NATIONELL VÄXTSKYDDSKONFERENS 10 –11 - internt

Transcription

medstöd
stöd
EUav EU
medavav
stöd
med
EU
ORGANISATIONSKOMMITTÉ
Björn
Andersson
Björn
Andersson
Björn
Andersson
LarsLars
Andersson
Andersson
Lars
Andersson
Johanna
Boberg
Johanna
Boberg
Johanna
Boberg
Margareta
Hökeberg
Margareta
Hökeberg
Margareta
Hökeberg
Jenny
Kreuger
Jenny
Kreuger
Jenny
Kreuger
ÅkeÅke
Lindelöw
Lindelöw
Åke
Lindelöw
Anders
Lindgren
Anders
Lindgren
Anders
Lindgren
Erland
Liljeroth
Erland
Liljeroth
Erland
Liljeroth
UlfNilsson
Nilsson
Ulf
Nilsson
Ulf
Rimvydas
Vasaitis
Rimvydas
Vasaitis
Rimvydas
Vasaitis
Foto omslag: Shutterstock
medstöd
stöd
EUav EU
medavav
stöd
med
EU
Foto
Foto omslag:
omslag: Shutterstock
Shutterstock
Layout: Reproenheten Alnarp
NATIONELL
NATIONELL
VÄXTSKYDDSKONFERENS
VÄXTSKYDDSKONFERENS
10
10–11
–11november
november2015
2015
Ultuna,Uppsala
Uppsala
Ultuna,
Uppsala Centrum
Uppsala city
Do
m
br
on
an
at
66
ta
ga
n
e
2 rit
a
m
Sa
g
än
52
ls
Kå
n
Skatteverket
Länsstyrelsen
an
at
g
od
b
nd
ra
81
St
1
M
85
n
ta
ng
gi
Hu
Ån
va
K
Dag
n
vo
gr
sg
rn
ole
tsk
8
12
en
väg
gk
ns väg
Kung Ja
Is
ga
n
9
an
Pl
r gs
7
ebo
Lillj
ds
la n
ta
ga
in
un
2
Tornerparken
Parksnäckan
78
e
ad
an
Kungsta
ga
ängstorg öms
rt
s
Bo
E
rs
r
rg
75
n
ata
Åg
n
sån
pla
ri
Fy
mn
Ha ngen
spå
n
pl
es
45
tra
m
Ha
mn
t
71
n
ta
nd
rä
Ha
Stadsträdgården
48
a
sg
la
a
Fj
Närakuten
Ös
Flustret
n
Slo
tts
s
sg
n
ta
ng
V
sp äst
ån gö
ge tan
lvg
n
Va
ta
Va
ttu
gr
ga
tan
ns
ar
a
Akademiga
v
rk
ag
l
Sa
Ku
nn
ru
tssons promenad
2
de
Vä27
30
ga
ns
io
at
St
61
29
d
än
rgr
s
ng
ttu d
Su rän
g
Samariterhemmet
sg
Pumphuset
ige
Akademiska
sjukhuset
34
32
g
b
ar
ag
ste
an
lra n
nt age
Ce ss
pa
Bussterminal
d
61
at
nkg
Mu
3
us
Dr
55
ds
an
Isl ron
b
17
Uppsala
Konstmuseum
rän
sg
Bä
Flu
13
29
25
sh
nd
rä
tg
rn
ve
20
u
ta Kn
Gös
11
22
24
ed
sg
at
an
n-
an
at
1
Fr
ar
sg
g
ar
m
Do
id
tv
Bo
n7
ta
ad
24
e
Vr
n
20
Fredens
Hus
Slottet
1
Olof
Palmes
plats
50
gs
n
Ba
ata
n
1
Vasaborgen
Blåsenhus
Ha
1. Centralstation
2. Best Western Hotel Svava
3. Hotel Park Inn by Radisson
4. Norrlands Nation
6
St
44
än
t
ga
20
ta
Botaniska
trädgården
Tropiska
g
Kv gs
an
at
än
sg
el
rk 28
To
2
ga
ns
ar
18
s
ng
Ku
ds
r
gå
Åg
ga
n
ge
by
Nor
en
väg
12
gs
Centralstation
an
Regnellianum
Östgöta
nation
1
r
dg
n
ta
ga
tts
o
Sl
d Katolska
än kyrkan
gr
ts
t
o
Sl
Linnéanum
7
e
Br
2
gen
10
2
Vårfrutorg
3
tra
re
i
vä
Gunillaklockan
2
gr
s
Vä
ed
hr
Slottsbacken
s
ed
Svandammshallarna
11
sv
n
ta
ga
la
1
Landstingets
kansli
N
C
Dr
o
sti ttnin
na g
sv
äg
ig
ds
år
6
s st
Carolinaparken
svä
erg
.
32
32
6
N
Sm
Vaksalaskolan
2
Gunnar
Leches
park
Stadsteatern
33
The Svedberg lab.
nb
Thu
la
n
Godsmagasinet
Rådhuset
4
g
äd
Tr
sg
an
1
an
at 2
tsg
ot
14
H Lu
nd h
1
Engelska parken
Hum. centrum
GästrikeHälsinge
nation
Uppsala
tingsrätt
2
on
r
yb
n Norrlands
ta
nation
13
Odinslund
Carolina
Rediviva
ta
ga
s
Ro
Stadshuset
l gr
ve es
Påkar
c
ni
Värmlands
a
nation
gg ReginaHelga Stockholms nin
teatern
t
t
Västgöta
Trefald.
nation ro
nation
D
kyrka
Sl
Geijersgården
4
10
Skytteanum
Riddartorget
m
e
vr
12
Ås
an
at
sg
rd
Uppsala
gamla
kyrkogård
DekanNathan huset
änd
gr
Ubbo
3
kongress
19
20
Stora
Torget
1
3
Ö
gr
11
å
og
rk
Ky
p
ro
G
sgatan
Söderbloms
plan
Martin Luther
Kings plan
41
an
at
l
Sa
22
g
ns
un
g
ks
äc
tb
ar
O
p
Bisko
Domkyrkan
I Be rg
29
t
S:
Universitetshuset
la
k
Va
a
at
sg
er
torg
n
ta
ga Konsert och
sa
n
Pingstkyrkan
Fyristorg
2
2
t
ga
S:t Eriks g
rän
Domkyrkoplan
d
9
21
an
s
of
n
ta
2
g
tts 2
26
Gamla
observatoriet
4
Vaksala
tP
S: 7
2
E
2
22
1
S
43
32
Sv
15
a
Åg
o
Sl
Gustavianum
31
11
Ö
e
gr
t
S:
r
rb
ga
l
19
S:
om
pr
gs
vä
rn
Jä
25
a
Dr
Stadsbiblioteket
rte
os
Kl
16
rn
Jä ron
b
an
at
sg
r
Pe
n
ta
ga
an
at
25
13
38
38
1
Österplan
Nannaskolan
n
ta
ga
Västmanland2
Dala nation
Alvénfs
Upplands
Gotlands
lo
salen
CelsiusO n
nation
nation
:t bro
huset
S:
S
Dag
t L Göteborgs
g
4
Walmstedtska
n
2
Hammarar nation
a
sg
gården
skjöldsbibl.
tm
at Smålands
ar
an nation
1
13 g
CentralSv
Salus
badet
Kyrkans 2
e
hallen
Kalmar
nn Ru
Rosén- Upplands- Gamla
Hus
nation
a
Södermanlandh
n
S:t
Eriks
parken
de Nerikes nation
o
muséet Torget
torg
ls
tJ
vr
Ö
2
or
St
sg
museet
5
an
at
lg
Linnéan
trädgården gat
é
n
n
Li
MissionsLinnékyrkan
8
ds
un
gl ro
a
b
H
ei s p
ph ar
Or räng
D
30
31
Musicum
27
ng
an
32
2
S:
46
Ku
49
ga
fs
lo
O
t
n
ta
11
10
Österplan
33
n
ta
ga
11
an
at
16
l
El
22
a ndg
V Str
sg
or
kt
Re
ds
år
og
Katedralskolan
at
2
o
Sk
Finn
Malmgrens
plan
Biotopia
sg
39
gr
Skolparken
r
To
2
gata
n
s
an
at
ag
as
an
at
eg
ur
St
Bör
je
an
at 16
sg
L
Mikaelsplan
eg
7
n
ta
ga
öt
h
ut
an
at
sg
an
ag
n
de
O
m
lo
ss
Sy
an
Hö
sg
nä
ga
12
g
ris
G
27
e
ad
pl
Fyrisparken
tan
ksga
tbäc
Svar
Fy
15
13
9
n
s
se
da en
Ed ång
sp
2
43
18
16
12
Mikaelskyrkan
gatan
Edda
n
ta
ga
1
n
r
ije
an
at
sg
58
v
rk
de
Vä
re
4
en
4
Luthagsbron
1
g
vä
1
Polishuset
ris n
Fy nge
på
Badhus- s
parken
by
Rå
4
n
ta
ga
öt
G
3
n
ta
u
St
a
rg
né
Fyrisskolan
11
8
Nationell Växtskyddskonferens 2015
Uppsala, 10-11 november
Praktisk information
Konferensdagar: 10-11 november 2015
Plats: Campus Ultuna SLU, 7 km söder om Centrala Uppsala
Aulan i Undervisningshuset Campus Ultuna, registrering och föreläsning
(adress: Almas Allé 10)
Loftet (Duhrevägen 8) Posterutställning, föreläsningar
Konferenssekretariat
Tisdag 10 november
Onsdag 11 november
9-14:30
8-10:30
Posterutställning
Loftets stora sal (Duhrevägen 8). Postrarna kommer att vara framme hela tiden under
konferensen.
Vänligen var på plats i god tid vid din poster innan postersessionens början.
10 november: upphängning från kl. 9:00
11 november: nertagning senast kl.15:00
Lunch och kaffe
Registreringskaffe den 10 november serveras i foajén i undervisningshuset och i Loftets stora
sal i övrigt. Se program för tider och plats.
Lunch serveras i Ultuna restaurangen, ni har reserverade platser. Ni som har lämnat specialkost
önskemål, meddela det till serveringspersonalen.
Kaffe och lunch ingår i registreringsavgiften. Namnskylten är din kaffebiljett och lunchbiljett, så
använd den väl synlig under hela tiden.
Konferensmiddag Norrlands Nation 10 november 18:30
Konferensmiddagen serveras på Norrlands Nation kl.18:30 (adress: Västra Ågatan 14)
Middagen ingår i deltagaravgiften men måste bokas i förväg. Ni som har lämnat specialkost
önskemål, meddela det till serveringspersonalen.
Namnskylt
Namnskylten ger dig tillgång till föreläsningar, kaffe, lunch och middag.
Den skall bäras väl synlig under hela tiden på konferensen.
Bussbiljett UL bussar
Om du har anmält att du vill ha en bussbiljett, får du den vid registreringen.
WIFI
Om du är SLU anställd kan du använda di vanliga internet anknytning. Om du inte är SLU
anställd får du en personlig kod via sekretariatet.
Säkerhet
Undervisningshuset och Loftet är en öppen lokal för studenter, anställda och besökare som rör
sig fritt. Vänligen lämna inte värdesaker utan tillsyn. Under natten låses lokalerna. Kom ihåg att
ta med dina ytterkläder när du lämnar lokalerna.
Lokal transport i Uppsala
Konferensen äger rum på Undervisningshuset på Campus Ultuna som ligger 7 kilometer söder
om Uppsala centrum. Buss nr 1 och 12 går mellan Resecentrum och Ultuna. Gatuadressen är
Almas allé 10 – men gå av bussen vid "Campus Ultuna", Almas Allé och följ våra skyltar från
hållplatsen till Undervisningshuset.
Taxi
Uppsala Taxi
Taxi Kurir
Taxi 020 Uppsala
018-100 000
018-12 34 56
018- 20 20 20
Konferenssekretariat:
Akademikonferens
Box 7059
75007 Uppsala
Tel: 018-6715 92
E-mail: vaxtskyddskonferens2015@slu.se
Adress Almas Alle 10, alt Loftet Duhrevägen 8
Innehåll
Muntliga presentationer, 10/11
1. Växtskyddsmedel – resistensutveckling, tillgång och miljöeffekter
Insekticidresistens hos rapsbaggar i Sverige: 2000-2015, resultat och framtidsutsikter
Barbara Ekbom .............................................................................................................................. 2
Resistensutveckling hos renkavle – erfarenheter från England och Tyskland
Anders TS Nilsson ......................................................................................................................... 3
Pollinatörer ökar skörden i raps, men de är känsliga för neonikotinoider
Riccardo Bommarco ....................................................................................................................... 4
Vilka bekämpningsmedel påträffas i yt- och grundvatten?
Jenny Kreuger ............................................................................................................................... 5
Behaviour-modifying substances for management of aphid pests
Robert Glinwood .......................................................................................................................... 6
Färre växtskyddsmedel – en utmaning idag och i framtiden
Carina Carlsson Ross ...................................................................................................................... 7
2. Nya skadegörare och ogräs
Ny EU-lagstiftning för karantänsskadegörare
Lars Bollmark .............................................................................................................................. 10
Bladmögel i potatis en ny sjukdom?
Björn Andersson .......................................................................................................................... 11
High-throughput sequencing of river filtrates reveals a large diversity of invasive forest
Phytophthoras in Sweden
Jonàs Oliva ................................................................................................................................. 12
Stora betande fåglar - ett växande problem på växande gröda
Johan Månsson ............................................................................................................................ 13
Tallvedsnematoden – nya grepp mot stort hot
Gunnar Isacsson ........................................................................................................................... 14
Hjortdjurens bete på gröda – ett underrapporterat fenomen?
Petter Kjellander .......................................................................................................................... 15
The European Corn Borer (Ostrinia nubilalis) a new pest in Sweden- but no findings of the
Western Corn Rootworm (Diabrotica virgifera virgifera)
Louise Aldén ............................................................................................................................... 16
Increasing Problems with Yellow Rust in Southern Sweden
Gunilla Berg ............................................................................................................................... 17
3. Teknisk utveckling – analys, prognos, bekämpning
Går det att detektera och övervaka virusinfektioner i växter med hjälp av infraröd teknik?
Velemir Ninkovic ......................................................................................................................... 20
Hundnäsa mot skogskador
Rapid olfactory detection of insect and fungal damage in forests
Annette Johansson ........................................................................................................................ 21
Quantifying and predicting the risk of disease on a landscape level
Jonathan Yuen.............................................................................................................................. 22
Kvantifiering av riskfaktorer för förekomst av mykotoxiner i höstvete
Annika Djurle ............................................................................................................................. 23
Biological soil mapping of soilborn pathogens
Anders Jonsson............................................................................................................................ 24
Monitoring of plant and airborne inoculum of Sclerotinia sclerotiorum in spring oilseed rape
using real-time PCR
Ann-Charlotte Wallenhammar ......................................................................................................... 25
Mellanvärdens betydelse i stråsädesrosternas epidemiologi -är det dags att börja utrota
berberis?
Anna Berlin ................................................................................................................................ 26
Results of a preliminary study of application methods for biological plant protection products in
ornamental crops
Klara Löfkvist .............................................................................................................................. 27
4. Integrerat växtskydd och växtförädling för ökad motståndskraft
Indirekt växtresistens: Morgondagens växtskydd?
Christer Björkman........................................................................................................................ 30
Resistensförädling idag och imorgon
Christina Dixelius......................................................................................................................... 31
Site-directed mutagenesis as a resistance breeding method; for aphid and net blotch resistance
Inger Åhman ............................................................................................................................... 32
Resistensförädling i stort och smått, olika nivåer av och tekniker för resistensförädling för
svenska förhållanden
Tina Henriksson .......................................................................................................................... 33
Förädling av ärt för ökad motståndskraft mot rotröta
Magnus Karlsson .......................................................................................................................... 34
Sortblandningar – ett sätt att skydda grödor mot skadeinsekter
Iris Dahlin .................................................................................................................................. 35
Integrerad bekämpning av annuella ogräs genom radhackning och radsprutning i ettåriga grödor
Anneli Lundkvist.......................................................................................................................... 36
Skador i granfröplantager och IPM
Olle Rosenberg .......................................................................................................................... 37
5. Biologisk bekämpning, ekosystemtjänster
och odlingssystemets utformning
Varför använder odlarna inte mer biologisk bekämpning?
Johanna Jansson ........................................................................................................................... 40
Odlingssystemets påverkan på rotlevande svampar och övervintring hos höstvete
Hanna Friberg ............................................................................................................................. 41
Biologisk bekämpning av axfusarios i vete och möjlighet för biologisk detoxifiering av
mykotoxin
Magnus Karlsson .......................................................................................................................... 42
Identifiering av potentiella biologiska kontrollorganismer mot grankotterost-svampen i
fröplantager
Åke Olson .................................................................................................................................. 43
Biologisk bekämpning av lilla kålflugan
– effekter av parasitsteklar, skalbaggspredatorer och insektspatogena svampar
Linda-Marie Rännbäck.................................................................................................................. 44
Skydd av ekollon med dofter
Mattias Engman ........................................................................................................................... 45
Chemo-ecological research for control of spotted wing drosophila, Drosophila suzukii
Paul G. Becher............................................................................................................................. 46
A synergistic combination of yeast mutualist and viral pathogen for insect control
Peter Witzgall .............................................................................................................................. 47
1. Skogsbruk
Insekticiderna snart utfasade från svenskt skogsbruk – hur har det gått till?
Göran Nordlander ........................................................................................................................ 50
Hur kan vi minska granbarkborreskadorna i framtiden?
Martin Schroeder ......................................................................................................................... 51
Integrerat växtskydd i skogen – exempel barrskogsnunna och granbarkborre
Gunnar Isacsson ........................................................................................................................... 52
Invasive alien fungi devastating European woodlands of ash and elm
Audrius Menkis ........................................................................................................................... 53
2. Trädgård
Pest management in Swedish apple orchards:
field experiments and co-development with stakeholders
Joakim Pålsson ............................................................................................................................ 56
Effektiv ogräsbekämpning i ekologiskt odlad morot
David Hansson ............................................................................................................................ 57
Sjukdomsbekämpning i ekologisk tomatproduktion – kombinerad biologisk bekämpning med
mikroorganismer och sanerande växter
Hanna Friberg ............................................................................................................................. 58
3. Jordbruk
Combinatory IPM in potato production
Erland Liljeroth............................................................................................................................ 60
Diversitet av vetes bladsvampar i olika produktionssystem
- implikation för biologisk bekämpning
Ida Karlsson ................................................................................................................................ 61
Växtskydd ett område med stort behov av utveckling
Magnus Franzén........................................................................................................................... 62
Postrar
Experiences of Decision Support Systems in the Swedish Potato Field Trials for Phytophtora
infestans in 2011-2014
Louise Aldén .............................................................................................................................. 64
Improved disease risk assessment of sugar beet root rot using quantitative real-time PCR
analysis of Aphanomyces cochlioides
Charlotta Almquist ....................................................................................................................... 65
Direkta och indirekta effekter av klimatförändring på ogräsfloran
Lars Andersson............................................................................................................................. 66
Lökbladmögelprognos – prognosmodell för tillämpat integrerat växtskydd i lökodling
Stina Andersson ........................................................................................................................... 67
Hur skyddar vi vårrapsen mot jordlopporna?
Riccardo Bommarco ..................................................................................................................... 68
Current knowledge on soilborne plant pathogens of importance for Swedish crops and future
perspectives
Christina Dixelius......................................................................................................................... 69
VIPS – Test av norska växtskyddsprognoser i Sverige
Alf Djurberg ............................................................................................................................... 70
Skimmelstyring – Test av dansk bladmögelprognos i Sverige
Alf Djurberg ............................................................................................................................... 71
LantMet – Väderdata till din tjänst
Alf Djurberg ............................................................................................................................... 72
Biomass dynamics of perennial weeds under climatic variability
Henrik Eckersten ......................................................................................................................... 73
Genotyper och strobilurintolerans hos svampen Alternaria solani i potatis
Eva Edin .................................................................................................................................... 74
Starka angrepp av rödsotvirus i höstsäd 2015
Anna Gerdtsson ........................................................................................................................... 75
Doing more with less: Euphresco and the coordination of phytosanitary research
Baldissera Giovani ........................................................................................................................ 76
Identifiera risker för läckage av kemiska växtskyddsmedel med simuleringsverktyget MACRO-SE
Mikaela Gönczi ...................................................................................................................... 77-78
Nya skogsskadegörare i Sverige – tre exempel från Skåne
Gunnar Isacsson ........................................................................................................................... 79
Jordbruksverket – en viktig resurs för framtida växtskyddsutmaningar
Johanna Jansson ........................................................................................................................... 80
Outbreaks of clubroot in Swedish long-term fertility trials revealed using real-time qPCR
Anders Jonsson ............................................................................................................................ 81
Vilka bekämpningsmedel påträffas i yt- och grundvatten?
Jenny Kreuger ............................................................................................................................. 82
Fusarium and DON in Sweden – variation in years, crops and geographic areas
Cecilia Lerenius ........................................................................................................................... 83
Växtskyddscentralen – Jordbruksverkets regionala experter inom växtskydd
Anders Lindgren .......................................................................................................................... 84
SLU:s Kompetenscentrum för biologisk bekämpning
- hållbar tillämpning av biologisk bekämpning
Cajsa Lithell ................................................................................................................................ 85
Drosophila suzukii – en fluga eller här för att stanna?
Sanja Manduric ........................................................................................................................... 86
Control of black grass (Alopecurus myosuroides Huds.) by integrated crop management
Anders TS Nilsson ....................................................................................................................... 87
Gynnande av naturliga fiender i äpple och grönsaker: En kunskapssammanställning
Ulf Nilsson ................................................................................................................................. 88
Utveckling av fångstgröda som bekämpningsmetod mot morotsbladloppan (Trioza apicalis)
Ulf Nilsson ................................................................................................................................. 89
Sporproduktion och sporfällefångster – medel för att förutsäga mykotoxiner i spannmål
Paula Persson .............................................................................................................................. 90
Resurseffektiv kontroll av kvickrot med hjälp av mellangrödor och mekanisk bekämpning
(Elymus repens)
Björn Ringselle ........................................................................................................................... 91
Northern adaptation of short-day weeds
Romain Scalone .......................................................................................................................... 92
Kan bägarnattskatta öka aggressiviteten hos Phytophthora infestans på potatis?
Lina Sjöholm .............................................................................................................................. 93
Korrelation mellan frilevande nematoder och groddbränna på potatis
Maria Viketoft ............................................................................................................................. 94
Spridning av gräsogräs och herbicidresistens måste begränsas
Per Widén .................................................................................................................................. 95
Att stubbehandla mot rotticka i röjningsskog - stubbstorlekens betydelse
Anna Gunulf Åberg....................................................................................................................... 96
1. Växtskyddsmedel
– resistensutveckling, tillgång och miljöeffekter
1
Insekticidresistens hos rapsbaggar i
Sverige: 2000-2015, resultat och framtidsutsikter
Barbara Ekbom1
1
Institutionen för ekologi, SLU, Box 7044, 750 07 Uppsala, Sverige
E-post: barbara.ekbom@slu.se
Under en längre tid har det varit ett problem med insekticidresistens hos rapsbaggar här i Sverige.
Det har framförallt varit frågan om resistens mot pyretroider. Inventeringar av rapsbaggar från
olika delar av landet har utförts, delvis i samarbete med Jordbruksverkets Växtskyddscentraler.
Insamlade rapsbaggar har 1) testats för känslighet mot lambda-cyhalothrin (den aktiva substansen i
bekämpningsmedel Karate) under många år, 2) undersökts vad gäller den bakomliggande orsaken
till resistensen, 3) testats för känslighet mot bl.a. neonicotinoider samt tau-fluvalinat (den aktiva
substansen i bekämpningsmedel Mavrik) sedan 2009.
Resultat presenteras som belyser möjliga orsaker till den uppkomna pyretroid-resistensen. Vi
diskuterar risker för utveckling av resistens mot andra insekticider samt möjliga framtidsstrategier
för att undvika insekticidresistens hos rapsbaggar i framtiden. Föredraget baseras på följande
publikationer:
Kazachkova, N., Meijer, J., Ekbom, B. 2007. Genetic diversity in pollen beetles (Meligethes aeneus)
in Sweden: population structure and insecticide resistance. Agricultural and Forest Entomology
9:259-269.
Nauen R, Zimmer CT,Andrews M, Slater R, Bass C, Ekbom B, Gustafsson G, Hansen LM, Kristensen
M, Zebitz SPW,Williamson MS. 2012.Target-site resistance to pyrethroids in European populations
of pollen beetle, Meligethes aeneus F. Pesticide Biochemistry and Physiology. 103:173-180.
Riggi LGA, Gagic V, Bommarco R, Ekbom B. 2015. Insecticide resistance in pollen beetles over 7
years – a landscape approach. Pest Management Science (DOI: 10.1002/ps.4052)
2
Resistensutveckling hos renkavle – erfarenheter från
England och Tyskland
Anders TS Nilsson1 & Lars Andersson2
Biosystem och Teknologi, SLU. Box 103, 230 53 Alnarp; 2Växtproduktionsekologi,
SLU. Box 7043, 750 07 Uppsala.
1
E-post: Anders.TS.Nilsson@slu.se
Snabb utveckling av herbicidresistens,parallellt med avsaknad av preparat med nya verkningsmekanismer
visar tydligt att herbicider kommer att bli otillräckliga som enda åtgärd i kontrollen av ettåriga ogräs.
Det gäller inte minst gräsogräs som renkavle och åkerven, alltså arter som är släkt med stråsäden.
En utebliven kontroll av dessa arter kan innebära stora ekonomiska förluster. Skördeförlusten har
angetts uppgå till mellan 5 och 50% vid 100 renkavleplantor per m2.
Renkavle betraktas som det överlägset viktigaste herbicidresistenta ogräset i Europa och framstår
alltmer som ett stort hot mot höstveteodlingen. Engelska forskare ger exempel på fält med
herbicidresistent renkavle där kontrolleffekten var mindre än 20%, trots att lantbrukaren investerat
mer än 1.200 kr/ha i kemisk bekämpning.
Förekomsten av herbicidresistent renkavle ökar i hela Europa och uppträder i alla de länder där detta
skadegräs finns etablerat.Totalt beräknas drygt 9 milj hektar vara infekterade med renkavle i Europa
och av dessa bedöms 53 % ha herbicidresistenta populationer. En hög andel resistent renkavle gör att
situationen är allvarlig i flera länder, inte minst i England där 80% av arealen med renkavle uppvisar
resistens (1,2 av 1,5 milj ha), Frankrike 60% (2,5 av 4,2 milj ha) och Tyskland 35% (0,9 av 2,5 milj
ha). I Sverige bedöms ca 40.000 hektar vara angripna av renkavle och av dessa uppskattas 20%, eller
ca 8.000 hektar, vara infekterade med resistenta populationer. Allvarligast och av störst betydelse är
resistensen mot ACCase- och ALS-inhibitorer.
Resistensutvecklingen hos renkavle startade redan i början av 1980-talet i England och Tyskland
med resistens mot ACCase-inhibitorer (fenoxaprop, fop- och dim-preparat) och PSII- inhibitorer
(ureor och amider). I nuläget bedöms ca 95% av renkavlepopulationerna i England vara resistenta
mot ACCase-hämmare och 50% mot ALS-hämmare (sulfonylureor m. fl.) .
Herbicidresistens en evolutionär process där populationen gradvis ändras från att vara mottaglig till
att bli resistent. Mekanismerna bakom resistens kan vara flera men de två dominerande typerna är
Target-Site-resistens (TRS) och metabolisk resistens, även kallad Enhanced Metabolic Resistance
(EMR) eller Non-Target-Site Resistance (NTSR).
Utvecklingen av herbicidresistens är beroende av faktorer som diversitet i herbicidanvändning och
selektionstryck men även av odlingsfaktorer såsom växtföljd. I västra Europa har resistensutvecklingen
hos renkavlepopulationerna vanligen följt en evolution i flera steg: Initialt uppträder en måttlig grad av
metabolisk resistens (NTSR), varefter resistens mot först ACCase-inhibitorer (TSR) och sedan ALSinhibitorer (TSR) tillkommer som i senare fas kombineras med en kraftfullare metabolisk resistens
(NTSR). Populationerna uppvisar därefter multippel resistens mot flera verkningsmekanismer.
En fortsatt förlitan på enbart kemisk kontroll av renkavle är långsiktigt inte hållbar. Strategier måste
utvecklas och tillämpas där integrerad användning av icke-kemiska agronomiska åtgärder kombineras
med herbicidanvändning med hög diversitet och lågt selektionstryck
3
Pollinatörer ökar skörden i raps, men de är känsliga
för neonikotinoider
Riccardo Bommarco1, Sandra Lindström2 & Maj Rundlöf3
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för Ekologi, 75007 Uppsala,
Hushållningssällskapet, 291 09 Kristianstad, 3Lunds Universitet, Institutionen för biologi, 223 62 Lund
1
2
E-post: Riccardo.Bommarco@slu.se
Blommande grödor som raps kan utgöra viktig föda för blombesökande insekter. Dessutom kan
insekters pollinering öka rapsskörden. Målkonflikter kan därför uppstå om kemiska växtskyddsmedel
mot insekter som används i blommande grödor har negativ påverkan på pollinerande insekter.
Grödan kan då bli en fälla för honungsbin, humlor och blomflugor som hämtar nektar och pollen
i grödan. Två frågor behöver därför besvaras: (1) ger insektspollinering ökad skörd i raps och (2)
har neonikotinoider, som använts för att beta rapsfrön för att skydda småplantorna mot angrepp av
framförallt jordloppor, negativ påverkan på pollinatörerna.Våra försök visar vi att insektspollinering
kan ge betydande skördeökningar, men att detta beror på sortval och grödans tillgång på näring. I ett
helfältsförsök över två säsonger tillfördes honungsbin till 22 fält eller var frånvarande i omgivningarna
av 21 fält i Skåne. Fälten var sådda med sex sorter av höstraps, tre hybridsorter och tre linjesorter.
