Sambandet mellan fysisk aktivitet och upplevd arbetsförmåga: En

Sambandet mellan fysisk
aktivitet och upplevd
arbetsförmåga
- En kvantitativ studie om vilka faktorer som
påverkar den upplevda arbetsförmågan
Författare: Diana Krivenko
Handledare: Anders Raustorp
Examinator: Patrick Bergman
Termin: VT15
Ämne: Idrottsvetenskap
Nivå: Kandidatexamen
Kurskod: 2IV10E
Datum:2015-04-24
Abstrakt
Bakgrund: För att platsa på arbetsmarknaden måste man framförallt vara flexibel,
effektiv, stresstålig m.m. Kroppen reagerar på orimliga arbetskrav med onormal
utmattning, värk, sömnstörningar, nedsatt koncentrations- och arbetsförmåga. Detta
leder till att ett stort antal människor är sjukskrivna eller behöver rehabilitering för att
komma tillbaka i arbetslivet. Fysisk aktivitet anses vara en av lösningar för att
förebygga ohälsan på arbetsplatsen, minska korttidssjukskrivningar och
sjukvårdskostnaderna, samt öka produktiviteten på arbetsplatsen.
Syfte: Studien syftade till att undersöka om det finns ett samband mellan graden av
fysisk aktivitet och upplevd arbetsförmåga hos sysselsatta individer, samt identifiera
andra möjliga faktorer vilka kan påverka arbetsförmågan.
Metod: Enkäter delades ut till 200 respondenter. Totalt analyserades 127 enkäter.
Svarsfrekvensen blev 63,5 %. Mätinstrumenten som användes var International Physical
Activity Questionnarie (IPAQ) och Work Ability Index (WAI). Insamlad data
analyserades med en logistisk regression och ett chi – 2 test. P < 0,05 ansågs vara
signifikant.
Resultat: Lågaktiva respondenter är mindre benägna att rapportera om god upplevd
arbetsförmåga jämfört med högaktiva respondenter (OR = 0,05, 95 % CI: 0,01-0,41).
Män är mer benägna att rapportera om god upplevd arbetsförmåga jämfört med kvinnor,
respondenter med god upplevd arbetsförmåga är mer benägna att vara yngre än 45 år, ha
en hög utbildningsnivå och ett stillasittande arbete, men dessa resultat är inte statistiskt
signifikanta (p > 0,05).
Slutats: Studien visade att högre fysisk aktivitetsnivå kan anses vara en bakomliggande
faktor för god upplevd arbetsförmåga. Sociodemografiska och socioekonomiska
faktorer så som kön, ålder, utbildnings nivå och typen av utfört arbete inte påverkar
upplevd arbetsförmåga. Mer omfattande och långvariga undersökningar, krävs för att få
mer pålitliga resultat.
Nyckelord: Arbetsförmåga, arbetskrav, fysisk aktivitet, kön, utbildning, ålder.
i
Förord
Denna uppsats är en filosofie kandidatuppsats skriven vid Linnéuniversitet i Kalmar.
Jag vill uttrycka tacksamhet till alla personer vilka har bidragit och hjälpt mig att
genomföra en lärorik uppsats.
Mitt allra varmaste tack går till alla studiens respondenter som tog sig tid att delta i
undersökningen och besvara enkäten. Tack för ert engagemang och er medverkan!
Jag vill rikta ett hjärtligt tack till Anders Raustorp för en värdefull handledning och
hjälp under arbetsprocessens gång. Jag vill även rikta ett tack mot examinatorn Patrick
Bergman som kommit med viktiga reflektioner och kommentarer.
Till sist vill jag tacka Gunnel Persson för korrekturläsning.
Kalmar den 24 april 2015
Diana Krivenko
ii
Innehåll
1. Inledning ___________________________________________________________ 1
2. Bakgrund __________________________________________________________ 2
2.1 Fysisk aktivitet ___________________________________________________ 2
2.1.1 Allmänna effekter av fysisk aktivitet _______________________________ 2
2.1.2 Rekommendationer om fysisk aktivitet för vuxna _____________________ 3
2.2 Arbetsförmåga ___________________________________________________ 3
2.3 Konsekvenser av sjukfrånvaro och fysisk inaktivitet ______________________ 5
2.4 Samband mellan arbetsförmåga och fysisk aktivitet ______________________ 7
3. Syfte _______________________________________________________________ 7
4. Metod _____________________________________________________________ 8
4.1 Etiska överväganden ______________________________________________ 11
5. Resultat ___________________________________________________________ 11
6. Diskussion _________________________________________________________ 13
6.1 Resultatdiskussion _______________________________________________ 13
6.1.1 Fysisk aktivitet och upplevd arbetsförmåga ________________________ 13
6.1.2 Ålder, upplevd arbetsförmåga och graden av fysisk aktivitet ___________ 14
6.1.3 Kön och upplevd arbetsförmåga _________________________________ 15
6.1.4 Utbildningsnivå och upplevd arbetsförmåga _______________________ 16
6.1.5 Typen av arbetet och upplevd arbetsförmåga _______________________ 16
6.2 Metoddiskussion _________________________________________________ 16
7. Slutsats ___________________________________________________________ 18
Referenser ___________________________________________________________ 19
Bilagor ______________________________________________________________ 26
Bilaga A: Enkät ____________________________________________________ 26
Bilaga B: Följebrev __________________________________________________ 31
iii
Inledning
Enligt Arbetsmiljöverkets statistik för 2014 har 23,5 % av alla sysselsatta personer i
Sverige (nästan var fjärde sysselsatt individ) någon form av besvär som hänförs till
arbetet (Arbetsmiljöverket 2014). Besvären kan vara fysiska, dvs. kroppsliga besvär
eller psykiska besvär, vilka oftast uppstår till följd av stress, arbetets innehåll, dåliga
relationer till chefer och andra anställda, m.m. Statistiken visar även att 6,4 % av
samtliga sysselsatta var sjukskrivna minst en dag till följd av arbetsrelaterade besvär
under en tolvmånadersperiod. Jämfört med år 2012 är det en betydande ökning av
andelen sysselsatta med arbetsrelaterade besvär (Arbetsmiljöverket 2014).
Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar fysisk aktivitet som en av olika lösningar
för att förebygga ohälsan på arbetsplatsen. Med hjälp av fysisk aktivitet är det möjligt
att minska korttidssjukskrivningar med upp till 32 %, samtidigt som
sjukvårdskostnaderna minskar med upp till 55 %. Även produktiviteten på arbetsplatsen
kan öka med upp till 52 % med hjälp av fysisk aktivitet (WHO 2003).
Ohälsa och sjukfrånvaro är kostsamt inte bara för individen, utan även för arbetsgivaren
och staten. Med andra ord är det inte lönsamt att vara sjukskriven. För att minska
sjukfrånvaron och reducera kostnaderna måste fokus ligga på ett hälsopromotivt arbete
vilket syftar till att stärka hälsan och hindra medarbetare från att komma i ohälsa. Att
tvinga en människa att bli fysiskt aktiv är inget bra alternativ, istället kan företaget
skapa förutsättningar för fysisk aktivitet.
Idén till denna studie uppstod när jag har jobbade på ett företag där arbetet är fysiskt
ansträngande och kräver en bra fysik och stresstålighet. Medarbetare på detta företag är
ofta sjukskrivna och majoriteten har arbetsrelaterade besvär, framför allt i form av ont i
ryggen, axlarna och nacken. Trots detta har företaget inga hälsopromotiva åtgärder
förutom friskvårdsersättningen. Då uppstod frågan om det är möjligt att förebygga
ohälsa på arbetsplatsen med fysisk aktivitet?
1
Bakgrund
2.1 Fysisk aktivitet
Fysisk aktivitet har alltid varit en betydande del av människans vardag och en
grundförutsättning för hälsa och välbefinnande (Statens Folkhälsoinstitut 2006). Enligt
WHO (2014) definieras fysisk aktivitet som all kroppslig rörelse som produceras av
skelettmuskler och resulterar i ökad energiförbrukning över den man har i vila –
inklusive verksamhet som bedrivs under arbetet, hemma, i transporten och under
fritiden. Begreppet fysisk aktivitet ska inte blandas ihop med begreppet träning/motion
som är en underkategori av fysisk aktivitet och handlar om planerad, strukturerad och
upprepad fysisk aktivitet som syftar till att förbättra eller bibehålla den fysiska
konditionen (WHO 2014). Faskunger (2013, s. 18) påstår att alla människor således är
fysiskt aktiva varje dag, förutom de som är helkroppsförlamade eller de som ligger i
koma. Det som skiljer människor åt är hur ofta de ägnar sig åt en aktivitet, hur
ansträngande den är och hur länge de håller på med den.
Fysisk aktivitet kan utövas med olika ambitionsnivåer och syften. Det medicinska
syftet, preventiv strategi, handlar om att förebygga ohälsa. Den promotiva strategin
syftar till att utveckla den fysiska prestationsförmågan och orken för att klara vardagen
med goda marginaler (Winroth & Rydqvist 2008, s. 107). Hälsofrämjande fysisk
aktivitet inbegriper all fysisk aktivitet som förbättrar hälsan och den fysiska kapaciteten
utan att skada eller utgöra en risk för skada. Den minimala mängden av fysisk aktivitet
som ger hälsovinster är aktiviteter med måttlig eller hög intensitet som förbrukar minst
150 kcal per dag eller ca 1000 kcal i veckan (Faskunger 2013, s. 20).
