Saliversättande och -stimulerande medel för muntorra äldre.

Institutionen för Odontologi
Examensarbete för magisterexamen i odontologisk profylaktik, 30 hp
Höstterminen 2014
Utvärdering av munspray och
munfuktgel som lindrar symptomen
vid muntorrhet hos äldre personer
-ur subjektiv och objektiv synpunkt
Caroline Croonquist Girestam
Handledare: Inger Wårdh
Titel: Ötdl, docent, universitetslektor i Gerodonti
Adress: Avd för Gerodonti, instit för odontologi, Karolinska institutet
Box 4064, 141 04 Huddinge
Mail: inger.wårdh@ki.se
Telefon arbete: 08 524 882 26
Examinator: Namn Efternamn, institution (ifylls senare)
1
Utvärdering av munspray och munfuktgel som lindrar
symptomen vid muntorrhet hos äldre personer, ur
subjektiv och objektiv synpunkt
- En pilotstudie
Sammanfattning
Syfte: Att utvärdera två kommersiellt tillgängliga produkter, Proxident munspray med
solrosolja och Proxident munfuktgel utan smak, mot muntorrhet hos äldre personer.
Material & Metod:
Till denna pilotstudie rekryterades 22 deltagare från Karolinska
Institutets enhet för Gerodonti och Folktandvården Medicinsk tandvård Stockholms sjukhem.
Deltagarna fick under fyra veckor använda Proxident munspray med solrosolja och därefter
började en ny period under fyra veckor med Proxident munfuktgel utan smak. Inledningsvis
utfördes en baseline-undersökning gällande aktuella mediciner, allmän hälsa, tandstatus,
slemhinnestatus, plackindex, gingivalindex, muntorrhet och livskvalitet. Salivmätning
förekom subjektivt med VAS-skala och objektivt via salivmätning. Samma undersökning som
vid baseline upprepades efter 4 och efter 8 veckor, efter användandet av vardera produkten.
Resultat: Munspray och munfuktgel påverkade deltagarnas egna upplevelser kopplade till sin
muntorrhet positivt. Efter användandet av respektive produkt under 4 veckors tid visade
frågeformulären OHIP-14 och VAS-skalan att deltagarnas besvär förminskats. En förbättring
avseende gingivalindex och mucosal-plaque score (MPS) noterades men plackindex var under
studiens gång konstant. Ingen statistiskt signifikant förbättring av salivationen kunde påvisas.
Konklusion: Enligt denna pilotstudie kan Proxident munspray med solrosolja och
munfuktgel utan smak hjälpa patienter som lider av muntorrhet genom att lindra de subjektiva
besvären. Gällande preparatens inverkan på den objektivt bedömda orala hälsan krävs vidare
studier. Preparaten bör rekommenderas som komfortpreparat och kan bidra till en högre
livskvalitet hos muntorra patienter.
Nyckelord: Hyposalivation, livskvalitet, muntorrhet, saliversättande preparat, salivflöde,
xerostomi
2
Evaluation of oral spray and gel-based oral moisturizer
that relieves the symptoms of dry mouth in elderly people,
in subjective and objective point of view
- A pilot study
Abstract
Objective: To evaluate two commercially available products, Proxident oral spray with
sunflower oil and Proxident gel-based flavorless oral moisturizer, for dry mouth in elderly
people.
Material & Methods: 22 participants were recruited for this pilot study. They were recruited
from Karolinska Institutet, Department of Dental Medicin section for Gerodontics and Public
Dental Care, Medical clinic at Stockholms sjukhem. Participants were given four weeks to
use Proxident oral spray with sunflower oil and then they started a new period for four weeks
with Proxident gel-based flavorless oral moisturizer. Initially a baseline survey of current
medications, general health, dental status, current status of the mucosa, plaque index, gingival
index, dry mouth, quality of life and subjective/objective estimated salivation was performed.
Saliva measurements were investigated subjectively with the VAS scale and objectively with
saliva samples. The baseline survey was repeated after 4 weeks, and again after 8 weeks, after
the use of each product.
Results: Oral spray and dry mouth lubricator affected participants' own experiences related to
their dry mouth positively. After the use of each product for 4 weeks, questionnaires OHIP-14
and VAS scale showed that participants had less problems. Increasing gingival index and
MPS mean values were detected during the use of the products. Plaque index was relatively
constant during the study. No statistically significant improvement in salivation was detected.
Conclusion: This pilot study showed that Proxident oral spray with sunflower oil and gelbased flavorless oral moisturizer can help patients suffering from xerostomia by relieving
their subjective symptoms. The objective effects on oral health requires further study. The
products can be recommended as comfort preparations and may contribute to a higher quality
of life in dry mouth patients.
Keywords: Dry mouth, hyposalivation, moisturizing products, salivary flow, quality of life,
xerostomia
3
Introduktion
I dagens samhälle finns många äldre individer. Allt fler äldre bevarar sina tänder upp i högre
ålder. Tand- och munvård för de äldre har därmed blivit ett ämne som ökat i betydelse. Bland
de äldres vanliga orala risksjukdomar förekommer muntorrhet som blivit ett aktuellt ämne att
ta hand om (Gabre et al., 2011). På marknaden finns idag flera produkter för att lindra besvär
kopplade till muntorrheten. Däremot finns få utvärderingar och riktlinjer om huruvida
symtomen kan lindras (Gabre et al., 2011; Sverige. Socialstyrelsen, 2009).
Saliv
Saliv är en förutsättning för en god oral hälsa och för allmänt välbefinnande (Guggenheimer
and Moore, 2003; Sreebny, 2000). En frisk person producerar dagligen 0,5-1,5 liter saliv
(Yeh et al., 1998). Saliven består av mer än 99 % vatten och mindre än 1 % fasta ämnen som
proteiner och salt. I munhålan finns tre stora pariga salivkörtlar, glandula parotis, glandula
sublingualis och glandula mandibularis. Utöver dessa finns små salivkörtlar utspridda i hela
munslemhinnan i t.ex. gommen, läpparna och kinderna. De små körtlarna producerar saliv när
personen är i vila, kallad mukös saliv, som är tjockflytande och innehåller proteiner. De stora
körtlarna producerar stimulerad, eller serös saliv som är mer klar och tunnflytande. Saliven
innehåller enzym och fungerar efter mekanisk tuggning som första steget i matspjälkningen
(Atkinson and Wu, 1994).
Muntorrhet
Muntorrhet är ett samlingsnamn för xerostomi, vilket är subjektiv upplevd muntorrhet
(Navazesh et al., 2008) och hyposalivation vilket innebär en objektiv minskning av saliv med
gränsvärden för stimulerad saliv under 0,7 ml/min och vilosaliv under 0,1 ml/min (Dawes,
2008). Normal salivproduktion brukar anges i intervallet 1-3ml/min för tuggstimulerad saliv
och ca 0,3-0,4 ml/min för vilosaliv under vaken tid (Dawes, 2008; Flink et al., 2005).
Muntorrhet är ett vanligt tillstånd, i synnerhet bland äldre med högre prevalens bland kvinnor
än män. Personer över 65 år löper större risk att vara drabbade av hyposalivation och/eller
xerostomi än den yngre befolkningen (Guggenheimer and Moore, 2003). Muntorrhet är
relativt komplext och svårt att mäta. En individ kan känna sig muntorr utan att kliniska
mätningar visar på kritiska värden av salivproduktion. Även motsatt scenario kan förekomma,
då klinisk inspektion av munhålan eller salivprov visar nedsatt salivsekretion medan individen
4
själv inte upplever några besvär. En förklaring till detta kan vara att muntorrheten anlänt
successivt och personen stegvis vant sig vid salivkörtlarnas minskade produktion (Thomson et
al., 1999). Idag finns ingen klar konsensus gällande salivproduktionens minskning i samband
med åldrandet. En biologisk känd åldersförändring är att salivkörtelvävnad minskar och
kompenseras med fett- och bindväv. De små salivkörtlarna som finns utspridda i slemhinnan
påverkas mer av åldersförändringar än de stora körtlarna. Vid 70 års ålder har kapaciteten
minskat med 50-70 procent (Yeh et al., 1998).
Läkemedelsanvändning
Den vanligaste orsaken till muntorrhet är intag av läkemedel, särskilt vid användning av antidepressiva, antikolinerga, betablockerare och antihistaminer. Muntorrhet räknas som tredje
vanligaste biverkan vid läkemedelsanvändning (Guggenheimer and Moore, 2003; Navazesh et
al., 2008). Många äldre använder olika läkemedel och har därför hög risk för muntorrhet
(Shetty et al., 2012). Enligt Socialstyrelsen (Sverige. Socialstyrelsen, 2009) använder
människor i 80 års-åldern i genomsnitt 5,8 olika läkemedel per person och majoriteten av
dessa produkter har en antikolinerg effekt med muntorrhet som biverkan (Porter et al., 2004).
Forskningen har visat att en äldre person som intar mer än fyra läkemedel är en riskpatient
avseende muntorrhetsrelaterade problem (Pajukoski et al., 1997). Andelen äldre i samhället
ökar och läkemedelskonsumtionen i denna grupp är omfattande vilket leder till att många
äldre lider av muntorrhet (Närhi, 1994; Shetty et al., 2012). Läkemedelskonsumtionen bland
de äldre ökar, inte minst beroende på bristande samordning mellan olika vårdinstanser och
avsaknad av huvudansvarig vårdgivare (Gurner and Thorslund, 2010). Bästa sättet att
diagnostisera hyposalivation är genom att mäta salivproduktionen av ostimulerad respektive
tuggstimulerad saliv. Salivmätning har länge ingått som en metod att bemöta
Försäkringskassans och landstingens beställares krav på kriterier för muntorrhet när
ekonomisk ersättning ska ges (Sverige. Socialstyrelsen, 2009).
Relaterade sjukdomar
Utöver läkemedelsanvändning finns andra orsaker till muntorrhet. Det kan vara
understimulering och inaktivitet. Försämrad tuggförmåga orsakat av ett raserat bett eller en
svag individ som pga. sjukdom blir sängliggande får en minskad salivproduktion.
