docfulltext - DiVA Portal
download 
Report Transcription
fulltext - DiVA Portal
Examensarbete Brukardelaktighet och brukarinflytande i PRIO-satsningens kölvatten. Till vilket pris? - En studie om delaktighet och inflytande på förvaltnings- och brukarnivå i Karlskrona kommun Författare: Elisabet Lind & Filip Andersson Handledare: Jan Petersson Examinator: Kerstin Arnesson Termin: VT 2015 Kurskod: 2SA46E 2 Innehåll 1 Inledning _______________________________________________ 2 1.1 Problembakgrund _______________________________________ 2 1.1.1 Plan för Riktade Insatser inom Området psykisk ohälsa _________ 4 1.1.2 Nationell Samverkan för psykisk hälsa ______________________ 6 1.2 1.3 1.4 2 Problemformulering _____________________________________ 7 Syfte _________________________________________________ 8 Frågeställningar ________________________________________ 8 Tidigare forskning _______________________________________ 9 2.1 Brukarperspektiv och inflytande inom det sociala arbetet ________ 9 2.1.1 Brukarorganisationernas förutsättningar_____________________ 10 2.2 Samverkan förvaltning - brukarorganisation _________________ 11 2.2.1 Samarbete - konkurrens mellan brukarorganisationer __________ 13 3 Teoretiskt ramverk _______________________________________ 13 3.1 Interorganisationteori ___________________________________ 14 3.2 Empowerment och företrädarskap _________________________ 15 3.2.1 Empowerment _________________________________________ 15 3.2.2 Företrädarskap ________________________________________ 17 4 4.1 4.2 4.3 4.4 4.5 4.6 4.7 4.8 4.9 5 Metod ________________________________________________ 19 Kvalitativ fallstudie ____________________________________ 19 Avgränsning __________________________________________ 21 Urvalsmetod och urvalsförfarandet ________________________ 21 Kontakten med intervjupersonerna ________________________ 22 Forskningsetiska överväganden ___________________________ 23 Förförståelse __________________________________________ 23 Kvalitativa intervjuerna _________________________________ 24 Bearbetning och analys av data ___________________________ 25 Metoddiskussion_______________________________________ 27 Resultat _______________________________________________ 27 5.1 Presentation av intervjupersoner __________________________ 27 5.2 PRIO i Blekinge och Karlskrona en kontextualisering _________ 28 5.3 Inledning_____________________________________________ 32 5.4 Faktorer som kan utgöra en grund för ett bra PRIO-arbete ______ 32 5.5 Brukardelaktighet och inflytande på förvaltnings/organisationsnivå33 5.5.1 Brukarorganisationer ___________________________________ 33 5.5.2 NSPH-Blekinge:s roll ___________________________________ 36 5.5.3 Brukarorganisationernas kunskap om PRIO__________________ 38 5.5.4 Lokal samverkan med förvaltningarna ______________________ 39 5.5.5 Arvode för brukartid ____________________________________ 41 5.5.6 Uppföljningen av brukarinflytande och delaktighet ____________ 42 5.5.7 Fördelar och nackdelar __________________________________ 43 3 5.6 6 Slutdiskussion av empirin ________________________________ 45 7 7.1 8 Tillförlitlighet och äkthet ________________________________ 44 Referenslista ____________________________________________ 47 Elektroniska dokument __________________________________ 47 Bilagor ________________________________________________ 53 Bilaga 1 __________________________________________________ 53 Bilaga 2 __________________________________________________ 54 Bilaga 3 __________________________________________________ 55 Bilaga 4 __________________________________________________ 55 Bilaga 5 __________________________________________________ 57 Bilaga 6 __________________________________________________ 58 Bilaga 7 __________________________________________________ 59 Bilaga 8 __________________________________________________ 60 4 Abstract The aim of this study is, through a user-perspective to describe and analyze the difficulties and possibilities concerning participation and influence of a state action plan in the area of mental health (PRIO). User-organizations in a Swedish context are actors of importance when it comes to social politics. They are able to represent groups and contribute with a knowledge that the local community and the municipality might not be able to reach without these. In this study, one municipality is contextualized as a result of the consequences of PRIO. With the use of 11 semi-structural interviews from different authorities and userorganizations the results shows that participation and influence is of importance in the context. PRIO is demanding a fair bit of collaboration – not only between authorities – but with the user-organizations. Out of this study it is concluded that co-optation is used in the chosen context. Other important findings is that certain actors plays an important role. Nyckelord: PRIO, NSPH, Brukarmedverkan, empowerment, kooptering, samverkan 1 1 Inledning Vi befinner oss i en tid där de frivilliga organisationernas betydelse ökar i takt med att de offentliga åtagandena minskar (Lundström 1995; Lundstöm & Svedberg 2003). De frivilliga organisationernas ökade delaktighet/engagemang tar formen både som ersättning och komplement (ibid). De frivilliga organisationerna är både företrädare för klientgrupper/brukargrupper (som Röda Korset) samt medlemsorganisationer (som Anonyma Alkoholister) där klientgrupper/brukargrupper mobiliseras. En parallell process i denna omvandling är att statsmakterna uppmärksammat att brukarnas position i ska stärkas genom att de får större inflytande (också när de beforskas), vilket har uttryckts bland annat i SOU 2008:18 med titeln Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten – till nytta för brukaren. Inom socialpsykiatrin kanaliseras brukarinflytande genom medlemsorganisationer (som Attention). Elisabet är aktiv inom Attention Kalmar och är språkrör för föreningen inom kommun och landsting i Kalmar. Hon har på så sätt en insyn i hur viktiga brukarorganisationerna är för det sociala arbetet på detta fält. Genom sitt arbete i organisationen har hon märkt att inflytandet inte alltid finns i praktiken, även då det står på papper. Filip har haft funderingar på att gå med i DHR – ett samhälle utan funktionshinder, då han har uppfattningen att de fyller en viktig påverkansroll. Vi valde att inrikta oss på brukarinflytande och delaktighet i vår studie då vi båda har det som gemensamt intresse. Vi ska ha i minnet att brukarorganisationen kan vara delaktig utan att ha egentligt inflytande. 1.1 Problembakgrund Frivilligorganisationer är en bred kategori av organisationer som grundar sig på ideellt eller delvis ideellt arbete. Liksom frivilligorganisationerna arbetar brukarorganisationer för sin målgrupp. Däremot utgörs brukarorganisationernas medlemmar av brukare av offentliga tjänster i samhället eller motsvarande tjänster från den privata sektorn. Den kan också bestå av anhöriga. På så sätt är brukarorganisationen en frivilligorganisation, men en frivilligorganisation behöver inte vara en brukarorganisation. Brukarorganisationerna i det här arbetet har fokus på någon typ av psykisk ohälsa (Upplands Väsby kommun, 2015). Brukarorganisationerna har sina rötter i den klassiska folkrörelseperioden (1870-1930) då folkrörelsen blev bättre organiserade efter att ha uttryckt kritik mot missförhållanden och orättvisor. Från början inriktade brukare och brukarorganisationer sig mot välgörenhet. Så småningom började dessa samverka med staten och agera som politisk 2 part i debatten (Jmf. Johansson, 2011; Rönnmark, 2011). Idag kan vi också se att de brukare som bedriver inflytande i samhället gör det på ett mindre radikalt sätt än förr. Anna Meeuwisse & Sune Sunesson (1998) anser de är viktiga påtryckningsaktörer i samhället som driver sin målgrupps eller deras egna frågor gentemot förvaltningen och motsvarar på så sätt en självständig part som eftersträvar att få inflytande i förvaltningen. Idag behövs brukarinflytande eller brukarperspektiv för att skapa en helhetsbild i socialt arbete. Detta gäller inom den offentliga sektorn för utveckling av de verksamheter med individer och grupper med psykisk ohälsa (Rönnmark, 2011). Brukarnas rätt att påverka sina boenden, aktiviteter och verksamheter berörs av politiska beslut och av den personal som arbetar med psykisk ohälsa. Ofta kan den enskilda brukaren hamna utanför och utan möjligheter att påverka sina önskemål (Ibid.). Det är på så sätt inte etiskt försvarbart att inte ta med brukarens perspektiv och ge det betydelse i beslutet. Brukarorganisationerna kan ge individen möjligheter att samarbeta med andra. Detta kan frigöra brukarnas individuella styrkor för att vara med, utveckla och omdefiniera sig själva och sin situation. En lösning för brukarna är att förverkliga sin makt i ett kollektiv som ägnar sig åt gemensamma frågor kring sina livssituationer (Dominelli, 2002, s. 109). Ett privat problem kan på så sätt bli ett kollektivt problem och genom organisationens kollektiva åtgärder kan de förhandla och omförhandla sin sociala status från en position med större styrka och gruppens energier kanaliseras i altruistiska riktningar. Kunskaperna brukarorganisationerna har om sina medlemmars behov ger dem styrka för att påverka intressepolitiskt på lokal, regional och nationell nivå. Deras inflytande behövs i planering, attitydförändring och policybildning i välfärdspolitiken om de områden gällande de aktuella grupperna (Rönnmark, 2011). De har dock ingen skyldighet att ge service, fungera som ”remissinstans” eller på andra sätt vara kontinuerligt aktiva. Förvaltningen är däremot tvungen att svara mot de behov som finns i kommunen inom de ramar, rutiner och krav som de är skyldiga att följa (Meeuwisse, 2006). Ett ansvar förvaltningen har är att utföra de satsningar som staten ålägger dem. Staten har det nationella ansvaret för att motverka psykisk ohälsa. Regeringens senaste satsning mot psykisk ohälsa i samhället 2012-2016 PRIO (Plan för Riktade Insatser inom Området psykisk ohälsa) ska ge brukarorganisationerna tillfälle att lämna synpunkter på överenskommelser och handlingsplanerna (Socialdepartementet, 2014a, ss. 12-13). Denna formulering antyder ett krav och en önskan om samverkan med brukarorganisationerna. Samverkan har på senare tid blivit en nödvändig arbetsform i arbetet med människor (Danermark & Kullberg, 1999). PRIO är en återspegling av ett behov av ökad samverkan i 3 socialpolitiken då den ämnar styra förvaltningen och brukarorganisationerna. Det är fram för allt genom interaktionen mellan förvaltningen och brukarorganisationerna som det direkta inflytandet kan utövas. Om samverkan inte sker kontinuerligt blir det svårt för kommunerna att få en bild av vilka behov och krav som finns bland brukarna i samhället (Strand, 2013). Det förs idag en ständig dialog kring psykisk ohälsa såväl vertikalt (brukarorganisation, kommun och landsting) och horisontellt (stat, län och kommun). Detta är på grund av att det råder en utbredd psykisk ohälsa enligt Skärsäter & Mattzon (2015). Dialogen är också ett resultat utav Statens senaste satsning - plan för riktade insatser mot psykisk ohälsa (PRIO). PRIO är ett uttryck som kan spåras tillbaka till psykiatrireformen från 19951. PRIO-satsningen är ett sätt att ge ett styrdokument med motprestationer till kommuner och landsting för att bl.a. följa upp de lagar om samverkan med andra organisationer och myndigheter som finns.2 1.1.1 Plan för Riktade Insatser inom Området psykisk ohälsa Här lyfter vi de grundläggande samt viktigaste delarna ur PRIO som det här arbetet behandlar. PRIO står för Plan för Riktade Insatser inom området psykisk Ohälsa och är en handlingsplan3 som utfärdades av regeringen i maj 2012. I ett regeringsbeslut (Socialdepartementet, 2012b) gav regeringen uppdrag till Vårdanalys att följa upp PRIO-satsningen. Staten har genom PRIO valt att lyfta fram området psykisk ohälsa4 med strategiska prioriterade områden som “personer med omfattande eller komplicerad psykiatrisk problematik” och “barn och unga” (Socialdepartementet, 2012, s. 10). Den tidigare satsningen – psykiatrisatsningen (2007-2011) har påverkat innehållet i aktuell handlingsplan där åtgärdsmålen i tidigare satsning för brukares vård, vardag och valfrihet endast hade uppnåtts till viss mån och behövde utvecklas för bättre resultat. (Statskontoret, 2012, s. 9). Till följd av detta, innehåller PRIO-satsningen mål som ska kunna följas upp. Detta ska ske varje år för att säkerställa att insatserna och samverkan får det resultat som PRIO:s krav eftersträvar för att 1 I psykiatrireformen lyftes och förtydligades kommunernas ansvar för de brister som fanns kring boende, stöd i form av personal och sysselsättning samt rehabilitering för människor med psykiska funktionsnedsättningar (Socialstyrelsen 1998). 2 Se Lag (1993:387) om stöd till service till vissa funktionshindrade 15 § p. 7, Socialtjänstlagen (2001:453) 2 kap. §§ 6,7; kap. 3 §§ 4, 5; 5 kap. §§ 1a, 6 samt 8. 3 Handlingsplan -"är en sammanställning av aktiviteter som tillsammans ska leda till att uppnå mål. Den visar konkret vad som ska göras inom ett visst område, vem/vilka som ansvarar för uppgiften samt när det ska vara klart alternativt när det ska följas upp." (Sandström, 2013) 4 I PRIO definieras psykisk ohälsa som "[...] ett vidare samlingsbegrepp som inrymmer såväl psykisk sjukdom som psykiska funktionsnedsättningar […] samt psykiska symptom, ex. oro, nedstämdhet, ängsla och sömnsvårigheter […]" (Socialdepartementet, 2014b, s. 4) 4 kommuner och landsting ska få ta del av de riktade statsbidragen som PRIO innefattar (Socialdepartementet, 2012a). Personer med omfattande psykiatrisk problematik och barn och unga med psykisk ohälsa ska enligt målen i PRIO-satsningen ha rätt till: “en jämlik, kunskapsbaserad, säker och tillgänglig vård och omsorg av god kvalitet, tillgång till arbete och anpassad sysselsättning och möjlighet till delaktighet och inflytande som alla andra” (Socialdepartementet, 2012, s. 10). Stöd till personal prioriteras gällande kunskap, utveckling av kompetens och kvalitet inom satsningens målgrupper. Andra prioriterade insatsområden är hur personalen bemöter och ger brukare/patienter delaktighet och inflytande (Socialdepartementet, 2012, s. 10). Delmålen för PRIO rör: tillgänglighet för barn och unga, samordnad individuell plan (SIP), kvalitetsregister och hälsofrämjande insatser, att minska behovet av tvångsåtgärder och behovsinventering. Förutsättningar för att uppnå uppsatta mål är att alla inblandade aktörer5 strävar mot samma mål. Tydlig och tidig information om villkor, tidsramar och ekonomiska konsekvenser för den egna organisationen ska underlätta att uppnå de uppsatta målen för beslutsfattare och verksamhetsansvariga (Socialdepartementet, 2012a, s. 17). De ekonomiska konsekvenser PRIO-satsningen syftar till är att om de kommuner och landsting som ej uppfyller prestationskraven som handlingsplanen innefattar så uteblir deras del av handlingsplanens riktade statsbidrag. Kraven bygger på att kommuner och landsting ska redovisa sina insatser varje år enligt specificerade krav i överenskommelsen mellan staten och SKL (Socialdepartementet, 2014a). 5 Staten, Socialstyrelsen, Myndigheten för delaktighet (f.d. Handisam), Statens folkhälsoinstitut, landstingen, kommunerna, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Näringslivet samt det civila samhället (däribland brukarorganisationerna). 5 1.1.2 Nationell Samverkan för psykisk hälsa6 Nationell psykiatrisamordning, eller Milton-utredningen som den kallades efter den särskilde utredaren/psykiatrisamordnaren Anders Milton, var en offentlig utredning under perioden 2003-2006 (Nordén, 2008). En del i denna utredning var en nationell samverkan av brukarorganisationer där den gemensamma nämnaren för organisationerna var en vilja att förändra och få ökat inflytande. När samordningen (Nationell psykiatrisamordning) skulle upphöra 2006 valde organisationerna att fortsätta sitt samarbete och skapade Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH). 