Empati nummer 4 - Schizofreniförbundet

EMPATI
Nr 4- 2014
Hög tid
se helheten
Dan Gothefors
Överläkare
/<&.$'9c5'-RQQ\ÀFNKMlOS
ANHÖRIGSTÖD: Våga tala om det svåra
0,1,67(5/g)7(9LVNDVDWVDSnSV\NLDWULQ
cus
i
n
e
r
h
P
mn
a
n
t
t
y
har b
2
Medlemsbladet
Utgivare
Intresseförbundet för personer med
schizofreni och liknande psykoser,
Schizofreniförbundet
Ansvarig utgivare
Per G Torell, förbundsordförande
tel. 08-545 559 86
Adress
Schizofreniförbundet
Hantverkargatan 3G
112 21 Stockholm
tel 08-545 559 80
fax 08-545 506 00
RI¿FH#VFKL]RIUHQLIRUEXQGHWVH
www.schizofreniforbundet.se
Redaktör/redaktion
Kristina Kleinert
UHG#VFKL]RIUHQLIRUEXQGHWVH
08-545 559 84
Redaktionsråd
Sture Andreasson
Ulla Elfving Ekström
Per G Torell
Layout
Kristina Kleinert
Omslag
Foto: Kristina Kleinert
Tryck
Exaktaprinting AB
Antal nummer
Fyra nummer per år.
Upplaga
4000 ex
Prenumeration
250 kr per år
Manusstopp
Nr 1, 2015
Manusstopp 27 februari
I brevlådan 26 mars
Insändare
Max 800 tecken.
Villkor
Gästskribenter står själva för sina
åsikter. Redaktionen ansvarar inte
för insänt material. Redaktören tar
sig frihet att redigera.
Annonser
08-545 559 84
UHG#VFKL]RIUHQLIRUEXQGHWVH
ISSN 2001-709X
Per G Torell, förbundsordförande
H
ej alla medlemmar och
andra intresserade!
När jag skriver detta
har två artiklar om psykiatri publicerats i Svenska Dagbladet
(SvD). Den ena 24 november om
utskrivning till hemlöshet och den
andra 25 november om att regeringen
vill ha sammanhållen strategi för
arbete med psykisk ohälsa.
Mycket energi har lagts ner i en
OnQJUDGXWUHGQLQJDURFKÀHUDLQLWLDWLY
har tagits under åren sedan den stora
psykiatrireformen på 90-talet och
ändå har så lite skett. Det fattas alltför
mycket fortfarande. Särskilt när det
handlar om likvärdig vård överallt i
landet.
Bland många med psykisk ohälsa/
sjukdom lever en grupp som är mest
skyddslös, som inte har någon som
stöder. Många är helt ensamma.
Saknar eller vill inte ha kontakt med
någon närstående. De som har svårt
att tolka sin omvärld och som missförstår och skulle behöva mer stöd för
att komma tillrätta med den verklighet som ofta är kaotisk. Det är bland
annat de som lider av schizofreni och
liknande psykoser. De av oss som är
anhöriga/närstående vet ju allt detta,
men kunskapen om deras verklighet tycks fortfarande vara väldigt
liten bland folk i allmänhet. Det är
i det sammanhanget bra att den nya
Riksföreningen Hjärnkoll fortsätter
arbetet med att förändra inställning
till psykisk ohälsa. Men det räcker
inte.
Det är hos sjukvårdspolitiker, alla
chefer och andra som har mandat att
besluta som det långsiktiga arbetet
måste ske.
I slutet på artikeln i SvD citeras
jag. ”En slags kommission som jobbar i positiv anda och inte utgår från
hur farliga psykiskt sjuka patienter
kan vara”.
Jag menar att en sådan kommission ska arbeta övergripande
och långtsiktigt till exempel på
departementsnivå för att få en
nationell prägel och inte vara bunden
DYGHWUHYLUWlQNDQGHVRPRIWD¿QQV
på landstings- och kommunnivå.
Citatet om farliga psykiskt sjuka
är lösryckt ur ett mycket längre
resonemang med journalisten, där jag
påpekade att det blir så fel att börja
med att diskutera farlighet när man
talar om psykisk ohälsa. Personer
med psykisk ohälsa/sjukdom ska
bemötas som de människor de är. De
är inte farligare än andra. Bemöts
man hela tiden med misstänksamhet
och rädsla blir hela kontakten fel.
Förbundets långa namn pekar i
samma i samma riktning: ”personer
med schizofreni och liknande
psykoser”. Ingen är sin diagnos,
utan en människa med en jobbig
IXQNWLRQVQHGVlWWQLQJVRPGHÀHVWD
gånger kan lindras av ett empatiskt
bemötande.
Med dessa artiklar och gott arbete
i våra föreningar tycker jag att vi
ser ljus i mörkret. Nu är det också
adventstid och ljusen speglas i Riddarfjärden utanför fönstret till vårt
kansli.