Munandning är uttorkande och bidrar till en torr miljö i munhålan. Flera olika sjukdomar
medför muntorrhet (Billings et al., 1996). Vid exempelvis Sjögrens syndrom påverkas både
ögon och munslemhinna av påtaglig torrhet (Mathews et al., 2008). Reumatiska sjukdomar
5
orsakar ofta inflammationer i spottkörtlarna som försämrar dess funktion. Anorexi, bulimi,
diabetes och aids är exempel på andra sjukdomar där muntorrhet ofta förekommer (Ikebe et
al., 2005; Matear et al., 2006; Närhi, 1994). Även sociala och psykologiska faktorer som
depression, stress och ångest kan orsaka muntorrhet (Dawes, 1987). Vid strålbehandling mot
huvud- och hals regionen kan spottkörtlarnas funktion slås ut helt, vilket ofta är irreversibelt
(Epstein et al., 2002; Hong et al., 2009; Mencoboni et al., 2011; Potting et al., 2006).
Psykosociala aspekter kopplade till muntorrheten varierar från självrapporterade besvär enbart
gällande munhålan till mer övergripande påverkan som allmän frustration, nedstämdhet eller
betydande störningar i det dagliga livet (Jones et al., 2001).
Muntorrhetens skadeverkningar
Saliven är viktigt för den orala hälsan genom att skydda tänder och slemhinnor. Vid avsaknad
av saliv sjunker munhålans försvar mot infektioner, exempelvis svamp (Guggenheimer and
Moore, 2003; Turner et al., 2008; Valdez and Fox, 1993). Muntorrhet ökar risken för
uppkomsten av karies och påskyndar även dess förlopp. Hur pass nedsatt salivsekretionen är
tillsammans med övriga angreppsfaktorer är avgörande för hur snabb kariessjukdomens
progression blir (Guggenheimer and Moore, 2003).
Förutom en starkt ökad risk för karies och i förlängningen ett raserat bett, bidrar muntorrhet
till ett socialt handikapp på grund av svårigheter att prata, tugga, svälja och uppkomst av dålig
andedräkt (Närhi, 1994; Turner et al., 2008; Valdez and Fox, 1993). En annan faktor av
betydelse för den äldre patienten är förlust av smak som kan leda till sämre aptit som kan hota
den allmänna hälsan hos en undernärd och svag person. En ökad förekomst av munproblem
kan orsaka smärta, infektioner och nutritionssvårigheter (Nordenram and Ljunggren, 2002;
Peltola et al., 2004). Andra orala sjukdomar som gingivit och inte minst slemhinneaffektioner
förekommer även mer frekvent hos muntorra individer och inverkar negativt på livskvaliteten
(Apoteket, 2007; Jones et al., 2001). Muntorrhet kan också orsaka ömhet och obehag i
munhålan som bland annat försvårar bärandet av protetiska konstruktioner. Protesernas
förmåga att sitta på plats försämras samtidigt som proteserna lättare skadar en torr och skör
slemhinna (Turner et al., 2008). Ett obehag uppstår vilket ytterligare påverkar både nutrition
(Närhi, 1994; Turner et al., 2008; Valdez and Fox, 1993) och livskvalitet (Jones et al., 2001;
Turner et al., 2008). En ytterligare aspekt är att riklig plackförekomst och därmed stor
bakteriehalt i samband med dysfagi kan leda till så kallad aspirationspenumoni för en redan
skör individ (Sjögren et al., 2008).
6
Lindring av subjektiva besvär
För att på bästa sätt kunna hjälpa patienter att undvika de värsta besvären samt för att
förebygga problem är det viktigt att muntorrheten uppmärksammas i tid. Om tidiga
förebyggande insatser sätts in kan även patienternas livskvalitet förbättras. Tandvårdsteamet
bör ha som rutin att alltid fråga patienten om självupplevd muntorrhet. Dessutom bör både
visuell inspektion av munslemhinnan samt mätning av salivflödet ske (Wiener et al., 2010).
På marknaden finns idag inga adekvata salivsubstitut utan rekommendationen är att stimulera
individens egna spottkörtlar så långt som det är möjligt. Genom att arbeta preventivt med
fluorprofylax kan kariessjukdomen till viss del bromsas. Det är av hög vikt att alla personer
som är drabbade av någon form av muntorrhet använder extra fluorpreparat utöver vanlig
fluortandkräm dagligen (Kałużny et al., 2014). När det gäller symptomen från muntorrheten
finns två alternativ, dels att stimulera salivkörtlarnas produktion eller att ersätta den
avsaknade saliven (Gabre et al., 2011). Stimulering kan ske via tuggning, där kost med
tuggmotstånd är att föredra. Det finns ett antal produkter salivstimulerande preparat i form av
sugtabletter och tuggummi (Wårdh, 2009). Några av dem innehåller fluor för att skydda mot
karies men behandlingsmetoderna måste utvärderas vidare (Mathews et al., 2008). I en
tidigare studie av Wårdh (2009) testades Xerodent salivstimulerande tabletter hos en grupp av
äldre patienter med läkemedelsinducerad muntorrhet. En tendens till några positiva effekter
påvisades i en ökning av stimulerad saliv och minskad oral bakterieförekomst, särskilt bland
deltagare med måttliga symtom. För individer med svåra symtom kunde tabletterna inte ge
hjälp och de uppskattades inte av personer med magproblem (Wårdh, 2009).
När besvären av muntorrheten är väldigt stora upplevs de ofta som ömhet, sveda och värk i
munhålan. I dessa fall är inte salivstimulerande preparat ett alternativ då de uppfattas som för
starka och kan orsaka mer sveda i munnen. Vid avsaknad av egenproducerad saliv kan inte
heller tabletterna smälta i munnen. Starka munsköljmedel innehållande alkohol bör undvikas
då de uttorkar den redan torra och sköra slemhinnan ytterligare (Gabre et al., 2011). Patienter
som lider av muntorrhet brukar rekommenderas att dricka vatten kontinuerligt men det är
sällan tillräckligt (Gabre et al., 2011). Under de senaste åren har smörjande produkter blivit
populära, de stimulerar inte salivproduktionen men kan ge en behagligare känsla i munnen
och ersätter den saliv som saknas. Munspray med olja har funnits i flera år på marknaden. Den
rekommenderas för mycket torra munnar, har en mild smak och kan sväljas (Dirix et al.,
2007; Gil-Montoya et al., 2008). Munfuktgeler har kommit in senare på marknaden,
7
konsistensen varierar med mängd förtjockningsmedel. De rekommenderas också för torra och
känsliga munnar och ger en hal känsla. Munfuktgel innehåller ofta xylitol och eventuellt fluor
för att förebygga karies. Gelerna appliceras med tub eller pump (Mori et al., 2010; Morito et
al., 2012).
Marknaden erbjuder olika produkter mot symptom på muntorrhet men få av dessa produkter
har utvärderats. Det finns en relativt stor okunskap om de tillgängliga produkternas
verkningssätt. Man bör utvärdera om dessa produkter har en potentiell möjlighet att förbättra
munhälsan, eller om de endast verkar för en ökad komfort hos en muntorr individ. I dagsläget
står företrädesvis Apoteket för information om risk för och med muntorrhet vid
läkemedelsintag. I omvårdnadspersonalens arbetsuppgifter ingår dock att informera
vårdtagarna om vilka hjälpmedel som finns på avdelningen, vid muntorrhet och att hjälpa till
med administration av dessa (Ota et al., 2012). Vi vet idag för lite om effektiva motåtgärder
till muntorrhet varför det är viktigt att utvärdera de behandlingar som är i bruk.
Betydelse/Klinisk relevans
En successivt uppkommen muntorrhet noteras inte alltid av patienten själv. Eventuellt blir
patienten först vid ett tandläkar- eller tandhygienistbesök upplyst om att tänderna börjar
rasera. I vissa fall kan processen gå långt då patienten kan ha valt bort tandvårdsbesöken
eftersom övriga hälso- och sjukvårdsbesök tar så mycket kraft och energi (Wu et al., 2007).
På marknaden introduceras idag flera olika preparat av typen "fri handelsvara" i syfte att
lindra muntorrhet. Huruvida de ger någon egentlig effekt undersöks dock sällan utan
patienterna lämnas ofta själva att avgöra detta. Denna studie kan förutom direkta råd också ge
underlag för fortsatt klinisk forskning om hur muntorrhet kan tas om hand på bästa sätt, både
ur subjektiv och objektiv synvinkel.
Fler studier som utvärderar huruvida kommersiellt tillgängliga saliversättande preparat som
smörjande munspray och munfuktgel är effektiva som lindring mot muntorrhet och hur de bör
rekommenderas behövs.
8
Syfte
Syftet med studien är att utvärdera två kommersiellt tillgängliga produkter, Proxident
munspray med solrosolja och Proxident munfuktgel utan smak, mot muntorrhet hos äldre
personer.
Frågeställning
•
Är Proxidents receptfria produkter i spray- och gelform ur objektiv och subjektiv
synpunkt lämpliga att rekommendera vid muntorrhet hos en äldre person?
•
Vilken av produkterna ger bäst lindring mot muntorrhet?
•
Vad är patientens allmänna uppfattning om produkterna?
9
Material och Metod
Etikansökan
Etiktillstånd har sökts för projektet. Diarienummer: 2012/597-31/4.
Etikprövningsnämnden i Stockholm bedömde att projektet ej behövde etiskt tillstånd utan
sågs som en marknadsundersökning. Beslut returnerades där nämnden avvisar ansökan med
motivering: ”Detta är inget projekt som avser medicinsk forskning och därför kräver
godkännande enligt bestämmelserna i etikprövningslagen. Framgår under punkt 2.2 i
ansökan”.
Deltagare
Till pilotstudien rekryterades 22 deltagare från Karolinska Institutets enhet för Gerodonti och
Folktandvården
Medicinsk
tandvård
Stockholms
sjukhem.
