Påverkas barns lek av utemiljön ?

Institutionen för pedagogik
Påverkas barns lek av utemiljön ?
En jämförelse av barns lek i en ”naturlig” och i en
”tillrättalagd” miljö
Yvonne Jensen
Ann-Britt Lantz
Examensarbete 10 poäng
i Lärarutbildningen
Sommarterminen 2007
SAMMANFATTNING
Yvonne Jensen & Ann-Britt Lantz
Påverkas barns lek av utemiljön ?
En jämförelse av barns lek i en ”naturlig” och i en ”tillrättalagd” miljö.
Is children’s play influenced by the outdoor environment?
A comparative study of children´s play in “natural” and “arranged” environment.
Antal sidor: 34
Syftet med vårt arbete var att undersöka och beskriva om olika utemiljöer påverkar barns lek. Det vi
fokuserat på är hur barnens samspel i lekar och aktiviteter ser ut i de olika miljöerna. Vi har jämfört
barnens lek på förskolegården och i skogen, både i fri lek och i regellek. Vi vill i denna studie
förmedla betydelsen av hur viktig utemiljön är för barns utveckling och lärande.
Vi har valt att göra en kvalitativ studie där vi observerat barn i de olika utemiljöerna. Undersökning är
gjord på en grupp barn i åldrarna fyra och fem år. Barnen är från två närliggande förskoleavdelningar.
Vi har gjort tio olika observationer med en grupp på femton barn. Efter varje observationstillfälle har
vi även intervjuat barnen enskilt.
I resultatet från våra observationer och intervjuer har vi sett att olika utemiljöer påverkar barns lek. På
förskolans gård leker barnen oftare ensamma, material finns tillgängligt men inbjuder inte tillräckligt
till nya lekar. I skogen är barnen mer aktiva och visar mer fantasi och kreativitet samt ges fler
möjligheter till att utveckla sin motorik.
Sökord: Fantasi, fri lek, kreativitet, motorik, regellek och samspelslek.
Postadress
Gatuadress
Telefon
Växjö universitet
Universitetsplatsen
0470-70 80 00
351 95 Växjö
E-post
Innehållsförteckning
Sammanfattning
1. Inledning
4
2. Syfte och problemformulering
5
2.1 Syfte
5
2.2 Problemformulering
5
2.3 Avgränsning
5
3. Tidigare forskning
6
3.1 Vad är lek?
6
3.2 Fri lek
7
3.3 Regellek
8
3.4 Samspelslek
8
3.5 Barns motorik
9
3.6 Barns fantasi och kreativitet på förskolegården och i skogen
10
4. Metod
13
4.1 Beskrivning av förskolegård
13
4.2 Beskrivning av skogen
15
4.3 Metodval
16
4.4 Observationer
16
4.5 Intervjuer
16
4.6 Litteraturval
17
4.7 Genomförande
17
4.8 Bearbetning av vår datainsamling
18
4.9 Etiska överväganden
19
5. Resultat och analys
20
5.1 Observationer på förskolegården, fri lek
20
5.2 Observationer i skogen, fri lek
21
5.3 Observationer på förskolegården, regellek
23
5.4 Observationer i skogen, regellek
24
5.5 Barnens intervjusvar, fria leken
25
5.6 Barnens intervjusvar, regelleken
25
5.7 Analys av fria leken
26
5.8 Analys av regelleken
27
6. Diskussion
6.1 Slutdiskussion
29
29
6.2 Metoddiskussion
31
6.3 Tankar som väckts under studiens gång
32
Referenslista
Bilaga
33
1. Inledning
Vi har arbetat många år i förskolan och under dessa år har vi märkt att utemiljön är viktig för
barns olika lekar. I våra studier till förskollärare vid Växjö universitet har vi haft valbara
kurser. En kurs var ”Skogens skatter” 20 p. Vi läste fyra olika moduler, inriktningen på dessa
var skogens magi, skogens andedräkt, skogens berättelser och skogens gömmor. Dessa har
påverkat vårt val av examensarbete. Detta beroende på att vi genomförde alla modulerna
utomhus och såg hur barnens fantasi och kreativitet kom fram och vi fick större förståelse för
hur viktig utevistelsen är för barnen.
Inom förskolan arbetar vi utifrån vår läroplan Lpfö 98 och där står det bland annat följande:
Barnen skall kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen. Verksamheten skall ge utrymme
för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus.
Utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö (s.7).
Barn behöver tillgång till en varierande utemiljö med stora ytor som inspirerar dem till
fantasi och kreativitet. I forskning av Mårtensson (2005) nämns hur den fysiska miljön
påverkar barns lek och sociala samspel. ”Att kunna röra sig uppför, nedför och över öppna
ytor är viktigt i lek där man springer omkring, jagar varandra eller promenerar” (s.121). Att
barnen har närkontakter med varandra, medför att de pratar mer med varandra obehindrat,
leken blir inspirerande och det hörs glädjeuttryck från barnen.
Vi vill i denna studie se om olika utemiljöer påverkar variationen i barns samspel.
Undersökningen gör vi på förskolegården och i den närliggande skogen genom observationer
samt intervjuer med barnen.
4
2. Syfte och problemformulering
2.1 Syfte
Syftet med vår studie är att undersöka om och i så fall hur, barns lek varierar mellan
”tillrättalagd” miljö på förskolegården och ”naturlig” miljö i skogen. Vi kommer att
observera fri lek och regellek.
2.2 Problemformulering

Påverkas barns lek beroende på i vilken utemiljö de befinner sig?

Är leken mer varierad och samspelsinriktad i en ”naturlig” miljö än i en ”tillrättalagd”
miljö?
2.3 Avgränsning
I vår undersökning har vi inte observerat något enskilt barn. Vi har observerat en grupp barn
under den fria leken och regelleken.
5
3. Tidigare forskning
Under följande rubriker kommer vi att redogöra för vad tidigare forskning nämner om de
olika teman vi valt att undersöka.
3.1 Vad är lek?
Lillemyr (1990) ställer frågan vad lek egentligen är. Han ifrågasätter om lek är speciellt
utmärkande för barns beteende eller om även vuxna kan leka. Det största problemet med att
definiera lekbegreppet enligt Lillemyr, är att det är svårt att skilja från andra begrepp som har
med handlingar och beteende att göra. Leken har många olika funktioner. Det är inte lätt att
formulera en generell förklaring till vad lek är, det beror delvis på att samma typ av lek kan
variera från situation till situation och den kan också se ut på ett visst sätt för ett barn och på
ett helt annat sätt för ett annat barn. Lillemyr anser att de flesta teoretiker menar att leken är
en viktig del i de vuxnas liv, det blir tydligt om man jämför leken med skapande fantasi och
kreativitet. Leken är en central del i många fritidsaktiviteter för både barn och vuxna, alltså är
leken ett allsidigt fenomen.
Knutsdotter Olofsson (1987) anser att lek är användandet av vad man redan har. I leken avgör
barnen själva vilka regler som gäller. Barns viktigaste sysselsättning ska vara lek. ”Lek är
frivillig och sker för skojs skull. I leken bearbetar barn sina erfarenheter och intryck från en
svårtydd verklighet” (s.20). Genom leken utvecklas barn socialt, känslomässigt, motoriskt
och intellektuellt. Det finns många olika sorters lek så som rollek, fri lek, konstruktionslek
och fantasilek med mera. I leken utvecklar barn tankar och olika teorier som de prövar själva
eller ihop med andra barn. Det är roligt att leka vare sig man leker ensam eller med någon
kamrat. Leken är lustfylld vare sig den är lugn eller stimmig. Det finns olika förutsättningar
för att en lek ska nämnas som lek och det som tidigare forskning nämner om lekens
grundförutsättningar är, samförstånd, ömsesidighet och turtagande.
Jean Piaget var en schweizisk forskare som på 1930-talet började intressera sig för tänkandets
uppkomst och struktur. Enligt Piagets teorier om människans utveckling så har ”lek och
imitation avgörande betydelse” (Norén - Björn 1977 s, 21). Två förhållningssätt nämns, dessa
kallar han, assimilation (ta in, införliva) och ackomodation (anpassa sig till). För att få en
förståelse vad Piaget menar med assimilation och ackomodation ges här en kortare
beskrivning:
6
Assimilation, barnet tar in verkligheten och anpassar den till sitt eget sätt att se, förvränger den
efter egna önskningar och utifrån sin hittillsvarande erfarenhet. Ackomodation imitation där barnet
alltså är utifrånstyrt och görs efter en yttre modell. Piaget menar att barnen tar lek och imitation
till hjälp för att införliva verkligheten i sin föreställningsvärld och anpassa sig till verklighetens
krav (Norén - Björn 1977 s, 21)
Leken är meningsfull för barnet som arbetet för den vuxne:

Arbetet är nödvändigt, vi arbetar för att ha råd att leva - Lek är frivillig. Man gör vad man vill, när man
vill, var man vill.

