läs som pdf!

Temasidor 5-15
#3-15
Tema: Stad och land
I detta nummer:
Det bortglömda Sverige s. 5-15
Årets tredje tidning av Rebell handlar till största del om den ökade motsättningen mellan Sveriges
storstäder och de mindre orterna i landet. Genom en längre text och flera kortare krönikor går vi igenom
orsakerna till avfolkningen ifrån de mindre orterna, visar på hur storstädernas förorter ständigt blir
svartmålade av media, förklarar varför mindre kommuner har blivit helt beroende av turism samt
presenterar det verkliga segregationsproblemet i dagens Sverige: de rika överklassgettona!
Laget eller jaget s. 16-21
l takt med att samhället utvecklas och förändras gör även idrotten det. Hur tränar människor, var befinner sig den
svenska idrottsrörelsen idag och går det att säga att idrotten 2015 har blivit en vara?
Dessa frågor ställer sig Rebells Moa Hamark.
islamiska staten s. 22-27
Läget i Mellanöstern är minst sagt allvarligt, och under de senaste åren har den fundamentalistiska organisationen
Islamiska Staten vuxit fram, vunnit inflytande och tagit makten i betydande områden i framför allt Irak och Syrien.
Hur kan man stoppa dem?
Det bortglömda
Sverige
Fördomarna flödar, avfolkningen fortsätter och hopplösheten
kryper sig på. Debatten går trögt och man blandar ihop
glesbygd, landsbygd, mindre bruksorter och andra fattiga
områden långt från storstan. Ingen verkar ha någon lösning.
Hur ska den svenska landsbygden räddas?
Text: Leon Falk
Dessutom...
Förbundet: Sprid det kommunistiska budskapet!
Kultur: George Harrison – västvärldens andliga samvete
4 rebell 3-2015
rebell 3-2015 5
S
må städer och bruksorter kommer
att klumpas ihop med glesbygd och
landsbygd även i den här artikeln, helt
enkelt för att det är den motsättningen
kapitalismen har gett oss – den
växande storstan mot ett i övrigt
döende Sverige. Alla delar av Sveriges fattiga
avfolkningskommuner, och även småorter i många
rikare kommuner, lider idag av i stort sett samma
problem.
Det första problemet är arbetslösheten, det andra är avfolkningen när folk flyttar till större städer
och det tredje är bristen på samhällsservice och
infrastruktur. Arbetsplatser läggs ner, folk tvingas
flytta, skatteintäkterna minskar och vård och skola
försämras. Den medvetna nedskärningspolitiken
och bristen på statliga investeringar sedan Sveriges
EU-inträde gör inte saken bättre. Desto glesare man
bor, desto hårdare drabbas man.
som flyttar dit är de som lyckats.
Visserligen är det sant att kapitalismen
leder till urbanisering, att människor flyttar in till
städer. Så ser utvecklingen ut på något sätt i de
flesta delar av världen och så har det varit ända
sedan industrialiseringen började ta över efter
bondesamhället. Det är också sant att kapitalismen,
om den obehindrat får härja, gör att rika blir rikare
och fattiga blir fattigare. Det gäller även fattiga och
rika kommuner.
Men den kommunistiska analysen är enkel –
den ena är rik enbart för att den andre är fattig.
Inga människor är tärande på samhället om man
inte gör dem till det, och av erfarenhet vet man att
de som kapitalisterna ser som mest värdelösa är
ofta de som bidragit mest till samhället. Det gäller
i högsta grad de värst drabbade kommunerna i det
döende avfolkningssverige.
För det första finns de råvaruproducerande
kommuner som genom gruvindustrin, skogsinFör oss ungdomar leder utvecklingen till att
dustrin och el från vattenkraft i själva verket gjort
vi berövas mänskliga rättigheter. Det spelar inte
Sverige rikt, men som alltid bespottats av borgarna
bara stor roll var i Sverige man råkar vara född, vi
som tjänat pengarna. Jokkmokk och Ragunda är
kan heller inte välja fritt var vi vill bo.
två exempel på avfolkningskommuner i NorrBor man i glesbygden präglas man ofta av en
lands inland som flera gånger listats som några av
gnagande känsla att man måste därifrån, helst
Sveriges allra fattigaste. I bara dessa två kommuner
redan när man kan välja gymnasium. Om inte
producerar arbetarklassen flera miljarder var till
annat kommer känslan i och med förnedringen på
både stat och storföretag varje år, från kraftverk och
det lokala arbetsförmedlingskontoret. Och att flytta
gruvor. Man kan ställa sig frågan, varför fördelas
från staden ut på glesbygden kan i praktiken vara
inte dessa pengar solidariskt, för att hålla dessa
nästan omöjligt.
områden levande?