Inklusionskriterier
var
svensktalande patienter, minst 65 år som själva bedömde sig lida av muntorrhet.
Exklusionskriterier var patienter med svåra kognitiva handikapp och/eller allvarliga
sjukdomstillstånd som kunde medföra att deltagande i studien ej kunde fullföljas.
Informerat samtycke
Information gavs först muntligt i samband med konsultationen av projektledaren som
identifierade patienten som lämplig för studien. Då patienten visade intresse för att delta,
delgavs skriftlig information. Patienten fick sedan tillfälle att i lugn och ro läsa igenom denna
och lämna underskrivet formulär tillbaka. Önskade patienten längre betänketid, lämnades
påskriften senare till projektledaren. Deltagarna kunde när som helst välja att avbryta sitt
deltagande utan krav på att ange orsak. Se bilaga 1.
Studieprotokoll
Inledningsvis utfördes en baseline-undersökning på alla deltagare gällande aktuella mediciner,
allmän hälsa, tandstatus, status gällande slemhinnor, plackindex, gingivalindex, muntorrhet,
livskvalitet och subjektivt/objektivt skattad salivation. Salivmätning förekom subjektivt med
VAS-skala och objektivt via salivprov. Se studieprotokoll, bilaga 2. En mikrobiell analys
utfördes också men redovisas inte i detta examensarbete utan ingår i ett separat projekt.
10
Produkter
Deltagarna fick under fyra veckor använda Proxident munspray med solrosolja och därefter
började en ny period under fyra veckor med Proxident munfuktgel utan smak. Båda
produkterna appliceras via en förpackning med pump. Det som skiljer produkterna åt är deras
konsistens. Den ena är en oljebaserad produkt och den andra en gel som innehåller
Naturbetain. Samma undersökning som vid baseline upprepades efter 4 och efter 8 veckor,
efter användandet av vardera produkt. Effekten av produkterna mättes med hjälp av
studieprotokollet, totalt tre mätningar för varje individ. Alla mätningar vid samtliga besök
registrerades av samma observatör. Avslutningsvis, efter tredje undersökningstillfället,
ombads även deltagarna att muntligt lämna kommentarer kring deras upplevelser kring
preparaten.
Deltagarna fick innan studiens början muntlig instruktion i hur produkterna skulle användas
samt en signeringslista för att sammanställa hur många gånger per dygn produkterna
användes. De ombads använda produkten efter behov men minst 3 gånger per dag och alltid
innan läggdags på kvällen. Deltagarnas ordinarie rutiner för daglig munhygien fortsatte som
vanligt under hela projektet.
Instrument
Deltagarna fick skatta sin egen munhälsa enligt OHIP-14 och VAS-skalor. Se bilaga 3 och 4.
OHIP-14 ger en bild av vilken typ av besvär patienten lider mest av och VAS-skalan ger
upplysning om hur besvären förändrats under studiens gång. Deltagarna blev ombedda att
svara med de senaste 4 veckorna som referens samt att relatera frågorna till sin mun och
muntorrhet när de fyllde i enkäterna.
Frågeformuläret OHIP-14 är en svensk version av Oral Health Impact Profile, som är ett
standardiserat och validerat frågeformulär som ursprungligen består av 49 frågor (Slade,
1997). OHIP-49 består av 49 frågor och tar upp 7 olika dimensioner; funktionshinder, smärta,
psykiska besvär, fysiska symptom, psykiska symptom, sociala hinder och handikapp (Slade,
1997). OHIP-14 tar upp alla dimensioner och består av 14 stycken kryssfrågor där deltagarna
får gradera svaren på en femgradig skala från ”aldrig” till ”hela tiden” eller ”frågan går ej att
tillämpa på mig”. Deltagarna ombads svara utifrån sina upplevelser kring muntorrheten.
11
Visuell analog skala (VAS) om muntorrhet kan användas vid diagnostisering av
salivflödesdysfunktion och för att upptäcka förändringar i salivflödesvärden över tid (Pai et
al., 2001). Frågeformuläret består av 8 påståenden som patienten får skatta efter sina besvär
kopplade till muntorrheten. Skalan är steglös från 0-100 mm med skattningen ”mycket” vid 0
mm och ”inte alls” vid 100 mm. Deltagarna ombads att själva markera med ett X på strecket
där de själva ansåg att de passade in.
Gingivalindex
Gingivans kondition skattades med klassifikation enligt gingivalindex, Gi (Löe and Silness,
1963). Indexet ger ett mått på hur påverkad gingivan är genom att varje yta ges ett värde, 0-3
enligt figur 1. Värdena slås sedan ihop och redovisas för hela bettet i medeltal.
Figur 1. Kriterier för gingivalindex.
12
Plackindex
För att kunna beräkna plackutbredning och plackmängd användes klassifikation enligt
plackindex, Pi (Silness and Löe, 1964). Förekomst av beläggningar längs gingivalranden
registreras enligt figur 2. Pi redovisas för hela bettet i medeltal.
Figur 2. Kriterier för plackindex.
13
Mucosal plaque score
Mucosal plaque score, MPS, är ett index som är användbart för grupper av både betandade
och tandlösa individer och bygger på två mätningar (Henriksen et al., 1999) som registreras
enligt figur 3 och 4. Förekommande avtagbar protetik tas ut ur munhålan innan mätning. MS
anger förändringar i slemhinnan. PS avser både naturliga tänder och proteser. Matrester
indentifieras inte som plack. Vid tveksamhet mellan grad 1-2 och 2-3 väljs den lägre graden
och vid tveksamhet mellan 3-4 den högre. Vid tolkningen av indexet läggs MS och PS
samman. Indexet syftar till att värdera mynhygienen och ej för att ställa diagnos.
Figur 3. Kriterier för slemhinneindex (mucosal score, MS).
14
Figur 4. Kriterier för plackindex (plaque score, PS).
Rutiner för salivmätning
a) Ostimulerad saliv: Patienten anlände fastande sedan en timme tillbaka under förmiddagen
(tiden antecknades) och ombads vila i femton minuter på en vanlig stol i ett avskilt rum.
Befintlig saliv svaldes undan och patienten fick luta sig framåt med öppen mun och låta
saliven spontant rinna ner i en behållare under 15 minuter. Mängden uppsamlad saliv mättes.
Ett tidtagarur användes (Flink et al., 2005).
b) Stimulerad saliv: Direkt efter mätning av ostimulerad saliv ombads patienten tugga på en
bit paraffin under en halv minut, svälja och fick påbörja ny salivuppsamling på samma sätt
som ovan under fem minuter. Mängden uppsamlad saliv mättes. Ett tidtagarur användes
(Flink et al., 2005).
15
Datahantering
Patientens deltagande i studien journalfördes och där förvaras även alla insamlade data från
studien. Vid resultatredovisning delges inga personuppgifter.
Statistiska analyser
När studien ursprungligen planerades gjordes en poweranalys som byggde på den primära
effektvariabeln fråga 4 i "Instrument för muntorrhet". För att med alpha=0,05 och beta minst
0,2 (power=80%) kunna påvisa en signifikant förändring mellan en försöks- och
kontrollgrupp på 10 enheter och med SD=13 krävdes att n1=n2=30. Då studien visade sig
svår att genomföra på detta sätt och endast 22 försökspersoner rekryterades, redovisas
materialet i detta examensarbete som ett pilotprojekt.
All insamlad data fördes in i excel-dokument och bearbetades sedan med hjälp av
dataprogrammet Statistical Sciences of Social Package 16.0 (SPSS). Både deskriptiv och
analytisk statistik användes. P-värde ≤ 0,05 bedömdes vara statistiskt signifikant. För
jämförelse vid olika tillfällen mellan två eller flera faktorer användes parat t-test. För
jämförelse mellan andelar används Chi2-test. Variabelfördelning redovisas i procent gällande
patienternas egna upplevelser kring muntorrheten och i medelvärden för de kliniska
mätningarna.
Vid dataanalysen av frågeformulären OHIP-14 slogs svarsalternativen ”hela tiden”, ”mycket
ofta” och ”ganska ofta” ihop. Även ”ibland” och ”ganska sällan” slogs ihop till en grupp.
Alternativet ”aldrig” redovisades fristående. Vid sammanställning av VAS-skalorna, delades
varje streck (0-100 mm) upp i tre kolumner och deltagarnas svar delades in i tre grupper. Icke
lämnade svar exkluderades ur resultaten.
16
Etiska aspekter
Patienterna blev upplysta om sin risk för munproblem och fick sin munhälsa bedömd samt
hjälp att etablera vanan att använda saliversättande preparat. En successivt uppkommen
muntorrhet noteras ej alltid av patienten som eventuellt först vid ett tandvårdsbesök blir
upplyst om att tänderna börjar rasera. I vissa fall kan processen gå långt då patienten kan ha
valt bort tandvårdsbesöken eftersom övriga hälso- och sjukvårdsbesök tar så mycket kraft och
energi. Om munbedömningen visade att så behövdes, rekommenderades patienten att söka
tandläkare. Detta blev en hjälp för patienten att komma till nödvändig behandling. Skulle
patienten
sakna
tandvårdskontakt,
förmedlades
sådan.
Om
någon
elakartad
slemhinneförändring eller annat alarmerande tillstånd skulle misstänkas, hade kontakt med
läkare tagits. Institutionen för odontologi ansvarar för forskningspersonernas säkerhet. Någon
patient kan av lojalitetsskäl ha känt sig tvingad att ingå i studien. Vidare kan någon patient
önskat ingå i studien men uppfattat datainsamlingen som krävande. Det bedöms att nyttan
klart översteg risken - eller snarare de omak som studien eventuellt kunde orsaka vissa
patienter.
17
Resultat
Av de 22 deltagare som rekryterats var det totalt 15 deltagare som genomförde hela studien.
