Motioner häfte A - Socialdemokraterna

Transcription

Distriktskongress 2015
Täby, 25 april 2015
Motioner A - D
2 (61)
Innehållsförteckning
A – ARBETSMARKNAD ................................................................................................................................... 4 Motion A1 – Skrota lön efter – Ojämlika löner är oetiskt ................................................................................... 4 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A1 .............................................................................. 5 Motion A2 – Stärk den svenska modellen .......................................................................................................... 5 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A2 .............................................................................. 7 B – HÄLSO‐ OCH SJUKVÅRD ........................................................................................................................... 8 Motion B1 – Avskaffa alternativt begränsa vårdval ........................................................................................... 8 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B1 .............................................................................. 9 Motion B2 – Nytt sjukhus till Handen ............................................................................................................... 10 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B2 ............................................................................ 11 Motion B3 – Ang. TBE vaccinering .................................................................................................................... 12 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B3 ............................................................................ 13 Motion B4 – Motion om Endometrios .............................................................................................................. 14 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B4 ............................................................................ 15 Motion B5 – Garantera möjligheterna för alla barn med AST‐diagnos i Stockholms län att få behandling .... 15 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B5 ............................................................................ 16 Motion B6 – Ombilda Nacka sjukhus till geriatriskt specialsjukhus ................................................................. 17 Motion B7 – Motion om att låta Närakuten vid Nacka sjukhus vara öppen dygnet runt och med rätt att skriva in äldre patienter. ............................................................................................................................................. 18 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B6 och B7 ................................................................. 19 Motion B8 – Utöka och effektivisera dygnet runt tjänsten med jourläkar‐bilarna samt förbättra samarbetet mellan 112, ambulansverksamheten och 1177 ................................................................................................ 20 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B8 ............................................................................ 22 C – VÄLFÄRD/OMSORG ............................................................................................................................... 23 Motion C1 – Stoppa urholkningen av läkemedelsförsäkringen ........................................................................ 23 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C1 ............................................................................. 24 Motion C2 – Ökat stöd till personer som utsatts för våldsbrott ....................................................................... 24 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C2 ............................................................................. 25 Motion C3 – Stöd till våldsförebyggande arbete och till brottsoffer och deras anhöriga ................................ 26 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C3 ............................................................................. 28 Motion C4 – Ang. ansökan om samhällets hjälpinsatser för personer enligt LSS med obotliga funktionsnedsättningar .................................................................................................................................... 29 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C4 ............................................................................. 30 Motion C5 – Samverkan mellan kommuner och landsting inom vård‐ och omsorgsbehovet och betalningsansvarslagen .................................................................................................................................... 30 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C5 ............................................................................. 32 3 (61)
Motion C6 – Samordna LSS (Lagen om Stöd och Service för vissa funktionshinder) och SoL (Socialtjänstlagen)
.......................................................................................................................................................................... 33 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C6 ............................................................................. 33 Motion C7 – Offentlig verksamhet behöver skyddas mot kriminella strukturer .............................................. 34 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C7 ............................................................................. 35 Motion C8 – Motion till Stockholms Läns Socialdemokratiska partidistrikt ‐ Nya arbetsformer inom gemensam sektor ............................................................................................................................................. 35 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C8 ............................................................................. 37 Motion C9 – Rätten till sin egen död ................................................................................................................ 38 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C9 ............................................................................. 38 Motion C10 – Motion om sjukersättning .......................................................................................................... 40 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C10........................................................................... 41 Motion C11 – Inför likvärdig och rättssäker bedömning av äldres biståndsbehov inför placering på kommunernas särskilda boenden ..................................................................................................................... 41 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C11........................................................................... 44 D – KOLLEKTIVTRAFIK .................................................................................................................................. 45 Motion D1 – Snabbussar .................................................................................................................................. 45 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D1 ............................................................................ 46 Motion D2 – För en kollektivtrafik i offentlig regi ............................................................................................ 47 Motion D3 – Motion ang kollektivtrafiken inom Stockholms län ..................................................................... 48 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D2 och D3 ................................................................ 50 Motion D4 – Ang. månadskort gällande över länsgränserna ........................................................................... 52 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D4 ............................................................................ 53 Motion D5 – Pendeltåg som tillväxtmotor ....................................................................................................... 54 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D5 ............................................................................ 55 Motion D6 – Bussar till Slussen från Värmdö ................................................................................................... 56 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D6 ............................................................................ 57 Motion D7 – Bättre samordning ....................................................................................................................... 58 Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D7 ............................................................................ 60 4 (61)
A – ARBETSMARKNAD
Motion A1 – Skrota lön efter – Ojämlika löner är oetiskt
Ett stort och orättfärdigt problem i vårt samhälle och arbetsliv är värdediskriminering. Sverige har ett långlivat och
oförsvarligt lönegap; lön efter kön.
Skillnader som inte kan förklaras på grund av arbetstider, utbildning, arbetslivserfarenhet eller
kompetens brukar även kallas för oförklarade löneskillnader. Ett område som enligt uträkningar
tar 100 år, - med dagens takt och metoder -, att utjämna.
Enligt Akademikerförbundet SSR, har bara hälften av Sveriges kommuner och landsting en
aktuell lönekartläggning. Därutöver har kartläggningarna så stora brister att ”de undantagsvis
fyller sin funktion”. Undersökningssvaren har hämtats in från 157 av landets 290 kommuner samt
16 av landets 21 landsting. Utöver det pekar SSR på att tillsynen av lönekartläggningen är
obefintlig.
Vi socialdemokrater kan inte anno 2014, sitta och vänta i 100 år, på bättre tider.
Diskrimineringslagen säger något annat än ovanstående; arbetsgivare ska minst vart tredje år,
kartlägga löneskillnader mellan kvinnor och män som utför likvärdigt arbete. Syftet är att
upptäcka och åtgärda osakliga löneskillnader mellan könen.
Analysen av SSR:s undersökning visar att idag använder flertalet arbetsgivare lönekartläggningen
för; att finna ursäkter till löneskillnader vid arbeten med likvärdiga krav. Lagen tillämpas således
som ett verktyg för att skydda osakliga löneskillnader! ”Marknaden” är en frekvent använd ursäkt
för att bryta mot lagen; oavsett om det råder brist eller överskott på arbetssökande inom ett yrke.
Vi socialdemokrater är ett feministiskt parti och en av våra värdegrunder är människor lika värde,
- det förpliktigar. Våra väljare ska aldrig behöva tvivla på den saken. Och ändå, i en S- styrd
kommun tjänar enligt SCB, männen 3500 kronor mer än kvinnorna, på osaklig grund. Situationen
väcker frågor som; bör lönekartläggningsreglerna inkludera alla diskrimineringsgrunder, ska
metoder för lönekartläggning utformas så att de är fria från diskriminering, ska
lönekartläggningskravet åtföljas av ett krav på analys och bör lönekartläggningskravet bli en
naturlig del av lönerevisioner etc.?
Att kvinnodominerade yrken värdediskrimineras – det vill säga betalas lägre än mansdominerade
yrken, med samma sorts kvalifikationskrav – måste upphöra nu. Och när vi pratar om hur mycket
mindre kvinnor får i lön behöver vi även beakta vad denna värdediskriminerande
resursförskjutning bidrar till. Och hur det kan påverka politiska beslut som exempelvis
föräldraförsäkring och vårdnadsbidrag.
Island är en modern nordisk förebild i värdediskrimineringsfrågor. Island har börjat erbjuda en
likalönscertifiering. Man menar att det inte är en ren statistikfråga utan en etisk fråga.
Certifieringen betyder att löner kan på frivillig basis, sättas efter en viss standardiserad metod.
Metoden tar inte bort alla problem men snabbar på processen att sluta ett oförklarligt och
oförsvarligt lönegap mellan könen. Kvinnorna på Island behöver inte som i Sverige, - vänta i 100
5 (61)
år på att lönegapet ska försvinna. Statliga arbetsgivare på Island har redan idag halverat
värdediskrimineringen bland sina anställda med dryga 50 procent. (Certifieringen sker i samarbete
med British Standards Institution, BSI ).
Det är dags för en metod som belönar alla anställda på en ickediskriminerande grund.
Jag föreslår
att distriktskongressen överlämnar motionen till länsriksdagsgruppen för att överväga lämpliga
åtgärder för att få till stånd jämlika löner
Marina Andersson, Handens Socialdemokratiska förening
Förslag till beslut
Haninge Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till
distriktskongressen som arbetarekommunens egen
Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-25, att skicka motionen som sin
egen till partidistriktets årskongress 2015
Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A1
Föredragande: Leif Nysmed – leif.nysmed@riksdagen.se
Socialdemokratin är ett feministiskt parti, lönediskrimineringen som motionären beskriver är
oacceptabel och ett av de vallöften som partiet gick till val på var att lönekartläggningar ska göras
varje år. Lönekartläggningar är ett viktigt instrument för att komma tillrätta med
lönediskriminering. Även arbetsmarknadens parter har ett viktigt arbete att göra för att komma
tillrätta med problemet. Motionen beskriver intressanta förslag såsom det isländska arbetet med
likalönscertifiering.
Distriktsstyrelsen föreslår distriktskongressen besluta
att
bifalla motionen, samt
att
överlämna motionen jämte utlåtandet till länsriksdagsgruppen.
Motion A2 – Stärk den svenska modellen
Vi har i Sverige med stolthet framfört att på vår arbetsmarknad har parterna genom kollektivavtal
reglerat löner och anställningsvillkor och därför behövs inte någon lagstiftning om minimilön.
Det är detta vi kallar för den svenska modellen.
Under senare år, inte minst under åtta år med högeralliansen, har vi sett en nedåtgående trend av
företag som tecknat avtal med facket. Detta är ett allvarligt hot mot den svenska modellen.
6 (61)
Dödsolyckan vid värmekraftverket vid Hjorthagen där två arbetare dog är ett skrämmande
exempel. Fortum som är statsägt (finska staten) är beställare och har upphandlat österrikiska
Andritz för jobbet. Andritz har inget avtal och det har inte heller det polska företag där de
omkomna arbetarna var anställda. Det polska företaget är underentreprenör till Andritz. Nu vet
ingen om de efterlevande får någon ersättning. Med svenskt kollektivavtal hade ersättning
utgivits. Dessutom kräver det svenska avtalet att skyddsombud utses och att en
skyddsorganisation etablerats.
Kollektivavtal borde vara en självklarhet på företag som erhåller statliga subventioner exempelvis
de som anställer arbetslösa Men så är det inte.
Bemanningsföretagens uthyrning av arbetskraft sker utan kontroll om de inhyrande företaget har
kollektivavtal. De anställda vid bemanningsföretagen en har en utsatt position och har svårt med
krav om löner, men också svårt med fackligt medlemskap. Bemanningstrendens fula baksida
heter Tillgänglighetsslaveriet. Där står arbetaren med mobilen i hand ständigt beredd att rycka in.
Då kräver man inte kollektivavtal utan är glad för jobb och lite lön.
Sammanfattningsvis medverkar detta till att kraven på kollektivavtal vid företagen minskar vilket
är till nackdel för de som jobbar. Resultatet är dumpade löner, brister i arbetarskyddet då
skyddsombud saknas. Vid företag med kollektivavtal upprätthålles lönerna och arbetarskyddet.
Dessutom utses skyddsombud.
Vi kan konstatera att det som ovan nämnts medverkat till att den svenska modellen är försvagad
och därmed hotad. För att stärka upp den borde det vara självklart att staten, lansting och
kommuner alltid använder företag med kollektivavtal i sina upphandlingar.
Med hänvisning till ovanstående föreslås att distriktkongressen ger distriktsstyrelsen i uppdrag att
tillskriva regeringen om
att
regeringen tillsätter en snabbutredning för att fastställa kollektivavtalens status på
den svenska arbetsmarknaden
att
Lex Lavallagen rivs upp
att
åtgärder vidtages för att stärka kollektivavtalen och den svenska modellen
att
uppmana stat, landsting och kommuner att ge uppdrag till företag med
kollektivavtal
Jan Aspefjord
Täby arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-19, att skicka motionen som sin egen
till partidistriktets årskongress 2015
7 (61)
Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion A2
Distriktsstyrelsen delar motionärens syn att vi får en väl fungerande arbetsmarknad. Regeringen
har startat upp ett flertal utredningar som ska presentera hur det blir ordning och reda på svensk
arbetsmarknad, bl.a. om huvudentreprenörsansvar i byggbranschen och om det kan behövas
inom andra branscher. Partiet gick även till val på ett tiopunktsprogram för att stärka den svenska
modellen och få ordning och reda på svensk arbetsmarknad. Arbetet är påbörjat i riksdag och
regering och även i landstinget och i kommunerna pågår arbetet utifrån det valprogram som
partidistrikten i Stockholm kom överens med LO-distriktet om.
att
anse motionen besvarad.
8 (61)
B – HÄLSO- OCH SJUKVÅRD
Motion B1 – Avskaffa alternativt begränsa vårdval
Vårdvalet har införts 2008.vårdvalet innebär att patienter kan välja mellan olika vårdgivare, båda
privat och landstingdrivna. sedan dess harr båda antalet sjukskrivningar och längden på
sjukskrivningsperioderna tydligt ökat mest i stora städer som har betydligt högre utbud av
läkaremottagningar, bland annat beroende på mycket generösa etableringsregler-med högre
konkurens om patienterna.
Effekten av detta har blivit snabbt stigande kostnader inom primär vården samtidigt som
sjukhusen brottas med överbeläggningar och hårt pressade arbetsscheman - Resurs fördelning av
specialitet sjukvård försämras samt vårdkvalitet reduceras markant ändå ställs inför fortsatta
besparingskrav.
Att
Avskaffa vårdval återinföra det gamla systemet.
Att
Begränsa vårdvalen inom kommun/stadsdel.
Motionären: Sargon Daoud, Hallunda-Norsborg S-föreningen
Svar gällande motion ” Avskaffa alternativ begränsa vårdval”
Motionären tar upp frågor gällande ”vårdvalet” som den Moderatledda alliansen i landstinget
införde under 2008. Motionären beskriver vårdvalets effekter där kostnaden för vård blivit högre,
resursfördelningen av t ex specialistvård blivit mer ojämlik fördelad över regionen och
sjukskrivningarna av personalen har ökat.
I åtta år har landstinget i Stockholm styrts av en Moderatledd allians. Under dessa år har de
konsekvent prioriterat skattesänkningar och privatiseringar framför att ta ett helhetansvar för att
möta framtidens utmaningar. Med ”vårdvalet” har Moderaterna haft ambitioner att öka
tillgängligheten i sjukvård, vilket inte är fel. Men resultaten har uteblivit. I takt med att vi har fått
en allt mer marknadsstyrd sjukvård har antalet läkarbesök ökat, dock inte tiden med patienterna.
Idag är det mer lönsamt att fylla i listor till den centrala byråkratin än att ägna tiden åt den
enskilda patienten. För sjukvården styrs i allt för stor utsträckning mot att fokusera på många
korta läkarbesök, snarare än att ta ett helhetsansvar kring patienten. Vårdvalets ersättningssystem
hämmar utvecklingen av sjukvården då den detaljreglerar hur vårdpersonalen ska jobba. Och
precis som motionärer skriver så riskerar systemet att vara kostnadsdrivande då det premierar
läkarbesök före vårdresultat.
Vi socialdemokrater vill se en mer värdebaserad vård och målet för Socialdemokratin är en god
och jämlik hälso- och sjukvård för samtliga invånare i Stockholms län. Den rådande
etableringsfriheten för företagen innebär att varje vårdgivare som levt upp till kriterierna för ett
vårdval och blivit auktoriserad, har rätt att bedriva verksamhet där den anser det vara mest
lönsamt. Det skapar en ojämlik tillgång till sjukvården i länet och innebär ofta längre resor för
länets medborgare att nå vården.
9 (61)
Den enskilde patientens hälsa behöver återigen bli den vägledande principen. Våra gemensamma
resurser ska styras och fördelas utifrån varje enskild individs behov av vård. Det är hög tid att
vända utvecklingen.
Men det går inte att bortse ifrån att ”vårdvalet” har funnits i åtta år och det måste vara vår
utgångpunkt. Därför är det inte realistiskt att återinföra systemet som vi hade för åtta år sedan,
som motionären föreslår. Den socialdemokratiska distriktsårskongressen i Stockholms län har
beslutat att landstinget ska utarbeta en etableringsstrategi för att säkerställa att länets medborgare
får en jämlik tillgång till såväl primär- som specialistvård. Samt ändra ersättningssystemen så att
vården ersätts efter patientens behov och efter vårdens kvalitet, istället för antal ingrepp eller
antal ifyllda enkäter.
Socialdemokraterna i Botkyrka beslutade att skicka in motionen till distriktsårskongressen
som enskild. Beslut på medlemsmöte i Socialdemokraterna i Botkyrka den 22/11.
Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B1
Föredragande: Agneta Karlsson – agnetakarlsson62@gmail.com
Distriktsstyrelsen delar motionärens oro över den utveckling som hälso- och sjukvården tagit,
inte minst inom vårt eget landsting som har en av de mest extrema vårdvalsmodellerna i landet.
Både när det gäller omfattning och valet av ersättningssystem. Flera utvärderingar, senast
Riksrevisionen i november, har beskrivit hur ojämlikheten har ökat med LOV-lagstiftningen.
Nuvarande regering avsåg att ta bort kravet på att alla landsting måste ha vårdvalssystem –
”tvångsloven” i dagligt tal. Detta för att landstingen själva ska få välja hur man organiserar sin
hälso- och sjukvård, men också för att vårdvalen bidragit till ökad ojämlikhet på sina håll.
Dessvärre har regeringen inte fått majoritet för förslaget i riksdagen.
Innan vårdvalet och etableringsfriheten fanns i Stockholms läns landsting kunde landstinget
istället upphandla privat eller ideell verksamhet, vilket gav större kontroll och inflytande över
verksamheten. Vi kan idag se att en del kommuner, exvis Södertälje, väljer att gå tillbaka till den
ordningen istället för använda sig av LOV, som är frivillig för kommunerna att följa till skillnad
mot i hälso- och sjukvården där den är obligatorisk.
Med nuvarande riksdagsmajoritet och ett alliansstyrt landsting i Stockholms län, är möjligheterna
på kort sikt mycket små för att förändra vårdvalet. Vi socialdemokrater i Stockholms län anser
dock, vilket också framgår av Botkyrka Arbetarekommuns utlåtande, att landstinget ska utarbeta
en etableringsstrategi för att säkerställa att länets medborgare får en jämlik tillgång till såväl
primär- som specialistvård. Eftersom vårdvalet funnits i vårt län under mycket lång tid, är det inte
realistiskt att ändra systemet totalt. Vi vill istället förändra ersättningssystemen så att vården
ersätts efter patientens behov och efter vårdens kvalitet, istället för att ersätta utifrån antal
ingrepp, besök eller ifyllda enkäter. På så sätt kan vi förena valfrihet med kvalitet utifrån
patientens behov och inte utförarnas behov.
10 (61)
Till detta kommer också regeringens arbete med att utreda hur ”ordning och reda” i välfärden ska
kunna utformas. Det handlar om att ställa högre krav på utförare, införa meddelarskydd även för
privata utförare, ha öppna böcker mm Arbetet ska redovisas 2016.
att
Motion B2 – Nytt sjukhus till Handen
Handens sjukhus försörjer ett område med 150 000 innevånare med allmän sjukvård och ett antal
specialistfunktioner. De nuvarande lokalerna är gamla och är byggda med asbests varför
nödvändiga renoveringar inte kan göras. Handens behöver nu ett nytt sjukhus.
Enligt landstingets beräkningar har sjukhuset ett upptagningsområde med ökande befolkning och
ett ökat behov av sjukvård. Inom upptagningsområdet finns en del av de områden som genererar
vad man kallar undvikbar sjukhusvård. Med det menas att bristen på förebyggande och tidiga
vårdinsatser ger efter en tid sjukhusvård som skulle kunna undvikas. Ett annat tecken på höga
ohälsotal är att Haninge tillhör de kommuner som enligt försäkringskassan har de högsta
sjukskrivningstalen. Det finns således ett underutnyttjande av sjukvård parallellt med ohälsa.
Haninge kommun har i planarbete möjliggjort att ett nytt sjukhus byggs i anslutning till
pendeltågsstationen i Handen. Det möjliggör 150 000 innevånare får ett specialistcentrum av det
slag som beskrivs i landstingets ”Framtidsplan för sjukvården”.
Vi förslår
att
distriktskongressen uttalar sig för ett nytt Handens sjukhus.
Västerhaninge-Muskö Socialdemokratiska förening
Göran Svensson
Stockholms län är Sveriges främsta tillväxtregion. Den starka befolkningsutvecklingen, i
kombination med att andelen äldre och kroniskt sjuka patienter ökar, leder till ett ökat behov av
hälso- och sjukvård – inte bara idag utan även i framtiden. Det är för framtidens Stockholm som
vi Socialdemokrater vill bygga en hälso- och sjukvård som utgår från varje patients unika behov
av vård.
Hälso- och sjukvårdsdirektören har informerat att ett utredningsbeslut är fattat avseende nytt
sjukhus i Handen.
Haninge arbetarkommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att skicka motionen till
distriktskongressen som arbetarkommunens egen.
11 (61)
Föredragande: Jens Sjöström – jens.sjostrom@politik.sll.se
Motionen lyfter upp en av de frågor som Socialdemokraterna i Stockholms län och landsting i
samverkan med Haninge arbetarekommun har drivit sedan drygt två år tillbaka. Frågan om ett
nytt sjukhus i Handen, som ersättning för det nuvarande sjukhuset som byggnadsmässigt och
arbetsmiljömässigt är utdömt, är viktigt ur flera perspektiv.
I Stockholms läns landstings Framtidsplan förutsätts att flera delar inom nuvarande vård på våra
akutsjukhus flyttas ut till primärvård, specialistcentra och närsjukhus. Detta för att kunna renodla
akutsjukhusens inriktningar och uppdrag. Framtidsplanen tydliggör Nya Karolinska sjukhuset i
Solnas uppdrag inom vård, utbildning och forskning ska organiseras med hänsyn taget till
sjukhusets roll inom universitetssjukvården och vara högspecialiserad. Vård som inte faller inom
denna definition kommer flyttas till andra akutsjukhus och antalet slutenvårdplatser på NKS
kommer att vara lägre än idag. Investeringar görs också i övriga akutsjukhus för att modernisera
och verksamhetsanpassa lokalerna för framtida inriktning.
Tyvärr haltar, enligt distriktsstyrelsens uppfattning, det viktiga steget i den utflyttning som ska ske
av vård från akutsjukhuset till primärvård, specialistvård och övriga sjukhus. Framtidsplanens mål
om att ca 300000 öppenvårdsbesök på akutsjukhuset ska kunna flytta ut och ges av andra
vårdutförare är starkt avgörande för att Framtidsplanen ska kunna genomföras och att inte
patienter drabbas av platsbrist och svårtillgänglig vård.
Det är bland annat mot bakgrund av detta som vikten av ett skyndsamt genomförande av ett nytt
närsjukhus i Handen ska ses. Inte minst geriatriken är beroende av en tydligare decentraliserad
struktur men även rehabiliteringsvård och somatisk specialistvård. Här menar vi socialdemokrater
att en bättre fungerande närsjukhusstruktur och ökad samordning mellan sjukvårdens aktörer är
avgörande. Man kan konstatera att Framtidsplanen i detta avseende inte tagit tillräckligt stor
hänsyn till vårdbehoven i de södra länsdelarna då andelen närsjukhus är betydligt
underdimensionerat.
Till detta ska också anföras att Handens närsjukhus har ett stort upptagningsområde där
Nynäshamnsbornas förutsättningar till en väl fungerande vård är i starkt är beroende av ett
välfungerande nav som Handens närsjukhus.
Efter att Socialdemokraterna en tid drivit frågan om ett nytt närsjukhus i Handen kände sig även
alliansen nödgade att ansluta sig till vår linje. Det moderata Finanslandstingsrådet lovade i
samband med landstingets budgetdebatt år 2013 att ett nytt sjukhus i Handen skulle byggas. Vi
såg positivt på detta besked från Moderaterna, men är ifrågasättande då Alliansens budget vare sig
för 2014 eller 2015, till skillnad från Socialdemokraternas, inte innehållit några avsatta medel för
en investering i ett nytt närsjukhus. Denna deskrepans mellan löfte och handling ter sig något
problematisk.
12 (61)
att
bifalla motionen.
Motion B3 – Ang. TBE vaccinering
TBE, eller Tick borne encephalitis, är en hjärninflammation som sprids av fästingar och värddjuret
misstänks vara rådjur. Mot denna mycket allvarliga sjukdom finns fortfarande inga läkemedel.
Borrelia, en annat fästingburen infektion kan framgångsrikt behandlas med antibiotika. Följderna
av TBE kan bli livslånga förlamningar, nedsatt inlärningsförmåga m.fl. följder av allvarlig natur
och även död.
Fästingarna har under de senare åren ökat sitt spridningsområde och förekommer nu långt inne i
syd- och mellansverige och även norrut längs kusten. Mildare vintrar, riklig förekomst av rådjur
inte minst i villaträdgårdar, parker och grönområden nära bebyggelse är sannolikt faktorer som
gynnat ökningen av och utbredningen av fästingarna.
Det finns vaccin mot TBE men TBE-vaccineringen är fortfarande en privat angelägenhet för de
som har råd. Vaccineringen ingår ej i högkostnadsskyddet för vare sig läkarvård eller läkemedel!
Kostnaden för den enskilda personen ligger på ca 450-500 kr per tillfälle, dvs en kostnad på ca
1500 kr och det krävs 3 vaccinationer, två (2) inom en månad och ytterligare en inom ett år för att
ge ett fullgott grundskydd. Ytterligare påfyllning av vaccinationen bör göra efter 4-5 år för att
skyddet skall vara varaktigt.
För en barnfamilj, t.ex. med 2 barn, blir kostnaden stor om hela familjen vill skydda sig mot
sjukdomen, ca 6000 kr för grundskyddet och senare ca 2000 kr per vaccinationspåfyllning. För en
familj med måttliga inkomster blir det en kännbar kostnad och risken är stor att många avstår
från vaccination.
Att sluta vistas utomhus annat än i totalt urbaniserade miljöer kan vara ett sätt att skydda sig men
det är knappast tilltalande för vare sig individen eller samhället. Ett annat sätt att skydda sig mot
fästingar att ha heltäckande kläder, insektsmedel etc. men det är knappast realistiskt. Fästingarna
kan krypa omkring i kläderna i flera dagar på sin jakt efter sitt ”byte”.
Mot bakgrund av ökningen av TBE, den fästingburna hjärninflammationen, föreslår jag
distriktskongressen att ställa sig bakom:
Att
högkostnadsskyddet för sjukvård och läkemedel skall omfatta vaccination mot TBE
för vuxna.
Att
vaccination för barn och ungdom t.o.m. 18 år skall vara kostnadsfri.
Att
Motionen överlämnas till den socialdemokratiska gruppen i riksdagen och
landstinget för åtgärder.
Krystyna Munthe
13 (61)
Haninge arbetarkommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till
distriktskongressen som arbetarkommunens egen
Föredragande: Tove Sander – tove.sander@telia.com
Motionären lyfter en viktig fråga. I vårt land är sjukvård skattefinansierad med undantag för att
vi betalar besöksavgifter upp till ett visst belopp årligen, det så kallade högkostnadsskyddet för
sjukvård. När vi köper mediciner betalar vi fullt pris upp till ett visst belopp, det så kallade
högkostnadsskyddet för mediciner. Högkostnadsskyddet för mediciner gäller bara för sådana
mediciner som vi fått förskrivna på recept. För att ett läkemedel ska ingå i högkostnadsskyddet
krävs att läkemedelstillverkaren ansökt hos Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) om
att deras läkemedel ska ingå i högkostnadsskyddet och att TLV beviljat detta. Det är ingen
tillverkare av TBE-vaccin som gjort en sådan ansökan. Det finns för närvarande ingen möjlighet
att ”tvinga” in en leverantör i TLV:s prövning som de facto leder till en prispress av läkemedel.
Det pågår dock en utredning vars syfte är att klargöra om det är möjligt att ”tvinga” alla
läkemedel genom TLV:s prövning.
Att idag införa allmän vaccination mot TBE skulle innebära att vi accepterade att tillverkarna av
TBE-vaccin fritt sätter sina priser och att vi därefter subventionerar deras preparat. Att vaccinera
hälften av invånarna i Stockholms län med de inledande tre vaccinationstillfällena skulle innebära
en kostnad om en miljard kronor. Till det kommer sedan att vaccinationen ska följas upp var
femte år.
Distriktsstyrelsens uppfattning är att det krävs en nationell samordning och utredning för att hitta
former för hur svenska folket på bästa sätt får tillgång till TBE-vaccination. När man inför nya
vacciner i det som finansieras bör det göras efter noggrann utredning av de hälsoekonomiska
effekterna. Av tradition har vi i vårt land prioriterat våra yngsta och succesivt vaccinerat
befolkningen genom att införliva nya vacciner i barnvaccinationsprogrammet. Problemet med
just TBE-vaccin är at det måste fyllas på var femte år och att barnvaccinationsprogrammet därför
inte är tillräckligt.
Motionären har föreslagit att motionen ska överlämnas till såväl riksdags- som landstingsgruppen.
Distriktsstyrelsens uppfattning är att detta är en komplex fråga som kräver utredning och åtgärder
på nationell nivå varför motionen jämte motionssvaret bör överlämnas till riksdagsgruppen.
att
anse motionen besvarad, samt
att
14 (61)
Motion B4 – Motion om Endometrios
Endometrios är en dold kvinnosjukdom som drygt 200,000 kvinnor i Sverige bär på. Det vill säga
ca 10-15 % av Sveriges kvinnor i fertil ålder är drabbade, samt dessa 200,000 kvinnors
arbetsgivare, partner, barn och familjer. Det är vanligare än diabetes och cancer.
Endometrios yttrar sig i att livmoderslemhinnan sprider sig utanför livmodern vilket i sin tur
orsakar:








Svår smärta vid menstruation.
Smärta vid toalettbesök.
Smärta vid samlag.
Rikliga blödningar, mellanblödningar, rubbad menscykel.
Infertilitet (svårighet att bli gravid).
Ökad risk för prematurbörd (för tidig födsel) och därmed kejsarsnitt.
Endometrioscystor vilket kan ge blödningar i bukhålan.
Psykisk ohälsa.
Det kan i dagsläget ta upp till 10-15 år att få rätt diagnos med mycket lidande till följd, problem i
arbetslivet, psykiska besvär, sjukdagar, höga sjukvårdskostnader, smärta och lägre grad av
folkhälsa och livsglädje!
Många av dessa kvinnor med denna kroniska sjukdom behöver vara sjukskrivna ett par dagar
varje månad med följd att arbete, möten, vardagsliv inte kan genomföras. Kvinnor blir
misstänkliggjorda som fuskare och att det " kanske inte är så farligt med lite mensvärk"?
Det finns en stor kunskapsbrist hos läkare som behöver sätta en så tidig diagnos som möjligt. Det
behövs även en inriktad utbildning och större kännedom om samband mellan psykiskt och fysiskt
välbefinnande, då detta är en immunbristsjukdom. Idag finns det endometriosföreningar,
endometrioscentrum och information på webben att hämta. Dock saknas det en allmän kunskap
om denna sjukdom och forskningen behöver stödjas ytterligare för att kunna finna bättre
metoder för diagnostik och kirurgi.
att
distriktskongressen ger riksdagsgruppen i uppdrag att verka för att en
upplysningskampanj till gynekologer, ungdomsmottagningar, allmänhet,
sjukvårdspersonal och patienter genomförs.
att
distriktskongressen ger riksdagsgruppen i uppdrag att verka för att ökade och
riktade forskningsanslag med inriktning endometrios genomförs.
att
distriktskongressen ger riksdagsgruppen i uppdrag att verka för att nationella
riktlinjer införs för endometriosvården.
att
distriktskongressen ger riksdagsgruppen att verka för att endometrios omfattas av
försäkringskassans särskilda högriskskydd.
Ing-Marie Elfström, Vallentuna den 29 oktober 2014
15 (61)
Vallentuna Arbetarekommuns medlemsmöte onsdagen den 19 november 2014 beslutar enhälligt
att motionen ska antas som sin egen och skickas till Distriktskongressen 2015.
Ing-Marie Elfström, ordförande Vallentuna Arbetarekommun
Föredragande: Anna Ljungdell – anna.ljungdell@nynashamn.se
Endometrios är en av de vanligast förekommande kvinnosjukdomarna, som motionären mycket
riktigt påpekar. Många kvinnor får vänta länge på en korrekt diagnos och lider därför i onödan,
ibland i flera år. När väl korrekt diagnos har ställts finns det olika behandlingar som kan ha effekt.
Distriktsstyrelsen håller därför med motionären om behovet av att sprida kunskapen om
endometrios, både vad gäller symptom, diagnosmetoder och behandling. Ansvaret för detta ligger
i huvudsak på landstingen och det finns idag kunskapscentrum i de fyra största regionerna
Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala.
Det är viktigt att se till att den kunskap som finns sprids till sjukvårdens olika vårdgivare.
Exempelvis har Svensk förening för obstretik och gynekologi, SFOG, tagit fram bra råd och
rekommendationer för diagnostisering och behandling som bygger på samlade erfarenhet från
internationell forskning. Frågan är varför denna kunskap inte har fått större spridning.
Distriktsstyrelsen håller därför med motionären om att denna sjukdom borde lyftas fram i
Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
När det gäller frågan om särskilt högriskskydd bygger det på arbetsförmåga, inte på diagnos. Man
kan få särskilt högriskskydd om man har en medicinskt väl dokumenterad sjukdom som gör att
man troligen måste vara borta från arbetet minst tio gånger om året. Då har man ingen karensdag
utan kan få sjukpenning eller sjuklön redan från första dagen. Försäkringskassan betalar hela
sjuklönekostnaden till arbetsgivaren.
att
avslå att-sats 1,
att
bifalla att-sats 2 och 3, samt
att
avslå att-sats 4.
Motion B5 – Garantera möjligheterna för alla barn med AST-diagnos i
Stockholms län att få behandling
Allt fler barn har de senaste åren efter utredning fått en autismspektrumdiagnos (AST). Vi ser en
ökning i såväl USA, Sverige som helhet och i Stockholms län. Uppskattningar ger vid handen att
andelen tonåringar Stockholms län med diagnosticerad autism ligga på 2,6 procent år 2011 och
siffran ökar ytterligare om vi i den inkluderar aspergers syndrom.
16 (61)
De här barnen har en genomgripande funktionsnedsättning när det gäller kommunikation och
samspel, förmågor som är värderas högt i vårt moderna samhälle och är viktiga för att kunna leva
ett bra liv med utbildning och arbete. Länge var prognosen för de barn som fick en AST-diagnos
i barndomen ofta dyster. Autism ansågs obotligt och det sågs dystert på framtiden och barnets
möjligheter till utveckling. Modern forskning och klinisk erfarenhet har dock visat att om de här
barnen får tidig och intensiv träning/behandling och stöd i sin utveckling så finns möjligheter till
en mycket god utveckling av förmågor och kunskaper. I en del fall en sådan god utveckling att
funktionsnedsättningen mildras till den grad att det inte längre finns fog diagnosen.
I Stockholms läns landsting har verksamheten, såsom Autismcenter för små barn, Autismcenter
för barn och unga och Aspergercentrer, som riktar sig mot barn och ungdomar de senaste åren ej
fått ekonomiska medel som motsvarar de ökade antal barn och ungdomar med AST och de
behov de har av behandling och stöd. Det har fått till följd att det har uppstått mycket långa
väntetider, intagningsstopp, inställda kurser och behandlingar. Verksamheterna har ej heller
möjlighet att i tillräcklig utsträckning, erbjuda den behandling som forskningen förespråkar. Det
har t.o.m. blivit så att barn/unga kan bli i stort sett utan behandlande åtgärder från landstinget,
när de hamnar i kläm mellan nya åldersregler, intagningsstopp osv. i verksamheterna.
Barn med AST-diagnos bör få rätt till den chans till ökad livskvalité och förmågor som modern
behandling och träning kan ge dem.
Jag yrkar att landstingsgruppen får i uppdrag att verka för:
‐
‐
att Autismcenter för små barn och övriga center får ökade ekonomiska resurser för att
möta den större mängden barn med autismdiagnos
att varje barn och ung med AST garanteras möjlighet till modern forskningsbaserad
behandling/träning och stöd
Annica Gryhed
Täby arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-19, att skicka motionen som sin egen
Föredragande: Tove Sander – tove.sander@telia.com
Precis som motionären skriver är det alltfler barn i Stockholms län som utreds och får en
autismspektrumdiagnos. Det är glädjande att alltfler barn får genomgå utredning men givetvis
helt oacceptabelt att de efter utredning och diagnostisering inte får tillgång till den behandling
och träning de behöver. Distriktsstyrelsen delar helt och fullt motionärens uppfattning att de
ekonomiska tillskotten till behandling och träning inte motsvaras av behoven. Även om det är
distriktsstyrelsens bestämda uppfattning att de ekonomiska resurserna behöver öka anser sig inte
styrelsen kunna ta ställning till om det är Autismcenter för små barn och övriga center som för
17 (61)
närvarande arbetar på uppdrag av Stockholms läns landsting eller andra aktörer som ska ges i
uppdrag att tillgodose de ökade behoven.
att
anse att-sats 1 besvarad,
att
bifalla att-sats 2, samt
att
överlämna motionen jämte utlåtandet till landstingsgruppen.
Motion B6 – Ombilda Nacka sjukhus till geriatriskt specialsjukhus
Nacka sjukhus kan bidra med ett antal nya välbehövliga geriatriska vårdplatser, platser som
avlastar bl.a. Södersjukhuset (SÖS) och ger mera plats för de som behöver ”riktigt” akut vård.
Att behovet av platser i geriatrisk vård är mycket stort i Stockholms Läns Landsting (SLL) är
knappast någon nyhet. Inte heller att behovet av geriatrisk vård med största sannolikhet kommer
att öka under de kommande åren. En av orsakerna till platsbristen på SÖS är bl.a. att de upptas
av äldre patienter som i många fall inte skulle behöva komma dit. När de väl kommit dit så blir de
efter lång väntan ev. behandlade direkt eller inlagda för någon enklare åtgärd och ny väntan på att
transporteras hem eller till annan, förhoppningsvis, geriatrisk klinik där man för tillfället kan hitta
en plats för fortsatt vård.
Det råder stor brist på alla former av vårdpersonal som har specialkunskaper i geriatrik. Geriatrik
har dessvärre aldrig ansetts som någon, fin och glamorös vidareutbildning. För att förbättra
kunskaperna och synen på geriatrik krävs utbildning och forskning. Utbildning och forskning
kräver patienter och plats för elever och forskare. och även här tycker vi att Nacka sjukhus skall
bidra genom ett samarbeta med t.ex. Karolinska Institutet – Södersjukhuset och Äldrecentrum.
Med hänvisning till ovanstående föreslås
Att
Utreda förutsättningarna för att Nacka sjukhus ombildas till geriatriskt
specialsjukhus och erbjuda platser för utbildning och forskning i geriatrik.
Gunnar Lindqvist
Utlåtande
Arbetarekommunen anser att behovet av att minska trycket på SÖS som akutsjukhus är stort.
Idag kan mycket långa väntetider uppstå och då framförallt för äldre patienter som är multisjuka.
Effekten av den snabba ökningen av invånare i vår region kan motivera ett Nacka Sjukhus
ombildas till en geriatriskt specialsjukhus. När det gäller frågan om behovet av utbildnings- och
forskarplatser i geriatriken var denna fråga uppe på Distriktskongressen 2014 med ett positivt
beslut. Därför beslutar
18 (61)
Värmdö Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet att bifalla motionen och skicka den
till distriktskongressen som arbetarekommunens egen.
Värmdö Arbetarekommuns medlemsmöte har den 2014-12-08 valt att anta motionen i sin helhet
och insända densamma till partidistriktets ordinarie distriktskongress 2015 som sin egen.
Motion B7 – Motion om att låta Närakuten vid Nacka sjukhus vara öppen
dygnet runt och med rätt att skriva in äldre patienter.
Närakuten på Nacka sjukhus har ett stort upptagningsområde som omfattar Nacka och Värmdö
och gäller personer över 6 månader. Öppettiderna är idag mån – fre 08.00 – 20.00, lör – sön
11.00 – 20.00
Ett välkänt faktum är att såväl vuxenakuten på Södersjukhuset som Sachska barnsjukhusets och
Astrid Lindgrens barnakutmottagning lider av ständiga överbeläggningar som sliter hårt på såväl
personalen som patienterna. Många av de patienter som söker sig till akutmottagningen nattetid
behöver inte den ”stora” akutmottagningens resurser utan skulle klara sig mycket väl med den
vård en närakut kan erbjuda. Inte minst kan även resorna till den vård man söker ha stor
betydelse, i synnerhet nattetid, för t ex en barnfamilj som skall åka från Värmdö till Astrid
Lindgrens med en sårskada som ev behöver sys.
Motionären önskar att

