Hedgren, K., C-uppsats

Transcription

Hedgren, K., C-uppsats
RELATIONEN MELLAN
KVINNORS TRYGGHET &
KVALITETEN PÅ DERAS
SOCIALA NÄTVERK
KATJA HEDGREN
RELATIONEN MELLAN
KVINNORS TRYGGHET &
KVALITETEN PÅ DERAS
SOCIALA NÄTVERK
KATJA HEDGREN
Hedgren, Katja. Relationen mellan kvinnors trygghet & sociala nätverk.
Examensarbete i Kriminologi 15/30 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten
för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2015.
Studiens syfte var att undersöka otryggheten hos Trelleborgs kommuns kvinnor och
undersöka samvariationen mellan otrygghet i offentliga miljöer och kvalitet på deras
sociala nätverk. Syftet var även att undersöka vad som låg till grund för kvinnornas oro
samt vilka brottstyper de var mest rädda att utsättas för. Antagandet var att kvinnor
med ett starkare socialt nätverk upplevde en lägre otrygghet. I begreppet socialt nätverk
inkluderades frekvensen av kontakt samt vilket stöd deras privata relationer genererade.
Empirin samlades in i centrala Trelleborg och 100 kvinnor deltog, kvinnorna var mellan
20 och 87 år. Datan analyserades statistiskt främst genom jämförelser mellan
medelvärden men även genom regressionsanalyser och korstabuleringar. Resultatet
visar att de kvinnor som erhöll stöd från sitt nätverk hade en signifikant lägre otrygghet
än de som inte erhöll stöd. Inga tydliga samband fanns mellan storleken på nätverkeneller vilka relationer de hade till sina kontakter. Orsaken till oron hos flest kvinnor och
även till majoriteten av de mest otrygga var att brottsligheten var hög i Trelleborg och
det brott som flest kvinnor oroade sig att utsättas för var rån.
Nyckelord: Oro för brott, Otrygghet, Kvinnor, Sociala nätverk, Trelleborg.
2
THE RELATIONSHIP BETWEEN
WOMEN’S FEAR OF CRIME &
THE QUALITY OF THEIR SOCIAL
NETWORKS
KATJA HEDGREN
Hedgren, Katja. The relationship between women’s fear of crime & the quality of
their social networks. Degree project in Criminology. 15/30 högskolepoäng.
Malmö University: Faculty of health and society, Department of Criminology,
2015.
The aim of this study was to examine women’s fear of crime in Trelleborg and the
relationship between women’s fear of crime in public places and the quality of their
individual social networks. The hypothesis was that women with a better quality of their
network will have lower feelings of fear of crime. The aim was also to study the sources
to their fear and which crime they feared most. In the term social network women’s
frequency of contact and which support their relations generated was tested. Survey
data was collected from 100 women, aged 20 to 87 years in Trelleborg city. The
empirical data was statistically analyzed through crosstabulations, Anova, t-test and
simple linear regressions. The results show that the largest correlation between less fear
of crime and the social network was connected to which support the women received
through their network. No strong support was found for the importance of the numbers
in the network or which kind of relation women with less fear had to their contacts. The
most common source to fear was the knowledge of high crime rates and the crime that
most women feared was to be robbed.
Keywords: Fear of Crime, Perceived Safety, Social Network, Trelleborg, Women.
3
Innehållsförteckning
Inledning ............................................................................................................................. 6
Syfte & Frågeställningar ..................................................................................................... 7
Tidigare Forskning .............................................................................................................. 7
Sociala nätverk ................................................................................................................ 8
Dimensioner av sociala nätverk ................................................................................. 9
Betydelsen av sociala nätverk ................................................................................... 10
Livsfas & sociala nätverk ........................................................................................... 10
Otrygghet ...................................................................................................................... 10
Trelleborgs brottsstatistik ............................................................................................. 11
Tolkning av statistik................................................................................................... 15
Forskningsanknuten avgränsning.................................................................................. 12
Metod ............................................................................................................................... 12
Etiska överväganden ..................................................................................................... 12
Enkäten ......................................................................................................................... 14
Enkätens uppbyggnad ............................................................................................... 15
Operationalisering av begreppen.................................................................................. 15
Otrygghet .................................................................................................................. 16
Socialt nätverk........................................................................................................... 17
Datainsamling................................................................................................................ 18
Urval .............................................................................................................................. 18
Analytisk metod ............................................................................................................ 20
Omkodning ................................................................................................................ 21
Indexering ................................................................................................................. 22
Nya förutsättningar ................................................................................................... 23
Statistiska analysmetoder ............................................................................................. 23
Korstabuleringar ....................................................................................................... 23
Jämförelser mellan medelvärden ............................................................................. 23
Analys mellan kvantitativa variabler ......................................................................... 24
Signifikans ................................................................................................................. 24
Resultat ............................................................................................................................. 25
Respondenterna ............................................................................................................ 25
Trygghet ........................................................................................................................ 25
Jämförande analys .................................................................................................... 26
4
Social oordning .............................................................................................................. 27
Jämförande analys .................................................................................................... 27
Strukturella karaktärer .................................................................................................. 28
Jämförande analys .................................................................................................... 30
Stödet ............................................................................................................................ 31
Jämförande analys .................................................................................................... 32
Rädsla för brott ............................................................................................................. 33
Jämförande analys .................................................................................................... 33
Grund till oro ................................................................................................................. 34
Jämförande analys .................................................................................................... 34
Diskussion ......................................................................................................................... 35
Trelleborg ...................................................................................................................... 37
Metoddsikussion ....................................................................................................... 38
Slutsatser................................................................................................................... 40
5
INLEDNING
Majoriteten av den svenska befolkningen känner sig trygga men enligt
brottsförebyggande rådets rapport anger 15 % att de känner sig otrygga då de går
ute sent under kvällstid (BRÅ, 2013). Genom flertalet studier har man funnit att
olika faktorer påverkar otryggheten hos olika grupper samt att otrygghet påverkar
olika befolkningsgruppers rörelsemönster på olika sätt (BRÅ, 2014; Torstensson
Levander, 2007). Dessa gruppskillnader existerar exempelvis mellan kvinnor och
män (BRÅ, 2014). Under kvällstid upplever fyra gånger fler kvinnor känslan av
otrygghet än män (a.a.). Detta trots att det trygghetsskapande arbetet främst har
främjat tryggheten hos kvinnor (a.a.). Skillnader i graden av otrygghet varierar
även mellan individer inom olika grupper och därav antas även individuella
skillnader vara avgörande för otryggheten (Box, m.fl., 1988). Toseland (1982)
menar att olika förmågor att hantera psykiskt påfrestande situationer samt
möjligheten att bli återställd efter utsatthet är aspekter som antas kunna påverka
graden av otrygghet.
Då individer upplever en hög oro att utsättas för brott kan oron ibland bli så
påtaglig att aktiva åtgärder vidtas för att skydda sig och dessa åtgärder kan ibland
rutinmässigt påverka individerna i deras vardagliga val (Box m.fl., 1988). Sker
denna typen av anpassning innebär det att otryggheten inskränker på individers
rörelsefrihet (a.a.). Denna typen av individuella anpassning kallas för time-space
inequalities och kan påverka individers mentala hälsa negativt samt öka risken för
psykologisk stress (Whitley & Prince, 2003). Eftersom individers enskilda oro kan
leda till att vissa platser kontinuerligt undviks kan de individuella anpassningarna
leda till avfolkning och även bidra med negativa effekter på samhällsnivå (Box,
m.fl., 1988; Mellgren & Kronkvist, 2013).
Trelleborg är en attraktiv stad med nöjda invånare (Trelleborg, 2013). I en
undersökning i vilken invånares tillfredsställelse med att bo i olika kommuner
undersöktes betygsattes Trelleborg över genomsnittsnivån (a.a.). Trots nöjda
invånare är oron att utsättas för brott hög i Trelleborg (SKL, 2014). I Sveriges
Kommuner och Landstings (SKL) rapport Öppna jämförelser (2014) går det att
jämföra Trelleborgs brotts- och trygghetsstatistik i relation till andra svenska
kommuner (a.a). Av de kommuner som ingick i undersökningen förekom oro att
utsättas för misshandel eller överfall hos 24 till 52 % av respondenterna i
respektive kommuner (a.a.). I de flesta kommunerna oroade sig 36 % av
invånarna att utsätas för brotten men av Trelleborgs invånare angav 46 % oro för
denna typen av brott (a.a.). Detta innebär att oron att utsättas för brott i Trelleborg
är relativt hög jämfört med andra kommuner (a.a.). Jämförelser mellan antalet
anmälda brott av våldsbrott , stöldbrott och tillgreppsbrott presenterades även i
rapporten (a.a.). Statistiken visar att antalet anmälningar i Trelleborg ligger inom
”normala ramar” i likhet med 50 % av Sveriges övriga kommuner (a.a.). I enlighet
med forskning på området existerar det ofta en obalans mellan brottsnivåer och
otrygghet, då otrygghet ofta förekommer trots låga brottsnivåer (Box m.fl., 1988;
BRÅ, 2013; Mellgren & Kronkvist, 2013).
Fokus i denna studie är att förstå bakomliggande orsaker till otryggheten hos
Trelleborgs kommuns kvinnor. Med bakomliggande menas i detta sammanhang
inte faktorer i den fysiska omgivningen såsom exempelvis (social eller fysisk
6
oordning), utan mer djupliggande faktorer, knutna till individerna. Sådana faktorer
som påverkar att vissa individer uppfattar social eller fysisk oordning som
otrygghetsskapande men inte andra. Om endast otrygghetsskapande faktorer i den
yttre miljön identifieras kommer åtgärdsmöjligheterna vara oändliga, eftersom
olika faktorer påverkar individer på olika sätt. Detta medför att det finns oerhört
många typer av faktorer som påverkar otryggheten. Om istället kunskap om de
bakomliggande orsakerna till otrygghet synliggörs och man på ett mer
djupliggande plan kan arbeta för att skapa tryggare samhällsmedlemmar kommer
framgången i att minska otryggheten sannolikt ske effektivare. Därför är det
viktigt att kartlägga olika samband kopplade till individer för att på så sätt skapa
klarhet i vilka bakomliggande faktorer som kan påverka otrygghetskänslan.
Individers sociala nätverk har inom andra vetenskaper påvisats vara av stor
betydelse för välmående sett ur många perspektiv (Antonucci m.fl., 2011; De
Donder m.fl., 2012; Edling & Rydgren, 2012). De sociala nätverken skulle därför
även kunna tänkas ha en reglerande effekt på individers förmåga att hantera olika
påfrestande situationer och därmed även otryggheten, vilket vidare kommer
undersökas.
SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR
Uppsatsen syfte är att studera otryggheten hos Trelleborgs kommuns kvinnor och
undersöka samvariationen mellan kvinnors grad av otrygghet i offentliga miljöer
och kvaliteten på deras sociala nätverk. Syftet är även att undersöka vad
kvinnorna själva tror ligger till grund för deras oro och vilka brott de oroar sig
mest att utsättas för. Resultatet kommer förhoppningsvis kunna utgöra underlag
för framtida insatser för att öka tryggheten hos Trelleborgs kommuns kvinnor.
Ett antagande är även att de kvinnor med högre otrygghet även upplever ett högre
obehag vid social oordning.
Frågeställningar
- Har kvinnor med en högre kvalitet på sitt sociala nätverk en lägre grad av
otrygghet?
- Vilka anledningar uppger kvinnorna ligga till grund för deras oro?
- Vilka brott är kvinnorna mest oroliga att utsättas för?
TIDIGARE FORSKNING
Vad som orsakar otrygghet är oerhört komplext och svårt att undersöka eftersom
det är flera faktorer som parallellt påverkar otryggheten. Utöver denna
problematik har alla individer olika genetik och tidigare erfarenheter vilket gör att
vi tolkar och bearbetar händelser olika, denna åtskillnad mellan individer gör
också att olika faktorer påverkar olika individer olika mycket (Agnew, 1985; Box
m.fl., 1988; Mellgren & Kronkvist, 2013). Vid forskning om otrygghet och
7
bakomliggande orsaker till otrygghet finns det faktorer som kontinuerligt
återkommer: kön, ålder, bostadsområde, kollektiv styrka, individuell -känslighet
och riskuppfattning, utsatthet och kännedom om områdets brottslighet är exempel
på sådana faktorer (Box m.fl., 1988; Torstenson, Levander, 2007). Flertalet
studier har såväl påvisat korrelationer mellan ”tecken” på områdesförfall i form av
fysisk- eller -social oordning och brottslighet (Wilson & Kelling, 1982; Kelling &
Coles, 1996). Men områdens brottslighet behöver inte nödvändigtvis påverka
graden av otrygghet (Box m.fl., 1988). Tecken på oordning kan både vara fysisk
eller social. Exempel på fysisk oordning är klotter, nedskräpning och skadegörelse
och exempel på social oordning är stökiga ungdomsgäng, prostituerade eller
alkoholpåverkade personer (Wilson & Kelling, 1982). Denna typen av ”tecken”
på oordning sänder indikationer om att kontrollen i området är låg vilket ökar
känslan av otrygghet (Hunter, 1978; Skogan, 1986). Forskning har även visat att
olika subgrupper påverkas olika mycket av oordning (Hunter, 1978; Skogan,
1986). I en svensk studie genomförd i Malmö bekräftades detta genom att social
oordning hade en större negativ inverkan på kvinnors otrygghet än männens, då
det kontrollerades för ungdomsgäng eller alkoholpåverkade personer (Mellgren,
2006).
Otryggheten kan resultera till att vissa platser blir ”no-go areas”, vilket innebär
att platser som uppfattas som otrygga blir folktomma eftersom människor
systematiskt undviker dem (Hale, 1996; Mellgren & Kronkvist, 2013;
Torstensson, Levander, 2007). De redan otrygga platserna blir då folktomma
vilket ytterligare tenderar att öka obehaget (Hale, 1996). I enlighet med flera
kriminologiska teorier (Rationell choice, Rutinaktivtetsteorin, Situationel Action
Theory m.fl.) är ett lagbrytande beteende ett resultat av individernas
rationaliserande kring risken att bli ertappad (Cohen & Felson, 1979; Cornish &
Clarke, 2014; Wikström & Sampson, 2006). Fler cirkulerande människor innebär
därför att färre brott kommer begås, då risken är större att bli sedd vilket kan leda
till konsekvenser (Cohen & Felson, 1979; Cornish & Clarke, 2014; Wikström &
Sampson, 2006). I rutinaktivitetsteorin är den informella kontrollen av
medmänniskor central och alla individer (oavsett relation till förövarna) är i teorin
klassade som kapabla väktare (kapabla att agera eller ingripa) (Cohen & Felson,
1979). Om platser blir folktomma leder det till att den informella kontrollen blir
lägre eftersom antalet kapabla väktare är färre (a.a.). Därför skapar avfolkade
platser fler tillfällen för brottsbenägna att begå brott och blir attraktiva
uppslutningsplatser för orädda och kriminella (Goodstein & Shotland, 1980; Hale,
1996; Wilson & Kelling, 1982). Denna process ökar risken för högre
brottsfrekvenser (Goodstein & Shotland, 1980; Hale, 1996). Även om hög
brottslighet inte nödvändigtvis behöver påverka boendes känsla av trygghet kan
ökad brottslighet vara en effekt av de konsekvenser som otrygghet medför. I
oattraktiva områden där mobiliteten är högre är social instabilitet troligare
eftersom det är svårare att etablera en allmängiltig konsensus om vilka värden
som eftersträvas (Shaw & McKay, 1942). Mobiliteten förhindrar även långvariga
och starka relationer till institutioner såsom skolor och kyrkor i området, vilka kan
upprätthålla värdegrunder (a.a.). Om ingen konsensus föreligger angående vad
som är normen blir möjligheten att agera som kapabel väktare mindre eftersom
vad som bryter mot normer blir otydligare.
Sampson utvecklade teorin om Kollektiv styrka och fann att delade normer,
värderingar och regler hos boende i samma bostadsområde påverkade graden av
8
agerande och ingripande (Sampson, m.fl., 1997). Högre samhörighetskänsla
mellan boende resulterade till att de i högre utsträckning gick samman och
agerade kollektivt för att lösa gemensamma problem, som exempelvis klotter
(a.a.). Den kollektiva styrkan ska således resultera till högre informell kontroll och
lägre brottslighet (a.a.). Trots att de sociala nätverken har studerats i stor
utsträckning på områdesnivå har få studier gjorts vilka undersöker betydelsen av
individers enskilda sociala nätverk (inom kriminologin) (frånkopplade från
grannskapen) (Ferguesson & Mindel, 2007; Jihong Solomon Zhao m.fl., 2015).
Vad forskningen säger om individers egna sociala nätverk kommer redogöras i
kommande avsnitt.
Sociala nätverk
Sociala nätverk, det vill säga individers nära sociala relationer till andra individer
(mikronivå) är ett väl utforskat ämne, men inte i relation till trygghet (De Donder
mfl, 2012). Ett starkt socialt nätverk har kontinuerligt visat på positiva effekter för
såväl hälsa, välmående som livskvalitet (Antonucci m.fl., 2009; De Donder mfl,
2012; Edling & Rydgren, 2012). Det är vanligt att de sociala nätverken studeras
som en del av det sociala kapitalet. Ingen konsensus om definitionen av begreppet
finns, men den grundläggande innebörden är att det sociala kapitalet består av
olika nätverk kopplade till enskilda individer vilka genererar ett mervärde (Social
Capital Research, 2015). Vid studier av det sociala kapitalet brukar bland annat
samhällsengagemang, individers sociala nätverk och känslan av tillhörighet att
undersökas (a.a.). Vilket mervärde det sociala kapitalet genererar varierar
beroende på vilken forskare som tillfrågas; ökad tillit, fler möjligheter,
gemensamma normer och större handlingskraft är bara några exempel (a.a.). Men
det sociala kapitalet kan även generera olika typer av stöd vilka kan vara
emotionella, sociala och praktiska (Putnam, m.fl., 1993).
I denna studie kommer individers enskilda sociala nätverket lyftas ur kontexten av
det sociala kapitalet och studeras fristående. Anledningen till detta beror på att
befintlig forskning ger starka indikationer om att de sociala nätverken är
betydelsefulla för graden av trygghet. Forskning har exempelvis visat att hög
otrygghet påverkar den mentala hälsan negativt, samtidigt som annan forskning
visar att personer med ett stort socialt nätverk har en lägre risk att drabbas av
psykisk ohälsa (Edling & Rydgren, 2012; Whitley & Prince, 2003). Forskning har
också visat att det finns korrelationer mellan svaga sociala nätverk och hög
otrygghet (Hale, 1996). Trots indikationerna om sambanden finns det endast en
liten mängd forskning som bedrivits för att undersöka relationen mellan individers
enskilda sociala nätverk och otrygghet (De Donder m.fl., 2012; Ferguson &
Mindel, 2007). Därav finns det behov av mer kunskap om korrelationerna mellan
dessa faktorer.