Sex deltagare som valde att avbryta deltog endast under baseline-undersökningen och en
deltagare genomförde två besök innan deltagandet avbröts. Två av dessa personer valde att
avbryta studien för att de ej kände sig muntorra och ej kände behov av att använda produkten,
en person uppgav privata skäl, en person slutade pga. sjukhusvistelse och tre deltagare
avslutade utan att ange orsak. Samtliga deltagare som valde att avbryta exkluderades ur
studien. Se flödesschema, figur 5.
Figur 5. Flödesschema.
Deltagare
6 deltagare var boende på sjukhem/ålderdomshem och 9 deltagare boende i egen bostad.
Rekryteringen skedde från Karolinska Institutets enhet för Gerodonti och Folktandvården
Medicinsk tandvård Stockholms sjukhem. Gruppen bestod av 12 kvinnor och 3 män, födda
1924-49, se figur 6. Ingen hade diagnostiserad kognitiv svikt. Samtliga deltagare var partiellt
betandade med 3-30 tänder. Fast och/eller avtagbar protetik förekom hos flertalet individer.
Tuggförmågan hos samtliga skattades som god, ingen var i behov att äta passerad eller
specialanpassad kost. Deltagarna var själva förmögna att sköta sin egen munhygien.
Munhygienvanor under studiens gång bestod av tandborstning 2 ggr/dag med fluortandkräm
och rengöring mellan tänderna minst 1 gång/vecka. Deltagarna uppgav att de kände sig
muntorra dagtid och/eller nattetid. Produkterna, munspray och munfuktgel, användes i
genomsnitt 4 ggr/dygn under hela studietiden. Ingen deltagare använde produkten mindre än
3ggr/dygn.
18
Figur 6. Fördelning deltagare.
Hälsostatus
Hälsostatus skattades via att deltagarna fick redogöra för om de led av hjärt- och kärl sjukdom
(33,3%) (n=5) samt om de senaste året drabbats av lunginflammation (13,3%) (n=2).
Diagnostiserad diabetes uppgav ingen deltagare. Hälsostatus förändrades inte för någon
deltagare under studiens gång. Se figur 7.
Figur 7. Deltagarnas hälsostatus.
19
Läkemedel
Dagligt läkemedelsintag registrerades. Totalt förekom 89 olika läkemedel hos individerna i
gruppen, bl.a. blodtryckssänkande, vätskedrivande och antidepressiva. Flertalet av dessa
läkemedel har muntorrhet som biverkan enligt FASS. Tre deltagare använde ej läkemedel
dagligen, endast vid behov. Av samtliga deltagare som intog läkemedel hade alla mer än fyra
läkemedel förskrivna dagligen. Medelvärdet för intag av antal olika läkemedel per dag för
hela gruppen var 8,3. Vanligast förekommande var Alvedon som 53,3% (n=8) av deltagarna
använde dagligen. Lasix förekom hos 33,3 % (n=5) och Oxascand förekom hos 26,7 % (n=4)
av deltagarna. Därefter förekom Symbicort, Levaxin, Furix, Metroprolol, Trombyl, Waran
och Mitrazapin hos 20 % (n=3) av deltagarna vardera. Vanligt förekommande läkemedel som
intogs av två eller fler deltagare i gruppen visas nedan. Läkemedelsintaget ändrades inte för
någon deltagare under studiens gång. Se figur 8.
Figur 8. Vanligt förekommande läkemedel.
20
Förändringar i oral hälsa
En minskning gällande gingivalindex (Gi) och MPS kunde ses under studiens gång.
Medelvärdet för MPS minskade från 3,9 till 3,6 efter användandet av munspray. Efter
användandet av munfuktgel syntes en ytterligare minskning av medelvärdet till 3,2 (p = 0.04).
Gingivalindex minskade från 1,1 till 0,7 (p = 0.01) efter användandet av munspray. Därefter
förekom en ökning av medelvärdet till 0,8 efter användandet av munfuktgel, vilket ändå
påvisade en förbättring jämfört med baseline (p = 0.05), p ≤ 0.05 bedömdes vara signifikant.
Plackindex var förhållandevis oförändrat under studiens gång. En svag minskning
registrerades efter studiens fyra sista veckor. Statistisk signifikans kunde inte påvisas gällande
plackindex. Se figur 9 samt tabell 1.
Figur 9. Medelvärde för MPS, Gingivalindex och Plackindex.
21
Salivproduktion
Mätningar av den stimulerade saliven visade på en minskning av saliv efter studiens första 4
veckor från 0,87 ml/min till 0,56 ml/min. Därefter registrerades en ökning av medelvärdet till
0,77 ml/min. Värdet för ostimulerad saliv var oförändrat från baseline till 4 veckor. Efter 8
veckor syntes en blygsam ökning från 0,04 ml/min till 0,06 ml/min. Statistisk signifikant
förbättring kunde ej påvisas. Se figur 10 samt tabell 1.
Figur 10. Medelvärde för salivflöde.
Tabell 1. Beräknade p-värden, kliniska mätningar.
Baseline-4
veckor
4-8
veckor
Baseline-8
veckor
MPS
p-värde
0,17
0,04♦
0,03♦
Gingivalindex
p-värde
0,01♦
0,29
0,05♦
Plackindex
p-värde
0,5
0,27
0,27
Stimulerad saliv
p-värde
0,03*
0,11
0,3
Ostimulerad saliv
p-värde
0,5
0,10
0,07
p ≤ 0.05 bedömdes vara signifikant; ♦signifikant förbättring;*värdet försämrades.
22
Deltagarnas självupplevda besvär
Vid studiens start och efter 4 veckor upplevde 21 % (n=3) av deltagarna att de aldrig haft
svårigheter med att prata och uttala ord. Efter 8 veckor observerades en ökning till 33 %
(n=5). Enligt fråga 3, var det 36 % (n=5) av deltagarna som aldrig haft smärta i munnen vid
studiens start, efter 4 veckor visades en signifikant ökning till 50 % (n=7) (p = 0,01) och efter
8 veckor var det 53 % (n=8) som inte upplevde smärta i munnen vid något tillfälle. Vid
baseline upplevde majoriteten (64 %) (n=9) aldrig svårigheter med att tugga och äta sin mat
men det förekom ändå några deltagare (29 %) (n=4) som upplevde att de någon gång hade
svårigheter med födointag och behövt avbryta måltider. Efter användandet av munfuktgel var
det 80 % (n=12) som uppgav att de inte behövt avbryta några måltider och endast 7 % (n=1)
(p = 0,01) som ofta upplevde obehag med att äta mat.
Fråga 9 visade att 29 % (n=4) av deltagarna vid studiens start och efter 4 veckor att de aldrig
haft svårt med att koppla av på grund av sin munstatus. Efter 8 veckor uppgav 47 % (n=7)
samma svarsalternativ. Samma fråga visade att 43 % (n=6) vid studiens start hade svårt att
koppla av, efter 4 veckor en signifikant minskning till 21 % (n=3) (p = 0,04) och efter 8
veckor svarade bara 13 % (n=2) att de ofta upplevde obehagen. Gällande frågan om livet
känts eller varit mindre tillfredsställande på grund av muntorrhet var det 14 % (n=2) av
deltagarna som svarade aldrig medan det efter 8 veckor var 33 % (n=5) som inte upplevde
livet som mindre tillfredställande med koppling till muntorrheten. Fråga 11 påvisade först en
ökning av att känna irritation på andra människor men efter användandet av munfuktgelen
förbättrades känslan igen (p = 0.04). Se figur 11a-d samt tabell 2.
23
Figur 11a. Frågeformuläret OHIP-14, svarsfrekvens fråga 1-4.
Figur 11b. Frågeformuläret OHIP-14, svarsfrekvens fråga 5-8.
24
Figur 11c. Frågeformuläret OHIP-14, svarsfrekvens fråga 9-12.
Figur 11d. Frågeformuläret OHIP-14, svarsfrekvens fråga 13-14.
25
Tabell 2. Beräknade p-värden, OHIP-14.
Baseline-4
veckor
4-8
veckor
Baseline-8
veckor
1.
Svårighet med att uttala ord
p-värde
0,17
0,5
0,4
2.
Känt att smakförmågan har
p-värde
1
0,31
0,31
Har haft smärta i din mun
p-värde
0,01♦
0,13
0,4
Haft obehag med att äta
p-värde
0,21
0,31
0,01♦
förändrats
3.
4.
mat
5.
Känt sig osäker
p-värde
0,32
0,39
0,39
6.
Känt sig spänd
p-värde
0,17
0,5
0,27
7.
Haft en otillfredsställande
p-värde
0,08
0,23
0,4
p-värde
0,5
0,31
0,32
p-värde
0,04♦
0,31
0,12
10. Blivit generad
p-värde
0,17
0,39
0,27
11. Varit något irriterad på
p-värde
0,04*
0,04♦
0,17
p-värde
0,29
0,4
0,31
p-värde
0,17
0,39
0,5
p-värde
0,34
0,27
0,34
kost
8.
Har varit tvungen att avbryta
måltider
9.
Haft svårt att koppla av
andra människor
12. Har haft svårigheter med att
utföra vardagliga sysslor
13. Känt att livet i allmänhet
varit mindre tillfredställande
14. Varit totalt oförmögen att
fungera
p ≤ 0.05 bedömdes vara signifikant; ♦signifikant förbättring;*värdet försämrades.
26
Vid analysen av VAS-skalorna delades skalorna upp i tre delar och deltagarnas svar
grupperades enligt ”mycket”, ”ganska” och ”inte alls”. Icke lämnade svar är exkluderade ur
resultatet. Fråga 1, 2, 4 och 8 visade på förbättrade värden över tid då fler deltagare uppgav
mindre problem från munhålan kopplat till muntorrheten under studiens gång. Enligt fråga 1
var det vid studiens start 43 % (n=6) som upplevde att de hade mycket svårt att prata pga.
muntorrheten, efter 8 veckor observerades en minskning till 29 % (n=4) (p = 0.04). Vid
studiens start var det 46 % (n=6) av deltagarna som uppgav att de hade mycket svårt för att
svälja, för att de var torra i munnen, efter 4 veckor var det 43 % (n=6) och efter 8 veckor 40
% (n=6) som upplevde samma besvär. Antalet deltagare som lämnade svar varierade.
