Ladda ner - Bygdeband

Trinshults rote
Trinshults rote består av Västenstorp
(Hallatorp), Ranglaköp, Lammakulla,
Trinshult och Angshult.
Därtill ett flertal backstugor och torp.
I roten bor ca 30 fast boende och några
fritidsboende. Äldst i roten är Margit
Nilsson och yngst är Ludwig Ståhlros
som blir 4 år i april månad.
Rotesamvaron hålls vid liv. Varje år,
strax innan midsommar anordnas en
roteträff i form av en trädgårdsfest.
Trinshult
Trinshult och Fagerhult har rotefest tillsammans
Johansson och hans tilltänkta Hanna Nilsdotter. Magni kom från Tumhults Aronsgård och Hanna från Västra Fagerhult.
Trinshult finns omnämnt 1388 som ”trinshylto” och har troligen förleden ”trind”,
gärdesvirke av kluvna trän, enligt ortnamnsforskaren Fridolf Jönsson. Att det
är en gammal kulturbygd märks på alla
stenmurar, odlingsrösen, terassodlingar
och hamlade gamla lindar.
Magni och Hanna gifte sig och fick dottern Sannie. Hon i sin tur gifte sig 1938
med Emil, min far, från Asige i Halland.
Dom tog över gården efter Hanna som
dog 1942. Magni gick bort redan 1932.
Nu är det Laila och jag som bor på gården. Mina föräldrar förvärvade 1948 den
gården som tidigare tillhört Oskar och
senare Karl Johansson. Bostadshuset på
denna fastigheten, som var byggt omkring
1879, plockades ner 1994 och lär nu vara
återuppbyggt i Västergötland.
Byn har sedan mitten av 1800-talet bestått
av tre gårdar.
På den ena gården bodde Oskar Johansson som var ungkarl. Hos honom bodde
en äldre släkting Stina samt en piga, Vera
från Passagården.
Oskar var den förste i trakten som hade
radio, en kristallmottagare. Här samlades
ung och gammal i förundran över teknikens framsteg, där man kunde urskilja tal
och musik blandat med brus och knaster
från etern.
Gården såldes på auktion till Karl Johansson som senare flyttade till Brogård.
Den andra gården köptes 1909 av Magni
Oskar Johansson visar upp sin häst på
ladugårdsbacken
Till gården har funnits fyra torp. Knekttorpet ”Pärs täppe” frånsåldes före 1909.
Ekelund och Smedtorpet revs på 1930-talet. Torpet Skogen däremot friköptes på
60-talet av bergsmeden och hovslagaren
Ivar Vik och hans hustru Emilia. Torpet
ägs numera gemensamt av några danska
familjer.
Möllaretorpet är tredje gården i Trinshult.
Här bodde Axel Jonsson från Jättakistan
åren 1939 till sin död 1964. Gården ägs
idag av Clas Salomonsson och huset hyrs
som fritidsbostad av Jan och Kate Lundt.
Strax väster om Möllaretorpet låg skolan i
Trinshult omnämnd redan 1866. Omkring
1915 flyttades undervisningen till Trekanten och skolhuset revs troligen 1920.
Vägskälet i skogen, där vägen till Lammakulla delar sig mot Strömma och Fagerhult heter sedan gammalt ”Skitenlagga”
troligen ett dåtida uttryck för vägens
beskaffenhet.
Ett litet stycke in på den ”gamla vägen”
mellan Skitenlagga och Trinshult ligger
vid sidan av vägen en vattenhåla som kallas
Brua bäck. Här skall enligt sägnen en brud
ha drunknat när hon vattnade sin häst, då
hon red till kyrkan.
Trinshult 1937 Hanna, Sanny och Emil
6
Bengt-Göran Bengtsson
Lammakulla
Kusligt i Lammakulla
I Lammakulla by finns idag fem hushåll
med permanent boende.
Rönne
Lägenheten Lindelund i Lammakulla
byggdes på 1890-talet av skräddaren
Alfred Karlsson och hans hustru Eva
Svensdotter Båda makarna var födda i
Ryssby församling, men bodde som nygifta
i Grythult.
Vid Laga skifte 1841 delades Lammakullagården i tre delar. Bebyggelsen i bykärnan
splittrades från området kring nuvarande
Wiks gård. Där bor nu Ingemar Wik med
sin fru Kristina.
