Sparreholms ekhagar

ADOXA Naturvård
org.nr.590419-1037 F-skattsedel finns • Skogshall 640 24 Sköldinge
Telefon: 0157-506 05, 0708-804582, Pg 456 10 12-8
E-mail: adoxa.elmhag@one.se Janne Elmhag
Sparreholms ekhagar kärlväxtinventering 2009
Vy mot Båven i söder, styvmorsviol, ängsvädd och humlebagge, ekhagmarken i nordväst invid
Torparviken.
Sammanfattning
Sparreholms ekhagar inventerades under 2008 och 2009 med syfte att ge en
så heltäckande bild som möjligt av kärlväxtfloran i naturreservatet.
Inventeringen är mer omfattande än tidigare inventeringar i området. 378 arter
noterades vilket innebär att ungefär 90 arter tillkommit jämfört med tidigare
dokumentation. Cirka 20 arter från tidigare inventeringar har inte återfunnits.
Arterna presenteras i artlistor med svenska och latinska namn i
bokstavsordning. Området beskrivs översiktligt liksom några arter av särskilt
intresse.
Inledning
Adoxa Naturvård har under 2008 och 2009 på uppdrag av Länsstyrelsen i
Södermanlands län inventerat kärlväxtfloran i naturreservatet Sparreholms
ekhagar.
Med sin yta av nära 90 hektar är Sparreholms ekhagar länets största
sammanhängande ekhagmark med mycket stora botaniska, entomologiska,
ornitologiska och kulturhistoriska kvalitéer. Trots detta är den enda
heltäckande kärlväxtinventering som gjorts mycket gammal och gjordes flera
år innan området fick ett formellt skydd. Redan i början av 1980-talet och
vidare när naturvårdsområdet bildades 1987 och i synnerhet efter
naturreservatsbildningen 1994 har omfattande restaureringsinsatser
genomförts i stora delar av området. Täta partier med gran och asp har
avverkats och flera täta ekbestånd har gallrats med syfte att återskapa en
trädklädd fodermark med större ljusinsläpp och därmed en tätare grässvål och
mer artrik flora och fauna. Föreliggande inventering av kärlväxtfloran är en
dokumentation av kärlväxtfloran i ett av Sörmlands mest välkända och viktiga
naturreservat och en del i uppföljningen av de floraförändringar som
restaureringsinsatserna sannolikt har bidragit till.
Metodik
Området har besökts i fält vid åtta olika tillfällen. För att nå största möjliga
arttäckning har fältdagarna spridits ut under vegetationsperioden från tidig vår
i april till tidig höst i slutet av september. Besök har gjorts i områdets alla
naturtyper inklusive strandzonens vatten som undersökts både från land och
från sjösidan med hjälp av kanot. Mest tid har dock ägnats de bäst hävdade
delarna där grässvålen är tämligen tät, trädskiktet glest och artrikedomen som
störst.
En artlista har sammanställts i bokstavsordning baserad på de svenska
namnen enligt Mossberg, Stenberg, Den nya Nordiska floran 2003. En artlista
baserad på latinska släktnamn i bokstavsordning enligt Rydberg, Wanntorp,
Sörmlands flora, 2001, bifogas också. Artlistorna är kompletterade med arter
som tidigare noterats från området i olika sammanhang men inte hittats under
föreliggande inventering.
Beskrivning av området.
Sparreholms ekhagar karaktäriseras av en vidsträckt och glest trädklädd
betesmark där grova ekar i glesa bestånd utgör det dominerande synintrycket.
Markerna är kuperade vilket skapar fuktighetsgradienter från bart berg och
knastertorra förhållanden i höjdlägen över torr- och friskängar till fuktängar
och kärr i sänkorna. Slutligen samlas markvattnet i rännilar och bäckar som
rinner ut i sjön Båven. Trädskiktets slutenhet är också varierat med stora
solexponerade arealer omväxlande med svagt skuggad ekhage och flera
riktigt täta ädellövbestånd. I väster och i söder gränsar hagmarken mot
Båvens vatten, i öster mot skogs- jordbruks- och tomtmark. Den norra
reservatsgränsen utgörs av en grusväg som sträcker sig mellan riksväg 57
och riksväg 53 vid Hyltinge kyrka. Både riksjärnvägen och riksväg 57 passerar
genom naturreservatets södra del. Området har en månghundraårig historia
som fodermark men har i vissa delar och under vissa perioder varit ohävdat
eller hävdats mycket extensivt. Omfattande restaureringsinsatser har
genomförts de senaste decennierna i större delen av reservatet och idag
betas nära nog hela området med nötkreatur.
Berghällar
På toppen av områdets högsta höjd, Tempelberget, är vegetationstypen
hällmarkstallskog där renlavar, kruståtel, fårsvingel och ljung dominerar. I
bergbranten mot väster och i söder växer tulkört, tjärblomster, getrams och i
några skrevor har den småväxta ormbunken gaffelbräken fått fäste. Lind som
ofta söker sig till uppvärmda bergbranter klättrar här lång upp i slänten. Flera
av dem har av naturvårdsskäl hamlats under de senaste decennierna. På och
kring lägre belägna berghällar förekommer växtsamhällen alltifrån rished med
ljung och kruståtel och betade torrängar med arter som kattfot, gråfibbla och
ärenpris till mer mullrika skuggväxtsamhällen i lövträdsmiljöer där
kvävegynnade arter som jordreva och stinknäva trivs, ofta omgivna av
hundäxing, brännässla, hundkex och stinksyska. Hällmarker med
styvmorsviol, kärleksört och liten fetknopp är också vanliga i reservatet. Kring
de solexponerade berghällarna i välbetade områden blommar under våren
arter som nagelört, backtrav, vårveronika, backförgätmigej, vårförgätmigej och
rikligt med mandelblom.
