Nyheter i de svenska behandlingsriktlinjerna för anafylaxi Under

Nyheter i de svenska
behandlingsriktlinjerna
för anafylaxi
LARS GOTTBERG
S A MMA NFAT T N I NG
Under de senaste åren har flera
internationella organisationer publicerat riktlinjer för behandling av anafylaxi. Âven de svenska riktlinjerna
uppdateras fortlöpande, och finns
därför inte i pappersform. De viktigaste förändringarna i rekommendationerna gäller att intramuskulärt
adrenalin har lyfts fram som den
viktigaste delen vid behandlingen av
anafylaxi, och ändringar i doseringen
av adrenalin till små barn.
Adrenalin ska alltid ges vid anafylaxi.
För att uppnå en snabb systemisk
effekt ska det ges intramuskulärt mitt
på sidan av låret. Tidigare har det varit
vanligt att ge adrenalin subkutant, men
det systemiska upptaget är mycket
långsammare jämfört med intramuskulär tillförsel. Oberoende av om
patienten har andra sjukdomar,
behandlingar och tillstånd ska alltid
anafylaxi behandlas på sedvanligt sätt.
Adrenalin ger alltid en ökad hjärtfrekvens, men detta utgör inget hinder för
att behandla patienter med hjärtsvikt
eller annan svår hjärtsjukdom.
En obehandlad anafylaxi utgör
alltid en mycket större, potentiellt
livshotande, risk för patienten.
Patienten ska observeras under
övervakning minst 4-12 timmar på
sjukhus och längden av observationstiden är beroende på svårighetsgraden
av anafylaxin. Adrenalin intravenöst
kan efter utebliven effekt av upprepade
intramuskulära injektioner ges under
EKG-övervakning av narkosläkare eller
läkare med erfarenhet av detta.
U
nder de senaste åren har flera
internationella organisationer
publicerat riktlinjer för behandling av anafylaxi, bland annat
World Allergy Organization (WAO)
(1) och European Academy of Allergy
and Clinical Immunology (EAACI) (2).
Det har också kommit gemensamma
riktlinjer, ICON, från EAACI, WAO och
de amerikanska organisationerna
AAAAI och ACAAI (3, 4).
En arbetsgrupp inom Svenska
föreningen för allergologi (SFFA)
gav 2009 ut svenska rekommendationer för omhändertagande
och behandling av anafylaxi. Rekommendationerna kom i en reviderad
version 2013 (5). De har sedan
ytterligare uppdaterats 2015, främst
beträffande barndoseringen av
adrenalin. I arbetsgruppen ingår
barnallergologer, vuxenallergolog,
allmänläkare, allergisjuksköterska,
öron-näs-hals-läkare, hudläkare
och narkosläkare.
Eftersom utvecklingen av riktlinjer går snabbt internationellt
får sannolikt även de svenska
riktlinjerna uppdateras fortlöpande.
Det är också ett av skälen till att
de svenska riktlinjerna inte har
getts ut i pappersform, utan de
finns bara på internet, www.sffa.nu.
Däremot finns i Läkemedelsboken
2014 från Läkemedelsverket ett
kapitel om anafylaxi, som har
skrivits i nära samarbete med
SFFA:s arbetsgrupp (6). Läkemedelsboken finns även uppdaterad på
internet, www.lakemedelsboken.se.
Arbetsgruppen har också medverkat i utformningen av nya akutaskar för anafylaxi från APL Apotek
Produktion & Laboratorier AB.
Vad är nytt?
De viktigaste förändringarna i
rekommendationerna gäller att
intramuskulärt adrenalin har lyfts
fram som den viktigaste delen vid
behandlingen av anafylaxi och
doseringen av adrenalin till små barn.
Detta kommenteras nedan tillsammans med ytterligare förändringar.
Viktiga budskap
Adrenalin är det viktigaste läkemedlet. Ges tidigt och intramuskulärt i låret.