Den befintliga närakuten Nacka sjukhus skall vara öppen dygnet runt, den behövs för
’alla åldrar’

Ge närakuten medicinsk kompetens (geriatrik) och rätt att skriva in äldre patienter under
alla dygnets timmar utan att behöva sända patienten vidare till SÖS för bedömning.
Gunnar Lindqvist
Värmdö Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till
distriktskongressen som arbetarekommunens egen.
19 (61)
Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion B6 och B7
Föredragande: Agneta Karlsson - agnetakarlsson62@gmail.com
Motionären lyfter behovet av en tillgänglig vård där akuta vårdbehov och geriatriska patienter ska
kunna omhändertas även utanför de stora akutsjukhusen. Det ska vara möjligt att bedömas,
vårdas och läggas in även på mindre sjukhus, som i detta fallet Nacka närsjukhus.
Socialdemokraterna anser att en ny sjukvårdsstruktur kan leda till ett bättre användande av
sjukvårdens resurser. Specialistvården för äldre, kroniker och multisjuka ska organiseras utifrån
patienternas behov och förutsättningar, slutenvård ska succesivt och patientsäkert övergå till
öppenvård. Tydlighet och trygghet för medborgarna om vilken vård som finns var ska öka och
etableringen av vård ske utifrån behov, strategisk nytta och specialisering. Detta innebär också
satsningar och utveckling av närsjukvården. Socialdemokraterna ser att närsjukhus med närakuter
ska finnas i stadskärnorna där människor bor och arbetar. Den nya sjukvårdsstrukturen innebär
att det ska finnas utarbetade rutiner och arbetsprocesser för samarbete mellan primärvård och
specialistvård. Det ska inrättas särskilda specialistsjukhus med ansvar för behandling av specifika
kroniska sjukdomar. Specialistsjukhusen ska också, i samarbete med Karolinska institutet och
andra parter, ha ansvar för utvecklingen inom respektive område. På akutsjukhus och
universitetssjukhus bedrivs fortsättningsvis slutenvård och högspecialiserad vård.
Nacka sjukhus är idag ett av länets närsjukhus. De bedriver specialistvård både i öppen- och
slutenvård. Nacka närsjukhus planeras ha ca 200 geriatriska vårdplatser till 2019, idag ca 100,
enligt den planering som pågår under namnet ”Framtidens hälso- och sjukvård”, det innebär att
de kommer ha ett relativt stort uppdrag i länet. Närsjukhusen kommer att vara en viktig del i
Stockholms sjukvårdsstruktur och ha ett nära och naturligt samarbete med akutsjukhusen oavsett
om de drivs av akutsjukhusen själva eller av en privat aktör.
Med ett utvidgat uppdrag till geriatriken önskar Socialdemokraterna att förutsättningarna för
direktinskrivningen ska kunna öka, vilket stärker patientsäkerheten och avlastar akutsjukhusens
akutmottagningar. Närsjukhusen ska ansvara för att det finns en närakut med tillgång till röntgen
och lab. Det finns anledning att se över vilken typ av röntgen som ska finnas och utöka även till
CT-röntgen för att göra det möjligt att utöka uppdraget ytterligare när det gäller direktinskrivning
till geriatriken. Idag körs alltför många av länets äldre till akutsjukhusen där de riskerar bli
liggande på överfulla akutmottagningar utan tillgång basal omvårdnad. Det skapar otrygghet hos
patienten vilket riskerar att försämra hälsoläget, samt medföra en stor stress för personalen på
akutmottagningarna som känner att de inte har möjlighet att ta hand om dessa äldre patienter.
Ofta har de ett akut vårdbehov som leder till inläggning, men de har inte alltid behov av
akutsjukhusets resurser. En utökning av geriatrikens uppdrag gällande direktinskrivning vore
därför det bästa ur ett patientsäkerhetsperspektiv.
Det är viktigt att närakuten har öppet även på udda tider såsom kvällar och helger för att den ska
kännas som ett reellt alternativ till akutsjukhusens akutmottagningar. Däremot ställer vi oss
tveksamma till att en dygnetrunt-öppen närakut är det bästa sättet att nyttja våra gemensamma
resurser. Att bemanna en akutmottagning dygnet runt är mycket resurskrävande, särskilt om man
även vill inkludera även de minsta barnen som kräver en högre kompetens för att kunna göra
säkra bedömningar.
20 (61)
Idag finns det jourläkarbilar som är kraftigt underutnyttjade, dessa kan ta sig över hela länet,
Socialdemokraterna anser att de bör stärkas upp med just barnläkare för att kunna åka hem till
barnfamiljer dygnet runt. Trycket på akutmottagningarna går generellt ner nattetid och dessa
jourläkarbilar skulle i större utsträckning kunna avlasta sjukhusens akutmottagningar när det gäller
mindre akuta sjukdomsfall.
Socialdemokraterna vill att en utredning gällande vilka sjukhus som ska vara specialistsjukhus ska
genomföras innan de utses, dessa bör ligga strategiskt spridda över länet för att ge hela länets
medborgare en god tillgänglighet till hälso- och sjukvård. Med specialistsjukhus menar vi ett
sjukhus som bedriver specialistvård i både öppen- och slutenvård och är specialiserat på ett visst
område, exempelvis diabetes eller geriatrik. Idag går det att se att vissa delar av länet har sämre
tillgång till vård, men framförallt underkonsumerar vård beräknat utifrån det förväntade
vårdbehovet. Detta är särskilt tydligt i de södra delarna av länet såsom Handen och Tumba,
sannolikt är att en första satsning på specialistsjukhus kommer att ske i dessa områden för att
säkerställa ett idag inte tillgodosett behov.
Landstinget saknar idag en ordentlig kompetensförsörjningsplan, samtidigt som det är tydligt att
personalfrågorna är en av vårdens stora utmaningar i framtiden. För att ha möjlighet att utbilda
tillräckligt med personal är det nödvändigt att samtliga vårdnivåer tar sitt ansvar och har
tillgängliga utbildningsplatser och tar emot praktikanter. Utbildningsuppdraget ska således gälla
för samtliga vårdgivare. Även när det gäller forskning är det viktigt att Stockholm och Sverige
fortsätter att ligga i framkant när det gäller medicinsk utveckling och då måste vården i större
utsträckning möjliggöra blandade anställningar och vara mer tillgänglig för kliniska prövningar.
Forskning behöver bedrivas där patienterna finns det vill säga på alla vårdnivåer inom hälso- och
sjukvården.
att
anse motionerna besvarade, samt
att
överlämna motionerna och utlåtandena till landstingsgruppen.
Motion B8 – Utöka och effektivisera dygnet runt tjänsten med jourläkarbilarna samt förbättra samarbetet mellan 112, ambulansverksamheten och
1177
Företaget Curera får nästan 24 miljoner kronor för 6000 hembesök per år. Men i själva verket
kommer bilarna att rycka ut 1740 gånger om de fortsätter i samma takt som nu (mars 2014).
Verksamheten inriktar sig i första hand till äldre och barnfamiljer.
En väl fungerande jourläkarverksamhet minskar onödigt lidande och oro för många patienter, det
minskar trycket på akutmottagningarna och underlättar för ambulansverksamheten.
Tyvärr fungerar inte SLL jourläkarverksamhet som det var tänkt och som den borde. En effektiv
jourläkarverksamhet har stor betydelse för att minska antalet onödiga ambulanstransporter till
och från länets akutmottagningar och upptagna sängplatser på akutmottagningarna.
21 (61)
Jourläkaren kan i många fall ge lindring och minska oro redan på plats hos patienten. Om
sjukhusvård krävs kan läkaren skriva in en äldre patient direkt till t.ex. geriatrisk klinik eller annan
vårdnivå.
Jourläkare har stor betydelse även för barnfamiljer som kan stanna hemma med sjukt barn utan
att behöva åka in till barnakuten.
Jourläkaren beställs via 1177. Ambulansbeställningen på 112 kan i vissa lägen be jourläkaren om
hjälp med att bedöma ev. ambulansbehov och/eller prioritet vid oklara ambulansbeställningar.
Västar Götalandsregionen har t ex speciella ambulanssjuksköterskor som kan på plats, efter
bedömning och telefonkontakt med jourläkare, rekommendera patienten att avvakta i hemmet
eller köra patienten direkt till geriatriken eller annan vårdform.
Ambulanssjuksköterskan kan på plats efter bedömningar och telefonkontakt med jourläkare
rekommendera patienten att avvakta i hemmet eller köra patienten direkt till geriatriken eller
annan vårdform.
SLL spar på onödiga ambulansresor, kostnader för undersökningar på akuten och
taxiersättningar. Pengar som i stället kan ’föras över’ till jourläkarverksamheten och minska
lidandet och oron hos väldigt många patienter. Tyvärr äe jourläkarbilarnas verksamhet näst intill
okänd bland länets invånare.
Motionären önskar att man

Utöka och effektivisera dygnet runt tjänsten med jourläkarbilarna.

Förbättrar samarbetet mellan 112, ambulansverksamheten och 1177

Förbättra marknadsföringen av jourläkarverksamheten

Motionen överlämnas till de socialdemokratiska riksdags- och landstingsgrupperna för
beaktande.
Gunnar Lindqvist
22 (61)
Föredragande: Boel Godner – boel.godner@sodertalje.se
Motionären sätter fingret på några viktiga saker. För det första huruvida upphandlade tjänster kan
levereras som avtalat och för det andra det ständiga behovet av effektivisering kring sjukvårdens
olika verksamheter med patienten i centrum.
Motionen gäller specifikt jourläkarbilar och organisationen kring dem. Det är en viktig
verksamhet som gör att de som har svårt att ta sig till en vårdcentral kan få besök i hemmet och
att man kan minska akuta ambulansutryckningar.
Distriktsstyrelsen är positiv till jourläkarbilar och Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting
har till exempel drivit frågan om att systemet ska utökas för barnfamiljer.
Jourläkarbilar är dock ett förhållandevis nytt inslag i sjukvården i Stockholms län. Det tar tid att
etablera en ny verksamhet i en så stor organisation som ett landsting, i det här fallet ett landsting
med nästan två miljoner invånare.
Distriktsstyrelsen anser att utvecklingen av verksamheten bör bevakas och följas innan det går att
ta ställning till eventuella förslag till förändringar.
att
23 (61)
C – VÄLFÄRD/OMSORG
Motion C1 – Stoppa urholkningen av läkemedelsförsäkringen
Vår läkemedelsförsäkring, som dels innebär ett högkostnadsskydd och ”rabatt”, håller på att
urholkas genom att läkemedelstillverkare kan ”begära utträde” från att omfattas av
läkemedelsförsäkringen! Kravet på recept från läkare regleras i annan ordning och kvarstår.
Läkemedelsföretaget sätter priset enligt marknadsekonomiska bedömningar och kan maximera
sin vinst men för den som behöver medicinen blir konsekvensen kraftigt ökade kostnader
alternativt försämrad hälsa eller sjukdom om man avstår från att köpa. Konsekvenserna för
samhället är uppenbara och kan bli mycket dyra.
Ur medborgarnas perspektiv ter det sig ologiskt, att läkemedel som godkänts av de medicinska
myndigheterna i landet och som klassat läkemedlet som endast får säljas på recept av läkare, kan
undantas sig från läkemedelsförsäkringen på läkemedelsförtagets begäran. Att ett
läkemedelsföretag vidtar denna åtgärd beror sannolikt på att man har en mycket stark ställning,
d.v.s. konkurrens saknas och att man därför föredrar att operera helt fritt och maximera sina
vinster utan ”besvärliga” prisförhandlingar kring läkemedlen.
Denna situation bör t.ex. ganska enkelt kunna rättas till, genom att man som villkor för
försäljning av sina läkemedelsprodukter i landet, förutom den sedvanliga medicinska kontrollen,
fogar som villkor att alla läkemedel som är receptbelagda även omfattas av
läkemedelsförsäkringen och därmed ingår i läkemedelsförsäkringen, dvs. högkostnadsskyddet och
läkemedelsrabatterna för individen.
Mot denna bakgrund förslår jag kongressen att besluta:
Att motionen överlämnas till den socialdemokratiska riksdagsgruppen med begäran om lämpliga
åtgärder som löser de problem som motionen aktualiserar.
Att motionen överlämnas till den socialdemokratiska landstingsgruppen med begäran om
lämpliga åtgärder mot de problem som motionen aktualiserar.
Krystyna Munthe
distriktskongressen som arbetarkommunens egen.
24 (61)
Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion C1
Föredragande: Agneta Karlsson - agnetakarlsson62@gmail.com
Motionären menar att alla läkemedel som är receptbelagda borde omfattas av
läkemedelsförsäkringen och därmed ingå i högkostnadsskyddet och läkemedelsrabatterna för
individen. Detta är dock inget yrkande i sig men distriktsstyrelsen väljer att se detta som
motionärens huvudfråga och inte enbart behandla frågorna om vilka som borde få utlåtandet på
sitt bord, vilket är de formella att-satserna.
Motionären har dock blandat ihop en del saker. Läkemedelsförsäkringen är en försäkring där den
som anser sig ha blivit skadad av ett läkemedel har rätt att vända sig till Läkemedelsförsäkringen
för att få sin sak prövad. Om försäkringsgivarens utredning konstaterar godkänd läkemedelsskada
kan anmälaren få ersättning. Läkemedelsförsäkringen har skapats genom en frivillig
överenskommelse mellan läkemedelsföretag i Sverige. Läkemedelsförsäkringen bör inte förväxlas
med Patientförsäkringen som ersätter sådana behandlingsskador inom vården som inte är
läkemedelsskador. Nästan alla läkemedelsbolag som verkar i Sverige (99% av alla sålda läkemedel)
är med i Läkemedelsförsäkringen.
Högkostnadsskydd innebär att den enskilde inte betalar mer än 2 200 kronor per år för läkemedel
på recept, som ingår i högkostnadsskyddet. Överstigande kostnader betalar landstinget för. Vilka
läkemedel som ska ingå i högkostnadsskyddet eller ”läkemedelsförmånen” bestämmer den statliga
myndigheten TLV (Tandvårds- och läkemedelsförmånsnämnden) om. Läkemedelsföretagen får
ansöka till TLV om de vill att deras läkemedel ska ingå och då gör myndigheten en bedömning
om läkemedlet är samhällsekonomiskt lönsamt att subventionera. Om myndigheten bedömer att
det är så ingår läkemedlet i förmånen och patienten behöver inte betala mer om man har nått upp
till taket för högkostnadsskyddet. Landstingen får ekonomisk ersättning från staten för dessa
läkemedel inom förmånen.
På senare år har dock flera företag valt att inte ansöka om att komma in i förmånen utan säljer sitt
läkemedel till det pris de valt att sätta utan att det då kan bli subventionerat. Det drabbar förstås
konsumenterna/patienterna. Det är troligtvis detta som motionären syftar på i sin motion.
Distriktsstyrelsen vet att regeringen är medveten om att allt fler företag väljer att låta allt fler
läkemedel stå utanför läkemedelsförmånen. Det pågår en del utredningar och uppdrag som
regeringen ska analysera för att kunna ta ställning till om det är möjligt eller önskvärt att göra
förändringar i nuvarande regelverk.
att
Motion C2 – Ökat stöd till personer som utsatts för våldsbrott
Om en person blir utsatt för ett våldsbrott, misshandel, mordförsök, våldtäkt eller våldtäktförsök
och liknande brott som tillfogar offret såväl fysiska som psykiska skador finns rutiner etablerade
för hantering av vård, utredning och annat som är aktuellt. Brottet handhas av polisen, fysiska
25 (61)
skador av sjukvården som också skall koppla in kurator och ev. psykologisk hjälp. Den sociala
myndigheten i den kommun där offret bor skall kopplas in och ge stöd och vara behjälplig med
samordning av samhällets resurser kring offret. Därutöver finns Brottsofferjouren som
huvudsakligen bygger på frivilliga insatser på ideell bas från engagerade människor.
Det förefaller vara ett väl organiserat nätverk som skall ge offret stöd och hjälp om det fungerar i
praktiken lika väl som i teorin. I de resurser och rutiner som jag beskriver schematiskt ovan finns
svagheter. Om någon av rutinerna inte följs kan hela kedjan av resurser vara utom räckhåll för
offret i synnerhet om de fysiska och/eller de psykiska följderna av våldsbrottet varit allvarliga.
Särskilt allvarligt blir det om den sociala myndigheten i kommunen tappar greppet om sitt ansvar
eller förbiser det.
Ett våldsbrottsoffer, liksom andra människor i allmänhet, kan inte förväntas känna till samhällets
olika resurser och ansvarsfördelning mer än det uppenbara, polisen utreder brottet, sjukvården
behandlar skador. Risken är att brottsoffret ”faller mellan stolarna” vilket knappast kan gynna
rehabiliteringen eller samhället som helhet. Inte sällan har ett brottsoffer anledning att vara rädd
för förövare eller personer i dennes sfär. Är man dessutom av annan etnicitet finns dessutom ev.
språksvårigheter, bristande kontaktnät, ej så goda kunskaper i hur samhället fungerar och i värsta
fall diskriminering. Förstärkning av Brottsofferjourerna och ett förstärkt samverkan mellan dem
och polisen ochett ”brottsofferbiträde”, t.ex. knutet till Brottsofferjouren, som hjälper, stöder
och lotsar den drabbade personen rätt mellan myndigheterna och vårdinrättningar kan vara ett
sätt.
Mot bakgrund av ovanstående yrkar jag att Distriktskongressen beslutar
att
överlämna motionen till den socialdemokratiska riksdagsgruppen för ev. utredning
och åtgärder i frågan om förstärkning av omsorgen om personer som utsatts för
våldsbrott.
Krystyna Munthe
distriktskongressen som enskild
Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-25, att skicka motionen som
enskild till partidistriktets årskongress 2015
Föredragande: Katarina Berggren – katarina.berggren@botkyrka.se
Motionären vill att partidistriktet ska låta den socialdemokratiska riksdagsgruppen utreda och
komma med åtgärder för att förstärka omsorgen om personer som utsatts för våldbrott.
26 (61)
Distriktsstyrelsen delar motionärens beskrivning av den mänskliga problematik som följer i
spåren av att ha varit utsatt för våldsbrott. Att samhället som helhet samordnar sig och uppträder
samlat kring den brottsutsatte är ett viktigt förhållningssätt som säkerligen kan utvecklas på
nationell, regional och lokal nivå.
Som Socialdemokrater ser vi det som prioriterat att hindra att brott överhuvudtaget begås. Det
bästa brottsförebyggande arbetet är att satsa på fler jobb, minskad arbetslöshet och en stark
välfärd. Samtidigt ska ingen behöva vara rädd för att anmäla brott eller vittna i rättegång när
olyckan varit framme och brott begåtts. För att fler brott ska klaras upp behöver polisens
effektivitet öka genom bättre ledning, metodutveckling och kompetensutveckling. Ett led i det är
att Polisutbildningen ska reformeras och göras till högskoleutbildning. Kriminalvården måste
också på ett bättre sätt ta sig an uppgiften att förhindra återfall i brott.
Förutsättningarna för kvinno- och brottsofferjourers stöd till våldsutsatta kvinnor behöver
förbättras. Därför lade samarbetsregeringen ett förslag på att långsiktigt förstärka
kvinnojourernas ekonomiska förutsättningar. Dessvärre så röstade de borgerliga partierna ned
regeringens jämställdhetspaket i december 2014. För Sveriges kvinnojourer innebar det 70
miljoner mindre till deras verksamheter under 2015. Distriktsstyrelsen ser framemot att
satsningen kan beslutas och också påbörjas när regeringen presenterar förslag som också går
igenom i Sveriges riksdag i samband med vårpropositionen 2015.
att
Motion C3 – Stöd till våldsförebyggande arbete och till brottsoffer och
deras anhöriga
Regeringen har anslagit 100 mkr till stöd för kvinnojourerna. Det är en väl berättigad åtgärd.
Alltför mycket av kvinnojourernas resurser har gått till att söka pengar och man har ofta inte
under årets början vetat om man kan fortsätta hela året.
Kvinnojourerna är en del av ett större och mer omfattande nätverk för att ta hand om brottsoffer
men även för att förändra attityder och beteende hos de personer – oftast män – som utövar
våld. Också dessa verksamheter har samma problem som kvinnojourerna att trygga
verksamheterna ekonomiskt och därmed också när det gäller kompetens och uppföljning av
arbetet.
Vi vill se en mer övergripande strategi för hela denna komplexa problematik.
Vi anser att Stockholms läns partidistrikt kan medverka till att lyfta frågorna i de berörda
kommunerna, i landstinget och även påverka den nationella politiken.
De statliga medlen räcker inte utan det behövs att såväl kommuner som landsting säkrar
verksamheterna på ett långsiktigt sätt. Stockholms läns partidistrikt har här vid lag stora
påverkansmöjligheter.
27 (61)
Att ha varit utsatt för våld medför ofta mycket långa sjukskrivningar och har förutom det
personliga lidandet också ekonomiska konsekvenser för samhällsekonomin. Förra regeringens
utredare talade t.ex om att våldet mot kvinnor kostar samhället ca 6 miljarder kronor årligen. Vi
vet att män är utsatta för grovt våld i större utsträckning än kvinnor och att behovet av stöd är
minst lika stort för dem varför de samhällsekonomiska kostnaderna är än större.
Ett stort problem för de som utsatts för våld är att de ofta själva måste söka hjälp och samordna
hjälpinsatserna. Socialtjänstlagen ålägger redan idag kommunerna att ge brottsoffer stöd men
detta utförs sällan på ett sammanhållet sätt. Det borde åligga kommunerna att ha personliga
ombud/lotsar som tar kontakt med de våldsutsatta redan på sjukhuset och som sedan följer upp
alla myndighetskontakter och ser till att hon/han får den hjälp som behövs. Ett sådant personligt
ombud/lots bör ha en traumautbildning. Polisen har redan en form av brottsofferstödjare men
det behövs både möjligheter till målsägarbiträde också. Vidare borde det vara lättare att kunna
byta bostad så att man vid behov kan byta miljö från den plats som är förknippad med våldet. De
allmännyttiga bolagen borde ha en uppgift härvidlag.
Vidare måste brottsofferfonden ha ett regelsystem som gör att den som utsatts inte behöver
vänta på att gärningsmannen hittas och döms för att få ersättning.
Dalarö Utö Ornö socialdemokratiska förening yrkar att distriktsårskongressen beslutar att uppdra
till våra riksdags- och kommunpolitiker att verka för att