Dimensioner av socialt nätverk
Inom begreppet socialt nätverk finns det flera dimensioner som är viktiga att
belysa (Antonucci m.fl., 2009). Dels de strukturella karaktärerna samt stödet
(a.a.). Med de strukturella karaktärerna menas storleken på individers
umgängeskrets, frekvensen av kontakt samt vilka relationer individerna har till
sina kontakter (a.a.). Ett stort nätverk behöver inte nödvändigtvis generera något
stöd (a.a.). Men ett större nätverk bidrar till fler möjligheter att erhålla stöd och
därför är det viktigt att både mäta nätverkens strukturella karaktärer samt vilket
stöd individerna får från sitt nätverk. Det finns även olika variationer av stöd
9
(Antonucci, m.fl., 2011). Stödet kan exempelvis vara materiellt (tangible) endera
instrumentellt (möjlighet att låna saker) eller bidra med finansiellt stöd, men
stödet kan även vara abstrakt (intagible) i form av mentalt- eller emotionelt stöd
(a.a.). Studier har visat att förekomsten av stöd är betydligt vanligare i relationer
mellan kvinnor än mellan män, såväl det materiella som det abstrakta stödet
(Antonucci m.fl., 2011). Det är inte ovanligt att studier endera mäter det
materiella eller det abstrakta stödet när det undersöks vilket stöd individer får från
sitt nätverk.
Att mäta delar av det sociala nätverket såsom endera de strukuturella karaktärerna
eller stödet skapar brister eftersom ett stort nätverk inte alltid bidrar med goda
effekter. Bristfälliga kartläggningar (då exempelvis endast de strukturella
karaktärerna undersöks) bidrar inte heller till det befintliga kunskapsfältet
eftersom resultaten blir ofruktbara. Anledningen till detta är att studier som endera
mäter en dimension av begreppet inte kan skapa förståelse för vad det är i de
sociala nätverken som är betydelsefullt för att uppnå de goda effekterna. Detta
argument förs bland annat av Ferguson och Mindel (2007). De fann att det
framförallt är stödet som individerna får genom sina nätverk som reducerar
otryggheten, men hävdar att detta inte synliggörs i studier som endera mäter
nätverkens strukturella karaktärer (a.a.). Ett skensamband kan uppstå om viktiga
faktorer (såsom exempelvis stödet) utesluts ur undersökningar eftersom andra
faktorer då kan ”ta upp” effekten (Djurfeldt m.fl., 2010). Att studera de sociala
nätverken utan att kontrollera för stödet skulle därmed kunna bidra till att de
strukturella karaktärerna uppfattas ha en större effekt än de egentligen har.
Betydelsen av sociala nätverk
Tidigare studier har visat på korrelationer mellan svaga sociala nätverk och högre
otrygghet (Hale, 1996). Orsaken till en högre otrygghet hos de med ett svagt
socialt nätverk tros vara att ”ensamma” (utan stöd) har en nedsatt förmåga att
hantera psykiskt påfrestande situationer (Toseland, 1982). Det är främst den
ofrivilliga ensamheten som bidrar till de negativa effekterna (Stang, 2014).
Anledningen till detta beror på att känslan av ofrivillig ensamhet triggar igång
kroppens stresshormoner, vilket ursprungligen är en överlevnadsmekanism (a.a.).
Ensamma individer blir på grund av stresshormonerna sämre på att hantera,
bearbeta och återhämta sig från psykiskt påfrestande situationer (Strang, 2014).
Eftersom utsatthet för brott är en typ av stressfylld situation antas ensamma vara
sämre på att återhämta sig från denna typ av upplevelse eftersom de är mer
sårbara (a.a.) Därför antas ensamma även vara mer otrygga (Hartnagel, 1979).
Forskning har visat att hjälpsamma grannar och god sammanhållning är mycket
betydelsefullt för graden av trygghet och att grannar kan fylla samma funktion
som övriga kontakter i de individuella nätverken, det vill säga minska känslan av
smärta och förbättra förmågan att bearbeta stressfyllda situationer (Box m.fl.,
1988; Strang, 2014).
Livsfas och sociala nätverk
Det finns flera faktorer som påverkar hur nätverken ser ut och vilka relationer som
är av störst vikt, vilken livsfas individer befinner sig i är en sådan faktor
(Antonucci m.fl., 2011). Under ungdomsåren försvagas exempelvis stödet från
föräldrarna eftersom ungdomar befinner sig i en identitetsskapande tid (a.a.).
Under denna livsfas söker ungdomar ofta istället stöd hos vänner och syskon
(a.a.). Detta innebär att yngre människors sociala nätverk ofta skiljer sig från de
10
som vuxna har. Äldre människor har generellt sett betydligt mindre kontaktnät
och mindre frekvent kontakt med sina kontakter än vad yngre människor har (De
Donder m.fl., 2012). Detta behöver dock inte innebära att kvaliteten på deras
relationer är sämre. Forskning har visat att den vanligaste kontaktkällan för äldre
är deras grannar (a.a.).
Definitionen av socialt nätverk i denna studie inkluderar de strukturella
karaktärerna (frekvens av kontakt och relationstyper) samt stödet (både
emotionellt och fysiskt). Med kvaliteten på de sociala nätverken syftas till mer
kontakt och mer stöd.
Otrygghet
Begreppet otrygghet är mångdimensionellt men lämnas trots detta ofta odefinierat
(Torstensson, Levander, 2007). Det är inte ovanligt att otrygghet används som ett
samlingsord för såväl oro, rädsla, riskbedömningar och säkerhetsfrågor (a.a.). I
engelska texter används ofta begreppet ”fear of crime” vilket direkt översatt till
svenska betyder rädsla för brott (Litzén, 2006). Detta kan bidra till
definitionsproblem eftersom otrygga (de som upplever oro att utsättas för brott
inte nödvändigtvis behöver känna rädsla att utsättas för brott (a.a.). Oro innebär
att individer genom riskbedömningar anser att en risk att utsättas för brott finns
och att detta sedermera ligger till grund för en obehaglig känsla (a.a.). Rädsla kan
definieras som en negativ situationsbetingad känsla vilken bidrar till att individer
väljer att anpassa sina val för att undvika specifika situationer (a.a.). Eftersom
rädsla innebär en förhöjd känsla av oro kan det ibland finnas anledning att skilja
på begreppen. Rädsla att utsättas för brott kan därför sägas vara en extension av
oro och oro kan därmed också ses som ett förstadie om känslan förvärras (a.a.).
Det bör skiljas på individers uppskattningar att en risk föreligger och vad
uppskattningen leder till (a.a.). Eftersom en uppskattning att en risk att utsättas för
brott finns inte behöver innebära att individer upplever otrygghet (a.a.).
Som tidigare nämnts är otryggheten högre hos kvinnor än hos män, men även
variationer inom gruppen kvinnor finns (BRÅ, 2014). I BRÅ:s undersökning
(2014) var kvinnorna mellan 20-24 år och de mellan 65-79 år mest otrygga även
om grunden till deras otrygghet berodde på olika orsaker (a.a.). Vad som skapar
otrygghet kan därmed variera, otrygghet kan exempelvis bero på oro att
närstående ska drabbas av brott eller bero på samhällets utveckling. Detta klassas
som generell otrygghet och är en vanligare grund till oro hos äldre (BRÅ, 2014;
Ferraro och LaGrange, 1987). Orsaken till otrygghet hos yngre är vanligen
kopplad till deras egen säkerhet och detta klassas som konkret otrygghet (BRÅ,
2014; Mellgren & Kronkvist, 2013; Torstensson, Levander, 2007).
Definitionen av otrygghet i denna studie är oron samt rädslan att själv utsättas för
brott.
Trelleborgs brottsstatistik
Eftersom det är en del av studiens syfte att undersöka vilka brott kvinnorna är
mest oroliga att utsättas för har statistik tagits fram för att möjliggöra en
komparation av kvinnornas angivelser och reell brottsstatistik. På
brottsförebyggande rådets hemsida finns det möjlighet att skapa
sammanställningar av brottsstatistik utefter egna preferenser (BRÅ, 2015). En
sådan sammanställning gjordes av brottsstatistiken i Trelleborgs kommun över en
11
tioårsperiod (2004-2014) för att skapa en övergripande bild av förändringar i
anmälningsfrekvensen över tid. Statistik har såväl sammanställts för
brottsövergripande kategorier som för brottsspecifika kategorier för att skapa en
mer nyanserad bild (se bilaga 4).
I sammanställningen går det att utläsa att 137 fler anmälda våldsbrott skedde
under 2014 jämfört med 2004 (270/407). I den mer brottsspecifika tabellen går det
att utläsa att misshandel av obekanta i utomhusmiljöer mot kvinnor har
fördubblats från 2004 till 2014, samtidigt har utsattheten för män minskat från 44
anmälningar (2004) till 35 (2014). Detta skulle kunna indikera på förändringar
inom brottskategorin (våldsbrott). Anmälningarna av sexualbrott har däremot
varierat. 2004 anmäldes 40 sexualbrott, siffran ökade kraftigt till 2009 (80
anmälningar) och låg på en fortsatt hög nivå 2010 men återgick därefter till lägre
nivåer. 2014 skedde 44 anmälningar inom kategorin sexualbrott. I den mer
brottsspecifika tabellen redogörs att det 2014 skedde en anmälan om försök till
våldtäkt och en anmälan om fullbordad våldtäkt i utomhusmiljöer. Majoriteten av
våldtäkterna skedde inte utomhus, 2014 skedde tio av 11 anmälda våldtäkterna
inomhus (gäller kvinnor över 18 år). Gällande Stöld-, rån- och häleribrott har
anmälningarna sjunkit och 2014 var anmälningsnivån den lägsta på 10 år, med
1693 anmälningar. Hot-, kränkningar och frihetsbrott har dock ökat kraftigt med
cirka 45 % över tioårsperioden, vilket är en ökning med cirka 300 brott.
Tolkning av statistik
När brottsstatistik används är det av vikt att vara medveten om att det endast är
antalet anmälda brott som inkluderas. Antalet anmälningar motsvarar inte antalet
skedda brott eftersom ett stort mörkertal existerar, särskilt inom vissa
brottskategorier (BRÅ, 2006). Anmälningsbenägenheten är en avgörande faktor
för hur stor andel av de inträffade brotten som anmäls (a.a.). Toleransen mot brott
kan variera beroende på vilket brott som skett (Dolmèn, 2001). I Sverige är
exempelvis anmälningsbenägenheten låg vid sexualbrott men hög vid
skadegörelse av fordon, jämfört med många andra länder (a.a.).
Anmälningsbenägenheten kan också variera över tid, vilket medför att fler eller
färre anmälningar kan bero på förändringar i anmälningsbenägenhet likväl som på
en reell förändring av antalet brott (BRÅ, 2006). Variationer i antalet anmälningar
kan således även bero på rättsliga förhållanden såsom exempelvis förändringar i
lagen (a.a.). Genom att definitioner förändras kan fler eller färre fall inkluderas
under samma rubricering trots att antalet skedda brott ligger på statiska nivåer
(a.a.). Detta bidrar till att brottsstatistiken bör tolkas med försiktighet. Även om
brottsstatistik inte är ett robust mått för att skapa en bild av den verkliga
brottsnivån är statistiken trots detta den bästa tillgången som finns att tillgå i
denna studie för att skapa en övergripande bild av brottsligheten över tid.
Forskningsanknuten avgränsning
I föreliggande undersökning kommer en fråga kopplad till social oordning ställas
för att pröva korrelationen mellan otryggheten och uppfattningen om social
oordning. Med detta menas att det kommer kontrolleras om de med hög otrygghet
även uppfattar social oordning som otrygghetsskapande i större utsträckning än de
med låg otrygghet. Begreppet social oordning kommer från Broken windows
teorin, i teorin ingår både fysisk- och social oordning och därför skulle det kunna
12
uppfattas vara ologiskt att inte inkludera båda aspekterna. Anledningen till att
någon form av oordning inkluderas i undersökningen är endast för att kontrollera
stabiliteten i kvinnornas grad av otrygghet, inte för att testa Broken windows
teorin. Enkäten ämnas att hållas kort och av denna anledning gjordes valet att
endera ta med en aspekt av oordningstyperna. Den fysiska oordningen vilken
hypotetiskt kan påverka otryggheten i samma utsträckning som den sociala
oordningen arbetar Trelleborgs kommun redan i dagläget aktivt med (genom extra
städning, sanering av klotter mm).1 Valet att inkludera social oordning gjordes i
samråd med Trelleborgs trygghetsgrupp eftersom ”stökiga ungdomsgäng” ansågs
kunna vara en otrygghetsskapande faktor.2
METOD
I enlighet med majoriteten av andra trygghetsundersökningar är föreliggande
studie kvantitativ. Datainsamlingen skedde genom strukturerade enkäter, med
främst fasta svarsalternativ. Det kvantitativa tillvägagångssättet kommer från
naturvetenskapen och bygger på en positivistisk utgångspunkt (Bryman, 2011).
Inom positivismen finns tron om existensen av en objektiv sanning oberoende av
observatören (a.a.). Därmed går det att mäta sig till en absolut sanning (a.a.). Inom
naturvetenskapen används ofta experiment för att nå kunskap om det mest troliga
utfallet (a.a.). Experiment möjliggör att upprepa undersökningar flertalet gånger
och även modifiera påverkningsfaktorerna (a.a.). Inom samhällsvetenskapen
föreligger dock andra premisser eftersom experiment vore etiskt oförsvarbart
(a.a.). På grund av att experiment inte är möjliga finns det begränsningar
angående att kunna uttala sig om kausala samband (a.a.). I föreliggande studie
kommer inga garantier finnas angående om korrelationerna är kausala, det vill
säga om det är de svaga sociala nätverken som orsakar otryggheten. Därför
kommer inga slutsatser göras angående om faktorerna orsakar utfallen.
Korrelationerna visar endast vilka samband som föreligger (Djurfeldt m.fl. 2010).
Vid kvantitativa enkäter utformas frågorna med fasta strukturer vilka ger konkreta
svar och bidrar till kvantifierbara resultat (Magne Holme, Krohn Solvang, 1997).
Vid kvantitativa studier omvandlas de teoretiska begreppen till statistiska
variabler, vilket möjliggör att utläsa övergripande mönster och samband (Bryman,
2011). Metoden bidrar till att omfattande information enkelt kan sammanställas
och metoden är därför fördelaktigt när information från många källor ska
inhämtas (a.a.). Om endast information från få enheter används går det inte att
uttala sig om generella mönster eller om samband i en större population existerar
eftersom risken finns att informationskällorna tillhör undantagsfall (Magne
Holme, Krohn Solvang, 1997). Vid större material möjliggörs dock detta (a.a.).
Vid föreliggande studie berodde valet av metod på att information från många
kvinnor var en förutsättning för att kunna besvara frågeställningen (om kvinnor
med en högre kvalitet på sina sociala nätverk har en lägre otrygghet).
1
2
Muntlig källa, Trelleborgs säkerhetschef
Muntlig källa, Trelleborgs trygghetsgrupp (9/4-2015)
13
Vid kvantitativa analyser kvantifieras information som sedan åter görs om till de
ursprungliga teoretiska betydelserna. Resultatet blir på så vis ”talande” vilket gör
att forskare inte behöver tolka eller värdera utfallen i lika stor utsträckning som
vid kvalitativa analyser (Magne Holme, Krohn Solvang, 1997). Objektiviteten
bygger således på att hela processen har skett opåverkat av utföraren (a.a.). Total
objektivitet är dock inte möjligt eftersom alla har en förförståelse som omedvetet
påverkar, men genom insikt av hur utföraren själv påverkar studien kan
subjektiviteten motarbetas (a.a.). För att forskarens inflytande i efterhand ska
kunna bedömas är transparens viktigt (Bryman, 2011). Genom redogörelser av
vilka val som gjorts och motiveringar till dessa kan granskare i efterhand bedöma
om undersökningen skett korrekt och även bedöma studiens validitet och
reliabilitet i efterhand (a.a.). Därför kommer hela forskningsprocessen beskrivas
ingående.
Etiska överväganden
Vid varje forskningsprojekt är det viktigt att eventuella negativa konsekvenser
som skulle kunna bli effekten av forskningen beaktas och reflekteras över
(Hermerén, 2005). Beroende på vilken typ av forskning som bedrivs kan
effekterna vara större eller mindre och forskaren måste alltid väga
individsskyddskravet mot forskningskravet (a a). De grundläggande kraven inom
forskningen är att deltagarna ska få information som de ska samtycka till innan de
deltar i studien, detta säkerställer grundläggande kännedom relaterat till studien
(a.a.). Det är viktigt att informationen som deltagarna får är sanningsenlig och att
deltagarna är införstådda med den (Forsman, 1997).
Frågorna som kommer ställas i denna studie förväntas inte kunna kränka eller
skada dem fysiskt eller psykiskt eftersom frågorna inte är av känslig karaktär.
Deltagarna kommer vara anonyma och vilka svar de enskilda kvinnorna anger
kommer inte vara möjligt att spåra. Åtgärderna som vidtagits för att stärka
deltagarnas rättigheter i denna studie är därför främst kopplade till informeringen
innan deltagadet och till enkätens utformning. För att säkerställa deras rättigheter
kommer kvinnorna initialt informeras om varför studien genomförs, metoden, hur
informationen de delger kommer skyddas, att de är anonyma och att de har rätten
att avbryta deltagandet utan förklaring. Informationen kommer ges muntligt men
ett skriftligt informationsbrev kommer även finnas tillhanda. Att deltagare får
informationen både muntligt och skriftligt anser Forsman (1997) vara en fördel då
det ökar sannolikheten att respondenterna är införstådda med innebörden av deras
deltagande. För att säkerställa deras samtycke kommer det tydliggöras att
deltagandet kommer tolkas som ett medgivande till att deras information används
för undersökningens syfte. Genom att enkäten utformats detaljerat (vilket
redogörs för i kommande avsnitt) säkerställs också rättvisa mot deltagarna genom
att informationen de delger blir korrekt tolkad. För expertkunskap och råd inför
datainsamlingen skickades enkäten till etikrådet för granskning. Enkäten
godkändes.
Enkäten
Nedan kommer en redovisning av frågornas utformningar och enkätens
uppbyggnad samt motiveringen till detta. Därefter kommer en detaljrikare
beskrivning för hur de teoretiska definitionerna av otrygghet och socialt nätverk
har transformerats till operationella definitioner.
