arbetsplats.
”Det är roligt och berikande”,
säger snickaren och Sekomedlemmen Hans Adamson.
Text och foto: Frida Oskarsson
l Grindarna till Skansens huvudentré är stängda.
Det är tidigt på förmiddagen och fortfarande någon
timme kvar innan grindarna öppnas för besökarna.
Det är nästan helt tyst, bortsett från några män i blå
overaller som tömmer sopkorgar vid kassorna.
De hör till Skansens grupp på närmare 200 tillsvidareanställda och delar arbetsplats med allt ifrån
djurvårdare, kulturhistoriker och byggnadsantikvarier
till servicepersonal, trädgårdsmästare och kommunikatörer. Sammanlagt finns det ett 30-tal olika yrkeskategorier.
– Det är klart att Skansen är en ovanlig arbetsplats.
Det är en miniatyr av Sverige med både hög- och lågutbildad personal, män och kvinnor, unga och gamla,
många som sommarjobbar och andra som blir kvar
hela livet. Det blir en ganska familjär stämning, och
det är roligt och berikande att jobba på ett ställe där
många olika yrkeskategorier möts.
Det säger Hans Adamson. Han har jobbat som
snickare på Skansen sedan 1987 och är sedan några
år tillbaka även arbetsledare i snickeriet. Sammanlagt
är de sex snickare – och eftersom Skansen är både
djurpark, museum och folkpark – så är ingen dag den
andra lik. När Första Linjen är på besök hugger någon
till en stor trästock till björnburen medan några andra
lägger om taket på Delsbogården.
– Vi ägnar mycket arbetstid åt de gamla husen och
gårdarna på Skansen. Då arbetar vi ofta med en byggnadsantikvarie och använder oss av gamla yrkesmetoder, säger Hans Adamson.
Skansen är rent generellt en väldigt bra arbetsplats
med få problem, anser han, och den som får chansen
till ett fast jobb släpper det sällan. Däremot följer personalen en rad olika avtal eftersom både Seko, Saco och
ST finns representerade. Hans Adamson sitter i styrelsen för Sekos klubb som består av drygt 65 medlemmar
och därmed är den största av de tre fackförbunden.
– Den näst största gruppen består tyvärr av dem
som inte är fackliga medlemmar. Hos oss inom byggsektorn finns det en tradition att vara med i facket, så
vi är nästan uppe i 100 procent, men många yngre ser
facket som en bromskloss, säger Hans Adamson.
Du upplever inte att det fackliga arbetet försvåras av
att ni är tre olika fackförbund?
– Nej, vi har ett bra samarbete och en ganska stark
”vi-känsla”. Men det är klart att det lätt kan bli dragkamp i löneförhandlingarna. Saco och ST vill ju givetvis prioritera sina grupper, och vi har våra, även om vi
har medlemmar i nästan alla yrkeskategorier.
Däremot önskar Hans Adamson att det fackliga
engagemanget hade varit större. Delaktigheten under
Seko-klubbens möten är låg och till ett årsmöte kommer, utöver styrelsen, mellan två och fyra medlemmar.
– Många anser nog att det räcker att betala fackavgiften, men för att kunna förändra och förbättra en arbetsplats krävs det att man är mer delaktig. Man borde
åtminstone kunna ta sig till ett möte per år, säger han.
forstalinjen@seko.se
10
Reportage
Eddie Lövholm Eriksson
är klubbordförande för
Seko Bring Citymail med
cirka 850 medlemmar.
BILDEN HAR REDIGERATS FÖR ATT DÖLJA PERSONERS TELEFONNUMMER
11
Uppdelat jobb
riskerar öka slitet
Förra året fick fackklubben vid Bring
Citymail kämpa för att behålla sitt lokala
avtal. Nu väntar en annan förändring
från företagets sida, som väckt en del
oro. Fackklubbens ordförande hoppas
att medlemmarna fortsätter höja rösten.
Text och foto: Mattias Håkansson
l På anslagstavlan i fackexpeditionen hänger A4-lappar med namnlistor från personalen från olika delar
av landet. Många medlemmar, och fackklubben, är
irriterade över den omorganisation som lanserades
tidigare i år. Kritiken gäller framförallt att den genomförs snabbt och utan att förankra eller diskutera
ordentligt med berörd personal.
Fackklubben har tryckt upp foldrar med fem punkter om hur man förhåller sig till förändringarna.
– Vi vänder oss inte emot förändringar för att nå
lönsamhet, men det får inte ske på bekostnad av
medlemmarnas hälsa eller på kollektivavtalets värde.
Eddie Lövholm Eriksson är klubbordförande för
Seko Bring Citymail, med cirka 850 medlemmar. Han
beskriver det som att det tidigare genomförts en förhandling kring ett strategibeslut, men det var ”väldigt
breda penseldrag”. Så en dag var företaget plötsligt i
verkställandefas.
Omorganisationen, som kallas centraliseringen,
innebär framförallt att arbetsuppgifterna delas upp:
vissa ska jobba med sortering och andra därefter dela
ut. Idag gör de flesta brevbärare bäggedera.
– I Norge jobbar man så här redan idag. Brevbärarna
tycker att jobbet blivit tråkigare, berättar Eddie som
har löpande kontakt med sina fackliga kamrater hos
ägarbolaget i grannlandet.