Tillförseln av honungsbin ökade skörden i linjesorterna med 11 % men inte i hybridsorterna.
Fler studier behöver utföras för att säkerställa sortskillnader och ge mer generella insikter i vilka
egenskaper rapsen som är relaterade till pollineringsbehov. Neonikotinoider är en typ av systemiska
växtskyddsmedel mot insektsskadegörare, som förekommer i låga halter i hela växten – även i
pollen och nektar. I en landskapsstudie med 16 vårrapsfält undersökte vi om exponering för ett av
dessa medel, Elado (klotianidin), påverkade honungsbin och vilda bin. Åtta fält var betade och åtta
fält var obetade (kontrollfält). Vi fann att honungsbina inte påverkades nämnvärt men att humlor
och solitärbin påverkades negativt i sin förekomst, samhällstillväxt, bobyggande och fortplantning.
Pollinatörerna behöver bevaras i jordbrukslandskapet, inte endast av etiska skäl utan även för att de
bidrar till jordbruksproduktionen genom sina pollineringstjänster.Vi måste se till att de inte utsätts
för oacceptabel eller onödig exponering av växtskyddsmedel.
4
Vilka bekämpningsmedel påträffas i
yt- och grundvatten?
Therese Nanos1, Gustaf Boström2, Mikaela Gönczi1 & Jenny Kreuger1
Institutionen för Vatten och Miljö, SLU. Box 7050, 750 07 Uppsala, 2Länsstyrelsen i Skåne län.
1
E-post: jenny.kreuger@slu.se
Vilka bekämpningsmedel samt vilka halter av bekämpningsmedel som återfinns i grundvatten
och ytvatten är av stor betydelse för den akvatiska miljön samt även för människors hälsa med
avseende på dricksvatten. Två större rapporter har publicerats av Kompetenscentrum för kemiska
bekämpningsmedel (CKB) vid SLU på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, där data från den
regionala pesticiddatabasen har sammanställts för grundvatten mellan åren 1986-2014 (Larsson, M.,
et al., 2014) och för ytvatten i Skåne län mellan åren 1983-2014 (Boström G., et al., 2014).
Syftet har delvis varit att undersöka trender i fynd och halter av bekämpningsmedel i grundrespektive ytvatten, då databasen innehåller en stor mängd data insamlade under många år och från
flera aktörer. En sammanfattning av resultaten visar att fynden i grundvatten avspeglar en historisk
användning av bekämpningsmedel, där trenden för summahalter över dricksvattengränsvärdet på
0,5 µg/l är minskande. Ytvattenfynd i Skåne län avspeglar en mer nutida användning, där ingen
tydlig trend kan ses när det gäller utvecklingen av summahalter över 0,5 µg/l.
Som jämförelse till fynden i ytvatten i skånska vattendrag har även data från typområdena inom
den nationella miljöövervakningen använts, och resultaten visar på både likheter och olikheter
mellan undersökningarna, som till viss del kan tillskrivas olika upplägg av undersökningarna. I båda
undersökningarna är tre ogräsmedel vanligast förekommande, glyfosat, bentazon och isoproturon.
Ogräsmedlet diflufenikan överskrider oftast sitt riktvärde (den halt då skadliga effekter förväntas i
den akvatiska miljön) i båda undersökningarna. Resultat från den nationella miljöövervakningen
visar att ämnen som används i stor mängd, såsom glyfosat och MCPA också oftast påträffas i halter
över dricksvattengränsvärdet för enskild substans på 0,1 µg/l, medan de ämnen som oftast överskrider
sitt eget riktvärde inte främst är de med stor användning utan snarare beror av inneboende toxicitet,
t.ex. diflufenikan och pikoxystrobin.
I ytvatten detekteras bekämpningsmedel som idag är godkända för användning inom jordbruket
över dricksvattengränsvärdet, samt över sina respektive gränsvärden och ingen minskande trend syns.
Resultaten från sammanställningen av grundvatten visar istället på sjunkande halter och minskande
trender av dricksvattenöverskridanden.
Referenser
Boström, G., Gönczi, M. och Kreuger, J. 2014. Kemiska bekämpningsmedel i Skånes ytvatten 1983-2014.
Med jämförelser mot den nationella miljöövervakningen. CKB rapport 2014:2. Sveriges lantbruksuniversitet.
Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:16.
Larsson, M., Boström, G., Gönczi, M. och Kreuger, J. 2014. Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten
1986-2014. Sammanställning av resultat och trender i Sverige under tre decennier, samt internationella
utblickar. CKB rapport 2014:1. Sveriges lantbruksuniversitet. Havs- och vattenmyndighetens rapport
2014:15.
5
Behaviour-modifying substances for management of
aphid pests
Robert Glinwood1, Velemir Ninkovic1 & Jan Pettersson2
Inst Växtproduktionsekologi, SLU Uppsala;
2
Inst Ekologi, SLU Uppsala
1
E-mail: robert.glinwood@slu.se
One approach to the challenges facing plant protection is to substitute traditional chemical agents
with new, biologically-derived formulations. These can be effective against certain pests through
non-lethal modes of action such as modifying the behaviour of organisms.
I present our work on the plant-derived volatile chemical methyl salicylate as a tool for management
of pest aphids (Hemiptera:Aphididae). I describe the discovery of methyl salicylate as an ecologicallyrelevant, behaviour-modifying cue and validation of its efficacy in cereal crops and glasshouse
production.
We developed a spreadable formulation containing methyl salicylate and two other plant-derived
substances that was developed into a commercially available product. I discuss our experiences
of this process and the potential opportunities and threats to developing such formulations into
products.
Behaviour-modifying formulations of plant-derived substances can be viable components of IPM
strategies, particularly against aphids.
6
Färre växtskyddsmedel
– en utmaning idag och i framtiden
Carina Carlsson Ross, Anna Gerdtsson, Cecilia Lerenius, Gunilla Berg,
Johanna Jansson, Sanja Manduric, Sara Furenhed, Sara Ragnarsson
Statens Jordbruksverk. 551 82 Jönköping;
E-post: carina.carlsson-ross@jordbruksverket.se
Inom projektet Strategi för växtskyddsmedel jobbar vi med att skapa framförhållning i
växtskyddsarbetet när alltfler växtskyddsmedel försvinner från marknaden. Strategin ska 1) bedöma
hur allvarlig en situation är och synliggöra allvarliga växtskyddsproblem, 2) visa alternativa medel
och metoder och identifiera möjliga lösningar samt 3) belysa situationer utan tillgängliga lösningar
och de utvecklingsbehov som finns. Sedan starten har projektet arbetat med ett 15-tal grödor
och ett antal växtskyddsproblem. Projektets mål är att behålla en konkurrenskraftig produktion
med hänsyn till miljökvalitetsmålen. Inom projektet har en rapport tagits fram som presenterar
gemensamma problem och utvecklingsbehov för svensk växtodling samt en övergripande bild av hur
svårigheterna i växtskyddet kan påverka odlingens framtid. Dessutom redovisas sammanfattningar av
de detaljerade analyserna för sallat, jordgubbar, potatis, morot, sockerbetor och stråsäd.
Inom EU ska principerna för integrerat växtskydd (IPM) följas, vilket innebär att åtgärder kombineras
för att förhindra problem med skadegörare. I vissa fall klarar vi inte att tillämpa IPM på bästa sätt.
Problemen ökar med växtföljdsrelaterade skadegörare. Insektsbekämpningen är begränsad till ett
fåtal medel, vilket innebär otillräckliga bekämpningsmöjligheter. Resistensrisken ökar med färre
växtskyddsmedel. Det finns brister i beslutsstödssystem, speciellt för arealmässigt mindre grödor, och
det behövs mer forskning om skadegörare som är specifika för Sverige. Det är viktigt att fler och
bättre verktyg tas fram för att underlätta för lantbrukarna att uppfylla IPM.
Förutom antalet godkända växtskyddsmedel är även förändringar i hur medlen får användas och
antalet aktiva substanser av stor betydelse. Vi har också konstaterat att det oftast inte är möjligt
att förutse tillgången på växtskyddsmedel med någon längre framförhållning. En av de viktigaste
faktorerna för att säkerställa en konkurrenskraftig och hållbar odling är en effektiv process för
godkännande av växtskyddsmedel. För odlingen av arealmässigt små grödor är det fortsatta arbetet
med och utvecklingen av det så kallade Minor Use-projektet avgörande.
Det är också viktigt analysera varför många av de nya kemiska växtskyddsmedel som introduceras på
den europeiska marknaden inte blir tillgängliga för svenska odlare och vad det innebär för odlingens
konkurrenskraft och miljön.
Odlingen av flera grödor riskerar att drabbas hårt i Sverige om inte tillgången på växtskyddsmedel
säkerställs. Det behövs alternativa växtskyddsmedel och metoder men för detta krävs omfattande
insatser under lång tid och en politisk vilja att göra dessa tillgängliga för odlarna.
När förutsättningarna för många grödor snabbt försämras är det orimligt att förvänta sig att forskare
ska lösa utmaningarna i samma takt som de uppkommer. Det krävs riktade insatser, stora resurser
samt ett stärkt samarbete på alla nivåer mellan näringen, myndigheter, forskare och politiker för att
tillgodose de utvecklingsbehov som lyfts fram i rapporten. Strategi för växtskyddsmedel är ett viktigt
steg i den processen.
7
2. Nya skadegörare och ogräs
9
Ny EU-lagstiftning för karantänsskadegörare
Lars Bollmark1, Kristof Capieau1 & Karin Nordin1
1
Jordbruksverket. 551 82 Jönköping
E-post: lars.bollmark@jordbruksverket.se
EU:s lagstiftning för reglerade växtskadegörare har funnits länge men är under översyn, med målet
att den nya EU-förordningen om skyddsåtgärder mot växtskadegörare ska börja tillämpas från
2019. Fokus ändras till ett mer proaktivt angreppssätt. För att klara tillämpningen av en ambitiösare
EU-lagstiftning kommer växtskyddsmyndigheterna att behöva mer vetenskapligt stöd i form av
forskningsinsatser och expertutlåtanden.
Reglerna avser att hindra introduktion och spridning av karantänsskadegörare, d v s främmande
växtskadegörare som inte förekommer inom EU eller endast har begränsad förekomst.
Lagstiftningsområdet avser att skydda resursen växter, såväl i växtproduktionen som i andra gröna
miljöer.Växtskadegörare känner inga gränser mellan olika slags markanvändning, utan kan exempelvis
introduceras genom handel med trädgårdsväxter för att sedan angripa träd i parker, naturområden
eller skogsbruket. Inom familjen potatisväxter (Solanaceae) finns allt från jordbruksgrödor till
prydnadsväxter och många skadegörare är gemensamma.
Skiftet mot förebyggande och tidiga åtgärder innebär skärpningar i flera avseenden. Det gäller regler
för import av växter och växtprodukter från länder utanför EU, handel och produktion inom EU,
men inte minst ett tydligare territoriellt ansvar, där medlemslandet förväntas bevaka och upprätthålla
en god växtskyddsstatus inom sina gränser.
Behovet ökar av strategier och inventeringsmetoder för att upptäcka växtskadegörare på ett tidigt
stadium, för att effektivt kunna utrota eller innesluta dem. Metoder behövs både för att upptäcka
och avgränsa områden med angrepp. Med den nya EU-förordningen sker en stor ökning av antalet
arter som ska inventeras, och man går från att fokusera på de som sprids med människans hjälp till att
också tydligare omfatta naturlig spridning av skadegörare. Kraven på medlemsländerna att hantera
nya, ännu inte reglerade arter ökar. Både specifika inventeringsmetoder och metoder som brett
samlar in material för efterföljande artbestämning kan bli användbara.
Behovet av strategier och metoder för att kartlägga befintliga populationer och deras utveckling
kommer att öka. Med bättre kunskap om skadegörarnas utbredning och värdet av växter och
växtmiljöer kan forskningsprioriteringar och andra insatser också göras på en säkrare grund.
Branscher och enskilda företag får utökat ansvar att vidta förebyggande och tidiga åtgärder mot
karantänsskadegörare. Det gäller särskilt de som producerar och säljer utsäde, plantor och annat
förökningsmaterial. Riskbaserade planer ska finnas för att förebygga spridning vid inköp och
produktion av växter, och snabba och effektiva åtgärder ska vidtas vid misstänkt förekomst av
angrepp för att hindra spridning till omvärlden.
Behovet av riskvärdering av växtskadegörare och metoder för detta accentueras. Riskvärdering
behövs dels för att fördela tillgängliga resurser så att de används effektivt för att klara de högre krav
som ställs på medlemsländerna, men också för att motivera vilka växtskadegörare och växter som ska
omfattas av växtskyddslagstiftningen.Vidare ska den nya möjligheten att införa importrestriktioner
för växtgrupper där riskerna är ofullständigt kända baseras på preliminära riskvärderingar.
10
Bladmögel i potatis en ny sjukdom?
Björn Andersson, Lina Sjöholm & Jonathan Yuen
SLU, Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, Box 7026, 75007 Uppsala.
E-post: bjorn.le.andersson@slu.se
Bladmögel (Phytophthora infestans) har en mycket stor effekt på svensk potatisodling. Försök från
Skåne och Halland under åren 1993 – 2012 avseende kemisk bekämpning av potatisbladmögel
visade en genomsnittlig skördeökning på 21 ton/ha (56 %) i behandlade jämfört med obehandlade
led (Wiik, 2014). Utvecklingen under de senaste decennierna har gått mot allt tidigare angrepp av
potatisbladmögel, vilket ökat behovet av bladmögel-bekämpning. För den ekologiska potatisodlingen
är bladmögel en begränsande faktor, och tidigare angrepp försvårar denna typ av odling ytterligare
då risken för nedvissning innan potatisen nått en mogen skörd ökar.
I de nordiska länderna har flera undersökningar av populationsstrukturen hos P. infestans gjorts under
senare år som alla visar att sexuell förökning av patogenen har stor betydelse för bladmögelangreppen
i svenska potatisodlingar. Resultaten visar att oosporer kan fungera som primär smittkälla (Widmark
et al., 2007, Widmark et al., 2011), och att de orsakar tidiga angrepp (Hannukkala et al., 2007).
Oosporerna ger också upphov till den mycket stora genotypiska variation över tid och rum
som patogenen uppvisar i Norden (Brurberg et al., 2011, Sjöholm et al., 2013). I de flesta andra
potatisodlande regionerna i världen domineras P. infestans-populationerna av ett fåtal kloner som
återfinns år från år (Cooke et al., 2012).
Sexuell förökning av P. infestans har flera effekter som påverkar hur potatisbladmögel uppträder i
fält. För att kunna utveckla optimerade bekämpningsstrategier mot bladmögel i potatis behöver vi
bättre kunskapsunderlag för att på ett effektivt och miljömedvetet sätt begränsa skadorna av denna
nya sjukdomsbild.
Referenser
Brurberg MB, et al., 2011. Genetic analysis of Phytophthora infestans populations in the Nordic
European countries reveals high genetic variability. Fungal Biology 115, 335-42.
Cooke, DE, et al., 2012. Genome analyses of an aggressive and invasive lineage of the Irish potato
famine pathogen. PLoS pathogens. 8(10): p. e1002940.
Hannukkala AO, et al., 2007. Late-blight epidemics on potato in Finland, 1933-2002; increased and
earlier occurrence of epidemics associated with climate change and lack of rotation. Plant Pathology
56, 167-76.
Sjöholm L et al., 2013. Genotypic diversity and migration patterns of Phytophthora infestans in the
Nordic countries. Fungal Biology.
Widmark AK et al., 2007. Phytophthora infestans in a single field in southwest Sweden early in spring:
symptoms, spatial distribution and genotypic variation. Plant Pathology 56, 573-9.
Widmark AK et al., 2011. Tracking Phytophthora infestans with SSR markers within and between
seasons - a field study in Sweden. Plant Pathology 60, 938-45.
Wiik L, 2014. Potato Late Blight and Tuber Yield: Results from 30 Years of Field Trials. Potato
Research 57, 77-98.
11
High-throughput sequencing of river filtrates reveals a large
diversity of invasive forest Phytophthoras in Sweden
Miguel-Àngel Redondo, Jan Stenlid, Johanna Boberg & Jonàs Oliva1
Dept. Forest Mycology and Plant Pathology, Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala, Sweden
1
E-mail jonas.oliva@slu.se
In our group, we are currently developing monitoring and early detection systems for invasive
forest pathogens. Several species of the genus Phytophthora are devastating pathogens threatening
forest ecosystems worldwide. These invaders typically establish in new areas via planting of infected
nursery stock. Once established, Phytophthora pathogens disperse in water by motile spores named
zoospores, that can leak into small streams and finally into larger waterways. Assuming that river
systems gather inoculum from their catchment area, we are currently testing the possibility of using
river water filtrates to detect and monitor Phytophthora invasions.
In a preliminary study, we have tested the use of two primer pairs, a Phytophthora-specific primer
pair, and an oomycete specific primer pair. The primers were tested in filtrates from three river
samples (≈3 l. water / sample). DNA was extracted and amplified by PCR, and the products of these
two primers were respectively sequenced by means of two high-throughput sequencing platforms:
Pacific Biosciences for the long (900 bp) amplicons from the Phytophthora primers, and Ion Torrent
for the short (300 bp) amplicons from the oomycete primers.
The use of Phytophthora primers proved better in detecting new species than using oomycete
primers, since ≈ 30 species of Phytophthora were discovered. The number of species detected with
Ion Torrent was much lower (ca. 10), nevertheless by this method other invasive oomycetes such
as Aphanomyces astaci were detected. Several species detected in the filters are known to be present
in Sweden, since they have been isolated on parallel sampling campaigns carried out in forest land,
recreational areas and nurseries. Several species found only by sequencing represent first reports for
Sweden, and warrant further research. The potential and shortcomings of applying this method for
monitoring and early detection purposes will be discussed.
12
Stora betande fåglar - ett växande problem på
växande gröda
Johan Månsson1
1
Viltskadecenter, inst. för Ekologi, SLU. Grimsö Forskningsstation, 730 91 Riddarhyttan
E-post: johan.mansson@slu.se
Antalet stora betande fåglar (arter av gäss, tranor och svanar) har ökat kraftigt och fortsätter att öka i
Sverige, övriga Europa och andra delar av världen. Ökningen beror på flera olika faktorer såsom 1)
minskad jakt, 2) intensifierat jordbruk som skapar en jämn födoresurs av god kvalitet, 3) naturvård
där återskapande av våtmarker kan ha har varit en av flera framgångsfulla åtgärder.
De stora betande fåglarna besöker våtmarker under flytten (mellan sommar- och vinterkvarter),
när de häckar och byter fjädrar (ruggar). I våtmarkerna finner de skydd, vatten och föda. Födan
i våtmarkerna räcker dock inte till för fåglarna utan de söker sig ut i omgivande landskap och
födosöker på åkrar där de tillgodoser sina födobehov. När fåglarna födosöker på oskördade åkrar
orsakar det skador och skördeförluster för lantbrukarna. Dessa fågelskador är inte bara ett ökande
ekonomiskt problem utan skapar även en konflikt mellan jordbruket och naturvården.
Enligt svensk lagstiftning skall skador som orsakas av vilt i första hand förebyggas genom jakt och
reglering av populationer. När detta inte är möjligt, t.ex. om skadorna orsakas av fredade arter, skall
skadorna förebyggas med andra metoder. Om skador uppstår trots att man har vidtagit förebyggande
åtgärder, kan de drabbade lantbrukarna söka statliga medel genom länsstyrelserna för att kompensera
förluster. Kostnaden för bidragen och ersättningarna för skördeförluster har ökat de senaste tjugo
åren och de fem senaste åren har det betalats ut ca 35 milj. kronor. Mörkertalet är dock troligen
stort och det är okänt hur mycket skador som orsakas av icke fredade fåglar och hur mycket skador
som inte anmälts.
Viltskadecenter, SLU har under lång tid följt och medverkat i länsstyrelsers, intresseorganisationers
och berörda lantbrukares arbete med att minska problemen som fredade fåglar i jordbruksområden
kan orsaka. Med erfarenhet från detta arbete har vi de senaste åren utvecklat en arbetsmodell
som kan tillämpas i områden som nyligen fått problem eller som kommer att beröras av liknande
problematik i framtiden. Modellen bygger på ett adaptivt arbetssätt och inkluderar fyra steg; 1) bilda
en arbetsgrupp med berörda intressenter och forskare, 2) samla in kunskap, 3) utför åtgärder, 4)
utvärdera och förbättra åtgärderna. Idag finns tretton arbetsgrupper spridda över landet. De åtgärder
som används är främst skrämsel, skyddsjakt och avledningsåkrar (platser där fåglarna tillåts födosöka
ostört). Med växande populationer är dessa åtgärder dock kortsiktiga, då det i framtiden kommer
krävas ökande resurser för att lyckas med skrämsel, avledningsåkrar mm. Med en fortsatt ökande
populationstrend saknas därmed långsiktiga lösningar, och det krävs mål, förvaltningsplaner och
åtgärder på både nationell och regional nivå för att försöka hitta långsiktiga lösningar.
13
Tallvedsnematoden – nya grepp mot stort hot
Gunnar Isacsson1
Skogsstyrelsen, Box 63, 281 21 Hässleholm
1
E-post: gunnar.isacsson@skogsstyrelsen.se
Tallvedsnematoden, Bursaphelenchus xylophilus, är listad som reglerad skadegörare i EU. Denna
ursprungligen nordamerikanska rundmask upptäcktes i Portugal 1999. Den hade troligen
kommit in i landet via virkessändningar från Ostasien, dit den transporterats med importvirke
från Nordamerika redan för drygt 100 år sedan. Tallvedsnematoden sprids av skalbaggar ur släktet
tallbockar, Monochamus sp., i samband med dessa skalbaggars näringsgnag i färsk bark på levande
kvistar, samt i samband med äggläggning. I det varma sommarklimat som råder i Portugal dör en
smittad frisk tall inom ca 6 veckor och blir därmed ett lämpligt yngelsubstrat för vektorn, som där
är kronbocken, Monochamus galloprovincialis.
Sedan 1999 har Portugal försökt stoppa spridningen genom kalavverkade skyddszoner och bevakning
av särskilda buffertzoner, men spridningen i Portugal har inte gått att stoppa. Inom EU har bindande
regler införts för att förhindra vidare spridning från Portugal. Reglerna innebär bl.a. stränga krav på
värmebehandling av allt virke som transporteras ut ur smittade områden.
År 2014 beslöt EU-kommissionen att tillsätta en expertgrupp (Task Force on the control of the
Pine Wood Nematode) med deltagare från ett tiotal EU-länder med uppgift att hjälpa Portugal och
Spanien att hitta metoder att effektivisera bekämpningen samt vid behov föreslå modifieringar i
gällande nödåtgärdsbeslut (2012/535/EU). Sverige representeras i denna grupp av Gunnar Isacsson.
Expertgruppens slutrapport planeras vara färdig i slutet av november 2015 och gruppens preliminära
förslag kommer att kunna presenteras vid växtskyddskonferensen.
Förslagens fokus ligger på att begränsa möjligheterna för kronbocken att infektera nya träd med
tallvedsnematod. Att sådana åtgärder är möjliga att genomföra bevisas av att det finns områden i
Portugal där aktiva åtgärder kunnat bevara tallskogen trots 16 års närvaro av tallvedsnematod.
Expertgruppen har också gjort det tydligt att åtgärderna måste anpassas till de lokala förhållandena
för att bli ekonomiskt och biologiskt effektiva. För Portugal och angränsande delar av Spanien
rekommenderas bland annat:
Effektiv bekämpning kräver att alla vissnande tallar hittas på hösten. Sent vissnande träd måste
hittas vid en ny kontroll på våren. Alla träddelar som kronbocken kan leva i (virke mellan 3 och 20
cm diameter) måste flisas innan nästa flygperiod, men övrigt virke kan användas eller lämnas kvar.
Kalavverkade zoner är inget spridningshinder för kronbocken. Massfångst med feromonfällor och
DNA-analys för att hitta tallvedsnematod i de fångade kronbockarna är en bra metod att begränsa
spridningen och kontrollera om nematoden finns eller ej. Provtagning i träd måste göras i vissnande
delar eftersom det inte är säkert att nematoderna spridit sig i hela trädet. Bekämpning i Portugal
kräver samarbete mellan skogsägarna eftersom ägandet är uppsplittrat på extremt små enheter. Det
är extra viktigt att bekämpningen blir effektiv i spridningsfronten i Portugal.
14
Hjortdjurens bete på gröda
– ett underrapporterat fenomen?
Petter Kjellander1
1
SLU, Inst för ekologi. Grimsö forskningsstation 730 91, Riddarhyttan
E-post: Petter.Kjellander@slu.se
Stora vilda hjortdjur kan såväl lokalt som regionalt orsaka omfattande skada på gröda. Olika arter
orsakar skador vid olika tider på året, på olika sätt och av lite olika skäl. I vissa fall är det djurens
rörelser i grödan som leder till skador, kanske på jakt efter skydd eller annan föda än den växande
grödan. I andra fall är det ett rent utnyttjande av grödan som födokälla.Vete Triticum aestivum betas
nästan uteslutande under vintern, som brodd, medan havre Avena sativa huvudsakligen betas från
och med mjölkmognad och fram till tröskning. Skadorna kan ibland vara svåra att upptäcka, inte
minst på vall liksom produktionsförluster pga vinterbete på tex vetebrodd, som i princip kräver
hägnstudier för att upptäckas. Ibland kan skadorna vara omfattande och i områden med hög
förekomst av dovhjort Dama dama, kan den genomsnittliga produktionsförlusten vara 25%. Det
är dock stora skillnader mellan år, något som också tycks vara kopplat till olika väder där sena år
generellt tycks värst drabbade.
Några olika metoder att skydda gröda från bete har testats. Elstängsel har en tydlig skyddande effekt
och är lönsam om skaderisken är hög, men är underhållskrävande. Några yttäckande repellenter och
skrämselanordningars avskräckande effekt har undersökts, men aldrig i kommersiell skala. Effekterna
av samtliga repellenter och skrämselanordningar har varit kortvariga (1-2 veckor) om ens mätbara
och de verksamma preparaten kan huvudsakligen associeras med människa (hår från frisörsalonger
respektive parfymerade tvålflingor) samt rovdjur (lejon och tigerspillning från Kolmården).
Föreläsningen kommer fokusera på några olika grödors produktionsförluster till följd av bete av
framförallt dovhjort men också älg Alces alces, rådjur Capreolus capreolus och kronhjort Cervus elaphus,
mellanårsskillnader i skador och elstängsel som ett exempel på en fungerande skyddsåtgärd.
15
The European Corn Borer (Ostrinia nubilalis) a new
pest in Sweden- but no findings of the Western Corn
Rootworm (Diabrotica virgifera virgifera)
Cecilia Söderlind1, Gunnel Andersson2 & Louise Aldén1
Plant Protection Center Alnarp, Swedish Board of Agriculture, Box 12, 230 53 Alnarp, Sweden; 2Plant
Protection Center, Swedish Board of Agriculture, Flottiljvägen 18, 392 41 Kalmar, Sweden
1
E-mail: louise.alden@jordbruksverket.se
European corn borer (Majsmott)
In 2013-2014 and so far for 2015, the presence of the European corn borer was monitored by
following the presence in nine maize fields in southern Sweden from June to November. The adult
moth stage was monitored by using pheromone traps. Three pheromones were prepared by the
pheromone group at Lund University, two specific for the two different Z- and E-races and one
hybrid. A transparent delta trap with sticky bottom was used to dispense the pheromones (RAG,
CSALOMON).Two sets of three traps were placed at each site on two different field borders. From
middle of July an inventory of larvae has been done every week in the same maize fields. Some of
the moths, both adult moths and larvae, catched in 2014 were DNA analyzed.
The European corn borer has been found in maize fields in southern Sweden from the beginning of
June to the end of October. It was found in all locations monitored in 2013 to 2015.The amount of
moths and larvae have varied between sites and years. The European corn borer was found as adult
moths in pheromone traps and as larvae in maize plants.The larvae often bore into the stalks which
can result in breaking off symptoms. They have also been found within cobs. During the season the
larvae relocated inside the stalks and in the latter part of the season they moved down in the plants
towards the root. In 2014, DNA analyzes showed that larvae found in maize plants belonged to
the Z-race of the European corn borer. As well, the pheromones used in the monitoring showed
to be specific for the Z- and E-races, respectively. The limited analyzes indicate that both the Zand E-races of the European corn borer is present in several different maize cultivation areas in
southern Sweden, but only the Z-race has attacked maize. However, the polyphagous E-race is also
commonly present in the maize fields, although the race does not lay eggs there.
The results indicate that the pheromone traps used are appropriate for attracting the different races
of the European corn borer. The findings of the European corn borer indicate potentially large
economic losses when populations are large. Therefore, it is essential that the monitoring work
will be continued, developed and extended further north in order to be able to give accurate
recommendations on pest management strategies.
Western corn rootworm (Majsrotbagge)
The former quarantine pest, western corn rootworm, has been monitored in 10-14 maize fields
in southern Sweden. The presence of the beetle is monitored using pheromone traps (PAL,
CSALOMON), two traps in each field.
No specimens of the western corn rootworm have been found so far at the monitored sites in
Sweden since trapping began in 2003.
16
Increasing Problems with Yellow Rust in Southern
Sweden
Louise Aldén1 & Gunilla Berg1
1
Plant Protection Center Alnarp, Swedish Board of Agriculture, Box 12, 230 53 Alnarp, Sweden.
E-mail: gunilla.berg@jordbruksverket.se
Yellow rust (Puccinia striiformis, gulrost) is one of the most damaging diseases in cereals. The disease
has been monitored in winter wheat during the last 25 years and since 2007 severe attacks of yellow
rust have been very common every year in the southern part of Sweden. The repeated appearance
of new yellow rust races continues to challenge varietal resistance. In 2007 suddenly the former
resistant varieties Tulsa and SW Gnejs became very susceptible to yellow rust. The heavy attacks
were caused by a new race, the Tulsa race. Mild winters and large areas of the variety Tulsa (40
%) susceptible to the new race made the situation bad. A few years later, in 2011, a new race, the
Kranich race, appeared and the former resistant variety Kranich now proved to be very susceptible.
