Kongressprotokoll 2013

Transcription

Kongressprotokoll 2013
– kongress 1–3 oktober 2013
Protokoll
fört vid Sekos kongress
i Folkets Hus, Stockholm,
den 1–3 oktober 2013
© 2015 Seko, Service- och kommunikationsfacket
Tryck: EO Grafiska AB, Stockholm
15.08 1.000
Tisdagen den 1 oktober 2013
Förhandlingarna började kl 13.00.
DAGORDNINGENS PUNKT 1
Kongressens öppnande
Hälsningstal
Förbundsordförande Janne Rudén: Kamrater, kongressombud och gäster!
Hjärtligt och varmt välkomna till Sekos kongress 2013. Vi har tre viktiga
dagar framför oss.
Vi har glädjen att kunna hälsa många gäster välkomna. Jag vänder mig särskilt till representanter från LO och LO-förbunden, från TCO-förbunden
och från det socialdemokratiska partiet. Vi har också gäster från sidoorganisationer, från våra broder‑ och systerförbund i Norden och ute i Europa
och övriga världen, från internationaler och federationer.
Jag vill också välkomna våra anställda och våra pensionärer som gått i
pension under kongressperioden. Sist men inte minst hälsar jag er 200 ombud hjärtligt välkomna. Ni har medlemmarnas förtroende att företräda dem
som inte kan vara här, företräda dem i deras frågor som vi har att behandla
– det är ett ansvarsfullt och viktigt uppdrag.
Med dessa ord förklarar jag Sekos kongress år 2013 öppnad.
Parentation
Förbundsordförande Janne Rudén: Kamrater och vänner! Under den här
kongressperioden har en del kamrater försvunnit från oss.
Den 24 oktober förra året insomnade Nils A Persson, 82 år gammal. Han
slutade sin fackliga bana som förbundssekreterare i Seko. Nils A kännetecknades av sin folklighet i umgänget med kolleger och i kontakten med
medlemmar och förtroendevalda ute i landet. Han var televerkare eller telegrafare, som han själv sade, men han såg också till att hålla sig underrättad
om vad som hände inom organisationen i stort och om förhållandet mellan
organisationsområdena.
Nils var färgstark och mycket omtyckt av personalen på förbundskontoret,
och han var kongressernas härförare såväl 1985 som 1989, då han avtackades med stående ovationer av kongressombuden. Han var en genuin fackföreningsman men också en medarbetare med politisk fingertoppskänsla
som starkt värnade om den facklig-politiska verksamheten.
3
Tack, Nils, för dina fantastiska insatser!
Tack också Curt Sundin, Gunnar Landegren, Jack Ekholm, Rolf Pettersson
och Bengt Rosell!
Curt lämnades oss den 25 september förra året. Han jobbade som ombudsman på energiområdet och kom från Vattenfall.
Gunnar lämnade oss den 19 april i år. Han jobbade tidigare som ombudsman på den dåvarande förhandlingsavdelningen.
Även Jack lämnade oss i år. Han jobbade som vägmålare och var bland
annat revisor i väg‑ och anläggningsklubben här i Stockholm.
Rolf gick också bort i år. Han började sin fackliga bana på Hammarby
centralverkstad och hade bland annat styrelseuppdrag i klubb Väg och Anläggning Stockholm.
Bengt lämnade oss den 13 november 2012. Han var fackligt aktiv i hela
sitt liv, de sista åren i Seko Väg och Bans pensionärsförening i Värmland.
Alla var hängivna och lojala och hade en stark känsla för fackföreningsrörelsen. De får representera alla dem som under kongressperioden lämnat
oss. Vi tackar dem för deras trogna arbetsinsatser under många och ofta
slitsamma år. Vi bringar dem vår hälsning och lyser frid över deras minne
med en stunds tystnad.
(Parentationen åhördes av deltagarna stående.)
Förbundsordförande Janne Rudén: Kamrater, vänner! Nu blickar vi framåt. Det ska bli tre härliga dagar här i Folkets Hus med mycket debatter och
diskussioner. Jag vill återigen hälsa er varmt välkomna till Sekos kongress
2013 och hoppas att vi ska få tre fantastiska dagar!
Kulturinslag
Ett bildspel om Sekos olika verksamhetsgrenar visades. Därefter bjöds
kongressdeltagarna på underhållning med sång av Darin.
Inledningsanförande
Förbundsordförande Janne Rudén: Visst har vi fantastiska artister här i
Sverige! Men nu ska vi rocka vidare, kamrater och kongressombud.
Vi är samlade till kongress igen, det är högtidligt och det är stort att få
stå här och öppna ännu en kongress. Det är fyra år sedan sist, och jag ser
många nya ansikten. Glädjande nog är det fler kvinnor och fler ungdomar
än förra gången vi samlades. Men vi har er gamla kongressrävar här också,
och ni hör ju till. Vi behöver den här blandningen, gammalt och nytt – det
är det som är cloun i en kongress.
4
Ni som är de 200 ombuden representerar våra 120 000 medlemmar. Ni är
här för att föra deras talan, föra fram deras erfarenheter, deras ilska och
upprördhet och deras glädje och yrkesstolthet. De finns där ute och håller
Sverige i gång – de kan inte vara här, för utan Sekos medlemmar stannar
Sverige! Det gäller den medlem som i denna stund svarvar hjulen till ett av
fordonen på Saltsjöbanan efter åratal av slarv med underhållet. Det gäller
den brevbärare som kryssar fram mellan spårvagnarna vid Kopparmärra i
Göteborg för att dela ut dagens post. Det gäller den vägarbetare som anlägger ny asfalt i Hällevik utanför Sölvesborg och den motorman som kollar
oljetrycket i de väldiga motorerna på en Finlandsfärja på väg tillbaka mot
Stockholm. De har gett er förtroendet att föra deras talan på kongressen,
och de är här tillsammans med er varje sekund som vi är här. Ge er själva
och era arbetskamrater ute i landet en varm applåd! Varmt välkomna hit
alla 120 000 stolta Seko-medlemmar!
Kongressombud! Det är år 2013, och det är en märklig tid vi lever i. Många
inom Seko arbetar varje dag på uppdrag av skattebetalarna i verksamheter
där målet är vårt gemensamma bästa. Det ligger i allas vårt intresse att
bland annat infrastrukturen ska fungera. Ändå hör vi nästan aldrig någon
tala om att det finns stora värden i vårt samhälle och i det arbete som vi gör
varje dag. Ord som samhällsnytta, medborgarintresse och allmänintresse
är nästan helt bortrensade ur det politiska språkbruket. Det är sällan någon
pratar om det samhälle vi ska ha, hur det vi gör i dag hänger ihop med vad
vi vill i morgon. Det gemensamma intresset är osynliggjort. De ideologiska
resonemangen syns inte längre.
Det är en medveten strategi – vi ska inte se några sammanhang. Vi ska inte
tro på idéer och värderingar, vi ska inte tänka på att vi behöver varandra. Vi
ska se till oss själva. Därför lade den före detta moderata propagandaministern Per Schlingmann ner så mycket tid på att döpa om politiskt laddade
begrepp. Skattesänkningar blev jobbskatteavdrag, klassklyftor blev utanförskap. Privatisering blev mångfald, gemensam sektor blev marknad och
solidaritet blev soliditet.
Begrepp som sammanhållning och gemenskap tystades ner; de är ju svårare att döpa om. Det man aldrig talar om vill man förminska värdet av. Det
pågår hela tiden en kamp om orden, om hur vårt land ska beskrivas. Den
som erövrar initiativet i att beskriva verkligheten har också större möjligheter att forma förslagen om vad som bör göras för att möta framtiden.
Med ett modernt ord kallas det ”problemformuleringsinitiativet”. Så enkla
är sambanden. Om några lyckas dominera debatten kommer deras förslag
att uppfattas inte bara som självklara utan som de enda möjliga. Makten
över orden är också makten över våra tankar.
Nu rasar det nyliberala korthuset samman. Det sker inte bara här i Sverige
5
utan runtom i världen. I mer än tre decennier har vi levt med det här experimentet: avregleringar, utförsäljningar och privatiseringar i en valfrihetsrevolution. Det är ett monumentalt fiasko, kamrater!
Vi som levt dagligen med effekterna av det nyliberala experimentet har
vetat detta hela tiden. Vi har sett ineffektiviteten, vi har sett slöseriet med
skattepengar och vi har mött medborgare som varit förtvivlade och frustrerade: Nu går det inte längre. Ändå saknas en alternativ väg, en alternativ
berättelse. Det finns i dag tyvärr inte någon politisk kraft som ställer sig
upp och tydligt säger: Det blev inte bra!
Några har gjort sig enorma rikedomar på det här experimentet, men för de
flesta medborgare och skattebetalare har det inte fungerat. De enda, vill jag
påstå, som är tydliga är LO och LO-förbunden. Vi säger med tydlighet att
det är dags att återupprätta samhällsnyttan, det är dags att återdemokratisera våra gemensamma tillgångar. Om och om igen behöver de här orden
sägas.
Kamrater! Den tidigare socialdemokratiska jordbruksministern Svante
Lundkvist skrev inför valet 1991 en dikt, i vilken han starkt kritiskt beskrev
ett samhälle där pengar är den enda drivkraften. Jag tror att dikten publicerades första gången i tidningen Byggnadsarbetaren. Det är faktiskt värt att
påminna om vad Svante Lundkvist skrev, och jag ska därför återge dikten:
Om pengar
är den enda drivkraften
för människors vilja att göra sitt bästa
då hade aldrig
Leonardo da Vinci målat Mona Lisa
eller Pablo Picasso Guernica
då hade aldrig
Beethoven komponerat Ödessymfonin
eller Mozart musiken till Trollflöjten
då hade August Strindberg
Karin Boye, Nils Ferlin
aldrig fattat pennan
Hjalmar Branting
inte blivit ledare för en hunsad arbetarklass
Olof Palme inte riskerat livet
i kampen för allas rätt till människovärde
Jesus från Nasaret
hade låtit den barmhärtige samariten
bjuda ut sina tjänster till den som betalade bäst
och sällat sig själv till månglarna i templet
6
Det är sålunda lögn och förbannad dikt
när kapitalismens profeter påstår
att Mammonsdyrkan är en given förutsättning
för människans vilja att utnyttja sin förmåga.
Tänkvärda ord!
Om lite mindre än ett år är det val till Sveriges riksdag. Tänk er ett valmanifest med ett löfte om att ta pengar från arbetslösa, från gamla, från sjuka, från
barnfamiljer, studenter och flyktingar för att ge till alla andra, ett valmanifest
som säger att år efter år ska vi minska resurserna till vård, skola och omsorg
så att den offentliga sektorn långsamt krymper! Det låter rätt osannolikt att
några större skaror skulle rösta på ett sådant inverterat Robin Hood-parti.
Men faktum är att väldigt många väljare gör det. De vet bara inte om det.
Om denna del av den ekonomiska politiken talas det väldigt tyst. Systemet
är jätteenkelt: Den ena delen av systemet, skatterna, räknas i procent, medan
den andra delen, bidrag och anslag, vanligtvis räknas i kronor. När ekonomin
växer ökar statens inkomster i form av skatter, medan utgifterna ligger still.
På detta sätt pågår ständigt ett sparprogram i välfärden där ersättningar långsamt tappar i värde. Genom det systemet beräknas staten från 2014 till 2017
spara 61 miljarder kronor, 12 miljarder på urvattnade transfereringar till hushållen och ungefär 24 miljarder på devalverade statsbidrag till kommunerna.
Då har man vips trollat fram ett så kallat reformutrymme.
På detta sätt har Borg finansierat det ena jobbskatteavdraget efter det andra.
Hittills har de fyra stegen kostat 85 miljarder. Denna automatiska budgetförstärkning har gett statskassan runt 100 miljarder sedan den borgerliga
valsegern 2006. För att behålla den nuvarande nivån på välfärdsstaten, utan
att bryta mot överskottsmålet, skulle det enligt Konjunkturinstitutet behövas 74 miljarder i skattehöjningar de närmaste fyra åren.
Samtidigt handlar den politiska debatten om bättre skola, höjd kvalitet i
äldrevården och bättre kvalitet i kollektivtrafiken – och så har vi en alliansregering som vill införa ett femte jobbskatteavdrag. Hallå! Retoriken går
inte längre ihop!
Men, kamrater, den viktigaste frågan är ändå jobben. Så måste det alltid
vara för oss inom arbetarrörelsen. När Reinfeldt tog över sade man att vi
hade en massarbetslöshet på 6 procent. I dag har vi en normalarbetslöshet
på över 8,5 procent. Men det är väl ingen som hört Reinfeldt prata om massarbetslöshet i dag. Vi har en ungdomsarbetslöshet på rekordnivåer och en
långtidsarbetslöshet som biter sig fast. Vår viktigaste myndighet, Arbetsförmedlingen, är sönderskjuten av schamaner, coacher, riskkapitalister och
en avgången generaldirektör som nu sitter på Rosenbads elefantkyrkogård
utan arbetsuppgifter men givetvis med full lön.
7
Arbetslösheten griper in i allt i vårt samhälle, Den plågar den enskilde och
föder hopplöshet och vanmakt. Det är ingen tillfällighet att Sverigedemokraterna i ett sådant här läge har stöd av mer än 10 procent av valmanskåren.
Arbetslösheten bestämmer också maktrelationerna i vårt samhälle. Den
sätter den enskilde under stark press och tvingar till underkastelse. Den
som inte har ett jobb känner sig tvingad att ta arbete till lägre lön. Den som
har ett jobb vågar inte hävda sina rättigheter. Arbetslösheten försvagar hela
det fackliga kollektivet och vår förmåga att ställa krav på ett annat och
rättvisare samhälle.
Kampen för arbete är och förblir arbetarrörelsens viktigaste kamp. Det är
om detta valet ska handla, kamrater! Det kräver något helt annat än vad
vi sett hittills. Att regeringens politik har misslyckats behöver inte sägas
så ofta, det vet alla. Nu tvingas man också att återigen förändra a-kassan.
Först skjuter man den helt i sank, och en halv miljon människor lämnar försäkringen. Tankarna på en obligatorisk a‑kassa har misslyckats kapitalt och
då backar man 180 grader. Tydligare kan inte ett misslyckande beskrivas.
När det gäller sjukförsäkringen har man tyvärr ännu inte rättat till den politik som lett till rovdrift av sjuka människor. Jag behöver inte nämna alla
exempel. Ni minns säkert artiklarna i kvällspressen för något år sedan om
hur människor råkade fruktansvärt illa ut under sjukskrivning. Sammanfattningsvis: en sjuk politik som gör människor ännu sjukare, en skandal
för ett välfärdssamhälle som Sverige.
Kongressombud! Vi har nästan klarat av årets avtalsrörelse. På Staten är ett
avtal så gott som i hamn. Några avtal återstår – ett skärgårdsavtal och ett
avtal om värdepapper. Jag påstår att avtalsrörelsen 2013 har varit en framgång för oss ur flera perspektiv. Ni vet alla hur de senaste åren har varit när
det gällt avtalsförhandlingar. Vi har haft ett så kallat märke som mer eller
mindre har blivit lag, något vi måste förhålla oss till. Det finns både föroch nackdelar med den modellen, men jag tänker inte här och nu fördjupa
mig i tankar och funderingar kring detta utan det får vi återkomma till. Vad
som är värt att nämna är att vi i år haft en LO-samordning som har fungerat
bättre än under förra avtalsrörelsen. Sett över hela arbetsmarknaden har
faktiskt LO-förbunden flyttat fram positionerna. Vi har fått igenom runt 80
procent av ursprungsyrkandena, och det, mina vänner, hade vi inte klarat
utan en samordning. Tillsammans blir vi väldigt mycket starkare.
På KFS, där de kommunala energibolagen finns, var vårt krav en utökad
arbetstidsförkortning med nio timmar till 63 timmar. Arbetsgivaren krävde en minskning av arbetstidsförkortningen. Efter varsel och medlingsförhandlingar lyckades vi till slut få in de nio timmarna i avtalet. Jag vill påstå
att den medlingen var grunden till att vi lyckades så bra i följande medlingar – vi fick någonting i ryggen.
8
På telekomområdet och på spårtrafikens område varslade vi om konflikt
samtidigt. På telekom kunde vi inte komma överens om hur de lokala lönerna skulle sättas. Vårt krav var att om man inte kom överens lokalt skulle
lönerna regleras i det centrala avtalet enligt så kallade stupstocksregler.
Detta avvisades av arbetsgivaren – det stod i strid med deras ideologi, dvs
att chefen sätter lönen. Att det var Almega som var motpart behöver jag väl
knappast upplysa er om.
Varslet på telekom var kraftfullt, och en strejk skulle ha stängt ner stora
delar av både tele- och datakommunikationen i Sverige. Efter intensiva
medlingsförhandlingar där varslet sköts fram några timmar kunde vi träffa
en uppgörelse. En pressad motpart fick backa från sina principer, och vi
fick i avtalet precis den reglering som vi ställt krav på. Vi fick också igenom kravet att avtalet ska gälla alla, oavsett om du är anställd för en dag,
för fem timmar eller tills vidare – nu gäller kollektivavtalet alla på telekom.
På spårtrafikens område krävde vi ett starkare skydd för våra medlemmar
vid så kallad verksamhetsövergång och byte av tågoperatör. Vårt krav var
att varje avtalsår skulle vara uppsägningsbart. I dag räcker det ju faktiskt
att företagen byter namn och organisationsnummer för att man ska kunna
frigöra sig från det lokala avtalet och börja försämra villkoren för våra
medlemmar. Det kan handla om förlorade semesterdagar, höjd pensionsålder och sänkt lön. Men saker ska kallas vid sina rätta namn – det är inget
annat än en löne- och avtalsdumpning man är ute efter.
Även här var det intensiva medlingsförhandlingar in i det sista. Några timmar innan strejken skulle lösas ut kunde vi skriva på kollektivavtalet. Vi
fick en avtalskonstruktion som innebär att vi nu kan stoppa denna avtalsdumpning. Vi har möjlighet att säga upp avtalet varje avtalsår. Det är ännu
en framgång i vårt fackliga förhandlingsarbete och ännu en gång en fet
smäll för Almega! Det var faktiskt den andra ideologiska motgången som
den arbetsgivarorganisationen fick inom loppet av två timmar. Parallellt
med dessa medlingsförhandlingar satt vi ju tillsammans med kamraterna i
Fastighets i medlingsförhandlingar på serviceentreprenad. Även det var ett
avtal som vi kunde föra i land med lyckat resultat.
Men Almega skulle få ett tredje ideologiskt nederlag. För att inte helt köra ner
i diket lät vi först sommaren ha sin gång – även Milton har ju enligt semesterlagen rätt att ha semester. Men innan hans solbränna började falna var det dags
att varsla igen. Den här gången gällde det post- och flygområdet, det så kallade
kommunikationsavtalet. Men Almega hade inte tid att träffa oss. För att få dem
till förhandlingsbordet lade vi då ett ordentligt varsel. Det var på håret att de
skulle få ytterligare ett varsel, nämligen på järnvägsinfrastruktur, för de ville
absolut inte höja grundlönen på det avtalsområdet. Varselhandlingarna låg faktiskt klara i väskan, men vi fick den höjning av grundlönen som vi hade krävt.
9
På kommunikationsavtalet krävde vi att våra medlemmar skulle få löneökningar i krontal och inte i procent. Grunden till detta är att vi har väldigt
stora lågavlönade grupper på kommunikationsavtalet – på Posten, på Bring
Citymail, på Menzies Aviation osv. Men motparten vägrade diskutera frågan. ”Vi diskuterar inte krontal av principiella skäl”, var budskapet från
Almega. Deras politik bygger som bekant på att dra isär arbetsmarknaden
och öka löneskillnaderna, och att ha en krontalsmodell som bygger på solidaritet och mer pengar till lågavlönade vore då en katastrofal konstruktion
för en arbetsgivarorganisation.
Genom varsel och en stark mobilisering ute på arbetsplatserna bröt vi även
denna princip. Vi fick ut ett krontal på 1 700 kronor och en lägsta procent
på 6,8 under avtalsperioden. Lägstlönerna höjdes med samma krontalsbelopp. Avtalsperioden blev visserligen två månader längre, men å andra sidan fick Almega den stora äran att skriva på en uppgörelse med en riktigt
kraftfull och dessutom kostsam låglöneprofil – bara det var värt de där två
månaderna.
Man kan säga att vi gjorde ett hat trick på Almega i avtalsrörelsen. Den här
arbetsgivarorganisationen har som ledstjärna att försvaga det lokala facket
och flytta över all makt till arbetsgivaren. Det gick till och med så långt att
vi fick en munkavledebatt mitt under varseltiden, då flera företag förbjöd
det lokala facket att informera medlemmarna om varslet via de kanaler som
normalt används: e-mail, intranät, anslagstavlor. Ryktet säger att Almega
regisserade detta angrepp på föreningsrätten. Vi lade ett tolkningsföreträde
och våra förtroendemän fortsatte att ge våra medlemmar facklig information ute på arbetsplatserna trots halvgalna chefer som skrek och rev ner
information från anslagstavlorna. Förbaskat bra jobbat, kamrater!
Avtalsrörelsen 2013 är en framgång för vår organisation, kanske främst
för våra medlemmar. Trots märket lyckades vi hitta vägar som gav lite mer
till medlemmarna, och vi har vunnit mycket viktiga principiella segrar. Vi
hade aldrig klarat det om vi inte hade haft en lokalorganisation som varit på
bettet, som mobiliserat och som organiserat ute på arbetsplatserna. Att som
förhandlare känna det stödet i ett skarpt förhandlingsläge är helt avgörande. Det gör att man kan fokusera på de resultat man vill ha ut av förhandlingen – man behöver inte oroa sig över om man ska klara en konflikt eller
inte. Jag kan säga att under den här resan har vi som suttit i förhandlingar
känt oss ganska trygga, och det är tack vare ert agerande. Ett stort tack –
utan er hade Seko stannat!
Till detta ska också läggas att vi har säkrat våra pensioner i ITP-systemet,
och vi har gjort det av egen kraft. Vi har säkrat kollektivavtalsgarantin i
pensionssystemet för alla. Förbunden inom tjänstemannasfären har också
tacksamt skrivit på.
Inom de områden där vi har varslat om konflikt har vi också fått nya med10
lemmar. Många har varit oorganiserade, en del har kommit från andra organisationer. Enligt den senaste redovisningen fick vi under varseltiden över
600 nya medlemmar i förbundet. En ytlig analys säger att de här medlemmarna var sugna på att strejka, men skälen är nog djupare än så. En av
huvudanledningarna är faktiskt att man vill vara med i ett förbund som tar
fajten för sina medlemmar, och det har vi verkligen visat att vi gjort i den
här avtalsrörelsen. Vi har tagit fajten och vi har levererat resultat. Detta,
kamrater, ska vi vara stolta över!
I kongressrapporten ”Starka kollektivavtal” stakar vi ut vägen för hur vi
ska fortsätta att leverera resultat och hur vi ska bli starkare i förhandlingarna framöver. I rapporten ”Organisera och rekrytera” sätter vi upp mål för
att bli ännu bättre på att organisera och rekrytera medlemmar.
Vi kan säga mycket om Almega och deras ideologiska mission. Det blir
ofta hårda ordväxlingar såväl medialt som vid förhandlingsbordet. Men det
är ganska naturligt – vi är två olika parter med helt olika intressen, olika
verklighetsbild och olika uppdragsgivare. Samtidigt vet vi faktiskt också
var vi har varandra, och på något sätt har vi respekt för varandra.
Att deras mål är att öka obalansen på arbetsmarknaden är glasklart för oss.
Tyvärr, vill jag påstå, är det inte lika glasklart för alla. Under den här avtalsrörelsen har vi vid flera tillfällen kunnat se hur konkurrensen mellan
olika fackförbund har blivit väldigt tydlig. Den svenska kollektivavtalsmodellen bygger på ett fackligt monopol och starka kollektivavtal, inte på
konkurrens mellan olika organisationer, inte på lokal lönebildning, nollavtal och lönesättande samtal, inte på tillsvidareavtal!
Konkurrens mellan fackliga organisationer på en arbetsplats kan bli förödande för den svenska modellen, och det finns egentligen bara en stor
vinnare: arbetsgivaren. En stor förlorare är löntagaren. Fackets huvuduppdrag är att stärka löntagarens ställning på arbetsplatsen, inte att försämra
den. Ändå ser vi exempel på hur våra medlemmar ställs inför kortsiktiga
val för att få lite lägre medlemsavgift, lägre a-kasseavgift och erbjudande
om opolitiska och obundna organisationer. Vi ser PR-kampanjer med tjejer
och killar i gröna trikåer. Listan kan göras lång, men det fackliga budskapet
saknas. Det verkar som om man inte vill associeras med namnet ”facket”.
Och det allra senaste är ”vertikal facklig organisation”. Ska man skratta
eller gråta? Sorgligt är det i alla fall.
Nollavtal och att chefen sätter lön ökar lönegapet och motverkar jämställda
löner. Var hade de organisationer som vurmar för lokal lönesättning varit utan LO-förbundens försvar av kollektivavtalen och siffersättning på
svensk arbetsmarknad?
Vi kan också se exempel på hur avtalsuppgörelser misstolkas och hur andra
11
organisationer försöker ta åt sig äran för strider som vi vunnit. Jag tycker
att den här utvecklingen är beklaglig, och den är bekymmersam. Den ligger
långt från grundtanken med fackföreningsrörelsen – att vi tillsammans är
starka. Vi kommer att ta upp en diskussion med de förbund som valt att
konkurrera med oss, men vi kommer också att ta upp frågan i LO. Det kan
inte fortsätta så här. Det är dags att hitta en modell där vi inte sätter krokben
för varandra, en modell som bygger på fackligt monopol och där löntagaren sätts i första rummet, inte kortsiktiga plussiffror i den fackliga medlemsstatistiken. Men jag vill vara tydlig på en punkt: Vi kommer aldrig att
acceptera oschysta angrepp och metoder – då slår vi tillbaka med full kraft.
Kamrater! Vi måste bli starkare, vassare och mer fokuserade. Vi måste
bli fler medlemmar och därmed en starkare part på arbetsmarknaden. Vi
har tagit steg i rätt riktning. Läckaget av medlemmar har planat ut jämfört
med förra kongressperioden, men fortfarande försvinner alltför många. Det
innebär minskade medlemsintäkter, men framför allt minskar på längre sikt
legitimiteten för våra kollektivavtal och för den svenska modellen. Ska
vi vända trenden krävs det genomgripande förändringar. Det krävs strukturella förändringar, som innebär att vi kan pressa ner kostnaderna i vår
organisation. Några steg har vi redan tagit och ytterligare steg kan tas i
ett utvecklat 6F-samarbete. Men det finns mycket mer att göra. Med de
här strukturella förändringarna följer också ett behov av att se över hur vi
fördelar våra resurser.
Men det är inte hela lösningen. Den viktigaste förändringen ligger nog i
vårt sätt att arbeta. Satsningen på våra huvudfrågor måste få genomslag i
hela organisationen och inte bara på papperet. Varje förtroendevald, varje
anställd i Seko har som främsta skyldighet att värva medlemmar, verka för
att vi får behålla dem och bidra till att vi klarar vår förhandlingsverksamhet.
Våra verksamheter måste renodlas, och vi måste bli bättre på att arbeta
med våra fokusområden: organisera och rekrytera medlemmar, träffa kollektivavtal och bedriva arbetsmiljöarbete, näringspolitisk verksamhet och
branschfrågor. Detta är grunden för vår existens. Vårt mål, att bli det medlemsnära förbundet och att vara medlemsnära, innebär att vi måste vara
synliga och aktiva ute på våra arbetsplatser. Är vi osynliga värvar vi inga
nya medlemmar. Är vi osynliga stärker vi inte våra kollektivavtal. Här behöver vi en organisation som ger oss möjlighet att i så stor utsträckning
som möjligt också utnyttja den lagstiftning som står oss till buds, dvs förtroendemannalagen.
Till stöd för det här arbetet har vi vår studieverksamhet, vår opinionsbildnings- och informationsverksamhet och det internationella arbetet.
Vi har också ett värderingsarbete som vi definierar som integrations‑ och
12
mångfaldsverksamhet, jämställdhetsverksamhet och ungdomsverksamhet.
Gemensamt för alla de tre områdena är att de handlar om våra värderingar,
om allas lika rätt och värde. Alla våra fokusområden och stödverksamheter
måste genomsyras av de här värderingarna, och vi måste kunna känna oss
säkra på att vi inte tecknar avtal som diskriminerar grupper i samhället.
Vi måste kunna känna oss säkra på att vi inte utestänger grupper från våra
verksamheter.
Ett annat prioriterat område är det facklig-politiska arbetet. Med tanke på
att Sekos medlemmar är starkt beroende av vilka politiska beslut som fattas lyfter vi också det området. Hela valrörelsearbetet, när det gäller såväl
riksdagsvalet som EU-valet, samordnar vi också inom ramen för 6F. Så blir
vi både starkare och mer effektiva.
Oavsett vilken politisk majoritet som styr i Sverige och i EU kan vi bara
konstatera att våra förutsättningar att bedriva ett framgångsrikt arbete är
oerhört beroende av de politiska beslut som fattas. Opinionsbildning har
med åren blivit allt viktigare för att stärka det fackliga arbetet. Det handlar om opinionsbildning riktad mot allmänheten i form av kampanjer och
medieinsatser, men det handlar också om att direkt försöka påverka olika
beslutsfattare. Vår opinionsbildning ska också vara kopplad till och fokuserad på våra huvudområden.
Vi måste också bli bättre på att kommunicera medlemskapets värde och
vad vi faktiskt uträttar, såväl för befintliga som för potentiella medlemmar.
Vi har något att vara stolta över, men om inte vi berättar vad vi uppnår, att
det är vi som gör skillnad, så kommer ingen annan att göra det heller. Här
är jag övertygad om att vi har stora möjligheter.
På kongressen för fyra år sedan undertecknade vi ett samarbetsavtal mellan sex förbund: Seko, Byggnads, Fastighets, Elektrikerna, Målarna och
Transport. Samarbetet har löpande fördjupats, och ett resultat är att de fem
förstnämnda förbunden tillsammans har bildat ett gemensamt servicebolag
för administration och flyttat till en och samma adress. Detta kommer på
sikt att innebära ytterligare ekonomiska fördelar för oss, men det kommer
också att svetsa förbunden samman ännu mer. Vi har sagt att vi är öppna
för fortsatta diskussioner som fördjupar samarbetet mellan förbunden men
att detta inte är något självändamål. Det viktiga är att fokus hela tiden är
att vi ska kunna erbjuda ”mer fack för pengarna” och bli en starkare part i
samhällsdebatten och på arbetsmarknaden. Med en ekonomi i balans blir
det faktiskt betydligt enklare att föra diskussioner om olika typer av samarbeten med andra förbund.
Kongressvänner! Vi har några fantastiskt spännande dagar framför oss. Vi
ska staka ut färdriktningen för vårt förbund. Vi ska göra våra röster hörda.
Vi ska berätta om det vi ser och hör varje dag. Vi ska teckna en sann bild
13
av hur det ser ut i Sverige i dag. Vi ska göra det på ett sätt så att det inte går
att hitta på några nya ord för att osynliggöra våra medlemmars vardag. Jag
vill därför här på kongressens första dag rikta en uppmaning till er alla men
framför allt till dig som är här på din första kongress: Var inte rädd för att
begära ordet eller, för att vara så där riktigt modern i cyberspace, var inte
rädd för att twittra live.
Din röst är viktig. Du har något att bidra med. Vi behöver din röst för att
höras. Vi behöver vara många. Det är en fin tradition i vårt förbund: Vi lägger oss i. Vi vägrar hålla tyst. Vi tar fajten även när det blåser snålt omkring
oss. Vi viker inte undan.
Än en gång varmt välkomna. Nu kör vi, kamrater!
Tal av gäst
Förbundsordförande Janne Rudén: Vi har en mycket god kamrat här från
Storbritannien eller, som en del säger, det Förenade Kungadömet, United
Kingdom.
I welcome a good friend from the UK and from the ITF, the General Secretary of the ITF, Stephen Cotton. The floor is yours – welcome up!
Stephen Cotton, ITF: Jan, Tomas, executive board members, delegates and
international guests! Such powerful words! It was a privilege to follow
you, Jan, when you summarized all of the issues we face as trade unionists.
It is my privilege to be with you in Stockholm. Just a walk around this
historical square with unions on each and every corner tells us why we are
trade unionists. This country, and our brothers and sisters from your Nordic
neighbours, are some of the founders of the trade union movement. So for
me, it is a true privilege to be here with friends, and there are three key
issues I would like to address.
We in the International need strong motivated and powerful affiliates, such
as you. The changing face of business, whether it is in transportation, communications or public service, the world is changing. As a global union
federation, we are changing to respond to these issues.
The ITF was founded in 1896, a long time ago. It was founded on solidarity between seafarers and dockers, but those fundamental principles about
standing shoulder to shoulder in whichever sector we work are as important today as ever. When I listen to Jan’s words: Who would have believed
that the Swedish system would be under such attack? Who would have
believed that the government would challenge you in the way they have?
We can feel from the energy not just of the band but of the leadership, there
is a fight-back coming, a serious fight back.
14
We in the ITF know that this union and the brothers and sisters from the
Nordic area have been fighting privatization. We know that the ITF’s European arm, the ETF, have been fighting similar agendas. We know that
you cannot win each and everyone of those battles, but we know that your
voice must be heard. We in the ITF are a truly global organization with
4.6 million members and with offices in Amman, Bruxelles, Delhi, Moscow, Nairobi, Rio, Sydney and Tokyo. And the reality is we need to have
offices in those areas, because we need to represent each and everyone of
those different regions.
Let us remember who we are. Trade unionists, we need power! And we
need more power, because today more than ever those fundamentalists are
sticking together and showing strength.
In an International it is the strong unions that provide leadership. It is the
strong unions that give time and delegates to the international agenda. This
union has been one of the major sponsors of our education projects on a
global basis. I know how difficult that is, to keep a supply of money coming through to help brothers and sisters on a global basis. But those brothers and sisters appreciate the leadership that you Nordics are giving, and it
is as important today as it has ever been. Every worker’s struggle should be
shared by the sister and brother next to you.
In Europe, let us be honest, we are not happy with what we have got. We
were sold a vision of a new workers’ united environment, and today – what
did we get? Cuts and austerity measures, all the things that service the right
wing agenda.
We in the ITF will sell ourselves a new challenge to make sure that we are
there for you in each and every way. It is crucial that we continue to stand
with you and support you, not just in the interest of the developing world
but also in your interests. That is why the International needs to come to
your support.
As we move in to a changing face of business we have to recognize that the
days when you could go to your parliament and challenge your politicians
on issues, they are becoming more and more diminished. I will support
Jan’s word that you need to be politically mobilized. Each and every one
of the delegates is going to mobilize their membership and show determination to drive new policies.
But let us be clear: Global capital sets the agenda. So we in the International have to be smarter, more motivated; we have to be there first. A way to
do that is to build networks with strong friends and allies. Unfortunately
big decisions are made in boardrooms today, not in parliament. Whether
it will be the same as the campaign which we have been running with our
partners in the UNI against the global supply chain and the never ending
15
determination to decrease cost to make more profit, it is crucial that we
strengthen each and every element of that chain.
Additionally we are working within each and every boundary to find an
opportunity to fight back. Yes in your workplace, yes in your depots, yes
within national boundaries, but also regionally and on a global level. But
we must respond, and we must respond focused and sharp. We must focus
with solidarity and with a real determination to build a united workers’
front.
So who are able to challenge these multinationals? As we saw in the movie today, you are in each and every workplace. This is a union that could
challenge multinationals. This is a union that could help us into leadership
when we deal with big employers with agendas to reduce costs.
As I said, the other global union federations BWI, ITF, UNI Industrial,
we have made agreements inside the ITF to work much more closely with
them to bring all the power and all of their membership against the right
targets.
We in the ITF need to change. We heard already that this union needs to
change – not change because we want to save costs but change because we
want to be more powerful, more focussed.
I think it is crucial that we mention here for a moment that the ITF has
been working for seafarers. There are a number of delegates in here from
the Seafarers’ chain who created global legislation. The international marathon labour convention was created by a cooperation of global seafarers.
Since this launch in August we have seen governments stop ships – not unions, not secondary boycott actions, but governments, Denmark, Sweden,
Canada, traditional maritime countries, because we have no law that says:
not below this level. They must have employment contracts. It is crucial
that their opportunity to make a success is being seen and recognized and
acknowledged.
I have so many tings to say but I am determined to wrap it up and let you
have your Swedish agenda items. It is not easy for a union official to say
that!
In my task of heading up the ITF, we must look to the young members.
We must look to the gender issue, we must make sure that everything we
do has a project that clearly defines opportunities for them to grow in the
labour movement. We hear all across Europe about the lost generation, and
it must be one of our principles to defend young people. Give them a voice
in the union, give them opportunity!
For our sisters, the ITF has been supporting the work of women in the
16
ITF, developing capacity leadership programs. But in a world of cuts and
reduced salaries, women are often the first to be victimized and picked
upon. We must not let that happen! Women will be in the top of the agenda
of the new ITF.
But it is also crucial to have success, because success feeds success. When
this union beats the employer, it means promoting, because it empowers
each and every one of you to go out and do a better job.
So, brothers and sisters, in closing: I am proud to say that I was endorsed
by a number of the Nordic unions and in particular by Seko. In trying to
take this challenge to another level, it is crucial that we acknowledge that
the ITF is your organisation. It is your privilege to let leaders like Tomas
Abrahamsson take a role and have an opportunity to set a global agenda.
So my closing words are: Thank you for the support! Please continue the
international effort. We will take the fight alongside with you, and we will
do the best.
Thank you, brothers and sisters!
Förbundsordförande Janne Rudén: Thank you, Stephen!
Fullmaktsgranskning
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Förbundskontoret har i
enlighet med § 18 mom 6 i förbundets stadgar granskat de till förbundsstyrelsen inkomna fullmakterna. Vid granskningen har inga anmärkningar
framkommit, varför jag hemställer att kongressen godkänner rapporten.
Kongressen beslöt
att godkänna rapporten om fullmaktsgranskning.
17
Upprop
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Ombuden och förbundsstyrelseledamöterna har på sedvanligt sätt registrerats vid ankomsten till
Folkets Hus. Närvarande är 196 ombud och 13 ledamöter av förbundsstyrelsen.
Antalet röstberättigade vid kongressens inledning är därmed 209.
Jag föreslår att kongressen godkänner registreringen som upprop.
Kongressen beslöt
att godkänna det sålunda företagna uppropet och
att fastställa röstlängden.
Deltagarförteckning
Valkrets
BO Energi
Ronny Ekvall
Birger Ericsson
Lennart Bengtsson
Ingemar Eriksson
Lars Petersson
Stefan Steenhoff
Patrik Dimfelt
Robert Ignberg
Valkrets
BO Väg och Ban
Arne Kvick
Börje Svensson
Tomas Bergqvist
Ingvar Bengtsson
Tommy Lundqvist
Krister Rosen
Roger Magnusson
Bertil Ekström
Rolf Brorsson
Kenny Westerlund
Hans-Olof Olsson
Johnny Nadérus
Christer Kristoffersson
18
Roger Sturk
Lennart Karlsson
Bert Tjärnkvist
Jan-Christer Söderström
Jörgen Lundström
Torsten Centerdal
Mikael Högberg
Anders Jansson
Per-Erik Eriksson
Thomas Skoog
Christer Årdh
Roger Isaksson
Johan Högberg
Charlotte Olsson
Lars-Ove Svantesson
Urban Svensson
Åke Ottosson
Peter Johansson
Per-Arne Utbult
Ola Fält
Christer Lindahl
Jan Salkert
Håkan Englund
Andreas Forsberg
Magnus Ljungstedt
Frederick Linderos
Mattias Theliander
Marcus Jönsson
Maria Johansson
Christian Bengtsson
Mattias Hedin
Malte Fält
Eddie Nilsson
Valkrets
Euromaint FO
Kenneth Johansson
Mika Franssila
Valkrets
Fortifikationsverket FO
Tommy Eriksson
Valkrets
Försvar FO
Annie Bärnevåg
Hans Monthan
Kurt Ragnarson
Jörgen Stehn
Valkrets
Green Cargo FO
Håkan Ederwall
Anders Gustavsson
Andreas Villamo
Valkrets
Klubb ELTEL
Networks Infranet
Jonny Andersson
Valkrets
Klubb Polisen
Karna Tillheden
Nicklas Andersson
Valkrets
Klubb Relacom
Anders Boman
Sölve Grönlund
Valkrets
Klubb SIS
Ulla Thörnqvist
Valkrets
Klubb TeliaSonera
Kerstin Borg
Tommy Karlsson
Kjell-Åke Sommeryd
Ann-Christine Gerdin
Peter Wiklund
Valkrets
Kriminalvården FO
Malin Wimmerström
Sören Lignell
Christer Ivarsson Hallkvist
Pernilla Holgert
Mats Rosdahl
Petra Svensk Berggren
Mattias Reinholdsson
Ida Huzelius
Valkrets
Klubb Bring Citymail
Thomas Gorin Wijmer
Valkrets
Posten FO
Anders V Johansson
Kristina Hvatz
Mats Lööf
Dan Blomgren
Bo Svensson
Tomas Dahl
Hans Adving
Patrick Theodorsson
Eva Brattström
Anders Holmberg
Peter Nilsson
Ann-Charlotte Kling
Michael Svensson
Eva Blom
Jan Svanberg
19
Mikael Dahlstedt
Christer Näslund
Stefan Sondell
Sune Blomqvist
Jörgen Olsson
Mikael Andersson
Joakim Hildingsson
Anne-Marie Persson Gentile
Håkan Hallengren
Maria Ramberg
Anna Widéen
Johan Lundh
Ulrika Nilsson
Camilla Hjelm
Sandra Svensk
Johan Lindholm
Annika Thurgren
Joakim Carlsson
Xamuel Halfvars
Einar Borhammar Magnusson
Josefine Hagberg
Valkrets
Seko Gävle Dala
Björn Halvarsson
Håkan Alenius
Helena Andersson
Valkrets
Seko Mellannorrland
Mikael Lidholm
Lars Hägglund
Annika Kallin
Anna Wiklander
Valkrets
Seko Mellansverige
Leif Andersson
Stefan Djurström
Siv Andersson
Anders Berg
Afrodite Landerö
Javiera Cifuentes
20
Valkrets
Seko Norra Norrland
Dennis Lövgren
Lars Paulsson
Torgny Larsson
Gunne-Gerd Holmlund
Valkrets
Seko Sjöfolk
Karin Barth
Ilkka Pekkinen
Göran Dahlman
Kenneth Österlund
Björn Jonasson
Folke Matrosow
Fabian Westerlund
Peter Larsson
Christer Lindgren
Kenny Reinhold
Ulf Holm
John Thörnlund
Lisa Rosberg
Unni Borgman
Valkrets
Seko Skåne
Ewe Windahl
Jan Engkvist
Åke Nilsson
Lars-Åke Persson
Anette Walldén
Håkan Olsson
Patricia Nuñez Coña Sandberg
Valkrets
Seko Stockholm
Stefan Granér
Kebba Trawally
Annika Sylwan
Sigrid Lundström
Gunnar Öhman
Lena Hansen
Edgardo Luan Rivera
Kristin Sulkula
Ioannis Konstantis
Anna-Carin Lindberg
Mikko Svensson
Marta Aguirre Godoy
Abdulkadir Kasirga
Andreas Asp
Elias Catano Cayetano
Karin Åkersten
Gunnar Westin
Linnea Garli
Erik Bohman
Alexander Lindholm
Valkrets
Seko Södra
Peter Holkko
Bjarne Ringdahl
Thomas Olsson
Tobias Gyllensten
Valkrets
Seko Väst
Lennart Olsson
Berit Widås
Bertil Hallén
Bengt-Göran Henningsson
Lena Liifv
Rickard Wäst
Monica Danielsson
Camilla Widman
Kajsa Lackovic
Valkrets
Seko Västra Svealand
Leif Blomqvist
Susann Larsson
Jessica Lundgren Gustafsson
Valkrets
SJ FO
Thomas Lindberg
Stefan Zetterlund
Annika Laursen
Niclas Ylander
Förbundsstyrelsen
Ordinarie ledamöter
Gerardo Berrios
Marie Lander
Peter Lundmark
Alf Mellström
Glenn Nordström
Jan Persson
Anne-Marie Ross
Tom Tillman
Christer Strömberg
Ersättare
Susanne Abrahamsson
Helen Bohne Strauss
Ingvar Carlsson
Jens Ole Hansen
Avtalssekreterare
Valle Karlsson
Förbundskassör
Jan-Olov Sundqvist
Förbundsjurist
Carina Lindberg
Förbundsrevisorer
Åke Olsson
Erik Johannesson
Ulla Stoltz
Valberedning ej ombud
Christer Alnebratt
Karl-Johan Andersson
Ingrid Lagerborg
Thomas Stenberg
Krister Storm
21
Gäster/talare
Karl-Petter Thorwaldsson
Stephen Cotton
Stefan Löfven
Gabriel Wikström
LOs ordförande
ITF
Socialdemokraterna
SSU
Internationella gäster
Vidar Hennum
Rolf Jörgensen
Dystein Gudbrands
Erna Hagensen
Jauqeline Smith
Henrik Berlau
Henrik Honrup
Isa Rogild
Hanne Johannesson
Kenneth Bondas
Markku Mäntysaari
Jouni Nylund
Jussi Oäivö
Reiner Bieck
Kadri Kangur
Ruta Kaugurs
Igors Pavlovs
Violeta Lepiksone
Saveljos Semjonovs
Anatoly Nazeykin
Maria Soboleva
Yury Sukhorukov
Vadim Ivano
John Baldwin
Daren Ireland
Steve Fitzpatrick
Ilias Bakellas
”Pepe” José Sayyagués
Jindriska Petrickovo
Organisation
El & IT förbundet
Norsk Lokomotivmansförbund
Lo Stat
Norsk Arbeidsmandsforbund
Norsk Sjömansförbund
3F Fagligt Felles Förbund
Dansk Jernbaneförbund
HK/Danmark
Offentlig Ansattes Org
FS-U Finland Sjömansunion
Finish Transport Workers’ Union (AKT)
Finish Transport Workers’ Union (AKT)
JHL
EVG
Estal
Estal
Latvian Sefearers Union
Latvian Railway and tranport
industry workers union
Latvian Railway and tranport
industry workers union
Russian sea Communication
Workers Union of Russia
Russian sea Communication
Workers Union of Russia
Seafarers Union of Russia
Seafarers Union of Russia
CWU
RMT
CWU
Fédération Panhelleniques
des associations postales
UGT Sindicato de Correos,
Telégrafos y Caja Postal, FSP-UGT
OS ZPTNS (Trade Union of Workers
in Postal,
Telecom, and Newspaper Services)
22
Peter Lövkvist
Kjartan Lund
Per Skau
Stephen Cotton
Sam Hägglund
NTF
NOFS
NBTF
ITF
EBTF
Svenska gäster
LO-förbunden
Johan Lindholm
Ulf Carlsson
Magnus Pettersson
Susanna Gideonsson
Ella Niia
Mikael Johansson
Anders Ferbe
Organisation
Sv Byggnadsarbetareförbundet
Sv Elektrikerförbundet
Fastighetsanställdas förbund
Handelsanställdas förbund
Hotell och Restaurangfacket
Sv Målareförbundet
IF Metall
Riksdagsledamöter
Lars Johansson
Suzanne Svensson
Lars Mejern Larsson
Leif Pettersson
Monica Green
Eva-Lena Jansson
Morgan Johansson
Patrik Björck
Trafikutskottet
Trafikutskottet
Trafikutskottet
Trafikutskottet
Trafikutskottet
Näringsutskottet
Justitieutskottet
Arbetsmarknadsutskottet
Övriga gäster
Tomas Norderheim
Annika Strandhäll
Sven-Erik Trulsson
Ulf Andersson
Joakim Jonsson
Ylva Thörn
Carin Jämtin
Per Lundström
Tobias Baudin
Gabriella Lavecchia
Britta Lejon
Curt Persson
Krister Andersson
Peter Kennefalk
Gunnar Dahlberg
Daniel Suhonen
Victor Bernhardtz
Folksam
Vision
Vision
Nordea
Swedbank
SAP
SAP
SAP
LO
LO
Fackförbundet ST
PRO
LO-distriktet Västsverige
6F
6F
Katalys
Katalys
23
Lars Ohly
John Haataja
Barbro Nilsson
Jan Kristiansson
Birgitta Lanér
Birgitta Lönegård
Roal Nilsen
Helen Ågren
Sune Johnson
Vänsterpartiet
ABF
Lastberget
Lastberget
Runö Folkhögskola
Rönneberga
Sekos Akassa
Sekos Akassa
Öhrlings PricewaterhouseCoopers
Inbjudna pensionerade ombudsmän
Per-Ove Andersson
Roger Andersson
Stig Edvinsson
Barbro Hassel
Kerstin Hedin
Sven-Olof Hellman
Stig-Evert Johansson
Carl Milvius
Maria Oscarsson
Åke Söderberg
Jan Öhman
Kongressordföranden
Ingela Edlund
Teres Lindberg
Hans Tilly
Ombudsmän
Håkan Andersson
Håkan André
Annica Barning
Christer Bergk
Ronnie Bergmark
Björn-Inge Björnberg
Ola Brossberg
Thomas Brännström
Fredrik Bäckström
Christer Carlsson
Mikael Carlsson
Mats Ekeklint
Magnus Ekeljung
Lars Eklind
Anéa Elfving
24
Seko Stockholm
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Seko Stockholm
Seko Stockholm
Förbundskontoret
Seko Gävle-Dala
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Seko Södra
Förbundskontoret
Seko Mellannorrland
Seko Mellansverige
Förbundskontoret
Jonas Forslind
Ingemar Fransson
Krister Fredriksson
Per-Ola Fällman
Helena Gille
Birger Granberg
Carina Grönhagen
Jan Halvarsson
Karolina Hansen
Ann-Charlotte Hansson
Bosse Hedin
Rolf Hedlycke
Joakim Hellmouth
Calle Hjelmérus
Bjarne Isacson
Lars Jakobsson
Mikael Jansson
Anders Johansson
Helena Johansson
Karl-Arne Johansson
Def del
Lena Johansson
Mikael Johansson
Roger Johansson
Roger Johansson
Maud Kjellberg
Kenth Konradsdahl
Göran Larsson
Björn Lind
Mikael Lindmark
Oskar Lindskog
Olle Löfman
Daniela Manilova
Chaker Nassar
Lars Nilsson
Nils-Erik Nobrand
Fredrik Persson
Per-Åke Persson
Roger Pettersson
Christer Ryd
Niklas Ryd
Sven Save
Jens Saverstam
Seko Sjöfolk
Seko Skåne
Seko Mellansverige
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Seko Mellansverige
Seko Stockholm
Seko Mellannorrland
Förbundskontoret
Seko Skåne
Seko Gävle-Dala
Seko Stockholm
Förbundskontoret
Seko Gävle Dala
Förbundskontoret
Seko Norra Norrland
Seko Mellannorrland
Seko Sjöfolk
Förbundskontoret
Seko Väst
Seko Södra
Seko Mellannorrland
Seko Väst
Seko Stockholm
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Seko Sjöfolk
Seko Sjöfolk
Seko Stockholm
Seko Södra
Förbundskontoret
Seko Norra Norrland
Seko Stockholm
Förbundskontoret
Seko Stockholm
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Seko Väst
Förbundskontoret
25
Rolf Sjöstrand
Peter Skoglund
Christer Stedt
Chang Strömberg
Helen Thornberg
Agneta Tiger
Renaldo Tirone
Åsa Törnlund
Annika Ödebrink
Patrik Öhrnell
Förbundskontoret
Seko Sjöfolk
Förbundskontoret
Seko Sjöfolk
Förbundskontoret
Seko Mellannorrland
Seko Skåne
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Seko Stockholm
Utredare
Kristoffer Arvidsson Thonäng Förbundskontoret
Jan Pahlstad
Förbundskontoret
Tobias Sjöqvist
Förbundskontoret
Kommunikatör
Anny Berglin
SEKOtidningen
Mats Andersson
Mattias Dahlgren
Karin Lindgren-Strömbäck
SEKOs medlemscenter
Vivan Engfeldt
Ekonomi Controller
Peter Lindkvist
”Ungdomsgruppen”
Anna Alm
Karolina Assarsson
Ulf Brandt
Fredrik Dahlström
Ida Elo
Veonica Eriksson
Emelie Granfors
Nicklas Handfast
Mathias Jevås
Hanna Karlborg
Robin Leth
Joakim Liljegren
Emelie Lundkvist
Hugo Malmgård
Fredrik Wahlgren
26
Förbundskontoret
Kongresspersonal
Eva Betzholtz Kvist
Monica Gullberg
Annika Lundström
Monica Egerbladh
Elisabeth Sundell
Åsa Jansson
Erik Sandberg
Rolf Nehl
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Förbundskontoret
Godkännande av dagordning
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Förbundsstyrelsen har
några förslag till ändringar i det utsända förslaget till dagordning, huvudsakligen av praktisk karaktär.
Förslagen till program har, liksom förslaget till stadgeändring, motioner
kopplade till sig. Förbundsstyrelsen föreslår att vi behandlar dessa motioner samtidigt med behandlingen av respektive program och stadgeförslaget och alltså inte under dagordningens punkt 22 Motionsbehandling. Det
innebär att motionerna A6–A23, som har bäring på stadgeavsnittet, ska
behandlas under dagordningens punkt 14 Beslut om ändrade stadgar, att
motionerna B7–B10 behandlas under dagordningens punkt 8 Beslut om
uppdragsreglemente, att motionerna B1–B6 behandlas under dagordningens punkt 15 Fastställande av förbundets ekonomi och nytt avgiftssystem,
samt slutligen att motionerna I1–I5 behandlas under dagordningens punkt
23 Behandling av näringspolitiska programmet.
Jag föreslår att kongressen beslutar bifalla det utsända förslaget till dagordning med den nu föreslagna behandlingsordningen.
Kongressen beslöt
att anta det utsända förslaget till dagordning med den av föredraganden
föreslagna behandlingsordningen.
Kongressen hade sålunda antagit följande dagordning:
27
Dagordning vid kongressen 2013
1. Kongressens öppnande
2. Fullmaktsgranskning
3. Upprop
4. Godkännande av dagordning
5. Godkännande av arbetsordning
6. Val av kongressfunktionärer
a. Tre ordföranden
b. Huvudsekreterare
c. Två protokollsjusterare
d. Åtta rösträknare
7. Val av utskott
a. Åtta ledamöter till beredningsutskottet
b. Tre reseräkningsgranskare
8. Beslut om uppdragsreglemente
9. Behandling av förbundsstyrelsens verksamhetsberättelse för 2012
10.Beslut om godkännande av resultaträkning 2012
11.Beslut om godkännande av balansräkning 2012
12.Behandling av revisorernas berättelse 2012
13.Beslut om ansvarsfrihet
14.Beslut om ändrade stadgar
15.Fastställande av förbundsavgift och nytt avgiftssystem
16.Fastställande av Seko sektionsavgift (om stadgarna antas)
17.Fastställande av placeringsreglemente
18.Fastställande av arvoden för
a. Förbundsstyrelsens ledamöter
b. Förbundsstyrelsens ersättare
c. Revisorer
d. Revisorsersättare
28
19.Val av förbundsstyrelse (Om stadgarna antas)
a. Förbundsordförande
b. Vice förbundsordförande
c. Förbundssekreterare
d. Förbundskassör
e. Avtalssekreterare
f. Tio ledamöter
g. Sex ersättare
20.Val av
a. 36 ledamöter i representantskapet
b. 10 ersättare i representantskapet (alt 18 i nya stadgarna)
21.Val av revisorer
a. Tre ordinarie förbundsrevisorer
b. Sex ersättare för förbundsrevisorerna
c. En auktoriserad revisor
d. En ersättare för auktoriserad revisor
22.Motionsbehandling
a. Block A – Organisation och stadgar
b. Block B – Ekonomi och försäkring
c. Block C – Studier, information och kommunikation
d. Block D – Lönepolitik och förhandling
e. Block F – Arbetsrätt och övrig lagstiftning
f. Block G – Försäkringar och pensioner enligt lag och avtal
g. Block H – Arbetsmiljö och miljö
h. Block I – Näringspolitik
i. Block K – Övrigt
23.Behandling av näringspolitiska programmet
24.Behandling av rapporter till kongressen
a. Organisera och rekrytera
b. Starka kollektivavtal
29
25.Verksamhetsplan 2013-2017
26.Arvode till kongressens funktionärer
27.Val av valberedning
a. Val av nio ledamöter till valberedningen
b. Val av ordförande i valberedningen
28.Fastställande av tidpunkt för kongressen 2017 och mellanliggande representantskap
a. Representantskap 2014
b. Representantskap 2015
c. Representantskap 2016
d. Kongress 2017
Kongressens avslutning
Godkännande av arbetsordning
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Även förslaget till arbetsordning har varit utsänt till ombuden, och jag yrkar bifall till förslaget.
Jag vill påminna om att förslag till uttalanden ska anmälas innan arbetsordningen fastställs. Vi har erhållit ett förslag till uttalande som ni finner under
”Övriga handlingar” i era Ipads. Förslaget kommer att behandlas senare
under dagen.
Kongressen beslöt
att fastställa den föreslagna arbetsordningen.
30
Arbetsordning
Föredragande
1.
Janne Rudén
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
Kongressens öppnande; Hälsningstal och
parentation samt inledningsanförande
Fullmaktsgranskning
Upprop
Godkännande av dagordning
Godkännande av arbetsordning
Val av kongressfunktionärer
a) Tre ordföranden
b) Huvudsekreterare
c) Två protokollsjusterare
d) Åtta rösträknare
e) Val av utskott
f) Åtta ledamöter till beredningsutskottet
g) Tre reseräkningsgranskare
Beslut om uppdragsreglemente
Motion B7, B8
Behandling av förbundsstyrelsens
verksamhetsberättelse för 2012
Beslut om godkännande av resultaträkning
2012
Beslut om godkännande av balansräkning
2012
Behandling av revisorernas berättelse 2012
Beslut om ansvarsfrihet
Beslut om ändrade stadgar
Motion A6, A7, A8, A9, A10, A11, A12,
A13, A14, A15, A16, A17, A18, A19, A20,
A21, A22, A23
Fastställande av förbundsavgift och nytt
avgiftssystem
Motion B1, B2, B3, B4, B5, B6
Fastställande av SEKO sektionsavgift (om
stadgarna antas)
Fastställande av placeringsreglemente
Anneli Jonsson
Anneli Jonsson
Anneli Jonsson
Anneli Jonsson
Anneli Jonsson
Janne Sundqvist
Janne Rudén
Janne Sundqvist
Janne Sundqvist
Revisorerna
Revisorerna
Anneli Jonsson
Janne Sundqvist
Janne Sundqvist
Janne Sundqvist
31
17. Fastställande av arvoden för
18.
19.
20.
21.
a) Förbundsstyrelsens ledamöter
b) Förbundsstyrelsens ersättare
c) Revisorer
d) Revisorsersättare
Val av förbundsstyrelse (Om stadgarna
antas)
a) Förbundsordförande
b) Vice förbundsordförande
c) Förbundssekreterare
d) Förbundskassör
e) Avtalssekreterare
f) Tio ledamöter
g) Sex ersättare
Val av
a) 36 ledamöter i representantskapet
b) 10 ersättare i representantskapet
(alt 18 i nya stadgarna)
Val av revisorer
a) Tre ordinarie förbundsrevisorer
b) Sex ersättare för förbundsrevisorerna
c) En auktoriserad revisor
d) En ersättare för auktoriserad revisor
Motionsbehandling
a) Organisation och stadgar
Motion A1, A2, A3, A4, A5, A24
b) Ekonomi och försäkring
Motion B9-25
c) Studier, information och
kommunikation
Motion C1-8
32
Revisorerna och Janne
Sundqvist
Annika Kallin
Annika Kallin
Annika Kallin
Anneli Jonsson
Annika Ödebrink (A2)
Bjarne Isacson (A4)
Janne Sundqvist
Bjarne Isacson
(B15,B19-B24, B25)
Jonas Pettersson (C1, C2)
Erik Sandberg (C3)
Helena Gille (C4-C8)
d) Lönepolitik och förhandling
Motion D1
f) Arbetsrätt och övrig lagstiftning
Motion F1-F3
g) Försäkringar och pensioner enligt lag
och avtal
Motion G1-G3
Motion G4
h) Arbetsmiljö och miljö
Motion H1
i) Näringspolitik
Motion I1-I5
22.
23.
26.
27.
28.
j) Övrigt
Motion K1-K11
Behandling av näringspolitiska
programmet
Behandling av rapporter till kongressen
a) Organisera och rekrytera
b) Starka kollektivavtal
c) Verksamhetsplan 2013-2017
Arvode till kongressens funktionärer
Val av valberedning
a) Val av nio ledamöter till valberedningen
b) Val av ordförande i valberedningen
Fastställande av tidpunkt för kongressen
2017 och mellanliggande representantskap
a) Representantskap 2014
b) Representantskap 2015
c) Representantskap 2016
d) Kongress 2017
e) Kongressens avslutning
Björn-Inge Björnberg
Annica Ödebrink (F1,
F2)
Christer Rydh (F3)
Helen Thornberg
Göran Larsson
P-Å Persson
Tomas Abrahamsson
tas i samband med NP
programmet*)
Bjarne Isacson (K1-11)
Tomas Abrahamsson
Anneli Jonsson
Valle Karlsson
Janne Rudén
Revisorerna
Anneli Jonsson
Anneli Jonsson
Janne Rudén
33
Val av kongressfunktionärer
a) Tre ordförande
Kongressen beslöt på förslag av förbundsstyrelsen
att till ordförande för kongressen välja Ingela Edlund, Teres Lindberg och
Hans Tilly (sammankallande).
b) Huvudsekreterare
att till huvudsekreterare vid kongressen välja Anneli Jonsson.
c) Två protokollsjusterare
att till protokollsjusterare välja Sigrid Lundström, Seko Stockholm och
Johan Lundh, FO Posten.
d) Fem rösträknare
att till rösträknare välja Mats Lööf, Anders Gustavsson, Ida Hüzelius,
Charlotte Olsson och Tobias Gyllensten.
Val av utskott
a) Åtta ledamöter till beredningsutskottet
att till ledamöter av beredningsutskottet välja Anneli Jonsson (samman
kallande), Tomas Abrahamsson, Bertil Hallén, Lars Petersson,
Ann-Christin Gerdin, Thomas Olsson, Ingvar Bengtsson och Sandra
Svensk.
b) Tre reseräkningsgranskare
Kongressen beslöt på förbundsstyrelsens förslag
34
atttill reseräkningsgranskare välja förbundets förtroendevalda revisorer
Åke Olsson, Erik Johannesson och Ulla Stoltz.
Förbundssekreterare Anneli Jonsson anmälde att förbundsstyrelsen som
bisittare till presidiet utsett Karolina Hansen, Ann-Charlotte Hansson och
Christer Stedt och att Tobias Gyllensten utsetts till teknisk assistent.
Sedan kongressen unisont sjungit Arbetets söner övertog det valda presidiet ledningen av kongressens förhandlingar.
Kongressordförande: Hans Tilly
Sekreterare: Anneli Jonsson
Kongressordföranden Hans Tilly tackade på Ingela Edlunds, Teres Lindbergs och egna vägnar för förtroendet att få leda kongressens förhandlingar
och erinrade om de ordningsregler som gäller för att kongressarbete ska
fungera så effektivt som möjligt.
Mats Abrahamsson, Abaton Produktion, redogjorde för hur systemet Easymeet med Ipads, de så kallade paddorna, skulle underlätta under kongressen vid begäran av ordet, yrkandens framställande, voteringar, val osv och
instruerade kongressombuden om användningen.
Det noterades att dagordningens punkt 8 skulle behandlas under onsdagen.
Behandling av förbundsstyrelsens verksamhetsberättelse för
2012
Janne Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Verksamhetsberättelsen
har varit utsänd till ombuden i god tid och ni har haft möjlighet att läsa
igenom den. Förbundsstyrelsen anser att den därmed är föredragen.
Förbundsstyrelsen yrkar att verksamhetsberättelsen godkänns.
Kongressen beslöt
att godkänna verksamhetsberättelsen för 2012.
35
Beslut om godkännande av resultaträkning 2012
Kongressen beslöt
att godkänna resultaträkningen för 2012.
Beslut om godkännande av balansräkning 2012
Kongressen beslöt
att godkänna balansräkningen för 2012.
Behandling av revisorernas berättelse 2012
Revisor Åke Olsson föredrog följande revisionsberättelse:
”Revisionsberättelse
Till kongressen i Seko, Facket för Service och Kommunikation
org.nr 802004-5509
Rapport om årsredovisningen och koncernredovisningen
Vi har utfört revision av årsredovisningen och koncernredovisningen för
Seko, Facket för Service och Kommunikation för år 2012.
Styrelsens ansvar för årsredovisningen och koncernredovisningen
Det är styrelsen som har ansvaret för att upprätta en årsredovisning och
koncernredovisning som ger en rättvisande bild enligt årsredovisningslagen och för den interna kontroll som styrelsen bedömer är nödvändig för
att upprätta en årsredovisning och koncernredovisning som inte innehåller
väsentliga felaktigheter, vare sig dessa beror på oegentligheter eller på fel.
Revisorernas ansvar
Vårt ansvar är att uttala oss om årsredovisningen och koncernredovisningen på grundval av vår revision. Revisionen har utförts i enlighet med
god revisionssed i Sverige. För den auktoriserade revisorn innebär detta
att denna utfört revisionen enligt International Standards on Auditing och
god revisionssed i Sverige. Dessa standarder kräver att den auktoriserade
36
revisorn följer yrkesetiska krav samt planerar och utför revisionen för att
uppnå rimlig säkerhet att årsredovisningen inte innehåller väsentliga felaktigheter.
En revision innefattar att genom olika åtgärder inhämta revisionsbevis om
belopp och annan information i årsredovisningen och koncernredovisningen. Revisorn väljer vilka åtgärder som ska utföras, bland annat genom att
bedöma riskerna för väsentliga felaktigheter i årsredovisningen och koncernredovisningen, vare sig dessa beror på oegentligheter eller på fel. Vid
denna riskbedömning beaktar revisorn de delar av den interna kontrollen
som är relevanta för hur förbundet upprättar årsredovisningen och koncernredovisningen för att ge en rättvisande bild i syfte att utforma granskningsåtgärder som är ändamålsenliga med hänsyn till omständigheterna, men
inte i syfte att göra ett uttalande om effektiviteten i förbundets interna kontroll. En revision innefattar också en utvärdering av ändamålsenligheten i
de redovisningsprinciper som har använts och av rimligheten i styrelsens
uppskattningar i redovisningen, liksom en utvärdering av den övergripande
presentationen i årsredovisningen och koncernredovisningen.
Vi anser att de revisionsbevis vi har inhämtat är tillräckliga och ändamålsenliga som grund för våra uttalanden.
Uttalanden
Enligt vår uppfattning har årsredovisningen och koncernredovisningen
upprättats i enlighet med årsredovisningslagen och ger en i alla väsentliga avseenden rättvisande bild av förbundets och koncernens finansiella
ställning per den 31 december 2012 och av dess finansiella resultat och
kassaflöden för året enligt årsredovisningslagen. Förvaltningsberättelsen är
förenlig med årsredovisningens och koncernredovisningens övriga delar.
Vi tillstyrker därför att kongressen fastställer resultaträkningen och balansräkningen för förbundet och koncernen.
Rapport om andra krav enligt lagar och andra författningar samt
stadgar
Utöver vår revision av årsredovisningen och koncernredovisningen har vi
även reviderat styrelsens och verkställande utskottets förvaltning för Seko,
Facket för Service och Kommunikation för år 2012.
Styrelsens och verkställande utskottets ansvar
Det är styrelsen och verkställande utskottet som har ansvaret för förvaltningen.
37
Revisorernas ansvar
Vårt ansvar är att med rimlig säkerhet uttala oss om förvaltningen på
grundval av vår revision. Vi har utfört revisionen enligt god revisionssed
i Sverige.
Som underlag för vårt uttalande om ansvarsfrihet har vi utöver vår revision
av årsredovisningen och koncernredovisningen granskat väsentliga beslut,
åtgärder och förhållanden i förbundet för att kunna bedöma om någon styrelseledamot eller ledamot av verkställande utskottet har företagit någon
åtgärd eller gjort sig skyldig till försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet gentemot förbundet. Vi har även granskat om styrelsen eller verkställande utskottet på annat sätt har handlat i strid med förbundets
stadgar.
Vi anser att de revisionsbevis vi har inhämtat är tillräckliga och ändamålsenliga som grund för vårt uttalande.
Uttalande
Vi tillstyrker att kongressen beviljar styrelsens och verkställande utskottets
ledamöter ansvarsfrihet för räkenskapsåret.
Stockholm den 9 april 2013
Åke Olsson
Erik Johannesson
Ulla Stoltz
Sune Johnson
Auktoriserad revisor
Öhrlings PricewaterhouseCoopers AB
Kongressen beslöt
att godkänna revisorernas berättelse för 2012.
Beslut om ansvarsfrihet
Kongressen beslöt
att i enlighet med revisorernas förslag bevilja förbundsstyrelsen ansvarsfrihet för 2012.
