NCS kursdokument - Institutionen för arkitektur och byggd miljö

Transcription

NCS COLOUR ACADEMY
-
, VT 2015
NCS DOKUMENTATION & INSTRUKTIONER TILL ÖVNINGSUPPGIFTER
VÅRT BEHOV AV FÄRGKUNSKAP
Färgen ger oss information
Människan är omgiven av färg och ursprungligen bör förmågan att särskilja olika färger varit
nödvändig för vår överlevnad. Färgen hjälper oss att identifiera olika föremål. Den informerar oss för
att vi ska kunna dra vissa slutsatser om vilka växter som är oätliga, var det finns tillgång på vatten,
avstånd, att frukterna är mogna eller omogna etc. Djuren använder färgen för sin överlevnad antingen
för att synas för sin fortplantning eller för att kamouflera sig. I varje vaket ögonblick använder vi
färgen som informationskälla. Färgen har i sitt sammanhang kommit att betyda något. En banan ska
vara gul då den är mogen och färsk - inte grön eller brun. Det röda trafikljuset betyder stopp och den
gröna skylten talar om var nödutgången finns.
Människan förmår att uppfatta en mångfald färger som ger henne en stor mängd visuell information
om den värld hon lever i. Förmågan att göra åtskillnad mellan färger är stor och man brukar ange att,
vid samtidig jämförande iakttagelse, antalet från varandra, särskiljbara färger (färgstimuli) uppgår till
storleksordningen 10 miljoner. Antalet olika, karakteristiskt identifierbara färger (färgpercept), är
däremot betydligt mindre och kan antas vara omkring 20.000.
Färgen förskönar
Färgen har också givit oss möjlighet att försköna vår miljö och omgivning. De senaste hundra åren har
möjligheterna ökat att färgmässigt påverka vår omgivning genom vår stora tillgång på färgade
material. Förr i tiden var det dyrt att måla eller färga t ex textilier i annat än vissa "naturfärger". Färgen
på föremålet bestämdes i hög grad av i vilket material det var tillverkat. Industrialism och en väl
utvecklad teknik har gjort det möjligt att använda en mångfald färger och använda dem överallt i vår
omgivning. Ett stort antal färger som också kräver någon form av systematisering. En uppordning av
färger är nödvändigt för att kunna kommunicera entydigt om färger.
Färgen väcker känslor
Färg väcker också känslor och alla har sin favoritfärg och av olika skäl just den färgen. Vi associerar
medvetet och omedvetet. Färgen har också en symbolisk användning från primitiva kulturer till dagens
liturgiska och politiska liv. Det finns också traditionella betydelser av olika färger som att rött står för
värdighet, hetta, manlighet, kraft, mod, revolution o s v. och blått står för oändlighet, idealism, svalka
och vemod.
Vad är färg?
Ordet färg har i svenska språket två olika betydelser, som i de flesta andra språk motsvaras av två
skilda ord. Dels kan det syfta på färgförnimmelse (gult, grått, brunt, violett etc) och dels på
målningsmaterial (linoljefärg, latexfärg etc). Den ökande användningen av färg i alla möjliga
sammanhang har medfört behovet av att på ett entydigt sätt, muntligt och skriftligt, kunna
kommunicera om färger. Inte bara om deras kemiska och fysikaliska egenskaper, utan hur de ser ut,
hur de uppfattas av alla.
Det har därför utvecklats ett flertal färgsystem och färgatlaser, men efter skilda förutsättningar och
teorier, vilket medfört en viss förvirring bland begreppen. Ordet färg har fått flera olika betydelser.
Färg kan betyda material för målning eller färgning. Man säger att färg är ljusstrålning, vilket inte är
korrekt eftersom en färg bestäms med avseende på sin förmåga till spektral reflektion/absorption av
ljusstrålning. Med färg menas också den subjektiva färgupplevelsen hos en iakttagare.
1
© NCS COLOUR AB, SWEDEN 2015 www.ncscolour.com
Färg kan definieras entydigt, bara man talar om i vilken betydelse man använder ordet. En strikt
pigmentblandning kan ge en målarfärg som kan tillverkas flera gånger på samma sätt. En spektral
reflektionskurva kan ge en fullständig beskrivning av den målade ytans reflektionsegenskaper. Vad det
blir för visuellt färgintryck av denna yta är en annan sak. Den primära betydelsen måste dock anses
vara den subjektiva upplevelsen, eftersom färg endast existerar såsom ett psykiskt fenomen. En färg är
vad den ser ut att vara och ingenting annat. Därför har människans förnimmelse av färg spelat
huvudrollen när det gäller att systematiskt ordna alla färger.