Den nya uppdelningen kommer också att förändra organisationen och arbetstiderna. Sorteringen
Vi vet att
inomhusjobben sliter på axlar, armar
och rygg,
medan
utejobben
sliter på
knäna. Färre arbetsmoment
betyder
mer förslitningar, det
behöver
man inte
vara läkare
för att inse.
Eddie Lövholm
Eriksson, klubbordförande Seko
Bring Citymail.
måste ju vara färdig innan utdelningen tar vid. Sorterarnas arbetsdag förskjuts åt det tidigare hållet,
inklusive med ökat nattjobb, medan utdelarna lär få
börja lite senare.
Företaget hoppas på detta sätt spara pengar, dels
genom på sikt mindre personal men också att lokalbehoven ska minska.
Den största farhågan från fackligt håll gäller arbetsmiljön.
– Vi vet att inomhusjobben sliter på axlar, armar och
rygg, medan utejobben sliter på knäna. Färre arbetsmoment betyder mer förslitningar, det behöver man
inte vara läkare för att inse.
Mycket av den fackliga verksamheten kommer att
handla om denna förändring de närmsta åren, tror
Eddie Lövholm Eriksson.
Inom logistikjätten Bring är Bring Citymail det dotter-
bolag som hanterar brev. Förra året fick fackklubben
driva en lång kamp för att försvara det lokala avtalet,
när Bring bröt ut Stockholmsverksamheten och skapade ett nytt bolag tillsammans med tidningsdistributionsföretaget Premo. Plötsligt skulle bara det centrala avtalet gälla, vilket skulle betyda att de anställda
blev av med lokal friskvårdspeng, arbetstidsförkortning med mera. Det tog ett halvår av förhandlingar,
med hjälp av avdelningens ombudsman, innan man
fick till ett nytt lokalt avtal.
– Det var en ordentlig resa som väckte många frågor
om hur viktigt det är med det fackliga engagemanget.
Att ha medlemmarna med sig.
Eddie Lövgren Eriksson är ganska ny som klubbordförande, och vill skapa det engagemanget. Genom att informera, prata, diskutera.
– Som facklig organisation kan vi inte sitta still i tre
år och sedan hoppas att den centrala avtalsförhandlingen ska lösa allt.
Och som medlem kan man heller inte förvänta sig
att klubben ska lösa allt. Hellre att man ska säga ”det
där har jag varit med och drivit igenom” än att ”det
där ordnade facket åt oss”, menar han.
– Tar man diskussionen ”det här är på gång, så berör
det oss, vad ska vi tycka och göra” så skapar det förståelse för det fackliga, mer kunskap om vad som händer
på arbetsplatsen, och kampvilja om det behövs. Då
kan man visa för arbetsgivaren att man har kollektivet
med sig i sina ståndpunkter.
– Men det finns en slags outtalad tystnadsplikt som
facket åläggs. Att vi ska sköta allting vid förhandlingsbordet, utan att blanda in medlemmarna för mycket.
Det kanske skulle gå snabbare och smidigare, men
Eddie resonerar tvärtom. Bättre att berätta från början. Och hellre ajournera (tillfälligt avbryta) förhandlingarna en gång för mycket för att kunna informera
och diskutera.
Det handlar också om att bryta tystnadskulturen.
Eddie Lövholm säger ”arbetsplatskultur 2015” flera
gånger. Det är hans begrepp för att fånga in stämningar och beteenden som råder på svensk arbetsmarknad numera. En kultur där otrygga jobb blir
vanligare, där anställda inte känner sina rättigheter,
en kultur där man inte säger ifrån. Att folk ska vara
kuvade och tacksamma för att ha ett jobb.
– Ansvaret läggs på var och en att lösa sina problem
under sin arbetsdag. Det ligger nära till hands att ”lösningen” då blir att stressa, slarva med pauser, tumma
på säkerhetsföreskrifter.
Utöver arbetet med omorganisationen ska fackklubben kartlägga de otrygga anställningsformerna
inom företaget, och kräva att fler får fasta jobb. De
behovsanställda stod för produktionstimmar motsvarande 186 heltidstjänster, av totalt cirka 1 000
anställda. Övertids- och mertidsuttaget motsvarade
34 heltidstjänster.
En del vill ha behovsanställning, men många inte.
– Det handlar också om kulturen, att synliggöra frågan. Att prata om vad det är att vara otryggt anställd,
och att göra det besvärligt för arbetsgivaren att använda sig av sådant. Man måste prata om det. Hela tiden.
Så att det inte blir något som ”bara är”.
forstalinjen@seko.se
12
Utblick
Första Linjen 2/2015
seko.se/stockholm
I korthet
Poststrejk
FOTO: ANDY O’DONELL/CC
Tysk poststrejk gav
tillfällig framgång
Attack på brittisk
strejkrätt
l Den brittiske premiärministern David Camerons
toryregering har lanserat flera förslag som kraftigt
skulle försvaga facket.
Ett förslag är att strejkvarsel inte ska vara tillåtet
utan att facket har genomfört medlemsomröstning,
och där minst 40 procent av alla medlemmar (inte
av dem som röstar) måste rösta ja.
Cameron vill dessutom ta bort förbudet mot att
använda inhyrd personal som strejkbrytare.