38
Förbundsstyrelsens förslag till nya stadgar
Utlåtande nr 6 över motionerna A6 och A7
Utlåtande nr 7 över motion A8
Utlåtande nr 15 över motionerna A 17 och A18
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Som ni vet har förbundsstyrelsen jobbat en längre tid med frågan om nya stadgar. En stadgekommitté har varit aktiv sedan årsskiftet 2011/2012 och avlämnade sitt
slutbetänkande till styrelsen den 5 december. Därefter har frågan varit ute
på remiss i organisationen. Förbundsstyrelsen har tagit del av remissvaren
och utarbetat det förslag som föreligger i dag.
Det är nu tänkt att vi ska fatta beslut om nya stadgar för förbundet. Arbetet
med att ta fram nya stadgar inleddes egentligen i efterdyningarna av det
medlemstapp som skedde 2007 och 2008 och som i grunden tvingade oss
och inte minst förbundsstyrelsen att rannsaka oss själva och vårt arbetssätt.
Vi konstaterade då att vi har glidit bort från arbetsplatserna och att vi hade
en linjeorganisation som inte involverade bransch‑ och förhandlingsfrågor
på ett bra sätt. Detta ledde i sin tur till att vi vid förra kongressen tog ett
första steg för att driva organisationen med främsta målsättning att i grunden återerövra arbetsplatsen. Vi sade också att detta kan vi åstadkomma
bara om vi har förtroendet för varandra i förbundet att låta det få växa fram
under kongressperioden.
Vi har nu kommit en bra bit på väg, men ännu återstår ett grannlaga arbete
med att tydliggöra våra olika organisationsdelars ansvar för olika verksamhetsfrågor.
39
Vi måste också säkerställa att vi har en klubbstruktur som klarar av att
hantera själva kärnan i det fackliga medlemskapet. Vår uppgift är att värna
och stärka alla medlemmars villkor. För att klara detta måste vi ha en stark
organisation som också klarar av att hantera medlemsvärvningen ute på
våra arbetsplatser.
Det innebär att vi mycket tydligare definierar att huvudfokus för vårt fackliga arbete är arbetsplatsen och de medlemsnära frågorna. Det är där vi
ska vara närvarande, och det är där våra krav definieras och våra yrkanden
formuleras. Det är där vi bygger förtroendet, och det är där vi rekryterar
och organiserar medlemmar. Våra klubbar och sektioner har en avgörande
roll för att vi ska nå framgång i detta arbete men också för att vi ska kunna
skapa starka branscher och sätta förbundet på kartan.
Vi har därför i stadgeförslaget skrivit in att branschorganisationerna har
ansvaret för den egna klubbildningen, detta i djup förvissning om att de har
de bästa förutsättningarna att skapa ännu starkare branscher och bidra till
ett Seko som är en stark röst i samhället.
Som branschorganisation kommer man också att ha rätten att föreslå sin
egen förhandlingsorganisation, helt enkelt eftersom man kan ta ansvar för
helheten. Det är primärt den främsta orsaken till att vi inte ser att förhandlingsorganisationer per automatik ska ha dessa befogenheter.
Men vi har också i förbundet verksamheter som inte har samma naturliga
förutsättningar att bilda bransch, vilket gör att vi under den kommande
kongressperioden avser att se vidare på hur vi bäst kan stärka dessa delar
i vår organisation. Vi tror också att vi förutsättningslöst bör se över de
branschindelningar som vi för närvarande har, och vi behöver också se
över de nationella klubbarnas förmåga att utgöra lokal organisation.
Regionerna kommer fortsatt att spela en viktig roll för de lokala organisationer som inte har en överbyggnad i form av bransch- eller förhandlingsorganisation. Regionerna kommer att ha rollen som en länk mellan förbundet och lokala organisationer. De kommer också att ha ett ansvar för vår
samverkan med andra förbund lokalt och ge stöd och service till klubbar
och sektioner inom respektive region.
I vissa frågor fordras det helt enkelt att vi är närvarande och starka i regionen. Jag skulle vilja gå så långt att jag säger att det är en förutsättning
för att vårt gemensamma arbete ska bli framgångsrikt regionalt. Vi måste
helt enkelt finnas i regionen om vi ska vara en stark facklig-politisk kraft
som tillsammans med övriga kamrater i LO och 6F sätter vår prägel på den
politiska agendan i respektive LO‑ och partidistrikt.
Det handlar också om att samordna de utbildningsinsatser som är oberoende av branschoch avtalstillhörighet och där vi vet att det finns såväl
40
tvärfackliga som ekonomiska vinster att hämta genom att anordna dessa
regionalt.
Avslutningsvis handlar det om att ta hand om och lyfta fram de unga förtroendevalda som engagerar sig i vårt förbund, så att de introduceras i det
fackliga arbetet på ett bra sätt och får ett reellt inflytande i de frågor som
vi jobbar med.
Förslaget till nya stadgar handlar inte om att peka ut någon del av organisationen som icke fungerande, utan detta är en anpassning till den verklighet
vi lever i, ett sätt att leva upp till visionen om att vara ett medlemsnära och
arbetsplatsnära förbund, en facklig organisation där vi använder organiseringen som ett verktyg för att stärka förutsättningarna för att göra ett fullgott arbete för våra medlemmar oavsett var de har sin branschtillhörighet.
Förbundet har inte längre resurser som tillåter att vi inte tydligt fördelar
ansvar och uppgifter i förbundet.
Det är resultatet av detta omfattande arbete som nu föreläggs kongressen
för beslut. I detta sammanhang är det viktigt att erinra sig att en organisation aldrig kan vara målet; den är ett medel för att uppnå målen. Menar vi
allvar med att sätta medlemmen i centrum måste vi också våga förändra
såväl organisationen som vårt sätt att arbeta.
Om vi sedan går in på själva förslaget mer i detalj vill jag särskilt lyfta fram
följande.
När det gäller förhandlingsverksamheten innebar 2009 års stadgebeslut att
det ansvar som tidigare legat på våra avdelningar att utgöra lokal organisation när klubb saknas fanns kvar. Men, mina vänner, detta var förknippat
med att det fanns ombudsmän anställda ute på våra avdelningar. När nu alla
ombudsmän är centralt anställda blir en ren konsekvensändring att det är
förbundet som utgör lokal organisation när klubb saknas.
Vi förtydligar också vårt sätt att delegera i förbundet och inför rätten att
delegera till lokal organisation eller enskild förtroendevald samtidigt som
vi ställer höga krav på dokumentation. Detta görs för att skapa ordning och
reda i förhandlingsarbetet och för att vi ska vara tydliga med var ansvaret
för frågorna ligger. Ingen förtroendevald ska behöva hamna i en situation
där man inte har ett tydligt förhandlingsmandat.
När det gäller vår demokratiska uppbyggnad föreslår styrelsen en utökning
av förbundsstyrelsen från dagens 13 ledamöter till 15. Det sker genom förslaget att avtalssekreteraren och förbundskassören blir ordinarie ledamöter
av förbundsstyrelsen. Vi lever i dag med den märkliga konstruktionen att
VU-ledamöter förväntas träda in i styrelsen och ersätta andra VU-ledamöter när dessa är förhindrade trots att de inte tillhör styrelsen och därför inte
kan avkrävas ansvar.
41
Styrelsen föreslår också en ökning av antalet ersättare till representantskapet, från dagens 10 ledamöter till 18. Förslaget har tillkommit som ett
resultat av det bortfall av ersättare som vi har sett under den senaste kongressperioden. Vi vill helt enkelt ha ett fullt bemannat representantskap
under hela nästa kongressperiod.
Vi föreslår också att det bildas regioner i stället för avdelningar. De blir vår
gemensamma resurs regionalt, med uppgift att utgöra överbyggnad till de
lokalorganisationer som i dag inte ingår i en förhandlings- eller branschorganisation. De ska också ha ett tydligt ansvar att utgöra förbundets gemensamma resurs för tvärfackligt arbete i regionen.
Några har funderat på varför vi föreslår att rätten att inrätta klubbar enbart
ska tillkomma förbundsstyrelse och branschorganisationer. Den enkla förklaringen till det är att vi sedan föregående kongress och som en effekt av
bildandet av andra organisationsformer inte längre kan ha kvar den rätten
på nuvarande avdelningsnivå – det är inte möjligt utan att man gör ingrepp
på annan avdelnings ansvarsområde eller, enligt förslaget till nya stadgar,
annan regions ansvarsområde. Ansvaret för att inrätta Seko-sektioner föreslås därför ligga på förbundsstyrelsen, men regionen bör vara den naturligt
ansvariga för att upprätthålla dessa. Tanken är att en arbetsordning för respektive region kommer att tydliggöra detta ansvar.
Den synpunkten har också framförts att etableringen av regioner bör vara
en fråga för kongress och/eller repskap, och det finns även motioner i den
frågan. Förbundsstyrelsen har inte lagt något förslag om att ändra stadgarna på denna punkt utan anser att det är en fråga som bör avgöras av
förbundsstyrelsen, helt enkelt därför att det är där man har en helhetssyn.
Övriga stadgeförändringar som jag vill lyfta fram är att medlem för första
gången i förbundets historia får rättigheter och inte bara skyldigheter. Det
är ett steg i rätt riktning för ett förbund som vill sätta medlemmen i centrum. Det förändrar också definitionen av hur vi tar ut avgift till förbundet,
helt enkelt för att göra det enklare administrativt.
Förbundsstyrelsen vill tacka alla som bidragit till arbetet med att ta fram
nya stadgar: kommittéledamöter, klubbar, sektioner och avdelningar, förhandlingsorganisationer och branschorganisationer. Alla har varit engagerade och bidragit på ett bra sätt. Det är ett helgjutet förslag som nu ligger
framför er och som ni ska fatta beslut om. Det anger de riktlinjer som ska
gälla för förbundets inre arbete under den kommande kongressperioden.
Förbundsstyrelsen föreslår ett antal ändringar i det framlagda förslaget. Ni
kan se dem i era paddor längst ner under ”Övriga handlingar” i dagordningens punkt 14. Jag ska här redovisa de två ändringar som är av innehållsmässig karaktär. De övriga är rent redaktionella ändringar.
42
Den första ändring som förbundsstyrelsen föreslår i liggande stadgeförslag
rör § 17 mom 3. Där föreslås att första stycket ändras till följande: ”För rätt
till konfliktersättning fordras att medlemskap i förbundet innehas senast
vid den tidpunkt då varsel om konflikt utlöses.” Anledningen till detta är,
som Janne var inne på i sitt inledningsanförande, att vi har gjort avsteg
från gällande regler vid de senaste tillfällen då vi har varit i konflikt som
förbund. Avsikten med denna ändring är att skapa ordning och reda.
Den andra ändringen gäller § 18 mom 2, där första meningen föreslås ändras till följande: ”Ordinarie kongress ska inkallas till sammanträde senast i
juni månad var fjärde år.” Anledningen till detta är att vi då får en mycket
bättre planeringsprocess när det gäller arbetet inför en kongress. Det är
inte riktigt lyckat att ha en semesterperiod som startar tre månader före
kongressen.
I övrigt när det gäller ändringar av redaktionell karaktär vill jag särskilt
peka på mom 2 i § 30 där möjligheten att överklaga förbundsstyrelsens
beslut till kongressen helt enkelt hade trillat bort i hanteringen.
Förbundsstyrelsen föreslår kongressen att anta förslaget till nya stadgar
och att de ska gälla från och med den 1 januari 2014.
Skulle kongressen bifalla förslaget föreslår förbundsstyrelsen också att besluten angående § 18 mom 14 Val av förbundsstyrelse, § 19 mom 5 Val av
representantskap och ersättare samt § 20 mom 2 Sammansättning ska anses
omedelbart justerade så att vi under morgondagen kan förrätta val enligt de
nya stadgarna.
I sina utlåtanden över de motioner som väckts på området yrkar förbundsstyrelsen avslag på motionerna A6, A7 första och andra att-satsen, A8 andra och fjärde att-satsen, A9 andra, tredje och fjärde att-satsen, A10 första
och andra att-satsen, A11, A12, A13 första, andra, tredje och fjärde att-satsen, A14 första och andra att-satsen, A15, A16, A17, A18, A19, A20 samt
A23 första, andra och tredje att-satsen.
Förbundsstyrelsen föreslår vidare kongressen att bifalla motionerna A8
första och tredje att-satsen, A21 och A22.
Jag vill också uppmana dem som föreslår ändringar i stadgarna av redaktionell karaktär att lämna fram dessa till presidiet så att vi kan skicka dem
till beredningsutskottet.
Peter Holkko, Seko Södra: Kamrater! Jag får tacka presidiet och er andra
så mycket – det är ju någonting att berätta för barnbarnen att jag var den
förste av ombuden som fick tala på Seko-kongressen 2013. Tack så hemskt
mycket!
Jag ska tala om två saker – den ena gäller förbundets uppgift, den andra
valet av kongressombud.
43
Jag fick här ute av SSU ett märke mot rasism, och det bär jag med stolthet.
Vi har ju, kamrater, gått in i ett arbete som heter ”Alla kan göra något”.
Jag har varit ute och pratat med medlemmar i Kommunal, Metall och
många andra förbund om att alla kan göra något och har då hänvisat till
portalparagrafen i de olika förbundens stadgar, där det står eller i alla fall
borde stå att förbundet har ”ansvar för allas lika rätt i samhället”.
När kongressen är slut och vi har lämnat Folkets Hus i Stockholm är ju
vårt ansvar som förbund och förtroendevalda fortfarande lika stort. När vi
lämnar förbundsexpeditionen eller avdelningsexpeditionen, när vi lämnar
vår arbetsplats, så är vårt ansvar för allas lika värde också lika stort. Men
det står inte i våra stadgar.
I förslaget till nya stadgar har § 2 mom 1 punkt 8 lydelsen att Seko ska
”främja integration i arbetsliv och samhälle och motverka diskriminering
i arbetslivet”. Jag trodde att vi skulle motverka diskriminering i hela samhället. Mitt förslag till text är att Seko ska ”främja integration och allas lika
värde i samhället och arbetslivet, samt motverka diskriminering”. Så står
det i Metalls stadgar, och inte ska väl vi i Seko vara sämre!
Jag yrkar att mitt förslag hänskjuts till beredningsutskottet.
Nästa punkt jag vill ta upp är § 18 mom 4 Sammansättning av kongressen.
Vi såg tidigare ett jättefint bildspel som visade ett förbund i rörelse. En
del vill att rörelsen ska vara lite snabbare så att breven kommer fram lite
fortare och tågen kommer när de enligt tidtabellen ska göra det. Men det
handlar inte bara om den egna branschen, utan vi är också en rörelse. I denna rörelse är vi många kloka som träffas och fattar besluten.
Den nuvarande skrivningen i § 18 mom 4 lyder: ”Förbundsstyrelsen beslutar om valkretsindelning och fördelning av mandaten på valkretsarna efter
medlemsantalet vid tidpunkt som förbundsstyrelsen bestämmer.” Jag skulle i stället föredra följande skrivning: ”Sekos representantskap beslutar om
valkretsindelning och fördelning av mandaten på valkretsarna efter medlemsantalet vid tidpunkt som förbundsstyrelsen bestämmer.” Naturligtvis
skulle det bli så att det är förbundsstyrelsen som för repskapet lägger fram
förslag om valkretsindelning och mandatfördelning.
Som jag sade tidigare: När man träffar andra och väger olika bra idéer mot
varandra, då kan man fatta kloka beslut – som ni kommer att göra här i dag,
när ni fattar beslut att bifalla mitt yrkande.
Marta Aguirre Godoy, Seko Stockholm: Vi hörde precis Anneli prata om
regioner, eller det som vi i dag kallar avdelningar, och hur vi ska bedriva
facklig-politiskt arbete och studier och lyfta de unga. Samtidigt vill man ta
ifrån oss våra medel för att kunna göra detta.
44
Mitt förslag är enkelt. Jag föreslår att samma text som finns under Branschorganisationerna läggs till i § 27 mom 7: ”Regions representantskap beslutar hur placering av tillgångar och förvaring av värdehandlingar ska ske”.
Det betyder alltså att regionerna får samma möjlighet att använda sina
pengar som branschorganisationerna har.
Vi ser i dag i samarbetet med t ex Elektrikerna och Fastighets i Stockholm
hur svårt det är att bedriva någon verksamhet över huvud taget när de måste gå tillbaka till sina förbundsstyrelser även när det gäller småsummor –
20 000 eller 30 000 kronor – för sådant som vi vill göra tillsammans inom
6F eller inom LO-facken. Förslag blir liggande i månader på grund av att
beslut inte kan tas lokalt.
Vidare gör avdelningar eller regioner – vad det nu kommer att heta – egna
satsningar. Vi kommer t ex att ta 600 000 kronor från egna medel för att ge
ut en medlemstidning. Hur hade vi kunnat göra det om medlen inte tillhörde oss utan förbundet? Det vet jag inte, men det skulle bli betydligt svårare.
Så för att demokratin ska leva yrkar jag bifall till mitt förslag.
Kristin Sulkula, Seko Stockholm: Jag är skyddsombud och arbetar med
teknisk kundsupport på TeliaSonera och representerar här Seko Stockholm.
Seko Stockholm yrkar att det i § 27 mom 1 läggs till att det i regions uppgift
ingår att ”bedriva arbetsmiljöarbete”. Det är av vikt att vi skyddsombud ute
på arbetsplatserna har tillgång till ett forum där vi kan utbyta erfarenheter
som sträcker sig utanför det egna företaget och den egna branschen. I dag
ordnar Seko Stockholm skyddsombudsdagar som är både välbesökta och
uppskattade.
Ioannis Konstantis, Seko Stockholm: Jag är ordförande för en stor klubb
som heter Seko Tunnelbana. Jag och Seko Stockholm har ett förslag angående en ändring av § 28 mom 1, första meningen i fjärde stycket, som i
förbundsstyrelsens förslag har lydelsen: ”Förbundsstyrelsen, eller branschorganisation, fastställer klubbs arbetsordning.” Vi tycker att det är medlemmarna som här ska spela den största rollen och vara delaktiga i beslut
om arbetsordningen i klubben. Därför föreslår Seko Stockholm att orden
”Förbundsstyrelsen, eller branschorganisation” ersätts av ordet ”Klubbmöte”.
Vi föreslår vidare att det i mom 2 och mom 7 görs konsekvensändringar när
det gäller ändringar i arbetsordningen
Linnea Garli, Seko Stockholm: Jag jobbar som lokförare på SJ i Stockholm och representerar Seko Stockholm. Jag ska prata om § 26 mom 1, ett
väldigt kort moment.
Jag yrkar att stadgeförslaget i § 26 mom 1 ”Förbundsstyrelsen kan, efter
samråd med berörda lokala organisationer besluta att inrätta Branschorga45
nisationer” ersätts med ”Förbundsstyrelsen inrättar branschorganisationer
efter förslag från berörda lokala organisationer”, dvs den skrivning som nu
finns under § 27 mom 1.
Jag anser att initiativet ska komma från klubbnivån, för det är klubbarna
som vet om och på vilka sätt samverkan inom branschen är till gagn för
medlemmarna, om det behövs eller om det bara blir ett påtvingat beslut
ovanifrån.
Så därför: Behåll den nuvarande skrivningen.
Karin Åkersten, Seko Stockholm: Jag är lokförare på Roslagsbanan och
representerar Seko Stockholm.
Det gäller § 27 mom 13. Jag vill ersätta den föreslagna skrivningen ”Förbundsstyrelsen kan besluta om att region ska upphöra” med ”Region kan
inte utan förbundsstyrelsens medgivande besluta att upplösa region eller
lägga ner dess verksamhet”.
Tobias Gyllensten, Seko Södra: Det finns mycket i förslaget till stadgar
som vi skulle vilja ändra på, men jag begränsar mig till att föreslå tre tillägg
till de punktsatser i § 28 mom 2 som anger klubbarnas uppgifter, nämligen:
1. ”Delta i gemensamma aktiviteter som bestäms i regionen.”. Alla regioner ser inte likadana ut, och vi jobbar på olika sätt.
2. ”Bedriva ungdomsverksamhet kopplad till arbetsplatsen.” Att klubbar
ska bedriva ungdomsverksamhet kan man tycka är ganska självklart,
men det gör inte alla klubbar i dag.
3. ”Bedriva agitationsarbete.” Jag är rätt övertygad om att alla klubbar i
dag inte ägnar sig åt agitationsarbete. Det borde finnas med i uppräkningen av klubbs uppgifter, så att det tydligt framgår att det är viktigt.
Stefan Granér, Seko Stockholm: Jag jobbar som tryckare, men jag har inte
kommit på fel kongress utan jag tillhör det gäng i Tumba som trycker de
sedlar som ni förhoppningsvis har en del av i era fickor.
Jag vill prata om § 27 mom 2, som handlar om val till regionstyrelserna. I
omsorg om representativiteten föreslår förbundsstyrelsen att en företrädare
för respektive bransch inom regionen ska finnas med i styrelsen. Jag kan
bara konstatera att ni gör arbetet lätt för de valda valberedningarna – de
lär få mindre att göra. Jag förstår syftet, men jag tycker att det andas lite
byråkratisk klåfingrighet.
En valberedning ska naturligtvis sträva efter en bred representativitet, men
den ska också ta hänsyn till representativitet när det gäller kön, etnicitet,
ålder och framför allt kompetens. En tvingande regel som den som föreslås
gör kanske till och med medlemmarna överflödiga vid valtillfället, eftersom valet redan är klart.
46
Jag tycker att man i den första meningen, ”Regionstyrelsen ska bestå av en
företrädare från respektive i regionen befintliga branscher…” bör stryka
orden ”en” och ”respektive” i förslaget till skrivning så att första meningen får lydelsen ”Regionstyrelsen ska bestå av företrädare från i regionen
befintliga branscher…”. Då finns omsorgen kvar, men man överlåter en
del jobb till valberedningar och styrelser. Det handlar ju om att få ihop
styrelser som är starka och bra, har hög kompetens och representativitet.
Dessa krav går inte alltid att förena. I styrelsen för Seko Stockholm skulle
den av förbundsstyrelsen föreslagna ordningen betyda omvälvningar till
skada för styrelsen.
Jag är inte orolig för att förbundsstyrelsen inte kommer att yrka bifall till
mitt förslag. När Anneli deltog i ett förberedelsemöte inför kongressen
i Seko Stockholm frågade jag henne om den föreslagna skrivningen är
tvingande eller om den är en rekommendation. Anneli svarade då att det är
en rekommendation, och i så fall bör man kunna gå med på att ändra texten
i enlighet med mitt förslag.
Johnny Nadérus, BO Väg och Ban: För det första skulle jag vilja säga att
förbundsstyrelsen i arbetet med att ta fram de nya stadgarna har tagit hänsyn till de synpunkter som framförts under remisserna och har åstadkommit ett förslag som i sin helhet är väldigt bra.
Det finns emellertid ett antal principer som jag tycker att man ska ha klart
för sig. Om kongressen bifaller förslaget mer eller mindre oförändrat så
kommer vår fackliga verksamhet att vila på tre ben: branschorganisationen, förhandlingsorganisationen och regionerna. Dessa organ bör också
behandlas jämställt i stadgarna. Om så inte blir fallet kommer man naturligtvis att dra undan möjligheten för någon av de här enheterna att bedriva
ett professionellt arbete.
Det är bra att vi i Väg och Ban-branschen enligt förslaget kommer att äga
klubbfrågan. Det har hittills varit lite otydligt. Det kommer att finnas föroch nackdelar beroende på tillämpningen, men med de föreslagna reglerna
kommer vi att kunna skapa en slagkraftig organisation. Samma sak gäller
förhandlingsorganisationen, som får större inflytande.
En princip som vi ska slå vakt om är att ju närmare medlemmarna besluten
fattas, desto större möjligheter har man att skapa en stark lokal facklig organisation. Då kan man bli lite förundrad när man läser några andra avsnitt
som handlar om regionerna, där den här principen frångås. Analogt med att
branschorganisationen bestämmer hur klubbarna ska se ut för att man ska
kunna arbeta konsekvent mot alla de arbetsgivare som finns inom t ex Väg
och Ban, så borde regionstyrelsen få ansvar för dagens avdelningssektioner
och morgondagens Seko-sektioner. De är sektioner därför att de inte har en
lokal facklig organisation, och det innebär extra problem. Det är ett oerhört
47
tungt uppdrag, framför allt på regionerna, om man inte kan lösa det som
Väg och Ban gör med en stark ombudsmannakader. Bransch- och förhandlingsorganisationerna har vanligtvis inte de problemen.
Därför finns det ingen logik i att förbundsstyrelsen ska inrätta Seko-sektioner. Det måste finnas en kompetens och kännedom om den lokala verksamheten. I den stad där jag bor byggde Moderaterna någonting som kallas
NK Express, världens dyraste spårvagn som är till för turisterna, inte för
oss som bor här i stan. Den heter SS, Stockholms Spårvägar – en något
svårsmält förkortning, kan jag tycka.
Stockholmsavdelningen har under ett och ett halvt år arbetat för att få i
gång en fungerande klubbverksamhet . Det har varit problem, det är många
unga anställda och, med all respekt eftersom jag själv är järnvägare, ett
antal tågnördar som är beredda att jobba 26 timmar varje dag bara de får
köra en gammal spårvagnstyp.
Det här arbetet tog inte en dag. det tog inte en månad. Två ombudsmän har
varit inblandade, det har tillsatts arbetsgrupper, och det har utbildats, därför
att vi har sett behovet av utbildning.
Det är regionstyrelsen som i framtiden ska ta ansvar för sina sektioner och
se till att man får en slagkraftig organisation på arbetsplatsen som kan bli en
motpart till arbetsgivarna. Förbundsstyrelsen kan inte ha den kunskap om
lokala förhållanden som krävs, och därför är det inte hållbart och framför
allt inte effektivt att man på central nivå efter förslag från regionstyrelsen
ska besluta om att inrätta sektioner. Detta skulle bara bli ett formellt beslut.
Det ansvar för att skapa en stark lokal facklig verksamhet som förhandlingsorganisationerna och branschorganisationerna nu har måste ges till
regionerna. Därför bör i § 5 mom 3 andra meningen ordet ”Förbundsstyrelsen” ersättas med ”Regionstyrelsen”, så att det blir regionstyrelsen som
är ansvarig.
I tredje meningen ersätts ordet ”förbundsstyrelsen” med ”regionstyrelsen
respektive regionens representantskap”.
En konsekvensändring görs i § 29 genom att ordet ”förbundsstyrelsen”
ersätts med ”regionstyrelsen”.
Jag tror att det är oerhört viktigt att man försöker ge medlemmarna samma
rättigheter och att förhandlingsorganisationerna, branschorganisationerna
och regionerna ges likvärdiga möjligheter att upprätthålla en slagkraftig
verksamhet.
Ur den synpunkten anser jag att Stefan Granérs förslag blir kontraproduktivt. Jag anser att det i styrelsen borde ingå minst en företrädare för varje
bransch. I styrelsen ska det finnas kompetenta personer som ser till att man
48
får en bra lokal verksamhet. Det finns avdelningsstyrelser som har fyra
personer från spårsidan. I avdelningsstyrelsen i Stockholm sitter Christer
Strömberg och jag, båda från Väg och Ban. Varför ska en bort? Och framför allt måste frågan ställas: Varför skriver man så tydligt hur just regionstyrelsen ska se ut? Varför ska detta centralstyras?
Jag föreslår att vi funderar ett tag och ser till att vi får transparens och kommer till rätta med de problem vi har i dag.
Sigrid Lundström, Seko Stockholm: Jag föreslår att det i § 27 mom 1 skrivs
in att det ska finnas arbetsledarpersonal på regionkontoret.
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag anser att vi ska ta oss en rejäl funderare
innan vi fattar beslut, och jag tycker också att det Johnny Nadérus sade
väcker en hel del frågor. Med de föreslagna stadgarna kommer kanske organisationen att bli toppstyrd. Man kanske vill att vi ska gå i den högsta
förbundsledningens ledband, även om jag också, liksom Johnny, tycker att
förbundsstyrelsen har tagit till sig en hel del av de synpunkter som framförts i remissförfarandet.
Det jag tycker vi ska fundera lite på är det som vi talar så mycket om i vår
organisation, nämligen allas lika värde när det gäller allt det som vi håller
på med i vår förening.
Frågan är om de stora elefanterna kommer att styra dansen och föra vår
förening framåt. Vi får väl i så fall hoppas att de inte blir oemotsagda.
Jag vill hänvisa till t ex Elektrikerna som har en organisation liknande den
som vi kommer att få enligt de föreslagna stadgarna. Vi har på det lokala
planet kunnat iaktta hur Elektrikernas deltagande i det tvärfackliga arbetet
har minskat. Jag vill att man ska tänka på vad detta får för följder när det
gäller studieverksamheten, det facklig-politiska arbetet och ungdomsfrågorna.
Något som vi kanske inte har diskuterat så mycket, även om Anneli nämnde det, är de medlemmar som inte har någon organisation nära sig ute på
arbetsplatserna, de som vi nu har i avdelningssektionerna. Dem ska förbundet ta hand om, sägs det. Ja, lycka till! Inte ens vi som finns något närmare
dessa medlemmar har alltid lyckats med det. Jag tror att vi här kommer
att få ett jätteproblem. Jag ser fram emot den dag när förbundets anställda
kommer ut och tar hand om det problemet för oss i avdelningarna. Dessa
medlemmar är inte bara ett problem utan de är också en tillgång, men det
gäller att kunna ta hand om dem på ett bra sätt. Och det gör vi bäst så långt
ut i organisationen som möjligt.
Nu har jag stått här och bespottat förslaget till nya stadgar, och då är det väl
bäst att jag säger att det inte är optimalt som vi har det i dag heller, inte på
49
något sätt! Det finns en hel del att förbättra, och det tycker jag att man tagit
fasta på i stadgeförslaget. Men när man pratar om maktbalansen tycker jag
att det är lite konstigt. I förbundets kallelse till kongressen, förbundets högsta beslutande organ, står det bland annat tydligt att förhandlingsfrågor inte
hör hemma på kongressen utan att det finns andra forum inom förbundet
där dessa frågor ska behandlas. Då bör väl det också gälla fördelningen av
mandat till det högsta beslutande organet.
Återigen tycker jag att vi ska se till allas lika värde. Vi ska ha en organisation som främjar allas lika värde. Det bör man fundera på när man tar
beslut om stadgarna.
Kebba Trawally, Seko Stockholm: Jag jobbar som biljettkontrollant inom
Storstockholms Lokaltrafik och representerar Seko Stockholm.
Jag yrkar att vi behåller följande skrivning i § 24 i de stadgar som antogs
2009: ”Lokala organisationer kan bilda samarbetsorgan för del av verksamhet. De lokala organisationerna fastställer gemensamt omfattning och
regler för verksamheten.”
Jag förstår inte varför förbundsstyrelsen vill stryka detta. Inom kollektivtrafiken i Stockholms län har vi haft stor nytta av ett branschnätverk som
skapats inom SLs upphandlingsverksamhet. Vi har kunnat dra lärdom av
varandras situation vid upphandlingarna, och vi har kunnat ordna gemensamma demonstrationer och protester mot den politik som Moderaterna
bedriver i Stockholms läns landsting. För oss är det väldigt viktigt att den
möjligheten inte försvinner.
Ola Fält, BO Väg och Ban: Jag är ordförande i Klubb 210 Väg och Ban
här i Stockholm. Jag skulle vilja ta upp § 28, som handlar om klubbar. I
mom 14 skulle jag vilja lägga till: ”Klubbmöte kan besluta att inrätta representantskap.”
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: Vi diskuterar viktiga frågor, t ex hur vi
ska bygga ett så starkt Seko som möjligt framöver. Alla vi som sitter i den
här salen vill naturligtvis att vi ska bli ännu bättre, ännu starkare i alla de
olika organisationsled som vi har i vårt förbund.
Vi har haft en genomgripande diskussion inför kongressen om vad de olika
organisationsdelarna ska göra i vårt förbund, och det har resulterat i vad jag
tycker är ett bra förslag till stadgar. Det har gjorts en del förändringar utifrån de remissvar som kommit in, men jag vill ändå lyfta upp en del frågor
och föreslå några förändringar i förbundsstyrelsens förslag.
Någonting som har diskuterats mycket är om vi ska ha benämningen ”region” eller benämningen ”avdelning”. Det kan man fundera på – är det någon
större skillnad, eller menar vi samma sak? Är de regioner som nämns i
50
stadgarna det vi tidigare kallade avdelningar? Min uppfattning är att svaret på den frågan är nej. Varför säger jag så? Jo, någonting som vi måste
tydliggöra är det här med regionernas eller avdelningarnas juridiska eller
legala status i vår organisation. Är det så att vi bifaller förbundsstyrelsens
förslag att avveckla avdelningar och inrätta regioner får det naturligtvis
konsekvenser för t ex avdelningarnas ekonomiska tillgångar. Konsekvensen blir, som jag tolkar det, att man avvecklar avdelningar och inrättar regioner och därmed överför avdelningarnas kapital till förbundet. Därför,
mina vänner, spelar det en stor roll om vi använder ordet ”avdelning” eller
ordet ”region”, och den frågan måste vi reda ut.
Därför är mitt första yrkande att vi behåller namnet ”avdelningar” i de nya
stadgarna, att dessa får samma juridiska status som i dag och att kongressen därmed avslår den del i ekonomi‑ och avgiftsförslaget som handlar om
att avdelningars kapital konfiskeras av förbundet.
Ett bifall till mitt yrkande om bibehållande av benämningen ”avdelning”
kräver följdändringar i andra paragrafer.
En annan fråga som jag tycker är viktig och som några har berört är vem
eller vilken organisation som ska ha makten att bilda klubb.
På större arbetsplatser finns det kanske en branschorganisation eller en förhandlingsorganisation som kan bilda klubb. Men vi har ju ett antal mindre
arbetsplatser, t ex inom Försvar, Civil och Tele, som inte har någon sådan
organisation. Min bestämda uppfattning är att om man på en arbetsplats
inom t ex Försvar Älvdalen vill bilda en klubb och det inte finns någon
bransch- eller förhandlingsorganisation, så är det avdelningen som ska bilda den klubben.
Mitt yrkande är alltså att avdelningen ska få makten att bilda klubbar på
de arbetsplatser som inte tillhör någon bransch- eller förhandlingsorganisation.
Björn Halvarsson, Seko Gävle-Dala: Jag är numera ordförande i en liten
trevlig avdelning i Mellansverige, Gävle-Dala, och jag har deltagit i arbetet
med att ta fram förslaget till nya stadgar.
Jag är som en del andra orolig för de delar i förbundet som inte har en stor
och stark förhandlings- eller branschorganisation bakom sig. Vi har ganska många medlemmar på arbetsplatser med få eller inga förtroendevalda.
Vem jobbar med att stärka deras roll? I dag är det avdelningen, i framtiden
blir det, om jag tolkat stadgeförslaget rätt, förbundsstyrelsen. Som Thomas
sade: Lycka till!
De här arbetsplatserna ligger långt bort. Det är långt från Stockholm till
Luleå, och från Luleå till Kiruna är det också rätt långt. Från Stockholm till
51
Kiruna är det ännu längre. Vi behöver nog ta en ordentlig funderare på hur
vi ska forma den här organisationen. Min bestämda uppfattning är att vi
ska ha avdelningarna kvar. Avdelningarna gör ett bra arbete när det gäller
förhandlingar, de utför en ganska stor del av vårt jobb. Janne pratade om
de viktiga val vi har framför oss. Vi har redan gjort ett val, men vi har fyra
val kvar. De kommer ganska hastigt på när den här kongressen är slut. Här
spelar avdelningarna en viktig roll.
I § 27 mom 2 i förslaget står det ”Regionstyrelsen ska bestå av en företrädare från respektive i regionen befintliga branscher”. Jag föreslår att den
texten ersätts med: ”Avdelningsstyrelsen ska bestå av det antal ledamöter
som repskapet bestämmer.” Det motsvarar ungefär den skrivning vi har i
dag
Jag yrkar vidare avslag på motion A8 i dess helhet och alltså inte bara på
de två att-satser som förbundsstyrelsen har yrkat avslag på. Anledningen
härtill är att vi har mycket svårt att definiera vilken bransch vi tillhör. Jag
tror att vi har fullt upp med att ro i land den organisation vi har utan att, som
jag ser det, börja slå sönder Seko. För rätt många år sedan bildade vi SF,
som så småningom blev Seko. Vi har hela tiden försökt att hålla ihop det
här förbundet. Jag ser framför mig hur det som föreslås i motion A8 någonstans i slutänden leder till att Seko upplöses och går upp i andra förbund
eller att det bildas helt nya förbund. Jag tror faktiskt att vårt förbund har ett
existensberättigande även fortsättningsvis, trots att vi heter Seko och har en
ganska knölig organisation.
Jag yrkar alltså avslag på motion A8 i dess helhet.
Thomas Gorin, Klubb Bring Citymail: Jag är brevbärare och ordförande
för den nationella klubben på Bring Citymail.
Jag vill säga några ord med anledning av Ioannis Konstantis förslag angående fastställandet av klubbarnas arbetsordning, § 28 mom 1. Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag i denna del. Jag anser att branschorganisationen, såsom förbundsstyrelsen föreslår, ska fastställa arbetsordningen.
Det är viktigt att notera att det i stadgeförslaget står att förbundsstyrelsen
eller branschorganisation fastställer klubbs arbetsordning, inte skriver eller
utvecklar arbetsordningen för lokala förhållanden, inte formulerar arbetsordningen, utan just fastställer den. Det viktiga arbetet med att anpassa
stadgar och beslut ligger kvar på den lokala klubben. Vi gör det här jobbet
på Bring Citymail, och det vill vi naturligtvis fortsätta att göra.
Varför är det då så viktigt att någon annan just fastställer arbetsordningen?
Det är helt enkelt ett sätt för oss att gemensamt garantera ett likvärdigt
medlemskap för samtliga medlemmar i Seko.
Förbundsstyrelsens förslag säkerställer att inget av de prioriterade områ52
den som vi tar beslut om exempelvis i dag går förlorat och att de uppgifter
som åligger klubbarna också finns med i en arbetsordning och blir en del
av det vardagliga fackliga arbetet. Det säkerställer att det arbete som utförs
lokalt följer stadgar och beslut. Det handlar alltså inte om toppstyrning,
utan det handlar om en garant för ett bättre lokalt arbete.
Sedan vill jag säga några ord med anledning av Håkan Alenius förslag
gällande klubbildning. Som nationell klubb skulle vi tycka att det var väldigt problematiskt om avdelningarna faktiskt hade möjlighet att bilda nya
klubbar inom vårt organisationsområde. Vi har som sagt en nationell klubb.
Vad skulle hända om en avdelning fick för sig att bilda en ny klubb? Hur
skulle det då gå med våra förhandlingsmandat osv? Det är helt enkelt bra
om avdelningarna inte har den möjligheten.
Johan Lindholm, Posten Förhandlingsorganisation: När vi behandlade det
här stadgeförslaget i Seko Postens representantskap var det ett par saker
som vi tyckte var extra positiva. För det första tycker vi att det är bra att
det finns en nödvändig tydlighet när det gäller ansvarsfördelningen mellan
förbund, regional organisation, förhandlingsorganisation och branschorganisation. För det andra tycker vi att det är bra att man nu också formellt i
stadgarna befriar Sekos regionala struktur från klubbildning. Det är naturligt att vi följer upp det beslut vi tog på förra kongressen och nu formellt
för in det i stadgarna.
Avslutningsvis vill jag säga att vi tycker att det är positivt att förbundsstyrelsen har varit lyhörd för den kritik som i remisshanteringen har framförts
när det gäller demokratin.
Vi ställer oss bakom förbundsstyrelsens förslag, som vi anser är bra. Jag
yrkar alltså bifall till förbundsstyrelsens förslag till nya stadgar.
Johnny Nadérus, BO Väg och Ban: Jag ska den här gången inte bli lika
långrandig som jag var i mitt förra inlägg.
I § 27 mom 11 stadgas att regions representantskap på sitt årsmöte bland
annat ska behandla aktivitetsplan för verksamhetsåret.
Det gäller återigen principfrågan om att medlemskapet ska ha samma värde
i region, förhandlingsorganisation och branschorganisation. I de föreslagna
stadgarna för branschorganisation skrivs i § 26 mom 13: ”Representantskapets budgetmöte ska behandla aktivitetsplan och budget för kommande
verksamhetsår. I samband med det fastställs också eventuell avgift samt
arvoden, traktamenten och annan ersättning vid uppdrag i branschorganisationen”.
Då kan man ställa sig frågan vad som är grunden för att inte ha samma ordning i regionerna. Är det så att man där bedriver mindre verksamhet, och är
53
det så att det tar mindre tid att understödja en facklig verksamhet som inte
har en lokal organisation?
Mot bakgrund av att man ska behandla alla delar i förbundet likvärdigt
föreslår jag att detta avsnitt i § 27 mom 11 får följande lydelse: ”Representantskapets årsmöte ska behandla aktivitetsplan, budget för kommande
verksamhetsår. I samband med det fastställs också eventuell avgift samt
arvoden, traktamenten och annan ersättning vid uppdrag i regionen”.
Detta innebär att man i morgon kommer att göra som man förhoppningsvis
gör i dag och som man gjorde i går.
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag vill hänga på lite när det gäller det som
sagts med anledning av motion A8. Jag tycker också att det vore förnuftigt
att avslå hela den motionen, speciellt mot bakgrund av att den dessutom
talar om vad som ska komma fram från den föreslagna arbetsgruppen. Det
tycker jag verkar väldigt märkligt.
Jag yrkar alltså avslag på motion A8 i dess helhet.
Dessutom vill jag yrka bifall till Johnny Nadérus förslag till ändring i § 5
mom 3.
Jag vill även yrka bifall till Ioannis Konstantis förslag till ändring av § 28
mom 1.
Avslutningsvis vill jag beröra motion A12. Om man ser till andemeningen
med motionen som denna är skriven anser jag, i motsats till förbundsstyrelsen, att den bör bifallas. Motionen har antagits av Seko Gävle-Dalas
årsmöte, och jag yrkar bifall till den.
Kenny Reinhold, Seko Sjöfolk: Jag ska fatta mig kort och bara yrka bifall
till förbundsstyrelsens utlåtande över motion A8. Branschtänket är asviktigt, så sabba inte det!
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: Jag fortsätter på temat lokal demokrati
och lokalt inflytande. Jag tror att alla ni som har läst stadgeförslaget känner
av den vind som blåser i förslaget: mer makt åt förbundsstyrelsen, mer
makt åt förbundsstyrelsen, mer makt åt förbundsstyrelsen! I hart när varenda paragraf ser jag att man flyttar över beslutanderätten från den lokala
organisationen till förbundsstyrelsen. Inget ont om vår förbundsstyrelse,
den är jätteduktig och jättekompetent, men i lokala frågor måste vi i klubbar och avdelningar få bestämma själva. Det är ju vi som har den lokala
kännedomen och vet hur det ser ut på arbetsplatserna.
Jag har lagt ett antal yrkanden, t ex om inrättande av avdelningssektion.
Den frågan har varit uppe tidigare, och det är väl självklart att om en liten
grupp anställda på en arbetsplats vill bilda en avdelningssektion, så ska
54
avdelningen kunna fatta beslut i den frågan. Jag kan inte för mitt liv förstå
varför den frågan ska behöva lyftas upp till förbundsstyrelsen.
Det är likadant när det gäller klubbarna. Jag är själv ordförande i Postklubben Gästrikland/Norduppland. Vi har alltid haft makten att bestämma över
hur vi organiserar vårt arbete och vilka klubbsektioner vi ska ha. Det har
fungerat helt i demokratisk anda på våra årsmöten. Då kan jag för mitt liv
inte heller förstå varför beslut i de här frågorna ska lyftas från den lokala
nivån upp till förbundsstyrelsen.
Därför yrkar jag att följande skrivningar införs i § 28 mom 1, som handlar om klubbs uppgifter: ”Klubbs arbetsordning fastställs av klubb” och
”Organisationsområde och uppgifter för klubbsektion fastställs av klubb”.
Så har det varit hittills, och det har fungerat utmärkt, så jag kan inte förstå
varför vi ska flytta hanteringen av dessa frågor från den lokala demokratin
upp till förbundsstyrelsen.
Stefan Granér, Seko Stockholm: Jag tänkte gå in lite på motion A8. Jag har
varit med i Seko i ungefär tre och ett halvt år och funnit att det är väldigt
svårt att lära sig hur förbundet är uppbyggt med alla dess organisationsformer: förhandlingsorganisationer, branschorganisationer, nationella klubbar
osv. Det är en mix som jag inte är van vid. Jag har varit fackligt aktiv inom
Grafiska fackförbundet hela mitt tidigare liv, men i och med att jag blev arbetslös och sökte mig till Tumba, där man trycker pengar, blev jag Sekoit.
Jag kom i kontakt med Seko i samband med det så kallade SEGEL-projektet, ett projekt som skulle närma Elektrikerna, Grafiska fackförbundet och
Seko till varandra och förhoppningsvis resultera i ett nytt förbund. Då fick
jag reda på lite mer om hur Seko är uppbyggt.
SEGEL var ett piggt projekt, och det var tre radikala, pigga fackliga organisationer som försökte hitta en ny styrka. Men det sprack. Det sprack på
Sekos organisationsformer. De båda andra organisationerna, Elektrikerna
och Grafikerna, har en rak organisation med en förbundsstyrelse, avdelningar och klubbar. Avdelningarna och klubbarna är basorganisationerna
inom de förbunden liksom inom de allra flesta andra förbund. Seko är ett
undantag.
Jag förstår undantaget – det har historiska orsaker, men det blev för svårt
att sy ihop förbunden. De andra organisationerna ville inte bilda ett förbund som var en federation, helt enkelt. Man tyckte nog att LO var federationen. Det blev för svårt.
Jag kan se vissa fördelar, eller ganska stora fördelar, med branschsamarbete och organisering inom branscher. Det stärker medlemmarna, det för ner
mandat närmare arbetsplatserna. Det kan jag förstå. Men det finns en risk
med en så spretig organisation och så många maktcentra, och det är att de
55
drar åt olika håll. Maktens mekanismer leder till att man så att säga bygger
upp sin egen maktställning inom förbundet. Var finns då det sammanhållande kittet?
Dessutom finns det, som en del har varit inne på, många som står utanför de
här branscherna, t ex arbetsplatser utan klubb. Det finns även andra delar
av Seko som inte har den här starka branschstrukturen. Sedan SEGEL-projektet tycker jag den här särarten inom Seko har accentuerats – maktens
mekanismer rullar på.
I motion A8 föreslås en utredning, men motionärerna ger själva svaret på
utredningen – den ska resultera i starka självständiga organisationer. Då
måste man ställa sig frågan: Var finns det sammanhållande kittet? Ett förbund måste under vissa historiska skeden omvandlas till en krigsorganisation när det verkligen är allvar, och då gäller det att hålla ihop. Då håller det
inte att ha en alltför spretig organisation.
Om jag var aktiv i en branschorganisation skulle jag jobba stenhårt för de
avdelningar som finns inom Seko. Det är ju där, inom de geografiska områdena, som man kan möta resten av organisationen, ta debatterna, diskutera,
hålla ihop, stärka avdelningarnas roll när det gäller att nå ut till dem som
finns utanför branscherna och se till att förbundet håller ihop. Jag ser alltså
ingen motsättning här. Jag förstår branschtanken, men branscherna måste
kämpa för avdelningarna och för att hålla ihop förbundet.
Jag kan också hålla med föregående talare om att många av de stadgeändringar som förbundsstyrelsen föreslår andas centralisering. Om man går
så långt som man nu gör inom Seko när det gäller de olika organisationsformerna, vad ska förbundsstyrelsen då bestämma över? Den får väl i så
fall bestämma över avdelningarna. De starka organisationsdelarna kommer
man inte åt.
Kamrater, fundera över det här! Stärk avdelningarna, se till att vi har ett
sammanhållande kitt i vårt förbund!
Jan Salkert, BO Väg och Ban: Den fråga jag ska ta upp kan tyckas pytteliten, men den är ack så viktig för mig i mitt vardagliga arbete när jag är ute
och värvar medlemmar. Det gäller § 17 Ersättning vid konflikt. Jag skulle
vilja, Anneli, att du utvecklar detta med en kortare anslutningsperiod för
rätt till konfliktersättning. Det finns säkert kloka tankar kring förslaget att
man ska kunna vila på hanen innan man skickar in sin medlemsansökan,
men för mig är det ett starkt argument när jag värvar medlemmar att kunna
säga att det inte duger att komma med medlemsansökan först när det står
i tidningen att det börjar bli lite oroligt på arbetsmarknaden, utan ska man
vara med och få del av de pengar som vi solidariskt har samlat ihop under
årtionden så får man faktiskt vara med hela tiden.
56
Om jag inte får höra en massa kloka argument för den föreslagna ändringen
kommer jag att yrka att den nuvarande texten får stå kvar.
Sune Blomqvist, Posten Förhandlingsorganisation: Jag vet inte om man
vågar komma upp nu och säga att man är en av motionärerna bakom motion A8. Men när jag var med och skrev motionen tyckte jag i början att
den mot bakgrund av situationen vi har inom Posten, var principiellt viktig.
När vi fick förbundsstyrelsens utlåtande över motionen insåg jag och
många av de andra som stod bakom den att vi nog hade haft för bråttom
och att det var rätt klokt av förbundsstyrelsen att yrka avslag på andra och
fjärde att-satsen.
Den situation som vi har framför allt i Posten gör att vi känner oss pressade. Vi har konkurrens om medlemmarna från ST Post och SACO, som
har lägre medlemsavgifter och aktivt krigar om våra medlemmar. Vi tappar
varje år medlemmar till dessa organisationer. Dessutom är vår bransch utsatt, och vi förlorar hela tiden arbetstillfällen.
Vi uppskattar därför att förbundsstyrelsen har tillstyrkt förslaget att tillsätta
en arbetsgrupp som ska titta på förutsättningarna att stärka branschorganisationerna. Det är branschen som ger medlemmarnas deras fackliga identitet. Jag identifierar mig som medlem i Seko Posten liksom Kenny identifierar sig som medlem i Seko Sjöfolk. Identiteten kring branschen är viktig,
och därför tycker jag att det är bra att förbundsstyrelsen får i uppdrag att
jobba med de här frågorna.
Jag yrkar bifall till första och tredje att-satsen i motion A8.
Marta Aguirre Godoy, Seko Stockholm: Sune, jag tillhör Seko. Jag kommer från Trafik, och vi har ingen branschorganisation. Vi har ett jättebra
samarbete, men vi har ingen sammanhållen branschorganisation. Vi vill
ha det så.
Ska vi då påtvingas någonting uppifrån? Det skulle inte fungera. När jag
berättade i min klubb, Lokförarna på pendeltåget, att jag skulle hit till kongressen sade de: ”För fasicken, det här är den viktigaste frågan. Vi vill ha
rätt att agera som klubb. Vi vill inte ha en branschorganisation som bestämmer över oss.”
Jag tror att många i trafikbranschen känner så. Vi har ingen branschorganisation, och i alla fall för oss i Stockholm fungerar avdelningen som en
branschorganisation. Samtidigt kan vi möta andra. Vi samarbetar jättebra
med Posten, med Civil och med alla andra som finns inom Seko Stockholm. Och precis som Stefan Granér sade: Kittet är den verksamhet vi
bedriver, all vår verksamhet, inte bara förhandlingsverksamheten. Den är
nog så viktig, men det är mer som är det fackliga arbetet.
57
När man i dag pratar om fackligt arbete så brukar det bara handla om förhandling. I förhandlingsarbetet blir man väldigt hemmablind, och det är det
jag är rädd för. Fackligt arbete är så mycket mer än bara förhandling hit och
förhandling dit. Jag instämmer i mycket av det som Stefan sade om centraliseringen. Förhandlingarna är den största biten i vår verksamhet, men
fackligt arbete är så mycket mer. Därför ber jag er tänka på avdelningarna.
Det är viktigt att de överlever.
Dessutom har jag en liten uppmaning. De talare som kommer upp här är
mestadels medelålders män. Kom igen, tjejer, var är ni? Upp med er! Låt
inte gubbarna stå här och bestämma allting!
Thomas Olsson, Seko Södra: När jag hörde företrädaren för Postens Förhandlingsorganisation kände jag mig tvungen att gå upp.
Medelålders man – ja, jag har ju blivit det! Det känns väldigt tungt, måste
jag säga, för jag har alltid känt mig ung. Men jag får försöka ändå.
Vi har diskuterat mycket om branschorganisationernas vara eller inte vara.
Jag har förmånen att vara ordförande i en avdelning, Seko Södra. Jag har
också förmånen att sitta med i en förhandlingsorganisation, dvs en nationell
klubb, Seko SIS. Men jag har dessutom förmånen att vara ordförande i ett
LO-distrikt. Med de kunskaper som jag har berikats med genom att delta i
den fackliga verksamheten i de här organisationerna tycker jag att det ena
inte utesluter det andra. Men jag är jätteorolig för att vi ska nischa oss bara
efter branscher. Vem ska då gå i våra förstamajtåg? Är det branscherna? På
de platser jag känner till har det inte varit folk med branschanknytning som
mangrant har slutit upp under de röda fanorna och tågat på första maj, utan
det har varit en blandning av oss i förbundet Seko.
Jag tror också att det är tillsammans som vi är starka och kan klara studieverksamheten. Vår paraplyorganisation LO har slagit fast att vi ska jobba
mer med tvärfackliga studier, inte mindre, något som jag tror att det blir om
man nischar studierna mer på bransch.
Likadant är det när det gäller ungdomsverksamheten. Jag tror att vi tillsammans som förbund måste ta ansvaret för ungdomsverksamheten och ställa
upp med de resurser som behövs för att få ungdomar med i verksamheten.
Ungdomen är vår målgrupp.
Vi ska naturligtvis ha ett branschtänk när det gäller förhandlingar och andra
rent taktiska samarbetsfrågor, men vi måste också behålla Seko som ett
Seko.
Alexander Lindholm, Seko Stockholm: Vi har i Seko Stockholm tillsammans med andra avdelningar i Sverige, Väg och Ban samt andra branschoch förhandlingsorganisationer varit med och utarbetat många av de
58
ändringsförslag som ni här hört framläggas. Jag vill börja med att yrka
bifall till de förslag gällande klubbildningen som har lagts fram av Peter
Holkko, Marta Aguirre, Linnea Garli, Karin Åkersten, Tobias Gyllensten,
Stefan Granér, Johnny Nadérus, Kebba Trawally, Sigrid Lundström och
Håkan Alenius.
Jag skulle vilja säga att vi verkligen har tagit ett helhetsgrepp. De här förslagen sammanvägda leder till en organisation som är mycket mer medlemsnära. Det är inte en starkare förbundsstyrelse utan starkare klubbstyrelser vi behöver.
Vi behöver starka regioner som kan komplettera branschorganisationerna
och förhandlingsorganisationerna, och vi behöver starka regioner framför allt för att kunna stå upp för de absolut svagaste medlemmarna, de
medlemmar som inte finns i klubbar utan i avdelningssektioner, det som i
framtiden kommer att heta Seko-sektioner. Seko Stockholm har framfört
synpunkter på namnfrågorna, men det är ingen viktig sak om vi ska kallas
region, avdelning, Seko-sektion eller avdelningssektion.
Jag tänker på de medlemmar som jag har ute i avdelningssektionerna, på
dem som finns t ex på en arbetsplats med sju anställda. På den arbetsplatsen finns ett engagerat skyddsombud som behöver en stark regional organisation som plattform att träffa andra skyddsombud, träffa Kristin från
TeliaSonera eller något skyddsombud på Seko Posten. Han behöver ha de
här ställena att träffas på, och därför är det otroligt viktigt att vi lägger ut
arbetsmiljöarbetet på avdelningarna.
Jag orkar inte gå igenom alla våra förslag till ändringar, för de är väldigt
många. Men vi har två yrkanden som ännu inte framförts
Det ena handlar om § 5 mom 1, där vi vill att texten som säger att förbundsstyrelsen fastställer organisationsområde för region i stället ska lyda:
”Regions organisationsområde fastställs av kongressen, eller representantskapet de år kongressen inte sammanträder.” Jag har påpekat för förbundsstyrelsen att det vore en mycket bättre skrivning, men jag tror inte att de
riktigt har förstått mig.
Argumentet att man behöver ha en flexibel organisation som snabbt ska
kunna ställa om vid sammanslagningar med 6F-förbunden håller inte. Vi
har ju repskap varje år. Vi kommer att hinna ha ett repskap innan ett beslut
fattas om att vi ska gå ihop i ett nytt förbund. Framför allt skulle det beslutet aldrig kunna tas i en förbundsstyrelse.
Med 36 ombud i representantskapet har förbundsstyrelsen 25 procent av
rösterna. För att i en omröstning fälla ett förslag från förbundsstyrelsen
krävs det en kvalificerad majoritet på två tredjedelar. Det blir alltså väldigt
svårt för repskapet att gå emot förbundsstyrelsen, och det är naturligtvis
59
en demokratisk brist. Om vårt förslag beträffande § 5 mom 1 bifalles av
kongressen föreslår vi att representantskapet utökas till 72 ledamöter. Det
skulle innebära att förbundsstyrelsen får 12,5 procent av rösterna och att
representantskapet skulle ha en sportslig chans att ändra ett kanske inte så
väl genomtänkt förslag från förbundsstyrelsen.
Med det vill jag tacka för att ni lyssnade. Jag vill också att ni röstar för de
förslag som jag och av mig nämnda ombud från olika avdelningar, branscher och sektioner lagt fram. Det här är ett helhetsgrepp, och vi vill ha ett
förbund som står mycket närmare medlemmarna, inte längre ifrån.
Dennis Löfgren, Seko Norra Norrland: Jag har inget yrkande, men däremot
har jag en fråga som, beroende på det svar jag får, kanske leder till ett yrkande så småningom.
Generellt i stadgeförslaget finns det fortfarande mandattider på minst två
och högst fyra år. Enligt skrivningen i § 27 mom 2 Regionstyrelsens sammansättning är det bara ordinarie ledamöter men inga ersättare som ska
väljas. Detta gäller både enligt styrelsens förslag och förslaget om strykning av orden ”en” och ”respektive”.
I mom 11 Möte med representantskap föreskrivs som punkt 3 bland ärenden som för att kunna avgöras på mötet uttryckligen ska anges i kallelsen:
”Val av efterträdare till ordförande och ekonomiansvarig som avgått under
verksamhetsåret.”
Denna text, som finns kvar från nuvarande stadgar enligt vilka ordföranden
och kassören väljs separat, är väl inte tillämplig om mötet ska välja styrelse
utan ersättare. Bör det då inte ske fyllnadsval även av andra ledamöter som
avgått?
Xamuel Halfvars, Posten Förhandlingsorganisation: Det är fruktansvärt kul
att vara här. Många har varit uppe i talarstolen och sagt jättekloka saker,
och jag kommer egentligen bara att upprepa vad flera andra redan har sagt.
Jag tänkte börja med att berätta att när jag gick med i facket så hade jag
en idé om att det var en organisation där vi arbetare tillsammans skulle
kämpa för bättre villkor på arbetsplatsen och för ett bättre samhälle för oss
att leva i.
Med de förslag som är presenterade här är jag, liksom tidigare talare, rädd
för tre saker, nämligen centralisering, isolering och utfrysning.
Med det stadgeförslag som föreligger riskerar arbetare på små arbetsplatser
att bli utfrysta och inte kunna göra sina röster hörda.
Jag som har mycket kontakt med folk från andra branscher lär mig mycket
av dessa kontakter som jag kan föra vidare till mina arbetskamrater. Den
60
möjligheten har inte de som jobbar på små arbetsplatser, utan de blir isolerade.
Centralisering är någonting väldigt problematiskt – medlemsinflytandet
blir mindre om man centraliserar makten. Det är en demokratifråga.
När en förbundsstyrelse försöker komma till rätta med problem tar den ofta
ett helhetsgrepp och förbiser då de små detaljerna. Det blir då en viktig uppgift för avdelningarna, som känner till förhållandena på arbetsplatserna, att
bevaka detaljfrågor som förbundsstyrelsen inte har någon kännedom om.
Ett fackförbund som är starkt, inkluderande och demokratiskt och har ett
regionalt tänkande är det fackförbund som jag vill vara medlem i. Därför
yrkar jag bifall till Alexander Lindholms förslag.
Björn Jonasson, Seko Sjöfolk: Jag är gubbe, socialist och Sverigevän. Jag
är med i Seko, men jag har också en identitet som sjöman. Jag tror att
många av er också har en identitet i era yrken. Jag är övertygad om att
branschorganisationen är viktig på grund av att man vet att den ombudsman som man där tar kontakt med förstår vad man pratar om. Utan starka
branschorganisationer riskerar vi att komma i underläge gentemot arbetsgivarna som ju håller sig med kompetens i sina branschföreningar. Därför
yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens utlåtande över motion A8.
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: Jag blev nämnd vid namn i ett inlägg av
Thomas Gorin, och jag vill göra en kommentar till vad Thomas sade – jag
missade det i mitt förra anförande.
Eftersom ni i Bring Citymail lokalt redan har en nationell klubb, är det
naturligtvis inte aktuellt att fundera över en lokal klubbildning.
Sedan till Alexander Lindholm: Det är bra att vi är överens i fråga om
klubbildningen. Våra förslag skiljer sig i någon detalj, och du och jag får
diskutera vidare för att hitta en bra skrivning när det gäller makten över
klubbildningen. Det är av största vikt att det blir klarlagt i vilka situationer
avdelning ska bilda klubb och när det är mer lämpligt att branschorganisation eller förhandlingsorganisation gör det.
Jag ska nu prata om en annan motion som jag har skrivit, motion A10
som handlar om de 200 ombud som finns i den här lokalen. Det här är
första gången som vi representerar 25 olika organisationer. Tidigare har
vi kommit från nio geografiska avdelningar. När jag har funderat över vad
som kan vara det bästa för Seko framöver har jag faktiskt blivit övertygad
om att Seko blir starkare om vi från de olika delarna i förbundet träffas
regionalt och diskuterar igenom vad som är viktiga förbundsgemensamma
frågor för oss. Jag tror att det är viktigt.
När vi har 25 olika organisationer – några geografiska och en stor del na61
tionella – är min känsla att vi inte träffas och diskuterar annat än här på
kongressen. Det kanske gör att vi inte har samma bild av de förbundsgemensamma frågorna.
I de föreslagna stadgarna anges ganska tydligt vilka uppdrag de olika delarna av förbundet har. Branschorganisationerna ska naturligtvis bevaka
branschens intressen. Förhandlingsorganisationerna är inriktade på att träffa bra och starka avtal inom det egna företaget och ansvara för utbildning
i avtalsfrågor. Nationella klubbar har självfallet fokus i de egna företagen.
Om man är fackligt verksam inom en sådan organisation tycker man nog
inte att det ingår i ens uppdrag att tänka på de åtta anställda på Försäkringskassan där hemma eller på de fem anställda på det lilla ISS Sweden. I de
här organisationsdelarna har man ett helt annat uppdrag.
På kongresserna behandlar vi inte detaljfrågor inom de olika företagen eller branscherna, utan här diskuterar vi och fattar beslut i förbundsgemensamma frågor: förbundets ekonomi, avgifter, gemensamma inriktningar för
verksamheten framöver, principfrågor som rör alla och inte den enskilda
branschen eller företaget.
Min utgångspunkt när jag har skrivit motion A10 har faktiskt varit att jag
tror att vi blir starkare av att träffas mer regionalt, Det är ju där vi utser våra
ombud till kongresserna, diskuterar förbundets gemensamma angelägenheter och behandlar de motioner som ska väckas till kongressen.
Jag yrkar bifall till motion A10 första att-satsen samt till motionerna A19
och A20, i vilka det föreslås att motioner till kongressen från klubb ska
inlämnas till den avdelning där klubben är ansluten.
Peter Holkko, Seko Södra: Jag yrkar avslag på motion A8 i dess helhet, och
jag ska förklara varför jag gör det.
Jag kan stoltsera med tre märken på mitt kavajslag. Det ena märket är ett
SF-märke från 1970, alltså Statsanställdas Förbund. Det andra är Sekos
gamla märke från 1995, och det tredje är det som vi har fått i dag med
Sekos nya logga.
Jag förstår dem som har väckt motion A8, för de ser denna fråga utifrån sin
verklighet. Det är inte så att de i koncernfacken, som har skrivit motionen,
på något sätt är elaka mot oss andra och försöker slå sönder avdelningarna,
utan man ser det hela från sin verklighet. Men, kamrater, jag skulle vilja
berätta lite om min verklighet.
Ända från början av mitt fackliga engagemang har jag träffat personer från
andra branscher. Vi hade någonting som hette SF-distrikt och vi åkte runt i
valrörelsen och vi bedrev olika verksamheter med studier osv. Jag kan tala
om att det faktiskt inte gjorde ont att träffa någon som jobbade på Telever62
ket och grävde diken eller drog kablar. Det gjorde inte ont att träffa någon
som var fångvaktare, det gjorde inte ont att träffa någon som städade på de
statliga verken, det gjorde inte ont att träffa någon som satt och läste böcker
på kvällarna och inte kunde vara med när vi andra satt och tog en öl därför
att han skulle lära sig hur man hanterade de nya AXE-växlarna. Det gjorde
inte ont att träffa människor från andra branscher.
Jag har också jobbat tvärfackligt, dvs jag har träffat folk från andra förbund. Kan ni tänka er att det finns folk i andra förbund som bedriver bra
verksamhet och som man kan möta, folk som jobbar med helt andra saker
t ex inom kommuner eller inom metallindustrin.
Det mest anmärkningsvärda är egentligen att motionärerna inleder sin motion på följande sätt:
”Många medlemmar och förtroendevalda känner inte att Seko klarar att
leva upp till förväntningarna om en stark facklig organisation som fokuserar på löner, anställningsvillkor och övriga arbetsplatsanknutna frågor.
Kritiken består till stora delar i att Seko känns som en splittrad organisation
som fokuserar för mycket på annat än sådant som handlar om medlemmarnas situation och förhållanden på arbetsplatserna.”
Men det är ju egentligen inte på arbetsplatserna som regioner och avdelningar ska verka, utan vi ska ju verka tvärfackligt inom Seko med studier,
med facklig-politisk verksamhet osv.
Jag vet att det ska finnas ett 20-tal ungdomar på besök på kongressen, och
jag ska räkna upp bara några grejer som vi i vår avdelning Seko Södra har
varit inblandade i. DreamHack är en jättestor mässa för ungdomar där det
spelas fruktansvärd technomusik. Där delar vi ut en massa rättvisebananer
och informerar om facket. Det finns både DreamHack Winter och DreamHack Summer. På Emmabodafestivalen spelas nog ännu värre musik, men
vi har träffat jättemånga ungdomar där liksom på Sweden Rock och även
på Hultsfredsfestivalen, som tyvärr delvis är nedlagd.
Då har jag en liten fråga till er här: Vem tror ni det är som bemannar de här
aktiviteterna? Jag har inte sett en enda person från någon förhandlingsorganisation som varit inblandad i detta, utan det har varit ungdomar och det
har varit människor som är vana vid att jobba tvärfackligt och göra saker
tillsammans.
Avslag på motion A8!
Erik Bohman, Seko Stockholm: Då jag tydligen är sist på talarlistan avslutar jag den kanske viktigaste punkten på kongressen. Jag yrkar att man
i § 27 konsekvent byter ut begreppet ”ekonomiansvarig” mot ”kassör” på
det att kamrat Aguirre i Seko Stockholm får vara kassör även framgent.
63
Härefter ajournerades den fortsatta behandlingen av dagordningens punkt
14.
Tal av SSUs ordförande
Förbundsordförande Janne Rudén: Jag har fått den stora äran att introducera SSUs nye ordförande, Gabriel Wikström. Gabriel, du är hjärtligt
välkommen att tala till vår kongress. Varsågod!
Gabriel Wikström, SSU: Tack för det! Jag måste börja med att säga att för
en son till en spårsvetsare på det som förut var Banverket känns det här
nästan som att komma hem. Det känns väldigt bra!
”Utan Sekos medlemmar stannar Sverige” är temat för kongressen, och det
är ett tema som i dag är mer sant än någonsin förr. Jag pendlar mellan Västerås och Stockholm, och då förstår ni att jag känner till det här budskapet
och får uppleva det dagligdags mer än många andra. Jag ser vilken insats
som Sekoiterna dagligen gör för att se till att den infrastruktur vi har här i
landet ska fungera så bra som möjligt. Då förstår jag också den frustration
som säkert många här inne känner när man gör sitt allra bästa dag ut och
dag in och ändå får stå i skottgluggen när saker och ting misslyckas eller
inte längre fungerar. Där vill jag vara väldigt tydlig med att min och SSUs
syn naturligtvis är att det inte är sekoiternas fel att tågen inte går utan regeringens, en regering som inte ens kan stava till ordet infrastrukturpolitik.
Jag tror nämligen att vi här inne kan vara ense om att Sveriges infrastruktur
befinner sig i djup kris. Det räcker med att titta på järnvägen för att konstatera att det är så. Vi har ett järnvägssystem som har problem när det är
höst, när det är vinter, när det är vår och ibland även när det är sommar.