14
Vid utformningen av enkäten fanns det flertalet aspekter som beaktades. Alla
individer har olika bakgrunder och historik. Vi är unika och alla har olika
erfarenheter, detta i kombination med vår genetik gör att vi uppfattar, tolkar och
bearbetar exponering på olika sätt (Pain, 1997). På grund av olikheter mellan
individer finns det också en risk för olika tolkningar av samma frågor (Ivert &
Mellgren, 2014; Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). För att motverka
multipla tolkningar har stort fokus lagts på formuleringarna av frågorna, för att de
ska vara lättförstådda, konkreta och inte öppna för tolkning. Tolkningsproblem
kan uppstå om exempelvis frågorna är dubbla (efterfrågar flera saker i samma
fråga) eller om de är överlappande (rätt svar finns i flera svarsalternativ)
(Torstensson, Levander, 2007). Inkorrekt utformning som detta kan leda till
feltolkningar och eventuella missförstånd både hos respondenter då de besvarar
enkäter men även av undersökare vid tolkning av rådata. Feltolkningar ökar risken
för felaktiga slutsatser och bias vilket gör studieresultat ofruktbara (Bryman,
2011). Både av hänsyn till deltagarna som har tagit sig tid att besvara enkäten och
för forskningen anseende bör detta undvikas.
Fasta svarsalternativ är fördelaktigt för att få en hög svarsfrekvens och för att få
konkreta och relevanta svar inom det specifika intresseområdet (Magne Holme &
Krohn Solvang, 1997; Mellgren & Kronkvist, 2013). Öppna frågor kan således
resultera till ett överflöd av information som inte är relevant för studiens ändamål
(Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). Trots fördelen med fasta svarsalternativ
kan enbart fasta svarsalternativ leda till en begränsad insikt i det som studeras
(a.a.). Det är viktigt att hela tiden göra en avvägning av vilka val som är bäst
lämpade för att besvara frågeställningen. De slutna frågorna är lämpliga då man
vill mäta graden av oro eller hur frekvent de har kontakt med personer i sitt
sociala nätverk men inte för att skapa förståelse för individernas egna tankar och
resonnemang, därför kommer ett fåtal frågor ha öppna svarsalternativ. De öppna
frågorna syftar till att skapa en större förståelse för vad respondenterna själva tror
ligger till grund för deras oro samt för att få insikt för vilken brottstyp de är mest
oroliga att bli utsatta för. Om frågorna för att nå denna insikt hade varit slutna
hade risken funnits att de redan formulerade svarsalternativen hade påverkat
respondenternas tankebanor eller att inget svarsalternativ hade passat. Genom att
inkludera öppna frågor gavs kvinnorna möjlighet att informera om sådana faktorer
som de personligen upplever vara otrygghetsskapande. Detta kommer således
skapa en unik chans för Trelleborgs säkerhetsavdelning att låta medborgarna
inflyta på deras framtida trygghetsinsatser.
Enkätens uppbyggnad
Enkäten är utformad i olika delar: Bakgrund, Otrygghet, Utsatthet, Social
oordning och Socialt nätverk. Hur frågeformuläret är strukturerat är en viktig
aspekt att ha i betänkande vid utformningen av enkäten (Magne Holme & Krohn
Solvang, 1997). Genom att ställa grundläggande bakgrundsfrågor först sker en
inledningsfas, i vilken respondenterna blir mer avslappnade (a.a.). Detta skapar
bättre förutsättningar att sedermera ställa mer personliga frågor (a.a.). Ordningen
på frågorna kan också påverka respondenternas svar. Därför placeras frågan om
otrygghet innan frågan om utsatthet för brott, för att på så sätt reducera risken att
kvinnornas svar påverkas av vilka frågor de ställts tidigare.
Enkätens upplägg och delar är följande: Del 1, Bakgrund: tid bosatt i Trelleborg,
hur ofta de befinner sig i de centrala delarna och ålder. Del 2, Frågor angående
Otrygghet: mäter graden av otrygghet (dagtid & kvällstid) samt vad som ligger till
15
grund för oron. Del 3, Utsattheten: tidigare utsatthet i person- eller om närstående
blivit utsatt för brott under det senaste året samt vilken brottstyp de är mest rädda
att utsättas för. Del 4, Social oordning: hur de uppfattar stökiga eller bråkiga
ungdomsgäng. Del 5, Frågor om Kvaliteten på de sociala nätverken inkluderar
frågor om: de sociala nätverkens stöd och strukturella karaktärer. En fullständig
enkät finns i bilaga 2.
Det hade varit önskvärt att inkludera ytterligare bakgrundsfrågor såsom
partnerskap, boendeform, utbildningsnivå, sysselsättning m.m. för att skapa en
mer detaljerad bild över variationer inom urvalet. Att hålla enkäten kort prioriteras
dock högre än en djupare informationsbild eftersom enkätens längd kommer
påverka förbipasserandes motivation till att medverka. Därför kommer endast de
viktigaste frågorna för att besvara uppsatsen frågeställning ställas. Detta innebär
dock inte att de övriga frågorna inte är relevanta vid studiet av otrygghet utan
snarare att de inte är de mest relevanta för undersökningens syfte.
Operationalisering av begreppen
För att frågorna ska bli korrekt utformade är en förutsättning att förarbetet innan
studien genomförs har gjorts noga. Först och främst krävs en medvetenhet om
vilket avgränsat område som önskas att undersökas (Bryman, 2011). Därefter
måste tydliga teoretiska definitioner skapas för att skapa precision i vad det är
som ska mätas (Bryman, 2011; Ferraro & LaGrange, 1987). Begreppen måste
sedan omvandlas korrekt till operationella definitioner det vill säga transformeras
till mätbara mått (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). Därefter ska de
operationella definitionerna formuleras till frågor för att möjliggöra reella
mätningar (Bryman, 2011). Om detta görs korrekt och de färdiga
frågeformuleringarna faktiskt fångar det som teoretiskt avses föreligger
förutsättningar för hög validitet (a.a.). Väl utformade frågor kommer även leda till
att respondenterna uppfattar frågorna likadant, vilket leder till systematik i
uppmätningarna (a.a.). Systematiken av att respondenterna uppfattar frågorna
likadant är en förutsättning för hög reliabilitet i det slutliga resultatet (a.a.).
Nedan redogörs vad som har tagits i beaktan för att skapa bättre precision i de
mätbara måtten otrygghet och sociala nätverk för att på så vis skapa goda
förutsättningar för denna undersökningens validitet och reliabilitet.
Otrygghet
Att mäta otrygghet är inte oproblematiskt (Mellgren & Kronkvist, 2013). Ferraro
och LaGrange (1987) menar att ogenomtänkta frågeformuleringar vid
trygghetsundersökningar ofta bidrar till missvisande resultat på grund av
felformuleringar. De menar att trygga individer ibland klassas som otrygga på
grund av otydliga frågeformuleringar. Enligt Ferraro och LaGrange (1987) kan
exempelvis trygga individer ha en riskuppfattning men att denna inte
nödvändigtvis behöver påverka graden av trygghet (a.a.). De menar att
riskuppfattande individer ofta anger sig vara otrygga på grund av att de gör
riskestimeringar trots att de inte per definition är otrygga (a.a.). Särskiljningen
mellan trygga och otrygga består just i den upplevda känslan i form av obehag
eller oro att utsättas för brott (a.a.). Det kan uppfattas som en komplex
gränsdragning då riskuppfattningen i många fall påverkar otrygghetskänslan
(Mellgren & Kronkvist, 2013).
16
Eftersom det är otryggheten och inte riskestimeringen som ska mätas i denna
undersökningen kommer frågan formuleras på så sätt att endast otrygga individer
som uppfattar känslan av otrygghet kommer klassas som otrygga. Genom
frågeformuleringens utformning kommer de kvinnor som känner otrygghet
(oavsett riskuppfattning) svara jakande och de med endast en riskuppfattning utan
en känsla av otrygghet inte klassas som otrygga. Preciseringen ökar kunskapen
om vilka kvinnor som klassas som trygga respektive otrygga vilket medför en
större medvetenhet om vad som mäts vilket bidrar till ökad validitet. För att
lyckas särskilja de tillsynes lika grupperna krävs en väl formulerad frågeställning.
Istället för att efterfråga i vilken utsträckning kvinnorna upplever otrygghet
kommer formuleringen vara: ”I vilken utsträckning känner du känslan av oro att
själv utsättas för brott”. Otryggheten kommer både efterfrågas under dagtid och
kvällstid och svarsalternativen varierar mellan 1 till 10. 1 betyder Inte alls och 10
I stor utsträckning.
Det är inte ovanligt att frågor beträffande otrygghet är generellt ställda
(Torstensson, Levander, 2007). Generella frågor vid otrygghetsundersökningar
kan dock vara problematiska då upphovet till otryggheten inte fastställs samt att
nivåerna av otrygghet kan variera eftersom oron kan vara kopplad till specifika
brottstyper (Torstensson, Levander, 2007). Om frågan angående otrygghet
formuleras i relation till specifika brottstyper finns risken att vissa
otrygghetsskapande brottstyper utesluts och att vissa respondenters otrygghet
därför inte synliggörs. I denna undersökning kommer frågorna ställas generellt för
att öka förutsättningarna att fånga upp alla de respondenter som upplever
otrygghet på grund av oro att utsättas för brott.
En fråga kommer ställas för att kontrollera om den brottsrelaterade otryggheten
samvarierar med respondenters otrygghet i relation till sociala ordningsstörningar
Formuleringen av frågan kommer vara annorlunda ställd än den tidigare
trygghetsfrågan, men också vara kopplad till en känsla. Frågeställningen för att ta
reda på otryggheten relaterad till social oordning kommer vara: ”Upplever du en
obehaglig känsla då du går förbi stimmiga eller bråkiga ungdomsgäng i centrala
Trelleborg?” Svarsskalan för denna fråga varierar också från 1 till 10, med
betydelsen: 1 Inte alls och 10 I stor utsträckning.
Frågorna angående otryggheten kommer gälla otryggheten i centrala Trelleborg
med en kilometers radie från torget. Avgränsningen beror på att otryggheten kan
variera beroende på vilken plats i Trelleborg deltagarna befinner sig och därav
valdes ett avgränsat område. I samråd med Trelleborgs säkerhetsavdelning togs
beslutet att torget är en central och lämplig plats för att nå respondenterna.
Socialt nätverk
Ett socialt nätverk är ett mångdimensionellt begrepp och för att skapa ett robust
mått kommer både nätverkens strukturella karaktärer samt stödet mätas. I dessa
två aspekter ingår olika dimensioner. I de strukturella karaktärerna ingår (1)
storleken på nätverken (2) frekvensen (hur ofta de är i kontakt) och (3) vilka
relationer deltagarna har till kontakterna. En andra aspekt av begreppet är stödet
både det (1) emotionella stödet (möjlighet till mentalt stöd vid känslig situation)
samt det (2) fysiska stödet (möjlighet till hjälp i hemmet).
17
Forskning bygger på kumulativitet, det vill säga användning av redan beprövad
forskning (Bryman, 2011). På så vis tillvaratas befintlig kunskap vilket driver
utvecklingen framåt (a.a.). Studier som undersöker relationen mellan otrygghet
och sociala nätverk är dock relativt ovanliga, men Professor De Donder besitter
stora kunskaper inom området och hennes kunskaper kommer därför tillvaratas
(Vrije, Universiteit Brussel, 2015). I en studie av De Donder och hennes
forskningsteam studerades det sociala kapitalet (vari det sociala nätverket var en
del av) i relation till otryggheten (De Donder m.fl., 2012). Frågorna de använde
var väl sammansatta och tydligt formulerade samt mäter de aspekter som ämnas
att undersökas i denna studie. Utav denna anledning kommer frågorna som
DeDonder och hennes forskningsteam använde i deras studie för att mäta de
sociala nätverken även användas i denna undersökningen. På grund av ett kritiskt
förhållningssätt har möjligheten till förbättring upptäckts, svarsalternativ har
gjorts om och fler kompletterande frågor har skapats för att bättre täcka
begreppets aspekter.
Den främsta förändringen från originalfrågorna är hur stödet mäts. I likhet med
andra studier använde De Donder och hennes forskningsteam endast en fråga för
att undersöka stödet (det fysiska). Deltagarna tillfrågades om de bad någon av sina
kontakter om hjälp med hemmasysslor om de själva var förhindrade att
genomföra dem (De Donder m.fl., 2012). Enbart en fråga för att fånga stödet
anses som orimlig för att skapa en reell bild av vilket stöd som existerar. Utav
denna anledning kommer två frågor relaterade till stödet ställas för att mäta olika
dimensioner. Utökningen av antalet frågor förväntas skapa en mer korrekt bild av
vilket stöd kvinnorna får från sitt nätverk. Att använda flera frågor för att mäta
samma fenomen ur olika perspektiv ökar precisionen i uppmätningarna och
därmed också tillförlitligheten, reliabiliteten (Magne, Holme & Krohn Solvang,
1997). Övriga justeringar som gjorts är förenklingar av svarsalternativ,
exempelvis kommer släktingar klassas som familj istället för att utgöra en egen
svarskategori. Se bilaga 2 för fullständig utformning av frågorna.
Utöver de ”konkreta” frågorna, angående de strukturella karaktärerna och stödet,
kommer även en fråga ställas för att finna om respondenterna anser sig ha
tillräckligt med kontakter i sin närhet. Frågan användes i De Donders studie
(2012) och lyfter en viktig subjektiv aspekt, frånkopplad från kvantitet. Frågan
belyser istället en känsla av tillräcklighet, det vill säga om kvinnorna är tillfreds
med det kontaktnät de har.
På grund av komplexiteten av de sociala nätverken krävs flertalet frågor för att
skapa en klar bild över alla delar. Detta bidrar till att större delen av enkäten
används för att fånga begreppet.
Datainsamling
Insamlingen av empiri skedde vid fyra tillfällen i centrala Trelleborg.
Undersökaren befann sig på plats och tillfrågade förbipasserande om de ville delta
i studien. Om intresse att delta fanns gavs informationen som redogjordes för i
avsnittet: etiska överväganden (s.13 f). Alla respondenter blev bemötta på samma
sätt och erhöll samma information. Undersökningsledaren ställde frågorna
muntligt och fyllde själv i enkäten åt kvinnorna. Inga svarsalternativ lästes upp
utan kvinnorna ombads endast svara. På så vis fråntogs en alternativ
påverkningseffekt (att de blev styrda av svarsalternativen). Eftersom
18
svarsalternativen var täckande fanns möjligheten till denna metod. Detta bidrog
även till en enkelhet då respondenterna inte behövde erinra svarsalternativen utan
istället kunde fokusera på frågorna. Fördelen med insamlingsmetoden var att
deltagarna hade möjlighet att ställa frågor om något uppfattades som oklart.
Eftersom endast en person inhämtade empirin garanterades att alla respondenter
fick samma information och svar om de hade frågor vilket ökar sannolikheten att
deltagarna tolkade frågorna enhetligt. Alla som valde att delta fullföljde enkäten.
Vilka som befann sig i centrum under datainsamlingsdagarna var betydelsefullt
för sammansättningen av olika kvinnotyper i urvalet. Om insamlingen hade skett
vid två förmiddagar mitt i veckan hade risken funnits att en större del av
kontorsarbetare uteblivit. Om insamlingen hade skett under helgkvällar hade
risken funnits att äldre hade blivit underrepresenterade osv. För att minimera
risken att vissa ”grupper” exkluderades skedde datainsamling vid flertalet
tillfällen fredagen den 24/4, lördagen den 25/4, onsdagen den 6/5 och fredagen
den 15/5. Insamlingen skedde vid olika tider och under längre perioder, 6 timmar
per tillfälle. Detta ökade sannolikheten att få grupper exkluderades eller
underrepresenterades.
Vid insamlingen deltog 100 kvinnor. Vid kvantitativa metoder är urvalsstorleken
relevant eftersom man ämnar att finna övergripande mönster och små urval
medför en större osäkerhet i prediceringar (Bryman, 2011). Färre deltagare
medför att ”ovanliga fall” kan få en större inverkan än vad de hade fått i större
material och därmed öka risken för skevhet (Field, 2009). Få respondenter medför
även en risk att vissa grupper underrepresenteras eller utesluts vilket bidrar till att
sambanden inte blir representativa för hela populationen (Bryman, 2011). Inga
krav finns att en viss procent av populationen måste inkluderas, men ett större
urval ökar tillförlitligheten i studiers resultat eftersom ”ovanliga fall” får en
mindre effekt och risken minskar att variationerna i resultaten beror på slumpen
(Djurfeldt, 2010). Det viktigaste är dock representativiteten vilket kommer
diskuteras i urvalsavsnittet.
Urval
Populationen i denna studie är Trelleborgs kommuns kvinnliga invånare över 20
år. Valet beror på att undersökningar har visat att otryggheten i Trelleborg är
relativt hög och omfattande forskning visar att otryggheten är betydligt högre hos
kvinnor än hos män. Att deltagarna ska vara över 20 år beror på att yngre
människors sociala nätverk skiljer sig från den vuxna befolkningens sociala
nätverk och ett mer homogent urval bidrar till en större tillförlitlighet i resultatet.
För att öka sannolikheten att urvalet är representativt för populationen brukar
olika strategier vidtas (Magne Holme & Krohn Solvang, 1997). Vilka som
medverkar påverkas i stor utsträckning av vilka kvinnor som befinner sig i
stadskärnan under datainsamlingsdagarna. Detta medför att ett på förhand
utarbetat sannolikhetsurval inte kommer vara möjligt. Att utgå från de deltagare
som fanns tillgängliga såsom i denna studie kallas för bekvämlighetsurval
(Dahmström, 2011). Bekvämlighetsurval medför att resultaten inte kan garanteras
vara representativa för hela populationen eftersom ingen vetskap existerar om
fördelningen i urvalet avspeglar fördelningen i populationen. Utöver vilka som rör
sig i de centrala delarna då empirin inhämtas finns det andra faktorer som
påverkar vilka som kommer medverka i studien. Dels kan undersökarens
subjektivitet bli styrande genom att datainsamlaren omedvetet kontinuerligt
19
tillfrågar en viss typ av kvinnor vilket leder till att vissa grupper exkluderas eller
underrepresenteras (Ivert & Mellgren, 2014). Samtidigt finns det vissa grupper
som är mindre benägna att delta; människor med utländsk bakgrund, de som har
en lägre förmåga att förstå eller uttrycka sig är exempel på grupper som
systematiskt undviker enkätstudier (a.a.). För att motverka problematiken som
uppstår med denna typen av urval bör undersökningsledaren göra en bedömning
av befolkningssammansättningen då empirin inhämtas och utefter den estimerade
bilden eftersträva att inkludera en jämn fördelning av olika grupper (Torstensson,
Levander, 2007). Även om insamlingsmetoden bidrar till att representativitet inte
kan säkerställas finns det forskare som anser att datainsamling ”på stan” kan vara
fördelaktig för att lyckas inkludera en bredare mångfald (Torstensson, Levander,
2007). Om undersökaren är medveten om bristerna och själv samlar in empirin
”på stan” finns möjligheten att aktivt arbeta för att inkludera en bredare mångfald
och på så vis minska det systematiska bortfallet. Denna typ av aktiva åtgärd
vidtogs vid datainsamlingarna och är inte möjlig vid andra
datainsamlingsmetoder.