The Kranich race has a broad virulence spectra and several varieties cultured, e.g. Audi and Cumulus,
also proved to be very susceptible to the Kranich race. During the last years both the Kranich race
and the Warrior race have been common in Sweden. However, the Kranich race has been the
dominating of the two races until now. In order to investigate the predominant virulence races in
Sweden an agreement with Mogens S Hovmøller at the Global Rust Reference Center (GRRC)
at Aarhus University, Denmark have been concluded.The virulence data since 2008 is continuously
published at http://wheatrust.org/yellow-rust-tools-maps-and-charts/races-changes-across-years/.
In spring wheat nearly all grown varieties seems to be susceptible to the predominating yellow rust
races and severe attacks have occurred in Scania several years e.g. 2015.
In triticale there were sporadic attacks of yellow rust in 2008 and in 2009-2010 triticale was
aggressively attacked by a new yellow rust race, a race named Triticale aggressive. It was predominantly
the varieties Dinaro and Cando that were infected and very big yield losses appeared in untreated
crops. In 2012 there was again high incidence of yellow rust in triticale, e.g. Tulus. The new races
Warrior race and Kranich race, which predominates in wheat, do also to a certain extent attack
triticale, (winter and spring triticale). This especially applies to the Warrior race.
Yellow rust can reduce yields by 50 % or more in untreated crops. Field trials in Sweden have shown
yield increases for three fungicide spray treatments, up to 9 ton/ha, in susceptible winter wheat
varieties. Timing of the fungicide spraying has shown to be more important than the dose. It is of
outermost importance that farmer fields are monitored regularly, since new races can occur and
to predict which varieties that will be affected in the future is a big challenge. It is therefore very
important that effective fungicides are available to protect the crop and reduce the yield losses. New
strains have increased the risks of early onset of disease epidemics, which has implication for wheat
production and, not least, for organic farming.
17
3. Teknisk utveckling – analys, prognos, bekämpning
19
Går det att detektera och övervaka virusinfektioner i
växter med hjälp av infraröd teknik?
Velemir Ninkovic & Tobias Lindblom
Institution för växtproduktionsekologi, SLU, Box 7043, 750 07 Uppsala
E-post: velemir.ninkovic@slu.se
Tidig åtgärd mot skadegörare och sjukdomar för att reducera spridning ger ökade skördar och
kvalitetsvinster. I ett ekonomiskt och miljömässigt hållbart framtida jordbruk är det rimligt att
anta att användningen av tekniska verktyg för diagnostik av växtsjukdomar och skadegörare ser en
markant ökning. Automatisk analys av termografiska bilder är ett sådant verktyg som tidigare bland
annat använts för kvantifiering av växtpatogener.
Grunden för framgångsrik potatisproduktion är ett friskt utsäde vilket bara kan uppnås med en effektiv
viruskontroll. Virussjukdomar i potatis kan orsaka betydande avkastnings- och kvalitetsförluster
för kommersiella producenter men är av särskilt intresse för producenter av utsädespotatis. Virus
tolereras inte alls i stamutsäde och i basutsäde med högst 1 %. Redan en låg virusfrekvens innebär en
nedklassning av utsädet eller ingen certifiering alls. De flesta och mest förekommande virusarterna
överförs av bladlöss varav en är PVY-virus (krussjuka) som potentiellt ger stora skördeförluster i
många populära sorter. Bladlössen flyger från planta till planta och gör provstick och på det sättet
sprider viruset. Att upptäcka virussjukdomar i potatis är problematiskt eftersom symptomen kan
vara latenta eller svåra att identifiera.Tidig upptäckt och rensning av virusinfekterade plantor är den
enda metoden som begränsar effektivt smittspridningen. Idag bedöms virusförekomst visuellt, men
metoden är mödosam och dyr, och dess effektivitet beror på bedömarens skicklighet och erfarenhet.
Dessutom upptäcks med denna metod endast de smittade plantor som redan har synliga symptom.
Tekniska system kan vara effektivare i identifikation av smittade plantor, eftersom bedömningen
inte blir begränsad till det synliga området av det elektromagnetiska spektrumet. Våra preliminära
försök har visat att virussjukdomar kan identifieras i termiska bilder innan symptomen blir synliga
för mänskliga ögat. Detta indikerar att användning av IR-teknik för tidig upptäckt av virusangripna
plantor kan bli en mycket effektiv metod i potatisproduktion, speciellt i odling av utsäde och
vid fältbesiktningar. Den stora fördelen med metoden är förmågan att noggrant kunna mäta
temperaturförändringar på vävnaden, vilket möjliggör detektion och övervakning av mycket små
förändringar utan direkt kontakt med och utan störning av växten, vilket vanligtvis förknippas
med destruktiva insamlingsmetoder. Detta kan medföra stora ekonomiska fördelar och minimerar
spridningen av virussjukdomar.
Inom projektet kommer det undersökas när virusinfektion kan upptäckas med termografi och
vilka externa faktorer som påverkar metoden. Algoritmer för mönsterigenkänning i fältmiljö är
också ett planerat utvecklingsmoment.Vår vision är en metod för säkrare utsädesproduktion genom
att tidigt upptäcka virussjukdomar och effektivt rensa ut infekterade plantor. På så sätt begränsas
smittspridningen vilket bidrar till en ökad avkastning och minskad miljöpåverkan.
20
Hundnäsa mot skogskador
Rapid olfactory detection of insect and fungal
damage in forests
Annette Johansson1, Jonas Rönnberg2 , Gunilla Swedjemark & Fredrik Schlyter1
Växtskyddsbiologi, SLU, Alanrp; 2Sydsvensk skogsvetenskap, SLU, Alnarp
1
E-post: anette.johansson@slu.se
Angrepp av insekter och röta på träd orsakar varje år stora förluster för ekonomi och kolsänkor.
Tidig upptäckt är avgörande för att kunna minimera skadorna.
Bekämpning av den åttatandade granbarkborren med sök och plock-metoden har visat sig fungera
dåligt i praktiken då skogsägarna missar de flesta angreppen. Rotröteangrepp är ännu svårare att
lokalisera och orsakar kroniska skador i svensk skog. Det finns ännu inga metoder som avslöjar
angrepp innan rötan når upp i stammen.
Vi vill ta fram snabba och därmed kostnadseffektiva metoder för att tidigt upptäcka angrepp. Då
hundar primärt använder sig av sitt luktsinne är vår idé att låta hundarna göra jobbet. Syftet med
projektet är att ta fram sökhundar för barkborre och för röta, eventuellt för båda men aktiva under
olika säsonger.
Vi har tidigare visat att hundar tränade på barkborrens syntetiska feromonkomponenter kan detektera
och lokalisera nyligen angripna granar. När det gäller rotröta behöver vi kemiskt identifiera vilka
specifika dofter som avges.
Vi kommer också att undersöka om nyss identifierade stressindikatorer och resistensmarkörer för
både insekt och svamp från barrträd kan vara möjliga för hundar att detektera. De skulle då kunna
indikera t.ex. svaga träd i fält eller kloner med lågförsvarsförmåga i skogsträdsförädling.
Vi kommer att göra en första uppskattning av hur effektiva rotrötehundar skulle kunna bli i fält och
kvalitetssäkra hundtyperna genom att ta fram kravprofiler för certifiering.
21
Quantifying and predicting the risk of disease on a
landscape level
Jonathan Yuen1 & Asimina Mila2)
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Forest Mycolocy and Plant Pathology, Uppsala
75002 Uppsala, SWEDEN;
2
Department of Plant Pathology, North Carolina State University, Raleigh, North Carolina 27695, USA
1
E-mail: Jonathan.Yuen@slu.se
Multiple systems exist for predicting the risk and occurrence of plant diseases at the field level.
Often these systems are met with scepticism, often because their accuracy is not perfect. Such
systems, however, only can predict the risk of disease, just as weather forecasts can only predict the
risk frost or rain. In these cases, one understands that the prediction can be wrong. Such allowances
can also be made for predictions of plant disease epidemics.
Such systems that analyze the occurrence of disease can also be developed at the landscape level.
In this case, we will define landscape epidemiology as the art and science of analyzing patterns and
processes of disease development in ecosystems. An analysis of these landscape level epidemics can
lead to predictions at the landscape level. In this case, it can be useful to examine these systems within
the context of the disease triangle (i.e. a susceptible host, a pathogen, and the relevant environment
all have to be present for disease to develop). Such landscape level systems use information about
the presence of the pathogen and the conditions conducive to the infection process. Often,
parametric methods are used to relate environmental conditions to disease development, but the
specific relationships can relate environment to inoculum production and release, the resulting
infection process, or both. Whether the host plant is present or not in the landscape, or the patterns
of the host, are not generally features of landscape level plant disease prediction, although analyses
have been conducted incorporating these elements. Current systems seem to concentrate on the
conditions for infection or possible migratory paths of the pathogens. Incorporation of all elements
of the disease triangle could lead to improved disease forecasting systems at the landscape level.
22
Kvantifiering av riskfaktorer för förekomst av
mykotoxiner i höstvete
Annika Djurle1, Magdalena Grudzinska Sterno1, & Peter H. Rasmussen2
SLU, Dept. of Forest Mycology and Plant, Box 7026, 750 07 Uppsala;
2
Danmarks Tekniske Universitet, Köpenhamn
1
E-post: Annika.Djurle@slu.se
Under 2008-2011 samlades 316 axprover in från höstvete i fyra regioner i Sverige. Förekomsten
av sex Fusarium-arter undersöktes med PCR och specifika primrar. Kärnornas innehåll av nio
mykotoxiner ur gruppen trichotecener undersöktes med LC-MS/MS. Prover från 2011 analyserades
även med avseende på enniatiner och beauvericin.
De vanligast förekommande Fusarium-arterna varje år var F. poae, F. avenaceum och F. langsethiae men
med variationer mellan åren. F. graminearum och F. culmorum påträffades i genomsnitt i högst 20% av
fälten medan F. sporotrichioides förekom mer sporadiskt. Mer än en Fusarium-art kunde finnas i ett
prov.
Sju trichothecener detekterades i proverna och de vanligast förekommande var DON, NIV och
HT-2 toxin. Förekomst av toxiner och toxinhalter varierade mellan år. Enniatiner och beauvericin
påträffades i flera prover från 2011.
Risken för förekomst av toxin analyserades med logistisk regression och med fält- och väderdata
som beroende variabler. Risken analyserades i modeller med en och med flera variabler tillsammans.
Resultaten pekar mot att risken för förekomst av DON (oavsett mängd) i vetekärna är nära 3 gånger
större om en mottaglig istället för mindre mottaglig sort odlas och om nederbörden är 10 mm eller
större under en period av två veckor från axgång. I en modell med flera variabler är dessa riskvärden
multiplicerbara och den totala risken blir 8 gånger större. Liknande analyser med antalet regndagar
indikerar upp till 16 gånger högre risk för DON
För förekomst av HT-2 och NIV ökar risken med en faktor 3 om mottaglig sort odlas och för HT-2
ökar risken med en faktor större än 9 om mottaglig sort kombineras med ogynnsam förfrukt.
Både vetesort och regn i samband med axgång är tidigare kända som riskfaktorer när det gäller
bildning av mykotoxiner i kärna. Här har riskfaktorerna inte bara bekräftats utan framförallt
kvantifierats. Det ger förutsättningar för att utforma eller förbättra beslutsstöd för lantbrukare och att
anpassa höstveteodlingen så att de största riskerna för mykotoxinbildning, av dem som är påverkbara,
kan undvikas eller minimeras.
23
Biological soil mapping of soilborn pathogens
Anders Jonsson1, Ann-Charlotte Wallenhammar1,2 & Christina Dixelius3
1
Department of Soil and Environment, SLU, PO Box 234, SE-53223 Skara;
2
HS Konsult AB, Boställsvägen 4, SE-70227 Örebro;
3
Department of Plant Biology, SLU,
PO box 7090, SE-75007 Uppsala.
E-mail: anders.jonsson@slu.se
In future agriculture with high expectations of increasing yields of high quality in a changing climate, the
level of infestation of pathogens is an important part of Soil Health and must be effectively monitored
to employ adequate crop management routines. New technologies used in Precision Agriculture such
as Global Positions System (GPS) and Geographic Information Systems (GIS) makes it possible to keep
track of and show infestation levels. New detections methods based on DNA–technologies make it
possible to determine infestation levels of many organisms in the soil.
The aim of the research program is to establish the scientific foundation for an in practice useful
biological soil mapping of soil borne pathogens (BioSoM) to be used by farmers to optimize crop
production. This is done by:
-Develop and validate DNA-base PCR-methods for specific and quantitative detection of soil borne
pathogens.
-The development and validation of standard operation procedures (SOP) for field sampling and
handling as well as for presentation and implementation of results.
-Enhancing the understanding of correlation between level of infection and soil characteristics such as
macro- and micro nutrients
Focus on Plasmodiophora brassicae (clubroot), Sclerotina sclerotiorum (stem rot) and Verticillium longisporum
in Brassica crops, Aphanonomyces euteiches (pea rot) and Phythophthora pisi in pea crops and A. cocchlioides
in crops of sugar beet.
The program is funded by; the Faculty of Natural Resources and Agricultural Sciences, Swedish
University of Agricultures Sciences, SLU, the Swedish Farmers Research Foundation (SLF), the Stiftelse
Svensk Oljeväxtforskning (SFO), Lantmännens Forskningsstiftelse and a number of companies in the
agricultural business,Yara Sverige, Findus Sverige AB, Eurofins Agro Testing AB, Nordic Beet Research,
Interteks Scanbi Diagnostic AB, HS Konsult AB and Hushållningssällskapet i Skaraborg.
Information and publication (www.biosom.se)
Schwelm A et. al. 2015. The Plasmodiophora brassicae genome reveals insights in its life cycle and
ancestry of chitin synthases. SCIENTIFIC REPORTS 5, 11153, 10.1038/srep11153
Wallenhammar, A.-C., Almquist, C., Schwelm, A., Roos, J., Marzec-Schmidt, K., Jonsson, A. & Dixelius,
C. (2014). Clubroot, a persistent threat to Swedish oilseed rape production, Canadian Journal of Plant
Pathology, 36 (S1), 135-141.
Wallenhammar, A-C., Almquist, C., Söderström, M. & Jonsson, A. (2012). In field distribution of
Plasmodiophora brassicae measured using quantitative real-time PCR. Plant Pathology, 61, 16-28.
http://www.slu.se/en/departments/soil-environment/research/precision-agriculture-andpedometrics/biological-soil-mapping-biosom1/
24
Monitoring of plant and airborne inoculum of
Sclerotinia sclerotiorum in spring oilseed rape
using real-time PCR
Ann-Charlotte Wallenhammar1,2 & Charlotta Almquist3,4
R&D, Rural Economy and Agricultural Society|HS Konsult AB, PO Box 271, 70145 Örebro
Department of Soil and Environment, Swedish University of Agricultural Sciences, PO Box 234, 532
23 Skara, 3EurofinsAgro Testing Sweden AB, PO Box 8887, 531 18 Lidköping, 4Department of Plant
Biology, Uppsala Biocenter, Swedish University of Agricultural Sciences, PO Box 7080, 750 07 Uppsala
1
2
E-mail: Ann-Charlotte.Wallenhammar@Hushallningssallskapet.se
Sclerotinia stem rot, caused by Sclerotinia sclerotiorum, is a major disease of spring oilseed rape in
Sweden. The pathogen survives in the soil for long periods as sclerotia. Ascospores are produced
in moist conditions by carpogenic germination and constitute the major source of inoculum for
infection by S. sclerotiorum. Infection is suggested to mainly occur when ascospore-infected petals
fall and stick to the leaves, allowing the pathogen to penetrate the petiole and infect the stem. The
impact of Sclerotinia stem rot is dependent on weather conditions and the timing of ascospore
release. The disease forecasting service available to Swedish farmers is a regional risk assessment
based on local climate and field information and is like other forecasting schemes not a satisfactory
tool for individual fields.
Our objectives were to develop and validate a S. sclerotiorum specific real-time PCR assay that
has the potential to be used as a tool in a field specific disease risk assessment and to increase
our knowledge about the infection process by determining the presence of naturally occurring
inoculums (ascospores) of S. sclerotiorum (i) on oilseed rape petals, (ii) on leaves of the plant and (iii)
in air using collection tapes from a Burkhard spore sampler.
A real-time PCR assay was developed and used to determine the incidence of S. sclerotiorum
DNA on petals and leaves of spring oilseed rape as well as in air samples. Five field experiments
were conducted from 2008 to 2010 to detect and study pathogen development. The presence of
Sclerotinia DNA on petals and leaves at different leaf levels of the plant of two different cultivars was
determined regularly during the flowering period. Air samples were collected using a Burkad 7-day
continuously recording spore sampler starting in late May 2010.
The real-time PCR assay proved fast and sensitive and the relationship between percentage of
infected petals determined using a conventional agar test and the PCR assay was linear (R2>0.76).
There were significant differences in S.sclerotiorum incidence on petals at different stages of
the flowering period. The incidence of S.sclerotioum DNA on the leaves varied (0-100%), with
significantly higher incidence on leaves at lower leaf levels of the plant. In one field experiment, S.
sclerotiorum DNA was not detected on petals during flowering, whereas the pathogen was detected
on the leaves, with a corresponding stem rot incidence of 7 %. The amount of S.sclerotiorum DNA
in air sampled using the spore trap revealed that the spore release did not coincide with flowering
on that experimental site. Assessing the incidence of S. sclerotiorum on oilseed rape leaves using a
real-time PCR assay could potentially improve disease risk assessment in a disease support system
based on predictive tests, field data and local climate.
25
Mellanvärdens betydelse i stråsädesrosternas
epidemiologi -är det dags att börja utrota berberis?
Anna Berlin1 & Jonathan Yuen1
Inst. för skoglig mykologi och växtpatologi, Sveriges Lantbruksuniversitet.
Box 7026, 750 07 Uppsala, Sverige
1
E-post: anna.berlin@slu.se
Rostsjukdomar (Puccinia spp.) är några av de mest studerade växtsjukdomarna på stråsäd. Den största
delen av forskning fokuserar på urediniostadiet av livscykeln, eftersom det är det sporstadiet som
infekterar grödan och orsaka sjukdom. Möjligheten för svampar att genomgå hela sin livscykel har
dock konsekvenser för sjukdomens epidemiologi. En del av vår forskning är därför inriktad på två
patogener där mellanvärden har stor betydelse; Puccinia graminis vilken orsakar svartrost och Puccinia
coronata, som orsakar kronrost, deras gräsvärdar och mellanvärdar berberis (Berberis spp.) respektive
getapel (Rhamnus cathartica). När hela livscykeln kan fullföljas och aecia finns på mellanvärden, ökar
den genetiska mångfalden hos svamparna och därmed påverkas epidemiologin hos sjukdomarna.
Dessutom betyder förekomsten av mellanvärden en källa till tidigt inokulum. Detta i sin tur leder
till lokala populationer som visar tecken på en viss genetisk isolering, även om individer från andra
platser kan komma att bidra till den genetiska mångfalden i en population. Spridning av genotyper
leder till uppkomst av nya genkombinationer, vilket i sin tur återspeglas i ett stort antal olika raser.
Rostsvampar transporteras främst som vindburna sporer och för att förstå effekterna av luftburet
inokulum har svampsamhällen i luften studerats med hjälp av olika typer av sporfällor och jämförts
med fältobservationer för att få en bättre förståelse för hur luftspridda sporer orsakar sjukdom på
olika platser. För att minska skördebortfall på grund av stråsädesrost med sexuell reproduktion, är
åtgärder såsom avlägsnande av mellanvärden (för att minimera genetisk variation och tidig smitta)
tillsammans med fokus på hållbart resistensförädling (för att tidigt introducera hållbara och effektiva
resistensgener) nödvändig.
26
Results of a preliminary study of application
methods for biological plant protection products in
ornamental crops
Klara Löfkvist1 & Eskil Nilsson2
JTI, Institutet för jordbruks- och miljöteknik Scheelevägen 27, SE-226 51 Lund, Sweden.
2
Visavi, God lantmannased AB,Verkstadsgatan 2, SE-235 32 Vellinge, Sweden.
1
E-mail: klara.lofkvist@jti.se
An appropriate and correctly used application technology is important for all plant protection
products, biological and physiological in particular, since their action mode is depending on direct
contact with the pest.Thus they shall be applied to where the pest is placed, in many cases this is on
the underside of the leaf or deep in the canopy. Another aspect, to be considered, is the vitality of
the organisms used for plant protection.
The application methods are developed for chemical plant protection products and there properties.
In this project we investigate application technology in use by growers completed with application
technology already available on market, in different settings to optimize the use to suite biological
products.
The first step was to examine application methods, in use, in ornamental pot plant production.
In Sweden, application is normally manually with hand held spray lances with 1-4 hollow cone
nozzles, at a nozzle-pressure around 20-25 bars. Four growers using their normal application
technology and methodology were studied. Deposits were evaluated with water sensitive papers
(WSP) in standardized holders. The WSP represented several different leaf directions as well as over
and underside of leaves. These tests showed that despite the growers believe and adjustments, no
liquid at all had reached the underside of the leaves.
In order to optimize the application, a wide range of nozzles were tested in a boom sprayer. In the
first step, the flow through the nozzles of the biological product Botanigard (Beauveria bassiana) was
tested. Smaller nozzles could be excluded as the nozzle outlets where clogged by the product. The
remaining nozzles were tested in laboratory with different settings with the goal to get application
on the WSP representing the underside of leaves. The nozzles and settings were evaluated by WSP
and the combinations showing the most promising results were then quantified with a fluorescent
tracer and the actual deposit measured.
Only nozzles and settings that created small droplets gave some deposits on the underside of the
leaves when applied from above. Good results could only be produced by using the application
principles for dropleg where the application is made in the canopy, with nozzles spraying horizontally
or angled upwards. The dropleg used in these trials however can damage the ornamental plants, to
some extent. Adjustments have to be done in order to be used in practice.
As a result of these first studies, a new project is ongoing with the goal to identify proper application
technology and settings for improved efficacy of biological and physically acting plant protection
products in several crops; berries and vegetables in field and vegetables in green-houses. The aim
of the project is to give growers direct recommendations for settings including limitations as use of
drift reduction technology.
27
4. Integrerat växtskydd och växtförädling för ökad
motståndskraft
29
Indirekt växtresistens: Morgondagens växtskydd?
Christer Björkman1, Adriana Puentes1, Inger Åhman2 & Johan A Stenberg3
Institutionen för ekologi, Sveriges Lantbruksuniversitet, Box 7044, 750 07 Uppsala;
Institutionen för växtförädling, Sveriges Lantbruksuniversitet, Box 101, 230 53 Alnarp;
3
Institutionen för växtskyddsbiologi, Sveriges Lantbruksuniversitet, Box 102, 230 53 Alnarp.
1
2
E-post: christer.bjorkman@slu.se
Växtskyddet mot skadegörare kräver ständigt nya metoder. När en metod utvecklats och börjat
fungera finns alltid en risk att skadegöraren utvecklar motanpassningar som gör metoden mindre
effektiv eller verkningslös. Ibland kan till och med problemen förvärras om exempelvis skadegöraren
utvecklar motanpassningar som gör att den överlever medan skadegörarens naturliga fiender
fortfarande påverkas negativt. Inte minst bland insekterna kan vi hitta sådana fall. Ett exempel
är kålmalen (Epinotia tedella) som utvecklat resistens mot många bekämpningsmedel, inklusive
biologiska varianter. Problemet med traditionella bekämpningsmetoder, som insekticider och
resistenta växtsorter, är att ju starkare och effektivare metoden är desto snabbare tycks skadegöraren
utveckla motanpassningar.
Vi ställer oss frågan om lösningen för morgondagens växtskydd kan vara ett större fokus på indirekt
växtresistens. Med indirekt växtresistens menas att satsa på och förädla för växtegenskaper som
gynnar skadegörarnas naturliga fiender, vilka ofta är andra insekter. Många av de viktigaste av dessa
insektsfiender lever till viss del på resurser som växter producerar. Det kan vara myror som äter
av extraflorala nektarier, parasitsteklar som suger nektar ur blommor och skinnbaggar som suger
växtsaft. I många fall finns det möjlighet att förädla för egenskaper i grödan eller trädet som gynnar
de naturliga fienderna. I andra fall kan man använda ”följeväxter” som har egenskaper som gynnar de
naturliga fienderna, exempelvis remsor av blommande växter. Oavsett metod är målet att uppnå ett
mer varaktigt växtskydd. En möjlig nackdel med vissa av dessa metoder är att man måste acceptera
ett visst mått av skador för att få långsiktighet i skyddet eftersom man ibland kan behöva ha en
baspopulation av skadegörare för att upprätthålla en tillräckligt hög täthet av fiender. En aspekt där
det ännu finns mycket lite kunskap är huruvida rovlevande fiender som även äter av växten orsakar
någon nämnvärd skada på växten.
30
Resistensförädling idag och imorgon
Christina Dixelius
Institutionen för Växtbiologi, SLU, Box 7080, 750 07 Uppsala
E-post: Christina.Dixelius@slu.se
Enligt gentekniknämnden beskrivs växtförädling som en process där “man vill förbättra växters
egenskap utifrån människors önskemål. Inom växtförädlingen letar man efter egenskaper som kan
ge bättre ekonomi, bättre miljövärden, bättre näringsinnehåll eller förändrat utseende”. Denna
beskrivning är i generella termer korrekt men frågan är hur växtförädlingsarbetet kan anpassas till
den snabbt förändrade växtskyddsproblematiken som kan kopplas till de allt mer påtagliga effekterna
av klimatförändringarna men också hur den uppsjö av genetisk information om både patogener
och grödor som nu finns tillgänglig bäst kan utnyttjas. Förädling av växter innebär i praktiken
många avvägningar. I slutändan ska det finnas en produkt som ska säljas på utsädesmarknaden.
Därför har prioriteringen hos företagen varit mycket starkt inriktad mot avkastning. Att introducera
nya egenskaper till exempel resistens mot någon patogen är vanligtvis ett krävande arbete som tar
tid och resurser. Det finns heller inte några garantier att en sådan slutprodukt blir framgångsrik
på marknaden. Bra resistensegenskaper är inte alltid en garanti för hög skörd hos bonden. Denna
avvägning är svår att göra och marginalerna för växtförädlingsföretagen är vanligtvis små, inte
minst vad gäller strategiska nysatsningar. SLU kan bidra med stor kunskap om både nya potentiella
växtskyddsproblem, samt hur ny genetisk information kan utnyttjas för att utvärdera nya genetiska
resurser samt föreslå hur denna information skulle kunna utnyttjas för att effektivisera arbetet. Här
kommer några utvalda exempel att presenteras.
31
Site-directed mutagenesis as a resistance breeding
method; for aphid and net blotch resistance
Inger Åhman1, Nawaporn Onkokesung1, Li-Hua Zhu1, Erik Andreasson2,
Jonathan Richards3 and Robert Brueggeman3
Department of Plant Breeding, Swedish University of Agricultural Sciences,
Box 101, SE 23053 Alnarp, Sweden,
1
Department of Plant Protection Biology, Swedish University of Agricultural Sciences,
Box 102, SE 23053 Alnarp, Sweden
2
Department of Plant Pathology, North Dakota State University,
PO Box 6050, Fargo, North Dakota, USA
3
E-mail: inger.ahman@slu.se
So far, in breeding crops for resistance to pests and pathogens, the gene-for-gene type of resistance is
most commonly exploited, with R-genes recognising the intruder and subseqent induction of plant
defense genes. However, one example of successful plant breeding exploiting a different mechanism
is resistance to powdery mildew in barley based on a natural mutation in the mildew resistance
locus mlo. MLO encodes a protein that is a susceptibility factor, necessary for powdery mildew to
successfully enter the epidermal host cells. Here, two attempts to develop resistant breeding lines
through mutations in other plant susceptibility genes are described, in these cases using recent sitedirected mutagenesis techniques.
Aphids are severe pests in most of our crops and the long-term objective of the aphid project is
to develop plants with durable resistance to aphids. This will be attempted by suppressing host
susceptibility rather than introducing host resistance genes specific to each aphid species, and even
aphid biotype, as has been the case in those few examples of successful breeding for aphid resistance
in crop plants. First, we identify host genes that aphids depend on, preferably those genes/gene types
that are common to several aphid-host species combinations.Then we will mutate selected genes in
a site-specific way, in crops like wheat, barley, potato and pea. The objective of the barley net blotch
(Pyrenophora teres) project is also to exploit host susceptibility genes. However, in this pathosystem
the necrotrophic fungal pathogen manipulates its host via necrotrophic effectors that specifically
target host susceptibility targets, S-genes. This interaction triggers host encoded programmed cell
death pathways typical for resistance against biotrophic pathogens.We have access to two such genes
in barley and will attempt to mutate both in order to confirm their function in a first effort to
introduce resistance to net blotch.
32
Resistensförädling i stort och smått, olika nivåer
av och tekniker för resistensförädling för svenska
förhållanden
Tina Henriksson1
1
Lantmännen Lantbruk, 268 81 Svalöv
E-post: tina.henriksson@lantmannen.com
Förädling för resistens eller tolerans mot skadegörare är tillsammans med förädling för andra
avkastningshöjande komponenter en del i praktisk växtförädling. All växtförädling för kommersiellt
bruk syftar till att både ta fram en sort som är attraktiv för odlaren att odla och som är av en kvalité
som efterfrågas av industrin. Alla avkastningskomponenter är viktiga för helheten.Tillvägagångssättet
varierar t.ex. beroende på om skadan främst orsakar skördeförlust eller ekonomisk skada för odlaren
p.g.a. kvalitetsavdrag eller om det är toxinproblematik inblandad.