15 mars 2007 fick NSPH uppdrag av regeringen att tillsammans med Socialstyrelsen under tre år att “Implementera, patienters, brukares och anhörigas erfarenheter och kunskaper i vård och omsorg” (Nordén, 2008, s. 7). Idag är NSPH ett nationellt nätverk bestående av tolv medlemsorganisationer, var och en med sin egen verksamhet och identitet. Denna nationella organisation kallas även för NSPH-riks eller nationella NSPH och är en paraplyorganisation med ett antal lokala och regionala NSPH-föreningar runtom i landet. NSPH ska vara en samlad front gentemot Socialdepartementet och SKL som en del i hela PRIO-satsningen. NSPH ger idéer till SKL och Socialdepartementet på vad som kan behöva åtgärdas i landet ur ett brukarperspektiv. NSPH har årligen konferenser där brukarorganisationerna samlas och utbyter erfarenheter och olika föreläsare bl.a. från regering, socialstyrelsen och SKL. De rapporterar årligen till Socialdepartementet hur de upplever hur PRIO satsningen går. NSPH ger förslag på strategier vad som behöver göras mer för att öka brukarinflytandet. NSPH vill genom sin organiserade form medverka till att utvecklingen av psykiatrin sker på ett humant, effektivt och säkert sätt. Detta gör de genom att stödja och bidra till att utveckla patienters, brukares och anhörigas inflytande på alla nivåer i samhället. Deras stödjande verksamhet anser vi kan kopplas till empowermentteorin då stödet har som mål att stödja en utveckling av egen makt, självhjälp och återhämtning. Brukarorganisationerna och förvaltningar får möjligheter att diskutera och få mer kunskap om varandra genom att delge varandra erfarenheter och information. Arbetet tillsammans har som mål att stödja en utveckling av egen makt, självhjälp och återhämtning. NSPH stämmer av med brukarrörelsen om de har något inflytande ute i länen och hur PRIO har upplevts. NSPH-riks lämnar också sin syn på hur det har gått.7 66 Data om nationella NSPH har inhämtats från deras hemsida och vår intervju med deras PRIO-samordnare Mårten Jansson. 7 Jansson, Mårten; Mobiliseringsansvarig i NSPH:s PRIO-arbete, Stockholm Telefonintervju 5 maj 2015 6 NSPH ger struktur på hur möten mellan förvaltning och landsting samt brukarorganisationer emellan ska vara och hur de kan sortera ut vilka frågor som är viktigast. Med Paynes (2008) ord skulle detta kunna beskrivas som empowerment genom strukturer. Enligt PRIO-samordnare på NSPH de regionala föreningarna kunnat göra så att “små bäckar blivit en större”. NSPH stämmer av med brukarna ute i länen för att kunna skicka sin årliga rapport till socialdepartementet. Nationella NSPH använder sig av de regionala föreningsnätverken för att de i sin tur kan använda den kunskapen med sina kommuner och landsting och bli bättre rustade för möten med dessa. Han sänder även ut kunskap och information till kommunens och landstingens PRIO-samordnare. NSPH informerar om PRIO i föreningsnätverken runtom i landet. Detta sker genom möten samt utskick av hjälpredor och lathundar. På verksamhetsnivå vill NSPH vara delaktig i de beslut som fattas av verksamheter i socialtjänsten och psykiatrin samt på systemnivå samverka med myndigheter och andra aktörer så politiska beslut får ett så korrekt underlag som möjligt och vara delaktig i policyprogram (NSPH, 2015). NSPH uppmuntrar aktörerna att informera för att nå ut till flera. [ ...] vi inte hinner vara ute o träffa alla brukare [...] så uppmuntrar jag gärna både kommuner o landsting o föreningar att hitta sätt att föreningarna kan komma ut o träffa bredare grupper av brukare, vara ute på boenden o visa upp sina föreningar o att hitta sätt där man känner att nu e det inte bara dom i föreningarna som har tyckt till här utan det här grundar sig på att vi har lyssnat av hela brukarkollektivet på ett bra sätt - NSPH-riks 1.2 Problemformulering Som det framgår ovan uttalar PRIO att hela samhället har ett ansvar för den psykiska ohälsan. Det ligger i kommuners och landstingens intresse att hantera detta ansvar för bättre resultat för den enskilda individen. Ett sätt för förvaltningarna är att ta hjälp av brukarorganisationerna eller NSPH i frågor som är rör brukarkollektivet. Anna Meeuwisse (2006) menar på att det finns tendenser att staten och kommunen vill skjuta över ansvar på de frivilliga 7 organisationerna. Det här är inte bara en tendens utan en direkt uppmaning till brukarorganisationer att medverka. Philip Selznick (1949) kallar den här förskjutningen av ansvar för kooptering. Strategin är lika mycket utnyttjande av brukarorganisationernas resurser från förvaltningen likväl som att organisationerna får mer inflytande och blir starkare. Det som har framgått tidigare visar på att samverkan ska finnas enligt SoL och LSS. PRIO-satsningen pekar på att förvaltningar och organisationer behöver samverka bättre för individernas bästa. Problemet är hur förvaltningarna och brukarorganisationerna tillämpar samverkan och delaktighet. De har olika förutsättningar och resurser för att kunna utöva inflytande på lika villkor. Fokus i det här arbetet blir då om PRIO-satsningen leder till ökad delaktighet och inflytande för brukarna. Utifrån dessa utgångspunkter ämnar vi i vår uppsats beskriva och analysera vilka konsekvenser den s.k. PRIO-satsningen som socialpolitiskt styrdokument har för delaktighet och inflytande för brukarorganisationer gentemot förvaltning. 1.3 Syfte Vårt syfte är att, utifrån ett brukarperspektiv, beskriva och analysera de möjligheter och svårigheter kring delaktighet och intressepolitiskt inflytande till följd av PRIO-satsningen inom området psykisk ohälsa i Karlskrona. 1.4 Frågeställningar Hur har brukarnas inflytande och delaktighet förändrats till följd av PRIO? Hur utövar brukarorganisationerna inflytande gentemot förvaltningen? Vilka fördelar och nackdelar finns det i ökat inflytande och delaktighet för brukarorganisationerna? 8 2 Tidigare forskning I det här kapitlet behandlas tidigare studier av frivilligorganisationer och brukarorganisationers medverkan. Som tidigare nämnts i problembakgrunden ryms brukarorganisationerna inom begreppet frivilligorganisationer. Därför utgår vi från att det som står skrivet om frivilligorganisationer också kan generaliseras till brukarorganisationer. De flesta forskare har använt sig av en kvalitativ ansats kring studier med och om brukarmedverkan. Studierna har genomförts inom en specifik verksamhet inom en nationell eller internationell kontext (FORTE, 2015). Här behandlar vi viktiga utgångspunkter för brukarmedverkan och inflytande. Vi kommer att ta upp fyra aspekter i detta kapitel. Den första är brukarperspektivet och deras inflytande inom det sociala arbetet. Den andra är brukarorganisationernas förutsättningar för delaktighet och inflytande. Den tredje aspekten, samverkan mellan förvaltning och brukarorganisation lyfts också för att sedan avsluta med samarbete och konkurrens mellan brukarorganisationerna. 2.1 Brukarperspektiv och inflytande inom det sociala arbetet Frivilligorganisationerna har börjat lyftas fram till följd av “välfärdsstatens kris, och dess ekonomiska, politiska och moraliska förtecken” (Meeuwisse och Sunesson, 1998, s. 175). Detta har medfört att frivilligrörelsen efterfrågas och nya förväntningar läggs på deras organisationer (Johansson, 2011). Det frivilliga sociala arbetet uppskattas därför mer från organisationerna och tas mer för given i socialpolitikens åtgärdspaket för de funktionsnedsatta. I denna utveckling kan frivilligrörelsen alltmer komma att ta på sig offentliga uppgifter då välfärdsstaten drar sig tillbaka. Som tidigare nämnts i problembakgrunden så behöver förvaltningarna brukarperspektivet för att få helheten i sina beslut och värderingar. Brukarmedverkan för förvaltningarna är att ta del av brukarnas upplevelser och förslag om deras tjänster. De får genom detta en respons på hur deras tjänster kan utvecklas. När detta sker under organiserade former kommer brukarnas önskemål och kunskaper fram på ett bättre sätt (Rönning, 2011). Ulla-Karin Schön (2012) visar i sin kunskapsöversikt vilken betydelse brukarmedverkan i socialtjänsten har. Hon menar att det finns ett behov för mer evidens i 9 socialtjänstens praktik i form av brukarkunskap då det fortfarande är ett relativt nytt och outforskat område. Det här argumentet - att använda sig av forskning, den professionellas expertis samt brukarens kunskap - är sprungen ur evidensbaserad praktik eller EBP. Brukarens kunskap är med andra ord en utav tre centrala pusselbitar för att kunna skapa en vid kunskap. Detta är i linje med vad Meeuwisse och Sunesson (1998) menar är en kunskapskälla. Brukarperspektivet fungerar också som motpol till en förhärskande syn av professionen. De menar att förvaltningarna bör se till nya lösningar och perspektiv som den frivilliga rörelsen kan ge genom sin förankring i det sociala samhället istället för fokus på mer ekonomiska resurser, fler rättigheter eller fler medarbetare. Lottie Giertz (2014) lyfter i sin avhandling att både delaktighet och inflytande behöver öka. I hennes undersökning utifrån brukare, närstående och professionella med individuella- samt gruppintervjuer visade det sig att en fjärdedel av de tillfrågade inom LSS kände att de sällan eller aldrig hade något inflytande och hälften av dessa deltog inte i planeringsarbetet kring sin egen situation. Chansen för att man engagerar sig för att påverka i samhället verkar då vara ännu längre bort. Genom ett kollektivt inflytande kan brukarorganisationerna som förespråkare vara viktiga då de kan driva de frågor som finns bland målgruppen. Då målgruppen i sig känner att de inte kan påverka själva (Giertz, 2014; Magnusson, 1998). Utan dessa saknas det en röst för de som inte har möjlighet att göra det. Dominelli (2002) menar däremot på att de personliga upplevelserna inte kommer med i de kollektiva uttrycken och handlingarna. Genom företrädarskapet från brukarorganisationerna gemensamma beslut och handlade skapas en illusion av att det är en enhetlig åsikt menar hon. 2.1.1 Brukarorganisationernas förutsättningar Föreningar av brukare har uppkommit för att “skydda gemensamma intressen och stödja inom den egna gruppen som drabbas” (Meeuwisse & Sunesson, 1998, s. 181). Legitimiteten som följer med att förespråka gruppen kan sägas utgöra en av brukarorganisationernas viktigaste och mest unika resurser. Järkestig-Berggren (2010) menar också att brukarorganisationerna uppnår en viss form av isomorfism med det professionella fältet av akademiska utbildningar genom att båda fälten har en strävan att "säkra sin existens och att få legitimitet". Detta är alltså en strategi brukarorganisationerna använder sig av för att uppnå högre legitimitet. 10 Kommun och landsting har ekonomiska resurser och hög auktoritet i samhället, men har svårt att uppnå målgruppens och den frivilliga organisationens legitimitet och trovärdighet utan att nå ut till dessa (Magnusson, 1998). Brukarorganisation har på så sätt en viktig “resurs” att förfoga över. Förutsättningarna hos ideella brukarorganisationer varierar. Organisationerna består ofta dels av frivilliga aktivister som brinner för sin organisation och deras frågor samt deras mindre aktiva medlemmar. Det krävs en inre styrka av de aktiva medlemmarna för att kontinuerligt vara lyhörda i varje läge vilket kan leda till känslomässig utmattning för vissa medlemmar i organisationen (Dominelli, 2002). Brukarorganisationerna ser olika ut till antalet medlemmar, anställda, hur mycket medel de har etc. och har därmed olika förutsättningar för att svara mot kommunens och landstingets förväntningar (Markström & Karlsson, 2013, s. 930). Organisationerna måste fördela de resurser de har för att upprätthålla ett minimum av medlemmar, anordna aktiviteter för medlemmar, brukare och allmänheten samt skapa legitimitet. Anna Meeuwisse (2006) kategoriserar brukarorganisationernas verksamhetsformer till att utgöras av tre olika former: informationsverksamhet och kunskapsförmedling, intressekamp och politik samt ömsesidig hjälp och service. Det finns på så sätt grund att anta att det finns “passiva” organisationer vad gäller politik och inflytande. Istället kan vissa brukarorganisationer prioritera andra verksamhetsformer - t.ex. att ge service till sina medlemmar eller sprida information kring målgruppen. Förutom de olika verksamhetsformerna måste också brukarorganisationerna röra sig med begränsade medel. Meeuwisse (2006) pekar på att organisationerna ofta är resurssvaga på lokal nivå och de har därför svårt att åta sig uppdrag och långsiktiga projekt utan extern finansiering (jmf. Meeuwisse & Sunesson, 1998). Detta påverkar möjligheterna att utöva inflytande. Genom den externa finansieringen finns det risk för att den externa parten sätter villkoren och premisserna. Det ökar också risken för att bli koopterade på ojämlika villkor och förutsättningar. 2.2 Samverkan förvaltning - brukarorganisation Enligt Meeuwisse och Sunesson (1998) finns det studier som visar på att det finns en stor drivkraft från frivilligrörelsen i etableringen av välfärdsstaten där det funnits samarbete, integration och ömsesidigt beroende mellan frivilliga organisationer och förvaltningarna. Det finns på så sätt ett behov av att påverka från de frivilliga organisationerna. I samband 11 med att drivkraften ökat har förhållningssättet från de ideella organisationernas sida förändrats. Markström och Karlsson (2013) anser att det fortfarande finns ett fokus på att påverka, men att det skett ett skifte från konfliktperspektiv till att acceptera de föreställningar och ramar som redan finns. I praktiken innebär det att de ideella organisationerna samverkar med kommunerna och landstingen istället för att ifrågasätta dessa institutioner. I samband med det ändrade förhållningssättet har samverkan utvecklats mellan brukarorganisationerna och förvaltning menar Urban Markström och Magnus Karlsson (2013). De anser att förvaltningen dragit nytta av brukarorganisationernas företrädarskap samt uppsökandeverksamhet. Detta visar i likhet med Jan Magnusson (1998) att staten har överlåtit mer ansvar till frivilligorganisationerna. De har därmed fått en stark roll i beslutsprocessen och införlivningen av socialpolitiken och Per Nyberg (1991) anser i sin avhandling att det är en positiv utveckling att de fungerar som motparter till förvaltningen för att föra fram de behov som brukarna har. Per Nyberg (1991) poängterar att den stärkta rollen för att utöva inflytande inte kommer utan svårigheter i detta samarbete. Grunden till dessa svårigheter är de olika förutsättningar, organisationsstrukturer och legitimitet i samhället som brukarorganisationerna respektive förvaltningen har. Det uppstår också en fråga om hur brukarorganisationerna ska förhålla sig till förvaltningen (Meeuwisse, 2006). Brukarorganisationerna kan förhålla sig som autonoma eller som samarbetspartner till kommunen beroende på vad som prioriteras i organisationen. Det kan finnas språkrör från organisationer väljer att agera utifrån sitt eget intresse istället för att företräda målgruppen. Det är inte denna företrädare som i första hand utövar inflytande för målgruppen - utan det är för egen vinning tycker Meeuwisse och Sunesson (1998). Det framkom i Jan Magnussons (1998) studie av en statlig myndighet och två organisationers samverkan att det fanns motsättningar och konkurrens mellan dem, men det var sällan grund för att bryta samverkan mellan parterna. Istället försökte organisationerna hävda sitt eget synsätt (Magnusson, 1998; jmf. Markström & Karlsson, 2013). 