Magne Holme och Krohn Solvang (1997) menar också att studiens syfte är
avgörande för hur viktigt ett representativt urval är. Om meningen med materialet
är att uttala sig om generella mönster i hela populationen är representativitet
oerhört centralt (a.a.). Att kunna uttala sig om sambanden i en större population är
självklart eftersträvansvärt men i denna studie är det huvudsakliga syftet att finna
samband mellan olika faktorer (otrygghet och sociala nätverk) hos deltagarna. Om
studiens syftet är att kartlägga samband hos deltagarna anser Magne Holme och
Krohn Solvang (1997) att representativiteten blir underprioriterad och att det mest
centrala är att olika grupper inkluderas, inte fördelningen dem emellan. Vid
slumpmässiga urval brukar datainsamlingen ske genom att enkäter skickas ut till
”utvalda” deltagare (vilka ska garantera representativitet). Högt bortfall är ett
vanligt problem vid denna metod, det är inte ovanligt att uppemot 50 % inte utför
eller fullföljer (Edelegationen, 2015; Mellgren & Kronkvist, 2013). Även vid
stora bortfall finns risken att vissa specifika grupper systematiskt utesluts, vilket
leder till problematik när okunskap råder om vilka respondenter materialet
exkluderar (Djurfeldt, 2011). Användningen av slumpmässiga urval medför därför
inga garantier att urvalet kommer vara representativt för populationen, om bortfall
förekommer vilket är vanligt. Vid föreliggande studie är det interna bortfallet
oerhört lågt eftersom alla deltagare som påbörjade enkäten fullföljde. Även om ett
bekvämlighetsurval medför begränsningar såsom att representativitet inte går att
garantera finns det trots detta fördelar med studiens metod, eftersom inget internt
bortfall fanns. Detta betyder att skevheten därmed hade kunnat vara lika stor eller
större om ett slumpmässigt urval hade använts.
Vem det är som utför undersökningen kan också vara betydelsefullt för hur
respondenter svarar (Mellgren & Kronkvist, 2013). I ett avgränsat område i
Malmö stad gjordes exempelvis två undersökningar, nära i tiden, för att undersöka
samma sak (rädsla för specifik person i området). Utförarna var vid det ena
tillfället polisen och vid det andra tillfället forskare från Malmö högskola (a.a.).
Svaren vid undersökningarna skilde sig med över 10 procentenheter (a.a.).
Diskussionen som forskarna förde kring de skilda siffrorna handlade främst om att
vilka institutioner de representerade och vad de symboliserade, resonnemanget var
att avsändaren kunde vara en påverkande faktor (a.a.). Eftersom ett av polisens
övergripande mål är att öka tryggheten skulle det kunna påverka respondenterna
att uppge en högre otrygghet om de finner det angeläget att mer resurser satsas på
20
frågan (Mellgren & Kronkvist, 2013). Om detta resonnemang stämmer skulle det
vara en fördel att komma från en institution som inte uppfattas ha en direkt
koppling till resursfördelningar eller direkt påverkan över hur trygghetsfrågor
arbetas med.
Analytisk metod
När datamaterialet fördes in i statistisk programmet (SPSS) skedde en data
checking. Detta betyder att inkodningen av data dubbelkontrollerades för att
garantera att inga felaktiga inkodningar hade skett. Eftersom felkodningar kan
leda till allvarlig skevhet (Altman, 1999). Datachecking skedde vid två tillfällen
först direkt efter inkodning av varje observation samt en gång då alla
observationer var inkodade. Efter att allt material hade förts in i SPSS skedde en
kontroll av variablerna genom univariata analyser. Kontrollen bestod i att
undersöka fördelningar, centraltendenser och spridningar. Både frekvenstabeller
och grafiska illustrationer användes. Genom kontrollen skapades en bättre
överblick av hur materialet såg ut.
Detaljnivån på variablerna var avgörande för vilka mått som användes vid
kontrollen. I datamaterialet fanns såväl kvalitativa variabler (nominala & ordinala)
samt kvantitativa (kvot- & intervallskala). De flesta variablerna var kvalitativa
men ett fåtal som Trygghet, Social oordning, Ålder och Tid bosatt i Trelleborg var
kvantitativa. För fullständig variabelförteckning se bilaga 3. Vid den inledande
analysen undersöktes först variablerna enskilt och sedan i relation till andra
variabler.
Majoriteten av de kvalitativa variablerna presenterades med diagram i
resultatdelen för att synliggöra svarsfördelningarna. För att kontrollera
centraltendenserna användes typvärdet och medianen. Typvärdet är det vanligast
förekommande värdet och medianen är det mittersta värdet då observationerna
rangordnats från lägst till högst (Djurfeldt m.fl., 2010). Vid de kvantitativa
variablerna illustrerades endast vissa fördelningar grafiskt genom histogram.
Centralmåttet som användes var medelvärdet (m), eftersom medelvärdet är det
mest detaljerade värdet som finns att tillgå (a.a.). För att kontrollera spridningen
jämfördes medelvärdet med medianen samt att standardavvikelsen avlästes (a.a.).
Standardavvikelsen brukar normalt vara cirka 25 % av variationsvidden (a.a). En
klockformad normalfördelning är den ideala symmetriska fördelning och betyder
att spridningen är jämn (Djurfeldt m.fl, 2010). Detta är väldigt ovanligt och ofta är
fördelningen endera positivt eller negativt snedfördelad, detta anges genom
skewness (a.a.). En kontroll av outliers skedde eftersom medelvärdet är känsligt
för extremvärden (a.a.). Om det finns värden som avviker anmärkningsvärt
mycket från resterande observationer kan de få en oproportionerligt stor inverkan
och bidra till att material avspeglas felaktigt, synnerligen då materialet är litet
(som i denna studie) (Altman, 1999). Valet att plocka bort observationer gjordes
med stor försiktighet, då det inte är tänkt att observationer i ytterkanten endast ska
elimineras för att de inte överensstämmer med de övergripande mönstret (a.a.).
Efter att de univariata analyserna genomförts analyserades variablerna i relation
till varandra. Genom bivariata analyser kan korrelation, styrka och signifikans
fastställas (Djurfeldt m.fl., 2010). Precis som i de univariata analyserna föreligger
olika premisser beroende på variablernas detaljnivå (a.a.). De mest detaljerade
analyserna kan göras mellan två kvantitativa variabler. Den därefter mest precisa
21
analysmetoden är jämförelser mellan medelvärden (a.a.). Detta kräver att den
beroende variabeln är kvantitativ och den oberoende kvalitativ (a.a.). Den enklaste
formen av bivariata analyser är korstabuleringar (a.a.). Vid dessa jämförs de
beroende och oberoende variablerna gruppvis mot varandra (a.a.).
Korstabuleringar kan vara väldigt pedagogiska för att synliggöra
frekvensfördelningar och användes som ett kompletterande medel till övriga
analyser i resultatet. För att göra korstabuleringarna så givande som möjligt bör
uppdelningen av kategorierna ske optimalt för att synliggöra skillnader mellan
grupper (särskilja de mest otrygga från övriga) (a.a.). Redogörelser för omkodning
sker nedan. Se även variabelförteckningen i bilaga 3.
Omkodning
Transformering från mer detaljrika variabler till kategorier skedde för att tydligt
kunna synliggöra skillnader mellan grupper efter att de avancerade analyserna
hade genomförts. Detta gjordes för att på ett konkret sätt visa gruppskillnader
genom frekvensfördelningar. Det är lättare att se var skillnader mellan grupper
föreligger om de ”mest extrema” på ett lättöverskådligt sätt skiljs från resterande
(Djurfeldt, 2010). Detta möjliggör att se om och hur de mest extrema skiljer sig
från resterandande respondenter. I syfte att uppnå denna förenkling delades den
tiogradiga trygghetsskalan upp, indelningen skedde på två olika sätt. Dels delades
svaren beträffande trygghet upp i tre delar eftersom detta skulle särskilja de mest
otrygga från resterande på ett tydligare sätt än vad en dikotom indelning hade
bidragit med. Grupperingarna var trygga, otrygga samt mycket otrygga och
fördelningen skedde genom att otrygghetsskalan delades i tre jämna delar (0-3,
4–6, 7–10). Anledningen till att mittengruppen benäms som otrygga beror på att
de hade angett en 4:a till en 6:a på den tiogradiga otrygghetsskalan och att de
därför är uppe på en nivå som inte kan klassas som trygg eller medeltrygg. Därför
ansågs benämningen otrygg vara mer lämplig. Den andra uppdelningen var en
dikotom indelning utifrån mittenvärdet på skalan. Samma uppdelningar gjordes av
måttet social oordning. Anledningen till att de dikotoma indelningarna inte skedde
baserat på medelvärdet berodde på att en jämförelse skulle göras av hur många
som angett siffran fem eller högre på otryggheten samt på den sociala oordningen,
för att bedöma vad som upplevdes som mest otrygghetsskapande.
Svarsalternativen vid frågorna beträffande det emotionella stödet (både
emotionellt och fysiskt) var (1) Ja, självklart (2) Ja, antagligen, (3) Tveksam och
(4) Nej. Eftersom få deltagare hade angett kategori 3 och 4 sammanställdes
kategorierna; 1 med 2 och 3 med 4. Fördelningen blev istället: Har stöd eller Har
inte stöd. Även åldersvariabeln delades upp i grupper, för att kunna urskilja
variationer i graden av otrygghet. Gruppindelningarna var: 20–28, 29–40, 41–55,
56–65, > 65.
Indexering
Studiens syfte var att kontrollera om det fanns samband mellan kvaliteten på
kvinnors sociala nätverk och deras grad av otrygghet. För att kontrollera detta var
det tänkt att skapa fyra olika index (1) Otrygghet (2) Stöd (3) Strukturella
karaktärer samt (4) Kvaliteten på de sociala nätverket (stöd & struktur). Vid
kontrollen av interkorrelationen mellan indikatorerna för respektive mått användes
Cronbach’s Alpha (α). Index skapas för att fler frågor tillsammans kan skapa en
bättre helhetsbild över ett visst fenomen, men för att index ska vara tillförlitliga
krävs det interkorrelation mellan variablerna (Barmark & Djurfeldt m.fl., 2015).
Med detta menas att respondenterna förväntas svara i samma ”riktning” på alla de
22
frågor som mäter samma fenomen (Barmark & Djurfeldt m.fl., 2015). De kvinnor
som exempelvis svarade att de hade möjlighet till hjälp i hemmet (fysiskt stöd)
förväntades även ha någon de kunde ringa om de kände sig rädda en kväll
(emotionellt stöd). Om det finns systematik i kontinuerligt höga eller låga svar blir
Crobach’s Alpha starkt (a.a.). Värdet varierar mellan 0-1, ett värde över 0,7
indikerar att variablerna är korrelerade och mäter samma sak ur olika perspektiv
(Djurfeldt m.fl., 2010). Vid kontroll av Cronbach’s Alpha på de tänkta indexen
låg alla värden under 0,7.
Vid kontroll av interkorrelationen mellan otryggheten under kvällstid och dagtid
var värdet 0,654. Detta innebär att ett sammanställt index med båda
otrygghetsvariablerna inte hade varit ett tillförlitligt mått, eftersom de som angett
en hög eller låg otrygghet inte har angett detta systematiskt under både kvällstid
och dagtid. Att indexera otryggheten hade därför bidragit till en förgrumling av
distinktionen mellan trygga och otrygga. En person som exempelvis har angett låg
otrygghet under dagtid och hög under kvällstid hade genom ett index likställts
med respondenter som angett mittenvärden såväl under dagtid som kvällstid. På
grund av detta blir ett samlat mått inte ett tillräckligt bra mått och därför kommer
ingen sammanslagning av respondenternas otrygghet göras. Analyserna kommer
därför göras för att undersöka skillnader utifrån trygghetsmåttet under kvällstid.
Vid kontroll av interkorrelationen mellan dimensionerna av Stödet (emotionellt
och fysiskt) blev Cronbach’s Alpha 0,548 och vid samma kontroll av
indikatorerna till de strukturella karaktärerna blev Cronbach’s Alpha 0,622. Det
kontrollerades även om värdena hade förbättrats om någon indikator hade
plockats bort, ingen förbättring av värdet hade skett. Därmed kommer inga
tillförlitliga index kunna konstrueras och det anses som bättre att analysera
variablerna enskilt för att sedan få en övergripande bild av varje variabels enskilda
korrelation med otryggheten. Eftersom de olika indikatorerna av stödet och de
strukturella nätverken inte indexerades kunde således inte heller ett index för
kvaliteten på de sociala nätverken skapas.
Detta innebar att den tänkta multipla regressionsanalysen med stödet-indexet och
det strukturella karaktär-indexet inte kunde genomföras. Den tänkta enkla
regressionsanalysen med kvaliteten på de sociala nätverken i relation till otrygghet
kunde därmed inte heller genomföras.
Nya förutsättningar
Eftersom de huvudsakliga analyserna inte gick att genomföra var andra analyser
tvugna att ske. Otryggheten är den variabeln som antas variera beroende på de
sociala nätverken och eftersom otryggheten uppmättes genom en tiogradig skala
fanns tillgång till medelvärden. Medelvärdet är ett mer precist mått än kategorier
och därför en bättre utgångspunkt vid analyser när utfall ska prediceras (Djurfeldt
m.fl., 2010). Utav denna anledning skedde främst analyser genom jämförelser
mellan medelvärden för att synliggöra variationer av otrygghet mellan olika
grupper utifrån deras sociala nätverk. För att på ett tydligt sätt urskilja skillnader
mellan grupper visuellt skedde även korstabuleringar.
Statistiska analysmetoder
Nedan redogörs hur materialet analyserades samt vilka mått som användes vid
bedömningen av utfallen.
23
Korstabuleringar. Vid korstabuleringar görs analyser mellan två kvalitativa
variabler (Djurfeldt m.fl., 2010). Sambandsmått används vid denna typ av
analyser för att ge en kompletterande bild av korstabuleringen (a.a.). Vid
jämförelser av olika analyser är sambandsmåtten givande för att tydligare kunna
utläsa skillnader av styrkan i olika korrelationer (a.a.). Måtten som används vid
ordinala variabler är Gamma, tau-b eller tau-c (a.a.). De sträcker sig från -1 till +1
och visar riktning samt styrka (a.a.). Ett (-/+) visar om sambanden är positiva eller
negativa, värden närmre 1 innebär starkare samband (a.a.). Om samband saknas
blir måttet 0 (a.a.). Ett signifikant p-värde talar om att nollhypotesen kan förkastas
och att resultatet sannolikt hade blivit likadant även i populationen (Djurfeldt
m.fl., 2010). Vid korstabuleringar används Chi2 för att kontrollera signifikansen
(a.a.). För att Chi2 ska vara användbart är en förutsättning att inte fler än 20 % av
cellerna har färre än fem värden (a.a.). Eftersom materialt är litet blev detta ett
problem, denna problematik kan motarbetas genom sammanslagning av
kategorier och Fisher’s Exact test, men syftet med korstabuleringarna i denna
studie var enbart att komplettera övriga analyser på ett illustrativt sätt och därför
vidtogs inte åtgärder då detta problem uppstod.
Jämförelser mellan medelvärden.Vid jämförelse av medelvärden
kontrollerades om det fanns skillnader i tryggas och otryggas medelvärden.
Genom en sådan jämförelse synliggjordes exempelvis om (gruppen) kvinnor med
emotionellt stöd hade en lägre eller högre otrygghet (baserat på medelvärde) än de
kvinnor som inte hade emotionellt stöd. Beroende på hur många svarskategorier
som existerade i den oberoende variabeln skedde olika typer av medelvärdestest.
Om den oberoende variabeln endast hade två svarskategorier skedde ett t-test, om
fler än två svarskategoriserier fanns skedde Anova (variansanalys). Vid t-test
måste normalfördelning inom de olika grupperna föreligga (a.a.).
Normalfördelningen testades genom Shapiro Wilks, om värdet överskred 0,05
antogs att en normalfördelning förelåg. Om materialet var normalfördelat
genomfördes ett vanligt t-test. Om ingen normalfördelning förelåg genomfördes
ett Mann-Whitney’s test vilket är ett icke parametriskt test som fungerar till icke
normalfördelade material (Djurfeldt m.fl., 2010).
Då fler än två svarskategorier fanns och det var lämpligt att bibehålla
uppdelningen genomfördes envägs variansanalyser (Anova). Vid Anova
kontrolleras avstånden från respektive observation i grupperna till de enskilda
gruppernas medelvärden, avstånden mellan observationernas värden och
gruppernas medelvärden kallas för residualer (felmarginaler) (Altman, 1991).
Mindre residual innebär att observationerna är mer samlade kring gruppernas
medelvärden och därmed att gruppernas medelvärden är representativa och utgör
robusta mått (a.a.). Efter att observationernas residual till gruppernas medelvärden
har fastställts kontrolleras skillnaderna mellan gruppernas medelvärden, på så vis
synliggörs vilka skillnader som finns mellan grupperna (a.a.). Samlade
observationer inom de olika grupperna leder till starkare signifikansvärden vid
jämförelser mellan grupperna, om deras medelvärden är åtskilda. Om
variationerna inom grupperna däremot är väldigt stora eller skiljer sig mycket
mellan grupperna finns det ingen anledning att genomföra Anova-testet
(Djurfeldt, 2010). Utav denna anledning är det viktigt att kontrollera spridningen
inom de olika grupperna innan Anova genomförs. Detta gjordes med Levene’s
test. Ett värde > 0,05 innebär att nollhypotesen motbevisats, att gruppskillnader
finns, och lika varians kan antas (Djurfeldt m.fl., 2010). Om lika varians kunde
antas genomfördes ett vanligt Anova test i övriga fall dikotomiserades variablerna
24
och ett t-test genomfördes istället. Genom Post hoc testet Scheffe’s test visades
parvisa korrelationer mellan grupperna och i tabellen avlästes mellan vilka
grupper störst skillnad förelåg. Sambandsmåtten som används vid jämförelser
mellan medelvärden är Eta för att fastställa styrkan på sambandet och Eta2 för att
fastställa hur mycket av variationen i utfallet som kan förklaras genom den
oberoende variabeln (båda måtten varierar mellan 0 och 1) (Djurfeldt m.fl., 2010).
Analyser mellan kvantitativa variabler. Analyser mellan två kvantitativa
variabler är den mest avancerade bivariata analystypen (Djurfeldt m.fl., 2010). För
att analysera sambanden mellan två kvantitativa variabler utfördes enkla
regressionsanalyser samt spridningsdiagram. Genom spridningsdiagram
synliggörs fördelningen av varje enskild observation på y- och x axeln, vilket
bidrar till en illustrativ bild av sambanden. Det som skiljer regressionsanalysen
från övriga analyser är att den proportionerliga förändringen i den beroende
variabeln synliggörs för varje förändring i den oberoende variabeln (a.a.).