Hur man går tillväga i förädlingen för att öka resistensen beror av många olika faktorer. All
växtförädling baseras på att man skapar variation i materialet och sedan väljer bra avkommor. Finns
kända resistens gener? Finns det markörer för dessa? Finns det ett pålitligt tryck av en patogen i
fält? Hur mycket varierar patogenens raser? Går det att inokulera? I fält? I växthus? Om man har
markörer för kända resistensgener så är MAS (Marker Assisted Selction) en smidig metod som kan
användas tidigt i ett förädlingsprogram för att bli av med de mottagliga linjerna och på så vis kunna
lägga större vikt vid andra egenskaper senare i programmet. Om det finns ett pålitligt tryck av en
patogen i fält så sår man helt enkelt ut materialet i tidiga generationer och väljer ut de resistenta
linjer man hittar.Vissa patogener fungerar bra att inokulera i växthus medan andra är mycket svåra
att arbeta med på det sättet. Eftersom patogenerna är så olika måste växtförädlingen anpassa sig efter
detta och för varje patogen använda den mest effektiva metoden – därför är resistensförädlingen
olika i olika grödor och för olika områden.
Exempel på pågående resistens förädling i olika grödor hos Lantmännen är mjöldagg i höstvete
och vårvete, fusarium i alla stråsädesslagen, gulrost i höstvete, vårvete och rågvete, stinksot och
dvärgstinksot i höstvete samt bladmögel i potatis.
33
Förädling av ärt för ökad motståndskraft mot rotröta
Lars Rönnegård1,2, Rolf Stegmark3, Mukesh Dubey4, Örjan Carlborg2
, Magnus Karlsson4
Akademin Industri och Samhälle, Statistik, Högskolan Dalarna. 791 88 Falun; 2Institutionen för
Kliniska Vetenskaper, Beräkningsbaserad genetik, Sveriges Lantbruksuniversitet. Box 7078, 75651
Uppsala; 3Findus Sverige AB. 26781 Bjuv; 4Institutionen för Skoglig Mykologi och Växtpatologi, Sveriges
Lantbruksuniversitet. Box 7026, 75007 Uppsala;
1
E-post: magnus.karlsson@slu.se
Ärt (Pisum sativum) odlas på drygt 15 000 hektar i Sverige 2012, areal skördat som grönfoder
exkluderat. I södra Sverige är produktion av frysta, gröna ärter en viktig inkomstkälla, och en stor
del av den årliga produktionen exporteras till den europeiska marknaden. Ärt bör dock inte odlas
på samma fält oftare än vart sjätte till åttonde år på grund av risken för ärtrotröta, vilket ger en
kraftig inskränkning på den totala produktionskapaciteten. Ärtrotröta orsakas främst av algsvampen
Aphanomyces euteiches, som bildar mycket långlivade vilsporer (oosporer) i jorden. Det finns idag
inga kommersiella ärtsorter med resistens mot ärtrotröta. På senare år har man i en nordamerikansk
genbank hittat en sort, PI180693, som visats sig bära på partiell resistens mot aphanomyces ärtrotröta
och flera loci (quantitative trait loci, QTL) för denna kvantitativa egenskap har identifierats.
Ärtsorten PI180693 har testats med svenska A. euteiches isolat vid Findus ABs försöksstation i
Bjuv, och resultaten bekräftar att PI180693 uppvisar partiell resistens. Plantans morfologi saknar
dock många kommersiellt önskvärda egenskaper såsom vit blomma, kort planta, halvbladlöshet,
skrynkliga frön (sötma), resistens mot bladmögel, mjöldagg och ärt-enations-mosik virus. Under
sommaren 2013 korsades därför PI180693 med ärtsorten Linnea, vilken är en av Findus etablerade
produktionssorter. Målet för detta forskningsprojekt är att utveckla nya ärtsorter som uppvisar resistens
mot aphanomyces ärtrotröta, i kombination med önskvärda produktionsegenskaper. För att uppnå
detta så använder vi storskalig RAD-seq analys (sekvensering) av det genetiska materialet (DNA),
för att identifiera genetiska markörer som segregerar med resistens mot aphanomyces ärtrotröta,
och avser att använda dessa markörer för att styra urvalet av avkommor under förädlingsprocessen.
I ett första, preliminärt försök, analyserades 36 avkommor från korsningen mellan PI180693 och
Linnea med RAD-seq och mikrosatellit-markörer. En mikrosatellit-markör segregerade (P ≤ 0.05)
med resistens mot sjukdomen. RAD-seq sekvenseringen resulterade i 292 miljoner sekvenser
(motsvarande 36.5 miljarder DNA-baser), vilket ger underlag för att hitta genetiska markörer som
kan användas för att styra urvalet av avkommor under förädlingsprocessen.
34
Sortblandningar
– ett sätt att skydda grödor mot skadeinsekter
Iris Dahlin & Velemir Ninkovic
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för växtproduktionsekologi.
Box 7043, 750 07 Uppsala, Sverige.
E-post: Iris.Dahlin@slu.se
Biologisk mångfald i odlingslandskapet har minskat snabbt under de senaste decennierna med en
drastiskt ökad utrotningshastighet av arter som är förknippade med odlingssystem och därmed
hotade ekosystemtjänster som följd. Om den biologiska mångfalden ska höjas igen och möjligheter
skapas för en hållbar livsmedelsproduktion, måste odlingssystemen optimera funktionell mångfald
i stället för att minimera den. Sortblandningar ökar åkerns biologiska mångfald, vilket har många
potentiella fördelar.
En rad mekanismer har föreslagits för att förklara effekterna av en ökad biologisk mångfald på
skadegörare, såsom fysiska och kemiska barriärer och associativa motstånd. Dock har den senaste
forskningen funnit en ny mekanism med ekosystemfunktion: interaktioner med luftburna kemiska
signaler mellan närliggande växter leder till förändringar i deras växtfysiologi. Detta i sin tur påverkar
mångfalden och förekomsten av skadeinsekter och deras naturliga fiender genom utsöndring av
flyktiga växt substanser, förändringar i växternas utveckling och omfördelning av biomassa och
primära metaboliter mellan rötter och blad. Herbivorer är känsliga för små förändringar i kvalitet
och fysiologisk status av sin värdväxt och därför kan växtinteraktioner vara en viktig men förbisedd
mekanism för en hållbar skadedjursbekämpning.
Detta doktorandprojekt syftar till att utveckla ett hållbart odlingssystem - sortblandningarmed ökad motståndskraft mot skadeinsekter genom att undersöka interaktionen mellan olika
kornsorter. Signaler mellan växter genom flyktiga ämnen kommer att studeras genom screening
av en rad potentiella sortkombinationer och deras biologiska effekt på insekter. Detta är viktigt
eftersom det har visat sig att endast vissa sorter har denna inducerande och/eller reagerande
förmåga. Kvalitetsförändringar av reagerande växter kommer att studeras genom undersökning av
förändringar i floem sammansättning och bladlusens ätbeteende. Fältförsök kommer att bedöma hur
sortblandningar påverkar bladlössens populationsutveckling.
En sammanfattning av resultaten kan bidra till att identifiera mekanismer för en hållbar
skadedjursbekämpning i kornsortblandningar och att utveckla integrerat växtskydd i
odlingssystemet. Samarbete med svenska Jordbruksverket eftersträvas i projektet för att förbättra
framtida jordbrukspolitik och göra forskningen tillgänglig för svenska bönder. Med projektet ökas
jordbrukarens tillgängliga strategier för att optimera spannmålsproduktion och bidra till att uppfylla
Sveriges mål för 2020: ökad mångfald i svenska jordbrukslandskap.
35
Integrerad bekämpning av annuella ogräs genom
radhackning och radsprutning i ettåriga grödor
Anneli Lundkvist1, Anders TS Nilsson2, Theo Verwijst1, Per-Anders Algerbo3,
Mikael Gilbertsson3, Per Ståhl4, David Hansson2 & Maria Stenberg5
Sveriges lantbruksuniversitet, Inst. för växtproduktionsekologi. Box 7043, 750 07 Uppsala;
2
Sveriges lantbruksuniversitet, Inst. för biosystem och teknologi. Box 103, 230 53 Alnarp;
3
JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik. 223 70 Lund;
4
Hushållningssällskapet Östergötland. Klustervägen 13, 590 76 Vreta kloster;
5
Sveriges lantbruksuniversitet, Inst. för mark och miljö, precisionsodling. Box 234, 532 23 Skara.
1
E-post: Anneli.Lundkvist@slu.se
Kemisk bekämpning är den vanligaste metoden för ogräskontroll i ettåriga grödor. Emellertid
minskar antalet olika herbicider på marknaden samtidigt som herbicidresistens ökar i Europa.Vidare
måste lantbrukare inom EU använda sig av integrerat växtskydd från och med 2014. Detta har gjort
att behovet ökat av kontrollmetoder där man använder reducerade herbiciddoser.
Syftet med projektet var att utveckla en metod för integrerad bekämpning av ettåriga ogräs.
Radhackning, radsprutning och kombinationer av dessa jämfördes med konventionell bredsprutning.
Ny utrustning för radsprutning utvecklades. En sprutbom konstruerades och sprutmunstycken
monterades på bommen. Sprutbommen tillsammans med spruttank och pump monterades antingen
på en radhacka eller på en såmaskin. Sprutbredden var 8-10 cm och sprutmunstyckena placerade
cirka 30 cm ovanför markytan.
Fältexperiment genomfördes 2012-14 i södra delen av Sverige i grödorna vårraps, höstraps, vårvete
och åkerböna. Resultaten visade att kombinationen av radsprutning och radhackning gav lika bra
bekämpningsresultat och lika höga grödskördar som bredsprutning.
Slutsatsen från projektet är att radsprutning och radhackning minskar den totala herbicidanvändningen
jämfört med bredsprutning samtidigt som lika bra bekämpningseffekt och lika höga grödskördar
uppnås.
36
Skador i granfröplantager och IPM
Olle Rosenberg1
1
Skogforsk. Uppsala Science Park.
E-post: olle.rosenberg@skogforsk.se
I integrerat växtskydd (IPM) ingår att ”Förebygga, Bevaka, Behovsanpassa och Följa upp”. Det kan
vara mer eller mindre svårt att leva upp till dessa beroende på om man håller på med ettåriga grödor
eller skogsträd.
När det gäller förebyggande åtgärder så är t.ex. ändrad växtföljd inte möjligt när man håller på med
skogsträd. Det som kan göras i en fröplantage är att plocka bort samtliga kottar de år de finns, för att
undvika uppbyggnad av lokala insektspopulationer (gäller främst isolerade plantager) och få bort alla
rostinfekterade kottar som kan sprida sporer till hägg (och eventuellt andra kottar) i omgivningarna.
När det gäller rostsvamp kan man också tänka sig att i möjligaste mån sanera närområdet på hägg,
vilken agerar som mellanvärd.
Bevakning kan utföras med feromonbetade klisterfällor för de tre skadegörande fjärilarna. För den
fjärde skadeinsekten, grankottflugan, finns inget utvecklat bevakningssystem, så där gäller visuell
observation under tiden äggläggning sker.
I dagsläget finns endast ett godkänt preparat att använda mot insekter i fröplantager, och
rekommenderad tidpunkt för besprutning är innan de två skadegörare som preparatet fungerar mot
börjat flyga. På så vis är behovsanpassningen dålig. Med ett kontaktverkande bekämpningsmedel
skulle det vara lättare att behovsanpassa bekämpningen.
Uppföljning kan göras i alla system. Det handlar bara om vilja att lämna områden obesprutade för
kontroll av bekämpningsmedlets effekt.
37
5. Biologisk bekämpning, ekosystemtjänster och
odlingssystemets utformning
39
Varför använder odlarna inte mer biologisk
bekämpning?
Johanna Jansson1
Jordbruksverket,Växtskyddscentralen. Box 12, 230 53 Alnarp
1
E-post: Johanna.jansson@jordbruksverket.se
När nyttodjur började användas mer allmänt i odlingar av växthusgrönsaker, på 1970-80 talet, var
optimismen stor. Här hade vi ett bra alternativ till kemisk bekämpning och många hoppades att vi inom
en snar framtid skulle ha gått över helt till biologisk bekämpning. När vi började använda mer och mer
nyttodjur och mikroorganismer lärde vi oss snabbt att det inte var så enkelt. Biologisk bekämpning är att
använda levande organismer som kan föröka sig och ibland etablerar sig permanent. Ibland äter de upp
varandra.Ibland kräver de ett klimat som vi inte kan ge dem.Ibland dör de av bekämpningsmedelsrester .
De här problemen kan forskningen undersöka och i många fall hitta bra lösningar på.
Odlare kan få information om hur de jag ska hantera nyttodjuren och mikroorganismerna
från sin rådgivare eller sin leverantör av biologisk bekämpning. Men ibland är det både
fysiskt och mentalt långt mellan odlare och rådgivare. Informationen är då inte alltid anpassad
till odlarens situation. Det finns också en del problem som är mer av politisk karaktär.
I Sverige har vi haft krav på godkännande av medel med nematoder, insekter och spindeldjur
sedan ca 20 år och riskvärderingarna har gjorts av Kemikalieinspektionen. Det har lett till att
relativt få nyttodjur har varit tillgängliga för odlarna här. Nu får vi nya regler, Förordning om
nematoder, insekter och spindeldjur som bekämpningsmedel. Nu blir det organismerna
som ska godkännas och Naturvårdsverket som ska göra riskvärderingarna. Detta öppnar
för tillgång till fler nyttodjur och bättre möjlighet för framgångsrika växtskyddsstrategier.
Mikroorganismerna regleras gemensamt inom EU genomVäxtskyddsförordningen EG nr 1107/2009.
Många av dem kan nog ingå i gruppen ”Medel med låg risk”, där ansökningsproceduren ska vara
enklare än för traditionella kemiska medel. Ändå är det få mikrobiologiska medel som är tillgängliga i
Sverige idag. Krav på omfattande dokumentation och höga ansökningsavgifter gör att få företag söker
godkännande i Sverige. Det är inte heller klart ännu vilka ämnen som räknas som medel med låg risk.
De stora växtskyddsföretagen har börjat intressera sig för biologiska medel men främst
för mikroorganismer. De har resurser och erfarenhet som åtminstone teoretiskt kan
underlätta för dessa medel att bli godkända även i vårt land men de kan också tycka att
den svenska marknaden är för liten. Då får vi förlita oss på ”ömsesidiga erkännanden”.
Många odlare som använder biologisk bekämpning försöker kombinera det med användning av
andra bekämpningsmedel, till exempel när de får in skadegörare där biologiska alternativ saknas.
Då är det viktigt att det finns medel tillgängliga som är skonsamma mot nyttoorganismerna så att
odlarna inte tvingas spruta ihjäl dem eller helt avstå från användning av biologisk bekämpning.
40
Odlingssystemets påverkan på rotlevande svampar
och övervintring hos höstvete
Hanna Friberg1, Göran Bergkvist2, Paula Persson2 & Dan Funck Jensen1
Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi/Kompetenscentrum för biologisk bekämpning CBC, SLU,
Box 7026, SE-75007 Uppsala;
2
Institutionen för växtproduktionsekologi, SLU, Box 7026, SE-75007 Uppsala.
1
E-post: hanna.friberg@slu.se
Minskad jordbearbetning används alltmer runt om i världen, och anses ofta vara ett viktigt steg
mot mer uthållig växtproduktion. Odlingssystem med mindre jordbearbetning kan dock innebära
ökade problem med växtpatogener som utnyttjar skörderester för sin överlevnad och tillväxt. Ett sätt
att minska problemen är att anpassa växtföljden genom att undvika att närbesläktade grödor odlas
alltför ofta.
Vi har i en serie försök undersökt hur bearbetningssystem och förfrukt påverkar artsammansättningen
av svampar på höstvetets rötter och stråbaser, missfärgning av rötterna och veteplantornas förmåga
att överleva vintern. I försöken har vi sett att stråsäd (höstvete eller havre) som förfrukt till höstvete
resulterade i sämre vinteröverlevnad jämfört med en tvåhjärtbladig göda (raps eller ärter) som
förfrukt. Effekterna var särskilt tydliga i system med minskad bearbetning. Artsammansättningen
av svampar på rötterna påverkades också av förfrukten och bearbetningssystem: Svampsamhället i
led med dålig övervintring skiljde sig från led med bra övervintring av höstvetet. Svampsamhällen
i jord som provtogs under höstvetets etablering skiljde också beroende på förfrukt, men bara i
försöksled med minskad bearbetning. Betydelsen av förfrukt och bearbetning på svampsamhällen
och vinteröverlevnad varierade beroende på försöktplats. Vi fortsätter nu våra studier genom att
undersöka hur effekterna varierar beroende på år och platsspecifika förutsättningar.
41
Biologisk bekämpning av axfusarios i vete och
möjlighet för biologisk detoxifiering av mykotoxin
Magnus Karlsson1, Sebastian Håkansson2, Birgit Jensen3, Mukesh Dubey1,
Margareta Hökeberg1,4 & Dan Funck Jensen1
Institutionen för Skoglig Mykologi och Växtpatologi, Sveriges Lantbruksuniversitet. Box 7026, 75007
Uppsala; 2Institutionen för Mikrobiologi, Sveriges Lantbruksuniversitet. Box 7025, 75007 Uppsala;
3
Institut for Plante- og Miljøvidenskab, Mikrobiel Økologi og Bioteknologi, Københavns Universitet.
Thorvaldsensvej 40, 1871 Frb. C, Danmark; 4Kompetenscentrum för biologiskt bekämpning, CBC.
1
E-post: magnus.karlsson@slu.se
Biologisk bekämpning av sjukdomar är ett attraktivt alternativ till kemiska växtskyddsmedel, och
är kompatibelt med både integrerat växtskydd och ekologiskt odling. Svampen Clonostachys rosea
ingår i flera kommersiella växtskyddsprodukter i Europa och Nordamerika (EndoFine®, Prestop®,
GlioMix®) och Kina (Prof. Shi-Dong Li, personlig kontakt). C. rosea isolat IK726 isolerades från
rötter av korn i Danmark och valdes ut som en antagonist för potentiell användning för biologisk
bekämpning av Fusarium culmorum i ett Nordiskt forskningsprogram 1990-1993. Senare forskning
har visat att C. rosea isolat IK726 också kan bekämpa ett flertal andra patogener som orsakar
växtsjukdomar på spannmål, och på grödor såsom jordgubbar, morötter, tomat och kål. Forskningen
på C. rosea IK726 har också undersökt aspekter som är viktiga för utveckling av en kommersiell
produkt, t.ex. produktion, lagring, formulering, applicering, effektivitet i fältförsök och riskanalys.
Biologisk bekämpning av axfusarios på vete orsakad av F. graminearum och F. culmorum utvärderades
i fältförsök i Danmark 2012-2014 under samma försöksdesign som används vid utvärdering av
kemiska växtskyddsmedel. Resultaten visar en signifikant (P ≤ 0.05) minskning av symptom av
axfusarios med 20-54 % vid behandling med C. rosea.
En djupare förståelse för de mekanismer som ligger till grund för interaktionerna mellan antagonister,
patogener och växter kommer att leda till mer effektiv användning av biologisk bekämpning. Både
F. graminearum och F. culmorum producerar t.ex. ett flertal hälsofarliga mykotoxiner, inklusive
deoxynivalenol (DON) och zearalenon (ZEA) som ackumulerar i axet under odlingsäsongen. C.
rosea producerar ett enzym, zearalenone lactonohydrolas (ZHD101), som omvandlar ZEA till
derivat med betydligt lägre toxicitet. Vi kan visa att detoxifiering av ZEA är en viktig mekanism
hos C. rosea IK726 för att vara effektiv i bekämpningen av växtsjukdomar orsakade av ZEAproducerande Fusarium-arter. Arvsanlaget för ZHD101 inaktiverades i C. rosea IK726 med hjälp
av genetisk transformering, och de resulterande mutanterna kunde inte längre detoxifiera ZEA och
växte signifikant (P ≤ 0.05) långsammare på odlingsmedium med 10 ppm ZEA jämfört med C. rosea
IK726 med ett fungerande ZHD101 enzym. Mutanterna kunde inte heller skydda veteplantor mot
rotröta orsakad av F. graminearum i odlingskammarförsök till samma nivå som vildtypen C. rosea
IK726 (P ≤ 0.05). Förutom att effektivt bekämpa växtsjukdomar och kunna bryta ner mykotoxiner,
så har C. rosea IK726 också visat sig kunna tolerera höga halter av flera olika kemiska och biologiska
växtskyddsmedel. Detta kan eventuellt utnyttjas i IPM strategier där biologisk bekämpning i
kombination med andra växtskyddsmedel kan få en betydande roll i framtiden.
Våra resultat visar att C. rosea IK726 har stor potential för biologiskt bekämpning av sjukdomar
orsakade av Fusarium spp., inklusive axfusarios, både i ekologiskt och IPM odlat vete och att
mykotoxiner spelar en stor roll i interaktionen mellan antagonist, patogen och växt.
42
Identifiering av potentiella biologiska
kontrollorganismer mot grankotterost-svampen i
fröplantager
Åke Olson1, Malin Elfstrand1 & Curt Almqvist2
Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, SLU. Box 7026, 750 07 Uppsala;
2
Skogforsk. Uppsala Science Park, 751 83 Uppsala
1
E-post: ake.olson@slu.se
Kontinuitet inom det svenska skogsbruket upprätthålls genom årlig plantering av ungefär 200
miljoner granplantor vilka huvudsakligen har produceras i fröplantager som är planterade med
genetiskt utvalda, väl testade, så kallade plusträd och sköts intensivt för att ge högsta möjliga
avkastning i form av granfrön.Vinsten i form av ökad tillväxt från sådana plusträd har uppskattats till
att bli 1,7 miljarder kronor per år under andra hälften av detta århundrade. Andelen granplantor som
kommer från sådant förädlat material från fröplantager har ökat under hela 2000-talet och under
2013 var andelen uppe i 69 % men i dag finns det en brist på inhemskt producerade granfrön till de
flesta planteringszoner i Sverige. Denna brist beror till stor del på svampsjukdomen grankotterost
som orsakas av Thekopsora areolata.
Syftet med det här projektet är att karaktärisera sjukdomscykeln och hitta kontrollmetoder
mot denna svampsjukdom. En förståelse av sjukdomscykeln är en förutsättning för att hitta
effektiva kontrollmetoder och skötselstrategier, vilket är absolut nödvändigt för att säkerställ
önskad fröproduktion till den svenska skogssektorn. Mer specifikt är målen för projektet att: I)
förstå sjukdomscykel för grankotterost sjukdomen genom att tillämpa populationsgenetik och
inokuleringsmetoder, II) förstår spridning av sjukdomen och vikten av den alternativa värden
hägg (Prunus padus), III) hitta potentiella organismer för biologisk bekämpning av grankotterost
sjukdomen och att ge nya skötselråd till fröplantagerna. Metoder och strategier för att identifiera
biokontroll organismer samt preliminära resultat kommer att presenteras.
43
Biologisk bekämpning av lilla kålflugan
– effekter av parasitsteklar, skalbaggspredatorer och
insektspatogena svampar
Linda-Marie Rännbäck1, Belen Cotes1, Ulf Nilsson2, Peter Anderson1,
Nicolai Vitt Meyling3, Maria Björkman4 & Birgitta Rämert1
Inst. för Växtskyddsbiologi, Sveriges Lantbruksuniversitiet. Box 102, 230 53 Alnarp 2Inst. för Ekologi,
Sveriges Lantbruksuniversitet. Box 7044, 750 07 Uppsala 3Dept. of Invertebrate Pests, Norwegian
Institute of Agricultural and Environmental Research. Hogskolveien 7, N-1432 Ås 4Dept. of Plant and
Environmental Sciences, University of Copenhagen. DK-1871 Frederiksberg, Denmark
1
E-post: linda-marie.rannback@slu.se
Lilla kålflugans larver (Delia radicum) gör allvarlig skada på rötterna av kålväxter (Brassicaceae). Möjligheten
att bekämpa lilla kålflugan kemiskt minskar. Biologisk bekämpning kan därför komma att bli ett viktigt
alternativ. Genom att kombinera olika biologiska bekämpningsstrategier kan effekten ytterligare förstärkas.
I flera projekt studerades bevarande biologisk bekämpning (BBB; eng. conservation biological control),
inokulativ biologisk bekämpning (IBB; eng. inoculation biological control) samt kombinationen av dessa.
I BBB förbättras livsmiljön för befintliga naturliga fiender i odlingssystemet, till exempel genom att
skydda dem från skadliga odlingsåtgärder och/eller tillföra resurser i form av övervintringsplatser och
mat såsom nektar och pollen. Denna strategi kan kompletteras med IBB, där naturliga fiender sätts ut vid
lämplig tidpunkt.
I ett fältförsök (2008-2010) på Öland, studerades BBB mot lilla kålflugan genom att samodla vitkål (Brassica
oleraceae var. capitata f. alba cv. Castello L.) med s. k. blomstergräsremsor, bestående av perenna skalbaggsåsar
kombinerade med bovete (Fagopyrum esculentum) och dill (Anethum graveolens). Vuxna parasitsteklar av
Trybliographa rapae, som lägger ägg i kålflugans larver, gynnas av tillgång till nektar. Rovlevande skalbaggar, bl.
a. Aleochara bipustulata, vilka äter av kålflugans ägg och larver, kan gynnas av skalbaggsåsar med tuvbildande
gräs som övervintringsplatser. Blomstergräsremsor ökade generellt förekomsten av parasitsteklar. Dock
kunde en ökning i parasiteringsgrad eller predation på kålflugeägg inte påvisas.
För att ytterligare stärka den biologiska bekämpningen i systemet undersöktes effekten av att tillsätta
insektspatogena svampar genom IBB. De arter vi studerat är Metarhizium brunneum och Beauveria bassiana,
vilka båda är generalistiska. Virulenstest av svamparterna utfördes på lilla kålflugan och T. rapae. Båda
svamparna var sjukdomsalstrande, men generellt var M. brunneum effektivare genom att döda både
snabbare och vid lägre koncentration än B. bassiana. Detta indikerar att svamparna utgör en risk för
T. rapae. Dock visade beteendestudier att T. rapae undvek att lägga ägg i larver som smittats med M.
brunneum. Värdväxtmiljöer med höga tätheter av M. brunneum undveks också. I burförsök i fält (20112012) undersöktes bekämpningseffekten av att kombinera T. rapae och M. brunneum. Kombinationen av
parasitstekel och svamp, både vid låg och hög svamptäthet, reducerade kålflugepopulationen mer än varje
naturlig fiende var för sig. Mekanismen bakom detta tros vara parasitstekelns förmåga att selektivt lägga
ägg i friska larver.
I ett storskaligt burförsök i fält (2014-2015) undersöktes biologisk bekämpning mot lilla kålflugans två
generationer med BBB med T. rapae och IBB med A. bilineata (nära besläktad med A. bipustulata) och
preparatet Met52G (Metarhizium anisopliae). Preliminära data visar på effekter av samtliga naturliga fiender,
och minskad kålflugepopulation när de kombineras.
Sammanfattningsvis indikerar resultaten från projekten att kombinationen av olika biologiska
bekämpningsstrategier har potential att leda till en långsiktigt stabil bekämpning av lilla kålflugan.
44
Skydd av ekollon med dofter
Mattias Engman1, Magnus Löf 1, Fredrik Schlyter 2 & Gert Olsson 3
1
Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Inst. för sydsvensk skogsvetenskap Box 4923053 Alnarp;
2
SLU.Växtskyddsbiologi, Box 10223053 Alnarp;
3
SLU. Inst för vilt, fisk och miljö 901 83 UMEÅ
E-post: mattias.engman@slu.se
För att möta klimatförändringar och minska förlusten av biologisk mångfald har intresset för skoglig
restaurering med lövträd ökat. Nyetablering av bestånd med nötbärande träd som t.ex. Ek (Quercus
sp.) är idag kostsamt, en möjlighet att minska kostnaderna är att ersätta plantering med direktsådd.
Dock är ett betydande problem med sådd den höga gnagarpredationen. Gnagare använder luktsinnet
för att lokalisera nedgrävda ollon som de sedan placerar i utspridda gömmor.
Vårt mål är att identifiera de doftämnen som gnagare använder sig av för att hitta ekollon samt
undvika rovdjur. Vi kommer att använda en kombination av gaskromatografi-massspektrometrianalyser och beteendeexperiement för att isolera de aktiva flyktiga ämnena som har möjlighet att
förvirra samt mota bort gnagare från eksådder. Kunskapen om dessa luktsignaler kommer att öka
insikten i gnagares beteenden, fröspridning och etablering av nötbärande träd.
45
Chemo-ecological research for control of spotted
wing drosophila, Drosophila suzukii
Boyd Mori1, Teun Dekker1, Peter Witzgall1 & Paul G. Becher1
SLU Alnarp, Dept. Plant Protection Biology – Chemical Ecology Unit. Box 102 - Växtskyddsvägen 3,
230 53 Alnarp
1
E-mail: paul.becher@slu.se
Insect damage on crops is the consequence of insect behaviours like host finding or oviposition, which
are mediated by chemical signals. Chemo-ecological research on insect behaviour and physiology is
of key importance to understand mechanisms that regulate insect survival and reproduction which
ultimately determine crop infestation. Understanding the relation between chemical signals and
behaviour furthermore is essential to manipulate the insect with control methods like monitoring
or behavioural disruption.
Our research focuses on the invasive spotted wing drosophila, Drosophila suzukii, a devastating pest
on berries and stone fruit like blueberries, strawberries, black berries or cherries.
Our objective is to identify chemical signals that are of behavioural and ecological relevance for D.
suzukii. In this context we want to identify sex specific differences in odour-mediated behaviours
like host attraction. We furthermore want to know to which extent behavioural responses are
modulated by internal factors like mating state of the flies. In addition we want to understand the
meaning of chemical signals for D. suzukii reproductive behaviour.