Gemensamt för dessa orter är också att de är
För det andra finns det många före detta
extremt osynliggjorda i svensk kultur, i media
bruksorter, som växt fram och fått liv under den
och den omtalade, i bestämd form, »politiska
svenska kapitalismens första urbaniseringsperiod,
debatten«. Som vanligt är det på grund av att det
men där industrin som orten kretsat kring är hotad
här handlar om arbetarklassområden. Det har
eller försvunnit. Sedan slutet av
landsbygden och småstäderna
har fabriker och stora
gemensamt med storstädernas
»I bästa fall pratar politiker, 1900-talet
arbetsplatser lagts ner i en rasanarbetarklassförorter. Vanligt folk
experter och journalister om de takt i Sverige. Först började
får kämpa hårt för att få sin röst
hörd.
glesbygden medlidande och stat och företag tillsammans flytta
jobben till Sveriges storstäder,
I bästa fall pratar politiker,
fördummande. I värsta fall och sedan några år tillbaks flyttas
experter och journalister om
avfärdas fattiga kommuner mycket produktion utomlands
glesbygden medlidande och lite
till låglöneländer. Centralisering
dumförklarande. I värsta fall
som tärande på Sverige.«
och globalisering konkurrerar ut
avfärdas fattiga kommuner som
bruksorter och småskalig produk»tärande« på Sverige.
tion och jordbruk.
Många som framställs som intressanta
Man kan ställa sig frågan igen – vad ger stat och
människor, kulturpersonligheter, akademiker och
företag rätt att slakta en arbetsplats eller flytta den
rika storföretagare, bor i allt högre grad i storutomlands, när det är arbetarna som producerat
städerna, medan arbetare och småföretagare blir
rikedomarna och byggt upp industrin? Det är en
kvar. Det kan lätt verka som om utvecklingen är
stöld av kapital som tyvärr är fullt lagligt under
oundviklig, att storstaden är framtiden och att de
6 rebell 3-2015
Rikedomar i norr: Skogsnäringen i Norrland
har historiskt gjort Sverige till ett rikt land. Även
idag skapar industrin stora rikedomar, men hur
kommer det sig att befolkningen och arbetarna
i norr inte får se röken av den?
rebell 3-2015 7
D
kapitalismen, där privategendomens rätt går före
mänskliga behov.
Talande omrimlighet: Samtidigt
som det råder stor bostadsbrist i
landets större städer rivs fullgoda
lägenhet i avfolkningsorterna i Sverige.
Urbaniseringens konsekvens blir
knappast tydligare.
8 rebell 3-2015
en svenska arbetsmarknadspolitiken har länge varit att
flytta människorna till jobben
istället för tvärtom. Det är
kanske logiskt i kapitalisternas
vinstkalkyler, men mänskligt
och samhällsekonomiskt är det ett misslyckande.
Det är varken bra för miljö eller mänskliga behov
att tränga ihop folk i städerna medan servicen på
landsbygden slaktas.
Ett exempel på det är den skeva bostadsmarknaden, där man river tomma lägenheter och säljer villor för struntsummor i glesbygden, medan särskilt
ungdomar i städerna inte har någonstans att bo. Att
vända den negativa utvecklingen för Sveriges alla
små orter vore en vinst för ungdomar och arbetare
överallt i Sverige.
Vinnarna i den här utvecklingen är de rika kommunerna i storstadsområdena, där överklassen bor.
Svårare än så är det inte.
klassen är en rörelse som organiserar arbetare från
alla delar av landet där vi bor – och som pekar på
de riktiga problemen istället för att låta oss bråka
om de smulor som kapitalismen ger oss. Alltså, en
socialistisk rörelse.
En annan påhittad motsättning som späds
på när människor är frustrerade över utvecklingen
är den mellan svenskar och invandrare.
Sverigedemokraterna, ett parti som byggt hela
sin politik på att skylla alla samhällsproblem
på invandring och framförallt flyktingar, har
de senaste åren ökat sitt stöd betydligt i fattiga
kommuner bestående av bruksorter och landsbygd.
De har lyckats framställa sig som ett parti som
sticker ut, och som står i opposition mot det
politiska etablissemanget.
Socialdemokratin och andra traditionellt starka
rörelser har uppenbarligen svikit Sveriges glesbygd
och avfolkningskommuner, medan SD lovar att
reparera den raserade samhällsservicen bara de får
stänga ute flyktingar och invandrare från landet.