Förändringen anges genom korrelationskoefficienten Pearsons r och måttet
varierar mellan (-1 till +1), en siffra nära 1 indikerar på starkt samband och -/+
anger riktningen på sambandet (a.a.). Den totala effekten presenteras även genom
determinationskoefficienten (R2) vilket visar den oberoende variabelns
förklaringskraft i utfallet (a.a.). Vid små urval är Adjusted R2 att föredra framför
det vanliga R2-värdet eftersom det förstnämnda värdet kompenserar för
felmarginaler som uppstår vid små urval (a.a.). Därför användes Adjusted R2 när
analyserna tolkades.
Signifikans. Vid små urval är det svårare att uppnå signifikanta värden (Field,
2009). Även om alla omständigheter hålls konstanta och endast urvalets storlek
förändras påverkas p-värdet ofta negativt vilket medför att det är svårare att uppnå
statistiska samband med små urval (a.a.). Att förkasta korrelationer enbart för att
sambanden inte är signifikanta bör därför inte göras enbart för att 95 % gränsen
inte uppnåtts (a.a.). Ett icke signifikant p-värde innebär inte att nollhypotesen är
sann, det innebär endast att utfallet inte med 95 % säkerhet finns i populationen
(a.a.). Ett 95 % signifikantvärde bör därför inte ses som en allmängiltig gräns
(a.a.). Hänsyn till kontexten bör tas och eftersom urvalet är litet (< 200) kommer
även korrelationer som hamnar under 95 procentsgränsen värderas även om det
innebär att tillförlitligheten i sambanden inte är lika hög. För att signifikansvärdet
ska vara tillförlitligt är även en premiss att urvalet avspeglar populationen
(Djurfeldt m.fl., 2010). Om urvalet inte är generaliserbart för populationen kan
sålunda inte antaganden göras angående hur utfallen hade sett ut i populationen.
Därför vidtogs de åtgärder som var möjliga för att öka sannolikheten att urvalet
skulle bli representativt, men resultatens signifikansvärden måste på grund av
bekvämlighetsurvalet tolkas med denna problematik i åtanke.
25
RESULTAT
I denna del presenteras resultatet. Först kommer en enkel beskrivning de uppmätta
måtten och därefter vad resultaten visar då variablerna analyseras i relation till
otryggheten.
Respondenterna
Materialet omfattar 100 kvinnor och
samtliga var bosatta i Trelleborgs kommun.
Deltagarna var mellan 20 och 87 år och
medelåldern var 49 år. En positiv
förskjutning visar att något fler av
deltagarna var yngre än 49 och
standardavvikelsen visar på en stor
spridning runt medelåldern. Genom
histogrammet (diagram 1) kan man se
spridningen och att flest respondenter var
Diagram 1.
mellan 38 till 65 år.
Respondenternas åldersfördelning.
Tiden bosatt i Trelleborg varierade mellan
0,5-84 år och 23 år var den vanligast
förekommande tiden bosatt i Trelleborg. Medelvärdet var 27 år vilket var ett
representativt mått, utläst genom standardavvikelsen. Utav kvinnorna som deltog
hade 40 % varit bosatta i Trelleborg i mer än 27 år.
91 % av deltagarna befann sig i Trelleborgs centrum varje vecka. Av deltagarna
hade 6,1 % själva blivit utsatta för brott under föregående år och 23,2 % kände
närstående som blivit utsatta under föregående år.
Trygghet
Tryggheten mättes både under dagtid och kvällstid. När en univariat kontroll av
otrygghetsvariablerna genomfördes identifierades fyra outliers under dagtid (id:
26*, 73, 25 och 75). Observationerna studerades närmre, de identifierade
observationerna utgör tillsammans fyra procent av de totala observationerna.
Observationerna befann sig på värden sju (75), åtta (73, 25) och 10 (26*).3 Enbart
den mest extrema outliern vilken låg mer än 3 lådbredders avstånd från kvartilerna
plockades bort eftersom en 10-gradig otrygghet under dagtid bedömdes som
misstänksamt hög och kraftigt särskiljde sig från resterande observationer. Övriga
outliers behölls i materialet för att den verkliga fördelningen skulle påverkas i
minsta möjliga mån. Detta medför att 99 av 100 observationer kommer ingå i
analyserna.
Det genomsnittliga värdet på otryggheten under dagtid var 2,08 (md 1) och 4,96
(md 5) under kvällstid. Eftersom spridningen runt medelvärdet var större under
kvällstid är medelvärdet ett bättre mått för att beskriva otryggheten under dagtid
än under kvällstid. En positiv snedfördelning förekommer i båda underlagen,
vilket betyder att fler respondenter är trygga än vad medelvärdet indikerar. I
diagram 2 synliggörs fördelningen av tryggheten under dagtid och i diagram 3
synliggörs fördelningen under kvällstid.
3
Se bilaga, diagram 1
26
Diagram 2.
Diagram 3.
Respondenternas otrygghet under dagtid.
Respondenternas otrygghet under kvällstid
I cirkeldiagrammen nedan synliggörs kvinnornas angivna grad av trygghet.
Indelningarna är: trygga (blå), otrygga (grön) och mycket otrygga (grå). I figur 1
presenteras fördelningen under dagtid och i figur 2 presenteras fördelningen under
kvällstid. Under dagtid var 82,8 % trygga, 14,1 % otrygga och 3 % mycket
otrygga. Under kvällstid var 31,3 % trygga, 37,4 % otrygga och 31,3 % mycket
otrygga. Fördelningen inom de olika trygghetskategorierna under kvällstid är
därmed relativt jämn. I cirkeldiagrammen blir de stora variationerna i kvinnornas
otrygghet utifrån tidpunkt på dygnet tydliga.
Figur 1.
Figur 2.
Fördelningen mellan trygga, otrygga
och mycket otrygga under dagtid.
Fördelningen mellan trygga, otrygga och mycket
otrygga under kvällstid.
Eftersom korrelationen mellan otryggheten under dag- och kvällstid var låg (α
0,654) och inget samlat trygghetsmått blir tillförlitligt kommer analyserna
genomföras med endast graden av otrygghet under kvällstid. Otryggheten under
dagtid kommer därför inte vidare användas i undersökningen.
Jämförande analys
Ålder. Åldern analyserades i relation till otrygghet på flera sätt, först
genomfördes en enkel regressionsanalys. Diagram 4 visar spridningen. Ett svagt
positivt samband (0,198) förelåg. Respondenternas svar var tillräckligt enhetliga
för att sambandet skulle bli statistiskt signifikant (0,050). Detta innebär att
otryggheten ökar när åldern ökar. Determinationskoefficienten (Adjusted R2)
visar att åldern förklarar 2,9 % av variationen i otryggheten. Eftersom sambanden
var svaga var det relevant att se skillnader mellan olika ålderskategorier för att på
27
så sätt upptäcka andra variationer än att otryggheten ökar med stigande ålder.
Jämförelser mellan olika åldersgrupper och medelvärden på otrygghet skedde
därför sekundärt. Lika varians inom grupperna kunde antas. Skillnaderna mellan
åldersgrupperna är inte statistiskt signifikanta men gruppskillnader i graden av
otrygghet existerade. Störst skillnader i graden av trygghet fanns mellan 20-28
åringarna och de mellan 56-65 år. Skillnaderna synliggörs i tabell 1. Medelvärdet
för graden av otrygghet för den äldre gruppen var 6,05 och medelvärdet för den
yngre gruppen var 3,92. Då enbart de två grupperna som skilde sig mest testades i
ett icke parametriskt-test (ingen normalfördelning förelåg) synliggjordes en
signifikant skillnad mellan grupperna (20-28 och 56-65 åringar).
20-28
Medelvärde på
otryggheten
Under kvällstid
3,92
29-40
4,79
41-55
4,44
56-65
6,05
>65
5,53
Åldersgrupper
Diagram 4.
Tabell 1.
Spridningsdiagram över korrelationen
mellan ålder och otrygghet under kvällstid.
Olika åldersgruppers grader av otrygghet (m)
under kvällstid.
Vistelse i centrum.Vid analysen av hur ofta respondenterna vistades i Trelleborgs
centrum och otrygghet genomfördes ett Anova test, eftersom fyra svarskategorier
fanns. Variansen inom grupperna var inte lika och ett t-test genomfördes istället
med den dikotoma oberoende variabeln (de som befann sig i centrum varje vecka
och de som befann sig i centrum mindre än en gång i veckan). Normalitet förelåg
inte och ett icke parametriskt test genomfördes. Medelvärdesskillnaderna mellan
grupperna var marginella och inte signifikanta (0,866).
När utsattheten analyseras i relation till otryggheten fanns två olika
svarskategorier och ett t-test genomfördes. Ingen normalfördelning fanns inom
båda grupperna och ett icke parametriskt test gjordes. Skillnader i graden av
trygghet var marginella och inte signifikanta (0,906). Samma typ av analys
genomfördes utefter om kvinnorna hade någon närstående som blivit utsatt för
brott under det senaste året. Resultatet blev mycket likt föregående resultat.
Medelvärdesskillnaden mellan grupperna var marginella och inte signifikanta.
Social oordning
Då kvinnorna tillfrågades om de upplevde en obehaglig känsla då de passerar
stimmiga eller bråkiga ungdomsgäng blev medelvärdet 4,38 (md 5).
Standardavvikelsen indikerar att medelvärdet är ett relativt representativt för
urvalet. Centralvärdena var dock inte bra mått för att skapa en övergripande bild
av fördelningen eftersom det fanns värden som angavs av betydligt fler
respondenter än andra vilket inte framgår om endast centralmåtten avläses.
28
Svarstopparna bestod av 1:or (23,7 %), 5:or (18,6 %) och 7:or (12,4 %). Den
positiva snedfördelningen (0,243) visade att fler kvinnor angav ett värde under
4,38 (m) än över medelvärdet. Fördelningen synliggörs i diagram 5.
Diagram 5.
Diagram 6.
Fördelningen av kvinnornas upplevda
grad av obehag vid social oordning.
Spridningsdiagram över korrelationen
mellan upplevt obehag vid social
oordning och otrygghet under kvällstid.
Jämförande analys
När graden av obehag vid social oordning analyserades i relation till otryggheten
genomfördes först en enkel regressionsanalys. Ett postivt, måttligt starkt (0,376)
signifikant samband (0,000) fanns vilket betyder att kvinnorna som angett att de
upplevde stökiga eller bråkiga ungdomsgäng som mycket obehagliga också hade
angivit en hög grad av otrygghet. Via spridningsdiagrammet (diagram 6)
synliggörs att observationerna är mycket spridda runt regressionslinjen, detta
innebär att trots att sambanden var tillräckligt starka för att resultatet skulle bli
signifikant fanns det många kvinnor som inte angav samma grad av otrygghet som
grad av obehag vid social oordning. Determinationskoefficienten (Adjusted R2)
visar att obehagskänslan av den sociala oordning förklarar 13,3 % av variationen i
kvinnornas grad av otrygghet. Detta innebär att obehaget vid social oordning har
förklaringskraft men att andra faktorer förklarar 86,7 % av variationen.
Eftersom inget perfekt samband förelåg beträffande kvinnornas generella
otrygghet och obehag vid social oordning genomfördes en korstabulering för att
synliggöra fördelningen av hur trygga, otrygga och mycket otrygga hade svarat på
frågan angående social oordning. En stegrande ordning i frekvensfördelningen
fanns mellan trygga och mycket otrygga. Sambanden var signifikanta (0,012) och
svagt positiva. Av de som angett sig vara mycket otrygga uppfattade 45,2 %
social oordning som mycket obehaglig samtidigt som endast 12,9 % av de trygga
angav detta svarsalternativ. Av de trygga uppfattade 61,3 % att den sociala
oordningen endast skapade lite eller inget obehag alls, motsvarande siffra för de
mycket otrygga var 25,8 %. Av de som angett ett mittenvärde på otryggheten hade
40 % även angett ett mittenvärde på frågan om social oordning. Skillnaderna
presenteras i tabell 2.
29
Lågt obehag
Mellan obehag
Högt obehag
Trygga
61,3 %
25,8 %
12,9 %
100,0 %
Otrygga
37,8 %
40,5 %
21,6 %
100,0 %
Mycket otrygga
25, 8 %
29,0 %
45,2 %
100,0 %
Tabell2.
Uppfattat obehag vid social oordning i relation till kvinnornas otrygghet under kvällstid.
Det kontrollerades även om fler kvinnor hade angett en hög oro att utsättas för
brott eller högt obehag vid social oordning. Fler kvinnor hade en högre oro att
själva utsättas för brott än andelen som upplevde obehag då de passerade
stimmiga eller bråkiga ungdomsgäng. 43,4 % av kvinnorna hade angett ett värde
över (mittenvärdet) fem vid oron för brott, motsvarande andel vid social oordning
var 33,3 %.
Strukturella karaktärer
När nätverkens strukturella karaktärer undersöktes, kontrollerades hur ofta
kvinnorna var i kontakt med vänner, familj och grannar. Det kontrollerades även
hur många olika personer de var i kontakt med under en månads tid (i privat syfte)
för att skapa en bild över nätverkens storlek och frekvensen av kontakt. Fyra
svarsalternativ fanns vid respektive fråga. Fördelningen av hur kvinnorna svarade
redovisas i stapeldiagrammen nedan. Vid samtliga frågor var det vanligaste svaret
det högsta svarsalternativet (kontakt med personerna vid fler än åtta tillfällen per
månad samt kontakt med fler än åtta olika personer per månad).
Diagram 7.
Diagram 8.
Kvinnornas kontakt med vänner.
Kvinnornas kontakt med familj.
Diagram 9.
Diagram 10.
Kvinnornas kontakt med grannar.
Kvinnornas kontakt med olika personer.
30
Vänner. Fördelningen av kontakten med vänner synliggörs i diagram 7. Av
kvinnorna angav 3,0 % att de hade kontakt med vänner en gång i månaden eller
mindre, 18,2 % angav att de hade kontakt två till fyra gånger i månaden, 17,2 %
angav att de hade kontakt fem till åtta gånger i månaden och resterande (61,6 %)
angav att de hade kontakt med vänner mer än åtta gånger i månaden.
Familj. Fördelningen av kontakten med familj synliggörs i diagram 8. Av
deltagarna angav 5,1 % att de hade kontakt med familjen en gång i månaden eller
mindre, 15,2 % angav att de hade kontakt två till fyra gånger i månaden, 19,2 %
angav att de hade kontakt fem till åtta gånger i månaden och resterande (60,6 %)
angav att de hade kontakt med familj mer än åtta gånger i månaden.
Grannar. Kontakten med grannar var jämnare fördelad över de olika
svarskategorierna och synliggörs i diagram 9. Av kvinnorna angav 22,2 %
svarskategorin med minst kontakt; kontakt en gång i månaden eller mindre, 17,2
% angav att de hade kontakt två till fyra gånger i månaden, 21,2 % angav att de
hade kontakt fem till åtta gånger i månaden och resterande (39,4 %) angav att de
hade kontakt med grannar mer än åtta gånger i månaden.
Olika personer. Fördelningen mellan respondenternas svar angående hur många
olika personer kvinnorna var i kontakt med under en månads tid synliggörs i
diagram 10. Av deltagarna angav 9,1 % att de hade kontakt med högst två olika
personer i månaden, 27,3 % angav tre till fem personer, 23,2 % angav sex till åtta
personer och resterande 40,4 % angav att de hade kontakt med fler än åtta olika
personer.
Jämförande analys
För att undersöka sambanden mellan strukturvariablerna och otryggheten
genomfördes variansanalyser (Anova) eftersom respektive frågor hade fyra
svarskategorier.
Vänner. Vid analysen mellan kontakt med vänner och otrygghet kunde lika
varians antas. Variationerna inom grupperna var stora och inga signifikanta
skillnader mellan grupperna fanns (0,913).
Familj. Vid analysen av kontakt med familj och otrygghet visade Levene’s test på
lika varians i grupperna. Skillnaden mellan grupperna var inte signifikanta
(0,233). De största skillnaderna fanns mellan de som hade kontakt med familjen
en gång i månaden eller mindre (m 6,60) och de som hade kontakt med familjen
5-8 gånger i månaden (m 4,00).
För att vidare undersöka skillnaderna mellan de två grupper där störst skillnad
förelåg genomfördes ett t-test. Ingen normalfördelning mellan grupperna förelåg
och ett icke parametriskt test skedde. Mann Whitney testet visade att skillnaderna
mellan de två grupperna var signifikanta (0,037).
Grannar. Vid analysen av kvinnors kontakt med grannar och otrygghet kunde
lika varians mellan grupperna antas. De totala variationerna inom grupperna var
stora och ingen signifikant skillnad mellan grupperna fanns (0,937). Även mellan
31
de grupper som de största medelvärdesskillnaderna förekom var skillnaderna
mycket små (4,67 och 5,12).
Vid respektive analyser av kontakt (vänner, familj och grannar) genomfördes även
korstabellsanalyser för att undersöka hur frekvensfördelningarna såg ut.
Skillnaderna blev inte statistiskt signifikanta genom Chi2 och inga större
skillnader förelåg.
Olika personer. Vid analysen av sambanden mellan kontakt med antalet olika
personer och otryggheten genomfördes ett Anova eftersom fler än två
svarskategorier fanns. Lika varians kunde antas. Men inga signifikanta skillnader
mellan grupperna fanns (0,359). I Scheffe’s test kontrollerades mellan vilka
grupper störst variationer förelåg. De största gruppskillnaderna i graden av
trygghet fanns mellan de kvinnor som hade kontakt med flest personer (> 8) och
de som angett att de endast hade kontakt med upp till två olika personer per
månad. Medelvärdet på otryggheten hos kvinnorna med flest kontakter var 4,43
och medelvärdet på otryggheten hos de med minst kontakter var 6,00.
Fördelningen presenteras nedan i tabell 3. Vidare kontrollerades skillnaderna
mellan grupperna vars medelvärden skilde sig mest, analysen gjordes genom ett ttest, grupperna var inte normalfördelade och analysen gjordes genom ManWhitney’s test. Skillnaderna mellan grupperna var nära signifikansvärdet (0,065).
Kontakt med olika
personer per
månad
Medelvärdet
på
otryggheten
Upp till 2
6,00
Trygga
Otrygga
Mycket
otrygga
Upp till 2
personer
3,2%
13,5%
9,7%
3-5 personer
29,0%
16,2%
38,7%
3-5 personer
5,30
6-8 personer
29,0%
16,2%
25,8%
6-8 personer
Fler än 8 personer
5,09
Fler än 8
personer
38,7%
54,1%
25,8%
100,0%
100,0%
100,0%
personer
4,43
Tabell 3
Tabell 4.
Graden av trygghet i relation till
frekvensen av kontakt med olika
personer.
Skillnader mellan tryggas, otryggas och mycket otryggas
kontaktvanor.
I en korstabulering synliggörs hur många kontakttillfällen de trygga, otrygga och
mycket otrygga angav sig ha med olika kontakter under en månads tid (Tabell 4).