We found distinct chemically-mediated behavioural responses to fermentation compounds, fly
odours and fruit cues. Mating state has an effect on fly behavioural responses. We could identify a
number of antennal active fruit and fermentation compounds.The behavioural activity of synthetic
blends of identified odour compounds is under investigation.Tests on the attraction to fermentation
products in the field are ongoing.
46
A synergistic combination of yeast mutualist and viral
pathogen for insect control
Felipe Borrero1, Saki Matsumoto1, Marie Bengtsson1 & Peter Witzgall1
Dept Plant Protection Biology, SLU, Box 103, SE-230 53 Alnarp, Sweden
1
E-mail: peter.witzgall@slu.se
Microorganisms mediate interactions between insects and their plant hosts. Plant-microbe-insect
interactions are fundamental for terrestrial ecosystems, but even for the development of sustainable
insect management.The insect microbiome consists of bacteria, fungi, yeasts and, in addition, viruses.
Viruses depend on insects for dispersal, and have thus developed various ways of communicating
with insects.
Insects largely rely on olfactory cues to recognize and locate food sources. Mutualistic yeasts facilitate
a plant-feeding lifestyle by providing nutritional services to insects, and volatile signals from these
yeasts strongly attract larvae for feeding. We now find that an insect-pathogenic virus synergistically
interacts with an insect-associated yeast, to enhance attraction of larvae to the yeast for feeding.This
combination of yeast plus virus is far more attractive than yeast alone, while the virus by itself does
not produce any sensory cues at all.
This newly discovered synergistic interaction between an insect-associated yeast and an insectpathogenic virus is remarkable from an evolutionary view, but is also of immediate practical
importance. We propose to study the mechanism underlying enhanced larval attraction to yeastvirus combinations, by combining yeast metabolomic analysis with insect sensory and behavioural
physiology. The foremost goal is to develop a yeast-virus combination for sustainable insect control.
47
1. Skogsbruk
49
Insekticiderna snart utfasade från svenskt skogsbruk
– hur har det gått till?
Göran Nordlander1
1
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutionen för ekologi, Box 7044, 750 07 Uppsala
E-post: Goran.Nordlander@slu.se
Insekticider används i det svenska skogsbruket nästan enbart för behandling av barrträdsplantor som
skydd mot gnag av snytbagge (Hylobius abietis).Årligen planteras ca 350 miljoner barrträdsplantor och
av dessa behandlas ca 150 miljoner med något sorts skydd mot snytbagge. Denna skyddsbehandling
har fram till de senaste åren i huvudsak inneburit förebyggande insekticidbehandling i plantskolan
före plantering (två syntetiska pyretroider och två neonikotinoider är idag godkända för ändamålet).
Sedan 2010 har vi emellertid upplevt en enastående utveckling där alternativa, icke-kemiska
skyddsmetoder succesivt ersätter insekticiderna för skydd av skogsplantor. De nya skydden består av
olika beläggningar på stammen eller en hylsa kring plantan, som rent fysiskt skyddar plantorna från
insektsgnag. Idag används icke-kemiska metoder för nästan hälften av de skyddade plantorna och
inom några få år bedöms insekticidanvändningen vara i stort sett utfasad inom svenskt skogsbruk.
Vad är det då som har lett till denna utveckling och varför har den kunnat ske nu?
Jag ser följande faktorer som i samverkan varit avgörande:
1 Skogsbruket har genom Skogsbrukets Plantskyddskommitté under en längre tid finansierat
forskning och utveckling inom det s. k. Snytbaggeprogrammet. Detta har bidragit till utveckling
av icke-kemiska plantskydd men även till en rad anpassningar inom skogsskötseln för att minska
risken för skador av snytbagge.Tillämpningen av de nya forskningsresultaten har i stor utsträckning
underlättats av de plattformar för informationsutbyte och dialog mellan skogsbruk och forskning
som byggts upp inom Snytbaggeprogrammet.
2 Några större skogsföretag har vågat gå före och satsa på de nya skydden, framför allt några olika
beläggningar på plantans stam. Eftersom det handlar om betydande investeringar i maskinutrustning
har det varit viktigt att någon större aktör tagit risken och sen kunnat visa att det verkligen är
möjligt att storskaligt producera och praktiskt använda de nya skydden.
3 Svenska FSC har drivit frågan att fasa ut insekticiderna från skogsbruket och har etablerat en
framgångsrik process för att nå detta mål. Certifierade företag har årligen fått redovisa hur de ska
minska sin användning av insekticidbehandlade plantor. När de certifierade företagen visat vägen
blir det efter hand sannolikt allt svårare för övriga att inte följa efter.
50
Hur kan vi minska granbarkborreskadorna i
framtiden?
Martin Schroeder
Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) Institutionen för Ekologi, Box 7044, 750 07 Uppsala
E-post: martin.schroeder@slu.se
Granbarkborren (Ips typographus) är den ekonomiskt viktigaste träddödande barkborren i Europa.
Under de senaste 50 åren uppskattas den ha dödat minst 150 miljoner m3 granskog. Skadorna har
ökat under de senaste decennierna och denna utveckling kan förväntas fortsätta som ett resultat av
klimatförändringen. Det är därför viktigt att utveckla motåtgärder. Undersökningar under utbrottet
som initierades av stormen Gudrun har ökat vår förståelse av hur detta bäst kan åstadkommas. Man
skiljer på förebyggande åtgärder och bekämpningsåtgärder. De senare utförs när man redan har ett
pågående utbrott. Den vanligaste bekämpningsåtgärden är att oskadliggöra angripna stående träd
innan den nya generationen av barkborrar lämnat träden.Våra undersökningar visar dock att detta är
svårt och kostsamt eftersom de dödade träden är utspridda i små grupper över hela skogslandskapet.
Därför bör fokus ligga på förebyggande åtgärder.
Träd har ett försvar mot barkborrar. För att utbrott skall kunna uppkomma måste därför barkborrarna
vara tillräckligt många för att övervinna detta försvar. Därför är risken störst när det finns många
barkborrar och/eller trädens försvarsförmåga är nedsatt. I överensstämmelse med detta startar utbrott
ofta efter stora stormfällningar då barkborrarna kan föröka upp sig i de stormfällda träden.Våra studier
efter stormen Gudrun visar att de stormfällda träden inte bara initierade utbrottet utan dessutom
till stor del avgjorde hur mycket träd som dödades under de kommande åren. Detta beror på att
granbarkborrens förökningsframgång i stående dödade träd är mycket lägre än i stormfällda träd
(dvs. en stor del av de dödade träden dödades av barkborrar som utvecklats i stormfällda träd). Detta
innebär: (1) att det är viktigt att ha så effektiva metoder som möjligt för upparbetning av stormfällda
träd och (2) att man bör eftersträva så låga populationer av granbarkborre som möjligt mellan
stormfällningar så att färre kan utnyttja de stormfällda träden när en stormfällning väl inträffar. En
möjlighet att minska populationerna av granbarkborre kan vara att via skogsskötselåtgärder gynna
deras fiender och konkurrenter som har en stor inverkan på granbarkborrens förökningsframgång.
Hur mycket stormfällda träd som kan lämnas kvar på landskapsnivå utan risk för att ett utbrott skall
initieras undersöker vi för närvarande efter stormarna Dagmar och Ivar i Norrland.
51
Integrerat växtskydd i skogen
– exempel barrskogsnunna och granbarkborre
Gunnar Isacsson1
1
Inom skogsbruket finns en lång tradition att hantera skogsskadegörare med giftfria metoder. Med
kunskap, rätt tajming och lämpliga verktyg går det att bemästra de flesta skogsskadegörare. Mera
forskning behövs för att få fram nya metoder när de gamla inte längre är effektiva.
Ett ”skolboksexempel” är den bekämpning av barrskogsnunna, Lymantria monacha, som utfördes 1998
i östra Skåne. Fjärilens ägg kläcktes i början av maj. Den 18-19 maj spreds ett Bacillus thuringensis
–preparat med helikopter över tallskogen. I slutet av maj hade ca 95 % av larverna dött. I början av
juni svärmade parasitflugor som lade ägg på praktiskt taget alla överlevande larver och fullbordade
bekämpningen.
Ett annat exempel är ”Sök och Plock” –metoden (SoP) för bekämpning av granbarkborre. Metoden
går ut på att söka upp nyangripna granar i maj månad, avverka dessa och frakta bort dem till industri
eller terminal innan den nya generationen börjar lämna virket i juli. I teorin är metoden perfekt:
Den slår mot granbarkborren vid en tidpunkt när praktiskt taget hela populationen befinner sig i
träden.
Men i praktiken har den med tiden visat sig fungera allt sämre. Det beror på att metoden kräver
att det finns aktiva skogsägare som själva har tid, utrustning och kunskap att leta upp, avverka och
transportera ut angripna granar. I takt med landsbygdens avfolkning och minskande självverksamhet
har SoP visat sig fungera sämre och sämre. Avverkningskapaciteten i skogsbruket har mer och mer
anpassats till att löpande kunna förse skogsindustrin med de virkesvolymer som industrin behöver.
När en större barkborrehärjning bryter ut räcker inte avverkningskapaciteten både till SoP och till
att förse industrin med virke. Den pågående barkborrehärjningen i Medelpad med omnejd är ett
tydligt exempel på denna utveckling.
Det behövs nya smarta metoder att kontrollera granbarkborren i skogsbygderna. Mera forskning
behövs. Befintlig forskning behöver sammanställas och publiceras. Det saknas inte idéer men de
behöver testas i praktiska storskaliga försök: Feromonfällor, ”Push and pull” med feromonfällor i
kombination med för granbarkborren avskräckande dofter, Effektivisera SoP med hjälp av hundar,
modifiera skogsskötseln för att minska andelen stormfällningar och andelen nya skogsbryn med
äldre gran, etc.
Och det är inte bara granbarkborren som vi behöver effektiva metoder emot…
52
Invasive alien fungi devastating European
woodlands of ash and elm
Audrius Menkis & Rimvydas Vasaitis
Department of Forest Mycology and Plant Pathology, Swedish University of Agricultural Sciences,
Box 7026, 75007 Uppsala.
E-mail: audrius.menkis@slu.se
Currently, severe Ash Dieback (ADB) is observed in most European countries. This is an emerging
disease caused by invasive alien fungus Hymenoscyphus fraxineus originating from Far East Asia. The
disease results in massive ash mortality, and currently threatens the existence of tree species on a
continental scale. Also Dutch Elm Disease (DED) is a lethal disease, which during the last 100
years has led to a massive mortality of elm trees in Europe, threatening the existence of the species
over large geographical areas. DED is caused by invasive alien fungi from the genus Ophiostoma
originating both from Asia and North America.
But, data from clonal seed orchards of ash have demonstrated that different tree genotypes exhibit
different levels of susceptibility to ADB. Reports from numerous countries indicate that there are
individual ash trees without any symptoms in otherwise ADB devastated areas. Due to the fact that
the massive amounts of pathogen spores are distributed by wind, all ash in such areas must have
been about equally exposed to the disease. Therefore presence of symptomless ash would suggest
tolerance or resistance to the disease. Consequently, breeding programs of ash against ADB have
been recently initiated in many European countries. Moreover, it has been known for decades ago
that different elm genotypes are not equally susceptible to DED, and trials for breeding of elms
against DED in Europe have historical roots. As a result, recently a number of DED-resistant elm
clones were developed and registered for practical use.
Therefore, the objectives are: i) to establish seed orchards by planting available resistant genotypes of
ash and elm; ii) to initiate silvicultural trials by replanting resistant trees in affected ecosystems; iii) to
monitor and map vital ash and elm in nature for future use in breeding; iv) to continue breeding for
resistance against ADB and DED for more resistant genotypes; v) to propagate those genotypes; vi)
to initiate the experiments for biological control of DED with viruses; vii) to investigate existence
of such viruses in ADB fungus populations; viii) eventually, check detected for potential use in
ADB biocontrol; ix) to continuously perform biodiversity studies in areas devastated by ADB and
DED, and mediate the results to society; x) to conduct demonstration meetings and seminars for
stakeholders and general public.
53
2. Trädgård
55
Pest management in Swedish apple orchards:
field experiments and co-development with stakeholders
Joakim Pålsson, Mario Porcel, Patrick Sjöberg, Weronika wiergiel,
Birgitta Rämert & Marco Tasin
Department of Plant Protection Biology, Swedish University of Agricultural Science,
Växtskyddsvägen 3, 230 53 Alnarp.
E-mail: joakim.palsson@slu.se
To achieve an efficient and sustainable pest management in pome fruit (Rosaceae: Malinae), a broad
approach considering both the ecological and the social components of the system is advisable. We
report here about field studies carried out in apple orchards with the aim to develop sustainable pest
management strategies in co-operation with growers, advisors and plant protection companies. Our
first step focussed on moths. Phenological and climatic data were collected during three seasons to
set-up a forecasting system to predict the phenological development of six species of tortricid pests
and the apple sawfly (Hoplocampa testudinea). A web-application is under development in co-operation
with a grower co-operative to support the optimization of insecticide use. In connection to this, a
new multispecies mating disruption device for the control of a wide number of tortricids (including
Cydia pomonella and Archips podana) was specifically formulated by a company and tested in Swedish
orchards. Although the new formulation showed a comparable or higher efficacy than the chemical
treatment, improvements are under progress to provide a higher control of a species attacking organic
orchards (Spilonota ocellana). Because some of the growers expressed their interest to use this device as
soon as it will be registered, a large-scale experiment (70 ha) was arranged to validate the efficacy and
the adaptation of the target formulation to the local conditions. We also studied the attack pattern
over the orchard of the apple fruit moth (Argyresthia conjugella), which moves from the forest to the
orchards inflicting serious damage in certain years.Through the use of a kairomone trap, we localized
the spots under attack and accordingly minimize the use of insecticides only where needed. Some of
the growers participated actively in this monitoring activity and learned how to use the trap, how to
recognize the pest and how to apply the associated economic threshold.
As a second phase we monitored the activity of a range of natural enemies, including predatory
heteropterans, ladybirds, earwigs and lacewings. The biocontrol effect of these beneficial organisms
on the rosy apple aphid (Disaphys plantaginea) was enhanced by a low level of insecticidal disturbance.
Accordingly, a higher abundance and diversity of predatory insects was measured in organic compared
to conventional orchards. The woolly apple aphid (Eriosoma lanigerum) was almost totally absent
from organic orchards due to higher parasitism rates and increased earlier predation compared to
conventional orchards. Orchards using conventional insecticides showed a similar infestation of the
mussel scale (Lepidosaphes ulmi) as unsprayed orchards. An almost absolute suppression of this pest was
associated to sulphur use for disease control in organic orchards.
As a participatory activity, growers were trained to both distinguish natural enemies and how to
preserve them in the orchard. In order to attempt an enhancement of biological control along with
a decrease in insecticide use, we involved growers in the set-up and evaluation of conservation
biological control practices.
The acquired knowledge is being and will be applied to develop pest management strategies through
a co-learning approach with the involved stakeholders.
56
Effektiv ogräsbekämpning i ekologiskt odlad morot
David Hansson1 & Sven-Erik Svensson1
1
Inst. för biosystem och teknologi, SLU, Box 103, 230 53 Alnarp
E-post: david.hansson@slu.se
I ekologisk grönsaksodling utgör handrensning en dominerande kostnad, varför alternativa
ogräsbekämpningsmetoder är av stort intresse. För att minska behovet av handrensning i ekologisk
morotsodling är det viktigt att kombinera upprepade falska såbäddar, fördröjd sådd och flamning
samt att använda dem i rätt tid. Detta är viktiga slutsatser från det deltagardrivna projektet ”Effektiva
ogräsbekämpningsstrategier i ekologiskt radodlade grönsaker” där en grupp odlare, forskare och
rådgivare samverkat. Syftet med projektet var att hitta kostnadseffektiva metoder och strategier för att
minska tiden för handrensning, då denna utgör den dominerande kostnaden för ogräsbekämpning
i ekologisk morotsodling.
I projektet har vi utvecklat olika ogräsbekämpningsåtgärder både före och efter grödans uppkomst,
som kan minska det kostsamma handrensningsarbetet senare under säsongen (Figur). I ekologisk
odling är direktsådda radodlade grödor mycket utsatta för konkurrens av ogräs och för känsliga
växtslag är ogräset ett stort hot mot tillväxten i grödans tidiga utvecklingsstadier.
Falska såbäddar i kombination med fördröjd sådd där ogräset flammas bort strax före grödans
uppkomst kan effektivt reducera antalet ogräs vid handrensningstillfället. I projektet har vi visat att
falska såbäddar även kan utföras på upphöjd bädd om speciella ”bäddgående” harvar används.
Med fördröjd sådd menas tidsperioden mellan sista harvningen och sådden av grödan. Under detta
skede och tiden fram till flamningen efterstävar man att så många ogräs som möjligt skall komma
upp. I försök har det visat sig att den fördröjda sådden bör vara 10 till 14 dagar beroende på väderlek.
En kombination av upprepade falska såbäddar, fördröjd sådd och flamning fungerar bäst för grödor
som sås sent på säsongen, t.ex. sen morot och palsternacka.
Normalt sett utförs inga selektiva harvningar inne i morotsraden. Det anses att morötterna är
alltför känsliga för att klara av denna mekaniska bekämpning. I projektet undersöktes ändå selektiv
harvning i raden, vilket förutsätter att den föregås av en effektiv flamning vid grödans uppkomst och
att flamningen resulterar i ett bra bekämpningsresultat. Lyckas man med den selektiva harvningen
så finns det en potential att minska antalet ogräs med 40-50 %.
Såbäddsberedning Falsk såbädd Falsk såbädd
Fördröjd sådd
Sådd
Flamning
Grödans
uppkomst
Ogräsharvning
Skrappinnar
Kupning
Tid
Ev. bevattning
Ev. flamning
Handrensning
Figur. Såbäddsberedning, upprepade falska såbäddar, bevattning och fördröjd sådd i kombination med flamning strax före grödans uppkomst minskar
handrensningsbehovet avsevärt i sent sådd ekologisk morot. Notera att vi definierar begreppet ”fördröjd sådd” som tiden som förflyter mellan sista
harvningen (i detta fall en falsk såbädd) och såtidpunkten. I det här fallet innebär fördröjd sådd att ”den sena moroten” kan etableras vid en normal
såtidpunkt, eftersom själva såbäddsberedningen tidigarelagts.
57
Sjukdomsbekämpning i ekologisk tomatproduktion
– kombinerad biologisk bekämpning med
mikroorganismer och sanerande växter
Hanna Friberg1, Nicklas Samils1, Anna Mårtensson2,
Birgitta Rämert3&Elisabeth Ögren4
Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi/Kompetenscentrum för biologisk bekämpning CBC,
SLU, Box 7026, SE-75007 Uppsala,;
2
Institutionen för mark och miljö, SLU, Box 7026, SE-75007 Uppsala;
3
Institutionen för växtskyddsbiologi, SLU, Box 102, SE-230 53 Alnarp, Sweden.
4
Länsstyrelsen Västmanland, 721 86 Västerås.
1
E-post: hanna.friberg@slu.se
Jordburna växtsjukdomar är ett stort problem i ekologisk tomatproduktion och anses vara en av
de viktigaste orsakerna till att det ofta är lägre skördar i ekologisk produktion än i konventionell.
Två av de viktigaste sjukdomarna internationellt sett är korkrot, orsakad av svampen Pyrenochaeta
lycopersici, och fusariumröta, orsakad av svampen Fusarium oxysporum f.sp. radicis-lycopersici.
Korkrot är ett välkänt problem i Sverige, medan betydelsen av fusariumröta är sämre kartlagd.
I samarbete med svenska tomatodlare utvärderar vi möjligheterna att använda olika typer av
biologisk bekämpning för att bekämpa korkrot och fusariumröta på tomat.Vi undersöker biologiska
bekämpningsorganismer som redan finns på marknaden eller är i utvecklingsskedet, och även om
tillförsel av sanerande växtmaterial (biofumigering/ bioångning) kan mildra sjukdomsproblemen.
I ett första försök har vi undersökt effekten på korkrot av bioångning med malda senapsfrön.
Undersökningarna gjordes i växthusförsök med jord från fem mellansvenska tomatodlare med
varierande problem med korkrot. Jordbehandling med växtmaterialet hade en positiv effekt på
rottillväxten och minskade angreppen av P. lycopersici, särskilt i de jordar där sjukdomsproblemen var
stora.
Intresset för att använda biologiska bekämpningsmedel mot växtsjukdomar är stort bland odlare,
men begränsas i nuläget av att effekten av preparaten varierar.Vi tror att en del av variationen beror
på skillnader i olika jordars biologiska och kemiska egenskaper, och att vi med bättre förståelse av
vad som påverkar preparatens effektivitet kan utforma mer effektiva strategier att hämma sjukdomar.
Genom att göra försök i jord från svenska tomatodlare vill vi undersöka om det är möjligt att
få en mer stabil sjukdomsbekämpning genom att kombinera olika strategier med jordbehandling
med sanerande växtmaterial och efterföljande tillförsel av biologiska bekämpningspreparat.Vårt mål
är att kunna utfärda praktiska rekommendationer för hur biologisk bekämpning kan kombineras
med bioångning för en pålitlig sjukdomsbekämpning och uthållig tomatproduktion. Resultaten
kommer att vara av direkt betydelse för ekologisk tomatproduktion, men är relevanta för biologisk
bekämpning inom all typ av växtproduktion i jord.
58
3. Jordbruk
59
Combinatory IPM in potato production
Erland Liljeroth, Laura Grenville-Briggs Didymus,
Åsa Lankinen & Erik Andreasson
Department of Plant Protection Biology, Swedish University of Agricultural Sciences,
PO Box 102, 230 53 Alnarp
E-mail: Erland.Liljeroth@slu.se
To reduce pesticide use in potato production there is a need for improved host resistance, new
tools in IPM and for innovative ways of combining plant protection agents with different modes of
action. Biocontrol and induced resistance are promising tools but often suffer from the drawbacks
of only having partial effect against disease and that the level of control is not stable but vary in an
unpredictable way with time, place and environmental conditions. To make these methods work in
field grown crops they have to be integrated into plant protection strategies, which can also involve
chemical plant protection methods. Studies on the “combining ability”, i.e. how they best can be
combined for maximum efficacy against disease are necessary. By combining methods the variation
in efficacy may be levelled out and possible to handle.
Five years of large scale field studies (Liljeroth 2011; Liljeroth et al., 2012, Liljeroth et al., manus
in prep) indicate that that in starch potato cultivars with relatively high level of host resistance,
sufficient control could be obtained with phosphite alone. In more susceptible cultivars phosphite
combined with a reduced dose of fungicide (50%) gave as good late blight control as the use of full
dose with traditional fungicides. Another important aspect of the phosphite treatment was that it
had a good effect against tuber blight, almost as good as the effect of the best fungicide, Ranman
Top (Cyazofamid). We see these results as a proof of concept that combinations between induced
resistance and fungicides can work in practice.
Results from field studies will be shown and on the basis of the successful example similar approaches
for control of other important diseases in potato, such as early blight caused by Alternaria solani, will
be discussed.
References
Liljeroth E. (2011) Meddelande från södra jordbruksförsöksdistriktet, Nr 64, pp 35:1-35:4.
Liljeroth E, Burra D, Alexandersson E (2012) Meddelande från södra jordbruksförsöksdistriktet, Nr
65, pp 32:1-32:6.
60
Diversitet av vetes bladsvampar i olika produktionssystem
- implikation för biologisk bekämpning
Ida Karlsson1, Hanna Friberg2, Christian Steinberg3,
Anna-Karin Kolseth1 & Paula Persson1
Inst för växtproduktionsekologi, SLU, Box 7043, 750 07 Uppsala;
Inst för skoglig mykologi och växtpatologi, Box 7026, 750 07 Uppsala;
3
INRA, BP 86510, 210 65 Dijon, Frankrike
1
2
E-post: ida.karlsson@slu.se
I en färsk doktorsavhandling har frågan om bladlevande mikroorganismers betydelse för
sjukdomsutveckling studerats. Flera europeiska studier har visat att halten av Fusarium-mykotoxiner
är lägre i ekologiskt odlad spannmål jämfört med konventionellt odlad. Vad detta beror på är än
så länge oklart. En faktor som inte är undersökt är vilken betydelse andra svampar som lever på
spannmål kan ha för infektion med Fusarium. Det är troligt att Fusarium-svampar kommer i kontakt
med andra mikroorganismer på t.ex. blad när de sprids i ett bestånd.
För att studera svampsamhällets artsammansättning användes DNA sekvensering av markörgener s.k.
massiv parallellsekvensering (”next generation sequencing” eller ”high-throughput sequencing”) som
gör det möjligt att skapa en detaljerad bild av svampsamhället i olika miljöer.I avhandlingen undersöktes
svampsamhället på veteblad i två studier. Dels jämfördes fungicid-behandlade och obehandlade blad
och i en andra studie jämfördes blad från par av ekologiskt och konventionellt odlade fält. Resultaten
visade att fungicid-behandling minskade svampsamhällets jämnhet men hade inte någon märkbar
effekt på artrikedomen. Ekologisk odling hade motsatt effekt, där antalet svamparter var signifikant
högre i ekologiskt odlade fält än i konventionellt odlade, medan ingen skillnad i jämnhet kunde
observeras mellan odlingssystemen. Undersökningarna visade också en effekt av både fungicidbehandling och odlingssystem på svampsamhällets sammansättning, men effekten var relativt liten.
Axfusarios orsakas av ett flertal olika Fusarium-arter och upp till 17 arter har förknippats med
sjukdomen. Arterna har olika miljöpreferenser och är olika känsliga för kemiska bekämpningsmedel
vilket gör det svårare att utveckla bekämpningsstrategier och göra prognoser för sjukdomen och
mykotoxinbildningen. En metod för att kartlägga alla Fusarium-svampar i ett prov med hjälp av
massiv parallellsekvensering har därför utvecklats. Resultaten visade att metoden kunde identifiera
vilka Fusarium-arter som fanns och också hur stor del varje art utgjorde, med god noggrannhet.
Metoden tillämpades på vetekärnor från fält i Sverige i ekologisk respektive konventionell odling.
Upp till åtta Fusarium-arter kunde finnas i ett och samma fält vid samma tidpunkt. Odlingssystemet
visade sig inte ha effekt men däremot påverkade intensiteten i odlingen Fusarium-samhället.
Odlingsintensiteten mättes som ett index bestående av antalet genomförda kemiska bekämpningar
och mängden tillfört kväve och var högre i konventionell odling än i ekologisk. Metoden som
utvärderades i avhandlingen innebär att man inte på förhand måste bestämma vilka arter man letar
efter vilket underlättar övervakning av Fusarium-förekomsten i spannmål.
En detaljerad kartläggning av mångfalden av bladsvampar i rådande veteproduktion i Sverige kunde
göras tack vare ny metodik. Resultaten visar att både odlingssystem och fungicider påverkar de
bladlevande svamparna vilket innebär att det finns möjlighet att påverka dessa svampsamhällen i
odlingen.
61
Växtskydd ett område med stort behov av utveckling
Magnus Franzén
Statens Jordbruksverk. 551 82 Jönköping
E-post: magnus.franzen@jordbruksverket.se
Svenska odlare har fått det allt svårare att skydda sina grödor sjukdomar, insekter och ogräs. En
rad faktorer har bidragit till utvecklingen. En viktig orsak är att tillgången till effektiva metoder
för att hantera olika växtskyddsproblem är begränsad och otillräcklig. I vissa delar har tillgången
även minskat. Det gäller inte minst tillgången till kemiska växtskyddsmedel. Tuffare krav vad gäller
medlens hälso- och miljöegenskaper har lett till begränsningar eller förbud för många produkter.
Stor och upprepad användning av de fåtal växtskyddsmedel som finns tillgängliga har i en del fall lett
till sämre effekter och i vissa fall till och med lett till resistens mot växtskyddsmedlet. Ny lagstiftning
för att skydda vår miljö och våra vatten och krav på ett integrerat växtskydd ökar också behovet av
nya effektiva sätt att hantera växtskyddsproblem.
Utvecklingsarbete för att ta fram alternativ pågår på många håll men antalet nya växtskyddsmedel
och metoder som kommer fram är för litet för att möta behoven. Framöver ser behoven ut att öka
inte minst på grund av de väntade klimatförändringarna där befintliga problem kan öka i omfattning
och nya växtskyddsproblem kan uppstå. Problemen är generella för odlingen men är särskilt tydliga
i små grödor och små användningsområden.
Utan ett effektivt växtskydd kan vi förvänta oss ökade ogräsproblem och enskilda år försämrad
kvalité, lägre skördar och högre kostnader för manuellt arbete, sortering och kassation. På sikt kan
vi förvänta oss minskad odling, färre arbetstillfällen, ökad import, ökad export av miljöpåverkan
och större osäkerheter i livsmedelsförsörjningen.
För att på kunna behålla en lönsam och konkurrenskraftig odling behövs aktiva insatser på flera
områden för att motverka och vända utvecklingen. Bland annat behövs satsningar på forskning
och utveckling inom strategiska områden och arbete med regelverken som leder till en ökad
harmonisering i tillämpningen inom EU.
62
Postrar
63
Experiences of Decision Support Systems in
the Swedish Potato Field Trials for Phytophtora
infestans in 2011-2014
Anna Gerdtsson1 & Louise Aldén1
Plant Protection Center Alnarp, Swedish Board of Agriculture. Box 12, 230 53 Alnarp, Sweden.
1
E-mail: louise.alden@jordbruksverket.se
Decision support systems (DSS) for potato late blight (Phytophthora infestans, potatisbladmögel)
have been evaluated in the Swedish potato late blight field trials during 2011-2014. The DSS
were tested predominantly in the susceptible variety Bintje, at three different locations in southern
Sweden. The Dutch program, Dacom, was tested during 2011-2013 and the Norwegian web based
system,VIPS (Acronym for pest varnings, Bioforsk), during 2013 and 2014. During 2015 VIPS and
the Danish web based DSS Skimmelstyring were tested in parallel. All DSS were provided with
input of appropriate weather data. For Dacom and VIPS treatment intervals are not fixed compared
to Skimmelstyring where fixed intervals are a part of the model.The spraying information from the
programs has been followed strictly as far as it has been possible due to weather conditions. For both
VIPS and Skimmelstyring special rules for treatment were followed, linked to e.g. chemicals used,
spraying intervals and reduced doses. Only in Sweden registered chemicals against potato late blight
were used in the DSS treatments.
