docRapport Museerna och hbtq
download 
Report Transcription
Rapport Museerna och hbtq
MUSEERNA OCH HBTQ En analys av hur museer och andra utställare kan belysa perspektiv rörande homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera personer 1 QTBH HCO ANREESUM nak erallätstu ardna hco reesum ruh va sylana nE ,alleuxesib ,alleuxesomoh ednarör vitkepsrep asyleb renosrep areeuq hco renosrepsnart Museerna och hbtq Riksutställningar har i uppdrag att stödja museer och andra utställare med utveckling och samverkan. Det innebär bland annat att vi stödjer utställningssektorn med global omvärldsanalys, råd och test för införandet av nya tekniker och metoder samt olika former av ämnesspecifika utbildningar, konferenser och nyhetsbrev. Återkommande tar myndigheten även fram fördjupade analyser och utvecklingsförslag utifrån en specifik fråga eller ett ämne. Ett sådant arbete har varit att under 2014 undersöka och analysera hur museer och andra utställare belyser hbtq-perspektiv, samt ge förslag på hur detta arbete kan vidareutvecklas. Resultatet presenteras i denna rapport utgiven år 2015. Tveka inte att kontakta oss på Riksutställningar! Telefon: 0498-79 90 00 E-post: info@riksutstallningar.se Webbplats www.riksutställningar.se Besöksadress: Artillerigatan 33A, 621 38 Visby Postadress: Riksutställningar, Box 1033, 621 21 Visby Du hittar oss även på bland annat Facebook, Twitter, Youtube, Instagram och Podcaster. Illustratör: Emma Virke Formgivare: Cathrin Emdén Tryck: iVisby Tryckeri AB 2015 Förord INITIATIVET TILL UPPDRAGET att kartlägga hbtq-perspektivens utveckling i utställning och på museum har skett inom ramarna för en nationell Strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Denna strategi signalerar ett viktigt ställningstagande från regeringen: Sverige ska bli ett bra land att leva i för hbtpersoner – eller rent utav det bästa i världen, som dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag uttryckte det vid strategins uppstartskonferens. Den nationella strategin är nödvändig därför att hbt-personer uppmäter större ohälsotal än befolkningen i övrigt. Dessutom utsätts fortfarande hbt-personer i Sverige för våld, diskriminering och andra kränkningar. Hur kan då museer bidra till ett bättre samhälle för hbtq-personer att leva i? I egenskap av skapare, förvaltare och förmedlare av kunskap såväl som den kollektiva bilden av samhällets utveckling, har museer enorm potential att bidra konstruktivt. Som denna rapport visar kan hbtq-personer världen över närmast betraktas som en historielös del av befolkningen. Skam och tabun ligger till grund för ett onödigt osynliggörande. Rotlöshet och brist på synliga förebilder blir en direkt konsekvens. Museer kan välja att vara plattformarna som skapar broar mellan problemformuleringar och konstruktiva möjligheter, där synliggörande leder till existensberättigande, ökad förståelse, respekt och ett öppnare samhälle. Museer kan därför bli bättre på att bidra till något som angår oss alla. Att sätta fokus på normkritik generellt, och hbtq-perspektiv specifikt, är ett tydligt steg till att sätta människan i än större fokus runt om på landets museer. Genom att angå och välkomna fler människor, stärks museernas roll och betydelse i samhället. På Riksutställningar ämnar vi fortsätta fokusera på frågor som ger svar på vad som gör museer till en plats av, med och för alla och envar, idag och framöver. Undersökningarna som ligger till grund för denna rapport visar att svenska museer överlag är positiva till att arbeta med hbtq-frågor och en majoritet har erfarenhet av att på ett eller annat vis ha fört in hbtq-perspektiv i sitt arbete. Undersökningarna finner också att insatserna ofta är tillfälliga snarare än långsiktiga och att det finns mycket kvar att göra för att på allvar förankra hbtq-frågorna i museernas interna värdegrundsarbete, såväl som i policy och strategi. Internationellt sett, finner uppdraget att svenska museer ligger relativt långt fram i arbetet med hbtq-perspektiv i utställning och på museum. Om svenska museer förmår stärka sitt arbete i dessa frågor ser vi möjligheten för svensk utställningssektor att bana väg och vara en ledstjärna för andra länder. Detta möjliggörs delvis redan tack vare många svenska museers öppenhet till internationella samarbeten på hbtq-teman. Riksutställningar tror därför att svenska museer går en spännande framtid till mötes om man fortsätter att integrera hbtqperspektiv i sina verksamheter, för att inte tala om att de på så vis bidrar till öppenhet, synliggörande, förståelse och ökad respekt – i vårt såväl som i andra samhällen. Rebecka Nolmark Generaldirektör, Riksutställningar 5 Sammanfattning DENNA RAPPORT ’Museerna och hbtq – En analys av hur museer och andra utställare kan belysa perspektiv rörande homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera personer’ publiceras år 2015. Den är resultatet av det regeringsuppdrag som ställts till Riksutställningar av Kulturdepartementet inför år 2014. Syftet med uppdraget var att genomföra en kartläggning av hur hbt-perspektivet belyses inom utställningsområdet, samt redovisa möjligheter och metoder för sektorn att utveckla hbt-perspektivet. Uppdraget skedde inom ramarna för en samlad och långsiktig nationell Strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Riksutställningar har valt att utvidga uppdraget från formuleringarna ’utställningsområdet’ och ’utställningsmediet’ till att även omfatta museers verksamhet i stort. Framförallt handlar denna utvidgning om att anta ett långsiktigt helhetsgrepp givet att museets olika delar av verksamheten är svåra att bryta isär då de är beroende av varandra. Riksutställningar har dessutom valt att utvidga begreppet hbt till att även omfatta q för queer; det vill säga hbtq. Framförallt därför att queer är ett vanligt förekommande begrepp inom normkritiskt arbete, så även på svenska museer. Kunskap, erfarenheter och goda exempel har eftersökts i Sverige och globalt. Utredningen har framför allt byggt sin kunskap via djupintervjuer. Dessutom har dialogmöten arrangerats för kvalificerade samtal på temat. Uppdraget har också genomfört en nationell enkätundersökning bland svenska museer via telefon som komplement till djupintervjuerna. Den samlade bilden är positiv. I Sverige är hbtq på museer ett område med goda förutsättningar. Uppdraget har exempelvis via enkätundersökningen funnit att 82 procent av landets museer arbetar med att inkludera hbtq-frågor i verksamheten. Dock bedömer de flesta museer sin egen kompetens i hbtqfrågor som enbart grundläggande. 87 procent anser att de har behov av att stärka museets kompetens, samtidigt som mindre än hälften har med dessa perspektiv i sina internutbildningar. Det finns mycket kvar att göra för att på allvar förankra hbtq-frågorna i museernas interna värdegrundsarbete, såväl som i policy och strategi. Insatserna görs ofta inom ramarna för museernas externt riktade verksamhet såsom utställningsproduktion samt besökaroch programverksamhet. Via djupintervjuer och dialogmöten finner uppdraget att insatserna ofta är tillfälliga snarare än långsiktiga. Externa samarbetspartners är vanligt förekommande. Exempelvis väljer flera svenska museer att ge queervisningar under den lokala Pride-festivalen. Därutöver kan nämnas att hbtq-perspektivens integration bland föremål och samlingar är ett relativt nytt område som behöver uppmärksamhet och näring för att utvecklas. Uppdraget finner också att svenska museer och utställare internationellt sett ligger relativt långt fram i arbetet med hbtq- perspektiv. Att lära av varandra mellan olika länder är ett bra sätt att utveckla detta område. Detta möjliggörs delvis redan tack vare många svenska museers öppenhet till internationella samarbeten på hbtq-teman. Sammantaget i Sverige och världen kan konstateras att sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck som avviker från den lokala och samtida normen oftast väljs bort ur historieskrivningen. Den historielöshet som därför präglar hbtq-perspektiven är en viktig utmaning att ta sig an. Här kan svenska museer och utställare välja att leda vägen. Rapporten disponeras huvudsakligen i fem kapitel. Först kommer ett introduktionskapitel. Därefter följer kapitlet ’Varför hbtq?’ som resonerar kring relevansen av att integrera dessa perspektiv samt sätter dem i ett sammanhang. Rapportens tredje kapitel handlar om ’Hbtq i Sverige och världen’ och berör frågornas status i vårt samhälle och variationen runt om i världen. Vidare sammanfattas i kapitlet hur hbtq-perspektiven belyses på svenska museer, för att sedan göra nedslag hos museer och initiativ till utställningar runt om i världen. Det fjärde kapitlet sammanfattar den kartläggning som uppdraget genomfört. ’Utveckling av hbtq-perspektiv på museer’ redogörs för i olika avsnitt som handlar om utställningar, besökaroch programverksamhet, samlingar, organisationen internt och samarbeten externt. Rapportens femte och sista del, ’Idag och framåt – slutliga reflektioner’, summerar dagsläget och tittar framåt. 7 Innehåll 05 06 09 11 Förord Sammanfattning Innehållsförteckning Prolog 13 1. I N T R O D U K T I O N 13 En nationell strategi 13 Riksutställningars uppdrag 13 Riksutställningars tolkning av uppdraget 14Hbt+q 14Tillvägagångssätt 14 Rapporten och dess disposition 15Ordlista 19 2 . VA R F Ö R H B TQ ? 19 Vems historia? 20Hbtq-perspektiven 20Heteronormativitet 20Queer 21Normkritik 21Intersektionalitet 21Perspektivträngsel 22 Museets roll 25 3 . H B TQ I S V E R I G E O C H VÄ R L D E N 25 Hbtq-frågornas status i Sverige och världen 26 Hbtq på svenska museer 28 Hbtq på museer i världen 28Australien 28Brasilien 29Indien 29Kina 30Norge 30Polen 30Storbritannien 31Sydafrika 31Tyskland 32USA 35 4 . U T V E C K L I N G AV H B TQ - P E R S P E K T I V PÅ M U S E E R 35Utställningar 41 Besökar- och programverksamhet 45 Hbtq i samlingar 49 Hbtq internt i organisationen 53 Hbtq i samarbeten 57 5 . I DAG O C H F R A M ÅT – S L U T L I G A R E F L E K T I O N E R 61 K ÄLLFÖRTEC KN ING 9 Prolog består av ett lapptäcke av mänger av människor och händelser. Ofta belyses emellertid bara en eller några få rutor i det som kallas vår gemensamma historieskrivning. Att belysa hbtq-perspektiv i utställning och på museum handlar inte om att förstärka den redan gängse bilden. Det handlar om att belysa fler rutor i lapptäcket och låta fler färger skina igenom. Det handlar om att utmana normer tills de expanderar och inkluderar. SAMHÄLLETS HISTORIA Denna rapport erbjuder ett lapptäcke av berättelser, erfarenheter och insikter från de som engagerat arbetat med att införa hbtq-perspektiv i utställning och på museum, i Sverige och runt om i världen. Med rapporten hoppas vi också erbjuda kunskap som manar fler museer och andra utställare till nya ansatser i detta arbete. 11 KAPITEL 1 1. Introduktion En nationell strategi Även om hbt-personers rättigheter och förutsättningar för ett gott liv stärkts väsentligt i Sverige under de senaste årtiondena, så utsätts fortfarande hbt-personer i Sverige för våld, diskriminering och andra kränkningar. Sämre fysisk och psykisk hälsa uppmäts hos hbt-personer jämfört med befolkningen i övrigt. En särskilt utsatt grupp är transpersoner. Regeringen såg därför behovet av en samlad och långsiktig nationell strategi. Med FN:s konventioner om mänskliga rättig heter som utgångspunkt antogs således i januari 2014 en Strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Vid strategins uppstartskonferens i Stockholm den 24 april 2014, uttryckte dåvarande integrationsminister på Arbetsmarknadsdepartementet, Erik Ullenhag, intentionen att göra Sverige till världens bästa land att leva i för hbt-personer. Fem strategiska myndigheter har utsetts för strategin; Diskrimineringsombudsmannen, Folkhälsomyndigheten, Kulturrådet, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällefrågor samt Socialstyrelsen. Strategin utgår från en problembild men siktar mot ”lika rättigheter och möjligheter”. Det uppdrag som getts till Riksutställningar är just uppdraget att identifiera möjligheter. Riksutställningars uppdrag I regleringsbrevet från Kulturdepartementet för budgetår 2014 uppdrogs Riksutställningar att genomföra en ‘kartläggning av hbt-perspektivet inom utställningsområdet’. Uppdraget var formulerat enligt följande: ”Riksutställningar ska genomföra en särskild kartläggning av hur hbt-perspektivet belyses inom utställningsområdet. Kartläggningen bör genomföras utifrån en global omvärldsanalys. Inom ramen för uppdraget bör även möjligheter och metoder för sektorn att utveckla hbt-perspektivet inom utställningsmediet presenteras. Redovisning av uppdraget ska ske senast den 15 februari 2015 till Regeringskansliet (Kulturdepartementet med kopia till Arbetsmarknadsdepartementet).” Riksutställningars tolkning av uppdraget Utifrån uppdragets beskrivning har Riksutställningar arbetat med en kartläggning av hur hbt-perspektivet belyses samt sökt att finna möjligheter och metoder för sektorn att utveckla hbt-perspektivet. Kunskap, erfarenheter och goda exempel har eftersökts i Sverige och globalt. Riksutställningar har valt att utvidga uppdraget från formuleringarna ’utställningsområdet’ och ’utställningsmediet’ till att även omfatta museers verksamhet i stort. Delvis därför att Riksutställningars uppgift är att stödja museer och andra utställare, delvis därför att den nationella hbt-strategin syftar till långsiktig förändring. En sådan är svår att åstadkomma utan ett helhetsgrepp, så även inom museivärlden. Framförallt handlar utvidgningen av uppdragets tolkning om att många utställningar görs just av museer och att museets olika delar av verksamheten är svåra att bryta isär då de är beroende av varandra. Det som visas, eller inte visas, i utställningen relaterar till hur man arbetar med föremål och samlingar, växelverkar med hur man arbetar med besökar- och programverksamhet, samt föregås och utvecklas i samklang med hur man arbetar med normmedvetenhet internt på museet. Dessutom bygger ofta ansatser av hbt-perspektiv i utställningar på samarbetsprojekt, då museer idag sällan har fullständig kompetens internt för att arbeta med dessa perspektiv (omvänt; civilsamhällets hbt-aktivister har sällan kompetensen eller förutsättningarna att själva producera en utställning). Ett idag mycket vanligt sätt att arbeta med hbt-perspektiv på svenska museer – att ge queer-visningar – illustrerar väl dessa samband: I samarbete med en lokal Pride-festival anpassar ett museum sin programverksamhet och erbjuder museets besökare queer-visningar. Queer-visningarna består ofta av att anlägga ett queer-teoretiskt perspektiv på befintliga utställningar eller samlingar. Finns inte denna kompetens internt tar man in någon utifrån med andra glasögon. I vissa fall sporrar detta museet att internt utveckla sitt normkritiska seende, att skapa kompetens och strategi för hur man når ut till och inkluderar fler publikgrupper, samt skapar system för hur man katalogiserar sina föremål även utifrån ett hbt-perspektiv. Detta uppdrag finner det därför naturligt att i denna rapport redogöra för hur hbt-perspektiven belyses inte bara i utställning, 13 utan även i museers samlingar, i besökar- och programverksamhet, i externa samarbeten samt internt i organisationen. Hbt+q I uppdragsbeskrivningen står att utveckla ’hbt-perspektivet’. Som framgår av rapportens andra kapitel handlar detta arbete egentligen om att belysa flera perspektiv. Hbt står för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Fler förkortningar ses ofta läggas till hbt. I denna redogörelse väljer vi att addera bokstaven q för queer. Queer syftar till något som avviker från normer. Ofta åsyftas då normer rörande sexualitet, könsidentitet eller könsuttryck. Vissa anser att q:et bör läggas till hbt för ett mer inkluderande angreppssätt. Andra anser att q:et är för svårdefinierat för att kunna inkluderas i samtal och strategier på ett rimligt sätt. Vi väljer att i resten av rapporten skriva hbtq (undantaget enstaka fall då vi återger källor med fokus på hbt) såväl som att ofta använda ordet queer. Anledningen är, som redan nämnt, att ett idag vanligt förekommande sätt för svenska museer att arbeta med hbtq-perspektiv är via queer-visningar. Dessutom är queer en samlingsterm som kontinuerligt dykt upp i de samtal och intervjuer vi haft under uppdragets gång. Utöver detta är ordet queer även i sin vidare bemärkelse relevant för detta uppdrag, då svenska museer som intresserar sig för att integrera hbtq-perspektiv ofta gör det inom ramarna för sitt normkritiska arbete. Läs mer om begreppet queer i kapitel 2. Även Kulturrådet, i egenskap av strategisk myndighet för hbtfrågor, väljer att inkludera begreppet queer. Dels därför att begreppet är grundläggande i normkritisk teori, dels därför att kultur med fokus på hbtq-frågor ofta benämns som queer, samt därför att personer som själva identifierar sig som queer inte ska exkluderas.1 Tillvägagångssätt Den huvudsakliga metoden för detta uppdrag har varit genomförandet av intervjuer. Flertalet har skett i personligt möte med respondenten. Vissa intervjuer har av geografiska skäl skett över videolänk (Skype) eller telefon. Några enstaka intervjuer har skett över mail, i synnerhet då risk för språkförbistringar lättare kunnat undvikas. Intervjurespondenterna utgörs av personer med erfarenhet av att arbeta med hbtq-perspektiv i utställning eller på annat vis i museer. Alternativt har respondenterna erfarenhet av att samarbeta med museer eller på andra vis aktivt påverka andra att arbeta med hbtq-perspektiv. Intervjurespondenterna är människor som verkar i Sverige och/eller internationellt. Uppdraget har inhämtat mest information i Sverige, samt gjort nedslag i alla världsdelar, med särskild betoning på länder där vi funnit mycket att lära. Intervjurespondenterna har oftast stått att finna via de nätverk vi successivt byggt upp genom att låta de vi mött eller intervjuat tipsa oss vidare till andra relevanta personer att tala med. I viss utsträckning har vi även funnit personer, organisationer eller projekt via internet. Vi har även gjort en internationell utlysning e-postledes som gick ut brett och ledde till några tips. Uppdraget har också bidragits till av flera som hört av sig och velat dela med sig av sina erfarenheter. För att få en bred uppfattning om svenska museers inställning till och erfarenheter av att arbeta med hbtq-perspektiv, genomfördes inom ramarna för detta uppdrag en telefonundersökning. Riksutställningar tog fram en enkät som underlag för telefonintervjuer. Detta gjordes i samarbete med företaget Exquiro som under maj och juni 2014 genomförde undersökningen. Därutöver har oerhört värdefulla synpunkter tillkommit uppdraget via de dialogsamtal vi arrangerat i Sverige, samt ett internationellt Queer Lab. Vidare har inhämtning av information via några konferenser också utgjort viktiga bidrag. Uppdraget har också haft god hjälp av forskning och annan litteratur på området, såväl av museer som av andra aktörers dokumentation av tidigare projekt. En fullständig källförteckning återfinns i slutet av rapporten. Rapporten och dess disposition Efter detta introduktionskapitel följer kapitlet ’Varför hbtq?’ som resonerar kring relevansen av att integrera dessa perspektiv samt sätter dem i ett sammanhang. Rapportens tredje kapitel handlar om ’Hbtq i Sverige och världen’ och berör frågornas status i vårt samhälle och variationen runt om i världen. Vidare sammanfattas i kapitlet hur hbtq-perspektiven belyses på svenska museer, för att sedan göra nedslag hos museer och initiativ till utställningar runt om i världen. Det fjärde kapitlet sammanfattar den kartläggning som uppdraget genomfört. ’Utveckling av hbtq-perspektiv på museer’ redogörs för i olika avsnitt som handlar om utställningar, besökar- och programverksamhet, samlingar, organisationen internt och samarbeten externt. Rapportens femte och sista del, ’Idag och framåt – slutliga reflektioner’, summerar dagsläget och tittar framåt. Rapporten är författad av ansvarig utredare Evelina Wahlqvist, omvärldsanalytiker på Riksutställningar, med stöd av ämneskunnig medarbetare Dennis Josefson, marknadsförare på Riksutställningar. 