Att fackföreningar ger pengar till Labour ska inte
vara tillåtet utan att den enskilde medlemmen säger
OK till att ge ”sin” del. Det finns redan ett sådant
system men där medlemmen aktivt ska välja bort
att ge – det vill Cameron vända till att man aktivt
måste välja att ge. Hälften av Labours intäkter kommer från fackliga bidrag.
Flertalet av dessa åtgärder var kända under valrörelsen. Förslagen lanserades under ett tal i början av
sommaren. Många bedömare tror att Cameron vill
passa på medan Labour är försvagat.
Facket anser att förslagen innebär en återgång till
1800-talet.
Mattias Håkansson
forstalinjen@seko.se
Facket hoppas på
Corbyn
l Jeremy Corbyns första större framträdande som
partiledare för Labour var att tala inför TUC (brittiska LO) årskonferens i Brighton i mitten av september.
Bland annat kritiserade han regeringen för dess
antifackliga förslag. Corbyn talade också om de
skattesänkningar på 4,4 miljarder pund – med nedskärningar inom välfärden som följd – som nyligen
drevs igenom i det brittiska överhuset.
Det har funnits en kritik mot Labour, inte minst
från facket, som gått ut på att partiet inte helhjärtat har bjudit motstånd mot nedskärningarna. Den
oron är nu borta. Men TUC har samtidigt antytt att
den skuggregering som Corbyn
utsett, riskerar att bli för smal
och vänsterinriktad.
Corbyn hade i sin valkampanj
stöd från bland annat Unite och
Unison, de två största fackförbunden i England. Han vill höja
Jeremy Corbyn
minimilönerna och få stopp på
anställningar via så kallade nolltimmarskontrakt, som kraftigt urholkat tryggheten
på arbetsmarknaden. Tidigare har Corbyn lovat att
nationalisera de sex största energiföretagen samt
att åternationalisera järnvägen och landets postservice. Han kämpar också mot nedskärningar och
privatiseringar inom hälsovårdssystemet NHS.
Mattias Håkansson
forstalinjen@seko.se
80 000
Så mycket – en krona per aktiv medlem – har Sekos
förbundsstyrelse beslutat bidra med till FN:s flyktingorgan UNHCR.
– Över 60 miljoner människor befinner sig på flykt
i världen idag. Bara en liten del söker sig till Europas. Vi har alla ett ansvar att hjälpa dessa människor, säger förbundsordförande Janne Rudén.
Många andra LO-förbund har gjort liknande.
I ett gemensamt uttalande från LO-styrelsen skriver samtliga förbundsordföranden bland annat:
”Vår solidaritet och idé om människors lika värde
får aldrig göra halt vid Smygehuk eller Treriksröset.
Solidaritet är gränslös.”
I början av juli skrev det tyska
facket ver.di ett nytt kollektivavtal med Deutsche Post. Därmed
avslutades strejkaktioner som
pågått i över två månader.
l Bakgrunden är, liksom i Sverige, att brevvolymerna minskar medan paketskickandet ökar. Deutsche Post vill bli världens största logistikföretag, och
paketmarknaden är då förstås viktig. Strategin är
tveeggad: Å ena sidan expandera paketmarknaden, å
andra sidan minska personalkostnaderna. Detta sker
nu genom tillämpningen av en aggressiv outsourcingstrategi.
I början av 2015 bildade Deutsche Post 49 nya företag under paraplynamnet DHL Delivery Gmbh, där
alltmer av paketverksamheten sköts. Där gäller inte
ver.dis kollektivavtal och de anställda har ungefär
20 procent lägre löner jämfört med Deutsche Post.
Dessutom har de sämre representation i företagets
samrådsorgan.
Inom DHL Delivery är nu cirka 65 00 personer anställda.
Cirka 4 500 av dessa 6 500 kom från Deutsche post
– dock inte fastanställda utan sådana som haft olika
former av otrygga kontrakt. I praktiken ställdes de
inför valet att ta jobb i de nya företagen eller att inte
ha jobb alls. Många av de övriga nyanställda är unga
och desperata arbetslösa. Det handlar alltså om att
Deutsche Post tillämpar en klassisk ”härska genom
att söndra”-strategi, där en grupp otryggt anställda arbetare utnyttjas för att dumpa lönerna för kollektivet
som helhet.
DHL Delivery kan, enligt de expansiva planerna,
ha uppemot 20 000 anställda om bara fem år. Och
DHL:s vd har uttalat att lönestrukturen inom posten
är ett hinder i konkurrensen.
Facket protesterade mot denna outsourcing. Från
början krävde ver.di att de nya företagen skulle läggas ned. Ver.di har också krävt kompensation för
Efter att tyska
posten outsourcat
till verksamheter
där villkoren var
mycket sämre
genomförde postfacket ver.di en
rad strejker. I juli
i år tecknades till
slut ett nytt kollektivavtal som
uppfyller delar av
fackets krav.
FOTO: LISA RODERER/CC
avtalsbrott i form av arbetstidsförkortning från
38,5 till 36-timmarsvecka. Med start i april har man
genomfört en serie av strejkaktioner inom olika delar
av företaget, så kallade ”rullande strejker” tänkta att
skapa stor oreda men till liten kostnad för den egna
strejkkassan. Efter ett antal resultatlösa förhandlingar
utökade ver.di i mitten av juni till strejk för nästan
20 000 av företagets 350 000 anställda.