Arbete är svar på ett tryck utifrån, från familj och samhälle – Lek är svar på inre behov av önskningar.
Lek är nödvändig, men för individen själv för att upprätthålla en hälsosam balans i livet.

Arbetets främsta mål är en produkt. Värdet av arbetet mäts i kvalitet och kvantitet – Lek som process är
värdefull och ett mål för sig. Själva leken, ej produkten av den, ger tillfredställelse.

Arbetet utförs efter utifrån fastslagna regler och förordningar – Lek bestäms av regler som den lekande
själv satt upp; inre regler som är lätta att modifiera.

Arbete utförs i verkligheten. Verkliga ting produceras och säljs – Lek är inte bunden till verkligheten.
Objekt i omgivningen kan föreställa vad barnet själv önskar

Lek är uttryck för mänsklig frihet
(Norén - Björn 1977 s, 24).
Med denna jämförelse ser man på arbete och lek som något jämbördigt. Rasmussen (1988)
anser att lek och arbetet inte är motsatser i ordets bemärkelse. Att arbetet kan gå som en lek
är något som nämns, även att människor kan känna stor tristess till arbetet när allt går på
rutin. Enligt Rasmussen kan barn känna tristess i sin lek, men för barnens del behöver de inte
stanna kvar i leken utan kan avsluta närhelst de vill, en arbetare måste stanna kvar till
arbetsdagens slut. Leken får barnen att glömma bort sig själva, tiden stannar och den
alldagliga vardagen försvinner. Barnen behöver inte anstränga sig utan leken kommer
spontant in i deras liv. Barnen ger sig in i leken med stor lust samtidigt ger leken barnen en
trygghet, tillit till livet och inspirerande upplevelser, barnen blir helt medtagna av leken vilket
medför att världen ställs utanför som om den inte existerar.
3.2 Fri lek
Fri lek är när den vuxne inte har planerat någon aktivitet för barnen utan de själva får ansvara
för den. Barnen anger egna mål och regler för samvaron. Enligt Hjorth (1996) används
begreppet fri lek inte av barnen själva utan enbart av de vuxna, vilka använder begreppet för
att skilja denna från andra styrda aktiviteter.
Insulander (1976) säger att den fria leken är spontan och oorganiserad av vuxna, den är inte
planerad, men vuxna ansvarar för att utrymme finns tillgängligt genom fria ytor, skogspartier,
naturmark och andra vrår.
7
Leken har ansetts viktig i förskolan men den har inte prioriterats som övrig pedagogisk
verksamhet. Leken har ändå sen Fröbels dagar ansetts ”fri”, och därför en angelägenhet för
barnen, man har trott att barn utvecklats i lek oavsett den vuxnes påverkan. Man har antingen
utgått från barnets frihet eller från en yttre styrning från den vuxne. Det är en pedagogik som
innefattar två olika förhållningssätt, frihet eller styrning. Denna form av dualism har varit ett
hinder för pedagogikens utveckling då man inte kunnat se om omgivningen påverkat barnet
(Lindqvist 1996).
3.3 Regellek
Hjort (1996) skriver att lekens uppgifter och lekens regler, är det som bestämmer om vi kan
kalla en lek för regellek. Genom regelleken vidareutvecklas personligheten/medvetandet hos
barnet. Regellek inlärs oftast tidigt hos barn. Redan på skötbordet introducerar den vuxne
tittutleken. Hjort nämner att regelleken slår ut i blom först när barn kommer upp i skolåldern.
Regellek ser Piaget som en form av lek som även vuxna kan ge sig hän åt. Lekarna kan vara
traditionella eller uppkomma av inspiration från barnen just för stunden. Traditionsbundna
lekar räknas till regellekar, det är oftast när barn kommer upp i förskoleåldern fem - sex år
som de kan utöva denna lek. Reglerna i dessa lekar har en stor betydelse, är det någon som
bryter mot en regel förstörs leken i samma ögonblick. Har man inte dessa regler går barnen
miste om den spända förväntan leken ger (Rasmussen 1988).
Insulander (1976) anser att regelleken visar förmågan att kunna följa en social
överenskommelse. Den omfattar lekar som har en klar struktur, som bestäms av regler som
ska följas. Studier som gjorts visar att de regellekar barn leker i barndomen har stor betydelse
för senare moraluppfattning i livet. Rasmussen (1988) har kommit fram i sin forskning att
den traditionella regelleken sannolikt är på tillbakagång. Detta beror på att ”vår tids barn
lever i en betydligt mindre auktoritär värld, och känner sig säkert främmande inför det
ceremoniella och formella som regelleken ibland representerar” (s. 124).
3.4 Samspelslek
Samspelslek förekommer både i fri lek och i regellek. Enligt Norén-Björn (1977) har
lekmiljön stor betydelse för samspelsleken. Har barn många leksaker avleder det intresset att
leka med andra barn. Ju färre leksaker desto mer sociala kontakter. Barn med manipulativa
material (byggmaterial, lera) tillbringade längsta tiden med skapande lek samt att ensamleken
var vanligast. En lek med mycket drama var den lek som stimulerade till högsta frekvensen
av samlek.
8
”Sociala lekformer går i en skala från ensamlek och parallellek till samlek och kooperativ
lek” (Almqvist 1991 s, 45). Med detta menar Almqvist att konstruktiva lekar som till
exempel mamma-pappa-barn stimulerar barnen socialt och kognitivt. Språket utvecklas samt
även barnens förmåga att samarbeta och lyssna på andra barn. Samspelsleken kan jämföras
till viss del med rolleken och detta beskriver Granberg (2000) i sin forskning. Enligt
Granberg är det först när barnet kommit upp i fyra års ålder som det klarar av att leka rollekar
eller samspelslekar. De kommer ihåg vad leken går ut på, får erfarenheter av konflikter och
lär sig ömsesidig förståelse. Denna lek är kreativ, barnens fantasi kan i leken upplevas som i
verkligheten.
3.5 Barns motorik
I Lpfö 98 kan man läsa följande om betydelsen av barns möjligheter till motorisk utveckling:
Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och
kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande.
Det står också att Arbetslaget skall ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen
får stöd och stimulans i sin motoriska utveckling (s, 9-10).
Vår motoriska utveckling är en livslång process och den börjar redan i fosterstadiet och pågår
sedan livet ut. I vårt samhälle idag sker en tidig socialisering av barnen till en positiv
inställning till friskvård, friluftsliv och daglig motion. Barn som har väl utvecklad fysisk och
motorisk förmåga har lättare att bli omtyckta i kamratgänget. I förskoleåldern är det viktigt
att barnen genom fria aktiviteter utvecklar sin motorik. Miljön är viktig. Den ska locka
barnen att röra på sig och bra redskap bör finnas till hands. Att barnen känner glädje och är
nyfikna uppmuntrar till nya insikter till roliga spel och lekar. Människans möjlighet till att
utföra samordnade rörelser syftar på dess motoriska förmåga (Eriksson 2005).
Åhs (1986) menar att motorisk förmåga, syftar på människans förmåga att utföra
koordinerade rörelser. Samtidigt innebär det ett samspel med individens egna redskap som
perceptionsförmåga, känsloliv med mera.
Barnen måste få möjligheter till rörelselekar i förskolan. Utemiljön kan planeras och utrustas
så att barnen får stimulans i sina rörelselekar, som då utvecklar dem både fysiskt och
psykiskt. Det innebär att barnen behöver både få springa, klättra, åka kana, ta sig uppför och
nedför, gunga och balansera med mera för att få bra träning motoriskt (Insulander 1976).
9
I Insulander (1976) säger Professor Stina Sandels följande:
Barnets rörelsebehov och motoriska förmåga hör nära samman med dess kropps växande.
Under de perioder i uppväxten, när särskilt snabba förändringar i kroppens proportioner
äger rum, drivs friska barn av oemotståndliga impulser till nästan ständig rörelse. Det gäller
för barnet att lära sig behärska hela rörelseapparaten och att sedan, trots ständiga
proportionsförändringar, behålla sina färdigheter och utveckla dem vidare. Att inte låta
dem röra sig är ett sätt att trötta ut dem; att låta dem röra sig på rätt sätt innebär en form
av vila och avkoppling för dem (s, 43).