1 Kulturrådet. (2014). Redovisning av Kulturrådets arbete 2014 som strategisk myndighet för ökad öppenhet och mångfald avseende hbt-frågor. Ordlista Här följer en ordlista som kan vara bra att ha när man läser denna rapport eller bekantar sig med dessa perspektiv i största allmänhet. Ordlistan bygger främst på de definitioner som återfinns i RFSLs (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter) begreppslistor.2 3 Bifobi En värdering, uppfattning eller ideologi, ibland kopplad till rädsla, som ger uttryck för en negativ syn på bisexualitet eller bisexuella. Bifobin överlappar ibland homofobin. Bisexuell En person som har förmågan att bli kär i, upphetsad av eller attraherad av människor oavsett kön. Bisexualitet definieras i svensk lagstiftning som en utav tre sexuella läggningar. Cisperson Cis är latin för ”på samma sida”. Det syftar till att beskriva en person vars juridiska kön, biologiska kön, könsidentitet och könsuttryck är linjärt, det vill säga hänger ihop och alltid har hängt ihop enligt normen. Cis är till exempel en person som föds med penis, ser sig själv som kille och har könet man registrerat som kön i folkbokföringen. Ordet rör könsidentitet och könsuttryck och har ingenting med sexuell läggning att göra. Hbtq Ett paraplybegrepp för homosexuella, bisexuella, transpersoner samt andra personer med queera uttryck och identiteter. Heterosexuell En person som har förmåga att bli kär i, attraherad av eller upphetsad av personer med annat och/eller motsatt kön. Heterosexualitet definieras i svensk lagstiftning som en utav tre sexuella läggningar. Heteronorm Heteronormen utgår från förväntningen att en människa är antingen kvinna eller man och ingenting annat. Man talar om dessa två som motsatta kön. Kvinnor och män förväntas vara olika; feminina respektive maskulina. Därutöver bygger heteronormen på förväntningen att alla är heterosexuella och eftersträvar monogama parförhållanden. Att följa eller inte uppenbart avvika från normen ger fördelar i samhället – såsom ekonomiska, politiska och sociala fördelar. Homosexuell En person som har förmågan att bli kär i, upphetsad på och/ eller attraherad av personer av samma kön. Homosexualitet definieras i svensk lagstiftning som en utav tre sexuella läggningar. Homofobi En värdering, uppfattning eller ideologi, ibland kopplad till rädsla, som ger uttryck för en negativ syn på homosexualitet eller på homo- och bisexuella personer. Homofobin överlappar ibland transfobin. Intersektionalitet Detta är ett perspektiv som används för att studera hur olika maktordningar hänger ihop med varandra samt hur olika identiteter skapas som resultat av till exempel religiositet, etnicitet, kön, sexualitet, klass och ålder. Hur de olika aspekterna hänger samman ser olika ut beroende på person, grupp och kontext. Intergender En person som identifierar sig som mellan eller bortom könen. Det vill säga någon som inte vill inordna sig i den traditionella uppdelningen i enbart kvinnor och män. Detta har inte att göra med hur en kropp ser ut, utan om vilket kön personen känner och definierar sig som (könsidentitet). Intersexuell/intersexualism ”Inter” betyder ”mellan” på latin och ”sexus” betyder ”kön”. Intersexuell betyder således ”mellan könen”. Ett stort antal olika tillstånd och diagnoser samlas under detta begrepp. Kortfattat beskriver det en person som har ett medfött tillstånd i vilket könskromosomerna, könskörtlarna (testiklar eller äggstockar) eller könsorganens utveckling är atypisk. Det finns olika åsikter huruvida intersexuella bör inräknas bland transpersoner eller inte. Kön Begreppet kön är en socialt konstruerad kategori som används för att dela in människor i grupperna kvinnor och män. Kön kan delas in i fyra funktioner: Biologiskt kön – Definieras utifrån inre och yttre könsorgan, könskromosomer och hormonnivåer. Biologiskt kön avgörs av hur den fysiska kroppen ser ut. Juridiskt kön – Det kön som står registrerat i folkbokföring, pass eller legitimation. Juridiskt kön framgår också av den näst sista siffran i svenska personnummer. I Sverige finns bara två juridiska kön: man eller kvinna. Alla barn som föds tilldelas ett juridiskt kön baserat på biologiskt kön. Könsidentitet/mentalt kön – En persons självupplevda kön, det vill säga det kön en person känner sig som. Ingen utom personen själv kan bestämma detta och var och en har rätt att själv avgöra sin könsidentitet. Könsuttryck – Hur en person uttrycker sitt kön. Detta görs exempelvis genom kläder, kroppsspråk, frisyr, smink, socialt beteende och röst. 2RFSL. Begreppslista. Internetkälla hämtad 2015-01-19. http://www.rfsl.se/?p=410 3 RFSL Ungdom och Forum för levande historia. (2011). BRYT! ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet, Tredje upplagan. 15 Normer Oskrivna regler, förväntningar och ideal som handlar om vad som anses vara positivt, önskvärt och fördelaktigt, samt vad som inte är det. Normer är föränderliga över tid, beroende av situation och formas utifrån maktförhållanden. Queer Ett vitt begrepp som kan betyda olika saker. I grunden är queer ifrågasättande av heteronormen. Många ser sin könsidentitet och/eller sin sexualitet som queer. Queer kan innebära en önskan om att inkludera alla kön och sexualiteter, alternativt att inte behöva identifiera/definiera sig. Sexualitet Ett begrepp som ofta används för att gruppera människor utifrån vem de har förmågan att bli kära i, attraherade av och/eller bli upphetsade av. I svensk lagstiftning används begreppet ”sexuell läggning”. Sexuella läggningar enligt lagen är hetero-, homo- och bisexualitet, men en person kan definiera sin egen sexuella läggning som något annat, till exempel som asexuell. Transperson Transperson är ett paraplybegrepp. Med transpersoner menas oftast personer som genom sina könsuttryck och/eller könsidentiteter avviker från könsnormen. Begreppet har många undergrupper och det går att vara transperson på många olika sätt, exempelvis transvestiter, dragkings/dragqueens, transsexuella, intergender och intersexuella. Transpersoner kan uppfatta sig vara män, kvinnor, både man/och kvinna eller neutrala, oberoende av om deras biologiska kön och juridiska kön är manligt eller kvinnligt. Transpersoner kan också välja att inte definiera sitt kön alls. Begreppet rör könsidentitet och könsuttryck och har inte med sexuell läggning att göra. Transsexuell En person som upplever sig vara av annat kön än det juridiska som tilldelats vid födseln och som har en vilja att förändra kroppen helt eller delvis med exempelvis kirurgi eller hormonbehandling. Transsexualism är en medicinsk diagnos som för vissa innebär ett övergångsstadium fram tills att kroppen har korrigerats. Andra fortsätter att definiera sig som transsexuella, eller före detta transsexuella, även efter korrigeringen. Transvestit En person som ibland eller alltid, helt eller delvis, iklär sig eller använder sig av kläder och/eller andra attribut av ett annat kön. Transfobi En värdering, uppfattning eller ideologi som ger uttryck för en negativ syn på transpersoner eller personer vars könsuttryck avviker från normerna. Transfobi överlappar ibland homofobin. 17 KAPITEL 2 2. Varför hbtq? Two Spirit Sedan hundratals år tillbaka, eller kanske tusentals, har det i nordamerikanska indianstammar funnits människor som kal�las för ’two spirit’ – människor av två andar.1 ’Two spirit’ blev samlingsnamnet för personer som inte var enbart kvinna eller enbart man, utan som istället befann sig på skalan mellan vad de definierade som feminint och maskulint. I de nordamerikanska indianstammarna var de som regel inte bara accepterade, utan också respekterade. Då allt som existerar ansågs komma ur andevärlden, ansågs two spirit-personerna vara dubbelt välsignade. De var välsignade med både en kvinnlig och manlig ande. Därför fick de ofta ta rollen som andlig ledare eller lärare. Liknande religiösa traditioner har även funnits bland ursprungsfolk söder över på den amerikanska kontinenten, såväl som i Sibirien och i många delar av centrala och sydöstra Asien. Detta betyder inte att könsroller inte sågs som viktiga i de nordamerikanska indiansamhällena. Däremot fanns en flexibilitet i vem som kunde inta rollerna. I vissa fall var two spiritpersonerna gifta. En ”feminin man” som föredrog att sköta de hemmanära sysslorna som betraktades som kvinnliga kunde rent av förväntas gifta sig med en ”maskulin man” som ägnade sig åt jakt och strid. Omvänt förväntades det ofta att en ”maskulin kvinna” gifte sig med en ”feminin kvinna”. En historia som lever vidare än idag är den om en stark hövding- och jägarkvinna2 som var så kapabel att hon under en period försörjde så många som fyra kvinnor och deras barn. Bland vissa grupper, exempelvis Navajo, ansågs det ekonomiskt fördelaktigt att ha en ’nadleh’ (”en som är transformerad”) i familjen. Two spirit-personer kunde assistera i att ta hand om sina syskonbarn såväl som de äldre släktingarna. De steg dessutom ofta in som adoptivföräldrar till hemlösa barn. Tidiga franska upptäcktsresanden i Nordamerika gav two spirit -personerna titeln ”berdache”. Ordet syftar delvis på homosexualitet, men det syftar också på någon som är slav. De engelska kolonisatörerna i Nordamerika, såväl som de spanska bosättarna i Latinamerika, fördömde two sprit-personerna och kallade dem för sodomiter. Kristna missionärer och statliga tjänstemän tvingade dem att anpassa sig till traditionella könsroller. Att diskrimineras på dubbla grunder är knappast lätt. Under 1900-talet ökade homofobin internt bland Amerikas ursprungsbefolkningar via de tilltagande europeiskkristna influenserna. De som inte anpassade sig valde att ”gå under jorden” och leva osynligt. Vissa begick till och med självmord. Först på 1960-talet påbörjades en långsam vandring mot ny respekt tack vare de medborgarrättsrörelser som då vann kraft. Vägen vandras fortfarande.3 Vems historia? Vems historia är det vi förmedlar och varför? Det europeiska perspektivet på amerikansk historia brukar inledas med att Christofer Columbus av misstag landstiger i Amerika som därpå koloniseras av européerna. Det som återges är ofta mannens historia, erövrarens historia eller vinnarens historia. Det som gick förlorat talar vi sällan särskilt mycket om. Det som inte lever upp till bilden av den myt och legend som ska förmedlas talar vi heller inte särskilt mycket om. Det som är skam- och tabubelagt väljer vi också oftast bort att tala om. Så vad händer när vi rycker täcket av tabun? Då finner vi alldeles säkert saker vi behöver tala om. Troligtvis finner vi saker som inte alls behöver vara skambelagda. Förhoppningsvis blir vi friare i våra samtal och öppnare i våra sinnen. Vi förstår att det som är tabu idag inte alltid har varit det och inte alltid behöver vara det. Vi har rätt att ändra vår inställning. Att välja om. Att inkludera flera. Inställningen till hbtq-personer varierar över kulturer och geografier. Den varierar också över generationer. Det som idag tycks gemensamt för hbtq-personer världen över är att de hittills knappt fått plats i den kollektiva historieskrivningen. Hbtq-historia omskrivs alltför sällan som del av ett samhälles kollektiva historia. I de fall som en hbtq-person lyfts fram i historieskrivningen så är det troligt att fakta om könsidenti- 1 Roscoe, W. (1991). The Zuni man-woman. Albuquerque: University of New Mexico Press. 2 Hieatt, T. E. Two-Spirits in American Indian Culture. Youtube. Internetkälla hämtad 2015-01-09. http://youtu.be/39EWTnS05Ww 3 Williams, W. L. The ’two-spirit’ people of indigenous North Americans. The Guardian. 2010-10-11. 19 teten eller den sexuella läggningen valts bort. Där normbilden inpräntas hårt i historieskrivningen riskerar självklarheter att osynliggöras. Sammanhang och människor osynliggörs. I onödan. Upplevelsen av historielöshet leder till rotlöshet, ensamhet och frågor om identitet. De blinda fläckarna i historieskrivningen påverkar individer, grupper och hela samhällen. Samtidens museer har här en stor möjlighet att göra ett viktigt bidrag – i egenskap av historieberättare, kunskapsförmedlare och förståelseportaler. Gårdagens historia kan behöva förmedlas i nytt ljus; blinda fläckar kan behöva fyllas i. Morgondagens nya historieskrivning insamlas nu; den kan behöva normmedvetandegöras och breddas. Det är en viktig uppgift som dagens museer kan verka för nu. Och uppgiften är inte komplicerad. Den handlar i grund och botten om att förmedla en större del av sanningen. Denna rapport kommer att tala en del om hur. Hbtq-perspektiven Under arbetet med detta uppdrag har vi, om och om igen, mött behovet av ett respektfullt synliggörande av hbtq-personers existens och förutsättningar i samhället. Vi har mötts av många konstruktiva förslag på hur man i utställning och på museum kan bidra i detta arbete. Samtidigt har vi många gånger mötts av frågan huruvida det är ’rätt och riktigt’ att jobba med en grupp och ett perspektiv. ”Sker inte det på bekostnad av andra grupper och andra perspektiv?”, är en vanlig undran. Först och främst behöver understrykas att hbtq inte representerar blott ett perspektiv eller en grupp. Hbtq är ett samlingsbegrepp som rymmer mångfald, heterogenitet, många perspektiv och flera grupper – grupper som var för sig har svårt att representera hela spektrumet av hbtq. Därför blir det också upp till varje museum att inför varje projekt eller ansats att arbeta med dessa perspektiv, definiera vad och vilka man jobbar med i ett visst sammanhang. Hbtq står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queer. Queer är ett brett samlingsbegrepp vi strax tittar närmare på nedan. Vad avser de tre första bokstäverna ’hbt’ så behöver vi först och främst skilja på sexualitet och uttryck – det vill säga på handling och identitet. Homosexualitet och bisexualitet betecknar sexuell läggning och ställs mot den samhälleliga normen heterosexualitet. Ordet transperson är ett paraplybegrepp som handlar om könsidentitet och könsuttryck. Detta ställs mot normer om hur olika kroppar och olika uttryck kopplas till ett av två kön. Det ställs också mot det tvåkönssystem som råder i vårt samhälle. Sett historiskt och geografiskt är tvåkönssystemet emellertid inte ett givet paradigm, som historien om Two Spirits indikerar. I vissa länder – såsom Argentina, Tyskland, Indien, Pakistan – har man idag ett tredje juridiskt kön. Heteronormativitet Det vi talar minst om är normen. Normen tas ofta för givet, trots att även den är föränderlig, och därför finns alltid risken för normblindhet överhängande. Normen är något man snarast blir påmind om när någon eller något bryter emot den. Att se igenom normen är därför att avslöja våra förgivettaganden. Medvetandegörande om de normer som råder, samt hur de påverkar oss, borde ligga i allas intresse. Normen för detta sammanhang, heteronormen, är relativt starkt förhärskande i dagens samhälle, även om det finns gott om människor som avviker från några eller många av dess aspekter. Heteronormativitet är baserat på principen om hierarkisk skillnad, där vissa kroppar och livsstilar privilegieras medan andra presenteras som avvikande eller mindre önskvärda.4 I korthet utgår heteronormen ifrån antagandet att heterosexualitet är det normala; att män sexuellt dras till kvinnor och kvinnor till män. Andra sexuella läggningar behöver förklaras och diskuteras, medan den heterosexuella personen varken behöver ”komma ut” eller förklara sin läggning. Heteronormativiteten genererar i sin tur många föreställningar om hur vi bör bete oss som män respektive kvinnor. Dessa föreställningar leder till förväntningar som förstås kan verka begränsande för oss alla. Under uppdragets dialogmöten5 tyckte deltagarna att det var lika viktigt att samtala om heteronormen som hbtq-perspektiven i relation till museers prioriteringar. ”Heteronormen är ingen objektiv sanning”. ”Att tillämpa status quo är också ett val”, påpekades av deltagare. Flertalet påtalade dessutom att det inte bara behövs fler utställningar på queera teman: ”Det är på tiden att vi får se en utställning om heteronormen.” Queer ”Queer är ett modeord. På nätet läser jag att vi alla kommer att vara queer om tio år.” sa Magdalena Dziurlikowska 2006 i en artikel6 där hon intervjuade anfäderna till queer-visningar på svenska museer, Anders Karnell och Patrik Steorn. Kanske är de flesta av oss queer med hänseende till hur många utav oss som inte lever upp till de egenskaper som tillskrivs samhällets nuvarande utgångsnorm i form av en välutbildad, medelålders, vit cisman – kanske knappast ens dessa män själva. Begreppet queer är både viktigt att ha i vokabuläret men också svårt då det innehåller så ofantligt mycket. Queer syftar inte bara på en person som avviker från heteronormen. Det kan syfta på allt eller alla som avviker från de samhälleliga normerna. Något som förstås är flytande över geografi, tid, situation och sammanhang. I Dziurlikowskas intervju resonerar de kring om huruvida begreppet queer, för tio år sedan, redan hade nått sin kulmen och höll på att urvattnas. Patrik Steorn, då forskare och sedermera chef för Thielska galleriet, svarade då att det är långt kvar innan queer-perspektivet blir en organisk del av människors 4 Bromseth, J. i Bromseth, J. och Darj, F. (red.) (2010). Normkritisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring. Centrum för genusvetenskap. Uppsala. 5 Lista över dialogsamtalens deltagare finns i rapportens källförteckning. 6 Dziurlikowska, M. ”A Queer Teaches Here” – Intervju med Anders Karnell och Patrik Steorn. Paletten nr 4, 2006. tankevärld. ”Folk mördas på öppen gata för sin sexuella läggning så queer-diskussionen är inte slut.” 7 sektionellt med flera perspektiv är att intoleranta förhållningssätt ofta kombineras11. Däri finns en viktig utgångspunkt för den aktiva integrationen av hbtq-perspektiv och andra normkritiska perspektiv; så länge det finns grupper av människor i samhället som inte alltid känner sig välkomna och som inte alltid kan leva i öppenhet med vilka de är – så länge behöver vi också fortsätta att belysa särskilda gruppers perspektiv och förutsättningar. Kunskap om andra föder förståelse – inte bara om andra utan också om sig själv. Vi är i relation till varandra. De svenska forskarna Tina Mattsson och Sara Edenheim12 påpekar emellertid att det är viktigt att maktperspektivet inte faller bort när man jobbar med intersektionalitet som ett brett begrepp. De har funnit att intersektionalitet många gånger används för att undersöka den diskriminerande kategorin och osynliggör den normerande kategorin. Normkritik Norm är begreppet för de allmänt delade förväntningarna på beteende som finns i en gemenskap eller i ett samhälle. Att vara queer är att utmana normen. Många svenska museer jobbar aktivt med att förhålla sig till normer. Det ord som ofta används av museerna själva för att beskriva denna praktik och detta förhållningssätt är ’normkritik’. Ett annat ord som börjat dyka upp är ’normmedvetenhet’8 . Man kan hävda att museer är politiska9 i den meningen att de producerar normer, värderingar och bilder av samhället. Ett museum som medvetet och aktivt arbetar med normkritiska glasögon och perspektiv utmanar omvärlden, men först och främst sig själv. Normkritiken kan bli en självklar del av organisationen och alla arbetsprocesser, om man medvetet väljer det och jobbar på det. Det konstanta medvetandegörandet och ifrågasättandet kräver mod. Visst kan det vara obekvämt till en början. Men för ett museum där det blivit till en självklarhet, är det ofta givet att integrera hbtq-perspektiv i sitt arbete – såväl som andra perspektiv. Intersektionalitet Olika perspektiv existerar inte oberoende av varandra. Hbtqperspektiven samexisterar med andra frågor som rör identitet, makt och diskriminering. Dess sammansättningar varierar från person till grupp, kontext och situation. ’Intersektionalitet’ betecknar ett brett angreppssätt där man tar hänsyn till hur olika maktordningar hänger ihop med varandra samt hur olika identiteter skapas. Begreppet myntades i slutet av 1980-talet. Det växte fram ur den andra vågen av feminism som förde in ras och klass som viktiga dimensioner att analysera i relation till kön10. Idag adderar man ofta fler dimensioner till begreppet, som exempelvis religion, ålder och sexualitet. ”Hbtq-frågorna behöver ses ur ett intersektionellt perspektiv”, ansåg flertalet deltagare i våra dialogsamtal. De menade att det är viktigt att jobba med alla sju diskrimineringsgrunder. Ett viktigt argument till varför det är viktigt att museer jobbar inter- Ju mer förståelse museet har för människan och hens komplexitet, desto bättre möten. Ju mer museerna jobbar med förståelse, öppenhet och välkommenhet, desto viktigare kommer museerna att bli som mötesplatser och desto fler kan museernas utställningar och aktiviteter nå ut till – och samtidigt påverkas av. Men om man vill vara ett museum för alla, ska man då bjuda in alla på en gång? Eller är det bättre att välkomna olika delar av sin publik vid olika tillfällen? Ska man segregera eller integrera sin publik? Får allt och alla plats på samma gång? Perspektivträngsel Uppenbart är att vi har många perspektiv att ta hänsyn till då vi jobbar för lika rättigheter, lika behandling och lika möjligheter. Vi vill erbjuda kultur för alla. Vi vill erbjuda museiupplevelser för alla. Och ’alla’ består av olikheter. Vårt samhälle är ett formidabelt lapptäcke av många färger, mönster och strukturer. För att återknyta till frågan om fokus på en grupps, eller ett perspektivs, förutsättningar sker på bekostnad av andra, så kanske svaret är att det ena inte behöver utesluta det andra. Dels därför att samhället redan är mångfaldigt, oavsett hur vi väljer att arbeta och förhålla oss till det, och dels därför att förståelse för en grupps förutsättningar kan skapa broar till förståelse för ytterligare grupper. Antagligen behöver vi fortsätta göra specifika insatser för särskilda grupper, åtminstone fram tills den dag då gruppen i fråga blivit den självklara och välmående delen av samhället som den förtjänar att vara. Samtidigt bör vi aldrig se förbi det bredare intersektionella sammanhanget, ty det vore att ignorera såväl samhällets som individens komplexitet. Vid de dialogmöten vi haft inom ramarna för detta uppdrag har det framkommit att många av de som arbetar med att införa hbtq-perspektiven i utställning och museum ofta möts av medarbetares och samarbetspartners oro och tveksamhet kring hur man ska prioritera bland alla möjliga olika perspektiv och grupper. En utav dialogsamtalens deltagare poängterade att perspektivträngsel aldrig får vara en ursäktande eller bortförklarande faktor när det handlar om mänskliga rättigheter. ”Alternativet är att osynliggöra och backa tillbaka till 1940-talet.” 