2.1.1 Allmänna effekter av fysisk aktivitet
En mängd vetenskapliga studier från de senaste 60 åren visar att hälsoeffekterna av en
fysiskt aktiv livsstil är kraftiga och omfattande (Hallal et al. 2012). Det finns
obestridliga bevis för att regelbunden fysisk aktivitet bidrar till primär och sekundär
prevention av flera kroniska sjukdomar och minskar risk för förtidig död (Warburton et
al. 2006). Även enligt Winroth och Rydqvist (2008, s. 107) finns det många
dokumenterade hälsoeffekter av regelbunden fysisk aktivitet beroende på bland annat
aktivitetens intensitet, frekvens, varaktighet, typ av träning, människans ålder och
genetiska faktorer. Faskunger (2013, s. 19) definierar regelbunden fysisk aktivitet som
måttlig- eller högintensiv aktivitet som utförs minst tre dagar i veckan under en längre
2
tidsperiod. Detta innebär att aktiviteten skall utföras med en intensitet som motsvarar 50
– 70 % eller mer av en persons maximala hjärtfrekvens (Faskunger 2013, s. 19).
Regelbunden konditionsträning och styrketräning, dvs. träning för hjärt-kärlsystemet,
nerver och muskler, har visat förbättringar i människans kondition och hälsa. De
positiva hälsoeffekterna av fysisk aktivitet är bland annat minskad risk för
kardiovaskulära sjukdomar, övervikt och fetma, diabetes, tjocktarmscancer, bröstcancer,
benskörhet, förbättrad kroppssammansättning, ökad muskelstyrka och
muskeluthållighet, minskad risk för depression och stress, ökad välbefinnande osv.
(Garber et al. 2011; Colditz et al. 2008; Faskunger 2013, s. 30-31).
Det är bevisat att ökad fysisk aktivitet, aerob träning och muskelstärkande aktiviteter,
ger positiva hälsoeffekter. Män och kvinnor i alla åldrar, socioekonomiska grupper och
etniciteter är friskare om de uppnår den rekommenderade aktivitetsnivån (Physical
Activity Guidelines Advisory Committee 2008; Folkhälsomyndigheten 2014).
2.1.2 Rekommendationer om fysisk aktivitet för vuxna
Nuvarande internationella rekommendationer om fysisk aktivitet uppmanar alla vuxna
från 18 till 64 år att vara fysisk aktiva minst 150 min i veckan med måttlig intensitet,
eller 75 minuter i veckan med hög intensitet. Aktiviteter bör utföras i pass om minst 10
min och bör spridas över flera dagar i veckan. Styrketräning som involverar stora
muskelgrupper bör utföras minst två dagar i veckan. För att uppnå ytterligare
hälsoeffekter kan man öka mängden fysisk aktivitet upp till 300 min i veckan vid
måttlig intensitet eller 150 min i veckan vid hög intensitet (WHO 2010). Svenska
rekommendationer om fysisk aktivitet som var antagna av Svenska Läkaresällskapet år
2011, skiljer sig inte från de internationella rekommendationerna (FYSS 2011).
2.2 Arbetsförmåga
Arbetslivet har genomgått stora förändringar sedan början av 90-talet. Ökad
internationell konkurrens, nya ekonomiska styrsystem och företagsstrategier leder till att
kraven på arbetskraften förändras. För att platsa på arbetsmarknaden måste man vara
mer flexibel, effektiv, självständig, stresstålig och social kompetent (Brulde i Wästerhäll
2008, s. 216-217). Sjöberg (2002, s. 17) påstår att det finns många människor som inte
klarar arbetsvillkoren och har svårt att få en plats i arbetslivet. Kroppen reagerar på
orimliga krav med onormal utmattning, värk, sömnstörningar, nedsatt
3
koncentrationsförmåga osv. Detta leder till att ett stort antal människor är sjukskrivna
eller behöver rehabilitering för att komma tillbaka i arbetslivet (Sjöberg 2002, s. 17).
Enligt Furåker (i Wästerhäll 2008, s. 115) definieras arbetsförmåga som kapacitet vilket
individen sätter i rörelse för att utföra ett arbete, dvs. att producera varor och tjänster av
olika slag. Mänsklig arbetsförmåga, dvs. fysiska och psykiska färdigheter, kan delas i
tre dimensioner: biologi, kvalifikation och motivation. Biologin är människans
kroppsliga förutsättningar för att utföra ett arbete. Först och främst är det muskelstyrka,
uthållighet, motorik, koordination m.m. De biologiska förutsättningarna är nedärvda,
men möjliga att utveckla, exempelvis genom fysisk träning. Människor kan bli starkare
genom fysisk aktivitet och därmed kan även deras arbetsprestation bli större. Med
kvalifikation avses individens kunskaper och färdigheter. Kunnandet utvecklas på olika
sätt, till exempel genom utbildning, träning eller praktik. Den tredje dimensionen
handlar om motivation, dvs. viljan att utföra ett arbete. Alla dimensioner går på olika
sätt in i varandra. Individen kan vara kunnig och motiverad, men om hans eller hennes
kapacitet inte är tillräckligt för att utföra ett arbete så är utsikterna till arbetet
begränsade. Med andra ord måste arbetsförmågan sättas in i relation till vad ett arbete
kräver (Furåker i Wästerhäll 2008, s. 115 - 119).
Folkhälsoinstitut (2004) definierar arbetsförmågan som en bedömning av individens
förutsättningar att prestera och fullgöra en preciserad arbetsuppgift under givna
förhållanden och under en bestämd tid. Enligt WHO (1993) kan arbetsförmåga
användas som en synonym för arbetskapacitet, vilken i sin tur är en heltäckande term
som omfattar människans fysiska, psykiska och sociala funktionsförmågor för att utföra
en viss typ av arbete. Produktiviteten på arbetsplatsen påverkas av graden i vilken
individens arbetsförmåga motsvarar kraven för att utföra arbetet. Svårigheter i detta
avseende kan leda till stress, arbetsrelaterade besvären och även funktionshinder (WHO
1993).
Människans arbetsförmåga kan både utvecklas eller försvinna helt och hållet i
förhållande till kraven i arbetslivet. Fysisk kapacitet och arbetsförmåga avtar med åldern
på grund av biologiska faktorer, dvs. äldre människor har sämre arbetsförmåga jämfört
med yngre generationen (Furåker 2008, Gould et al. 2008). Människans muskelmassa
minskar med åldrandet: från 25 upp till 70 års ålder fördubblas andelen kroppsfett
medan muskelvikt avtar, vilket leder till minskningar av muskelstyrka och uthållighet.
Fysisk prestation minskar med ca 1, 5 % per år (WHO 1993). I enlighet med Shvartz
4
och Reibold (1990) finns det en märkbar nedgång i aerob/ fysisk kapacitet i åldern 30
till 60 år i genomsnitt med 5-15 % per årtionde. Även kroniska sjukdomar blir vanligare
med stigande ålder och detta förklarar den minskade arbetsförmågan i en viss
utsträckning (Gould och Polvinen i Gould et al. 2008). Som ett resultat av dessa
förändringar avtar även människans förmåga att utföra stressande aktiviteter (WHO
1993). Andra faktorer förutom åldrandet som är relaterade till arbetsförmågan är bland
annat människans allmänna hälsa, en låg utbildnings nivå, tunga fysiska arbetskrav,
kön, civilstånd, socioekonomiska och psykologiska faktorer m.m. (Gould et al 2008;
Arbetsmiljöverket 2014).
Människans arbetsförmåga kan sättas i samband med sjukfrånvaro, dvs. arbetsförmåga
kan definieras genom graden av sjukskrivning. Excellent arbetsförmåga jämförs med
ingen sjukfrånvaro och inga sjukdagar under ett år. Bibehållen arbetsförmåga inbegriper
sjukfrånvaro som är mindre än 14 dagar under en ettårsperiod. Med nedsatt
arbetsförmåga menas långtidssjukskrivning som motsvarar mer är 28 dagar under ett år
(Lindberg 2006).
Enligt statistiken gjort av Arbetsmiljöverket (2014) var 6,4 % av samtliga sysselsatta i
Sverige sjukskrivna minst en dag till följd av arbetsrelaterade besvären under en
tolvmånadersperiod och ca 3 % av de sysselsatta, motsvarande ca 116 000 personer (69
000 kvinnor respektive 47 000 män) var sjukfrånvarande från arbetet fem veckor eller
mer. I enlighet med Statens beredning för medicinsk utvärdering (2012) uppger cirka 25
% av arbetande kvinnor och 20 % av arbetande män i Sverige att de någon gång under
de senaste åren haft fysiska besvär till följd av arbetet. De vanligaste orsakerna till
arbetsrelaterade besvären, för både kvinnor och män, är stress och psykiska
påfrestningar, påfrestande arbetsställningar och tung manuell hantering
(Arbetsmiljöverket 2014).
2.3 Konsekvenser av sjukfrånvaro och fysisk inaktivitet
Sjukfrånvaro kan ha en rad olika konsekvenser. Förutom effekter på hälsa, kan
individens sociala kontakter, levnadsvanor, karriärmöjligheter och ekonomi förbättras
eller försämras. Först uppfattas sjukskrivningen som en bra möjlighet till fysisk vila,
men med tiden innebär sjukskrivningen en negativ utveckling. Längre sjukskrivning har
en negativ effekt på den psykiska hälsan, leder till minskning av inkomsten och ökar
risken att drabbas av arbetslöshet (Backhans et al. i Marklund et al. 2005). Enligt
5
Lindholm och Fredlund (i Högstedt et al. 2004) är långvarig sjukskrivning en oberoende
variabel för en förtidig död. Förtidiga dödsfallen kan även orsakas av fysisk inaktivitet.