En riktigt GOD JUL och ett
GOTT NYTT ÅR önskar er Per G
3
Empati nr 4 • 2014
Förstärkning till psykiatrin
lovar sjukvårdsministern
6YnUWSV\NLVNDVMXNDOlPQDVYLQGI|UYnJXWDQYDUHVLJERHQGH
HOOHUYnUGSODQHULQJ1X|SSQDUVMXNYnUGVPLQLVWHU*DEULHO
:LNVWU|PI|UVDWVQLQJDUSnSV\NLDWULQ
I slutet av november intervjuades
Schizofreniförbundets ordförande
Per G. Torell och Harald Wilhelmsson, ordförande i Schizofreniföreningen i Skåne, i Svenska
'DJEODGHW7LGQLQJHQWDULÀHUDVWRUD
artiklar upp brister i psykiatrin som
Schizofreniförbundet länge påtalat.
Svenska Dagbladet beskriver hur
en psykiskt sjuk man med över 60
inläggningar under åren och som nu
har skrivits ut igen till i bästa fall ett
kommunalt härbärge. Någon vårdplanering har han aldrig varit med om,
säger han till tidningen.
– Det är förfärligt att patienter med
schizofreni och liknande psykoser
blir utskrivna trots att de inte har någon bostad, säger Harald Wilhelmsson till Svenska Dagbladet.
$OOWÀHUSDWLHQWHULGDJEHK|YHU
slutenvård, ökningen är i genomsnitt
Statlig satsning får mycket ris
'HW¿QQVEHW\GDQGHEULVWHULJHQRPI|UDQGHWDYGHQVWDWOLJD
VDWVQLQJHQ´35,2SV\NLVNRKlOVD´'HWDQVHUP\QGLJKHWHQ
9nUGDQDO\VLLägesrapport 2014.
Regeringen fattade 2012 beslut om en
fyraårig satsning för att förbättra livssituationen och vården för personer
med omfattande psykiatrisk problematik. Satsningen har tre övergripande mål och femton delmål som
handlar om vikten av jämlik vård,
tillgång till arbete och möjlighet till
LQÀ\WDQGH
Vårdanalys konstaterar att inga
insatser har gjorts för att uppnå
delmålet om att behandla kroppslig
sjukdom på personer med omfattande
psykiatrisk problematik. Detta trots
att denna grupp dör 20-25 år tidigare
än andra, till stor del beroende på
oupptäckta och obehandlade kroppsliga sjukdomar.
Delmålet att kommunerna ska
inventera målgruppens behov får
kritik därför att det endast gäller de
personer som är kända av Socialtjänsten. Men de är endast en liten del av
den totala gruppen.
Nyregistreringarna till kvalitets-
registren har ökat med nästan 50
procent 2013, men möjligheterna att
ta del av uppgifterna är små. Att öka
inrapportering till kvalitetsregister är
en tveksam metod när det gäller att
bygga långsiktiga strukturer.
Rapportering som rör den psykiatriska tvångsvården är av låg kvalitet.
Det är idag inte möjligt att bedöma
om behovet av tvångsåtgärder minskat, skriver Vårdanalys.
Angående målet att förstärka
kompetensen bland personal som
möter målgruppen, så var samtliga
kompetensinsatser riktade till läkare
och psykologer. Vårdanalys anser att
kompetenshöjning även bör omfatta
sjuksköterskor och anställda inom
socialtjänsten.
Det saknas insatser som kan bidra
till att sprida den kunskap som har
tagits fram genom forskning om bra
vård och omsorg. Det är viktigt att
både forska mer och att tillämpa den
NXQVNDSVRP¿QQV'HWlUFHQWUDOD
15 procent sedan 2007. Men ändå har
70 procent av vårdplatserna försvunnit på 20 år.
Sjukvårdsminister Gabriel Wikström säger till Svenska Dagbladet:
– Regeringen kommer under det
närmaste året att ta fram en sammanhållen strategi för arbetet med
psykisk ohälsa.
I samma artikel kräver Per G.
Torell en skarpare lagstiftning och en
ny kommission som ska arbeta med
en strategi för att förebygga psykisk
ohälsa.
– Det är inget annat än en skandal
att patienter tvingas bo på härbärgen
eller campingplatser.
Text: Marianne Hühne von Seth
6H3HU*7RUHOOVNU|QLNDVLGDQ
uppgifter för staten som borde ha en
betydligt större plats inom PRIO,
enligt Vårdanalys.
En fjärdedel av patienterna i den
psykiatriska slutenvården känner sig
inte delaktiga i sin egen vård och behandling. I öppenvården gäller detta
för ungefär var åttonde patient.
Vad gäller stöd till anhöriga
VnXSSOHYHUGHÀHVWDSDWLHQWHUDWW
deras anhöriga skulle kunna bli mer
involverade i vården och omsorgen.
Det är en åsikt som också delas av de
anhöriga själva.
Det är dock tydligt att åsikterna
skiljer sig åt eftersom många patienter också uppger att de inte alls vill
att deras anhöriga ska bli delaktiga.
Många av målen i PRIO är relevanta men svåra att följa upp. Detta
SnJUXQGDYDWWGHWLÀHUDIDOOVDNQDV
en kartläggning av läget innan PRIO
började.
Vårdanalys anser att de prestationsbaserade ersättningarna har fått
för stort utrymme, cirka 70 procent.