Frisk- och fuktängar
Områdets många höjder fångar in nederbörd som transporteras nedåt där
sluttande eller mer flacka friskängar tar vid. Där dessa är öppna och betade är
de ofta täta, artrika och hyser de flesta av de vanligt förekommande,
hävdgynnade, arterna i Sörmland – rödven, vårbrodd, rödsvingel och
knippfryle tillhör de allra vanligaste. Ormrot, darrgräs och jungfrulin är också
vanliga men aldrig dominerande. Revfibbla, ängsskallra, knägräs och kattfot
får man leta lite efter för att hitta men förekommer ändå i relativt stort antal.
Stora bestånd av en mindre allmän art, lundstarr, är speciellt för
naturreservatet. De tämligen höga näringsnivåerna i marken som över stora
arealer avspeglas i floran genom rikliga inslag av kvävegynnade arter som
teveronika, majsmörblomma, vanlig smörblomma, röllika och ängssyra kan
kanske vara en förklaring till att flera exklusiva, kväveskyende hagmarksarter
saknas i området. Flera gräs som brukar betraktas som insådda eller spridda
från gräsfröblandningar påträffas i den öppna gräsmarken i synnerhet i norr –
engelskt rajgräs, kamäxing och ängssvingel. Hårdsvingel tycks vara insådd i
det gamla brofundamentets grusade ytskikt nära Torparvikens södra ände.
I de trädklädda delarna av hagmarken ändrar floran karaktär beroende på
beskuggning och på högre näringsnivåer orsakade av kontinuerlig tillförsel av
lövförna. I de glesa växtsamhällen som utvecklas under träden dominerar ofta
lundgröe, hundkex, brännässla, hundäxing, nejlikrot och under våren vitsippa.
Häckvicker och vårfryle är också karaktärsväxter i den skuggade trädklädda
betesmarken. Inslaget av buskar är stort – krusbär, måbär och skogstry i lite
skuggigare miljö – nyponros, hartsros och slån i bryn där solinstrålningen är
större.
Sparreholms ekhagar är rik på öppna fuktängar belägna i sänkorna mellan de
oftast trädklädda höjderna. Även här är floran rik utan att överraska
botaniserande besökare alltför mycket. I många fuktängar dominerar tuvtåtel,
älggräs, veketåg och en lång rad starrarter. I flera fuktängar, bland annat i den
ofta högvuxna men periodvis välhävdade fuktängen i norr, väster om
Tempelberget, förekommer hävdgynnade arter som krypvide, gökblomster,
hirsstarr, trådtåg och krypven. I öster, norr om järnvägen, utbreder sig
områdets största och mest artrika fuktäng. Här tillhör tuvstarr dominanterna
med sina fontänformade tuvor. Krypven, teveronika och revsmörblomma
utbreder sig talrikt över välhävdade ytor. Bland ohävdsarterna märks främst
stora bestånd av älggräs och grenrör. Här växer även enstaka exemplar av
läkevänderot och i det öppna vattnet andmat och sommarlånke.
Ett litet område beläget i sydväst mellan riksvägen och järnvägen innefattar
en sydvästvänd slänt och en flack fuktäng genomkorsad av två diken. Detta är
förmodligen naturreservatets artrikaste kvartshektar med en blandning av
arter från hela det övriga området och dessutom några unika inslag.
Här kan man vid berghällarna hitta styvmorsviol, tulkört, svartbräken,
backtrav, och kanske även den i länets inland sällsynta lunddraban. Strax
nedanför berget i ett sandigt avsnitt växer ullört och inte långt därifrån
nässelklocka (även en vitblommig form), vippärt, vårärt, äkta johannesört,
krustistel, sibirisk björnloka och vidare en bit ner i slänten flera hävdgynnade
arter som jungfrulin, knippfryle, darrgräs, lundstarr m fl. I fuktängen återfinns
bland annat kabbleka, skogssäv och den i Sparreholms ekhagar så vanliga
gullpudran. I den väldränerade jorden i anslutning till ett dike växer några
tiotal exemplar av områdets raritet – skånefibbla.
Bäck/översilningsmark/kärr
Diket som avvattnar åkermarken vid Ramsberg norr om naturreservatet
passerar under grusvägen och in i reservatet. Efter ett kortare parti grävt dike
övergår vattendraget i en till synes naturligt meandrande bäck. Här består
omgivningarna av branta trädklädda sluttningar med klibbal, ask, hassel och
gran. I fältskiktet utgörs vårfloran av vitsipps- och svalörtsmattor där även
ormbär och trolldruva förekommer. En bit upp mot bergbranten på den östra
sidan växer underviol. På blottad jord intill den slingrande bäcken breder ett
mindre bestånd springkorn ut sig tillsammans med hundratals strutbräken. I
blockrika delar av bäckfåran trivs bäckbräsma och på stenar i vattnet växer
rikligt med näckmossa.