In the field trials the DSS have recommended less or the same number of treatments (8-12 sprayings)
compared to routine spraying (11-12 sprayings). The DSS performed on the better half of all
treatment programs tested in over 50% of the trials. No results are available yet from the field trials
during 2015. At some locations and years the warnings from the DSS have been disproportionate to
the late blight infection pressure and attacks in the field.Technical problems with weather data have
sometimes hampered the use of the DSS.
The three different DSS tested in potato late blight field trials can be a valuable tool for the user.
However, it is of outermost importance that the user not only trust the information from the DSS,
but also complement it with human experience and knowledge.
64
Improved disease risk assessment of sugar beet
root rot using quantitative real-time PCR analysis of
Aphanomyces cochlioides
Charlotta Almquist1,2, Lars Persson3, Åsa Olsson3, Jens Sundström2 & Anders
Jonsson4
1
Eurofins Agro Testing Sweden AB, PO Box 887, SE-531 18 Lidköping; 2Department of Plant Biology,
Uppsala Biocenter, Swedish University of Agricultural Sciences, PO Box 7080, SE-750 07, Uppsala;
3
NBR Nordic Beet Research, Borgeby Slottsväg 11, SE-237 91 Bjärred; 4Precision Agriculture and
Pedometrics, Department of Soil and Environment, Swedish University of Agricultural Sciences, PO Box
234, SE- 523 23 Skara
E-mail: charlottaalmquist@eurofins.se
Aphanomyces root rot, caused by the oomycete Aphanomyces cochlioides, is an economically important
disease in sugar beet. Today, disease risk assessment consists of a time-consuming greenhouse bioassay
using bait plants. The aim of this study was to improve disease risk assessment by developing and
validating an A. cochlioides specific real-time PCR assay for direct detection and quantification of A.
cochlioides in soil samples. Real-time quantitative PCR (qPCR) is a DNA-based technique suitable
for pathogen diagnostics and quantification. In addition to being specific and reproducible, qPCR is
highly objective compared to visual assessments of disease severity. In the present study we compared
a qPCR assay with an established bioassay where a disease severity index (DSI) is estimated based on
visual assessment of disease symptoms followed by classical isolation of pathogens.
A qPCR assay targeting a short sequence of the ribosomal RNA gene of A. cochlioides was developed.
It proved to be species-specific and the assay showed a strong correlation (R2>0.98, p<0.001) of
detected target copies and pathogen inoculum density ranging from 10 up to 10 000 oospores/g
soil, demonstrating its suitability for application to soil samples. The limit of detection (LOD) was
evaluated in several different soil types and varied between 1 and 50 oospores/g soil. Soils with a high
LOD were characterised as having a low clay content and high content of sand.
Varying levels of the A. cochlioides target sequence were detected in 20 of the 61 field-infested soil
samples analysed in this study. Notably, the A. cochlioides target sequence was successfully detected in all
soil samples with DSIs above 75. However, discrepancies between the bioassay and the qPCR assay were
found in soils from low- and medium-risk fields, e.g. A. cochlioides was only detected in approximately
50% of the soil samples with DSIs between 60 and 74. It is not clear that the inconsistency between
the PCR assay and the bioassay is caused by low sensitivity due to the composition of individual soils
or difficulties in extracting sufficient DNA. One alternative explanation could be that discoloration of
the root system may be caused by other soil-organisms.
In Sweden, soils are classified into one of four different risk categories according to their DSI: 0-39=no
risk; 40-59=low risk; 60-79=medium risk and >80=high risk. Based on the results of the bioassay the
grower can choose the most suitable sugar beet variety for the field. For indices above 60 the advice
is to use a tolerant variety. Until now, the bioassay has been used sparsely. In the present study, the
suitability and potential use of a qPCR assay as a tool in disease risk assessment has been demonstrated
for fields with high risk of infection (DSI >80). Sugar beet growers will now have the possibility to
assess the risk of A. cochlioides to identify high-risk fields. However, the validation of this real-time
PCR method for fields with medium risk of infection (DSI=60-79) remains to be investigated.
65
Direkta och indirekta effekter av klimatförändring
på ogräsfloran
Lars Andersson
Institutionen för växtproduktionsekologi, SLU, Box 7043, 750 07 Uppsala
E-post: lars.andersson@slu.se
Ogräsflorans sammansättning är ett resultat av samverkan mellan markanvändning, evolution
och klimat. Framtida klimatförändringar förväntas påverka ogräsförekomsten på flera sätt, både
direkt och indirekt. För det första kan längre vegetationsperioder, mildare vintrar och ändrade
nederbördsmönster underlätta för arter att sprida sig norrut. För det andra kan klimatförändringarna
påverka ogräsfloran och ogräsmängden indirekt genom ändrade växtföljder och ökad odling av
”nya” grödor som majs, sojabönor och solrosor. Den sena mognaden hos dessa grödor öppnar ett
fönster för ogräsarter med sen uppkomst och/eller lång växtsäsong.
Ökade temperaturer, framförallt i form av förlängd vegetationsperiod och mildare vintrar, kommer
att göra det möjligt för ett antal tillfälliga inslag i floran att reproducera och etablera livskraftiga
populationer. Detta kommer sannolikt dock inte att påverka jordbruksproduktionen förrän i ett
senare skede eftersom många av dessa arter är kortdagsväxter, d.v.s. de blommar först sent på säsongen
när nätterna blir långa. Det betyder alltså att även om de lyckas etablera sig i den naturliga floran
så kommer de inte kunna sätta frön innan tidpunkten för höstskörden. Å andra sidan är det oklart
hur snabbt ogräsens anpassning sker, det vill säga innan samverkan av genetisk diversitet och starkt
selektionstryck skapar nya genotyper med andra krav på fotoperiod.
Sammanfattningsvis kan förändringar i ogräsflora och ogrästäthet delas in i tre kategorier:
i)
Åkerogräs vilka i dag är geografiskt begränsade lär bli mer allmänt förekommande
längre norrut, på grund av förändrat klimat och ändrad odling av vissa grödor. Bra
exempel är renkavle och sandlosta som i stor utsträckning är knutna till höstspannmål.
ii)
Arter med en relativt lång närvaro i den svenska floran, men som nyligen eller bara
marginellt räknas som etablerade åkerogräs. De är framförallt knutna till speciella
grödor med svag konkurrens och/eller lång växtsäsong. Exempel på sådana ogräs är
hönshirs och svinamarant
iii)
Arter som är vanligt förekommande i centrala och sydliga Europa, men som bara sporadiskt observeras i den nordliga floran. Dit hör till exempel malörtsambrosia, Ambrosia
artemisiifolia, som på grund av sen blomning ännu inte lyckats etablera sig i Sverige,
och jordmandel, Cyperus esculentus.
66
Lökbladmögelprognos – prognosmodell för tillämpat
integrerat växtskydd i lökodling
Stina Andersson1, Anna-Mia Björkholm1,
Torbjörn Leuchovius2 & Gunnel Andersson3
HIR Skåne. Borgeby slottsväg 11, 237 91 Bjärred. 2SLU Fältforsk. Box 7043, 750 07 Uppsala.
3
Jordbruksverket Växtskyddscentralen Kalmar. Flottiljvägen 18, 392 41 Kalmar.
1
E-post: stina.andersson@hushallningssallskapet.se
Säsongen 2015 togs en webbaserad prognosmodell för lökbladmögel i bruk. Denna gör det möjligt
för alla lökodlare att när som helst besöka en websida och få information om det varit risk för
infektion av lökbladmögel (Peronospora destructor) i deras odlingsområde. Detta gör det möjligt att
bekämpa behovsanpassat.
Lökbladmögelprognosen finns på SLU Fältforsks hemsida, http://www.slu.se/faltforsk och har tagits
fram i ett projekt som drivs av Hushållningssällskapet/HIR Skåne i samarbete med SLU och
Jordbruksverket. Projektet är ett mycket tydligt bevis på att man genom samarbete mellan olika
organisationer har möjlighet att komma mycket längre än varje enskild organisation gjort om den
arbetat själv. Prognosen fungerar fint men är fortfarande under viss designmässig utveckling.
Modellen som prognosen baseras på har funnits länge. Basen utgörs av insamling av data via
klimatstationer. De klimatfaktorer som krävs för att lökbladmögelsvampen ska kunna bilda sporer,
smitta och infektera löken är väl kända och detta baseras själva prognosen på. Data som samlas in är
temperatur, luftfuktighet, bladväta, nederbörd och vindhastighet.
För prognosens exakthet är det viktigt att klimatstationen är placerad i eller i nära anslutning till det
aktuella lökfältet. Givetvis ger prognosen även en generell bild över riskperioder.
Projektet har kunnat finansiera tre klimatstationer vilka placerats i skånska lökfält. I KalmarÖlandområdet finns också tre stationer i lökfält anslutna. Utöver detta finns ett flertal andra anslutna
stationer som är placerade antingen i en fruktodling eller vid en försökstation. Vi har anslutit de
klimatstationer som har bladfuktmätare eftersom bladfukten är en viktig parameter i prognosen för
lökbladmögel. Det finns möjlighet att lägga till fler klimatstationer. Har du en egen klimatstation
med bladfuktmätare som du vill använda för prognosen, hör av dig. Det går förmodligen att ordna.
Jordbruksverket har stått för huvuddelen av finansieringen och Länsstyrelsen Skåne har också bidragit
med medel. För att prognosen ska kunna tillhandahållas framöver krävs ytterligare finansiering.
Klimatstationena behöver underhållas för att kunna leverera säkra data och det måste även finnas
ekonomiskt utrymme för att göra mindre uppdateringar i själva modellen.
Landets lökproducenter är mycket nöjda med att nu ha möjlighet att följa prognosen dagligen
istället för att som tidigare få den utskickad ett par gånger per vecka.
67
Hur skyddar vi vårrapsen mot jordlopporna?
Riccardo Bommarco1 & Ola Lundin2
1
Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för Ekologi, 75007 Uppsala, 2 University of California Davis,
Department of Entomology, Davis CA 95616, USA
E-post: Riccardo.Bommarco@slu.se
Flera nyliga studier har visat på negativ påverkan på bin av betning med neonikotinoider i
blommande grödor.Viss användning av neonikotinoider har till följd stoppats i flera länder. Problem
med växtskyddet har uppstått eftersom medlet har gett ett effektivt skydd mot vissa skadegörare.
Jordloppor, t ex den vågrandiga jordloppan Phyllotreta undulata och den krokrandiga jordloppan P.
vittata (syn. striolata), är betydelsefulla skadegörare som angriper vårraps i Mellansverige. Betning
med neonikotinoider har tidigare gett visst skydd för småplantorna på våren. Vårraps är en viktig
gröda i växtföljden och odlingen har minskat drastiskt de senaste åren, bland annat på grund av
förbudet mot neonikotinoider och problemen med jordloppor. Vi rapporterar resultat från två års
fältförsök i Mälardalen i vilka vi testat strategier för att hantera problemen med jordlopporna.
I försök med och utan betning med neonikotinoiden Elado (klotianidin) har vi testat om man
kan hantera problemet genom att öka utsädesmängden, reducera jordbearbetningen och förändra
såtiden.Våra resultat pekar på att en kombination av tidigarelagd sådd och något ökad såmängd kan
minska angreppen och jordloppornas skördepåverkan till en acceptabel nivå. Försöken kan också ge
oss ökad insikt om jordloppornas biologi och aktivitet.
68
Current knowledge on soilborne plant pathogens
of importance for Swedish crops and future
perspectives
Christina Dixelius
Department of Plant Biology, Uppsala BioCenter, Linnean Center for Plant Biology, SLU,
Box 7080, 750 07 Uppsala
E-mail: Christina.Dixelius@slu.se
Our research group has spent the last decade on studying soilborne pathogens with emphasis on
Verticillium longisporum, Plasmodiophora brassicae attacking Brassica crops and Rhizoctonia solani
on sugar beet. Our research range from genomics and effector biology, to identification of plant
defense components and detection of pathogens in soils. From our work selected results and future
implications will be presented.
69
VIPS – Test av norska växtskyddsprognoser i Sverige
Alf Djurberg1, Anna Gerdtsson2, Louise Aldén2, Tor-Einar Skog3, & Berit Nordskog3
1
Jordbruksverket. 581 86 Linköping; 2Jordbruksverket 230 53 Alnarp; 3NIBIO Norsk Institutt for
Bioøkonomi, 1431 Ås, Norge, E-post: alf.djurberg@jordbruksverket.se
Tillgång till beslutsstöd, exempelvis i form av prognosmodeller är betydelsefullt för att kunna tillämpa
integrerat växtskydd. Under tre år har därför Jordbruksverket i samarbete med NIBIO i Norge (tidigare
Bioforsk) testat några av de prognosmodeller som finns tillgängliga i Norge via rådgivningstjänstenVIPS
– Varsling innen planteskadegjørere. Totalt innehåller VIPS modeller för ett 15-tal olika skadegörare.
De modeller som testats är växtskyddsmodeller för potatisbladmögel (Phytophthora infestans), den lilla
kålflugan (Delia radicum) och kornets bladfläcksjuka (Drechslera teres).
Utfallen från modellerna har jämförts med utfallet i försök eller observationsfält. Förutom att utvärdera
hur modellerna fungerar under svenska förhållanden har också rådgivare engagerats för att få en
bredare utvärdering av användbarheten av olika modeller. Stort fokus har också lagts på den tekniska
stabiliteten i modellberäkningarna och av datahanteringen.
Stabil överföring av korrekta och kompletta väderdata är en förutsättning för att modellberäkningarna
ska vara användbara. I testet har data från ca 30 väderstationer i Sverige överförts timvis till Norge via
LantMet. Från 2015 överförs också en väderprognos till Norge. NIBIO håller på att bygga om sin
dataplattform för VIPS och under 2015 överfördes data enlig en ny standard i så kallade JSON filer.
Under 2013 och 2014 fanns en hel del problem med data och dataöverföringen, vilket förbättrades
avsevärt under 2015 bland annat tack vare den nya standarden för överföring.
Potatisbladmögel
Modellen för potatisbladmögel beräknar timvis en infektionsrisk. Modellen anger gränsvärde för när
infektionsrisken är måttlig eller hög. Hur infektionsrisken ska omsättas i en bekämpningsstrategi får
användaren själv avgöra. Bladmögelmodellen har testats i 2-3 fältförsök per år där utfallet jämförts med
andra prognosmodeller och med olika bekämpningsstrategier med fasta sprutintervall. Resultaten av
dessa undersökningar presenteras på en egen poster.
Ett tiotal rådgivare i Syd- och Mellansverige har haft tillgång till modellberäkningar för egna tester
och bedömning av användbarhet. Överlag har rådgivarna varit positiva till modellen. Framförallt
uppskattas enkelheten i presentationen av beräkningarna och möjligheten att göra egna bedömningar
av bekämpningsbehovet utifrån modellens riskpoäng.
Lilla kålflugan
Modellen för lilla kålflugan är en temperatursummemodell för när första generationen av flugor ska
börja lägga ägg. Både lufttemperatur och marktemperatur används för att beräkna temperatursummor.
Under 2015 beräknades båda dessa temperatursummor från sex stationer. Marktemperaturen gav
varning före lufttemperaturen för alla stationerna.Varningen inföll mellan 6 och 18 dagar före faktisk
fångst i observationsfälten.
Kornets bladfläcksjuka
Modellen för kornets bladfläcksjuka beräknar den vidare utvecklingen av sjukdomen utifrån väderdata,
såtidpunkt, sort, förfrukt, jordbearbetning och avläsningar i fält. Överskrids en beräknad tröskel,
rekommenderar modellen att svampbehandling sätts in. Modellen har testats under 2014 och 2015 och
jämförts med resultaten i växtskyddsförsök i närheten. Modellen har inte gett utslag för behandling för
någon av de platser som följts, trots att svampbehandling har varit lönsamt i flertalet av de angränsande
försöken.
70
Skimmelstyring – Test av dansk bladmögelprognos i Sverige
Alf Djurberg1, Anna Gerdtsson2, Louise Aldén2 Jens Grønbech & Hansen
Jordbruksverket. 581 86 Linköping; 2Jordbruksverket 230 53 Alnarp, 3 Aarhus Universitet 8830 Tjele
1
E-post: alf.djurberg@jordbruksverket.se
Skimmelstyring kallas en potatisbladmögelprognos som utveckats och används i Danmark sedan
några år tillbaka. Den används huvudsakligen i stärkelsepotatis. Det har under flera år funnits ett
intresse att testa denna modell även i Sverige, för att få erfarenhet hur den är att arbeta med och hur
den fungerar i jämförelse med andra prognosmodeller och rutinbehandlingar. Under 2015 kom ett
första test till stånd i samarbete mellan Aarhus universitet och Jordbruksverket. Modellen testades
genom att ingå som ett behandlingsled i två försök i serien L15-7101, där olika rutinbehandlingar
och prognosmodeller mot potatisbladmögel testas.
Det som framförallt skiljer Skimmelstyring jämfört med andra väderbaserade prognosmodeller
mot potatisbladmögel är att den håller ett fast behandlingsintervall och varierar dosen efter
risken. Det vanliga i liknade prognosmodeller är att man låter behandlingsintervallet variera med
avseende på risken. Ett fast intervall passar bättre för många odlare som har anpassat sin odling efter
svampbehandling en gång per vecka. Ett variabelt behandlingsintervall kan vara svårt att hinna med
på dessa gårdar vilket kan vara en viktig en orsak till att man avstår från att ta hjälp av denna typ av
prognosmodell.
För att kunna använda Skimmelstyring krävs tillgång till väderdata och väderprognos. Ingående
parametrar är timvärden för temperatur, luftfuktighet, vindhastighet, nederbörd och instrålning. I
de två svenska försöken kom de uppmätta värdena från Adcon-stationer på respektive försöksplats
och väderprognosen från SMHI. Alla uppgifterna samlades in, kontrollerades och levererades till
Danmark via LantMet. Själva modellberäkningarna gjordes vid Aarhus universitet.
Utifrån väderdata beräknas ett riskvärde för infektion.Vilken dos som ska användas bestäms av det
beräknade riskvärdet i kombination med hur mycket angrepp som finns i närheten. Odlingssäsongen
delas in i fyra faser i relation till avstånd till närmaste bladmögelangrepp.
Fas 1 Inget bladmögelangrepp i landet,
Fas 2 Bladmögelangrepp finns i landet
Fas 3 Bladmögelangrepp finns i regionen på 25-50 km avstånd
Fas 4 Bladmögel finns i fältet eller i fältets direkta närhet.
För varje fas sätts en procentuell dos i
relation till den infektionsrisk som råder
dagarna före och efter behandlingstillfället
(infektionstryck). Vilka doser som sätts
för respektive fas och infektionstryck
kan ändras och anpassas exempelvis till
sortval eller andra förutsättningar, vilket
gör modellen mer flexibel än många
andra bladmögelmodeller
Figur 1 Exempel på dosrekommendation för olika dagar (blåa prickar, avläs på
höger axel) i relation till infektionstryck/risk (kurva) och fas (bakgrundsfärg)
71
Bild djurberg_alf_3_djurberg_alf_lantmet_3.pdf 1 2015-10-05 14:31:21
LantMet – Väderdata till din tjänst
Alf Djurberg1 &Torbjörn Leuchovius2
1
Jordbruksverket. 581 86 Linköping;
2
SLU/Fältforsk, 750 07 Uppsala.
E-post: alf.djurberg@jordbruksverket.se
LantMet är ett sammarbete mellan SLU, Hushållningssällskapen och Jordbruksverket med syfte
att samla in, presentera och tillgängligöra väderdata för olika typer av ändamål och tjänster. Både
historiska data och väderprognoser finns numera tillgängligt via LantMet som finns under Väder på
www.slu.se/faltforsk. Data från LantMet är gratis att använda.
Det unika med LantMetdatabasen är att data från olika källor samlas in och görs tillgängligt på ett
enhetligt sätt så att data kan används till olika ändamål. Främst används data från LantMet idag som
indata till olika väderbaserade växtskyddsprognoser, vilka utgör en viktig del i arbetet med stöd till
odlare för integrerat växtskydd. Bland annat tyska ProPlant, norska VIPS och danska Skimmelstyring
får väderdata från LantMet. Lökbladmögelprognosen MA är från 2015 tillgänglig via LantMet, liksom
temperatursummebaserade prognoser för exempelvis fritfluga och morotsfluga.Även försöksutförarna
av fältförsök i Sverige har stor nytta av data från LantMet, bland annat för att kunna redovisa hur
vädret varit på olika försöksplatser under året.
Fig 1. Placering av gridstationer (röda) och
fysiska stationer (gula).
LantMet byggdes ursprungligen upp med data från fysiska
väderstationer placerade i jordbruksområden. Flera olika
fabrikat av väderstationer går att ansluta till LantMet. Idag är
Adcon, Davis och Campellstationer representerade. De fysiska
väderstationerna kompletteras med data från SMHI i form
av så kallade gridstationer med beräknade mesan-data och
fysiska synopsstationer. Under 2015 finns det ca 80 fysiska
stationer, 200 gridstationer och 80 synopsstationer med
i systemet. Varje väderstation är kopplad till en gridstation
som fungerar som backupstation om den fysiska stationen
skulle sluta fungera. En validering görs också av data från de
fysiska stationerna så eventuella felaktiga värde tas bort och
ersätts med data från gridstationen. Under 2015 har även en
väderprognos kopplats till de fysiska stationerna.
Data från SMHIs synopsstationer och gridstationer innehåller data för lufttemperatur, relativ
luftfuktighet på 1,5 m höjd, vindhastighet och vindriktning, nederbörd samt molnighet. De flesta av
de fysiska stationerna mäter samma parametrar som SMHI-stationerna, men dessutom kan de vara
utrustade med extra sensorer, som mäter parametrar som är nödvändiga för vissa modeller. Exempel
på detta kan vara bladfuktighet, jordtemperatur på olika nivåer, instrålning, markfuktighet mm. Nytt
för 2015 är att timvis instrålning beräknas för alla fysiska stationer som inte har egen givare för detta.
Data från de fysiska väderstationerna och gridstationerna finns tillgängliga i tabell eller diagramform.
De går också att få presenterade som timvärde eller som dygnsvärde. Data kan också laddas ned i
exelformat, men även andra format används. Standardiserade JSON-filer används exempelvis för
dataöverföring till VIPS och Skimmelstyring.
72
Biomass dynamics of perennial weeds under climatic
variability
Henrik Eckersten1, Bengt Torssell1, Anneli Lundkvist1, Saghi Anbari1 & Theo
Verwijst1
1
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Crop Production Ecology,
P. O. Box 7043, SE-750 07 Uppsala.
E-mail: Henrik.Eckersten@slu.se
In agricultural practice, targeting specific developmental stages of weeds to attain an optimal weed
control is essential to minimize yield losses. The biomass dynamics of perennial weeds is highly
temperature dependent, and consequently the timing of life cycle events of those weeds will alter
under climate change.To predict the timing of life-cycle events (e.g. emergence date) and subsequent
growth of Sonchus arvensis under climatic variability, we studied the temperature dependence of
winter respiration
, shoot emergence and root biomass allocation to below-ground (bg-) shoot and fine root growth
as a function of temperature. We measured weights of root fragments, fine roots and bg-shoots, and
length of bg-shoots, over time in dark rooms at temperatures of 4, 8 and 18°C.
Dry weight loss rates were 0.47, 0.64 and 1.47% day-1 at 4, 8 and 18°C, respectively, giving a halflife time of 149, 110 and 47 days, respectively. Cumulative weight loss may comprise >40% of
the below-ground biomass during overwintering periods. Applying the estimated weight loss rates
and Q10 value (2.3; factor increased per 10°C increase) to elevated soil temperature, losses during
winter seasons in central Sweden were projected to remain basically constant, the effect of increased
weight loss at higher temperatures being balanced by shorter winters (Verwijst et al., 2013. Weed
Research 35:21–29).
The bg-shoot elongation rate was adjusted to linear functions of temperature, and the temperature
limit for bg-shoot elongation to occur was estimated to be 2.0 – 2.5°C. The accumulated
temperature-sum requirements for bg-shoots to reach soil surface were found to be independent
of temperature regime for roots of a given initial weight, but lower for heavier than lighter roots
(151 – 254 d°C; note different thresholds). Applying the derived temperature-sum requirements,
the between-year variations in temperature under field conditions was estimated to cause a larger
variation to emergence time than initial root-weight differences, and to be in the similar range
as caused by an average temperature increase of 3°C (Torssell et al., 2015. Acta Agr. Scand., Sec.
Soil&Plant Sci. 65(7):582–588).
To examine the reason of the temperature sum requirements being dependent on root initial weight,
a dynamic mass balance model was used to predict emergence time as function bg-shoot growth,
which in turn depends on the allocation of the initial root biomass into bg-shoot and fine-root
daily growth, and respiration. The relative depletion rate of root biomass increased with initial root
weight and temperature, and the fraction of the depleted biomass allocated to bg-shoots was highest
for the light roots (> 0.80) and lowest for the heaviest roots (< 0.60), whereas the rest was allocated
to fine-root biomass. In addition, the length to biomass ratio of bg-shoots decreased with initial
root weight. It was found that predictions of emergence date based on root depletion estimates
are complex, and was a reason why predictions based on only a root weight specific accumulated
temperature sum were regarded less uncertain (Torssell et al., manuscript 2015-09-14).
73
Genotyper och strobilurintolerans hos svampen
Alternaria solani i potatis
Eva Edin1, Firuz Odilbekov2 & Erland Liljeroth2
1
Skoglig mykologi och växtpatologi, SLU. Box 7026 75007 Uppsala;
2
Institutionen för växtskyddsbiologi. Box 102 23053 Alnarp.
E-post: eva.edin@slu.se
Den växtpatogena svampen Alternaria solani orsakar torrfläcksjuka på potatis. Odlingarna i sydöstra
Sverige är värst drabbade även om den förekommer upp till Svealands norra gränstrakter samt upp
längs Norrlandskusten. Sjukdomen kontrolleras oftast genom besprutning med fungicider baserade
på strobiluriner. Odlare har under senare år observerat kraftiga angrepp på bladen trots upprepade
behandlingar. Sedan 2009 har blad samlats in från hela odlingsområdet och artidentifiering i
kombination med förekomst av genförändringen (F129L) som ger tolerans mot strobiluriner analyseras
genom DNA-baserad molekylär diagnostikverksamhet och sekvensering av mitokondrie-DNA.
Det finns två versionen av mitokondrie-DNA hos svampen vilka benämns genotyp 1 (GI) och
genotyp 2 (GII). Den sistnämnda är mycket vanlig i sydöstra Sverige samt dominerar populationen
i Mellansverige. I Sydsverige har ofta GII-versionen den genetiska substitutionen F129L, vilken inte
ger total resistens utan en starkt försämrad känslighet mot strobiluriner. Groningsförsök av sporer
på varierande koncentration av azoxystrobin och fenamidone (det sistnämnda utfördes av Bayer
CropScience, Monheim) visade att isolat med F129L har en minskad känslighet mot strobiluriner. På
azoxystrobin hade fem isolat med F129L i genomsnitt ett EC50-värde på 0,64 mg medan fem isolat
av ursprungstypen hade ett EC50 värde på 0,16 mg i genomsnitt efter fem timmars inokulering. Detta
ger en resistensfaktor på 4.
Vid ett fältförsök utanför Kristianstad 2014 jämfördes behandlng med Amistar (azoxystrobin) ensamt
med en strategi med Revus Top (mandipropamid och difenokonazol) följt av Signum (boscalid
och pyraclostrobin) samt obehandlat led. Den var ingen signifikant skillnad mellan obehandlat och
Amistar medan det var signifikant mindre angrepp och högre skörd vid behandling med Revus Top
och Signum (P < 0.01). Alla insamlade svampprov, utom två, var GII med F129L. De andra två av
isolaten var GI utan substitution, d.v.s. känslig vildtyp.
Populationen i Mellansverige har nästan enbart GII, varav hälften hade F129L fram till 2014 då inget
prov med F129L påträffades. Dock har inte angreppen inte varit så allvarliga där och ett fältförsök
genomfördes under 2015 för att utvärdera behandlingseffekten av 2x Amistar och 4x Signum i
förhållande till obehandlat.
Analyser av den genetiska strukturen hos populationer av A. solani i områdena runt Kristianstad
och Kalmar (insamlade år 2011) visade på en relativt hög genetisk diversitet (Nei diversitetsindex
upp till 0.20). Det fanns signifikanta genetiska skillnader mellan lokalerna men den största delen av
variationen fanns inom fält, vilket visas med en spridd fördelning av isolaten i diagrammet.
Den genetiska strukturen hos populationen i fältförsöket 2014 utanför Kristianstad visade en hög
genetisk variation inom populationen och mellan behandlingarna. Det fanns i huvudsak två grupper
av isolat både i början och i slutet av säsongen. Dock återfanns alla isolat, förutom ett, från led 2 (2x
Amistar) endast i den ena gruppen. Detta kan bero på att användningen av bara en aktiv substans leder
till en särskild selektion av isolat.