'HW¿QQVULVNI|UR|QVNDGHVLGRHIIHNter som till exempel ökad ojämlikhet.
Text: Kristina Kleinert
/lVKHODUDSSRUWHQSnYnUKHPVLGD
ZZZVFKL]RIUHQLIRUEXQGHWVH/lVPHU
eller ring 08-545 559 80
4
Medlemsbladet
Viktigt kolla betygsstatus
vid avbruten skolgång
”
9nUVRQIXOOI|OMGHLQWHJ\PQDVLHVWXGLHUQDSnYnUGOLQMHQ
HIWHUVRPKDQLQVMXNQDGHLSV\NRV1lUKDQYLOOHE|UMDRP
SnQ\WWSnIRUGRQVOLQMHQEOHYKDQQHNDG9DGNDQYLJ|UD"´
Juristen svarar:
En pojke, 16 år, börjar i gymnasiet på
någon vårdlinje. Första årskurs går
hyggligt men sedan insjuknar han i en
psykos och skolarbetet avstannar.
Detta är inte ovanligt. I andra
årskurs är han tillbaka och periodvis
närvarande men i tredje årskurs deltar
han överhuvudtaget inte i undervisningen.
Sommaren efter gymnasieåren
ordnar föräldrarna ett sommarjobb åt
honom som ”allt i allo” på ett transportföretag och det går mycket bra.
Han klarar sina arbetsuppgifter och
är omtyckt och bestämmer sig för att
gå fordonslinjen i gymnasieskolan.
Han söker och kommer in på programmet och allt verkar OK. Då slår
bomben ner. Efter några veckor kommer skolan på att han inte är behörig
att gå i gymnasieskolan eftersom han
redan gått ett program.
Att han inte har
något betyg därifrån
spelar ingen roll,
han har fått ett så
kallat studiebevis.
Alla inblandade utbildningsbyråkrater
tycker att reglerna
Per Scholtz, förbundsjurist,
svarar på medlemmarnas frågor.
är galna men de är som de är och vi
har inte hittat något sätt att kringgå
dessa regler.
Ynglingen får nu vänta ett år för
att då försöka genomföra den önskade utbildningen på Komvux.
Sensmoralen är att föräldrar som
har barn som riskerar att gå ut gymnasieskolan med ofullständiga betyg
eller som helt saknar betyg och därför
endast får ett studiebevis istället skall
begära ett utdrag ur betygskatalogen.
Dessa ungdomar kan då, om de
inte fyllt 20 det kalenderår de söker
ny gymnasial utbildning, få slutföra
gymnasial utbildning inom ungdomsskolan och få ett slutbetyg. I annat
fall är de hänvisade att slutföra denna
inom kommunal vuxenutbildning.•
Förbättring
i sjukvård och socialtjänst
Om samordning av de insatser du får från
socialtjänst och sjukvård får dig att må och
fungera bättre ska du bli erbjuden en Samordnad Individuell Plan (SIP). Den görs utifrån
dina behov och mål och den ska följas upp.
Be din kontakt i sjukvården eller i kommunen
förbereda och kalla till en SIP.
Schizofrenifonden
Plusgiro 900727-9 Bankgiro 900-7279
Vill du stödja forskning om schizofreni
och liknande psykoser?
Sätt in ditt bidrag på Schizofrenifonden.
LÄS MER PÅ: i-nod.se/sip
PrinSIP! är ett projekt som ingår i ett
utvecklingsarbete för starkare samordning
av vård och stödinsatser som heter I-nod.
I-Nod är en del av regeringens priosatsning
och finansieras av SKL
5
Empati nr 4 • 2014
Dags för psykiatrin
att axla ansvaret
'XULVNHUDUDWWG|nUWLGLJDUHlQDQGUDRPGXKDUVFKL]RIUHQLHOOHUOLNQDQGHSV\NRVHU'HWEHURUXSSVNDWWQLQJVYLVWLOO
SURFHQWSnNURSSVOLJDVMXNGRPDUVRPJnUDWWPRWYHUND
3V\NLDWULQKDUDQVYDUI|UDWWXSSWlFNDGHQNURSSVOLJDRKlOVDQ
0HQLQWHDOODSV\NLDWULVNDNOLQLNHUOHYHUXSSWLOOGHNOLQLVNDULNWOLQMHUQDVRP¿QQVVHGDQ
A
tt stå under antipsykotika är ett tillstånd som
kan vara livsförkortande, säger Dan Gothefors
överläkare i psykiatri
vid Karsuddens sjukhus.
Antipsykotisk medicinering är en
viktig och nödvändig del av behandlingen, men påverkar ofta kroppen
till övervikt, diabetes och rubbning
av blodfetter. Osund livsstil förvärrar
den kroppsliga obalansen.
Läkarna i psykiatrin har svårare att nå sina behandlingsmål om
den kroppsliga hälsan är dålig. En
oupptäckt diabetes kan förvärra de
kognitiva nedsättningarna som är
kärnsymtom. Men det duger inte att
bara uppmana patienten att gå till
vårdcentralen.
– Vi psykiatriker måste ibland ta
på oss vita rocken och använda stetoskopet, säger Dan Gothefors.