7 Dziurlikowska, M. ”A Queer Teaches Here” – Intervju med Anders Karnell och Patrik Steorn. Paletten nr 4, 2006. 8 Bromseth, J. Och Darj, F. (red.) (2010). Normkritisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring. Centrum för genusvetenskap. Uppsala. 9 Furumark, A. (red.) (2013). Att störa homogenitet. Nordic Academic Press. Lund. 10 Puar, J. (2011). ‘I would rather be a cyborg than a goddess’ Intersectionality, Assemblage, and Affective Politics. European Institute for Progressive Cultural Policies. Internetkälla: http://eipcp.net/transversal/0811/puar/en 11 Furumark, A. (red.) (2013). Att störa homogenitet. Nordic Academic Press. Lund. 12 Nationella sekretariatet för genusforskning. Intersektionalitet söker hem. 2015-01-27. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://genus.se/Aktuellt/nyheter/genusflodet/genusflodet-detalj//intersektionalitet-soker-hem.cid1262944 21 Kanske bör vi alla helt enkelt acceptera nödvändigheten av perspektivträngsel för att komma framåt. Kanske bör vi också sluta se på våra välmenande insatser som del av ett nollsummespel. Kanske kan framsteg för en grupp och ett perspektiv bana väg för framsteg för fler. För oss alla. Ibland tillför vi en ny ruta till lapptäcket. Ibland tar vi ett steg tillbaka och ser till integrationen av helheten. Museets roll Under arbetet med rapporten har vi tagit del av tankar kring vad det finns för hinder för att arbeta med hbtq-perspektiv på museer. Museimedarbetare, såväl som hbtq-personer som samarbetat med museer, har berättat om hur de ibland av sina medarbetare mötts av olika argument om varför museet inte borde arbeta med hbtq-frågor. Vi har också fått höra minst lika många tankar och argument kring varför det är viktigt att hbtqperspektiven blir en del av museerna. En självklar utgångspunkt finns i museernas demokratiska uppdrag, att finnas till för alla medborgare i samhället. En annan utgångspunkt är att hbtq-personer i Sverige, trots juridiska rättigheter och stor acceptans i samhället i jämförelse med många andra länder, i undersökningar som gjorts uppvisat en större ohälsa än personer som inte identifierar sig som hbtq. Psykisk ohälsa, självmordsförsök och självmord är överrepresenterade bland homo- och bisexuella. Var femte transperson uppger att de någon gång försökt begå självmord.13 Dessa skillnader i hälsa kan bottna i faktorer som utanförskap och marginalisering som i sin tur kan härledas till normer och attityder i samhället. Museer kan spela en viktig roll genom att bidra till att visa upp mångfalden av sexuella läggningar, könsidentitet, könsuttryck och olika sätt att leva – nu och genom historien. Detta bör göras på ett sätt som ger människor möjlighet att ifrågasätta de normer som råder kring att viss sexualitet samt vissa könsidentiteter och uttryck är mer önskvärda och har större existensberättigande än andra. Att kunna spegla sig och känna igen sig i berättelserna om andras liv är också viktigt. För heterosexuella och cispersoner (i synnerhet de som också följer normer om funktionalitet och hudfärg) är det självklart att kunna göra det i berättelserna på våra museer. Genom att också lyfta hbtq-personers erfarenheter och berättelser kan museerna ge fler människor samma möjligheter att bli speglade, bygga identitet och känna gemenskap med andra. Som flera intervjupersoner har påpekat under våra möten handlar hbtq-perspektiv på museer inte bara om hbtq-personer. Att göra normer kring kön och sexualitet synliga på museerna handlar lika mycket om att ge alla människor – oavsett sexuell läggning, könsidentitet och livssituation – möjlighet att reflektera kring hur dessa normer har förändrats, kan förändras, och hur de påverkar samhället och var och en av oss som individer. 13 Statens folkhälsoinstitut (FHI). Hälsa på lika villkor? – hälsa och livsvillkor bland hbtpersoner (FHI 2006:08) 23 KAPITEL 3 3. Hbtq i Sverige och världen Hbtq-frågornas status i Sverige och världen Situationen för hbtq-personer varierar stort runt om i världen – politiskt och juridiskt såväl som socialt och kulturellt. I de länder som kommit längst i arbetet med hbtq-personers juridiska rättigheter är som regel samkönade äktenskap eller partnerskap idag accepterade och hbtq-personer skyddas av diskrimineringslagstiftning. Lagstiftning i många länder möjliggör också ändring av juridiskt kön för transpersoner och säkerställer tillgång till vård för transsexuella. Men i ett stort antal länder är homosexualitet än idag sjukdomsförklarat och kriminaliserat. Det varierar mellan olika länder huruvida den kriminaliserade handlingen omsätts i straff. Fängelse, kroppsstraff och även dödsstraff för homosexualitet existerar på vissa håll i världen, liksom lagar som förbjuder så kallad ”homosexuell propaganda”. Skillnaderna är också mycket stora mellan olika länder när det gäller i vilken utsträckning man öppet kan prata om frågor som rör sexualitet och könsidentitet och vilka tabun som existerar. Vill man uppdatera sig kring läget i ett specifikt land kan man exempelvis läsa RFSL:s landrapporter1. Som nämnt, tar den svenska regeringens Strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck utgångspunkt i FNs konventioner om mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna omtalas ibland som ett västerländskt fenomen. Likaså betraktar man i vissa länder även homosexualitet som ett västerländskt fenomen, tillika hbt-rörelsen som en del av den västerländska kulturkolonisationen2 . Hbt-begreppet som koncept är i grunden västerländskt, men samkönade sexuella handlingar, såväl som könsöverskridande identiteter och uttryck, återfinns förstås genom hela historien och hela världen. Utöver de mänskliga rättigheterna är det viktigt att belysa diskrimineringsgrunder och lagstiftningen kring dessa. I Sveriges Diskrimineringslag 2008:567 förbjuds diskriminering på sju grunder. Dessa områden är kön (omfattar också personer som avser att ändra eller har ändrat sin könstillhörighet), könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Lagen talar visserligen om förbud av diskriminering. I praktiken kan vi emellertid välja att integrera aktivt förebyggande insatser i relation till dessa diskrimineringsgrunder. Tittar vi närmare på utvecklingen av hbtq-personers rättigheter så har den präglats av en stark rörelse av aktivism och politiskt påtryckningsarbete som bidragit till att uppmärksamma frågor och aspekter som blivit föremål för lagstiftning. Här är några av de viktigare milstolparna i svensk nutidshistoria: 1944 avkriminaliseras homosexuella förbindelser mellan vuxna. 1972 blir Sverige det första landet i världen att erbjuda könskorrigerande behandling och ny könstillhörighet. 1979 avskaffas homosexualitet som sjukdomsbegrepp. 1987 införs förbud mot att diskriminera homosexuella. 1995 träder partnerskapslagen i kraft. 1999 införs lagen mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning, dessutom inrättas Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO. 2003 träder lagen om rätt till adoptionsprövning för par som ingått partnerskap i kraft, liksom en likställd sambolag för samkönade och olikkönade par. 2005 träder Lagen om insemination även för kvinnor som är sambo eller registrerad partner med en annan kvinna i kraft. 2009 införs könsneutralt äktenskap. 2011 införs grundlagsförbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning i regeringsformen. 3 Rättigheter för transpersoner är det som varit mest eftersatt och kan behöva mer emfas framöver. År 2009 lades könsöverskridande identitet eller uttryck till som en diskrimineringsgrund. Samma år avskaffade Socialstyrelsen transvestism som sjukdomsbegrepp.4 Även om könskorrigering tillåtits från 1972, så var det först 2013 som de påföljande tvångssteriliseringarna avskaffades. I januari 2015 offentliggjordes den statliga utredningen om åldersgränsen för fastställelse av ändrad könstillhörighet. Den föreslår en sänkning av åldersgränsen vid byte av juridiskt kön från 18 till 12 år om föräldrarna samtycker, samt att man från 15 års ålder ska kunna ansöka om ändrad juridisk könstillhörighet utan föräldrars tillåtelse. Den föreslår dessutom att byta ut den gamla lagen mot två nya: 1RFSL. RFSL:s landrapporter. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://www.rfsl.se/?p=2517 2 RFSL (2008). Hbt i utveckling: en handbok om hbt-perspektiv i utvecklingssamarbete. 3RFSL. Lagar: Milstolpar för hbt-personer i Sverige. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://www.rfsl.se/?p=2840 4RFSL. Lagar: Milstolpar för hbt-personer i Sverige. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://www.rfsl.se/?p=2840 25 En lag som behandlar det juridiska könsbytet och en som behandlar medicinska ingrepp i genitalierna.5 De lokala, regionala och nationella omständigheterna påverkar förstås om och hur man på museer och i utställning lyfter in och ställer ut hbtq-perspektiv. Vi kommer närmast i detta kapitel beröra hur man arbetar med hbtq-perspektiv i Sverige, för att sedan lyfta blicken och titta på hbtq-perspektivens status i museer och utställningsverksamhet runt om i världen. Hbtq på svenska museer För att få en bred uppfattning om svenska museers inställning till och erfarenheter av att arbeta med hbtq-perspektiv, genomfördes inom ramarna för detta uppdrag en telefonundersökning. Riksutställningar tog fram en enkät som underlag för telefonintervjuer. Detta gjordes i samarbete med företaget Exquiro som under maj och juni 2014 genomförde undersökningen. Det står mer att läsa om urval och metod för undersökningen i rapporten ’Resultat av enkätsvar – Museerna och hbtq’ som kan laddas ned från Riksutställningars hemsida.6 I korthet kan nämnas att 109 museer/organisationer runt om i Sverige utgjorde urvalet för denna undersökning. Dessa fördelas på 27 statliga museer, 24 läns- och regionala museer, samt 58 aktörer i kategorin kommunala och övriga museer/ organisationer av särskilt intresse. På respektive museum söktes den person som arbetar med eller ansvarar för hbtqfrågor (alternativt den person som skulle kunna antas göra det om museet för närvarande inte arbetar aktivt med dessa frågor). Svarsfrekvensen uppgick till 70 procent eller 76 intervjuer. Vi reserverar oss för möjligheten att svarsfrekvensen kan ha varit högre inom de organisationer som arbetar aktivt med hbtq-frågor. På frågan om museerna arbetar aktivt med att inkludera hbtqfrågor i verksamheten svarade 82 procent ja. Två procent svarade nej, men att de tidigare har arbetat aktivt med hbtqperspektiv. 16 procent svarade att de aldrig arbetat aktivt med hbtq-perspektiv. 13 procent planerar att börja arbeta aktivt i framtiden, medan fem procent varken arbetar idag eller har planer på att arbeta med hbtq-frågor framöver. Vi ställde vidare frågan inom vilka aspekter museet arbetar eller har arbetat med hbtq-frågor. Diagrammet nedan illustrerar svaren. Resultaten visar att museerna framförallt arbetar med hbtq-frågor i ”utställningsverksamhet/produktion och innehåll” (72 procent), i ”event/programverksamhet” (68 procent) samt ”gällande visningar och besökarverksamheten” (66 procent). På frågan hur museerna själva bedömer sin kompetens inom hbtq-frågor svarar 20 procent mycket bra, 68 procent svarar att kompetensen är grundläggande och 9 procent att den är svag. 87 procent anser att de har behov av att stärka museets kompetens i hbtq-frågor. Vi frågade även om policy och styrdokument. 26 procent av museerna svarar att de har en policy eller ett styrdokument som berör hbtq-frågor som de kan tänka sig att dela med sig av till Riksutställningar. 59 procent har det inte, medan 15 procent inte vet. Genom vårt arbete med att resa runt i Sverige och göra djupintervjuer med personer som jobbar med hbtq-perspektiv på museer, alternativt i relation till utställnings- och museiverksamhet, tillskansade vi oss också en djupare förståelse för problem och möjligheter i detta arbete. Vi fick även kunskap om hur det strukturellt och innehållsmässigt kan se ut. Resultaten kommer att redovisas närmare i rapportens nästföljande kapitel, uppdelat på museiverksamhetens olika områden. Sammanfattningsvis kan sägas att telefonundersökningens resultat, redovisat i diagrammet ovan, sammanfaller väl med de uppfattningar vi bildat oss och de konklusioner vi nått fram till via djupintervjuer och dialogmöten. Sammanfattningsvis framkommer följande: Det finns en del exempel runt om i Sverige där hbtq-perspektiv utgjort temat för utställningar. Det finns också exempel på att hbtq-perspektiv integreras som ett av flera perspektiv i en utställning. Vi finner att hbtq-perspektiven lyfts in i besökar- och programverksamhet, ofta som tillfälliga satsningar och gärna i samarbete med extern samarbetspartner. Lokala Pride-föreningar tycks vara den mest förekommande samarbetspartnern då museer på olika håll i landet erbjuder Pride-visningar, workshops och samtal under Pride-festivalen. Pride-visningarna görs ibland av tillfälliga utställningar. Vanligare är emellertid att man anlägger ett queer-teoretiskt perspektiv på befintlig basutställning eller lyfter fram de delar av samlingarna som kan ses ur ett queert perspektiv. Än så länge stannar ofta svenska museers arbete med queerperspektiv vid tillfälliga insatser. Detta tycks bero på att frågorna ofta vilar i knäna på eldsjälar som driver dessa perspektiv utöver sitt ordinarie arbete på museet. De museer som tagit steget vidare till att integrera hbtq-perspektiven på ett mer långsiktigt och genomsyrande vis, är noggranna med att påpeka att det behöver vara en ledningsfråga. Tid och resurser behöver avsättas och hbtq-perspektiven behöver vara en uttalad prioritering. Ofta införlivas dessa perspektiv genom ett övergripande normkritiskt arbete. För framgång i detta arbete behöver hela personalstyrkan involveras via exempelvis internutbildningar, gemensamt värdegrundsarbete och policyarbete. Om detta tycks både de museichefer och eldsjälar vi talat med vara överens. Vissa chefer tvivlar på om det är möjligt att förvänta sig att hela personalstyrkan fullt ut är med på båten. Men den gemensamma grunden kan oavsett byggas och processen kan oavsett hållas vid liv. 5 Lundberg, A. Håll isär transbegreppen. SVT Opinion, 2015-01-26. Internetkälla hämtad 2015-01-26. http://www.svt.se/opinion/article2625729.svt 6 Exquiro på uppdrag av Riksutställningar (2014). Resultat av enkätsvar – Museerna och hbtq. Inom vilka aspekter arbetar museet/ har museet arbetat med hbtq-frågor? - Bas: samtliga responderande I utställningsverksamhet/ produktion och innehåll 72 I event/programverksamhet 68 Gällande visningar och besökarverksamheten 66 I extern kommunikation, på hemsida och i marknadsföring 45 För att nå hbtq-personer som besökare 43 I internationella samarbeten och interkulturella utbyten 41 6 I internutbildningar med personalen 40 13 Bland befintliga föremål och samlingar 33 Inom insamling, dokumentation och bevarande 30 Rekrytering 22 0 918 1022 826 11 14 8 5 7 10 20 37 38 4 50 42 44 50 60 6 15 42 40 2 23 51 30 8 20 70 80 90 100 0 10 20 30 40 50 60 7080 90100 Arbetar i dag Har arbetat tidigare Har aldrig arbetat Vet ej Diagrammet visar en detaljredovisning av de verksamhetsaspekter inom vilka museer arbetar, eller har arbetat, med hbtq-frågor. 27 Sammanfattningsvis kan sägas att svenska museer idag, överlag, tycks jobba mer aktivt med hbtq-perspektiv i det externt riktade arbetet än i det interna arbetet. Frågan är var arbetet borde börja? Det svar vi oftast mötts av under uppdragets gång, är att arbetet kan behöva ske på flera vis parallellt, i stort och smått, steg för steg. Vad gäller hbtq-perspektivens införlivande bland föremål och samlingar, så ser vi tidiga försök pågå just nu på några museer i Sverige och runt om i världen. Det handlar delvis om att idag insamla hbtq-relaterade föremål som grund för morgondagens samlingar – detta sker både fysiskt och digitalt. Det handlar delvis om att se över kataloger och etiketter för befintliga samlingar och att se om, hur och vad som kan kategoriseras om till att också representera ett hbtq-perspektiv. Det handlar även om att lägga till fakta eller berättelser som tidigare valts bort och tystats. Sammantaget får detta anses vara ett pionjärarbete som både är intressant och relevant att följa framöver. Det svenska samhället såväl som Sveriges museer har stor utvecklingspotential i hur man jobbar med hbtq-perspektiv på hemmaplan. Internationellt sett har Sverige jämförelsevis kommit längre med dessa frågor än vad man gjort i många andra delar av världen. Svenska museer gör också insatser i andra delar av världen genom att samarbeta i internationella projekt som belyser hbtq-perspektiv. Dessa projekt visar på att vi kan dela med oss av vår inställning och våra kunskaper till andra länder, men också att vi har mycket att lära av goda exempel och arbetssätt på andra håll i världen – i synnerhet har vi en del att lära av det mod som krävs av institutioner och enskilda personer som lyfter hbtq och mänskliga rättigheter på platser där det är mer kontroversiellt än här. Hbtq på museer i världen Under uppdragets gång har vi gjort nedslag i varje världsdel. Syftet har varit att finna exempel på hur man arbetar med hbtqperspektiv på museer och i utställningsverksamhet – alternativt att förstå varför man i vissa länder inte gör det samt få en känsla för förutsättningarna. I de fall vi inte kunnat finna att museer arbetar med hbtq-perspektiv har vi sökt vägen till samtidskonstnärer som genom att gestalta queera perspektiv kan vara del av vägen till förändrade attityder. Märk väl att detta inte är en uttömmande redogörelse. Det finns fler exempel runt om i världen. I Europa har vi valt ut några länder med mycket aktivitet på temat. Utanför Europa har vi framförallt riktat in oss på större länder (som Brasilien, Indien och Kina), alternativt länder där det funnits relevant information att tillgå (som Sydafrika). Då arbetet med hbtq-perspektiv inom utställningsområdet behöver ses i relation till platsens specifika kontext, inleder vi med en kort sammanfattning av hbtq-personers situation i respektive land. Runt om i världen finns idag tre etablerade museer dedicerade åt hbtq-historia: Schwules Museum* i Berlin, GLBT History Museum i San Francisco och Museu da Diversidade Sexual i Sao Paulo. Dessutom finns, i New York City, Leslie Lohman Museum of Gay and Lesbian Art, inriktat på konst. När Koskovich (2014) skriver om möjligheterna som skapas med ett museum som The GLBT History Museum, konkluderar han att: ”Genom att kritiskt representera hbt-historiens berättelser på ett museum, skapar vi inte bara en grund för en större social acceptans idag; vi hjälper också till att öppna vägen för hbt-personer, såväl som icke hbt-personer, att föreställa sig en framtid präglad av större värdighet och jämlikhet.”7 Följ med i våra möten och samtal med dessa, såväl som med ”mainstream-museer”8, alternativt konstnärer, runt om i världen: Australien I Australien varierar juridiska rättigheter mellan olika delstater. Generellt finns samkönade partnerskap som ger samma juridiska rättigheter som äktenskap. Könsidentitet och sexuell läggning ingår sedan 2013 i diskrimineringslagstiftningen. Domstolsbeslut ger juridiskt stöd för tredje kön, och lagstiftningen som reglerar könskorrigering för transpersoner är progressiv.9 79 procent av australiensarna menar att homosexualitet bör vara accepterat av samhället.10 Ett flertal museer i Australien, framförallt i Sydney, har haft olika tillfälliga utställningar och programverksamhet med hbtqteman. Liksom många exempel från Sverige och andra länder har flera av dessa varit kopplade till Pride-festivaler. Det finns också enstaka exempel på arbete med hbtq-perspektiv i samlingarna. Den nationella museiorganisationen har haft ett aktivt hbtq-nätverk som nu är vilande. Mycket av arbetet i Australien görs liksom på flera andra håll också av hbtq-organisationerna själva. Det finns inget dedicerat museum men The Australian Lesbian & Gay Archive arrangerar utställningar och programverksamhet. Det pågår också arbete med att starta ett hbtq-museum i Sydney. Det startades som ett pop up-museum av hbtq-aktivister under Sydney Pride Festival 2013 och letar finansiering för att kunna bli en mer permanent verksamhet.11 Brasilien I flera latinamerikanska länder tycker en majoritet av befolkningen att homosexualitet ska vara accepterat av samhället; i Brasilien närmare bestämt 60 procent.12 Samkönade par 7 Egen översättning. Koskovich, G. (2014). ”Displaying the Queer Past: Purposes, Publics, and Possibilities at the GLBT History Musuem”. QED: A Journal in GLBTQ Worldmaking 1.2 (2014): 61–78. Michigan State University Press. Citat, sida 71. 