74
Starka angrepp av rödsotvirus i höstsäd 2015
Anna Gerdtsson1, Gunnel Andersson2, Johanna Lindgren1, Gunilla Berg1
Jordbruksverket,Växtskyddscentalen Alnarp1 resp Kalmar2
E-post: Anna.gerdtsson@jordbruksverket.se
Rödsotvirus är en sjukdom som sprids med bladlöss. Angripna plantor blir dvärgväxta och eftersatta
men symptomen i höstsäd syns först främst på våren. Angreppen av rödsotvirus (BYDV) i höstsäden
var mycket kraftiga 2015 i södra Sverige. Orsaken till de stora angreppen var stor förekomst av
bladlöss under den ovanligt varma och utsträckta hösten 2014 i kombination med i många fall
tidig sådd. Angreppen av rödsotvirus 2015 var betydligt större jämfört med 2007, då det senast
förekom större angrepp. Skadan av viruset är störst i höstkorn, därefter följer höstvete, rågvete och
sist råg. I höstkorn kan skördeförlusten vara mycket stor, mellan 60-100 procent. I höstvete är oftast
betydelsen något mindre. I ett försök på Alnarp 2007 blev skördeförlusterna i de starkast angripna
fläckarna omkring 65 procent, medan vid mindre angrepp runt 35 procent. I råg och rågvete finns
få uppgifter om angreppens betydelse, men skördeförluster runt 15 procent skördeförluster finns
beskrivna.
Inflygningen av bladlöss under hösten 2015 följdes genom två sugfällor, placerade på Alnarp och i
Ingelstorp utanför Kalmar. Mycket bladlöss fångades i båda fällorna, speciellt under oktober månad,
men förekomsten var allra högst i den östra fällan utanför Kalmar. I sugfällorna fångades främst
havrebladlöss (Rhopalosiphum padi) och en del majsbladlöss (Rhopalosiphum maidis). Däremot var
förekomsten av sädesbladlöss (Sitobion avenae) mycket liten. Angreppen av rödsotvirus var väldigt
starka i Kalmar/Öland och Blekinge. I Skåne var angreppen allra mest utbredda i östra delarna
men angrepp förekom i helalänet. Prov togs från cirka 60 fält med misstänkta symptom, dels för
att bekräfta att det var rödsotvirus, dels för att undersöka vilken variant av viruset det rörde sig
om. Proverna undersöktes av Anders Kvarnheden, SLU Uppsala. I flertalet prover förekom båda
varianterna BYDV-PAV och BYDV-MAV. Även en tredje variant, BYDV-RPV, förekom i cirka
hälften av proverna. Det kan jämföras med smittan 2007, som då helt dominerades av BYDV-PAV.
För att belysa hur stora skadorna var för de skånska odlarna gjordes en enkätundersökning av
HIR Skåne tillsammans med Växtskyddscentralen i Alnarp. Ett frågeformulär med frågor om
angreppsgrad, såtidpunkt, gröda, sort, geografiskt område och insektsbehandling skickades ut till
ca 1200 skånska lantbrukare och svar från ca 800 fält har sammanställts. Enkäten visade tydligt
att den allra viktigaste faktorn för angreppets storlek var såtidpunkten. Fält sådda före den 10-14
september hade klart störst angrepp och här återfanns ett flertal fält med totalskador. Skadorna var
störst i höstkorn, följt av höstvete och därefter rågvete och råg. Inga skillnader i angrepp mellan
sorter kunde utläsas av enkätsvaren, vilket även stämmer med resultaten från sortförsöken. Få av
fälten hade insektsbehandlats, men det knapphändiga underlaget tyder på att behandling gav goda
effekter. En bra tidpunkt för behandling var i mitten av oktober, vilket även sammanföll med stor
inflygning enligt sugfällorna.
Enkätundersökningen gav även underlag för att kunna uppskatta värdet av de skördeförluster som
orsakades av rödsotvirus i Skåne 2015. Stora värden gick förlorade då uppskattningsvis ca 5000 ha
var angripna. Den beräknade förlusten som de stora angreppen av rödsotvirus medförde i Skåne i
höstsäd 2015 beräknas till 30 miljoner kronor.
75
Doing more with less: Euphresco and the
coordination of phytosanitary research
Baldissera Giovani1, Géraldine Anthoine2, Sylvia Blümel3,Maria Leonor Cruz4,
Ana Isabel de la Peña5, Linda F.F. Kox6, Martine Maes7,Elspeth Steel8, Jens G. Unger9
European and Mediterranean Plant Protection Organization, Paris, France; 2French Agency for Food,
Environmental and Occupational Health and Safety, Angers, France; 3Austrian Agency for Health and
Food Safety,Vienna, Austria; 4National Institute for Agriculture and Veterinary Research, Oeiras, Portugal;
5
National Institute for Agricultural Research and Food Technology, Madrid, Spain; 6National Plant
Protection Organization,Wageningen,The Netherlands; 7Institute for Agricultural and Fisheries Research,
Merelbeke, Belgium; 8Department for Environment Food & Rural Affairs, London, United Kingdom; 9Julius
Kühn Institute, Braunschweig, Germany
1
E-mail: bgiovani@euphresco.net
The rate of entry and establishment of new damaging plant pests has increased over the last century, as
a result of expanding globalisation of trade in plant material.The threats posed to European agriculture,
horticulture and forestry, the environment and the economy are exacerbated by the limited resources
available and by the erosion of scientific expertise. Moreover, although legislation that underpins
phytosanitary policy is determined at the EU level, the research that supports policy development and
implementation is undertaken at national level, causing fragmentation and inefficient use of resources.
Euphresco was initiated as an EU-funded ERA-NET with the goal of contributing to the development
of the phytosanitary research area in Europe, based on the coordination of national research activities
and the enhancement of collaboration through the exchange of information on national research
programmes and the funding of trans-national research projects. So far Euphresco members have
funded 47 research projects (http://www.euphresco.net/projects/portfolio), and aim to support a
number of research projects every year. Euphresco projects have a regional/European value and are
wider in scope than single national projects; the combination/consolidation of national funding allows
more activities to be undertaken with no increase of national expenditure; the transnational approach
favours the exchange of knowledge, transfer of skills and mobility of researchers.
Since April 1 2014 Euphresco has become an international long-term network of programme owners
and managers; 30 organisations (ministries, funding agencies, national plant protection organisations,
research institutes) are currently members and the network is looking for enlargement in Europe
and abroad. Being the plant health authority in Sweden, the Swedish Board of Agriculture (Karin.
Nordin@jordbruksverket.se) represents Sweden within Euphresco. The network coordination
is hosted within the European and Mediterranean Plant Protection Organization; this privileged
position within a regional plant protection organisation will allow a closer contact between policy
makers, research funders, scientists and experts working in the phytosanitary area, resulting in a more
efficient coordination of the activities and accelerating the transfer of knowledge and solutions from
research projects into real conditions.
The 2016 Euphresco funding process started in October 2015. Members are currently identifying the
national priorities which will be proposed by each country. Research topics will be drafted based on
selected national priorities and funding will be committed in 2016. The Euphresco coordinator, Mr
Baldissera Giovani (bgiovani@euphresco.net), is available to provide any information about Euphresco
and support organisations in participating in the network’s activities or in collaborating at the level of
the research projects.
76
Identifiera risker för läckage av kemiska
växtskyddsmedel med simuleringsverktyget MACRO-SE
Julien Moeys1, Mikaela Gönczi1, Gustaf Boström2, Nicholas Jarvis1 & Jenny
Kreuger1
1
Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU),
2
Länsstyrelsen i Skåne län.
E-post: mikaela.gonczi@slu.se
Kemiska bekämpningsmedel hittas regelbundet i grund- och ytvatten i Sverige. Det är många olika
faktorer som påverkar vilka substanser som påträffas samt var riskerna är störst. Med verktyget
MACRO-SE kan riskerna med användning av växtskyddsmedel i olika områden simuleras och
underlaget kan bl.a. användas för att identifiera effektiva, riktade åtgärder.
MACRO-SE är ett riskbedömningsverktyg baserat på datormodellen MACRO (Larsbo et al., 2005)
som har utvecklats inom Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel (CKB) vid SLU.
Verktyget är avsett att simulera växtskyddsmedelsläckage på regional skala och är i första hand tänkt
att fungera som ett beslutsstöd för myndigheter. Verktyget väger samman de många faktorer som
påverkar läckaget (effekt av klimat, markegenskaper, markhydrologi, grödarealer, dos, sprutsäsong
samt ämnesegenskaper) och simuleringsresultaten visar vilka substanser som kan utgöra en risk för
läckage till grund- och ytvatten samt i vilka områden risken är störst.
CKB har tillsammans med Länsstyrelsen i Skåne län gjort simuleringar med MACRO-SE för
ett antal olika växtskyddsmedel i Skåne. Resultaten från simuleringen av höstbehandling med
ogräsmedlet metazaklor på höstraps visas i figur 1. Resultaten visar att andelen åkermark, samt hur
stor del av denna som odlas med en gröda som substansen används i, har stor betydelse för vilka
områden som visar hög risk. Riskerna kan se olika ut för grundvatten respektive ytvatten. I figuren
visas en hög risk för läckage av metazaklor till ytvatten i nordvästra Skåne, medan risken för läckage
till grundvatten är låg. Detta beror på att jordartens egenskaper påverkar hydrologin i området och
styr om överskottsvattnet (innehållande eventuella rester av växtskyddsmedel) transporteras ner till
grundvattnet och/eller till ytvattnet. Även tidpunkten för besprutning är avgörande. Generellt ger
höstbesprutning högre risker än vårbesprutning, vilket till stor del beror på skillnaden i temperatur
och nederbörd mellan vår och höst.
Figur 1. a) Andel av åkermarken i Skåne som odlas med höstraps. b) Simulerade halter av metazaklor (µg/l) till grundvatten (2 m ner i marken). c)
Riskkvot för metazaklor till ytvatten (dräneringsrör). Simulerad halt/riktvärdet (0,2 µg/l). (Boström, 2014; Boström et al., 2015)
77
Larsbo, M., Roulier, S., Stenemo, F., Kasteel, R. & Jarvis, N. 2005. An improved dual-permeability
model of water flow and solute transport in the vadose zone.Vadose Zone Journal 4, 2: 398-406.
Boström, G. 2014. Riskkartering av bekämpningsmedel I skånska ytvatten. Länsstyrelsen Skåne.
2014:5.
Boström, G., Moeys, J., Jarvis, N., Gönczi, M. & Kreuger, J. 2015. Riskkartering av bekämpningsmedel
i Skånes grundvatten - Simuleringar med MACRO-SE. CKB rapport 2015:1. Sveriges
lantbruksuniversitet.
78
Nya skogsskadegörare i Sverige
– tre exempel från Skåne
Gunnar Isacsson1
1
Det kommer ständigt in nya arter till Sverige. Vissa av dessa har visat sig kunna göra skada på träd
eller ha andra oönskade effekter. Tre sådana arter är av olika skäl intressanta att följa men svåra att
hantera eftersom de inte omfattas av någon lagstiftning.
Lärkborren, Ips cembrae, är känd som skadegörare på lärkträd av olika arter. Arten är ursprunglig i
Centraleuropas bergstrakter. Inom EU har UK, Irland och Grekland förklarat sig vara skyddade
zoner, dvs. arten får inte införas i respektive land och om den påträffas ska den utrotas. Sverige är
inte skyddad zon och lärk är generellt undantagen från reglerna om skador på skog i föreskrifterna
till skogsvårdslagen. Lärkborren övervakas med ett glest nät av feromonfällor av Skogsstyrelsen i
samråd med SLU och Jordbruksverket. Arten finns spridd i västra Skåne sedan några år tillbaka. I år
har enstaka exemplar även hittats långt in i Halland och Blekinge.
Ungerska gransköldlusen, Physokermes inopinatus, var helt okänd i Sverige och helt okänd som
skogsskadegörare inom sitt normala utbredningsområde när den i kombination med sotdaggsvampar
orsakade omfattande barrförluster på gran i södra Skåne 2010. Skador konstaterades på ca 1000
hektar, varav 400 var så svårt skadade att de slutavverkades. Grenar och toppar lämnades kvar till
efter midsommar året därpå för att gynna sköldlusens naturliga fiender. Efter 2011 har endast enstaka
exemplar observerats.
Blåsvarta björkstekeln, Arge pullata, är en i Centraleuropa ganska ovanlig och i vissa länder rödlistad
växtstekel som är helt knuten till björk. Larven lever på björkblad och kan vid massangrepp kaläta
björkar. Kalätningen sker på sensommaren. De gul- och svartrandiga larverna är giftiga. När de
fullvuxna larverna lämnar träden för att spinna in sig i kokonger i marken kan betande kreatur
få i sig dem om de betar i hagmarker med angripna björkar. I Danmark dog ett 50-tal får och
getter 1984 av de leverskador larverna orsakade. Blåsvarta björkstekeln påträffades första gången vid
Skanör i sydvästligaste Skåne 2002. Den höll sig där under några år, men de senaste åren har den
börjat sprida sig kraftigt. År 2014 hade zonen där de flesta björkbestånd var kalätna flyttat ca 15 km
norrut jämfört med år 2013. I år har denna gräns förflyttats ytterligare norrut och har därmed nått
den sammanhängande barrskogen där björken blir vanlig på hyggena och utgör en mycket viktig
födoresurs för älg och annat klövvilt.
Dessa exempel visar att det finns ett stort behov av en samlad och stabilt finansierad övervakning av
nya skadegörare och ett flexiblare regelverk som möjliggör kraftfulla bekämpningsåtgärder för att
stoppa nya skadegörare innan de blivit ett stort problem.
79
Jordbruksverket – en viktig resurs för framtida
växtskyddsutmaningar
Johanna Jansson1, Sanja Manduric1 & Sara Ragnarsson1
Jordbruksverket,Växtskyddscentralen. Box 12, 230 53 Alnarp.
1
E-post: Johanna.jansson@jordbruksverket.se
Jordbruksverkets växtskyddscentraler har tre växtskyddsexperter inom trädgårdsområdet som
jobbar med allt från fältobservationer till medverkan i EUs arbetsgrupper.Vi arbetar som oberoende
rådgivare helt utan vinstintresse och ska fundera som ett stöd för, och länk mellan olika aktörer i
trädgårdsnäringen, beslutsfattare och lagstiftare.
Under odlingssäsongen pågår en stor del av vårt arbete ute i fält. Prognos och varningsverksamheten ger en bild av det aktuella skadegörarläget och hjälper till att förutse kommande
angrepp. Fältobservationer kombineras med prognosmodeller för att ge en så heltäckande bild som
möjligt. Att vi är aktiva ute i fält och har en tät dialog med andra rådgivare och med odlare gör att
vi snabbt kan upptäcka och identifiera nya skadegörare och nya växtskyddsproblem. All information
sammanställs och finns tillgänglig som underlag för rådgivare, forskare och andra intresserade.
En viktig del i vårt arbete är att jobba för att bredda tillgången på växtskyddsmedel och
växtskyddsmetoder, både mekaniska, biologiska och kemiska, i små grödor. Detta arbete pågår dels
i det nationella Minor Use-projektet som drivs av LRF och dels i liknande EU-gemensamma
projekt. Mycket information om erfarenheter från andra länder, nya problem och nya lösningar
hämtas dessutom in via de internationella kontakter som vi samarbetar med.
Vi deltar också med vår expertkunskap i utredningar och i arbetet med lagstiftning. Samarbete med
beslutsfattare, lagstiftare, odlarorganisationer, forskare, rådgivare, odlare och andra intressenter ger oss
en helhetssyn på växtskyddsproblemen och -arbetet.
Den information vi tar fram, den helhetssyn vi får genom våra varierande arbetsuppgifter och de
samarbeten och kontakter vi har gör att vi kan fungera som en viktig resurs för att hjälpa till att hitta
pusselbitar för att kunna lösa framtida växtskyddsutmaningar och bidra långsiktigt till en attraktiv,
innovativ och hållbar svensk trädgårdsnäring.
80
Outbreaks of clubroot in Swedish long-term fertility
trials revealed using real-time qPCR
Anders Jonsson1, Katarzyna Marzec-Schmidt 1, Gunnar Börjesson2 & AnnCharlotte Wallenhammar1,3
Precision Agriculture and Pedometrics, Department of Soil and Environment, SLU, PO Box 234, SE- 523
23 Skara. 2Plant Nutrition and Soil Biology, Department of Soil and Environment, SLU, PO Box 7014,
SE-750 07 Uppsala.3HS Konsult AB, PO Box 271, SE-701 45 Örebro
1
E-mail: anders.jonsson@slu.se
Clubroot (Plasmodiophora brassicae) is a serious soil-borne disease in brassica crops world-wide caused
by the obligate endoparasite Plasmodiophora brassicae. It is one of the economically most important
diseases of cruciferous crops now found throughout oilseed rape and vegetable brassica growing
areas world-wide. Outbreaks of clubroot have been continuously reported in recent years in winter
oilseed rape districts in southern Sweden and more frequently in oilseed rape fields in central
Sweden. The survival structure, resting spores that are produced in large numbers inside infected
roots can persist in the soil for up to 17 years.
We report on a time series of soil samples from Swedish long-term fertility trials started in 1957,
1963 and 1966, which were analysed for P. brassicae DNA. The crop rotations included a brassica
crop every 4 or 6 years. All experimental sites with a 4-year rotation of oilseed rape, except one
with calcium carbonate in the soil profile, showed high (>1000 fg DNA g-1 soil) levels of P. brassicae
DNA after 9, 11 and 12 rotations.
Table 2 Plasmodiophora brassicae plasmid DNA (fg g soil-1) and relative standard deviation (%) in
archived soil samples collected in long-term field fertility experiments (M 1, M 2, M 4, M 5, M 6
and R 94) 1971-2011
Year
M1
Fjärdingslöv
M2
M4
M5
M6
R 94
Orup
Örja
Ugglarp
Ekebo
Bjertorpc
1971
<5
<5
n.d a
<5
<5
1975
<5
<5
n.d a
n.da
<5
1979
n.d
a
<5
<5
<5
5 ±40
1983
n.da
<5
<5
<5
5 ±40
1987
n.d
<5
<5
<5
7 ±14
<5c
1991
n.da
<5c
1995
n.d
5 ±6
1999
<5
38786 ±3
9 ±33
3063 ±42
14182 ±14
2003
<5
7907 ±6
1200 ±26
1370 ±80
19753 ± 4
2007
<5
635 ±48
138 ±108
338 ± 8
1433 ±61
2011
<5
80 ± 9
5 ±40
a
a
8684 ±44
<5
372 ±33
1110 ±15
<5
5 ±2
5210 ±4
n.a
b
37 ± 5
<5c
<5c
20c±20
252c±24
1012±130
n.d = no detection bn.a = not analysed; field trial stopped in 2010: cBjertorp 6-years rotation
sampled in 1971, 1978, 1985, 1992, 2001, 2007 and 2013.
a
In contrast, detectable levels (>5 fg DNA g-1 soil) of P. brassicae were found only at one of five sites
with a 6-year rotation of spring oilseed rape. In the year with high levels of P. brassicae DNA, low
yield was reported.
81
Vilka bekämpningsmedel påträffas i
yt- och grundvatten?
Therese Nanos1, Gustaf Boström2, Mikaela Gönczi1 & Jenny Kreuger1
Institutionen för Vatten och Miljö, SLU. Box 7050, 750 07 Uppsala, 2Länsstyrelsen i Skåne län.
1
E-post: jenny.kreuger@slu.se
Vilka bekämpningsmedel samt vilka halter av bekämpningsmedel som återfinns i grundvatten
och ytvatten är av stor betydelse för den akvatiska miljön samt även för människors hälsa med
avseende på dricksvatten. Två större rapporter har publicerats av Kompetenscentrum för kemiska
bekämpningsmedel (CKB) vid SLU på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten, där data från den
regionala pesticiddatabasen har sammanställts för grundvatten mellan åren 1986-2014 (Larsson, M.,
et al., 2014) och för ytvatten i Skåne län mellan åren 1983-2014 (Boström G., et al., 2014).
Syftet har delvis varit att undersöka trender i fynd och halter av bekämpningsmedel i grundrespektive ytvatten, då databasen innehåller en stor mängd data insamlade under många år och från
flera aktörer. En sammanfattning av resultaten visar att fynden i grundvatten avspeglar en historisk
användning av bekämpningsmedel, där trenden för summahalter över dricksvattengränsvärdet på
0,5 µg/l är minskande. Ytvattenfynd i Skåne län avspeglar en mer nutida användning, där ingen
tydlig trend kan ses när det gäller utvecklingen av summahalter över 0,5 µg/l.
Som jämförelse till fynden i ytvatten i skånska vattendrag har även data från typområdena inom
den nationella miljöövervakningen använts, och resultaten visar på både likheter och olikheter
mellan undersökningarna, som till viss del kan tillskrivas olika upplägg av undersökningarna. I båda
undersökningarna är tre ogräsmedel vanligast förekommande, glyfosat, bentazon och isoproturon.
Ogräsmedlet diflufenikan överskrider oftast sitt riktvärde (den halt då skadliga effekter förväntas i
den akvatiska miljön) i båda undersökningarna. Resultat från den nationella miljöövervakningen
visar att ämnen som används i stor mängd, såsom glyfosat och MCPA också oftast påträffas i halter
över dricksvattengränsvärdet för enskild substans på 0,1 µg/l, medan de ämnen som oftast överskrider
sitt eget riktvärde inte främst är de med stor användning utan snarare beror av inneboende toxicitet,
t.ex. diflufenikan och pikoxystrobin.
I ytvatten detekteras bekämpningsmedel som idag är godkända för användning inom jordbruket
över dricksvattengränsvärdet, samt över sina respektive gränsvärden och ingen minskande trend syns.
Resultaten från sammanställningen av grundvatten visar istället på sjunkande halter och minskande
trender av dricksvattenöverskridanden.
Referenser
Boström, G., Gönczi, M. och Kreuger, J. 2014. Kemiska bekämpningsmedel i Skånes ytvatten 1983-2014.
Med jämförelser mot den nationella miljöövervakningen. CKB rapport 2014:2. Sveriges lantbruksuniversitet.
Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:16.
Larsson, M., Boström, G., Gönczi, M. och Kreuger, J. 2014. Kemiska bekämpningsmedel i grundvatten
1986-2014. Sammanställning av resultat och trender i Sverige under tre decennier, samt internationella
utblickar. CKB rapport 2014:1. Sveriges lantbruksuniversitet. Havs- och vattenmyndighetens rapport
2014:15.
82
Fusarium and DON in Sweden – variation in years,
crops and geographic areas
Cecilia Lerenius1, Göran Gustafsson2 & Gunilla Berg3
1
Swedish Board of Agriculture, Skara1, Linköping2, Alnarp3
E-mail: cecilia.lerenius@jordbruksverket.se
Inventories each year show the typical differences in contents of the Fusarium toxin DON
(deoxynivalenol) between years but also between different crops and geographic areas. Major
problems with high DON-concentrations were seen in 2011 in various parts of southern and
central Sweden. Results of tests taken in field trials show the highest levels of DON in spring wheat
but also several samples of winter wheat and oats were above the EU limit for unprocessed cereals
for human consumption.
The western parts of Sweden, with high precipitation, have often higher levels than the southern
and eastern parts. The surveys also show that spring wheat often contains higher levels of DON
than winter wheat.
The concentration of ZEA (zearalenon) has often been relatively high in samples with high DONconcentration. The toxins NIV, T-2 and HT-2 were also analyzed but the concentrations were
normally at lower levels.
Fusarium graminearum dominated in both winter wheat, spring wheat, triticale and oats. There were
also small amounts of F. culmorum in wheat and F. langsethiae in oats.
The inventories were carried out during the period of 2004-2014 in winter wheat, during 20052014 in spring wheat and triticale and during 2010-2014 in oats. The results are based on the
analyses funded by The Swedish Board of Agriculture (for the period 2004-2014) and also by The
Swedish Farmers' Foundation for Agricultural Research (for the period 2005-2009). Samples were
taken in various field tests and analyses were made at Aarhus University. Toxin analyses were made
with LC-MSMS and Fusarium species analyses with a so-called realtime-PCR, according to the
TaqMan method.
83
Växtskyddscentralen – Jordbruksverkets regionala
experter inom växtskydd
Anders Lindgren1, Göran Gustavsson1, Cecilia Lerenius1, Gunilla Berg1,
Gunnel Andersson1 & Per Widén1
Jordbruksverkets Växtskyddscentraler i Uppsala, Linköping, Skara, Alnarp och Kalmar.
1
E-post: anders.lindgren@jordbruksverket.se
Växtskyddscentralerna är Jordbruksverkets regionala expertfunktion inom växtskyddsområdet och
vi ger råd till rådgivare, lantbrukare och tjänstemän.Vår verksamhet spänner över ogräs, skadegörare
och sjukdomar.Vi finns på fem platser i landet – Uppsala, Linköping, Skara, Alnarp och Kalmar.
Målet med vår verksamhet är att genom rådgivning och information verka för en effektiv,
konkurrenskraftig och miljövänlig produktion. Användningen av växtskyddsmedel ska integreras i
ett system som minskar riskerna för hälsan och miljön. Kemisk bekämpning ska vara behovsanpassad.
Stommen i vårt arbete utgörs av den årliga prognos- och varningsverksamheten, där utvecklingen
av sjukdomar och skadegörare följs i ett stort antal lantbruks- och trädgårdsgrödor. Resultaten
finns tillgängliga på webben och i nyhetsbrev som ett redskap och hjälpmedel till behovsanpassad
bekämpning.
Vi utvecklar och skapar möjligheter för integrerat växtskydd (IPM). Kunskap om skadegörare
och ogräs, skadegörarnas naturliga fiender och nyttoinsekter är en viktig grund för detta arbete.
Strategier för att undvika resistens mot växtskyddsmedel, hantering av skadegörare i ett förändrat
klimat och tillgång på effektiva växtskyddsmedel är andra viktiga delar.
84
SLU:s Kompetenscentrum för biologisk bekämpning
- hållbar tillämpning av biologisk bekämpning
Margareta Hökeberg1, Ingvar Sundh2, Sebastian Håkansson2, Hanna Friberg1,
Mattias Jonsson3, Helena Bylund3 & Cajsa Lithell1,
Institutionen för skoglig mykologi och växtpatologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU),
Box 7026, 750 07 Uppsala.
2
Institutionen för mikrobiologi, SLU, Box 7025, 750 07 Uppsala. 3Institutionen för ekologi, SLU,
Box 7044, 750 07 Uppsala.
1
E-post: cajsa.lithell@slu.se
Biologisk bekämpning innebär att skadegörare bekämpas med hjälp av andra levande organismer.
Metoden har stor potential att begränsa växtskador framför allt inom jordbruk och trädgårdsbruk
men även inom skogsbruk.Tillämpningar finns i hela produktionskedjan, från utsäde till slutprodukt.
Kompetenscentrum för biologisk bekämpning (CBC) bedriver både grundforskning och tillämpad
forskning kring biologisk bekämpning och bidrar därigenom till utvecklingen och användningen
av nya biologiska bekämpningsmedel och metoder.
CBC har fem huvudsakliga forskningsområden:
1 Bakterier inom biologisk bekämpning. Här undersöker vi hur olika kombinationer av biologiska
medel kan användas och hur biologisk bekämpning kan kombineras med andra åtgärder för
en hållbar sjukdomsbekämpning. Fokus ligger på fröbehandling men andra appliceringsmetoder
undersöks också.
2 Svampar inom biologisk bekämpning. Vi fokuserar på bekämpning av svampar som orsakar
sjukdom hos jordbruksgrödor, och undersöker hur vi kan anpassa odlingssystemet för att påverka
odlingsjorden och få friskare grödor.
3 Insekter och spindeldjur inom biologisk bekämpning. Här studerar vi bevarande biologisk
bekämpning av ryggradslösa skadedjur i olika odlingssystem.
4 Stabilisering och formulering av nyttiga mikroorganismer. Biologiska bekämpningsmedel
är beroende av att mikroberna är vid liv och aktiva när det är dags att använda dem. Därför
studerar vi hur mikroorganismer bäst kan formuleras för att kunna ta fram stabila och lättanvända
bioprodukter.
5 Säkerhetsanalys och reglering av biologiska bekämpningsmedel. Vi tar fram strategier för att
fastställa att ett biologiskt bekämpningsmedel inte har några oacceptabla biverkningar hos
människor, på andra organismer än målorganismen eller på den allmänna miljön.
Ett nära samarbete med olika intressenter för hållbara bekämpningsmetoder är en viktig del av
CBC:s arbete. Därför samverkar vi med odlare, företag, myndigheter, forskningsinstitut såväl som
med andra universitet, både nationellt och internationellt.
85
Drosophila suzukii – en fluga eller här för att stanna?
Sanja Manduric
Jordbruksverket,Växtskyddscentralen Alnarp, Box 12, 230 53 Alnarp
E-post: sanja.manduric@jordbruksverket.se
Drosophila suzukii är ett svårt problem och tilltagande hot för frukt- och bärodlare i många länder.
Till skillnad från den vanliga bananflugan, D. melanogaster, som gillar skadade eller ruttnande frukter,
angriper D suzukii frisk, mognande frukt innan skörd och orsakar stora skördeförluster i flera grödor.
Problemet kompliceras av att D. suzukii också sprider sig till vilda bär i naturen, hemträdgårdar och
andra trädgårdsmiljöer.
Transporter och handel med frukt och bär är de viktigaste orsakerna till en snabb invasion som har
skett i Europa under de senaste åren men D. suzukii har också stor kapacitet för naturlig spridning.
Den snabba spridningen i kombination med stor anpassningsförmåga, hög uppförökningstakt och
många värdväxter har till följd en mycket snabbt ökande utbredning och skadegörelse. Forskning
om växtskyddsåtgärder har hitintills varit mycket begränsad och erfarenheter från andra länder tyder
på att det saknas tillräckligt effektiva och praktiskt genomförbara bekämpningsmetoder.
D. suzukii påträffades för första gången i Sverige av Jordbruksverkets växtskyddscentral Alnarp under
sensommaren 2014. Det var första fyndet i Norden.
Under 2015 genomförde växtskyddscentralen i samarbete med flera bärrådgivare en inventering på
22 platser, varav tretton i Skåne, sex i Västra Götaland, tre i Östra Götaland och en i Övre Norrland.
Första D. suzukii fångades i en skånsk hallonodling under vecka 31. I åtta av nio övervakade
yrkesodlingar och alla övriga platser kring Malmö, Lund, Simrishamn, Kristianstad och Helsingborg,
har varierande fångster av D. suzukii registrerats.
