Nr 3/2015

Transcription

Nr 3/2015

Fördjupning | #3/2015
3
Revisorns agerande vid sena
årsredovisningar
Lars Egenäs
7Redovisningsutredningens
slutbetänkande
Pernilla Lundqvist
11 Redovisningsrättsliga begrepp och
redovisning som avtalsinnehåll
Jesper Käck
16 Att granska och värdera pensionsåtagande samt kritik mot räntan i
PRI-systemet
Anders Palm
19 Anomali vid beräkning av internränta
Hasse R Persson
Fördjupningsartiklar publiceras löpande på tidningenbalans.se
Fördjupning #3/2015 | Balans
FÖRFATTARE: LARS EGENÄS
Revisorns agerande vid
sena årsredovisningar
Hur kan revisorn minska risken för
problem med sena årsredovisningar?
Och när bör revisorn avgå vid bristande aktivitet från kundens sida? I
denna artikel belyser Lars Egenäs hur
revisorn kan agera när denna situation
uppstår.
M
ånga revisorer känner säkert igen sig
i situationen med kunder som skickar
över årsredovisningen i senaste laget
för revision. Eller i värsta fall för sent
för att årsstämma ska kunna hållas
inom lagstadgad tid och eventuellt
även för sent för att kunna levereras
till Bolagsverket i tid. För att råda bot på problemet är det
viktigt att varje revisor/byrå har rutiner för att i möjligaste
mån förhindra att dessa situationer uppstår. I denna artikel
ges förslag till åtgärder som revisorn bör vidta, som utgår från
kraven kopplade till aktiebolag. Om revisionen avser annan
verksamhetsform måste tidsgränserna anpassas till kraven i
respektive lagstiftning.
Jag vill poängtera att förslagen till åtgärder är exempel och
inte krav. Revisorns relation till kunden kan vara av den arten
att liknande åtgärder vidtas utan att formella skrivelser skickas.
Det är dock viktigt att revisorn alltid dokumenterar vilka
kontakter som tas och vad som kommuniceras. Om muntlig
kommunikation inte hörsammas måste skriftlig kommunikation ske för att tydliggöra kraven och dokumentera agerandet
från båda håll.
när årsredovisningen senast ska överlämnas för revision. I detta
fall bygger förslagen till åtgärder på att kunden har kalenderår
som räkenskapsår.
Kommunikation av förebyggande art
För att säkerställa att tidplanen för revisionen hålls, innefattande även kundens planering och arbete med årsredovisningen,
bör revisorn påminna kunden i god tid om avtalad leverans av
årsredovisningen för revision. Speciellt viktigt är det om planeringen av detta gjorts långt i förväg. Lämpligen bör därför en
påminnelse skickas till kunden en månad innan årsredovisningen ska lämnas till revisorn enligt avtal. Har kunden anlitat en
extern redovisningskonsult kan denne med fördel inkluderas i
kommunikationen. Kommunikationen med konsulten bör dock
ske i så god tid att företagsledningen kan ges en chans att vid
behov agera om redovisningskonsulten inte levererar. Kommunikation med konsulten bör även skickas som kännedomskopia
till ansvarig person hos kunden, till exempel vd. Om kommunikation sker i form av e-post kan lämpligen läskvitto inhämtas.
Exempel på första underrättelse
Xstad 1 april
Hej
Enligt den planering för revisionen av Bolaget AB
som vi tidigare upprättat ska årsredovisningen för
bolaget skickas in till mig senast 30 april. För att
revisionen ska kunna avslutas i tid krävs att planeringen hålls. Om det uppstått något problem
med framtagandet av årsredovisningen eller om
ni redan nu vet att årsredovisningen inte kommer
att kunna färdigställas i tid ber jag er att snarast
kontakta mig så vi kan diskutera det inträffade
och uppdatera revisionsplaneringen.
Grundförutsättningar
Revisorn måste som alltid planera sin revision över året vilket
innefattar att säkerställa att revisionen av en färdig årsredovisning kan genomföras i god tid före årsstämman. Detta innebär
att revisorn tillsammans med kunden måste komma överens om
Med vänlig hälsning
Anders Andersson
3
Balans | Fördjupning #3/2015
Försenad leverans av årsredovisning
Ingen effekt av kommunikation med kunden
Om överenskommen leveransplan avseende årsredovisning
inte hålls av kunden måste revisorn agera. Detta oaktat om
tidpunkten för upprättande av årsredovisning har passerats eller
inte. Praxis är att revisorn måste agera på ett sådant sätt att
årsredovisningen kan färdigställas i tid och om detta inte får
den effekt som efterfrågas kan revisorn överväga att avgå (även
om så kallad revisorsnöd föreligger). Således krävs en proaktivitet av revisorn. Företagsledningen måste informeras om dessa
sakförhållanden god tid.
Då överenskommen planering inte har följts av kunden är det
inte lämpligt att bara kontakta eventuell redovisningskonsult
utan skriftlig kommunikation bör ställas direkt till styrelse/
vd. Kännedomskopia kan skickas till redovisningskonsulten. I
kommunikationen bör sakförhållanden kring överenskommen
planering klargöras. Kunden bör dessutom uppmanas att ta
fram och leverera en årsredovisning för revision inom en angiven tid så att revisorns uppdrag kan fullföljas. Det bör anges att
om detta inte sker kan revisorn överväga att avgå.
Om kommunikation med kunden inte har fått avsedd effekt
måste revisorn tydligt kommunicera att denne överväger att
avgå från uppdraget. Detta för att verkligen klargöra allvaret
i situationen. Denna kommunikation syftar till att få kundens
företagsledning att fullgöra sina skyldigheter enligt lagstiftningen. I kommunikationen bör tidsfristen sättas kortare än den
förra för att tydliggöra allvaret i situationen.
Exempel på tredje underrättelse
Xstad 1 juni
Hej
Jag har tidigare skrivit till er och begärt att årsredovisningen för Bolaget AB ska skickas in till mig
absolut senast 31 maj. Jag kan nu konstatera att så
inte skett. Som jag tidigare nämnt så ställer god
revisionssed krav på mig att avgå från ett uppdrag
om mina försök att få in årsredovisningen i tid inte
ger önskad effekt. Om jag inte får årsredovisningen
senast 20 juni kommer jag därför att avgå från mitt
uppdrag som revisor i bolaget.
Om ni bedömer att årsredovisningen inte kan vara
färdigställd till detta datum måste ni omedelbart
kontakta mig så att jag kan ta ställning till om jag
kan vara kvar som revisor trots förseningen eller
hur vi ska lägga upp planeringen för den fortsatta
revisionen.
Jag vill slutligen informera om att årsredovisningen
måste vara inskickad till Bolagsverket allra senast 31
juli. I annat fall kommer bolaget tvingas att betala en
straffavgift på 10 000 kronor. Detta belopp kan ni
som styrelseledamöter bli tvungna att betala till bolaget. Genom att inte färdigställa årsredovisningen i
tid kan ni också göra er skyldiga till bokföringsbrott
då årsredovisningen inte har kunnat behandlas inom
lagstadgad tid på årsstämma, som jag senare kan bli
skyldig att anmäla till Ekobrottsmyndigheten.
Exempel på andra underrättelse
Xstad 1 juni
Hej
Enligt den planering för revisionen av Bolaget AB
som vi tidigare upprättat så skulle årsredovisningen
ha överlämnats till mig senast 30 april. Jag har dock
inte fått in någon årsredovisning. Som revisor är jag
inte bara skyldig att följa de bestämmelser som finns
i lag om revision och årsredovisning utan jag måste
också följa god revisionssed. Enligt denna kan jag bli
skyldig att avgå från uppdraget som revisor i bolaget om jag inte får in årsredovisningen i sådan tid att
jag kan fullgöra mitt uppdrag som revisor.
Jag vill därför redan nu upplysa er om att årsredovisningen snarast måste skickas in till mig. Om den
inte inkommer senast 31 maj kan jag bli tvungen att
överväga att avgå från uppdraget som revisor. Om
ni redan nu vet att årsredovisningen inte kan skickas
in under maj månad måste ni omedelbart ta kontakt
med mig så att vi kan lägga upp en ny planering för
när årsredovisningen ska vara färdigställd.
Anders Andersson
Avgång från revisionsuppdraget
Anders Andersson
Enligt god revisionssed måste revisorn avgå om tidigare kommunikation med kunden inte fått avsedd effekt så att årsredo-
FUNDERAR DU PÅ ATT SKRIVA
EN FÖRDJUPNINGSARTIKEL?
Hör av dig till chefredaktör Pernilla Halling:
pernilla.halling@far.se
08-506 112 41
4
visningen inkommit eller att det har kunnat upprättas en ny
och acceptabel planering för när årsredovisningen senast ska
vara färdigställd. Det finns dock ingen fastställd tidpunkt då
revisorn senast ska avgå. Det kan noteras att en revisor, som inte
hade fått ta del av bolagets räkenskapsmaterial i tid och därför
avgick från revisionsuppdraget elva månader efter räkenskapsårets utgång, fick kritik av Revisorsnämnden (dnr 2011-1738) för
att han hade dröjt för länge med att avgå.
Revisorsnämndens praxis är svårtolkad men klart är att
revisorn måste lämna sitt uppdrag om kunden inte kontaktar
honom eller henne trots underrättelser som tillställts kunden
av revisorn. Om kontakt däremot tas och en rimlig plan för när
årsredovisningen kan vara färdigställd presenteras bör revisorn
kunna fullfölja uppdraget, även om årsredovisningen kommer
att avges för sent.
Då praxis inte är entydig är det revisorns professionella
bedömning som ligger till grund för avgörandet huruvida
avgång är det rimliga alternativet. Vid osäkerhet bör en kollega
konsulteras eller kontakt tas med FAR:s medlemsrådgivning via
www.far.se.
Om revisorn väljer att avgå måste åtgärder vidtas i enlighet
med reglerna i ABL innefattande att underrätta kunden och
Bolagsverket samt inge en avgångsredovisning och i tillämpliga
fall anmäla brott.
Lars Egenäs är pensionerad efter 30 år som auktoriserad
revisor och partner på Deloitte. I dag är han revisionsspecialist på FAR.
5
Ny kurs!
Revisorsdagarna 2015
– affärsnytta genom kundcase
Revisorsdagarna är en ny tredagarsutbildning för dig som arbetat ett tag
och som vill ta ditt arbete till nästa nivå.
Tid och plats
Stockholm 29 september–1 oktober
Lärare
Johan Baeckstrom, auktoriserad revisor
Carina Edlund, redovisningsspecialist
Anders Fält, auktoriserad skatterådgivare
Samtliga verksamma på KPMG.
Upplägget bygger på riktiga kundcase, som under kursdagarna utvecklas
successivt. Genom diskussion i mindre
och stora grupper ges ett flertal olika
åtgärdsförslag, som du som deltagare
har stor nytta av i dina kundrelationer
efter kursen.
”
Pris
22 500 kr exkl. moms.
I priset ingår för- och eftermiddagskaffe,
lunch och dokumentation.
I priset ingår även en gemensam middag med
dryck första dagen på Kungliga Myntkabinettet.
Vi bjuds även på en kort visning av muséet.
Medlemspris
Du som är medlem i FAR får 10% rabatt på kurspriset.
Gick kursen internt på KPMG
2014 och jag måste säga att det
är den absolut bästa kurs jag
någonsin gått!”
Läs mer och anmäl dig på
farakademi.se/revisorsdagarna2015
eriges
v
S
i
om
Ekon lara val .
självk
Caisa Drefeldt, auktoriserad revisor, KPMG
6
FÖRFATTARE: JESPER KÄCK
Redovisningsutredningens slutbetänkande
Mikroföretag
Redovisningsutredningen har presenterat sitt slutbetänkande som innehåller ett antal förslag till ändringar i
årsredovisningslagen, ÅRL, årsredovisningslagarna för kreditinstitut och
värdepappersbolag, ÅRKL, samt för
försäkringsföretag, ÅRFL. Utredningens utgångspunkt har varit att föreslå
förenklingar på redovisningsområdet,
framförallt för mindre företag. En av
de största förändringarna är att en ny
företagskategori införs, mikroföretag.