Att röra på sig är också viktigt för barnens självkänsla. De får då en förståelse för hur den
egna kroppen fungerar. Miljön har stor betydelse för både det fysiska och psykiska
välbefinnandet. Antalet lekplatser och fria ytor har minskat i antal de senaste åren. Detta har
påverkat barnen så att de idag har mer begränsande rörelserfarenheter (Eriksson 2005).
3.5 Barns fantasi och kreativitet på förskolegården och i skogen
Om barn har tillgång till en tillåtande miljö som är fri från prestationskrav och där deras
lekfulla fantasi och skaparkraft uppskattas och stimuleras, då kan leken bli kreativ och då blir
kreativiteten lekfull. Dessa barn behöver inte se hur andra barn leker utan kan förlita sig på
sin egen idérikedom. De känner sig inte tvingade att göra som de andra gör utan kan skapa
sin lek efter hur de själva vill att den ska vara (Knutsdotter Olofsson 1996).
Barn utforskar miljön med hela kroppen och alla sina sinnen. Då krävs det material,
vegetation och ytor som gör att miljön blir intressant och de får känna rörelsefrihet
(Lenninger & Olsson 2006).
Förskolegården
Enligt Mårtensson (2005) ur Förskoletidningen nr. 6 har förskolegårdarna kritiserats för att
de inte inbjuder barnen till att undersöka och utforska, utan miljön är oftast färdig. Medan
skogen däremot anses inbjuda barnen till att undersöka och utforska. Tidningsartikeln bygger
på en jämförelse mellan leken på två olika förskolegårdar. Dessa två utemiljöer är, en gård
med en plan yta med lekredskap och buskar runt om och en gård föreställande en förvildad
trädgård. Rytmen och tempot i leken i den första gården gick i stackato medan man på den
andra gården kunde se snabba sekvenser av fysisk aktivitet, men leken kunde också övergå
till koncentrerat lugn och utforskande. På sådana gårdar ser man ofta hur barnen försvinner ut
i ett flöde av lekar och socialt samspel som uppfyller dem hela utevistelsen.
10
På den första gården betar barnen av de olika lekredskapen ett efter ett och när intresset för
de olika funktionerna avtagit ger de ofta upp den fysiska leken. Det är fler konflikter i den
första miljön och färre i den andra. Vad beror det på? Överlag har barn lättare att samsas ute
där de har större rörelsefrihet och där det finns material de kan skapa fritt med. När man
pratar om att barn ”behöver utmaningar” och ”måste få ta risker” så menar man inte de
arrangerade utmaningarna som höga klätterställningar utan att de behöver få utforska en
komplex fysisk miljö. Många förskolegårdar och lekplatser ger inte barnen den stimulans de
behöver. Det beror ofta på att miljön på förskolegården är bristfällig på grund av avsaknad av
spännande, utforskande områden och lekredskap. Det förekommer ofta att förskolor tvingas
ta bort båtar, klätterrep och andra redskap eftersom de inte uppfyller kraven vid besiktningen.
Om barnen inte får möjligheter att göra upptäckter, experimentera, umgås, försöka och
misslyckas med mera så hämmar det deras jagkänsla och jaguppfattning vilket i sin tur kan
leda till att de blir aggressiva och passiva.
Tidningsartikeln verifieras av undersökningar som gjorts både i Sverige och andra länder.
För att utemiljön ska vara spännande, variationsrik och meningsfull så måste barnen kunna
välja vad de vill göra ute. Bygglek, experiment med jord, sand, vatten, rörelselekar, bollspel
är exempel på lekformer som utvecklar fantasi och kreativitet (Lenninger & Olsson 2006).
Insulander (1976) menar att barn i allmänhet har större nytta av löst material i olika former än
av färdiggjorda lekredskap. Det betyder att ansvarig rektor och även pedagoger måste tänka
på att det finns anslag för utematerial, anslag som bör vara ungefär lika stora som till material
inomhus. Man ska även tänka på att materialet ska finnas tillgängligt och överskådligt samt
att barnens olika utvecklingsstadiers behov tillgodoses. Leksaker och material som är för
”lätt” för barnen sådant som de ”lekt sig igenom” blir då ointressant och meningslöst,
detsamma gäller material som är för svårt.
Grahn, Mårtensson, Lindblad, Nilsson & Ekman (1997) har i sin forskning kommit fram till
att barn ofta leker var de än befinner sig. Detta är kanske en anledning till att utemiljöerna i
deras vardag inte diskuteras mer. När barnen är ute och leken inte kommer igång då är det
sällan miljön som diskuteras utan barnen.
Skogen
Lenninger & Olsson (2006) anser att när barns lek fungerar bra uppstår det dynamik mellan
olika platser. Ett tecken på att leken fungerar är när barnen gör ”bon” som de rör sig emellan.
11
Om det finns bra platser att stanna till på, kan barnen ge sig hän även när de håller på med
fartfyllda och dramatiska utomhuslekar, då de jagar, kanar och springer omkring. Om en
utemiljö är bra blir barnen inspirerade och de hittar då nya saker att göra, och nya platser att
vara på. När det finns en fungerande miljö för barnen kan de komma in i en vidlyftig lek och
det innebär en lek där många barn kan vara med och en lek som kräver utrymme. En bra
utemiljö kan också innebära att barnen får möjligheter att dra sig undan. När barnen kan
samla ihop material och skapa något men kanske i nästa stund förstöra det så är det processen
som är viktig och inte målet med aktiviteten. I naturmarken finns det mycket löst material
och det är suveränt för barnens lek eftersom de ofta stannar upp när de upptäcker att det finns
något att ”greja med”.
Norén - Björn (1993) nämner att naturmiljön ger barnen en oavbruten och varierande ström
av olika intryck. Hon anser att skogen förändras, den ger stora variationer som inspirerar
barnen att skapa själva. Naturmiljön ger barnen möjligheter att uttrycka sig på sina egna
villkor och på så sätt blir leken friare.
Grahn med flera (1997) säger att barn i fyra till sex års ålder kan vara kreativa och menar att
naturen utmanar barnen att skapa själva. En miljö som inte är anpassad men ändå följsam
inspirerar barnen. Det som skapas i fantasin innehåller komponenter från verkligheten och
med fantasins hjälp blir det då möjligt att skapa nya kombinationer av dessa komponenter.
Ibland kan detta resultera i något helt nytt som inte tänkts eller skapats innan. Det finns ett
samband mellan erfarenheter och fantasi, ju mer erfarenheter man har desto mer
kombinationsmöjligheter finns det för fantasin att gestalta. Fantasin är grunden till allt
skapande. Om vi erbjuder barnen en variationsrik utemiljö bör det vara betydelsefullt för
barnens utveckling. I tidigare forskning om lek och kreativitet så har man inte tittat på den
fysiska miljöns inverkan.
12
4. Metod
I vår undersökning har vi använt oss av observationer och intervjuer. Materialet har gett oss
ny kunskap och förståelse som vi redovisar i vårt resultat. Beskrivning av de båda miljöerna
vi använt oss av i observationerna kommer nedan.
4.1 Beskrivning av förskolegården
Förskolorna vi använt oss av i undersökningen ligger i olika lägenhetslängor med femtio
meters mellanrum. Förskolegården (se nästa sida) ligger i mitten av dessa huslängor.
Där finns en gungställning med fyra gungor, en rutschkana med lekhus, två fastsatta
motorcyklar, samt en gunga som liknar en bläckfisk med plats för fyra barn. Alla dessa
lekmaterial ligger på en grusgård. Två sandlådor finns också.
Gården består till hälften av en slät gräsplätt med träd runtom. Ett förråd finns där barnens
hinkar, spadar, cyklar och diverse leksaker förvaras. Det finns ett bord med soffor att sitta på.
Bredvid denna soffplats finns ett mindre pilträd, som de större barnen klättrar i.
Runt lekplatsen finns ett lågt trädstaket som barnen kan klättra över. Det finns fyra grindar.
Runt lekplatsen är det en asfalterad yta och där brukar barnen cykla med trehjulingar, åka på
bobbycars (små bilar med fyra hjul) eller åka runt på lite större bilar. Även vanliga bilar kan
köra in på den asfalterade ytan. Intill husväggarna är det buskar planterade, som är ganska
höga sommartid.
13
1. Förskola
2. förskola
3. sandlåda
4. sandlåda
5. klätterställning med rutschkana
6. gungställning två gungor
7. gungställning två gungor
8. bord och två soffor sitter ihop
9. förråd
10. gräsyta
11. gunga lik en bläckfisk
12. fastsatta trämotorcyklar
14
4.2 Beskrivning av skogen
Skogen som studien genomfördes i är uppvuxen och ligger femhundra meter från
förskolorna. Skogen har drabbats hårt under stormarna ”Gudrun” och ”Per”. Många stora träd
har brutits av, vilket gör att det finns stockar som ligger kvar i skogen, men även ytor att röra
sig på finns. Marken är kuperad och ojämn, det ligger gamla kvistar, bitar av stubbar och
mossa. Det är en sluttning från punkt fem nedåt till punkt fyra.