12 2.2.1 Samarbete - konkurrens mellan brukarorganisationer Det finns ett gemensamt intresse men också en politisk aspekt inom brukarorganisationen där den egna positionen, legitimiteten och det egna oberoendet försvaras mot andra brukarorganisationer (Järkestig-Berggren, 2010, s. 35). Detta kan försvåra samarbetet med andra brukarorganisationer. Ur ett annat perspektiv menar Per Nyberg (1991) att förutom att utöva inflytande för sina egna frågor kan frivilligorganisationerna komma fram till en acceptabel kompromiss kring vilka frågor som ska behandlas utåt, vilket också framkom i den ovan nämnda Magnussons (1998) studie. På så sätt samarbetar brukarorganisationerna med varandra samtidigt som de konkurrerar på samma fält. NSPH är ett konkret exempel på en sådan kompromiss av organisationers viljor. Genom att gå samman får de en starkare ställning och högre status som motpart till förvaltningen. Det finns dock organisationer inom NSPH som får en högre status som förhandlingspart till följd av att de är mer aktiva. Detta leder till att andra organisationer som inte har möjlighet att föra fram sina krav ställs utanför verkligt inflytande (Järkestig-Berggren, 2010). Detta blir problematiskt då en eller få organisationers viljor sannolikt kommer att speglas mer i handlingarna gentemot förvaltningen. 3 Teoretiskt ramverk I PRIO:s handlingsplan är ett av kraven att det ska finnas brukarmedverkan med i utformningen av den. Detta betyder att brukarna ska få lämna synpunkter för utvecklingen samt uppföljningen av den i slutet av varje år. Förvaltningen och brukarorganisationerna är beroende av varandra i detta sammanhang ur ett interorganisationsteoretiskt perspektiv. Denna samverkan mellan parterna stärker brukarorganisationerna om vi ser det ur ett empowerment teoretiskt perspektiv att de får möjligheten att påverka en utveckling av målgruppens insatser. Förvaltningarna kan i samverkan med brukarorganisationerna använda dem som motpart och därmed ur koopteringsteoretiskt perspektiv föra över ansvarsuppgifter till dem. 13 3.1 Interorganisationteori Samverkan mellan organisationer och förvaltningen blir central i frågan om brukarinflytande. Inte minst för att utan interaktion mellan parterna blir det ingen samverkan. Kajsa Lindberg (2009) beskriver samverkan som en interorganisatorisk relation. Interorganisationsteorin är sprungen ur idéer om organisationer som “öppna system”. Här är utgångspunkten att det finns ett ömsesidigt beroende mellan de olika organisationerna. Det som betonas i relationerna är: “beroende, utbyte och delning av resurser” (Björk, Bostedt & Johansson, 2003, s. 66). Beroendet är ett resultat av att organisationen inte har tillräckliga resurser, men också för att det finns flera mål och intressen (Meeuwisse, 2006). Detta gör i sin tur att det underlättar att gå samman eller samverka med andra organisationer för att nå gemensamma mål. Det faktiska eller upplevda beroendet från organisationen kan speglas av dess resurser, vilka målsättningar de har samt hur hårt de väljer att driva sina frågor med de befintliga resurserna. Resurser i form av externa faktorer som legitimitet och förtroende är också viktiga aspekter liksom de motsättningar och den samstämmighet som råder omkring organisationen (Björk, Bostedt & Johansson, 2003; jmf. Markström & Karlsson, 2013). Det här beroendet mellan de olika organisationerna måste förstås i ljuset mot den maktobalans som finns i relationerna (Björk, Bostedt & Johansson; 2003). Förvaltningen har ekonomiska medel medan brukarorganisationerna har legitimitet och kunskap kring brukarna då psykisk ohälsa är så brett. Brukarorganisationerna blir på så sätt alternativ till varandra på grund av att PRIO har en bred definition av begreppet. Förvaltningen är den kanalen som brukarorganisationerna kan påverka mest genom. Maktpositionen hos brukarorganisationerna blir svagare till följd av de ekonomiska medel som förvaltningen har. Samtidigt blir makten mer utjämnad ju mer ömsesidigt beroendet blir mellan parterna. I vår undersökning anser vi att det var relevant att ta med frågor hur detta utbyte ser ut mellan brukarorganisationerna och förvaltningen. Utifrån de här tankegångarna är det sannolikt att den som saknar resurser tar initiativ till ett utbyte eller en gemensam resursfördelning (Björk, Bostedt & Johansson; 2003). Utbytet tar sin utgångspunkt i det faktiska eller upplevda beroendet. Utbytet kan sägas vara de riktiga eller upplevda konsekvenserna till följd av frivillig och ömsesidig aktivitet inom processen för att uppnå respektives eller gemensamma organisatoriska mål (Levine & White i Björk, Bostedt & Johansson; 2003). Dessa aktiviteter ger en bild av hur relationerna utvecklas. I Levine och Whites resonemang vill organisationen ha kontroll över fram för allt tre faktorer: 14 1. målgruppen som man ska ge någon form av service 2. utrustning, information, kunskap eller medel för att tillförskaffa sig detta samt 3. personer som kan förmedla förbestämda tjänster och produkter. Hur utbytet av resursfördelningen sker kan belysas med interorganisationsteorin. Resurser blir på så sätt centralt. Genom den här teorin kan vi få svar hur brukarorganisationerna och NSPH hanterar den resursbrist som finns. Vad som prioriteras bland brukarorganisationerna och hur utbytet påverkar relationen till förvaltningen kan också belysas. Utbytesrelationen kan ge en resursfördel, men även ett slags säkerhet i omgivningen. Den kan också vara en följd utav “tvång” (Hall et. al. i Björk, Bostedt & Johansson; 2003, s. 73). Detta sker under en formell överenskommelse - som PRIO. Det handlar inte om direkt tvång - utan om tvång som i att “lagar eller regler specificerar områden, information, flöden av klienter och finansiella åtaganden av ömsesidig påverkan.” (Ibid.). Detta reser frågor om brukarorganisationerna organiserar och påverkar debatten på sina villkor eller om det är krav från förvaltningens sida. Det är viktigt att det finns koordineringsorgan som underlättar samverkan. Dessa jämkar och styr de olika organisationerna som ingår. Detta kan göras i form av olika styrgrupper. 3.2 Empowerment och företrädarskap 3.2.1 Empowerment Vi har också valt empowermentteori för att beskriva brukardelaktighet och hur brukarinflytande utövas. Det är inte sällan som empowerment används parallellt med brukarmedverkan då de är inriktade mot samma områden. Utgångspunkten i begreppen är samma ideologiska innehåll - nämligen att stärka brukarnas inflytande på utformningen av sitt eget hjälputbud (Rönning, 2012). Meningen med empowerment är att det ska stödja personer i utsatta situationer och stärka dem att i känna sig inkluderade och känna ett ömsesidigt ansvar genom ett humant förhållningssätt (Askheim & Starrin, 2012; Starrin, 2012). 15 Uttrycken brukarmedverkan eller delaktighet är enligt Dahlberg & Wedung (2001) hänvisat av Socialstyrelsen (2013) ett sätt för brukarna att på något sätt medverka och vara delaktiga i en process, oavsett vad denna delaktighet leder till. När brukarnas delaktighet på något sätt påverkar insatserna brukar uttrycket brukarinflytande användas både för den enskilde och på verksamhetsnivå enligt Socialstyrelsen (2013). Vår studie har inriktat sig mot hur brukarinflytande utövas genom samverkan med andra. Genom Paynes (2008, s. 419) förklaring till empowerment: “att hjälpa individer och grupper att komma över sociala hinder för självförverkligande inom rätten för sociala strukturer” anser vi den stämma överens med att brukarinflytandet stärker både individer och grupper i den kollektiva samverkan de har med varandra. Brukarorganisationerna kollektiviserar empowerment genom att brukarna går samman med andra i liknande utsatta sociala situationer och erfarenheter. Det kan hjälpa brukaren att öka sin känsla för lika värde och rättigheter samt öka sin förmåga tillsammans med andra att synliggöra och förändra de maktstrukturer som finns i förvaltningen (Starrin, 2012). Förvaltningen behöver brukarorganisationernas delaktighet för att få en helhet i sina bedömningar av att göra rätt beslut. PRIO klargör att brukarorganisationerna ska komma med synpunkter på lokala plan vilket i sig kan tolkas att det förekommer en maktöverföring från förvaltningarna till brukarna genom att brukarorganisationerna får uppgifter av förvaltningen (jmf. Rönning, 2012). Vi anser att denna maktöverföring kan stärka brukarorganisationerna i sin roll att känna sig delaktiga i processen men också att det blir övermäktigt för brukarna och det går över i kooptering. Brukarorganisationerna kan också hjälpa brukarna att få hjälp med att agera motmakt till förvaltningen och få igång processer (Askheim, 2012). I samverkan med förvaltningen kan brukarorganisationerna ge synpunkter i de återkommande samverkansmöten som förvaltningarna har och kan därigenom starta en ny process till utveckling av förvaltningens hjälpinsatser. Empowerment blir viktig i dimensionen av en grupprocess. Här anser vi att brukarorganisationerna kan symbolisera gruppen i en sådan process, där gruppen är bemyndigande om att förhandla med andra för att påverka beslut som kommer att påverka medlemmarnas liv. Inom brukarorganisationerna måste empowerment ske på individnivå som självförverkligande empowerment och på gruppnivå som kollektiv empowerment. Dessa två nivåer interagerar med varandra och är beroende av varandra. Dock kan empowerment inte förekomma på båda nivåerna samtidigt. En individ kan känna sig personligen "empowered" vid en tidpunkt då koncernen som helhet inte känner detta. I en brukarorganisation kan ett sådant resultat vara möjligt om en styrelseledamot i 16 organisationen framträder och inkräktar på gruppdynamiken för att uppnå sina egna personliga mål och inriktningar. På samma sätt kan en brukarorganisation ha befogenhet när det gäller att uppnå de övergripande målen, men lämnar människor som känner sig "disempowered" som individer (Dominelli, 2002, s. 117). Empowerment är en tvåvägsprocess som innebär dialog mellan motsatta grupper, ett åtagande om att dela makten och erkännandet av kraften i andra (Dominelli, 2002). Förvaltning och brukare/brukarorganisation tolkar vi här som motsatta grupper där båda grupperna får ett erkännande av den andra gruppens delaktighet och inflytande. 3.2.2 Företrädarskap Företrädare är språkrör för brukarnas intressen där de ska argumentera och agera efter deras åsikter och behov. Som företrädare för utsatta människor hjälper brukarorganisationerna sina medlemmar att nå självbestämmelse (Payne, 2008). Företrädarskapet finns i olika former. Payne (2008, s.420) redogör för Freddolinos m. fl. (2004) fyra typer av företrädartjänster: skydd för utsatta människor, stöd som kan förbättra funktionsnivån, skydd för och främjande av krav och överklaganden, främjande av identitet och kontroll. Dessa krav anser vi att brukarorganisationerna faller under då de företräder sina medlemmar intressepolitiskt lokalt inom kommunen samt regionalt i länet för att skydda medlemmarna från att bli åsidosatta av myndigheter och förvaltningarnas beslut. De medverkar också i olika processer inom förvaltningen som exempelvis PRIO:s utveckling. Det tredje området, skydd och främjande av krav och överklaganden, är extra intressant då det utvecklats till två skilda former, case advocacy och cause advocacy. Case advocacy innebär att professionella skulle öka tillgängligheten för olika åtgärder för brukarna. Inom förvaltningen har personliga ombud en uppgift att fylla för brukarnas bästa men inte direkt koppling till vår studie då de inte har något med PRIO-satsningen att göra. Cause advocacy främjar sociala förändringar till brukarnas fördel. Välfärdsrättigheter är det som berörs mest och det är här som vi tolkar att brukarorganisationerna kommer in som företrädare att försvara medlemmarnas välfärdsrättigheter. Vi ser även ett företrädarskap i form av NSPH som ska tala för många brukarorganisationer om deras situation för personer med makt. Både paraplyorganisationen NSPH och brukarorganisationerna använder sig av Cause advocacy som främjar social förändring för grupper och det de arbetar för. 17 Det är när utvecklingen av självhjälp och brukarnas delaktighet i beslut som rör dem som empowerment och företrädarskap behövs. Att använda sig av gruppinriktat empowerment arbete med människor på eftersatta områden kan stärka ett aktivt medborgarskap längre fram i tiden (Payne, 2008). Företrädarskap har som syfte att representera maktlösa klienters intressen inför mäktiga individer och sociala strukturer. Brukarorganisationerna som företräder sina medlemmar i brukarråd i kommunen har till uppgift att: tala för dem samt tolka och beskriva medlemmarnas synpunkter och åsikter. 4. Kooptering Relationer mellan organisationer kan vara ömsesidiga och stödjande, men organisationer kan också motarbeta varandra. Det uppstår då konkurrens mellan organisationer, begränsat med resurser samt andra omständigheter som organisationen måste svara mot (jmf. Magnusson, 1998). Detta skapar en osäker omvärld som organisationerna måste förhålla sig till. Det kan vara dessa omständigheter som möjliggör samverkan mellan parter som annars inte skulle samarbeta. En strategi som förvaltningen använder för att hantera denna omvärld är att kooptera in organisationer som agerar språkrör för en målgrupp - i det här fallet brukarorganisationerna. Genom kooptering blir brukarorganisationerna medansvariga för det sociala problemet (Meeuwisse & Sunesson, 1998). Mairon Johansson (2011) menar att anledningen till det ökade intresset för att dra in frivilligorganisationerna är de ökade kraven i samhället och den ansträngda statsbudgeten. Kooptering som begrepp kan spåras tillbaka till Robert Michels, men har använts till stor del av Philip Selznick (Meeuwisse & Sunesson, 1998). Selznick (2011) använder begreppet för att visa på ett förhållande mellan myndigheter och gräsrotsorganisationer. Vi menar på att det kan appliceras på förvaltningen (kommun och landsting) och brukarorganisationer. Anna Meeuwisse och Sune Sunesson (s. 177) skriver att “Kooptering innebär att hotfulla element neutraliseras genom att de ges plats i beslutsprocessen, eller offentligt stöd i olika former.”. Brukarorganisationerna blir som följd samarbetspartners på landstingets och kommunens villkor. De får starkare inflytande, men utan lika hög auktoritet som förvaltningen (Meeuwisse & Sunesson, 1998). Selznick (1949) visar på att kooptering innebär att brukarrepresentanter väljs in i en nämnd eller liknande. Detta är ett resultat av att legitimiteten ifrågasätts eller att förvaltningen upplever att deras legitimitet ifrågasätts av brukarorganisationer eller allmänheten. Då kan förvaltningen dela med sig av makt genom symboliska handlingar. Kooptering handlar om att förvaltningen försöker anpassa sig till de “hotande krafterna”. Förvaltningen kan också dela 18 med sig av riktig makt och resurser. Med kooptering som analytiskt begrepp kan vi visa på om det förekommer eller inte. Det kan också belysas vilket som ställer sig utanför samarbete med förvaltningen. En intressant fråga som uppstår är om brukarorganisationen får några resurser i utbyte och om de får något större inflytande gentemot förvaltningen. 