Frågan är, kära vänner: När är det egentligen tänkt att vår järnväg ska fungera? Det kommer ju med stor sannolikhet att bli höst och vinter i år igen.
Det kommer med stor sannolikhet att bli signalfel och stressade pendlare
som pryder tidningarnas framsidor. Och problemet är inte vädret – det är
som det är. Det är sannerligen inte heller era medlemmar – de sliter ju hårt
varje dag. Nej, mina vänner, problemet är, återigen, en misslyckad infrastrukturpolitik. Det är en situation som är oacceptabel. Om vårt lilla land
ska fungera, om vi ska kunna slåss för jobben och konkurrenskraften på
en global marknad, då måste vi ha en infrastruktur värd namnet. Då måste
vägar och järnvägar fungera som de ska. Då måste vi börja investera, och
det redan i går.
Som om det inte vore nog med att man har misslyckats med järnvägspolitiken här i landet, att man har misslyckats med infrastrukturpolitiken, så
finns det betydligt fler områden som är i djup kris. För mig som ung och
SSU-are är det särskilt ett område som jag i första hand tänker på, och det
är bostadspolitiken. I fler och fler städer väntar en hel generation unga på
64
att kunna flytta hemifrån, men politiken har havererat och bostäder är i dag
rentav mer sällsynta än jobb till unga. Trots att man vill och trots att man
i grunden kan flytta hemifrån så finns det ingen bostad att få. Skulle man
eventuellt få tag i något slags tak över huvudet så är det ofta en lägenhet i
andra eller tredje hand som man hela tiden riskerar att med kort varsel få
flytta ifrån.
Att unga saknar en bostad handlar inte bara om att man saknar tak över
huvudet, utan det handlar i första hand om att man saknar ett eget hem och
att man berövas rätten att bli vuxen, att gå ut i vuxenlivet och på allvar
börja leva det.
Bostadspolitiken fungerar precis likadant som järnvägspolitiken. Om man
inte gör de nödvändiga investeringarna så kommer den till slut att börja
krackelera. Det borde inte krävas något geni för att inse det, men det krävs
uppenbarligen mer än en borgerlig regering.
Det vi behöver är ansvariga politiker som förstår att det för att lösa bostadsbristen krävs mer offentliga investeringar, inte mer marknadsliberalism.
Det behövs politiker som inser att det är byggnadsarbetare och inte utredare som bygger bostäder, en regering som ser bostaden som en rättighet
och inte som en lyxvara för den som har råd. Om unga människor ska få
bli vuxna i dag, om unga ska kunna hitta en bostad, ett jobb och få en bra
utbildning, då krävs det helt enkelt en politik som möjliggör detta.
Jag känner mig hemma i den här församlingen, inte bara därför att min
pappa har varit Seko-medlem i hela sitt yrkesliv utan framför allt därför
att jag är övertygad om att vi alla här har uppfattningen att det är samhället
som måste våga investera i förbättringar och framtidssatsningar. Det är när
politiken abdikerar som problemen börjar växa, och jag vet att ni om några
ser detta i ert dagliga arbete.
För en del är kanske begreppet ”investering” någonting som är lite torrt
och tråkigt. Lägg därtill ”infrastrukturinvestering” och de flesta somnar i
bänkraderna. Men för oss här inne är investeringar någonting positivt. När
samhället vågar investera vittnar det nämligen om ett hopp om framtiden.
Det vittnar om en vilja och en tro på att det är möjligt att förändra. Alltför
ofta pratas det ändå om att det är dyrt att investera, att det kostar si och
så mycket att bygga den där järnvägen eller den där vägen eller det där
bostadshuset. Vad man dock mera sällan pratar om är kostnaden för att
låta bli att investera. Det är kostnaden för vad det innebär att vara passiv i
stället för aktiv. Det är ett perspektiv som egentligen borde vara betydligt
mer intressant. Vad kostar egentligen varje minut som ett godståg står still
mellan Sundsvall och Gävle? Vad blir kostnaden i förlängningen för varje
blivande student som inte har möjlighet att börja plugga på universitetet
därför att det råder akut brist på studentbostäder? Vad blir egentligen sam65
hällskostnaden för varje ung människa som aldrig får det där första jobbet?
Dessa frågor är det få som ställer, allra minst vår kära alliansregering. Men
investeringar är ett hopp om framtiden, och de vittnar om insikten att vi
kan förändra.
Den som tycker att det är för dyrt med gemensamma investeringar kan
kolla facit. De senaste två mandatperiodernas högerregering har underlåtit
att investera i bostäder, i järnvägar, i vägar, i det som håller Sverige samman. Det är inte gratis att göra det. Regeringen har konsekvent blundat för
de utmaningar som det här samhället står inför. Extra tydligt blir det varje
höst då Anders Borg glad i hågen promenerar ner till Riksdagen med ett
nytt jobbskatteavdrag under armen. Vi har sett det fyra gånger tidigare och
i år även en femte. Totalt vill regeringen sänka inkomstskatten med 15 miljarder kronor. Det motsvarar kostnaden för byggandet av 160 km räls. Det
motsvarar en tiodubbling av den summa som regeringen satsade på järnväg
år 2013, och det motsvarar kostnaden för drygt 38 000 undersköterskor på
ett år. I stället för dessa slösaktiga skattesänkningar vill vi se investeringar
i dag, för framtidens samhälle!
Det är också med den utgångspunkten som vi i SSU, när vi samlades till
vår kongress för ungefär två månader sedan, antog ett ambitiöst reformprogram. Jag ska ta några exempel ur det.
Juvelen i vår reformkrona heter 90-dagarsgarantin. Vi kräver nämligen att
ingen ung arbetslös ska behöva lämnas utan hjälp. Vi vill att unga arbetslösa ska få rätt till insatser och stöd från första dagen av arbetslöshet, och
inom 90 dagar ska alla vara garanterade antingen jobb, utbildning eller
praktik. Vi har kallat detta 90-dagarsgarantin, och vi har fått vårt eget parti,
Socialdemokraterna, med oss.
Vi menar att bostäder, utöver att de är en nödvändig rättighet, också är en
långsiktigt god investering. Därför vill vi att man ska öppna AP-fonderna
och låta dem investera en del av de 900 miljarder de förvaltar i ett gemensamt bostadsbyggande, i hyresrätter, inte minst för unga i dag. Vi vill se ett
samhällskontrakt som bygger på att man genom att trygga pensionärernas
pensioner i dag också kan bygga bostäder för dagens ungdomar och därmed för morgondagens pensionärer.
Vi ser utmaningen i att låta fler transporter göras på ett mer hållbart sätt.
Därför vill vi att det ska byggas fler järnvägsspår för att på så sätt minska
antalet lastbilstransporter.
Det här är bara några av våra förslag till lösningar på dagens problem. Jag
tror att vi kan enas om en stor del av dessa, men också om mycket annat.
Jag tror att de flesta av oss är överens om att våra möjligheter att få igenom en god politik och goda lösningar på de problem vi ser omkring oss
66
är enormt mycket större med en socialdemokratiskt ledd regering än med
dagens borgerliga.
Just den facklig-politiska samverkan är faktiskt ytterligare en anledning till
att jag känner mig hemma här i dag. I SSUs stadgar står det nämligen att
vi inte bara är Socialdemokraternas utan också LOs ungdomsförbund. Det
är en högt ställd ambition, och det ställer stora krav på oss. Vi vill bli ännu
bättre på att leva upp till de kraven, och därför hoppas jag på ett samarbete
med er inför nästa års val men också inför framtiden. Sverige behöver en
stark arbetarrörelse som förmår se de problem som människor upplever i
sin vardag och som också kan presentera de gemensamma lösningarna.
Det finns de som säger att den facklig-politiska samverkan är något som
hör till historien, att den inte längre behövs. Till dem säger jag: Ni har
fel! Vi kan konstatera att regeringens politik har slagit hårt mot många
LO-medlemmar. Vi ser det väldigt tydligt inte minst när vi tittar på ungdomars arbetsvillkor, hur unga människor desperat försöker få sina första
jobb. Deltidsjobb, visstidsjobb och utnyttjande av bemanningsföretag har
blivit hinder för allas trygghet på en arbetsmarknad som blir alltmer osäker.
Vi ser det när den självklara rätten till facklig organisering hotas, nu senast
till och med på ett statligt företag som Posten. De fackliga rättigheterna
måste försvaras, men det kan inte bara ske ute på golvet, det kan inte bara
ske i den fackliga kampen, utan det måste ske också med hjälp av politiken.
Det var därför vi en gång grundade den facklig-politiska samverkan, och
det är därför vi behöver den i dag precis som så många gånger förut.
Det är nämligen tillsammans som vi bäst lyckas med de mål vi ställer upp.
Det är tillsammans vi kan byta regering, och det är tillsammans vi kan få
till de investeringar i infrastruktur och bostäder, i samhälle och människor
som det här landet så väl behöver. Det är helt enkelt tillsammans som vi
bygger ett bättre Sverige.
Tack så mycket!
Förbundsordförande Janne Rudén: Tack så mycket, Gabriel! Allt du sade
var jättebra – det ger hopp om framtiden. Ett stort tack!
Eftermiddagens förhandlingar avslutades klockan l8.00.
67
Tisdagen den 1 oktober 2013
Kvällens förhandlingar
Kvällens förhandlingar började kl 19.00
DAGORDNINGENS PUNKT 14 (fortsatt behandling)
Den ajournerade behandlingen av förslaget om ändrade stadgar återupptogs.
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Jag tror att det förekommer en del missförstånd, och jag ska försöka reda ut det hela.
Det förbundsstyrelsen presenterar är ett förslag till bildande av regioner.
Som jag sade i min föredragning är regionen i sig inte att jämställa med
68
branschorganisation och förhandlingsorganisation. Uppdragen är till största delen helt olika. Regionen får två huvudsakliga uppdrag. Det ena är att,
liksom branschoch förhandlingsorganisation, utgöra lokal organisation
som saknar överbyggnad. Det andra är att svara för ungdomsfrågor, utbildningsverksamhet som inte avser avtalsutbildningar samt det facklig-politiska arbetet. Det uppdraget spänner över all verksamhet, oavsett mellanstruktur.
Förbundsstyrelsen tror, till skillnad från en del talare här, att det snarare stärker medlemmens möjligheter på arbetsplatsen att man håller ihop
förhandlingsverksamheten med de övriga frågor som förhandlings- och
branschorganisationer svarar för.
Jag ska beröra två frågor som togs upp i slutet av debatten. Dennis Lövgren
hade en undran rörande ersättare i regionstyrelsen. Hans fråga är berättigad, och jag föreslår att vi hänskjuter frågan till beredningsutskottet för att
få fram en lämplig formulering.
Janne Salkert ville ha en utveckling av resonemanget kopplat till förbundsstyrelsens förslag om ändring i § 17 mom 3 Rätt till konfliktersättning. I
nu gällande stadgar står det i detta moment: ”För rätt till konfliktersättning
fordras att medlemskap i förbundet innehas den dag då varsel om konflikt
lämnas. Rätt till ersättning kan inte erhållas genom ansökan om medlemskap under varseltid eller under pågående konflikt. Förbundsstyrelsen kan
medge undantag från detta vid föreningsrättskonflikt.”
Det förbundsstyrelsen i dag föreslår är följande skrivning i detta moment:
”För rätt till konfliktersättning fordras att medlemskap i förbundet innehas
den dag då varsel om konflikt utlöses.”
Vi har valt att tolka stadgarna på det sättet under de tre konflikter vi har haft.
Det har genererat i runda tal 600 nya medlemmar som annars inte hade haft
rätt till konfliktersättning. Detta är förhoppningsvis förtydligande nog.
Jag ska sedan gå in på de yrkanden som är lagda och försöka beta av dem
ett och ett på ett bra sätt.
På yrkandet av Sigrid Lundström, Seko Stockholm, om tillägg i § 27
mom 1 om arbetsledande personal på regionkontoret föreslår förbundsstyrelsen avslag. Upplysningsvis är detta en fråga som inte ska stadgeregleras,
och den har heller aldrig varit stadgereglerad.
Kebba Trawally, Seko Stockholm, har ett yrkande om ny skrivning av § 24
att lokala organisationer kan bilda samarbetsorganisationer för del av verksamhet och att det är de lokala organisationerna som gemensamt fastställer
omfattning och regler för verksamheten. De här skrivningarna har hittills
funnits i stadgarna, men vi föreslår att de ska utgå eftersom det inte finns
69
någonting som hindrar att man gör så i alla fall. Om det skrivs i stadgarna
blir det automatiskt ett tvång, och förbundsstyrelsen anser inte att det ska
vara det.
Förbundsstyrelsen yrkar också avslag på de båda yrkandena av Alexander
Lindholm, Seko Stockholm, rörande § 5 mom 1.
Förbundsstyrelsen yrkar vidare avslag på följande under debatten framställda yrkanden:
• yrkandet av Johnny Nadérus, BO Väg och Ban, rörande § 27 mom 11,
• yrkandet av Johnny Nadérus, BO Väg och Ban rörande § 5 mom 3,
• yrkandet av Johnny Nadérus. BO Väg och Ban rörande § 29,
• yrkandet av Marta Aguirre Godoy, Seko Stockholm, rörande § 27 mom 7,
• yrkandet av Linnea Garli, Seko Stockholm, rörande § 26 mom 1,
• yrkandet av Kristin Sulkula, Seko Stockholm, rörande § 27 mom 1, och
• yrkandet av Karin Åkersten, Seko Stockholm, rörande § 27 mom 13.
Förbundsstyrelsen yrkar vidare avslag på yrkandet av Erik Bohman, Seko
Stockholm, om utbyte av begreppet ”ekonomiansvarig” mot ”kassör” i
§ 27.
När det gäller yrkandet av Peter Holkko, Seko Södra, och yrkandet av Stefan Granér, Seko Stockholm, rörande motion A8 vidhåller förbundsstyrelsen yrkandet om bifall till sitt utlåtande över motionen.
Förbundsstyrelsen yrkar också avslag på yrkandena av Håkan Alenius,
Seko Gävle-Dala, om bifall motion A10 första att-satsen samt till motionerna A19 och A20.
På yrkandena av Ioannis Konstantis, Seko Stockholm, rörande § 28 mom 1
och § 28 mom 7 yrkar förbundsstyrelsen avslag.
Förbundsstyrelsen yrkar också avslag på
• yrkandet av Björn Halvarsson, Seko Gävle-Dala, rörande § 27 mom 2,
• yrkandet av Thomas Olsson, Seko Södra, rörande § 5 mom 3,
• yrkandet av Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala, rörande § 28 mom 1 om
klubbs arbetsordning,
• yrkandet av Thomas Olsson, Seko Södra, om bifall till motion A12,
• yrkandet av Thomas Olsson, Seko Södra, rörande § 28 mom 1 samt om
bifall till Ioannis Konstantis ändringsförslag, och
• yrkandet av Ola Fält, BO Väg och Ban, rörande § 28 mom 14.
70
Förbundsstyrelsen anser att andemeningen i yrkandet av Tobias Gyllensten, Seko Södra, rörande § 28 mom 2 är klok och föreslår att yrkandet
hänskjuts till beredningsutskottet med uppdrag att utforma text som passar
in i § 28 mom 2.
Förbundsstyrelsen föreslår att även yrkandet av Stefan Granér, Seko Stockholm, rörande § 27 mom 2 hänskjuts till beredningsutskottet i samma syfte.
Detsamma gäller yrkandet av Peter Holkko, Seko Södra, om förstärkning
av texten i § 2 mom 1 om förbundets uppgift när det gäller att främja integration och principen om allas lika värde. Förbundsstyrelsen föreslår alltså
en remiss till beredningsutskottet.
En fråga till Peter Holkko: Du föreslog i ditt anförande en ändring av § 18
mom 4, om jag uppfattade det rätt. Vi har inte fått in det yrkandet skriftligt.
Som jag uppfattade ditt förslag yrkar förbundsstyrelsen avslag på det.
Sune Blomqvist, Posten Förhandlingsorganisation, och Annika Laursen,
SJ Förhandlingsorganisation, har instämt i förbundsstyrelsens förslag i utlåtande nr 7 om bifall till motion A8 första och tredje att-satserna.
Med undantag för mina yrkanden om remisser till beredningsutskottet yrkar jag alltså avslag på under debatten väckta förslag och vidhåller mitt
tidigare yrkande om bifall till förbundsstyrelsens förslag.
Göran Dahlman, Seko Sjöfolk: Jag är så gammal att jag har sysslat med
fackligt arbete i 44 år i de skiftande förbund vi haft, och i alla de förbunden
har vi alltid haft en representativ demokrati. Jag tycker det är låg nivå på
debatten här när man anklagar förbundsstyrelsen. Ledamöterna i förbundsstyrelsen är faktiskt valda, i stor utsträckning av samma människor som
sitter här nere.
Janne började väl en gång i tiden som kabeldragare med kontaktproblem,
tror jag. Han måste ju ha gjort någonting bra fackligt under alla de här
åren för att bli ordförande för Seko, eller? Tomas, som stod och blandade
drinkar på ”Sessantiden”, måste ju också ha gjort någonting bra för att ha
hamnat där han nu är, och det gäller väl alla andra som är anställda på förbundet. De är valda av oss medlemmar, och de respekterar det vi säger. Då
tycker jag att vi också ska respektera dem för den tid och det engagemang
de under många år har lagt ner på det fackliga arbetet.
Vi har nu brutit mot arbetsmiljölagen – jag åkte från Göteborg kl 6 i morse och börjar bli trött, men inte så trött att jag slutar att reagera. Man bör
kunna kräva lite respekt för de valda i förbundsstyrelsen, för alla klubbordförande och alla andra som engagerar sig i det fackliga arbetet liksom för
er som sitter här.
71
Med det yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens förslag om bifall till motion
A8 första och tredje att-satserna.
Annika Laursen, SJ Förhandlingsorganisation: Jag vill tala om motion A8,
som belyser behovet av branschorganisationer. Jag är lokförare på SJ och
är vald som huvudskyddsombud för förarna där. Som skyddsombud har
man, som Alexander Lindholm sade, absolut nytta av att träffa skyddsombud från andra arbetsområden. Men allteftersom arbetsgivarna blir mer
samordnade måste vi bli ännu skarpare och kunnigare och ta hjälp av varandra inom samma bransch.
Ett exempel är att hoten och våldet på våra tåg ökar hela tiden. Som huvudskyddsombud känner jag att de skyddsombud som har exakt samma problem är de som i första hand behöver träffas. Det är viktigt inte minst inom
spårtrafiken att vi skyndsamt får till en branschorganisation.
Därför yrkar jag bifall till motion A8 första och tredje att-satserna.
Jan Salkert, BO Väg och Ban: Jag vet inte om jag är uppe i en icke-fråga.
Det handlar om vilka som har rätt till konfliktersättning. Jag vill påminna
om att vi många gånger på kongresserna har diskuterat vad vi ska göra med
vårt kapital, och det är precis det vi pratar om i den här frågan också. Vilka
ska ha tillgång till förbundets kapital?
Jag ser framför mig en arbetsplats där fem av tio har varit med i facket i 30
år, medan de fem andra inte är med. Så varslas det om konflikt. Då duger
det att gå med i princip strax före, när det handlar om pengar i den egna
plånboken. Jag undrar vad det ger för signaler. Ska man kunna utnyttja vårt
kapital på det viset?
Möjligen är det en icke-fråga, men jag tycker att den har principkaraktär.
Personligen kan jag tycka att man inte borde få del av strejkkassan förrän
man har varit medlem i tre månader eller något sådant. Jag är inte riktigt
nöjd med det svar jag fick.
Vad jag egentligen vill tala om är uppföljningen av de 600 som det talades om. Jag kan visserligen som motdrag inte säga att jag har värvat 601
medlemmar med argumentet att man bör vara med i facket för att få rätt
till konfliktersättning, men jag saknar fortfarande skälet till att det ska vara
lättare att på kort tid nyttja vår konfliktkassa. Vad är det för bra med det?
Alexander Lindholm, Seko Stockholm: Tack för dessa klargöranden – avslag avslag avslag.
Jag är ganska ny som avdelningsordförande i Stockholm – jag tillträdde
i april. Jag ville lära känna min organisation ganska snabbt, så jag reste
runt till i stort sett alla våra 57 klubbar för att prata om vad de vill med
72
avdelningen, hur de vill att avdelningen ska arbeta. På repskapet hade vi
en lång diskussion om stadgarna med anledning av att förslaget då var ute
på remiss.
Vi står fast vid alla yrkanden som vi har lagt i dag. Jag ska motivera tre av
dem extra noga så att ni verkligen förstår varför vi framställt dem.
Det ena handlar om ekonomin. Det är självklart att vi ska ha samma möjlighet att styra vår ekonomi som branschorganisationer och förhandlingsorganisationer har. Våra pengar har ofta tillförts oss från klubbarna för
specifika ändamål. När försvarsavdelningen på Gotland lades ner skickade
man in alla sina pengar till Seko Stockholm, öronmärkta för att bedriva
facklig-politisk verksamhet på Gotland. Kommer de pengarna att användas
för det ändamålet när de hamnar i förbundet? Jag tror inte det.
När våra kamrater Bjarne och Gerardo fick ett stipendium för sitt antirasistiska arbete avsattes de pengarna just för antirasistiskt arbete i Stockholm.
Nu ska dessa pengar också klumpas ihop i förbundets stora kassa. Jag säger
nej! Det här är våra pengar, de är skänkta av våra medlemmar, de är öronmärkta för vissa ändamål, och vi vill förvalta dem hos oss. Det tycker vi att
vårt repskap ska få göra.
När det gäller styrelsens sammansättning bortses enligt förbundsstyrelsens
förslag helt från kompetensbegreppet. Jag kan inte förstå varför repskapet måste välja om vi ska ha Johnny Nadérus eller Christer Strömberg i
vår regionstyrelse eller välja mellan vår kassör Marta Aguirre, som gör ett
ypperligt arbete, och vår studieorganisatör, som kanske är den mest engagerade i hela organisationen. Ska vi behöva välja mellan dem därför att de
kommer från samma bransch, där den ena kör pendeltåg och den andra sitter i en spärr i tunnelbanan? En av dem diskvalificeras per automatik enligt
förbundsstyrelsens förslag.
Man ska inte prata om sin egen situation och ta sig själv som exempel,
men jag kan tala om en sak: Hade de föreslagna stadgarna funnits 2007
och 2008, när jag började engagera mig i Seko, så hade jag inte stått här i
dag. I avdelningsstyrelsen i Stockholm fanns det redan en företrädare för
Telia, en jättekompetent tjej som sitter i förbundsstyrelsen i dag, Helene
Strauss. Det finns inte en chans i universum att de hade kastat in en 21-årig
telebutiksarbetare som var skyddsombud på sin arbetsplats. Vad skulle han
i regionstyrelsen att göra?
Det här stänger ju dörrarna. Vi måste se vad det är för organisation vi håller
på att skapa och vad det är som förbundsstyrelsen egentligen föreslår. Därför ska vi gå på den linje som Seko Stockholm med flera har presenterat.
Så till frågan om regionernas organisationsområden! De flesta av oss vet att
i ett förslag som gick ut på remiss och som drogs tillbaka sedan det sågats
73
jäms med fotknölarna fanns en skrivning om att det skulle vara sex regioner
i hela landet. Hur skulle vi klara av att upprätthålla en medlemsnära verksamhet med sex regioner i hela landet? Det är fullständigt omöjligt! Jag tror
inte att förbundsstyrelsen har ändrat åsikt i den här frågan utan att man inför
remissrundan ändrade det förslaget av taktiska skäl. Det är inte förbundsstyrelsen som ska ha makten att bestämma hur många avdelningar det ska
vara, utan den makten ska vi ha själva, och beslut i den frågan ska fattas
av kongressen, det högsta beslutande organet, eller av representantskapet.
En sista grej som jag ska ta upp gäller bildandet av lokala samarbetsorgan.
Förbundsstyrelsen vill inte ha föreskrifter om det i stadgarna, eftersom det
skulle kunna uppfattas som tvång och det inte finns någonting i dag som
hindrar att man bildar sådana organ. Jag har två gånger haft sådana här dialoger med förbundet, och det är ett ständigt tjat om vad som egentligen är
en avdelnings verksamhet och vad en avdelning inte ska göra. Vi behöver
ha stöd i stadgarna för att kunna fortsätta med det fantastiska arbete som
vi bedriver i Stockholm när det gäller vår tidning Spårfel, som delas ut till
resenärerna i kollektivtrafiken i Stockholms län, och det samarbetsorgan
som kallas Tunnelbana 2.0, där folk från all spårbunden kollektivtrafik i
Stockholm kan träffas och prata just om hur det är att arbeta i en upphandlad bransch.
Nu fick ni några motiveringar också till att vi tycker som vi gör. Rösta med
oss, och ha det gott!
Björn Halvarsson, Seko Gävle-Dala: Jag ska spinna vidare på samma fråga, § 27 mom 2.
Jag har inte fördelen av att ha en så stor organisation bakom mig som Acke
har. Min avdelning är liten med få klubbar, inte 57 men kanske 15. Men vi
har rätt många medlemmar som inte är med i någon klubb. Det finns folk
som inte har en branschorganisation eller klubb men som skulle ha gjort ett
jättebra arbete i en avdelningsstyrelse. Hur får vi dem att komma fram? Det
kunde till och med vara två civilare.
I vårt fall har vi några postisar som brinner för avdelningsarbetet och för
studiearbetet. Vi har några som brinner för det facklig-politiska arbetet,
något som är ett av våra viktigare uppdrag. Skulle vi då välja bort någon av
dessa? Det skulle ju bli följden av att det ska vara en företrädare för varje
bransch. Vi vill att den som brinner för frågorna ska få chansen att jobba
med dem.
Med det yrkar jag bifall till förslaget om ändring av § 27 mom 2.
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag kan bara hålla med Göran Dahlman när
han säger att timmen börjar bli sen, men vi får väl inte lägga av för det – det
tänker inte jag göra.
74
Först tänkte jag inte kommentera det Göran Dahlman sade, men jag blev
lite fundersam när han sade att det inte finns någon respekt. Jag hoppas
att det utifrån principen om allas lika värde finns respekt för allas åsikter
här i denna församling, oavsett om de är med i förhandlingsorganisation,
branschorganisation eller någon annan organisation i vårt lilla LO.
För det är väl viktigt att vi tar vara på alla som är med och vill bidra i arbetet för vår grundtanke, för meningen med föreningen. Det är väl också därför att vi har lite olika synpunkter som det blir sådana här tillställningar och
diskussioner. Jag tror att alla deltar i diskussionerna med respekt för andra.
Allas lika värde är någonting som vi ska ta fasta på. Det är något som jag
har tagit fasta på och som jag försöker tänka på varje dag när jag håller
på med fackliga frågor eller möter människor i övrigt i samhället. Det är
också därför jag har lagt fram en del yrkanden här, för jag tycker inte att
den snedfördelning som blir följden av förbundsstyrelsens förslag överensstämmer med principen om allas lika värde. Det ena utesluter inte det andra
– vi ska ha starka branschorganisationer och vi ska ha starka förhandlingsorganisationer. Men vem fan ska svara för kittet runtomkring, som Anneli
talade om, arbetet med ungdomsfrågor, facklig-politisk verksamhet och
studiearbetet? Jag hoppas att man mangrant från förhandlingsorganisationer och branschorganisationer sluter upp på första maj eller när vi delar ut
bananer på någon järnvägsstation eller söker upp folk i avdelningssektionerna. Handen på hjärtat: Hur många har varit ute hos dem som inte har
någon klubborganisation?
Vem ska göra arbetet? Det måste man fundera på innan man ska rösta om
de här frågorna: ungdomsfrågorna, studieverksamheten, det facklig-politiska arbetet och verksamheten i avdelningssektioner.
Jag ska också säga att det inte är någon disrespekt att låta kongress och
representantskap, som våra medlemmar har valt, få makten över hur vi ska
organisera vårt förbund. Det tycker jag är självklart.
Jag yrkar bifall till de yrkanden jag har lagt.
Peter Holkko, Seko Södra: Jag håller till fullo med Thomas i hans beskrivning. Det ska naturligtvis vara högt i tak, och vi ska respektera varandra.
Alla här, från både branschorganisationer och företagsfack, de som jobbar
facklig-politiskt och alla andra, gör ju ett jättebra jobb, men alla ser saker
och ting från sin horisont.
Jag vidhåller mina två yrkanden, varav ett inte har kommit in. Det ena är
yrkandet om avslag på motion A8, och jag skulle fortfarande vilja ha en
förklaring till varför i hela fridens liljekonvaljer förbundsstyrelsen har tillstyrkt den. Den frågan tycker jag att vi inte fick svar på. Ni har hört mina
argument, och jag ska inte dra dem igen.
75
Sedan var det den här slamkryparen. Jag tror att vi bör göra så att vi skickar
in yrkandena med posten, för det går ju fram lite snabbare. Nu har jag fyra
gånger försökt få in mitt andra yrkande i paddan.
Enligt § 18 mom 4 Kongressens sammansättning är det förbundsstyrelsen
som beslutar om valkretsindelning och fördelning av mandaten på valkretsarna efter medlemsantalet vid tidpunkt som förbundsstyrelsen bestämmer.
Mitt förslag, som jag vidhåller, är att det är Sekos representantskap som ska
fatta detta beslut, naturligtvis på förslag av förbundsstyrelsen. Jag skulle
kunna tänka mig att dra tillbaka detta yrkande om jag fick en bra motivering till förbundsstyrelsens förslag, vilket jag inte fått på grund av att mitt
yrkande ansetts vara ogiltigt.
Johnny Nadérus, BO Väg och Ban: Jag vill börja med att säga att jag tycker
att vi, som en del vänner har sagt, ska respektera varandras åsikter. Det är
inte alltid lätt att göra det när man har olika uppfattningar och tycker att de
egna är helt livsavgörande. Men det är ju inte så att de som nu pläderar för
en förstärkning av regionernas ställning sitter inne med de rätta svaren och
att all regional verksamhet är bra. Att påstå det vore att begå våld på sanningen. Det är inte heller så att förhandlingsorganisationer eller branschorganisationer vet med sig att alla klubbar som man har ansvar för har en
fungerande bra verksamhet.
Det är ändå ett gemensamt ansvar att stötta arbetsplatsverksamheten, och
där måste förhandlingsorganisationer, branschorganisationer och regioner
ta ett större gemensamt ansvar.
Därför är det bra att förbundssekreteraren föreslagit att beredningsutskottet
ska få i uppdrag att se över frågan om regionstyrelsens sammansättning.
Den av förbundsstyrelsen föreslagna skrivningen är inte optimal, och förhoppningsvis kan beredningsutskottet komma tillbaka med förslag till en
mer konstruktiv ordning.
Jag tror att många av oss faktiskt inser att vi tyvärr inte är särskilt bra på
att bedriva lokalt agitationsarbete, framför allt inte där vi saknar en arbetsplatsorganisation. Det framgår klart av de inlägg som gjorts och av Gabriel
Wikströms beskrivning av dagens samhällsutveckling.
Den fackliga uppgiften att bedriva agitationsarbete har en central roll, och
den ska företrädesvis ligga på regional nivå. Men alla, förhandlingsorganisationer och branschorganisationer, måste hjälpa till så att klubbarna blir
oerhört mycket bättre.
Bertil Hallén, Seko Väst: Jag vill börja med att yrka bifall till Alexander
Lindholms förslag.
Jag tänkte göra några återblickar. Jag har ju varit med ett tag och är nog
76
den ende som är ordförande för en avdelning, ordförande för en förhandlingsorganisation och vice ordförande i Sveriges största LO-distrikt. Jag är
alltså rätt brett förankrad där ute.
Jag kommer ihåg 1989 då jag var här för första gången på en kongress.
Då var jag mer nervös än jag är nu. Då förelåg ett förslag om att man
skulle ta bort YO, dvs yrkesorganisationerna. Jag kom från Metall och var
fostrad där – jag hade börjat jobba fackligt 1972. Jag såg en fara i att stärka branschorganisationerna. Det är inget fel att ha branschorganisationer,
men vi måste ha något kitt som håller ihop det hela, och det är faktiskt
avdelningen. Branschorganisationerna lyser ju med sin frånvaro när vi på
avdelningsnivå är ute och jobbar på gator och torg.
Vad gör avdelningarna som man inte gör i branschorganisationerna eller
förhandlingsorganisationerna? Ombudsmännen i våra avdelningar förhandlar om löner och handlägger personalärenden och uppsägningar. Det
är vad ombudsmännen har tid med. Det upptäckte vi ganska tidigt i Seko
Väst och insåg då att vi måste ta tag i det. Vi gav därför Camilla, som sitter
här uppe, i uppdrag att ta hand om sektionerna. Hon har ringt runt till alla
sektioner och skickat brev till dem. Nu är de alltså i gång och jobbar med
studier och annat. Har de något problem så tar de kontakt med ombudsmannen.
Jag tycker det viktiga är att vi har kittet som håller ihop. Vi måste vara
Sekoiter – annars kan jag lika gärna gå till Metall. Jag jobbar ju med järnväg, och Metall är redan där och plockar våra medlemmar. Men jag känner
en stolthet över att vara med i Seko, för vi har lyckats hålla ihop. Slå nu
inte sönder det!, säger jag bara. Låt avdelningarna få vara kvar och rösta
för de ändringar i stadgetexten som vi har föreslagit. Jag hoppas att Anneli
blir lite mer ödmjuk i den frågan, för vi andra är ju rätt så ödmjuka. Och
ta inte ifrån oss ekonomin, säger jag också – se hur det är för 6F-arna som
inte kan delta i lokala projekt på grund av att de inte har någon ekonomi.
Så Janne, ta inte allt! Men vi kommer väl tillbaka till den frågan, antar jag.
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Jag ska börja med att
kommentera en del av det som sagts i debatten.
Alexander Lindholm och flera andra var inne på frågan om ekonomin och
sättet att finansiera regioners eller avdelningars verksamhet. De facto är
det så att oavsett i vilken struktur vi ingår så bidrar vi i dag gemensamt
till verksamheten genom förbundsavgiften, medan de som har valt att bilda bransch- eller förhandlingsorganisation själva finansierar den delen av
verksamheten. På så sätt skiljer man sig åt rätt markant.
Bertil Halléns yrkanden när det gäller sektionerna handlar om vem som ska
inrätta sektioner, men hans inlägg handlar framför allt om att upprätthålla
77
Seko-sektioner. Förbundsstyrelsens stadgeförslag bygger på att regioner
behövs för att stödja sektionsverksamhet. Men det stödet kan inte bara de
blivande regionerna ge. Helt avgörande är att det finns anställd personal –
förhandlingsverksamheten kan bara ombudsmän sköta.
Sedan till Thomas Olsson och frågan: Vem är förbundet? Som jag ser det
är det allas ansvar att tillsammans bevaka ett antal gemensamma angelägenheter som vi har pekat ut i programmen. Jag vet att det finns en oro ute
i leden för att medverkan från branschoch förhandlingsorganisationer är
låg, men alla kommer att behöva utbilda sina förtroendevalda – i alla organisationsled har vi unga fackliga kamrater som kommer att bli morgondagens förtroendevalda. Det är gemensamma åtaganden, och dem finansierar
vi gemensamt via förbundsavgiften.
Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till förbundsstyrelsens förslag och yrkandena om remisser till beredningsutskottet.
När det gäller den fråga som Janne Salkert lyfte tänkte jag att Bjarne Isacson skulle få berätta mer om bakgrunden till förbundsstyrelsens förslag om
ändring av § 17. Bjarne är ansvarig för medlemsenheten på förbundet och
har den största kunskapen i den frågan.
Bjarne Isacson, förbundskontoret: Janne Salkert har tagit upp frågan om
vi verkligen ska låta sådana som ”åker snålskjuts” bli medlemmar dagen
innan ett konfliktvarsel löses ut och därmed kunna tillgodogöra sig konfliktersättning osv. Jag tror att man kan se på den frågan på lite olika sätt. Av de
medlemmar som vi har försökt värva är det många som inte har gått med.
Det är ofta nyanställda som har kommit rätt sent till företaget, och dem vill
vi också ha med. Vi har alltså lite olika grupper, och det är troligtvis så man
ska se det.
Det är riktigt att det är några som går med och sedan lämnar förbundet.
Dem bör vi tala med och fråga: Varför vill du inte vara med och dra det här
lasset? Det är ju egentligen alla lokala organisationers jobb att hela tiden
vara ute och prata med medlemmar och potentiella medlemmar på arbetsplatserna. Det här blir ju ytterligare ett medel – jag säger det om ni lovar att
inte låta det komma utanför den här lokalen – att snärja de där tveksamma.
Vi får ett verktyg till, och det ska vi inte tappa.
Har man en väldig aktivitet just vid en konflikt och det sedan blir som en
guldfisk som inte gör något annat än simmar runt i skålen, då är det klart
att medlemmarna lämnar oss. Det gäller ju att hålla trycket uppe och vara
ute och rekrytera medlemmar hela tiden. Hur många konflikter eller varsel
tror du Janne att man får vara med om under sin tid i facket? Jag vet inte
vad du har för erfarenheter. Det viktiga är att ta tag i de här medlemmarna
så att de blir kvar.
78
Sedan lite statistik! På grund av varslen på spår och telekom fick vi ungefär
200 medlemmar. Vad jag vet var det en av de 200 som lämnade oss väldigt
kort efter det att varslet drogs tillbaka. På kommunikationsområdet där vi
har post och flyg har vi fått nästan 400 medlemmar som klivit på från det
varslet lades den 6 september och fram tills nu. Det fortsätter att komma in
medlemmar även efter att vi har klarat av det hela och tecknat avtal. Det är
en handfull medlemmar som har lämnat oss, och det var någon som sade:
”Jag menade inte att jag ville gå med.” Vi vet ju vem den personen är och
kan gå på honom igen.
Jag ser det alltså som att vi på det här sättet skapar möjligheter att värva
medlemmar. Detta är bakgrunden till att vi vill stadgereglera den ordning
som vi faktiskt har tillämpat – möjligen i strid med stadgarna. Men nu har
vi chansen att räta upp det här så att vi får stadgar som är mer anpassade
till hur vi jobbar.
Förbundsordförande Janne Rudén: Vi har förändrat vår organisation i olika
steg, vi har skapat förhandlingsorganisationer, vi har skapat branschorganisationer och vi har skapat nationella klubbar som är kopplade till ett och
samma företag. Vi har avdelningssektioner för medlemmar på arbetsplatser
där vi inte kan bilda en klubb. Dessa medlemmars situation är ju en av de
stora frågor som vi pratar om. Vi måste tillsammans skaffa resurser för att
kunna ge dem ett medlemskap likvärdigt det som medlemmar i en klubb
har, vare sig den är väldigt lokal eller om den är nationell. Målsättningen i
grunden måste hela tiden vara det lika medlemskapet.
När vi ska backa upp och hjälpa dessa medlemmar kan vi i de flesta fall inte
fullt ut använda oss av förtroendemannalagen, utan här måste vi pröjsa ur
egen ficka på något sätt. Det kan ske företrädesvis genom ombudsmän som
förhandlar på de här mindre företagen. Vi har också reglerat i stadgarna att
avdelningen – eller, som här föreslås, Seko-sektion – då förhandlar i förbundets namn. Det är alltså förbundet som i det avseendet blir en lokal part.
I alla förhandlingsfrågor är det egentligen förbundet som är part. Sedan
har vi på en kongress fattat beslut om att i vissa frågor delegera ner förhandlingsrätten till klubb. Det sker också när vi genom beslut i förbundsstyrelsen delegerar ner förhandlingsrätten till den lokala organisationen,
klubben. Förbundsstyrelsen godkänner alla riksavtal. Sedan ska de här
medlemmarna också ha kontaktytor mot organisationen. Det är den ena
delen.
Vi har också ändrat klubbstrukturen. Vi har gått från mer geografiskt baserade klubbar över mindre regioner och skapat nationella klubbar. Det
har funnits ett tryck på oss att göra det. Vi har exempel på det i t ex Green
Cargo och SJ.
79
Som komplement har vi skapat förhandlingsorganisationer, och en del av
er har kommit fram till att ni vill skapa branschorganisationer.
Med den organisation vi har, med nationella klubbar, förhandlingsorganisationer och branschorganisationer, vore det ju ganska förödande för oss
om kongressen skulle bifalla Håkan Alenius motionsförslag. Hur gör vi
t ex med de nationella klubbarna? Vad skulle vi egentligen basera avdelningsorganisationen på? Samtidigt är det så, och det har ingen förnekat, att
vi behöver ha en regional struktur, och vad vi diskuterar är hur denna ska
se ut.
När jag lyssnat på debatten har jag funnit att det finns både stora och mindre frågor som rör den regionala strukturen, och jag har ringat in framför
allt tre frågor.
Den ena frågan är sammansättningen av en regionstyrelse. Anneli har redan föreslagit att den frågan ska skickas till beredningsutskottet med uppdrag att utforma ett förslag till kongressen.
Den andra frågan gäller regions organisationsområde. Någon pratade om
sex regioner – det är väl totalt nio i dag. Det finns inget sådant förslag. Att
vi tillsammans behöver titta på strukturer är väl inte konstigt, det måste vi
kunna göra. Men jag tror inte att en förbundsstyrelse, vare sig de vill minska eller öka, skulle ha gjort det utan att gå till ett representantskap och tala
om att vi har sådana funderingar. Jag tycker att det kan vara klokt att låta
beredningsutskottet föreslå en formulering av § 5 mom 1.
Den tredje frågan gäller vem som ska ha rätt att bilda Seko-sektioner. Det
Thomas Gorin säger är ganska grundläggande. Avsikten med att förbundsstyrelsen ska inrätta Seko-sektioner är ju att dessa inte ska kollidera med
varandra. Vi måste ha en organisation som är ren på alla håll och kanter,
oaktat var i landet vi befinner oss. Sedan är det också så att om vi har en regional organisation är väl tanken att vi ska hjälpas åt och se till att vi täcker
landet med Seko-sektioner där vi inte kan bilda klubb. En klubb är ju den
del av organisationen som ska förhandla och ha kompetens att göra det. Låt
oss då be beredningsutskottet titta också på den frågan.
Det är, kamrater, viktigt att vi alla när vi går härifrån har känslan att den
organisation som vi kommit fram till, den tror vi på och den ska vi jobba
för. Vi ska känna att den organisationen gynnar Seko som organisation och
att den då gynnar också våra medlemmar.
Mitt förslag är alltså att vi skickar de här tre frågorna till beredningsutskottet som får jobba med dem, medan vi andra var och en på sin kammare
funderar över läget. Sedan får vi ett förslag från beredningsutskottet i morgon bitti. Vi får då se om vi behöver debattera frågorna ytterligare för att
därefter försöka ta oss fram till ett beslut.
80
Jag yrkar bifall till det förslaget.
Jan Salkert, BO Väg och Ban: Jag är ytterst tacksam för Bjarnes inlägg,
och jag förstår hur man har tänkt. Men jag är ändå inte riktigt nöjd. För rätt
till konfliktersättning fordras att medlemskap i förbundet innehas senast
vid den tidpunkt då varsel om konflikt utlöses. Jag kan ha stor empati för
en stackars 20-åring som har jobbat två månader på en arbetsplats när det
läggs ett varsel och som skulle drabbas av ekonomisk förlust vid en konflikt. Men min önskan är ändå att man kikar lite mer på den här texten, för
det ena utesluter inte det andra. Vad ger det för signaler till dem som är
lojala och betalar sin fackföreningsavgift hela tiden om en anställd som har
jobbat på samma arbetsplats i tio år går med i facket när det börjar blåsa lite
tufft, för att sedan gå ur igen när faran är över?
Därför är min önskan att man rättar till den där texten och beaktar det jag
säger om att det ena inte utesluter det andra. Det betyder egentligen att man
kan ha en något tuffare skrivning, men att förbundsstyrelsen har möjlighet
att besluta om undantag. Eftersom vi är aktiva på arbetsplatserna när det
är konfliktsituationer så har vi ett ypperligt tillfälle att säga: ”Titta på oss,
vårt ödmjuka fina förbund, vi kan titta på det här lite snabbt och se om vi
kan göra ett undantag. Ni kan gå med i alla fall, vi kommer att betala för er
också, ni kommer inte att hamna mellan stolarna.” Jag tycker att det känns
fel att. förbundet signalerar i stadgarna att man inte behöver vara med i
facket förrän det blåser lite. Det är det som stör mig, och jag hoppas att ni
kan ägna lite energi åt den funderingen.
Johnny Nadérus, BO Väg och Ban: Jag ska vara väldigt kortfattad. Det är
många gånger oerhört viktigt att man söker minsta gemensamma nämnare.
Ibland ska man ta fajter, och ibland ska man söka det som enar. Jag tycker
att förbundsordförandens initiativ är oerhört berömvärt och det stöds av
hela Väg och Ban-branschen.
Bifall till förbundsordförandens förslag!
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag ska faktiskt ha en lite lugnare ton jag
också, det börjar ju bli sent.
Jag vill instämma i det som Johnny Nadérus sade. Jag tycker att det känns
att det ligger lyhördhet och respekt i det som Janne sade. Redan i dag är
det väl förbundet som äger förhandlingsfrågorna, så det är egentligen ingen
större skillnad. Ombudsmännen har nu ganska länge varit anställda av förbundet, och det har ju fungerat. Som Janne sade måste förbundet ta hänsyn
till alla medlemmar.
Janne var inne på frågan om nationella klubbar. Jag har viss erfarenhet av
nationella klubbar – jag är sekreterare i en – och jag tror inte att vi skulle
kunna bedriva facklig-politisk ungdomsverksamhet eller studieverksamhet
81
som inte gäller förhandlingsfrågor utan en stark geografisk struktur. Vad
den sedan kallas – ja, det skiter jag ärligt talat i.
Jag yrkar bifall till Janne Rudéns förslag.
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: Jag tänkte ta en liten replik på det Janne
Rudén sade, han nämnde ju mitt namn och antydde att mitt förslag skulle
innebära något slags katastrof för den här organisationen. Det är väl då på
sin plats att jag ytterligare förklarar hur mitt förslag är utformat.
§ 5 mom 2 har två stycken. Det första stycket handlar om inrättande av
klubbar, medan det andra stycket handlar om nationella klubbar. Jag ska
nu förtydliga och något revidera mitt yrkande när det gäller detta stycke.
Mitt förslag blir då att avdelning ska ha mandat att inrätta små fristående
klubbar inom avdelningens geografiska område. Om det finns branschorganisationer och förhandlingsorganisationer som de här klubbarna ska tillhöra ska de naturligtvis ha makten att inrätta dessa klubbar.
I andra stycket står det att klubb kan inrätta klubbsektioner, att klubb kan
vara riksomfattande och att inrättande av nationell klubb beslutas av förbundsstyrelsen. I det stycket föreslår jag ingen ändring.
Med detta hoppas jag ha utrett eventuella missförstånd.
Linnea Garli, Seko Stockholm: Jag anser att det finns olika sorters gemenskap. Det finns likheter mellan lokförare på SJ och växlare på Green Cargo,
det håller jag fullkomligt med min kollega Annika Laursen om. Det finns
också likheter mellan osäkert anställda tågvärdar och timanställda brevbärare. Det finns hot‑ och våldsutsatta tågvärdar. Det finns Sekoiter som
jobbar på häkten och som råkar betydligt värre ut än så – en person borde vi
kanske ha tänkt på lite mer vid den tysta minuten vid kongressöppningen.
Branschorganisationerna och regionerna är viktiga för gemenskapen mellan t ex tågvärdar eller mellan timanställda på olika företag.
Därför yrkar jag avslag på motion A8 i dess helhet.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsordförandens förslag om remiss till beredningsutskottet.
Tisdagens förhandlingar avslutades kl 20.15.
82
Onsdagen den 2 oktober 2013
Förmiddagens förhandlingar
Tal av LOs ordförande
Förbundsordförande Janne Rudén: När det är någon som kallas för Kålle
tror man ju först att det är en go’ gubbe från Göteborg. Men det är det inte.
Det är en go’ gubbe från Småland!
Karl-Petter, jättekul att du är här på vår kongress! Du har inte kunnat vara
på någon kongress hos oss som LOs ordförande tidigare, för du blev vald
förra året. Men hjärtligt välkommen! Vi förväntar oss som vanligt ett inspirerande tal.
Karl-Petter Thorwaldsson, LO: Ja, en go’ gubbe från Göteborg lär man ju
aldrig bli. Där får ni nog dras med Janne ett tag till.
Jättetack för inbjudan! Det är väldigt roligt att få gästa er kongress. Det
känns alltid lite speciellt att tala i Stockholms Folkets Hus, för det var här
jag blev vald till LO-ordförande för lite styvt ett år sedan. För den delen
blev jag en gång i tiden också vald till SSU-ordförande i precis samma lokal, så mycket av mitt liv kretsar runt den här talarstolen. Det känns väldigt
bra.
Även i övrigt känner jag mig som hemma när jag kommer upp här. Vår valberednings ordförande, Hans Tilly, sitter ordförande på kongressen i dag,
och min närmaste granne i korridoren på LO, Ingela Edlund, är en annan av
era kongressordförande. Vi träffas varje morgon klockan 8.15 då vi dricker
kaffe. ABFs ordförande i Stockholm sitter också här. Så nu är alla här och
bevakar, och alla vet vad de ska göra.
Jag tänkte prata om de saker som vi har tagit upp och driver väldigt hårt i
den nya LO-ledningen. Att jag efter ett år som LO-ordförande tänker prata mest om kampen mot arbetslösheten är kanske ingen överraskning, för
hur man än vrider och vänder på det är det ändå den rörelse som löser
problemet med arbetslösheten som kommer att få människors förtroende i
framtidens Sverige.
83
Jag tror att ganska många människor är besvikna på oss i arbetarrörelsen,
också på oss i fackföreningsrörelsen, för att vi inte haft tillräckligt bra svar
på frågan hur vi ska bekämpa arbetslösheten. Det är nu ganska länge sedan vi hade så här hög arbetslöshet. Det är faktiskt snart 20 år sedan vi
första gången fick det vi i dag kallar för massarbetslöshet. Visserligen var
det bättre runt millennieskiftet, men man kan säga att vi sedan början av
1990-talet har haft en hög arbetslöshet hela tiden. Så är det ju också i dag.
Tyvärr glöms det ofta bort i den allmänna debatten om Sverige att vi utanför Folkets Hus och runtom i landet i dag har 400 000 människor i arbetslöshet. 8 procent av befolkningen är arbetslösa.
I alla andra tider hade vi kallat det för massarbetslöshet. I alla andra tider
hade det över hela landet lett fram till folkliga protester mot arbetslösheten.
Men i dag har den borgerliga regeringen lyckats med det värsta av allt: de
har gjort arbetslösheten till ett problem för individen, inte till ett problem
för samhället eller politiken. Politiken kan inte fixa jobben, och därför blir
det aldrig några förslag till hur man ska lösa problemet med arbetslösheten. Det är därför som massarbetslösheten i Sverige biter sig fast på dessa
fruktansvärda nivåer. Över 400 000 människor förvägras varje dag att gå
till jobbet, 400 000 människor som inte får bidra till samhällsutvecklingen
och leva av egna pengar, som inte får leva ett självständigt liv, utan varje
månad tvingas att ta ersättning från försäkring eller, ännu värre, från sociala trygghetssystem. Det är inte värdigt Sverige att vi har det så här. Vi
kan bättre än så, och den fackliga rörelsen måste gå i spetsen för att visa
hur vi ska komma tillbaka till full sysselsättning. Vi får aldrig glömma att
”Arbete åt alla” är, har varit och alltid kommer att vara fackets viktigaste
fråga, också när Seko den här veckan samlas till kongress. Var klara över
att det är det vi har framför oss!
Ser man på utvecklingen finner man att det enda som växer i Sverige i dag
är långtidsarbetslösheten och ungdomsarbetslösheten. Vi har nu en regering
som har suttit vid makten i sju år. Vi får aldrig glömma att den regeringen
vann valet både 2006 och 2010 på en enda fråga, nämligen genom att säga
till de svenska väljarna att man skulle komma till rätta med arbetslösheten.
Tyvärr var det så i början av 00-talet att vi i facket glömde att driva frågan
om arbetslösheten. Vi gjorde inte arbetslösheten till den viktigaste frågan,
och så fort vi glömde den viktigaste frågan så var de andra där och sade att
de hade en lösning. De vann väljarnas stöd både 2006 och 2010 genom att
säga att de var bäst på att fixa jobben. Därför har vi en borgerlig regering
som nu har suttit i två mandatperioder.
Men de hade ju aldrig några recept för att klara arbetslösheten. Deras lösning är ju alltid densamma – det är hugg och slag mot de arbetslösa. Den
teori som de alltid har haft är att hungriga vargar jaga bäst. Bara den som är
tillräckligt fattig och tillräckligt förnedrad kommer att ta de jobb som växer
84
fram i de låglönesektorer och servicesektorer i Sverige som helt plötsligt
ska lösa alla våra problem. Men det är ju inte så det fungerar.
Fler och fler i Sverige fastnar i långtidsarbetslöshet. Att 70 000 av de arbetslösa har varit det i mer än två år visar hur utslagningen ser ut. Det framgår också av att 80 000 ungdomar under 25 år i Sverige varken jobbar eller
studerar och att 37 000 av dem har varit arbetslösa i mer än sex månader.
Tänk er själva att börja vuxenlivet med att hamna direkt i arbetslöshet! Vi
har nästan 80 000 unga människor under 30 år som inte har arbetat eller
studerat en enda dag de sista tre åren. Hur tror ni deras framtid blir? Hur
tror ni att det kommer att vara för dem att komma tillbaka om ingen har
frågat efter deras kunskaper eller deras lust att vara med och bidra under
de senaste tre åren? Där börjar en utslagning av stora mått som vi inte varit
vana vid i Sverige. Vi har ju alltid försökt använda politiken för att hjälpa
människor att komma i arbete. Nu säger regeringen tvärtom: Hjälper vi
dem att komma i arbete så blir de ju lata!
Det är hela idén. Det är därför man sänker ersättningsnivåerna, det är därför den som går ut i arbetslöshet i dag bara får styvt 50 procent av sin tidigare lön i a-kassa. Det är därför man har infört den helt vansinniga regeln
att arbetsförmedlare inte får hjälpa unga arbetslösa de första 90 dagarna.
Men vad fick man ut av den idén?
Jag gick ut gymnasiet i början av 1980-talet. Då fick man gå till Arbetsförmedlingen tre månader innan man slutade gymnasiet och träffa vad som
på den tiden kallades en arbetsförmedlare. Det var en person som hade en
högskoleutbildning och var expert på att hjälpa unga människor att komma
i arbete. Den som i dag slutar skolan får vänta, för på Arbetsförmedlingen
säger man: ”Nej, vi kan inte hjälpa dig i dag, för du har inte varit arbetslös
i 90 dagar än.”
Det är precis den tid som behövs för att unga människor ska förlora självkänslan, för att de ska vända på dygnet. Det är ingen som kommer närmare
arbetsmarknaden genom att först hamna i utanförskap. Den idén är inte
bara borgerlig – den är också korkad! Ungdomar ska ha hjälp från första
dagen, punkt slut!
Därför var jag väldigt glad på den socialdemokratiska partikongressen i
våras för en kampanj som hade börjat drivas av SSU – LOs och partiets
gemensamma ungdomsförbund. De började driva den kampanjen i vintras. Från början var partiledningen kallsinnig och ansåg att det kostade
för mycket pengar att införa den 90-dagarsgaranti som SSU krävde. Men
sedan började man runtom i landet, partidistrikt för partidistrikt, att säga ja.
Helt plötsligt sade Stefan Löfven och Magdalena Andersson: Vi tycker att
det är en bra idé med 90-dagarsgarantin.
85
Detta kunde åstadkommas tack vare de modiga och duktiga ungdomarna
i SSU som drev denna fråga i sina arbetarkommuner och LO-fack runtom
i landet. Det kommer att betyda mycket för den kommande valrörelsen att
vi faktiskt gav ett löfte till Sveriges ungdomar som är det rakt motsatta mot
den 90-dagarsregel som nu gäller på Arbetsförmedlingen: Vi garanterar att
inom 90 dagar ska de få en utbildningsplats, en praktikplats eller för den
delen ett anvisat jobb. Vi tänker inte låta dem vänta år ut och år in på att få
sitt första arbete, utan samhället kommer att ta ansvar för att de inom 90
dagar får jobb eller utbildningsplats. Det är en helt annan arbetsmarknadspolitik, och jag tycker att vi kan ge SSU-arna en varm applåd!
(Applåder)
Jag tycker inte heller att det egentligen är så himla svårt att se vad man
skulle kunna göra åt massarbetslösheten. Finns det då inga behov i Sverige
som behöver tillgodoses? Finns det ingenting i Sverige som det är bättre att
satsa på än att betala ersättningar till dem som går hemma och gör ingenting? Det är inte lite pengar det gäller – förra året fick Arbetsförmedlingen
67 miljarder kronor som man använde för olika typer av stöd till arbetslösa. Det viktigaste var naturligtvis a‑kassan, men de allra flesta har ju inte
a-kassa. Vi får inte glömma att tre fjärdedelar av alla arbetslösa är utförsäkrade ur a-kassan på grund av att de varit arbetslösa alldeles för länge.
Man skulle kunna tänka sig att dessa 67 miljarder i stället användes för att
skapa arbeten. Då är det bara fantasin som sätter gränserna för vad vi kan
göra för dessa resurser. Jag tycker inte att det känns särskilt svårt. Är det
inga vägar i Sverige som behöver rustas upp? De som tycker det åker nog
mest i Stockholms innerstad, men det finns vägar överallt som har stora
underhållsbehov. Genom att tillgodose dessa kan man rädda liv och åstadkomma bättre och snabbare transporter. Man kan faktiskt ännu inte åka
på motorväg mellan Stockholm och Göteborg. Är det inte bättre att bygga
motorväg mellan Stockholm och Göteborg nu när vi har 400 000 arbetslösa än att betala a-kassa till människor som går hemma och gör ingenting?
Enklare än så kan det väl inte vara!
(Applåder)
Är det ingen av er här inne som har hört talas om att det finns problem på
vår järnväg? Nu har visserligen kvaliteten höjts väldigt mycket genom att
man haft nya lokförare här i landet – om det får jag inte säga något mer,
men jag tycker att det var ganska kul. Men finns det verkligen ingenting när
det gäller underhåll av järnväg som vi borde passa på att göra nu när vi har
400 000 arbetslösa? Ni vet ju att det är dåligt underhåll av spåren – det är
för dålig kvalitet och det är för lite! Det är i dag så många som vill åka tåg
eller skicka gods på järnväg att vi har brist på järnväg! Är det då inte bättre
att bygga ny järnväg än att betala a-kassa till människor som går hemma
och gör ingenting?
86
Jag måste säga något om det här med snabbjärnväg. Att påstå att Anders
Borgs inställning till snabbjärnväg är gammeldags är för snällt. Det är ju
snart svårt att hitta rallare som kan bygga den typen av gamla järnvägar
som Borg vill ha. Runtom på hela jordklotet bygger man i dag snabba järnvägar. Det är framtiden! Tänk om vi kunde börja bygga snabba järnvägar
och samtidigt se till att de spår vi har kunde användas mer till gods! Tänk
om vi kunde ta oss mellan Stockholm och Oslo, mellan Oslo och Köpenhamn eller mellan Köpenhamn och Stockholm på två timmar! Tänk vilken
tillväxtpotential det skulle vara om vi kunde koppla samman de nordiska huvudstäderna med snabba järnvägar i stället för att betala a-kassa till
människor som går hemma och gör ingenting! Bygg järnväg, bygg snabb
järnväg, och gör det nu! Det är dags att göra en storsatsning på järnvägar
eller, för den delen, på vård, skola och omsorg.
I alldeles för många år har vi varit väldigt snåla med att ge Sveriges kommuner och landsting nya resurser. Den borgerliga regeringens absolut mest
blinda fläck är att man inte har satsat någonting på vår välfärd. Därför ser
det ut som det gör ute i våra kommuner i dag. Dagisgrupperna blir större
och större, klasserna i skolan växer för varje år. Här i Stockholm har man
nu delningstal på mellanstadiet på fler än 35 barn. Tio år gamla! Hur ska
man få 35 tioåringar i ett och samma klassrum att hänga med i skolan?
Hur ska man då se dem som har det allra tuffast? Och vi vet att det i äldreomsorgen finns människor som inte kan komma ut och se solen varje dag
eftersom det är för ont om personal. Man skär också ner på personalens arbetstid genom deltid och visstidsanställningar. Det är i dag jättetufft att jobba i den offentliga sektorn med alldeles för många tillfälliga anställningar.
Många tror att detta bara är ett ungdomsproblem och tycker att ungdomar
kan ha en visstidsanställning i början av sin karriär. Men det är inte detta
det handlar om i dag. En genomsnittlig visstidsanställd i Kommunal i dag
är 35 år gammal. Tänk att aldrig få börja ett vuxenliv!
Delade turer är en del av deras och kanske också av er vardag. Jag träffade
på ett äldreboende i Uddevalla en fredagseftermiddag för ett tag sedan en
kvinna som skulle gå sin långa delade tur på söndagen. Hon skulle börja
klockan 7 på morgonen då de äldre stiger upp och jobba fram till klockan
11. Sedan skulle hon vara ledig till klockan 17 för att därefter jobba till
klockan 21. Den här kvinnan bodde i Färgelanda och hann inte resa hem
på den lediga tiden. Hennes arbetsdag blev därför i praktiken mellan 7 på
morgonen och 21 på kvällen, men hon fick inte betalt för timmarna mellan
11 och 17. Det här är ett arbetsliv som blir allt vanligare för våra medlemmar. Vi kan inte acceptera en utveckling där man ska behöva dela upp sina
arbetsdagar på det sättet.
Det är klart att man i det läge som vi har i dag borde göra en storsatsning
på vår välfärd. Varför ska vi ha så stora dagisgrupper som vi har i dag när
87
vi har 400 000 människor i arbetslöshet? Varför ska vi inte satsa på mindre
klasser i skolan när vi har 400 000 människor som skulle kunna hjälpa till?
Och varför inte anställa mer personal i äldreomsorgen så att de som arbetar
där kan slippa delade turer och korta vikariat och så att de gamla får komma ut varje dag?
Vi vet ju svaret. Det är för att de borgerliga bara har ett recept på allting,
nämligen att sänka skatten. Det är det enda de tar till, varenda gång. Därför
finns det aldrig några pengar att satsa på välfärden, på järnvägen och på
infrastrukturen över huvud taget. Här handlar det om 30 000, 40 000 eller
50 000 jobb. Vi skulle redan nästa år kunna starta sådana satsningar i stället
för att betala ersättning till människor som går hemma och gör ingenting.
Det är väl bättre att förstärka välfärden än att ständigt sänka skatterna? Kan
inte det vara ett bra budskap från oss den här veckan: Vi behöver inte fler
skattesänkningar, utan vi behöver mer av satsningar på välfärden, på bättre
infrastruktur och bättre vägar!
I den senaste budgeten säger Anders Borg att man nu ska satsa jätteoffensivt. Sedan skissar han för 25 nya miljarder i utgifter i statsbudgeten. Det
är mycket pengar, men de första 15 miljarderna används som vanligt till att
sänka skatten. Då finns det ju inga pengar kvar till de här välfärdssatsningarna eller infrastruktursatsningarna eller satsningarna på vård, skola och
omsorg som jag pratat om. Man förbrukar alla resurser till skattesänkningar som i sju år över huvud taget inte haft någon effekt.
Förra året började en kamp inom Europa om att ha lägsta bolagsskatten. I
Sverige sänkte vi bolagsskatten till 22 procent, och Anders Borg har pratat
om att man ska göra ytterligare sänkningar. Vad händer då? Jo, då säger de
länder som vi jämför oss med, framför allt de nordiska länderna och Storbritannien, att de kanske inte ska ha 22 procent utan 20 procent. Då svarar
Anders Borg att vi måste sänka till 18 procent. Men är det inte rimligt att
företagen också är med och betalar till välfärden? Det är väl rimligt att företagens vinster också beskattas och att företagen på så sätt betalar tillbaka
för alla de investeringar vi gör för att de ska gå bra. Det är väl bra att ta ut
en skatt på det som är vinster i företagen så att vi kan satsa på välfärd, satsa
på vård, skola och omsorg, satsa på bättre infrastruktur och mer byggande.
Det måste vara smartare än att konkurrera genom att ha lägsta bolagsskatten. Vårt svar från LO är enkelt: Vi ska ta ut de skatter som behövs för
välfärden!
(Applåder)
Det paket som LO presenterade i våras är väldigt offensivt, och ni har säkert hört talas om det. Vi vill att man i de här bistra tiderna med hög arbetslöshet ska spendera 70 miljarder kronor på att sätta människor i arbete. Det
gäller de områden jag pratat om. I huvudsak är det en stor satsning med
88
mer pengar till välfärden. Vi vill att man ska kunna tidigarelägga pensionsavgångar så att det blir en överlappning mellan dem som är på väg att gå
i pension och dem som är på väg in för att jobba i välfärden. Det ger styvt
50 000 jobb. Vi vill också att man satsar på att tidigarelägga investeringar i
infrastruktur och bygger vägar och järnvägar nu när vi har hög arbetslöshet.
Men vi vill också att man ska sätta fart på byggandet. Där har vi kanske på
kort sikt störst potential av alla. Det är ett område där vi har slarvat alldeles
för länge. Förra året byggdes det bara ungefär 20 000 bostäder i Sverige och småhusproduktionen är nästan borta, trots att vårt behov är mellan
40 000 och 45 000 nya bostäder. Vad händer då om vi inte bygger? Det gör
att priserna på de lägenheter vi har ökar dramatiskt hela tiden. Det gör att
bostaden i dag börjar spela en väldigt framträdande roll som klassindelare.
Förlorarna är naturligtvis som vanligt de som har de lägsta lönerna. Jag
tänker på många av era medlemmar som jobbar här i Stockholm och sköter
våra dagliga transporter eller bär ut vår post. De är vanliga stockholmare
som alla vi andra, fast med LO-lön. Var ska de bo när det inte finns några
lägenheter här i Stockholm? För att kunna köpa en trea för 3,5 eller 4 miljoner krävs det en kontantinsats på 15 procent eller 400 000 kronor. Hur
många LO-medlemmar tror ni kan betala en kontantinsats på flera hundra
tusen kronor för att få köpa en bostad? Det är inte så livet är. Det var bara
Anne Wibble som trodde att man skulle kunna spara till en årslön på banken, men det är inte så vanliga människors ekonomi ser ut.
Det gör att LO-medlemmarna trycks ut längre och längre från våra stora
städer och förväntas pendla. Det är inget fel på att bo i Nyköping, Enköping, Katrineholm, Eskilstuna eller Västerås eller på någon annan av de
pendlingsorter som nu växer fram. Det är fina orter, men de som har de
allra tyngsta jobben och jobbar nio timmar inklusive lunchrast med att t ex
dela ut post tvingas varje morgon resa en och en halv timme för att komma
till jobbet och varje eftermiddag en och en halv timme för att komma hem.
De blir borta halva dygnet från sitt hem bara därför att de inte kan bo och
arbeta på samma ort. Våra medlemmar har ju samma rättighet som alla
andra att bo där de arbetar. Vi kan aldrig göra bostaden till en klasskillnad,
så att bara de som har mycket pengar har råd att bo.
Om vi ökar byggandet från 20 000 till 40 000 lägenheter innebär det också
att mellan 40 000 och 50 000 människor får ett arbete. Det är väl bättre
att göra det! Vad har vi gjort i alla andra bostadskriser fram tills nu? Jo, vi
har byggt! Hur svårt kan det vara? Vår bostadsminister tar som alla andra
ministrar pendeltåget in till jobbet på morgonen och kommer fram klockan
8.10. Då kommer man in med kaffe, Dagens Industri och Svenska Dagbladet till honom. Så sitter han där och läser fram till kl 8.25. Jag undrar
alltid vad denne bostadsminister sedan gör fram till kl 17.00. Vad gör han?
Vi har aldrig haft så lågt byggande. Vi går miste om 40 000 eller 50 000
89
jobb genom att avstå från att göra något som vi vet måste göras. Dessutom
skulle en renovering av bostäder ge ytterligare 20 000 eller 30 000 jobb.
Tanken med vårt stimulanspaket från i våras är att det i de tider vi har i
dag är bättre att investera i byggande, investera i järnväg, investera i nya
vägar, investera i vård, skola och omsorg, investera i att fler människor får
jobb. De åtgärder vi föreslår i vårt paket skulle minska arbetslösheten från
8 till 6 procent. 100 000 människor skulle i närtid kunna sättas i arbete i
stället för att gå arbetslösa. Det är ett bra besked från oss i LO och oss i den
fackliga rörelsen. Vi sätter jobben först! Det är jobben vi ska prioritera de
kommande åren.
Jag ska gratulera er i Seko till en väl genomförd avtalsrörelse. Det är ändå
vid sidan av jobben det som vi måste vara duktiga på i den svenska fackföreningsrörelsen. Det var kanske det område som jag var mest orolig för
när jag klev in och blev LOs ordförande för styvt ett år sedan, eftersom de
olika fackförbunden här varit splittrade. I förra avtalsrörelsen var vi, som ni
alla vet, delade i två läger, dels ett läger med facken inom industrin, dels ett
läger som drev en annan avtalsrörelse. Problemet när vi är splittrade inom
den fackliga rörelsen är att arbetsgivaren alltid drar nytta av att vi inte är
överens. Det såg vi i den förra avtalsrörelsen, där arbetsgivarna passade på
att driva en stenhård linje mot de förbund som har den svagaste ställningen,
dvs framför allt de kvinnodominerade fackförbunden, som tvingas sälja
ut delar av sitt kollektivavtal för att få samma löneuppräkning som andra.