8 Men ”mainstream-museer” syftar vi på museer som inte har som huvudsyfte att arbeta med hbtq-perspektiv, det vill säga de flesta. 9Wikipedia. LGBT rights in Australia. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Australia 10 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries. 11 Vu Tuan Nguyen, doktorand, Museum Studies. University of Sydney. 2014-12-10. Skypeintervju. 12 PewResearchCenter. (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries. kan gifta sig och könskorrigering för transsexuella har stöd i lagen.13 Sao Paulo har en av världens största Pride-parader.14 I Sao Paulo finns också ett utav världens nuvarande tre museer tillägnade hbtq-historia, Museu da Diversidade Sexual (Museum of Sexual Diversity). Museets målgrupp är hbtcommunityn och samhället i stort. Museet är ungt och formar just nu sin framtidsvision. Den kommer bland annat innehålla en plan för hur man ska bygga upp och förvalta museets samling. Museet är idag aktivt med utställningsproduktioner och relaterade aktiviteter. De syns även mycket på sociala medier för att skapa relationer med sin publik. För att nämna ett par utställningar så visades Diversidade Futebol Clube (Diversity Football Club) i samband med fotbolls-VM 2014. Den nuvarande utställningen som pågår 2014–2015 heter Todos Podem Ser Frida (Everyone Can Be Frida) och är en fotoutställning av Camila Fontenele de Miranda skapad med inspiration av Frida Kahlo. 2016 kommer de visa en utställning till minne av den firade författaren Caio Fernando Abreu, 20 år efter att han dog i AIDS. Vi frågade dem vad fördelarna är med att vara ett museum fullkomligt fokuserat på just hbtq-historia. De svarade att deras viktigaste bidrag är att erbjuda synlighet i samhället för hbtpersoner som trots sina bidrag till samhällets historia ofta är osynliga, alternativt är dolda avseende sexuell läggning och könsidentitet. Museets uppdrag är att föra dessa personers historia in i ljuset, att vara ett starkt instrument mot fördomar och diskriminering, samt att bidra till att skapa ett bättre samhälle baserat på respekt för mångfald och mänskliga rättigheter. Vi frågade också vad de vill ge för råd till andra museer som vill bli bättre på att integrera hbtq-perspektiv i sin verksamhet. Deras råd är att våga släppa taget om att ta utgångspunkt i normen (vita, heterosexuella, män och så vidare) och omfamna andra delar av sin publik, närhelst det är möjligt. Ett annat råd är att tänka i termer av tillgänglighet när man jobbar för mångfald. Ett konkret exempel är att tillhandahålla könsneutrala toaletter.15 Indien I Indien blev homosexuella handlingar kriminaliserade under det brittiska kolonialväldet. Lagen avskaffades 2009, men infördes sedan igen 2013 efter många turer.16 Det finns en växande hbtq-rörelse och Pride-festivaler i de största städerna.17 Indien, tillsammans med flera länder i Sydasien, har en tradition av att transpersoner – så kallade hijras – som ofta varit utstötta och stigmatiserade, organiserat sig och levt i egna ”communitys”.18 2014 erkändes ett tredje juridiskt kön för transpersoner i Indien.19 Våra eftersökningar i Indien efter museer som anammat hbtqperspektiv ledde oss ingen vart. Till slut finner vi emellertid samtidskonströrelsen QAMI, Queer Arts Movement India, vars grundare är behjälplig och svarar på våra frågor. QAMI är ett ungt nätverk som grundades i februari 2014 och har sitt säte i Bangalore. Nätverkets syfte är att föra fler queerkonstnärer ut i dagsljuset och offentligheten. QAMI arrangerar därför event där konstnärerna får tillgång till en scen för att kunna möta sin publik. Hittills har det handlat om poesi, dans och musik. De försöker också att få tillstånd utställningar för fotografi och bildkonst. Vi frågar om de känner till att queerkonst någon gång har uppvisats på museer i Indien. Svaret på frågan är nej. QAMI:s grundare tror att det dels beror på intoleransen gentemot sub-kulturer, dels på att det antagligen inte har producerats tillräckligt mycket queer-konst i Indien.20 Kina Under de senaste åren har det blivit något lättare för hbtqpersoner i Kina. I storstäderna har gayklubbar börjat ta plats. Homosexualitet är inte längre sjukdomsklassificerat.21 Det finns idag juridiska och medicinska möjligheter till könskorrigering för transpersoner.22 Att arbeta med hbtq-perspektiv är dock ingen självklarhet i Kina då regimen väljer att censurera filmer, böcker och internetsidor som omtalar homosexualitet. Vägen till förändrade attityder kan mycket väl vara via aktivister och konstnärer i Kina, tror Si Han, intendent på Östasiatiska Museet. Inför utställningen Secret Love, som öppnades 2012, spenderade han två år med att undersöka den okända terrängen av samtida kinesisk konst innehållande queera perspektiv. Utställningen skapades via en resa av relationsbyggande och växande förtroendekapital. Eftersom frivilligorganisationer tillåts på hälsoområdet fann han vägen via aktivister som arbetar med AIDS-frågor. Därifrån fick han kontakt med kinesiska konstnärer som i sin tur var generösa med sina nätverk. Han mötte ett 40-tal konstnärer och valde till sist ut 150 verk med queer-perspektiv. Att delta med sin konst på en utställning i ett statligt svenskt museum ansågs vara ett viktigt erkännande för de flesta av dessa konstnärer. Endast två konstnärer avböjde på grund av tveksamhet till att delta i en utställning med uttalat hbtq-tema. I Kina är man ännu inte van att tala om konst ur ett queer-teoretiskt perspektiv. En viktig effekt av detta projekt är att de deltagande konstnärerna runt om i Kina lärt känna varandra. Dessutom har det öppnat dörren för svenska studenter och aktivister som söker samarbeten i Kina. Secret Love visas i Amsterdam under 2015.23 13Wikipedia. LGBT rights in Brazil. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Brazil 14 Gay Pride Brazil: Sao Paulo. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://www.gaypridebrazil.org/sao-paulo/ 15 Franco Reinaudo, Executive Director. Museu da Diversidad Sexual, Sao Paulo. 2015-01-05. Intervju via e-post. 16Wikipedia. LGBT rights in India. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_India 17 Ghosal, S. Celebration of liberty: Rainbow groups gear up for pride parade. The Times of India. 2012-07-11. 18 Khaleeli, H. Hijra: India’s third gender claims its place in law. The Guardian. 2014-04-16. 19 BBC News India. India court recognises transgender people as third gender. 2014-04-15. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://www.bbc.com/news/world-asia-india-27031180 20 Masoom Mohammed Hanif Parmar, Co-Founder. Queer Arts Movement India. 2015-01-28. Intervju via e-post/facebook. 21 Levine, J. In China, LGBT citizens seek acceptance. CNN. 2013-06-28. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://edition.cnn.com/2013/06/27/world/asia/china-gay-lesbian-marriage/ 22 Sun, N. Shanxi Permits Transgender Persons to Change Gender Information. All-China Women’s Federation. 2014-01-09. Internetkälla hämtad 2015-02-01: http://www.womenofchina.cn/womenofchina/html1/news/china/16/8827-1.htm 23 Si Han, Intendent. Östasiatiska museet. 2015-01-20. Telefonintervju. 29 Norge Norge var det första land i världen att anta en diskrimineringslag med skydd för homosexuella. Samkönade äktenskap, adoption och provrörsbefruktning för lesbiska par har varit til�låtet sedan 2009. Norge präglas av en generellt liberal inställning till hbtq-personer.24 Under senaste åren har några intressanta utställningsinitiativ tagits i Norge på hbtq-teman. Vi valde därför att göra ett besök i Oslo för att lära oss mer. På Naturhistorisk museum i Oslo erbjöd de någonting nytt för världen när de 2006 öppnade utställningen Mot naturens orden?. Utställningen visade på att homosexualitet är något naturligt och vanligt förekommande i djurriket.25 Interkulturelt Museum, del av Oslo Museum, arbetar aktivt med att lyfta fram situationen för minoritetsgrupper. I projektet Si meg hvem du elsker… från 2009 ville de lyfta frågan vad det innebär att leva som homosexuell – eller heterosexuell för den delen. Foton och personliga berättelser samlades i en antologi och i en film. Syftet med bok och film var dels att mana till samtal, dels att skapa ett material med hög mobilitet.26 Kulturhistorisk museum27 i Oslo firade under 2014 grundlagens 200-årsjubileum med utställningen Ja, vi elsker frihet, i sin tur uppdelad i delutställningar. En utav dessa gick under namnet Pride och erbjöd stark fotokonst av Lill-Ann Chepstow-Lusty28 i kombination med beskrivningar av homosexuellas rättigheter från 1972 fram tills idag. Polen Polen sticker ut som det enda bland undersökta EU-länder där den andel som svarar nej till att homosexualitet bör vara accepterat av samhället är större än den andel som säger ja; 46 procent respektive 42 procent.29 Homosexuella handlingar har aldrig varit kriminaliserade i Polen, men samkönade par har inte samma juridiska rättigheter som par av motsatt kön. Det finns juridiska och medicinska möjligheter till könskorrigering.30 I Polen visades en av de få större utställningarna på hbtqtema någonsin på ett nationalmuseum i världen; Ars Homo Erotica 31 i Warszawa år 2010. Ars Homo Erotica är den enda större utställningen med hbtq-tema som visats i Östeuropa. Innan utställningen öppnade fanns ett fåtal exempel på konstgallerier i Polen som visat utställningar som explicit tagit upp hbtq-teman. Ars Homo Erotica curerades av dr. Pawel Leszkowicz och upptog nästan hälften av museets utställningsyta med 200 verk från antik till samtida konst. Utställningen möj- liggjordes dels av dåvarande museichefen Piotr Piotrowskis vision om ett museum som speglande viktiga sociala frågor, dels av en curator med erfarenhet och engagemang för frågorna. Utställningen fick stor medial uppmärksamhet, både i Polen och internationellt. I Polen gav den upphov till kontroverser och var en bidragande faktor till museichefens senare avgång. Likväl bidrog utställningen, enligt Leszkowicz, till att queer-kultur ”mainstreamades” och blev mindre kontroversiell i Polen. Storbritannien I Storbritannien anser 76 procent av befolkningen att homosexualitet bör vara accepterat av samhället. 32 Samkönade äktenskap är tillåtet (förutom i Nordirland, där det finns partnerskapslagstiftning). Lagstiftningen möjliggör juridisk och medicinsk könskorrigering för transpersoner. 33 I Storbritannien pågår mycket intressant aktivitet på tema museer och hbtq. Vi frågade oss vad anledningen till detta kan vara. Richard Sandell34 , professor i Museum Studies vid University of Leicester, menar att mångfaldsarbete sedan många år är starkt inbäddat i yrkeskåren på brittiska museer. En förklarande faktor är museernas aktiva arbete med ’publikutveckling’ – något som uppstod ur 1990-talets kulturpolitik och syftar till att kulturen ska vara till för alla. Det handlar om att nå ut till, välkomna in och etablera relationer med nya publikgrupper. Det handlar också om att långsiktigt vårda relationer till befintliga besökare. Mångfaldsarbetet har dessutom fått sig en extra skjuts av den nya diskrimineringslagstiftningen, Equality Act 2010. Likt Sverige finner vi på flera brittiska museum att hbtq-frågorna främst drivs av eldsjälar. Publikutveckling och diskrimineringslagstiftningen fungerar som verktyg och motiverande faktorer i deras arbete. På en del museer jobbar man emellertid återkommande med hbtq-perspektiv och på vissa håll finner vi till och med en kontinuitet i programverksamheten. Det finns hbtq-nätverk internt på några av de större museerna. Dessutom finns det ett aktivt nationellt hbtq-nätverk för museimedarbetare. Liksom i andra länder görs satsningar i samband med Pride-festivaler men i Storbritannien finns också Gay and Lesbian History Month35 som infaller i februari och uppmärksammas på flera museer. Förutom aktiv programverksamhet på vissa museer, uppvisar Storbritannien exempel på tillfälliga utställningar på hbtqteman. Dessutom finns ett fåtal exempel på arbete med kategorisering i databaser samt med att ”queera samlingarna”. Det 24Wikipedia. LGBT rights in Norway. Internetkälla hämtad 2015-02-12. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Norway 25 Petter Bøckman, universitetslektor, Geir Søli, førsteamanuensis Arild Johnsen, professor, Cecilie Webb Seksjonsleder. Naturhistorisk museum. Oslo. 2014-10-15. Intervju i Oslo. 26 Ingrid Szük-Hanson, Prosjektkoordinator, Daniella Wennberg, avdelingsleder. Interkulturelt Museum, Oslo Museum. 2014-10-14. Intervju i Oslo. 27 Tone Cecilie Simensen Karlgård, Museumslektor. Utstillings- og publikumsseksjonen. Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo (KHM). 2014-10-13. Intervju i Oslo. 28 Lill-Ann Chepstow-Lusty, Overingenior. Utstillings- og publikumsseksjonen. Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo (KHM). 2014-10-16. Intervju i Oslo. 29 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries. 30Wikipedia. LGBT rights in Poland. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Poland 31 Pawel Leszkowicz (dr.), curator Ars Homo Erotica. Polen. 2012-06-14. Intervju via e-post. 32 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries. 33Wikipedia. LGBT rights in the United Kingdom. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_the_United_Kingdom 34 Richard Sandell, Professor of Museum Studies. University of Leicester. 2014-12-10. Skypeintervju. 35 Nationell historiemånad tillägnad hbtq-historia. finns också exempel på att man arbetar med att finna och ställa ut queera föremål och berättelser ur samlingarna. Professor Sandell menar emellertid att man fortfarande kan gå in på de flesta museer i Storbritannien utan att skymta något hbtqrelaterat innehåll. Det finns en tydlig skillnad mot Sverige när det gäller vilken typ av innehåll som kan visas. I Storbritannien är museerna betydligt försiktigare med att visa innehåll som kan uppfattas som ”icke familjevänligt” och utställningar med hbtqperspektiv kan ibland uppfattas som kontroversiella. I juni 2014 hölls en konferens på tema The Un-Straight Museum (som inte ska blandas ihop med svenska The Unstraight Museum) på Museum of Liverpool, kopplat till museets arbete med en utställning om April Ashley och transpersoners historia i Storbritannien. Konferensen samlade också internationella deltagare. Vid sidan om Liverpool sticker London ut som en stad med goda exempel på museer med hbtq-aktivitet. Utställningen Gay Icons på The National Portrait Gallery 2009 betraktas som ett viktigt startskott för hbtq-perspektivens införlivande – på detta museum såväl som på andra museer i staden. På The National Portrait Gallery36 jobbar de idag med en kontinuerlig programverksamhet på hbtq-tema. Vid arrangemang av event samarbetar de ofta med konstnärer som Sadie Lee och Tim Redfern37, som i sin tur har stora nätverk inom de hbtqpublikgrupper som museet vill locka. På Tate Modern38 har de nått stor publikframgång med Queer Britannia – en visning av verk i museets samling utifrån hbtq-perspektiv. På Victoria & Albert Museum (V&A) 39 har de också nått framgång med sina event och visningar på hbtq-teman. Ett begynnande arbete görs också i V&A:s samlingar ur ett hbtq-perspektiv. Sydafrika På den afrikanska kontinenten är homosexualitet på flera håll kriminaliserat och frågor avseende hbtq-personers rättigheter är svåra att driva. Sydafrika är det land i Afrika som är mest progressivt, 32 procent av sydafrikanerna svarar ja på frågan om samhället bör acceptera homosexualitet. Detta är högre än länder som Nigeria, Ghana och Kenya där mellan 1 till 8 procent svarar ja.40 Juridiska rättigheter för hbtq-personer tillkom i Sydafrika i samband med den nya grundlag som antogs efter apartheidregimens fall. Dock beskriver aktivister samhällskulturen som konservativ, patriarkal och religiös. Till exempel förekommer så kallade ’corrective rapes’41 där lesbiska kvinnor våldtas. I Sydafrika finner vi organisationen GALA42 som tycks vara unik i sitt slag. GALA står för ’Gay and Lesbian Memory in Action’ och har funnits sedan 1997. GALA arbetar på olika vis för att sprida kunskap om hbtq-personers rättigheter. Ett sätt är arbetet med att föra hbtq-perspektiven in i landets museer. Hittills har GALA skapat tre vandringsutställningar – den första vid namn Balancing Act: South African Gay and Lesbian Youth Speak Out, den andra Home Affairs: About Love, Family and Relationships, och den tredje Jo’burg Tracks: Sexuality in the City. Den sistnämnda spenderade tre år på Museum Africa i Johannesburg, medan de två förstnämnda från början ställdes ut på The Apartheid Museum innan de reste vidare. 2015 utvecklas en utställning i samarbete med The Apartheid Museum på tema religion och homosexualitet. GALA:s största framgång hittills är att de blev inbjudna att utveckla en del av basutställningen om medborgerliga rättigheter på The Apartheid Museum. Det är första gången det har hänt någonsin på ett nationellt museum i Afrika. Under vår intervju med GALA:s direktör Anthony Manion frågar vi om lärdomar och framgångsfaktorer för vandrande utställningar på hbtq-området. Han svarar att det finns ett behov av att utbilda personalen på värdmuseet inför utställningens öppnande; i synnerhet museets guider. Ofta arrangeras en förberedande workshop. Det är viktigt att få museets medarbetare att känna engagemang för och ägandeskap i utställningen. Dessutom behövs bättre kunskap och vokabulär för att kunna svara på frågor och bemöta eventuella orosmoment. Tyskland De juridiska rättigheterna för hbtq-personer i Tyskland är ungefär desamma som i Sverige med samkönade äktenskap, diskrimineringslagstiftning och möjlighet till könskorrigering.43 87 procent av befolkningen anser att homosexualitet bör vara accepterat av samhället.44 2013 blev Tyskland det första landet i Europa att införa ett juridiskt tredje kön.45 Huvudstaden Berlin har också en lång historia av att vara en fristad för hbtqpersoner, inte minst under 1920-talet, och har länge haft en mycket aktiv hbtq-rörelse. I Berlin finns Schwules Museum*, världens första museum för hbtq-historia. Michael Fürst vid Schwules Museum* beskriver museet som någonting mitt emellan en politisk och museal institution. I museets begynnande dagar på tidigt 1980-tal krävdes mod för att göra idé till verklighet. Det började med produktionen av utställningen Eldorado år 1984. Aktivister kontaktade Märkisches Museum med idén om att göra en utställning om homosexualitet. Museet var positivt inställt. När museet fick ta emot hatbrev och förlorade finansiärer svarade museichefen med att erbjuda en ännu större utställ- 36 Thomas Knowles, Learning Services Assistant. Fiona Smith, Adult Programmes Officer. National Portrait Gallery. London. 