I denna artikel redogör Pernilla Lundqvist för de huvudsakliga föreslagna
förändringarna i slutbetänkandet.
En ny företagskategori föreslås införas i årsredovisningslagen,
mikroföretag. Gränsvärdena för mikroföretag är föreslagna på
samma nivå som de gränsvärden som finns för revisionsplikt i
aktiebolag:
•Medelantalet anställda 3.
•Balansomslutning 1,5 miljoner kronor.
•Nettoomsättning 3 miljoner kronor.
Bestämmelser om mikroföretag har sedan tidigare funnits
inom EU-rätten men Sverige har valt att inte utnyttja dessa.
Numera återfinns bestämmelserna i det nya Redovisningsdirektivet. EU-rätten tillåter högre gränsvärden (medelantalet anställda 10, balansomslutning cirka 3 miljoner kronor, nettoomsättning cirka 6 miljoner kronor) än nu föreslagna men det står
medlemsstaterna fritt att sätta egna gränsvärden om så önskas,
dock inte högre än vad direktivet anger. Redovisningsdirektivet
tillåter även fler förenklingar för mikroföretag än vad utredningen föreslår i Sverige. Dessa överväganden har skett utifrån
å ena sidan vilka fördelar som kan uppnås i form av minskade
administrativa kostnader för det redovisande företaget och å
andra sidan vilka nackdelar som skulle kunna uppkomma för
företagens intressenter genom försämrad informationsgivning
från företagen. Generellt sett kan sägas att ju större ett företag
är desto större är kretsen av intressenter som kan ha ett intresse
att ta del av finansiell information.
Det är även viktigt att poängtera att om ett mikroföretag vill
lämna ytterligare information står det företaget fritt att göra
detta. Ett mikroföretag får till exempel frivilligt agera som
ett mindre eller större företag. I utredningsarbetet har även
den internationella utvecklingen studerats för att se hur andra
medlemsstater hanterat bestämmelserna om mikroföretag. Vissa
länder har gjort som Sverige, nämligen avvaktat det nya Redovisningsdirektivet, varför det är för tidigt att dra några slutsatser om antalet länder som utnyttjar bestämmelserna. Bland de
länder som redan infört bestämmelserna märks Storbritannien
och Tyskland. Dessa länder har gått längre än Sverige genom
att ha direktivets maximala gränsvärden samt utnyttjat övriga
regler i princip fullt ut.
Bestämmelserna om mikroföretag gäller för samtliga före-
R
edovisningsutredningen presenterade
ett delbetänkande i april 2014. Detta
delbetänkande har varit ute på remiss och
för närvarande pågår arbete med att skriva
lagrådsremiss som förväntas bli klar i
maj och proposition i juni. Propositionen
kommer att behandlas av riksdagen hösten 2015 och tänkt ikraftträdandetidpunkt är redan 1 januari
2016. De förändringar som föreslogs i detta delbetänkande har
presenterats i Balans Fördjupning nr 2/2014.
Redovisningsutredningen har nu överlämnat sitt slutbetänkande En översyn av årsredovisningslagarna, SOU 2015:8.
I samband med detta är Redovisningsutredningens uppdrag
fullgjort. Slutbetänkandet förväntas komma ut på remiss innan
sommaren och de nya bestämmelserna föreslås träda i kraft 1
januari 2017.
7
FÖRFATTARE: PERNILLA LUNDQVIST
tagsformer som omfattas av ÅRL förutom finansiella holdingföretag, investmentföretag, företag som lyder under definitionen
företag av allmänt intresse samt stiftelser. Utifrån den storleksnivå som föreslås för mikroföretag kommer drygt 70 procent av
de företag som i dag är mindre (enligt gränsvärdena medelantalet anställda 50, balansomslutning 40 miljoner kronor,
nettoomsättning 80 miljoner kronor) att vara mikroföretag. Om
man i stället gått på maximala gränsvärden som Redovisningsdirektivet tillåter hade mikroföretagen utgjort cirka 82 procent
av de företag som i dag utgör mindre företag. Värt att notera i
sammanhanget är att såsom bestämmelserna är utformade kommer alla nystartade företag vara mikroföretag de två första åren
(i dag är alla nystartade företag mindre de två första åren).
De förenklingar som föreslås för mikroföretag avser utformning av årsredovisningen såsom innehåll i förvaltningsberättelse, uppställningsformer samt upplysningskrav. Värderingsreglerna är desamma som för andra företag i ÅRL, dock tillåts
inte värdering till verkligt värde av finansiella instrument.
Redovisningsdirektivet ställer inga krav på att mikroföretag
ska ha en förvaltningsberättelse. Utredningen föreslår dock att
förvaltningsberättelsen ska bibehållas även för mikroföretag,
dock med mindre information än vad som gäller för mindre
företag. Den information som ska finnas i ett mikroföretags
förvaltningsberättelse begränsas i princip till en vinstdisposition
och specifikation av förändring av eget kapital om förslag till
värdeöverföring föreligger.
Resultat- och balansräkningen i ett mikroföretag upprättas i
förkortad form. För ett aktiebolag kan uppställningsformerna se
ut enligt följande:
De notupplysningar som måste lämnas begränsas i princip till
följande:
•Tillämpade värderingsprinciper.
•Avvikelse från principen om kvittningsförbud.
•Upplysningar om ställda säkerheter och eventualförpliktelser samt säkerheter och ansvarsförbindelser som
har ställts till koncernföretag.
•Lån och ställda säkerheter till ledande befattningshavare.
•Medelantalet anställda.
Det är också av vikt att i sammanhanget notera att upplysningskraven kommer att reduceras för mindre företag från och med
1 januari 2016 på grund av Redovisningsdirektivets krav på
fullharmonisering, innebärande att direktivet sätter upp tvingande krav på vilka upplysningar som ska lämnas och nationell
lag eller kompletterande normgivning inte får kräva fler upplysningar för mindre företag, vilket presenterats i Redovisningsutredningens delbetänkande.
Sammanfattningsvis kan konstateras att årsredovisningen för
ett mikroföretag som helhet kommer att innehålla begränsad
information jämfört med vad vi är vana vid i dag. Samtidigt
kommer årsredovisningen för mindre företag att innehålla mindre information på grund av EU:s krav på fullharmonisering.
Det står dock företag fritt att lämna ytterligare information om
de önskar.
Balansräkning i förkortad form:
TILLGÅNGAR
A. Tecknat men ej inbetalt kapital
B. Anläggningstillgångar
I. Immateriella anläggningstillgångar
II. Materiella anläggningstillgångar
III. Finansiella anläggningstillgångar
C. Omsättningstillgångar
I. Varulager m.m.
II. Fordringar
III. Kortfristiga placeringar
IV. Kassa och bank
EGET KAPITAL, AVSÄTTNINGAR OCH
SKULDER
A. Eget kapital, med uppgift om vad som
utgör fritt eget kapital och bundet eget kapital
I. Aktiekapital
II. Överkursfond
III. Uppskrivningsfond
IV Andra fonder
V. Balanserad vinst eller förlust
VI. Årets resultat
B. Obeskattade reserver
C. Avsättningar
D. Skulder
Resultaträkning i förkortad form
(kostnadsslagsindelning)
1. Bruttoresultat
2. Personalkostnader
3. Av- och nedskrivningar av materiella
och immateriella anläggningstillgångar
4. Nedskrivningar av omsättningstillgångar utöver normala nedskrivningar
5. Övriga rörelsekostnader
6. Intäkter från andelar i koncernföretag
7. Intäkter från andelar i intresseföretag och
gemensamt styrda företag
8. Intäkter från övriga företag i vilka strategiska andelsinnehav förekommer
9. Intäkter från övriga värdepapper och ford
ringar som är anläggningstillgångar (med särskild uppgift om intäkter från koncern-
företag)
10. Övriga ränteintäkter och liknande intäkter (med särskild uppgift om intäkter från
koncernföretag)
11. Nedskrivningar av finansiella anläggningstill-
gångar och kortfristiga placeringar
12. Räntekostnader och liknande kostnader
(med särskild uppgift om kostnader avseende koncernföretag)
13. Bokslutsdispositioner
14. Skatt på årets resultat
15. Övriga skatter
Redovisning enligt kapitalandelsmetoden i
juridisk person
Redan i dag tillåter ÅRL att noterade företag och företag som
8
FÖRFATTARE: PERNILLA LUNDQVIST
omfattas av en koncernredovisning upprättad i enlighet IFRS
får redovisa andelar i intresseföretag enligt kapitalandelsmetoden i juridisk person. Dock tillåter inte den kompletterande
normgivningen detta i dag eftersom IFRS inte har möjliggjort
detta. Med anledning av ändringar i IFRS från och med 2016
får det antas att kompletterande normgivning öppnar upp för
detta. Utredningen föreslår att möjligheten att tillämpa kapitalandelsmetoden ska utvidgas till att även gälla för redovisning av andelar i dotterföretag. Möjligheten avser, precis som
för intresseföretag, noterade företag och företag som omfattas
av en koncernredovisning upprättad enligt IFRS.
Elektronisk ingivning
Värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde
Bokföringsskyldighet ideella föreningar
Utredningen har även undersökt frågan om obligatorisk elektronisk ingivning. Inga förändringar har dock föreslagits på detta
område. I stället förordar utredningen att det inleds ett arbete
inriktat på att skapa praktiska tillämpliga system för elektroniskt
upprättande och elektronisk ingivning av redovisningshandlingar.
Observera dock att det i SOU 2014:70, Ändrade informationskrav
på värdepappersmarknaden, har föreslagits att företag som har
värdepapper upptagna till handel på en reglerad marknad ska vara
skyldiga att upprätta års- och koncernredovisningar i ett format
som möjliggör enhetlig elektronisk rapportering.
Eftersom FAR med flera skickat in en hemställan om lagändring avseende värdering av förvaltningsfastigheter till
verkligt värde i juridisk person har denna fråga varit uppe till
diskussion i Redovisningsutredningen. Med tanke på samband
mellan redovisning, beskattning och utdelningsbara medel
föreslås dock ingen förändring i detta avseende. Det innebär
att förvaltningsfastigheter även fortsättningsvis endast kan
värderas med utgångspunkt i anskaffningsvärdemetoden i
juridisk person.
Uppdelning av avsättningar i korta och långa
poster
Utöver ovanstående föreslagna förändringar sker ett förtydligande avseende uppställningsformer för noterade företag
samt företag som omfattas av en koncernredovisning upprättad
enligt IFRS. Omsättningstillgångar och anläggningstillgångar respektive skulder och avsättningar ska kunna delas upp i
kortfristiga och långfristiga poster i balansräkningen. Dessa
bestämmelser utgör ett undantag från huvudregeln i ÅRL:s
Bilaga 1. Bestämmelserna har funnits tidigare i ÅRL, dock
med oklarheter om avvikelse kan ske från ÅRL:s uppställningsschema eller inte. Utöver förtydligandet sker även en
hänvisning till att det bör ankomma på den kompletterande
normgivningen att lämna närmare vägledning för hur bestämmelsen ska tillämpas. Detta skulle till exempel kunna innebära
att avsättningar inte behöver ha en egen rubrik utan delas upp
i korta och långa skulder, motsvarande vad som gäller i IFRS.