Strejken har följts av postanställda i många andra
länder, där konkurrensutsättning och vikande brevvolymer leder de olika postföretagen att på olika sätt
försöka angripa anställnings- och arbetsvillkor. De
arbetsgivare som lyckas dumpa kollektivavtalen i ett
land skapar sig på så vis konkurrensfördelar, vilket
ökar trycket på arbetsgivarna i samma bransch i andra
länder att agera likadant. Deutsche Post konkurrerar
exempelvis med svensk-danska Postnord på paketmarknaden.
I juli undertecknades slutligen ett flerårigt kollektivav-
Det handlar
alltså om att
Deutsche
Post tillämpar en klassisk ”härska
genom att
söndra”strategi, där
en grupp
otryggt
anställda
arbetare
utnyttjas för
att dumpa
lönerna för
kollektivet
som helhet.
tal. Det är uppenbart att ver.di inte nådde hela vägen i
förhållande till sina utgångskrav. Kravet på arbetstidsförkortning uppnåddes inte, och företaget fortsätter
med de nya bolagen. Dock nådde man med strejken
ett tillfälligt skydd för de befintligt anställda inom
Deutsche Post.
Uppgörelsen innehåller en garanti mot uppsägningar på grund av övertalighet för 140 000 anställda
inom företaget, som gäller till 2019. Vad denna är värd
i praktiken har vållat viss debatt.
Nästan 8 000 anställda, som jobbar med både brev
och paketdistribution, får behålla sina fasta jobb inom
Deutsche Post – men bara till och med 2018.
Även om arbetsgivarens aggressiva outsourcingstrategi i och med avtalet i bästa fall bromsats något,
har ver.di med strejken visat att fackförbundet kan
mobilisera. Och de postanställda har fått en viktig
erfarenhet där de lagt sin organiserade tyngd i vågskålen. Det kommer säkert att vara viktigt inför kommande strider.
Mattias Håkansson
forstalinjen@seko.se
Kultur
Första Linjen 2/2015
seko.se/stockholm
13
Läs om andra som tog striden
Intervju
Prata med varann. Gör det själv.
Sätt folk i rörelse. Det är några
centrala tankegångar för den så
kallade folkrörelselinjen, ett samlingsnamn för fackliga metoder
som använder och utvecklar kollektiv styrka på arbetsplatsen.
Eldsjälarna bakom har nu gett ut
tre böcker om lokala arbetsplatskamper, och en fjärde bok kommer i höst.
l I slutet av 1990-talet blev Livsklubben på Stockholmsbagarn känd som en aktiv och stridbar fackklubb. Och lite annorlunda. Här var det viktigt att få
med sig alla medlemmar, och här tog man striderna
på fantasifulla sätt. Som när man kallade sig ugnskramare och genomförde en tvärtomstrejk; gick till jobbet när företaget lade ned produktionen.
Längst fram stod klubbordförande Frances Tuuloskorpi. Men så vill hon inte att man säger. Snarare att
hon stod i mitten någonstans.
– De som vinner segrar är de som fått med sig arbetskamraterna ”längst bak”. Inte de där de fackliga
ledarna springer iväg före, säger hon.
Folkrörelselinjen kallades den fackliga metod som
utvecklades inom klubben. Kollektivets styrka: alla
ska med.
Att få med sig var och en i en sådan gemensam
tanke kräver att man hanterar de skillnader som finns
mellan människorna på arbetsplatsen. Alla måste inte
tycka likadant politiskt, eller gilla varandra som personer. Däremot måste man lägga fokus på vad man
gemensamt vill – vare sig det är bättre bemanning,
någon arbetsmiljöförbättring eller fasta jobb.
– Vi måste kunna vända oss till den sura halvrasistgubben, flamsiga tonårstjejen och religiösa tanten och
säga att ”du, du och du måste vara med” och att vi
behöver varandra. I gemensam kamp får folk respekt
för varandra och förstår att det är tillsammans vi är
starka. Vi måste ha tilltro till att det går. Antingen ser
vi tillhörigheten till det gemensamma intresset, eller
så är vi hjälplösa.
Klubbens arbetssätt väckte intresse hos andra fack-
klubbar, och klubben fick stöd i sina strider. När brödfabriken lades ned, fortsatte Frances vid sidan av sina
nya jobb att föreläsa och blogga, sprida berättelser och
höra andras berättelser om kamp på deras arbetsplatser. I hennes nätverk kring folkrörelselinjen föddes
tanken att göra bok av berättelserna. Inte för att säga
”så borde ni göra” utan ”vad har faktiskt gjorts”.
Först kom Hopsnackat. Där finns 35 berättelser
– oftast skrivna av de inblandade själva – om hur arbetskamrater, genom att snacka ihop sig, tagit strider
för sina villkor. Allt från nätbingovärdinnor som organiserade sig fackligt via chatt, till bageriarbetare som
kämpar för sin fabrik.
– Tanken var att vem som helst på arbetsplatsen ska
kunna läsa, utan krav på förhandskunskaper. Boken är
för att peppa och inspirera.
Hopsnackat finns också som ljudbok och nedladdningsbar som e-bok. Den spreds på möten och fackklubbar, och nya kontakter knöts. Nya berättelser kom in.