såväl kvinnojourer som brottsofferjourer och verksamheter som arbetar med män som
utövat våld ges ett grundläggande ekonomiskt stöd på såväl på riks- som kommunal- och
landstingsnivå
verksamheterna åläggas ett anhörig/barnperspektiv och former för att stödja närstående
bör utvecklas.
personer som utsatts för våld, oberoende av kön, erhåller ett personligt ombud/lots
genom kommunen och rätt till målsägarbiträde genom rättssystemet
avtal sluts mellan de allmännyttiga företagen om att möjliggöra bostadsbyten så att de
våldsutsatta snabbt kan få en ny tryggad bostad vid behov
Enligt beslut på medlemsmöte för Dalarö Utö Ornö Socialdemokratiska förening Den 23
oktober 2014.
Carin Flemström, Ordförande
distriktskongressen som arbetarekommunens egen
28 (61)
Motionären vill att partidistriktet ska medverka till att påverka den nationella politiken när det
gäller våldsförebyggande arbete och då särskilt kopplat till kvinnojourer samt att lyfta frågorna i
kommunerna och i landstinget.
Motionären vill att våra riksdags- och kommunpolitiker ska verka för ett förstärkt ekonomiskt
stöd till kvinnojourer och brottsofferjourer, ålägga verksamheterna att ha ett
anhörig/barnperspektiv, ge utsatta personer personligt ombud och att avtal ska slutas mellan
allmännyttiga företag om att möjliggöra bostadsbyten för våldsutsatta.
Som motionären beskriver så lade samarbetsregeringen ett förslag på att långsiktigt förstärka
kvinnojourernas ekonomiska förutsättningar. Dessvärre så röstade de borgerliga partierna ned
regeringens hela jämställdhetspaket i december 2014. För Sveriges kvinnojourer innebar det 70
miljoner mindre till deras verksamheter år 2015. Distriktsstyrelsens förhoppning är naturligtvis att
satsningen kan beslutas i Sveriges riksdag i samband med vårpropositionen 2015.
Länsriksdagsgruppen har också motionerat om att brottsofferjourerna måste få långsiktiga och
stabila ekonomiska förutsättningar, liknande det som kvinnojourerna föreslogs få i
budgetpropositionen från samarbetsregeringen.
Den nationella samordnaren mot våld i nära relationer, Carin Götblad, presenterade under förra
året ett 50-tal förslag om hur samhällets insatser mot våld i nära relationer kunde utvecklas.
Utredningen lyfter en lång rad viktiga resonemang och förslag på åtgärder med målet att mäns
våld mot kvinnor ska upphöra. Många av förslagen är riktade till kommuner och landsting.
Sveriges kommuner och landsting (SKL) har pekat på att förslagen behöver kompletteras med en
fördjupad analys och att den av riksdagen beslutade finansieringsprincipen ska tillämpas fullt ut. I
februari förra året tillsattes en utredning som ska föreslå en nationell strategi mot mäns våld mot
kvinnor. Utredningen ska vara klar i maj 2015 och kommer ha ett tydligt barnperspektiv.
Distriktsstyrelsens bedömning är att den nationella samordnarens förslag kommer ligga till grund
för ett stärkt våldsförebyggande arbete och bättre stöd till brottsoffer. Detta kombinerat med
samarbetsregeringens tidigare förslag på ekonomisk ersättning till kvinnojourerna kommer att
bidra till en förbättrad situation för våldsutsatta och deras anhöriga på regional och lokal nivå.
Nynäshamns kommun är ett exempel på en kommun som tagit eget initiativ att införa ett VINRombud (Våld I Nära Relation). Distriktsstyrelsen anser att dessa frågor är mycket angelägna och
frågorna har varit frekventa på partidistriktetskongresser genom åren. Även om vi inte är beredda
att gå så långt som att tvinga alla kommuner att utse personligt ombud så föreslår vi ett
överlämnande av motionen och dess utlåtande till kommunala gruppen för vidare diskussion och
ge möjlighet att sprida goda lokala exempel. Distriktsstyrelsen har också för avsikt att följa upp
kommunala gruppens arbete. Eftersom det inte finns kommunala bostadsbolag i alla kommuner
och då även privata hyresvärdar borde medverka till en förbättrad situation för utsatta så gör
Distriktsstyrelsen bedömningen att förslaget om att sluta avtal mellan bostadsbolagen behöver
vila på frivilliga överenskommelser och inte tvingande avtal mellan bostadsbolag.
29 (61)
att
anse att-sats 1 besvarad,
att
bifalla att-sats 2,
att
avslå att-sats 3 och 4, samt
att
överlämna motionen jämte utlåtande till kommunala gruppen.
Motion C4 – Ang. ansökan om samhällets hjälpinsatser för personer enligt
LSS med obotliga funktionsnedsättningar
Den personkretsen vi talar om har stora hjälpbehov t.ex. assistenter, bostadstillägg,
aktivitetsersättning m.m. som man söker via olika myndigheter. Dessa ansökningar är mycket
omfattande, dokumentationen är grundlig och alla underlag och intyg prövas av olika instanser.
När man har fått sina hjälpinsatser bedömda och godkända har man dessvärre inte fått dem för
en rimlig tid framåt utan alla beslut omprövas med jämna mellanrum även om det inte finns
någon möjlighet till bot eller förbättringar. Alla underlag måste anskaffas på nytt, läkarundersökningar genomföras och i den mån det går intervjuas personen ifråga. Oftast kan den
sökande inte själv ta hand om sina ansökningar utan släktingar, gode män eller förvaltare får
ansvarar för arbetet. Vi vill bara nämna att bostadstillägget måste sökas varje år fastän andra
kategorier enbart behöver anmäla förändringar.
Vi menar det måste vara möjligt att förenkla dessa upprepade ansökningar utan att utsätta den
enskilde eller systemet för rättsosäkerhet.
Med hänvisning till ovanstående text hemställer vi
att
distriktsstyrelsen får i uppdrag att verka för
att
reglerna för ansökningarna inom LSS ses över och förenklas.
Parvane Armadi
Stephanie Listerdal
Arbetarekommunen har vid sitt möte 2014-11-24 beslutat
att
bifalla motionen samt
att
översända den till partidistriktskongressen 2015 som sin egen.
Thomas Johansson, Vice ordförande
30 (61)
Föredragande: Ann-Christine Furustrand - annchristinefurustrand@hotmail.se
Distriktsstyrelsen delar Nynäshamns arbetarekommuns uppfattning om det finns möjlighet att
förenkla upprepade ansökningar av stora hjälpbehov för dem med obotliga funktionshinder, utan
att utsätta den enskilde eller systemet för rättsosäkerhet, så skall givetvis sådana förenklingar
göras. Då Distriktstyrelsen inte är beslutsinstans av de förändringa som motionären önskar,
föreslår Distriktsstyrelsen att motionen jämte utlåtandet överlämnas direkt till
länsriksdagsgruppen
att
avslå att-sats 1,
att
bifalla att-sats 2, samt
att
Motion C5 – Samverkan mellan kommuner och landsting inom vård- och
omsorgsbehovet och betalningsansvarslagen
Behovet av samverkan mellan kommuner och landsting är oomtvistligt, särskilt när det gäller vård
och omsorg av personer med omfattande behov av vård- och omsorgsinsatser.
Ekonomiska incitament har skapats för att förbättra den gemensamma vårdplaneringen genom
lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso-och sjukvård. Kommunen blir
betalningsansvarig när patienten inom slutenvården är utskrivningsklar och när vårdplan är
upprättad. Vårdplaneringen ska bygga på delaktighet och samtycke från den enskilde.
En kort redogörelse. En kommun har betalningsansvar för patienter vid enheter för somatisk
akutsjukvård, geriatrisk vård eller psykiatrisk vård inom landstingets slutna hälso- och sjukvård
som är utskrivningsklara och för vilka en vårdplan är upprättad. En vårdplan ska utformas i
samarbete mellan kommunen och landstinget. En vårdplan ska innehålla uppgifter om det
bedömda behovet av insatser. En vårdplan är upprättad när den har justerats av företrädare för
de ansvariga enheterna. Om en kommun inte medverkar vid upprättandet av en vårdplan inträder
ändå kommunens betalningsansvar.
Ur den enskildes perspektiv är det viktigt att landstingen och kommunerna utvecklar metoder för
samordnad planering samt säkerställer att den vård och omsorg som erbjuds är av god kvalitet.
(Prop.2002/03:20, sid 18)
Det är ett viktigt och självklart krav att en samordnad planering genomförs och dokumenteras
och att den enskilde får det personliga och individuellt utformade stöd som han eller hon
behöver. Planen skall utgöra ett konkret och strukturerat hjälpmedel för samordning och bidra till
att den enskilde ges ökat inflytande över stödet och den egna tillvaron. Av planen skall det tydligt
framgå vem som är ansvarig för de olika insatser som ingår och vem som ansvarar för
31 (61)
samordningen av dessa. Den företrädare som ges ansvar för samordningen skall utgöra ett stöd
till den enskilde med fokus på att överbrygga passagen mellan huvudmän, vårdnivåer och
vårdgivare. (Prop.2002/03:20, sid 29)
Planen bör utgå från den enskildes egna mål och intressen och omfatta de olika behov som kan
tillgodoses genom insatser från flera olika kompetensområden och genom flera verksamheter.
Syftet är bl. a. att skapa en samordning av insatserna, tydliggöra vem som ansvarar för att de
genomförs och när det skall ske. Inom hälso-och sjukvården vilar samordningsansvaret på den
patientansvarige läkaren (PAL). (Prop.2002/03:20, sid 30)
Medverkar inte en kommun vid upprättandet av en vårdplan kan betalningsansvar ändå inträda.
Betalningsansvarets syfte var bl. a. att kommunerna skulle få ett samlat ekonomiskt ansvar för
långvarig vård, oavsett var den bedrevs och att förhindra att patienter fort åter tvingas skrivas in i
slutenvården.
Vårdplanen ska klarlägga patientens behov av insatser från såväl kommunen som landstingets
öppenvård.
Det kommunala betalningsansvaret infördes för att skapa ekonomiska incitament för
kommunerna att bygga ut sin omsorgsverksamhet.
Vårdplanen ska bl a. i förekommande fall innehålla uppgifter om patientens behov av allmän och
specifik omvårdnad, patientens behov av omsorg, stöd och service. Dessa insatser ansvarar
kommunen för då patienten skrivs ut.
Det förekommer att kommunen i den gemensamma vårdplaneringen inte hörsammar läkarens
bedömning av de omsorgsinsatser som patienten är i behov av tillföljd av sin medicinska status.
Det kan leda till svårt lidande och i förlängningen onödigt stora samhällskostander på grund av
återinläggningar.
Förslag: att tillägg till lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och
sjukvård, förkortad betalningsansvarsagen, genomförs så att följande säkerställs inom lagen:
I de fall då patientansvarige läkaren vid slutenvården anser att kommunen under vårdplaneringen
inte tillgodogjort sig läkarens bedömning av i vilken grad patienten behöver omvårdnad,
omsorgsinsatser, stöd och service till följd av sin medicinska status ska läkaren kunna erbjuda
patienten fortsatt inskrivning vid slutenvården under kommunalt betalningsansvar. Kommunens
ska i den gemensamma vårdplanen konkret redogöra för sina planerade insatser i samband med
utskrivningen från slutenvården. Genom att justera den gemensamma vårdplanen bekräftar
läkaren att kommunen genom sin beskrivning av kommande kommunala insatser tillgodogjort sig
läkarens bedömning av patientens omsorgsbehov utifrån medicinskt status.
Mats Haapanen
Solna Arbetarekommun beslutar
att
anta motionen som sin egen
32 (61)
Motionären vill få till stånd ett tillägg i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för
viss hälso- och sjukvård.
En kommuns betalningsansvar för medborgare/patient inträder när hen bedöms vara
utskrivningsklar från somatisk akutsjukvård, geriatrisk vård eller psykiatrisk vård och en vårdplan
är upprättad. Vårdplanen ska utformas i samarbete mellan kommunen och landstinget och
klarlägga patientens behov av insatser från såväl kommunen som landstingets öppenvård.
Motionären menar att det förekommer att kommuner i den gemensamma vårdplaneringen inte
hörsammar läkarens bedömning av de omsorgsinsatser som patienten är i behov av och det kan
leda till svårt lidande och stora samhällskostnader på grund av återinläggningar. Mot den
bakgrunden föreslår motionären ett tillägg i lagen (1990:1404) om kommunernas
betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. Tillägget skulle innebära att i de fall då
patientansvarige läkaren vid slutenvården anser att kommunen under vårdplaneringen inte
tillgodogjort sig läkarens bedömning av i vilken grad patienten behöver omvårdnad,
omsorgsinsatser, stöd och service till följd av sin medicinska status ska läkaren kunna erbjuda
patienten fortsatt inskrivning vid slutenvården under kommunalt betalningsansvar. Kommunen
ska i den gemensamma vårdplanen konkret redogöra för sina planerade insatser i samband med
utskrivningen från slutenvården. Genom att justera den gemensamma vårdplanen bekräftar
läkaren att kommunen genom sin beskrivning av kommande kommunala insatser tillgodogjort sig
läkarens bedömning av patientens omsorgsbehov utifrån medicinsk status.
Distriktsstyrelsen delar motionärens uppfattning om vikten av att den enskilde patienten får det
individuellt utformade stöd som hen behöver och att vårdplanen säkrar den enskildes inflytande
över insatserna men också höjer kvaliteten i den egna tillvaron.
Distriktsstyrelsen kan också instämma i den problembeskrivning som motionären målar upp att
samordningen mellan kommun och landsting inte alltid fungerar optimalt utifrån patientens
perspektiv.
Den grundläggande ansvarsfördelningen som råder är att kommunen står för omsorgen och
landstinget för vården. Upplevelsen i vissa kommuner är att landstinget snarare undanlåter att
remittera patienten till vidare behandling och istället låter kommunen ta kostnaderna. Ett sådant
exempel som kan nämnas gäller insatser och planering för ALS-patienter.
Frågan som uppstår med motionärens förslag är också på vilka grunder läkaren ska avgöra om
kommunen har eller inte har tillgodogjort sig läkarens bedömning. Distriktsstyrelsen bedömer
inte att det föreslagna tillägget till lagen främjar samverkan utan snarare stärker landstingets makt
och riskerar att förorsaka kommunerna ökade opåverkbara kostnader. Huruvida patientens roll
stärks med förslaget är inte heller självklart.
att
avslå motionen.
33 (61)
Motion C6 – Samordna LSS (Lagen om Stöd och Service för vissa
funktionshinder) och SoL (Socialtjänstlagen)
Idag ser vi att ungdomar ibland kommer i kläm mellan två lagstiftningar. En ung person som har
fått en diagnos inom LSS9 eller ett godkänt LSS-beslut men som inte klarar sin situation och inte
är motiverad att söka hjälp kan inte placeras via en lagstiftning som bygger på frivillighet.
Det som händer är att sociala myndigheter får ta ett beslut om ett omhändertagande enligt LVU
(tvångsomhändertagande) enligt Socialtjänstlagen (SoL). Risken finns att den unga personen
placeras på en institution som inte har kunskap om funktionshinder. Ungdomens behov kan då
inte tillgodoses då personalen inte har rätt utbildning och kompetens.
Det är viktigt att de båda lagarna ses över så att de kan komplettera varandra. Detta för att
ungdomar med funktionshinder inte ska bli lidande utan få större möjligheter till ett bra liv.
Vi föreslår distriktskongressen att besluta:
att
en harmonisering av SoL och LSS är nödvändig för att unga människor med
funktionsnedsättningar inte ska hamna i kläm mellan dem
att
via riksdagsgruppen driva frågan om förändringar i SoL och LSS för att
åstadkomma bästa möjliga omsorg för unga med funktionsnedsättningar
Rose-Marie Jacobsson, Mikael Persson, Cani Younan, Gösta Ahlin, Stefan Axelsson och
Thorwald Arvidsson
Styrelsens yttrande
Styrelsen sympatiserar med förslaget i motionen. Unga människor med funktionsnedsättningar
riskerar att inte få det stöd de har rätt till kan i värsta fall hamna i kläm mellan två lagstiftningar.
Styrelsen för Socialdemokraterna i Södertälje föreslår medlemsmötet att besluta
Att
bifalla motionen, och skicka in den som sin egen
Medlemsmötet i Södertälje AK beslutade: att skicka in motionen som sin egen.
Samhällets insatser, lagar och regler har givetvis sin utgångspunkt i att bidra till ett bra liv för den
enskilda människan. Dock riskerar dessa i den praktiska hanteringen att stundtals vara väl
fyrkantigt särskilt om en persons behov griper över olika lagstiftningar. Därför finns det alltid
behov av, som Södertälje arbetarekommuns motion tydligt visar, se över så att lagstiftning och
reglerverk harmoniserar för den enskilda individens bästa.
34 (61)
att
bifalla motionen.
Motion C7 – Offentlig verksamhet behöver skyddas mot kriminella
strukturer
Under hösten 2014 frikändes 17 personer som stod åtalade vid Göta Hovrätt. Domen rörde
assistansbedrägerier riktade mot Försäkringskassan. Åtalspunkten var bidragsbrott. I denna
motion gör vi självklart ingen egen bedömning i skuldfrågan. Vi vill ta fasta på följande ord från
ansvarig åklagare (na.se, 16 oktober 2014): ”Jag känner mig ganska uppgiven med tanke på de
funktionshindrade. Om domen blir praxis kommer Försäkringskassan inte att kunna kontrollera
att brukarna får den assistans de har rätt till och behov av.”
Vi ser viktiga poänger med valfrihet och en mångfald av utövare. Vi konstaterar dock att
samhället har varit på gränsen till för naiva när det gäller möjligheten att utnyttja
skattefinansierade system för egen vinning. När organiserad brottslighet med vinstsyfte börjar att
utnyttja systemen måste samhället ha en beredskap att möta detta. Det handlar om den
långsiktiga trovärdigheten för all skattefinansierad verksamhet.
Även i Södertälje har vi mött uppenbart fusk inom framför allt hemtjänsten, där företag utnyttjat
LOV-modellen för att tillskansa sig resurser på samhällets bekostnad. Denna brottslighet är så
komplex så att det inte räcker med normal uppföljning och biståndshandläggning för att
förhindra att den uppstår. Istället har det krävts omfattande polisutredningar.
Även i Södertälje finns mycket skarp kritik från åklagarsidan (ka.se, 7 maj 2014): ”Det man kan
fundera på i sammanhanget och det som är grundbulten i all typ av välfärdsbrottslighet, både
assistansbedrägerierna och de här hemtjänstbedrägerierna, det är den här lagen om valfrihet,
LOV. Det är oftast den som leder till att man hamnar med fingrarna i fel syltburk. Politikerna i
Södertälje har tagit bort den. Jag kommer noga att följa om riksdagen gör lagen tvingande”
Vi noterar förstås att det finns en pågående diskussion i samhället om privata alternativ och
vinster i välfärden. Det är bra att det finns en aktiv och levande diskussion. Vi saknar dock ett
helhetsgrepp från statens sida om hur man ska stävja att grov organiserad brottslighet använder
godtrogenheten i samhällets strukturer för att roffa åt sig pengar.
Bedömningar från Torbjörn Hermansson, kriminalinspektör som lett utredningen mot ett
assistansföretag i Södertälje, är att lösningen inte handlar om mer resurser till polisen. (lt.se, 18
oktober 2014): ”Jag hoppas att myndigheterna förstår att det behövs regelförändringar som gör