1. Flera stora stockar
2. stor rotvälta
3. gammal stock
4. stenar och stubbe
5. stubbe
15
4.3 Metodval
Vi valde att använda oss av observationer och intervjuer. Vi valde två metoder för att få fram
ett bredare underlag till vår undersökning.
Johansson & Svedner (2006) framhåller att om endast en datainsamlingsmetod används blir
dataunderlaget ofta magert. Vid en uppföljning av en grupp studenter som genomfört sitt
lärarexamensarbete och endast använt sig av en metod framkom att de ofta var missnöjda
med sitt arbete på grund av för liten bredd på underlaget.
4.4 Observationer
Vi bestämde oss för att göra icke-deltagande observationer, där man som observatör iakttar
utan att delta i det som sker (Bryman 2006).
En fördel med observationer är att vi kunnat studera beteenden och skeenden i sitt naturliga
sammanhang och i den stunden de inträffat. Observationer är också relativt oberoende av
individernas vilja att lämna information (Patel & Davidsson 1991).
Innan observationstillfällena skrev vi ned hur observationerna skulle gå till. Vi valde att i fri
lek och regellek observera barnens samspel och variationen i de lekar eller aktiviteter som
förekom i de olika miljöerna.
Våra anteckningar under observationerna har varit kortfattade för att hinna med att notera så
mycket fakta och information som möjligt. Efter varje observationstillfälle valde vi att så
snart som möjligt skriva ned en redogörelse, var och en utifrån våra egna anteckningar. Detta
för att så lite information som möjligt skulle gå förlorad.
4.5 Intervjuer
Vi har använt oss av intervjuer där vi utgått från ett antal frågor (bil.1). Möjligheten har
funnits att ställa följdfrågor för att skapa en bra balans. Vi har valt att använda oss av korta
och enkla frågor för att barnen skulle förstå innebörden av frågorna.
Enligt Stukát (2005) kan intervjuaren ställa frågorna på det sätt som är lättast för den
intervjuade att förstå. ”Här utnyttjas samspelet mellan den som frågar och den som tillfrågas
till att få så fyllig information som möjligt” (s, 39).
Intervjuerna genomfördes enskilt för att barnen inte skulle kunna påverka varandras svar. Vi
har inte använt oss av bandspelare utan antecknade barnens svar direkt.
16
Intervjun är ett samtal mellan två deltagare om ett ämne av ömsesidigt intresse. Att ha
empatiskt tillträde till den intervjuandes värld är en förutsättning för vår undersökning då
barn inte förmedlar enbart genom ord utan även genom tonfall, uttryck och gester (Kvale
1997). Genom att barn använder sig av olika beteenden är det viktigt att samspelet med
barnet fungerar bra.
Barn har ofta erfarenheter och klara åsikter. De märker snabbt om äkta intresse finns från
intervjuaren. En förutsättning för att lyckas med barnintervjuer är att personen känner barnet
ifråga (Lökken & Söbstad 1995). Barn säger ofta vad de menar, intervjuaren får då ärliga
svar. Under intervjun hade barnen ingen brådska, de funderade färdigt innan de svarade.
I intervjuguiden ändrades fråga nummer två när intervjuerna om regelleken genomfördes,
detta för att frågan skulle vara relevant.
4.6 Litteraturval
När vi sökt litteratur till vårt arbete har vi följt rekommendationer av Bryman (2006). Han
nämner att relevant litteratur kan hittas i litteraturförteckningar från annan litteratur och
tidigare undersökningar.
I vår litteraturgenomgång har vi använt oss av litteratur från universitetsbiblioteket. Sökord vi
har använt oss av är utemiljö, skogen, förskolegården, fri lek, regellek, samspelslek och barn.
Det har varit ganska lätt att hitta användbar litteratur. Vi har läst mycket litteratur och valt ut
det som vi upplevt som mest relevant till vårt arbete.
Vi är medvetna om att en del av den litteratur som vi valt är av äldre datum. Vid vår studie
om olika teorier har vi uppmärksammat att det som står skrivet i äldre litteratur återkommer
ofta i nyare böcker och skrifter. I Lenninger & Olsson (2006) hänvisas till denna äldre
litteratur som fortfarande anses relevant.
4.7 Genomförande
Efter samtal med vår handledare var vi överens om att vi kunde göra vår undersökning på en
förskola där vi själva arbetar. Detta för att barnen är förtrogna med oss pedagoger. Förskolan
har två avdelningar och i vår undersökning har fyra och fem åringarna från respektive
avdelning varit med. Antalet barn har i grunden varit femton men varierat beroende på
barnens närvaro. Detta är något som vi inte kunde styra över då barnen antingen varit sjuka
eller lediga.
17
Vid observationerna har vi använt oss av utemiljön på förskolegården och den närliggande
skogen. Vi samlade barnen innan observationstillfällena. Vi informerade dem om vad som
skulle ske och att vi inte skulle deltaga i lekarna. Lekar vi har observerat är den fria leken och
regelleken. För att få så bra överblick som möjligt över barnens uteaktivitet valde vi att
observera barnen från varsin plats med god överblick över förskolegården respektive skogen.
På förskolegården stod en av oss framför förskola ett vid grinden och den andra av oss stod
nere i hörnet vid gunga liknande en bläckfisk. I skogen stod en av oss vid punkt tre och den
andre av oss fanns vid punkt två. Vid behov utifrån barnens lek flyttade en av oss från punkt
två till punkt ett (se beskrivning). Vi har inte gjort någon uppdelning sinsemellan på
observationerna utan vi skrev ned ”allt” vi såg. Detta gjorde att vi fick en större bredd på vårt
material som vi sedan sammanställde först var och en och sedan tillsammans.
Vi har båda två observerat vid samtliga observationstillfällen. Förskolegården vi använt oss
av är gemensam och välkänd för barnen. Skogen vi varit i är också känd för barnen och den
ligger cirka femhundra meter från respektive förskola. För att inte störa barnen i deras lekar
använde vi oss endast av anteckningar vid observationstillfällena.
Vi observerade barnen vid två tillfällen under samma veckodag i fem veckor. De flesta av
barnen kom klockan 9.00. Vi valde förskolegården som första observationsplats för att kunna
genomföra observationer under en timme, eftersom vi båda var tvungna att gå in i våra egna
verksamheter klockan 10.00. Observationerna i skogen gjorde vi mellan klockan 13.00 och
14.00. Undersökningen har inte genomförts ur genusperspektiv. Vi har inte observerat något
enskilt barn.
Efter varje observationstillfälle i skogen genomfördes intervjuerna. Detta för att få underlag
till svaren på frågorna efter det att barnen lekt i båda miljöerna. Valet av barn skedde
spontant och det var olika barn vid alla fem tillfällena. Antalet barn som intervjuades vid
varje tillfälle varierade mellan två och fyra.
4.8 Bearbetning av vår datainsamling
Intervjuerna redovisas exakt så som barnen svarade. Repstad (1999) anser, när man tycker att
man inte får fram något nytt eller får ut något av intervjuerna, utan det i stor utsträckning blir
”mer av samma sak” (s.70) då uttrycker man att en ”mättnad” nåtts. Svaren från de två sista
intervjutillfällena har vi valt att inte redovisa för att det framkom inget nytt.
18
Anteckningarna vi förde vid observationstillfällena sammanställde vi var och en. Efter alla
observationstillfällena
sammanställde
vi
materialet
gemensamt.
Underlaget
från
observationerna blev totalt tio A-4 sidor. I resultatavsnittet redovisas det gemensamma
materialet.
I vår framställning har vi använt oss av en del citat som vi hört under observationerna. Enligt
Repstad (1999) kan man använda många citat. Hans argument är att det blir mer spännande
att läsa, det kryddar framställningen.
Vi har valt att göra en analys av resultatet efter den fria leken och en analys efter regelleken.
Det vi fokuserade på var barnens lekar, i de olika utemiljöerna. Om det fanns variationer i
samspelet.
4.9 Etiska överväganden
Vi informerade barnens föräldrar muntligt om vår undersökning och syftet med den. De fick
möjlighet att ta ställning till om deras barn skulle vara med. I resultatdelen använde vi
fingerade namn på barnen för att det inte skulle gå att identifiera något barn. De barn som har
fingerade pojknamn är pojkar och de fingerade flicknamnen är flickor.
Vi erbjöd föräldrarna att ta del av det färdiga arbetet. Vår rektor har blivit informerad och
gett sitt samtycke till undersökningen.