Från ett litet alkärr strax öster om grindstugan i norr sträcker sig en mer eller
mindre albeväxt översilningsmark i sydostlig riktning mot Båven i
naturreservatets södra del. Albården som även har inslag av glasbjörk och
gran breddas längre söderut. Under perioder med stor nederbörd utvecklas
rännilar och bitvis en mindre bäck. Under våren täcks marken av vitsippa och
många tusentals gullpudror tillsammans med kabbleka, svalört, lungört och
ormbär. Senare på säsongen dominerar älggräs och tuvtåtel stort. Gullpudra
uppträder i stort antal på flera platser i reservatet ofta i sluttningar där rörligt
markvatten tränger fram.
En mycket liten våtmark nära brukningsvägen, tämligen centralt placerad är
av fattigkärrstyp och utgör naturreservatets enda växtplats för ängsull. I övrigt
växer många starrarter här – främst blåsstarr. Vitmossor i bottenskiktet. Ännu
mindre är den avstängslade våtmark söder om och intill banvallen nära
reservatsgränsen i öster. I den mycket våta miljön dominerar vattenklöver och
i periferin växer områdets enda nordbräken och enda revlummer samt två
pyrolaarter – vitprola och björkpyrola. I torr mark en bit därifrån står en
oansenlig buske som vid närmare betraktelse visar sig vara det i länet mycket
sällsynta ängsvidet
Lundartade områden
Lundartad vegetation utbreder sig i slänterna kring flera av naturreservatets
många höjder. Ek är det vanligaste trädslaget men många andra lövträd
förekommer. Faktum är att åtta olika ädla lövträdsarter finns representerade i
varierande omfattning i Sparreholms ekhagar. Flera av dem, ek, lind, lönn och
någon enstaka alm bildar relativt täta lövlundar tillsammans med hassel och
triviallöv . I den här miljön är markfloran sparsmakad större delen av året men
vårfloran ofta prunkande och rik. Förutom den nästan överallt dominerande
vitsippan är gulsippa talrik liksom lungört, vårlök och på lite fuktigare mark
svalört. Lundgröe är det vanligaste gräset men hässlebrodd är också talrik
och gynnas av den skuggiga miljön. Ormbär förekommer spritt i området.
Trolldruva, blåsippa och vårärt har något färre växtplatser. Till vårväxterna
kan kanske även lundbräsma räknas. Den betraktas som sällsynt i Sörmlands
inland och med några få blommande exemplar utgör den ett exklusivt inslag i
naturreservatets lundområden.
Strand
Naturreservatet gränsar i väster till en väl avsnörd vik av Båven – Torparviken
och i söder mot den egentliga sjön Båven. Stranden är lättillgänglig och
betesmarken når i stort sett överallt ända ner till vattnet. Klibbal kantar
stranden i vanligtvis enkla rader tillsammans med knäckepil, gråvide,
glasbjörk, vårtbjörk och de flesta andra av områdets trädslag. Även ek, lind,
hassel och bok växer här och var i direkt anslutning till sjön. Båvens relativt
näringsfattiga vatten avspeglas i strandvegetationen som ofta är gles och
sällan bildar omfattande vegetationsbälten. Undantagen finns längst upp i
Torparviken och i viken i sydost nära riksväg 57. Här har vassbälten av några
meters bredd utvecklats. Innanför vassbältet förekommer en lång rad arter
som känns igen från mer näringsrika sjöar – blomvass, svärdslilja,
vattenstäkra, vattenskräppa, besksöta. Jättegröe och i viss mån vasstarr
bildar bestånd i den inre vasszonen, säv i den yttre. Missne är inte ovanlig
längs stranden. Innanför vassen i Torparvikens norra del har en ”blå bård”
utvecklats tack vare beteshävden. Här bryts vattenspegeln av arter som
svärdslilja, mannagräs, tuvstarr, flaskstarr, blåsstarr, rankstarr, sjöranunkel
och med lite tur kan man här under försommaren få se stora mängder av den
vackra örten vattenblink lyfta sina blommor över ytan. Under vattnet i den
skyddade miljön växer bland annat vattenbläddra och täta mattor av nålsäv –
blommande endast närmast land. I gyttjan närmast fastmarken trivs
tiggarranunkel och på tidvis uttorkad mark syns små bestånd av gulkavle med
sina lysande gula ståndarknappar.
Längs strandavsnitt där vegetationen är glesare förekommer många av de
nämnda arterna ensamma eller i mindre bestånd. I grunt vatten intill det
gamla brofästet i Torparvikens södra del täcker vattenklöver stora ytor
tillsammans med vattenpilört, gul näckros, pilblad och gäddnatens flytblad.
Nära land blommar vattenmöja rikligt under försommaren. Andmat
förekommer rikligt med enstaka inslag av stor andmat. Ålnate är vanlig under
ytan och växer här tillsammans med mindre vanliga arter som trubbnate och
på lite djupare vatten grovnate.
Brukningsväg
Från grusvägen i norr förbi Parkstugan ungefär mitt i naturreservatet vidare
mot Torparvikens södra del löper en brukningsväg som till en del har samma
sträckning som för ca 200 år. Vägen är i sin norra del grusad men övergår
längre söderut i grässvål med körspår. Botaniskt utgör vägen inte det mest
spännande i området men flera kortlivade och konkurrenssvaga arter som
trampört, vitgröe, gatkamomill, groblad, krypnarv och den ibland
svårupptäckta och tidigt blommande råttsvansen hittar här sina bästa och i
några fall enda växtplatser i naturreservatet. I uppkörda spår där vatten
ansamlas liksom där vatten ofta översilar vägbanan trivs stubbtåg och
kärrkavle. I vägkanten tar en mycket varierad och artrik hagmarksflora vid.