4 Metod 4.1 Kvalitativ fallstudie I vår studie vill vi belysa hur Prio-satsningens styrdokument påverkar brukarmedverkan i en kommun. Vi valde att använda oss utav fallstudie som design då vi utgick från Yins (2006) beskrivning att den försöker belysa ett beslut eller en uppsättning beslut, genomförandet av dem och resultat av dessa. Nu är definitionen beslut ett av många teman som Yin (2006) presenterar men vi ansåg att den beskrivningen passade in på vad vi ämnade belysa med PRIO. Fallstudien som design har enligt Bryman (2011) och Kvale & Brinkmann (2009, s. 281) olika typer. Enligt Kvale & Brinkman (2009, s. 281) uppger Stake att det finns tre olika typer av fallstudier: den egentliga (används då det behövs bättre förståelse för ett specifikt fall), den instrumentella (för att få mer insikt av mer generell art) och den multipla och kolllektiva fallstudien (en utvidgad intrumentell fallstudie). Bryman (2011) har valt att definiera de olika typerna på andra sätt. Det egentliga fallet som nämns i Kvale & Brinkmann (2009) beskrivs enligt vår tolkning i Bryman (2011) som det kritiska och avgörande fallet. Bryman (2011) tar även upp två andra typer av fallstudier: det extrema och unika fallet (en inte unik organisation har vid studien ingång uppmärksammats som unik) och det representativa eller typiska fallet (exemplifierar en mer generell kategori men ses som representativ). Vi valde att inrikta oss mot den egentliga fallstudien. I vår studie blev det ett exemplifierat fall (Karlskrona kommun) som enligt NSPH var representativ i utvecklingen av PRIO. Det representativa fallet som Bryman (2011) benämner exemplifierande gör det möjligt att studera de viktiga sociala processerna i en organisation som implementerat nya rutiner. Vidare beskriver han att det exemplifierade fallet gör det möjligt för forskaren att ta reda på vilka effekter implementationen har medfört. Vi ansåg att det exemplifierade fallet skulle ge oss möjligheter att studera de effekter Prio-satsningens implementation har gett kring brukardelaktighet och inflytande. 19 Vi valde att använda oss av fallstudiedesign med semistrukturella kvalitativa intervjuer, både personliga och via telefon. Enligt Merriam (1994, s. 25) ska fallstudien som design ha fyra egenskaper: partikularistisk (fokus på viss situation, händelse, företeelse eller person), deskriptiv (beskrivningen av situationen är omfattande), heuristisk (förbättra förståelsen, vidga erfarenheter eller bekräfta läsarens kunskap) och induktiv (generalisering, begrepp och hypoteser framkommer under studiens gång). Dessa egenskaper faller till stora delar väl samman med vår studies syfte. Vi fokuserar på företeelsen i PRIO-satsningens upplevda konsekvenser för kommun och brukarorganisationer (partikularistisk), Vår studie visar på nyanserade aspekter från de olika intervjupersonerna inom funktionsstödförvaltningen, landstinget samt brukarorganisationerna. Detta visar hur komplex företeelsen är genom att det påvisar hur olika personliga tolkningar av intervjupersonerna påverkar brukardelaktigheten och inflytandet. Enligt Yin (2006) och Merriam, (1994) är en fördel med fallstudiedesignen att det ger forskaren möjligheter att använda sig av information från många olika källor (deskriptiv), vilket vi också har gjort. Vi har förutom semistrukturella intervjuer använt oss av Prio-satsningens styrdokument, styrdokumentets uppföljningsresultat, brukarrådsprotokoll samt deltagande på en nationell konferens med NSPH i Stockholm för insamling av empiriska data och för att komma till en slutdiskussion rörande brukardelaktighet och inflytande på nationell nivå. Vi vill på ge läsarna en ökad kunskap hur PRIO-satsningen fungerar och i vilka delar den misslyckas (heuristisk). De begrepp och hypoteser vi sammanställt kommer ur den information vi fått fram under studiens gång (induktiv). Tanken var därmed inte att få fram ett generellt mönster eller en generaliserbarhet. Däremot var vår grundtanke att den kan skapa grunder till att resonera om konsekvenser som kan ha viss täckning i att vara överförbara till andra kommuner. Detta är av intresse för hur väl satsningen (med motprestationer) kan påverka kommun och brukarorganisationer. Den kvalitativa forskningsintervjun består enligt Kvale & Brinkmann (2009) av olika aspekter ur ett fenomenologiskt perspektiv. Ur dessa fann vi att den kvalitativa intervjun som metod skulle ge oss möjligheter till anpassning och visa en flexibilitet i intervjun samt följa intervjupersonens kunskap och mångtydighet i sin uppfattning inom temat. Våra tidigare kunskaper om PRIO-satsningen och om NSPH har gett .den möjligheten att kunna följa intervjupersonernas berättelser i sin kunskap. Genom att fråga de utvalda intervjupersonerna hur de upplever och anser ett fenomen vara kunde vi få idéer till vårt fortsatta arbete (Eriksson- 20 Zetterquist & Ahrne, 2011, s. 36). Vi har frågat hur PRIO-satsningen påverkar deras arbete, och vi har fått en insikt i intervjupersonens uppfattning om hur den utvecklat samverkan är mellan berörda aktörer. 4.2 Avgränsning Fallstudiedesignen förutsätter att vi begränsar oss till ett fall och vi valde Karlskrona kommuns involvering i PRIO-satsningen. Att inte vara i Kalmar var också ett val vi gjorde då Elisabet har så många engagemang inom temat i Kalmar. Vi fokuserade på Karlskrona kommuns funktionsstödsförvaltning på olika organisationsnivåer, Blekinge läns landstings PRIOsamordnare i Karlskrona, NSPH lokal och nationell nivå samt tre brukarorganisationer i Karlskrona kommun. Vi har också valt att avgränsa oss till två teman - brukardelaktighet och brukarinflytande. 4.3 Urvalsmetod och urvalsförfarandet Vi använde oss dels av tvåstegsurval, dels av snöbolls urval. Vi valde tvåstegsurval i första hand då vår studie haft med olika organisationer att göra (jmf. Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011 s. 42). I första steget valde vi ut de organisationer som har relation till PRIO-satsningen och ur organisations- och brukarperspektiv. I första steget valde vi ut funktionsstödsnämnden i Karlskrona, funktionsstödsförvaltingen, NSPH, och lokala brukarorganisationer. Genom att vi valde organisationer från olika sektorer avsåg vi lyfta fram olika insikter gällande delaktighet och brukarinflytande både från organisations- och brukarorganisationsperspektiv. Kontakten till dessa myndigheter och organisationer har till övervägande del skett med telefonsamtal och via E-post. Kontaktuppgifter till brukarorganisationerna och myndigheterna har vi fått genom deras hemsidor. Steg två innebar att vi valde ut intervjupersoner och det gjorde vi efter att vi fått tillåtelse från organisationerna att göra intervjuerna. I detta steg tog vi kontakt med ansvarig utvecklingschef inom förvaltningen för att få namn där vi kunde göra ett slumpmässigt urval för att undvika att urvalet blir alltför manipulerat (jmf. Eriksson-Zetterquist & Ahrne, 2011, s. 42). Under intervjuernas gång fick vi en snöbollseffekt till andra intervjupersoner som PRIO-samordnaren inom landstinget samt till PRIO-samordnaren inom kommunen. Urvalet av intervjupersoner är lika viktigt som vilka intervjufrågor man avser ställa, då den 21 empiriska informationen ska ge reliabilitet och validitet i resultatet (Kvale & Brinkmann, 2009). Personernas position och profession var tillräckligt intressant för oss för att frångå från vårt slumpmässiga urval vi hade från början. Validiteten utgörs hur vi tolkar intervjupersonernas svar och om det vi mäter i intervjuerna är det vi avser i vårt syfte (jmf. Kvale & Brinkmann, 2009). Vi ville av informationen undersöka om resultatet kunde replikeras till andra kommuner och brukarorganisationer. Våra intervjupersoner har varit två ledamöter i funktionstödsnämnden - nuvarande ordförande och en före detta ledamot i funktionsstödsnämnden (valt att inte gå in i opposition då nuvarande ordförande och f.d. ledamoten arbetat gemensamt tidigare.) samt funktionsstödsförvaltningens förvaltningschef, en verksamhetschef inom funktionstödsförvaltningen, PRIO-samordnaren i kommunen, PRIO-samordnare i Blekinge landsting, tre personer från NSPH nationell, regional och lokal nivå, och brukarorganisationerna Attention (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar), RSMH och schizofreniförbundet (IFS-AP). Brukarföreningen Attentions respondent var även språkrör för NSPH regionalt i Blekinge. 4.4 Kontakten med intervjupersonerna Vi fick nästan alla kontaktuppgifterna från kommunens hemsida och brukarorganisationernas hemsidor. I funktionstödsförvaltningen gav utvecklingschefen oss några namn som skulle ha den kompetens att kunna vara relevanta i vår studie. Vid samtalet upplyste vi om vilka vi var och vad avsikten var med att intervjun. Efter godkännande att genomföra intervjun från våra intervjupersoner skickade vi dem vårt informationsbrev (se bilagor 1-4) innehållande syftet med intervjun och sekretess förfarandet samt att vi skulle kunna spela in intervjun. Intervjuguide (se bilagor 5-7) skickade vi också till samtliga för att de skulle kunna vara något förberedda på vad vi skulle fråga om, förutom en av ledamöterna från funktionsstödsnämnden, där intervjuguiden hade fallit ur vid sändningen. Vi hade från början tänkt ha med områdeschefer men vid kontakt, visade det sig de hade ingen kunskap om det styrdokument som har legat till grund för vår uppsats och det gjorde att vi valde verksamhetschef istället. Intervjuerna genomfördes i olika miljöer då vi lät intervjupersonerna välja den miljö som de kände sig bekvämast i att bli intervjuade. Naturligtvis skulle det varit att föredra en miljö där vi inte skulle bli störda av omgivningen, men vi ansåg att vår intervju inte hade något forskningsetiskt hinder att intervjua på caféer. Det skulle dock underlättat att genomföra intervjuerna i en tyst miljö för att lättare kunna transkribera (jmf. Bryman, 2011). 22 4.5 Forskningsetiska överväganden Efter vår första kontakt med intervjupersonerna skickade vi informationsbrev (se bilaga 1, 2, 3 och 4) med information att vi följer vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska krav. Det första kravet utgår från att ge information kring möjlighet att vara anonym och vad studiens syfte är (informationskrav). Detta genomförde vi. Vi informerade också att det endast var författarna, vår handledare och examinator som kunde ta del av den inspelade intervjun (nyttjandekravet). Intervjupersonerna har fått välja att vara med eller avstå samt avbryta intervjun när som helst (samtyckeskravet). Vår avsikt var att informera att personernas namn inte kommer att användas i studien (konfidentialitetskravet), men då de flesta av våra intervjupersoner är offentliga ansåg vår handledare att vi inte behövde nämna detta för dem, vilket vi heller inte gjorde. När det gäller brukarorganisationerna har vi inte frångått detta krav och för brukarorganisationernas respondenter har vi valt att inte använda deras egna namn. Intervjupersonernas integritet ska respekteras och innan varje intervju övervägde vi om det kunde skada, kränka eller på annat sätt få personen att känna sig olustig i situationen. Om någon hade känt sig olustig skulle vi ha avstått att genomföra intervjun (Vetenskapsrådet, 2002). Vid intervjutillfället med en av ledamöterna i funktionstödsnämnden hade vi oavsiktligt glömt att sända ut intervjufrågorna som vi hade gjort till alla övriga intervjupersoner. Ledamoten blev något ställd vid tillfället. Vi upplyste om att hon kunde avbryta, men hon accepterade att genomföra intervjun ändå. 4.6 Förförståelse Att genomföra en forskning och vara helt objektiv är något som är orimligt då vi alla bär på en generaliserad erfarenhetskunskap. Denna förförståelse finns genom våra tidigare antaganden, förväntningar och tolkningar som bygger på olika händelser som har liknande drag (Thomassen, 2007). Vi har haft två helt olika förförståelser före studien. Elisabet är aktiv ledamot, föreläsare för föreningen Attention, Kalmar och engagerad i PRIO-satsningen i Kalmar län samt som rådsrepresentant i Kalmar. Hon arbetar även som omsorgsassistent inom LSS området och haft praktik som enhetschef inom socialpsykiatrin i Kalmar kommun. Utöver 23 detta har Elisabet ett anhörigperspektiv med anhörig med neuropsykiatrisk diagnos. Hennes erfarenhet och kunskap har gett henne olika perspektiv på delaktighet och inflytande. Filip har mindre erfarenhet av området, men ett stort intresse av de funktionsnedsattas situation. På så sätt har han kunnat ställa både frågor som är självklara, men också sådana som tas för givna och kunnat leda till nya insikter. Det har varit positivt för oss att gå in i uppsatsskrivandet med helt olika förkunskaper. Denna förkunskap har gett oss medel att kunna reflektera på våra informanters svar och kunnat ställa motfrågor. Vi är även medvetna om att Elisabets engagemang i Kalmar kan spegla sig i vissa tolkningar. Möjligheterna att kritiskt diskutera och granska informationen med varierande tolkningar av empirin. Diskussionerna anser vi har gett oss en möjlighet att återge materialet så objektivt som möjligt. Detta för att ge läsaren en möjlighet att skapa en egen förståelse om brukarinflytande och delaktighet och när vi i uppsatsen gör vår egen tolkning och våra egna åsikter har vi klargjort det i texten. 4.7 Kvalitativa intervjuerna Vår avsikt med den kvalitativa intervjun var att få intervjupersonerna att återge sin uppfattning av det tema (hur PRIO-satsningen påverkar brukardelaktighet och inflytande i kommunen) och ge dem utrymme att belysa det de lägger vikt vid. Enligt Bryman, (2011) och Kvale & Brinkmann, (2009) har den semistrukturerade kvalitativa intervjuformen en flexibilitet att lyfta fram intervjupersonernas tolkning av det tema som studien omfattar. Det gav oss olika perspektiv på tolkningen av det deskriptiva och specifika i intervjupersonernas berättelser av hur brukardelaktigheten och inflytandet påverkas av PRIO-satsningen. Intervjuerna spelades in med hjälp av inspelnings program på två mobil telefoner för att undvika dataförlust om en mobiltelefon skulle haverera. Vi använde oss av tre intervjuguider (se bilagor 5-7) till respektive informantgrupp (förvaltning, brukarorganisationer och PRIOsamordnare) eftersom intervjuerna riktade sig till olika organisationer och förvaltningar. Informationsguiderna var utformade med liknande frågor för att få struktur under intervjuerna. Under intervjuernas gång lät vi intervjupersonerna tala fritt om frågan med vissa följdfrågor från vår sida, detta har också gett som resultat i att intervjulängderna har varierat mellan 3050 min. Vi hoppas att detta har gett informanterna en frihet att delge sina synpunkter och kunskap inom området. 24 4.8 Bearbetning och analys av data Efter varje intervju diskuterade vi igenom intervjun och jämförde med vad tidigare respondenter har sagt. Vi höll oss därmed uppdaterade med hur vi tolkade informationen vi fått. Inspelningarna av intervjuerna delade vi upp mellan oss så vi fick jämt antal var att transkribera. Enligt Eriksson-Zetterquist & Ahrne (2011) kan transkribering ske på olika sätt. Antingen genom en uppspelningsmaskin eller med stöd från utomstående lämna det till en extern transkriberingsbolag. Vi valde att transkribera våra intervjuer med hjälp av OTranscribe, ett digitalt transkriberingsverktyg. Analyseringen av vårt material vi fick genom våra semistrukturerade kvalitativa intervjuer blev en riktig utmaning för oss båda. Några direkta metoder eller regler för att analysera finns egentligen inte men vi valde att utgå från hermeneutikens tankesätt i vår analys av empirin. Vi utgick från våra frågeställningar och syfte för att tolka meningarna i materialet. Det gav för oss ett speciellt fokus på ett tema om delaktighet och inflytande. Vi ville på detta sätt erhålla en gemensam och giltig förståelse av meningen i en text (jmf. Kvale & Brinkmann, 2009). Vi valde sedan att använda oss av meningskoncentrering och hermeneutisk meningstolkning för att kunna gå vidare i analysen. Kvale & Brinkmann (2009) menar att meningskoncentrering analyserar intervjupersonernas yttranden och drar dessa samman till kortare formuleringar. Användandet av en hermeneutisk meningstolkning i meningskoncentreringen i steg två gjorde vi för att se om vi kom fram till olika innebörder i texten och ge sammanfattningen en mer objektiv form. 25 Kvale & Brinkmann (2009) anser att intervjuanalyseringen omfattar fem steg. Steg 1 Läsa igenom för helheten Steg 2 Fastställa naturliga “meningsenheter” Steg 3 Formulera teman som dominerar i enklare former som tematiserar respondenternas yttrande i forskarens uppfattning. Steg 4 Frågeställningar kring meningsenheterna utifrån studiens syfte Steg 5 Materialet knyts samman i resultatet I steg ett delade vi upp intervjuerna för transkriberingen mellan oss och därefter läste vi igenom och lyssnade av transkriberingarna så de var rätt transkriberade och för att få helheten samlad. Vi valde att göra detta båda två samtidigt för att få våra tolkningar i olika perspektiv utan att påverka varandra. Vi utgick att se efter gemensamma yttranden i våra frågor, vilket vi anser vara steg 2. De teman vi valde ut i tredje steget var baserade på våra frågor från intervjuguiden. Orsaken till att Karlskrona kommit så långt fram jämfört med andra kommuner Delaktighet och inflytande från brukarna Insatser kring delaktighet och inflytande från förvaltningarna Arvode för brukare i samband med delaktighet och inflytande Synpunkter PRIO-satsningen Ambitioner Uppföljning av delaktighet och inflytande NSPH:s roll för delaktighet och inflytande Personalutbildning hos förvaltningarna Informationskanaler till organisationer och förvaltningar Brukarorganisationernas medvetenhet om PRIO Samarbete övriga organisationer och kommuner. Utifrån ovan nämnda teman läste vi igenom sammanfattningarna för att kunna lägga dem under respektive tema och vem som hade sagt vad om detta tema. Vår delaktighet i analyseringsprocessen har varit gemensam och vi har tillsammans arbetat materialet för att komma fram till vår slutdiskussion och resultat. 