Undertecknande av årsredovisningar samt
fastställelseintyg
Enligt ÅRL ska en års- och koncernredovisning i ett aktiebolag undertecknas av samtliga styrelseledamöter och i förekommande fall vd. Detta krav på undertecknade följer dock inte av
EU-rätten. Att få till stånd underskrifter av samtliga styrelseledamöter och vd kan ibland vara svårt i praktiken, till exempel
för publika företag där styrelsen är spridd i olika länder samtidigt som årsredovisningen ska tryckas och publiceras under en
kort tidsperiod. De nuvarande bestämmelserna om undertecknande föreslås därför att kompletteras med en möjlighet att
färdigställa redovisningen genom ett protokollfört beslut vid
ett styrelsemöte där samtliga styrelseledamöter och vd deltar.
Detta beslut gäller i sådana fall i stället för undertecknande.
Även bestämmelserna om fastställelseintyg har ändrats.
I utredningen föreslås att fastställelseintyget ska kunna
undertecknas av annan person än styrelseledamot eller vd om
styrelsen har utsett denna person till det. Den som utses kan
till exempel vara en anställd eller en redovisningskonsult.
I dag finns bestämmelser i bokföringslagen, BFL, som anger när
en ideell förening är bokföringsskyldig och därmed skyldig att
följa samtliga bestämmelser i BFL. Dessa regler föreslås ändras
eftersom nyttan av lagstadgad bokföringsskyldighet för mindre
ideella föreningar oftast inte står i proportion till den administrativa börda som bokföringsskyldigheten innebär. De föreslagna
förändringarna avser när bokföringsskyldigheten inträder i en
ideell förening kopplat till föreningens nettoomsättning hänförlig
till näringsverksamhet. Vissa krav på bokföringsskyldighet är i
dag kopplad till om den ideella föreningen bedriver näringsverksamhet, definitionen av näringsverksamhet är dock inte entydig.
I utredningen föreslås att en ideell förening ska vara bokföringsskyldig först när nettoomsättningen från näringsverksamheten normalt uppgår till mer än fyra prisbasbelopp, för närvarande
cirka 177 000 kronor. Det föreslås dock inga förändringar i
skattelagstiftningen varför effekten kan bli att även om föreningen inte är bokföringsskyldig måste det finnas ett underlag för
inkomstdeklarationen i det fall föreningen ska lämna inkomstdeklaration.
Motsvarande ändringar föreslås även för registrerat trossamfund, samfällighetsförening, viltvårdsområdesförening eller
fiskevårdsområdesförening.
Nya årsredovisningslagar och bestämmelser för
finansiella företag
I utredningen föreslås att nuvarande ÅRL ersätts med en ny lag.
Den nya lagen bygger till stora delar på nuvarande ÅRL men har
fått en ny utformning innebärande att lagen består av fler kapitel
och paragrafer samt att språket har moderniserats. Detsamma har
även skett avseende årsredovisningslagarna för finansiella företag.
Precis som tidigare knyter dessa lagar an till ÅRL.
Bestämmelser om upprättande av delårsrapport föreslås strykas
från årsredovisningslagarna och har i stället samlats i en ny
särskild lag, Lag om delårsrapporter. Innehållet i bestämmelserna
om delårsrapporter är dock oförändrade.
Utredningen föreslår även att kreditinstitut och värdepappersföretag vid upprättande av koncernredovisning inte ska behöva
göra den uppdelning av eget kapital som ska göras vid upprättande av en årsredovisning. Uppdelning ska därför inte behöva ske
av fördelning mellan bundet och fritt eget kapital i koncernredovisningen. Det föreslås även att det i samtliga kreditinstitut och
värdepappersbolag ska krävas medgivande från Finansinspektionen vid uppskrivning av anläggningstillgångar.
Pernilla Lundqvist är ekonomie doktor, redovisningsspecialist på KPMG, adjunkt vid Handelshögskolan i Göteborg,
samt tidigare ledamot i redovisningsutredningen.
9
2015 års nya regelverk
Beställ årets böcker nu!
Skattevolymen
Nyheter
IFRS-volymen
Nyheter
· Höjning av flera punktskatter
· Moms nu i köparens
hemland vid köp av
elektroniska tjänster
· Förändring av fakturamodellen för RUT och
ROT
· Ny IFRIC 21 Avgifter
· Ändringar av anställningsförmåner i IAS 19
Pris 625 kr.*
Pris 515 kr.*
FARs Samlingsvolym
Redovisning
Nyheter
FARs Samlingsvolym
Revision
Nyheter
· Ny K3-anpassad RedR 1
· Förtydligande av
byggnadsavskrivningar
från FAR och BFN
· Gamla BFN-regler nu i
eget supplement
· Höjda avgifter för revisorer och revisionsbolag
· Penningtvättsbrott tillagt
i brottskatalogen
· Ändrade mallar för
hållbarhetsredovisning
Pris 575 kr.*
Pris 575 kr.*
s
verige
S
i
m
o
Ekon lara val
självk
* Pris exkl. moms och frakt
Beställ dina böcker på
farakademi.se/bocker
10
Redovisningsrättsliga
begrepp och redovisning
som avtalsinnehåll
De senaste årtiondena har rättsområdet redovisningsrätt utvecklats
snabbt. Bara under de senaste åren
har flera doktorsavhandlingar och
läroböcker i redovisningsrätt skrivits. I denna artikel belyser Jesper Käck
hur redovisningsrätten påverkar avtal.
Artikeln bygger på en masteruppsats
framlagd vid Linköpings universitet.
V
anligtvis behandlas redovisningsrätt i
samband med ett större, mer etablerat,
rättsområde där redovisningen har spelat
en viktig roll. Det tydligaste exemplet är
redovisningens roll i skatterätten. Sambandet mellan redovisning och beskattning
har behandlats utförligt i både litteraturen
och i rättspraxis. Huvuddelen av de forskare som på senare år
behandlat redovisningsrätt verkar även ha en nära koppling till
skatterätten.
Ett område som inte har behandlats i någon större omfattning är på vilket sätt redovisningen påverkar avtal. Det är inte
ovanligt att avtalsparter väljer att låta utvecklingen i ett företags
redovisning påverka rättsföljder i avtalet. Artikeln utforskar
exempel på problem som kan uppstå med avseende på avtal som
kopplar rättsföljder till redovisningen, med utgångspunkt i tre
vanliga kontrakt som använder redovisning som avtalsinnehåll.
Vad händer till exempel om en part i ett avtal förpliktat sig att
redovisa enligt vissa principer, men måste redovisa enligt andra
redovisningsprinciper för att uppfylla god redovisningssed?
Det väsentligaste problemet enligt min mening är att normerna
inom redovisningsrätten har utökats, vilket innebär att redovisningen är mer dynamisk än vad den varit. Även begreppet
god redovisningsseds vara eller inte vara som avtalsinnehåll
diskuteras.
Artikeln är en förkortad version av författarens masteruppsats ”Redovisning och redovisningsrättsliga
begrepp som avtalsinnehåll” framlagd vid de affärsjuridiska programmen vid Linköpings universitet.
Handledare var bitr. professor Jan Kellgren.
Rättskällor inom redovisningsrätten
Det finns ett brett spektrum av normer inom det redovisningsrättsliga området. Det är således av vikt att avgöra vilka normer
som ska tillämpas i det konkreta fallet. På EU-nivå finns
tvingande bestämmelser i IAS-förordningen, där det anges att
särskilda bokföringsskyldiga ska följa IASB:s regelverk.1 Det
är endast noterade bolags koncernredovisning som omfattas
av förordningen. I förordningen anges att medlemsstaterna
kan välja om de vill att enskilda bolags årsredovisningar ska
följa redovisningsstandarder från IASB. Sverige har inte valt
att utnyttja den möjligheten. En effekt i det konkreta fallet för
större bolag kan vara att det är IASB:s normsystem som ska
tillämpas, på grund av att rekommendationer utgivna av Rådet
för finansiell rapportering hänvisar tillbaka till IFRS.
I Sverige är de viktigaste lagarna på området årsredovisningslagen (1995:1554) och bokföringslagen (1999:1078). Lagarna
är att betrakta som ramlagar. 2 Det innebär att lagarna inte är
särskilt utförliga och kan därför inte i någon större utsträckning ge vägledning för hur en årsredovisning ska upprättas i det
konkreta fallet. Förarbetena innehåller inte heller i någon större
utsträckning uttalanden om enskilda bestämmelser, utan snarare
resonemang kring större principfrågor. I förarbetena anges i
stället på ett flertal ställen att till exempel gränsdragningsproblematik, begreppsdefinitioner och närmare anvisningar bör lämnas i
rättspraxis och i den kompletterande normgivningen. Rättspraxis
inom redovisningsrättens område är inte särskilt utvecklat. En
anledning till det torde vara att det inte finns några sanktioner
som är direkt kopplade till redovisningsrätten. Det finns däremot
ett flertal andra rättsområden där felaktig redovisning kan leda
till en sanktion. Några exempel är bokföringsbrott inom straffrätten, sanktioner till följd av åtaganden i börsregistreringskontrakt,
11
skattetillägg och eventuella skadeståndsansvar i aktiebolagslagen eller köplagen, som kan uppstå till följd av en felaktig
årsredovisning. Rättspraxis som behandlar redovisningsrättsliga
frågor kan således i viss omfattning sökas inom ramen för andra
rättsområden, om än inte i särskild hög utsträckning.
Det ovan nämnda innebär således att stora delar av redovisningsrätten inte finns reglerade i varken lag, förarbeten eller
rättspraxis. Av central betydelse är i stället begreppet god redovisningssed. God redovisningssed brukar klassificeras som en rättslig standard, vilket bokföringspliktiga är förpliktigade att följa, se
4 kap. 2 § bokföringslagen och 2 kap. 2 § årsredovisningslagen.
Det är således av vikt att fastställa var god redovisningssed går
att utröna. I propositionen till 1976 års bokföringslag anfördes
följande gällande frågan var god redovisningssed går att finna:
”Som utredningen påpekar torde god redovisningssed kunna
beskrivas genom en hänvisning till att det bör röra sig om en faktisk
förekommande praxis hos en kvalitativt representativ krets bokföringsskyldiga.” 4
Vid den tidpunkten fästes således stor vikt vid branschpraxisen.
Vidare anges i propositionen att allmänna råd från olika organ ska
tas i beaktande, bland annat från en offentligrättslig nämnd, som
skulle instiftas. Den i propositionen föreslagna expertnämnden är
i dag den för redovisningsrättens utveckling viktiga Bokföringsnämnden. Utvecklingen efter uttalandet i propositionen till 1976
års bokföringslag har lett till att god redovisningssed snarare fastställs i kompletterande normgivning från olika typer av organisationer än av praxis i branschen. I 8 kap. 1 § årsredovisningslagen
anges att Bokföringsnämnden och i vissa fall Finansinspektionen
ansvarar för utvecklingen av god redovisningssed. Det främsta
skälet till att lagstiftaren valt att inte detaljreglera redovisningsregler är att sådana regler kan behöva ändras snabbt. På samma
sätt som den omvärld redovisningen är tänkt att beskriva är i
ständig förändring, måste även de normer som reglerar redovisningens utformning vara föränderliga.
Bokföringsnämndens arbete har utmynnat i olika redovisningsstandarder, som är anpassade till olika bokföringsskyldiga. Dessa
regelverk, de så kallande K-regelverken, är mer heltäckande regelverk som ger konkret vägledning för hur en bokföringsskyldig
ska redovisa. Vilket regelverk en bokföringsskyldig ska tillämpa
beror på hur stort företaget är. En bokföringsskyldig är emellertid
inte alltid bunden att följa en redovisningsstandard. Det finns ett
utrymme att välja regelverk. Till exempel får företag som enligt
årsredovisningslagens mening är att anse som ett mindre företag
tillämpa K2, men får även välja att redovisa enligt K3.