Den nya LO-ledning som vi fick förra året funderade väldigt mycket på vad
vi skulle göra åt den här situationen. Vi träffade alla avtalssekreterare och
förbundsordförande gemensamt vid midsommartid förra året. Från början
var det ganska kämpigt. Årtionden av fajter låg under ytan i det gänget.
Men vi tog det ganska lugnt, och i oktober samlades vi på en gård här utanför Stockholm, där vi under tre dagar lyckades sy ihop en kompromiss
som innebar att vi ska kräva löneökningar i krontal och i procent. Ni som
är fackliga förhandlare vet vad det betyder. Om vi bara tar ut löneökningar
i procent får ju alltid den mest som tjänar mest. Därför kom vi överens om
att vi skulle sätta en gräns vid 25 000 kronor i månaden och att vi skulle
kräva löneökningar i krontal vid inkomster under 25 000 kronor och i procent vid inkomster över 25 000 kronor. Det innebär att den som har den
lägsta inkomsten ökar sin lön mest i procent räknat.
Detta kom vi överens om, alla 14 förbund. Vi började förhandla. Jag pratade med Janne tidigare i morse och fick veta att ni är nästan färdiga. Jag sade
på ett sammanträde i LO-styrelsen att vi var färdiga, men då var det någon
som invände att det fortfarande var 800 000 som inte hade något avtal. Men
nu kan jag snart säga att vi börjar närma oss slutet på avtalsrörelsen. Ni vet
vad det har inneburit för er. Ni har fått krontal för dem med de lägsta löner90
na, och jag kan gratulera er till att ni tillhör dem som fått upp lägstlönerna
allra mest eller med upp till 10 procent. Det är ett bra utfört arbete!
Jag såg att Anders Weihe, som ju är förhandlingsmotpart inom industrin,
förra veckan i Arbetet sade att den här låglönesatsningen var det största
hotet mot lönebildningen i svensk modern tid. Jag kan inte annat än hålla
med honom. Underbart, tycker jag!
Det är klart att det i den första avtalsrörelsen efter den här modellen finns
skönhetsfläckar och sådant som vi inte har gått i land med, men i huvudsak
har vi nu drivit en hel avtalsrörelse som lett till att ingen har fått mindre än
1 700 kronor i löneökning, utan att man sålt ut viktiga delar av sitt kollektivavtal. Varför har det blivit så? Jo, av en enda anledning, och det är att
vi alla har hållit ihop. När svensk fackföreningsrörelse håller ihop så är vi
världens starkaste fackförening. Låt det bli ett löfte för framtiden: Vi håller
ihop – då är vi starkare än arbetsgivarna och då kan vi också höja kvinnolönerna inom LO. Det måste vi alla vara överens om är det viktigaste vi
har att göra. Men först måste vi vara överens, och vi måste hålla ihop. Det
är vår framtid.
Till slut ska jag gratulera Seko – jag har sett era nya medlemsvärvarsiffror.
Ni är faktiskt det förbund som sedan i somras ökar snabbast. Jag kan inte
säga att det är jättestora ökningar inom LO totalt sett, men det känns som
om vi har vänt utvecklingen och bromsat det stora fall vi fick efter det att
den borgerliga regeringen höjt a-kasseavgifterna hösten 2006. Vi får aldrig
glömma att när den borgerliga regeringen höjde avgiften i a-kassan med
10,4 miljarder kronor, så var det bara ett sätt för dem att försvaga facket.
Efter det att man hösten 2006 höjt avgiften tappade vi 330 000 medlemmar
på 18 månader.
Därför är det också roligt att i dag kunna säga att vi har lyckats bra i förhandlingen med den borgerliga regeringen om att avskaffa den differentierade avgiften. Jag är väldigt stolt över att vi till och med lyckades brotta ner
Anders Borg och den borgerliga regeringen så att vi från den 1 januari nästa år får bort den eländiga höjningen av avgiften till a-kassan. Totalt sänker
vi vid årsskiftet avgifterna för att vara medlem i a-kassan med 3,2 miljarder
kronor, och därmed kommer vi tillbaka till samma avgift som vi hade före
höjningen hösten 2006. Jag pratade i foajén med Ella Niia och hon berättade att för Hotell- och restaurangs medlemmar innebär detta en sänkning av
avgiften med runt 250 kronor varje månad. Det är klart att det är lättare för
Ella och hennes kamrater att värva medlemmar om det kostar 550 kronor i
stället för 800 kronor i månaden att vara med i facket och a-kassan. Jag vill
sända den signalen också till er kongress: Vi måste passa på nu och försöka
värva tillbaka så många som möjligt av våra tidigare medlemmar när vi nu
kommer tillbaka till den avgiftsnivå vi hade fram till 2006.
91
Vi måste ut och övertyga alla om att gå med i facket igen, för det är så enkelt att den makt vi har i svensk fackföreningsrörelse bestäms av en enda
sak, och det är att vi har många medlemmar. Alla som vi förhandlar med
och alla som vi försöker påverka politiskt vet att vi pratar för en och en
halv miljon människor. Jag har varit ute på arbetsplatsbesök i både Seko,
Metall, Handels och andra under de senaste månaderna, och jag vet hur
mycket de anställda litar på att vi ska göra deras liv bättre. De litar på att
facket alltid står på deras sida och verkar för att höja lönerna och förbättra
arbetsvillkoren. De litar på att vi verkar för ett bättre samhälle, där skolan,
vården och omsorgen fungerar bättre, där vi bygger fler bostäder för vanligt folk och där vi investerar i järnvägar. De hoppas och tror att det är facket som tillsammans med dem ska ta fajten för ett bättre Sverige i framtiden.
För att klara det måste vi vinna makten. I september nästa år måste vi få
en socialdemokratisk regering! Vi kan inte behålla en borgerlig regering i
fyra år till, för Sverige har gått åt fel håll i sju år. Vi måste stoppa den utvecklingen och få en regering som börjar föra Sverige mot större rättvisa,
full sysselsättning, Europas lägsta arbetslöshet 2020 och en garanti till alla
ungdomar att de aldrig ska behöva vara arbetslösa mer än 90 dagar – för att
ta bara några exempel på löften som LO och Socialdemokraterna gemensamt går till val på. Vi måste ha en ny regering och en ny inriktning, och det
sätt vi ska jobba på i framtiden är att vara en stark facklig organisation med
många medlemmar. Vi ska företräda medlemmarna i deras vardag, på deras
arbetsplatser och i ett bättre samhälle. Den bästa tiden för våra medlemmar
ligger framför oss, inte bakom oss.
Tack för ordet!
Förbundsordförande Janne Rudén: Tack, Kålle!
Jag satt och funderade lite när du pratade om nya lokförare. Du kommer hit
och kallas Kålle, men du går härifrån och kallas Loket… Men det går inte,
kan jag tala om för dig.
Tack för ett inspirerande tal! Det är fantastiskt att få ett sådant här tal på
morgonen, vi kommer direkt in i rätt stämningsläge för det fortsatta kongressarbetet. Tack så mycket, Kålle!
Kongressordföranden: Tack så mycket! Det var klara besked från LOs ordförande. Naturligtvis önskar kongressen dig lycka till i ditt arbete framåt,
Kålle. Vi ska göra det gemensamt, det är det som är viktigt.
Fastställande av röstlängd
Antalet röstberättigade fastställdes till 210.
Kongressordförande: Ingela Edlund
92
Ändring i behandlingsordningen
Kongressordföranden: Eftersom det finns ett antal motioner i både A- och B-avsnittet som hänger ihop med stadgeförslaget föreslår vi att kongressen ajournerar den fortsatta behandlingen av de avsnitten till dess att förslaget till nya
stadgar har färdigbehandlats och nu övergår till behandling av motionsavsnitt C.
Kongressen beslöt
att bifalla presidiets förslag.
Motionsbehandling
c) Block C – Studier, information och kommunikation
Utlåtande nr 38 över motion C1
Utlåtande nr 41 över motionerna C4–C6
Bjarne Ringdahl, Seko Södra: Jag har en väldigt viktig fråga angående vår
kalender. Johan Eriksson heter en kille som är ungdomsansvarig på Seko
Södra och som tycker att det borde vara en självklarhet att vår årskalender
ska vara röd. Den ska inte vara brun eller blå. Vi ser de här vackra fanorna
som alltid vajar röda, vi ser det röda podiet – allt är rött i vår organisation.
Jag tycker att vi ska stödja motion C3.
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag har ett tilläggsförslag i anslutning till motion C5 som föreslår en tvådagars skolinformation i LOs ungutbildning.
Mitt tilläggsförslag är att Seko verkar för att LO inför en tvådagars skolinformationsutbildning utifrån LO ungutbildning på de yrkesförberedande gymnasieutbildningarna, alltså att man plockar in en tvådagars skolinformation på yrkesförberedande gymnasielinjer. Då slår vi två flugor i en
smäll; dels får vi ut vårt budskap, dels kan vi erbjuda alla elever på de
högskoleförberedande linjerna på gymnasiet en väldigt bra utbildning.
Förbundsstyrelsen har avstyrkt motion C5 med hänvisning till att förbundet inte äger frågan, och mitt förslag är kongressen bifaller motion C5 med
tillägget att Seko ska verka för att denna skolinformation införs.
93
Erik Sandberg, förbundsstyrelsens föredragande: Det känns fint att stå här
för första gången någonsin – jag har jobbat rätt många år på Seko.
Det är ingen stridsfråga för oss på Kommunikationsenheten om kalendern
ska vara röd eller ha någon annan färg. Däremot tycker vi inte att det är ett
beslut för kongressen att fatta, för kongressen har lite viktigare beslut än
just kalenderfärgen. Vi använder olika färger för olika kommunikationsmaterial vi framställer på Seko.
Motionären är jättevälkommen till mig och Kommunikationsenheten för
att diskutera den här frågan efter kongressen. Men nästa års kalender kommer att vara röd, det har vi redan bestämt. Inför 2015 och kommande år
är vi öppna för en diskussion om detta. Men av formella skäl avstyrker
förbundsstyrelsen motionen.
Helena Gille, förbundsstyrelsens föredragande: Det gäller motionerna C4–
C6. Thomas Olsson talade om C5, men C4 och C6 har samma innebörd.
Förbundsstyrelsen delar motionärernas mening att det är viktigt med skolinformation. Vi har i dag ett delat ansvar tillsammans med LO och de andra LO-förbunden när det gäller skolinformation och hur den ska bedrivas.
Förbundsstyrelsen anser ändå att det är prio 1 att så många som möjligt
får skolinformation. Av statistiken för 2012 framgår att av 11 561 möjliga
klassrumspresentationer genomfördes 1 183. Vi har alltså en del att göra
där. Då tycker förbundsstyrelsen att det är prio 1 i stället för att börja med
ungutbildningar på två dagar.
Förbundsstyrelsen yrkar därför fortfarande avslag på motionerna C4–C6
och jag yrkar också avslag på Thomas Olssons tilläggsförslag.
Följande förslag förelåg:
• Förbundsstyrelsens utlåtanden nr 38–43.
• Yrkande av Bjarne Ringdahl, Seko Södra, om bifall till motion C3.
• Yrkande av Thomas Olsson, Seko Södra, om bifall till motion C5 med
tilläggsyrkandet att Seko ska verka för motionens syfte.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtanden i de fall där inga motförslag förelåg.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 40 över motion C3.
Kongressen beslöt genom försöksvotering
94
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 41 över motion C4–6.
Därmed hade Thomas Olssons tilläggsförslag fallit.
Beredningsutskottets förslag
Återupptogs den ajournerade behandlingen av förslaget till ändrade stadgar.
Anneli Jonsson, beredningsutskottet: Det är ett enigt beredningsutskott
som lämnar förslag till hantering av dessa frågor. Utskottets förslag finns i
paddorna under ”Övriga handlingar, Beredningsutskottet”. Förslaget kommer också att tryckas upp och delas ut.
Janne gjorde ett bra inlägg i går och klargjorde att det här inte handlar om
förhandlingsorganisationer och branschorganisationer å ena sidan och avdelningar och regioner å andra sidan utan om att alla delar i organisationen
95
behövs. Vi har olika uppdrag i organisationen. Det viktiga är att vi får till
skrivningar som gör att vi står eniga och att vi går stärkta ur denna stadgediskussion.
Vi diskuterade och bröt argumenten i beredningsutskottet tills vi i går kväll
vid elva–halvtolvtiden i princip landade i detta förslag. Sedan har vi sovit
på saken och gjort ytterligare en liten justering. Det förslag vi lämnar tror
vi undanröjer en del av de farhågor som framförts under debatten.
Beredningsutskottet föreslår att § 27 mom 2 får följande lydelse:
”Regionstyrelsen skall bestå av ordförande, ekonomiansvarig, sekreterare,
medlemsansvarig samt övriga ledamöter och ersättare. Region ska verka
för att i regionen befintliga branscher ska vara representerade i styrelsen.”
Beredningsutskottet anser att vi med denna formulering har funnit ett svar
på Dennis Lövgrens fråga angående ersättare.
Janne signalerade också att vi behövde hitta en väl avvägd skrivning i § 27
mom 13. Där föreslår beredningsutskottet följande formulering:
”Förbundsstyrelsen kan besluta om att region skall upphöra efter hörande
av repskapet.”
Den tredje frågan som Janne föreslog att beredningsutskottet skulle titta
närmare på gällde formuleringen av § 5 mom 1. Beredningsutskottet föreslår där följande skrivning:
”Regions organisationsområde och arbetsordning fastställs av förbundsstyrelsen efter hörande av repskapet.”
Jag kommer så till frågan huruvida inrättande av Seko-sektioner ska beslutas av regionstyrelsen eller förbundsstyrelsen. Vi dryftade den frågan rätt
ingående och tog som exempel Menzies, som finns över hela landet. Seko
organiserar bara några få anställda i Menzies i de olika regionerna. Antag
att en region vill inrätta en Seko-sektion för dessa medlemmar, medan man
väljer att hantera det på annat sätt i en annan region. Tillsammans skulle
dessa medlemmar kunna utgöra en enda klubb med bärighet att själv hantera sina frågor. Orsaken till att vi föreslår att förbundsstyrelsen ska vara
den instans som inrättar Seko-sektionerna är just att man för att kunna ta
till vara medlemmarnas intressen och skapa bästa möjliga förmåner bör ha
en stark lokalorganisation som bär sina egna kostnader och lever upp till
stadgarnas krav på en lokal organisation.
Efter att ha diskuterat frågan enades vi om att den av förbundsstyrelsen
föreslagna formuleringen av § 5 mom 3 bör ligga fast. Däremot är det absolut regionens uppgift att upprätthålla sektionen. Den uppgiften har man
också i dag. Bertil Hallén beskrev hur man har jobbat i Seko Väst när det
96
gäller dagens avdelningssektioner som enligt förslaget blir morgondagens
Seko-sektioner.
Med anledning av Peter Holkkos yrkande om en skrivning om att främja
integration och allas lika värde föreslår beredningsutskottet att näst sista
punktsatsen i § 2 mom 1 får lydelsen:
• ”främja integration och allas lika värde och motverka diskriminering i
arbetsliv och samhälle”
Ytterligare en fråga som hänsköts till beredningsutskottet var Tobias
Gyllenstens yrkande om att i § 28 mom 2 föra in ett antal formuleringar
rörande klubbs uppgifter. Det handlar om att delta i gemensamma aktiviteter som bestäms i regionen, att bedriva ungdomsverksamhet kopplad
till arbetsplatsen och att bedriva agitationsarbete. Förbundsstyrelsen har
velat undvika att i stadgarna i detalj ange klubbarnas uppgifter. Däremot
beskrivs uppgifterna i verksamhetsplaner och aktivitetsplaner, som vi beslutar om gemensamt. Jag sade i ett tidigare inlägg att förbundsstyrelsen
förstår andemeningen i förslaget.
Beredningsutskottets förslag är att kongressen inte gör någon ändring av §
28 mom 2 med anledning av Tobias Gyllenstens förslag.
Jag hemställer att kongressen beslutar i enlighet med beredningsutskottets
förslag.
Kongressordföranden: Om ni tycker att beredningsutskottets förslag är bra
så gå gärna upp och ta tillbaka de förslag som ni har lagt på de här punkterna. Då får vi det lite lättare när vi sedan kommer till beslutsordningen.
Ordningsfrågor
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: Jag har en teknisk fråga när vi börjar
närma oss beslutsfattandet i stadgefrågan.
På något vis har två av mina yrkanden fått status av borttagna yrkanden,
och de är nu låsta. Det var de yrkanden jag talade om i går från talarstolen.
Om jag nu vill föra dem vidare i systemet, hur ska det gå till? De måste ju
finnas med i beslutsgången.
Stefan Granér, Seko Stockholm: Jag tror att det finns ett behov från de
olika delegationer som har samarbetet runt olika motioner och frågor att
träffas i några minuter för att den fortsatta behandlingen ska gå så smärtfritt
och bra som möjligt. Jag föreslår därför att kongressen tar en kortare paus
så att vi kan snacka ihop oss lite.
Anneli Jonsson, beredningsutskottet: Det är spännande med teknik, mina
vänner!
97
Av naturliga skäl vill vi ha koll på vilka yrkanden som lades i går och som
ännu inte har behandlats.
Det som skedde i går var att de lyftes tillbaka in i systemet. Nu gör vi så att
de yrkanden som lades i går, läggs som en fil under ”Övriga handlingar”.
Det kommer att ta en stund att göra detta.
Om Håkans fråga gällde borttagna yrkanden måste de i så fall skrivas in
på nytt. Det är också fullt möjligt att lägga in nya yrkanden under punkten.
Kongressen beslöt
att ajournera förhandlingarna i 15 minuter.
När förhandlingarna återupptagits yttrade
Anneli Jonsson, beredningsutskottet: Jag vill göra ett förtydligande. När
utskottet beslöt att avstyrka Tobias Gyllenstens förslag angående § 28 mom
2 utgick vi från att det i § 27 mom 1 de facto stipuleras vilka verksamheter
som ska bedrivas inom en region. Det är anledningen till att vi i stället för
att göra ytterligare en påbyggnad refererar till § 27 mom 1. Som jag sade
i min dragning handlar det om facklig-politiskt arbete, om ungdomsverksamhet, studiefrågor och andra frågor som vi fattar beslut om vid antagande av verksamhets- och aktivitetsplaner.
Det var ett förtydligande.
Nu har vi fått in ett yrkande från Håkan Alenius rörande § 27 mom 2, där
han föreslår att det ska stå: ”Ordförande och ekonomiansvarig väljs särskilt. Om ordförande eller ekonomiansvarig avgår under mandatperioden
ska nyval till efterträdare för återstoden av mandatperioden äga rum.”
Den skrivningen ser jag inga problem med, utan förbundsstyrelsen tillstyrker det yrkandet.
När det gäller § 17 mom 3 första stycket har Thomas Gorin föreslagit en
skrivning som innebär en enklare form av ändring än den som förbundsstyrelsen har föreslagit. Men det vi egentligen vill åstadkomma täcks ändå
in av Thomas Gorins förslag till skrivning som lyder: ”Rätt till konfliktersättning kan efter beslut av förbundsstyrelsen medges om medlemskap i
förbundet innehas senast vid den tidpunkt då varsel om konflikt utlöses.”
Förbundsstyrelsens yrkar bifall till Thomas Gorins förslag.
De övriga yrkanden som ställdes i går innan vi bröt föreslår förbundsstyrelsen avslag på. Det gällde i huvudsak § 27.
Thomas Gorin, Klubb Bring CityMail: Tack, förbundsstyrelsen. Det var
jättebra att vi kom överens om att lägga till i stället för att ändra så att
möjligheten finns kvar att bevilja undantag från reglerna gällande konfliktersättning.
98
Peter Holkko, Seko Södra: Nu kan ni gå hem, kamrater, och berätta för era
barnbarn att ni var på en kongress 2013 och Peter Holkko var nöjd!
Jag hade ju föreslagit att mitt yrkande om ändring § 2 mom 1, alltså vår
målsättningsparagraf, skulle hänvisas till beredningsutskottet. Om stora
starka Metall i sina stadgar kan ha att man ska verka för allas lika värde i
både arbetsliv och samhälle, så ska naturligtvis också vi ha det.
Jag drar nu tillbaka mitt yrkande om ändring i § 2 mom 1 och ansluter mig
till beredningsutskottets förslag.
Men därmed är det slut på det positiva. Jag har varit uppe två gånger och
talat om § 18 mom 4 Kongressen. En av de frågor som beredningsutskottet
har tagit ställning till är huruvida förbundsstyrelsen efter hörande av repskapet ska kunna besluta att region ska upphöra. Det jag pratade om var
egentligen själva mandatfördelningen mellan avdelningar och branscher
osv. Mitt yrkande var att förslag naturligtvis skulle läggas fram av förbundsstyrelsen men att beslutet om möjligt skulle fattas på ett repskap. Jag
har ännu inte fått veta varför det yrkandet har avstyrkts, och så länge jag
inte har fått det svaret står jag fast vid mitt yrkande att beslutet ska fattas
av repskapet.
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: För säkerhets skull går jag upp och säger tack, Anneli. Jag hade nämligen tänkt yrka på tillägget att ordförande
och ekonomiansvarig väljs särskilt. Den ordningen gäller ju på alla andra
organisationsnivåer, så jag antog att det var en ren miss att det inte fanns
med här.
Jan Salkert, BO Väg och Ban: Nu blir det nästan tacktal efter tacktal, men
jag kände mig ganska ensam i går när jag drev den här frågan. Nu ser jag
att min önskan blir tillgodosedd fullt ut. Så tack för det, det känns väl bra
att vi kan komma överens.
Stefan Granér, Seko Stockholm: Jag är också nöjd. Beredningsutskottet har
gjort ett bra arbete när det gäller § 27 mom 2, och jag drar därmed tillbaka
mitt yrkande.
Alexander Lindholm, Seko Stockholm: Nöjd och nöjd – vi kommer att rösta för alla beredningsutskottets förslag. Vi tycker att de är sansade och att
det är bra att vi här har kunnat nå enighet.
I övrigt står vi fast vid de yrkanden vi lade i går gällande en massa andra
frågor, framför allt ekonomin. Det är ju en ödesfråga för den regionala
verksamheten. Vi tror på starka branscher, vi tror på en stark verksamhet på
arbetsplatsen och på att man ibland behöver tillskjuta lite extra.
Jag kan ta ett exempel på hur vi har använt ekonomin det senaste året i
Seko Stockholm. Vi har bland annat finansierat ett uppsökeri i postklubb
99
603, som ledde till att vi fick 24 nya medlemmar och att 50 medlemmar
fick ungdomsutbildning. Ytterligare exempel är uppsökeri mot lönedumpning inom Väg och Ban och bland fibertekniker inom Tele.
Så kom ihåg: Det finns många stridsfrågor kvar, men bifall till beredningsutskottets förslag!
Anders Berg, Seko Mellansverige: Vi är i vår avdelning nöjda med beredningsutskottets förslag, förutom när det gäller två små detaljer. Vi tycker
att ordet ”hörande” är väldigt diffust. Det gäller § 27 mom 13 och § 5
mom 1. Jag föreslår att man där byter ut ordet ”hörande” mot ”beslut”.
Lydelsen skulle alltså bli att ”Förbundsstyrelsen kan besluta om att region
kan upphöra efter beslut av repskapet.” respektive ”Regions område och
arbetsordning fastställs av förbundsstyrelsens efter beslut av repskapet”.
Anneli Jonsson, beredningsutskottet: Jag hittar inte Peter Holkkos yrkande
rörande mandatfördelning. Kongressen är förbundets högsta beslutande organ, och tanken är att dess sammansättning ska vara representativ. Det är
den primära orsaken till att vi avstyrker detta yrkande.
-Anders Berg yrkar att ordet ”hörande” i § 27 mom 13 och § 5 mom 1 ska
bytas ut mot ”beslut”. När förbundsstyrelsen lägger ett förslag tar man hänsyn till hela förbundets bästa. Det vore olyckligt om repskapet i just den här
frågan skulle vara den instans som fattade beslut, och förbundsstyrelsen
yrkar avslag på detta Anders Bergs förslag.
Debatten om stadgeförslaget förklarades därmed avslutad.
Kongressordföranden: Presidiet föreslår följande propositionsordning:
Först tar vi ställning till förbundsstyrelsens utlåtanden i A-avsnittet där det
inte föreligger några motförslag.
Därefter tar kongressen ställning till beredningsutskottets förslag – bifall
mot avslag.
Härefter tar vi ställning till förbundsstyrelsens utlåtande över motion
A8, där förbundsstyrelsens förslag ställs mot under debatten framställda
säryrkanden.
Slutligen behandlar vi förbundsstyrelsens förslag till nya stadgar paragraf
för paragraf. Beroende på kongressens ställningstagande till beredningsutskottets förslag kan yrkanden som ställts under olika paragrafer ha fallit.
Kongressen beslöt
att godkänna den föreslagna propositionsordningen.
100
Beslut
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 6 över motionerna A6 och A7
och
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 8 över motion A9.
Beredningsutskottets förslag:
§ 27 mom 2
Kongressen beslöt
att bifalla beredningsutskottets förslag till skrivning:
”Regionstyrelsen skall bestå av ordförande, ekonomiansvarig, sekreterare,
medlemsansvarig samt övriga ledamöter och ersättare. Region ska verka
för att i regionen befintliga branscher skall vara representerade i styrelsen.”
§ 27 mom 13
Kongressen beslöt
”Förbundsstyrelsen kan besluta om att region skall upphöra efter hörande
av repskapet.”
§ 2 mom 1
Kongressen beslöt¨
att bifalla beredningsutskottets förslag till skrivning av näst sista punktsatsen:
”främja integration och allas lika värde och motverka diskriminering i arbetsliv och samhälle”.
§ 5 mom 1
Kongressen beslöt
”Regions organisationsområde och arbetsordning fastställs av förbundsstyrelsen efter hörande av repskapet.”
101
§ 5 mom 3
Kongressen beslöt
”Inom region kan Seko-sektioner inrättas. Förbundsstyrelsen inrättar och
region upprätthåller Seko-sektioner, där det inte är möjligt att inrätta klubbar. Organisationsområde och uppgifter för Seko-sektion ska regleras i regionens arbetsordning.”
• Förbundsstyrelsens yrkande.
• Yrkande av Björn Halvarsson m fl om avslag på motion A8 i dess helhet.
Första att-satsen
Kongressen beslöt med 113 röster mot 92
att bifalla första att-satsen.
5 ombud avstod från att rösta.
Rösträkningen företogs på kongressordförandens initiativ.
Andra att-satsen
Kongressen beslöt
att avslå andra att-satsen.
Tredje att-satsen
att bifalla tredje att-satsen.
Fjärde att-satsen
Kongressen beslöt
att avslå fjärde att-satsen.
Kongressen övergick härefter till behandling av stadgeförslaget, paragraf
för paragraf, i de delar där beslut inte fattats genom ställningstagandet till
beredningsutskottets förslag.
102
§1
Inga säryrkanden förelåg.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens förslag.
§2
Sedan kongressen bifallit beredningsutskottets förslag angående näst sista
punktsatsen i mom 1 förelåg i övrigt endast förbundsstyrelsens förslag.
Kongressen beslöt
§3
Kongressen beslöt
Ordningsfråga
Mats Rosdahl, Kriminalvården Förhandlingsorganisation: Jag måste då
ställa en fråga. Vi har nu fått en ny grafisk profil där vi stavar Seko med
gemena bokstäver. Men i stadgarna har vi stavat med versaler. Är det meningen att vi ska stava namnet i enlighet med den nya grafiska profilen eller
ska vi behålla stavningen i stadgeförslaget?
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Eftersom den nya loggan gör debut först nu på denna kongress har det inte varit möjligt att inarbeta den nya stavningen i stadgeförslaget. När vi tar fram de nya stadgarna
blir det en redaktionell fråga att göra en anpassning till den nya grafiska
profilen.
§4
Kongressen beslöt
§ 5 mom 2
Kongressordföranden: I och med kongressens beslut att bifalla beredningsutskottets förslag rörande § 5 mom 1 har följande yrkanden fallit: dels
yrkandet av Alexander Lindholm om lydelsen: ”Regionens organisations103
område fastställs av kongressen, eller representantskapet de år kongressen
inte sammanträder”, dels yrkandena i motionerna A12, A13, A14, A15 och
A16. I övrigt föreligger inga säryrkanden till förbundsstyrelsens förslag
beträffande § 5.
Ordningsfråga
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: Jag har lagt ett yrkande angående klubbildningen.
Kongressordföranden: Tekniken har tydligen här spelat oss ett spratt. Vi
bibringades uppfattningen att Håkan Alenius yrkande om ändring av texten
i mom 2 hade dragits tillbaka, men nu har det dykt upp i paddorna igen.
Förbundsstyrelsens förslag till skrivning lyder:
”Förbundsstyrelsen fastställer principer för och beslutar om inrättande
av klubbar. Där branschorganisation inrättas delegerar förbundsstyrelsen
beslut om inrättande av klubbar i enlighet med § 16 till branschorganisationen. Om branschorganisation ej finns kan förbundsstyrelsen delegera
rätten till förhandlingsorganisation.”
Håkan Alenius föreslår följande lydelse:
”Förbundsstyrelsen fastställer principer för klubborganisation. Avdelning
inrättar fristående klubbar som enbart finns inom avdelningens geografiska
område. Finns branschorganisation eller förhandlingsorganisation som ny
klubb är skyldig tillhöra enligt stadgarna inrättas klubb av dessa organisationer.”
Jag ställer de båda förslagen mot varandra.
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Ett av de stora uppdragen för beredningsutskottet var att utarbeta en välbalanserad skrivning när
det gäller regionerna. I och med att kongressen beslutat bifalla beredningsutskottets förslag kan vi inte ta upp Håkan Alenius förslag. Det går heller
inte att i nuläget ändra ett yrkande.
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: Vi har ju antagit beredningsutskottets
förslag, och där ingår ingenting om klubbildning. Det är därför jag ändå
tycker att vi ska ställa mitt förslag under proposition. Seko-sektioner har vi
däremot tagit beslut om, och där har jag dragit tillbaka mitt yrkande.
Sedan kan man fundera över hur petig man ska vara med namnfrågan, eftersom det har varit oklart om vi skulle ha benämningen ”avdelning” eller
”region”. Jag yrkar ändå att kongressen får ta ställning till mitt förslag,
trots att det nu har bestämts att det ska kallas regioner.
Jag yrkar alltså att kongressordföranden ställer mitt förslag om klubbildning under proposition.
104
Ordningsfråga
Ioannis Konstantis, Seko Tunnelbanan: ”Region” är ett nytt ord som vi
har beslutat om i dag. I och med det beslutet kan inte gärna Håkan Alenius
förslag angående § 5 mom 2 ha fallit.
Kongressordföranden: Det kan naturligtvis vara så att det faller i och med
att det finns ett nytt förslag som har antagits av kongressen. Då blir det ju
följdverkningar på tidigare lagda yrkanden. Jag hoppas att vi klargjorde det
innan vi gick in och röstade om det (beredningsutskottets förslag).
Stefan Granér, Seko Stockholm: Jag tycker att förbundsstyrelsen måste
visa lite ödmjukhet och fingertoppskänsla här. Det har funnits en diskussion mellan olika delegationer: Ska vi kalla det avdelningar eller regioner?
För många har det inte haft någon större betydelse så länge innehållet i
regionen faller på plats.
Visa lite ödmjukhet och fingertoppskänsla, för det blir en konsekvensändring här som folk inte har varit med på från början. Det är inte schyst, helt
enkelt.
Kongressordföranden: Det får bli en fråga för förbundsstyrelsen. Vi är bara
tjänstgörande för att se till att vi fattar rätt beslut. – Jag får nu signaler
från förbundsstyrelsen att Håkan Alenius förslag bör kunna ställas under
proposition.
Antalet röstberättigade ombud fastställdes till 211.
Kongressen beslöt med 108 förslag mot 99
Rösträkningen begärdes av Håkan Alenius.
§ 5 mom 3
Det noterades att Thomas Olssons ändringsförslag hade fallit.
§6
Kongressen beslöt
§7
105
Kongressen beslöt
§8
Kongressen beslöt
§9
Kongressen beslöt
§ 10
Kongressen beslöt
§ 11
Kongressen beslöt
§ 12
Kongressen beslöt
§ 13
Kongressen beslöt
§ 14
106
Kongressen beslöt
§ 15
Kongressen beslöt
§ 16
Kongressen beslöt
§ 17 mom 3
Kongressen beslöt
att bifalla Thomas Gorins av förbundsstyrelsen tillstyrkta förslag:
”Rätt till konfliktersättning kan efter beslut av förbundsstyrelsen medges
om medlemskap i förbundet innehas senast vid den tidpunkt då varsel om
konflikt utlöses.”
§ 18
Kongressen beslöt med avslag på yrkandena i motion A10 samt i motionerna A17 och A18
§ 19
• Förbundsstyrelsens förslag.
• Yrkande av Alexander Lindholm om utökning av antalet ombud i representantskapet från 36 till 72.
att bifalla Alexander Lindholms förslag.
Voteringen företogs på kongressordförandens initiativ, och sedan denne
efter försöksvotering funnit att kongressen bifallit Alexander Lindholms
107
förslag begärdes rösträkning av förbundsstyrelsens föredragande Anneli
Jonsson.
§ 20
Kongressen beslöt
§ 21
Kongressen beslöt
§ 22
Kongressen beslöt
§ 23
Kongressen beslöt
§ 24
Kongressordföranden: Kebba Trawally, Seko Stockholm, med flera har yrkat att den nuvarande skrivningen i § 24 ska behållas. På detta yrkande har
förbundsstyrelsen yrkat avslag.
Ordningsfråga
Alexander Lindholm, Förbundsstyrelsen och nu även kongressordföranden
har fel. Kebba Trawallys förslag är inte att den nuvarande stadgetexten ska
behållas utan att förbundsstyrelsens förslag till ny text ska kompletteras
med följande text i de nuvarande stadgarna: ”Lokala organisationer kan
bilda samarbetsorganisationer för del av verksamhet. De lokala organisationerna fastställer gemensamt omfattningen och reglerna för verksamheten.”
Vi vill ha in denna text som ett särskilt moment i de nya stadgarna.
108
Kongressordföranden: Presidiet har nu haft en inbördes överläggning med
förslagsställaren och förbundsstyrelsens föredragande. Nu visar det sig
att detta förslag egentligen är ett förslag om en ny paragraf med följande
lydelse:
”Lokala organisationer kan bilda samarbetsorganisationer för del av
verksamhet. De lokala organisationerna fastställer gemensamt omfattningen
och reglerna för verksamheten.”
Förbundsstyrelsen har meddelat att man vidhåller sitt yrkande om avslag
på förslaget, även i form av ny paragraf.
att bifalla förslaget om ny paragraf.
Rösträkningen begärdes av Ioannis Konstantis.
Kongressordföranden: Kongressens beslut innebär att det tillkommer ett
nytt paragrafnummer, men i det fortsätta beslutsfattandet arbetar vi med de
paragrafnummer som finns i stadgeförslaget.
§ 25
Kongressen beslöt
§ 26
• Yrkande av Linnea Garli om ändrad lydelse av § 26 mom 1: ”Förbundsstyrelsen inrättar branschorganisationer efter förslag från berörda lokala
organisationer”.
Kongressen beslöt först med 124 röster mot 81
att bifalla Linnea Garlis förslag beträffande mom 1.
Voteringen begärdes av Ioannis Konstantis.
Kongressen beslöt härefter
att bifalla förbundsstyrelsens förslag beträffande övriga moment.
109
§ 27 mom 1
• Yrkande av Sigrid Lundström att det på regionkontoret ska finnas arbetsledande personal.
• Yrkande av Kristin Sulkula om tillägg av att det ska ingå i regions uppgifter att bedriva arbetsmiljöarbete.
att avslå Sigrid Lundströms yrkande.
att bifalla Kristin Sulkulas yrkande.
Rösträkningen företogs på kongressordförandens initiativ.
Kongressen beslöt
att i övrigt bifalla förbundsstyrelsens förslag.
§ 27 mom 2
Det noterades att yrkandet av Björn Halvarsson hade fallit i och med
kongressens beslut att bifalla beredningsutskottets förslag beträffande
§ 27 mom 2 samt att Stefan Granér hade återtagit sitt yrkande
• Av förbundsstyrelsen tillstyrkt yrkande av Håkan Alenius om tillägg av
texten: ”Ordförande och ekonomiansvarig väljs särskilt. Om ordförande
eller ekonomiansvarig avgår under mandatperioden ska nyval till efterträdare för återstoden av mandatperioden äga rum”.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens förslag med det av Håkan Alenius yrkade
tillägget.
§ 27 mom 7
• Yrkande av Marta Aguirre om tillägg av texten: ”Regionens represen110
tantskap beslutar hur placering av tillgångar och förvaring av värdehandlingar ska ske”.
att bifalla Marta Aguirres tilläggsförslag.
Rösträkningen begärdes av Anneli Jonsson.
§ 27 mom 11
Kongressordföranden: Johnny Nadérus, BO Väg och Ban har föreslagit
att formuleringen ”Representantskapets årsmöte ska behandla aktivitetsplan för verksamhetsåret” ersätts med följande text: ”Representantskapets
årsmöte ska behandla aktivitetsplan, budget för kommande verksamhetsår.
I samband med det fastställs också eventuell avgift samt arvoden, traktamenten och annan ersättning vid uppdrag i regionen.”
På grund av det beslut som kongressen redan fattat om § 7 gällande avgifter måste ordet ”avgift” utgå ur Johnny Nadérus förslag, som då kommer
att lyda:
”Representantskapets årsmöte ska behandla aktivitetsplan, budget för
kommande verksamhetsår. I samband med det fastställs också eventuella
arvoden, traktamenten och annan ersättning vid uppdrag i regionen.”
Ordningsfråga
Alexander Lindholm, Seko Stockholm: I § 7 behandlas inte frågan om avgifter till förhandlingsorganisationer och branschorganisationer, som ju har
rätt att på sina repskap fatta beslut om avgifter. Det här är en ren plankning
av den skrivning som finns beträffande dessa organisationsled. Jag kan därför inte se att kongressordförandens argumentation håller.
Förbundsordförande Janne Rudén: § 7 mom 1 handlar om ordinarie medlemsavgift. Denna består i förbundsavgift, klubbavgift eller Seko-sektionsavgift.
I mom 4 står att klubbavgiften i huvudsak är avsedd för verksamhet i klubben och dess sektioner. Avgiften är också avsedd att bekosta klubbens andel i § 26 (Förhandlingsorganisation) och § 27 (Branschorganisation).
Mot den bakgrunden är det förbundsstyrelsens uppfattning att frågan om
avgift är avgjord, och vi delar presidiets uppfattning när det gäller hanteringen av Johnny Nadérus förslag.
Sålunda förelåg följande förslag:
111
• Förbundsstyrelsens förslag:
”Representantskapets årsmöte ska behandla verksamhetsplan för budgetåret.”
• Johnny Nadérus justerade förslag:
”Representantskapets årsmöte ska behandla aktivitetsplan, budget för
kommande verksamhetsår. I samband med det fastställs också eventuella arvoden, traktamenten och annan ersättning vid uppdrag i regionen.”
att bifalla Johnny Nadérus förslag.
Voteringen begärdes av Johnny Nadérus och rösträkningen företogs på
kongressordförandens initiativ.
§ 27 mom 13
Det noterades att yrkandet av Karin Åkersten angående § 27 mom 13 hade
fallit i och med kongressens beslut att bifalla beredningsutskottets förslag
beträffande samma moment.
§ 27 (generellt)
• Yrkande av Erik Bohman om utbyte av ordet ”ekonomiansvarig” mot
”kassör”.
• Förbundsstyrelsens yrkande om avslag på Erik Bohmans förslag.
Kongressen beslöt
att bifalla Erik Bohmans förslag.
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: I beredningsutskottets
förslag till lydelse av § 27 mom 2 används begreppet ”ekonomiansvarig”.
I och med kongressens beslut att bifalla beredningsutskottets förslag hade
förslaget om utbyte av ordet ”ekonomiansvarig” mot ”kassör” fallit.
Ordningsfråga
Xamuel Halfvars, Posten Förhandlingsorganisation: När beredningsutskottets olika förslag ställdes under proposition redogjordes det inte för vilka
yrkanden som skulle falla vid bifall till beredningsutskottets förslag. Det
borde ha klargjorts innan kongressen fattade sina beslut.
Kongressordföranden: Det är naturligtvis ett riktigt påpekande, men i
112
förslaget till propositionsordning påpekade vi faktiskt att bifall till beredningsutskottets förslag skulle få följdverkningar på yrkanden som hade
lagts beträffande stadgeförslaget eller med anledning av motioner. Däremot valde vi att inte inför varje beslut ange vilka yrkanden som skulle falla
vid bifall till beredningsutskottets förslag, eftersom det skulle ta väldigt
lång tid och bli mycket omständligt. Vi räknade väl med att förslagsställarna själva skulle förstå vilka konsekvenser besluten angående beredningsutskottets förslag skulle få för deras yrkanden. Vi hoppas naturligtvis att
detta inte ställer till några problem och att ni inte tycker att det varit en
odemokratisk beslutsordning.
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: Det händer ju saker och ting under beslutsgången här. Vi fattar efter hand beslut som vi ändrar lite grann när det
gäller den praktiska tillämpningen. Vi har alldeles nyss beslutat att makten
över pengarna ska ligga hos regionerna. Eftersom vi ute i regionerna alltså
har full makt över våra tillgångar så tycker jag att vi också måste få diskutera om vi ska använda orden ”ekonomiansvarig” eller ”kassör” och att det
är högst berättigat att ställa under proposition att vi framgent ska använda
begreppet ”kassör” i stadgarna.
Förbundskassör Janne Sundkvist: Något beslut om att avdelningarna ska
betala har vi ännu inte tagit, Håkan. Du får lugna dig tills vi kommer till
ekonomiavsnittet, för det är då vi tar diskussionen om avdelningarna ska
betala. Det kommer aldrig att bli aktuellt att konfiskera avdelningarnas tillgångar, men den diskussionen tar vi i eftermiddag.
Alexander Lindholm, Seko Stockholm: Jag blir faktiskt lite förbannad. Jag
tycker att det är småsint av förbundsstyrelsen att fortsätta att hålla på sitt
förslag, när det är helt uppenbart att en majoritet i det högsta beslutande
organet i förbundet vill att det ska heta ”kassör”. Nu vill man fälla det förslaget på en teknikalitet. Varför kan man inte bara gå med på vårt förslag?
Vi har ju en uppenbar vilja att kalla det för ”kassör” och inte för ”ekonomiansvarig”, och det borde man kunna förlika sig med.
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: Vi har just nu fattat beslut att regionens
repskap beslutar hur placering av tillgångar och förvaring av värdehandlingar ska ske. Jag tolkar det så att beslut om placering av regionens tillgångar fattas av regionens repskap. Janne Sundkvist har kanske en annan
uppfattning, men jag anser att vi har fattat beslut om att regionen nu förfogar över sina tillgångar enligt beslutet i § 27 mom 7.
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Jag och förbundsstyrelsen i övrigt har uppfattningen att det inte har någon större betydelse om vi
använder begreppet ”ekonomiansvarig” eller ”kassör”, och vi kan förlika
oss med att vi inför begreppet ”kassör” i enlighet med det nyss fattade
beslutet.
113
Kongressordföranden: Så blev det, och kongressen fick sin vilja igenom.
§ 28 mom 1
• Yrkande av Ioannis Konstantis att orden ”Förbundsstyrelsen, eller
branschorganisation,” utbyts mot ”Klubbmöte”.
Sedan kongressordföranden efter ställd proposition funnit att kongressen
bifallit förbundsstyrelsens förslag begärdes votering.
Förbundsordförande Janne Rudén: Syftet med den av förbundsstyrelsen
föreslagna skrivningen är att vi ska få en enhetlig arbetsordning i klubbarna. Det är de facto så att förbundsstyrelsen eller branschorganisationen
inte bara sitter och hittar på en arbetsordning, utan det sker i samarbete
och samklang med klubbarna. Men det är viktigt att själva beslutet att fastställa arbetsordningen fattas av förbundsstyrelsen eller på delegation av
förbundsstyrelsen av branschorganisationen.
Jag ville bara säga detta innan vi börjar plocka upp röstkort och trycka på
knappar.
§ 28 mom 2
Det noterades att yrkandet av Tobias Gyllensten om tillägg till klubbs uppgifter hade fallit på grund av kongressens beslut om bifall till beredningsutskottets förslag i denna del.
Det fastställdes även att yrkandet av Håkan Alenius angående klubbs arbetsordning (§ 28 mom 1) hade fallit.
§ 28 mom 7
Det noterades att yrkandet av Ioannis Konstantis att kallelse till klubbmöte
ska uppta ”ändring i arbetsordningen” hade fallit.
§ 28 mom 14
• Yrkande av Ola Fält, om tillägget: ”Klubbmöte kan besluta om inrättande av representantskap.”
114
Kongressen beslöt
att bifalla Ola Fälts förslag.
§ 29
Det noterades att yrkandet av Johnny Nadérus om utbyte av ”Förbundsstyrelsen” mot ”Regionstyrelsen” hade fallit på grund av tidigare fattat beslut.
§ 30
Kongressen beslöt
§ 31
Kongressen beslöt
§ 32
Kongressen beslöt
Övriga paragrafer och moment
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens förslag i övriga paragrafer och moment där
inga säryrkanden förelåg.
Förmiddagens förhandlingar avslutades kl 12.35.
115
Onsdagen den 2 oktober 2013
Eftermiddagens förhandlingar
Val av förbundsstyrelse
Kongressordföranden: Innan vi går in på valen kommer Annika Kallin att
berätta om valberedningens arbete.
Annika Kallin, valberedningens föredragande: På förra kongressen hade
valberedningen det lite svettigt. Vi fick åka taxi till kongressmiddagen för
att snabbt återvända och jobba halva natten. Rösträknarna hade det också
jobbigt och höll på att räkna ihjäl sig. Nu har vi ett nytt system, så nu ska
det nog bli lättare.
Den valberedning som har arbetat sedan kongressen 2009 har utgjort en lite
blandad kompott, men alla har gjort ett fantastiskt jobb. Vårt arbete under
de fyra åren kan beskrivas som en resa; vi har tittat och jobbat och grejat
och donat.
Vi är nio personer med väldigt olika erfarenheter, olika engagemang och
olika målsättningar. För att vi skulle kunna börja vårt jobb satte vi oss ner
och gjorde upp en gemensam plattform och lade mycket tid på att komma
fram till vilka gemensamma värderingar vi hade. Vi försökte också få fram
vad vi nio ansåg vara goda ledaregenskaper och om det var sådana egenskaper vi sökte i förbundet. Det är så himla lätt att säga att vi ska ha en
ledare som är lyssnande, men vad innebär det? Vi fann att vi behövde ha en
egen värdering av ordet ”ledaregenskaper”.
Så har vi jobbat ända från början. Vi har under resans gång haft två utbildningar. Den ena var en utbildning i att försöka få ihop människor men också i att tillföra lite ledaregenskaper i gruppen. Den andra var en utbildning
i ”det svåra samtalet”. Vi noterade ju att alla som nominerades faktiskt
sträckte upp handen och sade att de ville vara med och göra någonting.
Dessa människor måste vi ju ta hand om och ge en positiv feedback om de
inte blir valda – vi har ju trots allt bara de platser vi har.
116
Vi har också rest runt i hela landet och träffat nästan alla organisationer på
uppsökeri och försökt få dem att engagera sig i nomineringarna. Vi tycker
att det har gett ett väldigt gott resultat. Det vi kan se är att det har blivit ett
mycket större engagemang kring nomineringsfrågorna än vad åtminstone
jag hittills har sett, och vi har fått in många fler nomineringar än tidigare.
Det har naturligtvis gjort arbetet roligare men samtidigt väldigt mycket
jobbigare. Men det är väl det vi är till för.
Vi har träffat och intervjuat alla nominerade, och det har tagit sin tid. Vi har
fått in många kloka synpunkter och idéer om vad som kan förbättras och
förändras, och dessa tänker vi med varm hand överlämna till förbundsstyrelsen. Det är kloka idéer som man bör ta vara på och utveckla.
Efter detta kom vi till det reella arbetet. Vi har lagt stor vikt vid att hitta
ledare med integritet och karaktär, för vi tror att det är nödvändigt i den här
typen av förbund. Vi behöver ha en ledning som är tydlig och som kan göra
ett gott jobb framöver.
Vi har också valt att tänka lite ”utanför boxen”, som det heter med ett modeord. Det betyder att man tänker lite annorlunda och inte bara öser på i
samma hjulspår utan försöker utmana de traditionella arbetssätten och gå
en annan väg. Det tycker vi att vi har lyckats med i det förslag vi kommer
att lägga fram för kongressen.
Sedan har vi det här med strategiskt tänkande och bra dynamik. Det har fått
vara ledorden för att få en förbundsstyrelse som är tydlig och stark och som
kan leda förbundet framåt. Vi vet ju att utvecklingen går väldigt fort och
att det kommer att bli många förändringar i förbundet och i förhållandet
mellan olika förbund, kanske sammanslagningar eller andra förändringar.
Därför tycker vi att det här är tydliga ledord som det är viktigt att vi använder oss av.
Kongressen ska enligt de nya stadgarna välja 72 ordinarie ledamöter i representantskapet. Jag föreslår att vi nu öppnar för ytterligare nomineringar
till detta val och att nomineringen får pågå fram till klockan 15. Valberedningen kommer därefter att försöka presentera ett förslag innan vi bryter
förhandlingarna för dagen. Förhoppningsvis kommer kongressen att kunna
förrätta valet någon gång i morgon förmiddag.
Kongressen beslöt
att bifalla valberedningens förslag att öppna för ytterligare nomineringar
till valet av representantskap samt
att fastställa nomineringstiden till klockan 15.00.
117
Val
a) Förbundsordförande
b) Vice förbundsordförande
c) Förbundssekreterare
d) Förbundskassör
e) Avtalssekreterare
Annika Kallin, valberedningens föredragande: Till valet av verkställande
utskottet har vi fått in ovanligt många nomineringar. Det tolkar vi som ett
bevis på att den nuvarande ledningen har ett starkt förtroende ute i organisationen, och det tycker vi är riktigt roligt.
Vi föreslår som förbundsordförande Jan Rudén, som vice förbundsordförande Tomas Abrahamsson, som förbundssekreterare Anneli Jonsson, som
förbundskassör Jan-Olov Sundkvist och som avtalssekreterare Valle Karlsson. Det är en enig valberedning som står bakom förslagen, och vi föreslår
att alla dessa val sker med acklamation.
Kongressen beslöt
att valet av ledamöter i verkställande utskottet skulle ske med acklamation.
Kongressen beslöt enhälligt
att välja Jan Rudén till förbundsordförande.
att välja Tomas Abrahamsson till vice förbundsordförande.
att välja Anneli Jonsson till förbundssekreterare.
att välja Janne Sundkvist till förbundskassör.
attvälja Valle Karlsson till avtalssekreterare.
Det noterades att såväl Janne Sundkvist som Valle Karlsson i och med
dessa val också hade invalts i förbundsstyrelsen.
Förbundsordförande Janne Rudén: Tack så jättemycket för att ni har gett
mig förtroendet att som förbundsordförande leda förbundet ytterligare en
kongressperiod.
118
Nu ska jag övergå till att bli språkrör för hela VU. Det är en stor ära för oss
alla att bli utsedda av er att leda förbundet. Det är ett fantastiskt förbund
att leda. Vi har en mångfald i det här förbundet – möjligen är Kommunal i
närheten av det – men det är också mångfalden som gör det så oerhört kul,
roligt, spännande och inspirerande att leda Seko.
Jag kan väl också säga att bli vald första gången på en kongress till verkställande utskottet, det är stort. Att bli vald en gång till är större. Men att
bli vald flera gånger – ja, det är riktigt riktigt stort, och det är vi några som
har blivit. Ett jättetack!
Ett tack till er alla för att det här laget får fortsatt förtroende att leda förbundet en kongressperiod till. Jag kan säga att det lag som ni har utsett att
leda förbundet fungerar fantastiskt bra tillsammans. De är inspirerade, och
de kommer tillsammans med förbundsstyrelse, representantskap, regioner,
klubbar, branscher och förhandlingsorganisationer att leda förbundet till
stora framgångar under kommande kongressperiod.
Än en gång: Tack tack tack för förtroendet, tack ska ni ha!
f) Tio ledamöter
Annika Kallin, valberedningens föredragande: Jag vill börja med att meddela att Susanne Abrahamsson har dragit tillbaka sin kandidatur.
Vi har som sagt fått många nomineringar. Vi har träffat alla nominerade
och intervjuat dem. Det har blivit en del intervjuer. Men vi har ansett det
vara jätteviktigt att få göra dem för att skapa oss en bild av alla.
Vad vi har velat skapa är en helhetsbild av de föreslagna ledamöterna och
ersättarna med tanke på att de ska kunna fungera ihop i en framtid. Vi tycker att vi har hittat en bra sammansättning som speglar vårt förbund på ett
bra sätt. Målsättningen har som sagt varit att få fram en styrelse som har ett
strategiskt tänkande. Det är något som vi kommer att behöva i framtiden.
Dynamiken i gruppen har också stått i centrum – inte bara med tanke på de
erfarenheter de föreslagna har från sina branscher, utan även med hänsyn
till att de ska kunna bidra med andra erfarenheter.
Sedan har vi naturligtvis tagit hänsyn till kön, geografi och ålder. När det
gäller åldern har vi faktiskt fått till en föryngring, även om den kan verka
löjligt liten. I det förslag vi lade fram för kongressen 2009 var medelåldern
på förbundsstyrelseledamöterna 52 år. I det förslag vi lägger nu är medelåldern 50 år. Bland de föreslagna ersättarna var medelåldern vid förra
kongressen 46 år, medan den nu är 42 år. Då ska man komma ihåg att en
del av de här gubbarna och tanterna faktiskt har blivit fyra år äldre, så det
är faktiskt en rejäl föryngring.
Vi har jobbat med nytänkande och vi tycker att vi har fått till en bra för119
samling. Det är en enig valberedning som står bakom det här förslaget. Till
ledamöter av förbundsstyrelsen föreslår vi:
Marta Aguirre Godoy
Helene Bohné Strauss
Tomas Hagsten
Peter Lundmark
Alf Mellström
Ulrika Nilsson
Glenn Nordström
Lars Petersson
Kenny Reinhold
Christer Strömberg
Vi föreslår att valet sker med acklamation.
Kongressen beslöt
att valet skulle ske med acklamation.
att välja de föreslagna till ordinarie ledamöter i förbundsstyrelsen.
g) Sex ersättare
Annika Kallin, valberedningens föredragande: Susanne Abrahamsson har
dragit tillbaka sin kandidatur även som ersättare.
Valberedningen har som sagt haft många kandidater att välja på, men som
vi ser det är de av oss föreslagna kandidaterna de starkaste och ett bra komplement till den ordinarie förbundsstyrelsen för att på sikt kunna komma in
i denna. Som jag sade tidigare har vi försökt skapa en helhet.
Att vi föreslagit dem i den ordning vi gjort beror på vår bedömning av de
olika kompetenser som de kan bidra med.
Även när det gäller ersättarna är det en enig valberedning som föreslår:
Förste ersättare
Andre ersättare
Tredje ersättare
Fjärde ersättare
Femte ersättare
Sjätte ersättare
Ingvar Carlsson
Thomas Gorin
Nick Fortgens
Sandra Svensk
Niklas Andersson
Björn Jonasson
Vi föreslår att även valet av ersättare sker med acklamation.
Marta Aguirre, Seko Stockholm: Jag vill först och främst tacka för ert förtroende. Det känns väldigt stort!
120
Jag vill lyfta fram vår kamrat Alexander Lindholm. Ni har alla sett honom
in action, så att säga, här i talarstolen. Vi tycker att han är en mycket bra
kandidat. Han borde sitta i förbundsstyrelsen. Dessutom skulle ett val av
honom innebära en betydande föryngring. Han är jättejättekompetent, och
jag tycker verkligen att vi ska lyfta upp honom.
Ingvar Bengtsson, BO Väg och Ban: Jag tycker att det är beklagligt om vi
inte kan följa valberedningens förslag, för den har gjort ett jättegott arbete.
Vi har en man som heter Ingvar Carlsson hos oss, och honom vill vi verkligen ha som förste ersättare. Han är värd det, och han är kunnig.
Leif Blomqvist, Seko Västra Svealand: Jag yrkar bifall till valberedningens
förslag och vill särskilt framhålla Nick Fortgens, som är en ung och framåt
kille. Jag tror att han har mycket att ge framöver.
Krister Rosén, BO Väg och Ban: Jag håller också på att vi ska följa valberedningens förslag i dess helhet. Valberedningen har gjort ett jättebra jobb,
och jag anser att vi kan bifalla dess förslag som det ligger.
Johnny Nadérus, BO Väg och Ban: Först och främst är det för Väg och Ban
solklart att vi står bakom förslaget om Ingvar Carlsson som förste ersättare.
Sedan vill jag lägga ett ord för Alexander Lindholm som jag nästintill varje
dag jobbar med. Det är sällan man träffar på någon i den åldern med en
sådan entusiasm kombinerad med kunnighet. Det märks på många sätt,
och några har sett det här i dag under debatten: en bestämd okuvlig vilja att
driva åsikter och även lyssna.
Man skulle begå ett allvarligt fel om man i det här sammanhanget inte lyfte
fram Alexander Lindholms insatser under de två varsel som lagts i år. Han
kunde snabbt ställa om från det vanliga fackliga arbetet till det som några
har kallat en krigsorganisation: att omedelbart se till att konflikthandboken
blev verklighet, att strejkvakter var på plats, att få ner förbundsordföranden eller förhandlingsorganisationens ordförande Alf Mellström. Alexander fick med sin kompetens lätt fart på organisationen när det krävdes i den
här situationen.
Dessutom är Alexander en rolig och envis jävel – det ska man inte glömma.
Jag skrattade tidigare inte särskilt ofta, men det har förändrats under de
senaste åren när jag jobbat tillsammans med Alexander, och det har gjort
mitt liv lite bättre.
Alexander har ledaregenskaper som jag tror att ganska många i den här
lokalen avundas honom. Jag tror också att den politiska erfarenhet han som
representant för arbetarepartiet har från kommunstyrelsen i Södertälje gör
att han har en annan strategisk syn på hur man kan förena politiskt arbete
med förhandlingsverksamhet och de andra alltfler uppdrag han har i en av
121
de större klubbarna i det här landet, nämligen TeliaSonera-klubben. Hans
arbete sedan ett och ett halvt år tillbaka i Stockholmsavdelningen med dess
22 000 medlemmar har lett till ett ordentligt lyft för avdelningen, något
som representanter för den centrala förbundsledningen har intygat.
Jag begär sluten omröstning. Som Väg och Ban-are uppmanar jag er att inte
stryka Ingvar Carlsson. Men vad ni än gör: Stryk inte Alexander Lindholm!
Kongressordföranden: Jag kan då avslöja att ni över huvud taget inte ska
stryka någon utan ni ska i stället klicka på dem ni vill välja.
Mikael Lidholm, Seko Mellannorrland: Jag förordar Nick Fortgens. Jag
känner honom personligen. Han har varit med i olika sammanhang i vår
avdelning och skött sig mycket bra. Dessutom har han åldern inne. Så
klicka på Nick Fortgens!
John Thörnlund, Seko Sjöfolk: Jag tycker att vi av valberedningens ordförande fick en ganska ordentlig genomgång, och allt tyder på att man har
gjort ett gediget arbete. Jag yrkar därför bifall till valberedningens förslag.
Anders Boman, Klubb Relacom: Jag har varit ombud på många kongresser,
men jag har nog aldrig varit med om att en valberedning har gjort ett så
fantastiskt arbete. Det är ett svårt arbete där man har att ta hänsyn till branscher, till geografi osv. Jag förordar att vi ansluter oss till valberedningens
förslag.
Björn Halvarsson, Seko Gävle-Dala: Jag hoppas ni ser till att vi inte klickar bort den enda kvinna som är föreslagen till ersättare. Vidare tycker jag
att Alexander är ett väldigt bra förslag
Mats Rosdahl, Kriminalvården Förhandlingsorganisation: Tack, Björn, du
tog orden ur min mun. Vi pratar ofta om att vi ska vara ett jämställt förbund. Se nu för Guds skull till att inte klicka bort våra tjejer! Se gärna till
att lyfta in fler tjejer så att vi får med dem också. Det är jätteviktigt. Om vi
verkligen menar någonting med talet om jämställdhet i vårt förbund så ska
vi också visa det i praktisk handling här i dag.
Camilla Widman, Seko Väst: Jag skulle vilja att vi lyfter fram Niklas Andersson, som finns med i förslaget. Han är en riktigt kompetent och kunnig
person, och därför tycker jag att vi ska rösta på honom.
Nomineringsdebatten förklarades avslutad.
Kongressordföranden: Innan vi går in på själva valförfarandet vill vi i presidiet rätta till en försummelse i samband med antagandet av de nya stadgarna.
Vi borde med tanke på de val kongressen ska förrätta – och delvis har förrättat – ha ställt under proposition att besluten om de paragrafer som regle122
rar sammansättningen av förbundsstyrelsen och representantskapet skulle
förklaras omedelbart justerade. Det gäller § 18 mom 14 Val av förbundsstyrelse, § 19 mom 5 Förrättande av val vid kongressen och § 20 mom 2
Förbundsstyrelsens sammansättning.
Vi ber om ursäkt för det misstaget och föreslår att kongressen nu fattar
beslut om omedelbar justering av besluten om dessa moment.
Kongressen beslöt
att förklara besluten angående § 18 mom 14, § 19 mom 5 samt § 20 mom 2
omedelbart justerade.
Följande valsedel förelåg:
Ingvar Carlsson
Thomas Gorin
Nick Fortgens
Sandra Svensk
Niklas Andersson
Björn Jonasson
-------------------------------------------------Alexander Lindholm
Patricia Nuñez Cona
Anna Wiklander
Johnny Nadérus
Johan Lindholm
Jan Salkert
Christian Bengtsson
Sölve Grönlund
Kongressordföranden: De kandidater som står ovanför strecket i era paddor är valberedningens förslag, de som är under strecket är ”övriga nominerade”. Sex namn ska kryssas för.
Sedan valet genomförts och förklarats avslutat meddelades resultatet avkongressordföranden: I valet avgavs 210 röster. Det innebär att det krävs
att en kandidat ska ha fått minst 106 röster för att bli vald.
Rösterna fördelade sig sålunda:
Sandra Svensk
Ingvar Carlsson
Thomas Gorin
195 röster
178 röster
169 röster
123
Niklas Andersson
Nick Fortgens
Björn Jonasson
Alexander Lindholm
Patricia Nuñez Cona
Anna Wiklander
Johnny Nadérus
Johan Lindholm
Jan Salkert
Christian Bengtsson
Sölve Grönlund
167 röster
155 röster
137 röster
110 röster
42 röster
27 röster
24 röster
13 röster
10 röster
7 röster
2 röster
Kongressen beslöt
att fastställa valet av Sandra Svensk, Ingvar Carlsson, Thomas Gorin,
Niklas Andersson, Nick Fortgens och Björn Jonasson som ersättare i
förbundsstyrelsen.
Kongressordföranden: Valberedningen har under hand föreslagit att ordningen för inträde i styrelsearbetet ska vara den av valberedningen ursprungligen föreslagna.
Okänd talare: Kongressen är Sekos högsta beslutande organ, och kongressens mening och uppfattning är den som detta val visat. Jag menar då att
ersättarna ska inträda i ordning efter antalet avgivna röster.
Ewe Windahl, Seko Skåne: När valberedningen har gjort ett så gediget arbete tycker jag inte att man kan tolka de här siffrorna på det sätt som föregående talare gjorde. Valberedningen har faktiskt gjort ett gediget arbete
och en grundlig bedömning av i vilken ordning ersättarna bör inträda.
Jag yrkar bifall till valberedningens förslag.
Kongressen beslöt
att bifalla valberedningens förslag till ordning för inträde:
Förste ersättare
Andre ersättare
Tredje ersättare
Fjärde ersättare
Femte ersättare
Sjätte ersättare
Ingvar Carlsson
Thomas Gorin
Nick Fortgens
Sandra Svensk
Niklas Andersson
Björn Jonasson
Kongressordföranden: Då kan vi väl säga grattis till alla som valts till ersättare i förbundsstyrelsen!
Kongressordförande: Teres Lindberg
124
DAGORDNINGENS PUNKTER 8 samt 15–17
Ekonomifrågor
Gemensam föredragning
Kongressordföranden: Janne Sundkvist kommer nu att i ett sammanhang
föredra dagordningspunkterna 8 samt 15–17. Någon ytterligare föredragning kommer inte att göras när de olika dagordningspunkterna tas upp till
debatt och beslut.
Janne Sundkvist, förbundsstyrelsens föredragande: Då fick jag chansen
ganska snart efter valet att tacka för det förtroende ni visat mig!
Vi har nu kommit fram till avsnittet ekonomi, vilket jag tycker är ett spännande avsnitt. Vi ska ta ställning till ett förslag till ny avgiftsstege och
ett nytt sätt att se på vår kapitalförvaltning. Vi ska ta ställning till ett nytt
placeringsreglemente, och vi ska dessutom fatta beslut om förbundets uppdragsreglemente och ta ställning till motionerna B1–B10.
I den här föredragningen kommer jag till största delen att hålla mig till de
förslag som finns i kongressrapporten ”Förbundets ekonomi och förslag
till ny avgiftsstege”. Den berör de flesta av de frågor som föredragningen
gäller.
Förbundsstyrelsens rapport inleds med en omvärldsanalys. Vi påverkas ju i
mycket hög grad av vår omvärld. Det kan handla om allt från avregleringar, som ni hörde Kålle tala om i förmiddags, till förändringar av offentlig
verksamhet som direkt leder till att vi drabbas av en minskning av vårt
medlemstal. Vi har också en mycket hård konkurrens på många av våra
verksamhetsområden, framför allt från tjänstemannaorganisationerna.
Detta begränsar våra möjligheter att ta ut en högre avgift. Medlemsintäkterna 2012 i avgiftsklasserna 3–12 var cirka 217 miljoner. Till detta kommer
intäkter från introduktionsmedlemskap, från medlemmar i Seko Sjöfolk,
från avdelningssektioner och från pensionärer. En prognos på liknande
villkor för 2017 visar en intäkt på cirka 227 miljoner. Härtill kommer möjligheten att använda våra finansiella intäkter, vilket skulle ge ytterligare
cirka 15 miljoner.
Våra kostnader låg i budgeten för 2012 på cirka 300 miljoner. Prognosen
för 2017 visar på en kostnad för förbundet på cirka 335 miljoner.
Alla de här siffrorna framgår tydligare och bättre i rapporten än i min redovisning här.
Vad har vi då gjort sedan den förra kongressen för att få en ekonomi i
balans? Jag ska bara i korthet nämna några av de åtgärder vi har vidtagit.
125
Förbundets intäkter har under kongressperioden ökat främst tack vare två
av de tre höjningar som beslutades av förra kongressen. Vi avstod från den
tredje höjningen, eftersom vi gjorde bedömningen att det inte var möjligt
att genomföra den.
Vi har aktivt jobbat med att få våra medlemmar placerade i rätt avgiftsklass, vilket har ökat våra intäkter och hållit uppe nivån på intäktssidan
ganska bra. För det vill jag rikta ett stort tack till er ute i organisationen, för
ni har gjort ett jättebra jobb när det gällt att få våra medlemmar placerade
i rätt avgiftsklass!
Vi har tillsammans med övriga 6F-förbund startat det som kallas FASAB
för att hantera förbundens gemensamma administration. Initialt kostar denna verksamhet oss en massa pengar, men på sikt kommer den att minska
våra kostnader. Vi jobbar också med att utveckla arbetet inom 6F, vilket på
sikt kommer att leda till en effektivare verksamhet och därigenom ett bättre
kostnadsläge.
Från 2007 till 2011 minskade vi antalet anställda från 182 till 152. Som
framgår av verksamhetsberättelsen för 2012 minskades då antalet anställda
till 144.
Den ekonomikommitté som jobbat inför kongressen och tagit fram underlag till förbundsstyrelsens förslag konstaterar att inte under något år sedan
1995 har förbundets ideella verksamhet balanserat enligt den definition
som förbundsstyrelsen i enlighet med kongressens beslut använt, nämligen
att skapa en ekonomi i balans. Det har styrelsen tolkat som att förbundets
fackliga verksamhet ska täckas av medlemsavgifterna. Det har vi alltså inte
lyckats med sedan 1995.
Detta har föranlett ekonomikommittén att ifrågasätta om det är möjligt
att nå en ekonomi i balans med den definitionen. Samtidigt har ekonomikommittén konstaterat att vi under samma period, inklusive den senaste
kongressperioden, ”på sista raden”, efter finansiella poster har balans i vår
sammantagna verksamhet, dvs när vi lägger till våra finansiella intäkter –
kapital- och fastighetsavkastning – balanserar förbundets resultat, om inte
varje år så i varje fall vartannat. Det blir till och med överskott ibland.