2014-10-21. Intervju i London. 37 Tim Redfern, Performer and Museum Consultant. 2014-10-20. Intervju i London. 38 Marcus Dickey Horley, Curator of Access Projects. Tate Modern. 2014-10-22. Intervju i London. 39 Zorian Clayton, Assistant Curator of Print. Victoria & Albert Museum. 2014-10-23. Intervju i London. 40 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries. 41 Human Rights Watch (2011). ”We’ll Show You You’re a Woman” Violence and Discrimination against Black Lesbians and Transgender Men in South Africa. 42 Anthony Manion, Director, Gay and Lesbian Memory in Action (GALA), Sydafrika. 2014-12-15. Skype/telefonintervju. 43Wikipedia. LGBT rights in Germany. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Germany 44 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries. 45 SVT Nyheter. I dag erkände Tyskland tredje kön. 2013-11-04. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://www.svt.se/nyheter/varlden/i-dag-erkanner-tyskland-tredje-kon 31 ningsyta. Utställningen blev en succé och själva startpunkten till Schwules Museum* vars organisation grundades 1985. Sedan 2004 finns en utställning som visar 200 år av homosexuellas historia. Museet visar även tillfälliga utställningar och är dessutom en viktig plats för arkiv, forskning och kommunikation kring hbtq-historia. En stor del av museets medarbetare jobbar volontärt. Våren 2015 öppnar utställningen Homosexuality _ies, en stor samproduktion mellan Schwules Museum* och Deutsches Historiske Museum som kommer att visas på båda museerna samtidigt.46 USA I USA finns både storstäder med en mycket stor frihet och tolerans och andra geografiska områden med en mer konservativ syn på kön och sexualitet. Det syns bland annat när man tittar på befolkningens inställning: 60 procent anser att homosexualitet bör vara accepterat i samhället medan 33 procent tycker att det inte bör vara det. Detta kan jämföras med kanadensarnas mer toleranta inställning, varav 80 procent är för ett accepterande.47 De juridiska rättigheterna för hbtq-personer varierar också mellan olika delstater, samkönade äktenskap är tillåtna i en majoritet av delstaterna medan mindre än hälften har antidiskrimineringslagstiftning som omfattar hbtq-personer.48 Under uppdragets gång har vi besökt museer och mött museiprofessionella såväl som andra utställare i San Francisco, New York City och Seattle. Dessutom deltog vi på American Alliance of Museums (AAM) årskonferens 2014 där man i flera programpunkter möttes i samtal kring hbtq-perspektiv. AAM:s nätverk för hbtq-frågor, The LGBTQ Alliance, arbetade hårt under 2014 med att författa ett förslag på hur hbtq-perspektiv och hbtq-praktiker kan införas i AAM:s standardiserade riktlinjer49. Förslagen omfattar alltifrån hur man bättre välkomnar hbtq-personer i personalen till hur man som museum når ut till hbtq-communityn. San Francisco har sedan länge en mycket stor andel hbtqpersoner, vilket har påverkat stadens kulturliv. Vi antog att det har implikationer för hur museer där arbetar och vi valde därför att besöka staden. I San Francisco finns dessutom ett utav världens tre museer för hbtq-historia: The GLBT History Museum. Museet grundades av The GLBT Historical Society och invigdes officiellt i januari 2011. Museet erbjuder långvarande såväl som tillfälliga utställningar samt en aktiv programverksamhet. Vid besöken på GLBT History Museum50, Yuerba Buena Center for the Arts 51 och Cartoon Art Museum52 finner vi ett tydligt särdrag de har gemensamt: De har en mogenhet i besökarverksamheten och är långt utvecklade i förmågan att nå ut till och samarbeta med specifika målgrupper i närsamhället. Exempelvis arbetar Yuerba Buena Center for the Arts bland annat med den lokala latinska trans-communityn, snarare än att vända sig till hbtq-communityn generellt. I New York finns The Leslie Lohman Museum of Gay and Lesbian Art. Museet drivs av the Leslie Lohman Gay Art Foundation, en icke-vinstdrivande stiftelse grundad 1987. Leslie Lohman har funnits i sina nuvarande lokaler i Soho sedan 2006 och är sedan 2011 formellt ett museum. Det är det första museet i världen dedicerat hbtq-konst. Museets uppgift är att bevara och ställa ut hbtq-konst, såväl som att hjälpa fram de konstnärer som skapar hbtq-konst. Idag överskrider samlingen 22.000 objekt. Museet visar sex till åtta utställningar per år, ger filmvisningar, arrangerar föreläsningar, panelsamtal, poesiläsningar och publika samtal med gästcuratorer och konstnärer. Leslie Lohman-museets direktör, Hunter O’Hanian53 , beskriver museets uppdrag som trefalt: Att visa konst som tilltalar hbt-communityn, som har högt estetiskt värde och som normalt vis nekas tillträde till ”mainstream-museer”. O’Hanian tycker att ”mainstream-museer” alltför ofta döljer sanningen istället för att tala om en persons sexualitet när den avviker från normen. Som exempel nämner han the Whitney Museum of American Art’s utställning Paul Thek: Diver, a Retrospective från 2010, där man avstår från att nämna att den legendariske konstnären Thek var bisexuell såväl som att han dog i AIDS-relaterade komplikationer 1988, blott 54 år gammal. Då museers uppgift är att utbilda, bör man göra det med uppriktighet och ärlighet, menar O’Hanian. När vi frågar O’Hanian hur han själv skulle agera om han var direktör för ett ”mainstream-museum”, svarar han att han skulle instruera curatorerna att sexuell läggning är relevant att presentera i utställningarna, att han tematiskt skulle införa hbtq-utställningar ibland, samt arbeta med programverksamheten för att föra in hbtq- perspektiv via filmvisningar, föreläsningar och panelsamtal. 46 Michael Fürst. Schwules Museum*. 2014-06-14. Intervju i Liverpool. 47 PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries. 48Wikipedia. LGBT rights in the United States. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_the_United_States 49 Annette M. Gavigan och Renae Youngs. The LGBTQ Alliance, The American Alliance of Museums (AAM). 2014-05-21. Intervju i Seattle. 50 Jeremy Prince, Museum Operations Manager, Elisabeth Cornu, Board member and museum advisor. GLBT History Museum. 2014-08-06. Intervju i San Francisco. 51 Kathy Budas, Marketing & Communications Director, Joël Tan, Director of Community Engagement, Betti-Sue Hertz, Director of Visual Arts. Yerba Buena Center for the Arts. 2014-08-05. Intervju i San Francisco. 52 Summerlea Kashar, Executive Director. Cartoon Art Museum. 2014-08-05. Intervju i San Francisco. 53 Hunter O’Hanian, Museum Director. Leslie-Lohman Museum of Gay and Lesbian Art. 2014-05-15. Intervju i New York. The Pop-Up Museum of Queer History Det är en gråmulen, regnig dag i maj 2014. Jag letar mig fram över trånga trottoarer i Harlem, New York City. Jag har stämt möte med Hugh Ryan, grundare av ’The Pop-Up Musem of Queer History’. Det blir ett möte som ger inspiration och fortsätter att föda tankar. Samtalet med Ryan stannar inte där. Det pågår alltjämt.54 The Pop-Up Museum of Queer History är just ett pop upmuseum. Det uppstod ur frustration, råkade skapa en publiksuccé vid första ansats och fortsätter alltjämt att skapa publik attraherande utställningar och event, utan någon egen lokal eller några egentliga resurser. Detta pop up-museum drivs av volontära krafter. Pop up-museet för queer-historia skapades ur frustrationen över vad som skedde i samband med Hide/Seek-utställningen på the National Portrait Gallery i Washington i slutet av 2010. Utställningen handlade om homosexuell kärlek och ansågs modig, viktig och först i sitt slag. Dock rasade katolska och andra konservativa grupperingar och krävde att David Wojnarowicz videoverk ’A Fire in My Belly’ – som han gjort till minne av sin artistkollega och älskare Peter Hujar som dog av AIDS-relaterade sjukdomar 1987 – inte skulle få visas i utställningen. Museets ledning gav vika för trycket och tog bort verket.55 Som en reaktion på detta museums censurerande handling, såväl som på andra museers tystnad, bestämde sig Ryan för att bjuda in till en utställning i loftet där han bodde i Brooklyn. Detta var den 14 januari 2011. Vänner och bekanta ställde ut sina verk på hbtq-teman. Över 300 besökare välde in i lägenheten och tog del av utställningen, tills polisen dök upp och stängde igen visningen. Ryan hade fått mersmak. Han ville inte längre vänta på att mainstream-museer ska bryta igenom sin homofobi. Han ville skapa en plats där queer-personer kunde ta del av queer-historia såsom den berättas av andra queer-personer. Sagt och gjort; han skapade the Pop-Up Museum of Queer History. Utställningar och andra arrangemang bygger på samarbeten med lokala hbtq-communities såväl som samarbeten med part som kan erbjuda lokal. Den senaste utställningen ägde rum på New York Public Library, New Yorks stadsbibiliotek. Arrangemangen har varit fortsatt framgångsrika. Det Ryan ser som nackdelen med att vara en pop up-museum utan byggnad är att de inte kan bygga upp samlingar. Verk och andra föremål går tillbaka till respektive konstnär efter utställningens slut. The Pop-Up Museum of Queer History jobbar nu på att i ord formulera sitt koncept. Tanken är att modellen ska kunna spridas till andra runt om i världen som vill sätta upp pop upmuseum för queer-historia. Till deras vägledande principer och riktlinjer hör idéerna om hur de förhåller sig till historia. Bland annat poängterar de att: Historia är en fråga, inte ett svar. Om du inte vet om att du har en historia, är det svårt att tro på att du har en framtid. Missförstånd i historieskrivningen gäller inte bara queer-personer. Det första steget i att förstå historia är att verkligen se den. När vi upptäcker vår egen historia och delar med oss av den till andra, förstår vi att historia är en konstruerad verklighet.56 54 Hugh Ryan, Founding Director. The Pop-Up Museum of Queer History. 2014-05-16. Intervju i New York. 55 Gopnik, B. National Portrait Gallery bows to censors, withdraws Wojnarowicz video on gay love. 30 nov, 2010. Kolumn, The Washington Post. 56 Ryan, H. (2014). Notes on the Pop-Up Museum of Queer History. QED: A journal in GLBTQ Worldmaking 1.2 (2014). Michigan State University Press. 33 KAPITEL 4 4. Utveckling av hbtq-perspektiv på museer Revealing Queer Den 14 februari 2014 invigs utställningen Revealing Queer på Museum of History and Industry, MOHAI, i Seattle. I maj 2014 passar vi på att se resultatet av stadens industrihistoriska museums arbete med att skapa denna utställning över stadens hbtq-historia. Erin Bailey1 hade tagits in som curator och projektledare för utställningen och drev processen under arbetsnamnet ’Queering the Museum’. Hon valde att jobba nära communityn för att fånga upp och ge liv åt deras historier. Som ett resultat donerar folk idag föremål till museet vars samling av hbtq-föremål därför växer. Det kan handla om klädesplagg som biker-jackor, posters från gayklubbar, tidningar och magasin etc. Bailey berättar att museet i stort har förändras via denna utställnings arbetsprocess; idag funderar de mer över vilka grupper och perspektiv som saknas i utställningar och samlingar. Samarbetet med civilsamhället har utvecklats. I slutet av december 2014 summeras projektet och de effekter det haft för museet, och därav också för Seattle. Det konstateras att utställningen byggde kapacitet för museet såväl som gjorde ett bidrag till stadens hbtq-community. Bland annat listas att King County 14 februari utlyste sin officiella hbtq-historiadag, samma dag som utställningen invigdes. Museet noterade en 17-procentig tillväxt i aktivitet i museets digitala kanaler och 2.405 nya följare i sociala medier, samt stor aktivitet på Twitter och Instagram. Under utställningens gång togs också initiativet att aktivt bygga ut museets samlingar med hbtq-föremål. Programverksamheten på hbtq-tema lockade över 1.000 deltagare under året. Museet fortsätter att bjuda in hbtq-communityn via publika programpunkter med queer-tema.2 Detta kapitel konkretiserar, utifrån vad uppdraget funnit i sina samtal och intervjuer, hur museer arbetar med att integrera hbtq-perspektiv i sina olika delar av verksamheten. Närmare bestämt i utställningar, i besökar- och programverksamhet, i samlingar, internt i organisationen samt i externa samarbeten. Ett urval av exempel tas upp från de satsningar som gjorts på museer i Sverige och världen. Syftet är inte att ge en komplett redogörelse. Kapitlet problematiserar till viss del kring vad som tycks fungera mer eller mindre bra, utifrån intervjurespondenternas erfarenheter av att integrera hbtq-perspektiv i museiverksamheten. Det bör också understrykas att dessa olika delar av verksamheten ibland är svåra att särskilja från varandra då de kan vara avhängiga av varandra i samma arbetsprocess. Exemplet ovan från MOHAI i Seattle visar just på detta; utställningsarbetet påverkade museets kunskap och prioriteringar internt, såväl som gav effekt på hur de arbetar med samlingar, med samarbeten och med besökar- och programverksamhet. Utställningar Det finns många sätt att synliggöra hbtq-perspektiv i utställningar. Att synliggöra nya grupper är viktigt och tas ofta emot positivt av de grupper som tidigare inte sett sig representerade på en institution. Ibland har vi emellertid mött personer och institutioner med längre erfarenhet av att arbeta med hbtq-perspektiv som därför haft möjlighet att självkritiskt titta tillbaka på sina utställningar. I vissa fall inser de i efterhand att de berättat om istället för att ge röst åt. Ibland inser de att de bidragit till att återskapa stereotypa bilder av en viss grupp. Det är en läroprocess där man behöver vara öppen för kritik och redo att göra omtag. Att dela erfarenheter är att hjälpa varandra framåt. Vad gäller hbtq-perspektiv i utställningar ser vi olika varianter och olika grader av hbtq-perspektivens integration. En utställning kan vända sig till den redan invigda publiken eller till en bred allmänhet. Ofta behöver den emellertid ha ett tilltal som 1 Erin Bailey, Curator of ‘Revealing Queer’, Museum of History and Industry (MOHAI), Seattle. 2014-05-21. Intervju i Seattle. 2 Queering the Museum. 2014 has come and gone, now what? 2014-12-29. Internetkälla hämtad 2015-01-09. http://queeringthemuseum.org/ 35 förmår inkludera såväl de som kommer med förkunskap som de som möter perspektiven för första gången. Ett exempel på det sistnämnda var utställningen på MOHAI i Seattle, nämnd ovan. Genom att skildra stadens queer-historia angår det alla. Att skapa en tillfällig utställning på hbtq-tema är ett bra sätt för ett museum att utveckla sin kompetens i dessa frågor. Att producera en utställning på hbtq-tema är möjligt för i stort sett vilken typ av museum som helst. Naturhistorisk museum in Oslo3 öppnade i oktober 2006 utställningen Mot naturens orden? på tema homosexualitet i djurriket. Utifrån vetenskapliga observationer visade de på hur homosexualitet är någonting naturligt hos många djur. Museet gjorde en insats för att avdramatisera homosexualitet. Utställningen visades i knappt ett år. Museet hade inte väntat sig att skapa en stor publiksuccé som dessutom omnämndes i press runt om i världen, men så blev fallet. Ibland kommer hbtq-perspektiven in som en del av en utställning med bredare tema. Ett exempel är utställningen JAG identitet – makt – sexualitet som visades på Sundsvalls museum, juni–september 2014. Det var en gränsöverskridande, normifrågasättande utställning som samlade åtta konstnärers verk, samt delar av museets egen konstsamling, på tema ’vem är jag?’. Bland skildringarna av gränslandet mellan identitet, maktstrukturer och sexualitet var queer-perspektiv naturligen representerade i vissa av verken. En av transpersonerna som porträtterades på ett av de fotografiska verken i utställningen, höll ett spontant och berörande tal på utställningens invigning. Ett synliggörandets effekt.4 Om ett museum kommit långt med integrationen av dessa perspektiv så kan det hända att hbtq-perspektivet finns representerat på ett eller annat vis i alla utställningar – oavsett utställningens övergripande tema eller syfte. Det är emellertid ännu ovanligt att museer har kommit så långt i integrationen av dessa perspektiv, men frågan lyfts på allt fler institutioner. På Yerba Buena Center for the Arts i San Francisco5 har integrationen av hbtq-perspektiv kommit långt. Där innehåller alla utställningar, oavsett om det handlar om lokala konstnärer eller indisk samtidskonst, hbtq-perspektiv som en naturlig del. Museet gör heller inte separata hbtq-utställningar utan menar att man kommit förbi ”att ställa ut identitet”. I Sverige sticker Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg6 och Arbetets museum i Norrköping7 ut som exempel på institutioner där normkritiken inarbetats i många delar av organisationens verksamhet och process. På Sjöfartsmuseet Akvariet finns idag queera berättelser i basutställningen. Dessa utgör inslag i den övergripande historieskrivningen av sjöfarts staden Göteborg8 . Fler svenska exempel där hbtq-perspektiv integrerats som en naturlig del i utställningar på andra teman är i Den svenska synden på Spritmuseum9 och Röster om amning på Arbetets museum i Norrköping. Det är inte bara heterosexuella män som ses skåla på bilderna i Spritmuseum och det är inte bara heterosexuella kvinnor som ses amma på Arbetets museum. Genom att olika hbtq-personers röster, samt olika hbtq-perspektiv, integreras i utställningar kan man ge en bredare och mer nyanserad bild av vad det innebär att vara hbtq-person. Man erbjuder på så vis också en mer rättvis representation och spegling av samhället. Ytterligare ett exempel där queer-perspektivet kommer in naturligt som del av en basutställning är i Vikingar på Historiska museet i Stockholm. Utställningen har setts över och bearbetats utifrån normkritiska perspektiv, framförallt med fokus på genus. Queer-perspektivet blir synliggjort i synnerhet vid presentationen av Oden. Denna asagudarnas ledare är visserligen sinnebilden för manlig styrka. Samtidigt ägnade han sig åt sejd tillsammans med sin fru Freja och nornorna. Något som ansågs vara en kvinnlig syssla och därmed förenade hans maskulina energier med feminina.10 Ibland handlar det därför om att få upp ögonen för vad museet redan har. På konstmuseer vars samlingar har konst från olika historiska epoker, kommer oundvikligen queera perspektiv kunna urskiljas ur många konstverk, vare sig man är medveten om det eller inte. För att tillvarata det man redan har behövs queer-teoretiska glasögon och kunskaper. Mer om detta när vi nedan talar om besökarverksamhet och om samlingar. Att arbeta inkluderande och brett med hbtq-perspektiv i utställningar behöver förstås inte innebära att man arbetar med alla grupper och perspektiv samtidigt. Det kan istället handla om att över tid på en institution, eller sett till vad museer speglar i samhället i stort, täcka in en mångfald av grupper och perspektiv. Ibland behövs även extra fokus på perspektiv som hittills saknats. GLBT History Museum i San Francisco11 arbetar tillsammans med många olika lokala grupper för att skapa utställningar som berättar om olika delar av hbtq-communityn. Bisexuella respektive hbtq-personer med härkomst i Asian Pacific-området är två grupper vars perspektiv utställningar fokuserat på under 2014. Dessa berättelser har tidigare saknats på museet. 