De dynamiska inslagen inom redovisningsrätten
Det tidigare sagda innebär att redovisningsrätten är dynamisk
på flera sätt. För det första är redovisningsrätten dynamisk
i tiden. Med det avses att redovisningsreglerna är i ständig
förändring. Vad som var förenligt med god redovisningssed förr
behöver inte vara förenligt med god redovisningssed nu. Redovisningsrätten är även dynamisk i den bemärkelsen att det inte
finns ett tydligt regelverk för de bokföringsskyldiga att förhålla
sig till. Den bokföringsskyldige kan i vissa situationer både ha
implicita och explicita valmöjligheter. Med implicita valmöjligheter avses sådana valmöjligheter som förvisso inte uttryckligen
anges i den kompletterande normgivningen, men som än dock
finns för de bokföringsskyldiga. Det kan till exempel röra sig
om olika beräkningar eller klassificeringar. Explicita valmöjligheter är sådana som framgår i direkt av den kompletterande
normgivningen. Några konkreta exempel är de valmöjligheter
som återfinns i RFR 2 gällande tillämpningen av IAS 11 och
IAS 17 i juridiska personer.5 För vissa bokföringsskyldiga finns
till och med en möjlighet att välja vilken redovisningsstandard
som de vill tillämpa, även om den möjligheten i viss mån är
begränsad. Det går till exempel inte att utan skäl byta redovisningsstandarder efter behag.
Att den bokföringsskyldige själv inom ramen för god redovisningssed kan välja metod för redovisningen innebär att ett
karaktäristiskt drag hos god redovisningssed är att den i viss mån
är subjektiv. En effekt av det subjektiva draget är att den bokföringsskyldige i viss utsträckning kan styra redovisningen själv.6
Ytterligare en effekt av subjektiviteten är att det kan innebära svårigheter i att avgöra vad som är god redovisningssed, eftersom den
bokföringsskyldige kan ha en valrätt att redovisa på olika sätt.
Proaktiva åtgärder
I det ovan framförda framgår att parterna måste beakta de
dynamiska inslagen hos redovisningsnormerna. En annan fråga,
som i högsta grad är relevant vid utformningen av ett avtal som
kopplar rättsföljder till redovisningen, torde vara att parterna
behöver ta hänsyn till andra beslut som fattas i företaget.
Sådana beslut kan komma att få genomslag på verksamhetens
ekonomiska ställning, vilket i förlängningen kan påverka
rättsföljder i avtalet. En annan beskrivande term är att den bokföringsskyldige utför proaktiva åtgärder. En förutsättning för
att kunna utföra sådana proaktiva förändringar är således att en
av parterna i avtalet också har ett bestämmande inflyttande över
bokföringen. Ett bra exempel för när proaktiva förändringar
bör beaktas är vid en företagsöverlåtelse där parterna enats
om en prismekanism i form av en tilläggsköpeskilling. Under
förutsättning att tilläggsköpeskillingens storlek är baserad på
det överlåtna företagets resultat under de närmaste åren, skulle
köparen genom att företa olika åtgärder kunna minska storleken
på tilläggsköpeskillingen. Om köparen till exempel investerar
kraftigt under de åren då underlaget för tilläggsköpeskillingen
ska bestämmas kan det påverka storleken på ersättningen till
köparens fördel.8
Kontrakt som kopplar rättsföljder till redovisningen
Det torde finnas en mängd olika kontrakt där parterna vill
koppla rättsföljder i ett avtal till redovisning. En gemensam nämnare kan sägas vara att syftet med hänvisningen till
redovisningen är att parterna vill att rättsföljder ska påverkas
av den ekonomiska ställningen i det aktuella bolaget. Det kan
i många fall anses naturligt att använda den externa finansiella
information som bolaget enligt lag ska upprätta. En fördel med
att använda redovisningen i ett sådant avtal är att det finns
andra incitament för att den bokföringsskyldige ska upprätta en
korrekt redovisning. Om den bokföringsskyldige upprättar en
felaktig redovisning kan till exempel straffrättsliga sanktioner
aktualiseras. Nedan presenteras tre typer av avtal och klausuler
där redovisningen spelar en central roll.
Tilläggsköpeskilling
När två parter är överens om ett köp av ett företag infinner sig
frågan på vilket sätt beräkningen och betalningen av köpeskillingen ska ske. Från köparens synvinkel är partnernas reglering
av erläggandet av köpeskillingen en viktig faktor vid finansieringen av ett företagsförvärv. En senareläggning av betalningen kan underlätta för köparen att erhålla den finansiering
12
som krävs för att genomföra förvärvet.9 I doktrinen används
begreppet prismekanismer för att definiera de olika varianter
som två parter kan använda sig av när de ska bestämma hur
köpeskillingen ska erläggas. Utöver köparens möjlighet till
finansiering av förvärvet finns flera andra syften till varför
parter bör använda sig utav prismekanismer vid ett företagsförvärv. Ett viktigt syfte är att fördela riskerna mellan parterna.
Säljarens ersättning kommer till viss del att vara beroende av
företagets och därmed köparens resultat. Ytterligare ett syfte
med en prismekanism är att det kan verka som ett incitament
för att säljaren stannar kvar i företaget en tid, för att se till
att företaget utvecklas så positivt som möjligt. Det blir även
ett incitament för säljaren att inte driva eller vara engagerad i
någon konkurrerande verksamhet, eftersom det kan komma att
påverka storleken på ersättningen av försäljningen.10
En återkommande utmaning vid företagsöverlåtelser är
prissättningen. Vilka parametrar som ska vara avgörande vid
prissättningen torde vara en subjektiv bedömning. Några exempel
kan vara köparens preferenser, affärsrelationen mellan köpare och
säljare samt situationen i företaget.11 I parternas förhandling om
ett pris kan en prismekanism som reglerar priset utifrån företagets
resultat underlätta möjligheten att komma överens. Ett exempel
på en sådan prismekanism skulle kunna vara en tilläggsköpeskilling. Det finns olika sätt att utforma en tilläggsköpeskilling. Ett
exempel är att den rörliga delen av köpeskillingen baseras på
målbolagets EBITDA (resultat utan beaktande av räntor, skatt,
avskrivningar och nedskrivningar) enligt årsbokslutet. Den
rörliga delen behöver inte baseras på den finansiella utvecklingen
i målbolaget, den kan även baseras på till exempel framsteg i ett
forskningsprojekt eller personalomsättning.12
En risk som uppstår för säljaren i samband med att parterna
infört en tilläggsköpeskilling är att köparen har möjligheten att
påverka de parametrar som påverkar storleken på tilläggsköpeskillingen. Säljaren har därför ett intresse av att införa klausuler
som på olika sätt kan mildra den risken. Sådana klausuler benämns med ett engelskt uttryck för ring fencing. Klausulerna kan
begränsa köparens rätt att styra över bolaget, till exempel genom
förbud om fusion, förbud mot försäljning av verksamhetsgrenar,
förändra inriktningen av verksamheten eller främja konkurrerande verksamhet.13 Köparen kan också garantera att tillämpa vissa
redovisningsstandarder i företaget, för att minska möjligheten att
styra företagets redovisning till ett för köparen mer förmånligt
resultat. Risken finns emellertid att köparen måste följa en annan
redovisningsstandard för att redovisa i enlighet med god redovisningssed. Följande exempel kan illustrera det nyss sagda:
Bolag D har historiskt sett varit ett mindre företag enligt
årsredovisningslagens mening. Bolaget har således haft möjligheten och också valt att tillämpa K2-regelverket. Nu ska bolag D:s
moderbolag sälja samtliga aktier i bolag D, till bolag K. Parterna
kommer överens om att köpeskillingen ska bestå av en fast del och
en rörlig del. Den rörliga delen ska baseras på resultatet i bolag D
under de närmaste tre åren. För att säkerställa att de nya ägarna
inte tillämpar nya redovisningsnormer i syfte att ”styra” redovisningen till ett lägre resultat under de första tre åren används en
klausul som stadgar att redovisningsprinciperna i bolag D inte får
ändras. Bolag D växer emellertid kraftigt under det första året efter förvärvet, vilket får till följd att bolaget inte längre anses vara
ett mindre företag enligt ÅRL. Bolaget ska nu, för att redovisa i
enlighet med god redovisningssed, tillämpa K3-regelverket.
Konflikten i förevarande fall blir således att köparen har förbundit sig att redovisa enligt en redovisningsstandard, samtidigt
som företaget ska redovisa enligt en annan redovisningsstandard
för att uppfylla god redovisningssed. Företaget kan således inte
uppfylla avtalet utan att samtidigt bryta mot bestämmelserna i
4 kap. 2 § BFL och 2 kap. 2 § ÅRL.
Balansräkningsgaranti
I aktieöverlåtelseavtal är det vanligt att parterna avtalar om
särskilda garantier, i en så kallad garantikatalog, som säljaren
ger köparen med avseende på olika spörsmål. Det huvudsakliga
syftet med en sådan garantikatalog är att parterna kan allokera
riskerna för eventuella okända fel till den part som hade bäst
möjlighet att upptäcka felen. En annan fördel med en garantikatalog är att det blir ett incitament för den med mest information, vilket normalt sett torde vara säljaren, att dela med sig av
information till den andra parten.
Ett flertal garantier i garantikatalogen är kopplade till målbolagets redovisning. En vanlig garanti i förvärvsavtal är att säljaren
garanterar att balansräkningen är upprättad i enlighet med god
redovisningssed. Det är den typen av klausuler som i litteraturen
främst avses med en balansräkningsgaranti.14 Andra garantier som
säljaren ger med avseende på redovisningen kan vara kopplade till
resultatet i ett bolag eller att målbolaget har gjort reserveringar
för latenta skulder. Exempel på sådana skulder kan vara sådana
som redan har uppstått, men ännu inte betalats.15
En spännande fråga är hur balansräkningsgarantin förhåller sig till ansvarsfördelningen i köprätten. I doktrinen har det
uttalats att en säljare av aktier ska ha ett strikt ansvar för att
årsredovisningen i ett bolag ska vara upprättat i enlighet med god
redovisningssed. Ett sådant synsätt innebär att det inte spelar
någon roll vad säljaren hade för vetskap gällande korrektheten i
redovisningen eller om säljaren lämnat några garantier. Även om
det är bolagets styrelse som avger årsredovisningen och säljaren inte har någon insikt i bolaget ska ansvaret vara strikt. Det
främsta argumentet härför är att årsredovisningen är en väsentlig
utgångspunkt vid köp av aktier. Doktrinen är emellertid inte
enhällig. En annan åsikt är att säljare inte bör ansvara för balansräkningens riktighet om ingen garanti har utfästs med avseende
på balansräkningens korrekthet.16 Det är viktigt att se garantier
med redovisning som avtalsinnehåll i ljuset av den bakomliggande dispositiva rätten. Även om det således kan föreligger ett
strikt ansvar för felaktigheter i årsredovisningen är det säkrast för
köparen att säljaren garanterar att årsredovisningen är upprättad i
enlighet med god redovisningssed.
Bonusavtal
En tredje variant av avtal som kopplar rättsföljder till redovisningen är bonusavtal. Bonusavtalen kan användas för att
motivera arbetstagarna att sträva mot bättre resultat i företaget.
Ett sätt att motivera arbetstagare att sträva mot goda resultat i
företaget är att koppla storleken på bonusen till redovisningen.