Nästa bok blev Hopskrivet, alltså om hur den skriftliga informationen kan vara ett verktyg. Aktiva från
olika arbetsplatser delar med sig av erfarenheter kring
hemsidor, klubbtidningar och väggtidningar. Vi får
läsa om bloggar som startas av de bemanningsanställda och om sjuksköterskestudenternas lönekamp
på Facebook. Och om SekoEkot (klubbtidningen för
Seko Postklubb Stockholm), Euromaintbloggen samt
tågvärdarna och hur pingviner blev en del av kampen.
Den tredje boken, Slutsnackat, var egentligen tänkt
att bli den sista. Men man hade fått in så pass mycket
berättelser att det räckte till två.
Slutsnackat handlar ånyo om exempel på berättelser från olika strider och andra händelser. Men med
mer fokus åt lärdomar och analys. Det handlar bland
annat om sopgubbarna i Stockholm som följde lagen
till punkt och pricka, om timvikarier i äldreomsorgen
som vågade säga ifrån tillsammans, och om när en
svensk klubbordförande tog gemensam strid med inhyrda polacker på köttfabriken.
Frances Tuuloskorpi tidigare
fackklubbsordföranden på
Stockholmsbagarn, gjorde
Livsklubbens
metoder, den så
kallade folkrörelselinjen, känd för
allmänheten.
FOTO: MATTIAS HÅKANSSON
Den fjärde boken är under arbete just nu, och trycks
senare i höst. Den ska handla om erfarenheter av så
kallade vilda strejker och sittningar.
– Den röda tråden i alla böcker är att använda och
utveckla den kollektiva styrkan, och att dra erfarenheter av det som händer.
Men det är tyst på arbetsmarknaden, och många
som är rädda. Kan man hoppas på att otryggt anställda eller bemanningsanställda vågar ta kamp för
sina villkor?
– Ja, som individ är ju var och en mer utbytbar. En
visstidare som säger ifrån, åker ut. Men om alla visstidare säger ifrån, samtidigt, så inser alla att det är
tvärtom: det är arbetsgivaren som behöver visstidarna.
I böckerna finns flera sådana exempel. En berättel-
Mer om folkrörelselinjen
Läs mer, få tag
på böckerna,
ordna föreläsning:
l folkrorelse
linjen.wordpress
.com (klicka på
Bokserien)
l francesblogg.
wordpress.com
l hopsnackat@
bredband.net
se i Slutsnackat handlar om timanställda på ett vårdhem, som plötsligt bara får korta arbetspass. Ganska
snabbt samlas de och bestämmer sig för att tacka nej
till att jobba kortpass. Bara dagar senare har cheferna
ändrat sig. ”Annika” berättar:
”Det vi lärde oss var inte bara solidaritet och att
ledningen sket i hur vi mådde, utan också att vårt mod
skrämde dem... I efterhand kallar vi skämtsamt det hela
för en strejk, även om vi just då inte såg det som en sådan
utan bara som ett kollektivt DRIVER NI MED OSS? NI
ÄR FUCKADE UTAN OSS. Trots att ingen av oss sa de
orden så hade budskapet gått fram.”
Den sortens sätt att ta strid är möjliga i många sammanhang, menar Tuuloskorpi, bara man pratar ihop
sig och agerar kollektivt. Vågar gå ut på plankan.
Och inte hoppas att någon annan ska ordna det åt
en. Vad som exempelvis sker i centrala avtalsförhandlingar, eller i lagstiftningen, är i slutänden ett kvitto på
maktbalansen ute i verkligheten, menar hon.
– Arbetarklassen kan aldrig vara en maktfaktor i
samhället ifall vi inte är en maktfaktor på den egna
arbetsplatsen.
Mattias Håkansson
forstalinjen@seko.se
14
Vi i SEKO
Första Linjen 2/2015
seko.se/stockholm
Fråga fyra
Vad gjorde du
på semestern?
Eddie Lövholm
Eriksson. Brevbärare och ordförande för Sekoklubben på Bring
Citymail.
– Jag har fiskat, både i Stockholmstrakten och i Närke och så
var jag i Degerfors och tittade på
fotboll.
Vathani Saaseskaran, brevbärare Posten.
– Vi var i hemlandet Sri Lanka
och ordnade en
ceremoni för min dotter, som handlar om att fira att flickor blir kvinnor. Vi bjöd in runt 400 personer.
Michaela Ståhl,
grävmaskinist,
Optomera.
– Då jag nyss
bytt säsongsjobb
har det inte blivit
nån semester. Jag har gjort mindre
utflykter på helgerna. Får jag tid
och råd i vinter när det är lugnare
arbetsmässigt blir det nog en resa
till Östersund och Spanien.
Zakaria Founcha,
butikschef, Telenor.
– Jag hade ingen
semester utan var
tjänstledig och
pluggade arabiska i Marocko. Mitt
mål var att kunna läsa arabiska för
att det är ett vackert språk. Det kan
jag nu.
Kalendarium
Oktober
l 4 Arbetarägda Ljuders nickelsilverfabrik mottar första jämlikhetspriset, instiftat av Katalys och Per
Sundgren. ABF-huset, kl 13-16.
l 6 Öppet möte på ABF-huset.
