Läroboksforskning är en spännande genre. Bland svenska forskare

http://www.diva-portal.org
This is the published version of a paper published in Religion och Livsfrågor.
Citation for the original published paper (version of record):
Berglund, J. (2014)
Vad är religion i svenska religionskunskapsböcker?.
Religion och Livsfrågor, (3): 6-8
Access to the published version may require subscription.
N.B. When citing this work, cite the original published paper.
Permanent link to this version:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:sh:diva-25815
JENNY BERGLUND
Läroboksforskning är en spännande genre. Bland svenska forskare som har
studerat religionskunskapsböcker märks till exempel Kjell Härenstam och
Jonas Otterbeck som båda har studerat hur islam tenderar att framställas i
svenska läroböcker.
De har båda visat att urvalet ofta har varit tendensiöst och att många gånger
är det snarast islamism, dvs en politisk tolkning av islam, som får utrymme
medan andra islamtolkningar syns mycket lite eller inte alls (Härenstam 1993;
Otterbeck 2005).
H
ärenstam har också studerat hur tibetansk buddhism
framställs i svenska religionskunskapsböcker (Härenstam 2000). I boken Kan du höra vindhästen? hävdar han
att en religionskunskapsbok ofta säger mer om det land där
den är skriven, än om de religioner och livsåskådningar den
presenterar. Detta kan vid första anblick tyckas märkligt,
men även jag menar efter att ha studerat läroböcker från
olika delar av världen att det ligger en hel del i detta påstående. Läroböcker skrivs av författare som liksom alla andra
människor är påverkade av den kultur och religionsyn som
finns i de land de lever. De skriver för elever som genom sina
hem, media, kompisar, församlingar eller andra grupperingar
har en förförståelse för vad religion är. Det här gör att vi
genom att reflektera över skillnader mellan läroböcker kan
lära oss om oss själva och den syn på religion som dominerar
i Sverige, men som ofta kan vara svår att få syn på.
Som exempel på detta kommer jag nu att kort jämföra
svenska respektive indonesiska läroböckers presentationer
av islam respektive kristendomen. Det indonesiska exemplet baseras inte på min egen utan den japanska professorn
Satoko Fujiwaras forskning (Fujiwara 2015, under publikation). Syftet med denna jämförelse är inte att framhålla att
den ena förståelsen av religion är mer ”rätt” än den andra.
Istället är mitt syfte att mana till reflektion över begreppet religion samt att visa på att det sätt som olika
religioner presenteras i läroböcker svårligen kan
beskrivas som neutralt eller objektivt
utan kanske snarare som marinerat i en specifik förförståelse.
Förenklat sett kan vi se att det i svenska läroböcker, både
historiskt och idag, är vanligt att presentera mannen, boken
och tron oavsett vilken världsreligion som presenteras och att
denna struktur, med viss modifikation, även behålls i kapitel
om icke-religiösa livsåskådningar. I kapitel om kristendom
presenteras Jesus, Bibeln och några centrala kristna trossatser,
i kapitel om islam: Mohammad, Koranen och trossatser.
I Indonesiska skolböcker ser det mycket annorlunda ut.
Där är det istället bön, gärningar och renhetsföreskrifter som
ger den övergripande strukturen för läroböcker och därmed
pekar på indonesisk förståelse av religion. Religionsundervisningen i Indonesien skiljer sig från den i Sverige i och med
att den är konfessionell. Syftet är att fostra eleverna in i en
specifik religiös tradition istället för att ge samtliga elever
kunskap om olika religioner och livsåskådningar. Religionsundervisning är obligatorisk från lågstadiet till högstadiet,
men till skillnad mot Sverige, men i likhet med majoriteten
av såväl Europas som världens länder, undervisas elever
utifrån den religion som deras
familjer tillhör,
det vill
LÄROBÖCKER I RELIGIONSKUNSK AP 3:2014
|7
säga, muslimska elever går till islamundervisning, kristna till
kristendomsundervisning osv. Indonesien har sex godkända
religioner, det finns således sex religionsämnen.
Något som är slående för den som är van vid hur islam
presenteras i svenska religionskunskapsböcker är att profeten
Muhammed som person inte förekommer i någon del av
boken. Förbudet mot att avbilda profeten är inte anledningen till detta. Hans livshistoria nämns nämligen inte
heller. I svenska läroböcker är det vanligt med berättelser om
liv och lära av den som anses vara grundaren av en religion.