Parterna behöver dock göra en avvägning för att bestämma
vilka poster som ska räknas med och vilka som ska anses falla
utanför och inte påverka bonusen. Det är även viktigt att
parterna redan vid ingåendet av bonusavtalet tar ställning till
hur bonusavtalet ska påverkas av att redovisningsprinciperna
ändras. De ovan nämnda framgår av två rättsfall i arbetsdomstolen; AD 2010 nr 63 och AD 2010 nr 74. Rättsfallen
behandlar två likartade bonusavtal där svaranden var samma
person i bägge fallen, närmare bestämt arbetsgivaren. Käranden
var olika arbetstagarorganisationer som företrädde sina egna
medlemmar. I rättsfallen hade arbetstagarna och arbetsgiva-
13
ren avtalat om ett bonusavtal. Storleken på ersättningen från
bonusavtalet baseras på ett särskilt framräknat rörelseresultat
(OEAD). Tvisten i rättsfallen var på vilket sätt beräkningen av
det specifika rörelseresultatet skulle göras. Parterna tvistade till
exempel om huruvida en retroaktiv kostnadsföring av aktiverade utvecklingskostnader och avskrivningar av goodwill skulle
belasta rörelseresultatet, för att på så sätt minska den beräkningsgrund som bonusavtalen baserades på. Domstolen fann att
OEAD-begreppet skulle ha samma innebörd som det tidigare
haft i bolaget. Domarna är bra exempel för när parter kopplat
rättsföljder till ett begrepp som de vidare inte i tillräckligt hög
utsträckning definierat.
Särskilt om begreppet god redovisningssed
som avtalsinnehåll
God redovisningssed är, som tidigare nämnts, en rättslig
standard inom redovisningsrätten. En särskild fråga är hur
begreppet god redovisningssed ska tolkas när det används som
avtalsinnehåll. Det största problemet med att tolka vad två
parter i ett avtal avsett med god redovisningssed är att god redovisningssed förändras. Frågan blir således om de föränderliga
egenskaperna i begreppet ska tillmätas betydelse. De dynamiska
inslagen i god redovisningssed kan enligt min mening delas upp
i två kategorier. För det första förändras god redovisningssed
över tiden. Vad som var god redovisningssed i samband med
att avtalet slutits behöver inte vara god redovisningssed vid
ett senare tillfälle. Bokföringsskyldiga som i dag ska redovisa
enligt K2 för att uppfylla god redovisningssed var förpliktade
att tillämpa andra regler innan K2.
En uppfattning är att begreppet god redovisningssed i en
balansräkningsgaranti endast torde avse sådana redovisningsprinciper som ansågs utgöra god redovisningssed vid tiden för
överlåtelsen. Säljarens garanti bör således endast omfatta det som
kan sägas utgöra god redovisningssed vid tiden för överlåtelsen.17
Ett sådant synsätt kan enligt min mening vara rimligt i samband
med balansräkningsgarantier, eftersom det torde ligga nära vad
parternas gemensamma partsavsikt var. Att tillämpa samma tolkning vid andra kontrakt kan emellertid leda till inte lika lyckade
resultat. Om köparen till exempel garanterat att redovisningen
kommer upprättas i enlighet med god redovisningssed i samband
med en tilläggsköpeskillingen torde det ligga närmare till hands
att parterna avser att köparen löpande ska bokföra i enlighet med
god redovisningssed.
Begreppet god redovisningssed är också dynamiskt i den
bemärkelsen att vad som för stunden kan anses vara god redovisningssed inte endast är ett enskilt regelverk. Om två parter
således har hänvisat till god redovisningssed måste den som tolkar
avtalet utröna huruvida parterna avsett särskilda redovisningsprinciper i ett konkret fall eller inte. En möjlig tolkning angående
innebörden av god redovisningssed är att parternas avsikt var att
hänvisa till begreppet god redovisningssed, inte en särskild typ
av redovisningsstandard som tidigare tillämpats i bolaget. Hur
bolaget redovisade kan vara ett uttryck för god redovisningssed,
men det finns flera möjligheter att redovisa på och samtidigt följa
god redovisningssed. I enlighet med en sådan tolkning skulle
innebörden bli att när två parter har hänvisat till god redovisningssed, så har de hänvisat till begreppet som sin helhet, med de
effekter som finns i begreppet. Således har parterna inte hänvisat
till ett statiskt förhållande, utan till ett dynamiskt och subjektivt
begrepp, som är föränderligt över tid och till viss del avhängigt de
val som den bokföringsskyldige gör i valet av redovisningsmetod.
Med ett sådant synsätt torde emellertid det vara förenligt med
högre risk att hänvisa till god redovisningssed, eftersom förutsebarheten minskar.
Något om utformningen av avtal som kopplar
rättsföljder till avtal
Huvuddelen av alla svenska företag torde vara i en sådan situation att det kan uppfylla redovisningslagarnas krav på god
redovisningssed och samtidigt välja mellan flera redovisningsstandarder. Det innebär att den teoretiska möjligheten att
redovisningen kan påverka avtal i många fall även torde vara
praktisk. Alla företag har även möjlighet att styra redovisningen
i den mån redovisningsstandarderna tillåter flera alternativa
möjligheter att redovisa. Det bör emellertid noteras att ett byte
av redovisningsstandard inte bara kommer påverka rättsföljder
i avtal. Redovisningen är, som tidigare nämnts, prejudiciell till
ett flertal olika rättsområden, som kommer påverkas vid ett
byte av redovisningsstandard. Att byta till ett mer komplicerat
regelverk kommer även innebära ökade redovisningskostnader
för bolaget. Sådana överväganden måste också ligga till grund
för beslutet att byta redovisningsstandard, vilket kommer att
begränsa den praktiska möjligheten att påverka redovisningsnormerna.
Vid utformningen av avtalsklausuler som hänvisar till redovisning bör några saker uppmärksammas. För det första bör parterna
i det konkreta fallet undersöka huruvida de dynamiska inslagen
i redovisningsrätten kan påverka deras avtal. I den mån det finns
sådana risker kan parterna således proaktivt minimera riskerna
genom att bestämma hur redovisningen ska behandlas. Ett
exempel kan vara att använda ett resultat före avskrivningar, för
att på så sätt undvika en del dynamiska inslag i redovisningen.
I vissa situationer kan det till och med vara lämpligare med en
helt extern beräkningsmodell, för att minimera möjligheten att
påverka rättsföljder. Vid företagsförvärv kan parterna till exempel
införa kontrollklausuler, där det anges att köparen kan behöva
säljarens tillstånd att ändra redovisningsprinciper eller företa vissa
transaktioner. Det kan vara en fördel när köparen ska bokföra nya
transaktioner, som parterna inte kan förutse och där det mycket
väl kan föreligga både explicita och implicita valmöjligheter som
kan användas för att styra redovisningen. I ett bonusavtal torde
det vara väl långtgående att införa en kontrollklausul. Där torde
en extern beräkningsmodell eller en annan metod som tar hänsyn
till redovisningsrättens dynamiska inslag vara att föredra.
Redovisningsrättsliga kunskapsbehov för dem
som ingår avtal
En generell slutsats som kan dras av den här artikeln är vikten
av kunskap inom redovisningsrätt för dem som upprättar
avtal som använder redovisningen eller redovisningsrättsliga
begrepp som avtalsinnehåll. Det här kunskapsbehovet består
dels i kunskaper i vad som kan beskrivas som konstitutionell
redovisningsrätt dels kunskaper i konkreta redovisningsregler.
Med kunskaper i konstitutionell redovisningsrätt avses insikter
om vilka rättskällor som finns inom redovisningsrättens område
och hur de förhåller sig till varandra. Det innebär särskilt att
förstå när de olika redovisningsstandarderna ska tillämpas och
vad begrepp som till exempel god redovisningssed innebär.
Kunskaperna om redovisningsreglerna tar snarare sikte på vilka
redovisningsprinciper som de facto kan tillämpas i det konkreta
fallet. Det kan till exempel röra sig om huruvida utgifter för
utvecklingskostnader får aktiveras i balansräkningen eller
14
kostnadsföras direkt. Det finns flera fördelar med att de som
upprättar avtal med redovisning som avtalsinnehåll besitter den
här kunskapen. För det första kan parterna direkt avgöra huruvida de dynamiska inslagen i redovisningen kan tänkas vara ett
problem i det konkreta fallet. Om svaret på frågan är jakande
kan parterna i nästa steg, med utgångspunkt i de kunskaper som
de besitter, utforma avtalet med beaktande av de relevanta redovisningsreglerna. Effekten av det skulle således bli att parterna
minskar risken för otydliga avtal och oanade konsekvenser.
Fotnoter
1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002
av 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder.
2) Se dock Olsson, S, Redovisningsrätt – en introduktion, sid.18.
Olsson anför att lagarna innehåller för många materiella regler för
att klassificeras som ramlagar.
3) Se Olsson, Stefan, 1965-. - Sanktioner vid avvikelser från god
redovisningssed / Stefan Olsson. - 2010. - ISBN: 978-91-7678-757-1.
4) Prop. 1975:104, sid. 199.
5) Kellgren, J, Juridiska kunskapsbehov för dem som upprättar eller
granskar årsredovisningar, SN 2012, akademisk årsskrift, sid. 110.
6) Bjuvberg, J, Redovisningens betydelse för beskattningen, sid. 151.
7) Kellgren, J, SN 2003 sid. 338.
8) Kellgren, J, Juridiska kunskapsbehov för dem som upprättar eller
granskar årsredovisningar, SN 2012, akademisk årsskrift, sid. 112.
9) Sevenius, R, Företagsförvärv, sid. 272.
10) Sevenius, Robert, Vilket värde har köpeskillingen vid företagsförvärv?, Balans nr 6-7/2004
11) Sevenius, R, Företagsförvärv, sid. 221.
12) Sevenius, Robert, Vilket värde har köpeskillingen vid företagsförvärv?, Balans nr 6-7/2004.
13) Berg, J, Artikel från Mitt i juridiken, Infotorg, http://www.
infotorgjuridik.se/premium/mittijuridiken/praktikerartiklar/article180023.ece
14) Lindskog, S, Om tolkning av balansräkningsgaranti vid aktiebolagsöverlåtelser, Festskrift till Kurt Grönfors, sid. 314.
15) Svernlöv, C, Förvärvsavtalet och dess garantier, Företagsförvärvskolan del 3, Balans nr 5/2004, sid. 12.
16) Ramberg, C, Kontraktsbrott vid köp av aktie, sid. 159, som
hänvisar till Karnell, Värdefel, sid. 288.
17) Lindskog, S, Om tolkning av balansräkningsgaranti vid aktiebolagsöverlåtelser, Festskrift till Kurt Grönfors, sid. 323.
Jesper Käck är verksam som skattejurist på EY.
15
FAR Online
Alla ekonomiska regelverk
på ett ställe
FAR Online är den digitala informationstjänsten som täcker in alla ekonomiska
regelverk, lagändringar och aktuella siffror
som du behöver i ditt arbete.
I samma takt som regeländringar inträffar
uppdateras informationstjänsten, så du
alltid har den senaste versionen tillgänglig.
Skapa ett testkonto och kom igång direkt!
Läs mer på faronline.se
FÖRFATTARE: ANDERS PALM
Att granska och värdera
pensionsåtaganden
samt kritik mot räntan i PRI-systemet
Pensionsfrågor anses ofta komplicerade och svåra. Ändå behandlas de
tämligen ”styvmoderligt” i bokföringen. De flesta individuella pensionslöften ska värderas försäkringstekniskt.
Otydligheter om innehållet måste då
först redas ut. Anders Palm tar i denna artikel upp en del att då tänka på
samt frågor om värdering.
B
eaktande av pensionsfrågor i ett bokslut
reduceras många gånger till en kontroll
att ”rätt” värde förts över från ett externt
erhållet underlag. Ungefär som för ett engagemangsbesked från bank sedan bankens
uppgifter kontrollerats.
Men att direkt ”pricka av” belopp går
bara för pensionsåtaganden vars kapitalvärde är bestämt genom
pensionsavtalet. Det gäller de åtaganden vars kapitalvärde är
strikt knutet till värdet av någon preciserad tillgång på utfästande företags aktivsida (exempelvis en pantförskriven, företagsägd
kapitalförsäkring, i de fall pensionen som den säkrar inte är
beloppsbestämd) och andra kapitalvärdesrelaterade utfästelser,
vars totalvärde är fixt eller relateras till något inom eller utom
företaget, exempelvis börsindex, företagets aktiekurs et cetera.