Dagens utmaningar: Kampen mot
avtalsdumpning, otrygghet och
försämrad arbetsmiljö. Sveavägen
41, kl.18:00-20:30.
l 7 Roma Festival 2015. Kl 18.00
ABF-huset, entré 60 kr.
l 8 Skol- och ungdomsansvarigträff
för ombudsmän och skolorganisatörer, kl 13-16, LO-borgen. Anmälan
senast 5 oktober till elsa.schiolde@
lo.se. Arr: LO-distriktet Stockholm.
November
l 28 Socialistiskt forum. Tema:
organisering. ABF-huset, Sveav. 41.
Du har väl
meddelat oss?
l Har vi korrekta kontaktuppgifter till dig? (e-post, telefonnummer, adress)
l Har du bytt arbetsgivare
eller fått förändrad lön?
l Har du blivit föräldraledig,
arbetslös, studieledig, sjukskriven, avtalspensionär eller
har ditt förhållande till arbetsmarknaden på annat sätt förändrats?
Skicka dina uppgifter till
stockholm@seko.se
Fr. toppen. Möte med Seko Stockholm där Johnny Nadérus (mitten) pekar på vilka handlingar som ledamöterna behöver; Anna-Karin Lindberg, Gerardo Berrios och Linnea
Garli lyssnar till diskussionerna om kommunikationsstrategin; Gunnar Westin med flera diskuterar kommunikationsstrategi. FOTO: LENNART KJÖRLING
Seko Stockholm antar ambitiös
kommunikationsstrategi
l En halvtimme innan mötet
börjar de droppa in, Seko
Stockholms styrelse samlas
för första gången efter sommaren. En enkel frukost står
framdukad och stämningen är
avspänd.
– Är du journalist och skall skriva
om oss frågar någon. Då får vi
vårda språket lite. Nej, det får bli
rått som vanligt, säger han med ett
skratt.
Men det är en ganska vänlig
stämning runt bordet. Ordförande
Johnny Nadérus börjar med att
låta alla berätta om sitt bästa semesterminne. Det blir allt möjligt
från kantarellställen, den förste
sonsonen, en Asienresa och den
första regnfria dagen i båten. Fast
tunnelbaneföraren Edgardo Luan
kommer inte att få sin semester
förrän i december. På hans arbete
är det arbetsgivaren som bestämmer när man får ta ut den.
Första punkten på dagordningen
är ekonomin, det visar sig att de
finns gott om pengar kvar.
– Vad bra, då kan vi göra den där
sammandragningen med ordförandena i alla klubbar till hösten,
säger Johnny.
Vice ordförande Gunnar Westin
börjar sedan berätta om den kommunikationsstrategi som han utarbetat, den är mycket ambitiös.
Han börjar med att utförligt berätta om det nya numret av Första
Linjen, det du nu håller i din hand.
Sedeltryckaren Stefan Granér
tycker att det verkar vara en bra
bredd och många intressanta frågor. Han tycker att det är bra med
de små notiserna från arbetsplatserna, det borde vara fler sådana.
När det kommer in på notisen om
de sönderslitna syllarna på Stockholms Central och fackets age-
Första Linjen behöver vara ett verk av
flera huvuden och
flera erfarenheter.
Gunnar Westin, vice ordförande Seko
Stockholm och brevbärare.
rande säger Johnny Nadérus med
glimten i ögat.
– Trafikverket skall inte få en syll
i vädret.
För Gunnar Westin är det viktigaste med den nya strategin
att dra in så många som möjligt i
arbetet.
– Första Linjen behöver vara ett
verk av flera huvuden och flera
erfarenheter.
Kommunikationsgruppen som
består av fyra personer skall fungera som en minimiredaktion. Men
det kommer också att finna ett redaktionsråd med tiotalet personer
med folk från olika klubbar för att
få in så många erfarenheter som
möjligt.
Det vimlar av förslag i den nya
planen, olika editioner av tidningen till olika grupper som post,
järnväg, väg- och banarbetare med
flera. Det skall komma igång ett
digitalt nyhetsbrev, till förtroendevalda, till medlemmar och olika
yrkesgrupper. Facebook, radiopoddar, enkäter.
– Vi måste arbeta för att minska
avståndet mellan medlemmarna
och Seko Stockholm, säger Gunnar med eftertryck.
Efter genomgången delar styrelsen
upp sig i tre mindre grupper för att
få fart på diskussionen. Alla tycker
att det är en bra plan, men det
finns många åsikter.
– Det är viktigt att det inte bara
handlar om Post och Väg och ban,
säger Mikko Svensson som arbetar
på Skansen.
– Många bra förslag säger lokföraren Linnea Garli, men vi måste
kanske börja med att koncentrera
oss på något, i första hand förslagen kring Första Linjen.
Vid återsamlingen tycker styrelsen att strategin är bra och uppdrar
åt kommunikationsgruppen att
prioritera och sedan genomföra de
olika förslagen efterhand. Några i
styrelsen kommer också att utbildas i hur man arbetar med digitala
nyhetsbrev.
Mötet fortsätter sedan med ett
antal viktiga punkter som inte
ryms i detta korta referat.
Lennart Kjörling
forstalinjen@seko.se
K
Första Linjen 2/2015
seko.se/stockholm
Då var brevbärare ett riktigt
bra jobb och man fick fast
anställning på en gång. Det är
inte som i dag att vissa bara får
tre, fyra pass i veckan.
