2A4 projekt 1 domslut

Transcription

2A4 projekt 1 domslut
Handledare: Sylvia Åberg
Juristprogrammet, Lunds Universitet
HT-2015
Allmän Förmögenhetsrätt, LAGB01
2015-10-29
DOM
Grupp 2A4
Gruppmedlemmar: Jesper Forsgren, Erik Jonzén, Jacob Klingberg,
Julia Andersson, Dimen Hosihiar, Fredrik Kronholm, Sandra Wilderoth
(Dom Grupp 2A1-2A2)
MALMÖS TINGSRÄTT
Avdelning 4
DOM
2015-10-30
Meddelad i Malmö
Mål nr
T 2A1-2A2
PARTER
Kärande
ION
Trastgatan 12
331 01 Värnamo
Ombud
Grupp 2A1
Advokatbyrån Ringdal & Klinge
Svarande
ELAB
Ögatan 12
214 32 Malmö
Ombud
Grupp 2A2
Advokatbyrån Två-A-Två
______________________
DOMSLUT
1. Käromålet ogillas i sin helhet.
2. Kärande förpliktigas att ersätta svarandes rättegångskostnader jämte ränta enligt 6 § räntelagen
till dess att full betalning sker.
YRKANDEN
ION har i första hand yrkat ersättning på 4 miljoner SEK.
ION har i andra hand yrkat ersättning på 2,8 miljoner SEK.
ION har i tredje hand yrkat ersättning 900.000 SEK.
ELON har bestritt yrkandena i sin helhet.
Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader med ränta enligt 3 och 6 §§ räntelagen.
DOMSKÄL
Ska KöpL tillämpas på parternas avtal?
ION har gjort gällande att KöpL ska vara tillämplig på parternas avtal. Genom att göra ett tillägg
i ELAB:s offert av den 10/12 2013 om att ION tillämpar KöpL i fortsättningen menar ION att
de avgivit en oren accept vilket enligt 6 § AvtL är att betrakta som ett nytt anbud. Vidare menar
ION att ELAB genom konkludent handlande har samtyckt till ION:s nya anbud.
ELAB har gjort gällande att NL09 ska vara tillämplig på parternas avtal. NL09 utgör partsbruk
eftersom de utgjort dem sedvanliga villkoren i parternas tidigare drygt 100 avtalsförbindelser.
ION:s tillägg om att KöpL ska tillämpas i fortsättningen menar ELAB endast berör framtida
affärsförbindelser.
Huvudregeln är att den part som påstår att ett avtal av ett visst innehåll har slutits har
bevisbördan (AA II s.33). ION hävdar att tillägget om KöpL utgör avtalsinnehåll medan ELAB
menar att NL09 ska tillämpas, eftersom de är parternas sedvanliga villkor. Partsbruk kan räknas
som avtalsinnehåll när inget annat angivits eller inte angivits tillräckligt tydligt. Part som vill
ändra partsbruk måste klargöra detta om man inte längre vill vara bunden av det gamla.
Eftersom det är ostridigt att parterna i tidigare avtalsförbindelser tillämpat NL09 finner rätten
att ION bör åläggas bevisbördan för sitt påstående (AA II s.74).
ION har i sitt ordererkännande den 14 maj 2014 angett följande: “ OBS! För övrigt ber vi er att
uppmärksamma att ION i fortsättningen tillämpar köplagen i alla sina affärskontakter”. ION
anser därmed att det tydligt framgår att tillägget blivit en del av avtalet. Att tilläggsklausulen
accepterats och blivit avtalsinnehåll menar ION vidare har bekräftas genom ELAB:s handlande,
d.v.s. genom att påbörja produktionen utan anmärkningar. ION har den 28 december 2013
kontaktat ELAB för att försäkra sig om att allt var i sin ordning. Att ION inte heller erlade
betalning enligt NL09 punkt 13 utan anmärkning från ELAB:s sida styrker ION:s uppfattning
om att KöpL var tillämplig. ELAB anser att betalningsvillkoret enligt NL09 inte bevisar att de
uppfattat att KöpL ska tillämpas. ELAB menar att ION:s uteblivna förskottsbetalning inte varit
anmärkningsvärd eftersom att parterna tidigare avtalat om ett betalningstillfälle.
Huvudregeln är att för att ett avtal ska komma till stånd krävs samstämmiga viljeförklaringar.