VÅRT FÄRGSEENDE
Grundvillkoret för en färgupplevelse i vanlig mening är en ljuskälla. Man kan även uppleva färg vid
tryck mot ögat eller vid ett slag i huvudet, men det behandlas inte här. Färguppfattningen påverkas av
belysningen, som kommer från ljuskällor av olika slag som solen, stearinljus, glödlampor, lysrör etc.
Ljuskällor sänder ut ljusstrålning som är elektromagnetisk energi inom våglängdsområdet 400 - 700
nm (nanometer). Strålningens sammansättning varierar starkt mellan olika ljuskällor när det gäller
ljusenergins intensitet i olika delar av spektrum. Detta förklarar varför färger i vissa belysningstyper
uppträder mer eller mindre förvanskade. Dagsljuset, som ger rikligt med ljusenergi över hela
spektrum, ger en rik färgvärld som vi också känner igen i belysning från glödljus. Även om färgerna
ser annorlunda ut än på dagen känner vi vanligen igen dem, de är inte förvanskade.
I belysning från den färgmässigt sämsta ljuskällan, lågtrycksnatriumlampan som t ex används på
motorvägar, saknas all färginformation. Hela dess strålningsenergi är avgränsad till ett mycket smalt
band vid 589 nm med hög intensitet (monokromatisk ljusstrålning). Ju närmare ljusenergin är fördelad
över hela spektrum i en ljuskälla, desto mera naturlig blir färgvärlden i dess belysning.
När ljusstrålning träffar en yta absorberas alltid en del av strålningsenergin, medan övrig strålning
reflekteras, ”kastas tillbaka”. När denna
reflekterade strålning träffar ögats näthinna,
bär den på färginformation om den yta som
den reflekteras från. Näthinnan har tre typer
av tappar som registrerar energi i olika delar
av spektrum, i huvudsak motsvarande kort-,
mellan- och långvågig strålning. En tapp av
varje sort fungerar ihop och producerar en
gemensam nervsignal. Denna anger
spektralfördelningen för den ljusstrålning
som kommer från aktuell punkt i synfältet.
Infallande ljusstrålning – Reflekterad ljusstrålning
Fysik/Fysiologi/Psykologi
Ett ofattbart stort antal meddelanden av detta slag går via synnerven till olika syncentra i hjärnan.
Tapparnas information jämförs inbördes på en rad olika sätt i synsinnets tolkningsprocesser innan ett
egentligt färgintryck uppstår. Färgförnimmelsen bestäms inte enbart av den fysikaliska ljusstrålningen
i en avgränsad del, utan i hög grad också av dess visuella sammanhang. Om belysningen ändras så att
ljusstrålningens spektrala fördelning ändras, påverkas givetvis informationen till synsinnet, och
färgupplevelsen blir en annan. Man uppfattar en annan färg.
Färgsinnesdefekthet
Ett färgseende som avviker från det normala är förhållandevis vanligt bland män. Man räknar med att
ca 7-8 procent av alla män har någon form av lindrig eller svår defekt röd-grön-seende. Endast ca 0,5
procent av alla kvinnor uppvisar någon av dessa defekter. Vi använder alltmer ordet
färgsinnesdefekthet istället för ordet färgblindhet som är missvisande, eftersom det sällan rör sig om
2
någon blindhet utan endast en nedsatt förmåga att skilja på vissa färger i jämförelse med den
normalseendes förmåga att klart särskilja vissa färger.
Oftast har man ingen olägenhet av denna defekthet och en del kanske inte ens är medvetna om den.
Röd-gröndefekthet är den vanligaste formen av färgsinnesdefekthet och det beror på att M- eller Ltapparnas färgämnen inte har sina normala responsområden. Eftersom dessa anlag i M- och L-tapparna
sitter i X-kromosomen, blir betydligt fler män än kvinnor röd-gröndefekta. Då kvinnan har två Xkromosomer och det räcker att den ena innehåller det korrekta anlaget för att färgseendet skall vara
normalt, måste båda X-kromosomerna innehålla samma felaktiga gen för att en kvinna skall utveckla
röd-gröndefekt seende. Hos mannen med sin enda X-kromosom finns det inget som kan kompensera
ett defekt anlag.
BEHOVET AV FÄRGSYSTEM - VARFÖR SKALL MAN ANVÄNDA ETT
FÄRGSYSTEM?