26 4.9 Metoddiskussion Vi reflekterade efter transkriberingarna att vi inte hade diskuterat gemensamt tillvägagångssättet för bearbetning av empirin. Vi har därmed lärt oss att det är viktigt med noggrann förberedelse vid transkribering. Detta kunde undvikits om vi hade haft en bättre kommunikation. Hade vi inte gått igenom transkriberingarna tillsammans hade det kunnat uppstå inkongruens vid framställningen. Vi har dock sett över alla transkriberingar gemensamt och sett till att de har transkriberats på samma sätt. Därför anser det inte utgör någon problematik. Vårt val av respondenter har delvis gjort det svårt att komma överens om tid för intervju, vilket gjorde att sammanställningen tog längre tid än beräknat. Intervjupersonerna försökte vi boka in på samma dag, men det visade sig vara svårt. Det visade sig att vårt val att intervjua i olika lokaler för att respondenterna föredrog var inte optimalt då vi senare insåg att tysta miljöer varit att föredra för vår del. 5 Resultat 5.1 Presentation av intervjupersoner Här presenteras de representanter för organisationer, nämnd, förvaltning och landsting som vi har intervjuat. De som har intervjuats är: Nationellt ansvarig för NSPH:s PRIO-arbete. I fortsättningen PRIO-riks eller nationella NSPH Ordförande i funktionsstödsnämnden i Karlskrona Före detta ledamot i funktionsstödsnämnden PRIO-samordnare på landstinget i Blekinge PRIO-samordnare i funktionsstödsförvaltningen i Karlskrona Chefen för funktionsstödsförvaltningen En verksamhetschef i funktionsstödsförvaltningen 27 Ledamot för RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) i Karlskrona, NSPH-medlem Intresseföreningen för personer med schizofreni och andra psykoser (IFS-AP) i Blekinge, NSPH-medlem NSPH:s ordförande, ledamot i Self-harm and eating disorders organization (SHEDO) Ledamot för Attention (intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) i Blekinge, NSPH-medlem Det finns olika åsikter om hur viktig PRIO är i Karlskrona. De kan delas upp i två kategorier. NSPH:s ordförande menar att “[...] det som görs, idén (PRIO, NSPH) och allting är jättebra - om inte annat nödvändig.”. En annan åsikt är att den är bra, men att den inte ska behövas. Vi vill med följande avsnitt förklara hur PRIO-satsningen med brukarinflytande och delaktighet ser ut, regionalt i Blekinge och lokalt mer konkret i Karlskrona kommun. 5.2 PRIO i Blekinge och Karlskrona en kontextualisering PRIO-satsningen arbetar man inte endast med på nationell nivå. Den mynnar även ner på regional och lokal nivå. Vi vill här lyfta fram hur brukarinflytande och delaktighet kommer fram på dessa nivåer. Regionalt har NSPH två företrädare med som brukarrepresentanter i en styrgrupp som landstingets PRIO-samordnare sammankallar (se figur 2). Där arbetar de med samverkansavtal och den gemensamma handlingsplanen tillsammans med PRIOsamordnaren för landstinget, de olika förvaltningscheferna, primärvården, tandvård och skola. Samverkansavtalets mål är att utifrån helhetssyn föra dialog med brukare, anhöriga skapa förbättrade levnadsvillkor för brukaren. Behovet av insatser och stöd för den enskilde brukaren ska framgå ur SIP:en och med hjälp av dialoger vilken typ av samverkan de olika huvudmännen ska ha (Blekinge landsting, 2009). Med hänsyn till samverkansavtalet utformas handlingsplanen där brukaren ska kunna leva ett så självständigt liv som det går och mötas med respekt för brukarens oberoende. I styrgruppen arbetas det också för att ta fram gemensamma utbildningar. Styrgruppen träffas 3-4 gånger om året och reviderar samverkansavtalen - barn och unga, vuxna med psykisk funktionsnedsättning och vuxna med missbruk och beroende enligt Prio-samordnaren i Karlskrona kommun. Landstinget har tre verksamhetsråd (äldre, handikappomsorg och psykiatri) för Forskning och Utveckling (FoU). Dessa råd är fristående från PRIO där landsting tillsammans med Blekinges kommuner har samråd med Blekinge kompetens centrum (BKC) och NSPH 28 (brukarmedverkan) för att utveckla och kvalitetsäkra vården och omsorgen i länet. Detta samarbete har utmynnat i att det nu utbildas brukarrevisorer genom BKC (se figur 1). Brukarrevisorerna ska sedan göra en revision på SIP:en. Det innebär att granska hur brukare upplever SIP:en. SIP:en kan sägas utgöra grunden till brukarinflytande i samverkansmötet på individnivå. Figur 1. Figur 2. 29 Utöver det finns det ett länshandikappråd som är ett samrådsorgan. Detta består av landstingets förtroendevalda samt funktionshinderrörelsens plattformsråd i Blekinge (se figur 3)8. Figur 3. Regionalt har brukarorganisationerna med fokus på psykisk hälsa samlats i ett NSPH-nätverk i Blekinge. Attention fick uppdraget av psykiatrin vid 2009 att bilda ett NSPH-nätverk tillsammans med kommun och landsting. Efter bildandet har NSPHBlekinge gått från att vara en arbetsgrupp till att bli en förening med arbetsgivaransvar. Arbetet i organisationen utförs ideellt av representanterna och har sitt kansli i Ronneby kommun. Deras regionala nätverk består idag av sex stycken brukarorganisationer (Ananke, Attention–Blekinge, IFS-AP, RSMH, SHEDO och SPES9) PRIO har varit en del av Karlskronas arbete sedan 2012. I Karlskrona har PRIO varit svårt att ta till sig under första året för funktionsstödsförvaltningen - dels för att PRIO har varit diffus i hur man implementerar den och till följd av det har alla mål inte uppfyllts under första året. Det har även varit svårt med tiden för att lämna in handlingsplanen hos landstinget. I Karlskrona finns det en träffpunkt (mötesplats) eller ett allaktivitetshus som RSMH driver tillsammans med kommunen. De har också en tidning som heter presspunkten som brukare skriver och ger ut. 8 Plattformsrådet består av HSO, NSPH, Synskadades Riksförbund, DHR och HR. Ananke – OCD förbund, Attention – Blekinge Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, IFS-AP – Schizofreni, RSMH – psykisk ohälsa oavsett diagnos, SHEDO - ätstörningar och självskadebeteende, SPES – suicidprevention 9 30 I Karlskrona finns det också två råd. Det ena är brukarrådet. Detta är till för att ge brukare, som har stöd både från kommun och landsting, möjlighet att samverka och påverka. Där inhämtas synpunkter från handplockade personer av funktionsstödsförvaltningen som har genomgått studiecirkel under ett år för att representera andra. Det andra är kommunala rådet för funktionshinder. Det är ett råd för information och samråd mellan politiker, tjänstemän och handikappföreningar. Samtliga kommunala nämnder och representanter för brukarorganisationer med lokalavdelning i Karlskrona sitter med där. I funktionsstödsförvaltningen arbetas det mycket med SIP för att bättra på den och för att uppfylla kraven i PRIO kring SIP. Något annat som är framträdande i Karlskrona är livsstilscoacherna, vilket är ett brukarstyrt projekt som fokuserar på ökade förutsättningar för återhämtning bland personer med psykisk ohälsa och som tidigare brukare själva driver. Figur 4 nedan illustrerar hur PRIO ser ut i Karlskrona, men även hur brukarorganisationerna och brukare verkar i Blekinge. 31 Karlskrona kommun Träffpunkten (presspunkten), brukarråd, FoU-samverkan handikappråd psykiatri, SIP, Livsstilscoacher, kommunala rådet för funktionshindersfrågor, attitydambassadörer Figur 4. 5.3 Inledning Här nedan presenterar vi det resultat vi har fått fram genom våra intervjuer. Tidigare i metod avsnittet strukturerade vi upp informanternas svar i temarubriker vilka grundades på våra frågeställningar. Det material vi fick fram ur den sammanställningen mynnade ut i tre teman som skulle besvara vår titel, våra frågeställningar och vårt syfte i studien. NSPH-riks ansåg att Karlskrona hade kommit långt i PRIO-satsningen och därför valde vi just den kommunen. Vi vill därför inleda med respondenternas uppfattningar varför PRIOsatsningen har kommit så långt i just deras kommun för att fånga upp PRIO-arbetet. Därefter följer brukardelaktighet och inflytande på förvaltnings/organisationsnivå. Analysen avslutas med vilka fördelar och nackdelar vi har funnit för brukardelaktigheten och inflytandet i detta sammanhang. 5.4 Faktorer som kan utgöra en grund för ett bra PRIO-arbete [...] [Blekinge] hade ett gäng brukare och brukarföreningar som hittade varandra ganska snabbt. [...] De har allierat sig med studieförbund. De har kommit i kontakt med, liksom, jobbat upp bra kontakt med både kommuner och landsting. Jag tror ett skäl till att det har gått bra där också är att de inte är så många kommuner. [...] De [Blekinge] har ju liksom resurser inom regionen för att stötta brukarrörelsens inflytande i PRIO på olika sätt. [...] Sen så har de ju haft en lyhörd psykiatriledning och kommunledning. - Nationella NSPH Förutom brukarrörelsen, de få kommunerna och resurserna som finns i Blekinge finns det flera faktorer som kan förklara varför PRIO-arbetet lyckats bra i Blekinge. Det råder olika meningar 32 om vad som varit viktigast (angående delaktighet och inflytande). Följande har framkommit i vår studie som utgjort viktiga delar: eldsjälar i aktiva brukarrörelser, organisatoriska förändringar, goda förutsättningar för samverkan innan PRIO kom, bra samarbete mellan kommun och landsting från början, nära till andra kommuner i länet, en egen funktionsstödsförvaltning, bra ledning inom förvaltningen. Det har även visat sig att inom förvaltningen engagerade tjänstemän, bra samarbete i funktionsstödsnämnden och kompetensutbildning har utgjort en bra kombination. På individnivå anser funktionsstödsförvaltningen att framgången är till följd av ett ökat fokus på handlingsplanen för individen och SIP. Det framgår också att det finns en närhet till politiker, beslutsfattare och andra aktörer i Blekinge och Karlskrona. PRIO-satsningens framgångar är inte till följd av stimulansmedel från staten menar NSPH–Blekinge utan det är aktörer på den lokala och regionala nivån. 5.5 Brukardelaktighet och inflytande på förvaltnings/organisationsnivå I vår studie har det framkommit att brukarrörelsen, inom psykisk ohälsa, inte består av så många brukarorganisationer och att de organisationer som är medlemmar i NSPH förhåller sig olika - passivt och aktivt. Det framkommer också att brukarna är aktiva i förhållande till hur mycket resurser de har i form av aktiva medlemmar och fungerande organisation. Brukarorganisationerna arbetar länsövergripande förutom RSMH. Företrädarna för SHEDO och Attention är aktiva inom projekt och NSPH:s arbete i länet. I kommande avsnitt lyfter vi brukarorganisationerna, NSPH:Blekinges rolls, brukarorganisationernas kunskap om PRIO, lokal samverkan med förvaltningarna, arvode för brukartid, uppföljning av brukardelaktighet samt fördelar och nackdelar med brukardelaktighet och inflytande. 5.5.1 Brukarorganisationer Brukarorganisationerna framställs som påtryckningsaktörer enligt Meeuwisse och Sunesson (1998). I vår studie har det framkommit att det finns brukarorganisationer som inte engagerar sig intressepolitiskt. De väljer istället att ge sina medlemmar stöd och service samt agera utåt med informationsverksamhet och kunskapsförmedling om målgruppen. Detta resultat stärker det Anna Meeuwisse (2006) skriver om att brukarorganisationerna består av tre verksamhetsformer som framkom i tidigare forskning avsnittet. Det framkommer också att tre 33 utav fyra brukarorganisationer anser att de fyller en påtryckningsfunktion gentemot förvaltningen. De mest aktiva av brukarorganisationerna är Attention och SHEDO i NSPH. Övriga organisationer är med på möten, men är inte aktiva i PRIO-arbetet. Schizofreniföreningen väljer att inte delta aktivt. De huvudsakliga anledningarna till att en del brukarorganisationer inte deltar mer och utövar inflytande har visats sig i studien är brist på resurser och engagemang i organisationen. Det är också svårt att hitta personer som har tid och intresse. Det är de medlemmar som har ett stort intresse för sin förening som blir mer engagerade än andra medlemmar som ofta blir de som driver de intressepolitiska frågorna. Benämningen på dem brukar vara "eldsjälar" i brukardelaktighet och inflytande (jmf. Meeuwisse 2006). De sitter oftast på många stolar i olika organisationer och i olika råd som motpart till förvaltningarna. Utan eldsjälar i organisationen blir det tyst anser både PRIOsamordnaren i funktionsstödsförvaltningen och NSPH-ordförande. De aktiva av brukarorganisationernas representanter sitter på många stolar för att representera sina medlemmar och även ibland andra brukarorganisationers medlemmar. De representanter vi har intervjuat har tre av fyra en roll både på lokal nivå och på regional nivå och en även på nationell nivå. Engagemanget innebär att de sitter som ledamot i den egna föreningen och deltar för delaktighet och inflytande i kommunens brukarråd, landstingets samverkansråd, länshandikapprådet och verksamhetsrådet. Bland de brukarföreningar vi intervjuat har det visat sig att de som sitter på många stolar löper en risk att åta sig för mycket då antalet aktiva medlemmar är ringa. Belastningen kan bli för hög och då faller representanten bort från just den brukarorganisationen. I vår studie visade det sig att två av fyra av representanterna för brukarorganisationer som vi intervjuade. Vi hade en kille i föreningen för rätt många år sedan som var intresserad av politik och han gillade att debattera och sådär, men han har, sen liksom, slutat med det. - RSMH De har ju en annan sorts information inom handikapprörelsen - totalt sett. Och där kommer säkert, kanske, psykiatrifrågor. Och den tröttnade jag på. Jag gick där… Jag tyckte att en sådan där “mastodontorganisation” 34 är… Det blir inte det där lilla personliga samtalet [...] Vi har ju andra sjukdomar ibland oss idag. - IFS-AP Att sitta på många stolar för att samarbeta för en bättre tillvaro för sina medlemmar har sina konsekvenser, men delaktigheten ökar. I vår studie finns det en brukarorganisationsledamot som nämns vid nästan samtliga intervjuer som drivande i NSPH:s PRIO-arbete i Blekinge. Det är flera som hänvisar till henom som en drivande aktör. Med Meeuwisses (2006) ord skulle den här personen kunna beskrivas som en eldsjäl. Förutom att engagera sig mycket i brukarrörelsen10 är hen anställd som PRIO- och brukarsamordnare (halvtidstjänst) på landstinget. Hen arbetar där med kommuner och landstinget i Blekinge och ger respons kring om det landstinget gör är bra för brukarrörelsen eller inte. Vi anser att genom sin anställning har hen blivit koopterad. Personen är aktiv inom NSPH och blir på så sätt ett slags språkrör mellan landstinget, NSPH och brukarorganisationerna. Vi anser att detta är ett sätt att fördela ansvaret och distribuera uppgifter till brukarorganisationerna. På samma gång fungerar detta som ett slags empowerment för brukarorganisationerna då de får ta upp sina synpunkter som motpart till förvaltningen. RSMH uttrycker dock att det blivit svårt att påverka som liten organisation då det verkar som att en större organisation har tagit för mycket plats. Brukarorganisationerna påverkar och ger kunskap till professionella samt hjälper andra med psykisk ohälsa genom att vara attitydambassadörer i Hjärnkoll, utbilda sig till livsstilscoacher, brukarstyrda brukarrevisioner.11 10 Mer konkret arbetar hen som livsstilscoach samt är sammankallande i arbetsgivargruppen för livsstilscoacherna, är aktiv ledamot för Attention i Blekinge samt Attentions rådgivandegrupp på riksnivå. Hen är utbildad attitydambassadör genom (H)järnkoll. Hen sitter med i verksamhetsrådet, brukarrådet i Karlskrona, är kontaktperson för 11 föreningar. Dessutom är hen ledamot i: arbetsgrupp 1A NSPH, plattformsrådet i Blekinge, länshandikapprådet för NSPH. 11 Brukarrevisioner - brukare och patienter får möjlighet att lämna synpunkter insatserna från socialtjänstens och hälso- och sjukvården. En brukarrevision kan göras genom samtal, intervjuer eller enkäter med personal och brukare i en verksamhet (Socialstyrelsen, 2014). 