Åtaganden med beloppsbestämd utbetalningsplan bör
däremot även när de skyddas av företagsägd kapitalförsäkring
värderas skilt från kapitalförsäkringens värde, eftersom också
sådana åtaganden faller under plikten i 25 § tryggandelagen
(TrL) att lösas in i pensionsförsäkringar om företagets drift
upphör. (Se förhandsbesked i Skatterättsnämnden 1997-09-11
och hänvisningen där till sid. 286 i prop. 1967:83.) För finansiering i sådant fall av inköp av pensionsförsäkring är det naturligt
att företaget återköper kapitalförsäkringen.
Försäkringsteknisk värdering
Men ännu är pensionsåtaganden om förmånsbestämd pension
som saknar koppling till specifik tillgångs värde den vanligaste
typen och de måste värderas försäkringstekniskt.
Till att i värderingsfrågan då först ha att ta ställning kan
helt utan anspråk på fullständighet följande punkter nämnas,
vilka i flertalet avseenden gäller också kapitalvärdesdefinierade
utfästelser:
•Är utfästelsen villkorad (”antastbar”), det vill säga bortfaller om arbetstagarens tjänst upphör före i utfästelsen
angiven tidpunkt eller avtalad pensionsålder? Enligt
1 § st. 3 TrL omfattar den lagen inte sådana löften och
de får inte redovisas enligt de två metoder (pensionsstiftelse och ”särskild redovisning av pensionsskuld”)
som TrL erbjuder i 1 § st. 1. Men att anställning kvarstår till tidpunkten för villkorets upphörande varvid
pensionsrätten blir definitiv (och därefter också får
redovisas enligt TrL), bör ändå på något sätt sannolikhetsbedömas och värderas samt tas upp som åtagande
utanför TrL (övrigt pensionsåtagande).
•Är den pension som utfästs helt intjänad (det vill
säga helt oberoende av fortsatt tjänst)? Eller intjänas
den enligt någon modell eller under viss angiven tid,
exempelvis intill angiven pensionsålder? Pension är
lön som skjutits upp, så den kan mycket väl vara fullt
intjänad redan långt före avtalad pensionsålder. Då har
den pensionsberättigade rätt till den fulla pensionen
också om hen slutar och går till en annan arbetsgivare.
Enligt HFD-domen RÅ 1978 1:16 kan omständigheterna ibland vara sådana att pension ska godtas
som fullt intjänad fastän ingen intjänaderegel eller
uttalande om fullt intjänande finns i utfästelsen. Men
om partsavsikterna inte kan tillfredsställande utrönas
finns en utfyllande lagregel i 2 § st. 1 TrL, enligt vilken
utfäst pension anses tjänas in linjärt från anställningens
början till dess slut. Tid som ligger mer än 40 år före
pensionsåldern tas inte med. Utfästelse kan vara muntlig men är då förstås extra svårbedömd.
16
•Gäller löfte av något slag om förhöjning eller indexering? Finansinspektionen (Fi) anvisar enligt FFFS
2007:24 numera varje år nya diskonteringsräntor som
måste användas, lägre för åtaganden med garanterad
värdesäkring än för övriga. Utfäst följsamhet med
prisindex eller basbelopp anses vara med garanterad
värdesäkring. Däremot inte när pensionstillägg enligt
Alectas och andra liknande kollektivavtalade pensioner
skrivits in, eftersom Alecta med flera fattar årliga beslut
om tillägg och sålunda inte per automatik. Nominella
och flertalet andra utfästelser – också de inom PRI-systemet – åsätts därmed toklåga värden, helt obeaktande
TrL:s värderingsregler, till vilka konkurslagen hänvisar.
De syftar till värdering som tar höjd för beräknad kapitalåtgång i händelse att företag lägger ner sin näring
och enligt 25 § TrL inlösenplikt i pensionsförsäkring
därmed uppkommer.
•I enskilda utfästelser om ålderspension ser man då och
då klausuler om att det beräknade (som Fi anvisat)
kapitalvärdet av ålderspensionen som utfästelsen har
omedelbart före dödsfall, ska utgöra utgångspunkt för
beräkning av efterlevandepension. Men att då värdera
som ren ålderspension innebär ju att enbart beräknat
värde av pension fram till dödsfall beaktas och inte värdet av den tillkommande efterlevandepensionen. För en
man som är 65 år och diskonteringsräntan 1,9 procent
som Fi anvisat för värderingar 2015, betyder en sådan
försumlighet en underskattning på runt 30 procent.
Samma klausul för kvinnlig ålderspensionsberättigad
något mindre, men oavsett kön successivt stigande med
åldern. Och ju lägre diskonteringsränta i sådant fall,
desto större underskattning. I stället för sådan klausul
bör utfästelsen vara av typen ren annuitet, där dödlighet
inte ingår i beräkningsparametrarna och där i händelse
av dödsfall före stipulerad pensionsålder, annuitetsvärdet vid dödsfallstidpunkten utgör utgångspunkt för
bestämmande av efterlevandepensionen, medan vid
dödsfall efter avtalad pensionsålder efterlevandepension
blir samma som ålderspensionen under utfäst tid.
•Hur förvissa sig om att den som utfärdat värderingsintyget (får självklart inte vara företagets revisor) är
kunnig nog för uppgiften? Vilka upplysningar ger
värderingsintyget om de beräkningsföreskrifter som
använts, såsom för vilket år och med vilken diskonteringsränta? För beräkningar per kalenderårsskifte ger
Fi fritt val mellan av dem anvisade beräkningsräntor för
det gångna och det nya året, varvid enligt min mening
de lägsta av dem (som ger lägst underskattning av värde
i förhållande till kapitalåtgång vid inlösen i pensionsförsäkring) bör användas.
Tillämpning
Förutom det generella förbudet att inom TrL:s två metoder
(se ovan) ta upp pensionsåtaganden som är villkorade av att
tjänsten består, får alla arbetsgivare tillämpa TrL:s metoder och
regler för åtaganden som är inom äkta allmän pensionsplan (def.
4 § TrL) och för alla personer som omfattas av sådan plan. För
övriga åtaganden gäller att TrL:s balansräkningsmetod bara får
tillämpas av aktiebolag, ömsesidigt försäkringsbolag, ekonomisk förening och sparbank och därvid inte för pensionsåtaganden som avser anställda och efterlevande vilka vid bedömning
enligt 5 § st. 2 TrL anses ha bestämmande ägarinflytande, till
den del pensionen intjänats sedan sådant pågående ägarförhållande inträdde. Om Tjänstepensionsbeskattningsutredningen
(den heter faktiskt så), som pågår, kommer föreslå liberaliseringar i detta nu gravt obsoleta regelverk återstår att se. Det vore
på tiden då skattelagstiftningen, som begränsningarna främst
föranleddes av för att stävja ”otillbörligt utnyttjande”, ju sedan
länge och på många plan är kraftigt skärpt jämfört med 1967
års, då TrL beslöts – Redovisning inom regelverket för TrL är
för övrigt en grundförutsättning för att avdragsrätt för reservering alls ska kunna övervägas och frågan om redovisning skett
inom eller utanför TrL:s regelverk avgör också om löneskatt
genast ska tas ut och om avkastningsskatt ska tas ut. Naturligt
nog ingen avkastningsskatt på sådan del av reservering inom
TrL som i balansräkningen byggts upp utan avdrag. Även på
sådan del ges dock årlig löneskattereduktion enligt punkt j i
det så kallade löneskatteschemat. Det ger aldrig reserveringar
utanför TrL.
Ovan har nämnts att förmånsbestämda pensionsåtaganden ska värderas enligt föreskrifter som Fi anvisar. Till hur
stridande mot syftet Fi skött uppgiften, som regeringen enligt
3 § TrL ålagt den, återkommer jag. Först synpunkter och kritik
rörande hur PRI värderar ITP2-åtaganden.
Som Fi skrivit i sina föreskrifter och därmed godtagit, sätter
PRI ideell förening egna beräkningsparametrar för värdering av
ITP2-åtagandena inom PRI-systemet. Men det är mot lagen:
TrL är tvingande (lagrådet, prop 1967:83 sid. 261 rad 1).
ITP2 är allmän pensionsplan och enligt TrL 6 § gäller att ”Med
arbetsgivares pensionsreserv avses hans skuld för åtagande enligt
allmän pensionsplan och för upplupen del av sådan utfäst pension som han i övrigt äger redovisa enligt 5 § [det vill säga få
skuldföra]”. På sid. 114 i prop. 1967:83 säger justitieministern
om det: ”Beräkningen av pensionsreserven, grundad på sådana
pensionslöften som enligt förslaget [vilket blev lag] får skuldföras, sker med tillämpning av reglerna i 2 och 3 §§”.
Hänvisningen till TrL 3 § medför att ”Beräkning av kapitalvärde sker med ledning av försäkringstekniska grunder som
fastställes av regeringen eller av den myndighet regeringen
bestämmer”. Som ovan nämnts har Fi fått den uppgiften.
Så enligt tvingande lagregler ska värdering ske enligt Fi:s
föreskrifter. Eftersom PRI inte följer dem borde värdena de
räknar fram inte godtas som redovisningsstandard. Särskilt inte
som värdena är långt under vad som åtgår vid inlösen av tvång
enligt 25 § TrL, uppsägning från PRI eller vid företags helt
frivilliga inlösen.
Men ITP2-planens parter och uttolkare brukar anföra att de
regler som enligt 4 § TrL (säger ”allmänna grunder”) ska gälla
för att en pensionsplan ska godtas som ”allmän” även ger dem
rätt att sätta egna värderingsparametrar. Men varken lagrummet eller förarbetena ger stöd för det. Självklart så, för värdet av
ett företags ansvar kan rimligen inte få bero på vem som räknar.
Det måste bli efter vad Fi anvisat och i princip bli samma vilken
diplomerad aktuarie som än gör jobbet.
Inlösen
Inlösen av ITP2-pensioner kan – oavsett anledning – bara ske
i Alecta. Där beräknas inlösenpremie med diskonteringsräntan
2,0 procent, att jämföra med bruttoräntan 4 procent som PRI
räknar efter, och 4,2 procent när också avkastningsskatt vägs in.
I bruttoräntan beaktas en reserv om 4 procent på kapitalvärde av
intjänad pensionsrätt, avsedd att vara en schablonmässig
17
reservering för ökat pensionstillägg på grund av inflation, som
före varje årsskifte fastställs för ITP2.
Här må även påtalas skrivningar av ledande företrädare
för PRI Pensionsgaranti och PRI ideell förening, att direktpensionsutfästelserna enligt ITP2, utgör ett tillräckligt stort
statistiskt underlag (638 618 vid årsskiftet) för att medge egna,
särskilda, beräkningsgrunder. Men de PRI-företrädarna vet ju
att kollektivet inte är under en hatt utan fördelas på drygt 1 000
företag, vart och ett för sig med eget ekonomiskt ansvar för sina
tjänstemäns och pensionärers pensioner. Och med dramatiskt
högre inlösenvärden i Alecta (ITP2-åtaganden får, som sagt,
bara lösas in där) än de rapporter säger, som vart anslutet företag får av PRI för sina bokslut.
Dåvarande vd:n Peter Lindblad i Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, FPG, (som 2010 tog namnet Försäkringsbolaget
PRI Pensionsgaranti eller rätt och slätt Pensionsgaranti) uppgav
i Balans nr 3/1999 att PRI ideell förening, netto efter försäkringstekniska belastningar och avkastningsskatt, värderade
pensionsansvar med ränteantagandet 3,8 procent. PRI-räntan
nu 2015 är alltjämt 3,84 procent efter och 4,2 procent före belastningarna och skatten. Som om det allmänna ränteläget ännu
är samma som för 16 år sedan!