Färg utgör en väsentlig del av arkitektur och design. Färg informerar och stimulerar oss, den definierar
var vi skall gå eller sitta, den tillåter oss att visa våra känslor och vår individualitet, den ger kulturella
ramar lika väl som praktiska och kommersiella. Det moderna samhället ställer större krav på mer
kunskap om och bättre möjligheter att kommunicera färg exakt.
Det finns ett flertal olika sätt att systematisera och beskriva färger på. För att nämna några få:
Färgblandning, t ex:
 CMYK som används för att blanda färger för tryck.
 RGB som används för att blanda lysfärger, t ex på vår bildskärm eller vår tv.
 Andra beskrivningar av pigmentblandningar, t ex Ittens färglära, Delacroix.
Färgkartor, t ex:
 RAL, en tysk färgkollektion från 1930-talet för framförallt industriändamål.
 PANTONE, tryckfärgkarta med recept för tryckning av färger.
Fysik och färgmätning, t ex:
 CIELAB, fysiska mätvärden som används för att beskriva färgskillnader.
Visuella system, t ex:
 Munsell, amerikanskt färgsystem baserat på att ordna färger efter kulörton, kulörstyrka och
ljushet.
 NCS - Natural Colour System®© som beskriver färgerna utifrån deras likhet till de sex
elementarfärgerna Gult (Y), Rött (R), Blått (B), Grönt (G), Vitt (W) och Svart (S).
3
NCS-SYSTEMET - THE NATURAL COLOUR SYSTEM®©
Tillkomsten
Färgen som sinnesintryck har i alla tider, ja ända sedan antiken, fascinerat människan. Ett av de första
dokumenterade försöken att utforska färgen som visuellt fenomen och att beskriva en inbördes ordning
mellan färger har spårats till en handskrift från 1611 av den finlandssvenske prästen och astrologen
Aron Sigfrid Forsius. I Sverige var det färgforskaren Tryggve Johansson, som i slutet av 30-talet
började intressera sig för den tyske 1800-talsfysiologen Ewald Herings teorier om färg och färgseende.
Johanssons utveckling av Herings teorier togs sedan upp av andra forskare, vilket bl a resulterade i
Hesselgrens Färgatlas och Målaremästarnas Färgkartor.
En generell och mer hållbar systematisering och färgprover av högre kvalitet kändes dock alltmer
angelägen för kreatörer, industriföretag, färgtillverkare, måleriföretag och vetenskapliga institutioner.
Det var inom Stiftelsen Svenskt Färgcentrum, som bildades 1964 på initiativ av IVA, Svenska
Slöjdföreningen (numera Svensk Form) och svensk industri, som NCS utvecklades under ledning av
Anders Hård. Ursprungssyftet var att på grundval av Johanssons version av systemet experimentellt
verifiera detta. Under arbetets gång återgick man till Herings ursprungskoncept om förekomsten av
sex elementarfärger.
Färgbedömningsförsöken
Bakom NCS systemets uppbyggnad ligger nära 20 års forskningsarbete. I första hand har man arbetat
med att kartlägga den mänskliga färgupplevelsen. Man har helt enkelt låtit människor titta på färger
och bedöma släktskapen med de sex elementarfärgerna i ett stort antal färgbedömningsförsök.
Sammanlagt har enbart i slutfasen av den experimentella dokumentationen av NCS ca 50 olika
människor medverkat och mer än 100 000 olika färgbedömningar har genomförts. Resultaten av
experimentserierna har sedan analyserats, bearbetats och databehandlats. Dessa mänskliga
"subjektiva" bedömningar har sedan jämförts med mätvärden för fysikaliska egenskaper hos
färgstimuli mätta med "objektiva" färgmätningsinstrument.
Uppbyggnaden
Till skillnad från många andra färgsystem bygger NCS helt på hur människan ser färg. Människor
väljer färg efter utseende. Hur färgen är tillblandad eller vad den har för fysikaliska mätvärden är
oftast endast av intresse för produktion och tillverkning. En NCS färgbeteckning ger en entydig
beskrivning av en specifik färgförnimmelse och säger ingenting om vilka pigment, ljusstrålar eller
nervsignaler som har åstadkommit denna förnimmelse.
Systemet utgår från sex elementarfärger, som människor upplever som "rena". De fyra kulörta
elementarfärgerna är gult (Y), rött (R), blått (B) och grönt (G), medan vitt (W) och svart (S) är
okulörta elementarfärger. Alla andra färger kan beskrivas genom sin större eller mindre likhet med
elementarfärgerna. Dessa likheter är färgernas elementaregenskaper (gulhet, rödhet, blåhet, grönhet,
vithet och svarthet). Observera att dessa begrepp beskriver färgens rent visuella egenskaper och inte
har någonting med färgblandning att göra.