Övriga miljöer
Till naturreservatets artrikedom bidrar även arter från kantzoner mot
omgivande mark. Förutom den redan beskrivna stranden gränsar området
mot tomtmark vägkanter, och järnväg. Bergklint, syrén och kirskål växer nära
en fastighet i sydväst varifrån de sannolikt har spritts via trädgårdsavfall. Ett
litet bestånd kirskål hittas även på en mer naturlig växtplats långt ifrån
trädgården i lundartad miljö på mullrik jord.
Revfingerört, gråbo, ängshaverrot och malört är exempel på vägkantsarter.
Från banvallens steniga miljö har enstaka exemplar av backdunört, kungsljus
och strimsporre letat sig. Även ett bestånd mjölkört eller rallarros har vandrat
in i reservatet från järnvägsområdet.
Arter av särskilt intresse
Ängsvide
Liten buske med rödbruna årskvistar och tunna blad. Den är ganska vanlig
längre norrut i landet men har noterats endast på en handfull lokaler i
Sörmland. I Sparreholms ekhagar hittades ett exemplar på en torr växtplats
söder om järnvägen nära reservatsgränsen i öster alldeles intill banvallen i
kanten av ett litet kärr med vattenklöver.
Lundstarr
En mindre allmän art som där den uppträder ofta gör det i stora bestånd i
gamla fodermarker tillsammans med hassel och ek. Så är också fallet i
Sparreholms ekhagar där den hittas över stora delar av området.
Skånefibbla
En högvuxen och ganska sällsynt fibbla med endast elva kända lokaler i
Sörmland. Här växer den spridd i anslutning till ett dike nära reservatsgränsen
i väster mellan järnvägen och riksväg 57. Ett par exemplar har lyckats lämna
den bråkade marken vid diket och fått tillfälligt fäste i en närbelägen örtrik
slänt. Arten är troligen fröspridd från ett intilliggande bestånd vid Sparreholms
gamla järnvägsstation.
Avenbok
Ett litet träd med naturligt sydlig utbredning i landet. Förekommer som
planterad i parker och trädgårdar upp till Mälardalen - sällsynt i Sörmland. De
exemplar som växer i Sparreholms ekhagar har, liksom dess mer storväxta
släkting bok, planterats för att förgylla miljön i den gamla slottsparken. Små
buskiga, ofta hårt betade, exemplar antyder dock att viss naturlig föryngring
pågår.
Lunddraba
En ganska sällsynt, värmeälskande, ört som trivs i torra näringsrika miljöer. I
Sörmland är den tämligen allmän vid kusten men har mycket glesa
förekomster i inlandet. Här växer några få exemplar i mullrik jord på en
sydvänd klippa nära riksvägen.
Grovnate
Som namnet antyder är grovnate den största och grövsta av våra natearter. I
anslutning till naturreservatet växer den i glesa bestånd på djupt vatten precis
utanför vassbältet både i Torparviken och i den egentliga Båven söder om
naturreservatet. Den är tämligen sällsynt i länet.
Trubbnate
Även trubbnate är tämligen sällsynt i Sörmland men förekommer rikligt i
vattnen kring Sparreholms ekhagar. Den spänsliga örten växer på betydligt
grundare vatten än grovnate och känns igen på de smala trenerviga bladen
som är trubbiga men avslutas i en karakteristisk udd.
Gulsippa
Ytterligare en i länet tämligen sällsynt växt som med hjälp av sina krypande
jordstammar ofta bildar stora bestånd. Genom sin tidiga blomning utmärker
den sig under våren – inte minst i området söder om riksvägen.
Tvåblad
En kalk- och slåttergynnad orkidé som tidigare noterats på flera växtplatser
inom naturreservatet, företrädesvis i de södra delarna. Vid denna inventering
återfanns endast några få exemplar i en örtrik slänt norr om riksväg 57.
Resultat och kommentarer
Naturreservatet är ett av Sörmlands mest artrika – med närmare 400 noterade
kärlväxtarter. En avgörande orsak till artrikedomen är att Sparreholms
ekhagar är ett stort reservat som hyser många olika miljöer och därmed har
förutsättningar att tillmötesgå många olika växtarters miljökrav. Att
växtsamhällen med olika sammansättning av arter utvecklas beror på
grundläggande faktorer som temperatur, ljusinstrålning, grad av fuktighet i
marken och i luften, växternas tillgång till näringsämnen, markens surhetsgrad
och vilken störning eller skötsel marken och växterna utsätts för. Där dessa
faktorer varierar och kombineras på många olika sätt ökar artrikedomen. I
Sparreholms ekhagar är variationen stor beträffande fuktighetsförållanden,
ljusinstrålning och i viss mån beträffande näringsnivåer i marken. Hagmarken
har dessutom under mycket lång tid utsatts för störning i form av bete och
slåtter – belägg finns för att delar av området fungerat som fodermark ända
sedan 1600-talet. Detta har i hög grad påverkar florans sammansättning som
till väsentlig del utgörs av hävdgynnade arter.