I (Bryman 2006) finns att läsa om etiska principer. De som nämns är informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Vi informerade föräldrarna till
de barn som skulle ingå i undersökningen enligt informationskravet. Information om
möjligheten att avbryta sitt deltagande fanns. Samtyckeskravet innebär att deltagarna har
möjlighet att själva besluta om sin medverkan. Eftersom undersökningen gäller minderåriga
barn, krävs vårdnadshavare eller föräldrars godkännande. Alla föräldrar tyckte att det gick
bra att deras barn deltog. Namn eller andra uppgifter som berör de medverkande lämnas inte
ut i arbetet utan behandlades enligt konfidentialskravet. Information vi fått genom intervjuer
och observationer kommer inte användas annat än till undersökningen, helt enligt
nyttjandekravet.
19
5. Resultat och analys
Resultatet av våra observationer och intervjuer redovisar vi under två områden, fria leken och
regelleken. Under observationstillfälle 1-4 samt 9-10 observerade vi den fria leken. Vid
observationstillfälle 5-8 observerades regelleken.
Vi placerade oss på var sida om förskolegården. Detta gjordes vid samtliga
observationstillfälle. En del barn var endast ett par meter ifrån oss och en del barn cirka tio
till femton meter bort. Det fanns barn som lekte längre bort, dem hade vi översikt över på
grund av att miljön är öppen. Vi gjorde en del observationer även på dessa barn. En annan
pedagog fanns tillgänglig hela tiden för barnen.
5.1 Observationer på förskolegården, fri lek.
Ett av observationstillfällena, elva barn.
Tre pojkar, Kalle, Pelle och Olle går till förrådet och tar varsin cykel som de cyklar på
tillsammans på den asfalterade ytan i femton minuter. Intresset för cyklarna avtar då pojkarna
hittar pinnar som de leker med tillsammans i tjugo minuter. Tre flickor, Fia, Saga och Sara
springer till gungorna så fort de kommer ut. Saga och Sara pratar med varandra, Fia söker
kontakt men går därifrån när de andra flickorna inte bryr sig om henne. Hon går omkring
sysslolös och verkar känna sig ensam. Saga och Sara sitter kvar på gungorna i femton
minuter. Därefter tar de varsin cykel och kör runt på tio minuter. Fia försöker även här att få
kontakt med dem men får ingen respons. Hon sätter sig då på gungan i femton minuter och
går därifrån till en sparkcykel som hon sedan kör omkring ensam på i tio minuter. Saga och
Sara lämnar cyklarna och hämtar klubbor och boll för att spela bandy. Fia kommer dit och får
spela med Sara, Saga går därifrån till rutschkanan och stannar där ensam en stund. De övriga
tre barnen, Jakob, Jim och Pia förflyttar sig på gården och leker enskilt med olika saker, de
byter aktivitet efter någon minut hela tiden den första halvtimman. Jim går till sandlådan där
han sitter ensam och leker. Efter en halvtimma ute kommer det till två flickor, Lisa och
Karin. Karin tar en sparkcykel och den kör hon ensam runt med hela tiden som vi är på
gården. Lisa går till gungorna och Pia kommer efter en stund och de pratar med varandra och
Pia snurrar upp Lisa i gungan.
Detta händer bara en gång och sedan går Pia därifrån till klätterträdet och klättrar upp i det,
hon ropar på pedagogen ”Titta på mig”. Lisa ser Jacob och de kör bil tillsammans i fem
minuter, därefter går hon till Sara och Saga men stannar inte, utan går tillbaka till Jacob.
Kalle och Olle går omkring med sina pinnar.
20
Pelle har svårt att aktivera sig, det verkar som om han vill leka med någon och frågar
pedagogen ”Kan vi spela fotboll”. Det gör de tillsammans med Kalle, Olle och Jakob. Pia
kommer med en egen boll och vill vara med, och det får hon, de spelar sedan tills de går in.
Detta observationstillfälle är typiskt för hur den fria leken ser ut på förskolegården. Barnen
har använt sig av aktiviteter som cykla, gunga, spela bandy, gräva, klättra, leta pinnar och
sparka boll.
I lekarna har barnen haft ett övervägande fungerande samspel det visar sig i våra
observationer. Flera positiva samspel, med det menar vi att leken har varit igång en längre
stund än negativa samspel där barnen inte lekt eller fått någon kontakt.
De två övriga observationstillfällena på förskolegården sammanfattas nedan:
I den fria leken har vi observerat sexton olika kontakter mellan barnen. Sju av dessa innebar
ett samspel barnen emellan genom att de till exempel cyklade eller gungade tillsammans. Nio
av kontakterna ledde inte till något samspel.
Barnen har tränat sin motoriska förmåga när de har gungat, cyklat, krupit, klättrat, kört bil,
målat, sparkat boll, grävt och gått omkring.
Barnen har sysselsatt sig med att använda det ”färdiga” materialet så som gungor, cyklar och
lek i sandlådan. De har vid enstaka tillfälle gått på upptäcksfärd och buskarna vid
husväggarna har blivit kojor.
5.2 Observationer i skogen, fri lek.
Vi placerade oss på olika platser där vi fick en bra överblick över barnens lekar. Detta gjordes
vid samtliga observationstillfälle i skogen. Avståndet till barnen skiftade från cirka fem till
tjugo meter.
Ett av observationstillfällena, tio barn.
Direkt när vi kom till skogen började Jakob och Lisa gräva i några gamla stubbar. De flyttar
sedan runt dessa med stor iver och glädjeuttryck hörs från dem. Tim kommer och vill vara
med. Efter en stund får han inte längre vara med eftersom de tycker att han bara vill
bestämma. Jakob och Lisa fortsätter att leka vidare i trettio minuter.
Tim går iväg själv, han undersöker och upptäcker saker i miljön runt omkring. Han ser ut att
känna sig nöjd och håller på med det i trettio minuter. I slutet av upptäcktsfärden hittar han
några stenar och stubbar (punkt 4) han ser ut att tycka dessa är spännande.
21
Han går till Jakob och Lisa igen och berättar detta och då ser de intresserade ut. De följer
med honom dit och där leker de sedan ihop till vi ska gå hem. Kalle, Pelle och Olle går
genast tillsammans på upptäcksfärd när de kom till skogen. Detta gör de i tjugo minuter.
Pia har ensam gått balansgång på en gammal stock (punkt tre) en längre stund. Hon ser en
hög med gammalt granris nedanför stocken och kryper ned i detta. När hon ligger där ropar
hon på Olle ”Jag är tillfångatagen”. Han går då fram till henne och säger högt ”Hon är en
prinsessa”. Han lämnar henne där för att gå vidare till stockarna (punkt ett). Fia och Lisen
har från början varit vid stockarna (punkt ett). De har lekt hela tiden ihop och det har varit
lekar som att köra båt och åka buss till Vetlanda. Olle kommer till dem och vill vara med och
det får han. Saga har gått ensam en stund, och efter det har hon varit tillsammans med en
pedagog.
Saga har sett ut att känna sig lite övergiven. Nu ser och hör hon leken på stockarna och går
dit. Hon får vara med. Kalle och Pelle går iväg själva och hittar pinnar som är ”ormar” men
som sedan blir ”metspön”. De hörs då ropa ”Det nappar”. Denna lek håller de på med tills vi
ska gå hem.
Detta observationstillfälle är typiskt för hur barnens lekar ser ut i skogens miljö. De använde
sig av aktiviteter som att gräva i stubbar, flytta material, undersöka miljön, upptäcka miljön,
gå balansgång, krypa, hoppar, ”köra båt”, ”åka buss” och hittar pinnar som blir ormar och
metspön. Det har klart och tydligt visat sig att barnen samspelar mycket med varandra i
denna lek.
De båda andra observationstillfällena i skogen sammanfattas nedan.
I den fria leken har vi observerat tolv olika kontakter mellan barnen. Nio av dessa ledde till
ett samspel då barnen samlade material tillsammans, bodde i olika ”bon”, åkte buss, lekte
sjörövare och diskuterade om olika företeelser som de upptäckte. Tre av dessa ledde inte till
något samspel.
Barnen har tränat sin motoriska förmåga när de samlar kottar och pinnar, slår med pinnar, går
runt, springer, hoppar, klättrar och går balansgång.
Barnen har sysselsatt sig med att undersöka, samla material, leka fantasilekar och gått på
upptäcksfärd.
22
5.3 Observationer på förskolegården, regellek.
Vi samlade barnen och talade om för dem att vi skulle leka kurragömma. En beskrivning av
leken gavs. Vi bestämde att ett träd skulle vara dunkträd där barnen skulle springa fram och
dunka sig
Ett av observationstillfällena, elva barn.