NCS Färgrymd
Med utgångspunkt från elementarfärgerna kan man beskriva alla färgers inbördes samband i en
tredimensionell beskrivningsmodell, NCS färgrymd, som innefattar hela "färgvärlden" och som gör
det möjligt att ange vilken färgförnimmelse som helst. För åskådlighetens skull brukar man visa den i
två projektioner - färgcirkeln och färgtriangeln.
4
NCS Färgcirkel: Färgcirkeln är ett horisontellt snitt genom färgrymdens
midja där de fyra kulörta färgerna är placerade som en kompass. En färg
kan ha högst två kulörta elementaregenskaper, och kulörtonen är
förhållandet mellan dessa två - t ex mellan gulhet och rödhet i en orange
eller brun färg. Kulörtonen kan anges genom en markering på färgcirkeln.
Varje fjärdedel - kvadrant - i färgcirkeln är indelad i 100 steg, som används
för att ge kulörtonen en entydig beteckning. Kulörtonbeteckningen består av
två bokstäver som betecknar de kulörta elementaregenskaperna samt en
siffra som anger förhållandet mellan dem. Kulörtonen Y28R är gul med 28
procent rödhet och 72 procent gulhet, medan Y84R är en röd kulörton med
84 procent rödhet och 16 procent gulhet.
NCS Färgtriangel: Färgtriangeln är ett vertikalt snitt genom färgrymden. I
triangelns bas finns gråskalan från vitt W till svart S. I färgtriangeln anges
färgens nyans, d v s likheten med elementarfärgerna vitt (W) och svart (S)
samt med den maximalt kulörta färgen, kulörtheten (C) inom respektive
kulörton. Skalorna för svarthet, vithet och kulörthet är indelade i hundra
delar, som liksom i färgcirkeln kan uppfattas som procentangivelser. Med
nyansen 1248 menas att färgen har 12% svarthet och 48% kulörthet.
NCS Färgbeteckning
Kulörtonbeteckningen Y90R anger att färgen har 90% rödhet och 10% gulhet, således en gulaktigt röd
färg. I nyansbeteckningen anges först svartheten med två siffror och sedan kulörtheten med två siffror.
Därmed är även vitheten bestämd, eftersom summan av de tre procentangivelserna alltid måste bli
100.
Nyansen 1050 har alltså svartheten 10, kulörtheten 50 och
därmed vitheten 40. Av nyans- och kulörtonbeteckningarna
tillsammans bildas den fullständiga färgbeteckningen enligt NCS.
1050-Y90R är alltså en entydig definition av en färg, som med
vardagligt språkbruk skulle kunna kallas ockragul. Varje tänkbar
färg kan beskrivas med hjälp av en sådan NCS-beteckning.
Rent grå färger saknar kulörton och betecknas som 3000-N, 5000-N, där N står för neutral.
Beteckningen S
Bokstaven S före den kompletta NCS beteckningen (S-1050-Y90R) innebär att NCS färgprovet är ett
standardiserat färgprov och ingår i de 1950 standardfärgproverna
NCS ATLAS
NCS färgatlas är en illustration till NCS-systemet som visar ett urval på 1 950 färgprover.
Atlasen har främst tagits fram för att få ett heltäckande stort urval av färgprover oberoende av
mode och trender och avsett för färgval och exakt kommunikation av färger. Principen för
färgurvalet är vart tionde steg i egenskaperna svarthet, kulörthet och kulörton. För grå och
nära grå färger finns tätare steg i kulörthet och svarthet. Med hjälp av atlasens färgprover kan
man visuellt bestämma (interpolera) mellanliggande färger och ge även dem NCSbeteckningar.
5
NCS systemet antogs 1979 som svensk standard för färgbeteckningar, SS 01 91 00, och SIS NCS
Färgatlas SS 01 91 02 . Färgatlasen innehåller 1950 nominellt NCS-betecknade färgprover som, inom
bestämda toleranser, är “sanna“ för sina beteckningar under definierade betraktnings- och
mätbetingelser. De färgprover som finns i färgatlasen finns även i format från A9 till A4 och utgör ett
praktiskt arbetsmaterial vid olika former av färggestaltning. De fungerar även som likare vid
beställning av färgmaterial eller annan kommunikation om färg.