Personer som har schizofreni eller
liknande psykoser har ofta kognitiva
funktionsnedsättningar. Det betyder
att de har stora problem med minne,
uppmärksamhet, social förmåga,
kroppsuppfattning, motivation, tidsuppfattning och förmåga att värdera
sitt beteende.
Många har svårt att uppfatta sina
kroppsliga signaler och tolka dem.
Man har problem med att komma
fram till att man ska söka vård, och ta
reda på hur man bokar tid, att komma
– Psykiatrin måste ändra arbetssätt.
'HW¿QQVLQJDXUVlNWHUI|UDWWDYVWn
säger Dan Gothefors överläkare i
psykiatri vid Karsuddens sjukhus.
ihåg tiden, ta fram pengar, anmäla sig
i kassan och betala. Man ska sitta ner
i väntrummet, träffa läkaren, framföra ärendet på ett sätt så att läkaren
förstår vad man menar.
Samtidigt måste man kunna lyssna
på vad läkaren säger, lägga in det i
korttidsminnet, och över till långtidsminnet. Gå därifrån, hämta ut recept
och komma ihåg återbesök.
– Det här är avancerade funktioner, och det värsta är att om det
brister på en enda punkt, så fallerar
det, säger Dan Gothefors.
För att nå en god hälsa och vård på
lika villkor för hela befolkningen bör
sjukvården prioritera dem som har
störst behov. Personer med schizofreni och liknande psykoser är en extra
utsatt grupp, som bör ges särskild
uppmärksamhet inom vården.
'DQ*RWKHIRUVYDUHQDYÀHUDVRP
tog initiativet till kliniska riktlinjer
i syfte att förebygga de kroppsliga
sjukdomarna hos patienter med allvarlig psykisk sjukdom. År 2009 var
de klara. Riktlinjerna är endast fem
sidor, lätta att läsa och förstå.
– Tanken var att de inte skulle bli
en hyllvärmare, säger Dan Gothefors.
I riktlinjerna står bland annat
att varje psykiatrisk verksamhet
bör starta en dialog med den lokala
primärvården om hur dessa patienter
ska skötas.
På vissa ställen i landet kan den
bästa lösningen vara att den psykiatriska kliniken knyter en somatisk konsultläkare till sig, kanske i
kombination med att en intresserad
psykiatrisjuksköterska organiserar
och ansvarar för provtagningsrutiner och hälsosamtal. Ansvaret för
fungerande samarbetsformer faller på
verksamhetschefen för den psykiatriska kliniken.
Du som patient eller anhörig kan
ställa frågor till behandlande läkare
när du eller din närstående får antipsykotisk medicin första gången eller
byter medicin:
• Hur ser risken för metabol
störning ut och vilka andra biverkningar har detta preparat?
• Uppväger den förväntad behandlingseffekten riskerna?
• Vilka råd ger ni om förebyggande insatser mot viktuppgång?
• Hur planerar ni uppföljande
kontroller för att upptäcka
eventuella tidiga tecken på
metabol störning?
7H[WRFKIRWR Kristina Kleinert
5LNWOLQMHUQD¿QQVSn
3V\NLDWULVND)|UHQLQJHQVKHPVLGD
DGUHVVZZZVYHQVNSV\NLDWULVH
6
N
är Jonny
Johansson
träffade
Yvonne
Lowert
RFKKHQQHVWHDPSnSV\NLDWULVND
NOLQLNHQL1\N|SLQJVW\UGH
elaka röster honom 8-10
WLPPDUSHUGDJ+DQYlJGHNLORNURSSHQYlUNWH
RFKKDQYnJDGHLQWHJnXW
Medlemsbladet
Team såg
hela Jonny
Jonny Johansson är musiker och har
VFKL]RIUHQLcU¿FNKDQKMlOS
med både med den kroppsliga och
den psykiska hälsan på psykosenheten i Nyköping. I dag har han fått
tillbaka livsglädjen och längtar ut.
Helst vill han spela live.
– Skillnaden är som natt och dag,
säger Jonny.
Så hjälpte teamet
Överläkare Yvonne Lowert tog ett
helhetsgrepp på Jonny när de träffades. Hon tittade på hans mediciner,
undersökte hjärta och blod och tog
diabetesprover.
Hon och hennes team inledde en
dialog med Jonny om hans livsstil,
om hur de tillsammans skulle kunna
förbättra den. Chistina Molander är
kognitiv beteendeterapeut i teamet.
– Jonny hade tvångstankar och
tvångshandlingar som sysselsatte
honom 8-10 timmar varje dag. Han
hörde röster som plågade honom
och gick med huvudet nerböjt. Han
vågade inte titta någon i ögonen.
Självkänslan var i botten, säger hon.
Kroppen värkte, i axlar, mage, ben
och fötter. Han hade övervikt och
tryck i huvudet vid situationer som
han upplevde stressande. Han kunde
inte åka bil, buss eller tåg.
– Vi beslutade att jobba individuellt med kognitiv beteendeterapi
(KBT). Till att börja med tog vi itu
med hans självkänsla och vikt. Sedan
KDQVWYnQJ+DQ¿FNKHPXSSJLIWHU
och hemläxa, säger Christina.