På sid. 5 i årsredovisningen för 2014 uppger PRI att det totalt
sett kostar företagen 243 miljarder (35 procent mer än de 180
miljarder PRI redovisar) att försäkra bort pensionsansvaret.
Det kan ske frivilligt, men är tvång vid konkurs eller om PRI
begär inlösen. Med löneskatt alltså 78 miljarder mer än vad PRI
rapporterat till kunderna för dessas bokslut! Är intressenter och
kapitalägare i företagen medvetna om denna oredovisade risk?
Till skillnad mot intjänad pension som ju skyddas av kreditförsäkringen i PRI Pensionsgaranti, har övrigt engagemang
för sitt skydd att förlita sig på de bedömningar som företagens
redovisningar gör möjligt.
Med dem för ögonen, men också för PRI-systemets överlevnad: Sänk PRI-räntan och ta en uppskrivning till det värde
inlösen i Alecta betingar! Därefter blir den finansiella kostnaden att räkna med ”normal” och inte höga 3,7 procent (för
2015) och 5,8 procent (för 2014, vari inverkan av 0,08 procents
pensionstillägg och 3,43 procents retroaktiv fribrevsuppräkning
ingår) som PRI angivit. När välmående företag i dag kan ta upp
långfristiga lån till 1 procents ränta eller lägre, är det annars
stor risk för massinlösen i Alecta med lånat kapital. Det ger
förvisso en stor engångskostnad (skillnad med löneskatt mellan
premie och inlöst åtagande) men låg fortsatt finansiell kostnad.
Varför då inte hellre ta ner den finansiella kostnaden till rimlig
nivå genom samma uppskrivning av PRI-värdet i böckerna,
alltså utan upplåning? Det säger jag som den stora vän av PRIsystemet jag är, om efter vad jag skrivit i denna artikel någon
trodde annat.
inte ha varit lagstiftarens avsikt. Helt visst förlitade sig lagstiftaren på att dåvarande Försäkringsinspektionen förstod TrL:s
funktion och syften. Men vad jag kunnat se uttalar Finansinspektionen vi nu har ingenstans något om den lagens ändamål
och bygger då med sina värderingsföreskrifter på lösan sand.
Så, Fi. Återgå till att som före 1998 föreskriva grunder som
beaktar kapitalåtgång för inlösen och sluta med det årliga hattandet med beräkningsanvisning efter lång marknadsränta för
det gångna året, som underskattar den kapitalåtgången, om än
inte i samma mån som PRI gör. Och kräv att även PRI ska följa
sådan restaurerad ordning eller Alectas inlösengrunder!
Men att rätta till synder från förfallets början till nu ger
många företag synliga soliditetsproblem. Jag har i andra fora,
som Bokföringsnämnden och redovisningsorganisationer tillställts för att kunna ta intryck av, visat på förslag till övergångsregler.
IAS 19-värdering i koncernredovisning är en sak för sig och
påverkas inte, bör framhållas.
Anders Palm är pensionskonsult sedan 1981. Åren 198081 var han auktoriserad revisor.
Även Fi kränker lagens syftemål
Men, klandervärt nog: Även Fi kränker lagens syftemål, som är
att värdering ska ske på ett sådant sätt att den tar höjd för vad
inlösen kostar.
Så här står det i 5 kap. 13 § st. 2 konkurslagen: ”En fordran på pension som inte är förfallen till betalning den dag då
utdelningsförslaget upprättas ska uppskattas till det belopp
som motsvarar upplupen del av pensionsutfästelsen den dagen.
Uppskattningen sker med ledning av 2 och 3 §§ TrL.” Detta
stipulerade konkurslagen redan då TrL skrevs och att värdering
enligt TrL 3 § ska vara lägre än vad som åtgår för inlösen kan
18
Lagerbolag
Våra lagerbolag är färdigregistrerade
aktiebolag med 50 000 kr i aktiekapital
som aldrig har bedrivit någon verksamhet.
SNABBAVVECKLING fr. 9.500:-
Enkelt
och smidigt
med tjänsten
elektronisk
underskrift!
• Vi köper ditt bolag och upplöser det i vår ägo.
• Styrelse och revisor byts ut.
• Vi övertar ansvar för årsredovisning och deklaration.
• Betalning erhålls direkt i med undertecknat avtal.
FÖR MER INFORMATION GÅ IN PÅ WWW.VPR.SE
Andreas, 010-706 04 00 · Therese, 010-706 04 01
VPR AB, Box 1030, 851 11 Sundsvall
FÖRFATTARE: HASSE R PERSSON
Anomali vid beräkning
av internränta
Att kassaflöden med negativt netto
kan ge ett positivt IRR, och vice versa,
är ingen nyhet. Inte heller att dessa
värden betraktas som ”falska lösningar”. I denna artikel visar Hasse R Persson att det i stället finns två korrekta
lösningar.
E
n anomali har upptäckts som påverkar kalkyleringen av internränta IRR (Internal Rate
of Return). Upptäckten kan rubriceras som
smått sensationell. Förmodligen har många
noterat att kassaflöden med negativt netto
kan ge ett positivt IRR (och vice versa) och
sett dessa värden som falska lösningar. Den
påvisade anomalin ger i stället tolkningen att det finns två
korrekta lösningar.
Vid sidan av dessa fakta vill jag påvisa att internränta är
ett synnerligen effektivt mätetal för beräkning av lönsamhet
som verkligen förtjänar att komma till användning. Detta
gäller såväl intern som extern analys, alltså även Market Value
Analysis (internränteberäkning av Economic Value Added).
Dessutom har begreppen ROCE (Return on Capital Engaged) och internränta ett släktskap som visat sig användbart
i lönsamhetssammanhang. Anomalin förtjänar därför att
uppmärksammas.
Internränta och närliggande mätetal
Kalkylering av internränta baseras på den gamla metoden att
värdera framtida in- och utbetalningar. En summa som skulle
betalas 31 december ett visst år ansågs inte ha samma värde
som 1 januari samma år. Skälet till detta är att i det senare
fallet kunde summan tänkas öka under året genom affärsvinst,
bankränta eller av andra orsaker.
Ansattes en kalkylränta r% var det möjligt att diskontera
värdet från 31 december till 1 januari genom att dividera
värdet med kvoten (1+r/100). Detta nya lägre värde kallades
nuvärde.För att bedöma lönsamheten i en investering kan
man på motsvarande sätt jämföra den initiala investeringskostnaden med nuvärdena av framtida vinster (intäkter minus kostnader). Det så kallade kapitalvärdet av investeringen
kan då kalkyleras som summan av nuvärdena av de framtida
vinsterna minus nuvärdet av den initiala investeringen. Kapitalvärdet blir beroende av valet av kalkylränta. Den speciella
kalkylränta som medför att kapitalvärdet blir 0 (noll) kallas
internränta. Kalkyleringsmetoden kallas även diskonterat
kassaflöde (Discounted Cash Flow DCF).
Det finns ett nyckeltal som kan ha härletts från IRR i en
tidig period innan datorkraften utvecklats, nämligen ROCE
(Return on Capital Engaged). ROCE definieras vanligen
som vinst före skatt dividerat med storheten (totala tillgångar minus kortfristiga skulder). Detta nyckeltal visas i många
företags årsredovisning.
Inom företagsekonomi studeras ibland kostnader och
intäkter under en produkts eller ett projekts livstid. Då mäts
bland annat den punkt där summorna av kostnader och
intäkter är lika stora, men med olika tecken. Denna punkt
kallas the breakeven point.
Inom investeringskalkylering finns ett uttryck; annuitet
med vilket menas den årliga vinst (intäkt minus kostnad)
som en investering ska intjäna under ett bestämt antal år
med en viss på förhand satt kalkylränta. Omvänt innebär
detta att ett kassaflöde sammansatt av - investeringskostnad + årliga annuiteter ger ett IRR=den på förhand satta
kalkylräntan. Metoden används vid annuitetslån i bank. Av
annuiteten betalas en del till bankräntan och en del amorterar av skulden.
Det faktum att ränta beräknas med referens till återstående kapitalskuld visar släktskapet med ROCE. En IRRkalkylering kan därför beskrivas som en breakeven-metod
inklusive ränta.Beräkningen utförs med hänsyn till det
bundna (engagerade) kapitalets utveckling under aktuell period vilket gör IRR till ett utomordentligt lönsamhetsmått.
19
Beskrivning av anomalin
Om anomalin accepteras utgör det ovan presenterade en praktisk och enkel lösning. Den främsta effekten med anomalin
tycks vara att en stor mängd resultat inte kan kalkyleras fram
med matematisk metod utan måste deduceras fram logiskt med
”axiomet” som stöd.
Eftersom det inte kan uteslutas att frågeställningen kan tänkas bli kontroversiell och bli föremål för diskussion och debatt
vill jag belysa situationen genom att påvisa andra möjligheter
att göra ränteberäkningar.
För att påvisa anomalin används ett uttryck med tre termer.
I en given serie kassaflöden A, B och C är formeln för att
kalkylera IRR(R) följande:
0=A+B/(1+R)+C/(1+R)2
(1)
Antag att A+B+C>0. Då är -A-B-C<0
Ekvationen för den senare serien kassaflöden blir då
0=-A-B/(1+R)-C/(1+R)2
(2)
Alternativ metod att beräkna operativ ränta
Men teckenbyte i ekvation leder till att ekvation (1) och (2)
är identiska och leder till samma lösningar (rötter) därför att
±0 är 0.
Det finns ingen distinktion i ekvationen som visar att den
ena serien har en positiv summa innebärande vinst medan
den andra har en negativ summa innebärande förlust. Inom
företagsekonomi och gällande operativa kassaflöden är detta
sensationellt, en klar anomali. Praktiskt innebär det att om ett
IRR beräknas för en serie kassaflöden fås samma värde (och
tecken) om kassaflödena reverseras.
En bank som lånar ut pengar och får återbetalning inklusive
ränta får ett positivt IRR motsvarande bankräntan men det får
också låntagaren med det reverserade flödet. (Är räntan ändå
avdragsgill?). Aktuellt resultat strider mot logik och sunt förnuft. När summan av en serie kassaflöden =0 kalkyleras IRR
också till 0 (noll). Är summan >0 har det uppstått ett överskott
eller vinst. Det är konsekvent att en sådan situation ska
beskrivas med ett positivt IRR. Är däremot summan <0 har
det däremot uppstått ett underskott. Det behövs ett ”tillskott
i kassan” för att få balans. Det är likaledes konsekvent att en
sådan situation ska beskrivas med ett negativt IRR.
Den åskådliggjorda anomalin innebär att det är praktiskt
omöjligt att beräkna båda dessa alternativ. Matematiken klarar
bara av ett alternativ.
Det är beklagligt att inte de gamla grekerna hade detta problem inför ögonen. Då borde det nämligen existera ett axiom
lydande: Om summan av ett operativt kassaflöde är positiv ska
beräknad internränta representeras med ett positivt tecken,
och vice versa. Om respektive tecken på kassaflödessumman
och beräknat IRR inte stämmer överens bör det senare anses
gälla den reverserade kassaflödessumman. Detta är den logiska
konsekvensen av anomalin, nämligen ofullständigheten att
inte kunna relatera till en vinst- eller förlustsituation. Om
summan av kassaflödet är positiv men beräkning av IRR ger
ett negativt resultat är det ju rimligt att detta resultat ska anses
gälla det omvända kassaflödet, som ju har negativ summa.
Å andra sidan ter det sig då naturligt att det positiva kassaflödet representeras av samma IRR men med positivt tecken.