det svårare att fuska och inte att öka polisens resurser – det skulle inte gå att utreda bort. Det
skulle krävas så enorma resurser.”
35 (61)
Södertälje arbetarekommun föreslår därför
Att
partidistriktet verkar för att en bred utredning genomförs i syfte att stärka regelverk
för att skydda offentliga systemen från organiserad brottslighet
Södertälje arbetare kommun beskriver utförligt de problem de själva erfarit där fusk förekommit
inom bland annat hemtjänsten och efterlyser i motionen ett helhetsgrepp från statens sida om hur
grov organiserad brottlighet skall kunna stävjas. Distriktstyrelsen delar Södertälje
arbetarekommuns uppfattning om att regler och strukturer måste vara så utformade att
möjligheten begränsas att fuska och på ett otillbörligt sätt komma åt skattemedel.
Utvecklingen i Sverige har inneburit att allt fler utövare ges förtroendet av det offentliga att för
skattemedel bedriva olika typer av välfärdstjänster. Att dessa tjänster bedrivs med hög kvalitet
och på ett i alla avseenden seriöst sätt i fråga om kvalitet i tjänsterna som att tjänsterna i övrigt
följer lagar och regler är naturligtvis en given utgångspunkt. Huruvida det reglerverk som finns
idag är tillräckligt eller om det i något avseende finns behov av att stärka regelverket för att
skydda offentliga system från organiserad brottslighet och i så fall på vilket sätt finns anledning
att belysa närmare.
att
bifall motionen, samt
att
överlämna motionen och yttrandet till länsriksdagsgruppen.
Motion C8 – Motion till Stockholms Läns Socialdemokratiska partidistrikt Nya arbetsformer inom gemensam sektor
Inom betydande delar av allmänheten finns en föreställning om att den gemensamma sektorn
fungerar sämre än den privata sektorn. Många som arbetar inom den gemensamma sektorn är
själva också mycket kritiska mot sina arbetsvillkor, men också mot kvalitet och effektivitet i
verksamheten.
Det gäller inom kommunal, landstingskommunal och statlig verksamhet, inom skolan,
sjukvården,
äldreomsorgen,
kollektivtrafiken,
fastighetsskötseln,
arbetsförmedlingen,
försäkringskassan, migrationsmyndigheten o s v.
36 (61)
Anställda inom gemensamma sektorn upplever att deras möjligheter att utöva sitt yrkeskunnande
och stå upp för sina yrkesetiska principer motverkas av metoder som hämtats från det privata
näringslivet.
Teorier som New Public Management, har presenterats som metoder för att effektivisera, men
har i stället medfört toppstyrning, byråkrati, och utvecklingsförlamning. Den typen av uppifrån
införda, hierarkiska styrmedel blir allt mer omoderna i takt med att människors utbildning och
personliga engagemang ökar i vårt samhälle. (Se partiordförande Stefan Löfvens artikel på DN
debatt den 15 november 2013 med rubriken; Välfärdens yrken måste få sin frihet och status åter)
Därför är det hög tid att ersätta sådana styrmedel inom den gemensamma sektorn med nya
demokratiska arbetsformer som uppmuntrar och skapar utrymme för de anställdas kunskaper
och engagemang.
Vi är övertygade om att våra skattemedel kommer att utnyttjas bättre om väl fungerande
demokratiska arbetsformer införs i den gemensamma sektorn. Därför föreslår vi att en ambitiös,
övergripande statlig utredning tillsätts med uppgift att omforma och radikalt förbättra hela den
gemensamma sektorn så att den blir en idealisk arbetsplats och en effektivare producent av
tjänster med högsta möjliga kvalitet.
Det ska ske genom att hela den gemensamma sektorn stegvis inför nya arbetsformer som
systematiskt tar tillvara, främjar och utvecklar de anställdas kunnande, erfarenhet och yrkesetik.
Därigenom kan den gemensamma sektorn också bli mönsterbildande för hela arbetsmarknaden.
Vi föreslår mot den bakgrunden
att Stockholms Läns Socialdemokratiska Partidistrikt kräver att regeringen tillsätter en
övergripande statlig offentlig utredning i syfte att skapa former för en effektiv, demokratisk
arbetsorganisation inom den gemensamma sektorn.
Bror Perjus
Yttrande på motionen om nya arbetsformer inom gemensam sektor
Motionen tar upp en väldigt viktig fråga som berör verksamhetsutveckling på arbetsplatser inom
den gemensamma sektorn.
Arbetarekommunens styrelse delar motionärens uppfattning, att det är viktigt med en bra
arbetsmiljö för anställda inom offentlig sektor. Att arbeta med verksamhetsutveckling ska vara en
fråga för samverkan mellan parterna på arbetsmarknaden. I den bästa formen sker detta genom
lokal samverkan på arbetsplatsen.
I de fall samverkan inte fungerar tillfredställande, går detta ofta ut över verksamheten och
verksamhetsutvecklingen.
Det är viktigt att samverkansavtalet mellan de fackliga
organisationerna och arbetsgivarna följs och används för att utveckla verksamheten.
Den nya regeringen har i budgetpropositionen 2015 lagt förslag på att tillsätta en utredning
syftande att utveckla nya styrmodeller bortom new public management. I ett pressmeddelande
den 23 oktober 2014 skriver regeringen, att utredningen ska vara ett avstamp i arbetet mot att
37 (61)
skapa en större frihet för medarbetare i offentlig sektor och att professionens kunnande och
yrkesetik ska bli mer vägledande.
Vi anser att frågan är viktig att diskutera och att frågan om samverkan mellan arbetsgivare och
fackförbund hela tiden ska diskuteras och utvecklas. Vi välkomnar därför den utredning som
regeringen föreslagit och föreslår mot bakgrund av ovanstående
att
motionen skickas in som enskild.
Medlemsmötet beslutade på möte den 20 november 2014 att skicka in motionen som enskild.
Mathias Tegnér, ordförande
Marita Bertilsson, protokollförare
Föredragande: Anna Ljungdell – anna.ljungdell@nynashamn.se
Motionen tar upp en väldigt viktig fråga som berör verksamhetsutveckling på arbetsplatser inom
den gemensamma sektorn och vilken styrmodell som skapar det bästa förutsättningarna för detta.
I den bästa av världar sker verksamhetsutveckling genom en god dialog och samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare, med ett ständigt fokus på att leverera bättre kvalitet för dem
verksamheten finns till för. Distriktsstyrelsen är övertygad om att även modeller som bygger på
den sk. New Public Management har haft detta som ambition.
Det är dock viktigt att inte låta en styrmodell bli viktigare än verksamheten och de som arbetar
där. Allt för många medarbetare tyngs idag av byråkratiska krav, som inte upplevs som viktiga för
att utveckla verksamheten. Det skapar stress och otillfredställelse.
De styrmodeller som används i offentlig sektor måste ständigt ifrågasättas och utvärderas.
Fungerar de? Uppnår de sina syften? Kan de utvecklas? Distriktsstyrelsen välkomnar därför den
utredning som den nya regeringen aviserade i oktober 2014. Syftet är att utveckla styrmodeller
som skapar större frihet för medarbetarna i offentlig sektor och som bättre tar till vara
professionernas kunnande och yrkesetik.
Mot denna bakgrund anser distriktsstyrelsen att regeringen redan inlett ett arbete som
överensstämmer med motionens intentioner.
att
38 (61)
Motion C9 – Rätten till sin egen död
Rätten till sin egen död borde vara en av de mänskliga rättigheterna.
En utredning borde tillsättas för att i detalj analysera och komma med förslag till hur juridiken
exakt bör utformas för att lagstadga en sådan rättighet.
Mot bakgrund av ovanstående föreslås att:
‐
‐
att Stockholms läns socialdemokratiska partidistrikt verkar för att varje svensk
medborgare skall få samhällets hjälp med att smärtfritt och under värdiga former avsluta
sin levnad. (Efter fyllda 79 år, på egen begäran till berörd myndighet och utan angivande
av skäl.)
att motionen sänds till riksdagsgruppen för åtgärd
Svante Erhardsson
Täby arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014-11-19, att skicka motionen som enskild
Varje människa har rätt att bestämma över sitt eget liv och varje människa har skyldighet att
respektera andra människors autonomi. Detta framgår redan av regeringsformen.
Låt oss inledningsvis slå fast att varje människa är unik från födelsen till livets slut.
Alla människor har rätt att få bästa möjliga vård och att få dö under värdiga former. Varje patient
måste bedömas individuellt och vården utformas i så nära överensstämmelse som möjligt med
den enskilda patientens egen önskan.
Motionären föreslår att varje svensk medborgare skall få samhällets hjälp att smärtfritt och under
värdiga former få avsluta sin levnad. Detta föreslås bli möjligt efter fyllda 79 år, göras på egen
begäran till berörd myndighet och utan angivande av skäl. I likhet med motionärens
arbetarekommun anser inte distriktsstyrelsen att motionens krav ska bifallas.
De senaste decenniernas medicinska och tekniska utveckling har givit oss större möjligheter än
tidigare att påverka tidpunkten för dödens inträde. Under senare år har frågor som gäller vård i
livets slutskede tilldragit sig ett stigande intresse hos allmänheten. Men även bland läkare och
övrig vårdpersonal, jurister och sjukvårdsadministratörer och inte minst politiker har frågan
aktualiserats.
Det är sjukvårdens uppgift att i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet hjälpa sjuka
människor och att så långt det är möjligt behandla och bota deras sjukdomar så att de kan
återvinna hälsa och välbefinnande. Med den medicinsk-tekniska utvecklingen har också följt en
ökad risk för överbehandling i livets slutskede.
39 (61)
Respekt för patienters självbestämmande är ett av de krav som Hälso- och sjukvårdslagen ställer
på vården. För att vården ska anses vara god krävs bland annat att den skall bygga på respekt för
patientens självbestämmande och integritet. Vidare skall vården och behandlingen så långt det är
möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
Som en vägledning för sjukvårdens olika personalgrupper har Socialstyrelsens tagit fram riktlinjer
för livsuppehållande åtgärder i livets slutskede. Riktlinjerna bygger på fyra etiska grundprinciper
vilka är en utgångspunkt för allt arbete inom hälso- och sjukvården:
• Autonomiprincipen, principen om självbestämmande
Varje människa har rätt att bestämma över sitt eget liv och varje människa har skyldighet att
respektera andra människors autonomi vilket framgår redan av regeringsformen.
• Godhetsprincipen
Alla människor har en moralisk skyldighet att vara till hjälp och nytta för andra. De som arbetar i
sjukvården har dessutom en på anställningen grundad skyldighet att vårda och hjälpa de sjuka.
Läkaren har en allmän skyldighet att handla för att rädda människors liv.
• Principen att inte skada
Alla människor har skyldighet att inte skada varandra. Inom sjukvården har denna princip länge
varit en grundregel i all behandling.
• Rättviseprincipen
En grundläggande princip för all sjukvård är respekten för människors lika värde. I
överensstämmelse härmed framhåller hälso- och sjukvårdslagen att vård skall ges på lika
villkorför hela befolkningen. Detta innebär att ingen patient får diskrimineras på grund av kön,
ålder, funktionsnedsättning, sjukdomens art eller dess orsaker.
Konflikten mellan de mänskliga rättigheterna ger upphov till svåra frågor och ställningstaganden.
Å ena sidan ska mänskligt liv skyddas och bevaras, å andra sidan ska den enskildas rätt att
bestämma över sin kropp och sitt privatliv respekteras och varje medborgare ska ha rätt till frihet
från omänsklig behandling.
Motionärens önskan är att rätten till den egna döden ska upphöjas till mänsklig rättighet och
därigenom likställas med rätten till liv.
Frågan om vilka åtgärder i livets slutskede som är förenliga med de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna är fortfarande delvis obesvarade. Att likt motionärens förslag göra
rätten till döden ovillkorlig efter en viss åldersgräns borde dock vara oförenligt med rätten till liv.
Distriktsstyrelsen delar inte motionärens inställning att rätten till den egna döden ska vara
ovillkorlig. Vägledande för rätten till döden bör istället vara döendeprocessen och huruvida den
kan göras värdig och fridfull istället för lång, utdragen och plågsam.
40 (61)
att
avslå motionen.
Motion C10 – Motion om sjukersättning
Det finns ca 360 000 personer (2013) i Sverige som lever med sjuk-eller aktivitetsersättning, det vi
tidigare kallade för förtidspension. Sjukersättning beviljas endast om du saknar arbetsförmåga för
alla typer av arbeten på arbetsmarknaden. Arbetsförmågan ska vara stadigvarande nedsatt med
minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av din fysiska eller psykiska
funktionsförmåga. Det är Försäkringskassan som gör bedömningen.
Sjukersättningsnivån baseras på sk. antagandeinkomsten. I praktiken räknas genomsnitts
bruttoårsinkomsterna under de närmaste åren före försäkringstillfället. Den högsta
ersättningsnivån motsvarar 64% av antagandeinkomsten under 7,5 prisbasbelopp.
Att bli sjuk betyder minskade inkomster och ofta ökade utgifter i samband med själva sjukdomen.
Att bli bedömd som stadigvarande sjuk kan lätt innebära en ekonomisk katastrof. Man hoppas ju
alltid på att sjukskrivningsperioder (med sjukpenning= 80 % av lönen i bästa fall) och
rehabiliteringar ofta under flera års tid skulle ge önskad effekt och ge arbetsförmågan tillbaka. Så
blir det inte alltid. Då får man sin sjukersättningsnivå uträknat av just dessa redan magra år.
Alltså av de årsinkomsterna som baseras på den 80 % sjukpenningnivån betalar man högst 64 %
som sjukersättning. Sjuka människor straffas dessutom ofta till en livslång fattigdom då
sjukersättningen också är pensionsgrundande.
Socialdemokraterna ska värna vårt solidariska försäkringssystem och aktivt motverka privata
försäkringsalternativen som florerar på marknaden och som gynnar enbart de förmögna.
Därför föreslår jag:
att distriktskongressen ger uppdrag till socialdemokratiska riksdagsledamöter i länet att verka för
att nationellt justera denna orättvisa med dagens alldeles för låga sjuk- och aktivitetsersättningar.
Vallentuna Arbetarekommun
Jaana Tilles
Vallentuna Arbetarekommuns medlemsmöte onsdagen den 19 november 2014beslutar enhälligt
att motionen ska antas som sin egen och skickas till Distriktskongressen 2015.
Ing-Marie Elfström, ordförande Vallentuna Arbetarekommun
41 (61)
Distriktsstyrelsen delar motionärens syn att långtidssjuka situation ska förbättras. Ett första steg
är att höja taket i sjukförsäkringen och slopa bortre gränsen i sjukförsäkringen. Det finns fler
önskvärda reformer som behöver komma plats såsom stöd för den som inte kan komma tillbaka
till sin tidigare arbetsgivare bör erbjudas individuellt utformade och anpassade utbildningsinsatser.
Att få chansen att få komma tillbaka till arbete och gemenskap är minst lika viktigt som att känna
ekonomisk trygghet vid sjukdom.
Efter åtta år ofinansierade skattesänkningar, urholkade socialförsäkringar och stort underskott i
Sveriges ekonomi är det reformutrymmet väldigt begränsat. I det ekonomiska läge vi befinner oss
i krävs det att vi måste prioritera olika reformer. Socialdemokratins mål är tydligt att de som
behöver samhällets stöd också ska erbjudas ett sådant.
att
avslå motionen.
Motion C11 – Inför likvärdig och rättssäker bedömning av äldres
biståndsbehov inför placering på kommunernas särskilda boenden
Allt fler äldre nekas plats på särskilda boenden. En viktig orsak är att det i Sverige saknas
enhetliga och rättssäkra kriterier för att bedöma äldres biståndsbehov. Konflikten mellan äldres
rättigheter och kommunernas budgethänsyn är grundläggande. Biståndsbedömningen genomförs
i många kommuner utan politisk insyn och styrning.
FÖRSLAG: Kommunerna bör åläggas att införa en likvärdig och bindande klassificering av
äldres omsorgsbehov genom införande av styrdokument för delegering av biståndsbeslut från
kommunfullmäktige till biståndshandläggare. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) bör
utgöra tillsynsmyndighet, för att garantera likvärdig och rättssäker bedömning för hela landet.
Omsorgen om våra gamla tillhör kommunernas kärnverksamhet. Att våra gamla får en värdig
ålderdom är ett bevis på den uppskattning vi bör visa dem som varit med och byggt upp vårt
samhälle och vår välfärd. Lagstiftaren har föreskrivit att inte bara de gamlas basala omsorgsbehov
ska tillfredsställas, utan att de äldre också ska beredas en trygg och meningsfull ålderdom.
De flesta äldre kan och vill bo kvar så länge som möjligt i sina hem. Ofta kan kommunen hjälpa
till med vård och omsorg genom att erbjuda hemtjänst. Många är emellertid så hjälpbehövande
att en meningsfull omsorg inte kan tillgodoses genom hemtjänst, utan kräver kvalificerad vård i
s.k. särskilt boende. Det gäller svårt fysiskt sjuka, dementa och funktionshindrade, där ett
påtvingat kvarboende i hemmet ofta innebär ett liv i ensamhet, otrygghet och isolering, ibland
som fånge i sin egen bostad.
42 (61)
Gränserna mellan särskilt boende och hemtjänst har förskjutits: allt färre äldre får komma in på
särskilt boende, utan hänvisas till hemtjänst, och allt flera allvarligt sjuka tvingas nöja sig med
hemtjänst. I Värmdö kommun har denna policy formulerats så här:
Särskilt boende är avsett för personer som har ett varaktigt behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser: det
handlar i princip om insatser både dag och natt, samtliga veckodagar
Men även hemtjänsten har skurits ned radikalt, och servicehusen har i stort sett försvunnit.
Kommunernas särskilda boenden har alltmer koncentrerats till de allra mest vårdkrävande, och
allt sjukare har avvisats.
Statistik visar att överlevnaden i våra särskilda boenden har minskat, vilket tyder på att man
kommer in allt senare och i allt sämre skick, när man endast har kvar några månader att leva.
Samtidigt har andelen äldre i befolkningen ökat, pga längre livslängd, framför allt pga allt bättre
sjukvård. Men ökad livslängd betyder också flera i mycket hög ålder, och flera som är multisjuka,
dvs. har flera allvarliga sjukdomar samtidigt, och detta ökar behovet av äldreboenden.
Restriktivitet med platser på särskilt boende innebär samtidigt ökad belastning på hemtjänsten.
Även i hemtjänsten har vi därför fått allt flera äldre med omfattande vårdbehov.
Den allt mera restriktiva biståndsbedömningen till särskilt boende och hemtjänst har även viktiga
konsekvenser för de anhöriga. Många anhöriga har en orimlig arbetsbörda; de ska inte bara
försörja sig själva och sina familjer, utan måste även engagera sig i äldreomsorgen. Det är framför
allt kvinnor som lämnar omfattande bistånd som anhöriga. Det leder till att anhöriga får gå ner i
arbetstid, och vissa blir dessutom utbrända. Detta är inte bara mänskligt sett oacceptabelt, utan
även nationalekonomiskt förkastligt.
Kommunernas äldreomsorg har sedan länge utsatts för omfattande kritik från många olika
grupper av äldre forskare:



Äldreomsorgen har under flera årtionden utsatts för nedskärningar
Förändringarna är inte resultatet av medveten styrning, utan öppen diskussion och utan
att de politiska målen har förändrats.
Inga data eller utredningar har legat till grund för nedskärningarna
(se bl.a.: Äldreomsorgen styrs inte – den driver. Dagens samhälle, 2010-08-19)
Biståndsbedömningen till särskilt boende.
Socialdemokraterna i Värmdö har länge ifrågasatt beslutsprocessen kring äldreomsorgen.
Besluten präglas av intressekonflikten mellan budgethänsyn och omsorg enligt sociallagen.
Socialtjänstlagen (SOL) är en ramlag, som ger kommunerna möjligheter att själva utforma sin
verksamhet. Rätten till särskilt boende preciseras emellertid inte närmare utöver rätt till s.k.
”skälig levnadsstandard”. Vad detta innebär förutsätter SOL att kommunerna själva ska
precisera och fatta formella beslut om, genom detaljerade kriterier för biståndsbedömning, dvs.
politiska styrdokument för delegering av biståndsbeslut på kommunal nivå.
Många kommuner i Sverige, däribland Värmdö, saknar tydliga styrdokument.
Biståndsbedömningen präglas därför av de tillgängliga platserna på särskilda boenden, som
dock successivt avvecklas av ekonomiska skäl, eller inte följer befolkningsutvecklingen och de
43 (61)
faktiska behoven. Forskarna talar om en ”tystnadens kultur”: ”biståndsbedömarna har hamnat i rollen
som prioriterare”, när kommunpolitikerna ”har abdikerat”.
I ett av våra grannländer, Tyskland, har man explicit tagit hänsyn till intressekonflikten mellan
kommunernas ekonomi och omsorg och fört över biståndsbedömningarna till en av
kommunerna fristående myndighet (eMdizinischer Dienst der Krankenversicherung).
Bedömningarna görs av kvalificerad medicinsk/vårdteknisk expertis, enligt en (politiskt) fastställd
metodik och blankett för hela landet. Denna myndighet arbetar efter tydliga och lättbegripliga
kriterier där vårdbehoven och vårdprogram beräknas, och sedan delges kommunen.
Socialstyrelsen har startat ett utvecklingsarbete för ett liknande schema som ett stöd för
biståndsbedömningen i svenska kommuner, som kan användas vid intervjun med den sökande.
Socialstyrelsens system är dock inte tänkt att utmynna i en för kommunerna bindande klassificering
av omsorgsbehov.
Vi menar att Sverige bör införa ett liknande system. Vi kan antingen implementera ett nationellt
system som full ut liknar det tyska, där förslagsvis Inspektionen för vård och omsorg (IVO) tar
på sig ansvaret att beräkna biståndsbehovet. Kommuner kan alternativt åläggas att använda
motsvarande bedömningskriterier, varvid Socialstyrelsens redan påbörjade utvecklingsarbete kan
användas som en inspirationskälla, som styrdokument för biståndsbedömningar, som antas att
kommunfullmäktige. Det viktigaste är att vi tillskapar tydliga och rättssäkra regler för hur våra
gamla ska hanteras då de är i behov av samhällets stöd i form av särskilt boende.
Mot bakgrund av det ovan sagda föreslår vi:
att
distriktskongressen ger riksdagsgruppen för Stockholms län i uppdrag att verka för
en utredning och ett lagförslag som ger tydliga och rättssäkra kriterier i hela landet
för plats på särskilt boende. Det kan förslagsvis, men inte nödvändigtvis, ske
genom att Sverige inför en fristående statlig myndighetshantering, (till exempel
genom Inspektionen för vård och omsorg IVO), för att ge kommunerna en
likvärdig och bindande klassificering av en äldre persons omsorgsbehov, alternativt
att kommuner åläggs att själva införa och använda en sådan bedömning, med IVO
som tillsynsmyndighet.
För Socialdemokraterna på Värmdö,
Käte Fransson, Christer Hedberg, Henrik Paulsen, Lennart Karlsson, Thérèse Falk, Johnny
Tedenfors, Disa Påhlman, Mikael Lindström och Joachim Vogel
44 (61)
Föredragande: Ulrika Falk – ulrika.falk@norrtalje.se
Motionen tar upp många frågor för en god äldreomsorg bl a anhörigas situation,
biståndsbedömningen till särskilt boende, ”Många kommuner däribland Värmdö saknar tydliga
styrdokument”, rättssäkra kriterier enligt en Tysk modell. Motionen lyfter också upp att
Socialstyrelsen startat ett utvecklingsarbete för stöd i biståndsbedömningen i svenska kommuner
som ska användas som en mall vid intervjuer med de sökande.
Målgruppen som motionen tar upp är personer som till följd av ålderdom, funktionshinder eller
allvarlig sjukdom har ett tillfälligt eller varaktigt behov av omfattande vård- och omsorg och
serviceinsatser i särskilda boenden eller korttidsboende. När insatser i det ordinära boendet inte
kan tillgodose den enskildes behov av vård, omsorg och service, kan beslut fattas om särskilt
boende eller korttidsboende enligt 4 kap. 1 § Socialtjänstlagen (SoL).
Distriktsstyrelsen är väl medveten om att antalet platser i särskilda boenden minskat och ersatts
av fler hemtjänsttimmar. Det ter sig naturligt för kommunerna om man till en lägre kostnad kan
säkerställa en skälig levnadsstandard med hemtjänst. Samtidigt ska man också komma ihåg att
många också vill bo kvar hemma. Brytpunkten i kostnad för ett särskilt boende eller hemtjänst
ligger på 35 till 40 timmar hemtjänst per vecka eller 1 924 timmar per år. Kostnaden för ett
särskilt boende ligger på cirka 650 000 kr per år.
Detta ekonomiska förhållande mellan hemtjänst och särskilt boende får inte missbrukas av
kommunernas biståndsavdelningar. Om besluten präglas av intressekonflikt mellan budgethänsyn
och omsorg enligt SoL som redovisas i motionen kan den enskilde eller ombud överklaga
biståndsbeslutet till Förvaltningsrätten som gör en prövning av ärendet enligt nationella riktlinjer.
Om beslutet inte följer riktlinjerna upphäver Förvaltningsrätten beslutet och överlämnar målet till
nämnden igen för ny prövning.
Personer som har behov av särskilt boende enligt SoL ska ha rätt till plats inom 90 dagar efter
biståndsbeslut. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) kontrollerar att så sker genom att
kommunerna ska rapportera en gång i kvartalet till IVO med fullständiga uppgifter om namn,
personnummer, kön, beslutsdatum, typ av insats, skäl till att beslutet inte verkställts samt övriga
upplysningar/åtgärder. Revisorerna ska få en avidentifierad kopia av underlaget samt att
kommunfullmäktige ska ha en statistikrapport. Om inte kommunen anvisar särskilt boende inom
90 dagar utan särskilda skäl ansöker IVO hos Förvaltningsdomstolen om att skadestånd ska
betalas av kommunen till staten. Skadestånden ligger oftast på en nivå som motsvarar
dygnskostnaden för ett boende gånger antalet dagar som anvisning inte skett. Om kommunen
gör det av uppsåt (inte bygger ut i den omfattning behoven bedöms till) kan beloppet bli avsevärt
mycket högre.
Distriktsstyrelsen anser att det utvecklingsarbete Socialstyrelsen startat är ett bra initiativ för att
utveckla och stärka kommunernas biståndsbedömare i sin yrkesroll. Distriktsstyrelsen anser
vidare att de kommuner utöver Värmdö som anser sig sakna politiska styrdokument för
delegering av biståndsbedömning enligt SoL bör ta lokala initiativ i frågan.
att
avslå motionen.
45 (61)
D – KOLLEKTIVTRAFIK
Motion D1 – Snabbussar
Pendeltåg och tunnelbana är kollektivtrafikens mest miljövänliga och kapacitetseffektiva
färdmedlet. Flertalet SL resor görs också med den spårbundna trafiken även om det är nästan lika
många resor som görs med buss.
För att minska utsläppen av koldioxidutsläppen, öka kapaciteten i kollektivtrafiken och göra
busstrafiken mer attraktiv behöver en rad åtgärder prövas.
Vi är ett geografiskt stort län som bara kan krympas genom att restiderna minskas. Den
genomsnittliga tiden för arbetsresor i länet är drygt timme per dag och för den som bor utanför
Stockholms kommun vanligen 2 timmar. För de 80 000 invånare i länet som bor på landsbygden
kan restiderna bli än längre.
De långa restiderna beror på att många måste göra fler byten och att direktförbindelserna är för
få mellan regionernas kärnor och centra. De snabba förbindelserna behöver byggas ut.
Genom Haninge kommun går motorvägen V73. Det är en av de vägar som skulle kunna
användas för snabbussar. Med infartsparkeringar i anslutning till busshållplatser skulle restiderna
minska rejält från många kommundelar.
Vi föreslår
Att distriktskongressen uttalar sig för att nätet av snabbussar byggs ut i Stockholms län.
2014-10-02 Västerhaninge-Muskö Socialdemokratiska förening
Göran Svensson
Utlåtande om motionen: Snabbussar
Arbetarekommunens styrelse anser i likhet med motionären att kollektivtrafiken är mycket viktig
för regionens fortsatta utveckling.
Kollektivtrafiken är viktig, inte bara för att motverka de negativa effekter som privatbilismen har
på olika miljömässiga faktorer så som bullernivå, partiklar i luften och koldioxidutsläpp som
snabbar på växthuseffekten. Kollektivtrafiken är också ett jämlikt färdmedel som skapar
rörelsefrihet åt Stockholmsregionens boende och besökare.
Arbetarekommunens styrelse anser också i likhet med motionären att tvärförbindelser är en viktig
del i utbyggnaden av kollektivtrafiken. De avlastar nuvarande knytpunkter och förkortar
resvägen.
46 (61)
Haninge Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta
att motionen antas som arbetarekommunens egen samt
att distriktsårskongressen ger landstingsgruppen i uppdrag att verka för fler snabbussar
distriktskongressen som arbetarkommunens egen
Haninge arbetarekommun beslutar vid medlemsmöte 2014 11 25, att skicka motionen som sin
egen till partidistriktets årskongress
Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D1
Föredragande: Erika Ullberg – erika.ullberg@politik.sll.se
Att korta restiderna och minska antalet byten är precis som motionären påpekar ett mycket
lovvärt steg för att höja kollektivtrafikens attraktivitet. Styrelsen håller med om att nya metoder
måste prövas för att locka fler resenärer. Detta är tyvärr något som den konservativa Moderata
ledningen i landstinget inte verkat särskilt intresserade av. Det behövs ett maktskifte även i
landstinget!
Snabbussar, eller direktbussar som är den officiella termen är populära och kan innebära ökat
kollektivt resande. Direktbusslinjer skiljer sig från matarbusslinjer genom att de har färre stopp
och syftar till att sammanbinda större resmål, t.ex. Stockholms innerstad och centrala delar av
länskommunerna. Linjerna är ofta förlagda till viktiga huvudleder i länet. Ibland syftar de till att
skapa förbindelser där tung spårkapacitet saknas och ibland komplettera spårtrafiken.
Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting driver sedan tidigare frågan om utökat antal
direktbusslinjer som vi vet är populära och kan leda till färre byten. När trängseln på vägarna och
i kollektivtrafiken ökar behöver kapaciteten också öka. Nya förbindelser som lockar nya
resenärer, särskilt i samband med nybyggnation av bostäder är viktigt för att stärka det kollektiva
resandet. Samtidigt måste all ny kollektivtrafik bedömas utifrån kostnad och antal resenärer så att
skattepengarna ger maximal nytta. Busstrafik som går parallellt med tung spårtrafik kan bli ett bra
komplement men kostnaderna för att köra parallell trafik kräver stort resandeunderlag.
Utökade direktbusslinjer är också beroende av förbättrad framkomlighet på vägarna. Inom
Trafikförvaltningen (SL) pågår ett arbete tillsammans med flera kommuner för att förbättra
framkomligheten på stråk som är centrala för busstrafiken. Bättre framkomlighet både sänker
restider och ökar produktiviteten vilket möjliggör fler turer. Det är därför viktigt att kommunerna
i Stockholms län samarbetar med Stockholms läns landsting för att förbättra framkomligheten för
busstrafiken.
Det finns också förslag om kollektivtrafik på förbifarten vilket styrelsen är positiva till. Snabba
bussresor som kopplar samman de regionala stadskärnorna skulle göra att restiderna från
47 (61)
Haninge till viktiga arbetsplatsområden och bostadsområden i både södra och norra sidan länet
kortas avsevärt.
Styrelsen delar uppfattningen att infartsparkeringar kan vara bra för att minska trängsel på
vägarna. Samtidigt är ofta mark i kollektivtrafiknära lägen attraktiv för bostäder och att bygga
yteffektiva parkeringshus är både kostsamt och inte alltid estetiskt förskönande för
omgivningarna. Det behövs en strategi för hur och var infartsparkeringar kan byggas och
utnyttjas för att komplettera kollektivtrafiken. Det kan behövas giltig SL-biljett/periodkort eller
tidsbegränsning så inte attraktiva parkeringar används i annat syfte än att underlätta för
arbetspendlarna. Platserna måste också vara trygga och det är viktigt att bilägarna inte behöver
känna sig oroliga över inbrott i bilen.
Sammanfattningsvis är styrelsen överens med motionären om behovet av fler snabba bussar. Med
förbehållen att det med snabbuss avses direktbusslinjer samt att ny trafik vid analys alltid måste
leda till ökad resenärsnytta i paritet till kostnaden för trafiken. Dock kan inte styrelsen föreslå
bifall till motionen då att-satsen handlar om at distriktskongressen ska uttala sig. Däremot föreslår
styrelsen att motionen jämte motionssvaret överlämnas till landstingsgruppen för att driva på för
en modern busstarfik med kortade restider.
att
avslå att-satsen, samt
att
Motion D2 – För en kollektivtrafik i offentlig regi
Kollektivtrafiken inom länet har under de senaste åren överförts från drift och skötsel i allmän
regi till att skötas i privat regi. Erfarenheten av detta varierar, men det övervägande intrycket är
att kvalitet och service har försämrats.