Jonny gick med i ”aktivitetsgruppen”, trots att han var rädd. Där satte
de fokus på att öka självkänslan, ha
roligt, våga skratta och skoja med
varandra. Allt i syfte att förbättra livskvaliteten. Nu är gruppen jätteviktig
för honom, han missar den aldrig.
I gruppen utmanar de varandra och
spelar krocket, kubb, minigolf och
bowling.
Jonny har fått bättre självkänsla
och självförtroende. Han berättar om
sin musik för gruppen. Om hur han
skapar allt själv och lägger ut på den
egna hemsidan.
– Vi har tränat att åka bil, buss
RFKDWWnNDWnJWLOO6WRFNKROP¿NDSn
Centralen, besöka ABBA-museet i
deras ”trånga” lokal, berättar Christina.
Jonny började med långa prome-
7
Empati nr 4 • 2014
Jonnys sjukdomshistoria
med egna ord
Jonny Johansson ler när han berättar om sitt musikband Gloominess som
betyder dysterhet. Han har en egen hemsida där han lägger ut sina låtar.
Adressen är www.gloominessnet.com
nader, en mil, tre gånger i veckan.
Efter ett tag gick vikten ner, värken
i axlar, ben och fötter gav med sig.
Oro, ångest, snurr och tryck i huvudet
minskade. Han slutade med ångestmedicin, magmedicin och sömnmedicin.
Tidigare sov han bort hela dagen
men nu vaknar han på morgonen och
känner sig pigg. Rösterna är borta.
Hans elaka röst, en person som tidi-
gare var hans rädsla, är nu hans vän
på Facebook.
Tvånget har minskat till en timme
per dag. Han kan strunta i det. Jonny
har förbättring i samtliga dimensioner, fysiskt, psykiskt och socialt.
– Vi fortsätter jobba framåt! Vårt
långsiktiga mål är att Jonny ska
kunna få ett arbete som känns inspirerande och ge mera livskvalitet, säger
Christina och Yvonne. !IRUWVVLG
Tvångstankar har jag alltid haft
sen jag var liten men röster och
tvångshandlingar började runt
1993/1994 när jag var 23/24 år,
säger Jonny.
-DJV|NWHKMlOSPHQ¿FNLQJHQ
EUDEHKDQGOLQJ¿FNMDJ
stora problem på grund av att jag
¿FNWLQQLWXVRFK\UVHORFKGRPningar i ansiktet samtidigt jag
började få mer intensiva röster
och tvångtankar.
5XQW¿FNMDJGHQ
stora psykosen, sedan en psykos
till 2006. Vid första psykosen var
jag 32 år och den andra 36 år.
Jag levde själv och skötte mig
inte så väl som jag borde. Jag var
smal som en sticka.
Det bara snurrade tankar och
U|VWHULKXYXGHWRFKMDJ¿FNI|U
mig att folk försökte ta över min
kropp för att hindra mig från att
bli fri från olika saker. Jag vandrade runt mycket, dag som natt
för att bli kvitt dom här tankarna.
Vid första psykosen såg jag
saker som inte fanns men jag
antog då att det var meddelande från spöken och dylikt. Jag
trodde att de ville hjälpa mig ur
eländet. Visa mig sanningen om
hur allt funkar med livet och livet
efter döden.
Under den andra psykosen
hade jag mest tvångstankar och
snurr i huvudet. Jag hörde röster
men hade inga syner.
Det var 2006 som jag började
med medicin som jag gick upp
vikt av. Jag slutade ett tag med
medicinen 2010 och började
motionera. Jag gick ner i vikt.
Men 2012 kände jag att jag
EHK|YGHPHGLFLQLJHQ'n¿FN
jag testa olika läkemedel. Efter
ett år hittade vi rätt sorts medicin. Det var Yvonne Lowert på
psykosenheten som hjälpte mig.
Med rätt medicin och med
terapi har snurret i huvudet
och tvångstankarna nästan helt
försvunnit.
8
Medlemsbladet
!IRUWVI|UHJnHQGHVLGD
+HOKHWVWlQN
L1\N|SLQJ
3V\NRVHQKHWHQL1\N|SLQJlU
HQVDPPDQKnOOHQDYGHOQLQJ
PHGHQ|SSHQRFKHQVOXWHQ
GHO,PLWWHQ¿QQVHQYnUGFHQWUDOLPLQLDW\U3HUVRQDOHQ
DUEHWDULWHDP|YHUJUlQVHUQD
'HNlQQHUVLQDSDWLHQWHUYlO
Y
vonne Lowert
är överläkare på
psykosenheten vid
psykiatriska kliniken
i Nyköping.
Där arbetar ett
team systematiskt med att fånga
upp de metabola riskfaktorerna.
Alla nya patienter bjuds in till en
hälsokontroll som bland annat
omfattar ett antal laboratorieprov,
midjemått, blodtryck och EKG.
Det ingår också ett hälsosamtal
med en sjuksköterska eller mentalskötare, som tar upp frågor om
kost, fysisk aktivitet, tobaksvanor,
alkohol och liknande. Först efter
dessa förberedelser är det dags för
läkarbesöket.