Varje år dör ca 3,2 miljoner människor på grund av fysisk inaktivitet. Fysisk inaktivitet
är den fjärde ledande riskfaktorn för död i världen (WHO 2014). Enligt
Folkhälsomyndigheten (2014) har ca 40 % av Sveriges befolkning en riskabelt låg
fysisk aktivitetsnivå.
En svensk studie, gjort av Bolin och Lindgren (2006) tyder på att fysisk inaktivitet är
inte bara ett stort folkhälsoproblem. Hälsoeffekter av fysisk inaktivitet har även
ekonomiska konsekvenser i form av kostnader för hälso- och sjukvård, samt mindre
produktion av olika tjänster och varor. I studien beräknades sjukvårdkostnader och
produktionsbortfall för ett antal sjukdomar som enligt den epidemiologiska forskningen
visat ha ett säkerställt samband med fysisk inaktivitet. Ungefär 6700 svenskar beräknas
ha dött som följd av fysisk inaktivitet år 2002 och 1500 människor förtidspensionerades
samma år på grund av medicinska skadeverkningar av fysisk inaktivitet. Värdet av
produktionsförlusterna i samband med förtidspensioneringar och dödsfall motsvarar
cirka 5,3 miljarder kronor. För sjukvården medförde bristande fysisk aktivitet ca 750
miljoner. Enligt dessa beräkningar motsvarar kostnader för produktionsbortfall och
sjukvård ca 6 miljarder kronor om året (Bolin & Lindgren 2006).
Enligt en undersökning gjort av ProActive Health Partner i samarbete med Euro
Accident (2011) påverkar personalens ohälsa företaget på två olika sätt, dvs. genom
frånvarokostnader och genom minskad produktivitet vid närvaro. Ohälsokostnader för
de 100 största företagen i Sverige motsvarar 41,9 miljarder kronor per år. I beräkningen
ingick enbart kostnader för sjukfrånvaro, rökning och bristande kondition. Den totala
ohälsokostnaden som inkluderar sömnproblem, stress, förslitningsskador m.m. är
avsevärt högre. 42,1 % av anställda på de 100 största företagen i Sverige har en låg
syreupptagningsförmåga (< 35 ml/kg/min), vilket gör att de inte uppnår den nivå som
för det flesta yrkesroller ger tillgång till 100 % kapacitet och produktivitet. Genom att
aktivt arbeta med hälsofrämjande insatser, exempelvis i form av konditionshöjande
aktiviteter, har beräknats att 10 % av de med för låg syreupptagningsförmåga kan
förbättra sin kondition och därmed minska ohälsokostnader för 6,6 miljarder kronor per
år (ProActive Health Partner 2011).
6
2.4 Samband mellan arbetsförmåga och fysisk aktivitet
En heltidsanställd individ spenderar ca en tredjedel av sin totala tid på arbetsplatsen,
därför kan arbetsplatsen anses som en viktig arena för hälsofrämjande arbete. Det finns
en stor potential att nå och påverka många vuxna oavsett kön, ålder, etnicitet och
socioekonomisk status. Många människor påstår att de inte har tid att träna eller
motionera på fritiden vilket gör arbetsplatsen till en perfekt kontaktarena för sådana
individer. Hälsofrämjande insatser i form av fysisk aktivitet på arbetsplatsen kan leda
till många positiva effekter, exempelvis, minskad sjukfrånvaro och sjukvårdskostnader,
färre arbetsrelaterade skador, bättre kapacitet hos anställda att hantera stress, ökad
produktion, bättre kvalitet på produktion osv. (Faskunger 2013, s. 153; Conn et al.
2009). Enligt en analys gjort av Conn et al. (2009) finns det signifikanta skillnader i
allmän hälsa, frisknärvaro, stresshantering, mellan medarbetare som regelbundet deltar i
hälsofrämjande fysiska aktiviteter och de som inte deltar (Conn et al. 2009).
En studie gjort av Axelsson (2005) visar att regelbunden fysisk aktivitet förbättrar
upplevd arbetsförmåga. Deltagarna fick träna en timme per vecka på arbetsplatsen under
en sexmånadersperiod. Resultatet visade att 60 % av deltagarna uppgav en ökning av
det upplevda hälsotillståndet och att 66 % har skattat sin arbetsförmåga högre än det var
i början av experimentet (Axelsson 2005).
Det är rapporterad att sysselsatta människor, särskilt medelålders arbetare, får positiva
effekter av fysisk aktivitet vilka i sin tur höjer arbetsförmågan (Rutanen et al. 2014).
Perned och Dahn (2005) påstår att människor som bedriver regelbunden fysisk aktivitet
har bättre funktionsförmåga samt bättre allmän och hälsorelaterad livskvalitet. En god
fysisk kapacitet ökar arbetsförmågan, hjälper människor att hantera fysiska och
psykiska påfrestningar på arbetsplatsen, samt ger möjlighet till snabbare återhämtning
(Penedo & Dahn 2005).
Syfte
Syfte med denna studie är att undersöka om det finns ett samband mellan graden av
fysisk aktivitet och den upplevda arbetsförmågan, samt att identifiera andra möjliga
faktorer som kan påverka arbetsförmågan, med hänsyn tagen till kön, ålder,
utbildningsnivå och typen av utfört arbete.
7
Metod
En kvantitativ metod ligger till grund för denna studie. Kvantitativ forskningsmetod ger
möjlighet att säga något om stora populationer, även om studiens resurser bara räcker
till att undersöka en mindre grupp. Oftast är det svårt eller även omöjligt att undersöka
alla som ingår i undersökningens population, därför krävs det ett mindre urval, dvs. ett
stickprov. Med andra ord kan man genom ett representativt urval eventuellt dra
slutsatser om den större populationen. Trots detta finns det en risk att få ett felaktigt
resultat om urvalsgruppen är för liten och därför krävs det så många svar som möjligt
inom ramen för de resurser som står till buds (Eliasson 2010, s. 28-30). Populationen för
denna studie var alla sysselsatta människor i Kalmar och Mönsterås kommuner.
Eftersom det inte fanns möjlighet att undersöka alla individer som ingår i populationen
var det relevant att göra ett bekvämlighetsurval. Förfrågan om att delta i studien
skickades ut via e-post till 15 arbetsplatser och företag varav åtta företag tackade ja till
deltagande i undersökningen.
Totalt delades 200 enkäter ut till åtta olika företag i Kalmar och Mönsterås kommuner.
Det externa bortfallet av enkäter var 66 stycken. Sju enkäter där svaren inte var
fullständiga räknades som ett internt bortfall. Totalt analyserades 127 enkäter. Därmed
blev svarsfrekvensen 63,5 % (se figur 1).
Utskickade enkäter: 200 st.
Besvarade enkäter: 134 st.
Bortfall: 73 st.
Externt: 66 st
Internt: 7 st
Analyserande enkäter: 127 st.
Figur 1. Flödesschema över bortfallet.
För att svara mot studiens syfte och genomföra ett antal olika statistiska tester har en
enkätundersökning använts. Fördelen med en enkätundersökning är att den kan göras på
ett förhållandevis stort urval i relation till en viss kostnad och tid. Respondenter får
möjlighet att begrunda frågorna i lugn och ro samt kan överväga svarsalternativen i
enkäten. Om utformningen av frågor och svarsalternativ är korrekt får forskaren
lättolkade resultat (Ejlertsson 2014, s. 11 - 12). Eftersom respondenter inte hade
8
möjlighet att ställa kompletterande frågor, om det var något som var svårförståeligt i
enkäten, gjordes en pilotstudie innan den fullvärdiga undersökningen för att undvika
risken för missförstånd. Enligt Lydeard (1991) genomförs en pilotstudie framförallt för
att samla uppfattningar om enkätfrågor mäter det som de är avsedda att mäta, samt om
förståelsen av frågeområdet är lika för alla respondenter (Lydeard 1991). Pilotstudien
eller teststudien i en mindre skala syftade till att öka undersökningens validitet, pröva ut
enkäten och kontrollera att enkätundersökningen fungerade som det var tänkt i
forskningsplanen. Enkäten testades på fyra testpersoner. Enligt pilotstudien fanns det
inga risker för missförstånd. Testpersonerna ansåg att det var lätt att förstå frågorna och
enkelt att fylla i enkäten.
Enkätundersökningen i denna studie bestod av inledande frågor och två befintliga
enkäter: International Physical Activity Questionnarie (IPAQ) och Work Ability Index
(WAI) (se bilaga A). De inledande frågorna syftade till att få information om
respondenternas personliga uppgifter och belyste fakta om kön, ålder, utbildningsnivå
och typen av arbetet vilket respondenterna utför. Frågan om typen av arbetet hade två
svarsalternativ att välja mellan: mest stillasittande arbete eller mest fysiskt krävande
arbete. För att kunna öka validiteten i denna fråga fanns det exemplar av olika arbeten
som avses vara stillasittande eller fysiskt krävande. Respondenterna fick själva skatta
kraven i sitt arbete, dvs. välja typen av arbetet enligt sina egna upplevelser. De
inledande frågorna och de två befintliga enkäterna (IPAQ och WAI) ansågs vara
relevanta för att kunna besvara studiens syfte.
IPAQ är en mätmetod i form av frågeformulär som mäter individens aktivitetsvanor.