●● Adrenalin intravenöst kan efter
utebliven effekt av upprepade
intramuskulära injektioner ges
under EKG-övervakning av nar●●
Kärnbudskap vid
behandling av anafylaxi
• Ge adrenalin intramuskulärt mitt på sidan av låret vid manifest anafylaxi eller
Lars Gottberg, överläkare, allergimottagningen, Södersjukhuset
kontaktadress:
Lars Gottberg
Lung- och Allergimottagningen,
VO Internmedicin, Södersjukhuset
SE-118 83 Stockholm
lars.gottberg@sodersjukhuset.se
36 ALLERGI I PRAKX SIS 3/2015
vid överkänslighetsreaktion med snabbt förlopp och risk för utveckling av
anafylaxi
• Patienten ska ligga ner och förbli liggande
• Höj huvudändan om patienten har obstruktiva symtom
• Höj fotändan vid hypotension
• Ta prov på tryptas
kosläkare eller läkare med god
erfarenhet av detta.
●● Optimalt behandlad astma minskar
risken för utveckling av svår
anafylaxi.
●● Hastig uppresning av patienter med
anafylaxi kan leda till livshotande
blodtrycksfall.
●● Vid anafylaxi ska patienten observeras minst 4-12 timmar beroende
på svårighetsgrad.
en i ruta 1. Enligt definitionen av
anafylaxi styrs graderingen huvudsakligen av symtom från luftvägar
och cirkulation. För tydlighetens
skull finns även en gradering kallad
«Ej anafylaxi» där patienten har
allmänna symtom och symtom från
hud, mun, mag-tarmsystemet, ögon
och näsa, men där symtom från
luftvägar och cirkulation saknas.
Tänk även på
●● Diagnosen anafylaxi ska sättas
enbart då diagnostiska kriterier
är uppfyllda.
●● Anafylaxins svårighetsgrad ska
dokumenteras.
●● Anafylaxi ska utredas av allergikunnig läkare som också tar
ställning till förskrivning av
adrenalinpenna.
●● Den som skriver recept på adrenalinpenna måste också se till att
patienten får öva på att ge sig
injektionen. Hos små barn får
föräldrarna ge sig själva.
Behandling
Svårighetsgradering
Flera internationella graderingar
av anafylaxins svårighetsgrad har
publicerats och ytterligare förslag
är sannolikt på gång. Den svenska
arbetsgruppen utgick ursprungligen
från ett Position paper från EAACI om
anafylaxi hos barn (5), där anafylaxin
delas in i tre svårighetsgrader med
ledning av symtom från olika organsystem. Detta har sedan anpassats
till svenska förhållanden och gäller
både för barn och vuxna. Se indelning-
Läkemedelsbehandlingen av anafylaxi inom akutsjukvården finns
sammanfattad i ruta 2. Förändringarna jämfört med tidigare kommenteras nedan.
Adrenalin intramuskulärt
och intravenöst
Adrenalin ska alltid ges vid
anafylaxi. För att uppnå en
snabb systemisk effekt ska
det ges intramuskulärt mitt
på sidan av låret (6, 7).
Tidigare har det varit vanligt
att ge adrenalin subkutant,
men det systemiska upptaget
är mycket långsammare
jämfört med intramuskulär
tillförsel. Det har också
förekommit att adrenalin
har getts intramuskulärt
i deltoideusmuskeln på
överarmen. Även detta
ger ett långsammare
upptag jämfört med
adrenalin som ges
i lårmuskulaturen.
Patienter som har
egna adrenalinpennor kan ta injektionen genom tyget utan att ta av sig
byxorna.
Adrenalin intravenöst är ett mycket
potent läkemedel med stor risk för
allvarliga biverkningar (8, 9). Det finns
en betydande risk för hjärtarytmier
och det finns även beskrivet fall av
hjärtinfarkt och hjärninfarkt. Nästan
alla patienter som får intravenöst
adrenalin får en svår ångest, så svår
att en del patienter aldrig mera vill
söka akut för anafylaxi. Det har
förekommit att styrkorna för adrenalinlösning har förväxlats, så att 1,0
mg/ml har getts intravenöst istället
för 0,1 mg/ml.
Sammantaget gör detta att
intravenöst adrenalin inte
ska ges utanför sjukhus.