Flugan har fångats i alla grödor/växter vi övervakar: hallon, björnbär, blåbär, fläder, vinbär, körsbär,och
plommon.
86
Control of black grass (Alopecurus myosuroides Huds.)
by integrated crop management
Anders TS Nilsson
Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Biosystem and Technology,
Box 103, SE-230 53 Alnarp, Sweden.
E-post:anders.ts.nilsson@slu.se
Black grass (Alopecurus myosuroides Huds.) is a weed problem that is increasing in prevalence in Sweden.
Increased cultivation of winter crops favors the occurrence.
Black grass easily develops resistance to herbicides and resistant black grass populations are present in many
European countries, so also in Sweden. Control strategies that counteract herbicide resistance include
greater use of cultivation measures such as plowing, crop rotation, delayed sowing/false seedbed, cultivar
with increased weed competition but also decreased dependence on high-risk herbicides. However, it is
not likely to change in herbicide use alone can reduce the risk of herbicide resistance enough.
The aim of this study is to evaluate how important the choice of cultivar, seed rate and sowing date are
to increase the crop competitive ability and possibility to reduce the problems of black grass in winter
cereals and as a consequence of that also the reliance on herbicides
This study examines crop management measures competitiveness against black grass and other weeds
in winter wheat by combinations of cultivars (2) with different competitiveness, stand density/seed
rates (2) and sowing dates (2), totally 8 combinations. The different combinations need for additional
chemical control were evaluated by that the trials were designed as a split-plot experiments where
herbicide treatments (3 + untreated control) were performed across trials plots.The trials are designed
as block-trials with four replications and the project is intended to be carried out for three years with
three trials each year.
The results from the first project year, season 2013-14, has shown that crop management measures can
have a significant impact on the population of black grass. Of the three tested cultivation factors seems
the sowing date to have the highest effect. Two weeks later sowing (14 Sep -> 1 Oct) resulted in -65 %
reduction of plant number of black grass, -77 % of plant weight and also -77% of ear number, in plots
without herbicide use.The effect of choice of cultivar and seed rate showed lesser, but useful, impact on
the black grass population. Preliminary results from the second year, season 2014-15, shows similar effects;
two weeks later sowing resulted in -47% reduction of plant number of black grass, -60% of plant weight
and -57% of ear number, in plots without herbicide use. Comparing combinations with, theoretically,
the “lowest” (early sowing, cultivar with low competitive ability and low seed rate) and the “highest”
(later sowing, cultivar with high competitive ability and high seed rate) effect indicates the ”potential”
of the crop management measures. Based on this comparison the “potential” of the crop management
measures (without herbicide assistance), 2013-14, reduces the plant number of black grass with -81%,
weight with -87% and ear number -83%. At the same time the number of wheat plants increased with
+48%, wheat ears with +79% and yield with +30%. Corresponding results from two trials 2014-15:
black grass plant number -65%, weight -72%, ears -72%, wheat ears +48% and yield +32% or +2467
kg/ha. Crop management measures can be useful tools in sustainable control of black grass.
The project is founded by and has been carried out in collaboration with the Swedish Board of
Agriculture.
87
Gynnande av naturliga fiender i äpple och grönsaker:
En kunskapssammanställning
Ulf Nilsson1, Mario Porcel2, Weronika Swiergiel2 & Maria Wivstad1
Centrum för ekologisk produktion och konsumtion (EPOK), SLU. Box 7043, 750 07 Uppsala;
2
Institutionen för Växtskyddsbiologi. Box 102, 230 53 Alnarp.
1
E-post: ulf.nilsson@slu.se
I biologisk bekämpning används levande organismer för att bekämpa skadegörare som angriper våra
nyttoväxter. En särskild form av biologisk bekämpning är bevarande biologisk bekämpning (BBB)
där målet är att aktivt gynna och skydda de naturliga fiender som redan finns i odlingslandskapet.
Förhoppingen är att de därmed ska bli mer effektiva på att bekämpa skadegörare. De senaste åren
har intresset för BBB ökat hos odlare, rådgivare och forskare. Att aktivt gynna naturliga fiender anses
vara en viktig del i framtidens IPM-strategier.
Mycket av forskningen inom BBB har utförts i trädgårdsgrödor. Det har dock saknats aktuella
sammanställningar av de senaste årens forskning och utveckling och där urvalet har varit anpassat till
svenska odlingsförhållanden. Med anledningen av detta har centrum för ekologisk produktion och
konsumtion (EPOK) genomfört en kunskapssammanställning med fokus på aktuella resultat inom
BBB av insektsskadegörare i äpple och grönsaker.
Ett tydligt fokus för forskningen har varit att studera hur blommande växter kan användas för att
gynna naturliga fiender genom att erbjuda nektar och pollen som matresurser. Många av dessa studier
har inriktat sig mot att gynna naturliga fiender till bladlöss både inom grönsaks- och äppelodling.
I flertalet studier har en ökad förekomst av naturliga fiender kunnat påvisas som en respons på BBB.
Däremot har det varit svårare att påvisa tydliga samband mellan ökad förekomst av naturliga fiender
och minskade skador på frukt och grönsaker, även om lyckade exempel finns.Till exempel samodlas
strandkrassing (Lobularia sp.) med ekologiskt odlad romansallat i Kalifornien för att kontrollera
sallatslusen (Nasonovia ribisnigri). Den blommande strandkrassing är en utmärkt matkälla för vuxna
blomflugor, som är fiender till bladlössen. Blomflugorna kan därmed lägga fler ägg som utvecklas
till glupska larver som gärna äter bladlöss. I många fall har denna växtskyddsstrategi varit lika eller
mer effektiv än bekämpning med kemiska växtskyddsmedel.
En annan slutsats som dras i kunskapssammanställningen är att effekten av BBB är beroende av
det omgivande landskapet och de specifika förutsättningar som finns på gårdsnivå, till exempel
sammansättning av naturliga fiender och skadegörare.
För att nå goda resultat med BBB krävs fortsatt grundforskning för att öka förståelsen för de
komplexa samband/interaktioner som uppstår när flera trofiska nivåer är involverade (t.ex. växtskadegörare-naturlig fiende). Men lika viktigt är det att odlare, rådgivare och forskare träffas och
utbyter erfarenheter med varandra för att på sikt skapa fungerande och lokalanpassade system som
gynnar naturliga fiender och minskar problemen med skadegörare men utan att påverka odlingen
negativt. Först då kan BBB bli implementerad i större skala.
88
Utveckling av fångstgröda som bekämpningsmetod
mot morotsbladloppan (Trioza apicalis)
Ulf Nilsson1 & Birgitta Rämert2
SLU, Institutionen för Ekologi. Box 7044, 750 07 Uppsala; 2SLU, Institutionen för Växtskyddsbiologi,
Box 102, 230 53 Alnarp.
1
E-post: ulf.nilsson@slu.se
Morotsbladloppan (Trioza apicalis, Förster (Homoptera: Psylloidea: Triozidae)) är en allvarlig
skadegörare på morötter, framförallt i Sverige, Norge och Finland. Men de senaste åren har lokal
angrepp även rapporterats från till exempel Frankrike och Tyskland.
Det är de övervintrade honorna som orsakar mest skada på de små morotsplantorna när de suger
näring från bladen. I morotsbladloppans saliv finns ett toxin som förs in i växten vid näringssug och
som orsakar fysiologiska förändringar av plantan. Typiska symptom är krusade blad och reducerad
tillväxt. Kraftiga angrepp kan leda till 100 % skördeförluster.
I ett pågående forskningsprojekt undersöker vi om fångstgröda kan användas som en växtskyddstrategi
för att lura iväg morotsbladloppan från huvudgrödan. Fångstgrödan kan därefter plöjas ner innan
morotsbladloppan har hunnit fullborda sin livscykel.
Det är viktigt att fångstgrödan är mer attraktiv för skadeinsekten än huvudgrödan. Tidigare studier
har visat att morot (Daucus carota L.) är den mest attraktiva värdväxten för morotsbladloppan. Vi
undersökte därför om det fanns skillnad i attraktion mellan olika morotssorter samt om morötterna
föredrogs i ett visst utvecklingsstadium. Resultaten visade att äggläggande honor inte gjorde någon
tydlig skillnad mellan olika morotssorter. Däremot föredrogs äldre morotsplantor, med två till fyra
äkta-blad, framför nyligen uppkomna plantor i hjärtbladstadiet.
Det är därmed viktigt att fångstgrödan blir insådd tidigare än huvudgrödan för att den ska vara större
och attraktivare än huvudgrödan. För att ytterligare förstärka denna effekt bör fångstgrödan även bestå
av en sort med snabb uppkomst och tillväxt.Vi testade därför uppkomst och tidig bladutveckling för
11 olika morotssorter i ett växthusförsök. Det fanns stora skillnader mellan sorterna och den sort
som utvecklades snabbast var Bolero.
I årets fältförsök som utförts hos tre olika morotsodlare i mellersta Sverige jämfördes morotsfält
med fångstgröda insådd runt huvudgröda mot kontrollfält bestående av enbart huvudgröda.
Fångstgrödan, bestod av sorten Bolero, och såddes två veckor innan huvudgrödan. I fält undersöktes
plantutveckling, äggläggning och skadesymptom under hela tillväxtssäsongen. Resultatet från årets
fältförsök är ännu inte utvärderade.
89
Sporproduktion och sporfällefångster – medel för att
förutsäga mykotoxiner i spannmål
Paula Persson1, Helena Bötker1, Hanna Friberg2 & Anna Berlin2
Inst för växtproduktionsekologi, SLU, Box 7043, 750 07 Uppsala;
Inst för skoglig mykologi och växtpatologi, SLU, Box 7026, 75007 Uppsala
1
2
E-post: paula.persson@slu.se
Förekomst av Fusariumtoxiner i spannmål är för många lantbrukare, framförallt i Västsverige, ett
svårbemästrat och spökande problem. Fusariumsvampar är mycket vanliga och deras mykotoxiner
bildas redan i fält, många gånger utan att sjukdomssymptom utvecklats. För att behovsanpassa
kemisk bekämpning och prognostisera mykotoxinförekomst har vi studerat metoder för att påvisa
sporförekomst av den orsakande svampen.
Fusarium graminerarum producerar toxinet deoxynivalenol, DON vilket orsakat stora problem i
Sverige under senare år. Vi har studerat denna fusariumarts sporbildning i vårt klimat, under fyra
säsonger, genom att konstgjort smitta vete- och majshalm som sedan placerats utomhus. Intresset var
främst riktat mot sexuellt producerade askosporer, som kan föras med vinden till nya områden. Med
hjälp av tejpade objektglas, placerade ovanför halmen, kunde askosporer registreras i mikroskop.
Askosporer visades kunna produceras från början av juni till och med september, med minskad
förekomst vid torrt väder och sval temperatur. Vid jämförelse mellan höstvete och majs visade
resultaten att majshalm har bättre förmåga att producera askosporer än höstvetehalm och smittad
majshalm forsätter att producera sporer även efter att ha övervintrat två säsonger i fält.
Fångster av F. graminearum från olika typer av mekaniska och passiva sporfällor har analyserats med DNA
baserad realtids PCR. Fällorna har stått i Skåne: Alnarp och Kristianstad, i Östergötland: Kölbäck, i
Västergötland: Lanna och i Skara samt i Uppland: Uppsala. Analyserna visar att F. graminearum-sporer
kan förekomma från mitten av juni över spannmålens blomningstid fram till slutet av september och
in i oktober då de kan landa på och angripa höstsäd. Resultaten från de analyserade proverna tyder
på att det är möjligt att använda sporfällor för att avspegla fusariumförekomst i ett område.
90
Resurseffektiv kontroll av kvickrot med hjälp av
mellangrödor och mekanisk bekämpning
(Elymus repens)
Björn Ringselle1, Helena Aronsson1, Göran Bergkvist & Lars Andersson1
1
Sveriges lantbruksuniversitet. Postadress; Ulls väg 16, 756 51 Uppsala
E-post: bjorn.ringselle@slu.se
Kvickrot är ett problematiskt flerårigt ogräs som kan orsaka stora skördeförluster i en mängd olika
grödor. Kvickrot är framförallt ett problem i områden med ett tempererat klimat, såsom Sverige och
resten av norra Europa, tempererade delen av Asien, Kanada, Ryssland, Norra USA, Australien, Nya
Zealand etc. De vanligaste kontrollmetoderna är bekämpningsmedel och intensiv jordbearbetning,
t.ex. upprepad stubbearbetning följd av höstplöjning. Båda dessa metoder har negativa bieffekter
där herbicider kan bland annat leda till vattenföroreningar och jordbearbetning är energiintensivt
och ökar risken för kväveläckage.Vårt mål var att försöka hitta nya vägar för att kontrollera kvickrot
så resurseffektivt som möjligt utan herbicider. Därför utfördes fältexperiment med mellangrödor
undersådda i huvudgrödan, för sig eller i kombination med putsning eller radhackning, och
fältexperiment med tidsoptimerad jordbearbetning.
Effekten av undersådda mellangrödor verkar till stor del bero på mängden mellangröda då alla typer
av mellangröda verkar kunna minska mängden kvickrot vid tillräckligt höga mängder mellangröda.
Även vid lägre mängder kan de ha viss positiv inverkan som högre efterföljande skörd och minskad
mängd kvickrotsskott, även om de inte har en ihållande effekt på kvickrotsbeståndet. Vid låg
mängd biomassa visade sig dock rödklöver öka mängden kvickrot, till skillnad från Engelskt rajgräs
och blandningen av dem båda. Mellangrödorna gick bra att kombinera med både putsning och
radhackning, och upprepad putsning hade en reducerande effekt på kvickrot, medan variationen
var för stor för att avgöra om radhackning hade en effekt. Kombinationen av mellangrödor och
putsning eller radhackning gav även lågt kväveläckaget och den minskad mängd nedtransporterat
kväve.
Experimenten visade på att man kan vänta några dagar med stubbearbetningen efter skörd utan
dåligt samvete, men inte för länge (när stubbearbetningen skedde 20 dagar efter skörd så var
kontrolleffekten lägre). Att upprepa stubbearbetningen, såsom oftast rekommenderas idag, gav ingen
ökad kontrolleffekt eller ökning av kommande skörd. Därför verkar det inte rekommenderat att
kategoriskt använda sig av upprepad stubbearbetning utan endast då man har anledning att tro att
höstförhållandena ger möjlighet till kvickroten att lagra ner ett netto av energi om inte ytterligare
behandlingar utförs. Man bör alltså oftast kunna få effektiv kontroll av kvickrot genom att upprepad
stubbearbetning, men för att kontrollen ska vara resurseffektiv så bör intensiteten och typen av
kontrollmetoder anpassas efter fältet och året.
91
Northern adaptation of short-day weeds
Romain Scalone, Rhea Hall2, Martin Kropf2, Gerhard Karrer2, Beryl Laitung3,
Edita Stefanic4, Anna-Karin Kolseth1 & Lars Andersson1
SLU, CPE, Uppsala, Sweden.
University of Vienna, BOKU,Vienna, Austria
3
University of Burgundy, Dijon, France
4
University of Josip Juraj Strossmayer, Osijek, Croatia
1
2
E-mail: romain.scalone@slu.se
Climate change, characterized by higher temperatures and prolonged vegetation period, would
increase the risk of a southerly weedy species establishing viable populations further north. However,
if the species is a short-day plant, with a strong requirement for long nights for the induction of
flowering, it might fail to produce viable seeds within the Scandinavian vegetation period. Thus,
the invasiveness of such species in this specific region is dependent of their adaptation to northern
photoperiod conditions. Genetic diversity in traits related to flowering time may, however, enhance
adaptation.
Our main hypothesis is that the genetic diversity among and within populations regarding the
requirement of a specific photoperiod for induction of flowering enables an adaptation of short-day
plants to northern latitudes.To test it, we conducted two parallel common garden experiments with
three short-day weed species representing three different phases of the Northern weed invasion:
one already established in Swedish fields and source of agricultural yield losses (Chenopodium album
L.), one established in Sweden but only in waste lands and/or roadsides (Amaranthus retroflexus L.)
and one species not yet established (Ambrosia artemisiifolia L.). The common garden experiments
included 12-14 populations from European and North American countries for each weed species.
The seed-populations were grown under similar soil and nutrient conditions in common gardens
at high latitudes in Uppsala, Sweden (all three species; N 59º 48´ 55”, E 17 º 38´ 47”) and at low
latitudes in Osijek, Croatia (A. artemisiifolia; N 45º 31´ 16”, E 18º 40´ 54”) and in Dijon, France (C.
album and A. retroflexus; N 47º 19´ 04”, E 05º 04´ 24”), as control.
In addition to the documentation of reproductive traits (time to bud, time to first male and female
flower, time to present 50% of opened flowers, time to produce first mature seeds) in all species,
DNA fingerprinting using microsatellites (A. artemisiifolia) or AFLP (Amplified Fragment Length
Polymorphism; C. album and A. retroflexus) are in process on all the garden populations to measure
their genetic diversity.
Preliminary flowering results revealed that certain populations of Ambrosia are able to seed set under
Scandinavian conditions and are, already now, pre-adapted to long-day photoperiodic conditions.
Common general patterns of phenological variations showed a clear latitudinal gradient in C.
album and A. artemisiifolia (not for A. retroflexus) and seem to indicate that A. artemisiifolia has a
high potential for fast adaptation and threat of a near future establishment in Northern Europe, as
actually C. album.
To conclude, A. artemisiifolia will soon be the new “C. album” in Northern Europe !
92
Kan bägarnattskatta öka aggressiviteten hos
Phytophthora infestans på potatis?
Lina Sjöholm1, Björn Andersson1, Oskar Björling2 & Jonathan Yuen1
Sveriges Lantbruksuniversitet. Box 7070, 750 07 Uppsala
Syngenta Nordics A/S. Strandlodsvej 44, DK-2300 Köpenhamn.
1
2
E-post: lina.sjoholm@slu.se
Potatisbladmögel som orsakas av oomyceten Phytophthora infestans, är en av de mest allvarliga
sjukdomar i potatisproduktion i Sverige och runt om i världen. I södra Sverige, har bägarnattskatta
(Solanum physalifolium) som är en alternativ värd till patogenen blivit ett återkommande ogräs.
Blad infekterade med P. infestans samlades in från potatis och bägarnattskatta för att bestämma
någon eventuell fenotypisk och/eller genotypisk popualtionsdifferentiering av P. infestans mellan de
två värdarna. Den genotypisk variationen uppskattades med hjälp av mikrosatelliter som markörer.
Ingen genotypisk differentiering hittades i proverna mellan de två olika värdarna. Korsinokuleringar
utfördes för att jämföra aggressivitet hos isolat insamlade från potatis eller bägarnattskatta. Andelen
infekterade blad, latensperiod, lesionstillväxt och sporbildningskapacitet mättes. När isolaten
testades på potatisblad hade bägarnattskatteisolaten en signifikant kortare latensperiod och en högre
sporbildningskapacitet jämfört med isolat från potatis.
Dessa resultat indikerar att en alternativ värd kan filtrera populationer av P.infestans mot högre
aggressivitet, vilket leder till ökade svårigheter att kontrollera potatisbladmögel i potatisproduktionen.
93
Korrelation mellan frilevande nematoder och
groddbränna på potatis
Maria Viketoft1, Pia Björsell2 & Eva Edin3
Institutionen för Ekologi, SLU. Box 7044, 75007 Uppsala
2
HS Konsult, Magasinsgatan 25, 812 31 Storvik,
3
Institutionen för Skoglig mykologi och växtpatologi, SLU. Box 7026, 75007 Uppsala.
1
E-post: maria.viketoft@slu.se
Rhizoctonia solani är en svamp som orsakar stora skördeförluster inom den svenska potatisproduktionen.
Svampen angriper potatisplantans underjordiska delar och syns där som groddbränna på stjälkar
och stoloner samt som lackskorv, elefanthud, deformationer och/eller dry core på potatisknölarna.
Rådgivare och lantbrukare har på olika håll i Sverige observerat vad de tycker verkar vara ett samband
mellan svampen R. solani och frilevande växtparasitära nematoder. Tidiga undersökningar pekar på
att speciellt rotsårsnematoder (Pratylenchus spp.) och stubbrotsnematoder (familj:Trichodoridae) ofta
är närvarande i fläckar med dålig uppkomst p.g.a. marksmitta av R. solani.
Det finns troliga samband mellan frilevande nematoder och svampen där den ena, eller båda,
förstärker skadan som den andra orsakar, s.k. synergieffekt. Matematiskt kan detta beskrivas som att
ett plus ett är större än två. Detta fenomen är viktigt att undersöka och kunna förutsäga eftersom till
och med små mängder av exempelvis svamp eller nematoder då kan leda till att plantorna blir såpass
sjuka att konsekvensen blir betydande ekonomiska förluster för lantbrukaren. Det är även viktigt att
få en större kännedom om vad som är orsak och verkan, vilket behövs för att kunna ta beslut om
och utveckla nya kontrollstrategier.
I ett krukförsök minskades knölskörden vid närvaro av både rotsårsnematoden Pratylenchus penetrans
och R. solani jämfört med potatisplantor med enbart nematoder eller svamp i krukan, vilket påvisar
att det finns en synergieffekt mellan de två patogenerna. Ett uppföljande krukförsök där nematoder
och svamp tillsätts vid olika tidpunkter utfördes sommaren 2015, vilket kan leda till bättre förståelse
om hur organismerna interagerar: vad som är orsak och verkan helt enkelt.
För insamlandet av kunskap är det speciellt viktigt med fältexperiment, eftersom de täcker in
den komplexitet som finns ute i våra fält på ett helt annat sätt än under kontrollerade former i
växthusförsök. Jord samlades in från områden med dålig uppkomst i åtta östgötska potatisfält under
försommaren 2014 samtidigt som potatisplantor graderades m.a.p. groddbränna. Provtagningen
skedde i en gradient från det påverkade områdets mitt och ut mot frisk gröda. Nematoderna drevs
ut ifrån jordproverna och artbestämdes kvantitativt. Rotsårs- och stubbrotsnematoder påträffades i
varierande mängder och juveniler av potatiscystnematoder hittades i stora mängder i tre utav fälten.
Denna studie visar att det finns ett samband mellan stubbrotsnematoder och groddbränna, samt
potatiscystnematoder och groddbränna, där växterna var mer påverkade av groddbränna där det
fanns fler nematoder i marken. Däremot hittades inget samband mellan rotsårsnematoder och
groddbränna. Bakomliggande orsaker till de visade sambanden kan exempelvis vara att nematoderna
skapar inkörsportar för svampen eller att nematoderna förändrar rötternas utseende och tillväxt
på ett sådant sätt att svampen får mer tid att angripa eller lättare kommer i kontakt med plantan.
Nematoderna kan också haft möjlighet att minska eller förändra plantans immunförsvar eller skapat
fysiologiska förändringar, såsom att förändra celler inuti plantan.
94
Spridning av gräsogräs och herbicidresistens måste
begränsas
Henrik Hallqvist1, Per-Erik Larsson2 & Per Widén3
Växtskyddscentralen Alnarp, Jordbruksverket Box 12, 230 53 Alnarp
Växtskyddscentralen Skara, Jordbruksverket, Klostergatan13, 532 30 Skara
3
Växtskyddscentralen Uppsala, Jordbruksverket, Dragarbrunnsgatan 35, 735 20 Uppsala
1
2
E-post: per.widen@jordbruksverket.se
Jordbruksverket har tre regionala ogrässpecialister placerade på Växtskyddscentralerna i Alnarp, Skara
och Uppsala. Dessa specialister skall understödja rådgivning och handel med information och kunskap
om ogräs och hur ogräsen bekämpas på ett hållbart sätt.
Gräsogräs, åkerven (Apera spica-venti) och renkavle (Alopecurus myosuroides) är exempel på allvarliga
gräsogräs som ökar och sprider sig norrut. För några år sedan upptäcktes renkavle i Öster- och
Västergötland. Vi har också några fynd från Blekinge och Halland. Äldre undersökningar visar att
renkavle inte klarar vintrarna i Mälardalen. I år har vi hittat två platser med renkavle i Mälardalen.Tidig
upptäckt och hur spridningen sker är viktigt för att förebygga problemen. Jordbruksverket har ett bra
informationsmaterial om hur man känner igen ogräs och planerar att hålla kurser i ogräskännedom
för rådgivare.
I Skåne har renkavle ökat kraftigt de senaste 10 åren och det finns också omfattande problem med
resistens. Många gårdar är beroende av en verkningsmekanism - vad händer när den slutar att fungera?
Sedan några år tillbaka finansierar Jordbruksverket spännande försök med integrerad bekämpning
av renkavle enligt erfarenheter från England, Tyskland och Danmark. Jordbruksverket deltar också i
nätverk tillsammans med SLU och rådgivare från Sverige och Tyskland kring integrerad bekämpning
av renkavle.
Det är svårt att hitta nya verkningsmekanismer för ogräsbekämpning och hårdare krav på registrering
medverkar också till att antalet tillgängliga verkningsmekanismer minskar. Ett aktuellt exempel är
bekämpning av åkerven i stråsäd. Där fanns det tidigare fyra verkningsmekanismer att tillgå i praktiken,
men i framtiden är antalet endast två.
Resistenta ogräs har ökat starkt under 2000-talet. I dag har vi nio arter av örtogräs och två gräsogräs
som är resistenta. De vanligaste resistenta ogräsen är renkavle, åkerven och våtarv (Stellaria media). Den
vanligaste verkningsmekanismen som vi har resistens mot är de s.k. ALS-hämmarna. ALS-hämmarna
är dominerande idag i stråsädesodlingen.
Regelbundna inventeringar av resistens utförs idag endast för renkavle i samarbete med tillverkarna av
bekämpningsmedel.Testerna av resistens sker i Danmark. SLU har tidigare haft projekt om ogräsresistens
som finansierats av Jordbruksverket. Som en uppföljning av tidigare arbeten har Jordbruksverkets
ogräsrådgivare under hösten skickat en enkät till handel och rådgivning främst i Mellansverige. Enkäten
är ett försök att bedöma hur stora resistensproblemen är.
Information om vilka fall av resistens som finns och hur man förbygger och åtgärdar problemen är
viktigt. En broschyr och en affisch om resistens har tagits fram i samarbete med Svenskt Växtskydd,
SLU och NORBARAG (Nordisk Baltisk Resistensgrupp). Dessa material används i stor omfattning
på behörighetskurser. Jordbruksverket deltar också i internationella samarbeten i NORBARAG och i
European Weed Research Society (EWRS).
95
Att stubbehandla mot rotticka i röjningsskog
- stubbstorlekens betydelse
Anna Gunulf Åberg, Johan Hofmann & Jonas Rönnberg
Swedish University of Agricultural Sciences, Southern Swedish Forest Research Centre,
P.O. Box 49, SE-230 53 Alnarp
E-post: Anna.Gunulf@slu.se
Rotticka (Heterobasidion annosum s.l.) orsakar årligen förluster i miljardklassen för det svenska
skogsbruket. Svampen infekterar nygjorda stubbar med sporer och det resulterande mycelet kan
sedan sprida sig från stubben vidare till levande träd och där orsaka röta, tillväxtnedsättning och död.
För att minska riskerna för sporinfektion kan stubbarna behandlas, de vanligaste medlen är Rotstop
(Phlebiopsis gigantea) och PS Stubbskydd (urea). I praktiskt skogsbruk i Sverige idag behandlas
många gallringstubbar i granskog med god effekt. Då nya rön påvisat att också de små stubbar som
bildas vid en röjning eller förröjning kan bli infekterade och sprida smittan vidare har frågan om
behandlingsmedel till de små stubbarna blivit aktuell.
Studien genomfördes i åtta grandominerade röjningsbestånd i Sverige. I varje bestånd fälldes 60
granar varav 1/3 lämnades obehandlade, 1/3 behandlades med P. gigantea (100-1000 sporer/cm2)
och resterande 1/3 med urea (32%). Stubbarnas diameter var 1,5-16 cm och de provtogs med
avseende på infektion av rotticka 8 veckor efter röjning.
Av de obehandlade stubbarna var 19% infekterade av rotticka, infektionsfrekvensen för de stubbar
som behandlats med P. gigantea var 8% och för de ureabehandlade var motsvarande siffra 0%
(p=0,006 i Friedmans test). Statistiskt skilde sig inte infektionsfrekvensen åt mellan de stubbar som
behandlats med P. gigantea från de obehandlade medan de ureabehandlades infektionsfrekvens var
signifikant lägre jämfört med de två andra stubbtyperna. Sannolikheten för infektion ökade med
ökande diameter för både obehandlade stubbar (p<0,001) och stubbar som behandlats med P.
gigantea (p=0,006 i binär logistisk regression) (Figur 1).
Det verkar alltså finnas en tendens till att urea reducerar sporinfektion i en högre grad än P. gigantea
på små stubbar av gran.Vid tidigare studier på större stubbar har inte skillnaderna mellan urea och
P. gigantea varit så uttalade. Troligen påverkar vedens ålder ureas effekt. Urea inhiberar nyinfektion
genom att öka pH-värdet på stubbytan vilket uppnås genom att hydrolyserande enzymer omvandlar
urea till ammoniak. Dessa enzymer är mer frekventa i ung ved vilket skulle kunna förklara varför
urea fungerar så väl på just små stubbar.
Figur 1. Sannolikheten för infektion av rotticka på
granstubbar beroende på stubbarnas storlek och behandling.
96

NATIONELL VÄXTSKYDDSKONFERENS 10 –11 - internt

Transcription

Similar documents

Program Stenhammardagen den 7 september

Gratis trädgårdsrådgivning av SLU:s studenter

Strukturomvandling i det svenska lantbruket – vilka alternativ

Har hästar ett ”Pain face”? Vad kan du om smärta på häst?

april13

Aktivitetsplan PR

Inbjudan examenshögtid 2011.indd

Nyhetsbrev - SLU Medarbetarwebb