Maria
Terneborg
Bor: Skälby i Upplands Väsby
Ålder: 56 år
Gör: Brevbärare, förhandlingsansvarig på lokal- och distriktsnivå,
sektionsordförande och klubbsekreterare
Familj: Sambo
15
Kamraten
FOTO: FRIDA OSKARSSON
”Vänstervågen har
stannat
kvar i mig”
Maria Terneborg har varit brevbärare i
Upplands Väsby sedan början av 1980-talet och givetvis ligger även det fackliga
engagemanget henne varmt om hjärtat.
”Jag har alltid varit intresserad av arbetarrörelsens kamp för sina rättigheter”, säger
hon till Första Linjen.
l Klockan är strax efter åtta på morgonen när vi
ses på ett kafé i Upplands Väsby i slutet av augusti.
Maria Terneborg äter en skinksmörgås och dricker
en slät kopp kaffe. Brevbäraruniformen är på och
alldeles strax ska hon åka ut till Postnords terminal
på Sandavägen 2 – en arbetsplats som hon har varit
trogen sedan 1981.
– Jag jobbade som utlandstelefonist på Televerket
när jag fick tips om att söka mig till brevbäraryrket.
Då var det ett riktigt bra jobb och man fick fast
anställning på en gång. Det är inte som i dag att
vissa bara får tre, fyra pass i veckan, säger hon.
Speciellt för ungdomar är det väldigt svårt att
få ett fast jobb. Maria berättar att det beror på att
Postnord, precis som många andra arbetsgivare,
staplar anställningar på varandra.
– De flesta jobbar så i flera år innan arbetsgivaren
till slut tvingas att erbjuda en fast tjänst.
Maria Terneborg har varit fackligt aktiv sedan
2008. Då behövde kontoret som hon tillhörde en
facklig representant och hon ställde mer än gärna
upp som frivillig.
– Jag har alltid varit intresserad av fackliga frågor och arbetarrörelsens kamp för sina rättigheter,
säger hon.
Var kommer det intresset ifrån?
– Det handlar nog om en känsla för alla människors lika värde. Dessutom växte jag upp med
70-talets starka vänstervåg och den har hela tiden
stannat kvar i mig.
Med tiden har hennes fackliga uppdrag blivit fler
och i dag är hon dels förhandlingsansvarig på lokaloch distriktsnivå, men även sekreterare i den lokala
Seko Post-klubben.
Mycket tid ägnas åt Postnords nya arbetssätt,
”Koncept Utdelning”, som går ut på att öka andelen
försorterad post så att brevbärarna får mer tid ute.
Nu har tre postbuntar blivit fyra och den sista sorteringen görs under rundan.
– Det är i sig inget problem med längre turarbete,
men arbetssättet kan öka risken för arbetsskador.
Tyvärr kan vi inte påverka det så mycket från fackligt håll.
Plikten kallar och Maria måste åka vidare. På frågan om vad som ger henne den energi hon behöver
för att orka kämpa vidare, svarar hon:
– Mina fackliga kamrater, och när jag känner att mitt
arbete verkligen gör skillnad, när jag kan hjälpa en
medlem som har kommit i kläm. Det ger mig energi.
Frida Oskarsson
forstalinjen@seko.se
I varje nummer intervjuar vi en av våra fackligt
engagerade medlemmar. Vet du någon som vi borde
intervjua? Skicka då ett mejl till forstalinjen@seko.se
16
Sist
Vi är ett kollektiv
Lena Endre om hennes motstånd mot vinster i välfärden och att ses som en kändis.
Ingmar Bergman har jämfört henne med
en Stradivarius: ”oavbrutet levande
i varje ton.” Själv spelar hon helst
med andra, och är oerhört kritisk till
samhällsutvecklingen under Alliansen.
Text: Åsa Mattsson
Foto: Lars Pehrson/TT
i har träffat en av våra största skådespelerskor
och pratat kultursyn, kulturbudget och konstnärers arbetsmarknad och varför hon aldrig
kommer att förlika sig med ordet ”Kändis”.
Lena Endre skulle kunna trona lugnt som den
borgerliga kulturtårtans skära marsipanros. Upplyft,
hyllad, eterisk.
Om hon nu inte vore den hon är. Rotad i arbetarrörelsens kulturtradition om inkludering och kulturen
som förändrande kraft långt från portföljbärande entreprenörer och vinstdrivande förströelse.
Den nya osäkra arbetsmarknaden har också drabbat hennes egen bransch hårt.
– Många skådespelare går på korttidskontrakt, pjäskontrakt, halvårskontrakt. Och är ständigt tvungna att
sälja sig.
– Jag tror det har sönder hela samhället, folk pallar
inte till slut. Många blir sjuka, oroliga och deprimerade, man har ingen bastrygghet. Det ser vi ju också
att det är precis det som händer. Det urholkar också
en massa kunskap som inte kan traderas mellan människor och mellan generationer.
Vi gör intervjun hemma hos Lena. På väggen
hänger två stora självporträtt av Amanda Ooms från
föreställningen Tåla mod på Dramaten förra året. Tåla
mod var Lenas första regiuppdrag. Musiken skrevs
av Joakim Thåström och Per Hägglund, som en gång
spelat ihop i både Ebba Grön och Imperiet. Pjäsen
handlar om en natt i en konstnärinnas liv, dagen därpå ska hon ha en vernissage – men en tavla fattas. Hon
måste tillföra ett självporträtt.