Adrenalin intravenöst
som kontinuerlig
infusion i låg dos kan
ges på sjukhus
A
Adrenalin ska alltid ges vid anafylaxi. För att uppnå
en snabb systemisk effekt ska det ges intramuskulärt
mitt på sidan av låret. FOTO: ALK ALBELLO
ALLERGI I PRAK X SIS 3/2015
37
Patienten ska observeras under övervakning minst 4–12 timmar på sjukhus.
Längden av observationstiden är beroende på svårighetsgraden av anafylaxin. FOTO: COLOURBOX.COM
efter utebliven effekt av upprepade
intramuskulära injektioner. Det ska
då ges under EKG-övervakning med
kontinuerlig blodtrycksmätning av
narkosläkare eller av läkare med
erfarenhet av detta.
Adrenalin i högre styrka, 0,5 mg, kan
ges om patienten väger mer än 60 kg
På den svenska marknaden finns
adrenalinpennor i tre styrkor, 0,15
mg, 0,3 mg och 0,5 mg. Det finns
av naturliga skäl inga jämförande
undersökningar när styrkan 0,5 mg
kan användas. Ett rimligt förslag är
att använda denna högre styrka till
personer som väger > 60 kg.
Barndosering
De svenska riktlinjerna för anafylaxi
rekommenderar att adrenalinpennor
i styrkan 0,15 mg ges till barn som
väger < 20 kg och styrkan 0,3 mg ges
till barn som väger > 20 kg. Observera
att denna rekommendation avviker
från produktresuméerna för respektive adrenalinpenna och därmed även
38 ALLERGI I PRAKX SIS 3/2015
från texten i FASS (information om
läkemedel utgiven av Läkemedelsindustriföreningen i Sverige) (10, 11,
12). Adrenalinpennor har prioriterats
i stället för adrenalin i ampuller trots
att dosen på 0,15 mg till barn under
10 kg blir förhållandevis hög. Detta
har skett i samråd med både svensk
och internationell expertis. Om
adrenalin finns tillgängligt i ampullform ska dosen 0,01 mg/kg intramuskulärt i låret ges i första hand
till barn under 10 kg.
Samma behandling till alla
Oberoende av om patienten har andra
sjukdomar, behandlingar och tillstånd
ska alltid anafylaxi behandlas på sedvanligt sätt. Det viktigaste är adrenalin som ges intramuskulärt mitt på
sidan av låret. Adrenalin ger alltid en
ökad hjärtfrekvens, men detta utgör
inget hinder för att behandla patienter med hjärtsvikt eller annan svår
hjärtsjukdom. En obehandlad anafylaxi utgör alltid en mycket större,
potentiellt livshotande, risk för pati-
enten. Det har funnits en diskussion
om betablockare skulle kunna motverka en del av adrenalinets effekter.
Kliniskt finns det inga negativa
erfarenheter av detta, men som
alltid ska det finnas en beredskap
att vid behov ge ytterligare adrenalin.
Det har också funnits en oro att
ACE-hämmare och möjligen angiotensin-II-antagonister (ARB-preparat)
skulle ge kraftigt förstärkta effekter
av adrenalinet. Inte heller här finns
det några negativa kliniska erfarenheter av detta.
Gravida kvinnor ska självklart
behandlas minst lika kraftfullt som
icke gravida patienter, med adrenalin
intramuskulärt som den effektivaste
medicinen (13). Samma gäller patienter med kroniskt obstruktiv lungsjukdom, även de med svår obstruktion.
Det finns äldre beskrivningar av
att patienter som behandlas med
tricykliska antidepressiva läkemedel
(till exempel imipramin, klomipramin,och amitriptylin) skulle få
en kraftig blodtrycksstegring om
de även har fått adrenalin mot
anafylaxi. Dessa studier gjordes dock
på intravenös tillförsel av adrenalin.
Ur klinisk synpunkt finns det inte
några skäl att avstå från att ge
adrenalin intramuskulärt till dessa
patienter.
Akutaskar för anafylaxi
hos barn och vuxna
SFFA:s anafylaxigrupp har tagit fram
riktlinjer för akutaskar för anafylaxi
hos barn och vuxna i samråd med
företrädare för den svenska Rikshandboken för BVC och expertrådet
för luftvägssjukdomar och allergologi
i Stockholms läns landsting samt
APL Apotek Produktion & Laboratorier AB (APL). Askarnas innehåll har
minimerats jämfört med tidigare, så
att de bara innehåller det väsentligaste i ett akutläge. Adrenalinpennor
har prioriterats i stället för adrenalin
i ampuller.