I svenska kapitel om islam nämns olika händelser som är
hämtade från Mohammads liv, i kapitlet om kristendomen
lär vi oss om Jesus osv. Istället för att berätta historier om
Muhammed består den indonesiska boken av citat från
Koranen som eleverna ska lära sig att recitera för att kunna
använda i bön samt exempel på vad som räknas som gott
uppförande och goda gärningar. Stor vikt läggs vid vad
rituell renhet innebär och vikten av detta vid t ex bön. Islam
presenteras således utifrån vad utövarna gör och bör göra
istället för vad de tror. Detta står i motsats till den moderna
västerländska föreställningen om religion, där religion ofta
tenderar att presenteras som vad människor tror på (Asad
1993). De indonesiska böckerna innehåller dock kapitel om
tro, men även dessa återspeglar en förståelse för religion som
praktik då de tar upp vilka gärningar som tron bör leda till,
inte vad det är eleverna bör tro på.
Ännu mer tydligt blir skillnaden av vad som uppfattas
som religion när Fujiwara visar hur Kristendomen presenteras i kristendomsböckerna. I böckerna finns inga hänvisningar till Jesus över huvud taget. I stället för bibliska berättelser om hans liv, består läroboken av psalmer och böner,
det vill säga det som motsvarar koranverser i den indonesiska
islamboken. Ordet Allah används genom hela läroboken
eftersom Allah är översättningen av Gud på indonesiska.
Varför är nu detta relevant i ett svenskt sammanhang?
Det vore ju knappast rimligt
att religionskunskaps-
böcker som ska användas inom den obligatoriska ickekonfessionella religionskunskapsundervisningen i Sverige börjar
beskriva religioner utifrån den indonesiska förståelsen, eller?
Detta är dock inte min poäng, utan snarare, att kunskap
om hur dessa böcker presenterar religioner kan få oss, som
undervisar om religion, att reflektera över vår egen och
majoritetssamhällets förförståelse av religion.
Jag har tidigare argumenterat för att det svenska religionskunskapsämnet kan förstås som marinerat i luthersk
protestantism (Berglund 2013). Med detta menar jag att
förförståelsen av religion kommer ur det historiska sammanhang vi befinner oss i, dvs den lutherskt protestantiska, och
att detta avspeglar sig med all tydlighet i såväl skolan som
religionskunskapsämnet, inte bara förr utan även idag. Detta
är inte något konstigt eller märkvärdigt i min mening. Det
är inte heller någon marinad som går eller bör tvättas bort,
lika lite som smaken av marinaden vi lägger köttet i inför
sommargrillningen går eller kan tvättas bort. Dock är det
rimligt att vi är medvetna om och reflekterar över vår egen
marinad, det vill säga hur historia och samtid påverkar vår
förståelse och därmed undervisning om religion.
För mig handlar detta om ärlighet i förhållande till
studenter, elever och föräldrar jag möter. Föräldrar och elever
som kanske är marinerade på annat sätt än majoritetssamhället och genom detta uppfattar religionskunskapsämnet
som långt ifrån så objektivt eller neutralt som ibland hävdas,
men också de som representerar majoriteten och som ofta
är övertygade om att just deras sätt att se på religion är helt
objektivt.
De nya läroplanerna för religionskunskap som kom
2011 innebär ett ökat fokus på variationer inom religioner
samt på vardagsaspekter, det som i många sammanhang kalllas levd religion. Detta är i min mening mycket bra eftersom
det ger möjlighet att komma ifrån de stereotypa bilder
religioner som bland annat Härenstam och Otterbeck har
visat dominerar vissa läroböcker. Även om de indonesiska
läroböckernas upplägg inte alls skulle passa för religionskunskapsämnet i Sverige, så kan de utöver reflektion om vad
religion kan vara också lära oss om just levd religion.
JENNY BERGLUND, SÖDER TÖRNS HÖGSKOLA
REFERENSER
Asad, Talal (1993) Genealogies of Religion: Discipline and Reasons of Power in Christianity
and Islam. Baltimore: The John Hopkins
University Press.
Berglund, Jenny (2013) “Swedish religion education – Objective but Marinated in Lutheran
Protestantism?” i Temenos, 49:2, 165–184.
Furjuwara, Satoko (under publikation 2015)
“Geertz vs. Asad” in RE Textbooks: A Comparison between England’s and Indonesian Textbooks i RE in the 21st Century Red. Jenny
Berglund, Brian Bocking, Yafa Shanneik.
8|
R E L I G I O N & L I V S F R ÅG O R
Härenstam, Kjell (1993) Skolboks-islam: Analys av
bilden av islam i läroböcker i religionskunskap.
Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis.
Härenstam, Kjell (2000) Kan du höra vindhästen?
religionsdidaktik – om konsten att välja kunskap. Lund: Studentlitteratur.
Otterbeck, Jonas (2005) “What is Reasonable
to Demand? Islam in Swedish Textbooks”,
Journal of Ethnic and Migration Studies, 31:2,
795–812.