35 5.5.2 NSPH-Blekinge:s roll NSPH-Blekinge skapades då brukarföreningar (med fokus på psykisk ohälsa) inte fick gehör i HSO-Blekinge (handikappförbunden). NSPH har tagit på sig en övergripande roll i Blekinge att förvalta PRIO-satsningen från brukarnas håll. De ska på så sätt vara en motpart till kommun och landsting, men ordförande för NSPH tillägger också att det endast är en tanke. Idag finns NSPH bara "på papper" och är ingen stor resurs. Anställda inom kommun och landsting sköter det mesta. Här blir kooptering ett tydligt fenomen. Inflytande förutsätter att NSPH är en självständig part. NSPH är inte heller uppskattat av alla brukarorganisationer, vilket vi tolkar kan ha en koppling till vad vi skrev ovan i avsnittet tidigare forskning om hur olika brukarorganisationer förvarar sin egen organisation och oberoende gentemot andra organisationer (jmf. Järkestig-Berggren, 2010) [...] det är precis som att bildandet utav NSPH-Blekinge… plus allt det här med paraplyprojektet [...] verkar ha tagit “luften ur” berörda parter så att de har glömt oss. Man har jämt att göra med att fylla upp de kraven som NSPH gör. - ledamot för IFSAP Det finns alltså en åsikt om att NSPH tar upp för mycket plats i diskussionen och arbetet kring psykisk ohälsa. NSPH fungerar som remissinstans för landstinget. PRIO-samordnaren och chefen i funktionsstödsförvaltningen menar att de inte har något tätt samarbete med NSPH men att det samarbete de har är ganska bra. Ledamoten för Attention är oerhört engagerad och har en bred kunskap kring funktionsstödsförvaltningschefen detta menar inom verksamhetschefen och funktionsstödsförvaltningen. Funktionsstödsförvaltningen ville inhämta synpunkter kring handlingsplanen för PRIO från brukarrådet, men NSPH-Blekinge motsatte sig detta eftersom att det är brukarorganisationer med fokus på psykisk ohälsas uppgift. Båda PRIO-samordnarna anser att NSPH samlar de olika brukarorganisationerna, men inte alla. De har på så sätt en remissinstans att vända sig till i brukarfrågor. De tycker att NSPH är en mycket stor resurs för dem då de underlättar samarbetet och kommunikationen. Funktionsstödsnämndens ordförande ifrågasätter om brukarorganisationerna verkligen når ut till målgruppen i någon större utsträckning. Detta kan 36 ses som ett ifrågasättande av ett grundantagande om brukarorganisationerna verkligen kan ses som språkrör för hela målgruppen som de ämnar att representera. Detta står i strid med vad Magnusson (1998) menar är en rätt för brukarorganisationen att förespråka målgruppen. Men då funktionsstödsförvaltningen söker synpunkter genom brukarrådet och kommunala funktionshindersrådet verkar det vara ett grundantagande som ifrågasätts av flera. NSPH anordnar även studiecirklar kring brukarmedverkan och rättigheter för att hjälpa brukarorganisationerna både med sina egna föreningar och att växa i sin roll som motpart till förvaltning/landsting. Detta är en sorts strategi för att i sin tur öka inflytandet gentemot landstinget. Denna sorts hjälp kan anses vara en beskrivning av empowerment enligt Paynes (2008) beskrivning i vårt avsnitt teoretisk ram. En utveckling av deras studiecirklar vore att de kunde användas av andra än föreningarna som till exempel landstinget anser PRIOsamordnaren i landstinget. De har även jobbat fram mycket material och ska planera hur de ska ha brukarmedverkan i handlingsplanen för 2016. NSPH:s aktiva brukarorganisationer beskriver också en ökad arbetsbelastning. I kombination med att NSPH inte har mycket resurser att förfoga över blir den svagare och mer mottaglig för kooptering. Ledamot för attention menar att “Det har blivit mycket större arbetsbörda [i NSPH]. [...] då har vi också börjat att ställa krav [...]”. - Ledamot NSPH Blekinge Detta är dels till följd av att landstinget och kommunerna får det svårt med samverkan. Detta leder till att NSPH får delat ansvar för att lösa uppgiften kring samverkan med kommunerna. Till följd får NSPH:s arbetsgrupp vara med i problematiken om hur det kan lösas. Ledamoten för Attention menar att det är för lite tid att avsätta för samverkan mellan landstinget och de fem kommunerna. Ledamoten tycker att det är ohållbart och mer resurser måste tillsättas. Mer medel behöver tillsättas till NSPH menar hen. Ordförande för NSPH beskriver det som att “Vi sover, svettas och äter PRIO-information.”. Som reaktion har Attention ledamoten formulerat en samfunktion om hur landstinget skulle kunna använda NSPH. NSPH-Blekinge får inte ut några medel i samverkan med kommun och landsting menar ordförande för NSPH-Blekinge. Det är värt att nämna att brukarorganisationerna och NSPH söker medel från landstinget och arvsfonden. NSPH-Blekinge vill att personal i förvaltningen och brukarorganisationerna måste lära sig samverka både inom och mellan varandra för att det ska fungera organisatoriskt. 37 5.5.3 Brukarorganisationernas kunskap om PRIO En annan grundförutsättning för att få legitimitet är att visa att man har kunskap om PRIO. NSPH-riks anser att NSPH-Blekinge är relativt medvetna om PRIO. Före detta ledamot i funktionsstödsnämnden anser att brukarorganisationerna inte är medvetna om PRIO. Hen anser att de inte alls är insatta eller att ingen vill ta tag i det. Detta kan vara på grund av att de sitter på många stolar. En konsekvens av detta blir att medlemmarna i organisationen inte får information om PRIO. NSPH har kunskap om PRIO enligt landstingets PRIO-samordnare. Kommunens PRIO-samordnare anser att NSPH:s representant är mest involverad i Blekinge för att få ut information. Funktionsstödsförvaltningschefen berättar att förvaltningen ska göra en insats för att öka medvetenheten hos brukarorganisationerna om PRIO genom att starta en samverkansgrupp med brukarorganisationer. Detta kan vara ett sätt för funktionsstödsförvaltningen att ge förutsättningar till brukarorganisationerna att bli delaktiga och utöva inflytande. Det är inget resursutbyte, men kan sägas vara ett sätt att stärka brukarorganisationerna. Det kan också ses som en grund för kooptering. RSMH anser att information om PRIO kommit fram till dem genom NSPH. IFS-AP känner till PRIO, men har inte fått mycket information kring det. NSPH:s ordförande anser att det börjar bli bättre, men att större föreningar har fått mer kunskap om PRIO än mindre föreningar. NSPH:s ordförande har kunskap om PRIO-satsningen, men inte i detalj. Hen anser att Attention, IFS-AP och RSMH har god kunskap kring PRIO. Ledamoten för Attention arbetar mycket med PRIO har därmed stor insikt om vad PRIO är. Hen engagerar sig och söker information kring PRIO. Henoms strategi är att prenumera alla nyhetsbrev från Socialdepartementet, SKL, NSPH och Attention samt specialpedagogiska skolmyndigheten. 38 5.5.4 Lokal samverkan med förvaltningarna Vi vill med nedanstående avsnitt försöka ge en bild av hur samverkan mellan förvaltningen, landstinget och NSPH/Brukarorganisationer går in i varandra för att ge individen så bra insatser som möjligt. För att illustrera deras samband har vi illustrerat det i figur 5. Figur 5 Det finns svårigheter i Karlskrona att samverka med lokala brukarorganisationer då det visade sig i vår studie att Karlskrona inte har någon som engagerar sig lokalt, förutom RSMH som driver Träffpunkten12 där, annars arbetar organisationerna länsövergripande. Anledningen till detta är att de är få aktiva i brukarrörelsen lokalt. RSMH samarbetade tidigare med psykteamet i Karlskrona, men sedan omprioriterade kommunen och då valde de att inte vara med. Ordförande för NSPH har mest föreningskoppling till Karlskrona. Han sitter med som representant med i arbetsutskott, länshandikapprådet och brukarråd för att påverka politikerna lokalt. Attention har försökt att få in en föreningskoppling men kommunerna vill att man ska bo i den kommun man är aktiv lokalt. Enligt Attention-Blekinge vänder kommunen sig till NSPH-Blekinge när brukarsamverkan saknas i Karlskrona. I studien visade det sig att förvaltningarna har sin brukarsamverkan gällande PRIO-frågor mest med NSPH-Blekinge som har en arbetsgrupp som diskuterar de aktuella frågor rörande deras målgrupper i länet. Som vi tidigare tog upp i avsnittet PRIO i Blekinge och Karlskrona en kontextualisering är de delaktiga i PRIO styrgruppen. Kommunen kallar dem till möte för samverkan då de ska ha genomgång av de årliga rapporterna för PRIO-arbetet innan de skickas in till SKL. 12 Träffpunkten är ett allaktivitetshus och en social mötesplats som ligger i centrala Karlskrona 39 För att nå ut till de som inte tillhör NSPH har funktionsstödsförvaltningen försökt få med lokalt brukarråd sen tidigare men det är utan PRIO-medel och utförs inom ramen för ordinariebudget. Annars har kommunen har inte någon koppling till de övriga brukarorganisationerna. Att det är svårt att nå ut till alla brukare för delaktighet och inflytande är nämnd, förvaltning, landsting och brukarorganisationer eniga. Alla är medvetna om dilemmat men vet inte hur de ska nå ut heller. “[…], men frågan är hur många utav våra brukare är medlemmar i de här organisationerna. Jag menar enligt vissa undersökningar så är kanske bara några fåtal procent med i organisationerna och då är frågan hur bra är det då när man bara träffar organisationerna” - Funktiostödsnämndsordförande När det gäller att nå ut till medborgarna och utveckling av websidorna ska skolan och NSPH:s unga ska kvalitetsgranska dem. Skolor ber sina elever och NSPH sina medlemmar med funktionsnedsättning göra bedömningar för att få båda perspektiven. Det diskuteras enligt verksamhetschefen att även skapa en Facebooksida, en sluten sådan för ökad samverkan med medborgarna med psykisk ohälsa. Funktionsstödsnämndens ordförande anser att kommunen kan bli bättre på samarbete och de frågor som rör psykisk ohälsa Ingen av de intervjupersonerna från funktionsstödsnämnden visste vad NSPH var. Som vi skrev i vår tidigare forskning så kan det vara svårt att samverka då förvaltning och brukarorganisation har olika förutsättningar. Det känns igen när funktionsstödsnämnden ansåg i deras samverkan med brukarorganisationerna kunde det ibland vara svårt att tänka rätt då brukarorganisationer representerar olika funktionsnedsättningar. Det som rättas till för en part kan ställa till det för en annan. Före detta funktionsstödsledamoten menade på att brukarorganisationerna inte kunde samarbeta på grund av att organisationen såg till sina egna behov i första hand. Olika förutsättningar (jmf. Markström & Karlsson, 2013) lyser igenom igen då funktionsstödsnämnden tycker att samarbete med brukarorganisationer i brukarråd kan vara svårt då politiker anser att representanterna ska vara pålästa på de teman eller dokument som ska diskuteras för att kunna föra en dialog. 40 Landstinget har stor hjälp av sin anställda PRIO-brukarsamordnare för att få brukarsamverkan i processen av landstingets del i PRIO arbetet. De behöver bli ännu bättre anser de för att få med brukarmedverkan från början i processen och inte senare då kanske mycket redan är beslutat. Landstinget menar att de inte får tillräckligt med tid på sig och att PRIO inte är synkade med landstingets tidsramar (PRIO-samordnare, landstinget). Brukarorganisationerna lämnar synpunkter på handlingsplan som sedan tas upp i handlingsplanen och behandlas. I år (2015) de har tidigarelagt inventeringen, för att kunna diskutera runt den och inte ha för lite tid på sig. På detta sätt har de en tanke om att låta brukarorganisationen komma med redan i analysfasen och då blir det större fokus på handlingsplanen. Ett resultat av samarbetet genom PRIO är att SIP har börjat uppmärksammas som rättighet menar ledamoten för Attention. Nu informeras det om att SIP finns och att man har rätt att efterfråga det. 5.5.5 Arvode för brukartid Prio-samordnaren i landstinget anser att brukarmedverkan i NSPH inte är riktig brukarmedverkan då de arbetar ideellt och inte kan vara jämbördiga “medspelare”. Landstinget nämner att NSPH har lämnat förslag på arvode så att de blir medspelare på lika villkor - brukarrevisionerna är ett exempel, men också den ersättning NSPH-medlemmar kanske kan komma att få. Ett problem som har uppkommit med en sådan lösning enligt Prio-samordnaren på landstinget är att vissa brukare blir ifrågasatta om deras sjukersättning ska få fortsätta om de utför det här arbetet. Det kan orsaka att brukaren inte får behålla sin sjukersättning. Hen berättade att det tidigare har visat sig att en brukare blev av med ersättningen och avbröt därför att delta i samverkan. De brukarrevisioner som pågår har revisorerna naturligtvis ersättning för det arbete de utför. Kommunala PRIO-samordnaren och verksamhetschefen anser det vara självklart med arvode för att jämställa arbetet och att deras tid är lika viktig som övriga deltagare i brukarrådet. Inom förvaltningen har brukaren arvode i brukarrådet motsvarande ett politikerarvode och ersättning för eventuella resekostnader. Enligt brukarorganisationerna är det svårt att få ersättning för utfört arbete. De söker bidrag från kommun och landsting samt arvsfonden för att täcka sina kostnader för föreningen. Ordf. sekr. kassör har ett litet årsarvode från sin förening samt resekostnadsersättning. Men som alla som jobbar i ideella föreningar är det mycket kostnader 41 som inte ersätts. Landstingets bidrag motsvarar inte de kostnadshöjningar inom föreningarna som exempelvis då mail dokument skrivs ut på eget papper och inte kommer med brev som det gjorde förr. Attention säger dock att landstinget har gett bidrag för att driva verksamheten och för att bjuda in föreläsare. Detta är ett tecken på att det sker ett utbyte och att NSPH inte endast arbetar utan ersättning från landstinget. Det är dock rimligt att anta att inflytandet genom länsstyrgruppen inte motsvarar det arbete som NSPH utför för landstinget. 