– Vårt sätt att arbeta har lett till
gladare patienter, säger Yvonne
Lowert.
– De har fått ökat medvetande
om kroppen, och det är lättare att
motivera dem till uppföljningar. Vi
KDUNXQQDWVWDUWDÀHUJUXSSHUI|U
stavgång, kost och hälsa, och det har
också lett till mer social samvaro och
gemenskap. Nu stämmer patienterna
träff med varandra för att gå stavgång
tillsammans.
Psykospatienter är en riskgrupp
för hjärt–kärlsjukdomar. Därför tycker Yvonne Lowert att EKG-apparater
borde vara standard på psykiatriska
kliniker. Men det är inte självklart
för alla.
Två i teamet, Yvonne Lowert överläkare och
Christina Molander kognitiv beteendeterapeut.
– När jag kom till kliniken som ny
psykiater, sade jag att jag stannar bara
RPMDJInUHQ(.*DSSDUDW'n¿FN
jag en, berättar Yvonne Lowert.
Hon talade sedan med alla cheferna för att få grönt ljus att förändra.
– Jag gjorde en presentation för
ledningen med hjälp av Socialstyrelsens riktlinjer ”Nationella riktlinjer
för sjukdomsförebyggande metoder
2011 – stöd för styrning och ledning”
samt de kliniska riktlinjerna ”Att förebygga och handlägga metabol risk
hos patienter med allvarlig psykisk
sjukdom”.
Sedan samlade hon hela personalen. Hon berättade att deras patienter
lever kortare, att de ofta har kroppsliga sjukdomar.
Hon frågade om det fanns några
som vill vara med i ett projekt där de
skulle ta fram en modell för att arbeta
SnHWWQ\WWVlWW<YRQQH¿FNPHGVLJ
några sjuksköterskor och mentalskötare.
– Jag satte ihop en projektgrupp
och gav dem fria händer. De gjorde
en manual och ett kallelsebrev, sedan
JMRUGHYLVOXW¿QLVKHQWLOOVDPPDQV
Nu arbetar i stort sett hela personalen, 40 personer, på detta sätt.
Psykosenheten är idag en sammanhållen avdelning som har en öppen
och en sluten del med 12 platser.
Det är alltid samma läkare och övrig personal oavsett om patienterna är
inneliggande eller inte. De träffar sina
patienter i alla lägen och lär känna
dem väl.
Mitt emellan ligger undersökningsrum med apparater för blodtryck
och hjärta, en vårdcentral i miniatyr.
7H[WRFKIRWR Kristina Kleinert
9
Empati nr 4 • 2014
Eva Sjödén, sjukhuspräst i
Stockholm inom psykiatrin där
hon möter psykiskt sjuka, anhöriga och vårdpersonal. Tidigare
präst inom Kriminalvården. Stort
engagemang och erfarenhet av
själavård och samtal kring
existentiella frågor.
Margarethe Weckman, förälder till
snart 63-årig man med schizofreni. Hon har i många år varit en
eldsjäl och nyckelperson i Intresseföreningen för Schizofreni (IFS)
och i Schizofreniförbundet. och
ser bristerna i nätet kring psykiskt
sjuka med åldrande föräldrar.
Pia Nilsson, anhörigkonsulent
i Ekerö kommun. Har också i
uppdrag att arbeta med stöd till
personer som har funktionsnedsättningar och psykiskt sjuka
och med anhörigfrågor samt
har utvecklat samverkan med
psykiatrin.
De ger olika perspektiv på
åldrande föräldrars oro
+XUVNDGHWJnI|UYX[QDSV\NLVNWVMXNDEDUQQlUI|UlOGUDUQDEOLUJDPODRFKJnUERUW"cOGUDQGH
PDPPRURFKSDSSRURURDUVLJRIWDI|UIUDPWLGHQ'nNDQVDPWDOVVW|GOLQGUDRFKXWJ|UDHQ|SSQLQJ
I|UNRQNUHWDI|UlQGULQJDULQI|UGHWVRPlURIUnQNRPOLJW
I
förra numret skrev vi om
studiecirklar där anhöriga kan
få stöd och strategier kring hur
man kan hantera sina tankar
kring döden. Nu har Empati
samlat tre personer som kan ge
ytterligare perspektiv på detta
svåra ämne.
Margarethe Weckman är en bra bit
över 80 år och hennes son har schizofreni sedan ungdomsåren. Nu går han
mot pensionsåldern och bor i gruppboende sedan länge, men Margarethe
ägnar fortfarande nästan all sin tid åt
omsorger kring sonen.
– Mitt bekymmer är att han är helt
beroende av min hjälp och en dag
¿QQVLQWHMDJOlQJUH-DJlURFNVnJRG
man för honom men ekonomin är inte
det enda bekymret, säger hon.
Själv har hon stora insikter både i
lagstiftning, vård och omsorg genom
sitt mångåriga arbete i först Schizofreniföreningen och sedan också i
Schizofreniförbundet. Men det är en
dyster bild som Margarethe Weckman
målar upp av det ansvar som anhöriga
fortfarande måste ta för sina psykiskt
sjuka barn.