– Det var väldigt roligt att få ta ansvar för helheten,
istället för att bara ha sin del. Att få hålla i alltihopa,
jag fick blodad tand, säger Lena.
Jag förstår
inte att
det kan
vara tillåtet
med vinst i
välfärdsföretag. Det
kan ju inte
vara så att
samhället
ska betala
ut skattemedel
till företag,
som sedan
pressar
verksamheten så att
det blir ett
överskott
och tar
pengarna i
egen ficka.
Lena Endre
” På teatern jobbar vi kollektivt, det
handlar om att lyfta varann”, säger
Lena Endre, och varnar för det som
pågår nu där fastanställda ersätts
av frilansare. ”Vi slåss som råttor
på ett sjunkande skepp”.
Men resten av året ska Lena Endre skådespela, göra
en TV-serie i Norge och en i Göteborg och i höst börjar hon repa Strindbergs Dödsdansen på Maximteatern
i Stockholm, med Mikael Persbrandt och Thomas
Hanzon, och i regi av Stefan Larsson.
För många som ser Lena Endre utifrån teatersalongen är hon en stjärna, hon har huvudrollerna, men
för henne handlar det om att vara en i en ensemble,
både på teatern och i samhället.
– På teatern jobbar vi kollektivt, det handlar om att
lyfta varann. Det är ett missförstånd att tro att någon
ensam skulle kunna bli en stjärna, avskuren från allt
och alla. Vad som pågår nu är just att systemet med en
fast ensemble skärs sönder.
– I Sverige är det bara runt 200 fast anställda på teatrarna, och 50 av dem på Dramaten. Resten är frilansare, vi skulle inte kunna spela utan frilansare.
– Vi slåss ju som råttor på ett sjunkande skepp. Vi
var över 80 fast anställda när jag började på Dramaten, sedan var vi nere på 42, nu har Marie-Louse
(Ekman) anställt några för varje år så nu är vi i alla fall
uppe i 50. Det är väldigt viktigt med en fast ensemble,
att få arbeta i en trygg miljö. Det handlar också om att
bevara viktig kunskap som finns i alla hantverksyrken
bakom scenen; snickeri, skomakeri, mask och peruk,
ljud och ljus.
Lena Endre säger att hon alltid har varit engagerad,
även om det inte har varit i partipolitiken.
Lena Endre
Född: 1955 på
Lidingö, uppväxt utanför
Härnösand och
Tyresö.
Familj: Två
barn och nya
kärleken Martin Wickström,
konstnär.
Yrke: Skådespelare på Dramaten sedan 1987.
Kända roller:
Som Barbro i
Jerusalem och
som Marianne
i Trolösa, hon
fick en varsin
Guldbagge för
de rollerna.
– Mitt sätt att verka har ju varit genom kulturen.
Teatern, det är min del. Så jag har inte varit ansluten
till ett parti, men jag läser på och jag är intresserad.
Vänsterpartiet driver frågan om att det ska införas
en kulturlag av norsk modell och på kongressen i januari beslutades det att Vänsterpartiet ska verka för
att minst en procent av statsbudgeten går till kultursektorn varje år.
Idag uppgår kultursektorn till drygt 0,8 procent av
statsbudgeten. En ökning till en procent av statsbudgeten motsvarar en ökning med cirka två miljarder
kronor till kultursektorn.
Har du någon kommentar till det förslaget?
– Vi tackar och tar emot!! En levande kultur gynnar
som bekant hela samhället.
– Det är en väldigt otäck samhällsutveckling nu. På
kort tid säljer man ut den offentliga sektorn, som tagit
generationer att bygga upp. Ingen verkar veta hur
konsekvenserna blir, men människor drabbas varje
dag. Det är livsfarligt att göra om så här och tappa
bort människan.
– Jag förstår inte att det kan vara tillåtet med vinst
i välfärdsföretag. Det kan ju inte vara så att samhället ska betala ut skattemedel till företag, som sedan
pressar verksamheten så att det blir ett överskott och
tar pengarna i egen ficka. Folk ska självklart kunna
starta eget, men ska du starta något som har med
människor att göra inom vård, skola och omsorg,
då måste det vara väldigt starka incitament så att
du inte lockas att dra ner på kvaliten för att tjäna
pengar. Enda sättet att göra vinst är ju att minska
kostnaderna för verksamheten, skära ner på personal framförallt.
– Jag tycker att det är kriminellt.
Vad betyder det för dig att stå till vänster?
– En snäll människa är en vänstermänniska (skratt).
För mig handlar det där också om en slags Jante, det är
nånting fint med den lagen också. Det är inte det här;
du ska inte tro att du är nånting, men mer; man ska inte
förhäva sig. Eller tro att man är förmer än nån annan.
Den där basen är väldigt fin, att man delar med sig.
– När jag var yngre och bodde i andra hand var det
ju så att ju mindre man hade desto generösare blev
man. Det är ofta så tycker jag; men du kan bo där, jag
har en madrass eller jag har två rum, du kan ta det
ena. Man delade med sig. Det där känner jag har med
vänstern att göra, att man ska vara solidarisk, betala
fackföreningsavgiften, att man delar. Samarbetar på
alla plan, håller sig empatisk. Att man inte tänker; det
där är något som inte angår mig.
Intervjun har tidigare publicerats i Vänsterpartiets tidning Rött
2/2014. Texten är kortad.