Fråga 3 ”Hur mycket saliv har du i munnen” visades först en minskning men sedan en
förbättring mellan 4 och 8 veckor (p = 0,01). 79 % (n=11) uppgav sig vara mycket muntorra
innan användandet av saliversättande preparat. Efter användandet av munspray med solrosolja
var det 71 % (n=10) som kände sig mycket torra i munnen och efter munfuktgelen var
andelen 60 % (n=9). Fråga 8 ”Hur törstig är du” visade statistisk signifikans (p = 0.01) efter
fyra veckor. 71 % (n=10) uppgav vid studiens start att de kände sig mycket törstiga och efter
4 veckor och 8 veckor uppgav 43 % (n=6) respektive 53 % (n=8) samma svarsalternativ.
Fråga 5 ”Hur torr är du i halsen” visade en försämring efter 4 veckor (p = 0.04). Se figur 12ab samt tabell 3.
27
Figur 12a. Frågeformuläret VAS, svarsfrekvens fråga 1-4.
Figur 12b. Frågeformuläret VAS, svarsfrekvens fråga 5-8
28
Tabell 3. Beräknade p-värden,VAS
Baseline-4
veckor
4-8
veckor
Baseline-8
veckor
1.
Hur svårt har du för att prata,
för att du är torr i munnen
p-värde
0,34
0,17
0,04♦
2.
Hur svårt har du för att svälja,
för att du är torr i munnen
p-värde
0,17
0,4
0,34
3.
Hur mycket saliv har du i
munnen
p-värde
0,08
0,01♦
0,27
4.
Hur torr är du i munnen
p-värde
0,17
0,19
0,13
5.
Hur torr är du i halsen
p-värde
0,04*
0,19
0,5
6.
Hur torra läppar har du
p-värde
0,08
0,39
0,19
7.
Hur torr tunga har du
p-värde
0,17
0,39
0,5
8.
Hur törstig är du
p-värde
0,01♦
0,5
0,07
p ≤ 0.05 bedömdes vara signifikant; ♦signifikant förbättring;*värdet försämrades.
29
Deltagarnas ombads efter tredje undersökningstillfället att muntligt redogöra för sina
upplevelser kring preparaten. 13 av 15 deltagare lämnade muntliga kommentarer. 8 av 13 (62
%) uppgav att de tyckte mest om munfuktgelen utav de två produkterna. Citat från deltagarna,
se tabell 4.
Tabell 4.
Citat från studiedeltagare
"Gel är bättre än spray. Gelen är len och frisk. Godare än de andra. Den jag fick sist var
bäst”
"Jag tycker bra om den sista, gelen, speciellt om jag jämför med den första som var
förskräcklig och kladdig, sprayen med olja alltså. Gelen smälter i munnen. Hjälper mig"
”Jag upplever muntorrhet på natten. Fuktgel är den är bästa. Hjälper för stunden, blir torrt på
natten men hjälper mig lite”
”Gelen utan smak är bättre än oljan. Lättar upp fort i munnen, lindrar muntorrheten”
"Gelen är bökigare att få in i munnen. Samma effekt som spray med solrosoljan. Det onda
runt läpparna är borta nu, efter användande av dessa produkter"
"Jag måste spraya upp till 5 ggr per tillfälle. Blir lätt illamående. Hjälper för stunden"
”Solrosoljan hjälper lite men jag känner mig fortfarande lika torr i munnen. Svårt att få oljan i
gommen. Gelen hjälper mot muntorrheten. Lättare att sprida i munnen än oljan”
”Gelen hjälper mest mot muntorrheten. Stannar kvar i munnen länge. Skönt till kvällen/natten.
Glattare känsla, lättare att prata”
”Solrosolja ej tillräckligt bra på natten. Lindrar en stund men försvinner ur munnen. Skulle inte
köpa produkten, rapsolja är bättre. Gel klart bäst. Behaglig smak, den vill jag fortsätta med”
”Solrosoljan, först ingen effekt sen har den hjälpt. Känner mig mindre muntorr. Känns bättre i
munnen. Mest torr på natten. Gel, känns behaglig i munnen”
”Känns lite bättre. Bra smak. Spray bättre än gel, ger behagligare smak i munnen”
”Gel bättre än oljan, känns behagligt”
”Oljan, fett, rinner och droppar. Ger fläckar. Smakar gammalt. Jag har varit lite mindre torr i
munnen. Gel obehaglig, kladdig. Stor förpackning, vill ha den i handväskan. Bra att ha
sprayen vid telefonen”
Citat från studiedeltagare angående produkterna; Proxident munspray med solrosolja
och Proxident munfuktgel utan smak.
30
Diskussion
Metoddiskussion
För att utreda eventuella skillnader mellan produkterna munspray med solrosolja och
munfuktgel utan smak hade en studie med cross-over design samt en större population varit
önskvärt. I denna studie testades först spray och sedan gel under 4 veckor vardera. Om
gruppen delats upp och hälften av deltagarna hade börjat med varsitt preparat, hade en
jämförelse möjliggjorts. Befintlig studiedesign gör det svårt att klargöra om det var
användandet av preparaten i sig över tid eller om något preparat hade bättre effekt än det
andra. Resultaten som påvisar statistisk signifikans efter 8 veckor, både gällande förbättring
av deltagarnas självskattade besvär och medelvärden för Gi och MPS, överensstämmer även
med citaten där majoriteten av deltagarna föredrar Proxident munfuktgel utan smak. I en liten
population får slumpen stor betydelse vilket kan förklara att statistisk signifikans inte kunde
påvisas i större utsträckning i frågeformulären och för de kliniska mätningarna. I pilotstudien
hade det inte varit rimligt att splittra materialet i subgrupper. Även små förskjutningar av
värdena hos en enskild individ får stor betydelse i en liten population. Det gemensamma för
studiedeltagarna är muntorrhet och att de är äldre. I ett större material hade fler faktorer som
styr resultatet kunnat identifieras. Detta är en uppgift för kommande större studier.
Då antalet studiedeltagare inte är så stort ger enstaka patienters upplevelser utslag i
stapeldiagrammen men visar dock ej på någon statistisk signifikant förändring. Att vissa
frågor visar på en försämring under studiens gång kan bero på flera faktorer. Allmäntillståndet
för deltagaren kan ha försämrats, i denna patientgrupp finns många övriga faktorer som kan
påverka deras egna upplevelser. Patienterna ombads att besvara frågeformulären utifrån
upplevelser kring munhålan och muntorrheten men övriga faktorer som påverkar livet kan ha
vägts in. Det är en svårighet att mäta patienters egna upplevelser, dock använder studien
OHIP-14, som är ett validerat frågeformulär vilket bör anses styrka studiens validitet (Slade,
1997). Omständigheten att patienten medverkar i en studie kan påverka svaren. Deltagaren
kan känna sig mer uppmärksammad och ställa sig mer positiv eller negativ till
svarsalternativen. Ytterligare en aspekt är att frågeformulären fylls i vid tre tillfällen vilket
kan ge en tillvänjningseffekt. I vilken riktning svaren kan ha påverkats går dock inte att utreda
då det beror på den enskilda mänskliga faktorn.
31
Visuell analog skala (VAS) är vanligt förekommande inom sjukvården och i denna studie
användes en version för självuppskattning gällande muntorrhet. Oftast utläses sedan en siffra,
i regel mellan 0-100 för varje fråga och adderas dessa för att få fram en VAS-score för hela
formuläret (Pai et al., 2001). I förekommande studie delades istället strecket upp i tre
kolumner. Detta tillvägagångsätt möjliggör analys av varje specifik fråga, vilket ansågs mer
intressant, än formuläret som helhet.
Bortfall
Att bortfallet var relativt stort kan kopplas till valet av patientgrupp. För att motsvara
inklusionskriterierna var samtliga deltagare över 65 år och led av självupplevd muntorrhet.
Flera deltagare hade omfattande sjukvårdskontakter att prioritera. Initiativförmågan hos
deltagarna var i relativt hög utsträckning nedsatt och en möjlig orsak till avhopp. I en studie
av Muszalik et al. (2015) har visats att problem relaterade till att delta i aktiviteter utanför
hemmet ofta förekommer hos äldre. De största problemen var relaterade till förlust av vital
energi och krämpor som relaterades till smärta när patienter från en geriatrisk klinik
undersöktes. Bortfallet i förekommande studie kan även förklaras med bristande ork
(Muszalik et al., 2015) och sjukhusvistelse. Det var förhållandevis svårt att rekrytera deltagare
till studien. Många tackade nej vid kännedomen att deltagandet krävde tre besök på
tandvårdskliniken. Istället kunde patienter ha rekryterats från t.ex. en vårdcentral. I denna
pilotstudie var det ingen av deltagarna som rökte. Då rökning associeras med muntorrhet
(Dyasanoor and Saddu, 2014) skulle rökare kunna väljas att exkluderas ur framtida liknande
studier. Projektet studerar dock en viktig patientgrupp och frågeställning, detta pilotprojekt
bör därför utvecklas och studeras vidare.
Resultatdiskussion
Resultaten från dessa studier visade att munspray med solrosolja och munfuktgel påverkade
deltagarnas egna upplevelser kopplade till sin muntorrhet positivt. Efter användandet av
respektive produkt under 4 veckors tid visade frågeformulären OHIP-14 och VAS-skalan att
deltagarnas besvär var mindre av t.ex. muntorrhet och törst. Plackindex var under studiens
gång relativt konstant. En svag minskning kunde ses efter 8 veckor, dock ej statistiskt
signifikant.
Förbättrade värden påvisades gällande gingvalindex Gi och MPS efter
användandet av preparaten vilket pekar på att gingivans kondition blivit bättre. Vidare
studerades preparatens effekt på salivflödet gällande tuggstimulerad- och ostimulerad saliv.