Där föddes deras första barn Emil. 1891
flyttade de till Lammakulla och Lindelund
och där föddes döttrarna Alma, Hildur
och Olga.
1860 stod Lammakulla Mellangårds boningshus färdigt.
dddd
Att vara tvungen att gå förbi likkällaren
efter skymningens inträde var inget man
längtade efter när man var barn, minns jag.
”Likkällaren” var en jordkällare i backen
mellan Stenbergs affär och Fridhem.
Lammakulla Mellangård på 1930-talet
I stormen 1902 samma år som min far,
Gottfrid Johansson, föddes, blåste ladugården på gården omkull. Det har berättats att
det var en dålig ladugård. Kanske var den
uppförd av virke från de gamla gemensamma uthusen.
Gottfrids mor Ida dog l905 i galopperande
lungsot. Hans far Johannes Jakobsson
körde ihjäl sig på väg till begravning i
Angshult när hästen skenade så att vagnen
välte.
Gottfrid var den som sedan övertog gården.
Han var gift med Ester Johansson från Passagården. De fick fem barn. Barnbarnen
tyckte alltid att det var härligt att komma
till Lammakulla och mormors kakburkar
och glada sånger. Hade man tur kunde
man tjäna pengar på att slå ihjäl flugor. En
tjugofemöring per fluga fick man.
Idag ägs gården av Peter Rolfson.
Eivor Wirde
Västenstorp
Lindelund
Frågade man far fick man alltid till svar att
den inget annat var än ett extra förråd till
affären, men var och en som vågade kika
in kunde själv se pallarna som likkistorna
stått på i väntan på begravningen. Och
visst spökade det. Det var bäst att hålla
för ögonen på den sidan likkällaren låg så
man inte behövde se något.
Att här bodde en skräddare kunde man se
på det vackra skråmärket, saxen som är
inskuret i köksverandans snickarglädje.
Senare ägare av huset var Hugo och Karin
Jonasson, som bodde där över 40 år.
Av deras barn är det nu dottern Eva som
bor på Lindelund med make Stig Ritzén
Saga Alexandersson
Rönneberg
Rönneberg var soldattorp för Lammakulla
rote med nr 85. Trinshult rote hade nr 86.
Efter 1890 då den siste soldaten Johan August Isacsson Wik lämnade Rönneberg och
bosatte sig i Angshult, har det varit olika
brukare som innehaft soldattorpet.
En
av dessa var änklingen Anders Gustafsson
från Trinshult som bodde här med några av
sina barn. Han dog 1905.
Numera är det Sölve Gunnarsson med
sambo Else Marie Bengtsson som bor på
soldatbostället. Sölve är född på Rönneberg, men flyttade hemifrån 1960, för att
återvända 1981 då han övertog gården.
Saxen som betecknar skräddarens
skråmärke Bilden tagen den 4 januari
Från början var det ett utskifte under
Grythults storegård och en hallsvedja
(svedjebruk på bergshäll) som arrangerades.
Efterhand som svedjebruket var
odlings-bart gjordes en inmutning och
en stuga byggdes upp och Hallatorp var
därmed ett faktum.
Ett antal backstugor byggdes upp runt omkring. Änklingen Gustav Johansson överlät
1913 Hallatorp till sonen Ernst och makan
Ester Karlsson. Deras son Åke med maka
Ingrid blev senare ägare till gården. Åke
med familj bodde kvar i Hallatorp till 1959,
då de köpte till Åkaled och flyttade dit.
Hallatorp används idag som fritidsboende
åt en dansk familj.
Inger Johansson
Ernst och Ester Karlsson med barnen Anna, Sanny och Arvid, (Åke och Gunnar var
ej födda när bilden togs)
7
Ranglaköp
Någon gång under 1500-talet, köpte en
kvinna vid namn Ragnhild gården. Eftersom det då inte var särskilt vanligt att kvinnor var hemmansägare blev det kallat för
”Ragnhilds köp” Namnet Ranglaköp finns
daterat från 1571.Inte förrän på 1820-talet
har Ranglaköp fått sin nuvarande stavning.
Mangårdsbyggnaden byggdes 1875, man
använde då bl.a. virke från den gamla
kyrkan i Agunnaryd.