SD utnyttjar sitt stöd på landsbygden och flörtar
vilt med politikerfloskler som att hela Sverige ska
Så visst skapar kapitalismen en motsättning
leva.
mellan stad och land, där staden på många sätt
I verkligheten är det enda som sticker ut med
är vinnaren. Men precis som med utsugna länder
Sverigedemokraterna deras rasistiska propaganda.
i tredje världen, som visserligen har all rätt att
De utgör inget alternativ, de utmanar inte systemet
hata de rika länderna, så är det inte människor i
som håller på att ta död på delar av vårt land, de
arbetarklassen från olika platser som ska ställas
fjäskar lika mycket för makten och de har inte fler
mot varandra.
lösningar än de andra riksdagspartierna.
När man är förbannad på den
Arbetslöshet, utflyttning och ett
»Visst skapar kapitalismen etablissemang som skiter i småorpriviligerade storstan så får man
inte glömma att även där bor en
en motsättning mellan stad ter började inte med flyktingarna.
Är det kanske ensamkommande
majoritet av människor som är
och land, där staden på
flyktingbarn som har makten
precis som oss. Som sliter på i
över ekonomin och politiken, som
vardagen och som säljer sin arbets- många sätt är vinnaren.«
kraft för att försörja sig. På så vis är
lägger ner arbetsplatser, flyttar
motsättningen mellan stad och land delvis konstlad fabriker utomlands och som fick med Sverige i EU?
– det finns ingen motsättning mellan vanlig arbeNej, det är vår alldeles egna svenska överklass.
tarklass vare sig det är på landet, bruksorten eller i
Återigen så är det bara en socialistisk rörelse,
arbetarkvarter i städerna och storstädernas förorter. som riktar ilskan åt rätt håll, som kan vända människors frustration till något konstruktivt istället för
Varför ska vi anklagande diskutera vilka av oss
som är allra mest osynliggjorda och utsugna? Över- att skylla samhällsproblemen på invandring och
klassen tjänar som bekant på när vanligt folk som
flyktingar.
borde kämpa tillsammans klagar på varandra istället för att rikta ilskan uppåt. Därför för de gärna
Om det rådande läget kan man prata länge,
över sina egna fördomar på oss, om ligister i utsatta och lika länge går det att räkna upp saker som
förorter och bonnläppar i utsatta småkommuner.
inte hjälper. Så vad kan man göra för att vända
Låt eliten, som inte vill eller vågar åka utanför
utvecklingen?
sin trygga innerstad eller sina lyxförorter, behålla
Vi kommunister upprepar ofta att vi måste
sina fördomar för sig själva! Det enda som kan
kämpa för en bättre värld. Mycket av det som är
bekämpa fördomarna mot varandra inom arbetarfint med människor går att hitta i gemenskapen i
rebell 3-2015 9
Krönika
»Klasskampen underifrån börjar alltid i de lokala kampsituationerna
för ett bättre liv. När vi kämpar mot nedläggningar av byskolor
och andra nedskärningar på grund av kommunbyråkraternas
budgetslaveri. När vi kräver rätten till en värdig fritid, bra skolmat,
samma möjligheter i skolan och att kunna åka kollektivtrafik, trots
att vi bor i en fattig eller avsides kommun.«
Sveriges bruksorter, småstäder och glesbygd, och
därför är det självklart att vi ska kämpa för att
dessa platser ska överleva.
Klasskampen underifrån börjar alltid i de
lokala kampsituationerna för ett bättre liv. När vi
kämpar mot nedläggningar av byskolor och andra
nedskärningar på grund av kommunbyråkraternas
budgetslaveri. När vi kräver rätten till en värdig
fritid, bra skolmat, samma möjligheter i skolan och
att kunna åka kollektivtrafik, trots att vi bor i en
fattig eller avsides kommun.
Men många kampsituationer slutar ofta med
en känsla av hopplöshet, särskilt när problemet är
att man bor i en avfolkningskommun. Hur dåliga
kommunpampar man än har så är det inte dem
som är grundproblemet, för i slutänden har kommunerna för lite pengar. Ansvaret läggs gärna på
den enskilda orten och man pratar om turism och
om att skapa bra företagsklimat. Men avfolkning,
arbetslöshet och nedskärningar är en kapitalistisk
tendens som drabbar så många orter, att lösningen
bara kan finnas på riksnivå.
För sådan förändring måste man kämpa
kollektivt. Studentvänstern och anarkisternas
»spontana« och individualistiska kampmetoder
känns långsökt när man är så långt från städernas
universitet. Men tyvärr är klasskänslan som förr
varit så stark i många bruksorter är på väg neråt,
och det är inte lika självklart att organisera sig
tillsammans.
Det är där den smygande känslan av hopplöshet
börjar, att utvecklingen redan gått så långt och att
det som krävs för förändring är så stort – att alla
måste gå ihop kräva samma saker samtidigt.