Beta-2-agonister
Inhalerade beta-2-agonister kan
ges som tilläggsbehandling vid
bronkobstruktion, sedan adrenalin
har getts en eller flera gånger.
Det saknar effekt på blodtryck, chock,
övre luftvägsobstruktion och slemhinneödem.
Kortikosteroider/kortison eller inte
Kortison har tidigare varit ett förstahandspreparat vid anafylaxi. Det har
hävdats att kortison skulle förebygga
en bifasisk reaktion, således att
patienten åter skulle försämras efter
den initiala behandlingen. Under
senare år har dock nyttan av detta
ifrågasatts (14, 15). Det finns egentligen inga randomiserade studier av
positiv eller eventuell negativ effekt
av kortison vid anafylaxi. Under alla
förhållanden är det viktigt att vara
medveten om att kortison har klinisk
effekt först efter 2-3 timmar, oavsett
om det ges som injektion eller
peroralt. Den största risken med
kortison är att tro att det kan ersätta
adrenalin som förstahandspreparat.
Antihistamin bara vid
kvarstående urtikaria
Tidigare fördröjdes effektiv behandling med adrenalin bland annat därför
att intravenöst antihistamin gavs som
första läkemedel. Det är viktigt att
betona att antihistaminer, oavsett
administrationsform, helt saknar
verkan på anafylaxi, utan de har
enbart effekt på klåda och urtikaria
(16). Även om antihistamin ges intravenöst tar det 30–60 minuter innan
det har klinisk effekt på urtikarian.
Tidigare har klemastin (Tavegyl),
vanligen givet intravenöst, i många
fall varit standardbehandling. Något
oväntat i sammanhanget är att intravenöst klemastin ger en sänkning av
blodtrycket, vilket ju är klart olämpligt vid anafylaxibehandling. Dessutom ger klemastin en mycket kraftig
sedering, vilket upplevs som obehagligt av patienterna. Sederingen
stör även den kliniska bedömningen
av patientens status.
Sammanfattningsvis kan således
antihistaminer ges vid eventuellt
kvarstående urtikaria, sedan adekvat
anafylaxibehandling har getts, och
då med perorala preparat av andra
generationens antihistaminer, till
exempel cetirizin, loratadin och
desloratadin. Det finns ingen plats
för att ge klemastin i någon form.
Fortsatt omhändertagande
Många patienter förbättras relativt
snabbt och vill då gärna resa sig upp.
Patienten ska dock förbli liggande,
eftersom en hastig uppresning kan
försämra det venösa återflödet till
hjärtat och därmed riskera att
patienten åter försämras.
Patienten ska observeras under
övervakning på sjukhus. Längden av
observationstiden är beroende på
svårighetsgraden av anafylaxin
(GRADERING SE RUTA 1). Observationstiderna
gäller även när adrenalin har givits
i hemmet eller prehospitalt.
●● grad 1 minst 4 timmar
●● grad 2 minst 8 timmar
●● grad 3 minst 12 timmar
Nyare artiklar har visat att den tidigare rekommendationen om minst 24
timmars observationstid har kunnat
minskas till minst 12 timmar vid
anafylaxi av grad 3.
När patientens tillstånd är stabilt
kan anamnesen kompletteras. Viktiga
anamnestiska uppgifter är det akuta
RUTA 1 Anafylaxi – svårighetsgradering. Bedöm graden av anafylaxi (1-3) enligt tabellen nedan. Symtom från luftvägar,
cirkulation och/eller kraftig allmänpåverkan krävs. Graden bestäms från det organsystem som har den svåraste nivån.