– Min son har också diabetes och
måste ha hjälp med mathållningen,
men det fungerar inte. Jag handlar,
följer med till fotvård och läkare,
hjälper till med tvätt. Men en vacker
GDJ¿QQVMDJLQWHOlQJUHNRQVWDWHUDU
Margarethe.
Hon har inte sökt något externt
stöd och menar att hon själv genom sitt föreningsengagemang har
kunskaper kring vad samhället kan
erbjuda. Problemet är att maskorna i
nätet är för grova.
Margarethe vet vart hon ska vända
sig och tar väl vara på möjligheten,
”jag grälar ständigt med myndigheterna”.
Lyssna är viktigast
Pia Nilsson lyssnar och nickar. Tankarna på den egna dödligheten och
vanmakten att inte räcka till känner >>>
10
hon väl igen från sitt anhörigarbete.
– I min yrkesroll är första uppgiften att lyssna och sortera i det jag får
höra, säger hon.
Som anhörigkonsulent har Pia
Nilsson byggt upp ett nätverk av
instanser och personer som hon kan
sätta den anhöriga i förbindelse med,
för ofta är det okunnighet om vart
man kan vända sig som är ett av
problemen.
Kyrkan är en av de organisationer
hon nämner och som i det tysta spelar
en stor roll när det gäller stöd till
människor i kris eller med behov av
samtal och själavård, som är kyrkans
benämning på sådant som rör samtal
om de svårigheter på olika plan som
drabbar oss människor.
Eva Sjödén instämmer och berättar
att hon själv i sitt arbete som präst varit särskilt engagerad i sådana samtal
där människor ska känna att de utan
krav bara ska kunna vara sig själva.
Hon betonar att ingångarna till konWDNWPHGN\UNDQ¿QQVEnGHLSV\NLDtrins slutenvård och i församlingen.
Också kyrkans diakoner arbetar nära
människor och utgör ett stöd för människor i många olika situationer.
– En diakon arbetar utåtriktat med
kyrkans sociala arbete och har ett
brett arbetsfält, inte minst samtal och
möten med människor som har behov
DYDWWUHÀHNWHUD|YHUOLYVIUnJRU0DQ
kan träffas hemma eller i en församlingslokal, berättar Eva Sjödén.
”Att ta första
steget är det
viktigaste”
– Vi präster har också den uppgiften och precis som anhörigkonsulenterna kan vi förmedla rätt kontakter
där vi själva inte räcker inte. Att ta
första steget är det viktigaste.
Pia Nilsson instämmer:
– Jag möter många anhöriga som
säger ”jag vet inte vart jag ska vända
mig och när jag gör det kommer jag
inte fram. Vi på Ekerö har skapat
stora nätverk med anhöriglänkar
Medlemsbladet
I|UDWWUnGDERWSnGHWWD'lU¿QQV
personer som jag personligen känner.
Var man än hamnar som anhörig i ett
samtal ska man få hjälp att komma
i kontakt med rätt verksamhet. ”Du
behöver inte ringa socialkontoret, jag
ser till att socialkontoret ringer dig”.
Margarethe ler och säger att
mycket har förändrats sedan hon först
började kämpa för sonen och hans
och de anhörigas rättigheter.
– Den stora skillnaden är hur
synen på anhöriga har förändrats. Det
fanns förr i tiden en uppfattning att
den psykiska sjukdomen berodde på
de anhöriga, särskilt var det ”överbeskyddande mammor” som beskylldes
för att ha orsakat sjukdomen.
När det gäller att bädda för en
övergång från totalt beroende av en
eller båda föräldrarna kommer också
tankar på eventuella syskons roll
och hur de ställer sig. De som ofta
¿QQVPLWWLOLYHWPHGHJQDIDPLOMHU
och egen yrkeskarriär, och ämnet har
kanske aldrig berörts.
”Vi talar sällan
om framtiden”
– Jag har en dotter i 60-årsåldern
och man vet inte vad hon ska orka
med i framtiden. Men jag märker att
hon är orolig och hon är i dag med på
olika möten och är insatt i hur det ser
ut kring sin bror. Men vi talar sällan
om framtiden, säger Margarethe.
Eva Sjödén säger att frågan om
syskons engagemang och ansvar inte
kan väckas av någon utomstående.
Hennes roll som samtalspartner och
stöd handlar uteslutande om den
person som sökt hennes hjälp.
– Det viktigaste är att bara få vara.
Att få mötas, utan krav. Att få sätta
ord på sina tankar och vila i nuet utan
DWWGHW¿QQVQnJUDRPHGHOEDUDVYDU
eller lösningar, säger Eva Sjödén.
Pia Nilsson påpekar att det är en
lång process att bearbeta vad som ska
KlQGDQlUPDQVMlOYLQWH¿QQVNYDU
och att en anhöriggrupp därför kan
vara ett steg på vägen, där man återkommande talar om samma ämne.
Karin Sjödén, Margarethe Weckman och Pia Nilsson
– När vi talar om detta i vår
anhöriggrupp handlar det dels om att
man själv måste bearbeta att man inte
NRPPHUDWW¿QQDVNYDUGHOVRPDWW
det är viktigt att våga prata med den
som är sjuk. Det kan vara svårt, säger
Pia Nilsson.