3 Petter Bøckman, universitetslektor, Geir Søli, førsteamanuensis Arild Johnsen, professor, Cecilie Webb Seksjonsleder. Naturhistorisk museum. Oslo. 2014-10-15. Intervju i Oslo. 4 Daniel Unnis, enhetschef utställningar och program. Sundsvalls museum. 2014-09-05. Intervju i Sundsvall. 5 Kathy Budas, Marketing & Communications Director, Joël Tan, Director of Community Engagement, Betti-Sue Hertz, Director of Visual Arts. Yerba Buena Center for the Arts. 2014-08-05. Intervju i San Francisco. 6 Emma Having, chef publika enheten. Sjöfartsmuseet Akvariet. 2014-03-05. Intervju i Göteborg. 7 Johanna Övling, etnolog, Marinette Fogde, forskningschef. Arbetets museum. 2014-04-09. Intervju i Umeå. 8 Linda Noreen, Program & Pedagogik. Sjöfartsmuseet Akvariet. 2014-03-05. Intervju i Göteborg. 9 Nadja Karlsson, provningsansvarig. Spritmuseum. 2014-04-03. Intervju i Stockholm. 10 Li Kolker, programansvarig, Lotta Fernstål, 1:e antikvarie, äldre järnålder. JÄMUS-projektet, Historiska museet. 2014-04-23. Intervju i Stockholm. 11 Jeremy Prince, Museum Operations Manager, Elisabeth Cornu, Board member and museum advisor. GLBT History Museum. 2014-08-06. Intervju i San Francisco. Då hbtq-personer ofta kan ha flera identiteter samtidigt, och ibland kombinerar flera normbrytande identiteter, finns risken att bli dubbelt osynliggjord. Detta är något som svenska föreningar, som Blattequeers12 i Stockholm, Gays In Angered (för unga hbtq-personer i Göteborgs-förorten Angered) och Homan (för muslimska hbtq-personer i Göteborg), pekar på och som dessutom uppmärksammas i Queering Sápmiprojektet, som nu är en turnerande utställning. Arbetet med Queering Sápmi har fått effekter långt utanför utställningen då den bidragit till att queera samer för första gången organiserat sig. Dessutom har det gett upphov till världens första Pridefestival arrangerad av en ursprungsbefolkning, Sápmi Pride. Bisexuella, transpersoner och queers har kämpat för ökad synlighet både inom hbtq-rörelsen och i samhället efter det att homosexuellas rättigheter vunnit mark. Det märks också i vad som visas i utställningar och påverkar museer. Efter påtryckningar utifrån, följt av interna diskussioner, har exempelvis queer- och transperspektiv alltmer inkluderats på Schwules Museum* i Berlin och Leslie Lohman Museum of Gay and Lesbian Art i New York. På Schwules Museum* har tillägget av en asterisk efter namnet fått symbolisera ett aktivt ställningstagande för att inkludera fler grupper och perspektiv än bögar (”schwules”). I Montreal i Kanada öppnade 2014 den första konstutställningen enbart bestående av konst av transpersoner. Curatorn Ianna Book13 menar att queer- och transrörelsen börjar ge eko på institutionerna men att transfrågor ännu inte är representerade på kanadensiska institutioner. I Sverige har transperspektiv lyfts i ett par mindre specifika utställningar samt ingått i utställningar som tittar på normer kring kön och sexualitet. Museum of Liverpools14 utställning om transikonen April Ashley, som inkluderar transrörelsens historia i Storbritannien och en mångfald av röster från lokala transpersoner, är kanske den största genomförda satsningen för att synliggöra transperspektiv på ett sätt som både vänder sig till en bred publik och till personer som själva identifierar sig som trans. Utställningen har skapats i samarbete med lokala hbtq- och transorganisationer. Ett nära samarbete mellan museet och olika hbtqorganisationer/grupper framhålls ofta som en förutsättning för en framgångsrik utställning, där man lyckas ge en nyanserad och mångfacetterad bild av den grupp eller de perspektiv som skildras. Dessutom är utställningen ett kvitto på att museers engagemang kan få direkta effekter i samhället. Utställningen uppmanar besökarna att kontakta polisen om man blivit utsatt för hatbrott. Efter att polisen noterat en markant ökning av antalet transpersoner som anmälde hatbrott kontaktade de museet med önskan om ett samarbete där museet ska kunna användas som ett ”safe place” för att anmäla hatbrott. Sammantaget har utställningen blivit en publiksuccé som gett stora PR-värden för Museum of Liverpool. Det finns även andra grupper som samlas under regnbågsflaggan och gör sina röster hörda; till exempel I för intersexuella och I för intergender, samt A för asexuella. Listan kan göras lång och därför kan det ibland vara praktiskt att tala om sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck samt att titta på normer kring kön och sexualitet i sig. Det är ett angreppssätt som exempelvis den kommande utställningen Playground på Världskulturmuseet15 använder sig av med syfte att på ett lekfullt sätt ge gymnasie- och högstadieungdomar, oavsett könsidentitet, -uttryck och sexuell läggning möjlighet att tillsammans reflektera kring normer. En liknande utgångspunkt i normer kring kön och sexualitet, snarare än i nutida identitetsbegrepp, fanns också i Livrustkammarens utställning Bilder av Kristina16 . Personer med längre erfarenhet av att arbeta med hbtq-perspektiv i museisektorn poängerar vikten av att komma vidare från tillfälliga utställningar om hbtq till ett integrerat arbete. Richard Sandell17, professor i Museum Studies vid University of Leicester anser att ett av de stora problemen med mångfaldsarbete på museer generellt är bristen på integration i den vanliga verksamheten. Det görs ett projekt och sedan går man vidare till nästa fråga. Han framhåller vikten av att börja med enkla lösningar och väva in olika perspektiv i alla aktiviteter på museet. Små åtgärder, som nya texter till enstaka föremål i befintliga utställningar, kan vara både kraftfulla och ge effekter över lång tid. En av våra intervjupersoner18 berättar om sitt starkaste personliga ögonblick av hbtq-upplevelser på ett museum. I basutställningen på Museum of Melbourne fanns en maskin som användes för ”electro aversion therapy”. Det framgick tydligt av texten vad människor skulle vänjas av med via elchocksbehandling. Ibland kan enkla åtgärder räcka för att lyfta in nya perspektiv. Det finns också ett fåtal exempel på museer som skapat ”trails” – där man beskriver och märker upp föremål och verk i utställningarna utifrån ett hbtq-perspektiv som besökarna på museet själva kan välja att följa. British Museum i London har en och det är under utveckling på Walker Art Gallery i Liverpool. Ett alternativ till trails kan vara stadsvandringar utanför museet. Amsterdam Museum i samarbete med universitet och lokala hbtq-organisationer har tagit fram stadsvandringsappen PinkPerspectives. 12 Emilia Mirani. Föreningen Blattequeers. 2014-04-24. Intervju i Stockholm. 13 Ianna Book, konstnär / curator ‘Trans Time exhibition’, Montreal. 2014-12-01. Intervju via e-post. 14 Kay Jones, Curator of Community History. Museum of Liverpool. 2014-06-14. Intervju i Liverpool. 15 Bianca Leidi, utställningsproducent. Världskulturmuseerna. 2015-01-29. Telefonintervju. 16 Malin Grundberg, museichef. Livrustkammaren. 2014-04-24. Intervju i Stockholm. 17 Richard Sandell, Professor of Museum Studies. University of Leicester. 2014-12-10. Skypeintervju. 18 Vu Tuan Nguyen, doktorand, Museum Studies. University of Sydney. 2014-12-10. Skypeintervju. 37 En sista punkt värd att poängtera i samband med utställningar med hbtq-perspektiv är vikten av att hela personalen är utbildade och redo för att representera utställningen och dess budskap. Ju mer kontroversiell utställningen kan uppfattas, desto viktigare blir detta. Det är emellertid alltid viktigt om öppenhet, välkommenhet och gott värdskap står högt på agendan. Utställningsarbetet och besökarverksamheten går här hand i hand. KONKRETA TIPS: • Vill ni skapa en utställning på hbtq-tema? Ta in kunnig samarbetspartner om kunskap saknas internt; det är ett bra sätt att ge röst åt istället för att berätta om en grupp. Se det som en utmärkt läroprocess. Se till att inviga hela personalstyrkan i processen. Alla behöver kunskap och förståelse kring varför vi gör detta, samt hur det ska förmedlas. • Gör om och lägg till med små medel. Se över basutställningen och se hur hbtq-perspektiv kan införas som del av denna. Bjud in en forskare eller en hbtq-organisation; kanske erbjuder basutställningen redan queer-perspektiv som ännu inte identifierats. •När tillfälliga hbtq-projekt genomförs – fundera på om enskilda element ur projektet/utställningen kan tas ur projektet och göras permanenta? •Sätt upp hbtq-perspektiv för checklistan inför varje ny utställningsproduktion. Hur kan hbtq-perspektiv införas som en del av den nya utställningen, även om den sker på ett annat övergripande tema? • Tänk normkritiskt och undvik att stereotypisera. Hur skildras personer i utställningen? Vem vänder sig utställningen till, och kan alla som utställningen vänder sig till känna sig lika inkluderade av tilltalet? • Ta ansvar för kvaliteten i utställningar som görs i samarbete med andra. Den externa gruppen sitter på sina expertkunskaper och erfarenheter. Museet sitter på expertisen kring gestaltning och berättande. 39 Besökar- och programverksamhet Besökar- och programverksamhet handlar om alltifrån den öppenhet, det bemötande och den välkommenhet som ett museum ofta vill skapa och representera, till de mer planerade möten, forum och arenor man får till stånd via sin planerade programverksamhet. Programverksamhet kan handla om exempelvis särskilda visningar, workshops, föreläsningar, samtal eller debatter på särskilda teman. Med besökarverksamhet syftar vi till aspekter såsom bemötande, värdskap, besöksservice, kommunikation och målgruppsinriktat arbete. Tim Redfern19, konstnär och konsult som ofta anlitas av museer i London för att arrangera workshops på hbtq-tema, betonar att dessa events inte bara bör syfta till att locka till sig en hbtq-publik utan också hbtq-personers anhöriga såväl som andra intresserade av frågorna. Detta betyder att man i själva verket riktar sig till en stor potentiell publik. Välkommenhet och inkludering handlar emellertid inte bara om inställning och innehåll. Det handlar också om tillgänglighet. Det finns många aspekter av tillgänglighet. Ett sätt är att i sin kommunikation utåt visa att man är tillgänglig och relevant för hbtq-personer som publik- och besökargrupper. En så enkel sak som att skylta med regnbågsflaggan erbjuder ett viktigt symbolvärde. Samtidigt poängterar de med erfarenhet av att skylta med regnbågsflaggan på sina institutioner att det också förpliktigar; flaggan ska symbolisera att det finns en kunskap och ett bemötande i huset. En annan aspekt av tillgänglighet är det rent rumsliga. Otaliga gånger under uppdragets gång har vi mött personer som betonar vikten av att museet har könsneutrala toaletter för att göra museet till ett tryggare rum för transpersoner. Flera museer som arbetat aktivt med hbtqperspektiv har också infört könsneutrala toaletter, till exempel Spritmuseum och Världskulturmuseet i Göteborg. En viktig brygga mellan utställningsverksamhet och besökarverksamhet är att understryka vikten av att hela personalen är utbildade och redo för en utställning med hbtq-perspektiv. Många av de personer vi intervjuat under uppdragets gång betonar att förberedelserna inte bara bör omfatta pedagoger och guider, utan all museipersonal. I reception, museishop och vaktmästeri behöver man vara välinformerade och kunna bemöta och ta emot frågor såväl som reaktioner. Det är viktigt att samtliga kan representera det som just nu visas på museet. Ju mer kontroversiell utställningen kan uppfattas, desto viktigare blir detta, har våra intervjuer visat. Detta är emellertid alltid viktigt om öppenhet, välkommenhet och gott värdskap står högt på agendan. Utställningsarbetet och besökarverksamheten går här hand i hand med organisationens interna arbete, som vi talar om nedan. I besökarverksamheten behöver man jobba med frågan om och hur man kan vara ett museum som angår alla. Genom att diversifiera målgrupperna för programverksamheten och skapa riktade insatser finns det möjlighet att nå olika besökar grupper vid olika tillfällen och på så sätt angå fler. Vid våra besök på museer i Storbritannien var det en självklarhet att jobba med publikutveckling. Principen är att segmentera publiken och skapa riktade event för att attrahera nya publikgrupper. Nästa steg handlar om att underhålla relationerna till dessa publikgrupper. Även bland svenska museer ser vi liknande arbetssätt. Vid en första anblick kan det se ut som att man segregerar sin publik. Men ju fler publikgrupper man välkomnar in i museet, desto större är förhoppningsvis möjligheten att på sikt skapa en heterogen mötesplats där spännande möten sker. Victoria & Albert Museum i London20 arbetar aktivt för att nå personer från hbtq-gruppen med olika åldrar och bakgrunder, via riktade aktiviteter under LGBT History Month21 och Black History Month. Yerba Buena Center for the Arts22 poängterar också vikten av att differentiera hbtq i det egna arbetet och att ha en förståelse för hur privilegier verkar också inom htbqcommunityn. I sin programverksamhet arbetar de bland annat tillsammans med en grupp translatinas, transkvinnor med latinamerikansk bakgrund, och med hemlösa queer-ungdomar. Via programverksamhet finns också möjlighet att skapa dialog mellan grupper och kring frågor som kan anses känsliga. Örebro Läns museum arrangerade i samarbete med Örebro Pride seminarier om religion och hbtq, i samarbete med bland annat RFSL och muslimska studieförbundet Ibn Rushd. Ett annat exempel är Tensta Konsthall som bjöd in konstnären Sofia Hultin att genomföra lesbiska stadsvandringar i Tensta. Innehållet i stadsvandringen arbetades fram tillsammans med boende i Tensta och lokala föreningar. Något idag ganska vanligt förekommande, är att svenska museer anpassar sitt program under den lokala Pride- festivalen. Det kan ske i form av workshops, föreläsningar och dylikt. Det som fått stort genomslag de senaste åren är queervisningar, vilket blivit ett koncept sedan dess introduktion i Sverige 2005. Först ut var Anders Karnell att ge visningar på Moderna Museet23 . Strax därpå följde Patrik Steorn på Nationalmuseum. Att göra en queer-visning handlar om att tillämpa ett queer-teoretiskt perspektiv på utställningen man visar24 . Det är knappast en slump att landets första queer-visningar skedde just applicerade på konstsamlingar. Konsthistorien erbjuder ett mångfaldigt smörgåsbord av människor och mänsklig interaktivitet gestaltade genom otaligt många linser. 19 Tim Redfern, Performer and Museum Consultant. 2014-10-20. Intervju i London. 20 Zorian Clayton, Assistant Curator of Print. Victoria & Albert Museum. 2014-10-23. Intervju i London. 21 Nationell och årlig historiemånad tillägnad hbt-perspektiv. 22 Kathy Budas, Marketing & Communications Director, Joël Tan, Director of Community Engagement, Betti-Sue Hertz, Director of Visual Arts. Yerba Buena Center for the Arts. 2014-08-05. Intervju i San Francisco. 23 Dziurlikowska, M. ”A Queer Teaches Here” – Intervju med Anders Karnell och Patrik Steorn. Paletten nr 4, 2006. 24 Patrik Steorn, intendent och museichef. Thielska Galleriet. 2014-08-19. Intervju i Stockholm. 41 En utav de mest minnsesvärda upplevelserna under utredningsarbetets gång var när Marcus Dickey Horley på Tate Britain25 gav en queer-visning genom flera hundra år av konsthistoria. Queer-perspektiven kan appliceras på mängder av kända verk genom århundraden och erbjuda helt nya vinklingar på Europas, och ibland världens, historia. Tate Modern har vid några specifika tillfällen gett queer-visningar, vilka blev stora publiksuccéer som drog hundratals personer till visningarna. Detta har förstås gett museet incitament för att fortsätta arbetet med hbtq-perspektiv. KONKRETA TIPS: • Gör museet tillgängligt för hbtq-personer. Det är ett viktigt signalvärde i att alltifrån tydligt kommunicera sina hbtq-relaterade event till att erbjuda könsneutrala toaletter i museets byggnad. Vissa svenska museer har, med avstamp från de queer-visningar de gett i samband med Pride-festivaler, börjat integrera queer-visningar året runt. Exempelvis har Livrustkammaren26 alltid en visning med queerperspektiv tillgänglig. På vissa museer ges emellertid queer-visningar utan att de är explicit uttalade i museets program. I enstaka fall beroende på att det ingår i museets väl inarbetade normkritiska perspektiv. I många fall beroende på att det är upp till den enskilda pedagogen att bestämma hur hen ger sina visningar. • Tänk på att programpunkter på hbtq-tema inte bara behöver locka hbtq-personer. Det kan också locka anhöriga till hbtq-personer såväl som normkritiskt intresserade människor i största allmänhet. •Samarbeta med externa hbtq-kunniga parter, personer såväl som organisationer. Det kan höja nivån på publikriktade event, samt vidga nätverken i målgruppen så att fler hittar in på museet. • Ta ställning och delta i programmet för den lokala Pride-festivalen. Om museet utformar queer-visningar under Prideveckan; varför inte erbjuda dessa året runt? • Arbeta med kommunikation, symbolvärde och tillgänglighet. Kommunicera museets hbtq-events med stolthet och självklarhet. Sätt upp regnbågsflaggan för symbolvärdets skull. • Tänk på att det ni kommunicerar också förpliktigar. Det är bra att hela personalen har kompetens och förmåga att stå upp för vikten av att arbeta med hbtq-perspektiv. 25 Marcus Dickey Horley, Curator of Access Projects. Tate Modern. 2014-10-22. Intervju i London. 26 Malin Grundberg, museichef. Livrustkammaren. 2014-04-24. Intervju i Stockholm. 43 Hbtq i samlingar Vare sig det handlar om att se sina befintliga samlingar ur hbtqperspektiv eller om det handlar om initiativ att skapa samlingar med hbtq-föremål, så är initiativen i Sverige och världen få och de flesta ligger i startgroparna. Hbtq i samlingarna är således ett område med enorm utvecklingspotential. Att man fram tills idag kan betrakta detta som ett eftersatt område går, av allt att döma, hand i hand med den begränsade historieskrivningen och vem som haft företräde att tolka historien. Detta är ett område som är i behov av innovation samt att man delar med sig av sin kunskap, vare sig det gäller kodning och katalogisering av befintliga samlingar, eller om det handlar om att skapa nya samlingar med hbtq-föremål. Men vad är egentligen ett hbtq-föremål? Uppsalastudenten Charlotte Lendi har i arbetet med sin masteruppsats studerat kulturhistoriska museers arbete med hbtq-perspektiv i samlingar.27 Lendi beskriver risken associerad med att ett museum ger sig i kast med att samla in föremål representativa för en viss grupp: Det är lätt hänt att man befäster stereotypa bilder. Samtidigt borde inte detta få avskräcka från att finna vägar. Lendi drar slutsatsen av studien att även om hbtq-perspektiven avancerar på svenska museer så ligger samlingsenheterna efter i denna utveckling. Intervjurespondenterna tycks vara överens om att det med största sannolikhet döljer sig okänt hbtq-material i museernas samlingar, men då dessa uppgifter inte förts med vid förvärvstillfället så har kopplingen försvunnit. Under den årliga museikongressen i Nederländerna diskuterades också problematiken kring att få in hbtq-perspektiven i samlingarna. Där, liksom på många andra håll, ger sökningar på hbtq-relaterade begrepp inga träffar i samlingarna hos museerna. En viktig frågeställning som lyfts är när det är relevant att kategorisera föremål kopplade till hbtq-personer som hbtq. Hur ska till exempel Groninger Museum göra med sin samling av Andy Warhol-verk? Det finns således ett behov av att kunna kategorisera föremål på nya sätt.28 Det finns också behov av nya klassificeringar i samlingarna samt av att spara mer information från olika källor kopplat till föremålen. Detta är något som bland annat Historiska museets forskningsprojekt Polysemantiska berättelser har undersökt. På Victoria & Albert Museum i London29 har museets hbtq-nätverk tagit initiativ till ett förslag som innehåller revidering av databasens befintliga begrepp med koppling till kön och sexualitet, samt föreslagit en lista med nya begrepp. Patrik Steorn menar att det krävs kunskap och ett tränat öga för att utskilja queer-perspektiven ur konstverk och andra före- mål. Steorn, numera chef för Thielska Galleriet, är i grunden forskare och har erfarenhet av att i praktiken urskilja queerperspektiv ur konstverk i samband med de queer-visningar han skapat på Nationalmuseum. I en artikel från 2010 bjuder han på kritiska reflektioner kring museers möjligheter att anlägga ett hbtq-perspektiv på sina samlingar. Dels betonar han att införande av terminologi som homo, hetero, bi och trans i museers samlingar är att kategorisera historia utifrån samtida glasögon, något som inte är helt oproblematiskt då kategorier befäster istället för att erbjuda flexibilitet. Dels påminner han om att museer, i sina försök att införa queera perspektiv, inte får glömma att de är del av maktstrukturen såväl som skapare av norm och mening. Därför, menar Steorn, att museer borde bjuda in hbtq-communityn i sitt arbete, vara innovativa i hur samlingarna visas upp, samt ligga i framkant i forskningen. 