ORGANSYSTEM
HUD
ÖGON OCH NÄSA
MUN OCH MAGTARM
Ej anafylaxi
• Klåda
• Flush
• Urtikaria
• Angioödem
• Konjunktivit med klåda
och rodnad
• Rinit med klåda, nästäppa
rinnsnuva nysningar
• Klåda i mun
• Läppsvullnad
• Svullnads-känsla i
mun och svalg
• Illamående
• Lindrig buksmärta
• Enstaka kräkning
Anafylaxi
Grad 1
–»–
–»–
• Ökande buksmärta
• Upprepade kräkningar
• Diarré
• Heshet
• Lindrig bronk-obstruktion
• Uttalad trötthet
• Rastlöshet
• Oro
Anafylaxi
Grad 2
–»–
–»–
–»–
• Skällhosta
• Sväljnings-besvär
• Medelsvår bronkobstruktion
• Svimnings-känsla
• Katastrofkänsla
Anafylaxi
Grad 3
–»–
–»–
• Urin- och/eller fecesavgång
• Hypoxi cyanos
• Svår bronk-obstruktion
• Andnings-stopp
GRADERING
LUFTVÄGAR
HJÄRTA-KÄRL
ALLMÄNNA SYMTOM
• Trötthet
• Hypotoni
Bradykardi
• Arytmi
• Hjärtstopp
• Förvirring
• Medvetslöshet
ALLERGI I PRAK X SIS 3/2015
39
A
insjuknandet, möjligt utlösande
agens, aktuella läkemedel, egenmedicinering för anafylaxin, det fortsatta förloppet, eventuella tidigare
anafylaxier. Fråga efter kofaktorer vid
födoämnesallergiska reaktioner, till
exempel fysisk ansträngning, intag av
acetylsalicylsyra, NSAID och alkohol.
En ny upptäckt är anafylaxi hos
patienter som har en allergi mot
kolhydraten alfa-gal, vilken finns i rött
kött från däggdjur/pattedyr. Sensibiliseringen mot alfa-gal sker efter bett
av fästingar/skogflått. Det akuta
insjuknandet dröjer intressant nog
flera timmar efter intag av rött kött.
Tryptas
Vid anafylaxi utlöses symtomen av
histamin och andra mediatorer som
frisätts från mastcellerna. Histamin i
serum har dock en kort halveringstid
och det finns för närvarande inget
laboratorium i Sverige som analyserar detta. Även tryptas frisätts från
mastcellerna vid anafylaxi. Förhöjd
tryptasnivå är därför en indikator
på mastcellsaktivitet och kan vara
av värde vid oklar diagnos och vid
dödsfall. Tryptas bör helst tas inom
tre timmar från symtomdebut.
En normal tryptasnivå utesluter
inte anafylaxi. Vid anafylaxi utlöst av
läkemedel, geting/veps- eller bistick
stiger i regel tryptasvärdet. Vid
födoämnesutlöst anafylaxi kan
tryptasvärdet vara normalt.
Efter stick av geting/veps eller bi
förekommer ibland en stor oro hos
patienten att hon/han ska utveckla en
svår överkänslighetsreaktion. Oron
kan leda till hyperventilation och
ibland är det svårt att avgöra om
anafylaxi föreligger. Analys av tryptas
kan vara av värde i en sådan situation.
Mastocytos
Vid mastocytos brukar tryptasvärdet
stiga vid anafylaxi. Hos dessa patienter är tryptasnivån förhöjd även när
de är i symtomfritt skede. Prov på
tryptas bör därför tas i det akuta
skedet och sedan tas om i lugnt skede
som led i bekräftande eller avskrivande av diagnosen mastocytos. Hos
10-15 procent av patienter som har
fått anafylaxi efter geting/veps- eller
bistick finns en bakomliggande
mastocytos (17). Det är viktigt att
fånga upp dessa patienter genom att
ta prov på tryptas, dels i det akuta
skedet, dels senare.
Hemgång och uppföljning
Patienter som har haft anafylaxi
av grad 2-3 (SE GRADERING I RUTA 1) vilken
har utlösts av födoämnen, geting/
veps- eller bistick ska få recept
på två adrenalinpennor, liksom
patienter som har haft anafylaxi
vid mer än ett tillfälle och där
orsaken inte har kunnat fastställas.
Recept på adrenalinpennor kan
även övervägas vid anafylaxi av
grad 1 efter individuell bedömning.