0DUJDUHWKHUHÀHNWHUDUDWWGHWLQWH
alltid är så lätt eftersom den sjukes
tillstånd kan växla från dag till dag.
Det går inte alltid att föra ett vanligt
samtal.
Eva Sjödén tycker att man som
förälder ska vara försiktig med att
involvera sitt barn i sina stödsamtal,
det är viktigt att barnet har sin egen
integritet men gärna kan uppmuntras
att etablera en egen samtalskontakt,
11
Empati nr 4 • 2014
träffades för att tala om den oro åldrande föräldrar känner för sina vuxna psykiskt sjuka barn och deras framtid.
om detta är möjligt utifrån sjukdomsbilden. Fördelen är att barnets stödSHUVRQI|UKRSSQLQJVYLV¿QQVNYDUQlU
man själv är borta.
– Man kan berätta för sitt barn
om vilka olika samtalsmöjligheter
GHW¿QQVbUSDWLHQWHQLQQHOLJJDQGH
är det ofta personalen som kontaktar
mig men ibland ringer patienten själv.
Som förälder är det lätt att känna
vanmakt över alla de brister som
¿QQVLYnUGRPVRUJRFKLQVDWVHU
kring barnet. Resultatet blir ofta att
föräldern försöker ersätta alla de insatser som det egentligen är samhällets ansvar enligt lag att ge: boendestöd, hemtjänst, färdtjänst, god man,
sysselsättning och mycket annat.
Tanken att man som förälder är
den enda som duger växer fram,
liksom insikten att det egna livet
har försvunnit i takt med att barnet
upptar all vaken tid, både i tanke och
i handling.
”Försök hitta
balansen”
Samtidigt är det förbjudna tankar,
det är ju barnet som har det svårast,
inte föräldern.
Pia Nilsson håller med:
– När jag pratar med anhöriga om
detta handlar det ofta om att försöka
KLWWDEDODQVHQ'nI|UV|NHUYL¿QQD
på vilket sätt man kan släppa taget
en liten stund till att börja med, och
vad man skulle vilja göra då. Det är
också viktigt att tillåta sig själv att ta
”semester”.
Margarethe känner också igen situationen. Själv har hon så långt hon
kan minnas aldrig haft en semester eller ledighet på två veckor. För henne
har ”semester” kunnat vara mötet
med andra människor och vänner
samt arbetet i föreningslivet.
– En dag är det ändå slut, och hur
den sjuke tar det, det vet man inte.
Text: Marianne Hühne von Seth
)RWR: Kristina Kleinert
Posttidning
B
Hej medlem!
ĞƚćƌǀĂůŝŵĂũϮϬϭϱ͊ĊćƌĚĞƚŬŽŶŐƌĞƐƐŽĐŚǀŝǀćůũĞƌůĞĚĂŵƂƚĞƌƟůůŽůŝŬĂƉŽƐƚĞƌŝ
^ĐŚŝnjŽĨƌĞŶŝĨƂƌďƵŶĚĞƚ͘ůůĂƉŽƐƚĞƌŚĂƌĞŶŵĂŶĚĂƫĚƉĊƚǀĊĊƌ͘
Du kan föreslå dig själv eller någon annan. Någon eller några som du tycker skulle
ǀĂƌĂĞŶƟůůŐĊŶŐŝ^ĐŚŝnjŽĨƌĞŶŝĨƂƌďƵŶĚĞƚ͘sŝĂƌďĞƚĂƌĨƂƌĂƩƉĞƌƐŽŶĞƌŵĞĚƐĐŚŝnjŽĨƌĞŶŝŽĐŚ
ůŝŬŶĂŶĚĞƉƐLJŬŽƐĞƌƐŬĂĨĊĞŶďćƩƌĞƟůůǀĂƌŽ͘
&ƂƌĞƐůĊŶĂŵŶ͕ĂĚƌĞƐƐŽĐŚƚĞůĞĨŽŶ͘^ŬƌŝǀǀĂƌĨƂƌĚƵƚLJĐŬĞƌƉĞƌƐŽŶĞŶͬƉĞƌƐŽŶĞƌŶĂƐŬĂ
ƐŝƩĂŝ^ĐŚŝnjŽĨƌĞŶŝĨƂƌďƵŶĚĞƚƐƐƚLJƌĞůƐĞ͘^ŬƌŝǀŽĐŬƐĊĚŝƩŶĂŵŶŽĐŚĂĚƌĞƐƐ͘
bruari!
Helst före sista fe
^ŬŝĐŬĂŝŶƟůůǀĂůďĞƌĞĚŶŝŶŐĞŶ͗
Rakel Lundgren, Kvarnvägen 15, 821 43 Bollnäs
0278-410 30 eller 070-346 17 85
ŝƌŐŝƩĂŶĚĞƌƐƐŽŶ͕ůďƌĞŬƚƐǀćŐĞŶϵϳ͕ϲϬϯϱϯEŽƌƌŬƂƉŝŶŐ
011-10 00 22 eller 0708-13 82 38
AVSÄNDARE:
Schizofreniförbundet
Hantverkargatan 3G,
112 21 Stockholm