30 Innovativa lösningar som involverar hbtq-communityn kan vi därför behöva se fler av. Inspiration kan tas av det ovan nämnda Seattle-museet MOHAI som låter den lokala hbtq-communityn bidra med föremål till deras växande hbtq-samlingar. Ett annat projekt att ta inspiration från är Örebro läns museums satsning i samarbete med den lokala RFSL-föreningen med syfte att samla in lokala berättelser från hbtq-personer31. Att samla in muntliga berättelser för att bevara hbtq-personers historia görs, och har gjorts, mycket aktivt av ideella hbtq-arkiv och –organisationer även i andra delar av världen. Ett exempel är LivingStories Project i Washington, som vill skapa en nationell samling av muntliga berättelser i form av en online-utställning. Detta sker också som del av kampanjen för ett nationellt hbtq-museum i USA. Victoria Museum i Sydney gav 2005 en queerhistoriker möjlighet att forska i samlingen under en kortare tid. Projektet resulterade i att antalet träffar ökade från färre än tio till fler än hundra vid en sökning i databasen på hbtq-relaterade begrepp. Den här typen av arbete i samlingarna är också viktig för att möjliggöra att ha med hbtq-perspektiv i utställningar. I Australien finns dessutom ett system med Community Heritage Grants som ger communities, till exempel hbtq-organisationer, möjlighet att ansöka om pengar eller praktiskt stöd i det egna arbetet med katalogisering och bevarande av sina föremål. 32 Ytterligare en innovativ ansats för att samla hbtq-objekt sker digitalt via The Unstraight Museum33 som är en ideell förening med säte i Stockholm. The Unstraight Museum är känt i och utanför Sverige för sitt skapande av ett online-museum tillägnat hbt-historia i sina olika former. Deras hemsida ämnar vara 27 Lendi, C. (2014). Varför är det så svårt? – En studie av kulturhistoriska museers arbete med hbtq-perspektiv i samlingar. Masteruppsats. Institutionen för ABM. Uppsala Universitet. 28 de Wildt, A. Queering the collection: Bestaan er homoseksuele objecten? Amsterdam Museum. 16 okt 2014. http://hart.amsterdammuseum.nl/91256/nl/queering-the-collections 29 Zorian Clayton, Assistant Curator of Print. Victoria & Albert Museum. 2014-10-23. Intervju i London. 30 Steorn, P. (2010). Queer in the museum: Methodological reflections on doing queer in museum collections. Lambda Nordica 2010: 3-4. 31 Anna Furumark, projektledare Norm, nation och kultur. Örebro läns museum. 2014-04-03. Intervju i Stockholm. 32 Vu Tuan Nguyen, doktorand, Museum Studies. University of Sydney. 2014-12-10. Skypeintervju. 33 Nicolas Hasselqvist, projektledare, Ulf Petersson, initativtagare. The Unstraight Museum. 2014-03-14. Intervju i Stockholm. 45 ett verktyg för berättelser såväl som för museer. Den skapades ur behovet av att ha ett nav för att kunna dela med sig av historier och berättelser med hbtq-perspektiv. De ville inte att berättelser ska fortsätta försvinna ur historieskrivningen, likt exempelvis AIDS-historierna från 1980-talet. Utvecklingen av denna online-portal är ett alltjämt pågående arbete. Här kan museer såväl som allmänheten vara med och bidra till att bygga hbtq-historia. KONKRETA TIPS: • Se till att ha eller tillföra queer-teoretisk kompetens när museet ska arbeta med hbtq i samlingarna. • Tänk igenom koder och kategoriseringar så att de är tydliga men ändå flexibla. • Undvik att enbart samla in stereotypt material. • Bjud in hbtq-organisationer eller communityn i arbetet. • Var innovativa. Testa er fram. Dela med er av erfarenheterna från era försök. 47 Hbtq internt i organisationen En ständigt återkommande erfarenhet genom uppdragets intervjuer och dialogsamtal är att hbtq på svenska museer ofta blir en fråga för eldsjälarna. Medarbetare med ett särskilt engagemang i dessa frågor driver hbtq-perspektiven utöver sina ordinarie arbetsuppgifter, något som kan bli både tungt och ensamt. Bristen på ledningsdirektiv i frågan tycks vara anledningen till att hbtq-perspektiven blir föremål för museers tillfälliga insatser istället för att integreras i museers långsiktiga mål och arbetsprocesser. JÄMUS-projektet34 arrangerade seminarier som samlade medarbetare från olika museer. Där framkom att medarbetare på många museer gärna vill arbeta med olika perspektiv – mångfald, genus, hbtq och normkritik – men om inte chefen signalerar att det är viktigt prioriteras det bort. I de fall vi mött museer som arbetar på ett integrerat och genomsyrande vis med normkritik, och därigenom medvetet för in hbtq-perspektiv i sitt arbete, lyfter de upp samma anledning till framgång: Det har gjorts till en ledningsfråga. Tid och andra resurser avsätts. Man ser arbetet som en levande och långsiktig process där hela personalen inkluderas. Vid våra samtal med museichefer som vill göra skillnad och jobbar på att införa hbtq-perspektiv, har vi emellertid mött lite olika erfarenheter. Vissa chefer tror på att engagera hela sin personal i arbetet. Andra chefer menar att man får acceptera att det tar olika lång tid att bearbeta olika delar av personalen; det är okej att låta några springa före för att man alls ska komma någon vart i denna utveckling. Museets ledning har också annat att ta hänsyn till avseende styrningen av och prioriteringarna i verksamheten. Dels handlar det om att leva upp till politikens formulerade mål. Dels behöver ledningen tillgodose relationerna med andra intressenter såsom museets vänföreningar, finansiärer, besökargrupper och lokala föreningar. Ibland finns en rädsla för att dessa ska ha invändningar mot nya satsningar på museerna, i synnerhet om de anses kontroversiella eller på annat sätt bryta med museets tradition. I våra dialogmöten har flera personer uttryckt att det är viktigt att museet inte självcensurerar sig därför att man tror att någon annan kommer att ha invändningar. Det är bättre att fråga och föra en dialog. Att jobba med normkritik generellt, och hbtq-frågor specifikt, i den interna organisationen kan ske via alltifrån internutbildningar till tydliga riktlinjer och ett gemensamt policy-arbete. Sjöfartsmuseet Akvariet i Göteborg35 är exempel på ett museum som under ett antal år jobbat medvetet med att föra in normkritiken som en naturlig del av museets vardag och verksamhet. Det togs ett tydligt initiativ av museets dåvarande chef. En extern utbildare togs in och alla medarbetare deltog i utbildningarna och det påföljande förändringsarbetet. Det normkritiska förhållningssättet arbetades in i de gemensamt framtagna policy-dokumenten. Att konstant medvetandegöra sig och ifrågasätta sig själv och varandra avseende de normer man representerar, eller glömmer att belysa, har blivit en naturlig del av museets vardag. Man hjälps åt. Som stöd i arbetet med att synliggöra och välkomna olika perspektiv och grupper kan ett väldigt konkret verktyg vara att til�lämpa en checklista för verksamhetens olika delar och projekt. Bohusläns museum är ett exempel på ett museum med en tydlig checklista. Deras checklista underrubriceras som ’ett stöd i ett rättighetsbaserat arbete’36 . Den används som ett verktyg i arbete och planering för att få in rättighetsperspektivet i det dagliga arbetet. Rättighetsperspektivet består av jämlikhet, delaktighet, transparens, rättssäkerhet/tydligt ansvar, samt icke-diskriminering. De sju diskrimineringsgrunderna (nämnda i kapitel 3) tas i hänsyn. Dessutom ska museet beakta sociala och ekonomiska möjligheter hos besöksgrupperna, samt aspekter som språk och utbildning. Inför varje projekt samt under pågående arbete ses över vilka perspektiv som är prioriterade, alternativt bortprioriterade och i så fall varför. Dessutom ställer de sig noggrant frågorna om vilka berättarna är, vems historia som berättas, vilka målgrupperna är, vilka som är representerade, samt vilka samarbetspartners de ska ha, för att nämna några frågor. Verktyg för att stärka hbtq-kompetensen internt, utöver de redan nämnda, är diplomeringar och certifieringar. Vad gäller diplomeringar så kan nämnas att alla museer inom Göteborgs Stad, såväl som alla verksamheter inom kulturförvaltningen, kommer att hbt-diplomeras med start under hösten 2015. Detta sker inom ramarna för Göteborgs Stads ’Plan för lika rättigheter och möjligheter 2015’37. Vad avser certifieringar så erbjuds sedan 2008 hbt-ceritifiering av RFSL. Certifieringsarbetet beräknas i tid ta sex till åtta månader i anspråk för den organisation som ska certifieras. Syftet är att kunna erbjuda en god arbetsmiljö för anställda och ett respektfullt bemötande av patienter/klienter/brukare utifrån ett hbt-perspektiv. Dessutom innebär certifieringen ett synliggörande av att en organisation arbetar strategiskt i detta syfte. 38 Bland svenska bibliotek finns det flera som nyligen har, eller är på gång, att hbt-certifieras. De ansvariga på biblioteken har positiva erfarenheter av att genomgå certifierings processen. 39 34 Li Kolker, programansvarig, Lotta Fernstål, 1:e antikvarie, äldre järnålder. JÄMUS-projektet, Historiska museet. 2014-04-23. Intervju i Stockholm. 35 Emma Having, chef publika enheten. Sjöfartsmuseet Akvariet. 2014-03-05. Intervju i Göteborg. 36 Bohusläns museum. ’CHECKLISTA – ett stöd i rättighetsbaserat arbete’. Sammanställd av Bohusläns museums MR-grupp våren 2014. Bohusläns museum. 37 Göteborgs Stad. ’Plan för lika rättigheter och möjligheter 2015’. 38RFSL. Hbt-certifiering. Internetkälla hämtad 2015-01-02. http://www.rfsl.se/?p=4960 39 Biblioteksföreningens expertnätverk för hbtq-frågor. 2014-12-15. Möte i Sollentuna. 49 Ett annat sätt att påverka organisationen inifrån är via rekrytering. Huruvida man kan föra in hbtq-perspektivet i museernas rekryteringsprocesser är en fråga med dubbla svar. Att anställa någon på grund av hens sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck, skulle antagligen inte vara gångbart i Sverige. En persons sexuella läggning eller könsidentitet säger inget om vad hen representerar värdegrunds- och kompetensmässigt. Däremot skulle ett museum som valt att satsa på dessa perspektiv, som en självklar del av sin verksamhet, kunna anställa någon med särskild kompetens i frågorna. KONKRETA TIPS: • Undvik att låta hbtq-frågorna bäras fram enbart av eldsjälar på museet. Gör det till en ledningsfråga. Prioritera tid och andra resurser. • Utbilda hela personalen i normkritiskt förhållningsätt generellt, inklusive hbtq-frågor specifikt. •Överväg möjligheterna till hbt-diplomering, -certifiering eller dylikt för att stärka den interna kompetensen. • Inarbeta normmedvetenheten i museets övergripande målsättningar och policy. •För in den svenska lagens sju diskrimineringsgrunder i museets medvetande och arbeta fram förslag kring hur dessa kan arbetas förebyggande kring. • Skapa en tydlig checklista som gås igenom inför och under varje projekt. Säkerställ vilka perspektiv som tas i beaktande, vilka grupper som representeras, samt vilka frågor som besvaras igenom projektet. • För kontinuerliga samtal med varandra internt på museet och hjälp varandra att genomskåda förgivettaganden kring rådande normer. 51 Hbtq i samarbeten Välkommen! Året var 2006. Det första HBT Göteborg, sedermera West Pride, skulle gå av stapeln. En regnbågsflagga hissas för första gången upp på Röhsska museets fasad. Bland de möten som därpå uppstår på museet, minns den dåvarande museichefen Ted Hesselbom det följande allra bäst: störa homogenitet’, projektlett av Anna Furumark46 . Det har gett möjlighet för museiprofessionella och andra runt om i landet att samlas kring frågeställningar som rör normer, mångfald och diskriminering. En gammal dam kommer fram, hälsar honom hjärtligt och tackar för museets ställningstagande och de signaler som regnbågsflaggan sänder. Hon var dock ledsen att hennes partner hade gått vidare och inte längre fanns med för att uppleva denna storslagna dag. De hade ofta besökt Röhsska museet tillsammans, men de utgav sig bara för att vara väninnor. De visste inte om deras sanning och deras kärlek var välkommen på museet. Nu visste hon.40 När museer går in i samarbeten med hbtq-organisationer behövs medvetenhet om att en delgrupp inte kan representera mångfalden av perspektiv och grupperingar inom hbtq-communityn. Ibland kan det därför vara nödvändigt att vända sig till fler grupper, alternativt jobba med referensgrupper där flera perspektiv finns representerade. Ett exempel på hur man försöker ta hänsyn till komplexiteten är i Göteborgs stads hbtqråd. Där har urvalet av medlemmar gjorts för att representera olika identiteter inom HBTQI och samtidigt representera en mångfald utifrån de sju diskrimineringsgrunderna. Likt exemplet ovan är det vanligt förekommande runt om i landet att museer samarbetar med lokala Pride-föreningar under årets Pride-vecka och erbjuder särskilda visningar eller andra aktiviteter. Det som gör West Pride41 speciellt är att dess föregångare, HBT Göteborg, grundades av Blå stället i Angered42 i samarbete med Röhsska, Världskulturmuseet, Göteborgs stadsteater och Pusterviksteatern. Kulturinstitutionerna själva grundade således den lokala hbt-festivalen eftersom de identifierat saknaden av och behovet av en mötesplats för alla. ”Men även Pride kan vara en aning exkluderande”, poängterar Ted Hesselbom, ”Nästa nödvändiga steg är att armkroka med resten av samhället för att bli starkare”43 . Kopplat till festivalen har Världskulturmuseet44 varit synnerligen aktivt i sitt samarbete med olika lokala hbtq-grupper och med konstnärer för att arrangera utställningar och aktiviteter. Fler av Göteborgs museer har med tiden anslutit sig. Konstmuseet i Göteborg45 är exempel på ett museum som gett queervisningar i samband med West Pride och som därutöver funnit andra vägar att jobba med queer-perspektiv under resten av året. Bland annat samarbetar de ibland med konstnärer som för in ett queer-perspektiv i mötet med museet samlingar såväl som i mötet med besökare via publika events. Örebro läns museum ger exempel på andra former av sam arbetsmöjligheter. I ett projekt för att samla in berättelser från befolkningen i Örebro län, beslutade man att det insamlade materialet skulle inkludera hbtq-personers berättelser. För att nå ut till dessa grupper, samt för att bredda sin kompetens, samarbetade man med den lokala RFSL-avdelningen. Örebro läns museum har också stått värd för seminarieserien ’Att Om museet inlett en relation med en grupp genom att projektsamarbeta med den kommer gruppen också att ha förväntningar på och en fortsatt relation med museet. Detsamma gäller besökare som plötsligt känner att museet har börjat tala till dem som hbtq-personer. Kanske har helt nya besökare lockats till museet tack vare hbtq-satsningarna. Hur tar man hand om de relationerna och förväntningarna även efter att ett tillfälligt samarbetsprojekt är över? I Storbritannien och USA finns yrkesroller med uttalat ansvar för relationer och arbete med olika grupper i museets lokalsamhälle. Dessa kan ha titlar såsom community manager, community engagement officer och curator of community history. I Sverige kan det finnas utrymme för en professionalisering av motsvarande yrkesroller på museerna. Hur en relation tas om hand kan annars vara beroende av huruvida den enskilde medarbetaren har tid och vilja till detta efter samarbetsprojektet slut, snarare än att det finns struktur och mandat för det i organisationen. Några av Sveriges museer har valt att samarbeta med den ideella föreningen The Unstraight Museum47, nämnd ovan. The Unstraight Museum föddes ur vandringsutställningen Article 1, döpt efter FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, med syfte att belysa de ofta bortträngda hbtq-perspektiven. Det projektet drevs i samarbete med Nobelmuseet, Sjöhistoriska museet, Armémuseum, Etnografiska museet, Historiska museet, Tekniska museet, Polismuseet, Sida och Riksutställningar. The Unstraight Museums senaste projekt går under namnet Unstraight Perspectives. Här paras svenska museer ihop med hbtq-aktivister i ett lokalsamhälle någonstans i världen där förutsättningarna inte är desamma som i Sverige för att driva hbtq-frågor. Tillsammans får det svenska 40 Ted Hesselbom, museichef. Sigtuna museum, tidigare Röhsska designmuseum. 2014-04-02. Intervju i Örebro. 41 Tasso Stafilidis, verksamhetsansvarig Göteborgs Kulturkalas. Göteborg & Co. Tidigare verksamhetschef West Pride. 2014-04-04. Intervju i Göteborg. 42 Aurora Cederholm, konsult. Tidigare Blå Stället i Angered samt HBTQ-Festivalen Göteborg. 2014-04-02. Intervju i Stockholm. 43 Ted Hesselbom, museichef. Sigtuna museum, tidigare Röhsska designmuseum. 2014-04-02. Intervju i Örebro. 44 Karl Magnusson, museichef. Världskulturmuseet. 2014-03-04. Intervju i Göteborg. 45 Freja Holmberg, konstpedagog och Philippa Nanfeldt, indendent pedagogik. Göteborgs konstmuseum. 2014-04-07. Intervju i Göteborg. 46 Anna Furumark, projektledare Norm, nation och kultur. Örebro läns museum. 2014-04-03. Intervju i Stockholm. 47 Nicolas Hasselqvist, projektledare, Ulf Petersson, initativtagare. The Unstraight Museum. 2014-03-14. Intervju i Stockholm. 53 museet och den lokala communityn skapa en utställning. Ett exempel på detta är Världskulturmuseets samarbete med aktivister i Hanoi – ett projekt som pågår under 2014–2015. Museer kan förstås även samarbeta med varandra för att stärka sitt arbete med att integrera hbtq-perspektiv. Nationella hbtq-nätverk för museisektorn finns i bland annat USA och Storbritannien. I Storbritannien finns också interna hbtq-nätverk på flera större museer48 . På initiativ av Nationalmuseum och Historiska museet planeras ett hbtq-nätverk för svenska museer med start under 2015. Detta kommer att verka som ett forum för att samtala och utbyta erfarenheter kring museers arbete med hbtq-frågor. KONKRETA TIPS: • Samarbeta med lokala hbtq-organisationer. Det stärker kunskaper, ger inspiration och gör antagligen arbetet roligare. • Om museets verksamhet lämpar sig; ta in en queer-konstnär och arbeta med hbtq-perspektiven på ett innovativt sätt. • Samarbeta även med andra museer kring frågor som rör integrationen av hbtq-perspektiv. Kompetensen stärks och utvecklingen går framåt när vi delar erfarenheter med varandra. • Tänk på att samarbetsprojekt kan inkludera olika typer av samarbetspartners och att man behöver förenas i sina olika sätt att arbeta. • Samarbetsprojekt behöver inte bara ske lokalt där museet befinner sig; de kan även ske med samarbetspartners i andra (lokala) delar av världen. Skillnad kan göras på flera håll. 48 Marcus Dickey Horley, Curator of Access Projects. Tate Modern. 2014-10-22. Intervju i London. 