Förbundsstyrelsen vill mot den här bakgrunden införa ett nytt begrepp och
föreslår att vi ska definiera begreppet ”ekonomi i balans” på ett annat sätt.
Vi vill förändra definitionen så att den bättre stämmer med vad vi faktiskt
gör, dvs balanserar med hjälp av våra finansiella intäkter. Det nya begreppet skulle då vara ”en ekonomi i kontroll” som ett sätt att nå målet om en
ekonomi i balans.
Grundläggande för oss som facklig organisation är att vi har tillräckliga
ekonomiska muskler för att vara trovärdiga om vi måste ta till konflikt i
126
syfte att nå våra mål i avtalsrörelsen. Det tycker jag att vi har visat prov på
i årets avtalsrörelse – det är ingen som tvivlar på att vi skulle ha råd att gå
ut i konflikt om det skulle behövas.
Men vi måste också ha möjlighet att göra strategiska satsningar för att öka
organisationsgraden och behålla våra medlemmar. Det sistnämnda innebär
att vi bättre måste motivera, strukturera, finansiera och följa upp de strategiska satsningar som vi ibland självpåtaget gör – men oftast tvingas göra
– för att förbättra och bibehålla en hög organisationsgrad.
För att göra detta på ett kontrollerat sätt måste vi enligt förbundsstyrelsens
mening se över vårt placeringsreglemente. Därför lägger vi nu för denna
kongress fram ett förslag till nytt placeringsreglemente. Den huvudsakliga
skillnaden är att vi föreslår att förbundets kapital ska förvaltas i två delar,
en konfliktdel och en strategisk del. Värdesäkringen av konfliktdelen är det
primära, vilket innebär att denna del förvaltas med mindre risktagande än
den strategiska delen. Det innebär också lägre avkastning.
För att detta ska kunna följas upp och hanteras på ett effektivt och kontrollerat sätt föreslås att förbundsstyrelsen får rätt att utse ett placeringsråd.
När det gäller avdelningarnas kapital drar förbundsstyrelsen med anledning av besluten angående stadgeförslag tillbaka sitt förslag i det avseendet, och jag ska därför inte orda mer i den frågan.
I fråga om förslaget till ny avgiftsstege kan vi konstatera att det är väldigt svårt att göra en ny stege med målsättningen att inte höja avgiften
och samtidigt behålla dagens intäktsnivå på cirka 217 miljoner. I stället för
att skjuta avgiftstrappan uppåt i löneklasser har vi koncentrerat oss på att
minska antalet klasser. Vårt förslag är att klasserna 3–6 slås samman till
en ny klass 2 med en avgift på 50 kronor. I dag är avgiften 62–154 kronor
för klasserna 3–6. Förslaget innebär alltså en sänkning för alla som tjänar
under 11 000 kronor.
I klass 40, introduktionsklassen, har vi ungefär 2 500 medlemmar. Vi föreslår att denna klass blir en ny klass 1 med en avgift på 50 kronor.
Förbundsstyrelsen föreslår vidare att vi behåller indelningen i klass 7–12
och att dessa blir de nya klasserna 3–8. I de nya klasserna 1 och 2 ges ingen möjlighet att ta ut klubbavgift, detta för att inte förta effekten av en låg
avgift för dem som tjänar minst eller är nya i förbundet.
När det gäller sektionsavgifterna anser förbundsstyrelsen att det är viktigt
att vi inte tar ut mer i avgift på sektionsnivå än vad som varit fallet hittills.
Vi föreslår alltså oförändrade sektionsavgifter. Vidare anser styrelsen att
det är viktigt att de nivåerna i de olika klasserna är lika över hela landet.
Hur avgifterna fördelar sig framgår av tabellen på sidan 11 i kongressrapporten.
127
Avslutningsvis en sammanfattning av förbundsstyrelsens förslag.
Förbundsstyrelsen föreslår en ny definition av begreppet ”ekonomi i balans”, dvs vi balanserar med hjälp av våra finansiella intäkter. Vi föreslår
också införandet av begreppet ”ekonomi i kontroll” som ett sätt att nå
”ekonomi i balans”.
Vi föreslår ett nytt placeringsreglemente som innebär att vi förvaltar vårt
kapital i två delar, en konfliktdel och en strategisk del. Förbundsstyrelsen
får rätt att utse ett placeringsråd.
Vi föreslår när det gäller avgiftsstegen att vi behåller indelningen i klass
7–12 som blir de nya klasserna 3–8. Vi slår samman klasserna 3–6 till ny
klass 2. Nuvarande klass 40 blir ny klass 1. Både klass 1 och klass 2 får en
avgift på 50 kronor. Stegens nya klasser blir då 1–8. Klubbarna får inte ta
ut medlemsavgift i avgiftsklass 1 och 2 utan enbart i klass 3–8.
Förbundet fortsätter att strikt följa medlemsavgiftsutvecklingen och uppflyttningen av medlemmar till rätt avgiftsklass. Det kan vara anledning att
trycka särskilt på det nu, när vi är i ett läge där vi avslutat en avtalsrörelse.
Jag yrkar också bifall till förbundsstyrelsens utlåtande nr 21 över motionerna B1 och B2, utlåtande nr 22 över motion B3, utlåtande nr 23 över
motionerna B4–B6, utlåtande nr 24 över motionerna B7 och B8, utlåtande
nr 25 över motion B9 samt utlåtande nr 26 över motion B10.
Förbundets uppdragsreglemente föreslås bli i princip oförändrat. Det vi har
gjort är att vi har rättat till nivåerna när det gäller flerdygnsförrättningar,
och vi föreslår en justering som följer Skatteverkets rekommendation.
Härefter ajournerades den fortsatta behandlingen av dagordningens punkter 15–17.
*****
Kongressordföranden: År 1889 samlades fackföreningarna på en gata som
ligger ett stenkast härifrån och som numera heter Olof Palmes gata, för att
samordna en strejk. Det man gjorde då var inte att bilda Landsorganisationen, för det skulle dröja ytterligare några år, utan man bildade Sveriges
Socialdemokratiska Arbetareparti. Klockan 15 kommer vi att få inspiration
genom ett tal av ordföranden för den andra grenen på arbetarrörelsens träd
och också Sveriges nästa statsminister, Stefan Löfven.
Till dess tar vi en paus på en knapp halvtimme.
*****
128
Tal av SAPs ordförande
Förbundsordförande Janne Rudén: Kongresskamrater, vänner och gäster!
Det är alltid roligt att under en kongress få hälsa en tidigare LO-förbundsordförande välkommen. Det är också alltid jätteroligt att få hälsa ordföranden för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti välkommen till kongressen. Men nu, kamrater, måste jag säga att det är fantastiskt roligt att
kunna hälsa en ordförande i Socialdemokraterna som kommer från våra
led och som suttit i LO-styrelsen. Vi var kolleger där. Vi var inte överens
alla gånger. Det är så det ska vara i LO-styrelsen, det ska debatteras precis
som här på kongressen. När vi sedan kommer ut från mötet är vi överens.
Vi känner nu i rörelsen flyt, och det flytet ska vi känna mer och mer. Opinionen ser ganska bra ut också, och den ska bli bättre. Jag tror att den kommer att bli mycket bättre efter det att vi lyssnat till Stefan här i dag.
Hjärtligt välkommen till vår kongress, Stefan! Hjärtligt välkommen upp i
talarstolen!
Stefan Löfven, SAP: Det är fantastiskt roligt att få vara på en facklig kongress! Det har ju varit mitt liv under så många år, så det känns väldigt kul
att få komma hit och jag tackar så mycket för inbjudan. Det är med stolthet
jag står här, och det var med stolthet jag tog emot kuvertet här med lite
innehåll – dock inget medlemskort, så jag får väl vänta med det tills jag har
betalt medlemsavgiften. Det känns väldigt bra att få vara här.
Jag ska i dag prata om strävan. När jag var en liten kille byggde vår pappa
om det hus vi bodde i. Det var hans föräldrahem, ett gammalt båtsmanstorp, och han bytte plats på vardagsrum och kök och fräschade upp och
köpte till lite nya möbler. Min mamma började lite senare jobba. Hon var
hemsamarit, vilket innebar att hon åkte runt i byarna och hjälpte de äldre
med vad de behövde ha hjälp med: städning, matlagning, tvätt och sådant.
Dessutom började hon sälja lite parfymer och krämer på fritiden efter jobbet. Hon gjorde det av en anledning: hon ville att i detta nya vardagsrum
skulle det stå en tredelad bokhylla – ni kommer säkert ihåg dem, de fanns i
nästan alla hem från 70-talet och framåt. Hon såg till att det stod en sådan
bokhylla i vårt vardagsrum också.
Det där kan tyckas vara ganska enkla planer, men de symboliserar rätt
många arbetarfamiljers drömmar.
Jag kommer också väldigt tydligt ihåg när min pappa blev arbetslös – jag
glömmer det aldrig! Jag kommer fortfarande ihåg stämningen runt köksbordet. Jag förstod inte riktigt i djupet vad det betydde, men jag kunde
känna att någonting var fel. Jag lärde mig långt senare att det betydde att
de här planerna och drömmarna avbröts. Det är därför vi i arbetarrörelsen
hatar arbetslöshet. Den förmörkar framtidsutsikter, den dränker drömmar
129
och den avbryter din strävan att förbättra livet för dig och dina barn. Och
en sak vet vi: Det behöver inte finnas si och så många arbetslösa. Vi vet
att arbetslösheten inte är någon naturlag. Vi vet att arbetslösheten är ett
resultat av fel politik. Vi vet att det är vi som ska bekämpa arbetslösheten.
Är det någonting jag kan lova så är det att det är socialdemokratins primära
uppgift framöver.
När ungefär 400 000 människor saknar arbete, då avbryts ju också vårt
samhälles framtidsplaner. Våra gemensamma drömmar stoppas. Det skapas mindre resurser till att bygga en bra skola, till att bygga ut välfärden,
till att trygga en bra framtid för våra barn. Det är precis därför som Socialdemokraterna har satt upp målet att vi till år 2020 ska ha den lägsta arbetslösheten i EU, och det är bara ett första steg på vägen tillbaka mot full
sysselsättning. Vi har dessutom en plan för hur vi ska nå dit. Regeringen
har ingen plan – de har panik! De tänkte nämligen så här: Om bara familjer
som drabbas av arbetslöshet också drabbas av fattigdom, då skapas det en
massa jobb. Det är lika moraliskt förkastligt som icke-fungerande. Nu ser
vi resultatet efter sju år med denna politik. Vi har en högre arbetslöshet nu
än när regeringen tillträdde!
Ungdomsarbetslösheten är förfärande hög. Långtidsarbetslösheten är dramatiskt mycket högre, vi har betydligt fler människor nu som får gå in på
kommunernas socialkontor för att få ekonomiskt bistånd. Det är resultatet.
Sverige har högre arbetslöshet än jämförbara länder. Vi ska ta oss därifrån,
men den här regeringen vägrar att tänka om. Den här regeringen har inte
skapat jobb, den kommer aldrig att skapa jobb. Nu är det dags att sluta
attackera de arbetslösa och börja attackera arbetslösheten – det är socialdemokratisk politik
Vi ska ta vara på varje människas vilja och önskan att göra rätt för sig.
Om vi tänker efter så ser vi att denna strävan efter ett bättre liv finns i hela
vår svenska kulturhistoria. Vi läser Vilhelm Mobergs Utvandrarna, Selma
Lagerlöfs Jerusalem eller Per Anders Fogelströms Stad-serie – allt präglas
av viljan att förbättra livet för sig och naturligtvis för sina barn. Arbetarrörelsens plats är just på strävande människors sida. Vi kan aldrig peka ut vart
en människa ska gå, för det avgör hon eller han själv. Men vi kan finnas
där, vid sidan, för varje steg som den här människan tar mot just sitt mål.
Det är därför som vi säger till alla människor som i dag söker arbete: Du
ska inte straffas, du ska stödjas! Du ska få den utbildning som företagen
kräver så att du kan komma tillbaka i jobb. Det är därför vi ska säga till alla
arbetsförmedlare: Du ska vara arbetsförmedlare och inte paragrafryttare!
Absurda tidsgränser och stela regelverk ska tas bort. Det är därför vi säger
till alla som nu finns i Fas 3: Ni ska få en riktig utbildning eller ett riktigt
arbete. Det enda som blir kvar av Fas 3 efter en socialdemokratisk regering
är möjligtvis en minnesplakett över borgerlig idioti.
130
I dag har ungefär 140 000 unga människor ingen anledning att ställa väckarklockan. De kommer att vakna upp nästa dag igen utan arbete, i passivitet
och hopplöshet. Detta är ett moraliskt moras för Sverige. Vi kommer aldrig
någonsin att acceptera det. Det är därför som vi satsar så hårt på 90-dagarsgarantin. Alla unga ska ju plugga eller jobba, inte fastna i långtidsarbetslöshet. Det är därför vi kommer att göra de tunga investeringar som krävs
för att varenda ung kille och tjej ska ha ett arbete, en utbildning eller en
praktik att gå till senast efter 90 dagar från det att man blivit arbetslös. Alla
unga ska känna när väckarklockan ringer på morgonen att det är lite pestigt
men också ett eko: Du är behövd! Socialdemokratisk politik kan innebära
en något jobbigare morgon men ett betydligt bättre liv.
Vi ska öka efterfrågan på arbetskraft, för det är ju själva nyckeln till arbetslöshetsfrågan. Vi ska ha fler företag att efterfråga arbetskraft, och då måste
vi också fundera över företagens strävan. Jag kan säga en sak: Jag har mött
företagare i små och slitna möteslokaler men också i ganska stora och ståtliga glaspalats. Jag har aldrig någonsin hört någon företagare som säger:
”Våra anställda mår alldeles för bra, och de kan på tok för mycket.” Det
är inte där det sitter, även om det låter så på regeringen. Det som stärker
Sveriges företagsklimat, det stavas ”samarbete”.
Företagarna vet det här. Vi i arbetarrörelsen vet det. Regeringen vet det inte,
de begriper det inte. De kallar näringslivet för ett särintresse, och så raserar de
det samarbete som faktiskt har byggt Sverige starkt i en internationell konkurrens. Vi ska bygga upp det igen. Vi ska investera i samarbete mellan företag,
fackliga organisationer, akademier, forskning och politiskt förtroendevalda.
Vi ska satsa på forskning – både den som är mer grundläggande men sakta
och säkert höjer landets kunskapsnivå på olika områden och den mer tillämpande forskningen så att fler idéer föds som kan bli våra framtida produkter.
Vi ska ha mer av startkapital, vi ska se till att de regionala företagsinkubatorerna kan få företagen att växa. Vi ska ha nyföretagargaranti så att de idéer
som föds i forskning och utveckling ska bli varor och tjänster som vi kan sälja.
Men det räcker inte med det. Vi ska forma en ny strategi för export så att
de här nya varorna och tjänsterna också når den marknad som växer där ute
i den globala ekonomin, så att vi tar till vara en växande global ekonomi.
Sverige kan aldrig bli störst, mina vänner. Vi är ett litet land. Men vi kan
bli bäst, och vi ska bli bäst. Därför ska Sverige sluta slänga ut människor
ur trygghetssystemen. Vi ska se till att fylla på med nya poster i företagens
ordersystem. Det är så jobb skapas, det är så vi sänker arbetslösheten. Det
är socialdemokratisk politik.
Vi behöver ta ett gemensamt ansvar för varandras strävan för ett bättre liv.
Gör vi inte det gissar jag att framtiden kan vara rätt mörk, men den behöver
inte vara det. Det är vi som väljer väg.
131
Om vi tittar på det skriande behovet av bostäder för unga löser vi inte det
genom att andrahandshyrorna åker upp. Det löses bara genom att vi med
gemensamma resurser ser till att bygga fler studentbostäder och fler ettor
åt de unga.
Om vi tittar på problemet med trafiken på olika områden så löser vi inte det
bara genom att avreglera. Vi löser det genom gemensamma satsningar på
tunnelbana, på vägar, på järnvägar och framför allt på ny räls som också tål
höghastighetståg, så att vi kan knyta ihop Sverige med ett modernt Europa.
Tittar vi på klimatomställningen kan man ju ställa om aldrig så mycket
själv, men själv kan jag inte lösa detta problem. Tillsammans kan vi det.
När vi gemensamt ställer om vårt sätt att bo, resa och producera varor, då
kan vi också se till att leva inom de gränser som naturen faktiskt ger oss.
Då kan vi lämna över en bra miljö till våra barn. Det är så framtid ska skapas. Det är bara arbetarrörelsen, mina vänner, som klarar det. Vi ska samla
Sverige för att göra de framtidsutmaningar vi ser framför oss till möjligheter som skapar nya jobb. Vi väljer bort egoismens enfald. Vi står upp för
solidaritetens styrka. Det är det som tar Sverige framåt.
Kära vänner! I år är det tio år sedan vi förlorade Anna Lind. Anna Lind
hade ett favorituttryck som hon hade ärvt efter Olof Palme, och hon använde det ofta: ”Politiken är helt enkelt bara ett redskap vi använder för att
förverkliga våra drömmar.”
Det citatet beskriver just den strävan som jag pratar om här i dag. Det ser vi
inte minst när det gäller våra barn. I dag är det alldeles för många barn som
får sina drömmar krossade redan i tidig skolålder. Fler och fler barn lämnar
nu skolan utan fullständiga betyg, och vi vet vad det betyder i svårigheter
senare i arbetslivet. Skolresultaten har sjunkit för varje år som har gått med
denna borgerliga regering. Och vad gör regeringen då? Jo, de dumpar över
ansvaret på de enskilda och på föräldrarna. Nu är det du som ska se till att
inte ditt barn hamnar på en misslyckad skola. Det är du som får köpa läxRUT. Det är du som ska hålla koll så att inte skolan går i konkurs. Detta är
inte skolpolitik. Det är ett skämt! Vad vi behöver ha är ett gemensamt ansvar
för att se till att varje barn kommer ur skolan som en stark och fri individ.
För det första: Det måste bli slut på skolkonkurser. Skolor ska inte kunna
gå i konkurs. Därför ska vi ha en Lex JB. Det skulle ge Skolinspektionen och inte föräldrarna ansvar för att hålla kolla på skolors ekonomi. Det
skulle ge demokratiskt valda politiker på lokal nivå möjlighet att stoppa
och förhindra överetablering av skolor. Det är nämligen överetablering av
skolor som leder till konkurser, och det ska inte vara möjligt. Det här är
ett socialdemokratiskt löfte: Barn ska aldrig behöva fokusera på skolans
ekonomi. Barn ska fokusera på sin kunskap och sitt lärande. Det lovar vi
Sveriges barn.
132
För det andra: Läraryrket måste stärkas. Regeringen har nu satt ett berg av
byråkrati framför lärarna så att de knappt ser barnen bakom all byråkrati. Vi vill ha en nationell samling för läraryrket för att höja dess status. I
den samlingen ska vi diskutera lärarnas villkor. Lärarnas löner måste också
diskuteras, men även deras självständighet, deras autonomi i rollen som
lärare. De ska kunna forma lektioner och lärande som når fram. Detta är
vår garanti till lärarna: Lägger vi våra barns framtid i era händer så ska de
händerna vara fria att göra sitt bästa. Det är vår tillit till lärarna.
För det tredje: Skolan måste se varenda ung kille och tjej, varenda unge!
Därför vill vi satsa på specialpedagoger som kommer in tidigt i åldrarna,
innan problemen har blivit för stora. Det är därför vi ska ha större resurser
till barn med större behov. Det är rätt så naturligt – det kallas solidaritet.
Det är därför vi ska ha sommarskolor som fångar upp den unga kille eller
tjej som kanske är på väg att inte klara högstadiet för att komma in på gymnasiet. Och, mina vänner, ideologiskt väldigt viktigt: Läxhjälp ska aldrig
ges efter betalningsförmåga. Läxhjälp ska ges efter behov – punkt slut.
Den kanske största reform som vi kommer att satsa på för skolan är mindre
klasser. Många föräldrar känner i dag att deras barn försvinner i alltför
stora klasser. Vi vet att mindre klasser gynnar både dem som behöver mer
stöd, som har halkat lite efter, och dem som vill springa lite före och behöver mer inspiration. Därför ska vi utbilda fler förskollärare så att vi successivt kan börja minska barngrupperna. Vi ska minska klasserna med upp
till fem barn per klass. Då får lärarna mer tid med barnen. Mindre klasser
ger mer kunskap. Det ger varenda unge chansen att lyckas i den svenska
skolan, och det är precis det som är vårt uppdrag.
Varje stad och varje kommun har en sådan där ödetomt som man skäms lite
för. Jag ser att ni funderar över hur det är där hemma: ”Ja, det är den där.”
Den ser inte bra ut. Den kan till och med vara tom. Det är slitet, vandaliserat och bortglömt, och ingen har gjort någonting där på ett bra tag. Det
börjar helt enkelt förfalla.
Regeringens ödetomt är välfärden. Tänk på vad som hände i somras: Tusentals läkare går ut i ett upprop mot bristerna i vården. De har sett hur
akutmottagningarna förfaller, hur operationer dröjer, hur kvinnor får föda
barn på toaletter. De ser ett lidande och en brist på moraliskt ansvar, och de
ger uttryck för det i ett upprop. Vet ni vad regeringen svarade? De svarade
att det var komplett nonsens.
Är det någonting som är nonsens i detta så är det väl att vi har en så förbaskat nonchalant regering. Det måste vi ändra på. Vi behöver ett annat styre
i vårt land.
Välfärden är nämligen det vackraste uttryck vi har för att just stödja varan133
dras strävan mot ett bättre liv. Och den vill regeringen egentligen montera
ner. Reinfeldt har hyllat det faktum att fler och fler nu känner sig tvingade att teckna privata och dyra försäkringar som komplement för att vara
skyddade på riktigt när välfärden brister. Då är det tydligen meningen att
du inte längre ska vara medborgare i ett välfärdsland, utan nu ska du vara
kund på en marknad. Och vänner, låt mig göra en sak fullständigt klar: Vi
ska ha marknadsekonomi, ja. Men vi ska inte ha ett marknadssamhälle. Vi
står nämligen upp för en väldigt viktig princip som styr hela välfärdstänket,
och det är att när du är som allra svagast, då ska vår gemenskap vara som
allra starkast. Det är socialdemokratisk politik!
Det är också därför som vi driver kravet på en bred reform för att få ordning och reda i vår välfärd, en reform som kraftigt begränsar vinsterna,
öppnar insynen och lyfter kvaliteten. När regeringen nu lämnar walkover
i välfärdsfrågorna, då står vi upp igen för en viktig princip: Välfärden ska
aldrig någonsin styras av företags vinster. Välfärd ska styras av ditt välmående, ditt behov av trygghet och din frihet, och det kommer vi att stå upp
för på riktigt.
Välfärd är också ett viktigt verktyg för att skapa lika villkor mellan kvinnor
och män. Vi brukar ibland i Sverige skryta över att vi är ett av världens
mest jämställda länder. Det må så vara. Men det kanske inte är så mycket
att skryta över i en så patriarkal värld. Att säga att man har ett av de mest
jämställda länderna i det här sammanhanget, det kan likställas med att man
säger att man bor på den kallaste platsen i Sahara.
Vi ser att när trygghetssystemen inte håller så blir kvinnor beroende av
män. Vi ser att när barnomsorgen inte finns där, då blir det oftast kvinnorna
som inte kommer ut i arbetslivet. Vi ser att när äldreomsorgen sviker, då är
det oftast kvinnorna som får gå ner i arbetstid för att ta hand om sina gamla
föräldrar. Det här är det bara vi i arbetarrörelsen som kan ändra på. Sverige
är fortfarande i grunden ett icke jämställt land. Vi måste se att vi har en
tydlig könsmaktsordning och att det behövs en tydlig feministisk välfärdspolitik för att ändra på det. Det ska socialdemokratin leverera, det lovar jag.
Mina vänner: Det här kokar ner till vår övertygelse om människors lika
värde och vår insikt om alla människors olika livsdrömmar. Vår strävan
efter ett bättre liv kan se olika ut beroende på vem vi pratar med. Det kan
vara att vi lade om och renoverade ett båtsmanstorp, som det var för mina
föräldrar. Men det kan också vara att få arbeta med det som man tycker allra mest om att göra. Det kan vara att få åka till en plats som man drömt om
i hela sitt liv. Det kan vara en önskan att skapa trygghet och glädje för barn
och barnbarn. Strävan är olika, men värdet är lika. Och precis därför är det
arbetarrörelsens uppgift att där vi ser arbetslöshet – skapa jobb. Där vi ser
samhällsproblem – in med reformer. Där vi ser fattigdom och hopplöshet
134
– skapa framtidstro, så att du kan, oavsett vem du är, fortsätta att sträva
vidare mot det liv som du vill bygga för dig och dina barn. Det är detta som
är arbetarrörelsens löfte inför det val vi nu ser framför oss.
Avslutningsvis vill jag säga följande. Våra huvudmotståndare är inte Moderaterna. Det är inte heller den borgerliga regeringen. Våra huvudmotståndare, mina vänner, det är de problem som vi ser runtom i vårt samhälle.
Men ska vi kunna bekämpa dem och ta oss an dem på riktigt, då måste vi
vinna valet så att vi får rätt majoritet i Sveriges riksdag. Då krävs det tre
saker:
1.Fokus. Vi måste hålla ut och hålla fokus på de absolut viktigaste uppgifterna. Jag sätter alltid jobben som nummer ett.
2.Hårt arbete varenda dag tills vi kan stå upp och säga att nu är det målet
nått. När vi vunnit valet, då börjar det riktiga jobbet med att förändra
samhället. Hårt arbete varje dag!
3.Hålla ihop. Det är bara när vi håller ihop som vi klarar det. Hela mitt
fackliga liv har lärt mig precis detta. Vi ska hålla ihop, och vi ska göra
det av det tydliga skälet att det samhälle som vi vill bygga är alldeles för
bra för att inte bli verklighet.
Nu sträcker vi på oss. Vi vet att det är vi som har de värderingar som bär
över tiden. Det är vi som har idéerna för hur vi ska ta oss an samhällsproblemen. Det är vi som har politiken för att se till att vi åter lever i ett jämlikt
solidariskt Sverige. Det är vår uppgift. Vi ska dit. Vi ska vinna valet!
Tack för att ni har lyssnat!
(Applåder)
Förbundsordförande Janne Rudén: Tack, Stefan, för ett fantastiskt inspirerande tal. Det var en riktig kick inför det arbete som vi har framför oss till
september nästa år. Den där minnesplaketten som du talade om, den gillar
jag riktigt skarpt.
Vänner! Vi ska, Stefan, se till att när du kommer på vår nästa kongress så
kommer du hit som Sveriges statsminister. Eller hur?
(Mer applåder)
135
Fastställande av förbundets ekonomi och nytt avgiftssystem
Förbundsstyrelsens med avseende på avsnittet ”Avdelningarnas kapital” justerade förslag Förbundets ekonomi och förslag till ny utgiftsstege
Utlåtande nr 21 över motionerna B1 och B2
Utlåtande nr 22 över motion B3
Utlåtande nr 23 över motionerna B4–B6
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag skulle vilja prata lite om motion B5 som
är insänd av Seko Södra och som handlar om avgiftsuttag. Janne Sundkvist
har såväl tidigare som i dag framhållit att det inte går att ta ut mer i avgift
av dem som tjänar mycket. Detta är märkligt. För ett par minuter sedan
stod Stefan Löfven här. Ni kan ju fråga honom hur han tycker att vi ska
ta ut skatter i det Sverige som han vill leda. Jag tror att han tycker att det
mycket väl går att ta ut mer av dem som tjänar mest. Jag tror också att det
går att förklara för våra medlemmar att alla ska bidra efter bärkraft. Det
borde väl vi i arbetarrörelsen inte ha något som helst problem med. Jag har
det inte i alla fall.
Därför yrkar jag bifall till motion B5.
• Förbundsstyrelsens justerade förslag.
• Utlåtande nr 21 över motion B1 och B2.
• Utlåtande nr 22 över motion B3.
• Utlåtande nr 23 över motion B4–B6.
• Yrkande av Thomas Olsson, Seko Södra, om bifall till motion B5.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens justerade förslag.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens yrkande om avslag på motion B5.
Kongressen beslöt
att även i övrigt bifalla förbundsstyrelsens utlåtanden nr 21 över motion
B1 och B2, utlåtande nr 22 över motion B3 samt utlåtande nr 23 över
motion B4–B6.
136
Förbundsstyrelsens förslag till uppdragsreglemente
Ulla Thörnqvist, Klubb SIS: Jag ska tala om ersättningen vid eget boende.
Jag tillhör en klubb som har väldigt lite pengar, och vi sparar på allt vi kan.
Kan vi spara in 200 spänn på att köpa limpa, smör och ost i stället för att
köpa färdiga mackor så gör vi det för att kunna ge 200 kronor till medlemmarna i stället. Det är medlemsvård.
Som vi ser det i vår klubb skulle förbundet kunna spara ganska mycket
pengar om man ersatte oss som vill och kan skaffa eget boende när vi t ex
är i Stockholm. Snittpriset för ett hotellrum i Stockholm är 2 436 kronor.
Skulle vi få en ersättning på 400 spänn brutto, vilket också är pensionsgrundande, skulle det kosta förbundet 637 kronor inklusive arbetsgivaravgift och nattraktamente. Det skulle bli en besparing på 1 799 kronor per
natt.
Jag yrkar bifall till motionerna B7 och B8.
Anders Berg, Seko Mellansverige: Seko Mellansverige beslöt på sitt årsmöte enhälligt att stödja motionerna om ersättning vid eget boende, och jag
yrkar bifall till motionerna B7 och B8 som är identiska.
Peter Holkko, Seko Södra: Vi har en kamrat här i lokalen, som en gång berättade om en ganska så konstig sak. Han hade fått en kallelse till Göteborg,
men vi hör ju hemma i Jönköping. I kallelsen stod det ”Ta spårvagn nr 46”,
och då tänkte vi: Har de dragit spårvagnsräls ända till Jönköping. Vi har ju
fått större och större avdelningar, och när förbundet eller avdelningen planerar aktiviteter så tänker de inte alltid på att en del som ska delta inte bor
en kilometer från möteslokalen utan måste resa ganska långt för att komma
till aktiviteterna.
Motionen B9, som jag yrkar bifall till, har inlämnats av några kompisar på
Karlskronavarvet. De befinner sig ute i periferin och måste åka ett antal mil
när de ska delta i aktiviteter.
Förbundsstyrelsen skriver i sitt utlåtande att förbundets ersättningskommitté inför kongressen sett över förbundets uppdragsreglemente och att
förbundsstyrelsen mot bakgrund av denna översyn utarbetat sitt förslag till
137
uppdragsreglemente. Det förstår jag. Men vad jag inte förstår är att en del
medlemmar som genomgår utbildningar eller fullgör uppdrag åt organisationen får både en skattefri och en skattepliktig ersättning, medan andra får
bara en skattefri ersättning.
Motionären och vi menar att man borde se över detta, och jag skulle gärna
vilja veta när den skattefria respektive skattepliktiga ersättningen ska gälla.
Jag kan inte utläsa det av uppdragsreglementet. Om Janne kunde förtydliga
detta skulle jag vara tacksam.
Tills vidare yrkar jag bifall till motionen.
Janne Sundkvist, förbundsstyrelsens föredragande: Jag börjar med Ulla
Thörnqvists yrkande. Förbundsstyrelsen vidhåller sitt yrkande om avslag
på motionerna B7 och B8. I vårt uppdragsreglemente följer vi Skatteverkets rekommendation om nattraktamente som ersättning för privat boende.
Skatteverkets rekommendation är 210 kronor, och det är det som är förbundsstyrelsens förslag. Precis som Ulla säger kommer till dessa 210 kronor sociala avgifter och förmånsvärde.
När det gäller Peter Holkkos fråga har vi sett över uppdragsreglementet.
Resekostnadsersättning för användande av bil utgår i de fall användande
av bil medför ett effektivt användande av tid, om uppdraget inneburit att
bil varit det mest praktiska färdmedlet, om totalkostnaden för förrättningen
blir lägre eller om allmänna kommunikationer inte kunnat användas. Ersättning utgår med det belopp per kilometer som utgör avdragsgillt belopp
enligt inkomstskattelagen, 1:85 kronor per kilometer. Därutöver utgår ersättning med 1:20 kronor inklusive semesterersättning.
Under förutsättning att bil är det enda färdmedel man kan använda är det
precis som du vill, Peter. Däremot uppfattade jag inte motionen riktigt så.
Förbundsstyrelsen vidhåller yrkandet om avslag på motion B9.
• Förbundsstyrelsens förslag till uppdragsreglemente.
• Utlåtande nr 24 över motionerna B7 och B8.
• Yrkande av Ulla Thörnqvist, Klubb SIS, och Anders Berg, Seko Mellansverige om bifall till motionerna B7 och B8.
• Yrkande av Peter Holkko, Seko Södra, om bifall till motion B9.
138
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens förslag till uppdragsreglementet.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 24 över motionerna B7 och B8.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 25 över motion B9.
Kongressen beslöt
Fastställande av Seko sektionsavgift
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens förslag om oförändrad sektionsavgift.
Fastställande av placeringsreglemente
Ingemar Eriksson, BO Energi: Jag hade problem att hänga med i hanteringen av stadgeförslaget – det var så mycket diskussioner fram och tillbaka. Men som jag förstod det fattade vi under § 27 mom 7 på förslag av
förbundsstyrelsen beslut om att placeringsreglementet skulle gälla även i
regioner. Därför bör i punkt 2 ”regioner” läggas till i uppräkningen av de
nivåer inom Seko som fattar placeringsbeslut.
Sedan tycker jag också att vi missade att lägga till i § 27 mom 11 att om
nu placeringarna ska skötas på regionnivå så är det i vissa fall klubbar som
ska fatta besluten. Eftersom beslutet om stadgarna nu har fattats kan man
kanske i stället skriva in detta i placeringsreglementet.
Janne Sundkvist, förbundsstyrelsens föredragande: Det var bra att du gick
upp, Ingemar, så att vi får tillfälle att klara ut vad placeringsreglementet
handlar om, nämligen de generella principerna och ägarpolicyn som behandlas under punkt 3. Det handlar alltså om etik och oberoende och den
typen av ägarpolicy. Allt annat som står i placeringsreglementet gäller för
förbundet, och där tar man upp delegationsordningar och liknande frågor.
Jag yrkar avslag på Ingemar Erikssons yrkande att ”region” ska läggas till
139
under punkt 2 i uppräkningen av de nivåer som fattar placeringsbeslut.
Punkt 2 föreskriver hur förbundet centralt ska hantera placeringsfrågor. De
regler som berör regioner, branschorganisationer, klubbar osv finns i punkt
3.
Jag yrkar vidare att kongressen beslutar att det i placeringsreglementet
skrivs in att regioner som inte vill följa detta reglemente måste skriva egna
regler och förankra dessa demokratiskt på sina årsmöten. Stadgarna säger
att vi ska följa placeringsreglementet, så den frågan är avgjord.
• Förbundsstyrelsens förslag till placeringsreglemente.
• Yrkande av Ingemar Eriksson, BO Energi, att ”region” läggs till i uppräkningen, under punkt 2 av de nivåer inom Seko som fattar placeringsbeslut.
De båda förslagen ställdes mot varandra.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens förslag till placeringsreglemente.
”Ordningsfråga”
Göran Dahlman, Seko Sjöfolk: Under 3.1.1 Etik står det: ”Placeringar ska
heller inte ske i företag som bedriver antifacklig verksamhet.” Innebär det
att vi inte har några aktier i något företag som tillhör Almega?
(Stor munterhet bland kongressdeltagarna)
Fastställande av arvoden för
a) förbundsstyrelsens ledamöter
Åke Olsson, revisor: Revisorerna föreslår att det till förbundsstyrelsens
ledamöter ska utgå oförändrat arvode, dvs 0,5 prisbasbelopp. Dessutom
föreslår vi ett arvode per bevistat möte om 1 000 kronor.
Kongressen beslöt
att bifalla revisorernas förslag.
b) förbundsstyrelsens ersättare
Åke Olsson, revisor: Till förbundsstyrelsens ersättare föreslår vi ett arvode
på 1 000 kronor per bevistat sammanträde.
140
Kongressen beslöt
c) revisorer
Janne Sundkvist, förbundsstyrelsens föredragande: Förbundsstyrelsen föreslår att förbundets revisorer får samma ersättning som förbundsstyrelsen,
alltså 0,5 prisbasbelopp och 1 000 kronor per bevistad revision.
Kongressen beslöt
d) revisorsersättare
Janne Sundkvist, förbundsstyrelsens föredragande: Förbundsstyrelsen föreslår att arvodet till revisorsersättarna utgår med 1 000 kronor per bevistad
revision.
Ordningsfråga
Ioannis Konstantis, Seko Stockholm: Vad innebär de föreslagna och beslutade arvodena i krontal? Hur stort är prisbasbeloppet?
Janne Sundkvist, förbundsstyrelsens föredragande: Prisbasbeloppet är ungefär 42 000 kronor, och årsarvodet till förbundsstyrelsens ledamöter och
revisorerna blir då cirka 21 000 plus 1 000 kronor per bevistat sammanträde eller revisionstillfälle.
Hälsningar till kongressen
Kongressordföranden: Följande två hälsningar har inkommit till kongressen:
”Till Seko-kongressens delegater
Ett varmt tack för ert arbete och en lika varm önskan om en lyckad och energirik kongress kommer från oss. Ert solidariska arbete för fackliga rättigheter i världen, såväl som för era egna medlemmar och på era egna arbetsplatser är avgörande för att vårt land ska vara det vi alla vill att det ska vara.
Nedskärningar och ogenomtänkta avregleringar har försämrat arbetsmiljön
och villkoren för era medlemmar. Vi vill tillsammans med er arbeta för att
återbygga goda arbetsplatser med justa villkor för alla arbetare.
Vi vill också tacka för det arbete som Janne, er förbundsledning och alla
ni andra engagerade inom Seko gör för att visa hur Sverige kan få hållbara transportsystem. Det är i tider som denna järnvägen ska rustas, byggas
141
ut och göras möjlig som transportsystem för både gods och personresor.
Klimatutmaningen gör det till en avgörande fråga att få kommunikationer
som på ett genomtänkt sätt samordnas mellan väg, järnväg och sjöfart. Det
ser ni, och ni visar hur det är möjligt. I detta arbete kommer vi fortsätta att
mötas.
Hälsningar
vänner på Miljöpartiet de Gröna
genom Gustav Fridolin, språkrör”
”Hälsning till Sekos kongress från Vänsterpartiet.
Kongressdeltagare,
Vänsterpartiet hoppas att ni i Seko får en framgångsrik kongress. Ni behövs
i en tid då bemanningsföretag, privatiseringar och avregleringar breder ut
sig. Sju år av borgerligt styre har visat att högerpolitik inte fungerar. Löntagarnas rättigheter har urholkats, skyddet vid arbetslöshet och sjukdom har
försämrats och de otrygga jobben blir fler. Marknadstänkande har skapat
bristande helhetsansvar inom välfärden och statliga företag. Vi vet att era
medlemmar arbetar varje dag för att göra det här bättre. Nästa år vid den
här tiden hoppas vi att Sverige har en regering som hjälper och inte stjälper
det arbetet. Vänsterpartiet kommer att arbeta för trygga jobb, att staten ska
vara en god arbetsgivare och för en god arbetsmiljö. Därför arbetar vi för
en rödgrön regering efter valet 2014.
Med hopp om fortsatt gott samarbete.
José Gutiérrez
Pressekreterare till Jonas Sjöstedt
Enheten för kommunikation och utåtriktat arbete
Vänsterpartiet”
a) Organisera och rekrytera
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: För första gången lägger
vi för kongressen fram ett program som handlar om att organisera och rekrytera. Vi har varit ganska tydliga när vi har fattat beslut i den här församlingen om att det är det andra viktiga benet i vår verksamhet. Det ena är att
vi ska teckna väldigt goda villkor för våra medlemmar, det andra att vi ska
142
se till att skapa en stark och solid organisation och att vi blir fler medlemmar som får vara med i den här föreningen.
Jag ska göra en liten tillbakablick, för det känns lite grann som en svunnen tid
när man erinrar sig att vi som förbund i början av 90-talet hade en målsättning
om att bli 200 000 medlemmar. Det var dåvarande Statsanställdas Förbund
som hade den målsättningen, som – minst sagt – känns som en utopi när vi
blickar tillbaka på det medlemstapp som vi som förbund sedan dess har haft.
Vi har de senaste 20 åren tappat nästan 60 000 medlemmar. Det känns
svindlande. Men vi har vid det här laget en ganska bra bild av anledningen
till att vi har blivit färre. En av de bakomliggande orsakerna är den avreglering och omstrukturering av statlig verksamhet som har skett de senaste 20
åren. En annan orsak är den teknikutveckling som medfört att många jobb
helt enkelt rationaliserats bort.
Det enskilt största medlemstappet har dock inte med omvärldsförändringar
att göra utan med det politiska beslut som alliansen fattade år 2006 om
kraftigt höjda medlemsavgifter i a-kassan. vilket slog som allra hårdast mot
medlemmar i LO-förbunden.
Det handlar också om att vi lever i en tid då fackligt medlemskap inte längre är en självklarhet och då samhället i grunden förskjutits i sina värderingar, vilket inte minst syns i den sjunkande organisationsgrad som drabbat de
flesta fackliga organisationer de senaste två decennierna.
Detta har i sin tur lett till att vi i dag har en smått absurd situation där vi
tvingas konkurrera om medlemmar med tjänstemannaorganisationer, vare
sig vi vill eller inte. Vi har under många år följt medlemsutvecklingen och
arbetat med att förfina våra analyser och åtgärder, och vi kan konstatera
att det inte finns några som helst genvägar. A och O är att vi finns på arbetsplatserna och att vi som är förtroendevalda ser till att vårda det förtroende som medlemmarna har gett oss och hela tiden sätta medlemmarnas
intressen i fokus. Det är när vi kan garantera detta som vi klarar av både
att behålla nuvarande medlemmar och att rekrytera nya med gott resultat.
Styrelsen har under den senaste kongressperioden vidtagit ett flertal åtgärder för att vända medlemsutvecklingen, och även om vi börjar se resultat så
återstår ännu ett grannlaga arbete där vi behöver hjälpas åt.
Vi har under kongressperioden infört ett introduktionsmedlemskap som
innebär en medlemsavgift på 50 kronor de första sex månaderna. Utvärderingen av denna aktivitet visar att majoriteten är positiv även om det i viss
mån också finns kritiska röster. Kritikerna anser att det av ideologiska skäl
är fel att försöka sälja medlemskap med lågprisargument. Många av dem
som är positiva är hårt pressade av tjänstemannaorganisationer och ser med
introduktionsmedlemskapet en möjlighet att få diskutera medlemskapets
143
innehåll och värde i stället för kronor och ören. Särskilt framgångsrik är
insatsen när man kombinerar den med utbildningsinsatser i form av introduktionsutbildning.
Andra åtgärder som vidtagits under den gångna kongressperioden är arbetet med att förenkla inträde via webben. När vi tog det beslutet inför
föregående kongressperiod kom 5 procent av inträdesansökningarna via
webben. I dag är det en bit över 60 procent. Tiderna förändras!
Vi har producerat riktat informations- och rekryteringsmaterial för olika
områden helt enkelt för att målanpassa det sätt som vi kommunicerar med
våra medlemmar på. Vi har infört en organisation med medlemsansvariga
på alla nivåer i förbundet, där uppgifter och ansvar är tydligt definierade.
Vi har utbildat vår personal och våra lokalt placerade assistenter i registerhantering, och vi har dessutom specialistutbildat ett gäng på att hantera
missnöjesutträden.
Vi har bench-marked oss mot de tjänstemannaorganisationer som vi inte
har riktigt klara gränser mot för att både stärka oss, vässa oss och vara mer
fokuserade när det gäller medlemsrekrytering.
Förbundsstyrelsen har också valt att starta två större projekt under kongressperioden i syfte att stärka organisationen. Det ena är organiseringsprojektet, som vi nu testkör på det postala området. Vi har identifierat två
arbetsplatser inom Post Logistik där vi har lägre organisationsgrad än vi
kan tycka att vi borde ha haft. Vi ska sedan utvärdera den metoden.
Det andra projekt som vi har startat är medlemscenterprojektet, som har
som utgångspunkt att bygga en servicefunktion för samtliga medlemmar,
helt enkelt för att snabbt kunna ge svar till medlemmar på vanliga frågor
och se till att man får kontakt med rätt person i organisationen. Vi tror också att ett medlemscenter kommer att kunna erbjuda service på andra tider
än kontorsarbetstider.
Vi ser också saker vi behöver fortsätta att göra för att ytterligare stärka
oss i ett antal frågor. Vi behöver arbeta vidare med att kvalitetssäkra våra
medlemsregister. Några åtgärder har vi redan vidtagit, bland annat genom
att utse särskilda kontaktassistenter till samtliga riksomfattande strukturer.
Men mer finns att göra. Vi behöver också se till att de medlemmar som i
dag finns i avdelningssektioner kan garanteras samma stöd och hjälp som
övriga medlemmar i förbundet, detta genom att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan regional struktur och anställd personal.
Vi behöver också hitta bra verktyg för att mäta organisationsgraden. Vi har
på vissa områden goda exempel på hur detta kan göras, och vi behöver göra
samma genomlysning på förbundets övriga områden.
144
Vi måste se till att vårt förbund är ett alternativ för morgondagens unga.
Det innebär att vi måste finnas på arbetsplatserna och vara beredda att lyssna och driva ungas frågor och ungas villkor.
Jag har under min tid som förtroendevald mött fackliga företrädare som på
fullaste allvar sagt att det inte går att rekrytera unga, att det inte är lönt att
rekrytera någon som är inne på en kortare anställning. Jag hoppas att den
tiden är förbi. Det är också helt avgörande för hur vi kan utvecklas som organisation, hur vi tar hand om och utvecklar de personer, oavsett ålder, som
engagerar sig i vårt förbund. Vi ser här ett antal åtgärder som vi behöver
vidta under den kommande kongressperioden.
Vi behöver utarbeta en plan för att hantera kommande generationsväxling främst bland de förtroendevalda. En del av våra förhandlings- eller
branschorganisationer har en åldersstruktur som inom ett par år kan bli ett
problem.
Vi behöver certifiera och validera våra förhandlares kompetens. Vi behöver
säkerställa att de som har ett förtroendeuppdrag i förbundet delar vår värdegrund och har kunskap om gemensamma mål. Men vi behöver också i
dialog med förtroendevalda utveckla bättre arbetsmetoder och redskap för
rekrytering. Och vi behöver utveckla och utvärdera kanaler och verktyg för
kommunikation med de förtroendevalda.
Det är därför med stolthet som förbundsstyrelsen förelägger kongressen
ett förslag till program för organisering och rekrytering. Jag yrkar bifall
till förslaget.
Thomas Gorin, Klubb Bring Citymail: Först och främst vill jag säga att
det är en jättebra rapport. Jag tycker att den formar och lyfter fram många
viktiga punkter och framför allt gör det på ett väldigt strukturerat sätt.
Jag föreslår dock att tredje stycket på sidan 6 ersätts med följande text som
finns i era paddor:
”Vi behöver ständigt se över vårt sätt att rekrytera nya medlemmar, lokalt
behöver vi etablera arbetssätt och metoder för att på så sätt kunna organisera människor. Det handlar om hur vi utbildar företrädare i att rekrytera och
organisera, de material vi använder och inte minst synen på vad medlemskapet innebär. Särskilt viktigt är det att säkerställa att medlemsorganisering prioriteras i det vardagliga lokala fackliga arbetet och att detta arbete
företas strukturerat och systematiskt.”
Den nuvarande texten i detta stycke handlar om att vi ska börja sälja tjänsten Medlemskap. Jag tycker att det är lite problematiskt att vi ska göra det.
Ta den konfliktsituation som vi hamnade i efter kongressen. Om vi hade
sålt tjänsten Medlemskap till dem som ville betala och förväntade sig att
145
vi utförde någonting, skulle vi då ha kunnat säga till dem att de nu måste
ställa upp? Troligtvis inte!
Däremot finns det många viktiga aspekter kring hur man rekryterar. Det
handlar framför allt om att vi ska bygga upp och säkerställa att det finns lokala arbetssätt och metoder som bygger på att man systematiskt och strukturerat införlivar organiseringsarbetet i det lokala arbetet. Det är avgörande, men jag tycker inte att vi ska sälja tjänsten Medlemskap.
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag tycker att Anneli gjorde en jättebra föredragning av det fokusområde som vi nu behandlar. Programförslaget har
ett starkt och bra innehåll med betoning speciellt på hur viktigt det är med
ungdomsverksamhet i vår förening. Vad jag saknar i programmet är att det
inte sägs någonting om uppsökeri. Jag hade förmånen att få delta i LOs studiekonferens VISA. Det framkom där att uppsökeri är ett vanligt arbetssätt
i många förbund bland annat vid rekrytering.
Jag har inte lagt något yrkande, men jag skulle ändå vilja att man beaktar
vad jag här sagt och på något sätt försöker få med det i programmet.
Johnny Nadérus, BO Väg och Ban: Jag tycker att det är ett väldigt bra
dokument som förbundsstyrelsen har tagit fram, där man beskriver den
verklighet som är, vilka tendenser som finns och vilka initiativ man vill
ta. Jag tänkte bara göra några reflexioner och ge ett råd, men jag har inget
yrkande.
Alla känner till att det huvudsakligen är avdelningarna som har någon form
av styrka när det gäller att arrangera olika former av utbildningar, framför
allt medlemsutbildningar och grundläggande förtroendemannautbildning,
medan min egen branschorganisation och min förhandlingsorganisation
har en ganska omfattande funktionsutbildning. Men det som jag tycker är
angeläget framöver är att alla de här tre benen i förbundet – förhandlingsorganisation, branschorganisation och regioner – än mer samarbetar. Under
rubriken Förtroendevalda och kommunikationen talas det om generationsväxling. Här framgår att genomsnittsåldern bland de förtroendevalda i olika styrelser är 50–55 år. Vi måste i alla tre delar av det här förbundet ha ett
mycket större samarbete för att ta fram nya kompetenta förtroendevalda.
Här hoppas jag verkligen att förbundsstyrelsen än mer intensivt sätter ett
tryck på förhandlingsorganisationer, branschorganisationer och regioner
och formulerar tydliga mål som gör att vi kan gå vidare och få fram unga
efterträdare.
Erik Bohman, Seko Stockholm: Jag vill yrka bifall till Thomas Gorins ändringsförslag. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi poängterar att vi är
en kämpande basorganisation där vi tillsammans slåss för våra rättigheter
– vi är inte ett försäkringsbolag. Varje gång vi språkmässigt närmar oss
146
idén att vi är ett försäkringsbolag minskar vi förmågan att ta fajten när det
verkligen gäller.
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Så skönt att frågan väcker engagemang – jag hoppas den ska göra det under de kommande fyra
åren också, så att vi kan få se gröna siffror i statistiken.
Jag ska kommentera yrkandena vart och ett för sig. Thomas Gorin föreslår
att tredje stycket på sidan 6 får följande lydelse:
”Vi behöver ständigt se över vårt sätt att rekrytera nya medlemmar, lokalt
behöver vi etablera arbetssätt och metoder för att på så sätt kunna organisera människor. Det handlar om hur vi utbildar företrädare i att rekrytera och
organisera, de material vi använder och inte minst synen på vad medlemskapet innebär. Särskilt viktigt är det att säkerställa att medlemsorganisering prioriteras i det vardagliga lokala fackliga arbetet och att detta arbete
företas strukturerat och systematiskt.”
Förbundsstyrelsen yrkar bifall till det förslaget – vi tycker att det är mer
kärnfullt än motsvarande text i programförslaget. Kan vi leva upp till det
som beskrivs i dessa rader så är förbundsstyrelsen mer än nöjd.
När det gäller Thomas Olssons fundering om uppsökeri så hade jag förmånen att få träffa studiegänget där ute. Jag hade inte tänkt att vi skulle skriva in någonting om uppsökeri i programmet. Däremot är det ett naturligt
inslag när vi pratar om regioners uppgifter och vilka arbetsmetoder vi ska
använda i regionen.
Kongressen beslöt
att fastställa programmet ”Organisera och rekrytera” med den av Thomas
Gorin föreslagna och av förbundsstyrelsens föredragande tillstyrkta
ändringen.
Behandling av näringspolitiska programmet
Förbundsstyrelsens förslag
Utlåtande nr 52 över motion I1
147
Tomas Abrahamsson, förbundsstyrelsens föredragande: Det förslag till näringspolitiskt program som förbundsstyrelsen i dag lägger fram för kongressens behandling är det fjärde i ordningen av kongressprogram som i
varierande grad sysslar med näringspolitiska frågor.
De som har varit med ett tag minns de tidigare programmen ”Reglera avregleringen”, ”Människans behov inte marknadens” och ”Svenska modellen 2.0”. Dessa program innehöll som sagt i varierande grad näringspolitiska inslag. Det program som kongressen nu ska behandla är det mest
näringspolitiska programmet av dem alla, det mest utvecklade av dem.
Det har gått en röd tråd genom alla de här programmen. Vi har riktat kritik
mot ideologiskt drivna dåligt fungerande avregleringar och mot upphandlingsraseriet, som nu är en mångmiljardindustri och som under de här åren
formligen har exploderat. Det drabbar inte bara de av våra medlemmar
som är anställda i dessa branscher utan det drabbar även de hårt prövade
medborgarna i landet.
Som ni ser i det näringspolitiska programmet fullföljer vi denna grundsyn
och utvecklar resonemanget. Kongressen 2009 beslöt att näringspolitik
skulle vara ett av förbundets prioriterade områden, och därför tillsatte förbundsstyrelsen 2011 en arbetsgrupp som skulle se över Sekos näringspolitiska hållning och arbete. Arbetsgruppen rekommenderade förbundsstyrelsen att till den här kongressen lägga fram ett näringspolitiskt program, och
styrelsen fattade beslut enligt det här förslaget.
Programmet är upplagt så att vi efter en inledning gör en genomgång av
alla våra olika sektorer – Energisektorn, IT och telekom, Spårtrafik, Väg
och Ban, Flygtrafik, Post, Vård samt Sjöfart – och avslutar med en sammanfattande diskussion. Varje sektorsavsnitt avslutas med förbundets krav
i just den sektorn.
Jag kommer inte här och nu att gå igenom hela programmet i detalj. Det har
varit utlagt på nätet sedan den 1 juli, och kongressombuden har haft god tid
på sig att gå igenom och sätta sig in i det.
Speciellt sektorsbeskrivningarna i ett sådant här program har en viss karaktär av färskvara. Förhållandena ändras ju från tid till annan, och det får man
ta med i beräkningen.
Sektorsavsnitten är i viss mån ett tidsdokument. Grundtexterna skrevs för
ungefär ett år sedan, och sedan vi nu inför kongressen har granskat programmet igen tycker vi att det gott speglar den verklighet vi ser framför
oss i dag.
Programmet har i sin ursprungsversion tagits fram av vår utredningsenhet
på förbundskontoret, med hjälp av ombudsmän som hanterar sektorsfrågor
och i samråd med förtroendevalda på olika nivåer i sektorerna.
148
Vi lyckades inte alltid i det här arbetet komma fram till jämkade uppfattningar i sektorsavsnitten. Det ligger i sakens natur. Om vi alla hade haft
ända in i kaklet samma åsikter om allting i alla detaljer så hade den här
kongressen varit över på en halvtimme. Men att bryta åsikter mot varandra
och att byta idéer med varandra är demokratins innersta kärna, och så har
vi försökt göra här. Jag vill nog påstå att vi i grundsynen på avregleringar
och upphandlingar har varit ganska överens.
Efter det att förbundsstyrelsen fastställt programmet skickades det ut på remiss, precis som stadgeförslaget och förslaget till ekonomi och avgiftsstege. Det var inte särskilt många remissvar som kom in – jag vill minnas att
de var sju till antalet – och de förslag till ändringar som framfördes i svaren
har till stor del inarbetats i det förslag till program som ni nu ser framför er.
I anslutning till behandlingen av det näringspolitiska programmet ska vi
också behandla motionerna I1 till I5. Om förslagen i vissa av att-satserna
i dessa motioner bifalles av kongressen måste vi troligtvis göra vissa ändringar i programmet, vilket kan komma att påverka beslutsordningen. Men
jag är förvissad om att Ingela och de andra i presidiet kommer att lotsa oss rätt.
Avslutningsvis yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens förslag till näringspolitiskt program som det föreligger här och till förbundsstyrelsens utlåtanden över motionerna I1 till I5. Med tanke på talarlistan och de många yrkandena anar jag att jag inte kommer att få stå oemotsagd på denna punkt.
Kongressordföranden: Med tanke på att det är många talare anmälda vill
jag be er att fatta er så kort som det bara går. Allt som sägs långt och mångordigt är inte alltid det bästa utan ibland är det bra att vara kortfattad. Tänk
på det, snälla ni!
Thomas Gorin, Klubb Bring Citymail: Jag tänker prata om sjätte delen av
det näringspolitiska programmet, det som handlar om Post och framför allt
då om den andra punkten under 6.3: ”Ge samhällsoperatören större möjligheter att sätta differentierade priser”. Jag yrkar att den punkten tas bort.
Skälet är att ”ge större möjligheter att sätta differentierade priser” egentligen skulle kunna tolkas som att ”ge samhällsoperatören större möjligheter
att priskonkurrera ut alla andra operatörer på marknaden.” Det är precis det
som kommer att hända. Det skulle stimulera en negativ priskonkurrens.
Jag funderade på vad vi skulle kunna ha i stället, och en idé som jag varit
inne på är att vi skulle ha en transparent prissättning eller en fixerad prissättning. Men helt ärligt – ju mer jag funderade på det så kändes det som
om det inte var jag som sade det, utan det var min arbetsgivare. Jag tror inte
att det är en fackligt försvarbar linje att säga: ”Det här sättet att sätta pris på
en vara är mer fackligt försvarbart än det här sättet”. Vi som fackförbund
bör nog hålla oss borta från prissättningen av postförsändelser.
149
Dennis Lövgren, Seko Norra Norrland: I sitt öppningstal tryckte Janne på
att det är Seko och LO som driver frågorna kring avregleringar och de problem som följer av dessa. Vi fick i april 2012 ett järnvägspolitiskt program.
Det var ett bra program, och i jobbet att ta fram programmet fick alla lokalt
berörda delta. Därför reagerar jag mot sista meningen i fjärde punktsatsen under 4.3, Sekos krav Väg och Ban-sektorn, ”Därför är det rimligt att
befintlig personal får följa med likt en verksamhetsövergång vid varje ny
upphandling.” Den texten innebär att man backar, och den borde ersättas
med den ursprungliga: ”Därför måste befintlig personal få möjlighet att
följa med likt en verksamhetsövergång vid varje ny upphandling.”
Under 4.3.1 Järnväg lyder tredje punktsatsen: ”Ett sätt att uppnå förbättrad
styrning, kontroll och samordning över hela infrastrukturen är att låta Trafikverket bedriva drift och underhåll i egen regi. Dock är det inte lämpligt
att Trafikverket har kapacitet för att utföra nyinvesteringar och större reinvesteringar i egen regi.” Även detta uppfattar vi som ett eller kanske två
eller tre steg bakåt.
Texten bör ersättas med den ursprungliga från fjolårets program, som löd:
”Trafikverket bör ansvara för och bedriva banunderhåll, drift och mindre
reinvesteringar i egen regi. På så sätt uppnås en högre effektivitet samt
samordning över järnvägsnätet. Dessutom ger det förutsättningar för mer
personal på spåren samt en större kostnadskontroll. Dock inte sagt att Trafikverket även ska utföra nyinvesteringar och större reinvesteringar i egen
regi.”
Dessutom passar jag på att yrka att dessa textändringar, om de beslutas av
kongressen, läggs in i utlåtande nr 53 över motion I2
Ingemar Eriksson, BO Energi: Jag har dristat mig att lägga ett yrkande, nr
33, som är förankrat i energigruppen. Jag har också ett yrkande, nr 80, i
avsnittet om Väg och Ban-sektorn.
Mitt yrkande på energiområdet är att det i punkterna 1.2 och 1.3 skrivs in
ett resonemang om ägande av fjärrvärmenät och framför allt elnät – det
behöver inte vara exakt som jag föreslagit som i mitt yrkande.
Statens ägande av Svenska Kraftnät har hamnat helt under radarn i Sekos
behandling eftersom vi inte har några medlemmar där. Svenska Kraftnät
fattade tidigt ett beslut om att inte ha någon utförandepersonal, men det är
flera hundra mil kraftledningar i Sverige, 400 kV och 220 kV, och alla jobb
utförs i princip av utländsk arbetskraft – en mindre andel svenskar jobbar
fortfarande med det. Det bör tas upp och behandlas av Seko.
(Ingemar Erikssons skriftliga yrkande nr 33 hade följande lydelse:
150
1.Seko bör tänka till och yttra sig om hur våra elnät bör ägas. Ett antal
nät, både elnät och fjärrvärmenät, är nu ägda från utlandet. Några av
de näten övervägs i dag säljas till andra utländska intressen. I Tyskland
har man lagar som gör att organisationer genom folkomröstning kan
framtvinga att utländska ägare kan tvingas sälja sina tillgångar. Vattenfall har nu ett sådant folkomröstat krav mot sig i Hamburg. Seko bör
kräva att svensk lagstiftning anpassas så att motsvarande möjligheter
som finns i Tyskland införs i svensk lag.
2.Svenska Kraftnät är statens affärsverk för distribution av elkraft högspänning. De har monopol på 400 kV och 220 kV samt är tillika myndighet i vissa elfrågor som elförsörjning och elsäkerhet.
Vid SvKs bildande beslutades att SvK inte skulle ha någon egen underhållspersonal. Underhållet köps primärt in från Vattenfall och andra
företag med utförandekompetens. Vid nybyggnad anlitas vissa företag
som Seko har avtal med, men i princip är nya 400 kV ledningar en affär
som utförs av utländsk arbetskraft med importerat material. (Delvis för
att svensk kompetens i stort sett försvunnit inom branschen.)
Stora utbyggnader av 400kV-nätet planeras. Seko bör agera för att
svensk arbetskraft och svenskt material används åtminstone till viss del
vid nybyggnation och att SvK skaffar egen personal för grundläggande
underhåll och tillsyn av sina anläggningar.”)
Under punkt 4.3 kan man läsa om lånefinansierad infrastruktur, men det
hänger liksom löst och dyker upp som ett krav. Det finns inget resonemang
bakom kravet eller någon förklarande text. Jag skulle vilja att det näringspolitiska programmet kompletteras, förslagsvis i avsnitten före, med ett
resonemang om varför man vill ha lånefinansiering.
(Ingemar Erikssons skriftliga yrkande nr 80 hade följande lydelse:
”En diskussion om lånefinansiering dyker upp i sista punkten i avsnitt
4.3. Resonemanget backas inte upp i någon förklarande text i hela NPP.
Det bör skrivas in ett stycke resonemang om lånefinansiering. Texten
bör innehålla markeringar för en rak lånefinansiering till den offentliga
ägaren. Texten bör och innehålla markeringar MOT aktieägarägd infrastruktur och mot vägtullar. /Typexempel Arlandabanan, överprissatt
tåg, troligen Sveriges lönsammaste infrastruktur, ett privat monopol ägt
från Australien./
Även om kanske Arlandabanan, tack vare extremt höga priser, kan hålla
bra villkor för sina medarbetare, så bör Seko tänka i våra traditionella
banor, att infrastrukturen ska hållas samlad, mest för kundens skull.
151
Yrkandet handlar alltså om att Seko ska förtydliga hur vi anser att lånefinansiering ska gå till. Nu hänger punktsatsen oförklarad i programmet. Om beredningsutskottet hinner fixa till ett stycke före beslut skulle
det underlätta.”)
Johnny Nadérus, BO Väg och Ban: Jag har föreslagit att vi på sidan 23 under 3.4 Sekos krav för SL och Tunnelbanan ska föra in som sista punkt en
eller två meningar om att vårt långsiktiga mål är att SL ska bedriva driften
av tunnelbanan och reparationerna av tunnelbanevagnarna i egen regi samt
att vissa andra tjänster som information, upplysning, biljettkontroll och säkerhet ska utföras av SL, dvs av dem som är ansvariga för tunnelbanan.
När man en gång i tiden avskaffade SLs monopol berodde det inte på att
det var arbetsgivaren som krävde det, utan det var fråga om en rent politisk
styrning. Det har lett till att världens mest avreglerade tunnelbana finns
i den här staden. Det har också lett till att de anställdas arbetsmiljö har
försämrats dramatiskt. Det pågår systematisk jakt på och hets mot fackligt
förtroendevalda, och man försämrar kollektivavtalen dag efter dag. De portalparagrafer som vi kom överens med SL om och som var en förutsättning
för att Seko skulle gå med på att börja med den här skiten, för att uttrycka
det tydligt, innebar att det skulle vara någon form av ordning och reda. De
portalparagraferna slängde man i papperskorgen.
Det vore oerhört bra om vi kunde landa i att vi ska ställa hårdare krav på
SL. I dag finns inte en enda SL-anställd i tunnelbanan, utan där finns bara
entreprenörer. SL är helt i händerna på samtliga entreprenörer, framför allt
MTR och TBT, de som kör tågen och de som underhåller tågvagnarna och
som lurar skjortan av SL.
En del kanske tycker att detta krav är orealistiskt, men vi Sekoiter som är
aktiva i partiet i Stockholms stad lyckades åtminstone få Stockholms arbetarkommun att ställa sig bakom det här kravet – man är beredd att börja
driva det i landstinget i Stockholm.
I en av punktsatserna sägs att det vid verksamhetsövergång, är ”rimligt” att
personalen förs över till den nya arbetsgivaren. Den formuleringen gör mig
något förvånad, för att uttrycka det väldigt artigt. Så sent som i midsomras
var vi beredda att ta en konflikt för att just säkra rätten till verksamhetsövergång och motverka försämrade anställningsförhållanden. Mitt enkla
förslag är att ordet ”rimligt” byts ut mot ”en förutsättning”. Sedan kommer
det att tillämpas, det förstår jag mycket väl, olika i olika branscher, men
på spårsidan har anbudsgivarna inte egen personal utan man tar över folk.
Vi har också sett exempel på hur man tar över en del av våra medlemmar,
men inte alla.
152
På sidorna 21 och 22 finns avsnittet Sekos krav för järnvägen. Vårt järnvägspolitiska program är en stor framgång jämfört med tidigare då vi inte
haft så mycket, men det innehåller också en mängd kompromisser som i
dag är ganska orealistiska. Det järnvägspolitiska programmet bygger till
stor del på Lundin-utredningen, som verkligen upplöste det sammanhållna
ansvaret för nationella järnvägstransporter av personer.
Kontentan av mina yrkanden är på ren svenska att ett nytt SJ ska tilldelas
”tåglägen”, som det heter på järnvägsspråk, som gör att SJ tillsammans
med Trafikverket kan ta ett helhetsansvar. Utöver det kommer det självfallet att finnas regionala upphandlingar med olika Pågatåg, Stockholmståg
och liknande. Det handlar här inte om dem, utan det handlar om det nationella ansvaret, som nu bryts upp steg för steg.
Då skulle man kunna ställa sig frågan om detta kan anses realistiskt eller
om det är bakåtsträvande. Den här ordningen tillämpas i Norge, Schweiz,
Tyskland och Frankrike, utan att det anses vara något brott mot EU-rätten.
Det vore bra att ha ett sammanhållet ansvar för nationella järnvägstransporter. Vi har tillämpat den här ordningen i decennier under den period då Tage
Erlander och Olof Palme ledde landet, just därför att det är ett tekniskt
monopol som ger stora samordningsfördelar.
Det är i korthet vad jag har skrivit om järnväg och SL.
Därutöver har jag ett yrkande när det gäller Posten. På sidan 42 beskrivs
hur man i Norge, detta föregångsland, har varit så självständig att man sagt
att man inte avser att tillämpa det tredje europeiska postdirektivet. Mitt förslag till text är: ”Seko anser att Sverige, likt Norge, ska deklarera att man
inte kommer att tillämpa EUs tredje postdirektiv.” Syftet med det förslaget
är att se om det finns förutsättningar att få ett nationellt monopol när det
gäller brevutdelningen.
Gunnar Westin, Seko Stockholm: Jag har yrkanden om ändringar och til�lägg när det gäller avsnittet 6.3 Sekos krav postsektorn på sidan 44.
Brevservicens marknadsutsättning har medfört att postanställda inom
brevservicen behandlas som slit- och slängvaror. Det är det som alltmer
dominerar i dag vad gäller de här företagens verksamhet i fråga om strategi, personalpolitik osv. Det är ett resultat av vikande brevvolymer, men det
är också i högsta grad en konsekvens av att man gjort vinsten till ledstjärna
i en extremt personalkrävande verksamhet.
Vi kan se exempel på detta i Årsta, där jag brukar vara ibland och jobba
fackligt. På Årstaterminalen har man varslat totalt 120 personer som ska få
sluta i år. Det facket tyckte var rimligt i förhållande till effekten av att man
bygger nya terminaler osv var att man kanske skulle kunna minska antalet
anställda med 40 personer, medan ledningen alltså varslat 120. Anledningen är så klart att man vill driva upp vinsten.