Färgproverna definieras såväl visuellt enligt NCS som fysikaliskt enligt en av Internationella
Belysningskommissionen (CIE) rekommenderad metod, vilket gör det möjligt att i CIE systemets
termer definiera varje godtycklig punkt i NCS färgrymd. Omvänt kan man ur dessa samband för ett
godtyckligt NCS färgprov beräkna de CIE-koordinater som ett färgprov skall ha, för att under de givna
belysnings- och betraktningsbetingelserna, motsvara denna färg. NCS är idag nationell standard i
Sverige, Norge, Spanien och Sydafrika och används över hela världen.
200 färger tillkom 2004
År 2004 lanserade Färginstitutet 200 nya speciellt utvalda NCS-färger på efterfrågan från våra kunder.
184 av dessa är ljusa vitaktiga färger och ligger på mellan steg i NCS-triangelns övre hörn, med
svarthet mellan 05 och 20 och kulörthet mellan 02 och 15. De finns fördelade runt hela NCS-cirkeln
men ligger tätast i det gulröda området. Se figur ovan. I det blågröna området tillkom 16 nya färger
som fyller ut trianglarna B40G och B60G.
FÄRGKOMBINATIONER
NCS Färgkategorier och färgskalor, se separat dokument som delas ut under kursen.
ÖVNINGSUPPGIFTER
D7 - KULÖRTONSKILLNADER
Denna övning tränar förmågan att se och analysera små skillnader i färger och leder fram till de fyra
kulörta elementaregenskaperna gulhet, rödhet, blåhet och grönhet. Övningen innehåller 20 olika
färgprover.
Sprid ut färgproverna slumpvis på bordet, men vänta med förlagan.
Är dessa färger vilka som helst eller är de besläktade med varandra? Vad är det i sådant fall som är
gemensamt för färgerna? Vad skiljer de olika färgerna från varandra?
6
Vi väljer en färg som vi kan beskriva utifrån sin likhet till rött, blått, gult eller grönt och letar sedan
efter den färgen som liknar denna mest. Steg för steg sorteras färgerna vidare efter minsta olikhet från
den tidigare.
Det som skiljer färgerna från varandra är dess förhållande till två av de kulörta egenskaper vi har
sorterat utifrån, eller det som kallas för färgens kulörton. Det som gör att de liknar varandra är andra
egenskaper som vithet, svarthet och kulörthet.
I den här serien av ordnade färgprover kan man göra några intressanta – till synes självklara –
iakttagelser. Serien byter karaktär på fyra ställen, som vi beskriver som huvudsakligen gult, rött, blått
och grönt. Från en sådan växlingspunkt, t ex rött, ser vi att rödheten avtar samtidigt som åt ena hållet
gulheten och åt andra hållet blåheten ökar. Motsvarande iakttagelser kan vi göra runt blått, grönt och
gult.
Vi har nu funnit de fyra egenskaperna gulhet, rödhet, blåhet och grönhet. De kallas färgers kulörta
elementaregenskaper och förhållandet mellan dem hjälper oss att beskriva kulörtonen hos vilken färg
som helst.
D8
NYANSSKILLNADER
Denna övning tränar förmågan att se och analysera små skillnader i nyans och leder till upptäckten av
de olika elementaregenskaperna vithet, svarthet och till egenskapen kulörthet som anger hur starkt
eller svagt de kulörta elementaregenskaperna framträder. Övningen innehåller 17 olika färgprover.
I D7 startade vi processen att värdera färgerna och placera dem gruppvis efter deras likheter. Denna
metod kan vi också använda när vi ska sortera färgerna i D8 till olika grupper. Exempelvis en grupp
med kulörta färger, en annan med okulörta färger. Vi kan då fråga oss vad likheten är innanför resp.
grupp.
Därefter sprider vi ut proverna igen och ordnar dem i en rad med minsta möjliga synliga skillnad
mellan respektive prov. Vi finner den starkast kulörta, den mest vitaktiga och den mest svartaktiga,
och ser att färgerna varierar i sin likhet till dessa tre.
I denna serie finner vi att karaktären skiftar på tre ställen. Från dessa växlingspunkter, exempelvis den
starkast kulörta, avtar kulörtheten samtidigt som svartheten och vitheten ökar i var sin riktning. De två
okulörta elementaregenskaperna svarthet och vithet, och egenskapen färgen har att vara mer eller
mindre kulört, är det som anger färgens nyans.