En svag ökning av ostimulerad saliv kunde ses efter 8 veckor men ingen statistisk signifikans
32
kunde påvisas. Mätningarna av stimulerad saliv visade en minskning efter 4 veckor och sedan
en ökning igen efter 8 veckor.
Deltagarnas självupplevda besvär
Totala känslan kring besvär i munhålan hade minskat vid användandet av preparaten. Särskilt
utmärkande var frågorna gällande smärta i munnen, obehag med att äta mat, svårigheter att
koppla av och om irritation, från OHIP-14. Gällande VAS-skalan utmärkte sig frågorna
gällande svårigheter att prata, mängd saliv i munnen och törst, vilka visade på förbättring efter
användandet av preparaten. Frågan om livet varit mindre tillfredställande visade att fler
deltagare angav att de inte upplevde detta efter användandet av preparaten mot muntorrhet.
Detta tyder på att livskvaliteten blev högre. Många studier pekar på samband mellan
muntorrhet och livskvalitet (Gabre et al., 2011). Saliven är en viktig faktor för att kunna
fungera i det vardagliga livet och kunna samspela med andra människor (Gerdin et al., 2005).
Att inte våga skratta offentligt eller inte kunna äta alla typer av mat kan ha negativ inverkan
på människors livskvalitet (Strassburger et al., 2006).
Proxident munspray och munfuktgel bidrog till upplevelser av mindre obehag i munhålan
orsakade av muntorrheten vilket kan kopplas till ett högre välbefinnande. Deltagarnas
allmänna uppfattning, utifrån deras citat angående produkterna, var god. Flera deltagare (62 %)
(n=8) berättade muntligt att de uppskattade munfuktgelen i högre utsträckning än munsprayen.
Detta avspeglar delvis även resultatet från frågeformulären, där förbättring kunde ses efter 8
veckor gällande frågorna om obehag med att äta mat, irritation på andra människor, svårt för
att prata och upplevd mängd saliv i munnen. Oral hälsa och välbehag i munhålan har ett
samband med en högre nivå av livskvalitet (Kumar et al., 2009). Äldre är ofta en patientgrupp
som förknippas med de största orala problemen och är muntorra i större utsträckning än
övriga befolkningen (Locker et al., 2002). Människor med dålig självupplevd oral hälsa har
ofta ett sämre psykisk mående, mer livsstress och en lägre nivå av livsnjutning. Problem och
defekter i munhålan kan medföra att patienter känner en låg nivå av tillfredställelse
(Silverman, 1993).
Livskvalitet är komplext och svårt att mäta. Det finns olika typer av frågeformulär som har
utformats för att mäta livskvalitet, t.ex. Oral Health Impact Profile 14 (OHIP-14) och Oral
Health-Related Quality of Life (OHRQoL) där sambandet med oral hälsa ingår (Nickenig et
al., 2008) och General Health Questionnaire (GHQ) där frågorna handlar om allmänhälsan
33
(Smith et al., 2009). OHIP-14 är anpassad för äldre och var därför väl lämpat att använda i
denna studie. Idag finns det inte någon behandlingsmetod för muntorrhet, då den i stor
utsträckning är orsakad av läkemedelsanvändning och sjukdomstillstånd (Gabre et al., 2011).
Det är istället viktigt att kunna erbjuda patienter lindrande metoder som kan bidra till en högre
nivå av livskvalitet. Fysiologiskt välbefinnande påverkas av kön, ålder och socioekonomisk
status. Ovanstående faktorer måste också tas i beaktande då möjliga samband mellan
munstatus och välbefinnande utreds (Smith et al., 2009). Med stigande ålder avtar
salivproduktionen och kvinnor producerar mindre saliv män. Det kan bero på att medicinering
ökar med stigande ålder men även att kvinnor intar mer mediciner än män (Billings et al.,
1996; Heintze et al., 1983; Percival et al., 1994). I denna studie var alla äldre och gruppen
bestod av fler kvinnor än män. Det kan ha varit fler kvinnor som anmälde sitt intresse att delta
då de upplever mer besvär kring muntorrheten. Det är även i andra studier visat att kvinnor
upplever en generellt lägre livskvalitet än män (Abad Massanet et al., 2014; Domati et al.,
2014). Om kvinnor upplever störst besvär av muntorrhet kan även de ha mer nytta utav denna
typ av saliversättande produkter.
Salivproduktion
Mätningarna av stimulerad saliv visade en minskning efter 4 veckor och sedan en ökning igen
efter 8 veckor. Ett eventuellt samband kan ses gällande mindre stimulerad saliv och
upplevelser av mer torrhet i halsen efter 4 veckor. Flera patienter nämner även att de föredrar
gelen framför spray vilken kan förklara att mätvärdena sedan ökande igen fram tills den sista
undersökningen efter 8 veckor. Mängden producerad saliv påverkas av flera faktorer som t.ex.
tidpunkt under dagen, stress, tuggkraft och antalet tänder (Dawes, 1972; Flink et al., 2005).
Under eftermiddagen är ofta salivflödet störst, minskar under kvällen och för många, speciellt
muntorra individer, avtar helt under natten. Flera deltagare i studien uppgav att de besvärades
mest av muntorrheten nattetid. Dessutom påverkas salivsekretionen av kroppens aktuella
vätskebalans (Närhi, 1994). Salivproven togs alltid under förmiddagen men ibland var det
svårt att ta provet exakt samma klockslag som vid föregående testtillfälle pga. logistiska skäl
vilket är en svaghet i studien. För att få helt tillförlitliga värden är det viktigt att utföra
mätningarna vid samma tidpunkt under dygnet samt försöka få deltagarna att känna sig helt
avslappnade i situationen (Clark et al., 2014; Flink et al., 2005). Hänsyn bör även tas till
eventuella sympaticuspåslag. Deltagarna kan vid studiens start varit nervösa och efter studiens
gång känt sig mer bekväma i samband med undersökning och salivprovtagning vilket kan ha
påverkat resultaten.
En studie av Clark et al. (2014) har ”Den vita rocken effekten”
34
undersökts. I studien har läkare och sjuksköterskor mätt blodtrycket på patienter och det har
visats att patienterna ofta har ett högre blodtryck när läkaren gör mätningen. Resultatet visar
på att patienternas nervositet inför besöket kan påverka mätvärdena. Salivkörtlarna och deras
produktion påverkas av sympatiska och parasympatiska
nervsystemet. Serös saliv
produceras vid stimulering av parasympatiska nervsystemet och mukös saliv vid en
sympatisk stimulering, detta förklarar att tuggstimulerad respektive ostimulerad saliv påverkas
olika (Nederfors, 2000). Användandet av spray och gel ha kan ha påverkat salivflödet positivt,
vilket ytterligare bör studeras. Tillräcklig förekomst av den mukösa vilosaliven, innebär att
patienten ej upplever sig muntorr.
Deltagarna intog i medeltal 8,3 olika läkemedel dagligen. Hos äldre personer, över 65 år,
bidrar konsumtion av fler än fyra läkemedel dagligen till muntorrhet (Pajukoski et al., 1997;
Wårdh, 2009). Olika läkemedel kan interferera med salivproduktionen på olika sätt. Vanligt
förekommande var läkemedel med antikolinerg effekt, som hämmar det parasympatiska
nervsystemet och leder till minskad salivmängd (Saleh et al., 2015). Psykofarmaka, t.ex.
Oxascand och Mirtazapin och även diuretika, t.ex. Lasix Retard och Furix var vanligt
förekommande bland deltagarna. Ytterligare vanligt förekommande läkemedel i gruppen som
kan ge muntorrhet var Omeprazol, Metroprolol, Mollipect, Morfin, Imovane och Madopark.
Betareceptorblockare
som Metroprolol används
mot
högt
blodtryck och
minskar
salivmängden (Saleh et al., 2015). Det finns en mängd läkemedel med antikolinerg effekt
som används i samband med hjärtrytmstörningar,
högt
blodtryck
och
psykiska
sjukdomstillstånd (Närhi, 1994). Diagnostiserad hjärt- och kärlsjukdom förekom hos 33 %
(n=5) av studiens deltagare. Då läkemedel som hämmar salivproduktionen är involverade är
således salivflödet svårt att öka och hänsyn bör tas till patientens grundsjukdom. Många äldre
patienter är idag multisjuka och tar därmed ett flertal mediciner där muntorrhet är en vanlig
bieffekt (Nederfors, 2000).
Förändringar i oral hälsa
Plackindex under studiens gång var relativt konstant, en svag minskning kunde ses efter 8
veckor. Deltagarna hade bibehållit sina ordinarie munhygienvanor och ökningen av saliv var
ej tillräckligt stor för att ha någon påverkan på plackets utbredning. Muntorrhet ökar
plackbelastningen i munhålan vilket medför att gingivit lättare utvecklas vid låg
salivsekretion (Gerdin et al., 2005; Osterberg et al., 1984). Däremot kunde en förbättring med
avseende på gingivalindex ses efter 4 veckor då munspray med solrosolja hade använts.
35
Medelvärdet steg något då munspray byttes ut mot det andra preparatet munfuktgel, dock
bevarades ett lägre gingivalindex än vid studiens start. Detta tyder på att båda produkterna har
positiv inverkan på gingivans kondition.
MPS visade på förbättringar gällande munslemhinnans kondition. MPS är ett sammanslaget
index som inkluderar både plackförekomst och munslemhinnans kondition både för
betandande och protesbärare, till skillnad från Gi, som enbart berör gingivans tillstånd för
betandade (Henriksen et al., 1999; Löe and Silness, 1963). Avsaknad av mukös saliv gör
munslemhinnan skör och känslig och orsakar stort obehag för patienten (Cassolato and
Turnbull, 2003). De saliversättande preparaten ersätter i första hand den mukösa saliven och
det är även den som påverkar slemhinnan och patientens känsla i munnen större delen utav
dygnet. Detta tyder på att produkterna med fördel kan rekomenderas till muntorra individer.