10 rebell 3-2015
Därför behövs något mer än spontan kamp, särskilt från oss ungdomar. Där kommer socialismen
in, som binder samman små kampsituationer med
kampen för ett bättre Sverige. Ett verktyg för att
en lokal liten skolprotest eller husockupation ska
kunna synas och höras av de som styr och av andra
kämpande ungdomar över hela Sverige.
Lösningen är som vanligt ganska simpel –
klasskamp för att ta från de rika och för att fördela
pengarna solidariskt.
A
tt »rädda« glesbygden behöver
inte vara svårt. Bara i vårt
grannland Norge har glesbygden
och småkommunerna klarat
sig på ett helt annat sätt genom
enkla, statliga investeringar och
satsningar på infrastruktur. Pengar som landet får
tillbaka i längden när landet hålls vid liv.
På socialistiska Kuba har det länge förts en väldigt aktiv landsbygdspolitik, som gjort det lönsamt
att bo långt ifrån storstan för de människor som vill
det. Det har visat sig vara bra för både samhällsekonomi, människor och miljö.
Om Kuba får vi inte höra mycket gott av svensk
media och politiker, så därför kan man ställa frågan
– varför kan inte vi göra det bättre än det fattiga,
socialistiska Kuba? Varsågod, svenska politiker,
upp till bevis – lös den svenska landsbygden och
glesbygdens problem bättre än de hemska kommunisterna på Kuba.
Leon Falk är född och uppuxen i Ånge, som
sedan 1960 minskat sin befolkningsmängd med nästa 50 procent.
Den bespottade förorten
S
misshandlade då. De skapar en stämning av ett
venska tidningar och journalister skriver
konstant hot om våld. Detta trots att de farligaste
gärna om storstädernas förorter och ännu
platserna i Stockholm är Stureplan och de krogtäta
hellre om de problem som finns där. Det
gatorna på Södermalm. Men där är det istället bara
utgör helt enkelt bra journalistik eftersom det
härligt, medvetet och inne.
innehåller en berättelse om konflikt och dramatik.
Något som kan få personer från mer välbeställda
Berättelsen om den farliga förorten blir
områden att förfasas och sätta kaffet i vrångstruännu tydligare vid tillfällen som bryter mot det
pen.
vardagliga lunket.
Ännu bättre blir berättelsen
När det bränns bilar eller
ifall den dessutom beskriver det
»Bilbrandsjournalistiken tar
kastas sten så gnuggar dessa
som en etnisk konflikt där innervisserligen upp verkliga
journalister sin händer förnöjt.
staden består av goda svenska
För då kan de öka dramatiken
medborgare och förorten av
problem. För visst existerar
mer och skriva reportage
oregliga invandrare. Även om vi
det kriminalitet, missbruk och ännu
om krigszoner och våldsälsksom kommer från orten vet att
utslagning. Men det beror inte ande ungdomar.
så inte är fallet.
Bilbrandsjournalistiken
på de personer som bor här
tar visserligen upp verkliga
När jag var yngre störde jag
utan på det faktum att vi lever problem. För visst existerar det
mig enormt mycket på detta
i ett samhälle som tillåter att kriminalitet, missburk och utoch det gör jag visserligen
slagning. Men det beror inte på
fortfarande.
det finns fattiga och rika.«
de personer som bor här utan på
Artiklar i Sveriges störsdet faktum att vi lever i ett samta dagstidningar som skulle
hälle som tillåter att det finns fattiga och rika. Som
berätta om alkoholproblem inleddes: »Ölburkarna
tillåter att folk tvingas till arbetslöshet, till kriminarullar över Lagaplan«. Dessa dramatiska ord fick
litet och till lägenheter med renoveringsbehov.
det verka som om var och varannan bagisbo var
Sveriges förorter består av vanliga människor
alkoholist. Eller att det vore omöjligt att gå igenom
med egna drömmar. Låt oss själva berätta om våra
centrum utan att halka på en ölburk.
områden och låt Sveriges
Sanningen, som visserligen är tillräckligt hemsk
journalistkår istället prata
utan att man behöver blåsa upp den, var att det
om sjukdomen istället för
fanns ett gäng a-lagare på en parkbänk på torget.
symptomen, nämligen det
Något som det gör i varenda centrum i hela Sverikapitalistiska samhället.
ge.
Inte ens lokaltidningarna försöker ge en nyanserad bild av våra områden. Det är istället nästan
värre än rikspressen i att svartmåla förorterna.
Framförallt verkar de ha som målsättning att göra
oss rädda för varandra. Tidningen Söder om söder
hade snyftreportage om pensionärer som inte våJonathan Lagnebjörk är 24 år.
gade gå utanför sina dörrar eftersom de bara blev
Han är född och uppvuxen i Bagarmossen, Stockholm.
11 rebell 3-2015
rebell 3-2015 11