Enkäten består av åtta frågor som innefattar information om all fysisk aktivitet under
såväl arbete, transporter, hushållsarbete, trädgårdsarbete och fritidsaktiviteter, samt
planerad träning under de senaste sju dagarna. Med hjälp av IPAQ går det att identifiera
individens fysiska aktivitetsnivå som kan vara låg, måttlig eller hög (se tabell 1). Det
krävs två variabler för att uppskatta den totala mängden av fysisk aktivitet under de
senaste sju dagarna. Den ena variabeln är tid i minuter och den andra är Metabolic
Energy Turnover (MET värde). MET är en metabolisk ekvivalent som uttrycker hur
mycket energi förbrukas vid en viss aktivitet. 1 MET är lika med den energiförbrukning
kroppen har i vilande tillstånd, dvs. viloenergiförbrukning. Högintensiv fysisk aktivitet
antas motsvara 8 MET, aktiviteter med en måttlig intensitet motsvarar 4 MET och
9
lågintensiva fysiska aktiviteter motsvarar 3,3 MET (IPAQ 20151, Ekelund et al. 2005).
IPAQ är validerad och reliabilitetstestad mätmetod med rimliga mätegenskaper som ger
möjlighet att mäta människans fysiska aktivitet i olika miljöer (Craig et al. 2003; Brown
et al. 2004; Ekelund et al. 2005).
Tabell 1. Kategorier av fysisk aktivitet enligt IPAQ (www.ipaq.ki.se).
Kategori
1
Låg
Beskrivning
– ingen fysisk aktivitet rapporterades,
– en viss aktivitet rapporterades, men inte tillräckligt för att uppnå
kategori 2 eller 3.
2
Måttlig
– 3 eller fler dagar med högintensiva aktiviteter, minst 20 min/dag
eller
– 5 eller fler dagar med måttligt intensiva aktiviteter eller
promenader minst 30 min/dag eller
– 5 eller fler dagar med någon kombination av högintensiva
aktiviteter, måttligt intensiva aktiviteter eller promenader som
resulterar i minst 600 METmin*vecka-1.
3
Hög
– 3 eller fler dagar med högintensiva aktiviteter som resulterar
i minst 1500 METmin*vecka-1 eller
– 7 dagar med kombination av högintensiva aktiviteter, måttligt
intensiva aktiviteter eller promenader som resulterar i minst 3000
METmin*vecka-1.
Den andra enkäten WAI är utvecklat av det Finska Arbetsmiljöinstitutet och används
för att utvärdera individens arbetsförmåga, samt för uppföljning av hälsoläget bland
yrkesarbetare. WAI syftar till att identifiera vilka riskfaktorer och hinder finns vid
nedsatt arbetsförmåga. Enkäten kan användas på individ- och gruppnivå, samt även på
nationell nivå. WAI instrumentet är baserat på ett frågeformulär inriktat mot sju
frågeområden och består av 10 frågor som handlar om individens fysiska och mentala
hälsa, kraven i arbetet och sjukfrånvaro under det senaste året (Westerholm och
Lindenger i Wästerhäll 2008, s.319; Torgén 2015). Resultatet av WAI är i form av
poäng (7 - 49) vilka klassificerar individens arbetsförmåga i fyra kategorier: dålig (7 27), mindre god (28 - 36), god (37 - 43) eller utmärkt arbetsförmåga (44 - 49)
(Ilmarinen et al. 2005). Metoden är validitets- och reliabilitetstestad och används i stor
omfattning i olika europeiska länder (Zwart et al. 2002; Radkiewich & Widerszal-Bazyl
2005) och även i Sverige (Torgén 2005).
1
International Physical Activity Questionnaire (2015). www.ipaq.ki.se. [2015-04-06].
10
Enkäter distribuerades samtidigt till alla personer som jobbar på ett och samma företag
och var möjliga att besvaras under perioden 2015-01-13 till 2015-03-13.
Insamlad data bearbetades med Microsoft Office Excel och ett statistiskt program SPSS.
Data analyserades med en logistisk regression med en beroende variabel upplevd
arbetsförmåga och oberoende variabler kön, ålder, utbildningsnivå, typen av utfört
arbete samt graden av fysisk aktivitet. För varje oberoende variabel bestämdes en
referensgrupp med ett värde som motsvarade 1,00. Resultaten av den logistiska
regressionen redovisas i form av oddskvoter (OR) och 95 % konfidensintervall (95 %
CI). Skillnader mellan upplevd arbetsförmåga och kön, ålder, utbildningsnivå, typen av
arbetet samt graden av fysisk aktivitet testades med ett chi - 2 test. P < 0,05 ansågs vara
signifikant.
4.1 Etiska överväganden
Denna undersökning riktade sig mot sysselsatta människor och syftade till att undersöka
deras upplevda arbetsförmåga i relation till hur fysiskt aktiva de är. Vissa studiens
frågor, exempelvis frågor rörande ålder, utbildningsnivå, hälsotillstånd osv. uppfattades
som känsliga personuppgifter. Det kunde även vara känsligt att beskriva hur fysiskt
aktiv man är ifall individen är väldigt inaktiv. Enligt Vetenskapsrådet (2002) finns det
forskningsetiska principer med fyra huvudkrav på forskningen som måste beaktas för att
skydda studiens respondenter mot otillbörlig insyn till exempel i deras livsförhållanden.
Dessa krav är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002). På grund av detta fick alla studiens
respondenter ett följebrev tillsammans med enkäten (se bilaga B). I följebrevet fanns
information om enkätundersökningen och studiens syfte. Det angavs även att deltagande
i undersökningen var helt frivilligt och att alla respondenter hade rätt att själva
bestämma över sin medverkan. Studiens respondenter fick veta att de förblir anonyma
och deras uppgifter inte kan identifieras av utomstående. Alla insamlade uppgifter
användes endast i ett vetenskapligt syfte.
Resultat
Av de 127 respondenter som svarade var 57 män och 70 kvinnor. Medelåldern för
respondenterna är 43,13 år (SD ±11,25). De yngsta respondenterna är 20 år och de
äldsta är 64 år. 1,6 % av respondenterna har grundskoleutbildning, 44,9 % har
gymnasie- eller komvuxutbildning, 53,5 % har högskole- eller universitetsutbildning.
11
För att få en representativ gruppfördelning för en vidare dataanalys, har respondenterna
med grundskoleutbildning grupperats i en och samma kategori med respondenterna som
har gymnasie- eller komvuxutbildning. Majoriteten av respondenterna (76, 4 %)
upplever sig ha ett stillasittande arbete, 23,6 % upplever sig ha ett fysiskt krävande
arbete. 9,4 % av alla respondenter är lågaktiva, 52,8 % är aktiva på en måttlig nivå, 37,8
% är högaktiva. Respondenternas upplevda arbetsförmåga delades in i två kategorier.
Dålig och mindre god arbetsförmåga klassificerades som dålig arbetsförmåga, god och
utmärkt arbetsförmåga klassificerades som god arbetsförmåga. Majoriteten av
respondenter (89,8 %) har god arbetsförmåga, resten (10,2 %) har dålig arbetsförmåga.
Signifikanta skillnader i upplevd arbetsförmåga observerades mellan graden av fysisk
aktivitet, men inte mellan könen, ålder, utbildning eller typen av utfört arbete (se tabell
2).
Tabell 2. Deskriptiv data fördelat enligt två arbetsförmågekategorier.
Antal (n)
Kön:
Män
Kvinnor
Ålder:
20 - 44
45 - 64
Utbildning:
Lägre än högskoleutbildning
Högskola/ universitet
Typen av arbete:
Stillasittande
Fysiskt krävande
Fysisk aktivitet (IPAQ):
Lågaktiva
Måttligt aktiva
Högaktiva
Andel (%) Dålig (%) God (%)
57
70
44,9
55,1
8,8
11,4
p*
0,623
91,2
88,6
0,43
62
65
48,8
51,2
8,1
12,3
91,9
87,7
0,25
59
68
46,5
53,5
13,6
7,4
86,4
92,6
0,961
97
30
76,4
23,6
10,3
10,0
89,7
90,0
0,012
12
67
48
9,4
52,8
37,8
33,3
10,4
4,2
10,2
Total
127
100
*Skillnader mellan grupper signifikanstestades med ett chi - 2 test.
66,7
89,6
95,8
89,8
Enligt resultaten av den logistiska regressionsanalysen är sannolikheten för lågaktiva
respondenter att rapportera om god upplevd arbetsförmåga väldigt låg (OR = 0,05, 95 %
CI: 0,01-0,41) (se tabell 3).
Män är mer benägna att rapportera en god upplevd arbetsförmåga jämfört med kvinnor,
respondenter med god upplevd arbetsförmåga är mer benägna att vara yngre än 45 år, ha
12
en hög utbildningsnivå och ett stillasittande arbete, men dessa resultat är inte statistiskt
signifikanta (se tabell 3).
Tabell 3. Resultaten av logistisk regression för upplevd arbetsförmåga som undersöktes
med oberoende variabler kön, ålder, utbildning, typen av arbete och graden av fysisk
aktivitet.