Tabellen visade att endast 3,2 % av de trygga hade svarat ”upp till två kontakter”
(vilket var det lägsta svarsalternativet) jämfört med de otrygga grupperna där
cirka 10 % i vardera grupp angivit detta svarsalternativ. Detta innebär att betydligt
färre av de trygga hade lägst antal kontakttillfällen med olika personer. Av de
trygga hade endast 38,7 % kontakt med fler än 8 personer och denna siffra var
högre hos de otrygga. Majoriteten av de mycket otrygga hade kontakt med 3 till 5
personer.
Källa till hjälp. Kvinnorna angav också vilka personer i deras nätverk de hade
bett om hjälp om de skulle vara i behov. Svarsalternativen var: Vänner, Familj,
Grannar eller Annan person. Lika varians inom grupperna kunde antas, men inga
signifikanta skillnader mellan grupperna fanns (0,359). Det kontrollerades om
större skillnader förelåg mellan några av grupperna i Scheffe’s test. Enda gruppen
32
som särskilde sig från övriga var de som hade angett Annan person. Medelvärdet i
denna grupp var 7,33, jämfört med de andra grupperna där medelvärden för
otrygghet varierade mellan 4,48 till 5,20.
Stödet
Kvinnorna tillfrågades om både emotionellt och fysiskt stöd. Det fanns fyra
svarskategorier. Det vanligaste svaret vid såväl det emotionella som det fysiska
stödet var att de hade tillgång till stöd.
Emotionellt stöd. Då kvinnorna tillfrågades om de erhöll emotionellt stöd ställdes
frågan om de hade någon de kunde ringa om de blev rädda under kvällstid.
Fördelningen synliggörs i diagram 11 Svarsfördelningen blev: Nej (1,0 %),
Tveksam (3,0 %), Ja, antagligen (9,1 %) och Ja, självklart (86,9 %).
Fysiskt stöd. Då kvinnorna tillfrågades om de erhöll fysiskt stöd ställdes frågan
om det fanns någon i deras närhet de hade bett om hjälp med hemmasysslor om de
själva skulle vara förhindrade att utföra dem under en veckas tid. Spridningen i
svaren var större gällande det fysiska- än det emotionella stödet. Färre kvinnor
hade möjlighet till fysisk hjälp i hemmet än andelen som hade tillgång till
emotionellt stöd, även om det vanligaste svaret var Ja, självklart. Fördelningen av
svaren var: Nej (12,1 %), Ja, antagligen (12,1 %) och Ja, självklart (75,8 %).
Fördelningen visas nedan i diagram 12.
Diagram 11
Diagram 12
Tillgång till emotionellt stöd.
Tillgång till fysiskt stöd.
Tillräckligt med kontakter. Den tredje dimensionen av stödet mättes om
kvinnorna ansåg sig ha tillräckligt med kontakter i sin närhet. Svarsalternativen
var Ja och Nej. 88,7 % ansåg att de hade tillräckligt med kontakter i sitt
närområde, resterande (11,3 %) ansåg sig ha för få kontakter i sin närhet.
Jämförande analys
Emotionell stöd. Vid analyserna mellan emotionellt stöd och otrygghet gjordes ttest istället för Anova eftersom få deltagare inte erhöll något stöd och grupperna
blev större vid sammanslagningen. Först undersöktes normalfördelningen, den
förelåg inte inom båda grupperna och ett icke parametriskt test genomfördes.
Skillnaderna mellan grupperna var signifikanta (0,036) men svaga (0,209). Det
emotionella stödet förklarar 4,4 % av variationen i otryggheten. Kvinnorna som
inte erhöll emotionellt stöd hade en högre otrygghet (m 7,75) än de som erhöll
emotionellt stöd (m 4,96).
33
Genom en korstabulering synliggjordes att 75 % av de som inte hade stöd var
mycket otrygga och resterande otrygga. Av de kvinnor som hade emotionellt stöd
var ungefär lika många trygga, otrygga och mycket otrygga. Eftersom för få
respondenter hade angett att de inte erhöll emotionellt stöd blev inte resultaten
signifikanta. Vid en andra korstabulering synligjordes att alla de trygga hade
någon de skulle kunna ringa om de blev rädda under kvällen. Av de otrygga angav
2,7 % att det inte fanns någon de kunde ringa och 9,7 % av de mycket otrygga
angav detta svarsalternativ.
Fysiskt stöd. Analyserna mellan fysiskt stöd och otrygghet gjordes genom Anova
analyser eftersom tre svarsgrupper med tillräckligt många svar i varje grupp fanns.
Lika variation i grupperna kunde antas. Skillnaderna mellan grupperna var
signifikanta (0,009), måttligt starka (0,305) och med en förklaringskraft på 9,3 %.
Post Hoc-testet visade att nästan inga skillnader fanns mellan de som hade svarat
”Ja, självklart” och ”Ja, antagligen” men båda kategorierna skilde sig signifikant
från de som svarat ”Nej”. Genom de sammanslagna variablerna genomfördes ett ttest. Eftersom observationerna inte var normalfördelade i båda grupperna skedde
ett icke parametriskt test. Skillnaderna var med 99,6 % signifikanta.
Genom en frekvensfördelningen synligjordes trygghetsnivån utifrån om
respondenterna erhöll fysiskt stöd eller inte. Endast 3,2 % av de trygga hade ingen
de skulle fråga om hjälp med sysslor i hemmet, av de otrygga svarade 10 % att de
inte hade någon de skulle tillfråga om hjälp i hemmet och 22,6 % av de mycket
otrygga angav detta svarsalternativet.
Genom en andra korstbaluering synligjordes att 58,3 % av de som inte hade
fysiskt stöd var mycket otrygga, 33,3 % otrygga och endast 8,3 % trygga. Alla
kvinnor som erhöll fysiskt stöd var dock inte trygga även om fler var trygga än
otrygga. Samma problematik som uppstod vid korstabuleringarna vid det
emotionella stödet skedde även vid dessa korstabuleringar då få respondenter inte
erhöll stöd blev inte signifikansvärdet giltligt.
Tillräckligt med kontakter. Den avslutande analysen beträffande stödet
undersökte om de kvinnor som ansåg sig ha tillräckligt med kontakter i sin närhet
hade en lägre otrygghet. Endast två svarsalternativ fanns (Ja & Nej) och ett t-test
genomfördes. Ingen normalfördelning förelåg i grupperna. Det icke parametriskt
testet visade att medelvärdet av otrygghet hos de kvinnor som ansåg sig ha
tillräckligt med kontakter var 4,86 (m) och de som inte ansåg sig ha tillräckligt
med kontakter hade en otrygghet på 5,73 (m). Skillnaderna var dock inte
statistiskt säkerställda (0,273).
Rädsla för brott
91 kvinnor angav vilken brottstyp de oroade sig mest att utsättas för. Kategorier
skapades av de brottstyper som angavs av fler än fem respondenter, detta gjordes
för att skapa en överskådlig bild. Fyra olika kategorier skapades: 1.
Våldsrelaterade överfall, 2. Rån 3. Rån och misshandel samt 4. Sexuella
övergrepp (inkluderar våldtäkt). Kategori 2 skapades för att respondenterna som
både angivit rån och misshandel skulle skiljas från de som endast angivit ett av
alternativen. Oro för såväl grövre brott som mindre allvarliga nämndes. Några
respondenter oroade sig för verbala trakasserier, andra nämnde oro för
34
väskryckningar och mobilstölder men även oro
för allvarliga brott som kroppsskador och
sexuella övergrep nämndes. Flertalet associerade
oron för brott till geografiska platser; parken och
övre nämndes upprepade gånger.
Diagram 13
Oro att utsättas för olika brottstyper.
I en frekvenstabell synliggörs att 41,4 % av
respondenterna uppgav oro att utsättas för rån
eller stöld, 24,2 % kände oro att utsättas för
överfall eller våldsrelaterade brott. 13,1, %
angav både rån och misshandel och 13,1 %
angav brott relaterade till sexuella övergrepp.
Det vanligaste svaret var rädsla att utsättas för
rån. Fördelningen synliggörst i diagram 13.
Jämförande analys
Vid jämförelse av medelvärden mellan de kvinnor som angett rädsla för olika
brottstyper, kunde lika varians antas. Skillnaderna mellan grupperna var dock inte
signifikanta (0,244). Störst skillnad i graden av otrygghet fanns mellan de som
endast angivit rån och de som angivit rån och misshandel. Grupperna var inte
normalfördelade och ett Man-Whitney’s test genomfördes. Vid kontroll av de
olika gruppernas medelvärden fanns inga större skillnader i graden av otrygghet.
Genom ett t-test jämfördes de grupper som skilde sig mest åt. Skillnaderna var
nära 95 % gränsen (0,074). De kvinnor som både hade angett misshandel och rån
kände en högre otrygghet än övriga grupper, de kvinnor som angivt endast rån
hade den lägsta garden av otrygghet.
Grund till oro
Då respondenterna tillfrågades om vad de trodde låg till grund för deras oro,
nämnde 53 kvinnor orsaker till oron. De kategorier som nämndes av fem eller fler
personer gjordes till kategorier, detta genererade tre olika kategorier: 1. Det
händer mycket i Trelleborg, 2. Att det finns specifika grupper samt utsatta
människor, 3. Mörka platser och att det är avfolkat. Den vanligaste grunden till
oro hos kvinnorna var vetskapen om att det förekommer mycket brottslighet i
Trelleborg (”det händer mycket”) 22,2 % angav detta som den huvudsakliga
orsaken till oron. Kännedomen om att det händer mycket fick de främst via
dagstidningar. 15,4 % angav endera specifika
grupper eller utsatta människor som den
främsta orsaken till deras oro. Det fanns en
förgrening inom kategorin. Dels fanns det
respondenter som kände oro på grund av
specifika grupper som upplevs som
obehagliga, flertalet gånger nämndes att
grupperna hade ”annorlunda värderingar” och
var av annat ”klientel”. Övriga yttrade istället
oro för utsatta människor, då talades det främst
om alkohol- och narkotikapåverkade personer.
En oro fanns att deras situationer kunde skapa
Kvinnornas grund till oro.
begär och leda till brott. 18,2 % yttrade att den
största orsaken till deras oro berodde på mörkbelagda platser, dåligt belysta
platser och att det är avfolkat under kvällstid. Tomheten skapade en oro att de
Diagram 14.
35
skulle bli ohörda om någonting skulle hända. Fördelning av respondenternas svar
synliggörs i diagram 14.
Jämförande analys
Vid jämförelsen av medelvärden mellan de kvinnor som angett olika orsaker till
deras oro genomfördes ett Anova test. Levene’s test visade att lika varians inom
grupperna kunde antas. Signifikanta skillnader mellan grupperna fanns (0,020) .
Genom Scheffe’s test framgick mellan vilka grupper skillnaderna förekom och
medelvärdet på gruppernas otrygghet. De som kände oro på grund av allt som
händer Trelleborg hade den högsta graden av otrygghet (m 7,50), de som hade
angivit specifika grupper eller utsatta personer hade en otrygghet på 6,27 (m) och
de som angivit mörka platser och att det är avfolkat hade den lägsta otryggheten
med 5,78 (m) på trygghetsskalan. Störst skillnader förekom därmed mellan de
kvinnor som angett att det ”händer mycket i Trelleborg” och de som angett
”mörka platser och avfolkat”.
Eftersom stora skillnader fanns mellan vilka brott trygga, otrygga och mycket
otrygga hade angivit kontrollerades även korrelationen mellan vilka orsaker till
oro som angivits utifrån ålderskategorierna. Genom en korstabulering av vad som
ligger till grund för oro och ålder går tydliga skillnader att utläsa. Av kvinnorna i
åldersgruppen 56 till 65 (de mest otrygga) hade 75 % angett att deras oro berodde
på ”allt som händer i Trelleborg” och 50 % av de över 65 år hade angivit detta
svarsalternativ (vilka var de mest otrygga efter 56 till 65-åringarna). Majoriteten
av kvinnorna under 56 år hade angett de två övriga grunderna till oro.
DISKUSSION
Med definitionen av kvaliteten på det sociala nätverket som ett samlat mått av
såväl de strukturella karaktärerna som stödet ges en bild av att det finns samband
mellan kvaliteten på de sociala nätverken och otryggheten (under kvällstid) men
att vissa dimensioner tenderar att vara mer ”betydelsefulla”. Störst samband fanns
mellan de deltagare som erhöll fysiskt- eller emotionellt stöd, de hade en lägre
otrygghet och skillanderna var signifikanta. Även storleken på nätverken tenderar
att vara av viss betydelse för graden av trygghet men detta är vagt i studiens
resultat. Resultaten knutna till de strukturella karaktärerna är också vaga och inga
slutsatser om vikten av ”specifika relationer” (vänner, familj m.m.) eller
nätverkens storlek görs, även om spekulationer om vad resultaten indikerar
kommer diskuteras. Vilka brott som kvinnorna oroade sig mest att utsättas för,
vad de ansåg ligga till grund för sin oro samt förslag på åtgärder kommer
diskuteras i avsnittet Trelleborg. Nedan kommer de olika resultatdelarna
diskuteras i relation till varandra.
Tidigare forskning har både visat att storleken och stödet genom sociala nätverk är
viktiga för tryggheten. Ferguson och Mindel menar att det inte är storleken på
nätverken som är betydelsefulla i sig utan främst stödet som genereraras genom
nätverken. I enlighet med deras resonnemang var sambanden i denna studie
starkast mellan stödet och tryggheten. Det fanns även skillnader mellan de olika
stöd-dimensionerna. Det fanns stakare samband mellan fysiskt stöd och en högre
trygghet än mellan emotionellt stöd och högre trygghet, men oavsett om
kvinnorna hade emotionellt- eller fysiskt stöd så hade de en signifikant lägre
36
otrygghet än de kvinnor som inte erhöll stöd. Betydelsen av stödet underbyggs
med att samtliga av de trygga kvinnorna erhöll emotionellt stöd men inga av
kvinnorna utan emotionellt stöd var trygga! 96 % av de trygga angav att det fanns
någon som de hade bett om hjälp med hemmasysslor. Detta innebär att 96 % av
alla trygga både hade emotionellt och fysiskt stöd.
I denna studie uppmättes nätverkens omfattning genom att efterfråga hur många
olika personer de hade kontakt med under en månads tid. Genom resultatet
framgår att det finns korrelationer mellan en lägre otrygghet och frekventare
kontakt med olika personer. Varje grupp som hade färre kontakttillfällen hade
systematiskt en högre otrygghet. Störst skillnader i graden av otrygghet förelåg
mellan de kvinnor som hade kontakt med minst antal olika kontakter (< 2) och
flest antal olika kontakter (> 8). Skillnaden mellan dessa två grupper var oerhört
nära ett signifikant värde, men skillnaderna i graden av trygghet mellan resterande
grupper var inte signifikanta och inga slutsatser angående betydelsen av
nätverkens storleken kan dras utifrån resultaten. Störst skillnad förelåg visserligen
mellan grupperna som hade mest samt minst kontakt men många av de trygga
(61,3 %) hade tre till åtta olika personer de var i kontakt med under en månads tid.
Fler av de otrygga hamnade i gruppen med mer frekvent kontakt än de trygga
gjorde. Att 100 % av de trygga erhöll stödet men inte hamnade i kategorin med
mest frekvent kontakt styrker Fergueson och Mindels resonnemang ytterligare.
Storleken på nätverken verkar därför vara betydelsefulla men detta innebär inte att
ett stort nätverk är den viktigaste faktorn. Resultaten indikerar att nätverkens
storlek är av betydelse upp till ett visst antal (3), möjligen för att detta antal är
tillräckligt för att generera stöd. Tillgång till människor i ett privat nätverk som
vänner, familj eller grannar verkar också vara betydelsefullt. De kvinnor som hade
angett att de hade bett en annan person än vän, familj eller granne om hjälp vid
behov i hemmet hade en betydligt högre otrygghet (m 7,33) än de kvinnor som
hade angett en konkret relationstyp (deras medelvärde låg under 5,20).
Medelvärdesskillnaderna var inte signifikanta men känns angelägna att belysa
eftersom siffrorna kontinuerligt visar i samma riktning. På grund av ovanstående
fanns det skäl att anta att de med en lägre otrygghet hade mer kontakt med
relationsspecifika personer såsom vänner, familj eller grannar. Men vid
analyserna framkom endast att de med mer frekvent kontakt med familj (5-8
gånger) hade en lägre otrygghet då de mest skilda grupperna anlyserades men för
övrigt fanns inga skillnader beroende på hur frekvent kontakten var. Detta
indikerar att det är viktigt att vara i kontakt med fler än tre personer per månad
men att det inte är av betydelse om det är med vänner, familj eller grannar.
Möjligtvis är det en kombination av kontakt med olika relationstyper som är
positiv för trygghetskänslan. Eftersom tillgång till relationsanknutna kontakter
verkar vara betydelsefullt för tryggheten kan det anses förvånansvärt att inga
signifikanta skillnader uppstod mellan respondenterna som ansåg sig ha
tillräckligt med kontakter i sin närhet och de som inte ansåg det. Resultatet
motstrider därmed den tidigare forskningen beträffande att de ”ofrivilligt
ensamma” är mer sårbara och därför har en högre otrygghet. En anledning till
utfallet skulle kunna bero på att det var få som inte ansåg sig ha tillräckligt med
kontakter (N 11). Det lilla urvalet medför att endast ett ”ovanligt” svar kan
påverka homogeniteten i gruppens svar i relativt stor utsträckning och därmed
signifikansen. Ingen tyngd kan sålunda läggas i ett resultat som baseras på 11
svar.
37
Ett antagande som förelåg vid undersökningen var att kvinnor med en högre
otrygghet även skulle uppfatta social oordning som mer otrygghetsskapande.
Antagandet styrks genom signifikanta resultat, även om spridningsdiagrammet
visade på stor variation var skillnaderna mellan trygga och mycket otrygga
tydliga. Av de trygga kvinnorna uppfattade 61 % att den sociala oordningen
genererade lågt eller inget obehag samtidigt som endast 26 % av de mycket
otrygga angav detta. Av de mycket otrygga angav däremot 45 % att social
oordning skapade ett stort obehag, motsvarande andel trygga som angav denna
svarskategori var 13 %. Tidigare forskning har visat att kvinnor uppfattar social
oordning i större utsträckning än män. Resultatet i denna studie visar även att det
finns stora skillnader inom gruppen kvinnor. En annan intressant aspekt som gick
att utläsa var att 10 procentenheter fler hade angett en femma eller högre på deras
grad av oro att utsättas för brott än på graden av obehag vid social oordning.
Anledningen till detta kan vara flera men det finns skäl att anta att
otrygghetsvariabeln kan vara betydelsefull för utfallet, eftersom inget index för
otryggheten skapades och det är otryggheten under kvällstid som används i
analysen. Kvällsmåttet är inte representativ för respondenternas övergripande
trygghet (både dag och kväll) och därmed är det troligt att variabeln försvagar
sambanden och att samvariationen hade varit högre om ett samlat mått hade
använts.