5.5.6 Uppföljningen av brukarinflytande och delaktighet Uppföljning av insatserna inom kommunen och landstinget kring brukardelaktighet och inflytande sker med skiftande metoder. Attention tillsammans med SHEDO anser att en av det bättre uppföljningarna sker genom utvärderingworkshops i landstingets regi. Det är ett gemensamt seminarie/år där de går igenom “[...] vad har vi för samarbetsbrister och hur kan vi bli bättre.” Där förs en dialog vilket kan leda till en utveckling till förbättring för brukarna. Fokuseringen har ökat på de psykiska och brukarperspektivet har fått mer gehör enligt NSPH/Attention men vår studie visar det sig att de som inte är så aktiva i brukarorganisationerna anser att uppföljning av kommunernas insatser sker likadant som innan PRIO med enkäter och att de känner sig bortglömda enligt RSMH. Vi ville i studien få landstinget och kommunens uppfattningar vilka uppföljningar de gör för att brukarna ska få ge sin åsikt om insatserna kring deras stöd, vård och omsorg. Uppföljningen inom kommunen sker med hjälp av enkäter för både personal och brukare. Främst inom PRIO utvärderingen är det uppföljningen av genomförandeplanen tillsammans med inventeringen av enkäterna som förvaltningen anser är viktigast. Inventeringen vi gör men den ska ju också följas upp när man gör uppföljning genomförandeplanen. Eh ska ju den också liksom finnas med som ett fokus. - Prio-samordnaren i funktionsstödsförvaltningen Förvaltningen får även in felanmälningar, avvikelser och klagomål från brukare och verksamheterna säger våra intervjupersoner från funktionsstödsnämnden. Resultatet av dessa delges i form av föredragningar på de nämndsammanträden som nämnden har en gång i 42 månaden vilket kan ses som en typ av inflytande från brukarna. Det relativt tyst från de formerna som nämndes och det är främst enkäterna som kommunen får information på resultatet av deras insatser. Nämnden anser att brukarrepresentanterna ska uppmanas mer att höja rösten om man inte får det stöd man behöver. Kommunen hade gärna velat ha brukarrevisioner, liknande det som landstinget håller på att utveckla, men har inte kommit dit än. Inom Landstinget berättar deras PRIO-samordnare att de följer upp sina insatser också med enkäter i form av den Nationella patientenkäten sin vård/boardbarometer och sina patientenkäter som används periodvis. En annan typ av uppföljning är de brukarstyrda brukarrevisioner som nämnts tidigare och som är under utveckling då de gör sin revision under utbildning och varvar teori och praktik. En sammanställning av uppföljnings resultaten presenteras också senare för länsstyrgruppen som tidigare nämnts i avsnittet PRIO i Blekinge och Karlskrona en kontextualisering. 5.5.7 Fördelar och nackdelar “Det är mycket samverkan. Det är jätte mycket samverkan - både på gott och ont.” Attention/NSPH Det som har framgått av materialet är att brukarmedverkan kan vara någonting som bara ska vara med för att det är ”politiskt korrekt” (NSPH:s ordförande). Det har också framkommit i linje med Ulla-Karin Schöns poängtering (se tidigare forskning) att det är en viktig kunskap i processen att arbeta kring förbättringar och utvecklingsarbete som brukarna i NSPH bidrar med. Dels för att eldsjälen är väldigt engagerad och har mycket kunskap fram för allt i Karlskrona och Blekinge kring psykisk ohälsa. Detta bör inte bara ses som ett brukarperspektiv utan en sakkunskap som förvaltningen (funktionsstödsförvaltningen och landstinget) kan dra nytta av. Det är isomorfismen att eftersträva sakkunskap som ledamoten för Attention kunnat få ett större inflytande gentemot förvaltningen för att så småningom bli del av den. Vi vill avluta analysdelen med en tabell som visar vilka fördelar och nackdelar vi anser vi har fått fram i samband med inflytande och delaktighet från brukarorganisationerna. 43 Fördelar Engagerade eldsjälar (empowerment) Nackdelar Eldsjälar i brukarorganisationer kan bli utmattade av att få för många uppgifter, utan eldsjälarna mindre samverkan. Brukarorganisationerna får vara med och påverka (kooptering och empowerment) Funktionsstödsnämnden anser att brukarorganisationerna inte är pålästa och förberedda (kooptering konsekvenser) Brukarrådet får ersättning i form av arvode och reseersättning (empowerment) Brukarorganisationerna har inte samma förutsättningar för att påverka Brukarrevisioner (empowerment, kooptering) Arbetet i NSPH och inom brukarorganisationerna är tidskrävande och ideellt Uppföljningsenkäter Brist på ersättning för brukarorganisationernas delaktighet och inflytande Svårt att vara rådgivande utan kunskapen om lagar och andra regler och villkor 5.6 Tillförlitlighet och äkthet Enligt Kvale (2013) ska forskaren vara mycket kritisk i sin analys av sitt material och diskutera olika perspektiv för att den ska ge en tillförlitlighet som stärker studiens resultat. Vi anser att vi har genom att intervjua personer från olika förvaltningar och organisationer har fått de olika perspektiv för att analysen ska bli tillförlitlig. Våra argument som vi har kopplat till de teorier och tidigare forskning anser vi följer Bryman (2002, 2011) att argumenten ska vara hållbara, välgrundade, försvarbara, vägande och övertygande. Det finns en bra samstämmighet mellan våra observationer och de teoretiska idéerna som har utvecklats under studiens gång. Jmf. LeComte & Goetz (1982) hänvisad av Bryman (2011) 44 6 Slutdiskussion av empirin I vår studie har förvaltningen fortfarande en central roll i empowerment arbetet och det är förvaltningarna som till största delen preciserar målen och processerna för att styra brukarnas intressen mot det önskade målet. Detta kan ses i de grupper där det finns brukarmedverkan, t.ex. brukarrådet, kommunala funktionshinderrådet och FoU-rådet. Det är dock tveksamt om dessa finns som följd av PRIO. Länsstyrgruppen och samarbetet mellan NSPH och landstinget kan dock beskrivas som det. Här har vi funnit två syften till denna inkorporering av brukarmedverkan. Det ena är kooptering av två brukarrepresentanter. Där valet att ha med brukarmedverkan utgår från att få en starkare legitimitet och ett brukarperspektiv. Det andra är empowerment för dessa brukare – att ta med brukarna i processen för vara med och påverka. När experterna får styra försvinner som regel det politiska perspektivet att empowerment handlar om att förbättra gruppers eller individers maktposition, då det istället blir tal om en expert styrd process. Att ändra maktförhållandena med empowerment och brukarmedverkan kan ses som idealet att motverka paternalismen men kan vara nog så svårt i praktiken där experterna anser sig veta bäst vad brukarna behöver. Ibland kan det visa sig som brukarmedverkan på papperet men i praktiken har det en annan innebörd. Brukarnas medverkan i den patriarkaliska strukturen förmedlas genom nya samarbetsformer (Rönning, 2012). Att det finns ett NSPH som arbetar är ett tecken på att det finns ett behov av att vara med och påverka. Något som är värt att lyfta är den extra legitimitet som de aktiva brukarorganisationerna får genom det passiva deltagandet i NSPH. Det blir då en resursöverföring i form av legitimitet mellan organisationerna för att påverka andra utåt. Två utav sex stycken medlemsorganisationer i NSPH är passiva medan resten arbetar för att kunna fortsätta ha NPSH-arbetet. Detta innebär i praktiken att NSPH:s ordförande samt ledamoten för Attention kan driva sina egna intressen i förgrunden i t.ex. samarbetet med landstinget samt i länsstyrgruppen. En annan del som är värd att lyfta är att funktionstödsförvaltningen försöker inhämta synpunkter kring handlingsplanen från brukarrådet. Brukarrådet består inte av brukarorganisationer. Detta kan ses som ett försök i att hitta ett "substitut" för NSPHBlekinge. Detta skulle innebära att NSPH:s ställning skulle försvagas. Priset brukarorganisationerna får betala är att det finns risk för att deras mest engagerande medlemmar, eldsjälarna, utmattas av den tyngd av uppgifter och förväntningar som ligger på dem. Deras engagemang finns i att de vill förbättra förhållandena för brukare 45 inom psykisk ohälsa men kan själva bli drabbade av det under delaktighetens och inflytandets gång. Ett annat pris som brukarorganisationerna får betala är den tid de lägger ner ideellt för att lösa förvaltningarnas uppgifter och krav på delaktighet och inflytande. De följder som brister i ersättning för sin medverkan i de olika råden kan ge är att de engagerandes personliga i inkomst försvinner den tiden de är med i råden. Det är ofta att råden hålls dagtid under förvaltningens arbetstider och brukarorganisationernas deltagare kan behöva ta ledigt för att delta på möten. På grund av bristande resurser hos brukarorganisationerna och NSPH kan det vara svårt att möta förvaltningarna. Det följer flera konsekvenser av att NSPH inte har resurser – bland annat att de inte kan agera lika självständigt. PRIO har haft mest påverkan på samarbetet mellan kommun och landsting i första hand. PRIO i sig verkar inte vara av något större egenvärde. Utan det är just som styrdokument vad den föreslår i sitt innehåll, ställer för krav och hur det visar att ansvaret ligger på hela samhället och de centrala delarna i PRIO ligger i samverkan, SIP och stimulansbidrag. Handlingsplanens riktlinjer verkar ha ökat fokus på brukarmedverkan i Karlskrona bland funktionstödsförvaltningen och landstinget. I vårt insamlade material är det ingen respondent som ställer sig negativ till ökad brukarmedverkan i Karlskrona. I det här arbetet har vi slagit fast att Karlskrona gärna betalar det höga priset i form av eldsjälar och brukarorganisationernas övriga arbete. Genom vårt insamlade material har vi tagit del av uppfattningarna kring hur PRIO har påverkat delaktighet och inflytande i Karlskrona. Detta reser dock frågor om hur detta går till på de konkreta mötena och i vilken utsträckning brukarna deltar. Därför behövs det en granskning eller en dokumentanalys av de faktiska protokollen som förs och hur dessa följs upp för att visa på det konkreta inflytandet och deltagandet från brukarna. 46 7 Referenslista 7.1 Elektroniska dokument Blekinge landsting (2009). Länsövergripande samverkansavtal: rörande vuxna personer från 18 års ålder med psykiska funktionsnedsättningar och som är i behov av insatser från båda huvudmännen samtidigt. [http://ltblekinge.se/Documents/Forskning%20och%20utveckling/Projekt%20beroendev%C 3%A5rd/Styrande%20dokument/L%C3%A4ns%C3%B6vergripande%20samverkansavtal% 20r%C3%B6rande%20vuxna%20med%20psykiska%20funktionsneds%C3%A4ttningar.pdf Hämtat: 2015-09-04] Forskningningsrådet för hälsa och arbetsliv (FORTE) (2015). Forskning i korthet: Brukarmedverkan. Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte) [http://www.forte.se/sv/Publicerat/Publikationer/Folkhalsa-ochlevnadsvillkor/Forskning-i-korthet-Brukarmedverkan/ Hämtad: 2015-08-19] Giertz, Lottie (2012). Erkännande, makt och möten [Elektronisk resurs] : En studie av inflytande och självbestämmande med LSS. Växjö, Kalmar: Linnaeus University Press [http://lnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:527989/FULLTEXT01.pdf Hämtad: 201508-19] Magnusson, Jan (1998). Den korporativa hivpolitiken. Social frivillighet. S. 222242 [http://svt.forsa.nu/Documents/Forsa/Documents/Socialvetenskaplig%20tidskrift/Artikl ar/1998/Den%20korporativa%20hivpolitiken%20av%20Jan%20Magnusson.PDF Hämtad: 2015-08-19] Markström, Urban & Karlsson, Magnus (2013). Towards hybridization: the roles of Swedish non-profit organizations within mental health. VOLUNTAS - International Journal of Voluntary and Nonprofit Organizations. 24:4, s. 917-934 [http://link.springer.com/article/10.1007%2Fs11266-012-9287-8 Hämtad: 2015-03-18] Meeuwisse, Anna (2006). Intresseorganisering och självhjälp: Vilken roll spelar anhörigoch handikapporganisationer 47 idag? [www.forte.se/upload/dokument/publiaktioner/pdf/ettlivsomandras.pdf Hämtad: 2015-03-18] NSPH (2015). NSPH – en oumbärlig resurs för ökad kunskap i samhället om psykisk ohälsa [http://www.nsph.se/om-nsph/ Hämtat:2015-08-19] Sandström, Peter (2013). Definition av begrepp [http://www.gotland.se/48595 Hämtad 2015-08-24] Strand, Harald (2013). Hur är det med samverkan om LSS? [http://reclaimlss.org/2013/09/hur-ar-det-med-samverkan-om-lss/ Hämtad: 2015-0407] Skärsäter, Ingela & Mattzon, Pia (2015). Psykisk ohälsa är vanligt [http://www.livlinan.org/psykisk-oh%C3%A4lsa/psykisk-oh%C3%A4lsa-ochdiagnoser.html Hämtat: 2015-08-19] Socialdepartementet (2012a). Prio psykisk ohälsa: plan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa 2012-2016. Stockholm: Socialdepartementet Socialdepartementet (2012b). Uppdrag att följa upp och utvärdera handlingsplanen PRIO psykisk ohälsa. Socialdepartementet (2014a). Stöd till riktade insatser inom området psykisk ohälsa 2015 [http://skl.se/download/18.32ed962b14a4d52a26113962/1418988812045/%C3%96verensko mmelse+om+st%C3%B6d+till+psykisk+oh%C3%A4lsa+S2014_8909_FS.pdf Hämtad: 2015-04-04] Socialdepartementet (2014b). PRIO psykisk ohälsa - plan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa 2012-2016 [http://www.regeringen.se/sb/d/15973/a/193797 Hämtad: 201503-18] Socialstyrelsen (2013), Att ge ordet och lämna plats: vägledning om brukarmedverkan och inflytande inom socialtjänst, psykiatri och missbruks- och beroendevård. (2013). Stockholm: 48 Socialstyrelsen, Tillgänglig på Internet:[ http://www.socialstyrelsen.se/publikationer hämtad 2015-08-29] Socialstyrelsen (2014). Brukar- och patientinflytande – brukarrevisioner, Kunskapsguiden för dig som arbetar med hälsa, vård & omsorg. Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig på Internet: [http://www.kunskapsguiden.se/missbruk/Teman/brukarinflytande/Sidor/Brukaroch-patientinflytande-brukarrevisioner.aspx hämtad 2015-09-04] Statskontoret (2012). Statens psykiatrisatsning 2007-2011: slutrapport. Stockholm: Statskontoret [www.statskontoret.se/upload/Publikationer/2012/201224.pdf Hämtad: 201505-19] Upplands Väsby kommun (2015). Bidrag till handikapp-, frivillig- och intresseorganisationer. [http://www.upplandsvasby.se/2/omsorg-stod-ochhjalp/foreningsbidrag-stipendier-och-fonder/bidrag-till-handikapp--frivillig--ochintresseorganisationer.html Hämtad: 2015-08-30] Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer: inom humanistisksamhällsvetenskaplig forskning [www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf Hämtad: 2015-08-19] Vård & stöd-samordningsgruppen (2015). Samverkan. [http://www.jenina.se/index.php/vard-stoed/samverkan Hämtad: 201504-09] 49 7.2 Litteratur Askheim, Ole Petter (2007). Empowerment – olika infallsvinklar I Askheim, Ole Petter & Starrin, Bengt (red.) (2007). Empowerment i teori och praktik. 1. uppl. Malmö: Gleerup Askheim, Ole Petter & Starrin, Bengt (2007). Empowerment – ett modeord? I Askheim, Ole Petter & Starrin, Bengt (red.) (2007). Empowerment i teori och praktik. 1. uppl. Malmö: Gleerup Björk, Peder, Bostedt, Göran & Johansson, Hans (2003). Governance. Lund: Studentlitteratur Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber Dahlin-Ivanoff, Synneve (2011). Fokusgruppdiskussioner. i Ahrne, Göran & Svensson, Peter (red.) (2011). Handbok i kvalitativa metoder. uppl. 1 Stockholm: Liber Danermark, Berth & Kullberg, Christian (1999). Samverkan: välfärdsstatens nya arbetsform. Lund: Studentlitteratur Dominelli, Lena (2002). Anti-oppressive social work theory and practice. New York: Palgrave Macmillan Eriksson-Zetterquist, Ulla & Ahrne, Göran (2011) Intervjuer I Ahrne, Göran & Svensson, Peter (red.) (2011). Handbok i kvalitativa metoder. 1 uppl. Stockholm: Liber Johansson, Mairon (2011). I dialogens namn: idén om en överenskommelse mellan regeringen och ideella organisationer. Diss. Växjö : Linnéuniversitetet, 2011 Järkestig Berggren, Ulrika (2010). Personligt ombud och förändringsprocesser på det socialpsykiatriska fältet. Diss. (sammanfattning) Växjö : Linnéuniversitetet, 2010 50 Karlsson, Per-Åke (2011). Brukarens roll i några olika utvärderingsmodeller I Rönnmark, Lars (red.) (2011). Brukarens roll i välfärdsforskning och utvecklingsarbete. Borås: Högskolan i Borås Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur Larsson, Sam, Lilja, John & Mannheimer, Katarina (red.) (2005). Forskningsmetoder i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur Lindberg, Kajsa (2009). Samverkan. 