Ägandet av gården från Ragnhilds tid, fram
till att släkten tog över omkring 1850-talet är ganska oklart. Kring 1850 flyttade
Nämndeman Nils Gustav Bengtsson (född
i Granhults Qvarn) med Hustru Kjerstin
Jonasdotter (född i Lövingstorp) från sin
gård i Rommarehyltan till Ranglaköp. Gården var då delad, den andra delen ägdes av
Peter Johan Johannesson och hans Hustru
Elin Pehrsdotter. Omkring 1865 flyttade
Peter Johan med familj till Tumhult och
sålde sin del av Ranglaköp till Nils Gustav,
som då kom att äga hela Ranglaköp. Nils
Gustav och Kjerstin hade tio barn, men fem
av dessa dog som små. Nils Gustav själv
dog 1890, 70 år gammal. Änkan Kjerstin
byggde då undantaget Sörhult.
Margits föräldrar, Nils och Svea Johnsson
dagen innan julafton.
August flyttade till undantaget Sörhult och
styckade ifrån en del av gården som han
fortsatte att bruka. August inredde även
hönshuset i Sörhult till en lägenhet där
Stina på Åkaled fick bo på sin ålderdom.
August dotter Vivan kom
sedan att bruka Sörhult tillsammans med sin man Nils
Ephrath Nilsson (född i
Vedåsa 1896).
blev intakt igen och flyttade samtidigt till
huvudbyggnaden, medan Margit och sonen
Mats flyttade till det nybyggda huset, där
de fortfarande bor kvar.
Ingmar och Helén köpte 1996 till en fastighet i Lammakulla (Erik Petterssons) som
nu också tillhör Ranglaköp. I det huset bor
Helèns bror Anders Jönsson med sambo
Jonna Ståhlros, samt sonen Ludwig.
Nils och Svea hade två döttrar, varav den ena dog bara
någon månad gammal, medan den andra dottern Margit
(född 1930) gifte sig 1954
med Bertil Nilsson (19261985) från Holmen .
Undantagsstugan Sörhult i Ranglaköp
Dottern Emma Kristina Nilsdotter gifte
sig 1894 med Bengt August Jonsson från
Myrarås.De tog då över gården, tidigare arrenderade August Agunnaryds Prästgård.
De fick tre barn, Sanny, Nils och Avida
”Vivan” . August ägnade sig åt hästhandel
och for runt i södra Sverige samt köpte och
sålde hästar. De flesta av turerna gick mellan Agunnaryd och Öland, där han köpte
vildhästar. Tiden på gården blev knapp och
därför arrenderade han ut delar av den.
Nils Johnsson, gifte sig 1924 med Svea
Danielsson från Tjurkö, de arrenderade
gården av August och Emma fram till 1936
då de tog över den helt.
Nils var en skogsman och jägare, ett år
jagade han räv ända fram till jul, så att de
inte hann med att slakta julgrisen förrän
8
De arrenderade gården av
Margits föräldrar fram till
1970-talet, då de tog över
helt. Bertil köpte sin första
traktor, i början av 1950-talet och drev en
av traktens första maskinstationer. Margit
och Bertil fick tre barn, Ingmar, Mats och
Sylvia.
Gården har även haft torpställe, Torpagärdet och Pipelöse backstuga. Det torp som
finns kvar är Grönadal som 1937 såldes
ifrån till Sven och Ellen Wik. Efter dem
har bl.a. Åke och Ingrid Karlsson bott där,
samt deras barnbarn Daniel Åkesson och
hans sambo Ann-Helen Karlsson. Nu bor
Tony Hassel på Grönadal.
Sonen Ingmar och Helén Jönsson från
Marsholm köpte gården Sörhult 1981 och
sålde ifrån huset till Nils och Margareta
Förander som har det som sommarhus.
Samma år byggde Ingmar och Helén
ett eget hus i anslutning till gården. De
köpte 1986 resten av gården så att den
Fem generationer: Ernst Karlsson i
Hallatorp, Anna Jönsson Tjurkö född
i Hallatorp, Lennart Jönsson Liatorp
tidigare Marsholm, Helen Nilsson i
Ranglaköp och dopbarnet Bengt Nilsson
sjätte generationen i Ranglaköp
Ingmar och Helén har tre barn, Bengt,
Daniel och Henrik. Det betyder att det nu
är 6:e generationen i rakt nedstigande led
som är på uppväxt i Ranglaköp.
Visst har man som barnbarn till Margit i
Ranglaköp lekt att man var sin farmors
farfar August och reste till Öland för att
köpa hästar.