I tidigare forskning har det fastställts att såväl yngre som äldre kvinnor tillfaller
riskgrupper med högre otrygghet än hos den resterande befolkningen. Enligt den
tidigare forskningen är ofta orsakerna till deras oro olika. Den konkreta
otryggheten är en vanlig orsak till yngre kvinnors oro, äldre kvinnor oroar sig
istället ofta för andras säkerhet. I denna studie uppmättes oron att själv utsättas för
brott, resultatet visar tydligt att de äldre kvinnorna var mest otrygga, trots att det
var den konkreta otryggheten som undersöktes. Kvinnorna i åldergruppen 56 till
65 år hade högst oro att själva utsättas för brott och kategorin med näst högst oro
var de över 65 år. Graden av otrygghet mellan ålderskategorierna 56 till 65 och 20
till 28 var så distinkta att skillnaderna blev signifikanta. Detta motstrider den
tidigare forskningen. Spekulationer kring orsakerna kommer diskuteras då förslag
till framtida forskning ges. Skillnaderna av vad kvinnorna ansåg ligga till grund
för sin oro skilde stort utifrån kvinnornas ålder. Hos de äldre kvinnorna ( > 56)
svarade majoriteten att det ”händer mycket i Trelleborg” och mycket få inom
denna grupp angav mörka platser. En tänkbar anledning till att få äldre kvinnor
angav ”mörka platser och att det var avfolkat” skulle kunna bero på att äldre i
större utsträckning än övriga grupper väljer att stanna inne under kvällstid.
Anpassningar i vardagslivet på grund av rädsla för brott var dock inget som
kontrollerades och är därför endast spekulationer om varför skillnaderna förelåg.
Respondenters otrygghet är sällan uppmätta under både dagtid och kvällstid
(såsom gjordes i denna undersökning), därmed är det svårt att uttala sig om den
förhöjda graden av otrygghet under kvällstid är proportionerlig med normala
nivåer. Om endast en fråga hade ställts för att skapa en bild av otryggheten finns
risken att detta hade påverkat studiens reliabilitet eftersom en risk hade förelegat
att vissa kvinnor hade angett sin trygghet för dagtid och andra för kvällstid, vilket
hade bidragit till systematiska felmätningar. Att otryggheten kontrollerades utefter
tid på dygnet skapade därför en större tillförlitlighet i resultatet, eftersom detta
kunde tas med i beaktan vid analyserna. Samtidigt synliggjordes skillnaderna i
trygghetsnivåer utefter tid på dygnet, vilka inte med säkerhet var kända sedan
38
tidigare. Utökad kunskap om variationer av trygghet som detta är bra
förutsättningar innan trygghetsåtgärder vidtas.
Trelleborg
Oro för Brott. Kvinnorna tillfrågades om vilka brottstyper de var mest oroliga att
utsättas för. Fyra olika svarsalternativ var frekvent återkommande och angavs av
fler än fem personer. Rån var det brott som flest kvinnor oroade sig mest att
utsättas för. Sammanlagt angav 54 % oro att utsättas för rån, av denna andel angav
13 % även misshandel och de skildes därför från resterande. Anmälningarna av
rån har kraftigt sjunkit i Trelleborg under flera års tid och 2014 var anmälningarna
beträffande rån rekordlåga, detta är motsägelsefullt till kvinnornas oro. Det brott
som flest angav efter rån var våldsrelaterade överfall vilket angavs av 24 %. I
likhet med de mest otrygga som i störst utsträckning hade angivit ”rån och
misshandel” innefattar både våldsrelaterade överfall och misshandel någon form
av våld. Våldsbrotten i Trelleborg har ökat kraftigt under en tioårsperiod och
misshandel mot kvinnor av obekant i utomhusmiljö har fördubblats över samma
tidsperiod. Det bör ändå hållas i åtanke att brottet drabbar förhållandevis få, 2014
misshandlades 15 kvinnor i Trelleborg av obekant i utomhusmiljö. Resterande
kvinnor (13 %) angav att de oroade sig mest att utsättas för sexuella trakasserier,
antastning och våldtäkt var exempel på angivelser. 2014 anmäldes 44 sexualbrott
vilket endast var fyra fler än 2004. 2009 och 2010 skedde många anmälningar av
sexualbrott (80 stycken) och respondenternas oro för denna brottstyp kan ha
påverkats av de höga nivåerna för fem år sedan.
I likhet med tidigare forskning behöver inte individers oro stämma överens med
brottsnivåerna i området, samtidigt finns inga garantier att brottsstatistiken
avspeglar reella brottsnivåer. Eftersom de flesta kvinnorna fick vetskapen om att
”det händer mycket i Trelleborg” via dagstidningar är det främst de anmälda
brotten som väcker oro att själv utsättas för brott (oavsett om de avspeglar de
verkliga antalet brott eller ej). På grund av att 54 % av kvinnorna angav att de
oroade sig mest att utsättas för rån och anmälningarna beträffande detta brott är
rekordlåga finns det skäl att försöka nå ut till de oroliga kvinnorna och informera
om de låga anmälningsnivåerna, föreslagsvis via dagstidningar.
Grund till Oro. Vid undersökningstillfället tillfrågades även respondenterna vad
de själva trodde låg till grund för deras oro. Bilden som gavs var tydlig, det finns
få orsaker som kontinuerligt nämndes. Alla de svar som angavs av fler än fem
respondenter skapades det en kategori av. Det vanligast förekommande svaret och
även svaret som i störst utsträckning var överrepresenterat bland de mest otrygga
kvinnorna var att ”det händer mycket i Trelleborg”, den näst vanligaste kategorin
var ”dåligt belyst och avfolkat” under kvällstid och den tredje kategorin var
”specifika grupper eller utsatta människor” (såsom missbrukare). Variationen i
graden av trygghet utefter tid på dygnet tydliggjorde att tryggheten under dagtid i
Trelleborg är hög, 83 % hade angivit en siffra mellan ett och tre (på en skala från
1 till 10) och endast 3 % hade angivit en sjua eller högre.
Slutsatserna är att det finns ett fåtal olika orsaker som skapar oro hos många
kvinnor och att oron främst infinner sig under kvällstid. Grunderna till kvinnornas
oro är homogena och detta är en styrka utav två skäl. Dels bidrar det till bra
förutsättningar för utarbetning av trygghetsåtgärder eftersom det blir tydligt vad
som bör priotiteras för att uppnå en högre trygghet. Om allt fokus läggs på ett fåtal
faktorer ökar även förutsättningarna för framgång i arbetet. Om många faktorer
39
hade nämnts av ungefär lika stora grupper hade det inte med säkerhet varit
legitimt att välja ut några faktorer och insatserna på vardera faktor hade därmed
troligen inte blivit lika intensiva. En ytterligare fördel och den av störst betydelse
är att få åtgärder kan påverka många kvinnors grad av oro.
Rekommendationen är att arbeta för att reducera alla tre orosgrunder men att
främst undersöka hur Trelleborg framställs i media. Rekommendationen bygger
på att många kvinnor uppgav att de fick informationen om att ”det händer mycket
i Trelleborg” via dagstidningar. För att ytterligare minska oron rekommenderas
också att skapa fler möjligheter till interaktion mellan samhällsmedlemmarna,
synnerligen för äldre, på grund av äldre kvinnors förhöjda grad av trygghet.
Aktiviteterna skulle kunna ske under kvällstid för att öka rörelsen i centrum och
över sommaren skulle aktiviteterna kunna ske utomhus för att minska den
avfolkade känslan i centrum, som många kvinnor nämnde. Detta är en
rekommendation som bygger på studiens resultat; att de med fler än 8 olika
kontakttillfällen under en månads tid hade lägre nivåer av otrygghet än de som
endast hade kontakt med två eller färre olika personer. I förlängning skulle även
interaktionen kunna resultera till starka relationer och bidra med emotionellt och
fysiskt stöd, vars samband med lägre otrygghet var starka. På grund av att endast
100 kvinnor inkluderades finns ingen garanti att samma ”orosgunder” hade
angetts vid en mer omfattande undersökning, men eftersom många kvinnor angav
samma grunder förefaller det troligt att dessa även hade återkommit i en
undersökning med fler deltagare (urvalet diskuteras vidare i metoddiskussionen).
Metoddiskussion
Indexen som var tänkta att konstrueras var inte lämpliga att skapa på grund av den
låga korrelationen. Trots detta gav de enskilda variablerna givande insikter
angående de sociala nätverkens samband med otrygghet. Självfallet hade den
samlade effekten av det tänkta ”kvalitetsmåttet” varit intressant att utläsa för att se
skillnader av den gemensamma effekten och variablernas enskilda effekt. Syftet
med studien har trots detta kunnat uppnås eftersom analyserna skapar en
övergripande bild av vad det är i ett socialt nätverk som samvarierar med lägre
otrygghet. Genom resultatet går det dock inte att konstatera varför de med stöd
har en lägre trygghet endast att dessa mönster existerar i materialet.
Att urvalet är litet är något som är av stor betydelse för hela studiens reliabilitet.
Även om resultaten indikerar på betydelsen av de sociala nätverken för tryggheten
bör resultaten från denna studie främst ses som ett skäl att i framtiden studera
relationerna mer ingående och studies resultat bör inte ges för stor tilltro. Vilket
urval studier baseras på påverkar signifikansvärdena i analyserna och därmed
möjligheten att uttala sig om sambanden föreligger i populationen eller inte.
Urvalet i denna undersökning är problematiskt utav flera skäl främst på grund av
storleken eftersom ett litet urval bidrar till en ökad risk att att undantagsfall kan
påverka resultaten i större utsträckning än de borde. Det lilla urvalet bidrog även
till att antalet observationer ibland var få i vissa grupper vid analyserna vilket
påverkar precisionen i resultaten. Större grupper hade därför bidragit till en högre
reliabilitet. Den andra problematiken knuten till urvalet är att de inkluderade
kvinnorna inte med säkerhet avspeglar variationen av alla kvinnotyper i
Trelleborg, trots att åtgärder vidtogs för att motverka detta. Även om statistisk
inferens skulle föreligga finns ingen garanti att samma samband hade förelegat
hos andra kvinnor i andra kommuner. I resultatet synliggjordes signifikanata
skillnader mellan trygga och otrygga främst korrelerat utifrån vilket stöd de erhöll.
40
Att sambanden i urvalet var så starka att signifikanta värden utföll trots att det
med små urval är svårt att uppnå detta indikerar på att starkare samband än de
som synliggörs kan föreligga i verkligheten. Detta skulle kunna innebära att
samma undersökning baserad på ett större urval skulle kunna visa att de sociala
nätverken är centrala för graden av trygghet. Risken finns sålunda även att
kvinnorna som ingick i studien var ”ovanliga fall” och inte representerade normen
för de olika grupperna som de tillföll. Om så är fallet skulle en mer omfattande
studie istället visa försvagade signifikansvärden. På grund av att materialet
omfattar 99 kvinnor anses sannolikheten för detta vara relativt låg men en ovisshet
föreligger om hur urvalet har påverkat resultatet. Av denna anledning är det
betydelsefullt att vidare utforska ämnet och om så görs vore det fördelaktigt att
upprepa studien med ett större- samt slumpmässigt urval för kunna styrka
resultatets trovärdighet och generaliserbarhet. Även om vissa analyser visade på
statistiskt signifikanta värden finns ingen garanti att resultatet existerar i
populationen, även om det förefaller troligt. Resultatet från denna studie kan
sålunda endast garanteras föreligga i urvalet.
Vid analyserna har hänsyn till varje enskild variabels möjlighet att bidra till
största möjliga information för att besvara frågeställningen tagits i beaktan. Detta
bidrog till att vissa variabler analyserades genom flera olika analyser med
anledning att uppnå olika syften; utvinna olika typer av information. Analysen av
social oordning kan tas som exempel. Vid analysen av social oordning gjordes
såväl en regressionsanalys som en korstabulering. Syftet med regressionsanalysen
var huvudsakligen att kontrollera överrensstämmelsen mellan respondenternas
grad av otrygghet och obehag. Genom spridningsdiagrammet och
regressionslinjen gavs en tydlig bild av att respondenternas svar hade varierat och
att svaren inte var homogena även om ett signifikant samband förelåg. Syftet med
korstabuleringen var däremot att synliggöra en mer konkret överblick av svarens
fördelning mellan otrygghetsgraden och obehagskänslan, vilket var svårt att utläsa
ur spridningsdiagrammet.
Dubbla analyser skedde även vid jämförelser mellan medelvärden. Orsaken till
detta berodde på att Anova var den mest lämpade metoden då fler än två
svarskategorier fanns men då det i Anova analyserna synliggjordes mellan vilka
grupper de största skillnadrna förelåg fanns det skäl att undersöka de två
grupperna separat, i ett t-test. Denna dynamiska analysmetod bidrog till en
detaljrikare granskning av sambanden vilket styrker realibiteten.
Genom resultatet går det att fastställa att det fysiska stödet var den faktor i
materialet som var mest betydelsefull för graden av trygghet. Vid studiet av de
sociala nätverken är det vanligt att frågan om respondenterna har tillgång till hjälp
i hemmet används för att mäta vilket stöd individerna har. Endera en fråga för att
mäta stödet ansågs som bristfälligt och därför tillfördes ytterligare en dimension
för att på ett mer täckande vis mäta stödet, vilket gjordes genom att tillföra en
fråga som mätte emotionellt stöd. Det fysiska stödet hade en förklaringskraft på
9,3 % vilket är en anmärkningsvärt stor effekt jämfört med de andra faktorerna
(emotionellt stöd 4,4 %). Frågan angående det emotionella stödet var
egenkonstruerad och inte beprövad i tidigare forskning. Detta kan vara en
anledning till att förhålla sig kritiskt till om frågan mäter det emotionella stödet
tillräckligt bra. En risk finns att frågan är för basal för att med säkerhet mäta ett
faktiskt föreliggande stöd. Med detta menas att möjligheten finns att ”alla” anser
sig ha någon de kan ringa i en situation då de känner sig rädda under kvällstid och
att frågan inte egentligen påvisar något om kvaliteten på relationerna. På grund av
41
att hög samvariation mellan de tryggas svar beträffande det emotionella- och det
fysiska stödet fanns tyder det på att syftet med frågan uppfylldes. Fysisk hjälp i
hemmet kan anses som ett mer konkret mått på kvalitet eftersom det påvisar en
större tillit mot den tillfrågade och eftersom fler angav att de erhöll emotionellt
stöd än fysiskt stöd verkar det rimligt att det emotionella stödet mätte en mer basal
aspekt av stödet.
Det är viktigt att vara medveten om att analysernas har genomförts med kvinnors
grad av otrygghet under kvällstid. Detta ansågs som det mest tillförlitliga måttet
för att verkligen mäta korrelationer mellan trygga och otrygga eftersom ett samlat
mått hade blivit ”otydligt” (vilket diskuterades i metoden). Att analyserna skedde
med otryggheten under kvällstid var sålunda rätt val för att bibehålla validiteten
som arbetats för genomgående. Men det bör även finnas en medvetenhet om att ett
samlat mått hade kunnat leda till andra resultat.
Empirin som underbygger analyserna samlades in genom enkäter. En risk med
metoden är att respondenter inte svarar helt sanningsenligt. Dels kan
respondenterna ha svarat såsom de tror att de förväntas svara, men de kan även ha
angett att de exempelvis har en frekventare kontakt med fler personer eller angett
ett större stöd än de har för att de önskar att det vore så. Respondenter skulle även
kunna ha angett att de upplever sig ha tillräckligt med kontakter för att de borde
vara tillfreds med sitt kontaktnät. Denna problematik är svår att frångå och kan
påverka det slutliga resultatet.
Att respondenternas otrygghet inte skilde sig åt beroende på om de tidigare hade
blivit utsatta för brott eller ej samt hur ofta de bafann sig i centrum, bidrog till ett
mer enhetligt underlag. Hade utsatta eller exempelvis de som sällan var i centrum
haft en förhöjd otrygghet hade en ökad risk funnits att de sociala nätverken inte
hade haft en likadan inverkan för deras trygghet som för övriga respondenter. Inga
trygghetsskillnader utifrån dessa faktorer bidrog därför till goda utgångspunkter
vid analyserna.
Slutsatser
Studiens resultat visar på samband mellan kvinnors grad av otrygghet och
kvaliteten på deras sociala nätverk. Även om styrkan i sambanden varierar visar
resultaten i samma riktning. Det fysiska stödet korrelerade starkast med en lägre
otrygghet, det emotionella stödet därefter. Hur betydelsefullt antalet i det sociala
nätverket är blir inte tydligt genom resultatet men de trygga som hade fler än åtta
olika kontakttillfällen hade en signifikant lägre otrygghet än de otrygga, samtidigt
var det var endast en tredjedel av de trygga som hade denna frekventa kontakt.
Det verkar sålunda som att ett tillräckligt stort kontaktnät för att erhålla stöd är av
störst relevans. Även om resultaten angående de strukturella karaktär-variablerna
inte var signifikanta, visar resultaten på systematik, de med lägre kontakt hade en
högre otrygghet och vice versa. Förhoppningsvis resulterar studiens resultat till en
större nyfikenhet på området och att mer omfattande undersökningar genomförs
för att bekräfta eller falsifiera slutsatserna som dragits.
Framtida forskning
Uppsatsens syfte var att undersöka sambanden mellan kvinnors otrygghet i
relation till kvaliteten på de sociala nätverken. I likhet med tidigare forskning var
äldre kvinnorna (> 56-65) i detta materialet mer otrygga än de yngre kvinnorna.
42
Eftersom tidigare forskning även har fastställt att det finns skillnader i hur de
sociala nätverken ser ut beroende på ålder och äldre människor har mindre
omfattande nätverk än yngre vore det även intressant att vidare undersöka
relationen mellan otrygghet, ålder och de sociala nätverken. I vissa studier har
även yngre kvinnor (20-24) varit en riskgrupp (mer otrygga). Möjligheten finns att
de unga otrygga kvinnorna tillfaller en grupp som ännu inte befäst ett stadigt
socialt nätverk. För att skapa en bättre förståelse för betydelsen av de sociala
nätverken vore detta en intressant aspekt att i framtiden undersöka.
43
REFERENSER
Agnew, R. (1985) “Neutralizing the impact of crime”. Criminal Justice and
Behavior, Vol 12, pp. 221-239
Altman, D. (1991) Practical Statistics for Medical Research. 2:a upplagan.
London: Chapman & Hall.
Antonucci, T., Birditt, C., Akiyama, H., (2009) “Convoys of social relations: An
interdisciplinary approach”. Handbook of theories of aging. 2:a upplagan. New
York Springer.
Antonucci, T, Birditt, C, Sherman, C, Trinh, S. (2011) “Stability and change in
the intergenerational family: a convoy approach”. Ageing and Society Vol 31. pp
1084-1106.
Bryman, A. (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. 2:a upplagan. Malmö: Liber.