God arbetsförmåga
OR
95 % CI
Kön:
Män
Kvinnor
Ålder:
20 - 44
45 - 64
Utbildning:
Lägre än högskoleutbildning
Högskola/ universitet
Typen av arbete:
Stillasittande
Fysiskt krävande
Graden av fysisk aktivitet (IPAQ):
Lågaktiva
Måttligt aktiva
Högaktiva
1,44
1,00
0,39-5,30
1,79
1,00
0,44-7,21
0,41
1,00
0,10-1,75
1,39
1,00
0,24-7,86
0,05
0,36
1,00
0,01-0,41
0,06-2,07
Diskussion
6.1 Resultatdiskussion
6.1.1 Fysisk aktivitet och upplevd arbetsförmåga
Enligt studiens resultat är respondenter med högre fysisk aktivitetsnivå mer benägna att
ha en god upplevd arbetsförmåga, dvs. graden av fysisk aktivitet kan tolkas som en
faktor vilken kan påverka den upplevda arbetsförmågan positivt. En tidigare gjort
svensk studie visar att rapportering av dålig eller mindre god arbetsförmåga minskar
med en ökad grad av fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet kan tillämpas både som ett
förebyggande och ett hälsofrämjande verktyg för att öka individuella prestationer och
minska arbetsfrånvaro (Arvidsson et al. 2013). Även Pohjonen och Ranta (2001) påstår
att det finns ett positiv samband mellan fysiskt aktivitet och arbetsförmåga. Fysisk
aktivitet kan förhindra den tidiga nedgången i arbetsförmåga. Enligt författarna var
nedgången i arbetsförmågan tre gånger långsammare hos respondenter i
13
interventionsgruppen som tränade under arbetsdagen två gånger i veckan jämfört med
en kontrollgrupp (Pohjonen & Ranta 2001). Till och med Kaleta et al. (2004) visar att
det finns en positiv korrelation mellan arbetsfömågeindex (WAI) och graden av fysiskt
aktivitet (rs = 0,3, p < 0,0001).
Det finns flera studier som visar att det inte finns något samband mellan fysisk aktivitet
och upplevd arbetsförmåga. Enligt en studie gjord av Sörensen et al. (2008) är fysisk
aktivitet en viktig faktor för individens fysiska kondition, medan fysisk kondition bara
är en av de faktorer vilka kan påverka arbetsförmågan. Studien visade att det inte finns
något signifikant samband mellan graden av fysisk aktivitet och arbetsförmågeindex.
Inte heller Smolander et al. (2000) har hittat något samband mellan dessa variabler:
under en tvåårig uppföljningsstudie förbättrade respondenterna sin fysiska kondition,
men deras arbetsförmågeindex förändrades inte.
Som tidigare nämnts i studiens bakgrund ska fysisk aktivitet inte blandas med träning,
som är underkategori av fysisk aktivitet och handlar om planerad, strukturerad och
upprepad fysisk aktivitet som syftar till att förbättra eller upprätthålla den fysiska
konditionen (WHO 2014). I denna studie har undersökts ett samband mellan fysisk
aktivitet och upplevd arbetsförmåga, var med fysisk aktivitet ansågs alla kroppsliga
rörelser som respondenterna genomförde under arbetet, i transport, hemma och under
fritiden. Flera tidigare studier, som presenteras i diskussionen, är baserade på träningen
eller motionen, dvs. på en planerad och strukturerad fysisk aktivitet under fritiden. Det
gör forskningsområdet ännu mer tänkvärt. I framtida studier vore det intressant att
undersöka hur fysisk träning påverkar arbetsförmågan och om det finns en skillnad
mellan den allmänna fysiska aktiviteten och fysisk träning.
6.1.2 Ålder, upplevd arbetsförmåga och graden av fysisk aktivitet
Ilmarinen et al. (1997) visar att det finns ett starkt samband mellan ålder och upplevd
arbetsförmåga. Enligt en långvarig studie gjort under en elvaårsperiod sjunker
medelvärdet för arbetsförmågeindex kraftigt för både män och kvinnor. Ålder på mer än
51 år har visat sig vara en kritisk faktor som påverkar arbetsförmågan negativt, därför
bör åtgärder för främjandet av arbetsförmågan hos sysselsatta människor påbörjas innan
dem fyller 51 år (Ilmarinen et al. 1997). Enligt Kloimüller et al. (2000) är
arbetsförmågeindex nästan oberoende av ålder, med undantag för dem som är över 50
år, där en stark nedgång i WAI observerades. Även Kenny et al. (2008) menar att
14
människans arbetsförmåga börjar avta redan i tredje årtionde och blir sämre i det sjätte
och sjunde årtionde. Regelbunden fysisk aktivitet kan förbättra arbetsförmågan i denna
population. Arbetsgivarna som vill hålla sina anställda friska och produktiva bör ge dem
möjlighet att delta i regelbundet fysisk aktivitet (Kenny et al. 2008).
Resultatet från denna studie visar att respondenter som är äldre än 45 år har en större
risk att rapportera dålig upplevd arbetsförmåga jämfört med de yngre respondenterna,
men detta resultat är inte statistiskt signifikant. En långvarig studie gjort av Tuomi et al.
(1997) har inte heller funnit något signifikant samband mellan arbetsförmågan och
åldrandet. Under en 11 – årsperiod har arbetsförmågan avtagit hos 818 respondenter,
dock har denna nedgång inget samband med åldrandet. Studien har visat att åldrandet
inte påverkar arbetsförmågan, medan det finns ett statistiskt signifikant samband mellan
ökad högintensivt fysisk aktivitet på fritiden och förbättring i arbetsförmågan.
Muskelstyrka och uthållighet avtar med ålder, vilket gör att äldre sysselsatta människor
har sämre arbetsförmåga och prestation jämfört med yngre sysselsatta individer. Ökad
fysisk aktivitet visar positiva förändringar relaterade till åldrandet och arbetsförmågan
(Tuomi et al. 1997). Studiens resultat styrkas även av Padula et al. (2012) som visar att
det inte finns någon korrelation mellan ålder och WAI (rp = 0,01, p = 0,89).
En ytterligare analys gjordes för att undersöka samband mellan ålder och fysisk
aktivitet. Resultatet har inte visat något samband mellan dessa variabler (rs = -0,058, p =
0,518), dvs. äldre studiens respondenter avses vara lika fysiskt aktiva som yngre
respondenter. Det eventuellt kan tolkas som en orsaksförklaring, där fysisk aktivitet är
en bakomliggande faktor till upplevd arbetsförmåga. Med detta menas att arbetsförmåga
kommer inte påverkas av ålder om en individ behåller eller förbättrar sin fysiska
kapacitet genom regelbundet motion och träning.
6.1.3 Kön och upplevd arbetsförmåga
Studien visade att sannolikheten för kvinnor att rapportera en god arbetsförmåga är
mindre jämfört med män. Trots detta är detta sannolikhet inte signifikant. En studie
gjort av Monteiro et al. (2006) visar ett liknande resultat, där kvinnor är mer benägna att
rapportera dålig eller mindre god arbetsförmåga, samtidigt som män bedöms ha god
eller utmärkt arbetsförmåga, men dessa skillnader är inte signifikanta (Monteiro et al.
2006). Inte heller Martinez och Lattore (2006) och Tuomi et al. (2004) har inte hittat
något signifikant skillnad mellan könen och upplevd arbetsförmåga. Dock påstår
15
Rutanen et al. (2014) att kvinnor har sämre arbetsförmåga jämfört med män, speciellt
under övergångstiden i klimakteriet. Även könsspecifika sjukdomar kan orsaka minskad
arbetsförmåga hos de flesta sysselsatta kvinnor (Rutanen et al. 2014).
6.1.4 Utbildningsnivå och upplevd arbetsförmåga
Analysen har visat att respondenter med lägre utbildningsnivå (grundskole- och
gymnasieutbildning, samt Komvux) är mer benägna att rapportera dålig upplevd
arbetsförmåga jämfört med respondenter med högskoleutbildning. Detta resultatet är
inte statistiskt signifikant. Enligt Monteiro et al. (2006) och Knesebeck et al. (2006)
associeras en lägre utbildning med en sämre upplevd arbetsförmåga och självskattad
hälsa. Trots detta visar en annan studie gjort av Martinez och Lattore (2006), att det inte
finns någon skillnad mellan utbildningsnivå och upplevd arbetsförmåga.
6.1.5 Typen av arbetet och upplevd arbetsförmåga
Enligt studiens resultat är respondenter med fysiskt krävande arbete med benägna att
rapportera dålig upplevd arbetsförmåga, trots detta är resultatet inte statistiskt
signifikant. Det finns studier som påpekar att fysiskt krävande arbeten påverkan
arbetsförmågan negativt. Tuomi et al. (2001) påstår att arbetsförmågan både hos män
och kvinnor som utför fysiskt krävande arbete är betydligt sämre jämfört med individer
med icke fysiska, mental krävande arbeten. Enligt Tuomi et al. (2004) har chefer och
tjänstemän, dvs. individer med framförallt stillasittande arbeten, bättre upplevd
arbetsförmåga än individer med fysiskt krävande arbeten. Även i en annan tidigare
studie gjort av Tuomi et al. (1991) visar resultatet att individer med stillasittande
arbeten har bättre upplevd arbetsförmåga. Förmodligen kan inställningen till arbetet
påverka den upplevda arbetsförmågan i större utsträckning än själva typen av arbetet.
Gould et.al (2008) menar att de människor som är motiverade av sitt arbete, har en stark
professionell självkänsla och en hög upplevd arbetstillfredsställelse har även en bättre
upplevd arbetsförmåga. Även möjlighet att diskutera och bestämma vissa arbetsmoment
eller arbetsmål är också relaterad till bättre upplevd arbetsförmåga. Dessa resultat anses
vara viktiga eftersom det kan vara mer rimligt att öka de positiva aspekterna av arbetet
än att avsevärt förbättra medarbetarnas hälsa och funktionsförmåga (Gould et al. 2008).