153
Den här problematiken har vi också på brevbäringen. Sedan PostNord
bildades har tendensen till angrepp på vår arbetsmiljö ökat drastiskt i hela
verksamheten – färre anställda ska göra mer. Vi ser det i våra arbetsmiljöenkäter, vi ser det på våra arbetsplatser där våra medlemmar och arbetskamrater går sönder under trycket när de får alltmer att göra. Det har inte
bara att göra med att utearbetet ökar som en konsekvens av mer maskinell
sortering av post utan det beror också på att man har väldigt hårda sparkrav
för att kunna leverera den vinst som ska göra den här affärsverksamheten
”börsmässig”, som det uttrycks i PostNords ägardirektiv.
Jag tror att vi måste se den här verkligheten i vitögat och tydligt ta ställning
för en socialisering av brevservicen för att ha en rimlig chans att kunna stå
upp mot den alltmer aggressiva arbetsgivare som vi möter.
Det handlar också om den internationella marknaden. Det finns ganska
mycket i den här texten som föregår kraven om olika sätt att implementera ”the universal service obligation”, portopriser osv. Däremot finns det
ganska lite om de omfattande angrepp som riktas mot brevbärare på hela
kontinenten. TNT, som var först ut att privatiseras i Holland, har ju bedrivit
en utpressningspolitik där man kräver att få igenom lönesänkningar i utbyte mot att inte skära ner lika mycket som man annars skulle vilja göra, osv.
Deutsche Post är en aggressiv arbetsgivare som har anklagats av det tyska
facket för att vara fackföreningsfientlig. Så sent som i måndags strejkade
våra kamrater i Storbritannien på 379 av landets utdelningskontor i protest
mot privatiseringar, och det var inte den första strejken där. Strejkerna började inte med toryregeringens börsintroduktionsplaner utan man var ute i
strejker redan 2007 och 2009, då mot neddragningar i servicen som bland
annat har försämrat arbetsvillkoren.
Det är den här samlade bilden av en vikande marknad och minskade intäkter som en följd av de sjunkande brevvolymerna i denna extremt personalintensiva bransch som ligger bakom det krig mot de anställda som pågår
både här och utomlands. Det betyder att vi borde stryka de tre första kraven
i det liggande förslaget, för de innebär inte en lösning på våra problem.
Det första kravet, att ta bort rådande särregleringar på pris- och konkurrensområdet, kan bara tjäna till att stärka Postens ställning som marknadsmonopol. Tillsammans med det andra förslaget, om Postens rätt att självständigt sätta portopriset, skulle det, precis som Thomas sade, innebära att
de mindre konkurrenterna slås ut. Det kommer att leda till att våra kompisar hos mindre postoperatörer blir av med jobbet, samtidigt som det inte
finns några som helst garantier för att vi postanställda får någon del av de
vinster som Posten kan göra på detta. Det tror jag är viktigt att slå fast – det
finns inga som helst garantier för det.
Därtill innebär kravet att staten helt skulle tappa kontrollen över priset för
brevtjänster till förmån för det privata vinstintresset.
154
Det tredje kravet, på bättre balans mellan vinstkrav och samhällsansvar,
har rätt anda, men jag tycker ändå att det är otillräckligt.
Jag föreslår att vi ersätter de tre första kraven med följande tre punkter –
dessa yrkanden har tagits fram av Seko Stockholm:
1.Slopa Postens avkastningskrav. Staten måste börja använda Posten som
ett postpolitiskt instrument. Posten ska utvecklas till ett non-profitföretag
med upprätthållandet av en välfungerande samhällsservice som främsta
syfte. I stället för dagens vinst- och avkastningskrav bör Posten bara ha
ett lönsamhetskrav. Lönsamhetskravet ska säkerställa resurser för nyoch återinvesteringar i infrastruktur, terminaler, fordon etc.
2.För att i det längre perspektivet kunna stå upp för samtliga våra
medlemmars intressen inom brevservicen krävs en kursändring i syfte
att bryta konkurrensutsättningen av postmarknaden, för en socialisering
av brevservicen.
3.I förhållande till kravet på en socialisering av brevservicen ska Seko
verka för att de anställda i de befintliga företagen förs över som en
verksamhetsövergång enligt LAS 6b § till en gemensam statligt ägd
brevservice.
Förslaget handlar om att rusta oss med en politik som bättre och mer konsekvent tillvaratar intressen hos samtliga medlemmar anställda i brevservicen.
Därför, kära kongresskamrater, ska ni stödja förslaget.
Erik Bohman, Seko Stockholm: När man läser det näringspolitiska programmet i nuvarande utformning funderar man på vilket syfte en fackförening har med ett sådant program. Jag tycker att det ger ett väldigt splittrat
intryck. Man kan säga att de olika branschavsnitten inte liknar varandra,
det finns ingen paritet mellan dem utan det är helt olika krav man ska driva.
Jag frågar mig: Vad är syftet med detta program?
Är det att utveckla Posten ABs möjligheter till differentierade priser? Är
det att hitta på regelverk för att lindra avregleringens konsekvenser för
järnvägssektorn? Är avsikten med det sista kravet i järnvägsavsnittet att
det ska skapas ett regelverk som garanterar en generös restidsgaranti för
tågresenärer?
Jag tycker inte att någon av de här tre sakerna hör hemma i vårt näringspolitiska program. Jag tycker att ett näringspolitiskt program ska innehålla
ett antal strategiska mål för branscherna, så att vi kan driva på för en samhällelig utveckling som gynnar dem som arbetar och dem som använder
våra tjänster.
155
Jag tror att det är viktigt att vi har en principdiskussion om detta i dag: Vad
tycker Seko egentligen? Det vore olyckligt om det blev en serie representanter från Seko Stockholm som går upp och pläderar för socialisering,
medan de som tycker att det är orealistiskt eller dumt håller käften och det
sedan går till omröstning. Det här är viktiga framtidsfrågor, och jag tycker
att mångas röster måste göras hörda.
Så om programmet ska innehålla strategisk nivå tycker jag också att det
ska innehålla taktisk nivå, med mål inriktade på att bemöta de dagliga utmaningar vi har. Hur ska vi kunna säkra anställningar och villkor vid upphandlingar? Hur ska vi kunna stoppa de osäkra anställningarna? Hur ska vi
kunna skapa en god arbetsmiljö på en avreglerad arbetsplats?
Längst ner på sidan 22 finns kravet att Seko ska verka för att få fram regler
om rätt till ersättningstrafik. Som järnvägsanställd skulle jag vilja säga att
det är ett fullkomligt orealistiskt krav som inte på något sätt för den fackliga kampen framåt. Däremot har vi på senare år på järnvägen haft otroliga
problem med hot och våld, något som också beskrivs i texten. Vi får spö
på tågen. Under långa tider har vi inte haft några kamrater som har viserat
biljetter på Öresundstågen, på grund av att de har fått så mycket stryk. Det
har förekommit många hot- och våldssituationer.
Jag yrkar alltså att vi i avsnitt 3.3 om resenärers rättigheter ska ersätta sista
punkten på sidan 22/23 med följande:
”Stoppa ombordpersonalens ensamarbete. Då våra medlemmar på tågen
toppar AFA Försäkrings lista över allvarliga arbetsolycksfall på grund av
hot, våld och rån kräver vi ett stopp för det farliga ensamarbetet.”
Ulla Thörnqvist, Klubb SIS: Jag ska fatta mig kort. Under punkten 9.3,
Missbruksvårdens historia, skrivs det en hel del om missbruksutredningen.
Jag yrkar att den texten tas bort, eftersom huvudmannaskapet är kvar hos
Statens institutionsstyrelse.
Inom SIS har vi LVM och ungdomsvård. I texterna står det LVU, men det
vi har är LVM och LSU, lagen om sluten ungdomsvård, och svårplacerade
frivilligt placerade.
Rubriken till punkten 9.3 bör vara Sekos krav på SIS.
Vi yrkar att första punktsatsen strykes och att i andra punktsatsen ”LVU-vården” ersätts med ”ungdomsvården”.
Vi yrkar vidare på en ny punkt-sats med lydelsen ”att ensamarbete inte ska
förekomma inom SIS”. 2007 blev en behandlingsassistent hos oss knivmördad.
Nicklas Andersson, Klubb Polisen: Jag ska också bli väldigt kortfattad.
156
Jag vill börja med att rätta ett par fel i programmet. Punktnumret för avsnittet ”Polisen” ska vara 8.5, inte 8.2, och ”Sekos krav civilsektorn” ska
ha punktnummer 8.6, inte 8.3.
Klubb Seko Polisen yrkar att första meningen i tredje stycket under 8.5
ska ersättas med följande text: ”Polismyndigheten kommer från och med
1 januari 2015 indelas i sju geografiskt indelade polisregioner och huvudorter.”
I första meningen i fjärde stycket kan ”och bl a besluta om antal polisregioner och huvudorter” strykas, eftersom det åsyftade beslutet redan har
fattats.
Vi yrkar vidare att följande tillägg görs i sista stycket:
”Precis som hos många grenar där Sekos medlemmar finns så förekommer
det också hot och våld inom Polisen, även här upplever medlemmarna att
förekomsten av hot och våld har blivit allvarligare idag än tidigare år. Seko
arbetar väldigt hårt med att riskfyllda ensamarbeten inte ska förekomma
och att man följer gällande föreskrifter. Det är viktigt att Polisen satsar på
all sin personal och inte bara på poliserna. Till exempel när spottskyddshuvor skulle införas så hade arbetsgivaren glömt bort att det fanns personal
i polisens arrester som mötte samma personer som poliserna i yttre tjänst.
Efter Sekos påpekande ändrades utredningen samt beslutet och all personal
som har behov får nu tillgång till spottskyddshuvor. Seko arbetar vidare
med säkerhetsfrågorna och vill t ex att personal som arbetar i utsatta lägen
i arresten ska få skyddsväst.”
Under den sista punkten i 8.6 Sekos krav civilsektorn vill vi att texten
”Seko välkomnar Rikspolisstyrelsens förslag om att införa en ny specialistutbildning som ska garantera de civilanställda utredarna tillgång till de
högre ämbetena på polismyndigheten” ersätts med texten: ”Seko välkomnar Rikspolisstyrelsens två förslag till regeringen. Det första om att införa
ny specialistutbildning som ska garantera de civilanställda specialisterna
tillgång till de högre ämbetena och få befogenhet som polis inom Polisen.
Det andra är lagförslaget om att utöka befogenheterna för civilanställd personal inom Polisen.”
Vi yrkar också på tillägg av en ny punkt under Sekos krav civilsektorn:
”Riskfyllt ensamarbete måste stoppas inom Polisen samt att hot och riskanalyser ska göras. Seko vill inte att man tummar på säkerheten för att
arbetsgivaren ska spara pengar.”
Annika Sylvan, Seko Stockholm: Nu står jag i den här talarstolen, men jag
står inte ensam. Jag står här tillsammans med mina jobbarkompisar Klas,
Göran, Monika, Stina och Britta. Jag har pratat med dem många gånger,
157
och jag har ofta också våndats över hur de mår i dag. Det gäller deras arbetsmiljö men också deras anställningar.
När det gäller 6.3 Sekos krav postsektorn vill jag återknyta till det som Stefan Löfven sade: Politiken är ett redskap för att uppnå våra drömmar. Jag
skulle vilja säga att facket ska vara ett redskap för att uppnå våra drömmar.
Det är någonting som jag skulle önska.
Kravet på fastighetsboxar har vi i Seko Post drivit ganska hårt och länge.
Tyvärr kom det ett politiskt beslut som satte stopp för införandet av fastighetsboxar eller i varje fall försenade det. I Stockholms innerstad, där jag
jobbar, skulle det ta hundra år att införa fastighetsboxar i alla hus med den
takt som det sker på i dag. Det är inte acceptabelt. Därför yrkar jag att ordet
”bör” i den fjärde punktsatsen ersätts med ordet ”ska”, alltså att det ska
införas krav på att fastighetsägare installerar fastighetsboxar.
Den sista punktsatsen gäller våra anställningar. Vi har i dag kamrater som
faktiskt jobbar gratis därför att de är rädda att förlora sina tillfälliga anställningar. Jag föreslår att texten i den sista punktsatsen får lydelsen: ”De
anställda ska erbjudas tillsvidareanställning på heltid i största möjliga utsträckning. Vid nyanställningar ska provanställningar tillämpas. Detta för
att ta bort missbruket när det gäller användningen av tillfälliga och osäkra
anställningar.”
Jag vill kunna säga till min kollega Britta, vars dotter vill börja på Posten:
”Det är helt okej. Din dotter får först en provanställning, och sedan kommer hon att få en tillsvidareanställning.”
För övrigt vill jag instämma i vad Gunnar Westin sade, och jag yrkar bifall
till hans förslag.
Tomas Dahl, Posten Förhandlingsorganisation: Jag är chaufför på Posten –
lägg märke till att jag sade chaufför, för alla på Posten är inte brevbärare.
Det kan vara värt att tänka på det när man diskuterar frågor som rör Posten.
Politiskt är jag för att det mesta av våra verksamheter ska socialiseras. Staten ska äga och driva mycket av verksamheterna. Men det finns ett litet
bekymmer i den tid vi lever i här och nu, speciellt när vi kommer in på
postfrågorna. Skulle man, som någon föreslog, socialisera brevverksamheten så kan vi vara säkra på att en stor del av de anställda åker rakt ut ur
Posten. Det är helt klart att Posten då skulle göra sig av med logistikdelen.
Vi är väl runt 4 000 anställda, och detta är också den växande delen av Posten. Ett samhällsägt Posten, typ det gamla statliga Postverket, kommer inte
att vara intresserat av att hålla kvar sin logistikverksamhet. Den använder
man ju nu som ett sätt att växla från brev till paket. Vi åker alltså ut, och det
får man ta med i beräkningen, även om jag i princip håller med dem som
förordar en socialisering.
158
Postens samhällsansvar är ett problem – man har ett samhällsuppdrag att
leverera post till alla till ett visst pris, samtidigt som man har konkurrenter
som kan plocka russinen ur kakan och få en kortsiktig vinst. Det problemet
är ännu större i en sviktande bransch.
Vår klubbstyrelse besökte Köpenhamn rätt nyligen. Posten där har fått sina
volymer halverade på tio år, och nästan hälften av de anställda har försvunnit. De hade oerhört pressade anställningsvillkor, det är riktigt skrämmande
som det fungerar där.
Citymail, t ex, hade verksamhet i Danmark. Så fort vinsterna försvann så
packade de ihop och stack därifrån. Det är så det fungerar, de har ju inget
samhällsansvar. Det får man också lägga in i värderingen.
Men det var egentligen inte för att säga detta som jag gick upp, utan jag har
ett litet yrkande. Jag tycker att det näringspolitiska programmet innehåller
en oerhört bra beskrivning av den verklighet våra medlemmar lever i varje
dag. Den bör användas, den bör inte bli ett dokument som vi lägger i någon hylla efter kongressen. Mitt förslag är helt enkelt att kongressen ger
förbundsstyrelsen i uppdrag att i kort och koncentrerad form lyfta fram de
viktigaste punkterna ur det näringspolitiska programmet som ett fackligt
manifest inför valet 2014: Detta vill Seko – vad vill ni?
Det är också ett sätt att pressa politiker från alla partier att på något vis ta
ställning. Jag tror att det är jätteviktigt, eftersom de fackliga frågorna och
våra medlemmars anställningsvillkor inte finns med i debatten. Det pratas
läxhjälp och RUT och valfrihet och ditten och datten, men hur det drabbar
våra medlemmar kommer aldrig fram. Därför har jag lagt detta mitt yrkande.
Niclas Ylander, SJ Förhandlingsorganisation: Jag är lokförare på SJ AB.
När jag läste det näringspolitiska programmet fastnade jag speciellt för den
del som gäller spårtrafiksektorn, och det är kanske inte så konstigt.
Det finns några saker i detta avsnitt som jag tycker att man behöver se
över och omarbeta. Ett exempel är fjärde stycket på sidan 21. I programförslaget står det: ”Seko anser att Trafikverket ska tilldela tåglägena med
utgångspunkt i vilken mån tågoperatören bedöms klara av att hålla den av
Trafikverket uppsatta tidtabellen”. Det pratas mycket om att tågen i dag
är sena, det är ingenting man har missat. Alla eller i varje fall de flesta vet
att det är väldigt fullt ute på spåren. Det krävs inte mycket för att en försening ska uppstå, och en försening får väldigt stora följdeffekter. Med lite
extra tid på mellanliggande stationer undviks förseningarna i väldigt stor
utsträckning. En annan sak som bidrar till förseningarna är att de tåg som
används i de lågprisavgångar som i dag erbjuds med exempelvis Intercitykoncept har en lägre snitthastighet än dagens snabbtåg. Lågprisavgångarna
159
behövs i Sverige för att alla ska ha möjligheten att åka tåg. Följden av förslaget i denna text blir att vi bara kan ha de dyra avgångarna, med snabbtåg.
Ett annat exempel finns i tredje stycket på sidan 22. I programförslaget
sägs det att SJ ska få ett samhällspolitiskt mål där staten ålägger SJ att
trafikera de sträckor som ingen annan vill trafikera. Samtidigt har vi kravet
att SJ ska konkurrera på lika villkor med övriga aktörer på andra sträckor.
Dessa två tankar står i min värld i motsättning mot varandra.
Jag kan inte annat än instämma i Erik Bohmans synpunkter och yrkande.
Med detta yrkar jag att man ska se över och omarbeta hela förslaget när det
gäller avsnittet Spårtrafiksektorn.
Björn Halvarsson, Seko Gävle-Dala: Jag har också läst det näringspolitiska
programmet, och jag funderade på när jag skulle komma till ett avsnitt som
handlade om godstrafik. Green Cargo finns nämnt på någon rad i början,
men vad jag förstår har Seko ingen åsikt om hur vi i Sverige ska bedriva
transporter på järnväg. Det tycker jag är beklämmande.
Förutom att jag är lokförare så är jag pappa och farfar, och vi har hört ett
antal talare här i dag prata om framtiden och om den problematik som
finns med miljön. Det har sagts att man vill ha miljövänliga transporter osv.
Tycker inte Seko som förbund någonting kring det?
Jag skulle vilja ha in en text kring godstrafik i avsnittet om spårtrafik, gärna
med utgångspunkt från miljön.
Jag har vidare skrivit motionen I2, där jag också använder miljön som ett
argument för att vi ska ha likvärdiga avgifter. Den motionen är välvilligt
behandlad i det avsnittet, men förbundsstyrelsen yrkar avslag på första
att-satsen, och det är jag inte riktigt nöjd med. Därför föreslår jag följande
omformulering av första att-satsen: ”att vi återreglerar underhåll och nybyggnad av järnvägsinfrastruktur i statlig/offentlig regi.”
Jag tycker fortfarande att den avreglerade marknad som vi stackars lokförare åker på är bedrövlig. Vi är egentligen dumma i huvudet som åker på
de spåren när vi vet hur illa det är. Det ska vi kanske inte tala om för andra,
för då är risken att de inte vågar åka tåg.
Återreglera underhåll och nybyggnad!
Johan Lindholm, Posten Förhandlingsorganisation: Jag vill kort kommentera det som berör Sekos krav inom postsektorn. Vi har stora bekymmer
inom postsektorn. Ett av problemen är att vi har snedvridna konkurrensregler – det kan vi inte blunda för. Konkurrensreglerna slår hårt och negativt
mot våra medlemmar inom Seko Posten. Reglerna leder till effektiviseringar utöver dem som beror på den vikande brevvolymen.
160
Därför anser jag att det är av största vikt att vi får en postlagstiftning som
garanterar lika konkurrensvillkor på postmarknaden.
Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att det är väldigt bra att det i det
näringspolitiska programmet sägs att Seko Posten ska få hela förbundet
bakom sig i kampen mot en börsintroduktion av PostNord. Det känns bra.
Mot bakgrund av detta yrkar jag helt enkelt bifall till förbundsstyrelsens
förslag till näringspolitiskt program och framför allt till den del som handlar om postsektorn.
Erik Bohman, Seko Stockholm: Jag sade tidigare att det i ett näringspolitiskt program är viktigt att ha ett strategiskt och taktiskt perspektiv, och jag
berörde ett förslag till förändring när det gäller det taktiska. Motion I5 har
väckts av vår klubb SJ Trafik i Stockholm, som organiserar anställda på SJ.
I motionen föreslås en omskrivning av det järnvägspolitiska programmet.
I programmet arbetar man utifrån premissen att man ska försöka göra det
bästa av den rådande situationen med avreglering. Det skulle ske genom
upprättande av relativt komplicerade regelverk för att se till att det blir bra
trots att marknaden är avreglerad. Samtidigt skulle vinstkravet på SJ slopas
och SJ i stället ges ett samhällsansvar – det var det som kamrat Ylander
talade om tidigare.
Det man gör med den typen av modell är att man socialiserar förlusterna
– SJ går med skatteintäkter in och täcker upp på ekonomiskt olönsamma
sträckor – och man privatiserar vinsterna: privata bolag ska trafikera de
attraktiva sträckorna. Detta ser vi som ett stort problem, vi tycker att skattepengar kan användas till bättre saker. Vi tycker inte att man ska använda
fackförbundens energi till att bygga upp ett program för att återförstatliga,
dvs socialisera, järnvägen och bygga upp ett taktiskt program för att organisera oss under avregleringen.
Den spårburna kollektivtrafiken är sällsynt illa ägnad att skötas av vinstgivande företag, av det enkla skälet att investeringskostnaderna bara i sällsynta fall kan täckas av biljettintäkter. Det betyder däremot inte att en väl
utbyggd kollektivtrafik är en samhällelig förlustaffär; det betyder bara att
intäkter från enskilda resenärer aldrig kommer att kunna spegla de samhällsekonomiska vinster som kollektivtrafiken för med sig för turismen,
arbetskraftens rörlighet, detaljhandelns möjligheter och medborgarnas
livskvalitet.
Samma sak som gäller för en avreglerad marknads olika aktörer gäller också för ett ensamt statligt bolag med vinstkrav. Ett välfungerande statligt
järnvägsföretag skulle i stället för att försöka leverera kortsiktiga vinster
till sina ägare – och det ska ni veta att det är det SJ gör i dag – kunna göra
de nödvändiga och mycket kostsamma investeringarna i nya tåg och i for161
donsunderhåll, något som man i dag inte mäktar med därför att man ska
leverera pengar till exempelvis jobbskatteavdrag.
Vi tycker inte att det är ett fackförbunds uppgift att skapa bättre förutsättningar för en avreglerad marknad. De nackdelar som vinstkrav för med sig
för tågresenärer och järnvägsarbetare kan inte regleras bort, inte heller den
osäkerhet när det gäller löner och anställningsvillkor som återkommande
upphandlingar medför.
Vårt förbunds uppgift borde vara att värna om gemensamma avtal och regler i hela branschen, att värna om järnvägsarbetares anställningstrygghet
och att arbeta för en järnväg som fyller sin samhällspolitiska funktion.
Jag yrkar bifall till alla fyra att-satserna i motion I5.
Marta Aguirre, Seko Stockholm: Jag har också läst det näringspolitiska
programmet, men till skillnad från många av er har jag faktiskt läst hela det
näringspolitiska programmet. Självfallet fastnade jag på trafikdelen, eftersom jag är lokförare, men jag har läst hela programmet från pärm till pärm
och försökt sätta mig in i de olika frågorna. Jag tycker att det är jätteroligt
att alla kommer in och pratar om sina specifika frågor som jag faktiskt inte
har så stor aning om förutom när det gäller spår.
Jag tänkte komma upp här och vara det bindande kitt som det pratas om.
Var är visionerna? Jag ser ett program som är väldigt bra utformat och
som väldigt bra beskriver problemen i våra olika branscher. Folk från branscherna kommer upp här och pratar om sina egna problem. Men var är vi
som sekoiter? Var är våra visioner? Vart är vårt fackförbund på väg – inte
våra branscher, utan vi tillsammans?
Jag tror att det var på förra kongressen som vi hade en slogan ”Vi har ett
bättre förslag.” I dag ser jag inget förslag i det näringspolitiska programmet.
Jag har inget yrkande. Jag har bara en förhoppning om att nästa näringspolitiska program ska innehålla en vision om vad vi vill. Det är inte någonting som kan införas i morgon – självfallet behöver vi jobba aktivt med de
problem som de olika branscherna har och som är väldigt bra beskrivna i
det näringspolitiska programmet. Men för fasicken, vi måste ha visioner
också! De måste gälla för alla branscher om vi som en sammanhållen fackförening ska kunna driva dem. Sådana visioner kan inte införas i morgon,
utan vi måste jobba för dem.
Det var bara det jag ville säga.
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag har inte läst det näringspolitiska programmet från pärm till pärm, bland annat därför att tiden efter utskicket varit
knapp. Det hoppas jag att man tänker på nästa gång vi ska ta ställning till
sådana här frågor.
162
Däremot har jag läst lite om det som sägs om civilsektorn. Vi har en jättestor organisation som är kollektivavtalsbärare men som över huvud taget
inte nämns. Det är Försäkringskassan. Jag har inget förslag till vad man
skulle skriva om Försäkringskassan, men det finns säkert någon i vår eminenta förening som har det. Jag tycker att vi ska nämna Försäkringskassan
eller åtminstone se det som en utmaning att sätta oss in i den verksamheten.
I övrigt yrkar jag bifall till Ulla Thörnqvists ändringsförslag under Missbruksvården och vill samtidigt komma med en liten förklaring.
Det är nämligen så att vår verksamhet inom vård och missbruk styrs av
riksdagsbeslut som bygger på regeringens budgetproposition. Om man
varje gång när man lägger en budgetproposition bygger in en ökning av
kostnaderna med någonstans mellan 2 och 3 procent så blir det enligt mitt
väldigt knappa ekonomiska kunnande på grund av inflation och löneökningar ett indirekt sparande.
Detta leder tyvärr till att våra medlemmar och alla andra som arbetar inom
vård och missbruk får tuffare arbetsvillkor. Det blir färre som ska göra mer
inom samma ram och för samma pengar. Vi får alltså en ökad stress och
en sämre arbetsmiljö. Det är det som är vår vardag. På något sätt skulle jag
vilja ha in det i programmet, men jag hittar inget bra sätt att göra det, så jag
får nöja mig med att skicka med de här tankarna.
Jag yrkar alltså bifall till Ulla Thörnqvists ändringsförslag.
Ioannis Konstantis, Seko Stockholm: Jag ska vara så kortfattad som möjligt och fortsätter där Marta slutade.
Jag ser också ett stort problem med det näringspolitiska programmet, som
också jag har läst i dess helhet. Som Marta sade finns det ingenting om vad
vi vill göra om fyra år. Var vill vi landa som fackförbund?
Det finns en motsättning mellan vad våra medlemmar inom Tunnelbanan
säger och det som står i det näringspolitiska programmet. Det står t ex på
sidan 19: ”En stor del av lokal- och regionaltrafiken upphandlas i dag av
regionala huvudmän. Detta är bra och har bidragit positivt till järnvägens
utveckling.”
Vi ifrågasätter starkt detta. Det har visserligen bidragit till att det har kommit in flera företag, men att det bidragit till järnvägens utveckling ifrågasätter vi starkt. Det har bidragit till att vi mår sämre i dag än tidigare, och
det har bidragit till att facket fått svårare att agera.
Det verkar som om man anser att förbundet ska acceptera den situation vi
har i dag och arbeta för lite förbättringar här och där.
Under punkt 3.4 Sekos krav för SL och tunnelbanan står det: ”SLs utveck163
ling mot en renodlad beställarorganisation bör utvärderas.” Vi som arbetar
i tunnelbanan vill inte ha SL som en beställarorganisation. Vi vill att SL
ska driva tunnelbanetrafiken. Och inte bara driva den, utan vi vill ha alla
depåer, all kommunikation och allt annat under SL. MTR ska inte hämta
pengar här och placera dem i Hongkong. Vi anställda och trafikanterna vill
inte betala för att någon ska tjäna pengar på det.
Vi inom tunnelbanan yrkar bifall till Johnny Nadérus förslag angående SL.
Jörgen Lundström, BO Väg och Ban: I fredags blev jag kallad till en förhandling hos min arbetsgivare Infranord som lade ett varsel på 400 tjänster.
Vi har konstant dragit ner hela tiden på grund av avregleringen. Det har i
dag talats mycket om avregleringar. Janne började sitt inledningstal med
det, Stefan Löfven har berört det och SSUs ordförande har gjort det. Men
de ändringar som har föreslagits av bland andra Dennis Lövgren, Johnny
Nadérus och Thomas Gorin pekar på att vi behöver vara tydligare med vart
vi ska.
Jag har gjort ett förslag till uttalande som ligger i era paddor. Jag tänker
inte läsa upp det nu, men jag hoppas att jag får anledning att återkomma
med det i morgon.
Jag vill bara helt kort yrka bifall till de nämnda ändringsförslagen med en
förhoppning om att vi kommer bort från det språkbruk som vi har lurats in
i. Vi använder ledningsfloskler och politikerfloskler i vårt näringspolitiska
program, där vi i stället borde ha fackliga ståndpunkter – orden är viktiga.
Vart ska vi? En av vår tids stora filosofer, Nalle Puh, har sagt: ”Om man
inte vet vart man ska så behöver man inte ha bråttom, för då har man ingen
aning om när man är framme.”
Så förbättra språket, omarbeta det här, tala om vart vi ska och vad vi tycker!
Xamuel Halfvars, Posten Förhandlingsorganisation: Jag vill börja med att
dra tillbaka mitt yrkande och i stället yrka bifall till Björn Halvarssons yrkande ”att vi återreglerar nybyggnad och underhåll av järnvägsinfrastruktur
i statlig/offentlig regi”. Det stämmer bättre överens med vad jag tycker.
Vad det handlar om är ju just att man ska återreglera järnvägsunderhållet
och göra nyinvesteringar. Det är faktiskt någonting som vi saknar lite grann
i dag. Vi måste bedriva facklig-politisk verksamhet – det är vad det handlar
om. Vi måste säga vår mening om hur samhället ska fungera och hur det
ska se ut. Därför måste vi också föra fram vår uppfattning att järnvägsunderhåll och nybyggnad ska finansieras och skötas av statliga myndigheter,
för det är de som bäst vet hur det ska gå till. När man har det ansvaret
sammanhållet blir det också tryggare anställningsvillkor för de anställda.
Sedan ska jag gå över till Posten – det är där jag jobbar. Posten är ett natur164
ligt monopol, och jag förstår inte varför man över huvud taget som facklig
företrädare i sådana här sammanhang tar ordet ”postmarknad” i sin mun.
Vi kan inte använda ordet postmarknad om något som är ett naturligt monopol. Det fungerar inte.
Jag bor i Hofors. Vi har inga konkurrenter där, men vi får leva med konsekvenserna av att det finns konkurrenter på andra ställen. Hur ska vi kunna
jobba i Hofors för att ge bättre samhällsservice eller större lönsamhet, när
det inte finns någon marknad att prata om? Det är ju också det som är kravet när man har en marknad, att det ska finnas någonting att göra bättre.
Men det fungerar inte.
Jag yrkar bifall till Björn Halvarssons yrkande om återreglering av nybyggnad och underhåll av järnvägsstruktur och till alla yrkanden av Gunnar Westin och Annika Sylvan.
Charlotte Olsson, BO Väg och Ban: Jag jobbar på Trafikverket, där jag är
ordförande för Seko Trafikverket, Väg och Ban.
Jag har inga kommentarer till det näringspolitiska programmet, men jag
vill ta upp en fråga som jag ser som oroväckande.
Trafikverket är ett stort verk som har fått ansvaret för infrastrukturplaneringen i Sverige när det gäller både väg, sjö, järnväg och luftfart och
som tar fram underlag och långsiktiga planer för utbyggnaden av infrastrukturen. Jag ser nu en tendens hos Trafikverket att flytta medel mellan
transportslagen. Det sker genom en dialog med regering och departement
i stället för att det som tidigare, när vi hade separata verk, görs en tydlig
anslagsfördelning på vägar, järnvägar osv. Anslagsfördelningen bestämdes
av Riksdagen som hade makten över fördelningen.
Om man ska klara miljömålen måste Riksdagen få fortsätta att styra anslagen.
Jag har velat göra förbundet uppmärksamt på det som tycks vara på väg
att ske.
Jörgen Stehn, Försvar Förhandlingsorganisation: Jag har ett yrkande om
lite mer text i första punktsatsen under 7.3 Sekos krav försvarssektorn. Jag
föreslår att det efter orden ”civilanställdas villkor” läggs till ”och anställningar absolut inte byts ut mot soldatbefattningar som oftast betalas med
lägre löner.” Alltför många civilanställda har blivit avskedade på grund av
att soldater övertagit deras arbetsuppgifter.
Elias Catano Cayetano, Seko Stockholm: Jag jobbar till vardags som tågvärd, och jag är även huvudskyddsombud på mitt jobb.
Jag är inte riktigt nöjd med stadstrafikavsnittet i programmet. Dennis Löv165
gren har sagt väldigt kloka ord och föreslagit en skarpare skrivning angående verksamhetsövergång. Det tycker jag generellt skulle prägla hela det
näringspolitiska programmet, alltså även i stadstrafikavsnittet.
Det har även sagts ganska kloka ord av Gunnar Westin, Johnny Nadérus,
Annika Sylvan, Niclas Ylander och Erik Bohman.
Förbundsstyrelsens föredragande talade inledningsvis om demokratins innersta kärna, och för mig är det klubbarna och de enskilda medlemmarna.
Därför tycker jag att det är rätt obegripligt, som Niclas Ylander var inne
på, att man ska konkurrera på lika villkor trots att en av operatörerna ska
bära ett samhällsansvar. Jag får faktiskt inte det att gå ihop. Jag har inte
särskilt många högskolepoäng, faktiskt inga alls, men i mina öron låter det
lite grann som att det helt enkelt är fritt fram för någon att plocka russinen
ur kakan. Det är inte bra.
Sedan fastnade jag också för det som Erik Bohman var inne på, att det inte
finns någon kravskrivning på sidan 22. Det ställs alltså inga som helst krav
när det gäller våra medlemmars arbetsmiljö – de lyser helt och hållet med
sin frånvaro.
Jag jobbar i Stockholm och pendlar dagligen från Eskilstuna. Jag har vid
flera tillfällen varit med om hot och våld, både när jag själv rest och när
jag jobbat. Det är bespottningar, blåtiror och annat, och man känner oro
och ängslan för att arbeta ensam. Hoten och våldet kommer från både unga
och gamla, tjejer och killar. För mig är det helt obegripligt att det inte ställs
några krav när det gäller våra medlemmars arbetsmiljö.
Jag yrkar bifall till Erik Bohmans yrkanden och till motion I5.
Linnea Garli, Seko Stockholm: Nu blev det mycket SJ på en gång. Jag är
som sagt lokförare på SJ i Stockholm och kör då människor.
Jag vill börja med att säga att jag håller med mina kamrater Annika Sylvan,
Björn Halvarsson, Johnny Nadérus, Erik Bohman och Gunnar Westin, och
jag yrkar bifall till deras förslag när det gäller Post respektive Järnväg och
Tunnelbana. Återreglera!
Med all respekt för er som tvingas ta tåg varje dag t ex när ni ska åka till
jobbet vill jag påminna om det som Stefan Löfven sade om privata försäkringar och om synen att vi ska vara kunder på en marknad: Vad gör det med
oss människor? Numera ser sig resenärerna som kunder i stället för som
människor som ska ta sig från punkt A till punkt B. Detta kundtänk uppmuntras av min arbetsgivare SJ i diverse regelverk om hur vi som jobbar
på tågen ska bete oss gentemot kunderna, allt för att främja jakten på vinst.
Med detta följer inställningen hos människor att kunden har alltid rätt. Det
leder till ökat hot och våld på tågen, och det kan leda till mycket otrevliga
166
situationer, precis som Elias och andra har sagt, för sekoiter på olika arbetsplatser.
Jag kommer så till det jag framför allt begärde ordet för att tala om, nämligen sista punktsatsen på sidan 22. Jag har svårt att tro att Handels t ex skulle vilja reglera kötiden för kunderna i kassan på Coop. Därför tycker jag
att den punktsatsen stryks och ersätts med den av Erik Bohman föreslagna
texten om krav på ett ”Nej” till ensamarbete.
Kenny Reinhold, Seko Sjöfolk: Jag är ombud samt branschordförande för
Seko Sjöfolk, och jag är ganska stolt över att jag är ombud för en branschorganisation. Det är faktiskt vi i den branschorganisationen som har skrivit
vårt avsnitt i det näringspolitiska programmet tillsammans med Kristoffer
Thonäng-Arvidsson från förbundet och några andra. Jag yrkar bifall till
punkt 10 Sjöfartssektorn i det näringspolitiska programmet.
Tomas Dahl från Posten sade bland många andra kloka saker att vi ska göra
någonting med det här dokumentet. Det ska inte vara någonting som bara
ligger på hyllan på våra kontor, utan vi ska göra någonting med det.
Den handlingsplan för sjöfarten som regeringen tog fram tyckte vi inte var
bra, så därför tog vi fram en egen handlingsplan. Detta skedde samtidigt
som vi skulle skriva vår del av det näringspolitiska programmet. I samma
veva kom vi på att vi skulle skriva ett förslag till en riksdagsmotion som vi
överlämnade till Socialdemokraterna i Trafikutskottet.
Detta gjorde vi i nämnd ordning. Tio av kravpunkterna i vår del av det
näringspolitiska programmet och några till tog vi med i förslaget till riksdagsmotionen. Vi fick i våras träffa S-gruppen i trafikutskottet och kunde
servera dem ett förslag till en motion, som de sedan kunde bearbeta på
sätt som de fann lämpligt. Jag träffade här i går riksdagsledamoten Lars
Johansson, som berättade att man kommer att ta in sex av de av oss föreslagna punkterna. Det kan man ju säga, Tomas Dahl, att använder man
programmet så kan det bli någonting bra!
Vi tror att det här kommer att bli bra. Jag yrkar än en gång bifall till det
näringspolitiska programmet.
Mats Rosdahl, Kriminalvården Förhandlingsorganisation: Jag vill vända
mig till Ulla Thörnqvist och alla SIS-are. Det har sagts jättemånga bra saker här i dag, och jag instämmer i väldigt mycket av det. Jag ska kommentera det som Ulla och SIS har framfört.
Jag kommer från Kriminalvården och har också suttit i vår klubbstyrelse i
Seko Syd, där vi haft ett långt och bra samarbete med våra kamrater i SIS.
Sedan skildes våra vägar av olika skäl, men lojaliteten med SIS finns kvar.
Våra frågor var naturligtvis många fler och ibland lite överordnade SIS
167
frågor, eftersom vi i Kriminalvården är så många fler anställda. Men vi har
fortfarande många bra kontakter med SIS och följer med intresse framför
allt vad som händer i Råby.
Ulla tog upp frågan om ensamarbetet inom SIS. Självfallet är det någonting
som ska tas upp i programmet. Det är inte bara en fråga för oss kriminalvårdare utan naturligtvis är det en jätteviktig fråga även för SIS, som jobbar
med samma människor som vi fast i lite yngre åldrar.
Jag vill absolut yrka bifall till Ulla Thörnqvists förslag.
Gunnar Westin, Seko Stockholm: Nu står jag här igen, för jag känner att jag
vill bemöta några av de argument som kom efter mitt första anförande och
som jag tycker är lite missvisande. På ett lite demagogiskt sätt förvränger
man min argumentation och vad jag yrkade.
Jag tror att det var Tomas Dahl som sade att konsekvenserna av den här
socialiseringslinjen skulle bli att 4 000 kamrater på Logistik kommer att
åka ut. Om målet bara är att staten genom ett övertagande ska tjäna pengar
på oss, då är det väl inte helt otroligt att man dumpar de delar inom den här
koncernen som inte går riktigt lika bra. Också brevbärarna skulle då kunna
åka ut rätt snart.
Man kan säkert fortsätta att driva upp vinsterna i det så kallade meddelandebolaget som vi brevbärare jobbar i ett tag till, men med de nya superterminalerna som man bygger i Sverige kan man nog spara ytterligare lite i
fråga om arbetstimmar osv. Sedan kommer man ändå inom inte alltför lång
tid att stå där med jättedyra maskiner och ännu färre levande arbetare att
suga ut för att fortsätta öka vinsterna på det sätt som marknaden kräver.
Så ser framtiden ut i den här branschen, om det ska vara på det här viset.
Det kan finnas andra skäl till att vilja socialisera samhällsservicen. Det
kan vara motiverat av att samhällsservicen har ett värde i sig, precis som
välfärden i övrigt. Man brukar säga att välfärden kostar vad den är värd,
därför att vi behöver den. Vi behöver en samhällsservice som Posten, som
har funnits i flera hundra år och som spelar en jätteviktig roll för att varje
dag snabbt få ut en massa viktig information till människor. Jag tycker att
det finns ett egenvärde i det.
De argument vi har för yrkandet svarar på frågan vad det är för typ av
socialisering vi förordar när vi säger att vi vill att Posten ska utvecklas till
ett non-profitföretag med upprätthållande av en god samhällsservice som
främsta syfte och att lönsamhetskravet ska säkerställa resurser för återinvesteringar i infrastruktur, i terminaler och fordon etc i stället för att vara
ett vinstkrav ovanpå det. Ett sådant företag tror jag att Posten har ganska
goda förutsättningar att bli.
168
Sedan var Johan Lindholm uppe och talade om snedvridna konkurrensregler. Jag vill bara upprepa att jag inte tror att det finns några garantier för en
större vinstkaka om rättvisare konkurrensregler skulle införas. Jag tror inte
att det leder till att vi får särskilt många fler smulor på bordet. Ironiskt nog
skulle, i den värld vi i dag lever i, ökade vinster i Posten kunna ge Posten
starkare argument för att gå vidare med en utförsäljning. Koncernledningens uppdrag är ju att fördubbla vinsterna på lite sikt, det är så man gör i
meddelandebolag. Det är flaggskeppet, och man ska sälja den här verksamheten så fort som möjligt, för sedan kommer det att vara för sent.
Jag tror att det går att fortsätta att verka i den anda som vi haft i avtalsrörelserna, där vi slagits för ett gemensamt krontal för branschen. I en stark
branschorganisation skulle vi kunna föra en gemensam facklig kamp för
att höja lönerna. Vi skulle med en stark branschorganisation kunna ta en
kamp också för att förbättra villkoren, om vi verkligen ville det och hade
en vision om det.
Hur som helst står det inte på något sätt i motsats till att kämpa för en
gemensam samhällsservice som ett sista understrykande av vikten av den
tredje punkten om att en socialisering måste följas av en verksamhetsövergång i enlighet med § 6b i LAS.
Thomas Gorin, Klubb Bring Citymail: Jag tänker lägga ett organiseringsperspektiv på kravet på en återmonopolisering eller återreglering, övertagande av verksamhet och ett upphörande av Bring Citymail som företag.
Det har kommit sådana uttalanden från förbundet förut – eller funnits sådana antydningar – att det kanske vore en bra idé.
Varenda gång har företaget med kirurgisk precision tagit upp de här uttalandena och använt dem som ett organiseringshämmande verktyg mot
oss. Varenda gång har vi förlorat medlemmar när Seko har uttalat den här
viljan.
Det kan vara bra att ha långsiktiga visioner, men vi måste också fundera
på hur det kommer att påverka oss här och nu när det gäller att organisera
medlemmar.
Abdulkadir Kasirga, Seko Stockholm: Jag ska fatta mig kort i fråga om
det näringspolitiska programmet. Fram till december 2012 jobbade jag på
Securitas som biljettkontrollant. Då hade jag jobbat i 13 år inom SLs verksamhetsområde. Sedan beställde SL en upphandling, och jag och många av
mina kolleger blev arbetslösa.
Jag berättar det här därför att vissa ord i det näringspolitiska programmet
ger mig associationer. Det gäller t ex ordet ”rimligt”. När vi hade möte med
Christer Wennerholm, som är moderat landstingsråd, brukade han också
säga att det var ”rimligt” att vi skulle få jobb.
169
Jag tycker att vi som fackförening ska vara mer radikala och inte anamma
de här begreppen. Vid verksamhetsövergångar ska det vara en förutsättning att vi får jobb, och det ska vara ett krav från oss i förbundet.
När vi har möten med SL säger de att de har ett ansvar. Men vilket ansvar
har de? Det är bara att beställa. Men utförandet är viktigt för våra medlemmar, för oss som jobbar inom den här branschen. Det är viktigt att SL ska
både ha ansvar för och utföra verksamheten.
Den fortsatta behandlingen av förslaget till näringspolitiskt program ajournerades.
Onsdagens förhandlingar avslutades kl 18.05.
170
Torsdagen den 3 oktober 2013
Förmiddagens förhandlingar
Kongressordföranden: God morgon, kamrater! Vi ska strax återuppta förhandlingarna, men jag tänkte först åta mig att för hela gängets räkning
tacka Sekos medlemmar för en alldeles väldigt trevlig kongressfest i går.
Jag tror att alla instämmer – god mat, trevligt sällskap och bra underhållning. Tack så hemskt mycket till styrelsen, till det gäng som anordnade
kongressfesten och till Sekos medlemmar
Parentation
Förbundsordförande Janne Rudén: Kongresskamrater! I dag är det exakt
två år sedan som jag och alla ni andra möttes av beskedet att en kriminalvårdare och Seko-medlem misshandlats till döds på häktet i Huddinge.
Karen Gebreab blev bara 24 år
Det här var en av de absolut värsta händelser som jag varit med om under
min tid som förtroendeman och anställd ordförande i förbundet: så brutalt,
så hänsynslöst och så fruktansvärt sorgligt.
En ung tjej lämnades ensam med en av landets farligaste brottslingar. Hur
kunde det få hända? Varför lyssnade inte häktesledningen på alla de varningar som skyddsombuden lyft fram om hur farligt det var att jobba ensam på rastgården högst upp i häktet?
Det här får aldrig hända igen! Det är vår skyldighet att fortsätta att vara
obekväma och ställa krav på arbetsgivare som inte sätter arbetsmiljön i
främsta rummet för våra medlemmar. Vi måste alltid göra så mycket vi kan
i kampen för våra medlemmars arbetsmiljö. Ingen ska någonsin behöva
uppleva samma sak som Karen, hennes nära och kära och hennes arbetskamrater fått uppleva.
Karen får symbolisera alla de kamrater som mister livet under sitt yrkesutövande. Vi bringar Karen vår hälsning och lyser frid över hennes minne
med en stunds tystnad.
(Parentationen åhördes av kongressdeltagarna stående.)
171
Kongressordföranden: Vi tackar Janne för de fina orden och er alla för den
tysta stunden.
Behandling av näringspolitiska programmet
Förbundsstyrelsens förslag
Återupptogs den ajournerade behandlingen av förslaget till näringspolitiskt
program.
Kongressen beslöt på presidiets förslag
att införa begränsning av taletiden till 2 minuter.
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: Vår avdelning Seko Gävle-Dala behandlade motion I1 på sitt årsmöte. Motionen handlar om de utbildningar som
bland annat Arbetsförmedlingen erbjuder för personer som vill starta nytt
företag. Vi tycker att det är jätteviktigt att det i de utbildningarna ingår hur
den svenska kollektivavtalsmodellen fungerar, så att de som drar i gång ett
företag vet vilka regler som gäller.
I motionens första att-sats föreslås att frågan om utbildning för nystartade
företag utreds. Förbundsstyrelsen har i sitt utlåtande gjort den tolkningen av förslaget att det är Seko som ska genomföra denna utbildning. Jag
föreslår därför följande ändrade lydelse av första att-satsen i motion I1:
”att Seko politiskt verkar för att frågan om utbildning för nya företagare
utreds”.
Jag yrkar även bifall till de två följande att-satserna i motionen.
Jag tycker att det näringspolitiska programmet är jättebra, och jag skulle
vilja skicka med till förbundsstyrelsen att fundera över hur vi ska genomföra programmet på bästa sätt. Det är ju ett antal stora långsiktiga frågor som
172
måste hanteras, och jag vill uppmana förbundsstyrelsen att precisera vilken
del av organisationen som ska göra vad för att genomföra programmet. Det
tycker jag skulle vara bra.
Niclas Ylander, SJ Fo: Flera talare har varit uppe här i talarstolen och
framfört mycket bra synpunkter på förslaget till näringspolitiskt program.
Frågorna och synpunkterna har varit fullt ut berättigade, och det har gällt
alltifrån arbetsmiljö till politik.
Jag tycker att det är viktigt att vi först enas om vad det här programmet
ska användas till. Mitt förslag är då att vi gör om allt och gör rätt. Konkret
innebär det att vi börjar med att omarbeta texten. Därför yrkar jag att vi
tillsätter en branschsammansatt grupp som arbetar med dokumentets syfte
och textens innehåll. Hänskjut sedan dokumentet för behandling till kommande repskap!
Erik Bohman, Seko Stockholm: Jag tycker att Niclas har en poäng, men
jag är inte säker på hur vår delegation ställer sig till det just nu. När man
pratar om att programmet ska återremitteras är det absolut viktigaste att
programmet går ut till klubbarna så att medlemmarna kan diskutera det.
Det är ingen mening med att bygga upp ett dokument som bara diskuterats
på branschnivå. Om vi ska få fram ett näringspolitiskt program som förbundet står bakom och som medlemmarna känner igen sig i, så måste det
ut till klubbarna på remiss.
Tomas Abrahamsson, förbundsstyrelsens föredragande: Det är ju trevligt
att det näringspolitiska programmet uppväcker passion nästan i höjd med
behandlingen av stadgarna. Vi har, om jag räknat rätt, fått in 28 yrkanden
plus en mängd bifallsyrkanden till dessa.
Vi skulle ha önskat från förbundsstyrelsens sida att åtminstone vissa av de
här yrkandena och vissa av inläggen hade kommit in under remisstiden, för
det är en smula vanskligt att skriva om delar av ett sådant här program på
en kongress. Det fordras faktakoll, det fordras stringens i språket och det
fordras eftertanke för att det hela ska hålla ihop.
Vi har exempelvis ett yrkande om att vi ska anpassa oss till tysk lagstiftning
på energiområdet. Det står att man i Tyskland har ett folkomröstningsinstitut som kan tvinga utländska ägare att sälja sina tillgångar. Det låter ju bra,
men ska vi skriva in i programmet att vi ska följa den tyska lagstiftningen
måste vi kolla vad den innebär och vad det skulle få för konsekvenser om
vi tog efter den. Det kunde vi ha gjort om det här förslaget hade kommit in
under remisstiden, men vi kan svårligen göra ens en mycket ytlig konsekvensutredning av förslaget under kongressen.
Det var någon i debatten i går som sade att vi hade för kort remisstid. Vi
skickade ut remissen i januari och begärde in svaren senast den 15 april.
173
Det kan tyckas vara lite för kort tid, men det borde ha räckt till. Vi fick in
sju remissvar. Två av remissvaren – de från Seko Sjöfolk och från BO Väg
och Ban – hade ingenting att tillföra till det näringspolitiska programmet.
De tyckte att det var bra. Förslagen i de andra fem remissvaren har vi i
möjligaste mån inarbetat i det näringspolitiska programmet i den version
som ni nu har framför er. Det här resultatet av remissen gav som ni förstår
inte speciellt mycket vägledning åt förbundsstyrelsen.
Nu står vi här med 28 yrkanden av varierande slag på det näringspolitiska
programmet som vi har en smula svårt att hantera på kongressen.
Viss allmän kritik riktades i går mot det näringspolitiska programmet för
att det skulle sakna visioner, riktning framåt osv. Det var ju från början
inte avsett att vara ett visionärt program, utan det var avsett att vara ett mer
handfast program där vi tar ställning till konkreta problem som vi möter i
nutid i våra olika sektorer när det gäller näringspolitiken. Vi har visionära
program: ”Reglera avregleringen” där vi slår fast vår grundsyn på avreglering och upphandling, ”Människans behov inte marknadens” och ”Svenska
modellen 2.0”. Det här näringspolitiska programmet regredierar inte visionsprogrammen, utan det är ett komplement till dessa, ett komplement
som anger hur vi reagerar i konkreta situationer.
Som jag nämnde i går har vi tagit fram programmet i samarbete med förtroendevalda på skilda nivåer i de olika branscherna. Jag tycker därför att
kritiken skjuter lite vid sidan om målet, för det här programmet var aldrig
avsett att vara något stort visionärt framtidsprogram.
Vi har en grundsyn om avreglering och upphandling uttryckt i de här framtidsprogrammen, men när vi i praktiken möter en konkret situation i någon
av branscherna så måste vi kunna hantera den. Det gör vi alla i vårt dagliga
värv. Vi hanterar konkreta situationer samtidigt som vi har en grundsyn. Vi
är emot ett utbyggt upphandlingssystem. Vi är emot ideologiskt drivna, dåligt fungerande avregleringar. Men vi får ju under tiden hantera de situationer som uppstår. Det är ingen motsättning. Vi upplever ingen motsättning
i vårt praktiska arbete när vi hanterar uppkomna situationer på det sättet.
Men när vi närmar oss den teoretiska delen så uppstår plötsligt den här
motsättningen. Är vi inte emot avregleringarna, varför har vi då ett näringspolitiskt program? Som jag ser det har avsikten inte varit att det här
programmet ska vara visionärt. Titeln på programmet anger vad det är avsett att vara. Vi har haft tre ganska visionära och framtidsinriktade program
som hade speciella namn, men den här titeln är enbart ”Näringspolitiska
programmet”.
Vissa yrkanden går ut på en omfattande återsocialisering. Det kan man ha
diskussioner om. Det förs i ett avsnitt i det här programmet en rätt intrikat
174
diskussion som i och för sig är en upprepning av den diskussion om statligt
ägande som vi hade i ”Reglera avregleringen”. De två huvudförutsättningarna och huvudinriktningarna för ett statligt ägande kommer där lite grann
i konflikt med varandra. Den diskussionen är väl värd att lägga märke till.
Vi säger också att det allmänna bör ha kontroll och inflytande över de existentiella nödvändigheterna. Kontroll och inflytande kan utövas via ägande
men även via regleringar. Det slår vi fast redan i programmet ”Reglera
avregleringen”.
Vissa av yrkandena återfinner man i andra program, exempelvis ”Starka
kollektivavtal”. Dessa yrkanden passar kanske inte riktigt in i ett näringspolitiskt program utan snarare i program som vi kommer att behandla senare.
Men summan av kardemumman av allt detta är att vi kommer att få det lite
svårt att behandla alla dessa 28 yrkanden och här på kongressen få ihop
ett kongruent och sammanhållet näringspolitiskt program. Den typen av
program lämpar sig inte riktigt att skriva på kongressen.
Förbundsstyrelsen föreslår en återremiss av det näringspolitiska programmet. Förbundsstyrelsen kommer i sitt arbete på ett reviderat förslag att beakta alla yrkanden som har framställts. För att få ett öppet läge fram till
repskapet föreslår förbundsstyrelsen, om förslaget om återremissen bifalles, med ändring av förslagen i utlåtandena att motionerna I2, I4 och I5 ska
anses besvarade.
I motion I1 av Håkan Alenius föreslås i första att-satsen att frågan om utbildning för nystartade företag utreds. Som ni ser av förbundsstyrelsens
utlåtande har vi ansett att förbundet inte bör låta utredningsenheten prioritera en sådan utredning. Med den motiveringen har förbundsstyrelsen i sitt
utlåtande avstyrkt den första att-satsen i motionen. I debatten har Håkan
Alenius kommit med en förklaring till motionsyrkandet och ändrat detta
till ”att Seko politiskt verkar för att frågan om utbildning för nya företag
utreds.” Till denna ändrade att-sats kan jag väl ansluta mig och yrkar bifall
till den.
Håkan Alenius har också yrkat bifall till motionens andra att-sats, som
förbundsstyrelsen har föreslagit ska anses besvarad. På förbundsstyrelsens
vägnar kan jag nu instämma i Håkan Alenius bifallsyrkande.
Kenny Reinhold, Seko Sjöfolk: Tack för i går – jag hoppas att jag inte var
otrevlig mot någon, men jag minns inte så mycket. Tack Janne och förbundet för en jättebra fest!
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens förslag om återremiss, vilket jag
tycker vore ett klokt beslut i det läge som uppstått.
175
Thomas Gorin, Klubb Bring Citymail: Jag återtar mitt tidigare yrkande och
ställer mig bakom förbundsstyrelsens förslag om återremittering.
Dennis Lövgren, Seko Norra Norrland: Jag tar tillbaka mitt yrkande beträffande utlåtande nr 53, så behöver vi inte bråka om det. Jag stöder också
förbundsstyrelsens förslag om återremiss.
Erik Bohman, Seko Stockholm: Jag stöder förbundsstyrelsens förslag med
tilläggsyrkandet att återremissen ska gå till våra klubbar också, så att våra
medlemmar kan ta ställning till programmet.
Kongressordföranden: Kongressen kan inte gärna ”återremittera” programförslaget till klubbarna, eftersom det ju inte kommer från klubbarna.
Men handlingarna skickas ju i förväg till repskapet så naturligtvis är det
fritt fram att diskutera det bearbetade förslaget på hemmaplan.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens förslag om återremiss av det näringspolitiska
programmet för förnyad behandling på kommande representantskap
Kongressen beslöt
att bifalla motion I1 med den av Håkan Alenius föreslagna ändringen av
första att-satsen.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens reviderade förslag att motionerna I2, I4 och
I5 skulle anses besvarade.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 54 över motion I3.
§ 22
Motionsbehandling (fortsatt behandling)
d) Block D – Lönepolitik och förhandling
Utlåtande nr 44 över motion D1
Björn-Inge Björnberg, förbundsstyrelsens föredragande: Jag skulle i korthet vilja reflektera över motion D1.
176
Fragmentiseringen av våra avtalsområden är en utveckling som vi ser inom
fler områden. Vi har alltfler arbetsplatser på små företag, och då pratar vi
om företag med färre än tio anställda. De här företagen blir fler och fler och
tar över jobben från de stora verksamheterna.
I motion D1 framhålls att på många av de här småföretagen tar man inte ansvar för de starka kollektivavtal som vi behöver för att försvara villkoren.
Många av dessa företag går inte med i något arbetsgivarförbund.
Kollektivavtal i sig är ju inte tillräckligt för att få bra villkor ute på arbetsplatserna, framför allt på de små. Det krävs information, och det krävs
utbildning. De här små arbetsplatserna skriker inte högt här heller. Hur
många här är det som jobbar på företag med färre än tio anställda? Upp
med handen – det är en enda såvitt jag kan se.
Vi har ungefär 10 000 medlemmar som jobbar på de små företagen och
som är oerhört hårt utsatta. Här krävs det speciella insatser. Vi har 2 000
hängavtal på dessa områden, och det krävs då information och utbildning
utåt.
Förbundsstyrelsen är överens med motionären om att arbetet med hängavtalen behöver finansieras på något sätt. Men att, som motionären föreslår,
ta ut en avgift redan 2014 anser förbundsstyrelsen inte att tiden är mogen
för, Vi behöver en effektiv administration för att ta in de avgifter som behövs för att få en effektiv verksamhet ut mot de små företagen.
Förbundsstyrelsen föreslår att motionen ska anses besvarad.
Johnny Nadérus, BO Väg och Ban: Jag tycker att det här programmet eller
uttalandet är synnerligen väl genomarbetat. Det beskriver löneprocessen
och tar upp frågan om anställningsformer. Det är ett oerhört bra dokument.
Jag yrkar verkligen bifall till det.
Samtidigt vill jag be kamrat Tomas om ursäkt. Självfallet skulle alla mina
ändringsförslag till det näringspolitiska programmet ha skickats in i förväg. Sent ska syndaren vakna – förlåt!
Kongressordföranden: Jag förmodar, Johnny, att det var kollektivavtalsrapporten du kommenterade.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande över motion D1.
177
Val av
a) 72 ledamöter i representantskapet
Annika Kallin, valberedningens föredragande: I utskicket stod det att vi
hade tittat på hur man skulle kunna förminska kongressen till ett repskap
med samma mandatfördelning. Vi har tagit fram en fördelningsnyckel som
gör det möjligt att åstadkomma detta. På det sättet gick det ganska snabbt
för oss att efter stadgebeslutet i går utöka de 36 kandidater som vi hade
föreslagit till 72.
Ni har alla fått vårt förslag. Jag tänker inte läsa upp namnen, men jag yrkar
bifall till förslaget och föreslår att valet företas med acklamation.
Kongressen beslöt
attvalet skulle ske med acklamation.
Kongressen beslöt
attbifalla valberedningens förslag att till ledamöter i representantskapet
välja:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
178
Ingvar Bengtsson
Krister Rosén
Andreas Forsberg
Christer Kristoffersson
Charlotte Olsson
Jan Salkert
Ola Fält
Urban Svensson
Jan Christer Söderström
Jörgen Lundström
Jonny Naderus
Thomas Skoog
Per Erik Eriksson
Åke Ottosson
Torsten Centerdal
Mattias Theleander
Maria Johansson
Joakim Carlsson
Johan Lindholm
Josefine Hagberg
Jörgen Olsson
Mats Lööf
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Väg och Ban
Posten
Posten
Posten
Posten
Posten
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
Annika Thurgren
Posten
Sune Blomqvist
Posten
Ann-Charlotte Kling
Posten
Tomas Dahl
Posten
Ann-Marie Persson-Gemtile Posten
Johan Lundh
Posten
Maria Ramberg
Posten
Patrick Theodorsson
Posten
Alexander Lindholm
Stockholm
Annika Sylvan
Stockholm
Kristin Sulkula
Stockholm
Jannis Konstantis
Stockholm
Mikko Svensson
Stockholm
Karin Åkersten
Stockholm
Linnea Garli
Stockholm
Göran Dahlman
Sjöfolk
Karin Barth
Sjöfolk
Kenneth Österlund
Sjöfolk
Lisa Rosberg
Sjöfolk
Unni Borgman
Sjöfolk
Patrik Dimfelt
Energi
Ronny Ekwall
Energi
Robert Ignberg
Energi
Bertil Hallén
Väst
Camilla Widman
Väst
Kajsa Lackovic
Väst
Jörgen Stehn
Försvar
Annika Laursen
SJ
Håkan Ederwall
Green Cargo
Pernilla Holgert
Kriminalvården
Mats Rosdal
Kriminalvården
Christer Ivarsson Hallkvist Kriminalvården
Peter Wiklund
Telia Sonera
Ann Christine Gerdin
Telia Sonera
Anders Berg
Mellan sverige
Afrodite Landerö
Mellan sverige
Thomas Olsson
Södra
Håkan Ahlenius
Gävle-Dala
Mikael Lidholm
Mellannorrland
Dennis Lövgren
Norra norrland
Lars-Åke Persson
Skåne
Jan Engkvist
Skåne
Susanne Larsson
Västra svealand
179
66
67
68
69
70
71
72
Ulla Thörnqvist
Jonny Andersson
Tommy Eriksson
Sölve Grönlund
Karna Tillheden
Mika Franssila
Malin Dahlqvist
SIS
El tel
Fortifikationsverket
Relacom
Polisen
Euromaint
Bring City mail
b) 18 ersättare i representantskapet
Annika Kallin, valberedningens föredragande: Kongressombuden har även
fått förslaget till de 18 ersättare i representantskapet, som enligt kongressens beslut i går ska väljas. Jag yrkar bifall till valberedningens förslag och
föreslår att valet företas med acklamation.
Kongressen beslöt
Kongressen beslöt
att bifalla valberedningens förslag att till ersättare i representantskapet
välja:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
180
Eddie Nilsson
John Törnlund
Annette Walldén
Stefan Steenhoff
Camilla Hjelm
Gunnar Westin
Lennart Olsson
Niclas Ylander
Kurt Ragnarsson
Ida Huzelius
Javiera Cifuentes
Tobias Gyllensten
Anna Wiklander
Lars Paulsson
Laif Blomqvist
Helena Andersson
Anders Gustavsson
Christian Bengtsson
Väg och Ban
Sjöfolk
Skåne
Energi
Post
Stockholm
Väst
SJ
Försvar
Kriminalvård
Mellansverige
Södra
Mellan norrland
Norra norrland
Västra Svealand
Gävle Dala
GC
Väg och Ban
Val av revisorer
a) Tre ordinarie förbundsrevisorer
Annika Kallin, valberedningens föredragande: När det gäller valet av revisorer har vi helt och hållet tagit hänsyn till kompetensen. Många har undrat
över varför vi föreslagit två personer från SJ, men i fråga om revisorerna
spelar det liksom ingen roll varifrån de kommer.
Sedan har vi också tittat på framtiden. Vi blev nästan lite skräckslagna när
vi konstaterade att alla tre revisorerna skulle gå i pension samtidigt.
Med vårt förslag blir det inte så. Vi föreslår som ordinarie revisorer Erik
Johannesson, Ulla Stoltz och Stefan Zetterlund.
Kongressen beslöt
Kongressen beslöt
att till ordinarie revisorer välja Erik Johannesson, Ulla Stoltz och Stefan
Zetterlund.
b) Sex ersättare för förbundsrevisorerna
Annika Kallin, valberedningen: Valberedningen förslår följande ersättare
för revisorerna att inträda i här nämnd ordning:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
Johan Lundh
Jan Engkvist
Evamari Hådén
Mikael Andersson
Monica Moström
Magnus Werner
Kongressen beslöt
Kongressen beslöt
att bifalla valberedningens förslag att till ersättare för förbundsrevisorerna
välja följande personer att inträda i nämnd ordning:
181
1.Johan Lundh
2.Jan Engkvist
3.Evamari Hådén
4.Mikael Andersson
5.Monica Moström
6.Magnus Werner
c) En auktoriserad revisor
Janne Sundkvist, förbundsstyrelsens föredragande: Av tradition väljer vi
även auktoriserade revisorer på kongressen, en tradition som jag tycker att
vi ska fortsätta med.
Vi föreslår fortsatt PwC som revisorsfirma och auktoriserade revisorn Sune
Jonsson.
När det gäller ersättare för auktoriserad revisor har vi inget förslag, utan det
valet utgår. Vi stryker alltså punkten d).
Kongressen beslöt
att valet skulle ske med acklamation
Kongressen beslöt
att till auktoriserad revisor välja Sune Jonsson, PwC, samt
att inte utse någon ersättare för den auktoriserade revisorn.
Val av valberedning
a) Val av nio ledamöter till valberedningen
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Förbundsstyrelsens föreslår följande personer till ledamöter i valberedning för den kommande
kongressperioden
Ingrid Lagerborg
Annika Kallin
Jan Persson
Peter Wiklund
Peter Larsson
Christer Alnebratt
Peter Kvist
Sune Blomkvist
182
Civil
Väg och Ban
Post
Energi
Tele
Sjöfolk
Trafik
Vård
Post
Vi föreslår vidare att valet förrättas med acklamation.
Berit Widås, Seko Väst: Det finns många vackra ord, och ”jämställdhet”
tycker jag är ett sådant. En valberedning ska ju jobba med den frågan, och
då tycker jag att vi ska vara lite fler kvinnor. Jag föreslår att vi väljer in
Annika Sylvan i valberedningen.
Kebba Trawally, Seko Stockholm: Från Seko Stockholms sida föreslår vi
Annika Sylvan. Det är få kvinnor i valberedningen – de borde vara fler,
tycker vi.
Johnny Nadérus, BO Väg och Ban: I den nuvarande valberedningen ingår
det tre kvinnor, alla från Posten. Vi har diskuterat det här vid olika tillfällen
och fått förbundssekreterarens svar att sammansättningen i en valberedning inte utgår från geografi utan från branscher. Det kan man förlika sig
med, tycker jag.
Tre kvinnliga postisar föreslås nu bli en, nämligen Annika Kallin som vid
den här kongressen har föredragit valberedningens förslag. Därtill kommer
Sune Blomkvist, som också är från Posten.
Annika Sylvan, som ingår i den nuvarande valberedningen, är en oerhört
självständig person, något som jag tror är en förutsättning för att man ska
kunna göra ett bra och stringent arbete, lyssna av folks kompetens, se hur
en sammansättning ska vara. De egenskaperna utnyttjar hon med all bravur
i valberedningen i Seko Stockholm med dess 22 000 medlemmar. Där har
hon som ordförande i valberedningen under en lång rad av år sett till att
föryngra vår styrelse och att ge alla utomnordiska kamrater som är aktiva
i facket en representation. Jag har väldigt svårt att inse poängen i att man
åberopar branschtänket för att minska antalet kvinnliga ledamöter.
Jag hoppas verkligen att kongressen tar sitt förnuft till fånga och väljer
Annika Sylvan. Bifall till Kebba Trawallys förslag!
Johan Lundh, Posten Förhandlingsorganisation: Förhandlingsorganisation
Posten har i sitt repskap diskuterat frågan om valberedningens sammansättning och kommit fram till att vi vill nominera två personer: Annika
Kallin, som är engagerad i avdelningen, och Sune Blomkvist, som är engagerad i Förhandlingsorganisation Posten. Det är två personer som har ett
brett och stort kontaktnät i hela organisationen.
Jag yrkar bifall till valberedningens förslag.
Härefter företogs val med sluten omröstning.