Alla barnen ville vara med och vi frågade vem som ville börja räkna. Ingen ville räkna
ensam, men tillsammans med en kompis ville flera prova. Vid samtliga räknetillfällen var
barnen två och två eller tre och tre. Jim och Tim börjar räkna. Jakob springer iväg och
gömmer sig direkt bakom buskarna vid förskola nummer ett. Kalle, Pelle och Olle springer
och gömmer sig bakom staketet, i hörnet på vägen bort mot förskola nummer två. Jocke har
svårt att förstå leken och får hjälp av pedagogen att gömma sig. Pia och Fia gömmer sig i
klätterställningen och Saga och Lisa gömmer sig bakom förrådet. Jim och Tim börjar leta
efter kompisarna. Efter en liten stund börjar barnen en efter en att springa fram och dunka
sig. Kalle, Pelle, Saga och Lisa hinner fram innan de blir sedda.
De andra fyra barnen upptäcks av Jim och Tim och blir dunkade. Jakob fattas och alla börjar
mer eller mindre titta efter honom. En lång stund går och plötsligt kommer han fram från sitt
gömställe. Han hinner fram och dunkar sig. Leken fortsätter så att alla barn får chans att
räkna. Även pedagogen gör det eftersom barnen ville det. Leken pågår knappt hela timman.
Flera barn säger, det finns inte fler gömställen här. Jakobs kommentar är då, ”Det finns inte
så många ställen att gömma sig på här”.
Detta är ett typiskt exempel på hur en regellek i detta fall kurragömma ser ut. Samspelet
mellan barnen finns med genomgående under hela tiden leken pågår.
Det andra observationstillfället på förskolegården sammanfattas nedan.
Alla barnen ville räkna tillsammans, flera gånger gömde sig barnen tillsammans och sprang
även fram och dunkade sig tillsammans. Därför såg vi att samspelet mellan barnen var
genomgående i denna lek. Barnens kontakter med varandra fungerade.
Barnen har använt sin motorik när de sprungit, hoppat över staket, krupit i buskar och klättrat
på klätterställningen.
23
5.4 Observationer i skogen, regellek.
Ett av observationstillfällena, tolv barn.
Vi talar om att vi ska leka kurragömma och barnen bestämmer att en gammal gran blir en bra
dunkplats. Lisa och Saga vill börja räkna. De andra barnen springer iväg för att hitta
gömställen. Kalle och Pelle springer tillsammans och gömmer sig. De hittar rishögen och
Kalle kryper ner i den, medan Pelle väljer att gömma sig bakom den gamla stocken (punkt
tre). Jakob, Olle, Fia och Pia springer ner till den stora rotvältan (punkt två). Karin har svårt
att hitta ett gömställe men får hjälp av en pedagog.
De springer tillsammans och gömmer sig i vänstra hörnet vid gångvägen bakom några stora
granar. Jocke har även här svårt att förstå leken och får hjälp av en pedagog. De gömmer sig
bakom stockarna (punkt ett). Jim och Tim gömmer sig bakom några stenar och stubbar
(punkt fyra). Lisa och Saga börjar leta. Barnens gömställen är svåra att hitta. Lisa och Saga
går runt en lång stund och letar. Jocke kan inte vänta på att bli hittad utan ställer sig upp och
ropar ”Ser ni mig inte, här är jag”. Pedagogen säger till honom att springa fram och dunka
sig. Kalle och Pelle springer fram och hinner dunka sig. Två av de fyra barnen bakom
rotvältan hinner fram och dunkar sig själva medan de andra två blir upptäckta på vägen fram
till dunkstället. Lisa och Saga går en bit bort mot (punkt ett), då springer Jim och Tim fram
och dunkar sig. Lisa och Saga går vidare mot stubben (punkt fem) för att leta efter Karin men
hittar inte henne. De går tillbaka till dunkplatsen, efter en stund upptäcker de Karin och
pedagogen som smyger fram mot dunkstället. De blir då dunkade.
Leken håller på fyrtio minuter. Barnen vill inte leka mer. De verkar ha upptäckt en massa
andra saker som tagit deras uppmärksamhet från kurragömmaleken. De verkar därför vara
nöjda med att få undersöka och upptäcka för de ser glada ut.
Detta är också ett typiskt exempel på hur en regellek som kurragömma ser ut. Även i skogens
miljö finns genomgående ett tydligt samspel mellan barnen under hela tiden som leken pågår.
Det andra observationstillfället på regelleken sammanfattas nedan.
I skogens miljö är barnen tillsammans och ett samspel barnen emellan finns. Barnen räknade
tillsammans, två och två eller tre och tre. När de gömde sig var de i flera fall tillsammans. De
sprang fram tillsammans med en kompis för att ”dunka” sig. Kontakterna emellan barnen har
fungerat genomgående.
24
Barnen har tränat sin motorik då de sprungit, hoppat, krupit, ålat, gömt sig genom att krypa
ihop och klättrat.
5.5 Barnens intervjusvar, fria leken.
Fråga nummer ett: Vilket var roligast, leken på förskolegården eller i skogen?
Sex barn svarade att skogen var roligast och fyra att förskolegården var roligast. Två barn
tyckte det för att de kunde gunga där.
Fråga nummer två: Vad lekte du på förskolegården/ i skogen?
Barnens svar från förskolegården: lekte med ingenting, fanns inget att leka med, gungade,
åkte på bilar (bobbycars), grävde eller gav inget svar alls. Barnens svar från skogen: lekte på
båten, gick balansgång på stockar, att leka fången, jag vet inte, gå vilse, samla kottar, att
bara leka såklart och något barn gav inget svar.
Fråga nummer tre: Vad var roligast och varför isåfall?
Allt roligt, roligast att gunga, jag tycker allt är roligt både på förskolegården och i skogen,
skogen man kan hitta på så många roliga saker, att gå vilse, leka på stockarna att det är en
båt eller buss.
Fråga nummer fyra ställdes till barnen för vi skulle se om det var något barn som var den
bestämmande i lekarna. Hälften av barnens svar var att fröknarna bestämde, efter det lite
blandat fördelat att jag bestämde, min kompis bestämde eller jag vet inte.
5.6 Barnens intervjusvar, regelleken.
I intervjuerna om regelleken ändrades fråga nummer två. Alternativfrågan vi ställde var: Vad
var roligast i kurragömmaleken?
Fråga nummer ett, vilket var roligast, leken på förskolegården eller i skogen?
Två barn svarade, att leka på båda ställena. Sex barn svarade att det var roligast att leka i
skogen.
Fråga nummer två, Vad var roligast i kurragömmaleken? Gömde mig, ställen som ingen kunde
hitta mig bakom buskar, när vi gick vilse, att få leta.
Fråga nummer tre: Var det roligt och varför isåfall? De flesta svaren barnen gav var att i
skogen finns det många bra gömställen, finns massor av gömställen, roligt med alla
gömställen.
25
Fråga nummer fyra om det var någon som bestämde i leken? Det blev blandade svar,
fröknarna, jag vet inte, ingen eller bara nej.
5.7 Analys av fria leken
Det vi sett i den fria leken på förskolegården är att barnen ofta går ensamma, har svårt att
sysselsätta sig och svårt att samspela då de inte använder sig av språket i någon större
utsträckning. Även om det är flera barn på gården har vi inte märkt något större engagemang
mellan barnen till att komma på något nytt. Vid observationerna har vi sett att barnen
sysselsätter sig på samma sätt gång på gång.
Lenninger & Olsson (2006) skriver att förskolegårdar inte alltid ger den stimulans barn
behöver. De säger vidare att förskolegårdarna är ofta bristfälliga på lekredskap, avsaknad av
spännande och utforskande områden. Förskolegården där vi observerat barnen erbjuder inte
till så stora variationer på lekmaterial. På förskolegården är materialet till stor del färdigt.
Mårtensson (2005) nämner att på gårdar med plana ytor och färdiga lekredskap går barnen
mellan de olika lekredskapen ett efter ett och när intresset för de olika funktionerna avtagit
ger de ofta upp den fysiska leken. Detta har vi sett vid ett flertal tillfällen, barnens intresse
avtar när lekmaterialet inte tilltalar dem tillräckligt. Exempel på detta är när barnen byter
aktivitet efter endast några minuter. De tar en bil en stund, gungar en stund, gräver en stund,
går runt på gården sysslolösa eller cyklar. Miljön på förskolegården stimulerar inte till att
använda fantasi och kreativitet. Detta märks i Kims intervjusvar när vi frågade vad han lekt
på förskolegården respektive skogen. ”På gården hade jag inget att leka med, i skogen lekte
vi på båten.”