6.2 Metoddiskussion
För att besvara studiens syfte har en kvantitativ metod med en enkätundersökningar
använts. Mätinstrumenten som användes i denna studie var två validerade och
16
reliabilitetstestade enkäter: International Physical Activity Questionnarie (IPAQ) och
Work Ability Index (WAI). IPAQ mäter individens fysiska aktivitet under de senaste
sju dagarna, medan WAI analyserar individens arbetsförmåga under det senaste året.
Mätinstrumenten har olika tidsintervaller, vilket kan påverka studiens resultat negativt.
Det vore bättre att använda instrument som mäter fysisk aktivitet och arbetsförmåga
under en och samma tidsintervall.
Att mäta den faktiska fysiska aktiviteten hos människor är väldigt komplicerat. Som det
var nämnt tidigare en enkät (IPAQ) användes för att mäta respondenternas fysiska
aktivitet. Denna mätmetod är mindre tids- och resurskrävande jämfört med andra
objektiva mätmetoder så som exempelvis mätning med en stegräknare eller en
accelerometer. Trots detta har metoden sina nackdelar. För det första kan en recall bias
påverka undersökningens resultat negativt. Recall bias är ett systematiskt fel som
orsakas på grund av att studiens respondenter överskattar eller underskattar sin fysiska
aktivitet för att de helt enkelt inte minns, dvs. det är möjligt att respondenter inte
kommer ihåg rätt hur mycket fysiskt aktiva de var under de senaste sju dagarna. Lee et
al. (2011) påstår att även om IPAQ rekommenderas och används i stor utsträckning
finns det endast en svag korrelation med objektiva mått på fysiska aktiviteten. IPAQ
tenderar att överskatta rapporterad mängd av fysisk aktivitet jämfört med objektiva
mätmetoder (Lee et al. 2011). För det andra är intensiteten av fysisk aktivitet inte
tillräckligt pålitlig. IPAQ skattar högintensiva fysisk aktiviteter med 8 MET, aktiviteter
med måttlig intensitet antas motsvara 4 MET och lågintensiva aktiviteter motsvarar 3,3
MET. Enligt studien som vanligtvis används för att identifiera intensiteten av olika
fysiska aktiviteter kräver lågintensiva aktiviteter mindre än 3 MET, aktiviteter med
måttlig intensitet kräver 3 – 6 MET och högintensiva aktiviteter kräver mer än 6 MET
(Ainsworth et al. 2000). Hur en individ själv skattar intensiteten beror framförallt på
väldigt individuella förutsättningar (kondition och träningserfarenhet) där exempelvis
kan två individer uppleva fysisk aktivitet helt olika (WHO 2015).
För att få ett mer representativt undersökningens resultat hade det varit bättre att mäta
den fysiska aktiviteten och konditionen hos respondenter med hjälp av objektiva
mätmetoder, exempelvis med accelerometer eller ergometer. Det vore intressant att göra
en experimentell studie med ett submaximalt cykelergometertest, där individens
syreupptagningsförmåga beräknas. Med en experimentell studie menas en undersökning
med två omgångar, där respondenternas syreupptagningsförmåga mäts innan och efter
17
ett konkret antal träningstillfällen. Axelsson (2005) och Bugajska et al. (2005) påstår att
genom ökad syreupptagningsförmåga förbättras individens hälsotillstånd och även
arbetsförmåga. Detta kan innebära att individer med förbättrad fysisk kapacitet och
syreupptagningsförmåga orkar lättare med sitt arbete och klarar av dagliga krav i livet
(Axelsson 2005; Bugajska el al. 2005). Genom att mäta syreupptagningsförmåga får
man exakta värden, dvs. det går att undersöka en faktisk förändring i individens fysiska
kondition. Efter en sådan undersökning kan konditionsvärden sättas i relation till vad
som antas krävas i arbetet, samt till individens upplevda arbetsförmåga. I så fall blir
studien långvarig och kan kräva minst en halvårsperiod.
Urvalsgruppen för denna studie var inte tillräckligt stor för att resultaten ska vara
sannolika och generaliserbara. På grund av begränsad tid och resurser har enkäter
samlats endast från 127 respondenter. Eliasson (2010, s. 29) påstår att en liten
urvalsgrupp kan visa ett felaktigt resultat som inte överensstämmer med helheten. Lågt
antal respondenter har förmodligen lett till att den största delen av testerna inte blev
signifikanta.
Slutsats
Studien visade att respondenter med låg aktivitetsnivå är mer benägna att rapportera
dålig upplevd arbetsförmåga, dvs. högre fysiskt aktivitetsnivå kan anses vara en
bakomliggande faktor för god upplevd arbetsförmåga. Sociodemografiska och
socioekonomiska faktorer så som kön, ålder, utbildnings nivå och typen av utfört arbete
inte påverkar upplevd arbetsförmåga. Mer omfattande och långvariga undersökningar,
krävs för att få mer pålitliga resultat. Kunskapen om olika faktorer vilka kan påverka
arbetsförmågan är viktig. Den kan hjälpa till att upprätthålla och förbättra
arbetsförmågan och välbefinnandet, öka sysselsättningsgraden och minska
ohälsokostnader.
18
Referenser
Ainsworth, B., Haskell, W., Whitt, M., Irwin, M., Swartz, A., Strath, S., O'brien, W.,
Bassett, D., Schmitz, K., Emplaincourt, P., Jacobs, D., Leon, A. (2000). Compendium
of Physical Activities: an update of activity codes and MET intensities. Medicine and
Science in Sports and Exercise, 32 (9), ss. 498 – 504.
Arbetsmiljöverket (2014). Arbetsorsakade besvär 2014.
http://www.av.se/dokument/statistik/officiell_stat/ARBORS2014.pdf. [2014-12-04].
Arvidson, E., Börjesson, M., Ahlborg, G., Lindegård, A., Jonsdottir, I.H. (2013). The
level of leisure time physical activity is associated with work ability-a cross sectional
and prospective study of health care workers. BMC Public Health, vol. 13: 855.
Axelsson, M. (2005). Syreupptagningsförmåga och upplevd ork efter sex månaders
fysisk träning under arbetstid på Stora Enso Hylte Bruk. Stockholm: Karolinska
Institutet.
Bolin, K., Lindgren, B. (2006). Fysisk inaktivitet – produktionsbortfall och
sjukvårdskostnader. Stockholm: FRISAM (Friluftsorganisationer i samverkan).
Brown, W. J., Trost, S. G., Bauman, A., Mummery, K., Owen, N. (2004). Test-retest
reliability of four physical activity measures used in population surveys. J Sci Med
Sport (7), ss. 205-215.
Bugajska, J., Makowiec-Dabrowskab, T., Jegierc, A., Marszaleka, A. (2005). Physical
work capacity (VO2 max) and work ability (WAI) of active employees (men and
women) in Poland. International Congress Series, vol. 1280, ss. 156–160.
Colditz, G.A., Dart, H., Ryan, C.T. (2008). Physical Activity and Health. International
Encyclopedia of Public Health, ss. 102-110.
Conn, V.S., RN, Hafdahl, A. R., Cooper, P.S., Brown, L.M., Lusk, S.L. (2009). MetaAnalysis of Workplace Physical Activity Interventions. American Journal of Preventive
Medicine, vol. 37 (4), ss. 330 – 339.
Craig, C.L., Marshall, A.L., Sjöström, M., Bauman, A.E., Booth, M.L., Ainsworth,
B.E., Pratt, M., Ekelund, U., Yngve, A., Sallis, J.F., Oja, P. (2003). International
19
physical activity questionnaire: 12-country reliability and validity. Medicine and
Science in Sports and Exercise, 35 (8), ss.1381-1395.
Ejlertsson, G. (2014). Enkäten i praktiken. En handbok i enkätmetodik. Lund:
Studentlitteratur AB.
Ejlertsson, G.(2012). Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur AB.
Ekelund, U., Sepp, H., Brage, S., Becker, W., Jakes, R., Hennings, M., Wareham, N. J.
(2005). Criterion-related validity of the last 7-day, short form of the International
Physical Activity Questionnaire in Swedish adults. Public Health Nutr, 9(2), ss. 258 265.
Eliasson, A. (2010). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur AB.
Faskunger, J. (2013). Fysisk aktivitet och folkhälsa. Lund: Studentlitteratur AB.
Folkhälsomyndigheten (2014). Aktivitetsnivå i befolkningen.
http://www.folkhalsomyndigheten.se/far/rekommendationer/aktivitetsniva-ibefolkningen/ [2014-12-08].
Folkhälsomyndigheten (2014). Fysisk aktivitet och hälsa.
http://www.folkhalsomyndigheten.se/far/inledning/fysisk-aktivitet-och-halsa/. [201412-05]
Furåker, B. (2008). Arbetsförmåga och arbetsoförmåga som fördelningsnycklar. ss.
113-42 i L. Vahlne Westerhäll (red.) Arbets(o)förmåga – ur ett mångdisciplinärt
perspektiv. Stockholm: Santérus förlag.
FYSS: Fysisk aktivitet i Sjukdomsprevention och Sjukdomsbehandling (2011).
Rekommendationer om fysisk aktivitet för vuxna. http://www.fyss.se/rekommendationerfor-fysisk-aktivitet/ [2014-12-08].
Garber, C.E., Blissmer, B., Deschenes, M.R., Franklin, B.A., Lamonte, M.J., Lee, I.M.,
Nieman, D.C., Swain, D.P. (2011). Quantity and Quality of Exercise for Developing
and Maintaining Cardiorespiratory, Musculoskeletal, and Neuromotor Fitness in
Apparently Healthy Adults: Guidance for Prescribing Exercise. Medicine & Science in
Sports & Exercise 43 (7), ss.1334-1359.