Följande valsedel förelåg:
183
Ingrid Lagerborg
Annika Kallin
Jan Persson
Peter Wiklund
Peter Larsson
Christer Alnebratt
Peter Kvist
Sune Blomkvist
Annika Sylvan
Civil
Väg och Ban
Post
Energi
Tele
Sjöfolk
Trafik
Vård
Post
Post
Resultatet av omröstningen meddelades av
kongressordföranden: 208 personer har röstat, och därmed krävs att en
kandidat får 105 röster för att bli vald. De som valdes till uppdraget som
valberedare under den kommande kongressperioden var:
Ingrid Lagerborg
Christer Alnebratt
Peter Wiklund
Jan Persson
Peter Larsson
Annika Kallin
Peter Kvist
Annika Sylvan.
Kongressen beslöt
att fastställa valet av Ingrid Lagerborg, Christer Alnebratt, Peter Wiklund,
Karl-Johan Andersson, Jan Persson, Peter Larsson, Annika Kallin, Peter Kvist och Annika Sylvan.
Kongressen beslöt vidare
att utse Annika Kallin till ordförande i valberedningen.
b) Starka kollektivavtal
184
Valle Karlsson, förbundsstyrelsens föredragande: Jag tar tillfället i akt att
tacka för det förtroende som jag fick i går. Det känns naturligtvis väldigt
speciellt för mig att bli kongressvald - jag var tidigare vald på ett representantskapsmöte, men det är klart att det smäller något högre att bli vald på
kongressen. Återigen: Tack för förtroendet!
Jag ska lite kort prata om programmet ”Starka kollektivavtal”. Det är, tillsammans med det program som Anneli pratade om i går, ”Organisera och
rekrytera”, en av hörnpelarna, ett av våra viktiga fokusområden.
Om vi ska lyckas värva och behålla medlemmar så är det av stor vikt att
vi lyckas skriva kollektivavtal som faktiskt innebär en förändring för våra
medlemmar och konkreta förändringar ute på arbetsplatserna.
Som ni ser lägger vi ribban väldigt högt redan på första sidan. Där står det
klart och tydligt att vi ska teckna de bästa kollektivavtalen som våra medlemmar uppfattar som rättvisa och som också ger dem den löneutveckling
som de anser sig ha rätt till.
I programmet deklarerar vi tydligt i 28 punkter vad det är vi ska fokusera
på under kommande kongressperiod. Tittar man på dessa punkter mer i
detalj märker man att mycket av det som tagits upp på kongressen i anföranden och yrkanden finns med i det här programmet.
Jag tänker nu lyfta upp några punkter som jag tycker att det är särskilt viktigt att peka på. En sådan punkt gäller otrygga anställningsformer. Vi vet att
inom flera av Sekos branscher ökar förekomsten av otrygga anställningar
i dag dramatiskt. Vi har mött en arbetsgivare som så sent som i årets avtalsrörelse ville ha fler flexibla anställningsformer – inte nog med det som
lagen redan ger möjlighet till, utan han ville med kollektivavtal luckra upp
detta ytterligare. Självfallet är det en prioriterad fråga för oss att se till att
den här utvecklingen vänds och att vi får starkare regelverk som ser till att
medlemmar och även icke-medlemmar får en tryggare anställningsform.
Självfallet är det så, och det kommer väl till uttryck i programmet.
Också jämställdhetsfrågan, som flera har berört under kongressen, behandlas i programmet. Vi vet av erfarenhet att många arbetsgivare i dag är ointresserade av att göra lönekartläggningar; man är inte särskilt intresserad
av att ta tag i den här frågan och göra någonting åt den. Det kommer också
väl till uttryck i programmet att det här är en fråga som vi måste jobba intensivt med under kommande kongressperiod.
Lägstalöner och ingångslöner har också nämnts från talarstolen under kongressen. Vi har nått framgång på några områden i årets avtalsrörelse. Det
senaste var kommunikationsavtalet som skrevs för två veckor sedan och
där vi faktiskt lyckades höja våra lägstalöner eller ingångslöner rejält. Det
förs ett resonemang i programmet om varför detta är så viktigt, och det blir
naturligtvis också en prioriterad fråga under kommande kongressperiod.
185
Skyddet i samband med verksamhetsövergång är en annan fråga som har
varit uppe under kongressen. Vi har flera medlemmar som i dag riskerar att
i samband med verksamhetsövergång förlora de anställningsvillkor som
de haft hos sin tidigare arbetsgivare. Vi har till och med mött arbetsgivare
det sista året som har kalkylerat med lagstiftningen. Ni kanske känner till
att man vid en verksamhetsövergång är skyddad som längst i tolv månader
eller tills nytt avtal tecknas. Vi har sett arbetsgivare som har försökt byta
organisationsnummer dagen innan avtalet löper ut, dvs minimera det här
skyddet från lagens tolv månader till i praktiken en dag. Det var faktiskt det
som hände när det gällde Götalandståg nere i Göteborgstrakten. Nu lyckades vi reda ut den saken, men detta är naturligtvis en prioriterad fråga som
vi får fortsätta att arbeta med under kommande kongressperiod.
Vi har tidigare berört frågan om nollavtal och tillsvidareavtal. Det kommer
väl till uttryck i programmet att det inte är någonting som vi i Seko är intresserade av. Vi har tydligt markerat att vi vill ha centrala påslag, och vi
kräver att vi också ska ha inflytande i förhandlingar över hur lönerna sätts.
Även det kommer till uttryck i programmet.
Under kongressen har det varit flera inlägg om riskerna för hot och våld vid
ensamarbete. Den frågan har ett eget avsnitt i programmet. Där kan man
möjligen ha synpunkter på att det är hopskrivet lite olyckligt när det gäller
hot och våld och ensamarbete. Jag ser det i varje fall som en tydlig text där
det framgår att vi ska arbeta för att förhindra ensamarbete i de situationer
där man riskerar att bli utsatt för hot och våld.
Det är naturligtvis så att det här programmet ska vara ett levande dokument
på förhandlingsenheten där jag finns, men det måste också vara ett levande
dokument ute i förhandlingsorganisationer och klubbar. Vi möter de här
frågorna i olika förhandlingssammanhang, och avsikten är naturligtvis att
det som står i programmet ska vara en ledstjärna i vårt agerande när vi
möter arbetsgivare och när vi skriver våra kollektivavtal.
Med de orden yrkar jag bifall till rapporten ”Starka kollektivavtal”. Jag vill
också passa på att tacka Johnny Nadérus, som varit uppe och pläderat för
den redan innan vi presenterat den.
Kongressen beslöt
att godkänna kongressrapporten ”Starka kollektivavtal”.
186
Motionsbehandling
a) Block A – Organisation och stadgar
Thomas Gorin, Klubb Bring Citymail: Jag ska tala om motion A24 som
handlar om otrygga anställningar. Min uppfattning är att det är en av de
viktigaste frågor vi har.
I mitt skriftliga yrkande har jag föreslagit bifall till första och tredje att-satsen, men jag vill nu ändra mitt bifallsyrkande till att gälla enbart den tredje
att-satsen. Den första att-satsen anser jag vara besvarad i och med att vi
antagit rapporten ”Starka kollektivavtal”.
Jag instämmer i förbundsstyrelsens yrkande att andra att-satsen ska anses
besvarad, eftersom det veckan före kongressen kom en rapport om otrygga
anställningar.
Vidare yrkar jag på tillägg av en fjärde att-sats om att vi ska fortsätta den
påbörjade kartläggningen och utredningen av hur otryggheten drabbar våra
medlemmar. Att vi har påbörjat det betyder i sig inte att vi ska avsluta det.
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag har en liten fundering och ett yrkande när
det gäller motion A1 och förbundsstyrelsens utlåtande över motionen. Att
förbundsstyrelsen väljer att yrka avslag på motion A1 tycker jag är väldigt
märkligt. Man skulle lika väl med tanke på vad som sägs i sista stycket
kunna föreslå att motionen ska anses vara besvarad. I sista stycket skriver
man:
”Vi ser dock positivt på motionärens andemening om att det är viktigt att
löpande träffa förtroendevalda och medlemmar och lyssna in vad de tycker
i olika frågor.”
För mig är det ett besvarande, och jag yrkar att motionen ska anses besvarad.
Javiera Cifuentes, Seko Mellansverige: Jag är arbetsplatsombud på Uppsala postterminal och integrationsansvarig i Seko Mellansverige.
187
Vi har lämnat in en motion, A2, som handlar om jämställdhets- och integrationsarbete. Förbundsstyrelsen har yrkat bifall till andra att-satsen men
avslag på första. fjärde och femte att-satserna samt föreslagit att tredje
att-satsen ska anses besvarad. Jag yrkar bifall till alla att-satser eftersom
allting hänger ihop.
Jag ska förklara bakgrunden till motionen. Jag och mina kamrater på Uppsala postterminal har pratat ganska mycket om vad jämställdhet betyder
och vad integration står för. Vi pratar dagligen med våra medlemmar om
vad vårt fackliga uppdrag betyder och vad som är grunden för vårt fackliga
arbete. Det fackliga löftet och strävan mot jämlikhet, frihet, kamratskap
och gemenskap ger en känsla av samhörighet och gör oss starka tillsammans. Alla är med på lika villkor, alla får ta plats, känna att de har ett medinflytande och är med om att påverka utvecklingen av vårt förbund.
Vi har pratat om att på samhällsnivå har allting förändrats både långsamt
och snabbt. Klyftorna i samhället och ojämlikheten ökar ständigt. Vi har
fått vidgade klyftor både ekonomiskt och på något slags jämlikhetsnivå
mellan människor i samhället. Om vi tänker oss att en arbetsplats är ett
minisamhälle, där vi har ungefär samma strukturer och samma diskriminering som i samhället i stort, då förstår vi att det är jämlikhet på arbetsplatsen som vi måste försöka sträva mot. Vi har pratat ganska mycket om
individuella löner och om vad det innebär. Vi vill ha lika lön för lika arbete
men också känna att alla är lika mycket värda på jobbet och att man stöttar
varandra på en jämlik nivå. Det ska inte vara så att jag därför att jag tjänar
lite mer också har lite mer att säga till om eller att jag som tjänar lite mindre
måste springa lite mer för att kunna höja min lön.
Sedan har vi också diskuterat det här med integration. I motionens fjärde
att-sats föreslås att vi ska ta bort begreppet ”integration” eftersom det är
lite komplicerat. Inte i något dokument – rätta mig någon om jag har fel –
har vi hittat någon definition om vad Seko menar med integration. När vi
integrationsansvariga har träffats – det är tyvärr inte så ofta vi har tillfälle
att ses – har jag tyckt mig finna att ingen av oss har någon klar bild av vad
förbundet förväntar sig att vi ska göra. Lite på det sättet känner jag också
när det gäller jämställdhetsarbetet. Även om vi har oerhört kompetenta,
duktiga och schysta personer som vill väl, så upplever inte jag att det finns
någon genomtänkt samordnad syn på jämställdheten och hur vi på arbetsplatserna ska implementera vårt uppdrag som jämställdhets- och integrationsansvariga.
I utlåtandet över motionen nämns inte förbundets jämställdhetsprogram.
Jag vill inte på något vis förringa det ypperliga arbete man har utfört, för
det är otroligt bra. Men problemet är att jämställdhet och integration faller
under arbetet mot diskriminering, som egentligen borde vara ett av våra
188
mest prioriterade områden. Det handlar om organisering, det handlar om
att få folk att känna att vi är ett förbund, att vi är förtroendevalda som driver
allas frågor och att vi ser till allas behov på en mänsklig nivå där vi känner
att det finns gemenskap och kamratskap. Då är jämlikheten jätteviktig.
Det är ju faktiskt inte så att det bara handlar om lönenivåer. Det handlar
inte heller bara om mäns och kvinnors löner. Det handlar inte bara om
att integreras på en arbetsplats. Det finns så många andra diskrimineringsgrunder som inte berörs i det här programmet. Om detta är den viktigaste
diskrimineringen vi ska arbeta mot, då har vi problem.
Jag skulle vilja att man, som vi också säger i motionen, tänker ur ett intersektionellt perspektiv. En person kan samtidigt drabbas av diskriminering
på olika grunder, nämligen klasstillhörighet, funktionshinder, kön, etnicitet
osv. Risk för diskriminering på alla dessa grunder finns på våra arbetsplatser. Det finns mycket att göra, och vi vill göra det. Då är min fråga till
förbundet och till er: Hur ska vi göra det? Hur ska vi styra upp det här?
Vi vill jättemycket, men som det ser ut nu sitter alla och jobbar på varsin
kammare och uppfinner hjulet gång på gång. Vi har ingen kontaktyta eller
något forum där vi kan träffas och prata om hur vi ska gå vidare och hur vi
ska stötta varandra.
En annan sak som är ganska intressant är det här med integration på arbetsplatsen. Om vi på Uppsala postterminal har en arbetsbeskrivning över
vad vi ska göra, så gör vi det jobbet under vår arbetstid. Det främsta och
viktigaste är att vi får jobbet gjort. Det är väl det som är kravet från vår
arbetsgivare. Vi ska få jobbet gjort, och så får vi lön för det.
Sedan har vi den fackliga gemenskapen där vi pratar om allas rätt och lika
värde och där vi ska kämpa tillsammans. Vi har så mycket mer gemensamt
med varandra än med cheferna och arbetsgivaren. Då känner inte jag att vi
har integrationsproblem när vi är på jobbet, eftersom vi är där på samma
villkor. Vi skulle kunna ha det om vi hade differentierade löner, deltidsanställningar och otrygga villkor på olika vis, såsom det ser ut på arbetsmarknaden. Det är snarare ojämlikheterna för de anställda som vi ska jobba mot
i stället för att diskutera integrationsfrågor, där man tar upp problem som
inte finns.
Jämställdhetsprogrammet är ett jättefint dokument, men hur implementerar
vi det? Hur gör vi det verkligt? Hur kommer vi att arbeta för att få ut det
i den dagliga verksamheten? Det här är väldigt svårt. Att den här punkten
kommer allra sist på kongressens dagordning gör att det inte känns som om
detta är det allra viktigaste, även om både Janne Rudén och Karl-Petter
Thorwaldsson pratade om att det är jätteviktigt med jämlikhet och feminism.
189
Organisering skulle kunna vara så mycket lättare om vi pratade om vad
som förenar oss. Det är ju inte integrationen som är vår främsta ledstjärna,
utan det är jämlikheten och kamratskapet. Vi behöver få tid och inte minst
ekonomiska resurser att jobba med de här frågorna på ett schyst sätt. Det
handlar väldigt mycket om att vi behöver utbilda våra förtroendevalda. Vi
behöver träffas och prata med varandra. Det är inte bara de som har det
yttersta ansvaret som ska diskutera de här frågorna, utan vi behöver ha ett
forum för diskussioner där alla förhandlingsansvariga kan delta.
Framför allt ska vi företräda våra medlemmars intressen, vi ska organisera,
skriva kollektivavtal och förhandla. Om det första faller, om vi inte lyckas
organisera människor, då faller det andra också.
Jag yrkar bifall till motion A2 i dess helhet, alltså även till de att-satser som
förbundsstyrelsen yrkat avslag på.
När det gäller femte att-satsen vill jag säga att det är jätteviktigt att vi dokumenterar allt vårt arbete, inte bara jämställdhetsarbetet. Det finns en risk
med att vi väljer ut personer som verkligen brinner för vissa frågor och
förlitar oss på att de ska åstadkomma en massa bra saker. Vi som på fritiden
jobbar med frågorna om jämställdhet och integration vill att våra medlemmar ska känna att vi kämpar för de här frågorna. Men om vi inte har tid och
resurser att dokumentera det som händer så hänger det på en enda person.
Jag måste kunna dela med mig av det jag gör så att det kan föras vidare när
jag om ett år kanske inte längre är Seko-medlem eller förtroendevald eller
kanske har trillat av pinn – allt kan hända. Vi behöver veta vad som hänt
tidigare, vi behöver titta tillbaka. Vi behöver göra en omvärldsanalys och
se vad som behöver göras nu, hur vi ska gå vidare. Jag tror att dokumentationen är jätteviktig bland annat för att vi ska kunna rekrytera medlemmar
och organisera så att vi kan känna att vi är ett förbund där vi är trygga i de
här frågorna, att vi är stolta förtroendevalda som kan jobba mot rasismen
och den sexism på arbetsplatserna som vi faktiskt utsätts för varje dag.
Detta behövs för att vi ska kunna vara ett förbund där vi är trygga förtroendevalda och där vi kan möta trygga och stolta medlemmar som uppskattar
vårt arbete.
Kajsa Lackovic, Seko Väst: Jag vill tacka Javiera för ett jättefint anförande.
Om jag själv varit lika retorisk som hon så hade jag sagt ungefär samma
sak.
Jag vill yrka bifall till att-satserna 2, 3, 4 och 5 i motion A2. Däremot
tycker jag att att-sats 1 kan anses besvarad. Vi har ju redan i dag ett bra
samarbete med andra organisationer och andra fackförbund.
Erik Bohman, Seko Stockholm: Det är en väldigt viktig diskussion som
kamrat Cifuentes öppnade för – detta är en fråga som behöver diskuteras.
190
Som före detta jämställdhetsansvarig i min klubb har jag ibland tyckt att
det har varit ganska svårt att veta hur man ska strukturera arbetet.
Men det jag kommer att prata om är motion A24 som handlar om att göra
frågan om osäkra anställningar till en profilfråga för förbundet.
I stället för att tala om integration fokuserade Javiera Cifuentes på att vi
faktiskt jobbar tillsammans varje dag, och då spelar det ingen roll varifrån
vi kommer – vi har samma arbetsuppgifter. Det är en gemensam erfarenhet
som man kan bygga organisationen på.
Samma sak tror jag gäller för de osäkra anställningarna, timanställningar
och oron för anställningsvillkor, upphandlingsförfaranden och deltidsarbetslöshet. Vi är ett förbund som har gått från en situation där statens kaka
var liten men säker till en situation där avregleringens kaka fortfarande är
ganska liten men har blivit rejält mycket osäkrare. Vi hade en smärtsam
utveckling på många arbetsplatser, men det är också en utveckling som har
gett oss gemensamma erfarenheter, som vi borde bygga vidare på och göra
till en profilfråga för vårt förbund.
Det här går igen i alla branscher, så det spelar ingen roll om du är tågvärd,
postis eller någonting annat. Jag tycker att vi ska kämpa för att vara fackförbundet som lyckas organisera de osäkert anställda – inte skriva in dem i
fackföreningen för att vi har bra hemförsäkring, utan organisera de osäkert
anställda för att de ska delta i kampen för tillsvidareanställningar och mot
avtalsdumpning, upphandlingar och verksamhetsövergångar.
Ioannis Konstantis, Seko Stockholm: Jag vill också yrka bifall till alla
att-satser i motion A24. En sak som vi har märkt på vår arbetsplats, Stockholms tunnelbana, är att när vi har otrygga anställningar är det mycket
svårare att organisera de anställda i facket. Många som har visstidsanställningar och till och med de som har provanställningar vill vänta, därför att
de är rädda för att stöta sig med arbetsgivaren. Det är en jätteviktig fråga,
speciellt när arbetsgivaren använder de osäkra anställningarna för att slå
till mot facket.
Jag yrkar alltså bifall till alla att-satser i motion A24.
Kebba Trawally, Seko Stockholm: Jag vill ta er tillbaka till min barndom i
mitt hemland Gambia, där jag gick i skolan. När vi hade samhällskunskap
fanns Sverige på dagordningen. Alla applåderade när vi fick veta att man i
Sverige har jämställdhet, starka fackföreningsrörelser och starka politiker.
När man arbetar i Sverige har man alltid stöd från fackföreningen.
När jag kom till Sverige för snart 35 år sedan märkte jag att det i Sverige
faktiskt var som vi hade läst i skolan. Innan jag började jobba fick jag som
invandrare gå på ett AMS-center och bland annat lära mig svenska. Där
fanns också möjlighet att lära sig vissa yrken.
191
På den tiden fanns ett program för alla invandrare som ville komma in
i arbetslivet. Det fanns också ett starkt kollektivavtal för alla anställda.
Fackföreningarna var starka på den tiden tack vare att vi hade kamrater
som gjorde uppror så fort det hände någonting.
2006 skulle vi på pendeltågssidan och kontrollanterna på tunnelbanesidan
slås ihop under SL. Från 2006 till 2009 var det upphandling. Då hamnade
vi i Securitas. Det tog ett år och tre månader innan vi kunde teckna ett kollektivavtal med Securitas. De vägrade, de ville inte.
År 2011 och 2012, blev det upphandling igen och då hamnade vi i SS, där
man inte ville ha verksamhetsövergång. Vad hände? Jag som står framför
er här i dag förlorade nio semesterdagar. Jag fick lov att gå ner i lön med
2 000 kronor för att få behålla mitt jobb. Nu anställer man folk med 75-procentsanställningar.
Jag har i det sammanhanget en fråga till förbundet. De som är anställda till
75 procent är ju arbetslösa en vecka i månaden. Vem betalar sjukersättningen om dessa anställda blir sjuka den vecka de är arbetslösa? Arbetsgivaren
gör det ju inte.
Jag yrkar bifall till motion A24.
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Jag ska börja med Thomas Olssons yrkande angående motion A1 Delaktighet i Sekos geografiska
avdelningar. Thomas yrkade att motionen ska anses besvarad medan förbundsstyrelse har yrkat avslag på motionen.
Anledningen till avslagsyrkandet är att vi vill vara väldigt tydliga, och det
har att göra med konstruktionen av själva yrkandet som är ganska absolut
till sin utformning, dvs att Sekos högsta ledning ska vara närvarande på
alla årsmöten. Vi har inte någon annan åsikt än att förbundsledningen i så
stor utsträckning som möjligt ska delta i representantskap och årsmöten för
att träffa medlemmar och förtroendevalda. Orsaken till att vi yrkat avslag
är formuleringen av motionsyrkandet. Om vi är överens om att ambitionen
är hög har vi inget problem att förlika oss med att motionen ska anses besvarad, så länge ni inte kommer att slå oss på fingrarna när det gäller ordet
”ska”.
Att förbundsstyrelsen föreslagit att första och andra att-satserna i motion
A24 ska anses besvarade beror på att vi med anledning av en nästan likalydande motion till kongressen 2009 fattade beslut om att göra kampen mot
otrygga anställningar till en högt prioriterad fråga. Det har under kongressperioden vidtagits ett antal åtgärder. Vi har bland annat i den takt vi haft
resurser valt att titta närmare på ett antal områden där det finns otrygga anställningar: postterminalerna och teleområdet. Vid den tidpunkt då vi skrev
utlåtandet hade vi planer på spårtrafikområdet, och det har vi jobbat vidare
192
med sedan dess. Vi har politiserat frågan genom att skriva en LO-motion
till kongressen 2012. Vi driver också inom 6F en kampanj för det samhälle
vi vill ha. Vi vill också påminna kongressen om programmet ”Starka kollektivavtal” som vi nyss antog, där det på sidan 12 finns ett helt avsnitt om
otrygga anställningar.
Det råder inget tvivel om att detta är och kommer att vara en prioriterad
fråga för förbundet. Anledningen till att vi föreslagit att motionen ska anses
besvarad är att vi redan jobbar med frågan. Vi kan dock tänka oss att ändra
vårt yrkande angående första att-satsen till ett bifallsyrkande, men vi anser
fortfarande att andra att-satsen ska anses besvarad.
Det knepiga med tredje att-satsen är att där föreslås en viss åtgärd, nämligen att ta fram ett bildningsmaterial, och att det förslaget är upphängt på
en tilläggsattsats. Det är orsaken till att vi yrkar avslag på tredje att-satsen.
Däremot skulle förbundsstyrelsen kunna tillstyrka ett förslag om att ta fram
ett informationsmaterial i förbundet att användas i kampen för trygghet,
men som att-satsen nu är formulerad kvarstår yrkandet om avslag.
Janne Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Jag ska kommentera de
fina inläggen om motion A2. Om ni undrar varför just jag ska göra det är
det faktiskt så att jag är utpekad som jämställdhetsansvarig i förbundet.
När det gäller den första att-satsen i motion A2 är det så att vi precis har
tagit fram ett dokument om jämställdhet och integration – det är inte så
länge sedan det kom ut från trycket. Det är mot den bakgrunden vi föreslår
att första att-satsen ska anses besvarad.
Den andra att-satsen har ju förbundsstyrelsen yrkat bifall till.
I tredje att-satsen föreslås att förbundet ska uppmuntra klubbar och sektioner att ta upp jämställdhetsfrågor på möten osv. I vårt utlåtande har vi
föreslagit att att-satsen ska anses besvarad men har nu ändrat detta till ett
bifallsyrkande, helt enkelt därför att vi anser att det som här föreslås är en
självklarhet.
I fjärde att-satsen föreslås att orden ”integration” och ”integrationsansvariga” ersätts med ”jämställdhetsansvariga”. Förbundsstyrelsen anser inte att
”jämställdhet” ska vara ett samlande begrepp för diverse diskrimineringsfrågor. Vi håller med om att ”integrationsansvarig” kanske inte är världens
bästa benämning. ”Jämlikhetsansvarig” är kanske en bättre benämning
– jag har inget bättre förslag. Men benämningen ”jämställdhetsansvarig”
skulle innebära att vi för samman alla diskrimineringsfrågor. Vi ändrar gärna till ”jämlikhetsansvarig”, om ni tycker att det är en bra idé.
I femte att-satsen föreslås att vi ska skriva in jämställdhetsfrågan på alla
dagordningar osv. I våra stadgar anges vad vi ska jobba med, och där fram193
går tydligt att det gäller också de här frågorna. Det kanske blir lite fel att
skriva klubbar, sektioner osv på näsan att de ska skriva in frågan på alla
dagordningar, men följer man stadgarna är det som sagt en fråga som ska
finnas med och som ska vara levande i vår organisation. Det är oerhört
viktigt.
Med de föredragna ändringarna yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens förslag.
Peter Holkko, Seko Södra: Vi har ett väldigt intressant förslag här, nämligen att vi skulle göra ett dokument mot tryggheten. Är det inte bättre att vi
gör ett dokument för tryggheten? Det låter lite konstigt.
Göran Dahlman, Seko Sjöfolk: Det här är ingen svordom utan göteborgsk
dialekt, men jag är jävligt trött på jämställdhet. Om syftet med det som ni
har pratat om när det gäller motion A2, som är fantastiskt bra skriven, är
att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande
identitet eller uttryckt etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder, då ska vi faktiskt börja
prata om diskriminering i stället för jämställdhet. Det här är första kapitlet
i diskrimineringslagen.
Jag tycker att man ska byta ut det uttjatade ordet ”jämställdhet” mot ”diskriminering”, för det är lönediskriminering och ingenting annat när vi ger
kvinnor sämre betalt än män för samma arbetsuppgifter. Det är diskriminering när vi klär våra omklädningsrum med nakna brudar på väggarna, diskriminering mot de tjejer som jobbar på samma arbetsplats. Likadant är det
när tjejerna hänger upp bilder på snygga brandmän – det är diskriminering
mot män som har en sådan kropp som jag har. Men det är en annan femma.
Så till er som sitter här: Sluta tänka på jämställdhet och börja tänka på
diskriminering. Diskrimineringsfrågan är lättare att lyfta på en dagordning
och i debatten i dag, för det här är diskriminering – det är inte jämlikhet.
Thomas Gorin, Klubb Bring Citymail: Eftersom förbundsstyrelsen har
kommit med lite nya förslag tänkte jag ge min syn på motion A24 igen.
Jag hade redan förlikt mig med att första att-satsen skulle anses besvarad,
men när förbundsstyrelsen nu ändrar sig och yrkar bifall till den så vill jag
inte vara sämre än att jag också ändrar mig.
Andra att-satsen är de facto besvarad, och det går inte att yrka bifall till
den. Arbetet är redan påbörjat, och att-satsen är helt enkelt besvarad.
Förbundsstyrelsen yrkar nu när det gäller den tredje att-satsen att vi i stället
för ett bildningsmaterial ska ta fram ett informationsmaterial. Det är okej
för mig, och jag yrkar bifall till det förslaget.
194
Den fjärde att-satsen och tilläggsattsatsen gäller att man ska fortsätta arbetet. Jag tycker att vi kan vara överens om att det är ett bra förslag.
Kajsa Lackovic, Seko Väst: Jag vill ta tillbaka mitt tidigare yrkande angående motion A2, som jag ändå inte lyckades få in i paddan. Nu har jag
fått in ett nytt, och det är ett bifallsyrkande till styrelsens nya förslag som
framfördes av Janne Rudén. Om det är så att jämställdhet ingår i begreppet
jämlikhet får det i så fall förtydligas.
Javiera Cifuentes, Seko Mellansverige: Jag vill bara göra ett tillägg till
mitt tidigare inlägg och tacka för stödet från dem som varit uppe och talat
för A2.
Jämlikhet och jämställdhet är inte samma sak. Jag tycker att jämlikhet är
så mycket bredare och innefattar alla diskrimineringsgrunder som ska motverkas. Ett par talare använde i går eller förrgår uttrycket ”jämställda villkor”. Då handlade det om jämställdhet på samma nivå, om lika villkor. Det
behöver inte handla om skillnader i mäns och kvinnors villkor. Vi använder
ordet olika, och det blir lite förvirrande.
Därför skulle det vara väldigt bra om vi kunde få ett dokument där man
definierar vad man menar med ”jämställdhet” och vad man menar med
”integration”. Det ytterligt fina jämställdhetsprogrammet som tagits fram
i samarbete med förtroendevalda handlar om lönepolitik och löneskillnader mellan män och kvinnor, och jag tycker inte att vår fackliga kamp ska
handla bara om män och kvinnor. Detta sade jag tidigare också.
Dessutom är det väldigt heteronormativt att prata om bara män och kvinnor. Jag önskar att vårt förbund skulle vara lite mer normkritiskt vad gäller
diskrimineringsarbetet, för att det är väldigt mycket som glöms bort på
vägen.
Jag skulle också vilja göra det tillägget till vad jag sade tidigare att arbetet med integration ute på arbetsplatserna inte behöver kallas för integrationsarbete. Är du på en arbetsplats så är du väl ta mig fan integrerad.
Hur mycket mer behöver du integreras än att du går till arbetsplatsen och
fullgör samma arbetsuppgifter och driver samma fackliga kamp som dina
arbetskamrater? Ordet ”integration” används väldigt mycket av högerpopulister som vill peka ut vissa grupper som de anser inte passar in hos oss,
och därför tycker jag att vi ska vara väldigt försiktiga med att använda det
ordet.
Jag känner mig osäker på hur det skulle fungera om vi bytte ordet ”jämlikhet” mot ”diskriminering”, men ibland kan det vara bra att tänka tvärtom.
Jag kan köpa det, och jag ska fundera på hur vi skulle kunna göra någonting bra av det.
195
Tänk mera normkritiskt, tänk tvärtom! Det är en facklig kamp som handlar
om jämställdhet och i första hand kamratskap.
Åke Nilsson, Seko Skåne: Det gäller motion A2 fjärde att-satsen om ordet
”integrationsansvarig”. Jag har länge varit med i arbetet med ”Lika värde
lika rätt” och även med det program som Janne talade om tidigare. Där
används begreppet ”integrationsansvarig” och även ”mångfaldsansvarig”.
Jag har hört många från andra förbund säga att de tycker att det är konstigt
att vi har ”integrationsansvarig” när de har ”mångfaldsansvarig”. Därför
yrkar jag att vi också använder orden ”mångfald” och ”mångfaldsansvarig”.
Ioannis Konstantis, Seko Stockholm: Jag ska fatta mig kort. Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens reviderade ställningstagande till motion A24.
Det går lika bra med ”informationsmaterial” som ”bildningsmaterial”.
Håkan Alenius, Seko Gävle-Dala: Det känns för mig som om vi börjar
nalkas våra stadgar när vi pratar om hur olika roller ska benämnas. Vi har
ju i stadgarna slagit fast vad vi menar med jämlikhet, jämställdhet och integration i och med att vi säger att vi ska jobba med dessa frågor och utse
jämställdhetsansvariga på alla nivåer i våra organisationer. Om vi nu ska
börja ändra olika begrepp är vi alltså inne på en stadgeändring. De begrepp
som vi använder i stadgarna är vi bekanta med och de fungerar. Ska vi då
införa någon annan definition så bör det beredas lite mer grundligt. Jag
uppmanar er att tänka på att ni nu är inne på att ändra stadgarna.
Björn Halvarsson, Seko Gävle-Dala: Jag begärde ordet för att säga ungefär
samma sak som Håkan. Jag tycker att vi ska hålla oss till de begrepp som är
antagna i samhället. Jämställdhet avser förhållandet mellan män och kvinnor. Jämlikhet handlar om allas lika rätt.
Jag tycker att vi här ska behålla ordet ”jämställdhet”.
Janne Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Jag sade inte att vi skulle
ta bort jämställdhetsansvaret – aldrig i livet! Nu var det fråga om att hitta
ett samlingsnamn. Vi pratar om integration, och jag kan hålla med om att
det kanske inte är den bästa benämningen. Vi fick ett förslag om ”mångfald”, och vi vet ju vilka som pratar väldigt mycket om mångfald men inte
menar det. Det var då jag föreslog ”jämlikhetsansvarig”. Däremot har det
inte varit på tal att ändra begreppet ”jämställdhet”. Men nu gällde det bara
att hitta ett samlingsnamn som bättre täcker de frågor som integrationsansvariga arbetar med – ingenting annat!
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Jag ska bara göra ett förtydligande rörande förbundsstyrelsens svar på motion A24 eftersom yrkandet från Thomas Gorin hade glidit ihop så att jag uppfattade texten som
hopskriven. Det blev då ett syftningsmissförstånd oss emellan och jag hade
196
då inte fått in de andra yrkandena. Jag uppfattade Ioannis som att du återtog
ditt yrkande.
När det gäller den första att-satsen ändrade vi förbundsstyrelsens yrkande
till ett bifallsyrkande. Thomas Gorin, liksom övriga motionärer, förlikte
sig med det.
Vårt yrkande att andra att-satsen ska anses besvarad kvarstår. Vi har inlett
ett arbete och jobbar på bransch efter bransch.
Förbundsstyrelsen yrkar nu bifall till tredje att-satsen och även till den av
Thomas Gorin föreslagna tilläggsattsatsen ”att förbundsstyrelsen fortsätter
den påbörjade kartläggningen och utredningen av hur otryggheten drabbar
förbundets medlemmar, vilka former av otrygghet som är gällande samt
hur dessa upplevs påverka möjligheterna att organisera framtida medlemmar till förbundet”.
Kebba Trawally och Erik Bohman yrkar bifall till motion A24 i dess helhet.
Där har vi alltså en divergerande uppfattning när det gäller andra att-satsen.
Erik Bohman, Seko Stockholm: I någon mening har väl Ioannis fungerat
som vår ledare här, och vi står bakom honom. I övrigt tror jag också att det
som Javiera Cifuentes säger om integration är väldigt viktigt. Det faktum
att man är på arbetsplatsen visar att man är integrerad. Sedan kan bland
annat språksvårigheter vara ett hinder för att man ska kunna åta sig förtroendeuppdrag och liknande, men det är organisationsfrågor, det är inte en
fråga om integration.
Debatten var därmed avslutad.
• Förbundsstyrelsens under debatten ändrade förslag att motion A1 ska
anses besvarad.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens ändrade förslag.
• Förbundsstyrelsens utlåtande över motion A2 med de under debatten
gjorda ändringarna dels att första att-satsen ska anses besvarad, dels att
tredje att-satsen ska bifallas.
197
• Yrkanden om bifall till samtliga att-satser.
• Yrkande av förbundsstyrelsen att begreppet ”integrationsansvarig” ersätts med ”jämlikhetsansvarig”.
• Yrkande av Åke Nilsson att begreppet ”integrationsansvarig” ersätts
med ”mångfaldsansvarig”.
Kongressen beslöt
att anse första att-satsen besvarad,
att bifalla andra att-satsen,
att bifalla tredje att-satsen,
att avslå fjärde att-satsen och
att avslå femte att-satsen.
att bifalla förbundsstyrelsens tilläggsförslag att ordet ”integrationsansvarig” ersätts av ”jämlikhetsansvarig”.
Kongressen beslöt
Kongressen beslöt
Kongressen beslöt
• Förbundsstyrelsens utlåtande med de under debatten gjorda ändringarna
dels att första att-satsen ska bifallas, dels att tredje att-satsen ska bifallas
med ändring av ordet ”bildningsmaterial” till informationsmaterial.
198
• Yrkande av Thomas Gorin om tilläggsattsats: ”att förbundsstyrelsen
fortsätter den påbörjade kartläggningen och utredningen av hur otryggheten drabbar förbundets medlemmar, vilka former av otrygghet som är
gällande samt hur dessa upplevs påverka möjligheterna att organisera
framtida medlemmar till förbundet”.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens under debatten ändrade utlåtande över motion A24 och
att bifalla Thomas Gorins av förbundsstyrelsen tillstyrkta förslag till til�läggsattsats.
Motionsbehandling
b) Block B Ekonomi och försäkring
Utlåtande nr 33 över motion B19–B21
Kongressordföranden: Förbundsstyrelsen gör ingen föredragning i dessa
ärenden men är givetvis redo att svara på frågor.
Mats Rosdahl, Kriminalvården Förhandlingsorganisation: Jag ska tala om
motionerna B22 och B25.
När det gäller motion B25 har jag hamnat i trångmål. Sedan jag skrivit in
mitt yrkande om bifall till förbundsstyrelsens förslag att anse motionen
besvarad har någon skrivit in ett yrkande om bifall till motionen.
199
Den här motionen kom till när andra förbund började skramla och ville öka
medlemsvärdet genom att erbjuda nya och bra förmåner. Tanken bakom
motionen är att vi skulle kunna få en lägre ränta på bolån om vi ordnar det
gemensamt genom Seko än vi själva kan förhandla oss till. Detta har man
lyckats med på andra håll. Vi tyckte att det var en bra sak, och därför skrev
vi motionen.
Jag måste säga att jag tycker att utlåtandet över motionen är fullödigt, och
jag yrkar därför bifall till förbundsstyrelsens förslag att motionen ska anses
besvarad. Som framgår av utlåtandet arbetar LO med frågan. Ett förslag
kommer att framläggas vid årsskiftet, och dit är det ju inte så långt.
Jag kommer så till motion B22 och kan konstatera att tänderna inte tillhör
kroppen. Det är ett märkligt resonemang, men så är det i det här landet.
Med den regering som vi har nu är det fler och fler kroppsdelar som kan
falla ifrån, gissar jag. Det, kamrater, får vi rätta till nästa år när det är val.
Jag hade önskat att svaret på motionen skulle ha varit lite mer fullödigt, och
jag hoppas att någon från förbundsstyrelsen går upp och bemöter mig i den
kritiken. Det finns förbund som har avdelningar som tecknar tandvårdsförsäkringar, och det är oerhört uppskattat bland medlemmarna.
Det verkar på mig som om förbundsstyrelsen inte riktigt har läst vad vi
föreslår i motionen, nämligen att förbundet ska utreda frågan. Jag yrkar
bifall till motion B22 om att förbundet ska utreda frågan om en frivillig
tandvårdsförsäkring för våra medlemmar. Jag tycker att förbundsstyrelsens
svar är lite väl tunt.
Håkan Olsson, Seko Skåne: Detta känns lite nervöst, för det här är min
första kongress och det är första gången jag ska försöka övertyga er om att
ni ska bifalla motionerna B13 och B14, två motioner som jag brinner för
och som jag tycker känns väldigt viktiga.
Jag yrkar alltså bifall till motion B13 och B14. Jag vill få er att tänka till
lite extra om dessa två motioner som handlar om verklig förlorad arbetsförtjänst. Det gäller främst dem som låg i den gamla avgiftsklass 12 – vi
ändrade ju lite på avgiftsklasserna tidigare.
Utbildningsarvodet är i dag 1 176 kronor, och det motsvarar en månadslön
på 25 100. Vi som var i avgiftsklass 12 ligger i den inkomstklassen. Tjänar
man över denna summa förlorar man faktiskt på att gå på utbildningar där
man får arvode eller stipendium. Jag har på min arbetsplats fackliga kamrater som tyvärr tackat nej till att gå sådana utbildningar. De frågar sig varför
de ska gå när de måste skjuta till pengar själva. De vill ha ersättning för
hela den inkomst som de förlorar.
200
Om man är förtroendevald – det är ju alla här – så sitter man på kvällarna
efter arbetet och läser och besvarar mejl. Innan man går till förhandling
eller till något möte läser man handlingar och försöker sätta sig in i ärendena. Jag kan inte prata för alla andra, men jag försöker vara så påläst som
möjligt. Därför anser jag att man inte ska behöva förlora ekonomiskt på
att gå en utbildning som syftar till att man ska stå starkt rustad när man
möter en arbetsgivarrepresentant som i regel är väldigt duktig och påläst i
sakfrågorna.
Anneli Jonsson nämnde faktiskt i tisdags att hon tyckte att det var jätteviktigt för våra blivande förtroendevalda – en del sitter här som åhörare – att
de utbildar sig. Men jag vet inte om alla kommer på sådana utbildningar,
om de ska behöva sätta till egna pengar. Jag vet inte om jag är beredd att
gå en massa utbildningar om det ska kosta mycket pengar. Går man en fem
sex utbildningar på ett år och kanske förlorar 500 kronor per utbildning blir
det en kännbar utgift för många.
Jag anser att samtliga fackliga förtroendevalda alltid ska få ersättning för
den verkligt förlorade arbetsförtjänsten. Det är ju inte svårt att visa hur stor
den förlorade arbetsförtjänsten är – det är bara att visa upp sin lönespecifikation. Kan man på ett sådant sätt styrka hur stor den förlorade arbetsförtjänsten är så anser jag att det är självklart att man ska få ersättning för den.
Annars är jag rädd att man tappar sådana förtroendevalda som verkligen
vill utbilda sig, och man tappar dem som brinner för sitt uppdrag och verkligen vill hjälpa medlemmar som kanske inte vågar gå emot arbetsgivaren
i alla lägen.
Förbundsstyrelsen har yrkat avslag på dessa motioner och skriver i sin motivering att klubbarna har möjlighet att utge ersättning för verkligt förlorad
arbetsförtjänst. Men det finns ju klubbar som kanske inte har så bra ekonomi och som inte kan ta den kostnaden. Vi har även fackligt förtroendevalda
som inte tillhör någon klubb. Vem ska ersätta deras verkliga förlorade arbetsförtjänst om inte förbundet kan gå in och göra det?
Jag yrkar bifall till motion B13 och B14. Jag yrkar även bifall till motion
B12.
Peter Holkko, Seko Södra: Förbundskassören började skruva på sig när
han läste vilken motion jag skulle gå upp i. Men var inte orolig! Jag vill naturligtvis yrka bifall till motion B11 som är antagen på Seko Södras möte.
En del kanske undrar varför i hela fridens liljekonvaljer vi är uppe så ofta.
Men alla som har skrivit motioner och lämnat in dem till avdelningen är ju
inte ombud på kongressen, och då är det vår uppgift att föra deras talan här.
Ingen ska tro att det är vi kongressombud som har suttit på våra kammare
och skrivit alla motioner, för så är det inte.
201
Jag vill också förtydliga att den här motionen egentligen är skriven på
grund av våra gamla stadgar, och därför hade jag velat ha med dessa i våra
handlingar. Jag ska nu i stället redogöra för hur det förhåller sig.
I de gamla stadgarna stod det nämligen att avdelningar bedriver studier för
förtroendevalda. Det var med tanke på det som vi tyckte att ska avdelningar bedriva studier för förtroendevalda, då bör ju också ekonomin ligga på
avdelningarna.
Det står också att klubb ska bedriva studier för medlemmar. Men detta var
ju när vi hade avdelningar, och vi kunde inte veta att kongressen skulle ta
ett annat beslut här i dag. Nu är det så att antingen har förbundsstyrelsen eller de som skrivit stadgeförslaget varit lite listiga eller så har de tänkt vara
lite kreativa, för nu är det så att i de nya stadgarna står det: ”Regioner skall
bedriva studier.” Det står sedan att klubbar skall bedriva studier.
I utlåtandet skriver förbundsstyrelsen att man delar uppfattningen att utbildning för förtroendevalda är viktig. Med den modell som vi har i dag
sammanställer avdelningarna – i fortsättningen regionerna – behovet inom
sitt område och planerar och genomför utbildningar efter prioritering och
dialog med förbundet. Syftet är att fånga alla klubbars behov av utbildning.
Vi har dock inte ekonomi att genomföra allt utan tvingas till prioriteringar.
Naturligtvis står vi bakom motionen som vi har antagit på vårt årsmöte,
men jag kan skicka med till förbundet att vi kanske ska fundera lite framåt
hur vi ska göra, eftersom det nu står på två ställen att vi ska bedriva studier.
Vi ska ha ordentliga planer för studier, och vi ska vara ute i god tid så att vi
kan få ekonomi i verksamheten, vi ska göra behovsanalyser osv.
Men, som sagt, den här motionen skrevs i en annan tid då vi hade avdelningar och det i stadgarna stod var man skulle bedriva olika studier, dvs i
klubb respektive avdelning.
Bifall till motion B11!
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag har lagt ett yrkande om bifall till motion
B19. Mats Rosdahl var uppe här och gjorde likadant – det är som man
säger i både Småland och Västergötland att det kostar ju inget att bifalla
den här motionen. Det enda som föreslås är att man ska utreda om utifall
att. Då tycker jag att förbundsstyrelsens svar är lite konstigt. Där står att en
tandvårdsförsäkring skulle bli dyr, men inte hur dyr, och att det är osäkert
vad den skulle omfatta.
I motionen föreslås att förbundet ska se över om det finns förutsättningar
att teckna en frivillig tandvårdsförsäkring för Sekos medlemmar, och det
kostar ju ingenting. Därför borde förbundsstyrelsen kunna tillstyrka motionen, titta närmare på frågan och komma med konkreta förslag. Det tycker
jag skulle vara klädsamt.
202
Javiera Cifuentes, Seko Mellansverige: Att vi har en hög organiseringsgrad
och därmed får in mycket pengar i medlemsavgifter och kan jobba för att få
billiga försäkringar är ju otroligt uppskattat av våra medlemmar och fackliga kamrater. Däremot är jag lite orolig för att vi alltför mycket fokuserar
på försäkringar och mindre på lokal facklig agitation och på klasskampsdiskussioner. Motionen om en tandvårdsförsäkring är jättebra – en sådan
försäkring skulle säkert bli väldigt uppskattad om den kom till stånd. Men
jag tycker att det är viktigare att vi genom facklig-politiskt arbete försvarar
vår välfärd och ser till att inte den urholkas så att fackförbunden måste
tillgodose medlemmarnas behov genom egna lösningar.
Jag skulle önska att vi tänkte lite mer i de banorna.
Per-Arne Utbult, BO Väg och Ban: Tandvård har blivit en klassfråga. Någon sade att skillnaden mellan en brusten blindtarm och en rotfyllning är
5 000 kronor. Så har vi möjlighet att teckna en tandvårdsförsäkring tycker
jag att det är bra, och jag yrkar bifall till motion B19.
Ioannis Konstantis, Seko Stockholm: Motionerna B13 och B14 tar upp
frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst kontra utbildningsarvode.
Jag vet att förtroendevalda på min arbetsplats ser det här som ett problem –
det finns en del förtroendevalda som tänker på pengarna. Men jag kan tala
för mig själv. Att jag blev fackligt förtroendevald var inte för att jag vill ha
min lön betald av LO, Seko, klubben eller avdelningen. Jag brinner för de
fackliga frågorna – jag brinner för klasskampen, för rättvisa och för solidaritet. Det spelar ingen roll om jag förlorar lite pengar på det.
Det finns på andra håll i världen fackliga företrädare som dör på grund av
att de kämpar – de får inte en enda spänn, men de kämpar.
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande över motionerna B13 och
B14.
När det gäller de motioner där man föreslår en utredning om införande av
tandvårdsförsäkring ser jag en fara om man hela tiden med privata försäkringar försöker privatisera välfärden. Jag anser att det är bättre att vi kämpar politiskt för att tandvården ska ingå i sjukförsäkringen.
Alexander Lindholm, Seko Stockholm: Vi i Seko Stockholm ställer oss
bakom förbundsstyrelsens samtliga yrkanden på det här området. Kors i
taket!
Det blir lite problematiskt att prata klasskamp och privata tandvårdsförsäkringar. Vi tror inte på den modellen, och vi tror inte heller att alla medlemmar skulle få del av en tandvårdsförsäkring. Vi vet att vissa medlemsgrupper tjänar väldigt mycket pengar och kommer att ha råd att teckna en
frivillig tandvårdsförsäkring, men vi vet också att många av våra medlem203
mar är sjuka, arbetslösa eller har mycket lägre lön. Vi tror på ett jämlikt
medlemskap, och vi tror också att det här är en fråga som ska lösas politiskt, precis som Ioannis sade före mig.
Bifall till förbundsstyrelsens samtliga yrkanden på det här området!
Mats Rosdahl, Kriminalvården Förhandlingsorganisation: Det är alldeles
riktigt som föregående talare sade. Det är klart att vi i första hand ska verka politiskt för de här frågorna. Men jag står inte här för att jag vill prata
för denna motion i egen sak, utan jag står här som representant för mina
medlemmar som velat föra fram den här frågan, som är viktig för många
av våra medlemmar. Jag tycker att vi har fått ett för tunt svar på motionen
och att förbundsstyrelsen skulle ha kunnat vara lite mer generös och gentil
och faktiskt gått med på utreda frågan lite bättre innan man avfärdar den
så här enkelt.
Jag skulle vilja föreslå presidiet att på något vis försöka sammanjämka
motionerna B19–B22, eftersom andemeningen i motionerna ändå är densamma.
I motionerna föreslås att Seko ”ser över möjligheten att teckna en frivillig
tandvårdsförsäkring för Sekos samtliga medlemmar.” Jag menar att orden
”ser över” innebär att frågan ska utredas, och jag föreslår att man vid beslutsformulering anger att beslutet avser en utredning av frågan.
Jag skulle vilja att man på detta sätt fattar beslut om motionerna B19–B22
i ett avgörande.
Kongressordföranden: Ska detta ses som ett tilläggsyrkande måste du formulera det som ett sådant. Annars blir det svårt att ställa det under proposition.
Mats Rosdahl, Kriminalvården Förhandlingsorganisation Jag yrkar att vi
får ett bättre svar, annars är mitt yrkande fortfarande att frågan ska utredas.
Leif Blomqvist, Seko Västra Svealand: Jag vill göra ett förtydligande när
det gäller motionerna B16 och B17 om inkomstförsäkringen. Förbundsstyrelsen skriver i sitt utlåtande över motionerna att man har inlett diskussioner med Folksam. Jag anser att det här är en viktig fråga och den skulle ha
varit klar i går, inte om ett år eller något sådant. Jag jobbar på Telia Sonera,
och vi har väldigt svårt att konkurrera med Unionen när det gäller att rekrytera nya medlemmar på grund av att de har en bättre inkomstförsäkring
än vad vi har.
Jag tycker att förbundsstyrelsen så fort som möjligt bör presentera uppgifter om vad en individuellt tecknad, högre och bättre försäkring än den vi
har i dag skulle kosta.
204
Janne Sundkvist, förbundsstyrelsens föredragande: Jag kommer att tala om
motionerna B11, B12 och B14.
Till Peter Holkko vill jag säga att inte heller vi i förbundsstyrelsen när
vi skrev vårt utlåtande över motion B22 visste att förutsättningarna skulle komma att ändras. Vi delar uppfattningen att utbildning är någonting
mycket viktigt. Det kan jag säga som gammal studieombudsman i det här
förbundet.
Modellen har fram till nu varit att avdelningarna har sammanställt behoven
inom sitt område och gjort en prioritering och därefter haft en dialog med
förbundet. Nu blir det lite annorlunda med de nya stadgarna, men vi har
inte fått mer pengar till förbundet – vi har ju inte höjt några avgifter. Vi
tvingas prioritera eftersom vi inte har råd att genomföra allt, även om vi
skulle önska att vi hade det. Det är skälet till att förbundsstyrelsen yrkat
avslag på motion B11.
I motionerna B13 och B14 föreslås att förtroendevalda på klubbnivå ska få
ersättning för verkligt förlorad arbetsförtjänst vid deltagande i utbildningar. I vårt svar har vi konstaterat att vi följer LOs rekommendationer och ger
ersättning i form av ett utbildningsarvode. Beslut om rekommendationerna
fattades senast på LO-kongressen 2012. Nu kommer beloppen att justeras
uppåt något på LOs repskap i höst, men det kommer ändå att ligga i det
här häradet. Vad vi gör är alltså att vi följer LOs rekommendationer. Vi har
inte de ekonomiska möjligheter som krävs för att ge ersättning för verkligt
förlorad arbetsförtjänst.
Vi har pekat på möjligheten för klubbarna att ersätta skillnaden mellan ett
utbildningsarvode och verkligt förlorad arbetsförtjänst. Men i så fall blir
förutsättningarna inte lika för alla, eftersom klubbarna har olika ekonomiska förutsättningar och alla medlemmar inte tillhör någon klubb.
Skälet till att vi yrkat avslag på motionen är alltså att vi inte har de ekonomiska möjligheterna att fullt ut ge ersättning för förlorad arbetsförtjänst.
När det gäller motion B12 har vi samma motivering för avslagsyrkandet.
Bjarne Isacson, förbundsstyrelsens föredragande: Sedan förbundsstyrelsen
skrev utlåtandet över motionen om bolåneräntorna har det hänt en del saker. Vi jobbar ju med LO Mervärde i de här frågorna för att se om vi kan
packa in fler förmåner som något slags extra lockbete. Vi är inte ett försäkringsbolag och vi är inte något slags bokklubb där man får bättre villkor
ju längre man är med, utan det grundläggande är att vi går samman för att
kunna bedriva klasskamp och hävda våra intressen. Men om vi på grund
av att vi är många kan skaffa oss en del förmåner ska vi inte dra oss för att
göra det.
205
Som ni vet gjorde vi den bedömningen att vi i Seko inte är så många att vi
själva kan uppnå tillräckligt bra villkor. Men inom ramen för LO Mervärde har det förts förhandlingar, och vi börjar nu närma oss. Det är uppemot
1,3 miljoner medlemmar som omfattas av Mervärde-kortet. Vi håller nu
som bäst på att förhandla med ett företag som heter Samlas. Ni kommer
att få en affisch där det står: ”Tror du att din bolåneränta förhandlas ner av
sig själv? Då har du nästan rätt.” Inom kort kommer det ett erbjudande från
det här företaget som grundar sig på volymen medlemmar i de flesta stora
förbunden. Företaget kommer att ge ut information, och jag tror till och
med att man har en informationsmonter här ute i foajén.
Det som företaget vill för att de ska kunna pressa priset ytterligare och
sänka räntan är att ni ska driva lokala kampanjer och få medlemmarna att
sända in intresseanmälningar. Dessa är inte på något sätt bindande, men de
bygger upp en volym så att bankerna ser att här är det många som vill vara
med. Sedan får vi se hur långt vi når. Detta finns alltså numera, och det
kommer inom kort att skickas ut information till er alla.
Därmed yrkar förbundsstyrelsen bifall till utlåtandet över motion B25.
Så till tandvårdsförsäkringen. Hittills har jag varit snäll och glad, men nu
blir det lite tråkigare besked.
Vi har i Folksam-kommittén tittat på frågan om en tandvårdsförsäkring.
Man kan teckna abonnemang på Folktandvården och kanske även på privata kliniker, och det finns redan en subvention i den allmänna tandvårdsförsäkringen. Kostar ett ingrepp mellan 3 000 och 15 000 kronor så får man
betala hälften själv. Några steg har alltså tagits för att vi ska få billigare
tandvård efter det att den för ett antal år sedan blev väldigt dyr.
Det har sagts här att detta är en fråga som handlar om den allmänna välfärden, att tandvården ska knytas ihop med sjukförsäkringen och att det är en
fråga som ska lösas på den politiska vägen. Det är också vår huvudlinje.
Vi har trots undersökningar tillsammans med Folksam inte hittat några försäkringar som är konkurrenskraftiga. De försäkringar som har ett pris som
vi skulle kunna överväga innehåller för lite för att det ska vara intressant att
teckna dem. Med en hög premie kan vi få nästan vad vi vill, men vi tror inte
att det är en väg att gå. Då blir det inte ett erbjudande som alla medlemmar
kan utnyttja, utan som Alexander sade blir det bara några få som har råd
att teckna en sådan försäkring. Medlemmar i tjänstemannaförbund som har
högre löner än vi tycker kanske i större utsträckning än våra medlemmar
att det är värt att teckna en sådan här försäkring.
De försäkringar som har premier som skulle kunna vara intressanta för oss
kanske inte omfattar den årliga undersökningen. Med en årspremie på
3 000–4 000 kronor kan man kanske få en försäkring som täcker hälften av
206
vad man själv får betala för en behandling som kostar mellan 3 000 och 15 000
kronor. Vi tycker helt enkelt inte att det är värt att teckna en sådan försäkring.
Nu pratar vi om kollektiva försäkringar, dvs att vi skulle ansluta hela vårt
kollektiv till en försäkring. Tecknar var och en för sig en frivillig försäkring
krävs det en tandstatusbedömning, och den som har dåliga tänder kommer
att få betala väldigt mycket pengar för att få en försäkring. Det är precis så
försäkringen fungerar.
Av de här skälen har vi så här långt bestämt oss för att vi inte bör teckna
någon tandvårdsförsäkring. Det är möjligt att svaret inte blev som det
borde vara, och jag får delvis ta på mig det. Men jag tänkte att då får jag ju
chansen att komma upp och prata lite om den här frågan – det händer inte
så ofta, så jag tog den chansen.
Det finns alltså inget förslag till att teckna en tandvårdsförsäkring – de
utredningar som gjorts har visat att det inte finns ekonomiskt utrymme för
det. Förbundsstyrelsen vidhåller därför yrkandena i sina utlåtanden över
motionerna B19–B21, B22 och B23.
Så kommer jag tillbaka till inkomstförsäkringen. Här är det så att tjänstemannafacken har bättre förmåner än vi. Utgångspunkten för inkomstförsäkringarna är ju arbetslöshetsrisken. Så länge vi har en differentierad
arbetslöshetsavgift blir det stora skillnader. En lokförare som är medlem i
ST löper en betydligt mindre risk än en lokförare som är medlem i Seko att
bli arbetslös. Det är den bedömning som regeringen gör. Samma bedömning gör aktuarierna på försäkringsbolagen. De frågar: Hur ser arbetslöshetsrisken ut, och vad kommer premien för en tilläggsförsäkring eller en
förbättrad försäkring att bli? Då förstår ni att den är högre för oss.
Det är också så att ST har väldigt många medlemmar på myndighetssidan
och få på bolagssidan. För oss är det tvärtom. Dels har det bedömts att de
har mindre risk för arbetslöshet, dels finns det olika trygghetssystem som
täcker upp för dem.
I dag gäller inkomstförsäkringen i 100 dagar. Antalet dagar som man utnyttjar är i genomsnitt ungefär 75. Det betyder att några når taket medan
andra ligger mycket lägre. Att utöka antalet dagar till 150 skulle med en
oförändrad arbetslöshet medföra en premieökning på 9 miljoner kronor.
Den kostnaden tror jag inte att ni är beredda att dra på förbundet.
Vi ser alltså inte någon möjlighet att utöka försäkringen.
Vi har också tittat på vad en frivillig tilläggsförsäkring skulle innebära.
Förmodligen skulle de som tecknar en frivillig försäkring vara de medlemmar som löper störst risk att bli arbetslösa – det är i alla fall den bedömning
som försäkringsbolagen gör. Därmed ökar premierna.
207
Vi har fått ett exempel. Tjänar man ungefär 30 000 kronor i månaden skulle
en förlängd frivillig försäkring kosta mellan 50 och 70 kronor i månaden.
Tjänar du mer stiger kostnaden brant.
Nu har den här frågan kommit upp igen på LO-nivå. Flera av de förbund
som hoppade av på grund av att de inte hade råd att ha kvar sin inkomstförsäkring har börjat titta på frågan igen. Läget är nu att vi sitter i en arbetsgrupp på LO och ser över frågan. Om ytterligare ett antal förbund kliver
in, kan det medföra att vi får ner premien för en utökning av antalet försäkringsdagar. Men det vet vi inte i dag.
Jag kan bara säga att arbetet fortsätter, men i dagsläget har förbundsstyrelsen kommit fram till att det inte går att erbjuda en försäkring till rimligt
pris. Förbundsstyrelsen vidhåller sina förslag till beslut och yrkar avslag på
alla andra förslag.
Mats Rosdahl, Kriminalvården Förhandlingsorganisation: Jag vidhåller
mitt yrkande. Jag tycker fortfarande att man från förbundets sida inte i
tillräcklig omfattning stöder de medlemmar som har engagerat sig i de här
frågorna när man inte vill göra en utredning.
Beslut
• Förbundsstyrelsens utlåtande nr 27.
• Yrkande av Peter Holkko om bifall till motion B11.
Kongressen beslöt
• Förbundsstyrelsens utlåtande nr 28.
• Yrkande av Håkan Olsson om bifall till motion B12.
Kongressen beslöt
208
• Förbundsstyrelsens utlåtande nr 29 över motionerna B13 och B14.
• Yrkande av Håkan Olsson om bifall till motionerna B13 och B14.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 29 över motionerna B13–B14.
Kongressen beslöt
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 31 över motionerna B16 och
B17.
Kongressen beslöt
Utlåtande nr 33 över motionerna B19–B21
• Förbundsstyrelsens utlåtande nr 33 över motionerna B19–B21.
• Yrkande av Per-Arne Uthult och Thomas Olsson om bifall till motion
B19.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande över motion B19 och
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande över motionerna B20 och B21.
• Förbundsstyrelsens utlåtande nr 34 över motion B22.
209
• Yrkande av Mats Rosdahl om bifall till motion B22.
Kongressen beslöt
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 35.över motion B23.
Kongressen beslöt
Kongressen beslöt
att ifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 37 över motion B25.
Motionsbehandling
e) Block F – Arbetsrätt och övrig lagstiftning
Utlåtande nr 45 över motion F1
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag tycker att Valles redogörelse för rapporten ”Starka kollektivavtal” var mycket bra, men jag skulle vilja trycka lite
extra på något som också har diskuterats här i dag, nämligen de otrygga anställningsformerna, speciellt när arbetsgivaren staplar visstidsanställningar
på varandra. Detta är vanligt förekommande inom den statliga sektorn och
210
speciellt kanske inom Statens institutionsstyrelse. Vi har försökt att angripa
problemet via förhandlingar och överläggningar men inte kommit fram i
frågan.
Jag hoppas att förbundet nu kommer att sätta ner foten i denna fråga och
arbeta enligt det antagna programmet och vad som sägs i motion F2. Mig
veterligt har Kommunal haft framgångar i denna fråga och tvingat arbetsgivare på en del håll att förhålla sig till vad lagen faktiskt säger när det
gäller 2.5-regeln.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 45 över motion F1.
Kongressen beslöt
Kongressen beslöt
Förmiddagens förhandlingar avslutades kl 12.05.
211
Torsdagen den 3 oktober 2013
Eftermiddagens förhandlingar
Eftermiddagens förhandlingar började kl 13.00.
Antalet röstberättigade fastställdes till 208.
Motionsbehandling
f) Block G – Försäkringar och pensioner enligt lag och avtal
Utlåtande nr 48 över motionerna G1 och G2
Utlåtande nr 49 över motion G3
Utlåtande nr 50 över motion G4
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtanden nr 48–50.
g) Block H – Arbetsmiljö och miljö
Utlåtande nr 51 över motion H1
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 51.
i) Block K – Övrigt
Utlåtande nr 57 över motion K1
Utlåtande nr 60 över motionerna K4 och K5
212
Utlåtande nr 65 över motionerna K10–K11
Bjarne Isacson, förbundsstyrelsens föredragande: Motionerna K1 och K2
handlar om kulturpolitiskt program och kultur i fackföreningen.
Motionärerna önskar mer kultur i det fackliga arbetet och föreslår att Seko
utarbetar ett kulturpolitiskt program. De föreslår dessutom ett antal konkreta kulturinsatser och att vi ska bedriva en kampanj för att få mer kultur
i arbetarrörelsen.
Seko har kämpat med vikande medlemssiffror under lång tid. De vikande
medlemssiffrorna har också inneburit att vi har fått stora underskott, ibland
väldigt stora, och att vi har fått prioritera vilka frågor som vi ska ägna
mest kraft åt. Vi gör det i form av rapporterna ”Organisera och rekrytera”,
”Starka kollektivavtal” och det näringspolitiska programmet. Kring våra
värderingsfrågor har vi utarbetat jämställdhetsprogrammet, som varit uppe
här tidigare, och integrationsprogrammet.
Kulturen har inte varit en fråga som har ansetts ligga i prioritet med de frågor jag här nämnt, och därför har vi inte utarbetat något särskilt kulturprogram. Men det betyder inte att förbundsstyrelsen anser att det är en oviktig
fråga och någonting som vi sopar under mattan.
Förbundsstyrelsen tycker att verksamhet som stärker medlemmarnas håg
att läsa och skriva ska uppmuntras. Kultur används i facklig opinionsbildning – vi såg väl något exempel då vi fick njuta av både Kalle Moraeus och
Darin här på scenen. Kultur används för att skapa intresse för våra frågor
i opinionsbildningen. Vi kan nå nya målgrupper genom att stödja lokala
förmågor, skapa kontakter osv. Det är viktigt att vi använder kulturen i
vår verksamhet. Och vi är engagerade i bred kulturverksamhet. Studieorganisationen sprider kunskap om boken ”Läs med mig pappa”, ”Boken
på arbetsplatsen” och om Runös röda kulturfestival. På nätet har vi den
nystartade boklådan ”Din litterära ombudsman”.
Vi är dessutom med i styrelsen för Arbetarrörelsens kulturfond, som tillsammans med LO och ABF finansierar Arbetarskrivare i Sverige, Arbetarteaterförbundet, Sveriges arbetarsångkörer m fl. Fonden har lämnat bidrag
till Tidens nya sångbok, och den har också nyligen beviljat ett stort anslag
till Arbetarskrivare i Sverige för en antologi med nya arbetarförfattare.
När det gäller teaterverksamhet driver Arbetarteaterförbundet Forumteater,
som man kan använda när man har gatumöten och annat.
213
Vi är också med och finansierar olika priser och stipendier, och vi stödköper böcker av angelägna författare som vi försöker sprida på konferenser
och utbildningar av olika slag. Vi är medlemmar i Arbetarnas kulturhistoriska sällskap, där undertecknad är ersättare i styrelsen, och vi är med och
finansierar Arbetarrörelsens arkivbibliotek
En ytterligare sak som är viktig är vårt medlemskap i ABF, både centralt
och regionalt. Det är ju här vi har ett forum för att gemensamt inom arbetarrörelsen ta fram det kulturpolitiska program som motionärerna önskar,
i stället för att vi ska göra det för egen del. Det får på det sättet en större
bredd.
Vi delar den syn som motionärerna har på kulturens betydelse, men vi tror
kanske inte att en kampanj i sig är den rätta metoden. Däremot måste vi
jobba mer strukturerat och planera in kulturfrågorna i varje del av vår verksamhet. Det är någonting som vi måhända skulle jobba mer med än vi gjort
hitintills.
Med den här motiveringen föreslår förbundsstyrelsen kongressen att avslå
motion K1, att avslå motion K2 första att-satsen samt att anse motion K2
andra, tredje, fjärde och femte att-satsen besvarade.
I motion K3 föreslås att Seko ska utarbeta ett långsiktigt facklig-politiskt
handlingsprogram, och det redovisas i fyra punkter vad det ska handla om.
Förbundsstyrelsen delar ambitionen att vi ska arbeta mer långsiktigt med
de facklig-politiska frågorna, och vi ska här använda oss av samarbetet
inom 6F.
6F-förbundens facklig-politiska arbetsgrupp startade arbetet när vi allihop
var inflyttade på Hagagatan. Vid årsskiftet 2012/2013 fastställdes 6Fs gemensamma facklig-politiska plattform. Den slår fast hur arbetet ska bedrivas centralt, regionalt och lokalt. I första hand syftar det facklig-politiska
arbetet till att skapa goda arbetsförhållanden och sunda konkurrensvillkor
inom de branscher vi jobbar i.
Det övergripande målet för arbetet är förstås att få en socialdemokratiskt
ledd regering efter valet 2014.
Vårt arbete ska inriktas på att utveckla kampanjorganisationer till valen
men också skapa ett långsiktigt facklig-politiskt arbete i samverkan med
partidistrikten runtom i landet. Vår fackliga organisation ser inte ut så här,
så vi får bilda särskilda regionala samordningsgrupper, ad hoc-grupper,
runt de partidistrikt som finns.
LO-distrikten har fått ansvar för att se till att det finns facklig-politisk verksamhet i alla landets kommuner, och det blir vårt jobb att inom LO-distrikten se till att det lokalt bedrivs sådan facklig-politisk verksamhet.
214
6F-förbundens ordförande utgör styrgrupp. Den facklig-politiska arbetsgruppen blir ett slags beredningsorgan, som framför allt har ansvar för det
långsiktiga medan vi har anställt en valgeneral för att bygga upp kampanjorganisationerna.
Vi har genomfört en stor kartläggning av hur det ser ut och med denna som
utgångspunkt sett till att det i alla avdelningar finns facklig-politiska grupper och att det i alla partidistrikt finns 6F‑grupper som vi ska jobba med.