Anställningsvillkoren för trafikpersonalen försämrades, med följ att kvalificerad personal
slutade. Ny mindre kvalificerad personal rekryterades vilket bland annat märks inom
busstrafiken.
Ändrade turlistor innebär färre hållplatser och glesare turer med ökad tidspress och stress hos
förarna.
Då även pendeltågen drivs i privat regi har samordningen av buss– och lokaltågens tidtabeller
blivit sämre med ökade väntetider för resenärerna som följd.
Lokaltågen har drivits i privat regi i fler år och resenärerna kan bittert konstatera att funktion
och service på pendeltågen efter övertagandet varit en ren bedrövelse, för att inte säga en
skandal när det gäller hur resenärerna behandlas.
Den borgerliga majoriteten i Landstinget har dessutom haft det dåliga omdömet att, trots
försämringar i trafik och service, kraftigt höja biljettpriserna. Av ovan sagda kan man fråga sig
vilken nytta det varit med att överföra kollektivtrafiken till privat entreprenör. För de resande har
48 (61)
det inte blivit några förbättringar och för skattebetalarna har den skattesänkning som genomförts
varit av liten betydelse för en genomsnittlig inkomsttagare.
Därför yrkar vi
att
den socialdemokratiska gruppen i Stockholms läns landsting verkar för att återföra driften
av kollektivtrafiken i offentlig regi. (Avslagen av AK, ska ej behandlas)
att
det görs en stor satsning på utbyggnad av kollektivtrafiken i länet, med förbättring av
servicen för resenärerna.
Södertälje den 20 november 2014
Mikael Persson, Gösta Ahlin, Thorwald Arvidsson, Cani Younan och Stefan Axelsson och RoseMarie Jacobsson
(Motionen är en inspiration av Berit Henningsson- Malmring)
Motion D3 – Motion ang kollektivtrafiken inom Stockholms län
Sedan ett antal år tillbaka bedriver jag ett lågintensivt krig mot AB Storstockholms Lokaltrafik
(SL). Ett slagfält har därvid varit SL:s tillämpning - eller snarare missbruk av offentlighetsprincipen. Efter det att jag slutligen vunnit ifrågavarande mål i slutinstansen, det som
nu mera heter Högsta Förvaltningsdomstolen, avslöjades en närmast skrämmande brist på
juridisk kompetens hos en av SL:s högsta befattningshavare. - Bristande kompetens är dock
uppenbarligen något som inte är begränsat till det rättsliga området. Personalen är minst lika
missnöjd som trafikantkollektivet. Misstron mot ledningen är klart uttalad. Situationen är sådan
att det föreligger ett närmast skriande behov av en förvaltingsrevisionell studie av effektiviteten
inom SL.
- Moderaternas privatiseringsvisioner har inte klarat konfrontationen med den krassa
verkligheten. Det är nu hög tid att sätta punkt för detta samhällsexperiment och återgå till en
bättre tingens ordning
- På sistone har det uppmärksammats att en inte obetydlig spårbrist medför en olycklig
konkurrens mellan fjärr - och pendeltåg. Den gällande prioriterings ordningen måste revideras
och nyanseras. Behovet av en fungerande lokaltrafikförsörjning måste tillgodoses på ett bättre
sätt.
- Mot denna bakgrund hemställer jag att den socialdemokratiska landstingsgruppen i SLL måtte
få i uppdrag att verka för
att
det kommer till stånd en förvaltningsrevisionell studie av kollektivtrafiken i
Stockholms län,
att
kollektivtrafiken på sikt återförs i samhällelig (offentlig) regi, samt (Avslagen av
AK, ska ej behandlas)
49 (61)
att
prioriteringskriterierna för fjärrtåg vs. pendeltåg ses över, så att pendeltågstrafikens
ställning stärks.
Thorwald Arvidsson
Utlåtande över motion
Det finns stora problem i hur den moderatledda landstingsledningen hanterar kollektivtrafiken.
Intäkterna har rasat som en följd av kaoset och krånglet kring SL Access. Investeringar som
genomförs blir onödigt dyra eller är rena felprioriteringar, som till exempel den så kallade NKexpressen.
Detta behöver förändras. Framtidens kollektivtrafik behöver vara attraktiv och hålla hög kvalitet.
Fler behöver lockas av gemensamma färdmedel. Förutom att det är ett bra sätt att färdas är det
en nödvändig del av omställningen till ett hållbart samhälle.
I motionerna finns flera förslag av olika karaktär. Vi ställer oss i grunden positiva till studier och
revisioner i syfte att förbättra kollektivtrafiken. Vi ställer oss också positiva till se över
prioriteringskriterierna mellan fjärrtåg och pendeltåg, i synnerhet eftersom väl fungerande
arbetspendling är bra för jobb och tillväxt. Schabblet med Gnestapendeln avskräcker som
exempel.
Vi ställer oss också positiva till att bygga ut kollektivtrafiken. Däremot måste man i detta
sammanhang vara medveten om att Stockholms läns landstings ekonomi blir allt sämre. Den
borgerliga majoriteten tar från eget kapital och kostnadsutvecklingen är mycket hög. Det är
därför viktigt att inte ställa ut orealistiska förväntningar om genomförbarheten.
Slutligen till frågan om att återföra kollektivtrafiken till offentlig regi. Vi ställer oss inte principiellt
som motståndare till offentlig regi över driften. Stockholms läns landsting bör bygga upp stark
egen ledningskompetens för att åtminstone kunna planera för anbud i egen regi. Samtidigt är
dock inte själva driftsformen – och att det ska vara en offentligt ägd aktör - en huvudfråga som vi
bör låsa oss vid. När det gäller pendeltågen – som exempel – har de tidigare drivits av en offentlig
aktör på SL:s uppdrag, då SJ drev trafiken. Detta var långt ifrån problemfritt. Även busstrafiken
har fungerat på olika sätt i olika delar av länet.
Därför föreslår arbetarekommunens styrelse:
Att
bifalla att-sats 2 i motion D2
Att
bifalla att-sats 1 och 3 i motion D3
Att
i övrigt avslå motionerna.
50 (61)
Distriktsstyrelsens förslag till utlåtande över motion D2 och D3
Distriktsstyrelsen instämmer i intentioner hos motionärerna att få en väl fungerande
kollektivtrafik för resenärerna med god arbetssituation för de anställda. Men styrelsen instämmer
också i arbetarekommunens styrelses åsikt att driftsform är underordnad frågan om kvalitet, samt
den stora oron som finns kring ekonomi och prioriteringar hos den sittande landstingsledningen.
Eftersom arbetarekommunen har avslagit att-satserna om att återföra driften av
kollektivtrafiken i offentlig regi så ska de formellt inte behandlas av
distriktsårskongressen.
Stockholms läns landsting står inför en mycket svår ekonomisk situation där biljettintäkterna inte
ökar i samma takt som kostnaderna. I den nära framtiden väntar stora nödvändiga investeringar
och reinvesteringar i både sjukvård och kollektivtrafik. Utrymmet för investeringar i
kollektivtrafiken de kommande åren är fulltecknat. En viktig uppgift för Stockholms läns
landsting är därför att prioritera investeringarna i rätt kollektivtrafik som ger fler resenärer och
genomföra dessa på ett kostnadseffektivt sätt. Framförallt att måste vi börja tillse att
investeringarna genomförs till rätt kostnad och i tid. Stockholms län kan då se fram emot kraftigt
förbättrad kollektivtrafik genom utbyggnad av tunnelbanan, smart busstrafik och förbättrad
pendeltågstrafik.
Tyvärr har vi under många år sett hur Moderaternas styre av SL försenat investeringar, prioriterat
dyr spårväg i innerstaden som inte leder till nya resenärer och kortare restid, samt hur färdiga
projekt fungerar bristfälligt som t.ex. det icke-fungerande signalsystemet på tvärbanans Solnagren.
Vi behöver därför ser över investeringsprocessen. Den juridiska kompetensen inom
Trafikförvaltningen måste sägas vara hög, precis som kostnaden för den inhyrda juridiska
kompetensen. Däremot finns brister i den tekniska kompetensen vilket lett till ett stort
konsultberoende som både är kostsamt och leder till bristande investeringar. Brister finns också i
styrning av projekt och uppföljning av avtalen med operatörerna. Socialdemokraterna har
föreslagit översyn och kraftigt reducerade konsultkostnader såväl som en genomlysning av hela
investeringsprocessen. SL och dess ledning har också prickats av landstingsrevisorerna.
Sammantaget menar vi att revision, uppföljning och granskning görs och givetvis ska fortsätta
göras. Det är inte en förvaltningsrevisionell studie som saknas. Det är ett politiskt ledarskap som
förmår dra slutsatser och genomföra förändringar som behövs.
All skattesubventionerad kollektivtrafik på land i Stockholms län utförs idag av privata aktörer.
Det sker genom offentlig upphandling och har varit så sedan många år tillbaka. Pendeltåget har
exempelvis aldrig drivits av SL själva, utan drivits av SJ eller andra upphandlade företag. SJ
genom dotterbolaget Stockholmståg vann den senaste upphandlingen och är därför det bolag
som kör pendeltågen idag. Samarbetet får sägas fungera bra. Däremot har tidigare trafikutövare
tagit sig vatten över huvudet och pendeltågsresenärerna är av många skäl ett prövat släkte. Under
åren inledningen av 2000-talet drevs till exempel pendeltåget av bolaget Citypendeln som
misskötte sitt uppdrag vilket ledde till stora bekymmer. De flesta problemen som uppstår i
dagens pendeltrafik beror inte främst på tågoperatören utan på infrastrukturens dåliga skick. På
grund av brister på banan uppstår förseningar som sedan påverkar såväl regionaltåg som
pendeltåg. Det är oacceptabelt att våra pendeltågsresenärer plågas av förseningar och bekymmer
som till största delen beror på bristande infrastruktur, signalsystem och följdförseningar. Vi hade
51 (61)
sett fram emot regeringens satsningar i budget på tågunderhållet som tyvärr röstades ner av
Alliansen och Sverigedemokraterna.
Delar av SL:s verksamhet – inte minst de som är strategiska och väsentliga för att följa upp att
trafikutövarna fullgör sina avtal som t.ex. kundtjänst och biljettkontrollen – bör drivas i egen regi.
Socialdemokraterna driver på för stärkt styrning och kontroll, att vi ska ställa tydliga krav och
säkerställa att de efterföljs. Moderaternas brist på politisk styrning och ansvarstagande har lett till
försämringar. Felaktiga investeringsbeslut, krångel i biljettsystemet och jakten på kortsiktiga
besparingar lett till indragen trafik. I grunden hotar detta länets möjligheter till arbetspendling,
tillväxt och utveckling.
Som parti arbetar vi för att skapa en funktion för samverkan mellan landstinget, operatörer,
fackförbund i ett så kallat branschråd med syfte att åtgärda problem och utveckla driften av
trafiken. Från landstingets sida måste samarbetet med Trafikverket bli betydligt bättre. En
delseger har varit att återfå störningsinformationen till landstinget från Trafikverket vilket kraftigt
förbättrat informationen till resenärerna. Tyvärr är det tolkningar av alliansens beslutade
kollektivtrafiklag som gör att Trafikverket nu vill ”säkerställa konkurrensneutralitet” för olika
utförare och därför vill ta tillbaka störningsinformationen. Det behövs en aktiv politik nationellt
och regionalt för att värna våra resenärer och en fungerande kollektivtrafik på både spår och väg i
vår region.
Det är för oss också självklart att fackliga organisationer ska få insyn och spela en viktig roll i
upphandlingarna. Vi socialdemokrater vill också ställa krav på kollektivavtal i alla upphandlingar
samt att personalövergång alltid ska gälla om en ny operatör tar över ett avtalsområde. Företag
som arbetar med offentliga upphandlingar har också ett större ansvar att verksamheten följer
lagar, policys och det som avtalats i upphandlingen. Därför är meddelarfrihet viktigt och något
som Socialdemokraterna arbetar för att stärka.
Vad gäller tågtrafiken pågår ett arbete hos Trafikverket som ansvarig myndighet för tilldelningen
angående kriterier för prioritering. Avregleringarna av järnvägstrafiken påverkar också
tilldelningen av tåglägen då även privata aktörer har rätten att bedriva tågtrafik och efterfrågan på
framförallt sträckan Stockholm – Göteborg ökar. Även regionaltåg behöver samsas om
utrymmet. Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting har sedan länge arbetat för att
pendeltågstrafiken ska prioriteras högre. Våra 300 000 dagliga resenärer reser kortare sträckor
men reser ofta varje vardag och behöver komma fram för Stockholms tillväxt och för att
arbetsmarknaden ska fungera.
Citybanan kommer när den tas i drift 2017 att öka kapaciteten vilket gynnar både
pendeltågstrafiken och minskar konkurrensen på spåren. Den regionala tågtrafiken kommer även
att trafikera vissa kommuner i Stockholms län och vår ambition bör vara att tillse att trafikeringen
som helhet av både pendeltåg och regionaltåg skapar så bra resmöjligheter som möjligt i länet.
Pendeltrafiken behöver även ses i ett system tillsammans med tunnelbana, lokalbanor och
busstrafik. Busstrafiken måste samspela väl med pendeltågstrafiken för att skapa snabbast möjliga
resor för så många resenärer som möjligt.
att
anse motionerna besvarade.
52 (61)
Motion D4 – Ang. månadskort gällande över länsgränserna
I nu-läget tvingas man betala extra trots gällande månadskort om man skall åka till Gnesta eller
Bålsta-detta trots att Stockholms Läns Landsting på sin tid bekostat investeringarna dit. Då det är
troligt att det i framtiden kan bli fråga om mer trafikinvesteringar avseende kollektivtrafiken över
länsgränserna torde tiden nu vara inne att landstingen i Stockholms Län, Södermanlands Län och
Uppsala Län – kanske även Västmanlands län sluter en överenskommelse att månadskort skall
gälla över länsgränserna avseende kollektivtrafiken. Ett skäl ytterligare är ju att industrierna
tenderats att ha flyttats från Stockholms Stad medan många invånare ändå väljer att förbli bofasta
i Stockholm eller Stockholms Län men varje dag reser till dessa industriarbetsplatser. I något fall
kan ju även en del i Stockholmsområdet valt att köpa sommarstugor i de andra länen.
Skulle en sådan överenskommelse som jag här förespråkar innebära att ett sådant månadskort
skulle bli alltför dyrbart för resenärerna? Jag tror inte det emedan det torde bli sannolikt att
resandeunderlaget kommer att öka så mycket att priset troligen rent av kan sänkas. Man kan
jämföra ovan sagda med när Hjalmar Mehr införde ett månadskort på 50:- i hela Stockholms Län
som då radikalt medförde ett kraftigt användande av alla av kollektivtrafiken.
Med stöd av ovan yrkas
Att underlätta resandet mellan Stockholms Län och angränsande län i motionens anda
Mats Tallberg
Tyresö Arbetarekommuns styrelses utlåtande på motionen
Det är allt tydligare, att den svenska järnvägen lider av stora problem. Dåligt underhåll och
eftersatta nyinvesteringar under flera år har lett till, att driftsäkerheten och punktligheten
försämrats kraftigt. Även brist på samordning mellan järnvägssystemets olika aktörer har bidragit
till problemen, vilket missgynnar resenärer med kollektivtrafiken, både inom vårt län och inom
Mälardalsregionen. Mälardalsregionen omfattar Stockholms län, Södermanlands län, Uppsala län,
Örebro län och Västmanlands län.
Motionären angriper i sin motion några av de viktiga utmaningar, som Mälardalsregionen står
inför. Precis som motionären har noterat växer arbetsmarknaden och kontakterna ökar mellan
städerna i Mälardalsregionen. Detta innebär, att det blir mer osäkert var SL ska verka och hur
zongränserna ska dras.
Den gemensamma trafiken i Mälardalen samordnas idag i något som heter Mälardalsrådet där
länen i Mälardalen samt Östergötland samarbetar. Det pågår diskussioner om de olika taxorna i
länen och hur resorna ska knytas samman så att resandet blir prisvärt, enkelt och logiskt.
Det pågår således ett politiskt samarbete mellan länen i Mälardalsregionen, där både majoritet och
opposition i respektive län är motiverade för att hitta lösningar. Det arbetet måste påskyndas,
eftersom det är samhällsekonomiskt lönsamt utifrån ett medborgarperspektiv, miljöperspektiv
och tillväxtperspektiv.
Tyresö Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas till
53 (61)
Medlemsmötet beslutade på möte den 20 november 2014 att skicka in motionen som
arbetarekommunens egen.
Mathias Tegnér, ordförande
Marita Bertilsson, protokollförare
Den viktigaste taxeförändringen som Socialdemokraterna arbetar för är enhetstaxa i hela länet.
Enhetstaxa gör resandet enklare genom att de krångliga zonerna tas bort helt och gör resandet
rättvist genom att ingen behöver betala extra för att hen bor på fel sida om en ologisk zongräns.
För resor mellan länen finns idag en app som tagits fram av Samtrafiken som gör det enklare att
köpa biljetter mellan flera län, men planer finns också på att göra det enklare genom att
möjliggöra användning av kort i olika län.
Som framgår i svaret från Tyresö arbetarekommun pågår redan ett arbete inom ramen för
Mälardalsrådet, där samtliga län i Mälardalen samt Östergötland är med, för att ta fram en
”Mälardalstaxa”. Socialdemokraterna i Stockholms län deltar i dessa diskussioner tillsammans
med Socialdemokrater i övriga län. Detta är ett oerhört angeläget och viktigt projekt som
Stockholmsregionen behöver och där vi redan ligger efter t.ex. Göteborg och Skåne.
Den regionala tågtrafiken kommer att utökas i samband med att Citybanan tas i bruk 2017 och en
Mälardalstaxa måste vara klar senast till dess. Det kommer inte innebära att ett månadskort i ett
län automatisk gäller i övriga län då detta skulle vara allt för kostsamt. Särskilt svårt skulle det bli
för Stockholm som i så fall tvingas utöka kapaciteten kraftigt utan att motta några extra
biljettintäkter i en redan svårt pressad ekonomisk situation.
Resenären kommer däremot att kunna lägga till fritt resande i ytterligare län till en rabatterad
kostnad och därmed kunna resa både med regionaltåg och lokal kollektivtrafik i valda län. Det
kommer stärka möjligheterna till arbetspendling och tjänsteresor i hela Mälardalen.
Inget län driver idag att periodkort i ett län ska gälla i övriga län utan tillägg. Denna modell
används inte heller i de regioner som redan idag har ett regionalt resande på ett och samma kort.
Socialdemokraterna arbetar för att hitta en modell som ger bra resmöjligheter i hela Mälardalen
men samtidigt möjliggör enhetstaxa i Stockholms län. Kollektivtrafikens roll för förbättrad
framkomlighet och arbetspendling är mycket betydelsefull. Genom att underlätta detta stärker vi
regionens tillväxt och konkurrenskraft.
att
54 (61)
Motion D5 – Pendeltåg som tillväxtmotor
Utbyggnaden av tunnelbana i Stockholm är viktig för hela regionen. Våra socialdemokratiska
initiativ i denna fråga kommer att få stor betydelse för regionen. När infrastrukturen i de centrala
delarna av länet stärks så stärks också arbetsmarknaden och resmöjligheterna för hela länets
befolkning. Stockholm är hela Sveriges tillväxtmotor. Underskatta inte denna betydelse.
Samtidigt ser vi en tillväxt i en större del av Stockholmsregionen än vad tunnelbanenätet klarar att
täcka. Arbetspendlingen mellan kommuner i hela regionen ökar för varje år.
Inpendlarna över Stockholms kommungräns har som exempel mellan åren 2004 och 2012 ökar
med drygt 18 procent. Men samtidigt pendlar också alltfler ut från Stockholm till andra
kommuner. Utpendlingen har under samma period ökad med nästan 26 procent. Utpendlingen
från en bostad i Stockholm till ett jobb i länet ökar alltså snabbare än inpendlingen från en bostad
i länet till ett jobb i Stockholm.
En del av denna pendling sker förstås via tunnelbanan och en större del av pendlingen bör ske
via tunnelbanan i takt med att nätet byggs ut. Men vi ser också mycket tydligt att fler är beroende
av pendeltågen. Från år 2000 till år 2012 har antalet påstigande på pendeltågen ökat med nästan
29 procent.
När Citybanan invigs kommer pendeltågstrafikens möjligheter att stärkas. I samband med detta är
också en nyckeltidpunkt för att ta nästa steg i utvecklingen. Citybanan i sig är förstås viktig, inte
minst för punktlighet och pålitlighet, men nu finns möjlighet att lyfta pendeltågstrafiken ger till en
ny nivå.
Det finns idag en mycket stark utvecklingspotential i de områden som ligger närmast våra
pendeltågsstationer. Alltför ofta är stationen i sig underutvecklad och eftersatt när det gäller
alltifrån underhåll till trygghet. Dessutom finns det ytterligare potential att ta till vara när det
gäller tillgång till jobb och bostäder.
För Södertäljes del är det prioriterat med kortare restid och fler avgångar i rusningstid. Det borde
till exempel vara möjligt med några direkttåg till Stockholm med färre stopp eller med fler tåg vid
några tidpunkter under dagen.
Det är av stor vikt att Socialdemokraterna tar ledarpinnen när det gäller pendeltågens utveckling.
Ingen annan partipolitisk kraft kommer att göra det. Den borgerliga landstingsminoriteten är
måttligt intresserade av pendeltrafiken och den tidigare borgerliga regeringen var nära att stoppa
Citybanan – som en av sina första politiska prioriteringar vid tillträdet 2006.
Vi bedömer det nödvändigt med en utveckling i flera steg där vårt parti inleder arbetet genom att
tillsätta en arbetsgrupp för att se över utvecklingsmöjligheter när det gäller områden som
turtäthet/pålitlighet, utveckling av stationsområden, utbyggnad/investeringar, samverkan med
kommuner och samverkan med övrig kollektivtrafik (inte minst med tunnelbanan samt i
närregionen men över länsgränserna). Nästa steg är att verka för att regelrätta förhandlingar sker
mellan berörda kommuner, landstinget i Stockholms läns samt närliggande län samt
statsmakterna med syfte att ta till vara på pendeltrafikens utvecklingspotential.
55 (61)
Socialdemokraterna i Södertälje föreslår därför:
Att
partidistriktet tillsätter en arbetsgrupp med syfte att se över pendeltågstrafikens
utvecklingsmöjligheter
Att
partidistriktet ska verka för att regelrätta förhandlingar sker mellan berörda
kommuner, berörda landsting samt statsmakterna med syfte att ta till vara på
pendeltrafikens utvecklingspotential
Att
det som en del i dessa förhandlingar ska tas i beaktande Södertäljes roll som
arbetsmarknadsnav och behovet av kortare restider mellan Södertälje och
Stockholm
Pendeltåget har idag ungefär 300000 påstigande dagligen och är oerhört viktig för att binda
samman hela länet och den gemensamma arbetsmarknaden. Pendeltågen står för ungefär hälften
av landets tågresor, har fyra huvudlinjer och ungefär 50 pendeltågsstationer i länet. Antalet
resenärer måste kunna växa i takt med befolkningstillväxten och den ökade efterfrågan på
kollektiva resor i länet. Ett ökat bostadsbyggande bygger på att möjligheterna till arbetspendling
ökar parallellt. Kortare restider och bättre punktlighet gör att länets invånare kan lita på
kollektivtrafiken och aldrig hindras att gå från arbetslöshet till arbete eller påbörja ett nytt jobb
eller utbildning. Att kunna lita på kollektivtrafiken blir en avgörande faktor för både den enskilde
och företaget som rekryterar.
Motionen lyfter den mycket viktiga frågan om pendeltågets framtida utveckling. Citybanans
färdigställande 2017 innebär möjlighet till högre kapacitet och nödvändiga ställningstaganden om
hur den kapaciteten bäst kan utnyttjas. Citybanans öppnande innebär också ett antal utmaningar i
form av ny depåplats för fler pendeltåg då det planerade depåbygget av avbrutits, koordinering av
busstrafik, samordning av den ökade regionala tågtrafiken med mera. Även infrastrukturen i form
av stationer behöver förbättras för att ökad kapacitet ska kunna nyttjas. Det behövs en strategi
för fastighetsutveckling och bostadsbyggande i nära relation till kollektivtrafiken och att vi
tillsammans arbetar mot de mål som satts upp i den regionala utvecklingsplanen.
Styrelsen delar motionärens uppfattning att det är viktigt att i ett tidigt skede ta sig an utmaningen
om hur den ökade kapaciteten i citybanan. Kapaciteten kommer både göra trafiken mer stabil och
möjliggöra nya intressanta lösningar som t.ex. snabbtåg mellan större knutpunkter. Samtidigt är
infrastrukturen fortfarande i dåligt skick i och ju med att Sverigedemokraterna röstade för
alliansens budget uteblev 1,25 miljarder per år för underhåll av järnvägen. Risker för förseningar
på grund av tekniska fel kommer kvarstå tills Trafikverket från nationell nivå kan höja kvaliteten
på infrastrukturen. Socialdemokraterna i landstinget har varit pådrivande för att sätta press på
Trafikverket och föreslagit deponering av banavgifterna som ett påtryckningsmedel.
56 (61)
Gällande krav på arbetsgrupper så saknar partidistriktet de tekniska utredningsresurserna och
möjlighet att koordinera kommuner, landsting och regering. Därför anser inte styrelsen att
partidistriktet är rätt nivå att i en arbetsgrupp utreda möjligheterna. Socialdemokraterna har i
Stockholms läns landsting drivit frågan om en pendlarkommission på nationell nivå med uppgift
att se över dagens utmaningar, framförallt avseende pålitlighet. Detta eftersom Trafikverket äger
stora delar av anläggningarna och problemen måste lösas och möjligheterna tillvaratas i samarbete
mellan kommuner, landsting och stat. Socialdemokraterna arbetar också för en översyn av
samtliga pendeltågsstationer för att kartlägga och prioritera behovet av upprustning av
stationerna. Därutöver pågår det Mälardalsgemensamma arbetet "En bättre sits" där det är viktigt
att även Södertälje driver frågor och visar engagemang.
I arbetet inför fastställandet av länsplanen så deltar socialdemokrater från landstinget och
kommuner. Diskussioner och förankring sker också inom landstingsgruppen, partidistriktets
styrelse och kommunala grupper, där Södertälje givetvis finns med i många olika roller.
Sammantaget pågår därför ett arbete för att få till stånd den typen av arbete som motionären
avser. Till detta kommer landstingsfullmäktigegruppen och framför allt Trafiknämnden (där
Södertälje också har en företrädare) att fördjupa sig i Citybanans potential och möjligheter.
Distriktsstyrelsen ställer sig därför inte bakom motionärens yrkanden. Men vi känner oss trygga
att socialdemokraterna verkar helt i motionens anda.
att
avslå motionen.
Motion D6 – Bussar till Slussen från Värmdö
Varje dag pendlar 10 000 personer från Värmdö till sina arbeten i Stockholms innerstad eller till
andra kranskommuner. De är helt beroende av en fungerande busstrafik och att bussarna går till
Slussen med en snabb omstigning till tunnelbanan.
Det finns ingen alternativ kollektivtrafik. Busslinjerna till Slussen är livlinan för alla
arbetspendlare från Värmdö.
Ingen vet exakt hur Slussen kommer att se ut framöver eller vad som kommer att hända med
busstationen. Men vi vet att det kommer att bli en ombyggnad för lång tid framöver och att det
kommer att påverka våra medborgare.
Det finns förslag som skulle innebära långa gångsträckor mellan bussarna och tunnelbanan längs
en hårt trafikerad väg utan skydd för väder och vind. Dessutom betyder det en förlängning av
restiden till arbetet.
Vi socialdemokrater på Värmdö är starkt oroade för vad det här kommer att innebära för våra
innevånare under den långa ombyggnadstiden.
57 (61)
Vi vill därför föreslå
att
frågan om Slussens utformning och realisering lyfts till ett planföreläggande
att
omstigningen från bussarna till tunnelbanan blir kortast möjliga och kan ske på ett
säkert och tryggt sätt.
Ann-Kristin Särnbrink och Johnny Tedenforts
Slussen är en viktig och vacker plats i stort behov av upprustning. Inte minst är det en av
Stockholms största knutpunkter för kollektivtrafiken. Tunnelbanan, Saltsjöbanan och bussar till
Nacka och Värmdö gör att Slussen besöks av tusentals arbetspendlare varje dag. Den
underdimensionerade tunnelbaneuppgången, trängseln och den slitna bussterminalen gör
upplevelsen för många negativ. Många är de resenärer som väntat länge på en förbättring av
resandemiljö och tillgänglighet.
Den nya S-ledda majoriteten i Stockholm har beslutat om att låta en expertgrupp granska den
planerade byggnationen av Nya Slussen. Majoriteten vill se över ombyggnationen eftersom
projektet beräknas bli över 1 miljarder kronor dyrare än vad som tidigare angivits. Samtidigt är
detaljplanen för Nya Slussen fastställd och därmed har den gamla detaljplanen där bussterminalen
ingår upphört. Den politiska majoriteten har sagt att eventuella justeringar av projektet ska göras
inom den nya detaljplanen. Där är det svårt att se att en permanent bussterminal ryms, men
avgörandet om bussterminalen ska ligga närmare befintligt läge eller i Katarinaberget är en fråga
för Stockholms stad. Funktionen är det viktiga och helt avgörande att busstrafiken kan angöra
Slussen innan, under och efter ombyggnationen. Det är självklart att en nära dialog ska föras med
SL/Trafikförvaltningen och övriga berörda kommuner. Dessvärre präglades projektet alltför
länge av bristande dialog och helhetssyn. Distriktsstyrelsen gläds av många skäl över maktskiftet i
Stadshuset.
Stockholmsregionen är Sveriges tillväxtmotor. Möjligheten att bo i en kommun och jobba i en
annan är en av grundförutsättningarna för att regionen lyckas generera arbetstillfällen. Ostsektorn
som inkluderar Nacka och Värmdö har en stor arbetspendling och befolkningsökning. Därför är
Slussens funktions som kollektivtrafikplats helt central. Stadsbyggnadsperspektivet är förbehållet
kommunen som äger frågan om Slussens ombyggnation. Slussen påverkar en stor del av
invånarna, företagen, arbetspendling och förutsättningarna för befolkningsutveckling och tillväxt
för hela regionen. Dessvärre väntas stora störningar för trafikanterna under de långa
58 (61)
ombyggnadstiden. Det är därför oerhört viktigt att kollektivtrafiken rullar och bussarna kan
angöra Slussen både under och efter Nya Slussen står klart. En ny bussterminal i ex
Katarinaberget kan bli ett stort lyft i resandemiljö men också medföra längre omstigningstider
mellan buss och tunnelbana. Så är också fallet med ex Citybanan att omstigningen upp till
gaturummet blir betydligt längre från pendeltåget som från 2017 kommer angöra Centralstationen
under blå tunnelbanelinje. Det är därför viktigt att fungerande rulltrappor, hissar, ljusa och trygga
gångar säkerställs. Det vet distriktsstyrelsen också är en aspekt som omhändertas och därför bör
det yrkandet besvaras.
Slussen har onekligen stor betydelse för många människor i flera kommuner, för
arbetspendlingen och tillväxten i hela regionen. Många viktiga beslut kring Slussen har redan
tagits av den kommun som också formellt äger frågan. Därutöver har flera parter, såsom
landstinget, tagit beslut om en medfinansiering av bussterminalen i Katarinaberget. Vi inser likt
motionären att det kommer bli tufft för pendlare och trafikanter. Planföreläggande är ett verktyg
för att driva mellankommunala intressen liksom hälsa, säkerhet och miljö gällande
stadsbyggnadsplanering i en angränsande kommun. Det är ett dock ett ovanligt förekommande
verktyg som oss veterligen endast använts en gång tidigare, på 70-talet när Postterminalen i
Tomteboda (Solna kommun) skulle byggas. Det vore principiellt inte i kommuners och
landstings intresse att verktyget om ett planföreläggande nyttjas annat än i nödvändiga fall.
Samtidigt är ett sådant beslut förbehållet kommunerna.
Nya Slussen befinner sig i ett läge då den nya detaljplanen vunnit laga kraft. Vi har sedan valet en
S-ledd majoritet i Stadshuset. En expertgrupp har haft i uppgift att granska projektets kostnader.
Ett medfinansieringsavtal finns, om än inte ännu en fastställd detaljplan, för en ny bussterminal i
Katarinaberget. Och innan den står klar ska busstrafiken till och från Slussen lösas med en
temporär terminal på kajen. Det är en svår och viktig fråga som förutsätter framtidsfokus, dialog
och resenärsfokus. Distriktsstyrelsen vill att landstingsgruppen ska få i uppdrag att bevaka frågan
om Slussens funktion som kollektivtrafikplats samt efterlevnaden av exempelvis avtalet kring
50% statlig medfinansiering av bussterminalen i Katarinaberget.
att
avslå att-sats 1,
att
anse att-sats 2 besvarad, samt
att
Motion D7 – Bättre samordning
Kräv en bättre samordning av undersökningar samt resor till och från undersökningar inom
landstingets verksamhet.