Gruppen av barn är från två olika avdelningar och det vi uppmärksammat är att barnen håller
sig till sin avdelnings barn. Lekmiljön har stor betydelse för samspelsleken och detta skriver
Norén-Björn (1977) om, har barn många leksaker avleder det intresset att leka med andra
barn och deras behov av sociala kontakter minskar. Detta har vi sett på förskolegården då fler
barn leker ensamlek.
Under intervjun med Sofia frågade vi, varför är det roligast att leka på förskolegården
respektive skogen? Hon svarade ”Det finns gungor där, i skogen bara leker man”.
Lenninger & Olsson (2006) skriver att när miljön fungerar så kan barn komma in i en
vidlyftig lek där många barn kan vara med. En sådan samspelslek kräver ordentligt med
utrymme och det har barnen i skogen, men inte på förskolegården.
26
Samspelet barnen emellan har varit tydligare i skogen än på förskolegården. När barns lek
fungerar bra uppstår det dynamik mellan olika platser. Ett tecken på detta är att barnen gör
”bon” som de rör sig emellan. Detta har vi sett förekomma vid flera tillfällen, mest i skogen
men även på förskolegården.
Enligt Eriksson (2005) är det viktigt att barn genom aktiviteter stimulerar sin motorik på ett
bra sätt. Miljön i skogen inbjuder till motorisk träning genom de olika moment som barnen
får möjligheter till.
Vi har tydligt sett olika moment som att gå balansgång på stockar, klättra upp på stubbar,
bära på pinnar, springer på ojämn mark, hoppar från stock till stock och vidare för att inte
”nudda” marken. Vi har sett att barnen använder sin motoriska förmåga mer och på ett
kreativt sätt i skogen än på förskolegården.
Vid observationerna av fria leken har vi sett att barnen använder sin fantasi och kreativitet
mer i skogen än på förskolegården. Detta har vi sett då barnen i skogen ”hittar på” att till
exempel stockarna blir bilar, båtar eller bon för dem. Vanliga pinnar blir metspön eller
bazokas. På förskolegården har vi däremot sett att gungorna är gungor och bilarna är bilar
för barnen.
Knutsdotter Olofsson (1996) skriver, att det är viktigt att barn har tillgång till en miljö som är
fri från prestationskrav för då kan leken bli kreativ.
I en lek ”bodde” barnen i två olika ”hus”. De lekte och hade roligt en lång stund. Plötsligt
hoppade en pojke upp på en hög stubbe och satte sig, han satt stilla länge sedan ropar han
högt ”Jag skiter, det är en toalett”. Här kunde vi se hur barnet använde sin fantasi genom att
komma på att en stubbe kunde bli en toalett.
5.8 Analys av regelleken
Rasmussen (1988) säger att regelleken brukar börja fungera med barn som är i fem till sex års
ålder. Detta har vi tydligt sett i våra observationer då barnen inte alltid förstod hur de skulle
göra i kurragömmaleken. Det vi observerat är att barnen leker ofta två och två eller tre och
tre. I kurragömmaleken såg vi att samspelet fungerade bra.
Relationerna mellan barnen har inte varit något problem, barnen har själva styrt i leken och
kontakter med den andra avdelningens barn har varit naturliga.
27
Barnen var uppfinningsrika och såg möjligheter till många bra gömställen i skogen.
Variationen på gömställena blev stor och leken tog längre tid, då barnens fantasi och
kreativitet gjorde att deras gömställen var svåra att hitta. Emma svarade i sitt intervjusvar att
”det är roligast att leka kurragömma i skogen för det finns mer gömställen där”. Trots detta
märkte vi att barnen inte ville leka kurragömma någon längre stund. Vi såg att stockar,
pinnar, bon samt övrigt naturmaterial som barnen lekt med tidigare väckte deras intresse till
fortsatt lek och på så sätt blev regelleken inte intressant längre. Även om gömställena i
skogen var många och varierade ville barnen ändå leka fritt och gå på egna upptäcksfärder.
Här kunde vi se att miljön inspirerade barnen till att använda sin fantasi och kreativitet.
Knutsdotter Olofsson (1996) menar att om barn har tillgång till en miljö där deras fantasi och
skaparkraft stimuleras så kan leken bli kreativ och kreativiteten lekfull.
Det vi sett i regelleken på förskolegården är att barnen har samma gömställen, det är svårt att
komma på nya, då miljön inte erbjuder det. På förskolegården är ytan plan, stora ytor är
asfalterade och det finns en klätterställning som inte är speciellt inbjudande till
kurragömmaleken. Efter ett litet tag använde barnen sin fantasi och hittade bra gömställen
men efter en stund var även de gömställena ”gamla”. Lenninger & Olsson (2006) skriver att
om en utemiljö är bra blir barnen inspirerade och hittar nya saker att göra samt nya platser att
vara på. Om utemiljön ska vara stimulerande och utvecklande bör det finnas former och ytor
så som kullar, ojämnheter och plana ytor att springa på. Vid leken i skogen upptäckte barnen
nya gömställen hela tiden. Skogens miljö är föränderlig och det finns många olika
möjligheter att vara kreativ och även använda sin fantasi och det såg vi att barnen gjorde.
Enligt Eriksson (2005) är det viktigt för barn i förskoleåldern att de stimulerar sin motorik på
ett bra sätt och då är miljön viktig. Några olika moment som barnen använde sig av i skogen
var när de ålade sig fram till ett gömställe, kröp ner under granriset, hoppade över stockar,
klättrade över stockar och stubbar.
När barnen lekte kurragömma i skogen sprang de obehindrat fram, utan att säga att det var
jobbigt eller tog längre tid, då de fick springa runt träd och grenar för att kunna komma fram
och ”dunka” sig i leken. Barnen har gömt sig i vassa buskar, hoppat över staket, klättrat över
stockar, stenar och sprungit i granris. Efter att Olle hittats på sitt gömställe i granriset var
hans kommentar ”jag har klister på mig”.
28
6. Diskussion
I detta kapitel följer vår slutdiskussion. Det vi kom fram till är att leken är mer varierad och
samspelsinriktad i en ”naturlig” miljö än i en ”tillrättalagd” miljö. I metoddiskussionen har vi
nämnt de metoder vi använt oss av i undersökningen. Avslutningsvis finns våra tankar som
väckts under studiens gång.
6.1 Slutdiskussion
Syftet med vår studie är att beskriva hur olika utemiljöer påverkar barns samspel i olika lekar.
Vi har uppmärksammat att utemiljön är viktig för barnen. Möjligheter för barnen att vistas i
olika utemiljöer som stimulerar deras utveckling och lärande är något som vuxna måste bli
mer medvetna om. Får barnen möjlighet till goda utevistelser gagnar det deras fortsatta
utveckling inför framtiden.
Många nya tankar har väckts hos oss och vi hoppas att det kommer att göra det hos många
andra. Vi har sett att barnens lek på förskolegården är utan större entusiasm. Samspelet
mellan barnen har stundtals varit lågt. Barnen har ibland haft svårt att sysselsätta sig. Detta
anser vi beror på att förskolegården inte stimulerar barnens lek tillräckligt. Den är torftig och
inbjuder inte till att gagna barnens utveckling. Detta beroende på bristfälliga lekredskap,
saknad av spännande och utforskande områden. Material som bör finnas till hands behöver
inte vara färdigt utan det kan vara slangar, brädor, gamla loppissaker, grytor, allt som ger
barnen möjligheter till att använda sin fantasi, kreativitet och motorik. Med det menar vi att
miljön inte ska vara ”färdig” utan att barnen själva ska få chans att upptäcka och skapa en
miljö som passar dem. Utemiljön ska vara variationsrik, barnen måste kunna välja vad de vill
göra. Den möjligheten har barnen haft i skogens miljö och det har de tagit vara på då lekarna
varit intensiva och spännande.
Motoriken
På förskolegården använder inte barnen sin motoriska förmåga i någon större utsträckning.
Lekmaterialen ger inte barnen möjligheter till att klättra, hoppa och åla med mera. En bra
förskolegård måste, enligt forskningsrön, vara kuperad för att barnen ska få möjlighet till
motoriska utmaningar.
Möjligheten till detta har inte barnen haft på förskolegården där vi gjort studien.
Förutsättningarna i skogen är annorlunda då terrängen är ojämn och inte ”färdig”. Det
innebär att barnen måste använda sin motoriska förmåga på ett naturligt sätt.