Vi hade gemensamma banderoller på första maj. Nu under hösten samlar
vi ihop de regionala organisationerna för att säkra att det kommer att finnas
organisationer som kan ta hand om verksamheten när kampanjerna börjar.
De prioriterade frågorna för vårt arbete har slagits fast i fyra punkter: Full
sysselsättning, Ordning och reda på arbetsmarknaden, Förbättrad a-kassa
och sjukförsäkring samt Investeringar i infrastruktur och bostäder.
Som grädde på moset kan man säga att vi också har lanserat en egen
6F-kandidat, Johan Danielsson. Det har vi gjort för att vi ska ha någon som
vi vet kan kampanja inför EU-valet och skapa lite större intresse för detta.
En annan fråga som motionen tar upp är ”6-kronan”. Där har förbundsstyrelsen i samråd med Socialdemokraterna beslutat att de pengarna ska finansiera Samak, den nordiska arbetarrörelsens forsknings- och samarbetsprojekt, där alla ländernas socialdemokratiska partier och LO finns med. De
producerar rapporter som grund för att skapa en ny period av hegemoni av
det slag som vi hade efter andra världskriget och 30 år framåt. Det är det
”6‑kronan” ska användas till. Vi har en överenskommelse som jag tror gör
att vi får en självständig politisk linje, löser finansieringen och har kontroll
över det hela. Det var ett starkt krav från förbundsstyrelsen.
Motionären vill också att uppdraget som facklig-politisk samordnare i avdelningarna ska definieras. I senaste utgåvan av Uppdragsguiden har vi
gjort det, på både regional och lokal nivå. Där preciseras vad det innebär att
inneha uppdraget som facklig-politisk samordnare. I § 28 i 2009 års stadgar står det att ansvaret för verksamheten ligger på avdelningen och alltså
i dag på regionen. Sedan görs det ytterligare förtydliganden i verksamhetsplaner, i avdelningsaktivitetsplaner och i vår särskilda valplan.
Motionärerna föreslår även att Seko ska slå fast att vi ska ha ett visst antal
förtroendevalda i olika beslutande politiska församlingar efter valen. Vi
tror att det är fel. När vi nu jobbar med 6F är det detta som är basen för vår
representation i de olika församlingarna: Det kan vara elektriker, fastighetsarbetare, byggnadsarbetare, städerskor eller andra inom våra förbunds
områden.
Förbundsstyrelsen anser alltså att vi redan är i gång med mycket av det som
motionärerna säger sig vilja uppnå. Jag hoppas att den här redovisningen
215
har varit sådan att det finns förståelse för att förbundsstyrelsen föreslår
avslag på motion K3.
Motionerna K4 och K5, tar upp frågan om en non-profitprincip i välfärden.
Jag har redogjort för vilka frågor som är fokusfrågor för 6F-förbunden och
vårt förbund. Det betyder inte att vi struntar i non-profitfrågan, utan tvärtom är det så att 6F-ordförandena har skrivit debattartiklar i frågan och även
drivit den i LO-styrelsen och på partikongressen. Det visar att vi jobbar
med frågan, men det är inte en av de fyra frågor som vi prioriterar. Vi kommer inte att bedriva ett självständigt valarbete kring non-profitprincipen,
men vi kommer givetvis att stödja Kommunal som på sin kongress fattade
beslutet att de skulle driva en kampanj i frågan.
Förbundsstyrelsen föreslår att motion K4 första, andra och tredje att-satsen
anses besvarade och att motionen K5 bifalls.
I motion K6 föreslås ”att alla klubbar, nationella klubbar/sektioner, avdelningar, förhandlingsorganisationer och branschorganisationer ska producera resurssatta valplaner i god tid innan valet 2014”.
Vi har tidigare på kongressen slagit fast att det är regionerna som har ansvar
för det facklig-politiska arbetet. Det är där vi gör upp våra valplaner, och
det är regionerna som har ansvar för att engagera medlemmarna i det här
arbetet. Men förbundsstyrelsen säger i sitt utlåtande att det i Sekos valplan
bör ”tydligt framgå att lokala organisationer, alltså även de som är organiserade inom nationella strukturer, dvs nationella klubbar, förhandlings‑ och
branschorganisationer, ska delta i planeringen och genomförandet av den
facklig-politiska verksamheten inför valen, inom respektive avdelning.”
Med det yrkar förbundsstyrelsen avslag på motion K6.
Jag tror att jag därmed har kommenterat de motioner i avsnittet som jag ser
att det kommer att framställas yrkanden om.
Kongressen beslöt på förslag av presidiet
att införa en begränsning av taletiden till 3 minuter.
Bjarne Ringdahl, Seko Södra: Hej kamrater! Ordet ”kamrat” tycker jag låter folkrörelse, fackförening. Det låter inte aktiebolag. Därför stöder Seko
Södra Johan Erikssons motion K8, och vi yrkar bifall till samtliga att-satser.
Sedan vill jag tacka alla ombudsmän och alla ombud för de små gliringar
jag fick i går med anledning av vad jag föreslagit om färgen på kalendern.
Om fyra år kommer ni att få en motion om pennans färg.
Thomas Gorin, Klubb Bring Citymail: Bjarne pratade om att vi ska bedriva
valarbete kring non-profitprincipen i välfärden, men vi ska vara väldigt
216
tydliga i frågan och säga att vi står för non-profitprincipen i välfärden även
de fyra kommande åren. Därför yrkar jag bifall till motion K4 i dess helhet.
Thomas Olsson, Seko Södra: Det kan ju vara så att timmen börjar bli lite
sen, men jag hörde inte förbundsstyrelsens föredragande nämna någonting
om motion K7, som jag ska prata lite grann om. Jag har också ett yrkande
om bifall till motionen.
Jag stod faktiskt här för fyra år sedan och pratade om ungefär samma saker.
Bjarne Ringdahl sade att han hade fått gliringar, och sådana förekom också
för fyra år sedan med anledning av diskussionen om förbundets alkoholpolicy.
Jag har med anledning av att den dåvarande förbundsstyrelsen framhöll
svårigheterna att tillämpa den föreslagna policyn arbetat om den och också
vunnit förtroende för den både i vår avdelning och i det LO-distrikt där jag
verkar.
Jag tycker att det är ganska sunt att ha en alkoholpolicy, och jag tycker att
det är anmärkningsvärt att man på sätt och vis vill frångå den principen. Nu
har ju förbundsstyrelsen svarat att man har en alkoholpolicy som egentligen är ganska likvärdig den som jag har föreslagit i motion K7. Då tycker
jag att det inte borde vara några svårigheter att yrka bifall till motionen.
Det är väl så, kamrater, att vi ska kunna komma hem härifrån och med gott
samvete förklara för våra medlemmar vilka beslut vi har fattat, men jag
är inte jättebekväm med att resa hem och tala om att vi faktiskt bjuder på
alkohol vid våra tillställningar. Även om vi har hört här att en del tycker att
våra löner är för låga, borde det inte vara några problem med att vi betalar
alkoholen med egna pengar.
Karin Åkersten, Seko Stockholm: Jag vill yrka bifall till motion K1.
Förbundsstyrelsen håller med om att kultur är någonting viktigt, men man
vill inte ha ett kulturpolitiskt program. Jag har svårt att förstå varför man
svarar så på motionen. Man bedriver en verksamhet och stöttar kulturverksamhet, men man vill inte ha ett program för det. Jag tycker att det är en
viktig markering att det finns ett program som talar om att kultur alltid har
varit en del av arbetarrörelsen och ska vara det fortsättningsvis också. Det
tycker jag att vi ska stå upp för.
Jag yrkar bifall till motion K1.
Erik Bohman, Seko Stockholm: Jag vill börja med att citera vår förbundsordförande, som i sitt inledningstal sade att makten över orden är makten
över våra tankar. I enlighet med det är det väldigt viktigt att vi prioriterar
upp kulturfrågorna.
217
Jag ska prata om motion K2, även om jag håller med föregående talare när
det gäller motion K1. Jag yrkar bifall till andra, tredje, fjärde och femte
att-satserna i motion K2. Vi lever i ett samhälle där skolan håller på att
omstruktureras så att LO-barnen ska bli vid sin läst och akademikerbarnen
ska kunna göra karriär genom högre utbildning osv. Bibliotek privatiseras,
inte minst i min hemkommun Nacka. Våra erfarenheter försvinner i den
nuvarande borgerliga kulturpolitiken. Vi behöver berättelser från våra arbetsplatser och från våra bostadsområden. Vi måste se till att våra erfarenheter kommer fram. Vårt bildningsarbete måste prioriteras ännu hårdare än
tidigare. Vi måste bygga en kultur där medlemskap i fackföreningen är en
självklarhet.
Om jag började med att citera kamrat Rudén kan jag sluta med det gamla
citatet från textilstrejken i Amerika 1912: ”Vi behöver bröd, men vi behöver också rosor.”
Peter Holkko, Seko Södra: Jag ska börja med att yrka bifall till förbundsstyrelsens utlåtande nr 59.
Vi har allaredan på många håll runtom i landet börjat jobba inför valet
2014, och Ingela – du får väl lyssna på detta, för det var ju du som drog
det vinnande bidraget. Vi var några Sekoiter på konferens i LO-distriktet,
och vi diktade där en liten slogan. Det var jag som var pappa till den. Så
här låter den:
”Nu så ger vi alliansen korgen!
Hälsningar från LO-borgen.”
Den kan väl vara användbar.
Nu är det en del som tänker att det här låter ju väldigt bekvämt, när vi tar
sådana här beslut. Det här fixar ju Janne. Nja, tänker andra, Janne fixade
ju 6F. Nja, tänker 6F, det fixar avdelningarna. Nja, tänker avdelningarna,
det fixar klubbarna. Men så är det inte, kamrater. Vi måste faktiskt hjälpas
åt. Vi har t ex haft projektet som inte får heta projekt men som hette ”Stora
resan”, där vi fick träna oss på det som vi väldigt gärna vill. Visst är det
kul att sitta så här, men vi ville faktiskt vara ute och träffa medlemmar och
blivande medlemmar ute på golvet. Då fick vi öva oss i ”Stora resan” att
vara ute och träffa och prata med våra ungdomar och höra vad de tyckte
var viktigt. ”Hur länge har ni tänkt jobba kvar?” ”Trivs ni och har ni bra
arbetsuppgifter?” ”Har ni hört talas om facket?” ”Skulle ni kanske kunna
tänka er att vara medlemmar?”
Nu ska vi öva oss igen, kamrater, och jag vill göra lite reklam för det. Det
fanns inte med på mötet, och jag tycker att det är lite synd. Det heter ”Mitt
Sverige – vår framtid”.
218
Vore det inte bättre om vi själva i Seko kunde vara med och forma vår
framtid? Nu är det Reinfeldt som sitter någon kilometer härifrån och Annie
Lööf som kommer från vårt län som gör det – jag får be om ursäkt för det
förresten, men vi tar inte något ansvar för henne alls.
Nu ska vi ut och ställa åtta frågor till våra medlemmar. En del tycker att
frågorna är lite vrickade, men det är faktiskt åtta politiska påståenden. De
här påståendena ska våra medlemmar svara på, och sedan är tanken att vi
ska gå ut i kampanjer i valrörelsen med de synpunkter som kommit in från
Seko-medlemmar och medlemmar i andra LO-förbund.
En del av oss har haft det svårt – man har inte velat eller inte vågat. Arbetsgivaren jagar oss, och man har inte vågat ta dit en politiker. Inte ens jag,
höll jag på att säga men då hade jag ljugit. Jag brukar ta högtalaranläggningen och göra reklam. ”Nu ska vi gå på första maj”. Men det är inte alla
som vågar göra det på sin arbetsplats, för man känner sig jagad.
Därför uppmanar jag er att gå ut nu och engagera er i ”Mitt Sverige”. Gå
ut och fråga, engagera förtroendevalda och fråga på era arbetsplatser, så att
vi gör ett gott jobb.
Björn Halvarsson, Seko Gävle-Dala: Jag yrkar bifall till motion K1. Karin
hade ett bra inlägg som jag stöder fullständigt. Det är vi i Gävle-Dala som
har skrivit den här motionen.
På den tiden då det fanns ett Seko Dalarna hade vi ett ganska stort projekt
med teater. Det är förstås rätt många år sedan, men kulturen är ett bra sätt
att föra fram budskap på.
Jag tycker att förbundsstyrelsens svar är lite dubbeltydigt. Man skriver att
man inte är främmande för att ta fram ett kulturprogram, men samtidigt yrkar man avslag på förslaget om ett kulturprogram. Det är lite av ett dubbelt
budskap.
Jag föreslår att vi bifaller motion K1.
Mikael Lidholm, Seko Mellannorrland: Vi har i vårt representantskap antagit en motion K2, och jag tänkte kommentera förbundsstyrelsens svar på
motionen.
Bland det första den borgerliga regeringen genomförde när den tillträdde
var att stoppa stödet till kultur i arbetslivet och begränsa stödet till folkbildning. Vi menar att kultur är en klassfråga och en demokratifråga. Om
våra medlemmar inte är vana läsare har de svårt att ta del av debatter och
att skriva motioner och formulera sig. Kultur ger perspektiv. Att sätta sig
in i och leva sig in i hur andra människor känner och lever, människor på
andra platser, i andra kulturer och i andra klasser, ger ett vapen för solidaritet och mot rasism. Vi vill att förbundet tar kulturen och därmed frågan
219
om makten i samhället på allvar och uppmanar avdelningar, klubbar och
arbetsplatsombud att verka för ett arbetsplatsbibliotek.
Vi behöver en kampanj som en rivstart och en ingång för att bli bättre på
att använda kulturen i förbundet på olika nivåer, för att uppmuntra och organisera en verksamhet som ger stöd åt förbundets arbete på alla områden.
En kampanj kan fungera som en rivstart och som en ingång till ett bättre
arbete.
Därför yrkar jag att motion K2 antas i sin helhet. Jag yrkar också bifall till
motion K1.
Kajsa Lackovic, Seko Väst: Jag vill yrka bifall till motion K1. Jag anser att
det är väldigt viktigt att man arbetar fram ett kulturpolitiskt program för att
visa att man från förbundets sida inte bara jobbar centralt med kultur utan
också vill få ner det lokalt, ett dokument som visar på vad vi ska göra och
att vi ska göra det i alla led.
Jag hade förmånen att själv få vara med på Runös röda kulturfestival 2012.
Då gick det via utbildningsverksamheten och den budgeten. Men all kultur
kan inte gå genom studieverksamheten. Det första som ryker i en avdelnings budgetförslag är kulturen, den stryker man bort och det blir noll kronor till kulturen. Det är väldigt svårt för oss i avdelningarna och klubbarna
att jobba med ett initiativ om man från förbundet inte trycker på att vi ska
jobba med det.
Kultur är ett extremt bra sätt att engagera medlemmar. Det är inte alla medlemmar som vill engagera sig bara genom textdokument, utan man vill
jobba med kroppen och med hjärtat.
Bifall till motion K1!
Javiera Cifuentes, Seko Mellansverige: Det mesta har sagts som jag hade
tänkt säga, men jag tar plats ändå för att öka statistiken över kvinnor i talarstolen.
Det är faktiskt så att vi måste ha ett kulturpolitiskt program för att profilera
oss som ett arbetarrörelseförbund.
Visst, ABF håller på med arbetarsång och ”Läs med mig, pappa” och gör
en massa andra bra insatser. Men ABF har snart inga pengar kvar därför
att de statliga och kommunala anslagen till folkbildning minskar alltmer.
Det är också en facklig-politisk fråga där vi på samhällsnivå får försöka
påverka.
Men det betyder inte att vi inte kan ha ett eget kulturpolitiskt program. Det
är jätteviktigt, precis som Erik och Karin redan har sagt.
Jag är handledare för många medlemsutbildningar, och alla kan göra något.
220
Jag märker just vilka ord som framför allt unga personer helt saknar kunskap om. De känner inte till ordet ”solidaritet” och de känner inte till ordet
”folkrörelse”. Alla de ord som vi använder oss av rent historiskt saknas i
deras vokabulär. Kulturpolitiska insatser och kultur på arbetsplatserna är
ett pedagogiskt grepp för att förmedla vår folkrörelsehistoria.
Janne Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Jag tänkte säga någonting
om motion K8. Den gäller servicebolaget FASAB, och jag tänkte förklara
några saker.
Syftet med FASAB är att det ska vara den stödverksamhet som vi behöver
till vår fackliga verksamhet. Exempelvis sköter de alla uppdragsredovisningar och ser till så att ni får era pengar. De sköter löner, de sköter kontorsservice och har hand om sammanträdeslokaler osv på Barnhusgatan.
Man sköter också IT-stödet. Det finns alltså i den verksamheten ingenting
som griper in i den demokratiska organisation som vi har i förbundet.
Avsikten med FASAB är att vi ska få så låga kostnader som möjligt för administrationen, för att få mer pengar till de viktiga saker som vi debatterar.
Här pratar vi exempelvis om kultur.
Vi har funderat fram och tillbaka på hur vi ska driva den här verksamheten.
Det är så att vi köper material och tjänster från FASAB. För att inte bli beskyllda för att momsfiffla eller fiffla med skatter osv har vi bett revisorer i
PwC att titta på vad den bästa och renaste lösningen är för oss för att slippa
hamna i en situation där vi skulle kunna bli anklagade för någonting. Då
har PwC rekommenderat oss att bilda ett aktiebolag.
Det är en mer stabil lagstiftning runt aktiebolag än det är runt enskilda
firmor, handelsbolag, stiftelser osv. I aktiebolagslagen regleras hur ett aktiebolag ska skötas, och skattelagstiftningen är ganska klar i det här avseendet.
Avsikten är inte att driva bolaget med stora vinster, utan snarare är det så
att de vinster som kan göras ska omsättas i sänkta kostnader för bolagets
ägare, som är fem fackförbund.
Jag kan också nämna att bolaget kommer att sköta en del av administrationen för fyra a‑kassor.
Det är bakgrunden till att vi har skapat den här konstruktionen.
Sedan är det mycket riktigt som det sägs att det sitter fem gubbar som styrelseledamöter. En kvinna och en man är personalrepresentanter för Handels, och vi har vår VD, också en man. Sedan sitter där en sekreterare, och
det är VD-sekreteraren som för protokoll.
Att vi har den här sammansättningen beror på att vi ska kunna ta snabba be221
slut. Jag kan nämna som exempel det IT-projekt som vi kör nu. Det kräver
att vi ska kunna ta snabba beslut, gå tillbaka och förankra dem i respektive
förbundsstyrelse och sedan komma tillbaka till FASABs styrelse.
Grunden är egentligen att vi ska få det här så rationellt som möjligt och
också hålla nere kostnaderna. Det är ingenting som griper in i demokratin,
det ska man ha klart för sig.
Jag yrkar bifall till förbundsstyrelsens utlåtande över motion K8.
Bjarne Isacson, förbundsstyrelsens föredragande: Jag ska försöka summera.
När det gäller motion K4 sade Thomas att vi skulle hålla fast vid non-profitprincipen. Det gör vi genom att bifalla motion K5, som ju förbundsstyrelsen också har yrkat bifall till.
Yrkandet i K4 är att vi ska prioritera frågan om non-profit i det facklig-politiska arbetet på samtliga nivåer. Vi har för det facklig-politiska arbetet
valt ut fyra prioriterade frågor. Till dem hör inte non-profitprincipen, som
vi dock kommer att verka för genom debattartikeln i Aftonbladet och på
annat sätt. Men det är alltså inte en av de frågor vi prioriterar. Det är orsaken till att vi yrkar att motion K4 ska anses vara besvarad, och jag yrkar
alltså avslag på Thomas yrkande om bifall till motionen.
När det gäller kulturen måste jag säga att jag är väldigt glad att det är ett
sådant engagemang kring kulturfrågorna. Vi försöker hantera alla de här
frågorna som facklig-politiska frågor, t ex neddragningar i skolbibliotek
och allmänna bibliotek som gör att vi förlorar kampen om ordet.
Det här är frågor som vi också måste verka för politiskt. Om vi ska göra ett
arbetarrörelsens kulturpolitiska program så är det ABF vi bör jobba genom,
inte minst regionalt. Vi betalar ju medlemsavgifter och annat just för att
man på regional nivå ska kunna engagera sig och se till att man samlar de
krafter som finns där och gör regionala insatser som griper in i människors
vardag. Ju mer vi samarbetar för att påverka politiskt desto bättre blir naturligtvis ekonomin även för handledning och annat som Javiera talade om.
När det gäller ett kulturpolitiskt program anser jag och förbundsstyrelsen
att det är ABF som ska vara bärare och att det är där vi ska samarbeta om
detta.
De andra frågor som tagits upp i debatten handlar mer om faktiska neddragningar av välfärd, social service och annat, och i dessa frågor är det
de politiska partierna som ska påverkas. Det gör vi genom att själva delta
bland annat på det sätt som redovisas när det gäller motion K3. Det vi då
behöver göra, om jag förstår det här rätt, är att utarbeta riktlinjer för hur vi
ska jobba med kulturfrågor på alla nivåer i förbundet. Jag har inte skrivit
ner det än, men jag ska försöka göra det innan vi går till beslut.
222
Vad förbundsstyrelsen tycker att vi kan åta oss är att utarbeta riktlinjer för
hur vi ska arbeta med kultur på alla nivåer och framför allt i verksamheten.
Vi ska inte satsa allting på programmen utan vi ska satsa på verksamheterna så att det syns.
Jag står fast vid förbundsstyrelsens yrkande men med tilläggsyrkandet att
vi utarbetar riktlinjer för hur vi ska jobba med kulturfrågor inom Seko.
Frågan om förbundets alkoholpolicy tas upp i motion K7. Det är en fråga
som kommer upp vart fjärde år. Förbundsstyrelsen förslag är att vi ska
tillämpa den policy som gäller nu. Vi tror inte att det blir bättre av att det
bara är ordföranden och kassören som kan medge undantag i stället för
som nu samtliga VU-ledamöter. Jag yrkar avslag på motionen och bifall till
förbundsstyrelsens utlåtande.
Javiera Cifuentes, Seko Mellansverige: Kamrat Bjarne, jag vidhåller att
det är mycket viktigt att vi själva tar ställning till kulturpolitiska frågor
och att vi har ett kulturpolitiskt program som visar våra medlemmar vad vi
står för. Det kan användas pedagogiskt på olika sätt. Människor har olika
sätt att lära sig saker på. Många tycker om själva underhållningsvärdet i de
kulturinsatser som vi kan göra.
Vi talar väldigt mycket om försäkringsfrågor. Det är kanske dags att börja
tänka lite tvärtom. Det är val nästa år. Folk kommer inte att rösta på Folksam, utan vi kan ha kulturevenemang där vi berättar om vår folkrörelse och
om vilken politik vi behöver för att facket ska kunna verka i samhället och
på arbetsplatserna.
Jag tycker att det är jätteviktigt att vi satsar på kulturen. Vi utbildar, och vi
organiserar. Vi blir då fler medlemmar, och vi blir ett starkt förbund som vi
kan vara stolta över.
Kajsa Lackovic, Seko Väst: När jag kom till Runös röda kulturfestival förra året fick jag klart för mig när jag talade med deltagare från andra förbund
att vårt förbund var det enda som inte hade ett kulturpolitiskt program. Jag
fick knalla dit med den A4-sida som finns på ABF. Det var vad jag kunde
hitta. Flera här inne var med då och vet att det var så. De flesta av dem kom
från centralt håll i förbundet.
Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till motion K1.
Thomas Olsson, Seko Södra: Jag måste säga att jag tycker att det är förbannat fegt att inte våga sätta ner foten när det gäller alkoholpolicyn. Vad
fasen, rent ut sagt, är skillnaden mellan å ena sidan VU och å andra sidan
ordförande och kassör? Det gäller väl att kunna stå för de besluten. Ska det
vara så himla svårt att göra det?
Jag är inte emot alkohol på något sätt, det är inte det det handlar om. Det
223
handlar om att vi ska kunna stå för de beslut vi tar, och då ska man fan i mig
kunna sätta ner foten i den frågan.
Elias Catano Cayetano, Seko Stockholm: Det gläder mig väldigt mycket
att Seko Södra har ställt sig bakom motion K7. Jag kan också ha en viss
förståelse för att förbundsstyrelsen har svarat på det sätt som man gör, för
då lämnar man ju faktiskt dörren öppen för att enskilda medlemmar i VU
har beslutanderätt i frågan.
Jag vill gå ännu längre och knyta an till min egen sektion och min egen klubb,
där vi för två tre år sedan tog ett beslut att vi inte skulle sponsra alkohol. Debatten var ganska livlig till en början, men så här i efterhand kan jag meddela att
det har fungerat jättebra. Vill man unna sig ett glas eller två, det som man kallar
måttlighet, så innebär det inte alls särskilt stora utgifter ur den egna plånboken.
Jag yrkar att kongressen bifaller Seko Södras motion med tilläggsyrkandet
att sista meningen i motionsyrkandet utgår. Det anser jag vore verkligen att
sätta ner foten i frågan.
Det har talats mycket om vårt ungdomsförbund, och jag kan tala om att
ungdomsförbundet absolut inte sponsrar någon alkohol i sin verksamhet –
hur skulle det se ut annars?
Janne Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: När det gäller alkohol har
vi en policy på förbundet, som innebär att om det ska serveras alkohol så
ska det vara godkänt av en VU-ledamot.
Thomas har föreslagit att godkännandet ska kunna ges bara av ordföranden och kassören. Vi har den nuvarande ordningen för att få en praktisk
hantering. Jag kan lova er att ingen i VU skulle falla igenom när det gäller
det här med måttlighet. Vad vi vill är att fortsätta med vår policy. Om en
ombudsman ska ha en internrepresentation och önskar bjuda på alkohol
så kommer han eller hon endera till Valle, mig, Janne, Tomas eller Anneli.
Alla är inte alltid i huset. Därför tycker vi att det är bra att ha den här hanteringen så att det är fler som kan ta beslutet. Det är viktigt för oss alla att
ha koll på att det är fråga om måttlighet, så att det inte flödar brännvin eller
vad det nu kan vara på våra interna konferenser.
Bifall till förbundsstyrelsens utlåtande nr 62!
Xamuel Halfvars, Posten Förhandlingsorganisation: Jag är beredd att stödja Elias yrkande. Jag tycker att vi borde ta och tänka lite grann på att alkohol är en dryck som kan vara väldigt problematisk för många människor,
även om den intas med måttlighet. Det kan räcka med att man tar ett glas.
Om man deltar i arrangemang där det bjuds på alkohol är det väldigt lätt att
den som har de här problemen trillar dit. Jag tycker att vi ska tänka på de
kamrater som har problem och bifalla Elias yrkande.
224
Bjarne Isacson, förbundsstyrelsens föredragande: Vad är det som är viktigt
när det gäller det kulturpolitiska programmet? Är det att vi lägger en massa
kraft på att utarbeta ett kulturpolitiskt program eller är det att vi använder
kultur i vår verksamhet? Många har varit uppe och redovisat hur mycket
de gör utan ett kulturpolitiskt program. Det är i våra verksamheter vi ska
använda kulturen som ett verktyg för att väcka intresse eller roa, för att låta
folk växa som människor och själva göra kulturella insatser.
Det vi föreslår nu är ”att Seko utarbetar riktlinjer för det kulturpolitiska
arbetet inom Seko, där vi också tydligt prioriterar vilka typer av kulturinsatser vi ska ägna oss åt och i vilken omfattning det ska ske”. Ni får inte
glömma att det också här är ekonomiska frågor som ligger i botten. Vi har
prioriterat ett antal frågor som vi ska koncentrera oss på, och kulturen är
inte en av dem. Däremot är kulturen ett verktyg som ska förstärka effekten
av det vi jobbar med.
Jag står fast vid förbundsstyrelsens utlåtande med tillägg av förslaget om
utarbetande av riktlinjer.
Elias Catano Cayetano, Seko Stockholm: Jag hade kanske inte förväntat mig att förbundsstyrelsen helt plötsligt skulle svänga i frågan. När jag
checkade ut i morse blev varken jag eller min plånbok ledsen när jag betalade för den alkohol jag beställt.
Om man vill unna sig ett glas alkohol tycker jag att man ska pynta för det
själv. Jag tycker i likhet med Thomas Olsson att det faktiskt är svårt att motivera inför medlemmar, och i synnerhet inför eventuella nya medlemmar,
att förbundet bjuder på alkohol.
Beslut
• Förbundsstyrelsens utlåtande nr 57 över motion K1.
• Förbundsstyrelsens tilläggsförslag ”att Seko utarbetar riktlinjer för det
kulturpolitiska arbetet inom Seko, där vi också tydligt prioriterar vilka
typer av kulturinsatser vi ska ägna oss åt och i vilken omfattning det ska
ske”.
• Yrkande av Karin Åkersten m fl om bifall till motion K1.
225
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 57 över motion K1.
att bifalla förbundsstyrelsens tilläggsyrkande.
• Yrkande av Mikael Lidholm om bifall till motion K2.
• Yrkande av Erik Bohman om bifall till motion K2 andra, tredje, fjärde
och femte att-satserna.
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 58 över motion K2 första attsatsen.
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 58 över motion K2 andra attsatsen .
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 58 över motion K2 tredje attsatsen.
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 58 över motion K2 fjärde attsatsen och
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 58 över motion K2 femte attsatsen
Kongressen beslöt
• Förbundsstyrelsens utlåtande nr 60 över motionerna K4 och K5.
• Yrkande av Thomas Gorin om bifall till motion K4.
226
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 60 över motion K4 och
Kongressen beslöt
• Yrkande av Thomas Olsson om bifall till motion K7.
• Yrkande om bifall till tilläggsförslag av Elias Catano Cayetano.
Därmed hade Elias Catano Cayetanos tilläggsförslag fallit.
• Yrkande av Bjarne Ringdahl om bifall till motion K8.
Kongressen beslöt
Kongressen beslöt
Kongressen beslöt
att bifalla förbundsstyrelsens utlåtande nr 65 över motion K10 och K11.
227
*****
Uttalande angående järnvägstrafiken
Anneli Jonsson, förbundsstyrelsens föredragande: Vi har i förbundsstyrelsen behandlat ett förslag till uttalande från Väg och Ban. Det lyder:
”Uttalande antaget av Sekos kongress 2013-09-30
Järnvägen i Sverige är sämre än någonsin. Olyckor och tillbud har ökat så
till den grad att Statens Haverikommission nu utreder orsakerna. Sedan
avregleringen av järnvägen fullbordades 2010 har vi haft ett antal tragiska
dödsfall i samband med järnvägsarbeten. De är inte bara en siffra i statistiken, de hade namn, familj, vänner och var i flera fall våra medlemmar och
förbundskamrater.
Även om regeringen ständigt aviserar nya pengar och extra satsningar på
järnvägen så sjunker totalvolymerna att räkna på för bolagen i branschen.
Konsekvenserna blir neddragningar och varsel som drabbar våra medlemmar. Så sent som i fredags varslade statliga Infranord 400 tjänster om uppsägning. Bolaget är tvingat till åtgärder för att kunna möta ägarens, i det
här fallet statens, krav på lönsamhet.
Trots enorma underhålls- och investeringsbehov försvinner arbetstillfällen.
Arbetsmiljön för tågledning, lokförare och åkandepersonal försämras kraftigt när jobbet kan innebära långa förseningar i strömlösa tåg eller hot och
våld från uppretade resenärer. De tvingas hålla god min och vara servicevänliga när pengarna ämnade för en förbättrad tågtrafik verkar brinna upp
på vägen mellan politiker och resenärer.
Om EU hoppas på en fungerande europeisk gränsöverskridande tågtrafik
så kräver det att de nationella järnvägarna fungerar först och främst. Ska
vi slarva bort möjligheten till miljövänliga transporter för samma köp och
sälj-ideologi som gett oss vårdskandaler och skolkonkurser när bolagen
mjölkats på skattepengar, en ideologi där framgång mäts i resultaträkningen, inte i samhällsnyttan.
Järnvägen är sämre än någonsin. Det krävs inget geni för att se detta. Det
räcker med att köpa en biljett och försöka åka någonstans i Sverige. Forskare varnar för att vi kan förvänta oss fler och större olyckor p g a skicket
på infrastrukturen. Bristande underhåll, trängsel på spåren, fragmentisering
och inget sammanhållet ansvar. Och som ni vet: Delat ansvar är inget ansvar.
228
Vad gör regeringen åt detta? Den tillsätter en utredning!!
Sverige behöver en sammanhållen fungerande järnväg där lönsamheten för
samhället kommer i första hand.
Sekos kongress kräver därför av samtliga politiker i lekstugan: Ta ert ansvar! Sveriges Järnväg är ett ansvar för samhället och svenska politiker.
Marknadsexperimentet har havererat och det enda som återstår är att städa
upp efter lekstunden.”
Förbundsstyrelsen föreslår att de två meningar i fjärde stycket som följer
efter ”Järnvägen är sämre än någonsin” stryks och att stycket fortsätter med
meningen som börjar ”Forskare varnar…”.
I det sista stycket föreslår förbundsstyrelsen att lydelsen ändras till:
”Sekos kongress kräver därför av regeringen: Ta ert ansvar! Sveriges Järnväg är ett ansvar för samhället och svenska politiker. Marknadsexperimentet har havererat och det enda som återstår är att städa upp i lekstugan.”
Vidare bör datum justeras så att dagens datum kommer att gälla.
Med detta hemställer jag att kongressen antar uttalandet i dess helhet.
Peter Holkko, Seko Södra: Jag har ingenting att säga om själva uttalandet
utan bara om den fortsatta hanteringen av det.
Vi är ju duktiga på att anta sådana här uttalanden, men det vore bra om vi
sedan kanske kunde se till att vi får en bra spridning av det så att det också
skickas ut till avdelningar osv, så att det inte bara är vi här i detta rum som
har hört det utan att vi även ser till att det får en ordentlig spridning.
Kongressordföranden: Det är klart att vi ska se till att ett uttalande sprids
så mycket som det bara går.
Jörgen Lundström, BO Väg och Ban: Det är vi som har lämnat in det här
förslaget till uttalande, och vi köper de ändringar som föreslås förutom första meningen i sista stycket, där förbundsstyrelsen nu föreslår att ”samtliga
politiker” utbyts mot ”regeringen”.
Jag tycker att vi ska rikta uttalandet till samtliga politiker. Det här är en
fråga som har successivt växt fram under lång tid. Den hanteras nu av den
borgerliga regeringen, men den startades under den socialdemokratiska.
Socialdemokraterna talar i dag om en icke fungerande järnväg, men det är
väldigt svårt att få fram löften om vad man tänker göra.
Det är valår nästa år. Jag vill ha löften, på samma sätt som det omarbetade
näringspolitiska programmet blir den kvast som vi använder och knuffar
politikerna framför oss med.
229
”Samtliga politiker” hellre än” regeringen”, men för övrigt köper jag de
ändringar som förbundsstyrelsen föreslår.
Efter en kort enskild överläggning med Jörgen Lundström yttrade
Förbundsordförande Janne Rudén: Vad jag sade till Jörgen var att med
den skrivning förbundsstyrelsen föreslår får vi med politiken och hela vänsterregeringen, och det gör ju uttalandet så mycket starkare. Jörgen tog då
tillbaka sitt yrkande. Tack Jörgen!
Kongressen beslöt
att anta uttalandet med de av förbundsstyrelsen föreslagna ändringarna.
*****
Verksamhetsplan 2013–2017
Janne Rudén, förbundsstyrelsens föredragande: Jag tänker gå direkt på dokumentet utan någon längre föredragning.
I inledningen på förslaget till verksamhetsplan beskriver vi den föränderliga värld som vi lever i. Mot den bakgrunden är det inte realistiskt att
låsa fast en verksamhetsplan för fyra år i taget. Förbundsstyrelsen har en
ambition att hitta en modell som leder till att hela organisationen kan styra
åt samma håll. Vi föreslår därför ett något annorlunda upplägg än tidigare.
Vi är övertygade om att kongressen ska fastställa ett dokument som håller
över tid och inte behöver justeras så fort någonting händer i vår omvärld.
Om vi i framtiden, och självfallet också i närtid, ska kunna vara ett attraktivt förbund måste vi bli bättre på att fokusera. Det måste gå en röd tråd
genom förbundet där grunden är, som vi pratat om så mycket, att organisera och rekrytera medlemmar, träffa och upprätthålla kollektivavtal, bedriva
arbetsmiljöarbete och näringspolitisk verksamhet och branschfrågor. Här
ska vi, kamrater, bli ännu bättre, ännu tydligare och ännu starkare än vad
vi är i dag. Det kommer att krävas mycket av alla delar i vår organisation.
Samtidigt är det en överlevnadsfråga för oss att fixa det här.
Med dokumentet pekar vi ut vägen framåt, och det ska hela tiden påminna
oss själva om vart vi är på väg och vart vi ska.
Förbundsstyrelsens förslag är därför
att Sekos kongress beslutar att fastställa dokumentet ”Sekos fokusområden
2013–2017”,
230
att kongressen beslutar att förbundsstyrelsen varje år fastställer en förbundsgemensam verksamhetsplan, där fokusdokumentet är utgångspunkten,
att förbundets olika delar tar fram årliga aktivitetsplaner där den förbundsgemensamma verksamhetsplanen är utgångspunkten och
att förbundets representantskap följer upp och vid behov reviderar den
verksamhetsplan som fastställts av förbundsstyrelsen.
Med det yrkar jag bifall till förbundsstyrelsens förslag till verksamhetsplan
2013–2017.
Kongressen beslöt
att bifalla förslaget till verksamhetsplan för 2013–2017.
Arvode till kongressens funktionärer
Revisor Åke Olsson: Revisorerna föreslår följande arvoden:
Mötesordförande
Reseräkningsgranskare
Rösträknare
Beredningsutskott
Protokolljusterare
Valberedning
3 000 kronor
1 000 kronor
500 kronor vardera om man trätt i tjänst
500 kronor vardera om man trätt i tjänst
1 000 kronor vardera efter påskrift
4 000 kronor vardera för hela kongressperioden
Arvode betalas inte ut till av förbundet anställd personal.
Kongressen beslöt
231
Fastställande av tidpunkt för kongressen 2017 och mellanliggande representantskap
Anneli Jonsson. förbundsstyrelsens föredragande: Förbundsstyrelsen föreslår följande mötesdatum för representantskap och kongress;
Representantskapsmöte 2014
Förslag tisdag den 3 juni, 2014
Förslag tisdag den 26 maj, 2015
Förslag tisdag 31 maj, 2016
Kongress 2017
Förslag 25/4 - 27/4 (tisdag-torsdag)
Kongressen beslöt
Kongressens avslutning
Förbundsordförande Janne Rudén: Nu börjar det svåraste; det är så att vi
ska tacka ett antal personer. Det gäller att inte glömma bort någon. Det har
hänt en gång, men det rättade till sig.
Först har vi ett eminent presidium, som ska honoreras med blommor. Ett
stort och hjärtligt tack för er förträffliga insats.
Några ledamöter i förbundsstyrelsen avgår – ni får komma upp på podiet
en efter en.
Vi börjar med Gerardo Berrios, som ska få blommor och förtjänsttecknet.
Gerardo har gjort sig känd för sitt arbete i kampen mot rasism och främlingsfientlighet, och han har jobbat för mångfald. Det är en av de frågor
som ligger honom absolut varmast om hjärtat. Gerardos fackliga arbete
när det gäller de här frågorna tar inte slut – han fortsätter i Seko här i
232
Stockholm och i LO-distriktet i Stockholms län, där han är ordförande i
integrationskommittén.
I en tid som denna, då Sverigedemokraterna får allt starkare fäste, är det
nödvändigt att det finns ett starkt engagemang i dessa frågor, och det är fantastiskt att vi har personer som Gerardo i det här arbetet. Jag är övertygad
om att det arbete som Gerardo gör kommer att vara en del i det som gör att
vi kommer att se ett resultat nästa höst, dvs att vi får en annan regering då.
Gerardo är också engagerad i frågor om den interna demokratin och hur
man får en organisation mer medlemsnära.
Jag kan inte se Gerardo någonstans, han har tydligen redan försvunnit till
LO-distriktet. Hur som helst vill jag rikta ett stort och hjärtligt tack till
Gerardo – vi får se till att han får förtjänsttecknet och blommorna. Vi ger
honom en stor applåd!
Marie Lander ska också få ett förtjänsttecken. Marie har varit central handledare i drygt tio år. Hon är en fantastisk organisatör och har en enorm
förmåga att övertyga folk om värdet i det fackliga medlemskapet och om
vikten av att vara med i facket. Hon har rest och sett de flesta plattformarna
här i Sverige, dvs rest land och rike runt och missionerat om den svenska
modellen och det fackliga medlemskapet.
Marie har sin arbetsplats på Eniro och har även där gjort en fantastisk insats. Hon har också under många år bidragit med sin klokskap i vår förbundsstyrelse.
Tack för en fantastisk insats, Marie! Du ska få en kram. Vi ger också Marie
en applåd.
Hans Lindqvist är inte här, men jag vill ändå rikta ett stort tack till honom
för hans engagemang och hans insatser i förbundsstyrelsen. Att Hans lämnar beror bland annat på hans arbete – han är ute på våra isbrytare och
bryter is åt oss, och det arbetet är väldigt svårt att kombinera med en plats
i förbundsstyrelsen.
Jan Persson är Hammarbyit, vilket innebär att han är van att ta motgångar. Men han kommer alltid igen. Vi har vissa likheter, han och jag. Jag
är GAIS-are, och vi har samma egenskaper. Vi har också ungefär samma
bakgrund. Jag kom inte från Kommunal, men Janne kom från Kommunal i
mitten på 90-talet, tillsammans med gänget på Stockholm Energi. Han har
varit med om lite omfusioneringar i den verksamheten – det är ju finska
Fortum som äger det i dag.
Janne har under tiden på energisidan varit en av förgrundsfigurerna i det
fackliga arbetet och sedermera också hamnat i förbundsstyrelsen. Jag vill
tacka dig, Janne, för en fantastisk insats för förbundet i styrelsen. Nu går
233
du över och blir valberedare, så vi får väl hålla oss i skinnet i styrelsen. Du
vet ju precis allt – valberedningen har så att säga fått en outtömlig gruva
till uppgifter om styrelsens ledamöter.
Lycka till med det jobbet, Janne!
Anne-Marie Ross eller Rossan, eller som jag ett antal gånger har råkat säga:
Maggan – hon blir inte ledsen för det – är en person som är otroligt öppen
och positiv och som har förmågan att snabbt anpassa sig till situationer
som kan dyka upp i förbundsstyrelsen, bland annat när jag missar att säga
Rossan och säger Maggan i stället. Det är en sådan situation.
Maggan har lätt att föra samtal, oaktat om det är medlemmar eller företagsledningen på Post Nord, som det numera heter.
Rossan har under många år suttit i vår förbundsstyrelse, nyfiken på nya
utmaningar. Det är starka egenskaper, och hon har också en uthållighet,
vilket inte alla har. Hon har också under kortare perioder varit handledare i
arbetsrättsutbildningar, men då var omgivningen – och den består i mångt
och mycket också av postgänget – något konfunderad. Det stämde inte riktigt in på Rossan. Men hon testade i alla fall uppdraget och vann ytterligare
erfarenheter genom det.
Det där säger mycket om Rossan. Hon är aldrig rädd för att testa nya uppdrag och arbetsuppgifter. För att ytterligare beskriva Rossans sociala kompetens och förmåga kan jag berätta att hon faktiskt blev kompis med den
tidigare styrelseordföranden i Posten, Marianne Nivert, vilket för den ordinarie ledamoten Alf Mellström framstod som helt obegripligt. Men Rossan
hade ett knep. Hon började snacka barnbarn med Marianne Nivert, och då
lossnade allting. Jag tror inte att Affe tagit till sig det ännu, men vi får väl se.
Stort och hjärtligt tack, Maggan!
Nu blir det riktigt högtidligt. Tom Tillman – ständig ålderman i förbundsstyrelsen och mångårig facklig kämpe på Posten. En fantastisk pedagog,
otroligt duktig på att undervisa och informera muntligt. Hade Tom inte valt
den fackliga banan hade han nog blivit folkskollärare.
Tom är också en av våra gurus när det gäller avtalsfrågor. Han kan hela
kommunikationsavtalet på Posten utan och innan, så har man problem med
det så spelar det ingen roll vilken tid på dygnet man ringer Tom – han har
svaret med paragrafnummer, momentnummer och till och med sidnummer.
Men Tom är knappast en risktagare. Obehagliga överraskningar är kanske
inte hans käraste ämne. Det är därför han inte svarar i telefon – man vet
ju aldrig vad man kan få. När Tom slutade på Posten fick han lämna ifrån
sig sin tjänstemobil, och Kristina Hvatz fick den. Det visade sig att den var
nästan aldrig använd.
234
Men saker händer och man utvecklas på olika sätt. Efter att ha slutat arbetet på
Posten är Tom numera en av de mest aktiva på Facebook. Spekulerar om framtiden gör han gärna. I början på 90-talet förutspådde Tom att den dåvarande
generaldirektören Ulf Dahlsten skulle få sparken. Två år senare fick Tom rätt.
Jag kan också säga att Tom är det stora kulturella inslaget i förbundsstyrelsen. Som ålderman har han tagit på sig rollen att läsa någon dikt eller
något prosastycke för förbundsstyrelsen dels inför juluppehållet, dels inför
semestern, och det har vi alla stor behållning av. Det brukar vara småroliga
och finurliga berättelser.
Tom – stort och hjärtligt tack!
Då ska vi be en gammeldansk komma upp – Jens Ole Hansen. Många
säger också ”den store dansken”. Han är en legend på Stena Line. Han har
varit klubbordförande där i runt 30 år. Innan dess var Jens Ole med i Sjöfolksförbundet. Sammanlagt är han uppe i 40 år.
Jens Ole har varit ersättare i förbundsstyrelsen, och han har suttit i många
år i Sjöfolks avdelningsstyrelse. Det finns hur många historier som helst
att berätta om Jens Ole. En del är faktiskt helt sanna, medan andra är lite
längre från sanningen.
En historia vet jag är sann. Det var en förhandling på Stena med personaldirektören.
Jens Ole blev rent ut sagt förbannad på direktörens njugga
inställning till Jens Oles krav, så Jens Ole reste sig upp och slog igen dörren med sådan kraft att dörrkarmarna följde med. En snickare fick tillkallas, och medan snickaren höll på och fixade dörrkarmen så kom redaren
själv, gamle Sten Olsson, förbi och undrade förskräckt vad som förorsakat
förödelsen. Personaldirektören svarade ärligt: Här har bedrivits fackliga
förhandlingar. Varpå Sten Olsson svarade: Skriv på omedelbart innan de
jävlarna river hela kontoret!
Det där är ett strålande exempel på en kraftfull förtroendevald, men iaktta
viss försiktighet med att smälla i dörrar!
Jens Ole – stort tack för din insats! Mange takk!
Tom Tillman: Förbundskamrater, presidium! Jag skulle vilja tacka er allesammans för en bra kongress, jag återkommer till det lite senare. Jag vill
tacka Janne för en väldigt fin avtackning. Vi som nu av olika skäl lämnar
våra uppdrag känner oss väldigt hedrade, och jag är också väldigt rörd,
vilket ni hör på min röst.
Jag fick en gång i början på min fackliga karriär lära mig en sak av en lärare
på ABF. Han sade att är man inte lite nervös när man ska hålla ett anförande
så ska man nog byta verksamhet. Det har nog präglat mig hela tiden, även
om många kanske inte tror det. Man är lite nervös.
235
De andra som nu lämnar förbundsstyrelsen tyckte att det väl var bra om jag
pratade för oss allihop, så det gör jag i vissa delar. Sedan kommer det andra
delar där jag pratar för egen del.
Vi har åtnjutit ert förtroende att sitta i förbundsstyrelsen. Det är vi väldigt
glada och stolta över, och vi tackar för det. Genom att vi är så här pass
många som lämnar uppdraget så har vi gett er möjligheten att föryngra
förbundsstyrelsen och att få in fler tjejer. Vi är glada för att ni har tagit vara
på den möjligheten – här ska vi väl också tacka valberedningen för det jobb
som den gjort för att medverka till det resultatet. Nu kan ni inte skylla på
att det är proppar som har suttit i förbundsstyrelsen och inte flyttat på sig,
utan nu har ni faktiskt haft ödet i era egna händer.
Nu har vi en ny ledning för de kommande fyra åren för att lotsa Seko rätt,
och vi som nu lämnar uppdraget känner oss ganska trygga i det. Men vi
tycker att det är oerhört viktigt att ni inte bara här på kongressen visar de
här personerna ert förtroende, utan det förtroende som ni har gett dem de
här dagarna, det ska ni fortsätta att ge dem under hela den kommande mandatperioden. Det är inte alltid, kamrater, som man kanske känner det på det
viset, och jag hoppas att ni kan ta detta till er.
För egen del började tiden i förbundsstyrelsen på kongressen 1985, och
den påminde rätt mycket om den kongress som vi har haft nu. Vi hade då
i postavdelningen i Statsanställdas förbund en ny ledning. Vi skrev motioner, vi trimmade argumenten och vi övade framför varandra för att göra ett
så bra intryck som möjligt. Vi hade en strategi att gå upp i olika omgångar,
i olika vågor, för att försöka vinna gehör på kongressen för de synpunkter
som vi förde fram. Vi hade en plattform.
Vi hade en samordning mellan postavdelningarna i Malmö och Stockholm.
På den tiden hade vi nästan majoritet på kongressen, och det använde vi
oss av också.
Det är det som är kongress. Det är klart att man kan vara missnöjd med
sådant som händer på en kongress. Alla beslut har inte gått förbundsstyrelsens väg, det ska gudarna veta. En del har fått se sina motioner avslås. Men
så är det. Man ska komma så väl förberedd som möjligt, och man ska argumentera. Man ska försöka övertyga sina kamrater i bänkarna om att detta
beslut är det vi ska fatta. Det är det vi har att leva med nu den kommande
mandatperioden. Det ska vara lite puls och lite nerv.
Då, 1985, var jag rätt flitig i talarstolen. Det fanns de som sade att det bara
var jag som var uppe den gången. Isacson brukar säga: ”Du har fan aldrig
stått i talarstolen sedan 1985.” Nu kan det väl avslöjas, Bjarne: Det har jag
inte gjort förrän i dag! Men det har varit rätt bra ändå.
236
På kongressen 1985 blev jag också invald i förbundsstyrelsen, och jag har
suttit där sedan dess. Bra eller dåligt, det får ni avgöra. Det kanske inte är
ett bra betyg egentligen att man sitter så länge, men jag har ju fått förtroende på varje kongress att fortsätta.
Jag har upplevt väldigt mycket, jag har lärt mig väldigt mycket, och jag
hoppas att jag också har bidragit till förbundets utveckling till vad det är i
dag. När det gäller organisationsfrågan kan vi konstatera att vi började med
den någon gång på 1980-talet. Vi har haft den uppe på den här kongressen,
och det kan jag lova er, kamrater: När ni kommer till nästa kongress så är
organisationsfrågan den stora frågan igen, för det finns ingen enkel lösning
på hur vår organisation ska se ut.
Vad tycker då alla vi som avgår nu har varit roligast under den tid som vi
har suttit i förbundsstyrelsen? Det är ungefär som för er del. Det är mötet
med medlemmar, mötet med fackliga kamrater, förhandlingar där man når
ett bra resultat och där man också får credit från medlemmarna för det.
Att förbundsstyrelsen är ute bland medlemmar är positivt. Men ibland får
man intrycket att ni medlemmar eller en del av er tycker att det är ni som
är ute på arbetsplatserna och inte förbundsstyrelsens ledamöter. Ni är ute
på arbetsplatserna, det är ingen tvekan om det. Men förbundsstyrelsen är
också ute på arbetsplatserna. Vi träffar också medlemmar och för diskussioner. Vi kan bli bättre på det, men då måste ni också bjuda in oss. Vi kan
ju inte ringa till er alla och fråga om vi får komma ut nästa vecka för att vi
känner för att träffa era medlemmar. Hör av er! Tala om att ni vill ha ut förbundsstyrelsens eller verkställande utskottets ledamöter i olika aktiviteter!
Då kommer vi. Det är det som skapar dynamik och kraft.
Kamratskapet och solidariteten har för förbundsstyrelsen varit drivkraften,
men framför allt har det varit rättvisan. Det är en stjärna som lyser för oss,
att vi ska kunna hjälpa våra medlemmar när de hamnar i olika trängda
situationer och svårigheter på arbetsplatsen. Vi ska också träffa bra avtal.
Man behöver också inspiratörer. Jag har funderat på rätt mycket på var jag
har fått min inspiration. Jag skulle kunna ge er ett tips: Ni kan gå till kyrkogården där Olof Palme ligger begravd och där reflektera under ett par tysta
minuter– det är faktiskt ganska stärkande.
Jag ska nämna en person i Seko som har varit en stor inspiratör för mig.
Det är ingen som finns här nu för han har tyvärr lämnat oss, nämligen
den tidigare förbundsordföranden Gunnar Erlandsson. Han har inspirerat
mig genom sitt sätt att vara, sin ideologiska syn och inte minst genom sitt
politiska engagemang. Det har därför varit en stor ära för mig att faktiskt
också få sitta med i Gunnar Erlandssons Minnesstiftelse – det har varit ett
ärofullt uppdrag.
237
Sedan vill jag, och det vill vi allihop, framhålla en person som har varit
oerhört viktig för den här förbundsstyrelsen under rätt så många år, en person som håller ordning på oss och på alla papper, protokoll, kallelser och
sådant. Det är Monica Gullberg. Monica är en pärla!
(Applåd)
Det tycker ni också, det hör jag på applåden.
Det finns ett ärofullt uppdrag i förbundsstyrelsen, Janne var inne på det.
Det är åldermannens, ett uppdrag som är förenat med vissa förpliktelser.
Jag ska inte gå in på det, för det är inte det som är det viktigaste. Det är ett
uppdrag som det är ganska enkelt att uppnå, för det är den som har suttit
längst i Sekos förbundsstyrelse som blir ålderman. Jag har haft uppdraget,
och det har varit roligt. Men nu är det slut på det, och då vill jag lämna
över det, bildligt talat, till nästa ålderman i Sekos förbundsstyrelse, Peter
Lundmark. Du har härmed uppdraget!
Från 1985 och fram till nu – har man då gjort en klassresa? Det finns många
som säger att jag har gjort en klassresa. Jag förstår inte det uttrycket. Jag
har utvecklats, jag har lärt mig – det tror jag gäller våra kamrater också.
Men har vi rest i en annan klass? Nej, jag är fortfarande en arbetarpojke
från Majorna och kommer från enkla förhållanden. Jag är arbetarklass, och
den klassen duger för mig fortsättningsvis också.
Så några ord från oss till er. Är vi då i mål med denna kongress? Nej, det
är vi inte. Det återstår mycket jobb. Vi måste öka organisationsgraden, vi
måste värva medlemmar, vi måste få ordning på ekonomin, vi måste träffa
bra avtal och vi måste skapa en slagkraftig och effektiv organisation. Där
finns det fortfarande mycket att göra, vi kan inte vara nöjda när vi åker
hem. Dessutom måste vi vinna valet nästa år, det är helt avgörande för
många frågor.
Vi önskar den nya förbundsledningen lycka till. Det känns ledsamt att lämna den, men samtidigt känns det faktiskt lite gôtt.
Till er alla från oss alla: Lycka till i den fackliga kampen! Tack ska ni ha.
Förbundsordförande Janne Rudén: Tack så mycket, Tom!
Vi byter besättning också i valberedningen, och den första som jag vill ska
komma hit upp är en kvinna som har en ganska ny mobiltelefon – kan ni
gissa vem det är? Kristina Hvatz.
Kristina betraktas i sin omgivning som en person som alltid är mycket seriös i allt hon företar sig – slarvar inte bort frågor, håller hårt på traditioner
och principer. Hon är ingen stor chanstagare utan vill ha gott om tid för
analyser innan hon bestämmer sig för en uppfattning i olika frågor.
238
Kristina står också för ordning och reda och är kompetent i avtalsfrågor.
Hon har varit en stor tillgång för förbundet under flera avtalsrörelser. Hon
är envis och har med en tvättäkta Närkedialekt sakta men säkert malt ner
många motparter – och kanske en och annan facklig kamrat också.
På minussidan finns en viss kompetensbrist när det gäller teknikfrågor. Jag
kan väl säga att den där mobiltelefonen hon fick efter ett tag och som är
nästan ny, den är fortfarande nästan oanvänd. Kristina har inte lyckats få
den att fungera. Men vi har hopp om att den ska gå i gång under oktober
månad.
Jättestort tack, Kristina, för ditt arbete i valberedningen!
Då går vi vidare till Christer Storm. Jag tror faktiskt att Christer fastnade
i Ringhals eller rättare sagt nere i Bua. Christer var, om jag inte minns
helt fel, turbinmontör på gamla StalLaval i Finspång och kom ner till Väröhalvön för att vara med och montera turbinerna på Ringhals kärnkraftverk. 1984 kom Christer in i valberedningen i avdelningen i Ringhals och
har därefter också jobbat på ett antal olika fackliga poster, bland annat i
energiavdelningen i Göteborg som vi fick i gång i mitten på 1990-talet och
där jag började som ordförande.
På senare tid har Christer specialiserat sig på att valbereda, dels i förbundets valberedning, dels i Seko Västs valberedning. Jag vet att Christer förr
om åren var en inbiten seglare, men Christer bor ju på den delen av västkusten som inte har någon skärgård – det är bara äcklig sand och sådant.
Då är det väldigt vanligt att man åker över till Läsö eller Anholt, för där är
det ännu mer sand.
Christer, ett stort och hjärtligt tack för ditt arbete i valberedningen och
också för ditt arbete i våra lokala organisationer. Du får också förbundets
förtjänsttecken.
Thomas Stenberg är också en mångårig trotjänare i valberedningen och
mångårig klubbordförande på Stena Line. Thomas blev medlem i Sjöfolksförbundet i början på 80-talet och blev då vald till sektionsordförande. Det
var på Stena Scandinavica, där du senare också blev klubbordförande.
Thomas har varit Stena och förbundet trogen. Sedan han kom till Stena har
tillgångarna tjugodubblats, och det finns här ett klart samband. Man kan väl
hoppas att han fick en rejäl dusör av koncernchefen Sten Olsson när han
avtackades för lång och trogen tjänst.
Du har alltid varit till för medlemmarna, haft ett stort hjärta och socialt
patos. Det är otaliga medlemmar som Thomas har hjälpt. Många gånger
har det skett i det tysta.
Thomas är speciell på ett annat sätt också. Han är nog den ende i landet
239
som har haft en hund som hette Nils Ringo. På hunddagiset förkortade man
det ädla namnet till Nisse.
När du nu går i pension vill jag rikta ett stort och hjärtligt tack för din insats i förbundet och i vår lokala organisation på Stena och för ditt arbete i
valberedningen. Tack ska du ha!
Då vill jag att Åke Olsson kommer upp. Åke avgår som revisor. Han kom
in som ersättare och valdes på kongressen 1993 till ordinarie revisor. Han
har alltså haft samma uppdrag i 20 år.
Åke har som vi alla lite egenheter. Han kan aldrig gå direkt mellan punkt
A och punkt B. Oavsett var andra går så går Åke sina egna vägar. Han har
alltid mod att prata när han träffar folk på vägen. Jag tror att det var för två
år sedan jag stod på flygplatsen i Chicago – och vem kommer där och ska
hämta ut bagaget, om inte Åke! Han hade förmodligen tagit en omväg till
Chicago också, men då var han på väg till Alaska. Vi kanske hade några
frysta räkningar där som du skulle kolla, eller om det var din dotter du
skulle hälsa på.
När Åke går de här omvägarna pratar han med alla, och det är ofta kvinnor
som han träffar och som han då kramar. Men han har koll på organisationen
genom att gå runt och småprata. Det är samma sak på kontoret – han går
aldrig raka vägen till ett sammanträdesrum, utan han går in i alla rum och
pratar. Det är klart att då får han en enastående koll på vad vi håller på med
också, för det är ju inte bara siffror revisorerna ska kontrollera utan de ska
också göra så kallad verksamhetsrevision. Som revisor är det en fantastisk
egenskap som du har.
Det är också så att Åke är den ende klubbordförande i Seko som har erhållit
kunglig förtjänstmedalj. Vi har funderat mycket på det där, men det måste
ju vara för att han var klubbordförande på Slottet.
Åke – ett stort och hjärtligt tack! Jag vill till detta bara säga, med tanke på
den medalj Åke hade fått: Nu har han fått något som smäller mycket högre.
Han har fått Sekos förtjänsttecken!
Vi har vår stenograf, Margareta Cederström. Tack för ditt fantastiska jobb
med att se till att vi får protokoll som verkligen också återger vad vi har
hållit på med på kongressen. De är fantastiskt bra att ha också.
Vi har nu en person kvar att avtacka, och det är allas vår ”morsa”, förbundskontorets allfixare och kongressgeneral, som man ibland på förbundskontoret kan se komma med en fart som en nytrimmad Duracellkanin. Det
finns hur många sådana namn som helst – you name it.
Utan Monica Gullberg hade den här kongressen inte fungerat på det fantastiska sätt som den har gjort. Nu är Monica inte ensam om att ha fixat och
240
roddat med kongressen, men jag vill ändå påstå att av flera motorer är det
Monica som har varit jetmotorn i det gäng som har fixat och donat när det
gällt kongressen.
Monica går i pension vid nästa månadsskifte, men hon kommer nog att
dyka upp i ett eller annat sammanhang och hjälpa oss med en del saker.
Bland annat har vi några stugor som vi behöver ha bokningshjälp med osv.
Monica har också hjälpt oss i VU under ett antal år. Tidigare var hon sekreterare på förhandlingsenheten och hjälpte Valles företrädare. Sedan var
hon på organisationsenheten och hjälpte förbundssekreteraren, och därefter
kom hon till grabbarna Grus – det är jag och Tomas – för att hjälpa oss och
hålla ordning på oss. Hon har helt enkelt gjort ett fantastiskt arbete, och jag
tror att alla på de enheter hon har varit på har samma uppfattning.
Så, morsan, utan dig hade vi inte klarat oss. Stort och hjärtligt tack för det
jobb du har gjort i förbundet! Vi ska fira av dig lite senare också, men nu
en stor applåd för Monica!
Nu är det så att Monica älskar lila. Det är hon som har tagit fram färgen på
sjalarna, och hon ska få lila blommor. Men för att riktigt uttrycka att vi har
förstått att hon älskar lila – hon har lila pärmar också på kontoret – tänkte
vi att hon, för att hon inte ska glömma bort oss, ska få ett paket Löfbergs
Lila också. Varsågod, Monica!
(Applåder)
Monica Gullberg: Kamrater och vänner! Nu blev jag faktiskt lite rörd. Det
här är första och förmodligen enda gången som jag står i den här talarstolen, så jag ska ta tillfället i akt.
Tre intensiva dagar på en kongress går väldigt fort. Det är mycket förarbete, men det är ett enormt roligt och lärorikt arbete. Och nu är det som sagt
snart slut på den här kongressen och på min tid på Seko – 20 år, varav de 10
sista var de roligaste. Nu börjar en annan fas i mitt liv, och jag känner stor
förväntan och har stora förhoppningar att det ska bli bra.
Jag kommer att sakna er. Tack ska ni ha!
Janne Rudén: Då, kamrater, har vi klarat av det svåraste på hela kongressen, tycker jag.
Kongressombud, kamrater! Snart är kongressen slut för den här gången,
och det är nu jobbet börjar. Det är nu som alla kongressbeslut ska omsättas
i praktiken, och det är nu kongressbesluten ska nå ut på våra arbetsplatser.
Ni kommer alla ihåg vad Stefan avslutade sitt tal med. Han lyfte fram de
tre viktigaste sakerna för att vinna valet. Det första han sade var fokus, och
vi säger samma sak. Om vi framgent ska vara attraktiva för morgondagens
241
arbetstagare så måste vi bli bättre på att hålla just fokus. Vi måste ha en röd
tråd. Vi måste behålla fokus.
Vi har på kongressen fastställt var vi ska lägga vårt fokus, och det kan inte
sägas för många gånger. Det handlar om att organisera, rekrytera, träffa
kollektivavtal, bedriva arbetsmiljöarbete och näringspolitisk verksamhet
och att hantera branschfrågor. Här måste vi bli ännu bättre, tydligare och
starkare än vad vi är i dag. Det kommer att krävas mycket av alla delar i
vår organisation.
Efter tre dagar med ett fantastiskt och starkt engagemang och mycket livetwittrande är jag inte speciellt orolig. Vi kommer att fixa det här tillsammans, och vi kommer också tillsammans att uppnå våra mål. Jag tycker att
vi här och nu ska sätta ett ambitiöst men fullt realistiskt mål inom ett av
våra fokusområden. Det är att nästa gång vi träffas här i Folkets Hus så ska
det vara fler medlemmar i Seko än vad det är i dag.
Vi har som sagt tagit många beslut. Vi har antagit nya stadgar och pekat ut
var fokus ska ligga. Vi har antagit en ny strategi för medlemsrekrytering
och också pekat ut färdriktningen för hur vi ska bli en starkare förhandlingsorganisation. Vi har bifallit och avslagit motioner. Precis som Tom
sade: Det är en kongress som den ska vara. Det är klart, förbundsstyrelsen
har inte fått igenom allt, men det har inte ni heller fått! Det har varit ett
kompromissande, och det är så det ska vara. Jag tror också att alla är nöjda
med den här kongressen. Det är så demokratin ska fungera i en organisation. Den väcker debatt, den väcker engagemang och många ställningstaganden.
Kamrater! Vi lämnar den här kongressen som ett starkt förbund och som
en organisation som kommer att göra skillnad. Vi har olika roller och olika
arbetsuppgifter. Nu ska vi gå ut och synka ihop det här, så att alla känner
att de bidrar till att vi blir ett starkare och vassare förbund.
Än en gång: Tack alla för tre arbetsamma dagar! Som sagt: Nu börjar
grovjobbet, och det är nu som vi tillsammans flyttar fram positionerna och
skapar en bättre framtid för våra medlemmar. Och kom ihåg: Utan Sekos
medlemmar stannar Sverige!
Tack ska ni ha!
Kongressordföranden: Från presidiets sida vill jag rikta ett stort tack till er
alla för att ni har hjälpt oss att ratta den här kongressen.
Därmed förklarar jag kongressen avslutad.
242
Sedan kongressdeltagarna unisont sjungit Internationalen avslutades kongressen kl 15.25.
Permissioner
Följande permissioner hade beviljats:
Folke Matrosow, Seko Sjöfolk
Einar Borhammar Magnusson, Posten FO
Göran Dahlman, Seko Sjöfolk
Marcus Jönsson, BO Väg och Ban
Ilkka Pekkanen, Seko Sjöfolk
2013-10-02 kl 14.00–15.30
2013-10-03 kl 8.30–
2013-10-03 kl 11.00–
2013-10-03 kl 14.00–
2013-10-03 kl 13.00–
Vid protokollet
Justeras:
Anneli Jonsson
Sigrid Lundström
Johan Lundh
243
INNEHÅLL
SID
Ansvarsfrihet
38
Arbetsordning
30
Arvoden till Förbundsstyrelsen inkl ersättare
samt revisorer inkl ersättare
140-141
Arvoden till kongressens funktionärer
231
Avslutning
232-243
Balansräkning för 2012
36
Behandling av rapporten - Organisera och rekrytera
142-147
Behandling av Näringspolitiska rapporten
147-170, 172-176
Behandling av rapporten – Starkare kollektivavtal
184-186
Dagordning
27
Deltagarförteckning
18-27
Fullmaktsgranskning
17
Förbundsavgift och nytt avgiftssystem
136
Inledningsanförande
4-14
Motioner och utlåtanden
93-95, 125-128, 136-139, 176-177,
187-199, 199-210, 210-211, 211-227
Parentation
3-4, 171
Permissioner
243
Placeringsreglemente
137-139
Resultaträkning för 2012
36
Revisionsberättelse
36-38
Sektionsavgift
139
Stadgar
39-64, 68-82, 95-115
Tal av
LO s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson
83-92
Socialdemokratiska arbetarepartiets ordförande Stefan Löfven
129-135
SSUs ordförande Gabriel Wikström
64-67
ITF, Stephen Cotton general sekreterare
14-17
Uppdragsreglemente
35, 137-139
Upprop
18
Uttalanden
Järnvägstrafiken
228-230
Val av
Förbundsstyrelse
116-117, 119-120
Avtalssekreterare
118
Förbundskassör
118
Kongressfunktionärer
34
Representantskapsledamöter samt ersättare
178-180
Revisorer samt ersättare
181-182
Utskott
34
Valberedning
182-184
Verksamhetsberättelse 2012
35
Verksamhetsplan 2013–2017
230-231
Kongress 2017
232
Öppnande
1

Kongressprotokoll 2013

Transcription

Similar documents

MTR bjuder inte på julbord men det gör SEKO

Om Ni medlemmar får problem med fortsatt test Kontakta gärna

Till dig som jobbar inom väg

Inträdesansökan medlemskap i SEKO Inträdesansökan A

JJR-Dagordning-140124 - Förbundet Ju

Försäkringsbesk

På alla plan nr 2/2013

Allmänna motioner och motionssvar