Följande exempel på kassaflödeserier illustrerar det ovan
sagda samt hur resultatet bör korrigeras:
-1000, +300, +300, +300, +300 ger IRR=+7,71%
(Kassa ökar 200, vinst). IRR OK
+1000, -300, -300, -300, -300 ger IRR=+7,71%
(Kassa minskar 200, förlust). IRR bör vara-7,71%
-1000, +200, +200, +200, +200 ger IRR=-8,36%
(Kassa minskar 200, förlust). IRR OK
+1000, -200, -200, -200, -200 ger IRR=-8,36%
(Kassa ökar 200, vinst). IRR bör vara +8,36%
Mina första försök att beräkna förräntning under en period
av flera år baserade sig på att räkna ut ett överskott per år och
ställa detta mot det bundna kapitalet årsvis. Jag fann snabbt att
den ovan beskrivna internräntemetoden fungerade bra i detta
avseende.
Jag fann också det ovan nämnda sambandet, nämligen att
internräntekalkyl för en investering med annuiteter gav som
resultat att IRR blev lika med den satta kalkylräntan.
Genom att ställa upp beräkningsgången i tabellform ges
möjlighet att analytiskt studera det matematiska förloppet i detalj. Annuitetsfaktorn har beräknats enligt formeln
A=IR(1+R)p/((1+R)p-1), där I är investeringen, R åsatt kalkylränta samt p perioden i år. Om tabellen utvecklas kan den
ekonomiska processen studeras. Se Figur 1, sid. 22.
För jämförelse visas även en tabell med omvänt kassaflöde.
Genom anomalin blir IRR samma i båda fallen, 5%, vilket
även är den satta kalkylräntan vid beräkning av aktuell annuitet. Lägg märke till att bundet kapital CE (Capital Engaged)
under beräkningens gång bringas till ett nollvärde. Detta är ju
avsikten i fallet banklån, nämligen att lånet ska återbetalas.
Uppenbarligen utförs den itererade beräkningen med målet
att hitta ett (ränte)tal som rimmar med aktuellt kassaflöde
men samtidigt återtjänar (”amorterar”) den ursprungliga
investeringen.
Denna funktion är återkommande vid all internränteberäkning. Det är den ekonomiska ”breakeven”-punkten som
uppnås med hänsyn även till den räntesats som itererats fram.
En bild av beräkningsprocessen är följaktligen att det bundna
eller engagerade kapitalet som är referensvärde för ränteberäkningen bringas till ett nollvärde vid processens slut.
I enkla investeringsfall innebär internräntan den förräntning
på kapitalet som erhålls under aktuell period med samtidigt
intjänande av investeringen.
I praktiken kan förekomma synnerligen komplicerade serier
av kassaflöden men i grunden gäller ändå det ovan sagda.
Detta visar likheten med ROCE som poängterats ovan. Det
skulle inte förvåna om ROCE konstruerats som en approximation av IRR. PC fanns ju inte då ROCE introducerades (i
början på 1970-talet?).
Med data enligt tabellen borde det gå att beräkna förräntningen av bundet kapital genom att ta årsgenomsnittet
av ackumulerat kassaflöde, 101,63/3 och ställa detta mot
årsgenomsnittet av det bundna kapitalet, ackumulerat CE,
-2032,51/3. Denna beräkning, 101,63/-2032,51 ger som
resultat -5%. Exakt! För tabellen med reverserat kassaflöde blir
resultatet -101,63/2032,51, också -5%.
Det finns uppenbarligen en anomali även i denna beräkning.
Relationen kan algebraiskt beräknas.
Observera att resultatet ger ett omvänt tecken mot det R
som användes vid beräkningen av annuitet.
20
Vi har nu följande till
synes motstridiga resultat: IRR-beräkning
Om IRR<0 gäller värdet för det kassaflöde som ger negativ
summa. För reverserat kassaflöde gäller det absoluta värdet av
IRR (+|IRR|).
Genomsnitt
Ursprungligt kassaflöde
5% (1)
-5% (2)
Omvänt kassaflöde
5% (3)
-5% (4)
Åtgärder
Värdet (1) bör vara korrekt med hänsyn till att annuiteten
beräknades med denna räntesats. Det är rimligt att en serie av
annuiteter som beräknats för att ge en förräntning på 5% också
ger detta som resultat. Men varför ger (2) motsatt resultat?
Till att börja med har det konstaterats att ren matematik visar
att så är fallet. Vad är grundorsaken?
Matematiskt innebär genomsnittsberäkningen en kvot,
T(äljare)/N(ämnare). Tecknet (±) på kvoten bestäms av tecknen
på T och N. T representerar här den ansamlade vinst eller
förlust som åstadkommes av den aktuella serien av kassaflöden.
Som påpekats tidigare ger från företagsekonomisk ståndpunkt
ackumulerat kassaflöde information om vinst- eller förlustsituation råder. Tecknet på T bör vara utslagsgivande enligt tidigare
resonemang (axiomatiskt när det gäller operativa kassaflöden).
N representerar ett ansamlat värde på kapitalbindningen
(Capital Engaged) under aktuell period. I de aktuella fallen är
ackumulerat CE i fallet ursprungligt kassaflöde negativt, vilket
är det som orsakar det negativa tecknet i slutresultatet. Ackumulerat kassaflöde är ju positivt.
Vid omvänt kassaflöde är däremot ackumulerat CE positivt,
medan ackumulerat kassaflöde är negativt. Där är det ackumulerat kassaflöde som är teckenbestämmande.
Tecknet på ackumulerat CE verkar däremot styras i första
hand av tecknet på första termen i kassaflödesserien. I normalfallen arbetas CE till nollvärde. I enkla fall får då genomsnittsvärdet samma tecken. Vid komplicerade och volatila serier kan
det alltså ske åtskilliga teckenbyten under resans gång. Inget
talar dock för att tecknet för det genomsnittliga värdet av det
bundna kapitalet har en pregnant information om vinst- eller
förlustsituation.
I stället är det troligt att CE utgör ett referensvärde att beräkna aktuell ränta årsvis och som korrigeras positivt eller negativt
med hänsyn till den delmängd av det årsvisa kassaflödet som
återstår efter räntekorrigeringen. Det intressanta i referensvärdet är tydligen dess absoluta värde, inte tecknet.
Om beräkningen av (2) korrigeras med hänsyn till detta fås
101,63/|-2032,51|=+5%
Nu kan vi gå till värdet (4). Här har vi ett negativt ackumulerat kassaflöde, alltså en förlustsituation. Nämnaren är redan
positiv och påverkar inte resultatet, som följaktligen är korrekt.
Tabellen ser nu ut så här: IRR-beräkning
Genomsnitt
Ursprungligt kassaflöde
5% (1)
5% (2)
Omvänt kassaflöde
5% (3)
-5% (4)
Av våra två anomaliska parlösningar kan vi alltså välja (1) och
(4) som korrekta och dessutom överensstämmande med sunt
förnuft. Värdet (3) kan lämnas därhän eftersom det är identiskt
med värde (1) emedan den beramade ekvationen endast kan
lämna en lösning. Det korrigerade värdet (2) är intressant som
komplement till diskussionen. Följande regler bör följaktligen
gälla i praktiken:
Om IRR>0 gäller värdet för det kassaflöde som ger positiv
summa. För reverserat kassaflöde gäller värdet -IRR.
21
Anomalin som påvisats ovan måste akademiskt bli diskuterad,
bedömd och erkänd för att nuvarande kalkyleringsmetoder
ska kunna korrigeras.
Diskussionsmässigt lämnas ett förslag som komplement till
nuvarande läromedel.
Interimistiskt komplement till läromedel inom
högskolematematik och företagsekonomi.
Kalkylering av internränta
I en serie med årliga värden av kassaflöden A, B, C … kan
internräntan (Internal Rate of Return (IRR)) här representerad
av R beräknas enligt formeln:
0=A+B/(1+R)+C/(1+R)2+…
Om antalet värden är större än två kan det finnas mer än en
lösning. Då måste lösningen ske iterativt, lämpligen i en dator.
Tyvärr ger formeln samma lösning(ar) för värdena -A, -B, -C …
(Teckenändring!).
För operativa kassaflöden gäller:
Om summan av A+B+C+…>0 indikeras lönsamhet.
Då är summan av -A-B-C-…<0 vilket indikerar förlust.
Formeln kan alltså inte skilja mellan vinst och förlust.
Lösningen måste kompletteras logiskt för att ett korrekt
resultat ska deduceras fram.
Denna korrigering innebär att alla framräknade resultat ska
förses med ett ± tecken.
Tecknet på R ska vara plus (+) om summan av A+B+C+…>0.
(Vinst).
Tecknet på R ska vara minus (-) om summan av A+B+C+…<0.
(Förlust).
Som nominellt värde på R bör väljas det minsta (absoluta)
värdet av de rötter som framräknats.
FUNDERAR DU PÅ
ATT SKRIVA EN
FÖRDJUPNINGS
ARTIKEL?
Hör av dig till chefredaktör
Pernilla Halling:
pernilla.halling@far.se
08-506 112 41
Initial investering är 1000
Annuitetsfaktor
0,367209
Annuitet
Period
Ränta %
Antal år
5
3
367,21
Jan år 1
Dec år 1
Dec år 2
Dec år 3
Internränta IRR 5%
-1000
367,21
367,21
367,21
Ack. kassaflöde/Ack. CE
Ack. kassaflöde
-1000
-632,79
-265,58
101,63
-5,00000%
Capital Engaged CE
-1000
-682,79
-349,72
0,00
Ack. CE
-1000
-1682,79
-2032,51
-2032,51
Internränta IIR 5%
1000
-367,21
-367,21
-367,21
Ack. kassaflöde/Ack. CE
Ack. kassaflöde
1000
632,79
265,58
-101,63
-5,00000%
Capital Engaged CE
1000
682,79
349,72
0,00
Ack. CE
1000
1682,79
2032,51
2032,51
Figur 1
Referenser
Spencer-Siegelman: Managerial Economics (1964)
Sandor Asztély: Investeringsplanering (1965)
Erich A. Helfert: Techniques of Financial Analysis (1982)
Hasse R Persson är civilingenjör och företagsekonom.
Han har lång erfarenhet från chefsuppdrag inom bland
annat AGA, SAAB och Ericsson. Han driver ett konsultbolag som arbetar med metoder inom “Profit Management” baserade på internränta.
22
Balans
Balans
Fördjupning
Nummer 3/2015
Chefredaktör och
ansvarig utgivare
Pernilla Halling
08-506 112 41
Redaktion
Lisa Bergman
08-402 75 19
Charlotta Marténg
08-506 112 49
Rakel Lennartsson
08-506 112 42
Annonser
Alex Simonsson,
Swartling & Bergström Media AB
08-545 160 63, 070-798 84 23
alex@sb-media.se
Balans Fördjupning
– en bilaga i Balans
Fördjupningsartiklarna är ett viktigt och
uppskattat inslag i Balans. Artiklarna
publiceras i Balans Fördjupning som
medföljer vartannat nummer av Balans.
Fördjupningsartiklarna publiceras även
löpande på tidningenbalans.se.
Du som är intresserad av att skriva en
artikel är välkommen att kontakta mig! ●
Trevlig läsning!
Balans Fördjupning ges ut av FAR.
Webb
tidningenbalans.se
Medlem av Sveriges Tidskrifter.
TS-kontrollerad fackpressupplaga
14 900 (2014)
Adress
Box 6417
113 82 Stockholm
23
”Funderar du
på att skriva
en fördjupningsartikel?
Hör av dig till
mig.”
FARS
BRANSCHDAGAR
NYA TIDENS TJÄNSTER
24–25 september Quality Hotel Friends i Solna
Läs mer på far.se/farbransch15
#FARbransch15
Boka tidigt
1000 kr i r
aba
före 19/6 tt
24

Nr 3/2015

Transcription

Similar documents

ÅRSREDOVISNING - Maskinentreprenörerna

FINANCE ” - IHM Business School

Kund: Tel: Org. nr: Kontaktperson: Fakt. adress: e

fördjupningsartikel i Balans

Att kasta eller inte kasta

Årsredovisning 2012

Avveckling steg för steg