Avtal kan dock under vissa förutsättningar komma till stånd och upprätthållas utan konsensus
d.v.s. under s.k. dissens. Det förekommer att det först på ett framskridet stadium visar sig att
det förelegat divergens mellan parternas viljeförklaringar och det kan då vara otillfredsställande
att ogiltigförklara avtalet (AA II s. 125). Dissens kan uppstå i olika former och i det aktuella
fallet ligger dold dissens eller möjligtvis för ena parten öppen dissens och för andra dold till
grund för divergensen. Vid dold dissens utgår parterna från att avtal ingåtts med konsensus
vilket i det senare inte visar sig vara fallet. I det andra typfallet har den ena parten varit medveten
vid avtalsslutet om att den andra parten missuppfattat avtalsinnehållet. I doktrin kan utläsas att
det räcker att ena parten haft anledning att misstänka att motparten missuppfattat
rättshandlingen. Med andra ord räcker det att parten bort inse avtalets dissens (AA II s.126).
Det är ostridigt mellan parterna att avtal kommit till stånd. Vad tvisten rör är såtillvida vad
avtalet innehåller. Hur situationer där tolkningsdissens föreligger ska hanteras rättsligt är oklart.
Så långt möjligt används reglerna om förklaringsmisstag (32 § 1st AvtL) eller oren accept (6 §
2st AvtL). I denna situation är dock inte dessa bestämmelser tillämpliga. ION har inte gjort ett
förklaringsmisstag eftersom de hävdar att formuleringen är klar och tydlig. ELAB har inte heller
uppfattat ION:s tillägg som en del av accepten och därmed inte uppfattat rättshandlingen som
oren. ELAB har uppfattat ION:s tillägg om KöpL som en upplysning om framtida
affärsförbindelser och därmed inte ansett att accepten materiellt avviker från anbudet. ELAB
har därför trott att ett avtal kommit till stånd genom att de uppfattat accepten som ren.
I NJA 2012 s. 3 om otydliga avtalsvillkor har HD fäst stor vikt vid att ena parten kände till
risken av avtalstexten kunde leda till missförstånd. HD menar att hänsyn ska tas till om en
omformulering har kunnat ske så att det framgår tydligare vad som avses i avtalsvillkoret. ION
har i sitt ordererkännande förminskat tillägget om KöpL:s tillämplighet i förhållande till övrig
text, samt placerat tillägget under ION:s undertecknande. ION borde insett att detta kunde leda
till missförstånd. Detta styrks vidare genom partsförhör med Pontus Larsson som inte på ett
övertygande sätt bevisat att han inte insett att tillägget kunde ge upphov till missförstånd.
Mot bakgrund av det ovan anförda finner tingsrätten att ION inte har lyckats visa att de ändrat
partsbruket tillräckligt klart och tydligt. Tillägget om KöpL ska därför inte utgöra
avtalsinnehåll. NL09 är därmed tillämplig på avtalet.
Vite enligt NL 09
Eftersom NL09 ska tillämpas i avtalsförhållandet prövas frågan om vite ska utgå på grund av
dröjsmål enligt punkt 13, vilket åberopats av kärande. Enligt NL09 punkt 13 utgår vite vid
dröjsmål till köparen om denne framställer ett skriftligt krav på detta inom sex månader efter
att leveransen skulle ha skett. Det är ostridigt att detta krav har framställts inom tidsfristen.
Köparens rätt till vite kan inskränkas enligt NL09 punkt 12 och vidare punkt 36. Svarande påstår
att omständigheterna i fallet utgör en sådan befrielsegrund som återfinns i NL09 punkt 36 om
force majeure. Frågan att avgöra blir därför om branden i ELAB:s lokaler utgör en
befrielsegrund enligt NL09 punkt 36.
I punkt 36 räknas en rad omständigheter upp som befrielsegrunder, däribland eldsvåda. För att
dessa ska gälla som befrielsegrunder krävs att det utgör ett hinder för avtalets fullgörande eller
blir oskäligt betungande för säljaren i detta fall samt att dessa omständigheters inverkan på
avtalets fullgörelse inte gick att förutse vid avtalets ingående.
Att eldsvådan har utgjort ett hinder för avtalets fullgörande står klart då den omfattande skadan
på ELAB:s lokaler gjort att hissanordningarna förstörts. Vid frågan om eldsvådans inverkan på
avtalets fullgörelse gick att förutse vid avtalets ingående bedömer domstolen att detta inte
kunnat förutses, eftersom branden förorsakades av en explosion i en grannfastighet efter
avtalets ingående. Det finns alltid en risk för att en brand kan uppstå och det krävs därför ett
ganska stort mått av förutsägbarhet. ELAB hade inga skäl att förutse att en brand skulle uppstå
och därför är befrielsegrunden i NL09 punkt 36 tillämplig.
Domstolen finner därmed att ION inte har rätt till något vite enligt NL09 punkt 13.