Instruktionsfilmer för de olika
adrenalinpennorna finns på svenska
på www.medicininstruktioner.se
RUTA 2 Anafylaxibehandling inom akutsjukvården. Adrenalin givet intramuskulärt är den viktigaste inledande/
primära behandlingen.Sätt PVK och ge vätska till alla med anafylaxi. Följ saturation, puls och blodtryck.
INDIKATION
LÄKEMEDEL
ADMINISTRATIONSSÄTT
DOS VUXNA
DOS BARN
EFFEKT
Kraftig urtikaria
Andnöd
Hypotension
Allmänpåverkan
Kraftiga buksmärtor och
kräkningar
Inj Adrenalin
1 mg/ml
eller
Adrenalinpenna
(olika typer och styrkor
finns)
Intramuskulärt
i lårets utsida
0,3–0,5 ml
(0,3-0,5 mg)
eller
Adrenalinpenna
0,3-0,5 mg
0,01 ml/kg (0,01 mg) max 0,5 ml
(0,5 mg)
eller
Adrenalinpenna
< 20 kg 0,15mg*
> 20 kg 0,3 mg
< 5 min
Upprepa var 5:e
– 10:e min vid
behov
Astma
Inh Ventoline
eller egen bronk-vidgande
medicin
Inhalation
Inhalation Pulver/spray
5 mg
Enligt lokalt PM
2-6 doser
< 5 min
Upprepa var 10:e
min vid behov
Hypoxi
Syrgas
Mask
> 5 l/min
> 5 l/min
Omgående
Allmänpåverkan och/eller
hypotension
Infusion
Ringer-acetat
Snabbt
intravenöst (övertrycksmanschett)
20 ml/kg
20 ml/kg
Snabb vid tillräcklig volym
Upprepa vid
behov
Alla
Tabl Aerius munlöslig
2,5/5 mg (eller annat antihistamin i dubbel dos)
Per os
10 mg
< 6 år 2,5 mg
6-12 år 5 mg
Inom
30-60 min
Alla
Tabl Betapred**
0,5 mg eller
Per os
(Tuggas, sväljs hela eller
löses i vatten)
10 tabletter
< 6 år 6 st
> 6 år 10 st
Inj Betapred 4mg/ml
eller
Inj Solu-Cortef
50 mg/ml
Intravenöst
2 ml
< 6 år 1 ml
> 6 år 2 ml
Intravenöst
4 ml
< 6 år 2 ml
> 6 år 4 ml
4-6 doser
VID UTEBLIVEN EFFEKT AV GIVEN BEHANDLING: LARMA ANESTESI-/INTENSIVVÅRDSLÄKARE
Efter upprepade intramuskulära injektioner kan Adrenalin
ges intravenöst som infusion eller bolus, på ordination av läkare med erfarenhet av detta.
Täta puls- och blodtryckskontroller, liksom EKG-övervakning är då obligatorisk.
FÖLJ RIKTLINJER FÖR HLR (HJÄRTLUNGRÄDDNING) VID ANDNINGS- OCH/ELLER HJÄRTSTOPP
* Kan ges till barn under 10 kg
**Dexametason oral lösning 0,4 mg/ml är ett alternativ: < 6 år 8 ml, > 6 år 12 ml.
40 ALLERGI I PRAKX SIS 3/2015
Först efter
2–3 tim
Däremot behöver adrenalinpennor
inte förskrivas vid överkänslighetsreaktioner, som inte har uppfyllt
kriterierna för anafylaxi, till exempel
enbart akuta hudreaktioner.
Behandling med ACE-hämmare
och betablockerare kan försvåra
behandlingen av anafylaxi. Det kan
därför vara aktuellt att tillfälligt
sätta ut mediciner som tillhör dessa
läkemedelsgrupper efter en anafylaxi.
Varningsmärk i journalsystemet
efter anafylaxi med säkerställd
orsak.
Alla patienter som har haft
anafylaxi ska remitteras till allergimottagning eller till läkare med
erfarenhet av utredning av anafylaxi.
REFERENSER
1. Simons FER et al. World Allergy Organization
Anaphylaxis Guidelines: 2013 update of the
Evidence Base. Int Arch Allergy Immunol
2013; 162: 193–04.
2. Muraro A et al. Anaphylaxis: guidelines from
the European Academy of Allergy and Clinical
Immunology (EAACI). Allergy; 2014; 69:
1026-45.