Tillsätt en arbetsgrupp som så snart som möjligt ser över vilka möjligheter som finns för
att samordna patienternas vårdkontakter och ev. transorter till och från vårdinrättning.
59 (61)

För att belysa problemet, beräkna vilka kostnader och vilken tid dagens patienbokningar
och resor uppgår till.
En samordning av planerade undersökningar vid kontakt med vården skulle bespara patienter
mycket oro, kraft och tid. Det skulle spara stora transportkostnader för såväl patienter som
landstinget.
Det enklaste vore att ansvarig läkare/sköterska t.ex. vid alla tidsbokning alltid fråga patienten
”Har du någon annan tid hos läkare eller mottagning den närmaste tiden här på
sjukhuset/vårdinrättningen” för att på så sätt fånga upp ifall planerade besök kan samordnas med
ett redan inbokade.
För att ge ett exempel, läs följande som grundar sig på ett verkligt fall.
Pat. i exemplet bor i Nacka och behandlas på KS. Märk att resa till och från skall genomföras med s.k. sjukresa
(taxi) p.g.a. pat. dåliga tillstånd. Sjukresa skall beställas via telefon eller data (om den äldre har sådan) det tar
tid. Förhoppningsvis kommer taxin i tid. Vid hemfärd får man själv ringa sjukresa från sjukhuset, vilket tar tid.
1) Kallelse från KS för ett samtal med läkare angående sjukdomen och den planerad behandling. Man beslutar
om fyra olika undersökningar/provtagningar, ingen särskilt avancerad, EKG, ultraljud av hjärtat, en typ av
röntgen och besök hos en narkosläkare.
2) Hem för att vänta ytterligare några dagar för att träffa en narkosläkare och ta ett EKG inför kommande
operation.
3) Får kallelse till provtagning
4) Hemma något dygn för att vänta på ultraljud av hjärtat.
5) Hemma något dygn för att vänta på röntgen (ingen avancerad, inga förberedelser)
För patienten i exemplet tar transport och väntan för varje besök till KS ca 2 timmar t.o.r . Väntan på KS till
respektive undersökning tog mellan 15 min och 30 min. Själva undersökningarna tog ca allt mellan 10 min och
45 min.
Med den första resan till läkaren och påföljande undersökningar blev det ca 15 timmar varav resande ca 10 tim.
väntan drygt 3 tim. och drygt 1,5 tim för själva vårdkontakterna.
Alla fem besöken på KS skedde under loppet av 10 dagar.
Till detta kommer kostnad för sjukresor för patienten (upp till högkostnad 1400 kr/år) samt för
landstinget. I beräkningen bör man ta med ”obekväm” väntan på taxi och väntan på
undersökningar för en redan sjuk patient. Ledsagare krävdes vid ett par tillfällen.
Exemplet visar hur fel det kan bli när man inte kan, lyckats med, eller ens försökt att samordna
olika undersökningar som läkarna begär även på ett och samma sjukhus och klinik. Det verkar
som var och en är helt fixerad vid sitt och inte tar någon hänsyn till hur patienten mår och skall
orka med. Alla undersökningarna som man redan bestämde vid första besöket på KS borde man
60 (61)
kunnat klara av på en och samma dag. Dessutom vore det rätt logiskt att göra det innan besöket
hos narkosläkaren som förmodligen har nytta av de uppgifter som undersökningarna ger.
Exemplet är inte på något sätt unikt, snarare väldigt vanligt och dagligen förkommande vid all
landstingets vårdinrättningar.
För kännedom pågår det ett försök med s.k Vårdcoacher för en liten grupp patienter.
Vårdcoacher är en del av ett forskningsprojekt inom Stockholms läns landsting. I projektet erbjuds en liten grupp
patienter, med många akutbesök och inläggningar på sjukhus under kort tid, en vårdcoach. Dessa patienter har ofta
flera olika sjukdomar.
Detta projekt är, enligt motionären, intressant men täcker inte på något sätt det stora antalet vårdbesök och resor.
Gunnar Lindqvist
Utlåtande
Arbetarekommunens styrelse delar motionärens problembeskrivning och förslag till lösning men
anser inte att motionen är tillräckligt beredd för att kunna skicka den till distriktskongressen.
Värmdö Arbetarekommuns styrelse föreslår medlemsmötet besluta att motionen skickas som
enskild.
Värmdö arbetarekommun beslutar vid medlemsmötet den 2014-11-10 att skicka motionen som
enskild till partidistriktets kongress 2015.
Föredragande: Khashayar Farmanbar – khashayar.farmanbar@nacka.se
Motionären vill att partidistriktet ska tillsätta en arbetsgrupp för att belysa möjligheterna för att
samordna patienternas vårdkontakter och transporter till och från vårdinrättning, samt beräkna
de kostnader som dagens patientbokningar och resor uppgår till.
Distriktsstyrelsen har förståelse för den typ av situation som beskrivs i motionen och delar
motionärens vilja till att optimera och effektivisera verksamheten i landstinget.
Dock ser distriktsstyrelsen inte att det är partidistriktets utan landstingets uppgift att göra
relevanta utredningar och genomföra förbättringar. Så som att-satserna är formulerade läggs
utredning- och genomförandeansvar på partidistriktet.
Vårt parti drivs av att ständigt förbättra och optimera alla aspekter av vården, även
patienttransporter. Det övergripande ansvaret för vårdens skeenden är naturligtvis en politisk
fråga och det är rimligt att vårt partis landstingspolitiker i sitt arbete även verkar för att olika
aspekter av vården inkl det övergripande transportbehovet optimeras. Distriktsstyrelsen är
övertygad om att så sker. Dock anser distriktsstyrelsen att den typen av driftsspecifika
61 (61)
effektiviseringar som är så tätt förknippad med den vardagliga löpande driften av verksamheten
bäst hör hemma på verkställighetsnivån.
att
avslå motionen.

Motioner häfte A - Socialdemokraterna

Transcription

Similar documents

Untitled - Socialdemokraterna

Styrelsen för Rädda Barnens lokalförening Södertälje

VSF Inbjudan till Kongress - Västergötlands Schackförbund

Motioner

ORG 20 Ytterligare befattningar trafikpluton

verksamhetsberättelse - Vänsterpartiet Göteborg

dagordningen och motionerna

här - Enhet

Motioner - Skälby Trädgårdsstad