Ungefär tjugo tidigare noterade arter i området har inte återfunnits under
denna inventering och drygt åttio har tillkommit. Föreliggande inventering
omfattar ett lite större område än 1983 års inventering och inkluderar
vattenväxter vilket till en del förklarar att antalet arter ökar. Det är dessutom
förväntat att verkliga förändringar i florans sammansättning uppstått efter så
lång tid. I synnerhet bör en frekvensförskjutning skett till de hävdgynnade
arternas fördel på bekostnad av skuggfördragande och hävdskyende arter
tack vare de omfattande avverkningar och gallringar som genomförts under
åren. Att dra bestämda slutsatser om i vilken omfattning förändringarna skett
och för vilka arter låter sig inte göras med endast totalinventeringar som
underlag men några kommentarer kan vara av intresse. Ungefär 80 procent
av arterna som inte återfunnits är ohävdsarter. Ett par anmärkningsvärda
exempel på saknade oävdsarter är spenört och skogsvicker. Är de förbisedda
vid inventeringen 2008-09 eller försvunna från området? Några hävdgynnade
undantag finns. Strandviol som 1983 noterades vid stranden söder om
riksvägen återfanns inte. Det området är nu igenvuxet och strandviolen har
troligen försvunnit därifrån för länge sedan. Att arten ändå växer i
naturreservatet någonstans är dock inte omöjligt - flera lämpliga växtplatser
finns. Ytterligare ett par undantag utgörs av stagg och ängsskära. Dessa
iögonenfallande och hävdgynnade arter har inte heller återfunnits. Kanske har
de endast funnits i några få exemplar och förbisetts eller möjligen försvunnit
från området. Ängsvädd angavs 1983 endast från ett begränsat område
söder om riksvägen. Detta är möjligen ett förbiseende men om så inte är fallet
har en slående förändring ägt rum. Ängsvädd förekommer idag rikligt i stora
delar av naturreservatet.
De ca 80 arter som tillkommit är främst ett resultat av en mer omfattande
inventering än den tidigare från 1983 och ger ingen klar bild av verkliga
förändringar i floran. De nytillkomna arterna innefattar både hävdgynnade och
hävdskyende arter i olika miljöer - vattenväxter, ruderatväxter, torr- frisk- och
fuktängsväxter liksom ljusälskande och skuggfördragande arter.
Referenser
Rydberg H, Wanntorp H-E, Sörmlands flora, Sörmlands Botaniska sällskapet i
Stockholm 2001.
Mossberg B, Stenberg L, Den nya nordiska floran, Wahlström o Widstrand,
2003.
Eskilsson N, Sparreholms ekhagar, Botanisk inventering 1983,
Naturvårdsenheten, Länsstyrelsen Södermanland.
Ekstam U, Forshed N, Omhävden upphör, Naturvårdsverket, 1992.
Ekholm, Karlsson, Werner, ”Vilda och förvildade träd och buskar i Sverige –
En fältflora”, SBT-redaktionen, 1991.
Bilagor
1. Artlistor
2. Karta
Bil. 1
Kärlväxtinventering i Sparreholms ekhagar 2008-2009
Blå text = arter noterade i "Sörmlands flora" men ej funna under inventeringen 2008-09
Röd text = arter noterade i "Botanisk inventering av Sparreholms ekhagar 1983"men ej funna under
inventeringen 2008-09
Rosa text = arter noterade i områdets bevarandeplan men ej funna under inventeringen 2008-09
1 = enstaka eller fåtalig förekomst
2 = vanligt förekommande
Acer platanoides
Achillea millefolium
Achillea ptarmica
Actaea spicata
Aegopodium podagraria
Agrimonia eupatoria
Agrostis canina
Agrostis capillaris
Agrostis stolonifera
Ajuga pyramidalis
Alchemilla filicaulis
Alchemilla glabra
Alchemilla glaucescens
Alchemilla gracilis
Alchemilla monticola
Alisma plantago-aquatica
Allium oleraceum
Alnus glutinosa
Alopecurus aequalis
Alopecurus geniculatus
Alopecurus pratensis
Anemone hepatica
Anemone nemorosa
Anemone ranunculoides
Angelica sylvestris
Antennaria dioica
Anthemis tinctoria
Anthoxanthum odoratum
Anthriscus sylvestris
Aquilegia vulgaris
Arabidopsis thaliana
Arabis glabra
Arabis hirsuta
Arenaria serpyllifolia
Arrhenatherum elatius
Artemisia absinthium
Artemisia vulgaris
Asplenium septentrionale
Asplenium trichomanes ssp. trichomanes
Athyrium filix-femina
Barbarea stricta
Barbarea vulgaris
Berberis vulgaris
Betula pendula
Lönn
Röllika
Nysört
Trolldruva
Kirskål
Småborre
Brunven
Rödven
Krypven
Blåsuga
Späddaggkåpa
Glatt daggkåpa
Sammetsdaggkåpa
Glansdaggkåpa
Betesdaggkåpa
Svalting
Backlök
Klibbal
Gulkavle
Kärrkavle
Ängskavle
Blåsippa
Vitsippa
Gulsippa
Strätta
Kattfot
Färgkulla
Vårbrodd
Hundkäx
Akleja
Backtrav
Rockentrav
Lundtrav
Sandnarv
Knylhavre
Malört
Gråbo
Gaffelbräken
Svartbräken
Majbräken
Strandgyllen
Sommargyllen
Berberis
Vårtbjörk
3 = Riklig, ibland dominerande.