20
Gould, R., Ilmarinen, J., Järvisalo, J., Koskinen, S. (2008). Dimensions of work ability.
Vaasa: Waasa Graphics Oy.
Hallala, P.C., Baumanb, A.E., Heathc, G.W., Kohl, H.W., Leee, I.M., Prattf, M. (2012).
Physical activity: more of the same is not enough. The Lancet, 380 (9838), ss. 190 –
191.
Ilmarinen, J., Tuomi, K., Klockars, M. (1997). Changes in the work ability of active
employees as measured by the work ability index over an 11-year period. Scand J Work
Environ Health, 23, ss. 49–57.
Ilmarinen, J., Tuomi, K., Seitsamo, J. (2005). New dimensions of work ability.
International Congress Series (1280), ss. 3 – 7.
Kaleta, D., Makowiec-Dabrowska, T., Jegier, A. (2004). Leisure-time physical activity,
cardiorespiratory fitness and work ability: a study in randomly selected residents of
Lódź. Int J Occup Med Environ Health, 17(4), ss. 457-64.
Kenny, G.P., Yardley, J. E., Martineau, L., Jay, O. (2008). Physical Work Capacity in
Older Adults: Implications for the Aging Worker. American Journal of Industrial
Medicine, 51, ss. 610–625.
Kloimüller, I., Karazman, R., Geissler, H., Karazman-Morawetz, I., Haupt, H. (2000).
The relation of age, work ability index and stress-inducing factors among bus drivers.
International Journal of Industrial Ergonomics, vol. 25 (5), ss. 497 – 502.
Knesebeck, O., Verde, P., Dragano, N. (2006). Education and health in 22 European
countries. Social Science & Medicine, vol. 63 (5), ss. 1344 - 1351.
Lee, P.H., Macfarlane, D.J., Lam, T.H., Stewart, S.M. (2011).Validity of the
international physical activity questionnaire short form (IPAQ-SF): A systematic
review. International Journal of Behavioral Nutrition and Physical Activity 8 (115).
Lindberg, P. (2006). The work ability continuum. Epidemiological studies of factors
promoting sustainable work ability. Stockholm: Karolinska University Press.
21
Lindolm, C., Fredlund, P. (2004). Dödlighet bland sjukskrivna och förtidspensionerade.
i Marklund, S., Bjurvald, M., Hogstedt, C., Palmer, E., Theorell, T. (2005). Den höga
sjukfrånvaron – problem och lösningar. Stockholm: Arbetslivsinstitutet och författarna.
Lydeard, S. (1991). The questionnaire as a research tool. BMC Family Practice 8(1), ss.
84-91.
Martinez, M.C., Latorre Mdo R. (2006). Health and work ability among office workers.
Saude e capacidade para o trabalho em trabalhadores de area administrativa. Rev Saude
Publica, vol. 40, ss. 851–8.
Monteiro, M.S., Ilmarinen, J., Corrâa Filho, H.R. (2006). Work ability of workers in
different age groups in a public health institution in Brazil. Int J Occup Saf Ergon,
12(4), ss. 417-27.
Padula, R.S., da Silva Valente, L, de Moraes, M.V., Chiavegato, L.D., Cabral, C.M.
(2012). Gender and age do not influence the ability to work. Work, vol. 41, suppl. 1, ss.
4330 - 4332.
Penedo, F.J., Dahn, J.R. (2005). Exercise and well-being: a review of mental and
physical health benefits associated with physical activity. Curr Opin Psychiatry, (18),
ss.189 - 93.
Physical Activity Guidelines Advisory Committee (2008). Physical Activity Guidelines
Advisory Committee Report. U.S. Department of Health and Human Services:
Washington.
Pohjonen, T., och Ranta, R. (2001). Effects of Worksite Physical Exercise Intervention
on Physical Fitness, Perceived Health Status, and Work Ability among Home Care
Workers: Five-Year Follow-up. Preventive Medicine, vol. 32 (6), ss. 465 – 475.
ProActive Health Partner. (2011). Våga räkna på hälsa. Hälsoekonomisk analys av
Sveriges 100 största företag 2011.
http://www.halsoundersokning.se/disco_blobs/49/Halsoekonom_sk_analys_2011.pdf.
[2015-03-30].
22
Radkiewich, P., Widerszal-Bazyl, M. (2005). Psychometric Properties of Work Ability
Index in the Light of Comparative Survey Study. International Congress Series (1280),
ss. 304–309.
Rutanen, R., Luoto, R., Raitanen, J., Mansikkamäki, K., Tomás, E., Nygård, C. H.
(2014). Short- and Long-term Effects of a Physical Exercise Intervention on Work
Ability and Work Strain in Symptomatic Menopausal Women. Safety and health work
1-5. s 279–302 i Hogstedt, C., Bjurvald, M., Marklund, S., Palmer, E., Theorell, T. Den
höga sjukfrånvaron – sanning och konsekvens. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Shvartz, E, Reibold, R.C. (1990). Aerobic fitness norms for males and females aged 6 to
75 years: a review. Aviat Space Environ Med, 61 (1), ss. 3 -11.
Sjöberg, M. (2002). Arbetsliv och funktionshinder. Lund: Studentlitteratur.
Smolander, J., Blair, S.N., Kohl, H.W. (2000). Work ability, physical activity, and
cardiorespiratory fitness: 2-year results from Project Active. Journal of occupational
and environmental medicine, 42 (9), ss. 906 – 10.
Sörensen, L.E., Pekkonen, M.M., Männikkö, K.H., Louhevaara, V.A., Smolander, J.,
Alén, M.J. (2008). Associations between work ability, health-related quality of life,
physical activity and fitness among middle-aged men. Applied Ergonomics, vol. 39 (6),
ss. 786 – 791.
Statens beredning för medicinsk utvärdering (2012). Arbetets betydelse för uppkomst av
besvär och sjukdomar.
http://www.sbu.se/upload/Publikationer/Content0/1/Arbetets_betydelse_del1_fulltext.p
df. [2014-12-18].
Statens Folkhälsoinstitut (2006). Fysisk aktivitet och folkhälsa.
http://www.nynashamn.se/download/18.19abfca31197776dea580002701/13656941980
00/R200613_Fysisk_aktivitet_0701.pdf. [2014-12-05].
Torgén, M. (2005). Experiensis of WAI in a random sample of the Swedish working
population. International Congress Series (1280), ss. 328 – 332.
Torgén, M. (2015). Work Ability Index (WAI) i Arbets- och Miljömedicin Uppsala.
http://www.ammuppsala.se/work-ability-index-wai. [2015-01-09].
23
Tuomi K, Ilmarinen J, Martikainen R, Aalto L, Klockars M. (1997). Aging, work, lifestyle and work ability among Finnish municipal workers in 1981—1992. Scandinavian
Journal of Work, Environment & Health, vol. 23, supl. 1, ss. 58-65.
Tuomi, K., Eskelinen, L., Toikkanen, J., Jarvinen, E., IImarinen, J., Klockars, M.
(1991). Work load and individual factors affecting work ability among aging municipal
employees. Scand J Work Environ Health, vol. 17, suppl. 1, ss. 128 - 134.
Tuomi, K., Vanhala, S., Nykyri, E., Janhonen, M. (2004). Organizational practices,
work demands and the well-being of employees: a follow-up study in the metal industry
and retail trade. Occupational Medicine, vol. 54, ss. 115 - 121.
Tuomi. K., Huuhtanen, P., Nykyri, E., Ilmarinen, J. (2001). Promotion of work ability,
the quality of work and retirement. Occupational Medicine, vol. 51(5), ss. 318 – 324.
Vetenskapsrådet (2002). Forsknings etiska principer.
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf. [2015-01-09].
Warburton, D.E., Nicol, C.W, Bredin, S.S. (2006). Health benefits of physical activity:
the evidence. CMAJ, 174(6), ss. 801 – 809.
Westerhäll, L. (2008). Arbets(o)förmåga ur ett mångdisciplinärt perspektiv. Stockholm:
Författarna och Santérus Förlag.
Winroth, J., Rydqvist, L.G. (2008). Hälsa & Hälsopromotion. Stockholm: SISU
Idrottsböcker och författarna.
World Health Organization (1993). Aging and working capacity. Geneva: WHO Press.
World Health Organization (2003). Health and Development Through Physical Activity
and Sport. Geneva: WHO Document Production Services.
World Health Organization (2010). Global recommendations on physical activity for
health. Geneva: WHO Press.
World Health Organization (2014). Physical activity.
http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs385/en/. [2014-12-05].
24
World Health Organization (2015). Global Strategy on Diet, Physical Activity and
Health. http://www.who.int/dietphysicalactivity/physical_activity_intensity/en/. [201504-22].
Zwart, B.C., Frings-Dresen, M. H., Duivenbooden J. C. (2002) Test-retest reliability of
the Work Ability Index questionnaire. Occup Med (Lond), 52(4), ss. 177-18.
25
Bilagor
Bilaga A: Enkät
Enkätundersökning.
(Fyll i endast ett svarsalternativ på varje fråga).
1. Kön:
□ Man
□ Kvinna
2. Ålder: ____________
3. Utbildningsnivå:
□ Grundskola
□ Gymnasium/ Komvux
□ Högskola/ Universitet
4. Typen av arbetet:
□ Mest stillasittande (administrativ/ kontorsarbete/ ledningspersonal/ transportarbetare
osv.)
□ Mest fysiskt krävande (produktivt arbete/ arbete inom vård-, service- och
tjänstesektorn osv.)
Del 1. IPAQ (International Physical Activity Questionnarie) – Aktivitetsvanor.