55 KAPITEL 5 5. Idag och framåt – slutliga reflektioner BILDEN SOM MÅLATS UPP framför oss efter ett år av intensivt arbete med detta uppdrag är att hbtq-perspektiv på museer ofta är någonting utöver det vanliga. Vi har sett att tröskeln för att börja arbeta med hbtq-perspektiv är låg, men att perspektiven oftast inte är integrerade i museets vardag. Många tillfälliga och projektbaserade insatser görs. För att komma ett steg närmare att spegla och representera samhället utanför museet är det viktigt att i ökad utsträckning integrera hbtqperspektiv i den kontinuerliga verksamheten på museerna. Detta behöver göras med en medvetenhet om mångfalden inom gruppen hbtq som rymmer såväl olika identiteter kopplade till sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck som unika individer med en mängd andra identiteter. Likväl, är förutsättningarna för att arbeta med hbtq-perspektiv i utställning och på museer i Sverige goda. 82 procent av responderande museer i vår telefonundersökning svarade att de aktivt arbetar med att inkludera hbtq-frågor i verksamheten. När vi frågade hur museerna bedömer sin grundläggande kompetens i frågorna svarade 68 procent att kompetensen är grundläggande och 9 procent att den är svag. 87 procent anser att de har behov av att stärka museets kompetens i hbtq-frågor. Hbtq-frågornas integration på museer är ett område med utvecklingspotential. Kartläggningen som ligger till grund för denna rapport ger oss tydliga indikationer på var denna utvecklingspotential finns. Därtill kan vi identifiera en rad möjligheter såväl som problematiska aspekter på vägen fram till att bli det hbtq-medvetna museet eller utställaren. Vi ser att museer är bättre och mer aktiva på att arbeta med hbtqperspektiv i sin externt riktade verksamhet än i sin interna verksamhet. Det tyder på att landets museer vill nå ut till människor och påverka människor. Men vi behöver också ställa oss frågan; vad hände med idén om att förändringen börjar med sig själv? Bland våra intervjurespondenter och dialogsamtalsdeltagare finner vi emellertid att många tror att det är bra att jobba med flera ansatser parallellt. Det ena behöver inte utesluta det andra. I en jämförelse mellan museers olika verksamhetsområden, svarar 72 procent av museerna att de för in hbtq-perspektiv i utställningsverksamhetens produktion och innehåll, vilket är högre än i någon annan del av verksamheten. Event- och programverksamhet samt visningar och besökarverksamhet följer tätt på med sina 68 respektive 66 procent. Här finner vi via våra intervjuer och samtal med museiprofessionella runt om i landet att programverksamhet inriktad på hbtq-frågor ofta drivs av eldsjälar, samt att det ofta är upp till pedagogen själv om hen sätter ett queer-perspektiv på sina visningar. Att hbtq-frågorna så tydligt vilar i famnen på eldsjälar runt om på svenska museer förklarar varför hbtq-relaterade initiativ ofta stannar vid tillfälliga insatser och enskilda projekt. Den långsiktiga integrationen av hbtq-perspektiv på svenska museer är än så länge ovanlig. Här finns stor utvecklingspotential. Queer-visningar tycks vara ett framgångsrecept på svenska museer. Det bygger ofta på ett tillfälligt initiativ, men kan leda till något mer långsiktigt. Ofta tas initiativet till queer-visningar i samband med arrangemanget av en lokal Pride-festival. Detta tycks vara ett ganska vanligt första steg för museer att aktivt närma sig hbtq-perspektiv. Det finns idag ett tjugotal årliga Pride-festivaler runt om i landet. Då dessa tycks vara en viktig samarbetspartner för svenska museer behöver vi ställa frågan hur vi kan undvika att utvecklingen av hbtq-perspektiven på svenska museer stannar i få och större städer. Det är viktigt att man finner vägar att jobba med detta regionalt som lokalt runt om i hela Sverige. En väg att gå skulle kunna vara att likt Storbritannien och USA införa en officiell månad per år tillägnad hbtq-historia. Ett annat sätt att gå är att samarbeta med lokala hbtq-föreningar, likt RFSL, för att skapa event såväl som att samla bygdens historier. Endast 33 av landets museer arbetar med hbtq-perspektiv i befintliga samlingar; blott 30 procent i insamling. Som redogörelsen i denna rapport visar är det ett inte helt oproblematiskt område. Det är många aspekter att ta hänsyn till. Det som idag görs på området hbtq i samlingar, i Sverige och runt om i världen, bör än så länge betraktas som pionjärarbete. Därför behöver vi en uppmuntrande istället för avskräckande dialog kring detta. Vi behöver en tillåtande inställning där projekt uppmuntras, där man har rätt att vara experimentell, nydanande och innovativ. Vi lär oss någonting nytt, vare sig vi skapar historia för morgondagen eller ger oss på att omtolka gårdagens historia. 57 Anledningen till att arbetet med hbtq-perspektiv i samlingar och insamlande är relevant, beror förstås på att hbtq-personer länge osynliggjorts. Vi talar om en i stor utsträckning historielös del av vår befolkning. Men alla behöver vi rötter. Arbetet är därför dubbelt. Dels behöver vi sticka hål på fördomar och dra täcket av tabun. Dels behöver vi synliggöra människor och berättelser precis som de är. Därför handlar arbetet med att införa hbtq-perspektiv i utställning och på museum i grund och botten om att vara ärlig och uppriktig om det som är och var. Vi kan tycka att vi har kommit en bra bit på vägen med detta i Sverige. Relativt sett, har vi nog det. Men i våra dialogsamtal och intervjuer dyker frågan om självcensur upp, om och om igen. Rädsla är mänskligt och på museer oroar man sig ofta för vad andra ska tycka; kollegorna, vänföreningen, finansiärerna, politiken och publiken. Men varje gång vi självcensurerar oss, gör vi då inte sanningen en otjänst? Med de långsiktiga perspektiven och den integrerade normmedvetenheten i åtanke, så tror vi därför att det vore bra om svenska museer visserligen fortsätter med sitt externt riktade hbtq-relaterade arbete men att frågorna i större utsträckning lyfts och inarbetas internt i museernas organisationer. Även om efterfrågan på att stärka sin kompetens i hbtq-frågor är stor – 87 procent av tillfrågade museer svarar att de är i behov av detta – så är det idag bara 40 procent som stärker sin kompetens via internutbildningar. Blott 26 procent av museerna svarar att de har en policy eller ett styrdokument som berör hbtq-frågor som de kan tänka sig att dela med sig av till Riksutställningar. 59 procent har det inte, medan 15 procent inte vet. Internt på museer runt om i landet finns enorma utvecklingsmöjligheter avseende stärkandet av museers värdegrund, kompetensbyggande kring hbtq-frågor, samt inarbetande av de sju diskrimineringsgrunderna i policy, strategi och kontinuerliga checklistor. Om allt detta börjar implementeras internt och via varje medarbetare skulle det få en enorm effekt av ringar på vattnet genom hela museiverksamheten och vidare ut i samhället – och tillbaka. 59 Källförteckning INTERVJUER • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • Louise Andersson, expert kulturfrågor. Sveriges kommuner och landsting. 2014-04-03. Intervju i Stockholm. Erin Bailey, Curator of ‘Revealing Queer’, Museum of History and Industry (MOHAI), Seattle. 2014-05-21. Intervju i Seattle. Ianna Book, konstnär / curator ‘Trans Time exhibition’, Montreal. 2014-12-01. Intervju via e-post. Kathy Budas, Marketing & Communications Director, Joël Tan, Director of Community Engagement, Betti-Sue Hertz, Director of Visual Arts. Yerba Buena Center for the Arts. 2014-08-05. Intervju i San Francisco. Petter Bøckman, universitetslektor, Geir Søli, førsteamanuensis Arild Johnsen, professor, Cecilie Webb Seksjonsleder. Naturhistorisk museum. Oslo. 2014-10-15. Intervju i Oslo. Aurora Cederholm, konsult. Tidigare Blå Stället i Angered samt HBTQ-Festivalen Göteborg. 2014-04-02. Intervju i Stockholm. Lill-Ann Chepstow-Lusty, Overingenior. Utstillings- og publikumsseksjonen. Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo (KHM). 2014-10-16. Intervju i Oslo. Zorian Clayton, Assistant Curator of Print. Victoria & Albert Museum. 2014-10-23. Intervju i London. Marcus Dickey Horley, Curator of Access Projects. Tate Modern. 2014-10-22. Intervju i London. Michael Fürst. Schwules Museum*. 2014-06-14. Intervju i Liverpool. Anna Furumark, projektledare Norm, nation och kultur. Örebro läns museum. 2014-04-03. Intervju i Stockholm. Annette M. Gavigan och Renae Youngs. The LGBTQ Alliance, The American Alliance of Museums (AAM). 2014-05-21. Intervju i Seattle. Malin Grundberg, museichef. Livrustkammaren. 2014-04-24. Intervju i Stockholm. Si Han, Intendent. Östasiatiska museet. 2015-01-20. Telefonintervju. Emma Having, chef publika enheten. Sjöfartsmuseet Akvariet. 2014-03-05. Intervju i Göteborg. Nicolas Hasselqvist, projektledare, Ulf Petersson, initativtagare. The Unstraight Museum. 2014-03-14. Intervju i Stockholm. Ted Hesselbom, museichef. Sigtuna museum, tidigare Röhsska designmuseum. 2014-04-02. Intervju i Örebro. Freja Holmberg, konstpedagog och Philippa Nanfeldt, indendent pedagogik. Göteborgs konstmuseum. 2014-04-07. Intervju i Göteborg. Kay Jones, Curator of Community History. Museum of Liverpool. 2014-06-14. Intervju i Liverpool. Tone Cecilie Simensen Karlgård, Museumslektor. Utstillings- og publikumsseksjonen. Kulturhistorisk museum, Universitetet i Oslo (KHM). 2014-10-13. Intervju i Oslo. Nadja Karlsson, provningsansvarig. Spritmuseum. 2014-04-03. Intervju i Stockholm. Summerlea Kashar, Executive Director. Cartoon Art Museum. 2014-08-05. Intervju i San Francisco. Thomas Knowles, Learning Services Assistant. Fiona Smith, Adult Programmes Officer. National Portrait Gallery. London. 2014-10-21. Intervju i London. Li Kolker, programansvarig, Lotta Fernstål, 1:e antikvarie, äldre järnålder. JÄMUS-projektet, Historiska museet. 2014-04-23. Intervju i Stockholm. Bianca Leidi, utställningsproducent. Världskulturmuseerna. 2015-01-29. Telefonintervju. Pawel Leszkowicz (dr.), curator Ars Homo Erotica. Polen. 2012-06-14. Intervju via e-post. Karl Magnusson, museichef. Världskulturmuseet. 2014-03-04. Intervju i Göteborg. Anthony Manion, Director, Gay and Lesbian Memory in Action (GALA), Sydafrika. 2014-12-15. Skype/telefonintervju. Emilia Mirani. Föreningen Blattequeers. 2014-04-24. Intervju i Stockholm. Eleanor Moffat, Curator of maritime collections. Merseyside Maritime Museum. 2014-06-13. Intervju i Liverpool. Catherine Morris, Sackler Family Curator. Elizabeth A. Sackler Center for Feminist Art, Brooklyn Museum. 2014-05-15. Intervju i New York. Vu Tuan Nguyen, doktorand, Museum Studies. University of Sydney. 2014-12-10. Skypeintervju. Linda Noreen, Program & Pedagogik. Sjöfartsmuseet Akvariet. 2014-03-05. Intervju i Göteborg. 61 • Hunter O’Hanian, Museum Director. Leslie-Lohman Museum of Gay and Lesbian Art. 2014-05-15. Intervju i New York. • Masoom Mohammed Hanif Parmar, Co-Founder. Queer Arts Movement India. 2015-01-28. Intervju via e-post/facebook. • Jeremy Prince, Museum Operations Manager, Elisabeth Cornu, Board member and museum advisor. GLBT History Museum. 2014-08-06. Intervju i San Francisco. • Tim Redfern, Performer and Museum Consultant. 2014-10-20. Intervju i London. • Franco Reinaudo, Executive Director. Museu da Diversidad Sexual, Sao Paulo. 2015-01-05. Intervju via e-post. • Hugh Ryan, Founding Director. The Pop-Up Museum of Queer History. 2014-05-16. Intervju i New York. • Richard Sandell, Professor of Museum Studies. University of Leicester. 2014-12-10. Skypeintervju. • Frank Smigiel, Associate Curator of Public Programs. SFMOMA. 2014-08-07. Intervju i San Francisco. • Tasso Stafilidis, verksamhetsansvarig Göteborgs Kulturkalas. Göteborg & Co. Tidigare verksamhetschef West Pride. 2014-04-04. Intervju i Göteborg. • Patrik Steorn, intendent och museichef. Thielska Galleriet. 2014-08-19. Intervju i Stockholm. • Ingrid Szük-Hanson, Prosjektkoordinator, Daniella Wennberg, avdelingsleder. Interkulturelt Museum, Oslo Museum. 2014-10-14. Intervju i Oslo. • Daniel Unnis, enhetschef utställningar och program. Sundsvalls museum. 2014-09-05. Intervju i Sundsvall. • Ulrika Westerlund, förbundsordförande. RFSL – Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter. 2014-04-24. Intervju i Stockholm. • Jake Yuzna, Director of Public Programs. Museum of Arts and Design (MAD). 2014-05-16. Intervju i New York. • Anders Öhrn, Project Manager, Performing Arts. Svenska Institutet. 2014-06-03. Intervju i Stockholm. • Johanna Övling, etnolog, Marinette Fogde, forskningschef. Arbetets museum. 2014-04-09. Intervju i Umeå. DELTAGARE DIALOGSAMTAL • Berndt Arell, museichef. Nationalmuseum. 2014-11-12. Stockholm. •Emelie Arendorff Runnerström, konstpedagog. Konstmuseet Göteborg. 2014-12-16. Göteborg. • Karl Arvidsson, enhetschef Publika enheten. Göteborgs stadsmuseum. 2014-12-16. Göteborg. • Elfrida Bergman, kulturvetare. Queering Sápmi. 2014-11-12. Stockholm. • Ardeshir Bibakabadi, verksamhetsledare Homan. 2014-12-16. Göteborg. • Tanya Charif, socionom. GUTS / Gays in Angered. 2014-12-16. Göteborg. • Nadja Duffner Ylvestedt, barn- och ungdomsbibliotekarie. Håbo Bibliotek. 2014-11-21. Visby. • Sandra Ehne, styrelseordförande. Stockholm Pride. 2014-11-12. Stockholm. • Mikael Eievergård, museichef. Örebro läns museum. 014-11-12. Stockholm. • Catherine Flood, Curator. Victoria & Albert Museum. 2014-11-21. Visby. • Si Han, intendent. Östasiatiska museet. 2014-11-12. Stockholm. • Ted Hesselbom, museichef. Sigtuna Museum. 2014-11-21. Visby. • Sofia Hultin, konstnär. 2014-11-12. Stockholm. • Li Kolker, programansvarig. Historiska museet. 2014-11-12. Stockholm. • Charlotte Lendi, student. Uppsala Universitet. 2014-11-12. Stockholm. • Kristina Lindholm, antikvarie, projektledare. Bohusläns Museum. 2014-12-16. Göteborg. • Camilla Löf, projektledare Queer Kids. Malmö Stad. 2014-12-16. Göteborg. • Karl Magnusson, museichef. Världskulturmuseet. 2014-12-16. Göteborg. • Bongi McDermott, projektledare hbt-frågor. Statens Kulturråd. 2014-11-12. Stockholm. • Carrie Ann Newman, Artistic Director. Found Arts Limited. 2014-11-21. Visby. • Ola Nilsson, projektledare. Forum för levande historia. 2014-11-12. Stockholm. • Ellie Nordfeldt, vice ordf Göteborgs stads hbtq-råd, konsult Majority. 2014-12-16. Göteborg. • Christian Penalva, intendent/utställningsproducent. Göteborgs stadsmuseum. 2014-11-12. Stockholm. • Hugh Ryan, Founding Director. Pop-Up Museum of Queer History. 2014-11-21. Visby. • Karolin Röcklinger, kommunikatör LUJ (Länsstyrelserna utvecklar jämställdhet). Länsstyrelsen Gotland. 2014-11-21. Visby. • Tasso Stafilidis, verksamhetsansvarig Göteborgs Kulturkalas. Göteborg & Co. Tidigare verksamhetschef West Pride. 2014-12-16. Göteborg. • Patrik Steorn, intendent och museichef. Thielska Galleriet. 2014-11-12. Stockholm. • Fredrik Svanberg, forskningschef. Historiska museet. 2014-11-12. Stockholm. • Britta Söderqvist, enhetshef Innehåll & Lärande. Världskulturmuseet. 2014-12-16. Göteborg. • Zafire Vrba, konstnär, pedagog. 2014-11-12. Stockholm. • Emil Åkerö, Kulturkonsult. Add Gender / Kuppproduktion. 2014-11-21. Visby. 63 ARTIKL AR, BÖCKER, R APPORTER OCH ANDR A DOKUMENT • Bohusläns museum. ’CHECKLISTA – ett stöd i rättighetsbaserat arbete’. Sammanställd av Bohusläns museums MR-grupp våren 2014. Bohusläns museum. • Bromseth, J. Och Darj, F. (red.) (2010). Normkritisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring. Centrum för genusvetenskap. Uppsala. • Bromseth, J. i Bromseth, J. och Darj, F. (red.) (2010). Normkritisk pedagogik: Makt, lärande och strategier för förändring. Centrum för genusvetenskap. Uppsala. • Dziurlikowska, M. ”A Queer Teaches Here” – Intervju med Anders Karnell och Patrik Steorn. Paletten nr 4, 2006. • Exquiro på uppdrag av Riksutställningar (2014). Resultat av enkätsvar – Museerna och hbtq. • Furumark, A. (red.) (2013). Att störa homogenitet. Nordic Academic Press. Lund. • Gopnik, B. National Portrait Gallery bows to censors, withdraws Wojnarowicz video on gay love. 30 nov, 2010. Kolumn, The Washington Post. • Ghosal, S. Celebration of liberty: Rainbow groups gear up for pride parade. The Times of India. 2012-07-11. • Göteborgs Stad. ’Plan för lika rättigheter och möjligheter 2015’. • Human Rights Watch (2011). ”We’ll Show You You’re a Woman” Violence and Discrimination against Black Lesbians and Transgender Men in South Africa. • Khaleeli, H. Hijra: India’s third gender claims its place in law. The Guardian. 2014-04-16. • Koskovich, G. (2014). Displaying the Queer Past: Purposes, Publics, and Possibilities at the GLBT History Musuem”. QED: A Journal in GLBTQ Worldmaking 1.2 (2014): 61–78. Michigan State University Press. • Kulturrådet. (2014). Redovisning av Kulturrådets arbete 2014 som strategisk myndighet för ökad öppenhet och mångfald avseende hbt-frågor. • Lendi, C. (2014). Varför är det så svårt? – En studie av kulturhistoriska museers arbete med hbtq-perspektiv i samlingar. Masteruppsats. Institutionen för ABM. Uppsala Universitet. • Leszkowicz, P. (år saknas). Against All Odds. Queer Exhibitions Explode in Eastern Europe. • Nguyen, V. T. (2013). Towards a Queer Intersectional Museology. Dissertation, Master of Museum Studies. University of Sydney. Sydney. • PewResearchCenter (2013). The Global Divide on Homosexuality: Greater Acceptance in More Secular and Affluent Countries. • Puar, J. (2011). ‘I would rather be a cyborg than a goddess’ Intersectionality, Assemblage, and Affective Politics. European Institute for Progressive Cultural Policies. Internetkälla: http://eipcp.net/transversal/0811/puar/en • RFSL (2008). Hbt i utveckling: en handbok om hbt-perspektiv i utvecklingssamarbete. • RFSL Ungdom och Forum för levande historia. (2011). BRYT! ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet, Tredje upplagan. • Roscoe, W. (1991). The Zuni man-woman. Albuquerque: University of New Mexico Press. • Ryan, H. (2014). Notes on the Pop-Up Museum of Queer History. QED: A journal in GLBTQ Worldmaking 1.2 (2014). Michigan State University Press. • Statens folkhälsoinstitut (FHI). Hälsa på lika villkor? – hälsa och livsvillkor bland hbtpersoner (FHI 2006:08) • Steorn, P. (2010). Queer in the museum: Methodological reflections on doing queer in museum collections. Lambda Nordica 2010: 3–4. • de Wildt, A. Queering the collection: Bestaan er homoseksuele objecten? Amsterdam Museum. 16 okt 2014. http://hart.amsterdammuseum.nl/91256/nl/queering-the-collections • Williams, W. L. The ’two-spirit’ people of indigenous North Americans. The Guardian. 2010-10-11. INTERNETK ÄLLOR • BBC News India. India court recognises transgender people as third gender. 2014-04-15. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://www.bbc.com/news/world-asia-india-27031180 • Gay Pride Brazil: Sao Paulo. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://www.gaypridebrazil.org/sao-paulo/ • Hieatt, T. E. Two-Spirits in American Indian Culture. Youtube. Internetkälla hämtad 2015-01-09. http://youtu.be/39EWTnS05Ww • Levine, J. In China, LGBT citizens seek acceptance. CNN. 2013-06-28. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://edition.cnn.com/2013/06/27/world/asia/china-gay-lesbian-marriage/ • Lundberg, A. Håll isär transbegreppen. SVT Opinion, 2015-01-26. Internetkälla hämtad 2015-01-26. http://www.svt.se/opinion/article2625729.svt • Nationella sekretariatet för genusforskning. Intersektionalitet söker hem. 2015-01-27. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://genus.se/Aktuellt/nyheter/genusflodet/genusflodet-detalj//intersektionalitet-soker-hem.cid1262944 • Queering the Museum. 2014 has come and gone, now what? 2014-12-29. Internetkälla hämtad 2015-01-09. http://queeringthemuseum.org/ • RFSL. Begreppslista. Internetkälla hämtad 2015-01-19. http://www.rfsl.se/?p=410 • RFSL. Hbt-certifiering. Internetkälla hämtad 2015-01-02. http://www.rfsl.se/?p=4960 • RFSL. Lagar: Milstolpar för hbt-personer i Sverige. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://www.rfsl.se/?p=2840 • RFSL. RFSL:s landrapporter. Internetkälla hämtad 2015-01-28. http://www.rfsl.se/?p=2517 • Sun, N. Shanxi Permits Transgender Persons to Change Gender Information. All-China Women’s Federation. 2014-01-09. Internetkälla hämtad 2015-02-01: http://www.womenofchina.cn/womenofchina/html1/news/china/16/8827-1.htm • SVT Nyheter. I dag erkände Tyskland tredje kön. 2013-11-04. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://www.svt.se/nyheter/varlden/i-dag-erkanner-tyskland-tredje-kon • Wikipedia. LGBT rights in Australia. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Australia • Wikipedia. LGBT rights in Brazil. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Brazil • Wikipedia. LGBT rights in Germany. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Germany • Wikipedia. LGBT rights in India. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_India • Wikipedia. LGBT rights in Norway. Internetkälla hämtad 2015-02-12. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Norway • Wikipedia. LGBT rights in Poland. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Poland • Wikipedia. LGBT rights in the United Kingdom. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_the_United_Kingdom • Wikipedia. LGBT rights in the United States. Internetkälla hämtad 2015-02-01. http://en.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_the_United_States 65 67