1
3
2
1
1
1
2
3
2
2
2
1
1
1
1
1
1
2
1
2
2
2
3
3
1
2
3
2
1
2
1
1
1
2
1
1
1
1
2
1
1
1
2
Betula pubescens
Bidens tripartita
Bistorta vivipara
Briza media
Butomus umbellatus
Calamagrostis arundinacea
Calamagrostis canescens
Calla palustris
Callitriche cophocarpa
Callitrichestagnalis
Calluna vulgaris
Caltha palustris
Campanula latifolia
Campanula persicifolia
Campanula rotundifolia
Campanula trachelium
Capsella bursa-pastoris
Cardamine amara
Cardamine impatiens
Cardamine pratensis ssp. paludosa
Cardamine pratensis ssp. pratensis
Cardus crispus
Carex acuta
Carex canescens
Carex caryophyllea
Carex cespitosa
Carex digitata
Carex disticha
Carex echinata
Carex elata
Carex elongata
Carex ericetorum
Carex hirta
Carex leporina
Carex montana
Carex nigra
Carex pallescens
Carex panicea
Carex pilulifera
Carex pseudocyperus
Carex rostrata
Carex spicata
Carex vesicaria
Carpinus betulus
Carum carvi
Centaurea jacea
Centaurea montana
Cerastium fontanum
Chelidonium majus
Chrysosplenium alternifolium
Cicuta virosa
Cirsium arvense
Cirsium palustre
Cirsium vulgare
Glasbjörk
Brunskära
Ormrot
Darrgräs
Blomvass
Piprör
Grenrör
Missne
Sommarlånke
Dikeslånke
Ljung
Kabbleka
Hässleklocka
Stor blåklocka
Liten blåklocka
Nässelklocka
Lomme
Bäckbräsma
Lundbräsma
Kärrbräsma
Ängsbräsma
Krustistel
Vasstarr
Gråstarr
Vårstarr
Tuvstarr
Vispstarr
Plattstarr
Stjärnstarr
Bunkestarr
Rankstarr
Backstarr
Grusstarr
Harstarr
Lundstarr
Hundstarr
Blekstarr
Hirsstarr
Pillerstarr
Slokstarr
Flaskstarr
Piggstarr
Blåsstarr
Avenbok
Kummin
Rödklint
Bergklint
Hönsarv
Skelört
Gullpudra
Sprängört
Åkertistel
Kärrtistel
Vägtistel
2
1
2
2
1
2
2
2
1
1
2
2
1
2
2
2
2
1
1
2
2
1
2
2
1
2
2
2
2
2
2
1
2
2
3
3
2
3
2
1
2
1
2
1
2
2
1
2
2
2
2
1
2
1
Convallaria majalis
Corylus avellana
Crataegus curvisepala
Crataegus monogyna
Crepis biennis
Crepis praemorsa
Crepis tectorum
Cynosurus cristatus
Cystopteris fragilis
Dactylis glomerata
Dactylorhiza maculata ssp maculata
Danthonia decumbens
Deschampsia cespitosa
Deschampsia flexuosa
Draba muralis
Dryopteris carthusiana
Dryopteris expansa
Dryopteris filix mas
Eleocharis acicularis
Eleocharis mamilata
Eleocharis palustris
Elodea canadensis
Elytrigia repens
Epilobium angustifolium
Epilobium collinum
Epilobium palustre
Equisetum arvense
Equisetum fluviatile
Equisetum pratense
Equisetum sylvaticum
Eriophorum angustifolium
Erodium cicutarium
Erophila verna
Fagus sylvatica
Fallopia dumetorum
Festuca ovina
Festuca pratensis
Festuca rubra
Festuca trachyphylla
Filago arvensis
Filipendula ulmaria
Filipendula vulgaris
Fragaria vesca
Frangula alnus
Fraxinus excelsior
Gagea lutea
Galeopsis speciosa
Galeopsis tetrahit
Galium album
Galium aparine
Galium boreale
Galium palustre
Galium palustre ssp. elongatum
Galium uliginosum
Liljekonvalj
Hassel
Spetshagtorn
Trubbhagtorn
Skånefibbla
Klasefibbla
Klofibbla
Kamäxing
Stenbräken
Hundäxing
Jungfru marie nycklar
Knägräs
Tuvtåtel
Kruståtel
Lunddraba
Skogsbräken
Nordbräken
Träjon
Nålsäv
Veksäv
Knappsäv
Vattenpest
Kvickrot
Mjölkört
Backdunört
Kärrdunört
Åkerfräken
Sjöfräken
Ängsfräken
Skogsfräken
Ängsull
Skatnäva
Nagelört
Bok
Lövbinda
Fårsvingel
Ängssvingel
Rödsvingel
Hårdsvingel
Ullört
Älggräs
Brudbröd
Smultron
Brakved
Ask
Vårlök
Hampdån
Pipdån
Stormåra
Snärjmåra
Vitmåra
Vattenmåra
Stor vattenmåra
Sumpmåra
2
2
1
1
1
2
1
2
2
2
2
3
3
1
2
1
2
2
1
2
2
2
1
1
2
3
1
2
1
2
1
1
3
2
3
2
1
3
2
2
1
1
2
1
1
2
1
2
2
1
2
Galium verum
Geranium lucidum
Geranium robertianum
Geranium sylvaticum
Geum rivale
Geum urbanum
Glechoma hederacea
Glyceria fluitans
Glyceria maxima
Gnaphalium sylvaticum
Gnaphalium uliginosum
Gymnocarpium dryopteris
Helictotrichon pratensis
Helictotrichon pubescens
Heracleum sphondylium ssp. sibiricum