Följande frågor handlar om fysisk aktivitet. Vi är intresserade av att ta reda på all typ av
fysisk aktivitet som utförs. Frågorna innefattar tid som du varit fysiskt aktiv de senaste
7 dagarna. Svara på frågorna även om du inte anser dig vara en aktiv person. Inkludera
alla aktiviteter under såväl arbete, transporter, hushållsarbete, trädgårdsarbete,
fritidsaktiviteter som planerad träning.
1. Tänk nu på alla de mycket ansträngande aktiviteter du utförde under de senaste 7
dagarna. Mycket ansträngande fysisk aktivitet innefattar aktiviteter som upplevs som
mycket arbetsamma och får dig att andas mycket kraftigare än normalt. Tänk enbart på
de aktiviteter som du utfört under minst 10 minuter i sträck.
1a. Under de senaste 7 dagarna, hur många av dessa dagar har du utfört arbete som är
mycket ansträngande såsom tunga lyft, tyngre bygg- och trädgårdsarbete, aerobics,
löpning eller cykling i högre tempo?
______ dagar
□ Ingen sådan aktivitet  Hoppa över fråga 1b
1b. Hur mycket tid tillbringade du, i genomsnitt under en sådan dag, på mycket
ansträngande fysisk aktivitet?
______ minuter
□ Vet ej
26
2. Tänk nu på alla de måttligt ansträngande aktiviteter du utförde under de senaste 7
dagarna. Måttligt ansträngande fysisk aktivitet innefattar aktiviteter som upplevs som
arbetsamma och får dig att andas något kraftigare än normalt. Tänk enbart på de
aktiviteter som du utfört under minst 10 minuter i sträck.
2a. Under de senaste 7 dagarna, hur många av dessa dagar har du utfört arbete som är
måttligt ansträngande såsom cykling, simning, måttligt bygg- och trädgårdsarbete
eller annat i måttligt tempo? Inkludera ej promenader.
______ dagar
□ Ingen sådan aktivitet  Hoppa över fråga 2b
2b. Hur mycket tid tillbringade du, i genomsnitt under en sådan dag, på måttligt
ansträngande aktivitet?
______ timmar
______ minuter
□ Vet ej
3. Tänk nu på all tid du promenerat under de senaste 7 dagarna. Detta inkluderar
promenader på arbetet, under transporter och under fritiden.
3a. Under de senaste 7 dagarna, hur många dagar har du promenerat i minst 10
minuter i sträck?
______ dagar
□ Inga promenader  Hoppa över fråga 3b
3b. Hur mycket tid per dag tillbringade du, i genomsnitt en sådan dag, på promenader?
______ timmar
______ minuter
□ Vet ej
4. Tänk nu på den tid som du tillbringat sittande under en typisk dag, de senaste 7
dagarna, i samband med arbete, studier, transporter, i hemmet och på din fritid.
Exempelvis tid vid skrivbordet, hemma hos vänner eller i TV-soffan.
Under de senaste 7 dagarna, hur mycket tid har du tillbringat sittande under en
sådan dag?
______ timmar per dag ______ minuter per dag
□ Vet ej
27
Del 2. WAI (Work Ability Index) – Upplevd arbetsförmåga.
Vilka är de huvudsakliga kraven i ditt arbete?
□ Psykiskt krävande
□ Fysiskt krävande
□ Både psykiskt och fysiskt krävande
1. Den nuvarande arbetsförmågan jämfört med när den var som bäst
Vi antar att din arbetsförmåga, då den var som bäst, värderas med 10 poäng.
Vilket poängtal skulle du ge din nuvarande arbetsförmåga? (ringa in lämplig
siffra, 0 betyder att du inte alls kan arbeta, 10 betyder du arbetar som allra bäst
just nu).
0
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
2. Arbetsförmåga i relation till arbetets krav
Hur bedömer du din nuvarande arbetsförmåga i relation till de fysiska krav ditt arbete
ställer?
□ Mycket bra
□ Ganska bra
□ Måttlig
□ Ganska dålig
□ Mycket dålig
Hur bedömer du din nuvarande arbetsförmåga i relation till de psykiska krav ditt arbete
ställer?
□ Mycket bra
□ Ganska bra
□ Måttlig
□ Ganska dålig
□ Mycket dålig
3. Nuvarande sjukdomar
Skada/ sjukdom
Ja, enligt
min åsikt
Ja, enligt
läkare
Nej
(t.ex. huvud/nackskada eller stor brännskada)
□
□
□
Muskuloskeletala sjukdomar i rygg, armar, ben eller annan
del av kroppen
□
□
□
□
□
□
Skada till följd av olycka
(t.ex. långvarig led- el muskelvärk, ledgångsreumatism, ischias)
Hjärt- och kärlsjukdomar
(t.ex. högt blodtryck, kärlkramp, hjärtinfarkt)
28
Luftvägssjukdomar
(t.ex. astma, svår luftrörskatarr, emfysem)
Psykiska störningar
(t.ex. nervösa besvär, depression, ångest, sömnstörning,
utmattning)
Sjukdom i nervsystemet el öron, ögon
(t.ex. hörselskada, ögonsjukdom, epilepsi)
Sjukdom i mage eller matsmältningsorgan
(t.ex. magkatarr, magsår, gallsten, lever- el tarmsjukdom)
Sjukdom i urinvägar eller könsorgan
(t.ex. njursjukdom, inflammation i äggstockar el prostata)
Hudsjukdom
(t.ex. eksem, psoriasis)
Tumör eller cancer
Ämnesomsättningssjukdom
(t.ex. övervikt, diabetes, struma)
Blodsjukdom
(t.ex. blodbrist/anemi)
Medfödd funktionsnedsättning
Annan sjukdom eller funktionsnedsättning
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
□
4. Uppskattad arbetsoförmåga relaterat till sjukdom eller skada
Är din sjukdom eller skada ett hinder i ditt nuvarande arbete? Kryssa i mer än ett
alternativ om du behöver.
□ Det finns inga hinder
□ Jag har inga sjukdomar eller skador
□ Jag klarar mitt arbete, men får symptom
□ Jag är ibland tvungen att minska arbetstakten eller ändra arbetssätt
□ Jag är ofta tvungen att minska arbetstakten eller ändra arbetssätt
□ På grund av min sjukdom eller skada klarar jag endast att arbeta deltid
□ Enligt min egen åsikt är jag är helt oförmögen att arbeta
5. Sjukskrivning under det senaste året (12 månader)
Hur många dagar har du varit borta från arbetet p.g.a. sjukdom eller skada vård,
behandling eller undersökning) under det senaste året (12 månader)?
□ Ingen dag
29
□ 1-7 dagar
□ 8-24 dagar
□ 25-99 dagar
□ 100-365 dagar
6. Egen prognos av arbetsförmåga om två år från nu.
Med tanke på din hälsa - tror du att du kan arbeta i ditt nuvarande yrke även om två år?
□ Nej, det tror jag inte
□ Jag är osäker på det
□ Ja, det är ganska säkert
7. Psykiska resurser
Har du under den senaste tiden kunnat uppskatta dina dagliga aktiviteter?
□ Ofta
□ Ganska ofta
□ Ibland
□ Ganska sällan
□ Aldrig
Har du under den senaste tiden varit pigg och alert?
□ Ofta
□ Ganska ofta
□ Ibland
□ Ganska sällan
□ Aldrig
Har du under den senaste tiden känt dig hoppfull inför framtiden?
□ Ofta
□ Ganska ofta
□ Ibland
□ Ganska sällan
□ Aldrig
Tack för din medverkan!
30
Bilaga B: Följebrev
Till dig som är intresserad att vara med i undersökningen
Jag är en student från det Idrottsvetenskapliga programmet på Linnéuniversitetet i
Kalmar, som har valt att skriva ett examensarbete om fysisk aktivitet och den upplevda
arbetsförmågan. Varför är det viktigt? Det finns vetenskapliga påståenden att fysisk
aktivitet kan vara en av lösningar för att förebygga ohälsan på arbetsplatsen, minska
korttidssjukskrivningar och öka produktiviteten.
Syftet med arbetet är att undersöka om det finns samband mellan fysisk aktivitets nivå
och den upplevda arbetsförmågan hos sysselsatta människor.
Du har blivit utvald som en av respondenterna för att ingå i en enkätundersökning.
Enkäten är i pappersform och består av två delar. Den ena enkäten (International
Physical Activity Questionnaire, IPAQ) innehåller frågor om individens fysiska
aktivitetsvanor. Den andra enkäten (Work Ability Index, WAI) används för
kartläggning och uppföljning av hälsoläget bland yrkesarbetande och innehar frågor om
egen fysisk och mental hälsa, krav i arbetet i relation till den egna förmågan. Enkäten
tar 5 - 10 minuter att besvara.
Deltagandet är frivilligt och du förblir anonym. Dina svar kommer att databehandlas
utan identitetsuppgifter. Du har möjlighet till att avbryta ditt deltagande utan närmare
motivering.
Alla insamlade uppgifter kommer användas endast i vetenskapligt syfte. Resultatet av
studien kommer att presenteras i rapport och kommer att finnas på institutionen för
samhällsvetenskap på Linnéuniversitetet i Kalmar.
Tack på förhand för din medverkan!
Har du några frågor kring studien eller enkäten är du välkommen att kontakta mig:
Diana Krivenko,
Idrottsvetenskapliga programmet, Linnéuniversitetet Kalmar.
do222bg@student.lnu.se; diana_krivenko@hotmail.com.
Tel. 0768117889
31