Bengt i Ranglaköp
Med hjälp av Margit och Ingmar
Rö
Trinshults postgång
Om torpet, Kansliet under Viks gård i
Lammakulla, har det i folkmun berättats
att de hämtade post en gång i veckan och
delade ut i Lammakulla.
mm
Karl Vik Skogatorp
Stambanan blev klar 1863. - Jag kan ej
styrka påståendet. År 1902 skickade E.O:
Magnusson Tumhult och E. Stenberg
Lammakulla en skrivelse till poststyrelsen
att det behövdes bättre postgång till östra
delen av Agunnaryd från Målaskog. Den
29 juni 1903 började Petter Andersson
Rönneberg att 3 dagar i veckan gå med
post mellan Lammakulla och Målaskog
mot ersättning av en krona och tio öre
Angshults nutidshistoria
I en av gårdarna som tillhör släkten Wiik
huserade Hugo från sin födsel 1900 tills
han stupade bakom sin gräsklippare 1980.
En personlighet, som jag är glad över att
ha fått lära känna. Med berättarglädje
kunde ingen som Hugo träffsäkert fånga
en situation. Bevingade uttryck, som han
tillverkade på stund lever än kvar hos
oss.
En hjälpsam man var han också. Jag
minns särskilt när han 76 år gammal
hjälpte mig att i gamla huset lägga om
vårt nya brädgolv typ Krister special, som
fått torka på plats över vintern. Intensivt
arbete under långa dagar. Det gick inte
att skolka, för snart kom Hugo puttrande
med sin traktor Grålle, och var färdig att ta
sig an en ny bräda. Grållen gick förresten
regel-bundet också till bastun i Bråna,
där säkert de svettiga männen fick till livs
mången god historia.
Samarbetet gick också bra med en annan
hjälpsam man, Ragnar, som från Stavhult
Södergård flyttade till Angshult. Istället
för att konkurrera med varandra om den
fjärde gården som i slutet på 40-talet blev
till salu, köpte de och brukade de den
tillsammans, och så blev den Hopahaven.
Karl Vik, bonde på Skogatorp avlöste Petter
Andersson, året han började är ovisst men
han uppehöll det till 1927. Han gick från
Skogatorp över Graverans och Hallatorp
till Lammakulla , samt från Lammakulla
till Målaskog fyra dagar i veckan, en tur
på 28 km varje gång oavsett väder.
Efter 1927 utökades postgången till Sandens i Fagerhult till fem och senare 6
dagar i veckan och uppehölls av bröderna,
Emil Johansson Sjöbo och John Johansson
Stenslund med cykel.
1951 blev Emil pensionär och Johans son
Oskar slutade. Herman Johansson Långhult körde därefter med bil. Posten flyttades
1966 till Ryssby då järnvägen lades ner.
Den gamla boplatsen, där ”Jönsabacken”
har blivit en kultplats med blåsippsställen
för viktiga visiter. På vintrarna efter dagliga
sysslor tog Hugo och Ragnar timmersvans
och yxa och gick tillsammans ut i den
gemensamma skogen – ett samarbete som
gick friktionsfritt. De berättade gärna att
de en gång i livet hade varit oense och
argumenterat med varandra, men då gällde
det politik.
Ragnar flyttade alltså till Angshult 1944
nygift med Gunvor, och tog över efter
svärfar August Bengtsson, som tagit över
efter far Bengt Jonasson, som tagit över
efter Johannes Eriksson. Båda de senaste
ägarna gjorde omfattande nyodlingar
som blev möjliga efter sjösänkningen på
1870.
Så Gunvor bodde sina första 78 år i
Angshult för att sedan år 2000 efter
Ragnars bortgång flytta till Ljungby.
Hugo Wiik i berättartagen
per dag.
För inte så länge sedan levde 3-4 familjer
Gunvor och Ragnar Svensson
på jordbruket i Angshult, medan detta
nu är hobbyinriktat, dvs man överlever
ekono-miskt inte tack vare jordbruket
utan trots detta. Anna Lena och Per har
tre ridhästar medan Marita och Per Arne,
Högberg bofasta här sedan 5 år, tagit
över highland-cattle-uppfödningen. Sin
ut-komst hämtar alla nuvarande Angshultsbor utanför socknen. Alla är beroende av bil, men transporttiden är långt
kortare än för de flesta storstadsbor.
Det är kul att bo i Angshult tycker invånarna Marita och Per-Arna Högberg,
Birgitta och Krister Lindkvist och Anna-Lena och Per Liedberg
9