Hieracium lactucella
Hieracium pilosella
Hieracium sekt. Silvaticiformia
Hieracium sekt. Tridentata
Hieracium sekt. Vulgata
Hieracium umbellatum
Hottonia palustris
Hydrocharis morsus-ranae
Hylotelephium telephium ssp. maximum
Hypericum maculatum
Hypericum perforatum
Hypochoeris maculata
Impatiens noli-tangere
Iris pseudacorus
Juncus articulatus
Juncus compressus
Juncus conglomeratus
Juncus effusus
Juncus filiformis
Juniperus communis
Lactuca muralis
Lamium album
Lapsana communis
Larix decidua
Laserpitium latifolium
Lathyrus linifolius
Lathyrus niger
Lathyrus pratensis
Lathyrus vernus
Lemna minor
Leontodon autumnalis
Leucanthemum vulgare
Linaria repens
Listera ovata
Lolium perenne
Lonicera xylosteum
Lotus corniculatus
Luzula campestris
Luzula luzuloides
Gulmåra
Glansnäva
Stinknäva
Skogsnäva
Humleblomster
Nejlikrot
Jordreva
Mannagräs
Jättegröe
Skogsnoppa
Sumpnoppa
Ekbräken
Ängshavre
Luddhavre
Sibirisk björnloka
Revfibbla
Gråfibbla
Skogsfibblor
Styvfibblor
Hagfibblor
Flockfibbla
Vattenblink
Dyblad
Kärleksört
Fyrkantig johannesört
Äkta johannesört
Slåtterfibbla
Springkorn
Svärdslilja
Ryltåg
Stubbtåg
Knapptåg
Veketåg
Trådtåg
En
Skogssallat
Vitplister
Harkål
Lärk
Spenört
Gökärt
Vippärt
Gulvial
Vårärt
Andmat
Höstfibbla
Prästkrage
Strimsporre
Tvåblad
Engelskt rajgräs
Skogstry
Käringtand
Knippfryle
Vitfryle
2
2
2
2
2
2
3
3
1
1
2
2
2
2
3
2
1
2
2
2
1
2
2
1
1
1
2
2
1
1
3
2
2
2
1
2
1
2
1
2
3
2
1
1
2
2
2
3
Luzula multiflora
Luzula pallescens
Luzula pilosa
Lychnis flos-cuculi
Lychnis viscaria
Lycopodium annotinum
Lycopus europaeus
Lysimachia nummularia
Lysimachia thyrsiflora
Lysimachia vulgaris
Lythrum salicaria
Maianthemum bifolium
Malus domestica
Malus sylvestris
Matricaria matricarioides
Matteuccia struthiopteris
Melampyrum pratense
Melampyrum sylvaticum
Melica nutans
Mentha arvensis
Menyanthes trifoliata
Milium effusum
Moehringia trinervia
Molinia caerulea
Myosotis cespitosa
Myosotis ramosissima
Myosotis scorpioides
Myosotis stricta
Myosotis sylvatica
Myosurus minimus
Myriophyllum alterniflorum
Nardus stricta
Nuphar lutea
Nymphaea alba
Oenanthe aquatica
Orthilia secunda
Oxalis acetosella
Paris quadrifolia
Persicaria amphibia
Persicaria hydropiper
Petasites hybridus
Peucedanum palustre
Phegopteris connectilis
Phleum pratense ssp. pratense
Phragmites australis
Picea abies
Pilosella cymosa
Pimpinella saxifraga
Pinus sylvestris
Plantago lanceolata
Plantago major
Plantago media
Platanthera bifolia
Platanthera chlorantha
Ängsfryle
Blekfryle
Vårfryle
Gökblomster
Tjärblomster
Revlummer
Strandklo
Penningblad
Topplösa
Strandlysing
Fackelblomster
Ekorrbär
Apel
Vildapel
Gatkamomill
Strutbräken
Ängskovall
Skogskovall
Bergslok
Åkermynta
Vattenklöver
Hässlebrodd
Skogsnarv
Blåtåtel
Sumpförgätmigej
Backförgätmigej
Äkta förgätmigej
Vårförgätmigej
Skogsförgätmigej
Råttsvans
Hårslinga
Stagg
Gul näckros
Vit näckros
Vattenstäkra
Björkpyrola
Harsyra
Ormbär
Vattenpilört
Bitterpilört
Pestskråp
Kärrsilja
Hultbräken
Timotej
Vass
Gran
Kvastfibblor
Bockrot
Tall
Svartkämpar
Groblad
Rödkämpar
Nattviol
Grönvit nattviol
2
3
2
2
1
2
2
2
2
2
2
1
1
2
2
2
1
2
2
2
2
2
2
2
1
2
2
2
1
1
2
2
1
1
2
2
2
2
2
2
3
2
2
2
2
3
2
2
1
1
Poa annua
Poa compressa
Poa nemoralis
Poa palustris
Poa pratensis
Poa pratensis ssp. angustifolia
Poa trivialis
Polygala vulgaris
Polygonatum odoratum
Polygonum aviculare
Polypodium vulgare
Populus tremula
Potamogeton lucens
Potamogeton natans
Potamogeton obtusifolius
Potamogeton perfoliatus
Potentilla anserina
Potentilla argentea
Potentilla erecta
Potentilla palustris
Potentilla reptans
Primula veris
Prunella vulgaris
Prunus avium
Prunus padus
Prunus spinosa
Pteridium aquilinum
Pulmonaria obscura
Pyrola minor