Den tuggstimulerade saliven kan patienten ofta själv stimulera vid t.ex tal och intag av mat
och dryck (Nederfors et al., 1993). Däremot är den ostimulerade saliven svårare att själv
stimulera, vilket poängterar de saliversättande preparatens nytta. Hurvida denna studies
resultat är generaliserbara för en större grupp är dock svårt att fastställa då underlaget är
begränsat.
Samhällsperspektiv
Fler utvärderingar av redan befintliga preparat mot muntorrhet behövs. Muntorrhet är ett
högaktuellt ämne och nya produkter kommer ständigt ut på marknaden. Även dessa produkter
behöver granskas, jämföras och utvärderas. Krav ställs på tandvårds- och apotekspersonal att
hålla sig uppdaterade för att kunna lämna bra rekommendationer till patienter som besväras
av muntorrhet. Idag finns inga klara direktiv om vilka preparat som bör rekommenderas (Ship
et al., 2007). Studiedesignen i denna pilotstudie kan vidareutvecklas för liknade studier där
geler, sprayer och sugtabletter kan utvärderas.
Kommande studier kan förslagsvis även involvera sjukvårdspersonal för att utveckla ett
samarbete med tandvården kring den muntorra patienten. Det kan vara ett steg i rätt riktning
för att motverka bristande samordning inom vård och omsorg (Törnkvist and Wånell, 2008).
Sjukvårdspersonalen har en viktig uppgift och bör vara väl insatta i muntorrhetsproblematiken
då många äldre behöver hjälp att applicera produkterna mot muntorrhet.
36
Då muntorrhet är ett stort aktuellt problem i dagens samhälle, inte minst bland den äldre
befolkningen, är det viktigt att det uppmärksammas inom forskningen. Vidare forskning krävs
för att ta fram klara riktlinjer om hur den muntorra patienten kan hjälpas på bästa sätt.
37
Konklusion
Enligt denna pilotstudie kan Proxident munspray med solrosolja och munfuktgel utan smak hjälpa patienter
som lider av muntorrhet genom att lindra de subjektiva besvären. Gällande preparatens inverkan på den
objektivt bedömda orala hälsan krävs vidare studier.
Preparaten bör rekommenderas som komfortpreparat och kan bidra till en högre livskvalitet hos muntorra
patienter.
Erkännande
Jag vill tacka alla som varit delaktiga i arbetet bakom detta projekt. Ett stort tack riktas till min handledare,
Inger Wårdh, för bra stöd och goda råd. Till min kollega Agneta Gundler för gott samarbete vid insamling
av data samt statistiker Sara Runesdotter vid FoUU, Stockholms sjukhem för hjälp med val av statistiska
metoder. Tack till Ros-Marie Thörnqvist, produktchef vid Proxident AB för tillhandahållande av produkter
och till Philips Oral Healtcare som tilldelat mig forskningsstipendium ”Tandvård för äldre”.
38
Referenser
Abad Massanet F, Rivero Pérez J, Vera Osorio JA (2014). [Differences in health-related
quality of Life between men and women with sleep-disordered breathing.]. Semergen.
Apoteket (2007). Läkemedelsboken, 2007/2008 Stockholm: Apoteket AB.
Atkinson JC, Wu AJ (1994). Salivary gland dysfunction: causes, symptoms, treatment. J Am
Dent Assoc 125(4):409-416.
Billings RJ, Proskin HM, Moss ME (1996). Xerostomia and associated factors in a
community-dwelling adult population. Community Dent Oral Epidemiol 24(5):312-316.
Cassolato SF, Turnbull RS (2003). Xerostomia: clinical aspects and treatment. Gerodontology
20(2):64-77.
Clark CE, Horvath IA, Taylor RS, Campbell JL (2014). Doctors record higher blood pressures
than nurses: systematic review and meta-analysis. Br J Gen Pract 64(621):e223-232.
Dawes C (1972). Circadian rhythms in human salivary flow rate and composition. J Physiol
220(3):529-545.
Dawes C (1987). Physiological factors affecting salivary flow rate, oral sugar clearance, and
the sensation of dry mouth in man. J Dent Res 66 Spec No(648-653.
Dawes C (2008). Salivary flow patterns and the health of hard and soft oral tissues. J Am Dent
Assoc 139 Suppl(18S-24S.
Dirix P, Nuyts S, Vander Poorten V, Delaere P, Van den Bogaert W (2007). Efficacy of the
BioXtra dry mouth care system in the treatment of radiotherapy-induced xerostomia. Support
Care Cancer 15(12):1429-1436.
Domati F, Luppi G, Reggiani-Bonetti L, Zironi S, Depenni R, Fontana A et al. (2014). The
perception of health-related quality of life in colon cancer patients during chemotherapy:
differences between men and women. Intern Emerg Med.
Dyasanoor S, Saddu SC (2014). Association of Xerostomia and Assessment of Salivary Flow
Using Modified Schirmer Test among Smokers and Healthy Individuals: A Preliminutesary
Study. J Clin Diagn Res 8(1):211-213.
Epstein JB, Tsang AH, Warkentin D, Ship JA (2002). The role of salivary function in
modulating chemotherapy-induced oropharyngeal mucositis: a review of the literature. Oral
Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod 94(1):39-44.
Flink H, Tegelberg A, Lagerlöf F (2005). Influence of the time of measurement of
unstimulated human whole saliva on the diagnosis of hyposalivation. Arch Oral Biol
50(6):553-559.
Gabre P, Wårdh I, Mun-H-center, Nordisk förening för funktionshinder och oral hälsa,
Handikappförbunden (2011). Att förbättra munhälsan hos personer med funktionsnedsättning
- barn, vuxna och äldre : konsensusarbete för effektivare munhälsofrämjande arbete för
personer med funktionsnedsättning Göteborg: Mun-H-Center förlag.
Gerdin EW, Einarson S, Jonsson M, Aronsson K, Johansson I (2005). Impact of dry mouth
conditions on oral health-related quality of life in older people. Gerodontology 22(4):219-226.
Gil-Montoya JA, Guardia-López I, González-Moles MA (2008). Evaluation of the clinical
efficacy of a mouthwash and oral gel containing the antimicrobial proteins lactoperoxidase,
lysozyme and lactoferrin in elderly patients with dry mouth--a pilot study. Gerodontology
25(1):3-9.
Guggenheimer J, Moore PA (2003). Xerostomia: etiology, recognition and treatment. J Am
Dent Assoc 134(1):61-69; quiz 118-119.
Gurner U, Thorslund M (2010). Dirigent saknas i vård och omsorg: Natur & Kultur,.
Heintze U, Birkhed D, Björn H (1983). Secretion rate and buffer effect of resting and
stimulated whole saliva as a function of age and sex. Swed Dent J 7(6):227-238.
Henriksen BM, Ambjørnsen E, Axéll TE (1999). Evaluation of a mucosal-plaque index
(MPS) designed to assess oral care in groups of elderly. Spec Care Dentist 19(4):154-157.
Hong JP, Lee SW, Song SY, Ahn SD, Shin SS, Choi EK et al. (2009). Recombinant human
epidermal growth factor treatment of radiation-induced severe oral mucositis in patients with
head and neck malignancies. Eur J Cancer Care (Engl) 18(6):636-641.
Ikebe K, Morii K, Kashiwagi J, Nokubi T, Ettinger RL (2005). Impact of dry mouth on oral
symptoms and function in removable denture wearers in Japan. Oral Surg Oral Med Oral
Pathol Oral Radiol Endod 99(6):704-710.
Jones JA, Kressin NR, Spiro A, Randall CW, Miller DR, Hayes C et al. (2001). Self-reported
and clinical oral health in users of VA health care. J Gerontol A Biol Sci Med Sci 56(1):M5562.
Kałużny J, Wierzbicka M, Nogala H, Milecki P, Kopeć T (2014). Radiotherapy induced
xerostomia: mechanisms, diagnostics, prevention and treatment--evidence based up to 2013.
Otolaryngol Pol 68(1):1-14.
Kumar S, Bhargav P, Patel A, Bhati M, Balasubramanyam G, Duraiswamy P et al. (2009).
Does dental anxiety influence oral health-related quality of life? Observations from a crosssectional study among adults in Udaipur district, India. J Oral Sci 51(2):245-254.
Locker D, Matear D, Stephens M, Jokovic A (2002). Oral health-related quality of life of a
population of medically compromised elderly people. Community Dent Health 19(2):90-97.
Löe H, Silness J (1963). Periodontal disease in pregnancy. I. Prevalence and severity. Acta
Odontol Scand 21(533-551.
40
Matear DW, Locker D, Stephens M, Lawrence HP (2006). Associations between xerostomia
and health status indicators in the elderly. J R Soc Promot Health 126(2):79-85.
Mathews SA, Kurien BT, Scofield RH (2008). Oral manifestations of Sjögren's syndrome. J
Dent Res 87(4):308-318.
Mencoboni M, Grillo-Ruggieri F, Salami A, Scasso F, Rebella L, Grimaldi A et al. (2011).
Induction chemotherapy in head and neck cancer patients followed by concomitant docetaxelbased radiochemotherapy. Eur J Cancer Care (Engl) 20(4):503-507.
Mori Y, Yano F, Shimohata N, Suzuki S, Chung UI, Takato T (2010). Trehalose inhibits oral
dryness by protecting the cell membrane. Int J Oral Maxillofac Surg 39(9):916-921.
Morito A, Fujisawa K, Eguchi T, Ota Y (2012). Protective effects of polysaccharides and
polyhydric alcohols in a dry mouth model in cultured cells. Support Care Cancer 20(4):725731.
Muszalik M, Kornatowski T, Zielińska-Więczkowska H, Kędziora-Kornatowska K, Dijkstra
A (2015). Functional assessment of geriatric patients in regard to health-related quality of life
(HRQoL). Clin Interv Aging 10(61-67.