Barmark, M, Djurfeldt G. (2015) Statistisk verktygslåda, att förstå och förändra
världen med siffror. Lund: Studentlitteratur AB.
Brottsförebyggande rådet (2006) Konsten att läsa statistik om brottslighet. 3:dje
upplagan. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförenyggande rådet (2014) NTU, 2013. Om utsatthet, otrygghet och
förtroende. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet (2015) Skapa statistik >
http://statistik.bra.se/solwebb/action/index < 2015-04-27
Box, S., Hale, C., & Andrews, G. (1988) “Explaining fear of crime”. The British
Journal of Criminology. Vol 28, pp. 340-356
Cohen, L., Felson, M,. (1979) “Social Change and Crime Rate Trends: A Routine
Activity Approach”. University of Illinois, Urbana American Sociological Review
Vol. 44, pp. 588-608
Cornish, D., Clarke, R,. (2014) “The Reasoning Criminal: Rational Choice
Perspective on Offending”. New Brunswick, NJ: Tranaction Publishers
Dahmström, K. (2011) Från datainsamling till rapport - att göra en statistisk
undersökning. Lund: Studentlitteratur.
De Donder, Witte, N., Buffel, T., Dury, S., Vertè, D. (2012) “Social Capital and
Feelings of Unsafety Later in Life: A Study on the influence of Social Networks,
Place Attachment, and Civic Participation on Perceived Safety in Belgium.”
Research on Ageing.Vol. 34, pp. 425-448.
Djurfeldt, G., Larsson, R,. Stjärnhagen, O,. (2010) Statistisk verktygslåda,
samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. 2:a upplagan. Lund:
Studentlitteratur AB.
44
Dolmén, L. (2001). Brottsligheten i olika länder. BRÅ-rapport 2001:18.
Edelegationen. (2015) Att tänka på vid kvantitativa metoder >
http://feedback.edelegationen.se/vlbehov/metoder/kvantitativa-metoder/vad-dubor-tanka-pa-nar-du-anvander-kvantitativa-metoder/ < 2015-05-07
Edling C., Rydgren, J (2012) De personliga nätverkens betydelse. Framtider.
Tidskrift från Institutet för Framtidsstudier 3/2012. pp. 27-30.
Ferraro, K., LaGrange, L (1987) ”The measurement of Fear of Crime”.
Sociological Inquiry, Vol 57. pp70-101.
Ferguson, M., Mindel H. (2007) ”Modeling fear of crime in Dallas
neighborhoods: A test of Social Capital theory”. Crime and Delinquency, Vol. 53,
pp 322-349.
Field, A. (2009) Discovering statistics using SPSSS, and sex drugs and rock ‘n’
roll.3:dje upplagan. London: Los Angeles.
Forsman, B. (1997) Forskningsetik, en introduktion. Lund: Studentlitteratur AB.
Goodstein, L., Shotland, R,. (1980) “The crime causes crime model: A critical
review of the relationship between fear of crime, bystrander surveillance, and
change s in crime rate”. Victimology, Vol 5, pp. 133-151.
Hale, C. (1996) “Fear of Crime a Review of the Literature”. International Review
of Victimology, Vol 4, pp. 79-150.
Hartnagel, T. (1979) ”The Perception and Fear of Crime: Implications for
Neighbourhood Cohesion, Social Activity and Community Effect”. Social forces,
Vol 58, 176-193.
Hermerén, G. (2011) God forskningsed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Hunter, A. (1978) “Symbols of Incivility: Social Disorder and Fear of Crime in
Urban Neighborhoods”. Paper presented at the 1978 meeting of the American
Society of Criminology, Dallas TX. pp. 8-12.
Ivert, A-K, Mellgren, C. (2014) Student, forskning och etik. Lund:
Studentlitteratur AB.
Jihong Solomon Zhao1, Brian Lawton, and Dennis Longmire,. (2015) “An
Examination of the Micro Level Crime Fear of Crime Link”. Crime and
delinquency. Vol 61, pp.19-44.
Kelling, L, Coles, M. (1996) “Fixing broken windows: Restoring order and reduce
crime in our communities”. New York, NY Free Press.
Litzén, S. (2006) Oro för Brott i Urban Miljö. Trygghetsundersökningar med
anknytrning till Stockholm. Stockholm: Kriminologiska institutionen.
Magne Holme, I., Krohn Solvang, B,. (1997) Forskningsmetodik: Om kvalitativa
och kvantitativa metoder. 2:a upplagan. Lund: Studentliteratur AB.
Mellgren, C. (2006) Otrygghet bland resenärer. Malmö. Fakulteten för Hälsa och
Samhälle, Malmö högskola
45
Mellgren, C., Kronkvist, K., (2013) Trygghet i lokalområdet: resultat från Oxie
områdesundersökning 2012. Om upplevelser av trygghet, brott och lokala
problem. Hälsa och samhälle, Malmö högskola.
Pain, R. H (1997) “Social Georaphies of Women´s Fear of Crime”. Transactions
of the Institute of British Geographers Vol. 22, pp. 231-244.
Putnam, R., Leonardi, R., Nanetti, R (1993). “Making democracy work: Civic
traditions in modern Italy”. Princeton, NJ: University Press.
Sampson, R. J., Raudenbush, S. W., Earls, E. (1997) “Neighborhoods and Violent
Crime: A Multilevel Study of Collective Efficacy”. Science. pp. 918-924.
Shaw, C. R., McKay, H. D. (1942) “Juvenile Delinquency and Urban Areas: A
Study of Rates of Delinquency in Relation to to Differential Characteristics of
Local Communities in American Cities”. Chicago: University of Chicago Press.
Strang, P,. (2014) Att höra till – Om ensamhet & gemenskap. Stockholm: Natur &
Kultur.
Skogan, W. (1986) “Fear of Crime and Neighborhood Change”. Crime and
Justice. Communities and Crime. Vol 8, pp. 203-229.
Social Capital Research (2015) Definitions of Social Capital >
http://www.socialcapitalresearch.com/literature/definition.html < 2015-04-24
Sveriges Kommuner och Landsting (2014) Öppna jämförelser, Trygghet &
säkerhet, Tema Medborgarnas uppfattningar och förväntningar. Sveriges
Kommuner och Landsting.
Torstensson Levander, M. (2007) Trygghet, säkerhet, oro eller risk? Stockholm:
Sveriges Kommuner och Landsting.
Toseland, R.W., (1982) “Fear of Crime: Who is Most Vulnerable?”, Criminal
Justice, Permagon Press Ltd. Vol.10, pp.199-209.
Trelleborg (2013) Mål och Medel
>http://www.trelleborg.se/files/Kommunledningsforvaltningen/Ekonomi/Filer/Bu
dget/Budgetdokument/Budget2014.pdf< 2015-04-25
Vrije, Universiteit Brussel (2015) Liesbeth De Donder. >
http://www.vub.ac.be/EDWE/index.php?option=com_content&task=view&id=82
< 2015-04-22
Whitley, R & Prince, M. (2003) “Fear of crime, mobility and mental health in
inner-city London, UK”. Social Science & Medicine pp. 1678–1688.
Wikström, P-O., Sampson, R. (2006) The Explanation of Crime, Context,
Mechanisms and Development. Cambridge University Press.
Wilson, J. Q., Kelling, G. (1982) "Broken Windows" Atlantic Monthly, pp. 29-38.
46
BILAGA 1.
En studie om kvinnors otrygghet i
Trelleborgs kommun
Information & Samtycke
Jag läser kriminologi vid Malmö högskola och genomför en undersökning om
otrygghet. Anledningen till att jag genomför undersökningen beror på att
otryggheten i Trelleborgs kommun har visat på höga nivåer, trots att
brottsligheten i Trelleborg är relativt låg. Utav den anledningen har jag valt att
undersöka vad som ligger till grund för otryggheten hos kvinnor boende i
Trelleborg. Mer kunskap inom området kommer öka förutsättningarna för ett
tryggare Trelleborg. I denna studie är det främst det sociala nätverkets betydelse
för otrygghet som kommer studeras.
Studien genomförs med kvantitativ metod i form av en
enkätundersökning i vilken du får besvara frågor. Resultatet presenteras
som en kandidatuppsats i Kriminologi. Deltagandet är helt frivilligt och
anonymt. Önskar du att avbryta går det bra utan förklaring. Det kommer
inte vara möjligt att knyta enskild person till någon information.
Informationen kommer behandlas konfidiellt och endast användas för
denna studie. Det tar cirka 3 minuter att besvara frågorna i enkäten.
I juni då examensuppsatsen är färdigställd kommer den tilldelas
säkerhetsavdelningen i Trelleborgs kommun och även publiceras elektroniskt i
Malmö högskolas databas. Om du är intresserad får du självklart
sammanställningen skickad till dig via mail om du kontaktar mig.
Ditt deltagande kommer tolkas som ett samtycke att din information får
användas för studiens ändamål.
Du tillfrågas härmed om deltagande i denna undersökning.
Katja Hedgren
Katja.hedgren@nikavi.com
47
BILAGA 2.
En studie om kvinnors otrygghet i Trelleborgs kommun
1. (a) Bor du i Trelleborgs kommun
JA
NEJ
(b) Hur länge har du varit bosatt i Trelleborgs kommun (år)?...................................
(c) Hur ofta vistas du i centrala Trelleborg (1 km radie härifrån)?
(1) 2 gånger i månaden eller mindre (2) Flera gånger i månaden, men inte varje vecka (3) 1 - 3
dagar i veckan (4) 4 dagar i veckan eller mer
2. Hur gammal är du?.................................................................................................
3. I vilken utsträckning känner du känslan av oro att själv utsättas för brott på
offentliga platser i centrala Trelleborg under (a) dagtid? (b) kvällstid?
(a) Inte alls 1......2......3......4......5......6......7......8......9......10 I stor utsträckning
(b) Inte alls 1......2......3......4......5......6......7......8......9......10 I stor utsträckning
4. Vet du vad som ligger till grund för din känsla av oro?
....................................................................................................................................
....................................................................................................................................
5. Upplever du en obehaglig känsla då du går förbi (stimmiga/bråkiga)
ungdomsgäng i centrala Trelleborg?
Inte alls 1......2......3......4......5......6......7......8......9......10 I stor utsträckning
6. (a) Har du personligen blivit utsatt för brott under det senaste året?
JA
NEJ
(b) Har du kännedom om att någon i din familj/nära vän eller bekant har blivit
utsatt för brott under det senaste året?
JA
NEJ
7. Då du vistas på offentliga platser i centrala Trelleborg, vilken brottstyp, riktad
mot dig själv, är du mest orolig att utsättas
för?.............................................................................................................................
....................................................................................................................................
8. Hur ofta är du vanligtvis i kontakt med följande personer (Kontakt innebär: Få
besök/själv besöka/muntlig telefonkontakt):
Vänner eller Bekanta – (1) 1 gång i månaden eller mindre (2) Upp till 4 gånger i månaden (3) 5
till 8 gånger i månaden (4) Fler än åtta gånger i månaden (fler än 2 gånger i veckan)
Grannar - (1) 1 gång i månaden eller mindre (2) Upp till 4 gånger i månaden (3) 5 till 8 gånger i
månaden (4) Fler än åtta gånger i månaden (fler än 2 gånger i veckan)
Familj - (1) 1 gång i månaden eller mindre (2) Upp till 4 gånger i månaden (3) 5 till 8 gånger i
månaden (4) Fler än åtta gånger i månaden (fler än 2 gånger i veckan)
48
9. Hur många olika personer (utöver de i ditt hushåll) brukar du under en månads
tid besöka, få besök av eller ha muntlig telefonkontakt med under privat tid?
Frågan syftar till personer i ditt sociala nätverk och inte till läkare och dylikt.
(1) Upp till två person (2) tre till fem personer (3) sex till åtta personer (4) Fler än åtta personer
10. (a) Om du själv skulle vara förhindrad att genomföra hemmasysslor under
cirka en veckas tid finns det någon i din närhet som du hade tillfrågat om hjälp?
(1) Ja, självklart (2) Ja, antagligen (3) Tveksam (4) Nej
(b) Vem skulle du be om hjälp?
(1) Vänner eller Bekanta (2) Grannar (3) Familj (4) Annan
11. Om du skulle bli rädd en kväll, finns det någon du skulle kunna ringa, be
komma över eller gå över till för att prata och få sällskap tills du hade känt dig
lugnare?
(1) Ja, självklart (2) Ja, antagligen (3) Tveksam (4) Nej
12. Upplever du att du har tillräckligt med kontakter, i form av familj, vänner eller
bekanta, som bor i Trelleborgs kommun?
JA
NEJ
Tack för din medverkan!
49
BILAGA 3.
Variabelförteckning
Variabler
Otrygghet
Kvällstid
Typ av variabel
Intervallskala
Diskret
1-10
1 = Inte alls
10 = I stor utsträckning
Otrygghet
Dagtid
Intervallskala
Diskret
1-10
1 = Inte alls
10 = I stor utsträckning
Intervallskala
Diskret
1-10
1 = Inte alls
10 = I stor utsträckning
Intervallskala
Diskret
> 20
Social oordning
Ålder
Antal år bosatt i
Trelleborg
Intervallskala
Kontinuerlig
>0
Vistelse i centrum
Ordinalskala
1. 2 gånger i månaden
eller mindre.
2. Flera gånger i
månaden men inte
varje vecka.
3.1-3 dagar i veckan.
4. 4 dagar i veckan
eller mer.
Nominalskala
Ja eller Nej
Utsatthet
Personligen
eller Närstående
Kontakt med
Vänner
Kontakt med
Familj
Ordinalskala
1. 1 gång i månaden
eller mindre.
2. Upp till 4 gånger i
månaden.
3. 5 – 8 gånger i
månaden.
4. Fler än 8 gånger i
månaden.
Ordinalskala
1. 1 gång i månaden
eller mindre.
2. Upp till 4 gånger i
månaden.
3. 5 – 8 gånger i
månaden.
4. Fler än 8 gånger i
Omkodning I
Tredelad utifrån en jämn
fördelning av den 10 gradiga skala
Dikotom
Uppdelning utifrån det
mittersta värdet
Tredelad utifrån en jämn
fördelning av den 10 gradiga skala
Dikotom
Uppdelning utifrån det
mittersta värdet
Indelad i kategorier
20 - 28
29 – 40
41 – 55
56 – 65
> 65
Sammanslagning av
kategorierna. 1.Vistas i
centrum varje vecka eller
2. färre.
Dikotom indelning.
De som befann sig i
centrum varje vecka och
de som befann sig i
centrum mer sällan än
varje vecka.
Analysmetod
Regressions- analys
Jämförelse mellan
medelvärden
Korstabulering efter
omkodning
Regressions- analys
Jämförelse mellan
medelvärden
Korstabulering efter
omkodning
Regressionsanalys,
Jämförelse mellan
medelvärden
Korstabulering efter
omkodning
Jämförelse mellan
medelvärden
Korstabulering efter
omkodning
Jämförelser mellan
medelvärden
Jämförelse mellan
medelvärden
Jämförelser mellan
medelvärden
Jämförelser mellan
medelvärden.
Korstabulering
50
Jämförelser mellan
medelvärden
Korstabulering
Kontakt med
Grannar
Storlek på
Nätverk
Emotionellt Stöd
Fysiskt Stöd
Tillräckligt med
Kontakter
Grund till oro
Rädlsa för brott
Vilken personer
som kontaktas vid
behov av hjälp
månaden.
Ordinalskala
1. 1 gång i månaden
eller mindre.
2. Upp till 4 gånger i
månaden.
3. 5 – 8 gånger i
månaden.
4. Fler än 8 gånger i
månaden.
Ordinalskala
1. Upp till 2 personer
2. 3 – 5 personer
3. 6 – 8 personer
4. Fler än 8 personer
Ordinalskala
1. Ja, självklart
2. Ja, antagligen
3. Tveksam
4. Nej
Ordinalskala
1. Ja, självklart
2. Ja, antagligen
3. Tveksam
4. Nej
Nominalskala
Ja eller Nej
Nominalskala
1. Mycket som händer i
Trellerborg
2. Specifika
grupper/Gäng/ Utsatta
personer
3. Mörka platse/ Tomt/
Avfolkat
Ordinalskala
1. Våldsrelaterat
överfall
2.Rån
3. Rån & Misshandel
4. Sexuella trakasserier
Nominal
1. Familj
2.Vänner
3.Grannar
4.Annan
Jämförelser mellan
medelvärden
Korstabulering
Jämförelser mellan
medelvärden
Korstabulering
Sammanslagning till två
grupper.
1. Har tillgång till stöd
2. Har inte tillgång till
stöd
Sammanslagning till två
grupper.
1. Har tillgång till stöd
2. Har inte tillgång till
stöd
Jämförelser mellan
medelvärden
Korstabulering
Jämförelser mellan
medelvärden
Korstabulering
Jämförelser mellan
grupper
Jämförelser mellan
medelvärden
Korstabulering
Jämförelse mellan
medelvärden
Korstabulering
Jämförelse mellan
medelvärden
Jämförelse mellan
grupper
51
BILAGA 4.
Anmälda brott Brottsförebyggande rådet
Brottsövergripande sammanställning
Trelleborg kommun
År
År
År
År
År
År
År
År
År
År
År
2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014
Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal Antal
Våldsbrott
Sexualbrott
Stöld-, rån- och häleribrott
Hot-, kränknings- och frihetsbrott
270
351
390
378
399
420
429
373
421
367
407
40
43
54
52
41
80
63
44
59
52
44
2511 2442 1987 1884 2096 1965 2126 1928 1745 1887 1693
361
350
522
492
655
617
613
696
802
Brottsspecifik sammanställning
656
636
2004 2014
Trelleborg kommun
Antal Antal
0355 - Misshandel, utomhus, mot kvinna 18 år eller äldre, obekant med offret
7
14
0356 - Misshandel, utomhus, mot kvinna 18 år eller äldre, bekant med offret
15
16
0357 - Misshandel, utomhus, mot man 18 år eller äldre, obekant med offret
44
35
0358 - Misshandel, utomhus, mot man 18 år eller äldre, bekant med offret
19
25
0375 - Grov missh, utomhus, mot kvinna 18 år eller äldre, obekant m offret
0
1
0376 - Grov missh, utomhus, mot kvinna 18 år eller äldre, bekant m offret
0
1
0377 - Grov missh, utomhus, mot man 18 år eller äldre, obekant offret
4
2
0378 - Grov missh, utomhus, mot man 18 år eller äldre, bekant m offret
2
3
..
0
0648 - Försök till våldtäkt, inkl. grov, utomhus mot kvinna 18 år eller äldre
..
1
0660 - Fullbordad våldtäkt inkl. grov, utomhus mot kvinna 18 år eller äldre
..
1
0661 - Fullbordad våldtäkt inkl. grov, inomhus mot kvinna 18 år eller äldre
..
10
0613 - Sexuellt tvång inkl. grovt, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning inkl. grovt, samlag
med avkomling eller syskon, mot kvinna 18 år eller äldre
52