Pyrola rotundifolia
Quercus robur
Ranunculus acris ssp. acris
Ranunculus aquatilis
Ranunculus auricomus
Ranunculus bulbosus
Ranunculus ficaria
Ranunculus flammula
Ranunculus lingua
Ranunculus polyanthemos
Ranunculus repens
Ranunculus sceleratus
Rhinanthus minor
Ribes alpinum
Ribes uva-crispa
Rosa dumalis
Rosa villosa ssp. mollis
Rubus idaeus
Rubus saxatilis
Rumex acetosa
Rumex acetosella
Rumex aquaticus
Rumex crispus
Rumex longifolius
Rumex obtusifolius
Vitgröe
Berggröe
Lundgröe
Sengröe
Ängsgröe
Smalgröe
Kärrgröe
Jungfrulin
Getrams
Trampört
Stensöta
Asp
Grovnate
Gäddnate
Trubbnate
Ålnate
Gåsört
Femfingerört
Blodrot
Kråkklöver
Revfingerört
Gullviva
Brunört
Sötkörsbär
Hägg
Slån
Örnbräken
Lungört
Klotpyrola
Vitpyrola
Ek
Vanlig smörblomma
Vattenmöja
Majsmörblommor
Knölsmörblomma
Svalört
Ältranunkel
Sjöranunkel
Backsmörblomma
Revsmörblomma
Tiggarranunkel
Ängsskallra
Måbär
Krusbär
Nyponros
Hartsros
Hallon
Stenbär
Ängssyra
Bergsyra
Vattenskräppa
Krusskräppa
Gårdsskräppa
Tomtskräppa
2
1
3
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
2
1
2
2
2
2
2
1
2
3
1
1
2
3
3
1
3
3
2
3
1
2
2
1
1
3
2
1
2
2
2
1
2
2
2
2
1
2
2
1
Sagina procumbens
Sagittaria sagittifolia
Salix aurita
Salix caprea
Salix cinerea
Salix fragilis
Salix pentandra
Salix repens
Salix starkeana ssp. Starkeana
Sambucus racemosa
Satureja vulgaris
Saxifraga granulata
Schoenoplectus lacustris
Scirpus sylvaticus
Scorzonera humilis
Scrophularia nodosa
Scutellaria galericulata
Sedum acre
Sedum annuum
Senecio sylvaticus
Senecio viscosus
Serratula tinctoria
Sium latifolium
Solanum dulcamara
Solidago virgaurea
Sonchus arvensis
Sorbus aucuparia
Sorbus intermedia
Sparganium emersum
Sparganium erectum ssp.microcarpum
Sparganium natans
Spergula morisonii
Spirodela polyrhiza
Stachys palustris
Stachys sylvatica
Stellaria alsine
Stellaria graminea
Stellaria media
Stellaria palustris
Succisa pratensis
Syringa vulgaris
Taraxacum sect. Ruderalia
Thalictrum flavum
Thlaspi caerulescens ssp brachypetalum
Tilia cordata
Tragopogon pratensis
Trientalis europaea
Trifolium arvense
Trifolium aureum
Trifolium hybridum
Trifolium medium
Trifolium pratense
Trifolium repens
Tussilago farfara
Krypnarv
Pilblad
Bindvide
Sälg
Gråvide
Knäckepil
Jolster
Krypvide
Ängsvide
Druvfläder
Bergmynta
Mandelblomma
Säv
Skogssäv
Svinrot
Flenört
Frossört
Gul fetknopp
Liten fetknopp
Bergkorsört
Klibbkorsört
Ängsskära
Vattenmärke
Besksöta
Gullris
Åkermolke
Rönn
Oxel
Igelknopp
Storigelknopp
Dvärgigelknopp
Vårspärgel
Stor andmat
Knölsyska
Stinksyska
Källarv
Grässtjärnblomma
Våtarv
Kärrstjärnblomma
Ängsvädd
Syren
Ogräsmaskrosor
Ängsruta
Storskärvfrö
Lind
Ängshaverrot
Skogsstjärna
Harklöver
Gullklöver
Alsikeklöver
Skogsklöver
Rödklöver
Vitklöver
Hästhov
1
2
1
1
1
1
1
1
1
1
1
2
2
2
1
1
2
1
2
1
1
2
1
1
1
2
1
1
1
1
1
2
2
1
2
2
2
3
1
2
2
2
2
1
1
1
1
1
3
3
3
1
Typha angustifolia
Typha latifolia
Ulmus glabra
Urtica dioica
Utricularia vulgaris
Vaccinium myrtillus
Vaccinium vitis-idaea
Valeriana officinalis
Verbascum thapsus
Veronica beccabunga
Veronica chamaedrys
Veronica officinalis
Veronica scutellata
Veronica serpyllifolia
Veronica verna
Vicia cracca
Vicia hirsuta
Vicia sepium
Vicia sylvatica
Vicia tetrasperma
Vincetoxicum hirundinaria
Viola canina ssp. canina
Viola hirta
Viola mirabilis
Viola palustris
Viola riviniana
Viola tricolor
Woodsia ilvensis
Smalkaveldun
Bredkaveldun
Alm
Brännässla
Vattenbläddra
Blåbär
Lingon
Läkevänderot
Kungsljus
Bäckveronika
Teveronika
Ärenpris
Dyveronika
Majveronika
Vårveronika
Kråkvicker
Duvvicker
Häckvicker
Skogsvicker
Sparvvicker
Tulkört
Ängsviol
Buskviol
Underviol
Kärrviol
Skogsviol
Styvmorsviol
Hällebräken
2
1
1
2
1
2
2
1
1
1
2
2
1
2
1
2
1
3
1
2
2
1
1
2
3
2
1