E1 - ELEMENTARFÄRGER OCH ELEMENTAREGENSKAPER
E1 tränar förmågan att bedöma färgers olika huvud- och biegenskaper. Övningen innehåller 32 olika
färgprover. De två tidigare övningarna visade att vi kan se att färger mer eller mindre liknar en eller
flera av våra grundläggande färgförnimmelser: gul, röd, blå, grön, svart och vit.
I denna övning använder vi denna möjlighet till att sortera färgerna efter deras huvudegenskap. Börja
med att sprida ut alla de 32 färgproverna över bordet, men vänta med förlagan. Vi ser efter en stund att
det finns flera olika grupper av färger, där färgerna i första hand liknar var och en av de grundläggande
färgförnimmelserna vi såg i de tidigare övningarna (D7 och D8).
Dela in de 32 proverna i sex grupper där varje grupp har en gemensam dominerande färgegenskap.
Du kommer att finna 6 prover där vitheten är dominant. 6 prover där svartheten är dominant. Du
kommer att finna 5 prover där respektive gulheten, rödheten, blåheten och grönheten är dominant.
Denna färgsättningsövning, NCS färghexagon är mycket central i förståelsen av NCS-systemets
egentliga idé och är en tvådimensionell grafisk symbol som visar mellan vilka par av de sex
7
elementarfärgerna kontinuerliga förändringar kan ske så att när likheten till den ena elementarfärgen
minskar, så ökar den andra. Här saknas därför sammanbindningslinjer mellan gult (Y) och blått (B)
liksom mellan rött (R) och grönt (G), då vi visuellt inte kan beskriva färger som gulblåaktiga och
rödgröna.
D4 - FÄRGCIRKEL
En övning som tränar förmågan att bedöma färgernas kulörton och att ordna in proverna i en
färgcirkel. Övningen innehåller 48 olika färgprover och omfattar tre varianter.
Sprid ut samtliga prover över bordet och starta med att sortera färgerna efter de olika huvudgrupperna:
de mest vitaktiga, de mest svartaktiga och de mest kulörta färgerna. Innanför dessa grupper letar man
sedan fram de fyra som har elementarfärgernas kulörton, och som ska representera dessa i
cirkelsymbolerna.
En tilläggsuppgift kan vara att inom vardera grupp hitta de fyra färger som liknar två av de valda
elementarfärgerna lika mycket. Dessa får sin plats mitt emellan de två.
Dessa åtta färger i resp. grupp placeras på sin förlaga när dessa delas ut. Därefter placeras resterande
prover in i resp. cirkel.
Innan proverna limmas fast kan man plocka fram de färger som har samma position på de tre olika
förlagorna och se vilka likheter som finns mellan dessa. De tre färgerna varierar i vithet, svarthet och
kulörthet men har samma förhållande till de två kulörta elementarfärgerna. De är kulörtonlika, vilket är
uppgiften med denna övning: att ordna färger efter kulörton.
De tre cirklarna är lika stora, och en viktig poäng är att oavsett färgens förhållande till vitt, svart och
kulört så får den sin givna plats i färgcirkeln utifrån den kulörton färgen har. Som ett alternativ kan
proverna också limmas på samma förlaga, men med proverna något överlappande, på samma
kulörtonsteg.
Läs mer:
www.ncscolour.com
http://www.ncscolour.com/sv/ncs/bakgrund/
LITTERATURHÄNVISNINGAR:
Färgantologi om färg:
Färgsystemet NCS. Tanke, tillkomst, tillämpning, T4:1995. Anders Hård, Åke Svedmyr
Upplevelse av färg och färgsatt miljö, T5:1995. Anders Hård, Rickard Küller, Lars Sivik, Åke
Svedmyr
Färgsystemanalys, T6:1995. Gunnar Tonnquist
Att välja färg, Kunskapsöversikt för praktiker inom färgsättning och design, T8:2007, Berit
Bergström Formas, Stockholm 2007.
Övrig litteratur
- Sisefsky J: Om färg. Uppleva, förstå och använda färg. Skandinaviska Färginstitutet, ICA bokförlag,
Stockholm 1994.
Berit Bergström, NCS Colour Academy/NCS Colour AB
e-mail: berit.bergstrom@ncscolour.com
8

NCS kursdokument - Institutionen för arkitektur och byggd miljö

Transcription

Similar documents

Kulörkarta Fastighetsägare

Utomhusskyltar - Håva skyltar AB

Blankett - Lunds kommun

PRODUKTDATABLAD JÖNÅKERPANNAN

iQ One - Tarkett