3. Simons FER et al. International consensus
on (ICON) anaphylaxis. (iCAALL, WAO, AAAAI,
ACAAI, JCAAI, EAACI). World Allergy
Organisation Journal 2014; 7–9.
4. Campbell RL et al. Emergency department
diagnosis and treatment of anaphylaxis:
a practice parameter (AAAAI, ACAAI, JCAAI).
Ann Allergy Asthma Immunol 2014;113:
599–608.
5. Rekommendationer för omhändertagande
och behandling. Svenska Föreningen För
Allergologi (SFFA) 2013. (http://www.swe
nurse.se/contentassets/a4c721bf473847f8a187c5e3e14afcdf/2014_sffa_anafylaxi.pdf).
6. Janne Björkander J, Odebäck P. Anafylaxi.
Läkemedelsboken 2014. (http://www.
lakemedelsboken.se/a3_aku_anafylaxi_
2013fm10.html?search=&iso=false&imo=
false&nplId=null&id=a3_3)
7. Lieberman P. The 10-second rule and other
myths about epinephrine and autoinjectors.
Ann Allergy Asthma Immunol 2011; 107:
189–90.
8. Campbell RL et al. Epinephrine in Anaphylaxis: Higher Risk of Cardiovascular Complications and Overdose After Administration of
Intravenous Bolus Epinephrine Compared
with Intramuscular Epinephrine. J Allergy
Clin Immunol Pract 2015; 3: 76–80.
9. Working Group of the Resuscitation Council
(UK). Emergency treatment of anaphylactic
reactions. Guidelines for healthcare providers.
208/2012/2015. https://www.resus.org.uk
10. Muraro M et al. The management of
anaphylaxis on childhood: position paper
of the European Academy of Allergy and
Clinical Immunology (EAACI). Allergy 2007;
62: 857–71.
11. Simons FER, Sampson HA. Anaphylaxis:
Unique aspects of clinical diagnosis and
management in infants (birth to age 2
years). J Allergy Clin Immunol 2015; 135:
1125–31.
12. Halbrich M et al. CSACI position statement: epinephrine auto-injectors and children
<15 kg. Allergy Asthma International 2015;
11: 20.
13. Simons FER et al. Anaphylaxis during
pregnancy. J Allergy Clin Immunol 2012;
130: 597–606.
14. Grunau BE et al. Emergency Department
Corticosteroid Use for Allergy or Anaphylaxis Is Not Associated With Decreased
Relapses. Ann Emerg Med 2015 doi:
10.1016/j.annemergmed.2015.03.003
15. Choo KJL, Simons FER, Sheikh A. Glucocorticoids for the treatment of anaphylaxis
(review). The Cochrane Library 2012,
Issue 8.
16. Sheikh A et al. H1-antihistamines for
the treatment of anaphylaxis: Cochrane
systematic review. Allergy 2007;62: 830–7.
17. Guenova E et al. Basal serum tryptase as
risk assessment for severe Hymenoptera
sting reactions in elderly. Allergy 2010;
68: 919–23.
◗◗
Problemer i kulden?
Kanskje Jonas varmemaske kan hjelpe deg?
Jonas varmemaske fra Astma- og Allergiforbundet er spesielt
egnet for mennesker med lunge- og hjertesykdommer, for
eksempel astma. Jonasmasken gir god beskyttelse mot
kald og tørr luft, og er også nyttig for de som driver
fysisk aktivitet eller arbeider i sterk kulde. Varmen
fra luften man puster ut lagres i metallfilteret og
varmer opp luften man puster inn. Metallfilteret
oppbevarer også den fuktigheten som finnes i utpusten og fukter luften man puster inn igjen, slik at
den blir behagelig å trekke inn. Filteret er formet
etter ansiktet og holdes på plass under et
ribbestrikket område i hals eller lue.
Finnes til barn og voksne, i flere modeller
og farger, og med to typer filter.
Du finner all informasjon om
Jonasmasken i vår nettbutikk:
www.naaf.no/nettbutikk.
Du kan også ringe oss på
tlf: 23 35 35 35.
ALLERGI I PRAK X SIS 3/2015 41