Navazesh M, Kumar SK, Dentistry UoSCSo (2008). Measuring salivary flow: challenges and
opportunities. J Am Dent Assoc 139 Suppl(35S-40S.
Nederfors T, Henricsson V, Dahlöf C, Axéll T (1993). Oral mucosal friction and subjective
perception of dry mouth in relation to salivary secretion. Scand J Dent Res 101(1):44-48.
Nederfors T (2000). Xerostomia and hyposalivation. Adv Dent Res 14(48-56.
Nickenig HJ, Wichmann M, Andreas SK, Eitner S (2008). Oral health-related quality of life
in partially edentulous patients: assessments before and after implant therapy. J
Craniomaxillofac Surg 36(8):477-480.
Nordenram G, Ljunggren G (2002). Oral status, cognitive and functional capacity versus oral
treatment need in nursing home residents: a comparison between assessments by dental and
ward staff. Oral Dis 8(6):296-302.
Närhi TO (1994). Prevalence of subjective feelings of dry mouth in the elderly. J Dent Res
73(1):20-25.
Osterberg T, Landahl S, Hedegård B (1984). Salivary flow, saliva, pH and buffering capacity
in 70-year-old men and women. Correlation to dental health, dryness in the mouth, disease
and drug treatment. J Oral Rehabil 11(2):157-170.
Ota Y, Morito A, Fujisawa K, Nishida M, Hata H, Ueno T et al. (2012). Evaluation of a
moisturising micro-gel spray for prevention of cell dryness in oral mucosal cells: an in vitro
study and evaluation in a clinical setting. Eur J Cancer Care (Engl) 21(6):728-734.
41
Pai S, Ghezzi EM, Ship JA (2001). Development of a Visual Analogue Scale questionnaire
for subjective assessment of salivary dysfunction. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral
Radiol Endod 91(3):311-316.
Pajukoski H, Meurman JH, Snellman-Gröhn S, Keinänen S, Sulkava R (1997). Salivary flow
and composition in elderly patients referred to an acute care geriatric ward. Oral Surg Oral
Med Oral Pathol Oral Radiol Endod 84(3):265-271.
Peltola P, Vehkalahti MM, Wuolijoki-Saaristo K (2004). Oral health and treatment needs of
the long-term hospitalised elderly. Gerodontology 21(2):93-99.
Percival RS, Challacombe SJ, Marsh PD (1994). Flow rates of resting whole and stimulated
parotid saliva in relation to age and gender. J Dent Res 73(8):1416-1420.
Porter SR, Scully C, Hegarty AM (2004). An update of the etiology and management of
xerostomia. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol Endod 97(1):28-46.
Potting CM, Uitterhoeve R, Op Reimer WS, Van Achterberg T (2006). The effectiveness of
commonly used mouthwashes for the prevention of chemotherapy-induced oral mucositis: a
systematic review. Eur J Cancer Care (Engl) 15(5):431-439.
Saleh J, Figueiredo MA, Cherubini K, Salum FG (2015). Salivary hypofunction: An update
on aetiology, diagnosis and therapeutics. Arch Oral Biol 60(2):242-255.
Shetty SR, Bhowmick S, Castelino R, Babu S (2012). Drug induced xerostomia in elderly
individuals: An institutional study. Contemp Clin Dent 3(2):173-175.
Ship JA, McCutcheon JA, Spivakovsky S, Kerr AR (2007). Safety and effectiveness of
topical dry mouth products containing olive oil, betaine, and xylitol in reducing xerostomia
for polypharmacy-induced dry mouth. J Oral Rehabil 34(10):724-732.
Silness J, Löe H (1964). Periodontal disease in pregnancy. II. Correlation between oral
hygiene and periodontal condition. Acta Odontol Scand 22(121-135.
Silverman WA (1993). Doing more good than harm. Ann N Y Acad Sci 703(5-11.
Sjögren P, Nilsson E, Forsell M, Johansson O, Hoogstraate J (2008). A systematic review of
the preventive effect of oral hygiene on pneumonia and respiratory tract infection in elderly
people in hospitals and nursing homes: effect estimates and methodological quality of
randomized controlled trials. J Am Geriatr Soc 56(11):2124-2130.
Slade GD (1997). Derivation and validation of a short-form oral health impact profile.
Community Dent Oral Epidemiol 25(4):284-290.
Smith B, Baysan A, Fenlon M (2009). Association between Oral Health Impact Profile and
General Health scores for patients seeking dental implants. J Dent 37(5):357-359.
Sreebny LM (2000). Saliva in health and disease: an appraisal and update. Int Dent J
50(3):140-161.
42
Strassburger C, Kerschbaum T, Heydecke G (2006). Influence of implant and conventional
prostheses on satisfaction and quality of life: A literature review. Part 2: Qualitative analysis
and evaluation of the studies. Int J Prosthodont 19(4):339-348.
Sverige. Socialstyrelsen (2009). Folkhälsorapport 2009 Stockholm: Socialstyrelsen.
Thomson WM, Chalmers JM, Spencer AJ, Williams SM (1999). The Xerostomia Inventory: a
multi-item approach to measuring dry mouth. Community Dent Health 16(1):12-17.
Turner M, Jahangiri L, Ship JA (2008). Hyposalivation, xerostomia and the complete denture:
a systematic review. J Am Dent Assoc 139(2):146-150.
Valdez IH, Fox PC (1993). Diagnosis and management of salivary dysfunction. Crit Rev Oral
Biol Med 4(3-4):271-277.
Wiener RC, Wu B, Crout R, Wiener M, Plassman B, Kao E et al. (2010). Hyposalivation and
xerostomia in dentate older adults. J Am Dent Assoc 141(3):279-284.
Wu B, Plassman BL, Liang J, Wei L (2007). Cognitive function and dental care utilization
among community-dwelling older adults. Am J Public Health 97(12):2216-2221.
Wårdh I (2009). Muntorrhet kan identifieras och lindras. en studie av äldre patienter med hög
läkemedelsförbrukning. Incitament 18:294-296
Yeh CK, Johnson DA, Dodds MW (1998). Impact of aging on human salivary gland function:
a community-based study. Aging (Milano) 10(5):421-428.
43
Bilaga 1
INFORMATION TILL FÖRSÖKSPERSONER
Angående studien ”Medel mot muntorrhet”
Du tillfrågas härmed om Du vill delta i en undersökning. Läs noggrant igenom denna
information.
Många äldre personer lider av muntorrhet och riskerar att få problem med sina tänder och sin
mun.
Du får prova receptfria preparat mot muntorrhet. I samband med detta, undersöker vi din mun
och ställer några frågor. Allt är kostnadsfritt.
Att delta i studien är helt frivilligt. Du kan när som helst utan angiven orsak avbryta
deltagandet utan att detta påverkar dig negativt. Alla uppgifter som samlas in under studien
angående Dig kommer att hanteras konfidentiellt, d v s det kommer inte att vara möjligt att se
om Du deltagit i studien. Enligt personuppgiftslagen (PUL) har Du rätt att kostnadsfritt en
gång per år få ta del av de uppgifter som finns registrerade om Dig i studien och få ev. fel
rättade. Personuppgiftsansvarig är Karolinska institutet. Vid sådana önskemål kontaktar Du
docent Inger Wårdh tel 08- 524 882 26.
Ställ gärna frågor om studien eller om det är något i denna information som Du inte förstår!
………………………………………………………………………………………………………………………………….
Godkänner härmed att delta i studien enligt ovan beskrivna villkor
Ort och datum
……………………………………………………………………………………
Namn
……………………………………………………………………………………
44
Bilaga 2
Studieprotokoll
Namn ______________________________
Personnummer_______________________
Datum______________________________
Kvinna 
Man 
Undersökare_____________________________ Avd _________________
Ja
Har du /eller har inom det senaste året haft:
Nej
Hjärt/kärlsjukdom (BT, stroke)
Diabetes
Lunginflammation
Mediciner (APO-dos i förekommande fall):……………………………………………………
………………………………………………………………………………………………….
………………………………………………………………………………………………….
………………………………………………………………………………………………….
Ja
Nej
Passerad kost
Hur ofta borstar du tänderna/protes?............................................................................................
Hur ofta gör du rent mellan tänderna?.........................................................................................
Ja
Nej
Får du hjälp?
45
Antal rotförsedda tänder
ÖK _________
UK__________
Varav fungerande rotrester
ÖK__________
UK__________
Antal implantat (fixturer)
_________
regio______________________________
Avtagbar protetik:
Hel överkäksprotes
Partialprotes i ÖK, tandförankrad
Partialprotes i UK, tandförankrad
Hel underkäksprotes
Implantatförankrad
Implantatförankrad.
MPS
Plackindex
_______________
Slemhinneindex ________________
Salivation
Stim; ml/min ____________
Löe/Silness
Gingivalindex
Nivå 0_______ Nivå 1_______ Nivå 2________Nivå 3_______
Silness/Löe
Plackindex
Nivå 0_______ Nivå 1_______ Nivå 2________Nivå 3_______
Ostim; ml/min ____________
Övriga fynd: _____________________________________________________
Kommentar om produkterna:____________________________________________________
46
Bilaga 3
47
Bilaga 4
INSTRUMENT FÖR MUNTORRHET (Pai, Ship & Ghezzi, 2001)
Markera med ett X på strecket som passar in på dig
1. Hur svårt har du för att prata, för att du är torr i munnen
Inte alls svårt
Mycket svårt
2. Hur svårt har du för att svälja, för att du är torr i munnen
Inte alls svårt
Mycket svårt
3. Hur mycket saliv har du i munnen
Mycket
Ingen
4. Hur torr är du i munnen
Inte alls torr i munnen
Mycket torr i munnen
5. Hur torr är du i halsen
Inte alls torr i halsen
Mycket torr i halsen
6. Hur torra läppar har du
Inte alls torra läppar
Mycket torra läppar
7. Hur torr tunga har du
Inte alls torr
Mycket torr
8. Hur törstig är du
_
Mycket törstig
Inte alls törstig
48