1. uppl. Malmö: Liber Lundström, Tommy (1995). Frivilligt socialt arbete under omprövning. Socialvetenskaplig tidskrift. Vol 2 nr 1, s. 39-59. Lundström, Tommy & Svedberg Lars (2003). The Voluntary Sector in a Social Democratic Welfare State. Journal of Social Policy, vol 32, No 2, pp 217-23. Meeuwisse, Anna & Sunesson, Sune (1998). Frivilliga organisationer, socialt arbete och expertis. Social frivillighet. S. 172-193 Merriam, Sharan B. (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur Nordén, Hans (2008). Kunskap att hämta: brukarmedverkan för en bättre psykiatri. 1. uppl. Stockholm: Gothia Nyberg, Per (1991). Handling och levnadsvillkor: om handikappade och deras organisationer. Diss. Lund : Univ. Payne, Malcolm (2008). Modern teoribildning i socialt arbete. 2., svenska utg. Stockholm: Natur & Kultur Regeringen. Utredning för en kunskapsbaserad socialtjänst (2008). Evidensbaserad praktik inom socialtjänsten - till nytta för brukaren: betänkande. Stockholm: Fritze 51 Rönnmark, Lars (red.) (2011). Brukarens roll i välfärdsforskning och utvecklingsarbete. Borås: Högskolan i Borås Schön, Ulla-Karin (2012). Brukarmedverkan i en evidensbaserad praktik Selznick, Philip (1949). TVA and the grass roots: a study in the sociology of formal organization. Berkeley: Selznick, Philip (2011). TVA and the grass roots: a study in politics and organization. New Orleans, La: Quid Pro Books Socialstyrelsen (1998). Reformens första tusen dagar: årsrapport för psykiatrireformen 1998. Stockholm: Socialstyrelsen Stake, R.E (2005), Case studies, i Denzin, N, & Lincoln, Y 2005, The Sage Handbook Of Qualitative Research, n.p.: Thousand Oaks, Calif. : Sage, cop. 2005, Linnaeus University Library, EBSCOhost, viewed 30 August 2015. Starrin, B. & Wettergren, Å. (2008). Emotionsforskning. I A. Meeuwisse, H. Swärd, R. Eliasson-Lappalainen, & K. Jacobsson (Red.), Forskningsmetodik för socialvetare (ss. 105119). Stockholm: Natur och Kultur. Thomassen, Magdalene (2007). Vetenskap, kunskap och praxis: introduktion till vetenskapsfilosofi. 1. uppl. Malmö: Gleerups utbildning Yin, Robert K. (2006). Fallstudier: design och genomförande. 1. uppl. Malmö: Liber 52 8 Bilagor Bilaga 1 Informationsbrev 1 brukarorganisationer Hej! Vi heter Elisabet Lind och Filip Andersson och är studerande på socionomprogammets sjätte termin på Linnéuniversitetet i Kalmar. De kommande veckorna kommer vi skriva vårt examensarbete och inom ramen för detta genomföra en vetenskaplig studie. Vårt syfte med studien är att undersöka hur statens PRIO-satsning påverkar förvaltningen och brukarorganisationer i kommunen. Vi har varit i kontakt med Mårten Jansson, NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa), som rekommenderade oss att utföra vår studie i Karlskrona Kommun då kommunen enligt honom har kommit långt inom PRIO-satsningen. Vår förhoppning är att du, som representant för organisationen, är intresserad av att ställa upp på en intervju under ca 1 timmes tid som en del av vår studie. Syftet med intervjun är att få ta del av organisationens samarbete och samordning med kommunen inom och till följd av PRIO-satsningen. Naturligtvis kommer vi följa Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Det innebär att deltagandet i forskningsintervjun är frivilligt. Du som intervjuperson har rätt att avstå från besvara enskilda frågor och kan när som helst avbryta intervjun samt din medverkan i undersökningen när helst du vill. Vi har en önskan att spela in intervjuerna för att underlätta transkribering av intervjumaterialet. Materialet kommer endast vara tillgängligt för oss författare, handledare och examinator och inte spridas till obehöriga. Om det finns möjlighet skulle vi gärna vilja komma någon gång under den 20, samt 22 april. Skulle dessa datum inte passa er kan vi komma under förmiddagen den 23 april. Har ni frågor eller om något är oklart är ni välkomna att kontakta oss på Studentmail Mobil Elisabet Lind el222in@student.lnu.se 0760-290626 Filip Andersson fa222es@student.lnu.se 0760-930350 Stort tack på förhand Elisabet och Filip 53 Bilaga 2 Informationsbrev 2 funktionsstödsnämnden Hej! Vi heter Elisabet Lind och Filip Andersson och är studerande på socionomprogammets sjätte termin på Linnéuniversitetet i Kalmar. De kommande veckorna kommer vi att skriva vårt examensarbete och inom ramen för detta genomföra en vetenskaplig fallstudie. Vårt syfte med studien är att undersöka hur statens PRIO-satsningsmål med delaktighet och brukarinflytande påverkar förvaltningen och brukarorganisationer i Karlskrona kommun. Vi har varit i kontakt med Mårten Jansson, NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa), som rekommenderade oss att utföra vår studie i Karlskrona Kommun. Anledningen är att ni, enligt honom, har kommit långt inom PRIO-satsningen. Vår förhoppning är att två av er, i egenskap av ledamot inom funktionsstödsnämnden, är intresserade av att ställa upp på en intervju under ca. 1 timmes tid som en del av vår studie. Vi hade uppskattat om ordförande och viceordförande från respektive block skulle vilja vara med i vår studie. Syftet med intervjun är att få ta del av förvaltningens uppfattningar om delaktighet och brukarinflytande till följd av PRIO-satsningen ur nämndperspektiv. Naturligtvis kommer vi följa Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. De innebär att deltagandet i forskningsintervjun är frivilligt. Intervjupersonerna har rätt att avstå från besvara enskilda frågor och kan när som helst avbryta intervjun samt sin medverkan i undersökningen. Vi har en önskan att spela in intervjuerna för att underlätta transkribering av intervjumaterialet. Materialet kommer endast vara tillgänglig för oss författare, handledare och examinator och inte spridas till obehöriga. När vår uppsats har godkänts av examinatorn kommer inspelningsfilen och intervjuutskrifterna förstöras. Om det finns möjlighet skulle vi gärna vilja komma någon gång under den 20, samt 22 april. Skulle dessa datum inte passa er kan vi komma under förmiddagen den 23 april. Har ni frågor eller om något är oklart är ni välkomna att kontakta oss Studentmail Elisabet Lind el222in@student.lnu.se 0760-290626, Filip Andersson fa222es@student.lnu.se 0760-930350 Tack på förhand, med vänliga hälsningar Elisabet Lind och Filip Andersson 54 Bilaga 3 Informationsbrev 3 Förvaltningen Hej! Vi heter Elisabet Lind och Filip Andersson och är studerande på socionomprogammets sjätte termin på Linnéuniversitetet i Kalmar. De kommande veckorna kommer vi att skriva vårt examensarbete och inom ramen för detta genomföra en vetenskaplig fallstudie. Vårt syfte med studien är att undersöka hur statens PRIO-satsning påverkar förvaltningens och brukarorganisationernas samverkan i Karlskrona kommun. Vi har varit i kontakt med Mårten Jansson, NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa), som rekommenderade oss att utföra vår studie i Karlskrona Kommun. Anledningen är att ni, enligt honom, har kommit långt inom PRIO-satsningen. Vår förhoppning är att två av er, i egenskap av enhetschef inom funktionsstödsförvaltningen, är intresserade av att ställa upp på en intervju under ca. 1 timmes tid som en del av vår studie. Syftet med intervjun är att få ta del av förvaltningens samverkan med brukarorganisationer inom och till följd av PRIO-satsningen. Naturligtvis kommer vi följa Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. De innebär att deltagandet i forskningsintervjun är frivilligt. Intervjupersonerna har rätt att avstå från besvara enskilda frågor och kan när som helst avbryta intervjun samt din medverkan i undersökningen. Vi har en önskan att spela in intervjuerna för att underlätta transkribering av intervjumaterialet. Materialet kommer endast vara tillgänglig för oss författare, handledare och examinator och inte spridas till obehöriga. När vår uppsats har godkänts av examinatorn kommer inspelningsfilen och intervjuutskrifterna förstöras. Om anonymitet är önskvärd kommer namnen fingeras i uppsatsen. Om det finns möjlighet skulle vi gärna vilja komma någon gång under den 17, 20, samt 22 april. Skulle dessa datum inte passa er kan vi komma under förmiddagen den 23 april. Har ni frågor eller om något är oklart är ni välkomna att kontakta oss Studentmail Mobil Elisabet Lind el222in@student.lnu.se 0760-290626 Filip Andersson fa222es@student.lnu.se 0760-930350 Stort tack på förhand, med vänliga hälsningar Elisabet Lind och Filip Andersson Bilaga 4 55 Informationsbrev 4 NSPH Hej! Vi heter Elisabet Lind och Filip Andersson och är studerande på socionomprogammets sjätte termin på Linnéuniversitetet i Kalmar. De kommande veckorna kommer vi att skriva vårt examensarbete och inom ramen för detta genomföra en vetenskaplig studie. Vårt syfte med studien är att undersöka hur statens PRIO-satsning påverkar förvaltningen och brukarorganisationer i kommunen. Vi har varit i kontakt med Mårten Jansson, NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa), som rekommenderade oss att utföra vår studie i Karlskrona Kommun då kommunen enligt honom har kommit långt inom PRIO-satsningen. Vår förhoppning är att du eller någon annan representant för organisationen är intresserad av att ställa upp på en intervju under ca 1 timmes tid som en del av vår studie. Syftet med intervjun är att få ta del av organisationens samverkan med kommunen inom och till följd av PRIO-satsningen. Naturligtvis kommer vi följa Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Det innebär att deltagandet i forskningsintervjun är frivilligt. Du som intervjuperson har rätt att avstå från besvara enskilda frågor och kan när som helst avbryta intervjun samt din medverkan i undersökningen när helst du vill. Vi har en önskan att spela in intervjuerna för att underlätta transkribering av intervjumaterialet. Materialet kommer endast vara tillgängligt för oss författare, handledare och examinator och inte spridas till obehöriga. När vår uppsats har godkänts av examinatorn kommer inspelningsfilen och intervjuutskrifterna förstöras. Representantens namn kommer att vara anonymt i uppsatsen om så önskas. Om det finns möjlighet skulle vi gärna vilja komma någon gång under den 17, 20, samt 22 april. Skulle dessa datum inte passa er kan vi komma under förmiddagen den 23 april. Har ni frågor eller om något är oklart är ni välkomna att kontakta oss på Studentmail Mobil Elisabet Lind el222in@student.lnu.se 0760-290626 Filip Andersson fa222es@student.lnu.se 0760-930350 Stort tack på förhand Elisabet och Filip 56 Bilaga 5 Intervjuguide 1 brukarorganisationer och NSPH Intervjuguide - delaktighet och inflytande 1. Kan du berätta lite om dig själv och varför du är aktiv inom organisationen? 2. Kan du beskriva er verksamhet och er roll som brukarorganisation i kommunen? 3. Vilka sätt har ni för att påverka förvaltning (kommun & landsting) åt medlemmarna (er delaktighet och inflytande i politiska frågor som rör medlemmarnas intressen)? 4. Hur har ni blivit informerade kring PRIO? 5. Hur anser du PRIO-satsningen har ökat er organisations delaktighet och inflytande? 6. På vilket sätt har er delaktighet i NSPH gett resultat? 7. Vilka för- och nackdelar finns kring samarbetet och samordningen för er organisation? 8. Hur ersätts deltagaren/deltagarna från er brukarorganisation för sin delaktighet? 9. Hur har brukarinflytandet och delaktigheten utvecklats sedan PRIO startade? 10. Hur delger medlemmarna sina synpunkter som bör tas upp i er samverkan med förvaltning? 11. På vilket sätt följs ert inflytande och er delaktighet upp med förvaltningen? 57 Bilaga 6 Intervjuguide 2 förvaltning Intervjuguide - delaktighet och inflytande 1. Kan du berätta något om dig själv? 2. Kan du beskriva din synpunkt på PRIO-satsningen? 3. Hur har Karlskrona använt PRIO-satsningens medel för att öka delaktighet och inflytande samt medbeslutande bland brukarorganisationer? 4. Vad gör ni för att öka kunskapen för personalen kring brukarnas funktionsnedsättningar? 5. Vad har ni för ambitionsnivå med PRIO? 6. Vad satsas just nu för att få mer delaktighet och inflytande från brukarna? - Är det något som prioriteras före? 7. Vad har ni för informationskanaler? - media, kunskapsspridning, samverkan mellan förvaltningar, organisationer och andra kommuner? 8. Hur arbetar ni med andra kommuner och förvaltningar/organisationer/landsting för att utveckla delaktighet och inflytande? 9. Vilken resurs utgör NSPH för er inom PRIO? 10. Vad är det som har gjort att Karlskrona i Blekinge har utvecklats mer inom PRIO än vad andra kommuner har gjort? 11. På vilket sätt följer ni upp era insatser för brukarnas inflytande och delaktighet? 12. Hur viktiga är personliga ombud i kommunen/landstinget? 13. Upplever du att brukarorganisationerna är medvetna om vad PRIO-satsningen är och vad den betyder? 58 Bilaga 7 Intervjuguide 3 PRIO-samordnare Intervjuguide - delaktighet och inflytande 1. Kan du berätta något om dig själv? 2. Kan du beskriva din synpunkt på PRIO-satsningen? 3. Vad har ni för ambitionsnivå med PRIO-satsningen respektive NSPH? 4. Vad gör ni för att öka kunskapen för brukarorganisationerna om PRIO? 5. Vad satsas just nu för att få mer delaktighet och inflytande från brukarna? - Är det något som prioriteras före? 6. Vad har ni för informationskanaler för att nå ut till förvaltningen och brukarorganisationerna? (media, kunskapsspridning, samverkan mellan förvaltningar, organisationer och andra kommuner)? 7. Hur arbetar ni med andra kommuner och förvaltningar/organisationer för att utveckla delaktighet och inflytande? - på central, regional och kommunal nivå? 8. Vilken resurs utgör NSPH för PRIO? 9. Vilka insatser genomför NSPH för er inom PRIO? 10. Vad är det som har gjort att Karlskrona kommun utvecklat PRIO mer än vad andra kommuner har gjort? 11. Vad är det som inte har gjort att andra kommuner inte kommit lika långt som Karlskrona i PRIO-satsningen? 12. På vilket sätt följer ni upp era insatser för brukarnas inflytande och delaktighet? 13. Hur viktiga är personliga ombud i kommunerna? 14. Upplever du att brukarorganisationerna är medvetna om vad PRIO-satsningen är och vad den betyder? 15. Upplever du att förvaltningen är medvetna om vad PRIO-satsningen innebär? 59 Bilaga 8 Kontakt med intervjupersoner Position Förvaltning/ Organisation Intervju datum Tid Plats Intervju längd Brev Intervju guide PRIO-samordnare NSPH (Nationell nivå) 201505-05 14.30 Universitetsbiblioteket via telefon, Kalmar 39:16 min X X Ledamot Funktionstödsnämnden ordförande 201504-29 14.30 Waynes coffee, Karlskrona 32.58 min X X F.d. Ledamot Funktionsstödsnämnden 201506-09 14.00 Wämö center, Karlskrona 41:41 min X Förvaltningschef Funktionsstödsförvaltningen 201504-22 14.00 Egna kontoret kommunhuset Karlskrona 28:47 min X X Verksamhetschef Funktionsstödsförvaltningen 201504-22 13.00 Grupprum kommunhuset Karlskrona 52:53 min X X PRIOsamordnare projektledare Funktionsstödsförvaltningen 201505-07 13.00 Kontakt center? 40:04 min X X PRIOsamordnare och processledare Landstinget Blekinge, Psykiatrin och habiliteringen 201505-13 11.00 Egna kontoret Karlskrona sjukhus 44:13 min X X Ledamot, BrukarPRIO-samordnare Attention Blekinge/NSPH/ Landstinget Blekinge 201504-23 11.00 Café Contan, Ronneby 54:32 min X X Ledamot styrelsen RSMH Blekinge 201504-28 15.00 Universitetsbiblioteket via telefon, Kalmar 31:52 min X X Ledamot IFSAP Blekinge 201504-20 13.00 Hemma hos intervjupersonen, Karlskrona 25:32 min +ca 30 min inte inspelat tekniska problem X X Ledamot NSPH 201505-19 11.00 Wämö center Karlskrona 44:26 min uppdelat på 31:14 + 13:12 X X 60