29
Fantasi och kreativitet
Barnens möjligheter att använda fantasi och kreativitet på förskolegården har varit
begränsade. På förskolegården där vi gjort undersökningen är miljön ”tråkig” och har inte
gett barnen möjlighet att upptäcka och använda sina sinnen. Det har vi uppmärksammat då
barnen använder det färdiga materialet som finns på gården för ”vad det är” och därför inte
använder sin fantasi och kreativitet.
I skogen däremot inbjuder miljön barnen att vara kreativa och fantasifulla. Lekarna i skogen
har utvecklats och varit variationsrika och samspelsinriktade. Barnen har lekt mer
tillsammans med varandra. Deras fantasi och kreativitet har märkts under samtliga tillfällen.
Naturmaterialet påverkar barns lek då materialet ständigt får nya användningsområden utifrån
barnens tankar.
Det som varit återkommande i teoridelen är att barn ska ha tillgång till miljöer där deras
lekfulla fantasi och skaparkraft stimuleras.
Enligt Grahn, Mårtensson, Lindblad, Nilsson & Ekman (1997) leker barn ofta var de än
befinner sig. Detta kanske kan vara en anledning till att utemiljöerna inte diskuteras mer. När
barns lek inte kommer igång, är det sällan miljön som diskuteras utan barnen.
Genom resultatet av denna studie har vi fått kunskap om att utemiljöns utformning påverkar
barns lek och därmed deras fantasi, kreativitet och motorik. Vi hoppas att pedagoger,
föräldrar, rektorer och politiker blir mer medvetna om hur viktig utemiljön är. Anslag till
utemiljön på förskolegårdarna bör prioriteras mer i kommunernas budget. Även placeringen
av förskolor är viktig då de bör ligga i nära anslutning till ett skogsområde. Detta för att
underlätta för förskolorna att ta sig ut i skogen.
Det händer tyvärr ofta att förskolor tvingas ta bort lekredskap efter att de dömts ut då de inte
varit EU-godkända. Vi ifrågasätter om EU-godkända lekplatser ger barn den utmaning och
fysiska stimulans de har behov av för att kunna utvecklas. Lenninger & Olsson (2006) skriver
att lekredskap som inspirerar barnen ofta döms ut efter besiktning. Hur ser egentligen vårt
regelverk ut?
30
6.2 Metoddiskussion
Vi har i vår metod använt oss av intervjuer och observationer. När flera metoder används vid
datainsamlingen nämner Patel & Davidsson (2003) begreppet triangulering, med det menas
att vid datainsamlingen används flera metoder, informationen från dessa vägs samman i
analysen och ger en så bred bild som möjligt.
Eftersom vi gjort observationer och intervjuer vid ett antal tillfälle och fått fram liknande
resultat ser vi att denna undersökning har gett oss stabilitet.
Intervjuerna med barnen har varit lätta att genomföra och detta tror vi beror på att de är vana
vid intervjuer. Barn tycker om när de får svara på frågor som rör dem själva och deras värld.
Barnens svar har varit korta och fåordiga. Därför har vi inte fått ut så mycket av intervjuerna.
Det har varit svårt att ställa frågor som inte ger ja- eller nej- svar, vi har då varit beredda att
ställa följdfrågor.
Det kan vara svårt att avgöra hur stor tillförlitligheten i barnens svar är då skogen var den
miljö de lekte i sist och under intervjutillfället. I och med att barn oftast kommer ihåg det som
de varit med om senast kanske svaren varit annorlunda om vi varit på förskolegården sist.
När vi tolkat resultaten av observationerna har vi sett att det hade varit tillräckligt med att
genomföra åtta observationstillfälle, då vi ansett att liknande resultat framkommit tidigare.
Det har varit viktigt att tala om innan observationerna att vi bara ska observera och inte
deltaga i leken. Detta är något som vi upplevt som svårt då barnen är vana att få störa. Att
observera som icke deltagande har gett oss en möjlighet att upptäcka hur mycket
observationer kan ge. Vi har fått mycket kunskap om barnen och deras lek och därmed sett
att observationerna gett oss ett underlag till vårt arbete. Vi har observerat barnen på
förskolegården på förmiddagen och i skogen på eftermiddagen. Om vi haft möjlighet att
observera i skogen på förmiddagen och på förskolegården på eftermiddagen, vet vi inte om
resultatet sett annorlunda ut. Med den erfarenhet vi har av att arbeta med barn, anser vi inte
att barnens lekar har påverkats av om det varit förmiddag eller eftermiddag.
31
6.3 Tankar som väckts under studiens gång
Med den kunskap vi fått genom denna studie kommer vi att delge våra kollegor hur viktig
utemiljöns utformning är. Detta för att vi gemensamt i vårt arbete ska kunna erbjuda barnen
möjligheter till bra utemiljöer där de kan använda sin fantasi, kreativitet och motorik.
När förskolor planeras är det viktigt att inte bara våra politiker bestämmer hur förskolegården
ska se ut. Detta bör ske i samråd med pedagoger, som har erfarenhet av hur en bra
förskolegård bör vara. Även barn bör tillfrågas om vad som är roligt att leka med, för barn
vet ju bäst i den frågan. Om vi idag fick välja förskola att arbeta på skulle utemiljöns
utformning vara ett av de viktigaste argumenten.
Avslutningsvis vill vi att alla barn ska få möjlighet att utveckla sin motoriska förmåga genom
olika utmaningar och på så sätt även använda all sin fantasi och kreativitet de har inom sig.
Något som vi skulle vilja gå vidare med i en fortsatt forskning är att följa upp barn som har
haft möjlighet att vistas i olika utemiljöer. Har det någon betydelse för barns utveckling och
lärande när de kommer till skolan?
32
Referenslista
Almqvist Birgitta (1991). Barn och leksaker. Lund: Studentlitteratur.
Bryman Allan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber AB.
Eriksson Gunilla (2005). Rör dig, Lär dig, Motorik och inlärning. Malmö: Erlanders Berling
AB.
Grahn Patrik, Mårtensson Fredrika, Lindblad Bodil, Nilsson Paula & Ekman Anna (1997).
Ute på dagis. Hässleholm: Norra Skåne Offset.
Granberg Ann (2000). Småbarns utevistelse. Stockholm: Liber AB.
Hjort Marie-Louise (1996). Barns tankar om lek. En undersökning av hur barn uppfattar
leken i förskolan. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Insulander Eva (1976). Förskolans utemiljö. Lund: Bröderna Ekstrands Tryckeri AB.
Johansson Bo & Svedner Per-Olov (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala:
Kunskapsförlaget i Uppsala AB.
Knutsdotter Olofsson Birgitta (1987). Lek för livet. Stockholm: HLS Förlag.
Knutsdotter Olofsson Birgitta (1996). De små mästarna. Om den fria lekens pedagogik.
Stockholm: Elanders Gotab.
Kvale Steinar (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lenninger Anna & Olsson Titti (2006). Lek äger rum. Stockholm: Formas.
Lillemyr Ole Fredrik (1990). Lek på allvar. Teorier om lek under förskoleåren. Lund:
Studentlitteratur.
Lindqvist Gunilla (1996). Lekens möjligheter. Lund: Studentlitteratur.
Lpfö 98, läroplanen för förskolan. SKOLFES 2006:22 (2006). Stockholm: Fritzes.
Lökken Gunvor & Söbstad Frode (1995). Observation och intervju i förskolan. Lund:
Studentlitteratur.
Mårtensson Fredrika (2005). Lek utomhus – sinnlighet och rörelse. Förskoletidningen nr.6
2005.
Norén – Björn Eva, Mårtensson Fredrika, Andersson Inger (1993). Uteboken.
Uppsala: Almqvist & Wiksell.
Norén - Björn Eva (1977). Lek, lekplatser, lekredskap. Helsingborg:
Schmidts Boktryckeri AB.
Patel Runa & Davidson Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Att planera,
genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Repstad Pål (1999). Närhet och distans – Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap.
Lund: Studentlitteratur.
33
Rasmussen Torben Hangård (1988). Leken-det stora äventyret. Falköping: Gummessons
Tryckeri AB.
Skrifter utgivna av Svenska språknämnden, 82 (2000). Svenska skrivregler. Stockholm:
Liber AB.
Stukát Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap.
Lund: Studentlitteratur.
Åhs Olle (1986). Utveckling genom lek och idrott. Stockholm: Natur och Kultur.
34
Bilaga
Intervjufrågorna till barnen.
1. Vilket var roligast, leken på förskolegården eller leken i skogen?
2. Vad lekte du på förskolegården/i skogen?
3. Var det roligt? Varför i så fall?
4. Var det någon som bestämde i leken?
Fråga nr. 2 ändrades inför intervjutillfällena om regelleken. Alternativfrågan vi ställde var:
Vad var roligast i kurra-gömma leken?
35